Bet. 1996/97:JoU16

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU16

Strålskydd och kärnsäkerhet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

JoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 32 motionsyrkanden om strålskydd och kärnsäkerhet m.m.

Dessa frågor ingår från och med riksmötet 1996/97 i jordbruks-utskottets

beredningsområde.

Motionerna tar upp bl.a. radioaktiva utsläpp från kärnkraftverken,

internationella strålskydds- och kärnsäkerhetsfrågor och slutförvaringen av

kärnkraftsavfall i Sverige. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning

bl.a. till tidigare riksdagsbeslut och pågående verksamhet hos ansvariga

myndigheter. Flera motionsyrkanden avstyrks av det skälet att det saknas

laglig grund för de föreslagna åtgärderna eller att yrkandena är så oklart

utformade att de ej kan leda till något ställningstagande i sak.

Till betänkandet fogas 5 reservationer och 9 särskilda yttranden.

Motionerna

1996/97:Jo706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutförvaring av

kärnkraftsavfall.

1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt

omhändertagande av kärnavfall.

1996/97:Jo723 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om UKAEA:s planer på hantering av radioaktivt avfall vid Dounreay.

1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder med anledning av den internationella

granskningskommissionen för kärnsäkerhet och strålskydd,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell utredning om svenska kärnkraftverks radioaktiva utsläpp,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skärpning av utsläppsföreskrifterna i strålskyddslagen.

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en revidering av Euratomfördraget.

1996/97:Jo739 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att den snarast undersöker möjligheterna att genom bl.a.

havsrättskonventionen och internationell rätt stoppa de radioaktiva utsläppen

i Dounreay.

1996/97:Jo741 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upplösa IAEA och ICRP,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa nya organ i stället för IAEA och ICRP med oberoende

kompetent expertis,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den internationella miljödomstolen skall ta över IAEA:s

övervakningsansvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om radioaktiv strålning och dess offer.

1996/97:Jo744 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige internationellt måste verka för ett totalförbud av

mobila kärnkraftverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste verka för att mobila kärnkraftverk uppmärksammas

i det internationella konventionsarbetet och att bestämmelser förs in i t.ex.

havsrättskonventionen så att riskerna minimeras vid användningen av dessa

kärnkraftverk.

1996/97:Jo754 av Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa relevanta gränsvärden både i Sverige och i EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att minimera hälsoriskerna efter Tjernobyl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss

svenskar.

1996/97:Jo768 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kärnavfall,

2. att riksdagen beslutar att införa en tredubbling av avgiften för

kärnavfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa totalt stopp för slutförvaring av utländskt kärnbränsle

i Sverige,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagtext om kärnavfall som

tydliggör att även aska från processing m.m. räknas till denna kategori,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skärpa kärntekniklagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om platsvalsprocessen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kritiken mot SKB, SSI och SKI.

1996/97:Jo784 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra

elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens

avfallshanteringskostnader.

1996/97:Jo787 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om regler för kontroll av radioaktiva direktimporterade

råvaror och gränsvärden för desamma.

1996/97:Jo791 av Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelbundna analyser av cesium,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kärnkraftsindustrin måste bekosta analyser.

1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Euratomfördraget bör avvecklas och ersättas med ett

mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energisystem som

baseras på förnybara energislag,

1996/97:Jo795 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de som är angelägna att ha kärnkraften kvar skall skriva på en

försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskatastrof för att sanera,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kanadensiska processen för miljökonsekvensbeskrivning,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag till

regler för hur en MKB-process skall gå till och hur en

miljökonsekvensbeskrivning skall utformas.

Utfrågning

Utskottet har anordnat en utfrågning om vissa strålskydds- och

kärnsäkerhetsfrågor med Statens strålskyddsinstitut, Statens

kärnkraftinspektion och Svensk Kärnbränslehantering AB.

Utskottet

Inledning

Frågor om strålskydd och kärnsäkerhet ingår fr.o.m. riksmötet 1996/97 i

jordbruksutskottets beredningsområde, efter att tidigare ha behandlats av

försvarsutskottet respektive näringsutskottet. Utskottet redovisar i det

följande några utskottsbetänkanden i dessa frågor, med uppgifter om

myndighetsstrukturen och gällande bestämmelser på strålskydds- och

kärnsäkerhetsområdet.

Strålskydd

I betänkande 1994/95:FöU3 behandlade försvarsutskottet ett antal motioner

om bl.a. risker med joniserande strålning och lågdosstrålning.

Som framgår av försvarsutskottets betänkande är Statens strålskyddsinstitut

(SSI) central förvaltningsmyndighet på detta område. Myndigheten skall verka

för att intentionerna i strålskyddslagen (1988:220) uppfylls. Med stöd av

lagen och av strålskyddsförordningen (1988:293) handlägger SSI frågor om skydd

för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-

joniserande strålning.

SSI skall ha beredskap att vid olyckor, särskilt i kärnteknisk verksamhet,

ge information i strålskydds- och saneringsfrågor till berörda myndigheter.

SSI övervakar strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna och kontrollerar

att utsläpp till luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda

gränser.

Försvarsutskottet framhöll bl.a. att strålskyddslagen är en ramlag och att

det ankommer på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att

meddela de föreskrifter som krävs till skydd mot strålning samt för att utöva

tillsyn och kontroll över den verksamhet som lagen reglerar. Häri ingår

bedömningar utifrån vetenskapliga rön. FöU utgick från att regeringen och

berörda myndigheter successivt värderade den vetenskapliga informationen om

lågdosstrålningens risker och tog erforderliga initiativ. FöU påpekade vidare

att även de då aktuella frågorna om ändring av gränsvärden för utsläpp vid

normal verksamhet och för mottagen dos hos olika kategorier människor har

delegerats av riksdagen. FöU utgick från att regeringen och berörda

myndigheter även i detta avseende skulle ta erforderliga initiativ. I

anslutning till en motion om ändrade utsläppsföreskrifter för kärnkraftverk

framhöll FöU att frågan hör till dem som delegerats i strålskyddslagen till

regeringen och myndigheterna. Utskottet hade ändå underrättat sig i ärendet

och erfarit att högsta tillåtna utsläpp gav stråldoser som var långt mindre än

variationen i naturlig bakgrundsstrålning mellan olika svenska orter samt att

de faktiska utsläppen låg långt under högsta tillåtna utsläpp.

Frågor och interpellationer om bl.a. gränsvärden för radioaktiv strålning

har besvarats av miljöministern vid flera tillfällen, t.ex. den 24 maj

respektive den 20 november 1996 och den 19 februari 1997.

Kärnavfall m.m.

I betänkande 1995/96:NU17 behandlade näringsutskottet 44 motionsyrkanden om

olika kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från företrädare för Miljöpartiet.

Näringsutskottet avstyrkte samtliga yrkanden och pekade på den noggranna

beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för kärnavfall.

Dessutom underströks att några bindningar inte fanns vad gäller vare sig

metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall

eller val av plats för slutförvaret. I fråga om beslutsprocessen för

lokalisering av kärntekniska anläggningar betonade utskottet vikten av att

berörda kommuner och kommuninnevånare gavs största möjliga insyn i de

förstudier som Svensk Kärnbränslehantering AB utför. Beträffande verksamheten

vid Studsvik AB och import av anrikat kärnbränsle hänvisade utskottet till att

Studsvik AB enligt ett regeringsbeslut skall upprätta ett program senast den

30 juni 1997 för omhändertagande av använt kärnbränsle innefattande tekniska,

ekonomiska och juridiska aspekter.

I betänkandet lämnade näringsutskottet följande bakgrundsbeskrivning

angående gällande lagstiftning och aktuell verksamhet på området m.m.

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen -

innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan

verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har

placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk

anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning

och blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk

anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom

kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering,

bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan

förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering, bearbetning,

lagring eller slutförvaring av kärnavfall.

Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att den som har tillstånd till

kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder vidtas

för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet

kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Även

strålskyddslagen (1988:220) innehåller bestämmelser om radioaktivt avfall; i

denna lag sägs (13 §) att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med

strålning skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet

hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssynpunkt

tillfredsställande sätt.

Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att det i Sverige är förbjudet att utan

särskilt tillstånd slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en

kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land.

Förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige infördes den 1

januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). I propositionen som låg till grund

för beslutet underströks att undantag från förbudet - när det föreligger

synnerliga skäl - skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt vad som

redovisades i specialmotiveringen i propositionen kan synnerliga skäl

föreligga om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets-

och strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige.

Det kan gälla fall i samband med provning av t.ex. bränslekapsling eller

reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas, eller sekundäravfall

(filtermassor m.m.) som bildas vid behandling av anläggningar i Sverige. En

allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen skall vara, underströks det i

propositionen, att det utländska material som totalt sett kan komma att

förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet får överstiga

någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet. Utskottet betonade i

ställningstagandet till propositionen i denna del angelägenheten av att

undantagstillstånden meddelas med stor restriktivitet.

I den aktuella propositionen underströks samtidigt att det är en annan sak

om utländskt kärnämne eller kärnavfall under en begränsad period finns i

Sverige för undersökning eller som ett led i en behandlingsprocess, dvs. en

process som avser att förändra avfallets egenskaper med avseende på volym,

form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper m.m. Det avfall som behandlas

i Sverige skall snarast efter behandlingen återställas till leverantören.

Vidare framhölls det i propositionen att den tid under vilken avfallet får

lagras i Sverige bör bestämmas vid införseltillfället med beaktande av

principen att slutförvaring av avfallet i Sverige inte får förekomma. Förbud

råder sålunda inte mot att - efter tillstånd - föra in utländskt avfall och

under en begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att därefter

återställa detta till utlandet. Det aktuella förbudet i kärntekniklagen avser

alltså slutförvaring och inte införsel av kärnavfall.

Regeringen beslutade i december 1994 att bevilja Studsvik AB tillstånd att

t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige nedföra, för slutförvaring från en

kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i annat land, högst

25 kg använt kärnbränsle i form av bl.a. segment av bränslestavar och

bränslerester, inklusive sådant sekundäravfall som uppstår i samband med

testverksamhet, samt högst 250 kg lågaktivt kärnavfall. I beslutet framhöll

regeringen att det avfall som omfattas av ansökan passar in i det svenska

avfallssystemet och att den avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i

förhållande till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras det

svenska slutförvaret.

Finansieringen av omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter regleras i

lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle

m.m. - den s.k. finansieringslagen. Riksdagen har nyligen efter förslag från

regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10) beslutat om förändringar i denna lag,

i vilket bl.a. ingick en skärpning av reaktorinnehavarnas finansiella ansvar

för kärnavfallet. Riksdagens beslut innebär också dels att reaktorinnehavarnas

avgift till staten för ändamålet skall förvaltas i den s.k. Kärnavfallsfonden

med placering i Riksgäldskontoret, dels att reaktorinnehavarna skall ställa

sådana säkerheter till staten att framtida kostnader för avfallshanteringen

kan täckas även om fonderingen i Kärnavfallsfonden visar sig vara

otillräcklig. De kostnader som skall täckas omfattar hantering och

slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av

reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom

kärnavfallsområdet m.m.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med

uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet. Statens

strålskyddsinstitut (SSI) är central förvaltningsmyndighet för frågor om skydd

för människor, djur och miljö mot skadlig verkan av joniserande och icke-

joniserande strålning. Dessa myndigheter svarar för tillsynen både vad gäller

driften vid kärnkraftverken och avfallshanteringen. Knutet till

Miljödepartementet finns Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), med

uppgift bl.a. att till regeringen avge en egen, självständig bedömning av

kunskapsläget på kärnavfallsområdet.

Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks

Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck Kraft AB. Dessa

fyra företag har bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB

(SKB), med uppgift att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet.

Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som har tillstånd att inneha eller driva en

kärnkraftsreaktor att i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta ett

program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder

som krävs för ett säkert omhändertagande av kärnavfallet. Programmet skall

vart tredje år insändas till regeringen, eller den myndighet som regeringen

bestämmer, för att granskas och utvärderas. Arbetet med att upprätta

ifrågavarande program ombesörjs av SKB. Programmen benämns FUD - Program för

forskning, utveckling och demonstration. Det första programmet presenterades

år 1986. Handläggningsordningen är sådan att programmen först granskas av SKI,

som därefter remitterar programmet till berörda myndigheter, universitet,

tekniska högskolor etc. Efter remisstidens utgång skriver SKI ett eget

yttrande över programmet och bifogar remissvaren till regeringen. Denna

process tar vanligtvis cirka ett år. FUD-programmet 92 inlämnades till SKI

hösten 1992, och i december 1993 fattade regeringen beslut med anledning av

SKI:s yttrande över programmet. Ett nytt program - FUD-program 95 - har

nyligen utarbetats och inlämnats till SKI för granskning.

Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel- och lågaktivt avfall, dels i kort-

och långlivat avfall. I Sverige består det högaktiva avfallet i första hand av

utbränt kärnbränsle. Detta har en hög andel långlivat avfall. I låg- och

medelaktivt avfall är oftast andelen långlivade radionuklider låg. Exempel på

låg- och medelaktivt avfall är filter som använts för att rena vatten eller

luft i en reaktor, utbytta reaktordelar, överdragskläder och verktyg. Låg- och

medelaktivt avfall - i vilket också inkluderas avfallet från rivningen av

kärnkraftverken - beräknas svara för ca 95 % av den totala kärnavfallsvolymen

som det svenska kärnkraftsprogrammet väntas ge upphov till.

Det låg- och medelaktiva avfallet från driften deponeras i det s.k.

slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk.

Förvaret består av bergrum mer än 50 meter under havsbotten. Detta avfall

kräver en förvaring under maximalt ca 500 år, varav huvuddelen dock kräver en

förvaring under betydligt kortare tid, eller maximalt 100 år.

Det långlivade och högaktiva avfallet utgörs huvudsakligen av det använda

kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s plan för att ta hand om det högaktiva

avfallet är att detta skall isoleras genom inkapsling samt förvaras ca 500

meter ned i berg. Det är dock ännu inte bestämt huruvida det skall byggas ett

slutförvar eller om avfallet skall omhändertas på annat sätt. Efter drift

förvaras det använda kärnbränslet under ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan

förs det vidare till en mellanlagringsstation, det s.k. centrala mellanlagret

för använt kärnbränsle (CLAB), som ligger vid Oskarshamns kärnkraftverk. I

CLAB skall bränslet lagras i 30-40 år. Med en planerad utbyggnad av CLAB avses

bränslet från hela det svenska kärnkraftsprogrammet, ca 8 000 ton, kunna

mellanlagras i CLAB.

SKB planerar att upprätta en inkapslingsanläggning intill CLAB. Något

formellt beslut om anläggningens lokalisering och utformning har emellertid

ännu inte fattats. Inte heller har vare sig SKI eller regeringen slutligt

godkänt kapselkonstruktion eller metoden för tillverkning. Efter inkapsling

avser SKB att transportera kapslarna till en slutförvaringsanläggning. I denna

anläggning planerar SKB att förvara avfallet 500 meter ned i berggrunden. Det

finns ännu inga beslut om vare sig metoden för förvaring av kapslarna eller

lokalisering av denna anläggning. Totalt planerar SKB att genomföra förstudier

i fem till tio kommuner för denna lokalisering.

Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får föreskriva att det skall upprättas en

miljökonsekvensbeskrivning som skall möjliggöra en samlad bedömning av den

inverkan som en planerad anläggning kan ha på miljön och hälsan. Prövning

enligt strålskyddslagen sker i anslutning till prövningen enligt

kärntekniklagen. Inkapslings- och slutförvaringsanläggningarna skall också

prövas enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - den s.k.

naturresurslagen. Prövningen enligt denna lag skall vara allsidig och avse

övergripande frågor, såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning

samt frågor om bl.a. markanvändning, miljö, energi och transporter. Vad gäller

slutförvaringsanläggningen skall denna också prövas enligt miljöskyddslagen

(1969:387), vattenlagen (1983:291) samt plan- och bygglagen (1987:10).

Regeringsbeslut

Jordbruksutskottet har inhämtat att regeringen den 19 december 1996 fattat

beslut om prövningen av SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och

kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit ställning till hur det

använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har satt upp ett antal

villkor för det fortsatta arbetet. SKB skall genomföra en systemanalys för

hela slutförvarssystemet, inklusive inkapsling, transporter och slutförvar.

Analysen skall redovisa alternativa lösningar till den KBS-3-metod som SKB

tidigare redovisat. Redovisningen skall också innehålla en redogörelse för

konsekvenserna om det planerade slutförvaret inte kommer till stånd.

Regeringen vill också att SKB kompletterar sin översiktsstudie genom att mer

ingående redovisa de faktorer som bör styra valet av plats för slutförvar.

Regeringen betonar vikten av en väl definierad och tydlig platsvalsprocess.

Den pågående processen måste bli tydligare. Berörda kommuner skall ges ett så

bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i

lokaliseringsarbetet.

Finansiering av framtida kärnavfallskostnader

I betänkande 1995/96:NU10 behandlade näringsutskottet en proposition om

säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m. Utskottet

tillstyrkte regeringens förslag om ändring i två lagar, nämligen dels lagen

(1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,

dels lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. 1992 års lag, den s.k. finansieringslagen, ålägger reakt-

orinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens

restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift, som i dag uppgår till i

genomsnitt 1,1 öre per kWh. Utskottet tillstyrkte förslagen i propositionen

att avgiftsmedlen skulle överföras till en särskild fond benämnd

Kärnavfallsfonden, som i myndighetsform skulle svara för kapitalförvaltningen.

Fondens medel skulle placeras i Riksgäldskontoret, företrädesvis i form av

real inlåning. Avgiftsskyldigheten skulle kompletteras med ett garantisystem

som innebar krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana säkerheter att de

kunde täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om fonderingen enligt

finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig. De nya bestämmelserna har

trätt i kraft den 1 januari 1996.

Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-1996

En redovisning av säkerhets- och strålskyddsläget görs i regeringens skrivelse

1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle (s. 114 f.). Enligt

regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med SKI senast den 15

april 1998 till regeringen redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de

svenska kärnkraftverken. SSI skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen

i de svenska utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella

ytterligare åtgärder jämte författningsändringar som kan vara motiverade.

Utskottet

Strålskydd m.m.

Motionerna

I motion Jo727 (c) anförs att svenska kärnkraftverk släpper ut mer

radioaktivitet i luft och vatten än andra jämförbara verk i världen.

Centerpartiet anser att en svensk utredning bör göras angående svenska

kärnkraftverks radioaktiva utsläpp. Utredningen bör avge förslag om åtgärder

för att minska dessa utsläpp (yrkande 36). Enligt yrkande 37 har det hela

tiden framkommit nytt vetenskapligt underlagsmaterial angående den joniserande

strålningens farlighet och cancerriskerna. Utsläppsföreskrifterna har

emellertid inte ändrats sedan 1977. En skärpning av dessa föreskrifter måste

genomföras med beaktande av senare års forskningsrön.

Enligt motion Jo741 (mp) yrkande 4 bör riksdagen göra ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om radioaktiv strålning och dess offer. Den del av

motionen som torde hänföras till yrkande 4 innehåller en beskrivning av

situationen för offren för Harrisburgolyckan.

I motion Jo754 (mp) anförs att en rådsförordning från 1989 fastställt taken

för acceptabel radioaktivitet i mat som skall gälla efter ?nästa Tjernobyl?.

Resultatet kommer att bli att mycket högre nivåer av radioaktivitet tillåts i

livsmedel för både barn och vuxna. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta

gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna (yrkande 1). I yrkandena 2

och 3 föreslås tillkännagivanden angående minimerade hälsorisker efter

Tjernobyl och om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss

svenskar.

Enligt motion Jo787 (mp) importerar den svenska trävaru- och

pappersmasseindustrin en betydande del av sin råvara från områden som är gravt

kontaminerade av såväl radioaktiva ämnen som tungmetaller. Det bör utredas hur

kontrollen av importerade råvaror från kontaminerade ställen skall ske, och

regler för detta inkluderande gränsvärden för radioaktivt besmittade råvaror

bör upprättas.

I motionerna Jo723 (c) yrkande 2 och Jo739 (mp) kritiseras det brittiska

atomenergiorganets, UKAEA, planer på utökad behandling av radioaktivt avfall

med ökade radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay på Skottlands nordkust.

Utsläppen innebär allvarliga hälsorisker och hotar hela det ekologiska

systemet i Västerhavet. Sverige måste enligt motion Jo723 kraftfullt agera mot

dessa planer. I motion Jo739 yrkas att regeringen undersöker möjligheterna att

stoppa de radioaktiva utsläppen vid Dounreay.

I motion Jo791 (c) understryks behovet av fortsatta provtagningar av

cesiumhalten i naturen efter Tjernobylolyckan. Kommunernas analyskostnader

måste täckas av staten. Ett sätt för staten att finansiera detta är att ålägga

kärnkraftsindustrin att genomföra regelbundna analyser.

Utskottets överväganden

Som framgår av utskottets redovisning av gällande bestämmelser på

strålskyddsområdet har riksdagen i strålskyddslagen delegerat rätten att

besluta om vissa detaljföreskrifter till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Här ingår bl.a. föreskrifter i form av utsläppsgränser

och gränser för stråldoser, vilka utfärdas av Strålskyddsinstitutet (SSI) i

myndighetens författningssamling SSIFS. I regeringens skrivelse 1996/97:50 På

väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle redovisas yrkesexponering och

stråldoser till följd av utsläpp till omgivningen från kärnkraftverken (s.

118). De årliga stråldoserna till allmänheten ligger betydligt under det

riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI om 0,1 mSv per år. Enligt

regleringsbrevet för SSI skall myndigheten i samarbete med Statens

kärnkraftinspektion (SKI) årligen och senast den 15 april 1998 till regeringen

redovisa säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. SSI

skall senast den 1 mars 1998 redovisa ambitionen i de svenska

utsläppsbegränsningarna och lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder.

När det gäller EG-rätten bör nämnas att rådet i maj 1996 fattade beslut om

att anta direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande

säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de

faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Direktivet lägger fast

högsta tillåtna doser som är förenliga med tillräckligt hälsoskydd, högsta

tillåtna exponering och kontamination samt grundläggande principer för

hälsokontroll av arbetstagarna.

I samband med utskottets utfrågning har representanterna för SSI anfört att

myndigheten ser över gällande gränsvärden bl.a. med utgångspunkt i att

riskerna för cancer i samband med lågdosstrålning har omvärderats och skrivits

upp sedan de nu gällande gränsvärdena sattes år 1977.

Utskottet konstaterar att yrkande 36 i motion Jo727 (c) kan anses

tillgodosett genom det uppdrag som lämnats till SSI och SKI. Vidare utgår

utskottet från att synpunkterna i yrkande 37 kommer att beaktas i den översyn

som pågår av gällande strålskyddsföreskrifter. Motionen påkallar således ingen

särskild åtgärd i nu behandlade delar.

Det avsnitt av motion Jo741 (mp) som kan relateras till yrkande 4 innehåller

en kort beskrivning angående den situation som påstås råda för offren för

Harrisburgolyckan. Det framgår inte vilka åtgärder från regeringens sida som

motionärerna förväntar sig med avseende på de personer som på olika sätt

drabbats av olyckan i Harrisburg. Över huvud taget framstår det som oklart för

utskottet vilka statliga insatser från Sveriges sida som motionärerna anser

angelägna eller möjliga att vidta beträffande en grupp utländska medborgare

som ej är bosatta inom svenskt territorium. Motionen kan i denna del inte

läggas till grund för något preciserat ställningstagande från riksdagens sida.

Utskottet konstaterar vidare att motion Jo754 (mp) innehåller ett yrkande

som gäller gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel (yrkande 1). I

anslutning till detta yrkande hänvisar utskottet till uppgifterna ovan om

SSI:s verksamhet och uppdrag på området. I den del motionen avser livsmedel

vill utskottet erinra om att SSI och Livsmedelsverket utfört undersökningar av

cesiumhalterna i livsmedel. Livsmedelsverket har nyligen fått i uppdrag av

regeringen att se över de gränsvärden för cesium i livsmedel som gäller sedan

Tjernobylolyckan år 1986. Översynen skall göras efter samråd med SSI och

Jordbruksverket och redovisas senast den 30 juni 1997. Med det anförda anser

utskottet att motion Jo754 yrkande 1 är i huvudsak tillgodosedd.

I övrigt innehåller motionen ingen närmare beskrivning av vilka åtgärder som

bör vidtas från regeringens sida när det gäller hälsorisker och hälsoeffekter

efter Tjernobylolyckan enligt yrkandena 2 och 3. Motionen kan i dessa delar

inte läggas till grund för något preciserat ställningstagande och avstyrks

därför.

Uppgifterna om Livsmedelsverkets och SSI:s verksamhet är i viss mån ägnade

att tillgodose även motion Jo791 (c). Motionen bör inte föranleda någon

särskild åtgärd i avvaktan på resultatet av den översyn som pågår.

Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motion Jo787 (mp) så till vida

att det är viktigt att regeringen och berörda myndigheter uppmärksammar

problemen med importerade, radioaktiva råvaror. Problemen med framför allt

virkesimporten från Ryssland har undersökts och redovisats i en rapport från

SSI (information 1994:02, Förekomsten av radioaktivt nedsmittat virke).

Internationella överläggningar pågår, bl.a. inom EU och IAEA, om

rekommendationer för enhetliga friklassningsgränser. Enligt rapporten kan, för

undvikande av att friklassningsgränserna överskrids för enskilda länder,

möbelfabrikanter och papperstillverkare m.fl. föreslå sina inköpare att

undvika virke med en aktivitetskoncentration som överstiger vissa angivna

värden. Det påpekas i rapporten att skogsavverkning i kontaminerade områden i

f.d. Sovjetunionen har reducerats eller förbjudits där

aktivitetskoncentrationen i vedråvara är hög.

Den information som varit tillgänglig för utskottet tyder inte på att

problemen med kontaminerat importvirke är av den storleksordningen att

riksdagen nu bör ta något initiativ. Frågan tillhör i första hand

Strålskyddsinstitutets ansvarsområde. Utskottet förutsätter att regeringen och

SSI även i fortsättningen uppmärksammar problemen med radioaktivitet i

importerade råvaror och vid behov överväger regler om skärpt importkontroll

eller liknande åtgärder. Motion Jo787 (mp) bör anses tillgodosedd med vad

utskottet anfört.

De radioaktiva utsläppen vid Dounreay behandlades i ett frågesvar av

miljöministern den 2 oktober 1996. Det framgår av svaret att UKAEA:s

installationer vid Dounreay omfattar ett flertal nukleära anläggningar. Flera

av dessa är tagna ur drift och under rivning. En av de centrala

installationerna är numera anläggningen för upparbetning av höganrikat

bränsle. Enligt uppgifter från brittiska tillsynsmyndigheter som kommit

miljöministern till del kommer någon utökning av verksamheten vid

upparbetningsanläggningen förmodligen inte att ske. I 1992 års regionala

konvention för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten finns bestämmelser

om förhindrande och eliminering av förorening från landbaserade källor.

Tillstånden för utsläpp till luft och vatten från Dounreayanläggningen

omprövas vart femte år. Ett nytt tillstånd beviljades av de brittiska

myndigheterna år 1994. Vad beträffar utsläppen till luft och vatten visar

tillgängliga uppgifter angående samtliga radionuklider att den beräknade dosen

per år ligger under såväl den av ICRP som i EU:s strålskyddsnormer

rekommenderade dosen till kritisk grupp. De ligger också under den av de

brittiska myndigheterna tillåtna utsläppsnivån. Mot bakgrund av den

information som förelegat såg miljöministern ingen anledning att ta några

särskilda initiativ beträffande UKAEA:s anläggningar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo723 yrkande

2 (c) och Jo739 (mp). Utskottet förutsätter givetvis att regeringen bevakar

frågan om utsläpp från Dounreayanläggningen och vidtar nödvändiga åtgärder om

de förutsättningar som låg till grund för miljöministerns svar skulle

förändras.

Kärnsäkerhet och kärnavfall m.m.

Motionerna

Enligt motion Jo727 (c) yrkande 34 är det av största vikt att de förändringar

som föreslagits av den internationella granskningskommissionen bereds och

genomförs enligt förslagen i SOU 1996:73. Granskningskommissionen föreslår

bl.a. förändringar vad gäller organisation, utbildning och användning av

tilldelade medel inom SSI och SKI.

Frågor om slutförvaring av kärnkraftsavfallet tas upp i motionerna Jo706

(fp), Jo713 (kd) yrkande 2 samt Jo768 (mp). Enligt fp-motionen krävs en ny och

klar strategi för slutförvaringen. SKB:s rätt att göra förstudier och

grundliga undersökningar i alla kommuner skall tydliggöras. Riksdagen skall

fatta beslut om var kärnavfallet skall placeras. Lokala medborgarkommittéer

bör tillsättas i de kommuner som blir aktuella efter urvalsprocessen. Enligt

motion Jo713 bör ett tioårigt moratorium gälla innan slutgiltiga beslut fattas

om slutförvaringen av avfallet. I motion Jo768 framförs yrkanden om bl.a.

tredubbling av avgiften för kärnavfall, stopp för slutförvaring av utländskt

kärnbränsle i Sverige, lagändring om att även aska från processing m.m. räknas

som kärnavfall och skärpning av kärntekniklagen. Vidare yrkas

tillkännagivanden rörande platsvalsprocessen för slutförvaring och om den

kritik som framförs i motionen mot förfarandet vid SKB, SSI och SKI (yrkandena

1-7).

I motion Jo741 (mp) framförs kritik mot det internationella

atomenergiorganet, IAEA, och internationella strålskyddskommissionen, ICRP.

Enligt motionen bör dessa organisationer upplösas och ersättas av nya organ

med oberoende kompetent expertis. Den internationella miljödomstolen t.ex. kan

ta över IAEA:s övervakningsansvar (yrkandena 1-3).

I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för ett

totalförbud mot mobila kärnkraftverk och för att mobila kärnkraftverk

uppmärksammas i det internationella konventionsarbetet.

Enligt motion Jo794 (v) yrkande 11 bör Euratomfördraget avvecklas och

ersättas med ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av

energisystem baserade på förnybara energislag. Ett yrkande om revidering av

Euratomfördraget framförs även i motion Jo727 yrkande 39 (c).

I motion Jo784 (c) föreslås en ändring i lagen om finansiering av framtida

utgifter för använt kärnbränsle, så att vattenkraft och andra

elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens

avfallshanteringskostnader.

I motion Jo795 (mp) yrkas ett tillkännagivande att ?de som är angelägna att

ha kärnkraften kvar skall skriva på en försäkran att ställa upp vid en

kärnkraftskatastrof för att sanera? (yrkande 2). I yrkande 3 föreslås ett

tillkännagivande angående den kanadensiska processen för

miljökonsekvensbeskrivning i kärnavfallsfrågor. Enligt yrkande 4 bör

regeringen lämna förslag till regler hur en MKB-process skall gå till och hur

sådana beskrivningar skall utformas.

Utskottets överväganden

Nationell och internationell kärnsäkerhet m.m.

Som anförs i motion Jo727 har Kommittén för internationell granskning av den

svenska tillsynen inom kärnteknikområdet lämnat vissa förslag om den svenska

tillsynen av reaktorsäkerhet och omhändertagandet, hanteringen och förvaringen

av kärnavfall. Utskottet har tidigare anordnat en särskild utfrågning i

anslutning till att betänkandet publicerades (SOU 1996:73). Betänkandet

remissbehandlas och kommer att beredas i Regeringskansliet. Regeringen har

gett SKI i uppdrag att senast den 1 juli 1997 redovisa sin analys av

betänkandet och de åtgärder SKI vidtagit eller avser att vidta med anledning

av kommissionens rekommendationer. Utskottet delar motionärernas bedömning så

till vida att kärnkraftens säkerhetsfrågor måste ges en hantering som

uppfyller även mycket höga krav. I avvaktan på det arbete som pågår för att

fullfölja granskningskommissionens rekommendationer bör motion Jo727 (c) inte

föranleda någon särskild åtgärd i denna del (yrkande 34).

I anslutning till motion Jo741 (mp) vill utskottet understryka att ICRP

(International Commission on Radiological Protection) är en internationell

frivilligorganisation. Enligt utskottets mening finns det ingen laglig grund

för den svenska statsmakten att vidta åtgärder med syfte att upplösa en sådan

organisation. När det gäller IAEA, Internationella atomenergiorganet, bör

framhållas att detta är ett fackorgan inom FN som för närvarande har 126

medlemsstater. Sverige driver inom denna organisation aktivt frågor om

kärnsäkerhet, strålskydd och fredlig användning av kärnenergin. IAEA fungerar

också som sekretariat för 1994 års kärnsäkerhetskonvention (se nedan). För

närvarande pågår ett intensivt arbete inom IAEA med att förbereda en

konvention om säker hantering av radioaktivt avfall m.m. Ett initiativ från

Sveriges sida i enlighet med motionen skulle sannolikt av de övriga 125

medlemsstaterna uppfattas som ett både drastiskt och orealistiskt agerande.

Under alla förhållanden torde ett förslag om upplösning av IAEA allvarligt

försvåra Sveriges möjligheter att påverka den internationella utvecklingen

inom kärnenergiområdet. Det gäller även sådana internationella

kärnsäkerhetsfrågor som tas upp i en annan mp-motion, Jo744, vilken behandlas

nedan. Med det anförda avstyrks yrkandena 1-3 i motion Jo741.

I motion Jo744 (mp) yrkas att Sverige verkar internationellt för bl.a.

förbud mot mobila kärnkraftverk.

Miljöministern har den 21 augusti 1996 besvarat en fråga angående Rysslands

planer på att bygga ut sin kärnkraftsproduktion med mobila anläggningar.

Frågeställningen avsåg då ryska fartygsburna elproducerande reaktorer,

baserade på samma teknologi som isbrytarflottans reaktorer. Miljöministern

uppgav att hon såg med skepsis på denna utveckling och underströk vikten av

det internationella arbete som utförs för att förbättra säkerheten vid

kärnkraftverk i framför allt det forna Sovjetunionen och Östeuropa. Det är i

huvudsak genom detta arbete som Sverige kan påverka utvecklingen. Sverige har

verkat och kommer att fortsatt verka för en säker kärnkraft i olika

internationella sammanhang, framför allt inom ramen för IAEA och OECD/NEA

(OECD:s kärnenergiorgan). I och med Sveriges medlemskap i EU har nu Sverige

också bättre möjligheter att påverka EU:s program med bäring på kärnsäkerhet i

Östeuropa, framför allt det s.k. TACIS-programmet. Miljöministern hänvisade

också till kärnsäkerhetskonventionen, som trädde i kraft den 24 oktober 1996.

I konventionsarbetet har Sverige haft en pådrivande roll. Konventionen är det

första legala instrument som på ett världsomspännande sätt behandlar

säkerheten vid landbaserade civila kärnkraftverk. I konventionens inledande

del gör de fördragsslutande staterna ett starkt åtagande att främja en hög

kärnsäkerhetsnivå över hela världen och att bedriva ett intensivt arbete för

att få till stånd internationella instrument på säkerhetsområdet också inom

övriga kärntekniska verksamheter. Sverige kommer enligt miljöministern att

fortsatt verka för detta i sitt internationella arbete.

Som framgår av svaret är IAEA ett av de internationella organ där Sverige

kan fortsätta sitt viktiga arbete för ökad kärnsäkerhet. Förpliktelserna

enligt kärnsäkerhetskonventionen baseras på de säkerhetsprinciper som

dokumenterats i det internationella samarbetet, t.ex. inom IAEA. Konventionen

återges i sin helhet i regeringens skrivelse 1994/95:116. Utskottet utgår från

att regeringen motverkar utvecklingen av mobila kärnkraftsanläggningar och i

det internationella samarbetet noga följer frågan. Motion Jo744 (mp) bör anses

tillgodosedd med det anförda.

Förvaring av kärnavfall m.m.

Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har näringsutskottet tidigare

behandlat ett stort antal motionsyrkanden om olika kärnavfallsfrågor

(1995/96:NU17). I likhet med näringsutskottet vill jordbruksutskottet peka på

den noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för

kärnavfall. Det bör särskilt framhållas att några bindningar inte finns vad

gäller metoder för inkapsling och slutförvaring av använt kärnbränsle och

kärnavfall och inte heller vad gäller valet av plats för slutförvaring.

Regeringen har i december 1996 prövat SKB:s forskningsprogram angående

kärnbränsle och kärnavfall. Beslutet innebär inte att regeringen tagit

ställning till hur det använda kärnbränslet skall slutförvaras. Regeringen har

satt upp ett antal villkor för det fortsatta arbetet som bl.a. innefattar krav

på systemanalys av hela slutförvarssystemet jämte alternativa lösningar till

den metod som SKB tidigare redovisat. Regeringen anser också att SKB bör

komplettera sin översiktsstudie genom att mer ingående redovisa de faktorer

som bör styra valet av plats för slutförvar. Vikten av en väl definierad och

tydlig platsvalsprocess betonas. Berörda kommuner måste enligt

regeringsbeslutet ges ett så bra underlag som möjligt inför olika

ställningstaganden i lokaliseringsarbetet.

I samband med utskottets utfrågning med SKB och berörda myndigheter framkom

det att SKB:s redovisning enligt ovannämnda beslut beräknas bli färdig år

1999.

Frågan om allmänhetens inflytande m.m. vid uppförande av kärnteknisk

anläggning har behandlats i betänkandet Ds 1996:22, Ökat inflytande för

allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen. Enligt

utredningens förslag skall en ansökan om tillstånd alltid innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning. Bestämmelser om skyldighet att samråda med

statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda föreslås.

Betänkandet har enligt uppgift överlämnats till Miljöbalksutredningen för

samordning med arbetet på följdlagstiftning till miljöbalken.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo706 (fp)

och Jo713 yrkande 2 (kd) lämnas utan vidare åtgärd.

Motiveringen i motion Jo768 (mp) består till stor del av en diskussion om

farorna med kärnkraften och kärnavfallet och ett antal till synes retoriska

frågor angående vissa verksamheter inom SKI och SKB. Enligt yrkande 1 i

motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts

i motionen om kärnavfall. Såvitt utskottet kan utläsa finns inga direkta

förslag om åtgärder från regeringens sida som kan relateras till detta

yrkande. Yrkandena 6 och 7 i motionen synes avse några avsnitt som innehåller

kritiska synpunkter på SSI:s, SKI:s och SKB:s agerande i olika frågor.

Utskottet hänvisar till vad som anförts ovan om SKB:s uppdrag och vill

därutöver framhålla att riksdagens kontrollfunktion utövas av

konstitutionsutskottet i samband med granskningen av regeringsärendenas

handläggning. I övrigt är det Riksdagens ombudsmän som har att utöva tillsyn

över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar.

Ett motionsyrkande som enbart eller i huvudsak går ut på att vissa myndigheter

bör kritiseras kan inte läggas till grund för något tillkännagivande om

konkreta åtgärder från regeringens sida. Utskottet avstyrker yrkandena 1, 6

och 7 i motion Jo768.

Yrkandena 3 och 4 i motion Jo768 tar upp frågor som behandlats av

näringsutskottet (1995/96:NU17) respektive i ett frågesvar av miljöministern

den 25 september 1996. Motionen avser bl.a. bestämmelserna i kärntekniklagen

om förbud mot att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt

kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i ett annat land.

Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet och avstyrker yrkande 3 i

motionen.

Enligt yrkande 4 i motionen bör reglerna om kärnavfall ändras så att aska

från processing m.m. räknas som sådant avfall. Bestämmelser om definition av

kärnavfall m.m. finns i kärntekniklagen. Bestämmelser om s.k. friklassning

finns i strålskyddslagen. Enligt 3 § strålskyddslagen får regeringen eller

behörig myndighet utfärda föreskrifter om friklassning i fråga om radioaktiva

ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning. I 2 §

strålskyddsförordningen (1988:293) har regeringen meddelat bestämmelser om

generella undantag från strålskyddslagen. Bl.a. gäller undantaget för

radioaktivt ämne, vars specifika aktivitet inte överstiger 100 kilobecquerel

per kilogram. Regeringen har vidare i 3 och 4 §§ strålskyddsförordningen

bemyndigat Strålskyddsinstitutet att meddela ytterligare undantag i den

utsträckning det kan ske utan att syftet med strålskyddslagen åsidosätts.

Begreppet radioaktivt avfall i strålskyddslagen innefattar när det gäller en

säker hantering från strålskyddssynpunkt även kärnavfall. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet även yrkande 4 i motionen.

Enligt yrkande 5 i motion Jo768 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om

skärpning av kärntekniklagen. Det framgår inte i vilket avseende motionärerna

anser att lagen bör skärpas, utöver de lagändringar som åsyftas i yrkandena 3

och 4. Motionen avstyrks även i denna del.

Enligt yrkande 2 i motion Jo795 (mp) skall de som är angelägna att ha

kärnkraften kvar skriva på en försäkran att ställa upp vid en kärnkraftskata-

strof för att sanera. Som försvarsutskottet påpekat vid sin behandling av

yrkande 1 i motionen finns det ingen laglig grund för att ta ut personer med

tjänsteplikt för sådant saneringsarbete (se 1996/97:FöU1 s. 179). Därmed torde

också yrkande 2 i motionen vara inaktuellt, eftersom motionärerna tycks utgå

från att tjänsteplikten omfattar även sanering av angivet slag. Det bör

tilläggas att föreskrifter om åligganden för enskilda av det slag som föreslås

i motionen enligt regeringsformen skall meddelas i form av lag (8 kap. 3 §).

Utskottet anser emellertid att bestämmelserna i regeringsformen 2 kap. 2 §

torde utgöra hinder mot att enskilda medborgare åläggs en sådan skyldighet som

motionärerna avser, i detta fall ett tvång att gentemot det allmänna ge till

känna sin uppfattning i kärnkraftsfrågan. Utskottet avstyrker motion Jo795

yrkande 2.

Yrkande 3 i motion Jo795 om den kanadensiska processen för

miljökonsekvensbeskrivning tycks syfta på en kort beskrivning i motionen

angående erfarenheterna i Kanada av viss lagstiftning. Såvitt utskottet kan

utläsa av motiveringen framförs inget yrkande om preciserade åtgärder från

regeringens sida, och motionen avstyrks i denna del.

I anslutning till yrkande 4 i samma motion hänvisar utskottet till

redovisningen ovan om SKB:s verksamhet och förslagen i Ds 1996:22. Motionen

torde i denna del kunna anses tillgodosedd, eftersom den fortsatta beredningen

kommer att innefatta bl.a. miljökonsekvensbeskrivningar i prövning av ärenden

enligt kärntekniklagen.

Motionsyrkanden om avveckling av Euratom har tidigare avstyrkts av

näringsutskottet med hänvisning till att det inom EU pågick diskussioner om

att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett kapitel om energi i

Maastrichtfördraget (1994/95:NU21). Enligt uppgift från EU-nämnden ingår

frågan om Euratom i det pågående arbetet inom regeringskonferensen. En

arbetsgrupp som tillsatts för att kodifiera och förenkla grundfördragen har

nyligen lämnat en rapport angående arbetsläget i fråga om Euratomfördraget.

Frågan hur det fortsatta arbetet skall bedrivas har diskuterats vid

ministerrådsmötet den 24 och 25 mars 1997. I avvaktan på resultatet från

regeringskonferensen bör motionerna Jo727 yrkande 39 (c) och Jo794 yrkande 11

(v) ej föranleda någon åtgärd.

Finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.

Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning har riksdagen nyligen beslutat

om ändring i två lagar som avser finansieringen av framtida

kärnavfallskostnader m.m. (se 1995/96:NU10). Lagändringarna har trätt i kraft

den 1 januari 1996. Den s.k. finansieringslagen (1992:1537) ålägger

reaktorinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens

restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift som för närvarande uppgår

till i genomsnitt 1,1 öre per kWh. Avgiftsskyldigheten kompletteras med ett

garantisystem som innebär krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana

säkerheter att de kan täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om

fonderingen enligt finansieringslagen är otillräcklig.

I lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) finns bestämmelser om avgifter såsom

kostnadsbidrag till viss verksamhet vid Studsvik AB.

Storleken på avgifterna enligt finansieringslagen bestäms årligen av

regeringen efter förslag av SKI. Till grund för SKI:s förslag ligger

kostnadsberäkningar utförda av SKB. De faktorer som påverkar avgiften och det

framtida avgiftsbehovet är - förutom realräntans storlek - den nuvarande

fondbehållningen, de framtida kostnaderna och storleken på de framtida

elleveranserna. De framtida kostnaderna skall beräknas efter den mängd använt

kärnbränsle och kärnavfall m.m. som genereras vid drift av reaktorerna i 25 år

eller, om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då produceras. Till

avgiftsunderlaget förs även kostnaderna för Statens råd för kärnavfallsfrågor

(KASAM) liksom statens, kommunernas och reaktorinnehavarnas kostnader för

information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av

använt kärnbränsle och kärnavfall.

Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo768 (mp) med hänvisning till att

det åvilar regeringen att fastställa en årlig avgift enligt de riktlinjer som

anges i finansieringslagen och som i korthet redovisats ovan.

Riksdagens beslut under föregående riksmöte om ändring i finansi-eringslagen

innebar bl.a. att tidigare påslag i avgiftsberäkningen för osäkra kostnader

ersattes med ett system med garantibelopp. Det innebär att reak-torinnehavarna

ställer fullgoda säkerheter till staten för den händelse fonderingen skulle

visa sig otillräcklig. Kärnkraftverken som sådana får ej utgöra säkerhet, men

däremot borde det kunna godtas säkerheter i form av kreditförsäkringar,

borgensåtaganden eller fastighetsinteckningar. Även andra typer av säkerheter

kunde komma i fråga. Enligt 2 a § finansieringslagen skall regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer pröva säkerheterna. Utskottet ser ingen

anledning att ompröva det system som riksdagen nyligen godkänt och som trädde

i kraft så sent som den 1 januari 1996. Dessutom är lagen så konstruerad att

regeringen gör en självständig bedömning av säkerheterna och är oförhindrad

att ställa krav på att andra säkerheter presteras än de som anges i motion

Jo784 (c). Utskottet avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om radioaktiva utsläpp m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkandena 36 och 37,

2. beträffande radioaktiv strålning och dess offer

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkande 4,

3. beträffande hälsorisker och hälsoeffekter efter Tjernobyl

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande gränsvärden för strålning m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo754 yrkande 1,

5. beträffande provtagning av cesium m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo791,

6. beträffande import av radioaktiva råvaror

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo787,

7. beträffande utsläppen vid Dounreay

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och 1996/97:Jo739,

res. 1 (mp)

8. beträffande granskningskommissionens förslag

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkande 34,

9. beträffande åtgärder för att upplösa IAEA och ICRP

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo741 yrkandena 1-3,

10. beträffande förbud mot mobila kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo744,

11. beträffande slutförvaring av kärnavfall

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo706 och 1996/97:Jo713 yrkande 2,

12. beträffande uttalande om kärnavfall m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 1,

13. beträffande kritik mot vissa myndigheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkandena 6 och 7,

14. beträffande utländskt kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 3,

res. 2 (mp) - delvis

15. beträffande definition av kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 4,

res. 2 (mp) - delvis

16. beträffande skärpning av kärntekniklagen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 5,

17. beträffande uttalande om skyldighet för kärnkraftsanhängare att

delta i saneringsarbete

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 2,

18. beträffande den kanadensiska processen för

miljökonsekvensbeskrivning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 3,

19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo795 yrkande 4,

res. 3 (mp)

20. beträffande Euratomfördraget

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och 1996/97:Jo794

yrkande 11,

res. 4 (v)

21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo768 yrkande 2,

res. 5 (mp)

22. beträffande säkerhet för avfallshanteringskostnader

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo784.

Stockholm den 8 april 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson

(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun

Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Utsläppen vid Dounreay (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?skulle förändras? bort ha följande lydelse:

Utsläppen vid Dounreay sker till vatten i direkt anslutning till Nordsjön.

Genom havsströmmarna kommer de radioaktiva utsläppen att föras till den

svenska kusten med fara för hälsa, miljö och liv vid kusten. Även om utsläppen

inte skulle överstiga vissa normer som fastställts av de brittiska

myndigheterna, EU och ICRP borde de stoppas omedelbart. Kunskaperna i dag är

alldeles för ofullständiga när det gäller effekter av denna typ av utsläpp

till vatten och luft. Som framhålls i motion Jo739 (mp) finns det en rad

internationella konventioner som borde kunna tillämpas i detta fall. Sverige

bör nu agera utifrån dessa konventioner och internationell rätt för att hindra

de radioaktiva utsläppen vid Dounreay. Detta bör riksdagen, med anledning av

motion Jo739, ge regeringen till känna. Motion Jo723 yrkande 2 (c) bör

innefattas i tillkännagivandet.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utsläppen vid Dounreay

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo723 yrkande 2 och

1996/97:Jo739 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Definition av kärnavfall och utländskt kärnavfall (mom. 14 och 15)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Yrkandena 3?

och på s. 16 slutar med ?i motionen? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo768 (mp) innebär kärntekniklagen ingen garanti för att

Sverige slipper utländskt kärnavfall. Tvärtom. Det finns i praktiken inget

reellt förbud mot slutförvar av utländskt kärnavfall. Utskottet instämmer i

Miljöpartiets yrkande om ett totalförbud mot utländskt kärnavfall och att

detta förbud skrivs in i kärntekniklagen, annars är risken stor att Sverige

tvingas ta emot kärnavfall från EU eller att det ändå kan bli verklighet på

grund av kommersiella orsaker. Vidare delar utskottet Miljöpartiets

uppfattning att definitionen av kärnavfall bör ändras så att den ej möjliggör

friklassning av lakrester. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768

yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande utländskt kärnavfall

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande definition av kärnavfall

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige (mom. 19)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I anslutning?

och slutar med ?enligt kärntekniklagen? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo795 att regeringen

skall ta fram förslag till regler för hur en MKB-process skall gå till och hur

en MKB-process skall utformas. Det är avgörande för en framtida handläggning

för slutförvar för det högaktiva avfallet att en mer detaljerad föreskrift för

såväl MKB-förfarandet som MKB-dokument och utformning samt ansvarsfrågan i

MKB-processen utarbetas och ges status av myndighetsföreskrift. Detta bör

riksdagen, med anledning av motion Jo795 yrkande 4, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo795 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Euratomfördraget (mom. 20)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med

?Motionsyrkanden om? och slutar med ?någon åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo794 yrkande 11 att

Euratomfördraget till stora delar är föråldrat och att det bör avvecklas. Det

kan ersättas av ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling

av energiteknik baserad på förnybara energislag. Regeringen bör i

regeringskonferensen och i andra sammanhang verka för att så sker. Detta

överensstämmer i huvudsak även med förslaget i motion Jo727 yrkande 39. Vad

utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av dessa motionsyrkanden, som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande Euratomfördraget

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 39 och

1996/97:Jo794 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Tredubbling av avgiften för kärnavfall (mom. 21)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

avstyrker? och slutar med ?redovisats ovan? bort ha följande lydelse:

Som anförs i Miljöpartiets motion Jo768 kan en allvarlig kärnkraftsolycka

när som helst framtvinga en tidigare avveckling. Därför är det motiverat att

så snabbt som möjligt bygga upp ett kapital som möjliggör direktfinansiering

av hela den fasta och rörliga kostnaden för etablerandet av ett slutförvar för

det hittills producerade avfallet jämte kostnaderna för kärnkraftverkens

rivning. För att garantera att det kommer att finnas fonderade medel bör

ägarna till kärnkraftsbolagen lämna fullgoda säkerheter för de fortsatta

förpliktelserna mot staten. Med instämmande i motion Jo768 yrkande 2 föreslår

utskottet att avgiften för kärnkraftens avfall tredubblas till närmare 6 öre

per kWh levererad effekt. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo768

yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande tredubbling av avgiften för kärnavfall

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo768 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Radioaktiva utsläpp från svenska kärnkraftverk

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

De svenska kärnkraftverken släpper ut förhållandevis mycket radioaktivitet.

FN-organet UNDSCEAR har gjort en undersökning där det konstateras att de

svenska kärnkraftverken släpper ut mer radioaktivitet i vatten och luft än

jämförbara verk i andra länder. Undersökningarna gjordes under perioden

1985-1989 och är enligt vår mening alarmerande; ännu allvarligare blir det när

Strålskyddsinstitutet konstaterar att utsläppen fortsatt att öka under 1990-

talet. Utsläppen ligger inom ramen för gällande gränsvärden. Viktigt är då att

notera att de gränsvärden som finns i Sverige internationellt sett är höga,

beroende på att när de sattes på 1970-talet var kunskapen om farorna med

lågdosstrålning inte tillräcklig. Risken för att få cancer av lågdosstrålning

är betydligt större än vad man då trodde; risken har omvärderats och skrivits

upp. Det är därför viktigt att gränsvärdena ändras och att utsläppen från de

svenska kärnkraftverken minskas. Det skall noteras att de svenska

kärnkraftverken börjar bli gamla och slitna och att de delvis har en

ålderdomlig teknik. Det är de som bor runt vår kärnkraftverk som genom den

slapphet som tyvärr måste konstateras blir utsatta för en onödigt stor

stråldos.

2. Radioaktiv strålning och dess offer

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna stödjer den internationella expertis som kritiserat

IAEA:s rapport The International Chernobyl Project, 1991, om Tjernobyl och

dess konsekvenser. Rapporten har grovt underskattat effekterna av Tjernobyl

och sjukdomarna hos dess offer. Uttalanden som att största delen av offren

lider av radiofobi, rädsla och allmän vanskötsel på grund av det gamla

kommunistiska systemet är en cynisk beskrivning av de uppenbara sjukdomar som

finns i de Tjernobyldrabbade områdena i dag. Ingen vetenskapsman kan förneka

att den ständigt ökande frekvensen av sköldkörtelcancer främst bland barn och

unga har direkt samband med Tjernobyl. Vi tycker att det är märkligt att samma

människor som fått kritik för sina tidigare rapporter efter Harrisburgolyckan

får förnyat förtroende att göra dessa efterforskningar i Tjernobyl, vilka

sedan skall ligga till grund för både nationella och internationella insatser

i de kontaminerade områdena.

Miljöpartiet de gröna avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.

3. Hälsorisker och hälsoeffekter

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna upprepar kravet på att den nya forskningen om

radikalbiologi och joniserande lågdosstrålning skall uppmärksammas, vilket

innebär att den interna strålningen hos människor som utsatts för radioaktiv

strålning i vårt land måste få en adekvat uppföljning både inom forskning och

sjukvård. Socialstyrelsen har genom Miljöpartiets anmodan startat insamling

av statistiska data om sjukdomar som har samband med Tjernobyl, t.ex.

sjukdomar relaterade till sköldkörteln. Detta anser vi vara en god början för

att senare kunna forska på samband mellan immunbrist- och kroniska sjukdomar

samt radioaktiv lågdosstrålning.

Vi avser att återkomma mer preciserat i annat sammanhang.

4. IAEA och ICRP

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att IAEA:s inriktning som går ut på att utveckla

och sprida den s.k. fredliga användningen av kärnenergi inte hör hemma i ett

globalt samhälle som arbetar för en ekologiskt hållbar utveckling. Vi anser

därför att IAEA skall upplösas och ett nytt organ inrättas som passar den nya

inriktningen som Riokonferensen angett. Nuvarande kontroll och

övervakningsansvar föreslår vi kan tas över av en internationell miljödomstol,

ett krav som framförts i andra motioner från Miljöpartiet.

Vi är vidare kritiska till den intima hopkopplingen med ICRP, denna

självorganiserade förening med en självutnämnd styrelse, som bistår IAEA med

data om radioaktiva gränsvärden m.m. IAEA är alldeles för lyhörda och tar råd

från dessa män, som inte utgör någon officiell myndighet, men ändå utses att

ingå i granskningsgrupper efter katastrofer som Three Mile Island och

Tjernobyl. Trots att dessa granskare kritiserats av vetenskapsmän efter TMI,

får de förtroendet att granska Tjernobyl. Detta får till följd att samma

misstag och missbedömningar dokumenteras som vetenskapliga fakta än en gång.

Vi anser att detta är förödande för demokratin och för att utveckla ett

samhälle i ekologisk balans.

Miljöpartiet de gröna hade hoppats att ovanstående synpunkter skulle delas

av en majoritet av utskottets ledamöter och att regeringen därmed skulle

uppmanats att agera för detta internationellt.

Vi avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.

5. Uttalande om kärnavfall

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna har genom åren följt den information som går ut från

myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att den behöver kompletteras med de sista

data som uppdaterar riskerna med kärnavfall. När kärnbränslet tas ur reaktorn

och kallas för använt kärnbränsle måste det framgå att detta har en

radioaktivitet som vida överstiger den radioaktivitet kärnbränslet hade vid

installationen i reaktorn. På grund av processen i reaktorn har

radioaktiviteten höjts mer än tre miljoner gånger om.

Sverige har ännu inte löst problemet med svenskt kärnavfall från OKG som

förvaras i England liksom vi inte lyckats sända tillbaka MTR-bränsle,

höganrikat bränsle med en anrikningsgrad av 93% med ursprung från USA, som

lagrats vid Studsvik sedan 1986. Vi anser att regeringen skyndsamt måste lösa

dessa frågor. Vi har vid upprepade tillfällen gjort den uppmärksam på detta.

För MTR-avfallet finns inte någon lämplig förvaring i Sverige, och detta

högaktiva avfall kan användas till kärnvapen, varför det är ytterst allvarligt

att återförseln till USA inte lösts.

Vi avser att återkomma i dessa frågor i annat sammanhang.

6. Kritik mot vissa myndigheter

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna instämmer i RRV:s (Riksrevisionsverkets) kritik mot

myndigheterna SSI och SKI. Vi anser att denna kritik skall tas på djupaste

allvar. RRV varnar för det nära samarbetet med kärnkraftsindustrin, capture

of regulator, i samband med platsvalsundersökningar och information till

allmänheten. En sammanblandning sker av de olika funktionerna och rollerna

som dessa företrädare har. RRV har på en rad punkter gjort klart att rågången

mellan myndighetspersonerna och Svensk kärnbränslehantering AB:s personal

måste tydliggöras. Distans och oberoende är viktigt i det löpande arbetet,

varför informationsmaterial, undersökningsdata m.m skall vara åtskilda.

Miljöpartiet de gröna förutsätter att RRV:s kritik kommer att följas upp och

leda till förändringar. Vi avser att noga följa frågan.

7. Skyldighet för kärnkraftsanhängare att delta i saneringsarbete

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Vi hänvisar till räddningstjänstlagen som säger att länsstyrelsen är skyldig

att ansvara för insatserna vid en större olyckshändelse. De som har kunskaper,

hälsa och kroppskrafter i åldrarna 18-65 år skall enligt 44 § i

räddningstjänstlagen om tjänsteplikt tas ut i tjänst vid t.ex. en atomolycka.

Vid Tjernobylolyckan visade det sig att de som hade beslutat om kärnkraften

och hade chefspositioner flydde från haveriplatsen till Moskva. Även i Sverige

tog ledande funktionärer plötsligt ledigt vid Forsmarksverken för att åka till

fjällen, när det första beskedet kom om att det fanns radioaktivitet i

närheten av kärnkraftverket. Att fly för att rädda sin familjs liv är en

överlevnadsinstinkt. För att undvika att det skulle bli enbart de som inte har

möjlighet att fly, som blir kvar vid en allvarlig kärnkraftsolycka, borde en

försäkran skrivas på som säger att den som är anhängare av kärnkraft är beredd

att sanera vid en allvarlig olycka. Detta skulle få till följd att personen i

fråga skulle tänka sig för om kärnkraftens vara eller icke vara. Detta krav

kommer ursprungligen från mödrar mot kärnkraft och kärnvapen.

Eftersom det av utskottet ansetts strida mot svensk lag att föreskriva något

sådant avser vi återkomma till frågan på annat sätt.

8. Den kanadensiska processen för miljökonsekvens- beskrivning

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att det är nödvändigt för den svenska regeringen

och riksdagen att ta hem fakta om hur Kanada arbetat med MKB-processen för att

på så sätt få en allsidig bild av hur en process angående hantering av

kärnavfall och slutförvar kan utföras. Sverige har envist kört efter en

modell som SKB, Svensk kärnbränslehantering AB, hävdat. Den har kritiserats

inte bara från folket i de kommuner där förstudier för hantering av högaktivt

kärnavfall pågår utan också av myndigheter och universitet, varför vi anser

att det behövs en revidering av MKB-processen. Den kanadensiska MKB-processen

är tydlig, detaljerad och stringent. En lag ställer upp regler för proceduren,

som bl.a. skall säkra allmänhetens deltagande, samt minimikrav på MKB-

dokument. Tillvägagångssättet med open house och framtagande av

underlagsrapporter är unikt.

Eftersom utskottet anför att motionen inte innehåller preciserade yrkanden,

vilket inte var avsikten med motionen, och inte heller vill uttala att Kanadas

process borde studeras vidare avser vi att återkomma med frågan i annat

sammanhang.

9. Säkerhet för avfallshanteringskostnader

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Från den 1 januari 1996 fungerar ett nytt sätt att beräkna avgifterna som

producenterna av el från kärnkraftverk betalar för att klara finansieringen av

kärnavfallet. Det nya systemet ger möjlighet att byta ut den direkta avgiften

för framtida kostnader med att ta hand om avfallet mot att också ställa

säkerheter och att ha garantier. De medel som fonderas för att bekosta

omhändertagande och slutlig förvaring av kärnavfallet flyttas från Statens

kärnkraftinspektion till Kärnavfallsfonden. Dessa två saker bidrar till att

avgifterna för kärnkraftsavfallet minskas dels genom att medlen i den nya

fonden realräntesäkras vilket gör att kostnader vältras över på

skattebetalarna, dels genom att en del av avgifterna ersätts med garantier och

säkerheter. Det är troligt att vattenkraft och andra elproducerande tillgångar

kommer att utgöra säkerheten för kärnavfallets framtida omhändertagande. Detta

anser vi vara fel; det är en belastning för dessa energislag och utgör en risk

att de blir dyrare än vad som är motiverat.

För år 1995 var avgiften till fonden för kärnavfallet 1,9 öre per kwh och om

ingen ändring gjorts skulle avgiften nu ha varit ca 2,5 öre per kWh. I stället

har avgiften sjunkit till 1,1 öre per kWh. Detta är som vi redan visat en

övervältring av kostnader på skattebetalarna och på andra energislag. Enligt

vår mening är detta ett orimligt förhållande. Det är regeringen som årligen

bestämmer avgiftens storlek, och regeringen borde som säkerhet inte godkänna

andra energiproduktionsanläggningar.