Bet. 1996/97:JoU18

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU18

Fiske

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 35 motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 1996

rörande olika fiskefrågor. Samtliga motioner avstyrks, framför allt med

hänvisning till tidigare riksdagsbehandling samt nationellt och

internationellt arbete i frågor angående fiskets omfattning och bedrivande.

Till betänkandet har fogats sex reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1996/97:Sk339 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättning för extrakostnader i samband med oönskade fångster av

stridsgas/senapsgas.

1996/97:Jo229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiske och laxfiske i Östersjön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot fiske med drivgarn i Östersjön,

1996/97:Jo237 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiske och laxfiske i Östersjön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot fiske med drivgarn i Östersjön,.

1996/97:Jo401 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bifångst av tumlare och agerande för att stoppa detta,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om drivgarnens längd i Östersjön.

1996/97:Jo402 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fredningstider och

förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i norra Sverige.

1996/97:Jo404 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiske av lax i Östersjön under 1997,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges agerande i kommande förhandlingar rörande fiske på

blandbestånd av lax i Östersjön.

1996/97:Jo405 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv till Fiskeriverket

att ta större hänsyn till regionala faktorer i fiskeriförvaltningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett

resursfördelningssystem, där det periodvis avsätts regionala gruppkvoter för

kustfiskets behov av kontinuitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om snara initiativ till utveckling av miljövänligare bränslen och

katalysatorer på alla båtar/fartyg.

1996/97:Jo406 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta

fiskefartyg att även i samband med torskfiske få ha silltrål ombord.

1996/97:Jo407 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna i

miljöskadeförsäkringen.

1996/97:Jo408 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s fleråriga utvecklingsprogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satellitkontroll,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om laxfisket i Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om yrkesfisket i övrigt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskeskötselområden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiv fisketillsyn.

1996/97:Jo409 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att

följa upp vidtagna fiskevårdsåtgärder samt att ytterligare åtgärder i syfte

att främja fisket i Vänern genomförs, för att garantera fisket också för

kommande generation.

1996/97:Jo410 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekreationsfiskets potential för att skapa arbetstillfällen.

1996/97:Jo411 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenskt vattenbruk kan bedrivas under konkurrensmässigt

likvärdiga villkor som inom övriga EU-länder och som inom de länder för vilka

Sverige är en viktig exportmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den påbörjade utredningen om vattenbrukets miljöeffekter kan

genomföras så skyndsamt som möjligt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för

utveckling av rödingodlingen i norra Sverige prioriteras inom ramen för EU:s

målområde 6.

1996/97:Jo412 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående lagen om

fiskevårdsområden.

1996/97:Jo413 av Ulf Kero m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om drivgarnsfiske i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av tilldelad laxfiskekvot,

1996/97:Jo414 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av det

svenska laxfisket.

1996/97:Jo415 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärdsprogram för förstärkningsutsättningar av fisk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör tillvarata svenska fiskares intressen i samband

med förhandlingarna om det fleråriga utvecklingsprogrammet inom EU.

1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att internationellt verka för att kvoterna för fångst av torsk

minskar,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att internationellt verka för ett tillfälligt fångststopp för

laxfiske till havs,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder.

Utskottet

Laxfiske i Östersjön, m.m.

Motionerna

Enligt motionerna Jo229 yrkande 8 och 237 yrkande 8 (båda v) bör Sverige avstå

från laxfiske i egentliga Östersjön eller alternativt endast ta upp 200 000

laxar. Även i motion Jo404 (mp) yrkande 1 anförs att Sverige bör avstå från

att fiska upp den svenska delen av 1997 års laxkvot i Östersjön. Vidare anförs

i motionens yrkande 2 att Sveriges linje i kommande förhandlingar bör vara att

fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön skall upphöra. Sverige bör med

kraft verka för ett tillfälligt internationellt fångststopp för laxfiske till

havs enligt motion Jo779 (kd) yrkande 21.

För att leva upp till målsättningen om en ansvarsfull hushållning med

fiskeresurserna bör Sverige enligt motionerna Jo229 yrkande 9 och Jo237

yrkande 9 (båda v) förbjuda användning av drivgarn i Östersjön och även

internationellt verka för ett dylikt förbud. Även enligt motion Jo413 (s)

yrkande 1 bör fiske med drivgarn förbjudas i Östersjön. Som alternativ till

drivgarnsfiske bör ett mer kustnära fiske i de vattendrag som har odlad lax

utvecklas och uppmuntras. Enligt motion Jo414 (s) skulle en omfördelning av

fisket från ett drivgarnsfiske i södra Östersjön till ett fiske i älvarna och

deras mynningsområden innebära att vildlaxen bevaras och att ett stort antal

arbetstillfällen kan skapas.

I motion Jo408 (m) yrkande 5 framhålls att om Fiskeriverkets strategi för

att säkerställa ett uthålligt laxfiske i Östersjön skall lyckas krävs en rad

kompletterande åtgärder. Framför allt kräver en sådan omläggning

internationella överenskommelser om metoder och omfattning av laxfisket.

Riksdagen bör enligt motion Jo413 yrkande 2 uttala sig för en omfördelning

av den svenska laxen så att den fördelas 50(50 % mellan norr och söder. Detta

skulle innebära ett avsevärt större skydd för den naturliga laxen. Enligt

motion Jo402 (m) får fredningstider och förbud för att skydda den

naturreproducerande vildlaxen inte enbart drabba yrkesfiskarna i norra

Sverige.

Den allvarliga situationen för tumlare i Östersjön behandlas i motion Jo401

(mp). Enligt yrkande 1 i motionen bör FN:s resolution om drivgarnsfiske, som

har som mål att skydda marina däggdjur, gälla även i Östersjön. Regeln att

drivgarn inte får vara längre än 2,5 km bör enligt yrkande 2 gälla även i

Östersjön. Enligt motion Jo779 (kd) yrkande 22 är det nödvändigt att snabbt

utveckla selektiva fångstmetoder för att undvika oavsiktlig fångst av tumlare.

Utskottets överväganden

Frågan om laxfiske i Östersjön behandlades av utskottet under förra riksmötet

i betänkande 1995/96:JoU4. Därvid anfördes bl.a. följande.

Vid sekelskiftet fanns naturlax i ett fyrtiotal svenska älvar. Efter

vattenkraftsutbyggnaden återstår nu endast 19 älvar med naturligt lekande lax.

Den största laxälven är Torneälv, som förvaltas gemensamt av Sverige och

Finland genom den Finsk-svenska gränsälvskommissionen.

Reproduktionsstörningar i form av avsevärt förhöjd dödlighet hos nykläckta

laxyngel upptäcktes i en kompensationsodling vid Norrlandskusten år 1974. År

1992 skedde en dramatisk ökning av dödligheten. I vissa odlingar dog upp till

90 % av laxynglen. Endast Östersjölax har drabbats av M74. Sjukdomen kan

knytas till yngel från honor som efter uppväxt återkommer från södra Östersjön

för lek.

Sverige har undertecknat konventionen om biologisk mångfald. Regeringen

uttalade i proposition 1994/95:231 att Sverige härigenom har åtagit sig att

säkerställa förutsättningarna för laxen att överleva som art med sin genetiska

variation. Förvaltningen av de naturreproducerande laxbestånden i Östersjön

berörs även av direktivet 92/43/EEG om bevarandet av naturliga habitat samt

vild flora och fauna (art- och habitatdirektivet).

Fiskeriverket har den 8 september 1995 till regeringen redovisat en

aktionsplan för biologisk mångfald avseende fisket. Enligt denna är målet för

laxfiskevården på kort sikt att undanröja det akuta hotet om genetisk

utarmning eller direkt utslagning som flertalet vilda laxstammar lever under i

Östersjön. På lång sikt bör målet vara att hela reproduktionspotentialen i de

laxförande älvarna utnyttjas samtidigt som tillväxtpotentialen i havet bättre

tas till vara. - - -

Fiskeriverket beslutade i november 1994 om inskränkningar i såväl kust- och

älvfisket som havsfisket efter lax. Havsfisket förbjöds fr.o.m. den 1 december

1994 till den 31 mars 1995.

Fisket i kustvatten och i älvar regleras huvudsakligen genom nationella

bestämmelser. Det bör även i fortsättningen vara Fiskeriverkets uppgift att

följa utvecklingen på laxområdet och vidta de nationella åtgärder som bedöms

nödvändiga. Nödvändiga nationella åtgärder kommer att vidtas för att

tillgodose behovet av skydd för den naturligt reproducerande laxen.

År 1974 undertecknade Östersjöländerna en konvention som omfattar allt fiske

i Östersjön, International Baltic Sea Fishery Commission (Warzawa-

kommissionen). Årliga totalkvoter för lax (TAC) har fastställts av

Warzawakommissionen sedan år 1991. För år 1991 uppgick kvoten till 3 350 ton,

år 1992 till 3 550 ton, år 1993 till 650 000 laxar, år 1994 till 600 000 laxar

och år 1995 till 500 000 laxar för egentliga Östersjön. Sverige ingår numera i

EU:s delegation vid Warsawakommissionens sessioner. Utskottet har inhämtat att

totalkvoten för Östersjön fastställts till 450 000 laxar för år 1996. Vidare

rekommenderar kommissionen att fiskemyndigheterna i medlemsländerna utfärdar

ett moratorium för fiske i älvar och älvmynningar med naturreproducerande

bestånd.

Utöver vad som ovan anförts vill utskottet tillägga följande.

För år 1997 är totalkvoten för Östersjön 410 000 laxar. Warzawakommissionen

beslutade vid sitt extra möte den 26 februari 1997 om en aktionsplan för den

vilda laxen i Östersjön. Aktionsplanens långsiktiga mål är att öka bestånden

av vild lax och att skapa en bättre balans mellan vilda och odlade laxbestånd.

Ett konkret mål är att varje älv skall uppnå minst 50 % av sin maximala

produktionsförmåga av vild lax till år 2010. I största möjliga utsträckning

skall fiskemönstret ändras för att undvika fiske på vilda eller blandade

fiskbestånd och i stället inriktas på fiske av odlad lax. En särskild

övervakningsgrupp kommer att noga följa planens genomförande och ge förslag på

nödvändiga förändringar.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i flera motioner att kraftfulla

åtgärder krävs för att rädda de återstående naturreproducerande laxstammarna.

Regeringen har i proposition 1994/95:231 framhållit att det för att minska

fisket på de blandade bestånden i Östersjön krävs internationella uppgörelser

som innebär att alla Östersjöstaters fiskare kraftigt reducerar sitt fiske på

dessa bestånd. Även om ensidiga svenska åtgärder kan ge betydande effekter,

särskilt för kust- och älvfisket, krävs i praktiken internationell samordning.

Utskottet förutsätter att regeringen med största kraft driver frågan om

erforderligt skydd för den naturligt reproducerande laxen i internationella

sammanhang. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v)

yrkande 8, Jo237 (v) yrkande 8 och Jo404 (mp) yrkande 1 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Även motionerna Jo229 (v) yrkande 9, Jo237 (v) yrkande 9, Jo404 (mp) yrkande

2, Jo413 (s) yrkande 1, Jo414 (s) och Jo779 (kd) yrkande 21 om drivgarnsfiske

i Östersjön m.m. avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet uttalade i betänkande 1995/96:JoU4 att det för att rädda den

naturreproducerande laxen krävs en rad kompletterande åtgärder. Beskattningen

av de blandade bestånden måste minska, framför allt i Östersjön. Förbud måste

införas mot fiske på de renodlade vildlaxbestånden samtidigt som fisket riktat

mot den odlade laxen intensifieras, bl.a. för att förhindra att den sprider

sig till de älvar som har naturreproducerande laxbestånd. Utskottet vidhåller

denna uppfattning och avstyrker motion Jo408 (m) yrkande 5 i den mån den ej

tillgodosetts genom det anförda.

Hur den svenska laxkvoten i Östersjön skall fördelas är en fråga för

Fiskeriverket. Verkets styrelse beslutade den 5 mars 1997 om en utökad

fredning av de svenska vildlaxstammarna i Östersjön. Åtgärderna omfattar bl.a.

en ökad sommarfredning över ett större kustområde samt inrättandet av s.k.

terminalfiskeområden, där fisket är fritt större delen av året, vid älvar med

enbart odlad lax. Vidare beslöt verket om hur många laxar som får fiskas upp i

olika delar av Östersjön. Syftet är att fördelningen mellan norr och söder

skall bli 40/60. För år 1996 var motsvarande fördelning 25/75. För år 1998

beslöt verket uttala som sin avsikt att fördelningen skall vara 50/50.

Dessutom beslöt verket att liksom för år 1996 förbjuda allt fiske efter lax i

samtliga vildlaxälvar och deras fredningsområden. I likhet med vad som gällde

under fjolåret medges dock vissa undantag för handredskapsfiske i de bestånd

som tål ett begränsat spöfiske. Med hänvisning till vad som här anförts

föreslås ingen vidare åtgärd med anledning av motionerna Jo402 (m) och Jo413

(s) yrkande 2.

Frågan om fiske med drivgarn i Östersjön och dess konsekvenser för tumlare

och bestånden av vildlax behandlades i ett interpellationssvar i riksdagen den

4 februari 1997. Ministern anförde vid detta tillfälle att hon, med hänsyn

till den bekymmersamma situationen för den naturreproducerande Östersjölaxen

samt oklarheterna kring tumlarnas situation, var beredd att närmare granska

vilka effekter en begränsning av drivgarnen till 2,5 km i Östersjön skulle få.

Ministern framhöll dock att ett beslut måste fattas i enighet med de berörda

Östersjöstaterna för att få full effekt.

Utskottet delar de allmänna synpunkter som framförs i motionerna Jo401 (mp)

yrkandena 1 och 2 och Jo779 (kd) yrkande 22 om vikten av att åtgärder vidtas

för att rädda de återstående bestånden av tumlare i Östersjön. I likhet med

jordbruksministern anser dock utskottet att frågan kräver ytterligare

belysning och föreslår därför ingen ytterligare åtgärd med anledning av

motionerna.

EU-frågor, m.m.

Motionerna

I motion Jo406 (m) yrkas att regeringen skall verka för att fiskefartygen

skall kunna bedriva ett ansvarsfullt fiske utan att orimliga kontrollmetoder

hindrar dem från att vara rationella och flexibla i sin verksamhet. Framför

allt gäller detta förbudet för fiskefartyg att medföra silltrål vid

torskfiske.

Enligt motion Jo408 (m) yrkande 2 är EU-kommissionens förslag om upprättande

av ett satellitbaserat övervakningssystem för gemenskapens fiskefartyg i stort

sett värdelöst för det avsedda ändamålet och bör därför inte införas. Vidare

påtalas i yrkande 6 vikten av att svenskt fiske kan bedrivas kontinuerligt och

uthålligt. Det är bl.a. viktigt att i internationella förhandlingar komma

överens om en kvotering av fisket som garanterar en sådan uthållighet. Det är

även viktigt att det finns ett fungerande kontrollsystem och att underlåtelse

att följa reglerna beivras (yrkande 8).

I motionerna Jo408 (m) yrkande 1 och Jo415 (c) yrkande 2 påtalas vikten av

att man vid fastställande av EU:s fleråriga utvecklingsprogram för fisket

(FUP) tar hänsyn till den nationella situationen. Beslut om den nationella

fiskeflottans storlek och därmed sammanhängande frågor måste fattas av de

nationella fiskemyndigheterna i enlighet med den s.k. subsidiaritetsprincipen.

Enligt motion Jo779 (kd) har överfisket på torsk inneburit att antalet

torskar i Nordsjön och Östersjön minskat kraftigt. Sverige bör därför enligt

yrkande 20 verka internationellt för att kvoterna för fångst av torsk minskar

till dess att nytillskottet av ungfisk förbättrats kraftigt.

Enligt motion Jo411 (fp) yrkande 1 är det väsentligt att svenskt vattenbruk

kan bedrivas under konkurrensmässigt likvärdiga villkor som inom övriga EU-

länder och som inom de länder för vilka Sverige är en viktig exportmarknad.

Regeringen måste därför följa den pågående utredningen inom EU om subventioner

till norskt vattenbruk och medverka till att svenska vattenbrukare kan verka

under likvärdiga konkurrensvillkor. Vidare påtalas i motionens yrkande 2

vikten av att den påbörjade utredningen om vattenbrukets miljöeffekter kan

genomföras så skyndsamt som möjligt. Det forsknings- och utvecklingsarbete som

bedrivs för utveckling av rödingodlingen i norra Sverige bör enligt yrkande 3

prioriteras inom ramen för EU:s målområde 6.

Utskottets överväganden

EU:s gemensamma fiskeripolitik har tillämpats sedan år 1983. De allmänna målen

för den gemensamma fiskeripolitiken är att skydda och bevara de levande marina

akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Målen syftar även

till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och

ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar

sektorn. EU:s fiskeripolitik har enligt regeringens skrivelse 1996/97:50

utformats för att ge ett maximalt skydd för bestånd som riskerar att

överutnyttjas. Politiken grundar sig på vetenskaplig och ekonomisk information

som lämnas av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för

fiskerinäringen (STECF) och Internationella rådet för havsforskning (ICES).

Vidare innebär den gemensamma fiskeripolitiken att omedelbara åtgärder vid

behov kan vidtas på gemenskapsnivå. Ett aktuellt exempel är de för år 1996

kraftigt reducerade kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt som

med kort varsel beslutades till följd av aktuella vetenskapliga rön. EU har

undertecknat samt ratificerat FN:s havsrättskonvention, undertecknat

konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och vandrande arter,

undertecknat FAO:s internationella uppförandekod för ansvarsfullt fiske samt

FAO-överenskommelsen om internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder

för högsjöfisket, den s.k. flaggkonventionen.

Vad som ovan anförts torde i stor utsträckning tillgodose motion Jo408 (m)

yrkande 6 vad avser vikten av internationell samordning. Motionen avstyrks.

Som framgår av vad som ovan sagts om EU:s fiskeripolitik är en viktig del av

denna att fiskeresurserna skall nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt

sätt. Varje år beslutar rådet om en förordning som fastställer totala tillåtna

fångstmängder (TAC) för olika fiskslag vilka skall gälla för det påföljande

året. Dessutom fastställs varje medlemsstats kvot för respektive fiskslag i

olika fiskeområden och eventuellt ytterligare regler för hur kvoterna får

utnyttjas. Storleken på TAC:n bestäms dels mot bakgrund av de förhandlingar

som EU för med andra kuststater vad gäller storleken och fördelningen av

gemensamt förvaltade bestånd i t.ex. Nordsjön och Östersjön, dels efter

utvärdering av beståndssituationen från STECF och ICES. Vad gäller 1998 års

kvoter avvaktar Sverige med ståndpunkt i frågan om hur stora de totala

kvoterna bör vara tills det biologiska bakgrundsmaterialet är färdigställt i

maj. Utskottet är inte berett att föregripa detta arbete och avstyrker motion

Jo779 (kd) yrkande 20.

Ministerrådet beslutade i april 1997 EU:s fjärde fleråriga

utvecklingsprogram för fisket. Programmet förkortas på engelska till MGP, den

svenska beteckningen är FUP. Beslutet innebär bl.a. att fiskeansträngningen

under perioden 1997(2001 skall reduceras med 30 % vad gäller fiskbestånd som

hotas av utfiskning respektive med 20 % avseende fiskbestånd som är

överfiskade. Sverige fick vid mötet igenom sitt krav på att torsk i Östersjön

bör höra till den sistnämnda kategorin. Enligt det ursprungliga förslaget

räknades dessa bestånd som hotade av utfiskning. Sverige fick även gehör för

sitt förslag att reduktionen av fiskeansträngningen bör kunna ske antingen

genom att flottan minskas eller genom att antalet fiskedagar minskas. Även i

andra avseenden kan beslutet betraktas som fördelaktigt från svensk synpunkt.

Varje medlemsland skall till kommissionen lämna en plan över hur neddragningen

skall genomföras. Fiskeriverket arbetar för närvarande med att utarbeta en

sådan plan för Sveriges del. Med hänvisning till det anförda föreslås ingen

åtgärd med anledning av motionerna Jo408 (m) yrkande 1 och Jo415 (c) yrkande

2.

Vid april månads ministermöte på fiskets område beslutades även om införande

av ett satellitbaserat system för övervakning av fiskefartygens positioner,

ett system som skall införas i samtliga medlemsländer. Systemet skall användas

för att skapa en bättre övervakning av fisket, för att övervaka fisket i

speciellt känsliga områden och för att jämföra loggböcker och kontroll av

landningar. Satellitövervakningen skall från den 30 juni 1998 införas på alla

gemenskapens fiskefartyg över 24 meters totallängd om de bedriver fiske på det

öppna havet (ej Medelhavet), bedriver fiske i tredje lands farvatten eller

fångar fisk avsedd för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. Från den 1

januari år 2000 skall satellitövervakningssystemet omfatta alla fartyg över 24

meters totallängd oavsett vilken kategori de tillhör. Systemet skall dock inte

tillämpas på fartyg som endast används för fiske inom 12 nautiska mil från

baslinjerna eller på fartyg som används till fisketurer understigande 24

timmar. Sverige röstade emot beslutet, bl.a. med hänvisning till att

systemets effektivitet inte utretts tillräckligt. Med hänvisning till det

anförda föreslås motion Jo408 (m) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd.

Med anledning av motion Jo408 (m) yrkande 8 vill utskottet anföra följande.

Den som bedriver yrkesmässigt fiske har enligt fiskelagen (1993:787) med

tillhörande förordning (1984:1716) skyldighet att lämna uppgifter om fångst,

redskap och fångstområde. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten lämnas

av regeringen och Fiskeriverket. Yrkesfiskare måste föra fiskeloggbok vid

fiske till havs och fångstjournal vid fiske i insjöar och vattendrag. Även för

fisk som kastats över bord skall uppgifter om art och kvantitet uppges. Ca 160

fångstmottagare lämnar uppgifter till Statistiska centralbyrån rörande inköp

av fisk från fiskelag och enskilda fiskare. Uppgifter lämnas också av ett

antal enpersonsföretag som bedriver fiske och disponerar egna fångster i annan

rörelse vid sidan av fisket. Dessa s.k. ilandföringar redovisas per

kuststräcka där fisken landas. Uppgifter på svenska fiskares ilandföringar i

Danmark lämnas av det danska fiskeriministeriet. Till sjöss och vid landningar

kontrollerar Kustbevakningen inom sitt verksamhetsområde efterlevnaden av

bestämmelser om fiske. Inom EU pågår inom ramen för den gemensamma

fiskeripolitiken flera projekt i syfte att skärpa kontrollen av fisket, t.ex.

ny teknologi, nya åtgärder vad avser transport och försäljning av fisk samt

jämförelser av olika fångstuppgifter (s.k. crosschecking). Med hänvisning till

vad som här anförts föreslås ingen ytterligare åtgärd med anledning av motion

Jo408 (m) yrkande 8.

Enligt ett förslag från EU-kommissionen om tekniska åtgärder för att bevara

fiskeresurserna skall fiskefartyg inte tillåtas medföra dubbla trålar vid

fiske i Nordsjön. Den svenska ståndpunkten i frågan överensstämmer i stor

utsträckning med vad som anförs i motion Jo406 (m). Motionen avstyrks med det

anförda.

EU-kommissionen genomför för närvarande en undersökning av huruvida Norge

dumpar lax på den europeiska marknaden. På grundval av de preliminära

resultaten av undersökningarna överväger kommissionen att införa skyddstullar

gentemot norsk lax. Detta är en provisorisk åtgärd som kommissionen kan

besluta om och som i så fall gäller under sex månader. Vid de samtal som förts

med medlemsländerna i frågan har Sverige, liksom ett flertal andra länder,

motsatt sig införande av skyddstullar. När undersökningen är helt slutförd

kommer den och eventuella förslag på åtgärder att föreläggas ministerrådet.

Detta sker enligt uppgift troligen under hösten 1997. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motion Jo411 (fp) yrkande 1.

SLU genomför för närvarande en utredning av vattenbrukets miljöeffekter.

Projektet, som delvis finansieras med EU-medel, syftar bl.a. till att öka

kunskaperna om de faktiska utsläppsnivåerna från befintliga anläggningar och

deras miljöeffekter samt att ge ett underlag för att klassificera olika

vattenområdens lämplighet för odlingsverksamhet i relation till övriga

naturvärden, biologisk mångfald m.m. Projektet skall enligt planen avslutas

under år 1999. Utskottet instämmer i vad som i motion Jo411 (fp) yrkande 2

anförs om vikten av att utreda vattenbrukets miljöeffekter, men finner inte

anledning till uttalanden om i vilken takt ovan nämnda utredning bör

genomföras. Motionen avstyrks i berörd del.

Av det svenska programdokumentet för Mål 6-området framgår att stöd inom

vattenbruket kan lämnas för bl.a. utveckling och installation av nya odlings-

och utfodringstekniker, avelsprogram och odling av nya arter. Av dokumentet

framgår också att det är länsstyrelsen som fattar beslut om stöd till

vattenbruket. Med hänvisning till det anförda föreslås ingen åtgärd med

anledning av motion Jo411 (fp) yrkande 3.

Övrigt

Motionerna

Motionerna Jo407 (m) och Sk339 (c) yrkande 3 tar båda upp frågan om ersättning

vid miljöskador. Motionärerna anför att reglerna för skadeersättning bör

ändras så att det blir möjligt att erhålla ersättning även för skador som

uppkommit genom produkter dumpade före den 1 juli 1986.

Enligt motion Jo408 (m) yrkande 7 bör det längs kusten och i de stora

sjöarna skapas möjligheter att, på frivillig väg, bilda någon form av

fiskeskötselområden med möjlighet att förvalta och upplåta visst fiske, utöva

tillsyn, samt bedriva fiskevård. I motion Jo412 (c) efterfrågas en utredning

angående lagen om fiskevårdsområden. Utredningen bör syfta till att ändra

lagen så att den står i överensstämmelse med äganderättsskyddet i grundlagen

och Europakonventionen.

I motion Jo409 (kd) påtalas behovet av att följa upp vidtagna

fiskevårdsåtgärder i Vänern. Dessutom bör ytterligare åtgärder genomföras för

att garantera fisket även för kommande generation. Enligt motion Jo415 (c)

yrkande 1 har de förstärkningsutsättningar av fisk som genomförts varit mycket

effektiva. Det är av yttersta vikt för många skärgårdsområden att denna väl

fungerande verksamhet kan beredas möjlighet att utvecklas och fortsätta.

Regeringen bör därför återkomma med åtgärdsprogram på detta område. I motion

Jo410 (v) yrkande 1 framhålls rekreationsfiskets potential för att skapa

arbetstillfällen och vikten av att statsmakterna satsar nödvändiga resurser

för fiskevård m.m.

Enligt motion Jo405 (mp) yrkande 1 bör regeringen utfärda direktiv till

Fiskeriverket att ta större hänsyn till regionala faktorer i

fiskeriförvaltningen. Vidare bör enligt motionens yrkande 2 en utredning

tillsättas om ett resursfördelningssystem där det periodvis avsätts regionala

gruppkvoter för kustfiskets behov av kontinuitet. I motionens yrkande 3

efterfrågas snara initiativ för att påskynda utveckling av miljövänliga

bränslen och katalysatorer på alla båtar/fartyg.

Utskottets överväganden

Miljöskadeersättningens utformning behandlades av utskottet i betänkande

1995/96:JoU5. Utskottet anförde därvid att en arbetsgrupp inom HELCOM

(Helsingforskommissionen) med Sverige som ordförandeland har kartlagt dumpade

stridsmedel i Östersjön och Kattegatt samt i Måseskärsområdet i Skagerrak.

Rapporten presenterades i mars 1994. Danmark har det övergripande ansvaret för

rapporteringssystemet. Vid kommissionsmötet inom HELCOM i mars 1995 antogs

gemensamma riktlinjer beträffande skyddsåtgärder för fiskare (en s.k.

skyddsmanual).

Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett frågan om ett system för

ersättning vid skador på fiskebåtar och fiskeredskap till följd av dumpade

kemiska stridsmedel och liknande produkter. Statskontoret föreslår i sin

rapport, som överlämnades i december 1996, att kostnaderna för skador som

uppstår i samband med dumpat avfall skall delas av staten och branschen. Det

är rimligt att fiskarna själva eller genom sina branschorganisationer ser över

sina försäkringsskydd och utnyttjar de möjligheter som finns inom de

kommersiella försäkringarnas ramar. Ett betydligt bättre skydd än i dag kan

enligt Statskontoret åstadkommas utan stora premiehöjningar. Det bör vara av

intresse för myndigheterna att få kännedom om lokaliserat krigsavfall och

annat miljöfarligt avfall som kan orsaka skada. Om fiskare som får upp sådant

material erhåller ersättning torde antalet rapporterade incidenter öka och

säkerheten förbättras. De förluster som återstår då kommersiella försäkringar

är fullt utnyttjade bör enligt Statskontoret ersättas med statliga medel.

Medlen bör förvaltas av Kammarkollegiet som har resurser för administration

och skadebedömning samt möjligheter att avgöra gränsen mellan vad som skall

betalas av fiskarens privata försäkringar och vad som skall betalas med

statliga medel i varje enskilt fall.

Statskontorets rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. I avvaktan

på resultatet av detta arbete avstyrks motionerna Jo407 (m) och Sk339 (c)

yrkande 3.

Det förslag som framförs i motion Jo408 (m) yrkande 7 torde innebära att det

fria fisket runt kusterna och i de stora sjöarna skall upphöra. Frågan om den

enskildes rätt till fritt fiske behandlades av utskottet i betänkande

1995/96:JoU5 om ändringar i fiskelagen m.m. Utskottet anförde därvid att man

delade regeringens uppfattning att den nya fiskelagen och de förenklingar av

fiskelagstiftningen som genomförts liksom de nu etablerade principerna för

fördelning av fisket fungerar väl. Utskottet ansåg inte heller att en mer

omfattande lagöversyn var befogad. Regeringen avsåg enligt den då aktuella

propositionen (1995/96:8) göra en mer samlad utvärdering av lagstiftningen när

ytterligare erfarenheter vunnits om dess tillämpning och av deltagandet i den

gemensamma fiskeripolitiken. Utskottet vidhåller sin ovan redovisade

uppfattning i frågan och avstyrker motionen.

Bestämmelser för bildande av fiskevårdsområden finns i lagen (1981:533) om

fiskevårdsområden. Enligt 22 § skall vid omröstning på fiskestämma gälla att

varje medlem har en röst om inte annat följer av stadgarna. Ingen får för egen

del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet. En

fiskevårdsförening har alltså möjlighet att vid utformningen av sina stadgar

tillgodose de intressen som motionären förespråkar. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motion Jo412 (c).

Utskottet har i betänkande 1996/97:JoU1 Statsbudgeten för budgetåret 1997

uttalat att en rik tillgång på fisk av olika arter och i alla vatten är en

viktig del av den biologiska mångfalden. Att skapa och återskapa biotoper som

ger förutsättningar för detta är en viktig uppgift. Vidare anförde utskottet

att det finns ett stort behov av fiskevårdande insatser och att ytterligare

resurser bör ställas till förfogande för detta ändamål. Regeringen anmodades

därför att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av nödvändiga

fiskevårdsåtgärder samt förslag om hur dessa skall finansieras. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motionerna Jo409 (kd) och Jo415 (c) yrkande 1.

Utskottet kan instämma i de allmänna synpunkter som framförs i motion Jo410

(v) yrkande 1 om rekreationsfiskets potential för att skapa arbetstillfällen.

De delar av motionen som rör resurser för fiskevård torde vara tillgodosedda

med vad som ovan anförts och bör därmed inte föranleda någon ytterligare

riksdagens åtgärd.

Det bemyndigande som ges i fiskelagen (1993:787) ger möjlighet att meddela

olika typer av föreskrifter såsom förbud eller begränsningar när det gäller

redskapsanvändningen, fiskemetoder, fiske inom vissa områden eller efter vissa

arter och fiske för vissa ändamål. Vidare kan Fiskeriverket förbjuda eller

begränsa fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhållande av fisk

som inte håller en viss minsta storlek eller som fångats med otillåten

fiskemetod eller otillåtet redskap. Det är dessutom möjligt att meddela

föreskrifter om individuell fördelning av fiskekvoter, förbud att ilandföra

fisk i kapat skick och att förvara hummer. Enligt vad utskottet erfarit

fördelar Fiskeriverket kvoter efter samråd med näringen och lokala

intressenter. Fiskeriverket har således alla nödvändiga befogenheter för att

agera i enlighet med de synpunkter som framförs i motion Jo405. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motion Jo405 (mp) yrkandena 1 och 2.

Sveriges nationella och internationella arbete för att minska utsläppen från

sjötrafiken behandlades i betänkande 1995/96:JoU5. Utskottet anförde därvid

följande.

Transportsektorns miljöpåverkan var senast föremål för riksdagens överväganden

under våren 1995. I skrivelse 1994/95:167 redovisade regeringen utförligt sina

överväganden om vissa prioriterade sakområden i samband med miljöarbetet inom

EU. Till de prioriterade områdena hör kampen mot försurning och

klimatförändringar. Under rubriken transporter redovisades det arbete som

pågår för att bl.a. skärpa kraven på fartygstrafiken och kraven på svavelhalt

i olja. Skrivelsen behandlades i utskottets betänkande JoU23. Frågorna

berördes även i skrivelse 1994/95:120 om Miljön ( vårt gemensamma ansvar där

bl.a. Sjöfartsverkets deltagande i arbetet med att utforma ett miljöanpassat

transportsystem uppmärksammas (JoU16). Vidare har riksdagen godkänt av

regeringen föreslagna riktlinjer för sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor. I

detta sammanhang behandlades bl.a. frågor om svavelhalten i olja inom

sjöfarten och katalysatorer på fartyg. En bärande princip i det av riksdagen

godkända förslaget är att arbetet med en minskning av sjöfartens negativa

miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i verksamheten.

Liknande krav bör på sikt gälla för såväl sjö- och lufttransporter som för

landbaserade källor vad gäller t.ex. utsläpp till luft och vatten. Inom ramen

för samarbetet enligt konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö

(HELCOM) och inom EU skall Sverige verka för att påskynda arbetet inom IMO med

en särskild bilaga till den s.k. MARPOL-konventionen avseende

luftföroreningar. Inom HELCOM finns en rekommendation till medlemsländerna att

ingå bindande avtal om begränsningar av svavelhalten i bunkerolja.

Rekommendationen är främst avsedd för fartyg i reguljär trafik mellan länderna

inom HELCOM. Inom EU antogs i mars 1992 ett direktiv varigenom svavelhalten i

bl.a. fartygsbränsle för bruk inom EU i ett första steg har minskats till 0,2

%. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att regeringen har tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till bilaterala

överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel- och kväveoxidutsläpp.

Kontakter har tagits med Tyskland, Danmark, Finland och Norge (se vidare

1994/95:TU12). Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att sjöfartens

internationella karaktär medför att åtgärder för att minska dess negativa

miljöpåverkan i allt väsentligt måste grundas på internationella

överenskommelser och regler. Som framgår av redovisningen ovan deltar Sverige

aktivt i det internationella arbetet med sjöfartens miljöfrågor inom EU, IMO

och HELCOM, och utskottet förutsätter att Sverige även i fortsättningen verkar

pådrivande i detta arbete.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga att Kommunikationskommittén

presenterat vissa överväganden och förslag rörande sjöfartens miljöproblem

m.m. (SOU 1997:35, Ny kurs i trafikpolitiken). Av betänkandet framgår att en

överenskommelse träffades under år 1996 mellan Sjöfartsverket, Sveriges hamn-

och stuveriförbund samt Sveriges redareförening om åtgärder för att sänka

utsläppen av svavel och kväveoxider från sjötrafiken. Överenskommelsen

förutsätter att utsläppsminskningen skall uppnås genom ekonomiska styrmedel i

form av miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter. Överenskommelsen är

tänkt att fungera så att de tre parterna skall stå för var sin tredjedel.

Riksdagen har bl.a. mot bakgrund av överenskommelsen beslutat att

miljödifferentierade farledsavgifter skall införas fr.o.m. den 1 januari 1998

(prop. 1996/97:1, TU1).

Sjöfartsverkets förslag till åtgärder innebär i korthet följande.

Användning av katalysatorer stimuleras genom att fartyg med katalysator ges

rabatt på farledsavgiften, medan övriga fartyg påförs en högre avgift. Fartyg

som installerat katalysator ges dessutom en viss återbetalning (restitution)

av investeringskostnaden. För att stimulera användningen av drivmedel med låg

svavelhalt ges en rabatt på farledsavgiften. Hamnarna förutsätts justera

hamnavgifterna. Som stöd för införandet av miljödifferentierade hamnavgifter

har Sveriges hamn- och stuveriförbund i oktober 1996 utfärdat en

rekommendation till sina medlemmar att dessa snarast bör inleda en översyn av

avtal och hamntaxor för att genomföra en miljödifferentiering.

Motion Jo405 (mp) yrkande 3 torde i huvudsak vara tillgodosedd genom vad

utskottet redovisat och avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skydd för den naturligt reproducerande laxen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 8, 1996/97:Jo237

yrkande 8 och 1996/97:Jo404 yrkande 1,

2. beträffande fiske med drivgarn i Östersjön, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 9, 1996/97:Jo237

yrkande 9, 1996/97:Jo404 yrkande 2, 1996/97:Jo413 yrkande 1,

1996/97:Jo414 och 1996/97:Jo779 yrkande 21,

3. beträffande kompletterande åtgärder för att rädda den

naturreproducerande laxen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 5,

4. beträffande fördelning av laxfisket i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo402 och 1996/97:Jo413 yrkande 2,

res. 1 (m)

5. beträffande skydd för tumlare i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo401 och 1996/97:Jo779 yrkande 22,

6. beträffande internationell samordning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 6,

res. 2 (m)

7. beträffande kvoter för torsk

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 20,

8. beträffande reduktion av fiskeflottan

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo408 yrkande 1 och 1996/97:Jo415

yrkande 2,

9. beträffande ett satellitbaserat övervakningssystem

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 2,

10. beträffande fisketillsyn

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 8,

res. 3 (m)

11. beträffande förbud mot dubbla trålar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo406,

12. beträffande norsk laxodling

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 1,

13. beträffande vattenbrukets miljöeffekter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 2

14. beträffande stöd till vattenbruk

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo411 yrkande 3,

15. beträffande ersättning vid miljöskador

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo407 och 1996/97:Sk339 yrkande 3,

16. beträffande fritt handredskapsfiske

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo408 yrkande 7,

res. 4 (m)

17. beträffande bestämmelser för bildande av fiskevårdsområden

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo412,

18. beträffande åtgärder för att främja fisket

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo409 och 1996/97:Jo415 yrkande 1,

19. beträffande rekreationsfisket

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo410 yrkande 1,

20. beträffande regionala hänsyn i fiskeförvaltningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo405 yrkandena 1 och 2,

res. 5 (mp)

21. beträffande åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo405 yrkande 3.

res. 6 (mp)

Stockholm den 13 maj 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Berndt Sköldestig (s).

Reservationer

1. Fördelning av laxfisket i Östersjön (mom. 4)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Hur den? och

slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Laxfisket i Norrbotten är trots sin begränsade omfattning av mycket stor

betydelse för yrkesutövare, industri och konsumenter. I generationer har

utövare av fiske livnärt sig och sina familjer på råvara från Bottenviken. Det

är viktigt att ge yrkesfiskarna goda förutsättningar för att kunna leva på

sitt yrke och dessutom upprätthålla ett aktivt kust- och skärgårdsliv. Om

Fiskeriverket måste reglera laxfisket för att säkerställa en långsiktig

överlevnad för laxbestånden måste det ske där drygt 90 % av laxfångsten sker,

nämligen i Östersjön. De fåtal fiskare som finns kvar i Haparanda och Kalix

skärgårdar har en mycket marginell påverkan på det totala laxbeståndet och bör

ej ensidigt drabbas. Ett alternativ till nuvarande restriktioner kunde vara

att fördela laxfiskekvoterna så att alla fiskare har möjlighet att utöva sitt

yrke. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo402 och Jo413

yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande fördelning av laxfisket i Östersjön

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo402 och 1996/97:Jo413

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Internationell samordning (mom. 6)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Vad som? och

slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att det sker en

internationell samordning av fisket. Fisk är en begränsad biologisk resurs som

skall beskattas med syfte på uthållighet. Med hänsyn till våra

fiskeberedningsindustrier är det av största vikt att svenskt fiske kan ske

kontinuerligt och uthålligt. Det är nödvändigt att i internationella

förhandlingar komma överens om en kvotering av fisket som garanterar en sådan

uthållighet. Vidare måste regeringen i sådana förhandlingar kräva att redskap

som hotar eller skadar reproduktionen inte får användas. Ett exempel härvidlag

är trålarnas nätmaskstorlek. Vad utskottet här anfört med anledning av motion

Jo408 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande internationell samordning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Fisketillsyn (mom. 10)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Med anledning?

och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:

I samma takt som fiskets värde ökar blir också brotten mot lagstiftning och

avtal inom fiskets område allt allvarligare. Det är väl omvittnat att

internationellt överenskomna fiskekvoter överstigs. Brist på resurser för

övervakning och ett otillräckligt sanktionssystem kan vara några av orsakerna.

Dessa svagheter måste enligt utskottets uppfattning åtgärdas. I enskilda

vatten ökar också den ekonomiska skadan av olovligt och olaga fiske. Här finns

en eftersläpning i påföljder för dem som fälls för tjuvfiske. Även detta bör

åtgärdas. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo408 yrkande 8 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande fisketillsyn

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Fritt handredskapsfiske (mom. 16)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Det förslag?

och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:

Lagen om fiskevårdsområden stiftades år 1981. Sedan dess har över 1 800 nya

fiskevårdsområden bildats runt om i landet, nästan uteslutande i de vatten med

enskilt fiske som inte berördes av lagen om fritt handredskapsfiske som

infördes år 1985.

I de områden där fritt handredskapsfiske infördes avstannade bildandet av

fiskevårdsområden nästan innan det kommit i gång. I dessa områden utnyttjas

resurserna utan tillsyn, utan lokala regler för miljöhänsyn och utan möjlighet

för ägarna till fiskerätten att fullt ut dra nytta av sitt produktionsmedel

till gagn för en levande landsbygd.

Enligt utskottets uppfattning bör det längs kusten och i de stora sjöarna

därför skapas möjligheter att, på frivillig väg, bilda någon form av

fiskeskötselområden med möjlighet att förvalta och upplåta visst fiske, utöva

tillsyn samt bedriva fiskevård. Fiskeskötselområdena bör kunna omfatta både

enskilt och allmänt vatten. De allmänna vattenområdena, där staten bär ansvar

för fiskevården, kan på detta sätt också få en mer aktiv förvaltning och

resurshushållning. Eftersom staten i dag saknar medel till fiskevård även för

de egna vattnen, bör detta vara en passande och decentraliserad lösning. Vad

utskottet här anfört med anledning av motion Jo408 yrkande 7 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande fritt handredskapsfiske

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo408 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Regionala hänsyn i fiskeförvaltningen (mom. 20)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Det

bemyndigande? och slutar med ?och 2? bort ha följande lydelse:

I förhållande till de stora fiskefartygens framfart med jättringnoter är det

kustnära fisket både energisnålt och miljövänligt. Ett nytt problem för det

kusrnära fisket är att för allt fler arter beräknas kvoterna gemensamt med

EU:s Nordsjözon. För fisket i detta område krävs särskild licens. Däremot kan

fiske fritt bedrivas av alla licensierade yrkesfiskare i Skagerrak och

Kattegatt. Problemet kommer att växa eftersom de som har licens att bedriva

fiske i Nordsjön också har kapacitet att under en kort period fiska upp hela

den tillgängliga svenska kvoten av arten i fråga.

Fiskefartygen kan, med sina stora fångstredskap, redan i början av året ta

upp hela årets kvot. När det gäller torsk, där kvoterna är säsongsindelade,

blir slutfiskningen något uppdelad och sker i början av varje kvotperiod.

Fiskebåtarna, som har enklare redskap, har inte en chans att konkurrera om

kvoten. Den jämna tillgången till de lokala fiskmarknaderna rycks undan,

samtidigt som de kustnära fiskarna förlorar sina utkomstmöjligheter och blir

arbetslösa. Fiskbestånden har ingen möjlighet att utvecklas i takt med

utfiskningen. Fiskeriverket bör därför säsongsindela de svenska kvoterna och

garantera kustfiskets andel. Man bör också utreda ett resursfördelningssystem

liknande det engelsk-skotska, så att det avsätts regionala gruppkvoter

baserade på regionala faktorer. Det skulle ge kustfisket en trygghet som länge

saknats. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo405 yrkandena 1

och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande regionala hänsyn i fiskeförvaltningen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo405 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken (mom. 21)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Sveriges

nationella? och på s. 13 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning borde fiskeflottan kunna övergå till att

använda hydraulolja gjord av i huvudsak raps. Det är viktigt att

fiskerinäringens distributörer av olja, i första hand föreningar ägda av

fiskarna, deltar i arbetet. Tidigare försök att introducera rapsoljan har,

enligt vad utskottet erfarit, fallit på att det inte fanns tillgång till

rapsolja. Detta var i sin tur en följd av ogynnsam beskattning. En ny

efterfrågan och en ur miljösynpunkt rättvis beskattning bör kunna ge rapsoljan

möjlighet att återkomma på oljemarknaden. Vad utskottet här anfört med

anledning av motion Jo405 yrkande 3 bör utskottet som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo405 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Skydd för den naturreproducerande laxen (mom. 1)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna har vid flera tillfällen i motioner och interpellationer

tagit upp den vilda naturreproducerande laxens situation i Östersjön. Det

hårda havsfisket efter lax i kombination med sjukdomen M74 har medfört att de

flesta vildlaxstammar är akut utrotningshotade. För närvarande utgörs endast

10-15 % av den totala rekryteringen till Östersjön av vild laxsmolt. De

kommande åren förväntas den siffran sjunka till omkring 5 % (uppgifter från

Rödlistade ryggradsdjur i Sverige - Artfakta. 1996). Risken är alltså

uppenbar att den naturreproducerande laxen försvinner. I Artdatabankens så

kallade rödlista klassas därför den vilda laxen som Sårbar, hotkategori 2.

Vår uppfattning är att havsfisket på blandbestånd i Östersjön nu är det

största hotet mot de vilda laxpopulationer som finns kvar. Fisket på

blandbestånd bedrivs med 21 km långa drivgarn, något vi kritiserat, eftersom

detta fiske inte enbart hotar vildlaxen utan även utgör ett hot mot tumlaren i

Östersjön. Förutsättningen för att Östersjön skall undantas från den FN-

resolution, som förespråkar begränsning av drivgarnslängder till 2,5 km, är

att detta inte utgör något ekologiskt hot. Vi menar att drivgarnens längd i

Östersjön i dag är ett ekologiskt hot mot tumlaren. Om drivgarnslängden i

Östersjön minskas till 2,5 km torde det även innebära attt fisket på

blandbestånd av lax minskar.

För att kunna beskatta de vilda laxpopulationerna efter biologisk bärkraft

anser vi att fisket måste flyttas från fiske på blandbestånd i Östersjön till

ett selektivt fiske utefter kusten i närheten av lekplatserna. Krav om

upphörande av blandbeståndsfiske har framförts under lång tid av såväl

forskare som fiskebiologer nationellt och internationellt. Genom ett kustnära

fiske kan den odlade laxen beskattas, medan den vilda lämnas för att kunna

reproduceras i älvarna.

Miljöpartiet de gröna avger ingen reservation beträffande lax i detta

betänkande. I interpellationsdebatt med jordbruksministern i februari 1997

deklarerade ministern sin vilja att se över såväl drivgarnens längd som fisket

på blandbestånd och möjlighet att flytta detta till ett kustnära selektivt

fiske. I Fiskeriverkets beslut FIFS 1997:4 av den 5 mars i år flyttas mer av

fisket till kusten än tidigare i och med att 40 % av laxarna skall tas upp

norr om latituden 59 30 N. För nästa år uttalar verket avsikten att

fördelningen skall vara 50/50. Detta och det faktum att Fiskerikommissionen

för Östersjön har beslutat om en aktionsplan i avsikt att rädda den

naturreproducerande laxen ser vi som positiva tecken. Vi är glada att våra och

många fiskeribiologers synpunkter nu kommer till uttryck i praktiken. Vår

förhoppning är att dessa beslut kan utgöra starten på en process där den

naturreproducerande laxen kan räddas.

Men det är bråttom. Åtgärderna som vidtas måste få önskad effekt för att

inte den naturreproducerande laxen skall försvinna från fler vattendrag och i

värsta fall totalt. I dag finns 15 av de 20 naturreproducerande

laxpopulationerna i Östersjön i svenska vattendrag. Sverige har således ett

mycket speciellt ansvar. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma i denna

angelägna fråga, som sätter värdet av biologisk mångfald på sin spets.

2. Stöd till vattenbruk (mom. 14)

Eva Eriksson (fp) anför:

Svensk och europeisk fiskodling är en relativt ung näring. Viss produktion av

utsättningsfisk har förekommit i många år, och odling av matfisk har bedrivits

sedan början på 80-talet. Svängningarna har varit stora i näringen. I mitten

på 80-talet gjordes stora satsningar, inte sällan med statliga medel, på

odlingsprojekt som inte var realistiska. Detta har sedan kommit att skada

näringen.

Svensk matfiskodling omfattar ca 6 000 ton fisk per år till ett värde av

drygt 150 miljoner kronor. Till detta kommer sättfiskproduktion för

utplantering. Vattenbruk bedrivs över hela landet. Det är en utpräglad

småföretags- och glesbygdsnäring. Genom EU-medlemskapet har vattenbruket i

bidragshänseende knutits närmare den övriga fiskerinäringen. Vattenbruket

erhåller stöd för investeringar m.m. genom EU:s mål 5A. EU-stödet används

bl.a. till att marknadsanpassa produktionen så att leverans av färsk fisk

skall kunna ske hela året.

Vattenbruksföretagens utpräglade inriktning på verksamhet i glesbygd gör

näringen särskilt viktig att slå vakt om på många orter. En utveckling av

odlingen i norra Sverige med särskild inriktning på röding är därför viktig

att stödja, bl.a. genom fortsatt satsning på FoU-arbete.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Laxfiske i Östersjön, m.m. 4

EU-frågor, m.m. 7

Övrigt 10

Hemställan 14

Reservationer........................................15

1. Fördelning av laxfisket i Östersjön (mom. 4) 15

2. Internationell samordning (mom. 6) 16

3. Fisketillsyn (mom. 10) 16

4. Fritt handredskapsfiske (mom. 16) 17

5. Regionala hänsyn i fiskeförvaltningen (mom. 20) 17

6. Åtgärder för att minska utsläppen från båttrafiken (mom. 21) 18

Särskilda yttranden..................................19

1. Skydd för den naturreproducerande laxen (mom. 1) 19

2. Stöd till vattenbruk (mom. 14) 20