Bet. 1996/97:JoU19

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU19

Jakt och viltvård

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 45 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om olika

jakt- och viltvårdsfrågor. De flesta motionerna tar upp frågor som riksdagen i

stor enighet har delegerat till regeringen och berörda myndigheter. Det gäller

t.ex. frågor om skyddsjakt på skarv och säl samt jakttider m.m. för ett stort

antal djurarter. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet fogas 9 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Uppvaktning

Företrädare för Kungliga Vetenskapsakademiens miljökommitté och Svenska

Jägareförbundet har vid uppvaktning den 25 mars 1997 informerat utskottet om

frågor rörande småviltsjakt, särskilt ripjakt.

Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund och Svenska Ostkustfiskarnas

Centralförbund har kommit in med skrivelser till utskottet rörande allmän jakt

på skarv m.m.

Motionerna

1996/97:Jo408 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skarven.

1996/97:Jo901 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skarven bör avföras

från listan om utrotningshotade arter.

1996/97:Jo904 av Sigrid Bolkéus och Barbro Andersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

jakttid på morkulla.

1996/97:Jo905 av Nils Fredrik Aurelius och Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

verka för att skarven avförs från listan över utrotningshotade arter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i

avvaktan på att så sker bör verka för att skarvens utbredning hejdas genom

utökade möjligheter till skyddsjakt, vårjakt och äggprickning.

1996/97:Jo906 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsjakt på säl.

1996/97:Jo911 av Inga-Britt Johansson och Lisbet Calner (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

uppdrag till Naturvårdsverket.

1996/97:Jo912 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på dykänder, dvs.

alfågel, sjöorre, knipa, svärta och vigg, ovan odlingsgränsen och på

renbetesfjällen.

1996/97:Jo914 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på hermelin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på ekorre.

1996/97:Jo915 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav

av grävlingar.

1996/97:Jo916 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av jakträtten

på små marker.

1996/97:Jo917 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av EU:s

fågelskyddsdirektiv.

1996/97:Jo918 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad utvärdering av effekterna av

olika älgjaktssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pröva frågan om inrättande av en central myndighet för

administration av jaktfrågor.

1996/97:Jo919 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

dovhjortsjakten i Skåne, vad gäller handjur, får börja först efter den 15

oktober i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Jo920 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen

och i renbetesfjällen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att denna jakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både

till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov av

ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i

första hand jaktfalken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för att visa att ett

bredare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor.

1996/97:Jo922 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har

minskat i antal så kraftigt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges agerande i EU beträffande jakt på enkelbeckasin.

1996/97:Jo923 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på stjärtand.

1996/97:Jo924 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på gråsparv

och pilfink.

1996/97:Jo925 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av skadeskjutningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på tillgång till legitimerad eftersöksjägare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagändring när det gäller eftersök på småvilt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Svenska Jägareförbundet vid sin årliga anslagsframställan

speciellt skall redovisa planerade insatser för att minska skadeskjutningen

samt för att förbättra eftersöksverksamheten och resultatet av insatser gjorda

året före,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot att framföra hund från motorfordon.

1996/97:Jo927 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i EU arbeta för bevarande av svenska jakttraditioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om viltvårdens betydelse för skogsskador,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om viltvårdens betydelse för trafikolyckor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens ansvar för bevarande och information om svenska

jakttraditioner.

1996/97:Jo928 av Sivert Carlsson m.fl. (c, s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att vidta sådana åtgärder att skarv flyttas till den

lista i fågeldirektivet som medger fastställande av allmän jakttid,

2. att riksdagen hos regeringen begär att (intill sådan förändring skett)

Naturvårdsverket får i uppdrag att utforma sådana jaktbestämmelser att jakten

på skarv kan ske under "allmän-jaktliknande former".

1996/97:Jo930 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att den tillsätter en arbetsgrupp med företrädare för såväl naturvården

som fisket för att utröna hur konflikter runt skarven skall kunna lösas.

1996/97:Jo931 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttid på morkulla.

1996/97:Jo932 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en djup granskning av beslutsprocesser och handläggning i samband

med beslut om jakt och fiske, särskilt beslutet om nytt upplåtelsesystem ovan

odlingsgränsen och på renbetesfjällen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidgat direktiv för den pågående jaktutredningen och att

företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom för de renskötande

samerna bör ingå till minst lika stor del som jägarintressena,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en granskning av det årliga bidraget till Svenska Jägareförbundet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en modern demokratiskt sammansatt organisation med

uppgift att samordna kunskaper i faunafrågor.

1996/97:Jo933 av Gudrun Lindvall och Gunnar Goude (mp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av jaktlagen och tillhörande

förordning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verka för att avföra skarven från rödlistan.

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsstyrelsen och Naturvårdsverkets insatser för att rädda

fågellivet från minkens härjningar.

Utskottet

Skyddsjakt på skarv och säl m.m.

Motionerna

I motionerna Jo408 yrkande 9, Jo901 och Jo905 yrkande 1 (alla m) anförs att

regeringen bör verka för att skarven avförs från listan över hotade arter

(annex 1) i EU:s fågeldirektiv så att den kan bli föremål för jakt under

allmän jakttid. Antalet häckande skarvpar har tiodubblats under den senaste

tioårsperioden. Liknande synpunkter framförs i motionerna Jo917 (s), Jo928 (c,

s) yrkande 1 och A427 (kd) yrkande 5.

I motion Jo905 (m) anförs att regeringen i avvaktan på att så sker bör verka

för att skarvens utbredning hejdas genom utökade möjligheter till skyddsjakt,

vårjakt och äggprickning (yrkande 2). Om förändringen av EU:s fågeldirektiv

drar ut på tiden bör regeringen verka för att bestämmelserna om skyddsjakt

förändras. Liknande synpunkter framförs i motion Jo928 yrkande 2 (c, s).

I motion Jo930 (mp) anförs att en arbetsgrupp bör tillsättas med företrädare

för såväl naturvården som fisket för att utröna hur konflikter runt skarven

skall kunna lösas.

I motion A433 (fp) anförs att länsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i

uppdrag att arbeta med ett program för att rädda fågellivet i Stockholms yttre

skärgård från minkens härjningar (yrkande 10). Den förvildade minken har

etablerat sig i framför allt ytterskärgården. Inom stora områden, värst

drabbade är kanske Långviksskärs och Bullerö skärgårdar, har all häckning av

de fågelarter som häckar strandnära upphört.

I motion Jo906 (s) framhålls behovet av skyddsjakt på säl. Det ökande

antalet gråsälar och deras numera helt oskygga beteende har medfört att

konflikterna med fisket ökat markant de senaste åren. Det är viktigt att

snabbt komma i gång med någon form av jakt efter gråsäl. Tillstånden bör

meddelas efter samråd med berörda myndigheter och organisationer i de aktuella

länen.

Utskottets överväganden

Utskottet vill både när det gäller frågan om skyddsjakt på skarv och säl

erinra om att frågor om jakt och skyddsjakt på enskilda arter i jaktlagen

(1987:259) har delegerats till regeringen och berörda myndigheter, dvs.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Utskottet gjorde samma konstaterande vid

föregående års behandling av denna fråga (1995/96:JoU12 s. 3).

Skarv är upptagen på bilaga 1 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda

fåglar, vilket innebär att arten inte får jagas. För att anpassa svenska

regler till fågeldirektivet avskaffades fr.o.m. den 15 juni 1995 den allmänna

jakttiden på skarv. Med stöd av artikel 9 i fågeldirektivet kan undantag från

jaktförbudet på de fredade arterna medges om det inte finns någon annan

lösning för att förhindra allvarlig skada på bl.a. gröda, skog, fiske och

vatten samt för att skydda flora och fauna.

Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för

allvarliga skador av vilt, får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet

som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa

risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen (1987:905, omtryckt 1996:727) får

Naturvårdsverket eller länsstyrelsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 §

jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på annars

fredade djur om det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador

eller olägenheter. Om länsstyrelsens beslut rör arter som annars är fredade,

är länsstyrelsen skyldig att årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter

om jakten som verket begär.

Genom beslut den 16 februari 1995 har länsstyrelsen i Kalmar län medgett att

skyddsjakt på storskarv/mellanskarv får ske under tiden den 1 mars(den 10

april under åren 1995(1997 inom Västerviks, Oskarshamns, Mönsterås, Kalmar,

Torsås, Borgholms och Mörbylånga kommuner.

EG-kommissionen har den 12 mars 1997 föreslagit att skarv utgår ur

fågeldirektivets bilaga 1. Utskottet har inhämtat att frågan om allmän jakt på

skarv har diskuterats vid möten i den s.k. ORNIS-kommittén, som enligt artikel

16 i fågeldirektivet gör tekniska anpassningar av direktivets olika bilagor.

EG-kommissionens förslag kommer att diskuteras av kommittén under våren 1997.

Jordbruksministern uttalade under hösten 1996 (frågesvar 1996/97:120) att hon

är beredd att verka för att direktivet ändras så att en allmän jakt på skarv

kan införas i Sverige.

Med det anförda är motionerna Jo408 (m) yrkande 9, Jo901 (m), Jo905 (m) samt

A427 (kd) yrkande 5 i allt väsentligt tillgodosedda och bör inte föranleda

någon vidare åtgärd. Även motionerna Jo917 (s) och Jo928 (c, s) avstyrks.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket vid olika tillfällen har

diskuterat problemet med stora skarvkolonier med berörda intressenter. Sedan

år 1994 har ett forskningsprojekt pågått, som har till syfte att öka kunskapen

om skarven och dess inverkan på fiskbestånden. En delrapport, Mellanskarvens

ekologi ( dess effekter på fisk och fiske, har redovisats i projektet.

Projektet skall bl.a. ge svar på frågor om skarvens effekter på yrkesfisket

och hur skador kan förhindras. Projektet baseras till stor del på långsiktiga

försök och undersökningar. Det anförda tillgodoser delvis syftet med motion

Jo930 (mp). Motionen avstyrks.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion A433 (fp) att det är

angeläget att noga följa minkens utbredning och att fågelbeståndet i

Stockholms skärgård bör skyddas mot minken. Mink får jagas under tiden den 1

augusti(den 30 april. På holmar och skär får minken av hänsyn till fågellivet

jagas hela året. I den mån jakträttshavarna inte anpassar minkbeståndet till

en lämplig nivå har länsstyrelsen med stöd av 7 § jaktlagen (1987:259) och 24

§ jaktförordningen (1987:905) möjlighet att besluta om jakt på mink genom

särskilt utsedda jägare.

Utskottet har inhämtat att Länsstyrelsen i Stockholms län,

Skärgårdsstiftelsen och Stockholms läns jaktvårdsförening har utarbetat en

minkpolicy för Stockholms skärgård. Bakgrunden till att en policy utarbetats

är att det är angeläget att minken inte spolierar skärgårdens rika fågelliv,

och målet anges vara att från naturvårdssynpunkt minimera förekomsten av mink

så långt möjligt i ytterskärgården. I mellan- och innerskärgården anges att

man i mån av resurser och möjligheter bör hålla efter minken lokalt för att

skydda det lokala djurlivet på exempelvis fågelskär. Utskottet är med

hänvisning till det arbete som pågår inte berett att tillstyrka motion A433

(fp) yrkande 10.

Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen möjlighet att ge tillstånd till

skyddsjakt efter säl om det bedöms nödvändigt. För tillfället ges dock inga

sådana tillstånd eftersom Sverige enligt Helsingforskommissionen (HELCOM)

förbundit sig att freda sälstammen. Naturvårdsverket har i samarbete med

Världsnaturfonden och Fiskeriverket startat ett projekt kallat Sälskador på

fisk och fiskeredskap, som skall pågå under minst tre år. Syftet med projektet

är bl.a. att få fram metoder för att skrämma sälarna från att söka sin föda i

och intill fiskeredskapen. Projektet, som genomförs i samarbete med övriga

länder runt Östersjön, skall även belysa effekterna av en viss skyddsjakt på

sälar, för att få ett underlag för att ta upp frågan inom ramen för

Helsingforskommissionen. Inom ramen för detta projekt kommer under sommaren

1997 att bedrivas jakt på några tiotal sälar i Östersjön för att man skall

kunna studera om säljakt har någon positiv effekt för fiskarena. Av det

anförda framgår att de berörda myndigheterna aktivt arbetar med

sälskadeproblemet. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motion Jo906 (s)

bör inte vidtas för närvarande.

Jakt på morkulla m.fl. arter

Motionerna

I motion Jo904 (s) anförs att före EU-inträdet sköts ca 30 000 morkullor under

sommarjakten, som började första måndagen efter midsommardagen. Den börjar nu

den 21 augusti och har liten omfattning. Enligt motionärerna har EU inte något

krav på att jakttiden på morkulla i Sverige skall förändras. Den tidigare

startdagen för jakt på morkulla bör därför återinföras.

I EU:s fågeldirektiv slås fast att jakt inte får förekomma under vårflytten

och under häckningstid. Motionärerna i motion Jo931 (mp) anser att

morkullejakten inte skall flyttas tillbaka till sommaren.

I motion Jo912 (mp) anförs att dykänderna, dvs. alfågel, sjöorre, knipa,

svärta och vigg, bör fredas i sina häckningsområden ovanför odlingsgränsen och

i renbetesfjällen. Jakten infaller mellan den 25 augusti och den 30 november

ovan trädgränsen. Det innebär att jakt i stor utsträckning bedrivs på ej

flygkunniga ungfåglar och honor.

Motionärerna i motion Jo914 (mp) föreslår att såväl skyddsjakten som den

allmänna jakten på hermelin tas bort ur jaktförordningen (yrkande 1). Hermelin

konkurrerar knappast med människan om bytesdjur utan måste i stället ses som

en välkommen predator på smågnagare. Även jakt på ekorre föreslås upphöra

(yrkande 2). Ekorre är huvudsakligen växtätare med ett tämligen brett

näringsval. Dagens generösa skyddsjaktsbestämmelser tillåter jakt under den

tid då ungar finns.

I motion Jo915 (s) anförs att under förevändning att grytjakt behövs för att

träna grythundar och för att söka upp skadade grävlingar pågår på sina håll en

veritabel ?klappjakt? på grävlingar. Förutom jakt i deras naturliga gryt

försiggår s.k. grytanlagsprov i konstgryt. Jordbruksutskottet har vid en

tidigare behandling av motion i denna fråga hänvisat till 16 a §

jaktförordningen. Enligt motionerna tar dessa regler inte hänsyn till

djurskyddslagen. Inte heller beaktas den kritik som Sveriges Veterinärförbund

framfört mot jakt på grävling i gryt över huvud taget.

I motion Jo919 (m) anförs att dovhjortsstammens kvalitet har påtagligt

försämrats i Skåne på senare år. Handjuren går i augusti ned från åsarna till

betena och skjuts av innan de hinner återvända till brunstplatserna. Det är

angeläget att handjuren inte som nu är lovliga från den 16 september utan

först från den 15 oktober.

Enligt motion Jo922 (mp) bör jakt på enkelbeckasin upphöra i Sverige

(yrkande 1). Enkelbeckasinen är en liten fågel som väger ca 100 g. Många

jägare menar att detta inte är vad de vill kalla jakt, utan prickskytte på

levande måltavla. I det förslag till nya jakttider som Naturvårdsverket

presenterade i april 1996 omnämns enkelbeckasin som en art som flera

remissinstanser vill skall undantas från jakt. Vidare anförs att det genom en

undersökning bör klarläggas varför enkelbeckasinen har minskat i antal

(yrkande 2). Även i EU har enkelbeckasinens nedgång noterats och från

kommissionen har det kommit signaler om åtgärder (yrkande 3). Sverige bör

agera för att jakten på enkelbeckasin skall upphöra inom hela EU.

Motionärerna i motion Jo923 (mp) anför att stjärtanden är upptagen i

Artdatabankens rödlistade ryggradsdjur i Sverige och hänförs till hotkategori

4 hänsynskrävande. Det borde vara naturligt att en art som finns inom någon av

de fyra hotkategorierna inte jagas.

I motion Jo924 (mp) anförs att gråsparv har gått kraftigt tillbaka de sista

tjugo åren. Även pilfinken minskar, men inte så kraftigt som gråsparven.

Jakten på dem tillhör en tid när säd hanterades på ett öppnare sätt på

gårdarna än i dag. Att skjuta gråsparvar och pilfinkar är enligt motionärerna

fråga om prickskytte på levande föremål och sådan jakt bör inte förekomma i

Sverige.

Motionärerna i motion Jo933 (mp) begär en översyn av jaktlagen och

tillhörande förordning. Det behövs en lagstiftning som präglas av denna tids

syn på ekologi och biologisk mångfald. Jakt av rödlistade arter är

oacceptabel och undergräver trovärdigheten i talet om värnande av den

biologiska mångfalden. Jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon

och ägg är oetiskt.

Utskottets överväganden

Enligt artikel 7 punkt 4 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar

skall medlemsstaterna särskilt se till att jakt inte sker under

uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande

flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av

jaktbestämmelser inte jagas under häckningen eller under återvändandet till

häckningsplatserna. Utskottet anförde i januari 1996 att mot bakgrund av att

Sverige har att tillämpa direktivet om bevarande av vilda fåglar är vårjakt på

morkulla inte längre tillåten (se bet. 1995/96:JoU12 s. 5).

Därefter har regeringen genom beslut den 20 mars 1997 uppdragit åt

Naturvårdsverket att, med beaktande av bl.a. Sveriges åtaganden enligt 1950

års fågelskyddskonvention och Sveriges förpliktelser enligt fågeldirektivet,

utreda och lämna förslag på hur den framtida jakten på morkulla bör utformas.

Utredningen skall särskilt beakta artikel 7.4 i fågeldirektivet och

förutsättningarna för undantag från jaktförbudet, EG-domstolens tolkning av

undantagsmöjligheterna samt att jakten inte får äventyra ansträngningarna att

bevara arten i utbredningsområdet. I beslutet anförs att i Sverige har under

lång tid allmän jakt på morkulla varit tillåten sommartid. Med det anförda är

motionerna Jo904 (s) och Jo931 (mp) i allt väsentligt tillgodosedda.

Motionerna avstyrks.

Beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin,

gråsparv och pilfink vill utskottet framhålla att riksdagen i 29 § jaktlagen

(1987:259) har bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de

tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet.

Naturvårdsverket har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och

faunavårdsfrågorna. Utskottet har inhämtat att jakttiderna ses över med några

års mellanrum efter förslag av Naturvårdsverket men kan ändras även vid andra

tillfällen om behov uppstår. Naturvårdsverket gör upp ett förslag till ändrade

jakttider efter att ha hört berörda myndigheter och organisationer. Efter

remissbehandling av Naturvårdsverkets förslag beslutar regeringen därefter om

ändringar i jaktförordningen (1987:905). Nyligen gjorda ändringar i

jaktförordningen trädde i kraft den 1 januari 1997. Motionerna Jo912 (mp),

Jo914 (mp), Jo919 (m), Jo922 (mp) yrkande 1 och Jo924 (mp) avstyrks.

Utskottet har inhämtat från Naturvårdsverket att den minskade förekomsten av

enkelbeckasin som påtalas i motion Jo922 yrkandena 2 och 3 har uppmärksammats

av verket. Verket avser att inför nästa genomgång av jakttider inhämta

underlag för att kunna avgöra bevarandestatus hos enkelbeckasinen. Även inom

EG-kommissionen har frågan om enkelbeckasinens bevarandestatus uppmärksammats.

EU har identifierat 24 fågelarter, varav en är enkelbeckasin, som har en

ogynnsam bevarandestatus. Av dessa 24 arter är en grupp av nio arter föremål

för omedelbara åtgärder i form av särskilda skötselplaner. Inom denna grupp

finns inte enkelbeckasinen med. I den rapport som utarbetats inom ramen för

dessa överväganden och som godkänts av den vetenskapliga arbetsgruppen inom

ORNIS-kommittén konstateras att arten minskar måttligt eller snabbt i många

länder och att arten har en ogynnsam bevarandestatus. Frågan om artens

utveckling är således föremål för uppmärksamhet och överväganden både inom

Sverige och inom gemenskapen. Med det anförda är syftet i motion Jo922

yrkandena 2 och 3 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen avstyrks.

Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling behandlades av

utskottet i maj 1994 (1993/94:JoU27 s. 11) och i januari 1996 (1995/96:JoU12

s. 8). Utskottet avstyrkte då ett förslag om förbud mot jakt på grävling i

gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar med hänvisning

till att det i jaktförordningen intagits en paragraf, 16 a §, med skärpta

regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara

utformade. I januari 1996 konstaterade utskottet härutöver att det är en

fråga som delegerats till berörda myndigheter.

Frågan om träning och prov för grythundar med levande grävling var förenlig

med djurskyddslagens (1988:534) bestämmelser hade utretts av Jordbruksverket i

ett beslut den 28 april 1993. Jordbruksverket ansåg att det är nödvändigt att

grythundar tränas och testas under ordnade former innan de används för

praktisk jakt. Detta ansågs viktigt från djurskyddssynpunkt eftersom en

konfrontation mellan grävling och en otränad eller olämplig hund i ett

naturligt gryt kan leda till svåra skador på såväl hund som grävling.

Utskottet har inhämtat att Svenska kennelklubben har utarbetat bestämmelser

för grythundsarbete. Motion Jo915 (s) avstyrks med det anförda.

Jordbruksministern anförde den 6 mars 1997 i ett svar på interpellation

1996/97:175 att Statens naturvårdsverk med jämna mellanrum fastställer en

förteckning över hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter av ryggradsdjur

i Sverige, den s.k. rödlistan. Underlaget tas fram av Artdatabanken vid

Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Rödlistan

innehåller fem olika hotkategorier, nämligen försvunna (kategori 0), akut

hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. Kategori 4, hänsynskrävande,

innebär att arten inte är hotad, sårbar eller sällsynt men att den kräver en

artvis utformad hänsyn. Stjärtand har under lång tid funnits med under

kategorin hänsynskrävande. Hoten mot stjärtanden beskrivs vara igenväxning av

strandängar och sjöar samt ett hårt jakttryck i, och på väg till,

övervintringsområden. De åtgärder som föreslås är, förutom att hålla vatten

och strandängar öppna, att beräkna tröskelvärdet för en acceptabel beskattning

och att dimensionera jakttrycket därefter. Något jaktförbud föreslås däremot

inte. Jakten på stjärtand behandlades i Naturvårdsverkets framställning våren

1996 om ändrade jakttider. Verket påpekade att Wetlands International utreder

andfågelarternas status och jakten efter änder i dess helhet. Verket ansåg

inte att jakttiderna för någon andfågel borde ändras innan Wetlands

Internationals utredning var klar. Så blev även regeringens beslut.

Utskottet delar den uppfattning som jordbruksministern framfört i

interpellationssvaret att det saknas skäl att automatiskt ta bort den allmänna

jakttiden för en art som återfinns i kategorin hänsynskrävande. Frågan om

jaktförbud bör i stället även fortsättningsvis avgöras av situationen i det

enskilda fallet. Motionerna Jo923 och Jo933 (båda mp) avstyrks.

Viltvård m.m.

Motionerna

I motion Jo920 (mp) anförs att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för att

visa att ett bredare ekologiskt synsätt skall anläggas i jaktfrågor (yrkande

4). Begreppet viltvård ( som innebär att man bara vårdar det vilt som jagas (

bör bytas ut mot faunavård, som innebär ett bredare ekologiskt synsätt.

Enligt motion Jo925 (v) förekommer inte någon egentlig uppföljning av hur

många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är till skadeskjutningen

(yrkande 1). Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar och

30 000 rådjur vid jakt. Siffran är osäker. Vidare framställs krav på tillgång

till legitimerad eftersöksjägare (yrkande 2). Ett sådant system har införts i

Danmark. I samband med att jägarna erhåller sitt årliga jaktkort erhåller de

en förteckning över legitimerade eftersöksjägare. Dessa jägare och deras

hundar har genomgått särskild utbildning och speciella prov. Motionärerna

framhåller vidare att i jaktkungörelsen görs skillnad på de krav som ställs på

eftersök på klövvilt och eftersök på småvilt. I motionen efterfrågas en

bestämmelse som anger att en tränad eftersökshund skall medföras (yrkande 3).

Vidare anförs att Svenska Jägareförbundet årligen bör redovisa planerade

insatser för att minska skadeskjutning och för att förbättra

eftersöksverksamheten (yrkande 4). Motionärerna framhåller slutligen att

förbud bör gälla mot att framföra hund från motorfordon (yrkande 5). I delar

av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. Metoden är oetisk,

trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. För hunden innebär det ett

stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett motorfordon i rörelse.

Även för chauffören är det ett stressmoment och en trafikfara.

Motionärerna i motion Jo927 (m) framhåller att det är viktigt att vinna och

upprätthålla en allmän förståelse för jaktens positiva värden. Inte minst inom

EU är det viktigt att arbeta för att bevara svenska jakttraditioner (yrkande

1). Vidare anförs att vissa viltarter, främst bland klövviltet, genom betning

och på annat sätt förorsakar skador på skog och växande gröda. Omfattningen av

dessa skador skulle bli oacceptabel om inte jägarna genom avskjutning skapade

en balans mellan viltstammarnas storlek och de skador de kan förorsaka

(yrkande 3). Även antalet viltolyckor på vägarna skulle bli helt oacceptabelt

om inte jägarna genom avskjutning skapade en balans mellan viltstammarnas

storlek och de skador de kan förorsaka (yrkande 4). Slutligen anförs att jakt

och jaktutövning är föremål för en ofta kritisk debatt. Motionärerna vill

poängtera det viktiga i att riksdag och regering nationellt och

internationellt försvarar jaktens betydelse för samhället och våra svenska

jakttraditioner (yrkande 5). Allmänheten bör bibringas en positiv bild av

dessa traditioner.

Utskottets överväganden

I motion Jo927 (m) anförs bl.a. att regeringen har ett ansvar för att svenska

jakttraditioner bevaras, att information sprids och att allmänheten bibringas

en positiv bild av dessa traditioner (yrkandena 1 och 5).

Enligt utskottets mening tar motionen syfte på ett agerande som närmast kan

beskrivas som allmän opinionsbildning. Dessa uppgifter får i första hand anses

åvila jägarorganisationerna. I vart fall är det tveksamt om riksdagen i

tillräckligt preciserade termer kan kräva att regeringen verkar för att bevara

och informera om svenska jakttraditioner; ett begrepp som för utskottet

förefaller både mångtydigt och svårt att definiera. I den mån motionen åsyftar

offentligrättsliga beslut om grundläggande principer för jaktens och vilt-

vårdens bedrivande, jaktbara arter och jakttider m.m. kan utskottet instämma i

att det många gånger ligger ett värde i att hävda svenska, nationella

intressen. Det kan tilläggas att utskottet i olika sammanhang understrukit att

jakt och fiske har stor betydelse som rekreationskälla och att det sedan länge

varit ett önskemål att möjligheterna till jaktutövning och fiske tas till vara

på ett bättre sätt (se t.ex. 1992/93:JoU2y). Samtidigt måste det finnas en

beredskap att även i vårt land acceptera och tillämpa t.ex. sådana allmänt

erkända viltvårdsprinciper som utvecklas i det internationella samarbetet. Det

kan gälla t.ex. arbetet för att skydda hotade och sårbara arter. Med det

anförda avstyrker utskottet yrkandena 1 och 5 i motionen, i den mån den inte

tillgodoses med det anförda.

Utskottet instämmer till stor del i vad som anförs i motion Jo927 (m)

yrkandena 3 och 4 om viltvårdens betydelse för att undvika skogsskador och

trafikolyckor. Utskottet har tidigare anfört (1991/92:JoU5 s. 7) att

målinriktad information är nödvändig för att nå de uppställda målen om balans

mellan viltstammarnas storlek och de skador viltet åstadkommer. Enligt 4 §

jaktlagen skall viltet vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör

landets viltbestånd och för att främja en med hänsyn till allmänna och

enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår

bl.a. att anpassa jakten efter tillgången på vilt och ansvarig härför är

markägaren och jakträttshavaren. Enligt 7 och 8 §§ jaktlagen (1987:259) får

skyddsjakt beslutas om påtagliga risker föreligger för trafikolyckor eller för

allvarliga skador av vilt eller om förekomsten av en viss viltart innebär

betydande skaderisker. Det finns således bestämmelser i jaktlagen som skall

tillgodose de syften som anges i motionen. Motion Jo927 (m) yrkandena 3 och 4

bör lämnas utan vidare åtgärd.

Med vilt avses enligt 2 § jaktlagen vilda däggdjur och fåglar. I 4(6 §§

finns bestämmelser om viltvården. Begreppet viltvård i jaktlagen omfattar allt

vilt, dvs. alla vilda däggdjur och fåglar oavsett om de får jagas eller inte.

Begreppet faunavård torde inte ha jaktlagens begränsning till vilda däggdjur

och fåglar. Det går inte att utläsa i motion Jo920 (mp) yrkande 4 om

motionärerna önskar byta ut jaktlagens begrepp viltvård eller om önskemålet är

att mönstra ut begreppet i det svenska språkbruket för att ersätta det med

faunavård. I båda fallen rör det sig om en närmast semantisk fråga, och i det

senare fallet torde riksdagen knappast med laga verkan kunna inskränka rätten

att använda en viss terminologi. Motionen avstyrks.

Utskottet instämmer även i vad som anförs i motion Jo925 (v) yrkandena 1 och

4 om att det är angeläget både att följa upp antalet djur som skadeskjuts och

att planera insatser för att minska skadeskjutningen. I 40 § jaktlagen stadgas

att regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att avlägga prov i fråga

om kunskaper och skjutförmåga som villkor för att få jaga. En målsättning med

provet är att skapa en grundläggande kunskap hos varje jägare eller innehavare

av jaktvapen så att jakten blir mer ekologiskt anpassad och att större hänsyn

visas viltet (bet. 1977/78:JoU28 s. 2). Naturvårdsverket är tillsynsmyndighet

för jägarexamen och meddelar föreskrifter och allmänna råd om proven.

Jägarorganisationerna skall svara för provens praktiska genomförande. I

jägarexamen ingår också utbildning och information om

skadeskjutningsproblematiken.

Utskottet anser att antalet skadeskjutningar bör kunna minskas genom ökad

information till jägarna om lämpliga skotthåll, om utbildning i

avståndsbedömning och om behovet av regelbunden övningsskjutning. I

jägarorganisationernas arbete får anses ingå att genom information till såväl

jägare som allmänheten minska antalet skadeskjutningar. Utskottet förutsätter

att de i motion Jo925 (v) yrkandena 1 och 4 berörda frågorna utgör en del av

t.ex. Svenska Jägareförbundets informationsverksamhet. Motion Jo925 (v)

yrkandena 1 och 4 bör med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo925 (v) yrkande 2 om att det

är angeläget att arbeta för att stärka eftersöksverksamheten. Utskottet har

inhämtat att särskilda prov för att utbilda hundar till eftersökshundar

anordnas av flera rashundsklubbar. Deltagande hundar bedöms och betygsätts

efter att ha genomgått ett speciellt prov. Polisen har en förteckning över

hundägare som är villiga att bidra med eftersökshundar vid t.ex.

trafikolyckor.

Utskottet delar även uppfattningen i motion Jo925 (v) yrkande 3 att det är

angeläget att utbildade eftersökshundar används i så stor utsträckning som är

möjligt. Svenska Jägareförbundet har i en framställning till regeringen den 28

augusti 1996 föreslagit att eftersöksbestämmelserna i 17 § jaktförordningen

(1987:905) ändras så att kravet på att medföra apporterande eller markerande

hund utvidgas till jakt efter gäss, änder och ringduva. Framställningen har

remissbehandlats. I avvaktan på resultatet av beredningen av frågan anser

utskottet att motion Jo925 (v) yrkande 3 tills vidare bör lämnas utan vidare

åtgärd. Det anförda tillgodoser till stor del också syftet med motion Jo925

(v) yrkande 2. Motionen avstyrks i den mån den inte tillgodosetts.

Länsveterinären i Dalarna har i en framställning till Statens jordbruksverk

anhållit om besked om verkets ställningstagande från djurskyddsynpunkt i

frågan om rastning eller träning av hundar med bil. Enligt framställningen

innebär sådan rastning eller träning risker både från djurskyddssynpunkt och

från trafiksäkerhetssynpunkt. Jordbruksverket har i ett yttrande den 26 mars

1997 till Länsstyrelsen i Dalarna anfört att rastning/träning av hund med

hjälp av bil inte är acceptabelt från djurskyddssynpunkt enligt verkets

uppfattning. Eftersom föraren befinner sig i ett slutet fordon och därigenom

förhållandevis långt från hunden eller hundarna, försämras förarens möjlighet

att kontrollera och påverka sin hund både synligt och verbalt, vilket enligt

verkets uppfattning torde leda till ökad skaderisk. Med det anförda är motion

Jo925 (v) yrkande 5 tillgodosedd. Motionsyrkandet bör lämnas utan vidare

åtgärd.

Organisationsfrågor m.m.

Motionerna

I motion Jo911 (s) anförs att det framför allt i samband med oljeutsläpp

ställs stora krav på insatser för att ta vara på skadade fåglar och djur. Vid

tankerolyckan utanför Wales bidrog föreningen Katastrofhjälp för fåglar och

Vilt med hjälp. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att i Sverige bygga upp en

verksamhet liknande den i England för att rehabilitera djuren.

I motion Jo916 (m) yrkas en översyn av jakträtten på små marker. Rådande

bestämmelser om fastighetsbildning och jakt nyttjas till att avstycka

skogsfastigheter i syfte att sälja attraktiva jakträtter. Dessa marker

betraktas i regel som mark av ringa betydelse för skogsbruk, jakt och

viltvård. Det leder till en uppsplittring av arealer inom

omarronderingsområdet.

Enligt motion Jo918 (kd) bör en samlad utvärdering göras av effekterna av

olika älgjaktssystem (yrkande 1). Riksdagen har på senare år hållit fast vid

principen att markägare med mindre arealer skall ha rätt att jaga vuxen älg.

En utvärdering med perspektiv av 30 års älgjakt skulle kunna ge ett fullgott

underlag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt, licens-

jakt, verkligen är bra för älgstammen. Vidare anförs att frågan om att inrätta

en centralmyndighet för administration av jaktfrågor bör prövas (yrkande 2).

Det är dags att återigen aktualisera frågan om det inte är nödvändigt att

inrätta en statlig myndighet, alternativt att man inom Naturvårdsverket

inrättar en egen enhet, som administrerar jaktfrågorna. Det finns en

problematik med ett av de jägarförbund som har myndighetsansvar.

I motion Jo920 (mp) påtalas behov av nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt

ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Motionärernas syfte är

att hitta en modell som ger de kontrollmöjligheter som vi anser nödvändiga för

att kunna acceptera jakt ur naturskyddssynpunkt samtidigt som den också

tillfredsställer jägarens önskemål att få jaga. Vidare anförs att småviltsjakt

måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till naturskyddets intressen

och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2). Motionärerna framhåller vidare

behovet av att tillgodose de i motionen nämnda rovdjurens behov av ripa och då

speciellt de arter som är beroende av ripa under senhösten, i första hand

jaktfalken (yrkande 3). Tillsammans med renen och smågnagarna utgör riporna

basen för många predatorers existens. Erfarenheten visar att jakttrycket kan

vara ganska högt utan att rippopulationen minskar, men även andra arter,

främst revirhävdande, äldre jaktfalkar, samt etablerade kungsörnspar, är

beroende av ripor vintertid. Nuvarande kunskaper talar för att jaktfalkens

populationstäthet i Sverige ( i likhet med de flesta rovfåglars ( begränsas av

tillgången på föda, i jaktfalkens fall alltså ripor. Under ett bra ripår

kanske inte ett jaktuttag på 25 % betyder så mycket för jaktfalksparet, men

ett dåligt ripår kan effekten bli avsevärd. Ripbeståndet förändras kanske inte

men jakten har ändå haft påtagliga ekologiska effekter.

I motion Jo932 (mp) anförs att en djupgående granskning bör ske av

beslutsprocesser och handläggning i samband med beslut om jakt och fiske,

särskilt beslutet om nytt upplåtelsesystem ovan odlingsgränsen och på

renbetesfjällen (yrkande 1). Grundläggande demokratiska spelregler har

åsidosatts till förmån för särintressen med kopplingar till exempelvis

Jordbruksdepartementet. Finansdepartementets ESO-rapport och Demokratirådets

nyligen utkomna rapport styrker den mycket allvarliga kritik som har

framförts. Vidare anförs att den pågående jaktutredningen bör få ett vidgat

direktiv och att företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom för

de renskötande samerna bör ingå till minst lika stor del som jägarintressena

(yrkande 2). Den jaktutredning som just nu pågår har en referensgrupp

uteslutande bestående av jägare med ett undantag. Inte heller denna utredning

borgar för ett utvärderingsresultat på demokratisk grund, eftersom natur- och

miljöorganisationerna liksom samerna även denna gång hålls utanför.

Motionärerna anför vidare att det årliga bidraget till Svenska Jägareförbundet

bör granskas (yrkande 3). Svenska Jägareförbundet åtnjuter årligen ca 46

miljoner kronor av staten. Förbundet ger ut tidskriften Svensk Jakt, där

artikelförfattarna regelbundet ondgör sig över meningsmotståndare, framför

allt över dem som företräder naturvårdens intressen. Vidare påtalas behovet av

en modern demokratiskt sammansatt organisation med uppgift att samordna

kunskaper i faunafrågor (yrkande 4). Beslutsprocesserna och besluten i framför

allt jaktfrågor ter sig föråldrade, inskränkta och föga demokratiskt

förankrade. Konsekvenserna av beslut där särintressen har styrt i jakt- och

fiskefrågor överensstämmer inte med Riodeklarationen och Strategin för

biologisk mångfald. Större öppenhet och insyn är nödvändigt.

Utskottets överväganden

I direktiven (dir. 1994:127) till Utredningen (Jo 1994:06) om vissa jaktfrågor

anges att den ändrade fastighetsbildningslagstiftningen på vissa håll i

Sverige har lett till en ägosplittring som kan medföra att områden med mindre

fastigheter inte kommer att användas för jakt under de former som är

nödvändiga för en bra viltvård. Jaktvårdsområdena spelar då en viktig roll för

att tillgodose efterfrågan på jakttillfällen. Utredaren bör därför överväga om

det finns anledning till ytterligare ändringar när det gäller

jaktvårdsområden. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni

1997. Utskottet finner i avvaktan på utredningsresultatet inte att motion

Jo916 (m) påkallar någon särskild åtgärd.

I direktiven till utredningen anförs vidare att Naturvårdsverket är den cen-

trala förvaltningsmyndigheten för ärenden om jakt och viltvård samt att

länsstyrelsen är den regionalt ansvariga myndigheten. Utanför kretsen av olika

myndigheter finns flera frivilligorganisationer som fullgör administrativa

uppgifter, främst den praktiska viltvården. Svenska Jägareförbundet biträder

myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och sammanställningar av uppgifter som

underlag för myndigheternas beslut. Enligt direktiven finns skäl att se över

ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och jägarorganisationerna liksom

mellan organisationerna. Inte minst gäller det skiljelinjen mellan

medlemmarnas intressen och den mer myndighetsliknande uppgiften att leda det

praktiska jakt- och viltvårdsarbetet.

Utskottet har inhämtat att Statskontoret på utredningens uppdrag har utrett

bl.a. hur Svenska Jägareförbundet har använt de 46,5 miljoner kronor som

förbundet erhåller som bidrag från staten för att leda den praktiska jakten

och viltvården i landet. Statskontoret anför att uppdraget av Svenska

Jägareförbundet har beskrivits som en myndighetsuppgift. Denna uppgift har

emellertid inte stöd i lag eller förordning och har inte preciserats av

statsmakterna på något annat sätt. Vidare anförs att genomgången av Svenska

Jägareförbundets verksamhet visar att det inte är möjligt att följa

användningen av bidraget mer än i mycket grova termer. Statskontoret anför

också att om inte statsmakterna avser att styra den praktiska viltvården och

jakten genom mål- och resultatkrav ifrågasätter Statskontoret om det är

nödvändigt att medlen från jaktvårdsavgiften tar vägen över en statligt

förvaltad fond.

Statens naturvårdsverk har i ett yttrande till utredningen i denna fråga

anfört att det enligt verkets egen bedömning krävs förändringar i gällande

ordning. Verket anför att vad som också bör beaktas och som inte har kommit

fram i Statskontorets utredning är att Svenska Jägareförbundet har haft vissa

svårigheter med sin dubbla roll, dels som verkställare av riksdagsuppdraget,

dels som ideell organisation, beroende av medlemmarnas åsikter.

Utskottet finner inte skäl att i avvaktan på redovisningen av uppdraget i

Utredningen om vissa jaktfrågor göra något uttalande med anledning av

motionerna Jo918 (kd) yrkande 2 och Jo932 (mp) yrkandena 1, 3 och 4.

Motionerna bör för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo932 (mp) yrkande 2 så till

vida att utskottet har inhämtat att de personer som förordnats att ingå i

Utredningen om vissa jaktfrågor i första hand arbetar eller har arbetat med

jaktfrågor. Även om företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom

för de renskötande samerna inte ingår i utredningen måste det förutsättas att

kretsen av förordnade experter kan förse utredningsmannen med allsidig

information. Utredningsmannen har givetvis möjlighet att inhämta annan

erforderlig information från annat håll. Motion Jo932 (mp) yrkande 2 avstyrks

i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion Jo911(s) om att

det är angeläget att i möjligaste mån minska skadorna för fåglar i samband med

oljeutsläpp. Enligt 41 § jaktlagen och 49 § jaktvårdsförordningen är den som

jagar skyldig att betala en årlig jaktvårdsavgift. Dessa avgifter bildar

Jaktvårdsfonden, som efter regeringens bestämmande får användas för att främja

viltvården eller andra liknande ändamål. För år 1997 har Statens

naturvårdsverk medgetts bidrag med 9,25 miljoner kronor för

forskningsverksamheten, Svenska Jägareförbundet med 47,9 miljoner kronor,

Statens veterinärmedicinska anstalt med 2,4 miljoner kronor och

Naturskyddsföreningen med 445 000 kr. Åtgärder i form av alternativa insatser

i samband med oljeutsläpp är en sådan fråga som enligt utskottets uppfattning

bör kunna övervägas inom ramen för den forskning och annan utredning som sker

med bidrag från Jaktvårdsfonden. Motionen avstyrks.

Utskottet anförde vid föregående riksmöte att reglerna för älgjakten under

senare år har undergått flera förändringar (bet. 1995/96:JoU12 s. 8). Syftet

har varit att åstadkomma ett system som i enlighet med de allmänna vilt-

vårdsreglerna medger en produktionsinriktad älgjakt och som samtidigt i

möjligaste mån tillgodoser skogsvårdens, jakträttshavarnas och jägarnas

intressen. Frågor rörande älgjaktsområden o.d. behandlades senast i samband

med att riksdagen fattade beslut om att avskaffa s.k. generellområden

(1993/94:JoU27). Utskottet finner inte anledning att nu föreslå en utvärdering

av effekterna av olika älgjaktssystem. Motion Jo918 (kd) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Jo920 (mp) yrkandena 1 och 2

om att småviltsjakt ovan odlingsgränsen måste vara ekologiskt hållbar och ta

hänsyn både till naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få bedriva

jakt. Utskottet delar också den uppfattning som framförs i yrkande 3 att det

är angeläget att följa utvecklingen av vissa rovdjur, t.ex. jaktfalken, och

dess behov av ripa. Sametinget, Jordbruksverket och Naturvårdsverket

redovisade i april 1996 ett uppdrag att efter samråd med berörda

länsstyrelser, jägarorganisationer och fiskeorganisationer göra en utvärdering

av systemet för upplåtelse av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark

ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Utvärderingen avser påverkan på

renskötselrätten, viltvården, fiskevården, naturvården och den allmänna

påverkan på miljön som upplåtelsesystemet kan ge upphov till. I

sammanfattningen konstateras bl.a. att där relevant kunskap saknas bör

forskningsprojekt initieras, och detta gäller inte minst sambandet mellan

ripan och dess predatorer, framför allt jaktfalken. Utvärderingen har

remissbehandlats. Jordbruksdepartementet hade i februari 1997 en hearing med

berörda myndigheter och organisationer. Utskottet har inhämtat att beslut om

hur den fortsatta upplåtelseverksamheten skall utformas kommer att fattas

under våren 1997.

Utskottet har också inhämtat att Forskningsnämnden vid Naturvårdsverket

under år 1997 finansierar ett forskningsprojekt kring dalripa med syftet att

beskriva och kartlägga spridningsmönstret hos arten. Det anförda bör till stor

del tillgodose syftet med motion Jo920 (mp) yrkandena 1, 2 och 3. Motionen

avstyrks i den mån den inte tillgodosetts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmän jakt på skarv

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo408 yrkande 9, 1996/97: Jo901,

1996/97:Jo905, 1996/97:Jo917, 1996/97:Jo928 samt 1996/97:

A427 yrkande 5,

res. 1 (mp) - motiv.

2. beträffande en arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo930,

res. 2 (mp)

3. beträffande minkens inverkan på fågellivet

att riksdagen avslår motion 1996/97:A433 yrkande 10,

4. beträffande skyddsjakt på säl

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo906,

5. beträffande vårjakt på morkulla

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo904 och 1996/97:Jo931,

res. 3 (mp)

6. beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort,

enkelbeckasin, gråsparv, pilfink m.fl. arter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo912, 1996/97:Jo914,

1996/97:Jo919, 1996/97:Jo922 yrkande 1 och 1996/97:Jo924,

res. 4 (mp)

7. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo922 yrkandena 2 och 3,

8. beträffande förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo915,

9. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo923 och 1996/97:Jo933,

res. 5 (mp)

10. beträffande svenska jakttraditioner

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo927 yrkandena 1 och 5,

res. 6 (m)

11. beträffande viltvårdens betydelse

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo927 yrkandena 3 och 4,

12. beträffande viltvård och faunavård

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo920 yrkande 4,

13. beträffande skadeskjutning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkandena 1 och 4,

res. 7 (v, mp)

14. beträffande eftersök

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkandena 2 och 3,

15. beträffande förbud mot att framföra hund från motorfordon

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo925 yrkande 5,

res. 8 (v, mp)

16. beträffande jakträtt på små marker

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo916,

17. beträffande administration av jaktfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo918 yrkande 2 och 1996/97:Jo932

yrkandena 1, 3 och 4,

res. 9 (v, mp)

18. beträffande jaktutredningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo932 yrkande 2,

19. beträffande oljeskadade fåglar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo911,

20. beträffande älgjakten

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo918 yrkande 1,

21. beträffande småviltsjakten

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo920 yrkandena 1, 2 och 3.

Stockholm den 15 maj 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson

(s), Leif Marklund (s), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G

Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson

(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Michael Hagberg

(s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Marie Wilén (c).

Reservationer

1. allmän jakt på skarv (mom. 1, motiveringen)

Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med ?Med det? och slutar med ?Jo928 (c, s) avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Skarv är upptagen på den s.k. röda listan över hotade och sällsynta

ryggradsdjur. Den återfinns i hotkategori 4, vilket betyder att den klassas

som hänsynskrävande. Skarv är även upptagen på bilaga 1 i EG:s fågeldirektiv,

vilket innebär att arten inte får jagas. Trots detta finns en allmän jakttid

på skarv under tiden 21 augusti till 28 februari. Dessutom har Länsstyrelsen i

Kalmar län beviljat skyddsjakt på skarv under resten av året. För jakt i

kolonier förordar man äggprickning. Avsikten med jakten är att reducera

beståndet.

I EG:s fågeldirektiv slås fast att alla fågelarter liksom ägg och bon är

skyddade mot jakt, infångande och handel. För vissa arter får nationella

undantag ges, men ingen jakt får förekomma under häckningsperioden, om inte

speciella problem finns, som kan lösas på annat sätt.

Utskottet anser att skarv även fortsättningsvis bör åtnjuta skydd genom att

vara upptagen på bilaga 1 i fågeldirektivet. Utskottet förutsätter sålunda att

regeringen arbetar för att skarv också fortsättningsvis får åtnjuta sitt

nuvarande skydd enligt fågeldirektivet. Motionerna Jo408 (m) yrkande 9, Jo901

(m), Jo905 (m), Jo917 (s), Jo928 (c, s) samt A427 (kd) yrkande 5 avstyrks med

det anförda.

2. En arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan (mom. 2)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet har = utskottet = och undersökningar.

Skarven ökar i dag i Sverige. Skarven lever på fisk. Två undersökningar i

Sverige visar att fiskarna har en storlek av 10(25 cm och att de dominerande

arterna är abborre och mört. Ingenting talar för att närvaron av skarv

långsiktigt påverkar fiskbestånden i våra kustvatten. En trolig orsak till att

skarven ökar tros vara att antalet mindre fiskar ökar i Östersjön.

Regeringen bör tillsätta en arbetsgrupp med representanter för såväl fisket

som naturvården för att tillsammans med Naturvårdsverket utreda hur problem

med störning mellan fisket och skarven skall kunna lösas på annat sätt än

genom jakt. Om gruppen finner att skyddsjakt är nödvändig skall detaljer runt

jakten klargöras. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo930 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo930 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Vårjakt på morkulla (mom. 5)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Därefter har?

och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Därefter har = utskottet = tillåten sommartid.

Enligt artikel 7.4 i fågeldirektivet skall medlemsstaterna särskilt se till

att de arter på vilka jaktlagstiftning tillämpas inte jagas under

uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande

flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av

jaktbestämmelserna inte jagas under häckningen eller under återvändandet till

häckningsplatserna.

Utskottet anser att morkullejakten inte skall flyttas tillbaka till

sommaren. Detta bör riksdagen med avslag på motion Jo904 (s) och med anledning

av motion Jo931 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vårjakt på morkulla

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Jo904 och med anledning av motion

1996/97:Jo931 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin, gråsparv,

pilfink m.fl. arter (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Beträffande

jakt? och slutar med ?Jo924 (mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Den möjliga tiden för andfåglarnas reproduktion ovan trädgränsen är kort.

Jakt på alfågel, sjöorre, svärta, vigg och knipa infaller mellan den 25

augusti och 30 november ovan trädgränsen. Det innebär att jakt i stor

utsträckning bedrivs på ej flygkunniga ungfåglar och honor.

Hermelin och ekorre konkurrerar knappast med människan om bytesdjur utan bör

i stället ses som en välkommen predator på smågnagare. Att ha skyddsjakt under

den tid då det finns små ungar, som riskerar att bli lämnade, anser vi helt

fel och härrör från en tid då sådant inte ansågs oetiskt. Jakt får inte heller

bli en fråga om prickskytte på levande föremål. Jakt på gråsparv och pilfink

tillhör en tid när säd hanterades på ett annat och öppnare sätt på gårdarna än

i dag. Att skjuta gråsparvar och pilfinkar kan betraktas som prickskytte.

Utskottet anser att såväl skyddsjakt som den allmänna jakten på hermelin och

ekorre bör tas bort ur jaktförordningen, dvs. att all jakt på hermelin bör

upphöra i Sverige. Inte heller jakt på gråsparv och pilfink bör förekomma i

Sverige.

Enkelbeckasin är en liten vadare, som minskar i antal, en minskning som

ingen i dag vet orsaken till. Dessutom är enkelbeckasinen mycket svår att i

fält skilja från dubbelbeckasinen, en art uppförd på Artdatabankens hotlista i

kategori 4, hänsynskrävande. Utskottet har inhämtat att populationen

reducerats till cirka en tredjedel. Utskottet anser att jakt på enkelbeckasin

bör upphöra i Sverige. Jakten i Sverige måste utgå från kunskaper om de arter

som jagas där nedgångar, som den för enkelbeckasin, bör resultera i

förändringar i jakten. Vidare bör jakten präglas av insikt om att

miljöförändringar i de naturliga biotoperna i många fall utgör ett hot mot

olika arter.

Utskottet anser sammanfattningsvis att frågan om jakt på de angivna arterna

bör omprövas. Det anförda bör riksdagen med avslag på motion Jo919 (m) och med

anledning av motionerna Jo912 (s), Jo914 (mp), Jo919 (mp), Jo922 (mp) yrkande

1 och Jo924 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort,

enkelbeckasin, gråsparv, pilfink m.fl. arter

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Jo919 och med anledning av

motionerna 1996/97:Jo912, 1996/97: Jo914, 1996/97:Jo922 yrkande 1 och

1996/97:Jo924 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?(båda mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det fortfarande i Sverige finns jakt på rödlistade

och hotade arter som sädgås och stjärtand. Det är vidare tillåtet att jaga

under häckningstid och att förstöra fåglars bon och ägg. Det gäller för en rad

arter som kråka, skata, björktrast, gråsparv och pilfink m.fl. Det kallas

skyddsjakt.

Enligt utskottets uppfattning bedrivs jakt på arter som minskar oroväckande

snabbt utan synbarlig förklaring, t.ex. enkelbeckasin. Vidare tillåts s.k.

skyddsjakt på småfåglar, t.ex. björktrast, gråsparv m.fl. Utskottet anser att

detta strider mot EU:s fågeldirektiv. I artikel 7.4 anges att det åligger

medlemsstater särskilt att se till att de arter på vilka jaktlagstiftning

tillämpas inte jagas under uppfödningssäsong eller under häckningens olika

stadier.

Utskottet anser att en översyn behöver göras av jaktlagen och dess

förordning för att åstadkomma en lagstiftning som präglas av denna tids syn på

ekologi och biologisk mångfald. Jakt av rödlistade arter bör inte accepteras.

Vidare bör jakt under häckning och yngeltid samt förstörande av bon och ägg

inte tillåtas.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo923 (mp) och Jo933

(mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo923 och 1996/97:Jo933 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Svenska jakttraditioner (mom. 10)

Göte Jonsson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

Vårt lands viltstammar utgör en nationell tillgång som är värd omsorg.

Vården av dem är en naturvårdsuppgift som bör samordnas med övrig naturvård.

Viltvården har som syfte att bevara de viltarter som tillhör landets

viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen

lämplig utveckling av viltstammarna. I det syftet är jakten ett verksamt medel

och därmed ett led i den allmänna naturvården.

För jägarna är jakten en totalupplevelse som rymmer många komponenter;

rekreation, spänning, glädje, social gemenskap, friskvård, naturupplevelser

och möjlighet att för bl.a. konsumtion ta till vara en förnybar naturresurs.

Det är med andra ord en betydelsefull del av livskvalitéten.

Jakt och jaktutövning är föremål för en ofta kritisk debatt. Rätten att

skjuta vilda djur ifrågasätts ur etisk och moralisk synpunkt. Det är enligt

utskottets uppfattning viktigt att vinna och upprätthålla en allmän förståelse

för jaktens positiva värden och för de svenska reglerna om jakt. Regeringen

bör i olika sammanhang arbeta med denna målsättning. Inte minst gäller detta i

samband med Sveriges deltagande och arbete i EU:s olika beslutande organ.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo927 (m) yrkandena 1 och

5 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande svenska jakttraditioner

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo927 yrkandena 1 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skadeskjutning (mom. 13)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar och 30 000

rådjur vid jakt. Siffran är något osäker, då det i dag inte förekommer någon

egentlig uppföljning av hur många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är

till skadeskjutningen. Det finns inte heller, i egentlig mening, någon till-

synsorganisation då det gäller jakt. Oavsett vad man anser om jakt, bör man

kunna enas om att antalet djur som årligen skadeskjuts måste minska. Man bör

också kunna enas om att det är av största vikt att det finns en fungerande

eftersöksverksamhet.

Svenska Jägareförbundet erhåller årligen ca 46 500 000 kronor i stöd till

sin centrala och regionala verksamhet. Utskottet anser att Jägareförbundet bör

åläggas att vid sin anslagsframställning speciellt redovisa sina insatser,

såväl utförda som planerade, för att skadeskjutningen skall minska samt för

att eftersöksverksamheten skall förbättras.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo925 (v) yrkandena 1 och

4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande skadeskjutning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo925 yrkandena 1 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Förbud mot att framföra hund från motorfordon (mom. 15)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Läns-

veterinären i? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Länsveterinären i = utskottet = ökad skaderisk.

I delar av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. För en

hund innebär det ett stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett

motorfordon i rörelse. Utskottet anser att denna metod för att träna

jakthundar är oetisk, trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. En hund bör

enligt utskottets uppfattning inte få framföras från motorfordon i rörelsen.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo925 (v) yrkande 5 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande förbud mot att framföra hund från motorfordon

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo925 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Administration av jaktfrågor (mom. 17)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Natur- och miljöorganisationerna i Sverige samlar mer än dubbelt så många

medlemmar som t. ex. Svenska Jägareförbundet. De miljöanknutna

organisationerna har tillsammans med samerna under de senaste åren i ett

flertal sammanhang påtalat missförhållanden gällande framför allt

beslutsprocesserna i samband med jaktbeslut, men även vad gäller fiske.

Finansdepartementets ESO-rapport och Demokratirådets nyligen utkomna rapport

styrker kritiken som framförts. Handläggningen av frågor knutna till jakt och

fiske bör granskas.

Svenska Jägareförbundet åtnjuter årligen ca 46 miljoner kronor av staten. I

tidskriften Svensk Jakt, som utges av förbundet, ondgör sig artikelförfattarna

regelbundet över meningsmotståndare, framför allt över dem som företräder

naturvårdens intressen. Agitationen mot samerna har fått rasistiska förtecken

sedan beslutet om småviltsjakten och fjällfiske trädde i kraft. Det årliga

anslaget till Svenska Jägareförbundet bör granskas.

Beslutsprocesserna och besluten i framför allt jaktfrågor ter sig föråldrade

och föga demokratiskt förankrade. Konsekvenserna av beslut där särintressen

har styrt i jakt- och fiskefrågor överensstämmer inte med Riodeklarationen och

Strategin för biologisk mångfald. En ny modern självständig organisation med

stor integritet behöver inrättas för att ta till vara och samordna kunskaper i

faunafrågor. Utskottet anser att långtgående åtgärder krävs för att komma till

rätta med problem knutna till demokratiska frågor rörande jakten, större

öppenhet och insyn är nödvändig.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo918 (kd) yrkande 2

och Jo932 (mp) yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande administration av jaktfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo918 yrkande 2 och

1996/97:Jo932 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Minskad förekomst av enkelbeckasin (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enkelbeckasinen är en fågel som har gått starkt tillbaka i antal under de

tjugo åren 1975-1994, som Sveriges Ornitologiska förening bedrivit projekt

Svensk häckfågeltaxering. Från att ha varit en mycket vanlig fågel i de flesta

våtmarker har populationen reducerats till cirka en tredjedel. Samma starka

tillbakagång har konstaterats i den finska häckfågeltaxeringen,

sträckfågelräkningen i Falsterbo och i den svenska ringmärkningen.

Det tycks alltså inte finnas något samband mellan antalet våtmarker och

förekomsten av enkelbeckasin, och vi är många fågelskådare som numera saknar

enkelbeckasinen på tidigare säkra lokaler. Man vet inte varför arten minskar.

En orsak till tillbakagången kan vara den jakt på enkelbeckasin som bedrivs på

övervintringsområdena i framför allt Frankrike, men även i övriga länder i

sydvästra Europa. Fåglarna jagas där med halvautomatiska hagelvapen och

avskjutningen är mycket stor. En annan kan vara någon förändring i miljön,

som påverkat livsbetingelserna. Vi vet i dag bara att, inte varför, en

tidigare relativt vanlig art snabbt minskat i antal.

Även i EU har enkelbeckasinens nedgång noterats, och från kommissionen har

det kommit signaler om åtgärder. Det finns alltså all anledning att Sverige

genom nationellt agerande visar att här tas nedgången i populationen på stort

allvar. Sverige bör också agera för att jakten på enkelbeckasin skall upphöra

inom hela EU.

Eftersom enkelbeckasinens situation uppmärksammats såväl i Sverige som i EU

reserverar vi oss inte i detta sammanhang utan återkommer på annat sätt.

2. Småviltsjakten (mom. 21)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I betänkandet får vår motion Jo920 Jaktfalken och ripjakten ett positivt

mottagande och det pågår också aktivitet rörande småviltsjakten och då

speciellt ripjakten. Därför väljer vi att inte reservera oss i detta

sammanhang, utan nöjer oss med följande särskilda yttrande. Vi avser återkomma

i annat sammanhang:

Ripan - en viktig art i fjällen

"Det finns så många ripor så det är ointressant hur många jägarna skjuter"

(citat från en TT-intervju med Bjarne Öhrnstedt i maj 1993). Den inställningen

hos den ansvarige handläggaren av jaktfrågor på Jordbruksdepartementet skapade

en av de största konflikterna mellan jägarorganisationer och naturvård som vi

upplevt under senare år. Ripjakt är en populär fritidssysselsättning, som

tidigare främst var förbehållen en liten grupp människor i de övre

samhällsskikten. De jagade någon vecka per år och jakttrycket var i de flesta

områden mycket lågt. 1993 infördes ett helt nytt upplåtelsesystem, som innebär

att i princip vem som helst kan lösa jaktkort och jaga ripa och annat småvilt.

Regleringsmöjligheterna är små och den "fria" småviltjakten har verkligen

ställt frågan om jakt och naturskydd på sin spets. Hur mycket påverkar jakten

- direkt eller indirekt - hänsynskrävande arter som jaktfalk och kungsörn,

dvs. fåglar som är beroende av ripor för sin existens? Hur skall jakten

bedrivas för att vara ekologiskt acceptabel, dvs. inte i påtaglig grad påverka

bestånden av andra arter? Trots att kunskapen om förhållandet mellan riporna

och deras predatorer (Fotnot: En predator är ett djur som lever på andra djur,

t.ex. jaktfalk som är predator på ripor och flugsnappare som är predator på

insekter) är begränsade är det angeläget att diskutera dessa frågor och

presentera ett konkret alternativ till det upplåtelsesystem för småviltsjakt

som vi har i dag.

Många predatorer visar ripans betydelse

Det stora antalet predatorer återspeglar dalripans betydelse för den

biologiska mångfalden i fjällen. Dit hör inte bara jaktfalk utan även

fjällabb, blå kärrhök, hermelin, fjällräv, fjälluggla med flera arter.

Tillsammans med renen och smågnagarna utgör riporna basen för de många

predatorernas existens. Dalripan lever mest av skott, knoppar och tunna

kvistar från björk och vide under vintern. Sommartid ingår också bär och annan

växtföda. Födobrist förefaller vara sällsynt vid de populationstätheter som vi

normalt har i vårt land. I enstaka fall kan nedisning av vegetationen orsaka

svält vintertid. Notabelt är annars att vinterdödligheten är påfallande låg

trots det kärva klimatet. Riporna är uppenbarligen väl anpassade till sin

miljö.

Det årliga reproduktionsresultatet påverkas i stor utsträckning av

predationen på äggkullar och små ungar. De lokala variationerna kan vara

stora. Hermelinen som är en svår predator på dalripägg kan vara en orsak till

lokala skillnader, varierande lokalklimat en annan. De små ripkycklingarna är

under sin tredje till sjunde levnadsdag beroende av insektsföda. Dåligt väder

under den perioden kan orsaka hög dödlighet.

I Lövhögen i Härjedalen har man inventerat ripor under en lång period. Före

jaktsäsongen har antalet ungar varierat från mindre än 0,5 till 6 per par. De

extremt låga siffrorna har inträffat under år med kyligt väder och snö under

den känsliga perioden av häckningen. Bortsett från dessa extrema

väderförhållanden synes riptillgången variera med 3-4 års cykler i fas med

smågnagarcyklerna. Detta har tolkats så att starka stammar av rovdjur och

rovfåglar byggs upp under goda gnagarår. Så länge det är gott om gnagare

föredrar predatorerna dessa och predationstrycket på riporna är lågt. När

gnagarpopulationerna kraschar utsätts i stället riporna för ett högt

predationstryck som resulterar i en beståndsnedgång.

Tätheten hos det häckande beståndet bestäms inte bara av häckningsframgången

året innan utan även av bl.a. vinteröverlevnad, födotillgång under

äggläggningsperioden och riptuppens revirhävdande. In- och utvandring kan

också spela en viktig roll.

Hur påverkas ripstammen av jakten?

Jaktens inverkan på ripbestånden har undersökts på flera håll. Enligt en norsk

undersökning (Hjeljord 1995) får man ingen påverkan på bestånden vid ett

jakttryck på 2 manjaktdagar/km2 (1 manjaktdag/km2 = en jägare jagar under en

dag på en yta av en km2). Ett jakttryck på 5-6 manjaktdagar/km2 medför däremot

en kraftig reducering av rippopulationen. Undersökarens slutsats är att

ripstammen tål ett jakttryck på 4 manjaktdagar/km2.

En svensk undersökning har visat att ett jakttryck på 3 manjaktdagar/km2

innebär att man skjuter ungefär 20 % av populationen (Willebrand 1994).

Teoretiskt sett borde man vänta sig ett i stort sett linjärt samband mellan

jakttryck och populationsuttag inom vissa gränser. Undersökningar i fält

styrker detta (Kastdalen 1995). Då innebär ett jakttryck på 4 manjaktdagar/km2

ett ungefärligt populationsuttag på strax under 30 %.

I Skandinavien synes inte svält utan predation vara den helt dominerande

dödsorsaken hos vuxna ripor. Jakten medför alltså att det blir färre ripor

över till andra predatorer. En kompensatoriskt minskad dödlighet kan då bara

förklaras med att de naturliga predatorerna tvingas att utnyttja alternativ

föda, utvandrar eller svälter ihjäl. Framför allt påverkas de predatorer som

lever på ripor under senhösten och vintern.

Jaktfalken och ripan

Det är främst de revirhävdande, äldre jaktfalkarna, men även etablerade

kungsörnpar, som är beroende av ripor vintertid, i synnerhet som häckningen

startar redan i april medan full vinter fortfarande råder i fjällen.

Rovfåglars beståndstäthet och häckningsframgång bestäms främst av födotillgång

och tillgång på lämpliga boplatser.

Det finns få uppgifter från Skandinavien om beståndstäthet hos jaktfalken.

Det totala svenska beståndet uppskattas till ca 100 par. Det nu pågående

jaktfalkprojektet i Jämtland och Härjedalen pekar på att även under år med

gott om häckande jaktfalkar ligger bona med ett inbördes avstånd av ungefär 13

kilometer i de områden som har den högsta tätheten. Det är glest även för en

så pass stor rovfågel som jaktfalken.

Häckning

Häckning uteblir ofta i de jämtländska jaktfalkreviren och den mest sannolika

förklaringen är brist på föda. Ripor är den helt dominerande födan hos

skandinaviska jaktfalkar och utgör ungefär 85 % av bytesdjuren. Dalripan

dominerar enligt hittillsvarande erfarenheter, men skillnaderna mellan olika

revir kan vara påtagliga. Nuvarande kunskaper talar för att jaktfalkens

populationstäthet i Sverige - i likhet med de flesta rovfåglars - begränsas av

tillgången på föda, i jaktfalkens fall alltså ripor.

Konkurrens

Konkurrens mellan olika arter och individer är av central ekologisk betydelse

och utgör grunden för en diskussion om jaktens effekter. Individer som

förbrukar samma resurs utsätter varandra för s.k. exploateringskonkurrens, men

det förekommer också att individerna aktivt förhindrar varandra att använda en

gemensam resurs, s.k. interferenskonkurrens. När jägaren fångar duvhökar i

sina fasanmarker eller kungsörnen jagar bort kråkor från ett kadaver är det

exempel på interferenskonkurrens. Exploateringskonkurrensen innebär att ju mer

lika varandra två arter är i sitt födoval, desto svårare har de att

samexistera. Antingen blir den ena utkonkurrerad eller sker en specialisering

så att arterna förändrar sitt födoval för att minska konkurrensen. Exempelvis

häckar ibland pilgrimsfalk och jaktfalk i samma område. Pilgrimsfalken tar

emellertid sällan några ripor utan livnär sig vanligen på betydligt mindre

fåglar. Även andra predatorer på ripa, exempelvis kungsörn och duvhök, har

andra alternativ och tar ripor huvudsakligen då det är gott om ripor.

Jägaren som predator

När jägaren kommer in i bilden och utsätter ripstammen för ett predationstryck

på 20-30 % uppstår en påtaglig exploateringskonkurrens. Ett sådant uttag ur

rippopulationen är högre än hos någon annan enskild predator. Dessa 20-30 %

måste tas från andra predatorer. Sannolikt drabbas alla predatorer som tar

ripor på hösten, men de som kan välja andra byten eller är flyttfåglar drabbas

minst. Mest drabbas de arter som är beroende av ripor även under senhöst och

vinter, dvs. revirhävdande jaktfalkar och i viss mån kungsörn. Hur stor

effekten blir vet vi inte, den varierar säkert beroende på ripstammens

storlek. Under ett bra ripår kanske inte ett jaktuttag på 25 % betyder så

mycket för jaktfalkparet, men ett dåligt ripår kan effekten bli avsevärd. I

första hand uteblir häckning och i nästa skede kanske paret tvingas lämna

reviret eller svälter ihjäl. När jaktfalkparet avstår från att häcka eller

helt försvinner, sjunker predationstrycket på de återstående riporna och en

kompensatorisk minskning av dödligheten sker. Ripbeståndet förändras kanske

inte men jakten har ändå haft påtagliga ekologiska effekter.

En ekologiskt uthållig jakt

Den politiska avsikten med det nya upplåtelsesystemet är att låta så många som

möjligt jaga så mycket som möjligt. Inget talar i dag för att den

målsättningen kommer att ändras även om kritiken mot det nuvarande systemet

leder till förändringar. "Så mycket som möjligt" har hittills varit detsamma

som att man får skjuta obegränsat så länge inte populationen av det jagade

bytet varaktigt minskar. Ekologiska effekter i form av konkurrens med andra

predatorer brukar över huvud taget inte diskuteras i jaktvårdssammanhang.

Viltvårdarens intresse för konkurrenseffekter brukar endast handla om hur man

skall hindra de naturliga predatorerna från att konkurrera med jägaren.

Utvidgade jaktmöjligheter kräver därför ett betydligt ökat engagemang från

naturskyddet både när det gäller forskning och utformning av jakten. Begreppet

viltvård - som innebär att man bara vårdar det vilt som jagas - bör bytas ut

mot faunavård, som innebär ett bredare ekologiskt synsätt. Långsiktiga

inventeringar av den typ som gjorts av dalripa i Lövhögen är oerhört

värdefulla, men behöver kompletteras med motsvarande övervakning av de

predatorer som berörs. Liknande resonemang som det som här förts angående

ripjakten måste föras för alla jaktbara arter. Siffrorna rörande dalripa går

inte att direkt överföra till andra jagade arter. För varje art måste hänsyn

tas till bl.a. populationsdynamik och populationsbegränsande faktorer, artens

betydelse som bytesdjur för olika predatorer, artens reproduktionsförmåga och

jaktens effektivitet och selektivitet.

Jakt är, i likhet med skogsbruk, en exploatering av en förnyelsebar resurs

och jakt har, liksom skogsbruket, ekologiska effekter. Självklart måste därför

också jakt regleras och begränsas, och regleringen skall utgå från vad som är

rimlig påverkan ur ekologisk synpunkt. Eftersom jakt i allmänhet är en

fritidssysselsättning och inte en näring bör miljöhänsynen väga tyngre än

produktionen, dvs. jaktuttaget.

En ekologiskt anpassad ripjakt, som tar hänsyn både till naturskyddets

intressen och jägarens önskan att få jaga, borde utformas enligt följande

principer.

Principer för ekologiskt anpassad jakt

Miljöpartiet de gröna anser det väsentligt att finna nya former för småvilts-

jakten ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen, som är ekologiskt anpassade

till såväl bytesdjur som dess predatorer:

1. Jaktområdet skall vara högst 100 km2. Ett förhållandevis litet jaktområde

är en förutsättning för att jaktuttaget skall kunna anpassas till de lokala

ekologiska förutsättningarna, vilka omfattar både riptillgång och förekomst av

predatorer. Det är ingen nackdel om jaktområdet är ännu mindre.

2. Populationsuttaget genom jakt skall i ett enskilt jaktområde aldrig

överstiga 20 %. Det innebär att jakttrycket får vara högst 3 manjaktdagar/km2.

Med tanke på dalripans stora betydelse för den biologiska mångfalden i

fjällens ekosystem bör uttaget i ett större område - i storleksordningen en

hel kommun - ligga på en lägre nivå. Den totalt tillgängliga resursen ("räntan

på kapitalet") uppgår i slutet av augusti normalt till 40-70 % av

dalripepopulationen. Det skall räcka till samtliga predatorer, inklusive

jägaren och dessutom, genom utvandring, kunna kompensera för lokalt försvagade

ripbestånd. I det perspektivet är det inte rimligt att låta jägaren ta mer än

högst en fjärdedel av "avkastningen", dvs. ett populationsuttag på högst 10 %.

Omräknat till jakttryck innebär det ett genomsnitt på max 1,5 manjaktdagar/km2

i en hel kommun.

3. Permanent jaktfria områden måste finnas som refugier och referensområden.

En rimlig målsättning kan vara att avsätta ca 20 % av den tillgängliga

jaktmarken som dylika jaktfria områden, förslagsvis i första hand

naturreservaten. Därutöver kan givetvis andra områden behöva vara jaktfria av

hänsyn till renskötsel och rörligt friluftsliv. Temporärt kan även vissa små

och känsliga områden behöva avlysas av naturskyddsskäl.

4. Jakttrycket skall anpassas efter årets reproduktion hos riporna.

Regelrätta ripinventeringar är mycket resurskrävande och är i praktiken

sannolikt möjliga att genomföra bara i ett fåtal områden i fjällkedjan.

Reproduktionsresultatet är lättare att bestämma genom att man i början av

jakten undersöker förhållandet mellan unga och gamla fåglar i jaktutbytet. Ett

femtiotal fåglar krävs för att underlaget skall bli pålitligt. Det uppnår man

normalt i ett 100 km2 stort jaktområde redan efter en jakt som understiger 1

manjaktdag/km2. Riktlinjer för bedömning: 35 % ungfåglar - ingen

ytterligare jakt, >35 % ungfåglar men 50 % - maximera årets jakttryck till 2

manjaktdagar/km2, > 50 % ungfåglar inga restriktioner utöver de i punkt 2.

5. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna ris

skall ej förekomma. Norska studier visar att detta inte leder till ökade

ripstammar, vilket är logiskt med tanke på att födan i normalfallet inte är en

populationsbegränsande faktor.

6. Rovdjursbekämpning skall normalt ej få förekomma. Detta är visserligen,

om den är grundlig, sannolikt en effektiv åtgärd för att höja ripornas

reproduktionsresultat, särskilt om den riktar sig mot predatorer på ägg och

små ungar. Denna typ av åtgärder har emellertid ingen plats i en ekologiskt

anpassad jakt. Indirekta åtgärder som att sköta soptippar och liknande och att

se till att inte kadaver och slaktavfall blir liggande ute må vara tillåtna.

7. Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september. Skälen är

tre: Vissa år är de unga riporna dåligt utvecklade vid den nuvarande

jaktstarten 25 augusti. De unga riporna, ?pipkycklingarna?, är mycket

lättskjutna, vilket är ett jaktetiskt skäl för senareläggning av jakten. När

riporna är lättskjutna blir jakteffektiviteten högre, dvs. populationsuttaget

blir lätt oacceptabelt högt - ett ekologiskt skäl för senareläggning av

jakten. Slutligen är det önskvärt att jaktstarten är densamma i Sverige och

Norge. Som det nu är blir trycket på de svenska ripmarkerna mycket stort de

första veckorna av jakten - ett jaktpolitiskt skäl för en senareläggning av

jakten.

8. Jakten bör avslutas senast den 31 januari. Den naturliga dödligheten hos

riporna är låg efter årsskiftet. Jakt efter årsskiftet får därför en direkt

effekt på det häckande beståndet, vilket bör undvikas. Jakt i slutet av

februari och början av mars kan dessutom innebära störningsrisker för tidigt

häckande rovfåglar som kungsörn och jaktfalk.

9. "Bag limit", dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara

får skjuta ett visst antal fåglar per dag kan övervägas i vissa fall. Ur

ekologisk synpunkt har det liten betydelse eftersom denna "bag limit" normalt

bara uppnås när det är gott om ripor, och då är jaktuttagets betydelse ur

populationssynpunkt förhållandevis litet. Det är snarare en jaktvårdsfråga

eftersom en "bag limit" gör att jaktutbytet fördelas jämnare över säsongen.

10. Fortlöpande årliga inventeringar av jagade arter och predatorer är

nödvändiga både i områden där det jagas och i referensområden. Förslagsvis bör

det finnas minst ett grundligt inventerat område av vardera slaget i varje

län.

Jakten förändras

Ett regelsystem för jakt är ingen produkt som fastställs en gång för alla. Vi

ser det som en arbetsmodell som skall utvecklas och förändras i takt med att

kunskaperna om jaktens effekter ökar och utifrån hur jaktintresset förändras.

Vårt syfte är att hitta en modell som ger de kontrollmöjligheter som vi anser

nödvändiga för att kunna acceptera jakt ur naturskyddssynpunkt samtidigt som

den också tillfredsställer jägarens önskemål att få jaga. Att de

regleringsmöjligheter som vi kräver dessutom lätt kan tillgodoses i den

samiska modellen för småviltsjakt borde välkomnas av alla som arbetar för en

samförståndslösning i denna segslitna fråga.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Uppvaktning...........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Skyddsjakt på skarv och säl m.m.....................4

Motionerna........................................4

Utskottets överväganden...........................5

Jakt på morkulla m.fl. arter........................7

Motionerna........................................7

Utskottets överväganden...........................8

Viltvård m.m.......................................10

Motionerna.......................................10

Utskottets överväganden..........................11

Organisationsfrågor m.m............................13

Motionerna.......................................13

Utskottets överväganden..........................14

Hemställan.........................................17

Reservationer........................................18

1. Allmän jakt på skarv (mom. 1, motiveringen).....18

2. En arbetsgrupp för konflikter i skarvfrågan (mom. 2)19

3. Vårjakt på morkulla (mom. 5)....................19

4. Jakt på dykand, hermelin, ekorre, dovhjort, enkelbeckasin, gråsparv,

pilfink m.fl. arter (mom. 6)

20

5. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter (mom. 9).....21

6. Svenska jakttraditioner (mom. 10)...............21

7. Skadeskjutning (mom. 13)........................22

8. Förbud mot att framföra hund från motorfordon (mom. 15)22

9. Administration av jaktfrågor (mom. 17)..........23

Särskilda yttranden..................................24

1. Minskad förekomst av enkelbeckasin (mom. 7).....24

2. Småviltsjakten (mom. 21)........................24