Bet. 1996/97:JoU5

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU05

Hållbar utveckling i landets fjällområden

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JoU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en proposition

med ett samlat förslag till åtgärder för

att främja en hållbar utveckling i

landets fjällområden. Vidare behandlas

11 följdmotioner med 59 yrkanden.

Huvuddelen av åtgärderna syftar till en

skärpt reglering av skotertrafiken genom

inrättande av nya regleringsområden m.m.

Ett utökat skydd mot terrängkörning på

jordbruksmark införs. Traktorkort eller

körkort skall krävas för behörighet att

föra terrängskoter. Ett miljömål införs

för rennäringen i rennäringslagen. En

generell hastighetsgräns skall införas

för terrängskotrar. Obligatoriska buller-

och avgaskrav för nya terrängskotrar

skall införas från den 1 juli 1998.

Åtgärder redovisas för att begränsa

effekterna av barmarkskörning i fjällen.

Förslagen omfattar även mineralutvinning

och turism i fjällen. Ett miljömål för

turistsektorn införs.

Utskottet tillstyrker lagförslagen i

propositionen och ansluter sig i allt

väsentligt till regeringens

överväganden. När det gäller en generell

hastighetsgräns för terrängskotrar

föreslår utskottet för sin del, med

instämmande i vissa motioner, att

gränsen bestäms till 70 km/tim.

Utskottet understryker att beslut om

reglering av skotertrafiken m.m. bör

fattas i nära samråd med kommuner och

andra lokala intressen.

Till betänkandet fogas 17

reservationer.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår

i proposition 1995/96:226 att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i

terrängkörningslagen (1975:1313),

2. lag om ändring i körkortslagen

(1977:477),

3. lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437),

4. lag om ändring i jaktlagen

(1987:259).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas ett samlat

förslag till åtgärder i syfte att främja

en hållbar utveckling i landets

fjällområden.

Det föreslås lagändringar i

terrängkörningslagen (1975:1313),

körkortslagen (1977:477),

rennäringslagen (1971:437) och jaktlagen

(1987:259).

I terrängkörningslagen föreslås

möjlighet för regeringen att meddela

skärpta regler för undantag, exempelvis

för skoterleder, i regleringsområden,

tidigare allmänt benämnda

skoterförbudsområden. Vidare föreslås

ett utökat skydd mot terrängkörning på

jordbruksmark. Bestämmelserna för

överträdelser av terrängkörningslagen

föreslås också skärpas. I körkortslagen

föreslås traktorkort eller körkort som

behörighetskrav för förare av

terrängskoter.

I rennäringslagen föreslås införas

miljömål för rennäringen. Vidare

föreslås ändrade regler i

rennäringslagen och jaktlagen för

överklagande av beslut i

rennäringsärenden.

I propositionen redovisas även andra

åtgärder i syfte att främja en hållbar

utveckling i fjällen. En fjälldelegation

för regionalt samarbete kommer att

inrättas.

För att minska störningarna från

skotertrafiken avser regeringen att

föreslå att medel anvisas för bidrag

till anläggande av skoterleder m.m.

Ytterligare regleringsområden kommer att

införas i samband med en översyn av re

gleringsområden med förbud mot

skoterkörning. Skärpta regler kommer att

införas i vissa regleringsområden, bl.a.

för yrkestrafik. Inför kommande beslut

om regleringsområden kommer fortsatta

samråd att ske med berörda länsstyrelser

och kommuner. Även kommunerna kommer att

ges möjlighet att besluta om

regleringsområden. En generell

hastighetsbegränsning om 50 km/tim

kommer att införas för terrängskotrar.

Obligatorisk anmälan för samråd med

länsstyrelsen införs för den som avser

att anordna fast skoterled. Vidare

kommer krav på samråd med

Naturvårdsverket att införas för

länsstyrelsen i fråga om beslut om

anläggande av skoterled i

regleringsområde. Skyddet mot

terrängkörning i ung- och plantskog

förtydligas. Föreslagna åtgärder rörande

terrängkörning skall följas upp och

utvärderas.

För terrängskotrar föreslår regeringen

att obligatoriska buller- och avgaskrav

efter anmälan till EG-kommissionen

införs för nya fordon från den 1 juli

1998.

Åtgärdsprogram för överbetade områden i

fjällen upprättas. Obligatorisk anmälan

för samråd med länsstyrelsen införs för

anordnande av renstängsel m.m. Åtgärder

redovisas för att begränsa effekterna

från barmarkskörning i fjällen.

Obligatorisk anmälan för samråd med

länsstyrelsen införs i fråga om

undersökningsarbete för mineralutvinning

i s.k. obrutna fjällområden.

Ändringarna i körkortslagen föreslås

träda i kraft den 1 juli 1997. Övriga

lagändringar föreslås träda i kraft den

1 januari 1997.

Lagförslagen fogas som bilaga 1 till

detta betänkande.

Motionerna

1995/96:Jo26 av Rune Berglund och Jörgen

Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hastighetsgränser för

terrängfordon,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattesatser på

tvåtaktsdrivmedel.

1995/96:Jo27 av Leo Persson och Laila

Bäck (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommunerna skall få i

uppdrag att utforma regler för

skoterleder i regleringsområdena,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behörighetskraven för

framförandet av snöskoter,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en snabbutredning

om införandet av förarbevis för

snöskoter,

4. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag om införande av en

generell hastighetsbegränsning om 50

km/tim för terrängskoter.

1995/96:Jo28 av Lennart Gustavsson m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av fler

regleringsområden för skotrar,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att terrängkörningslagen bör

skärpas,

3. att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag om hur

övervakning av och information till

allmänheten om skoteråkning skall ske

och finansieras,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försäljningsskatten på

skotrar bör vara så utformad att det

finns ett starkt incitament att köpa

miljöanpassade skotrar,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även skotrarnas tekniska

prestanda skall regleras så att

hastighetsbestämmelserna kan efterlevas,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skyndsamt

skall initiera samtal med

skoterbranschen och berörda myndigheter

i Nordamerika om internationella

miljökrav och regler beträffande

skotrar,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsa flygtrafiken

utifrån bl.a. bedömningarna i

Naturvårdsverkets fjällutredning.

1995/96:Jo29 av Göte Jonsson m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslut på lokal nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hastighetsbegränsning,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om yrkes- och binäringsfisket,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om barmarkskörning.

1995/96:Jo30 av Carin Lundberg och

Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

miljökrav på skotrar och om kommunalt

ansvar.

1995/96:Jo31 av Ulf Kero m.fl. (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till

hastighetsbegränsning på 70 km/h,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka det lokala

inflytandet,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förarlicenser.

1995/96:Jo32 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om planering i fjällområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att företrädare för miljö-

och naturvård skall vara väl

representerade i fjälldelegationen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att de av

Miljövårdsberedningen föreslagna

regleringsområdena inrättas skyndsamt,

utan ytterligare samråd, i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att området BD 7

Riksgränsen inrättas, i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nya skoterleder i princip

inte skall få anläggas i

regleringsområdena,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att all skotertrafik skall

vara målinriktad,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skotertrafiken i

detaljplanelagt område i princip skall

vara förbjuden,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvärderingen år 2001

skall bygga på de kvalitetskriterier som

Miljövårdsberedningen utformat,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att om

utvärderingen av skoterregleringarna

visar att dagens problem kvarstår skall

ett nytt riksdagsbeslut fattas, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en successiv skärpning av

miljöklasserna för skotrar,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Glesbygdsverket skall

vara central rennäringsmyndighet,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om borttagande av gränsstängslen

mot Norge,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omförhandling av

renbetesavtal,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om mineralutvinning i den

obrutna fjällkedjan,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på

miljökonsekvensbeskrivningar för

turistföretag,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om borttagande av

dispensmöjligheter för transport av

jaktvapen på terrängfordon,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att

terrängkörningskungörelsen skall

kompletteras med en bestämmelse med

förbud mot att följa efter spår av vilda

djur,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att liknande regleringar

beträffande tysta områden som föreslås

införas i fjällen även införs i

skärgården.

1995/96:Jo33 av Lennart Fremling och

Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett generellt förbud mot

skotertrafik annat än på godkända leder,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en begränsning av

flygverksamheten i fjällområdena.

1995/96:Jo34 av Lennart Brunander m.fl.

(c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår de i

propositionen föreslagna ändringarna i

terrängkörningslagen (1975:1313),

2. att riksdagen begär att regeringen

skyndsamt återkommer med förslag till

ändringar i terrängkörningslagen

(1975:1313) i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljömålet i rennäringen.

1995/96:Jo35 av Ulf Björklund och Rolf

Åbjörnsson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare begränsningar av

terrängkörning i fjällområdena,

2. att riksdagen avslår regeringens

förslag om en generell

hastighetsbegränsning om 50 km/tim och i

stället utformar begränsningen efter

lokala hänsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om flygtrafik i fjällen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om turism i fjällen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om turistnäringens sektorsansvar

för miljön och utveckling av en samisk

natur- och kulturturism,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om renbetesinventeringar,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om huvudmannaskapet för den

centrala rennäringsverksamheten.

1995/96:Jo36 av Karin Israelsson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas medverkan i

beslut rörande regleringsområden för

terrängkörning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas möjligheter att

lämna dispenser för yrkesmässig trafik

med terrängskoter,

3. att riksdagen avslår förslaget om

hastighetsbegränsning för terrängskoter,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om hastighetsbegränsning för

terrängskotrar genom inbyggd

hastighetsreglering,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bullerbekämpning av

terrängskotrar,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglering av skoterleder i

andra områden än fjällbygden,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av

traktor/körkortskrav för förande av

terrängskoter,

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade insatser för

alkoholinformation till skoterförare.

Uppvaktningar, skrivelser m.m.

Utskottet har uppvaktats av Svenska

naturskyddsföreningen, Svemo/Snofed och

företag som tillverkar snöskotrar m.m.

(Bombardier-Rotax GmbH, Bombardier

Nordtrac Oy m.fl.) Ett stort antal

skrivelser från organisationer och

enskilda har inkommit till utskottet.

Yttranden från andra utskott

Näringsutskottet och bostadsutskottet

har avgett yttranden, se bilagorna 2 och

3.

Utskottet

Inledning

Som framgår av propositionen har

fjällområdet, liksom andra delar av

landet, påverkats av olika former av

mänskliga aktiviteter. Fjällområdet har

såväl från nationella som

internationella utgångspunkter mycket

stora natur- och kulturvärden och är

därför mycket attraktivt för rekreation

och friluftsliv i olika former.

Samtidigt brukas i princip hela

fjällområdet av rennäringen, som bedrivs

av den samiska befolkningen.

Många anspråk på mark har ställts och

ställs på fjällområdet bl.a. för

vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning,

fjällnära skogsbruk och för fjällturism.

Under senare år har också påverkan från

rennäringen och terrängkörningen,

särskilt snöskotertrafiken, ökat i

omfattning. Utvecklingen har lett till

markskador och andra typer av slitage.

Utbredningen av buller i våra natur- och

rekreationsområden i fjällen har ökat

markant under de senaste åren, främst

till följd av den ökade användningen av

snöskotrar. Samtidigt är användning av

både terrängfordon och flyg i

fjällområdet nödvändig inom rennäringen

och viss annan näringsverksamhet samt

för vissa samhälleliga insatser. De är

också värdefulla transportmedel för

lokalbefolkning och turister.

Regeringen erinrar om att riksdagen år

1993 beslutade om en strategi för

biologisk mångfald med grundläggande

principer för bevarande och hållbart

utnyttjande av biologisk mångfald.

Strategin omfattar dels en

miljöanpassning av olika

samhällsverksamheter, dels skydd av

värdefulla naturområden. Stora områden i

fjällen skyddas som nationalparker och

naturreservat enligt naturvårdslagen.

Den sammanlagda arealen skyddade områden

ovanför skogsodlingsgränsen i de fyra

fjällänen utgör enligt

Miljövårdsberedningen ca 24 700 km2.

Planer finns dessutom på ytterligare

nationalparker i Naturvårdsverkets

nationalparksplan. Vidare planeras flera

nya naturreservat.

I naturresurslagen (NRL) utpekas

fjällområdena som riksintresse med

hänsyn till områdenas natur- och

kulturvärden samt för friluftslivet. I

lagens särskilda

hushållningsbestämmelser ges för de s.k.

obrutna fjällområdena ett starkare skydd

mot olika exploateringsåtgärder.

Bestämmelserna i NRL konkretiseras i den

kommunala översiktsplaneringen enligt

plan- och bygglagen, och bestämmelserna

tillämpas vid beslut enligt de lagar som

är anknutna till NRL.

I fjällen finns 12 områden i

Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län där regeringen med

stöd av terrängkörningslagstiftningen

förbjudit körning i terräng på snötäckt

mark med motordrivna fordon. Områdena

anges av Miljövårdsberedningen ha en

sammanlagd areal om ca 23 000 km2. I

flera av dessa områden har

länsstyrelserna enligt bemyndigande i

terrängkörningsförordningen medgett

undantag från förbuden till förmån för

skoterleder.

Sverige har under år 1995 till EG-

kommissionen anmält områden som bör ingå

i Natura 2000, det sammanhängande

europeiska ekologiska nät som skall

skapas enligt EU:s art- och

habitatdirektiv. Flera av dessa objekt

avser nationalparker och naturreservat i

fjällområdet. Vidare har regeringen

beslutat att ett vidsträckt område i

Norrbotten - benämnt det lappländska

världsarvsområdet - skall föreslås som

område på Unescos världsarvslista.

Mot bakgrund av de redovisade

miljöhoten mot fjällområdenas stora

natur- och kulturvärden finns enligt

regeringen starka skäl att nu vidta

ytterligare åtgärder för en hållbar

utveckling. De speciella ekologiska

förhållandena i fjällområdet och

karaktären av storslaget naturlandskap

med stora sammanhängande ostörda områden

bör vidmakthållas. Vidare bör

utnyttjandet av naturresurser inte få

överskrida resursernas uthålliga

produktionskapacitet. En hållbar

utveckling bör ses i ett ekologiskt,

socialt och ekonomiskt perspektiv. De

som bor i fjällregionen måste ges

möjligheter till arbete, utbildning,

trygghet och livskvalitet inom ramen för

vad naturen tål. Utvecklingen i

fjällområdet måste självfallet beakta

den samiska befolkningens kultur och

dess rätt till nyttjande av fjällområdet

samt rennäringens möjligheter att

utvecklas i ett modernt samhälle.

Samtidigt måste rennäringen bedrivas i

sådana former att naturen inte tar

skada.

I syfte att främja en hållbar

utveckling i fjällområdena lämnar

regeringen förslag till olika åtgärder

för att stärka skyddet, särskilt inom de

obrutna fjällområdena. Utskottet

redovisar förslagen och tillhörande

motionsyrkanden i det följande avsnitt

för avsnitt.

De delar av propositionen som inte

närmare kommenteras har inte föranlett

någon erinran från utskottets sida.

Utvecklad och samordnad fjällplanering

Propositionen

Enligt regeringens bedömning ger en

utvecklad kommunal översiktsplanering

enligt plan- och bygglagen (1987:10 PBL)

med stöd av naturresurslagens (1987:12

NRL) hushållningsregler verkningsfulla

medel för kommunerna att ta hänsyn till

de starka bevarandeintressena i

fjällområdena och att främja en hållbar

utveckling i dessa områden. En översyn

av bestämmelserna i 3 kap. NRL bör anstå

i avvaktan på Miljöbalksutredningens

arbete.

En fjälldelegation sammansatt av

representanter från länsstyrelserna i

fjällänen bör inrättas. Den

organisationsform för samråd som finns i

Norrbottens län i form av ett s.k.

fjällråd bör övervägas även för övriga

fjällän. Fjällkommunerna bör utveckla

det lokala samrådet.

Motionen

I motion Jo32 (mp) yrkande 1 understryks

att det är mycket viktigt att en

utvecklad och samordnad fjällplanering

kommer till stånd. En samordnad

fjällplanering skall slås fast i de

kommunala översiktsplanerna, och

länsstyrelserna skall ta fram underlag

för de fjällkommuner som berörs av 3

kap. NRL. Boverket bör utforma en

vägledning för arbetet.

Vidare yrkas i motionen (yrkande 2) att

företrädare för miljö- och naturvård

skall vara väl representerade i

fjälldelegationen.

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet har avgett yttrande

över propositionens avsnitt om

fjällområdenas planering samt yrkande 1

i motion Jo32. Utskottet delar

regeringens uppfattning om att de

särskilda behov som gör sig gällande

beträffande fjällområdena kan

tillgodoses med gällande regler i plan-

och bygglagen (PBL), bl.a. genom en

fördjupning av översiktsplanen. Det är

angeläget att kommunerna genom den

kommunala planeringen uppmärksammar

frågan om en hållbar utveckling i dessa

områden. I detta sammanhang är enligt

bostadsutskottet de nyligen vidtagna

ändringarna i PBL av särskild vikt. Det

gäller bl.a. att kraven på miljöhänsyn

stärkts vid planeringen och att

översiktsplanens roll har förtydligats

avseende behandlingen av naturintressen

enligt NRL. Mot bakgrund av det sagda

anser bostadsutskottet liksom regeringen

att det inte nu finns anledning att

ställa särskilda krav på planeringen av

landets fjällområden.

Jordbruksutskottet delar

bostadsutskottets bedömning och

avstyrker motion Jo32 yrkande 1.

När det gäller fjälldelegationen

konstaterar utskottet att delegationen

skall ha till uppgift att främja en

hållbar utveckling i fjällområdena. Det

framstår därför närmast som en

självklarhet att delegationen

organiserar sitt arbete på ett sätt som

garanterar att miljövårds- och

naturvårdsintressen beaktas. I sedvanlig

ordning ankommer det på regeringen att

besluta om närmare föreskrifter för

delegationen. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion Jo32

yrkande 2.

Terrängkörning

Propositionen

Användningen av motoriserade färdmedel i

fjällen har ökat markant under de

senaste decennierna. Framför allt gäller

detta användningen av terrängskotrar.

Antalet registrerade terrängskotrar i

landet har ökat från ca 28 500 år 1975

till ca 147 000 i trafik och ca 41 000

avställda i december 1995. Huvudparten

av skotrarna finns i de fyra nordligaste

länen.

I fjällen har regeringen med stöd av

terrängkörningslagen förbjudit körning

med motordrivet fordon i terräng i 12

s.k. skoterförbudsområden. Dessutom har

för vissa nationalparker och

naturreservat föreskrivits sådana förbud

med stöd av bestämmelserna i

naturvårdslagen.

Miljövårdsberedningen har utrett

konsekvenserna av en övergång till ett

regelsystem med ett generellt förbud mot

körning på snötäckt mark i kombination

med vissa undantag. Tre alternativ har

övervägts, varav det första avser ett

system där skotertrafik i hela landet

generellt tillåts endast på leder och

det andra där skotertrafiken i

fjällområdena generellt endast tillåts

på leder och i vissa områden. Det tredje

alternativet innebär en utökning av

dagens förbudsområden.

I syfte att upprätthålla ostördheten i

värdefulla och känsliga fjällområden bör

enligt regeringens bedömning en utökning

och översyn ske av nuvarande

regleringsområden för terrängkörning. I

likhet med Miljövårdsberedningen

förordar således regeringen det tredje

alternativet.

Vid en översyn av regleringsområden för

terrängkörning bör ytterligare

regleringsområden i fjällen införas. För

vissa regleringsområden eller delar

därav bör en mer skärpt reglering av

skotertrafiken införas. Lagtekniskt

innebär detta förslag att regeringen med

stöd av det redan nu gällande

bemyndigandet i 1 § andra stycket

terrängkörningslagen förbjuder all

terrängkörning inom vissa delar av

fjällområdet. Regeringens beslut att

inrätta ett regleringsområde innebär

endast en geografisk avgränsning av

området. Kvaliteten i fråga om tystnad

och ostördhet inom området bestäms av i

vilken utsträckning länsstyrelserna

beviljar enskilda dispenser och undantag

för skoterleder för terrängtrafik.

Nuvarande praxis har enligt regeringens

mening getts en alltför generös

inriktning. För att nå det önskade målet

för ostördhet i de delar av fjällområdet

som avses bör kraven för dispenser

ställas högre. En sådan skärpning kan

uppnås genom att 2 §

terrängkörningslagen ändras så att

regeringen får föreskriva att kravet för

undantag från förbud eller föreskrifter

höjs från nuvarande särskilda skäl till

synnerliga skäl. En sådan skärpning

kommer att leda till motsvarande

författningsändringar i

tillämpningsförordningen. En skärpning

kan även komma att beröra de

verksamheter som i dag har generella

undantag från förbuden. Beslutsrätten

för dispenser bör ligga kvar på

länsstyrelserna, som har kännedom om

lokala förhållanden.

Regeringen anför vidare (s. 29) att

starka begränsningar bör införas även

för yrkestrafiken i de regleringsområden

som har särskilt unika bevarandevärden.

Det gäller bl.a. de nuvarande

undantagen i 4, 6 och 7 §§

terrängkörningsförordningen. Sådan

yrkestrafik bör inte omfattas av

generella undantag utan prövas i

enskilda dispensärenden.

Regeringen framhåller att åtgärderna

bör genomföras efter samråd med berörda

länsstyrelser och kommuner.

Vidare föreslås att kommunerna ges

möjlighet att inrätta regleringsområden

för terrängkörning på motsvarande sätt

som länsstyrelserna. Härigenom kan även

kommunerna begränsa störningarna från

terrängskotrar och i ökad utsträckning

kanalisera skotertrafiken. En ändring

som tillgodoser detta syfte kommer att

införas i 5 §

terrängkörningsförordningen. Det

framhålls att kommunerna sedan tidigare

haft möjlighet att reglera

skotertrafiken genom att avsätta

kommunala naturreservat och genom lokala

trafikföreskrifter.

Motionerna

I några motioner förordas generellt en

mer restriktiv hållning till

terrängskotertrafiken, och motionärerna

understryker i dessa motioner bl.a. att

både Norge och Finland har andra och mer

restriktiva system. Enligt motion Jo33

(fp) innebär propositionen ett steg i

rätt riktning, men den går inte

tillräckligt långt. Det behövs en

grundregel med ett generellt förbud mot

skotertrafik, från vilket man undantar

trafik utefter särskilda leder.

Grundprincipen kan inte vara fri körning

i naturen med motordrivna fordon,

eftersom detta strider mot en

långsiktigt hållbar utveckling (yrkande

1). Liknande synpunkter framförs i

motion Jo34 (c). Motionärerna framhåller

bl.a. terrängkörningens negativa

miljöeffekter och konsekvenser för

rennäring, jord- och skogsbruk samt

turism i fjällregionen. Samtliga

näringar är beroende av en utveckling

som innebär att utnyttjandet av

naturresurserna inte överskrider

resursernas uthålliga

produktionskapacitet. Ett annat viktigt

skäl för att införa ett generellt

förbud mot terrängkörning är att den

inte kan anses förenlig med

allemansrätten och äganderätten.

Motionärerna yrkar att riksdagen avslår

förslaget om ändring i

terrängkörningslagen och begär att

regeringen skyndsamt återkommer med

lagförslag i enlighet med motionens

överväganden (yrkandena 2 och 3). Också

i kd-motionen Jo35 yrkande 1 förordas

ett generellt förbud utom på vissa leder

och i vissa områden och med möjligheter

till dispens.

I motion Jo28 (v) anförs att det i

vissa avseenden borde ha varit möjligt

att komma längre med restriktioner mot

snöskotertrafiken. Regeringen bör

snarast återkomma med förslag om fler

regleringsområden (skoterförbuds

områden). Målet bör vara att ha samma

regler i Norden - dvs. på sikt ett

generellt förbud. Regleringen av

terrängtrafiken bör skärpas, tydliggöras

och anpassas till det faktum att det ej

föreligger någon uttalad rätt till fri

färd med terrängskoter (yrkandena 1 och

2).

Enligt motion Jo32 (mp) är det

positivt att det nu för första gången

tas ett samlat grepp om miljön i våra

fjällområden. Förslagen i propositionen

utgör en början mot en hållbar

utveckling i landets fjällområden.

Beträffande nya regleringsområden anförs

i motionen att det redan skett samråd

med berörda länsstyrelser och kommuner

och att beslut om inrättande av nya och

utökade regleringsområden enligt

Miljövårdsberedningens förslag redan nu

kan fattas. Ytterligare samråd kommer

att fördröja processen att skydda

känsliga områden mot skoterkörning, och

den kommer sannolikt inte att leda till

förbättringar för miljön. Riksdagen bör

uttala att de av Miljövårdsberedningen

föreslagna nationella regleringsområdena

samt ytterligare ett område BD 7

Riksgränsen skyndsamt inrättas

(yrkandena 3 och 4). All skotertrafik

skall vara målinriktad. Icke målinriktad

körning med höga hastigheter på sjöar

och uppför fjällsluttningar orsakar

nämligen särskilt mycket buller (yrkande

6). Skotertrafik i fjällen skall i

första hand vara förbehållen målinriktad

dagturstrafik till utflyktsmål för

naturupplevelser, fiske m.m. Ett stort

problem är körningen kring tätorter, som

orsakar mycket buller och föroreningar.

Skotertrafik i detaljplanelagt område

skall i princip vara förbjuden (yrkande

7).

Några motioner tar särskilt upp frågan

om inflytande på lokal nivå och

kommunernas roll i regleringsarbetet.

Enligt motion Jo27 (s) bör kommunerna,

ortsbefolkningen, de lokala

myndigheterna, markägarna,

skoterklubbarna och övriga intressenter

engageras i utformandet av regler för

skoterleder inom respektive kommun.

Kommunerna bör samråda med

länsmyndigheterna och i förekommande

fall Naturvårdsverket (yrkande 1). I

motion Jo29 (m) anförs att fjällområdena

är särskilt känsliga för slitage och att

det är angeläget att minska de

skadeverkningar som beror på ovarsam och

alltför utbredd användning av

terrängskotrar. När det gäller t.ex.

snöskoterkörning, friluftslivets

naturhänsyn och lokala trafikregleringar

finns det större förutsättningar för att

fatta väl avvägda beslut på lokal än på

central nivå. Denna närhetsprincip bör

följas genomgående när det gäller den

typ av frågor som behandlas i

propositionen. Allra helst bör

avgörandena ligga på lokal nivå (yrkande

1). Enligt motion Jo30 (s) är det

viktigt att öka det lokala

ansvarstagandet för skotertrafiken. I

kommunerna finns den lokala kunskapen

och det lokala engagemanget. Kommunerna

kan aktivt bidra till en mer hållbar

utveckling, inte bara i fjällområdena

utan även i inlandet. Kommunernas

åsikter och kommunala översiktsplaner

bör därför vara vägledande för

regeringsbeslut om regleringsområden.

Enligt motion Jo31 (s) yrkande 2 är det

viktigt att regeringen tar starkt

intryck av samrådet innan beslut fattas

om nya regleringsområden. Det är av

största vikt att kommunernas ställning

klart fastslås i det som propositionen

behandlar.

I motion Jo36 (c) erinras om att många

kommuner har restriktioner lagda över

stora delar av kommunens yta. Om

ytterligare restriktioner skall beslutas

är det en självklarhet att kommunens

synpunkter skall beaktas. Detta gäller

inte minst en fortsatt översyn av

regleringsområdena (yrkande 1). Vidare

anförs farhågor rörande aviserade

inskränkningar i yrkestrafiken. När det

t.ex. gäller snabbt uppkommande behov av

reparationer eller av hämtning av vilda

djur bör dispensförfarandet förenklas

och kunna ges fastboende eller

yrkesutövare som får denna typ av

uppdrag för att inte ytterligare

försvåra och förhindra för fastboende

att få normal service i sitt boende.

Kommunen bör kunna ombesörja denna typ

av dispenser (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Propositionens allmänna inriktning m.m.

Utskottet delar regeringens bedömning

att utvecklingen i fråga om

terrängkörning ställer krav på

ytterligare åtgärder för att

upprätthålla ostördheten i värdefulla

och känsliga fjällområden. Ökningen av

framför allt antalet snöskotrar har

medfört buller, slitage och andra

störningar i en allt större del av

fjällvärlden. Som regeringen framhåller

innebär samtidigt tillgången till

motorfordon att människor lättare kan få

nya naturupplevelser. För handikappade

personer kan motordrivna färdmedel vara

en förutsättning för att de skall kunna

ha en aktiv fritid. I många

glesbygdsområden ger jakt, fiske, svamp-

och bärplockning ett väsentligt

tillskott till ekonomin för de enskilda

hushållen. Snöskotrar används

yrkesmässigt inom bl.a. rennäring,

skogsbruk och fjällräddning och har stor

betydelse för dessa verksamheter.

Det är riktigt som påpekas i några

motioner att t.ex. Norge och Finland har

en betydligt mer restriktiv lagstiftning

dn Sverige när det gäller

terrängkörning. Miljövårdsberedningen

och regeringen har också övervägt olika

alternativ till skärpt lagstiftning för

Sveriges del, däribland ett regelsystem

med ett generellt förbud mot körning på

snötäckt mark i kombination med vissa

undantag. Konsekvenserna av ett sådant

regelsystem är emellertid enligt

regeringens bedömning alltför

omfattande. I likhet med beredningen

förordar regeringen ett alternativ med

översyn och utökning av nuvarande s.k.

skoterförbudsområden enligt

terrängkörningslagen. Detta alternativ

har också ett bredare stöd bland

remissinstanserna.

Utskottet vill erinra om att riksdagen

redan år 1975, efter ingående

överväganden, beslutade om en reglering

av terrängkörningen som i huvudsak

innebär generellt förbud mot körning på

barmark och på snötäckt skogsmark med

plant- eller ungskog som riskerar att

skadas genom körningen. I övrigt har

riksdagen bemyndigat regeringen att

meddela selektiva förbud inom

fjällområdet eller vissa andra områden

enligt de förutsättningar som anges i 1

och 3 §§ terrängkörningslagen (prop.

1975/76:67, JoU 1975/76:28). Förbud

eller föreskrift som bl.a. avser områden

utanför fjällområdet får enligt 5 §

terrängkörningsförordningen meddelas av

länsstyrelsen. I ärende av vikt skall

samråd ske med kommunen. Utskottet anser

att det av regeringen nu förordade

alternativet ger de bästa möjligheterna

att väga olika motstående intressen mot

varandra. Det är enligt utskottets

mening en fördel om denna

intresseavvägning kan ske inom ramen för

ett regelsystem som i huvudsak bygger på

principerna i 1975 års riksdagsbeslut.

Regeringens förslag i den nu aktuella

propositionen syftar bl.a. till en

översyn och utökning av

regleringsområdena. Möjligheten att

besluta om undantag från förbud mot

terrängkörning inskränks. För vissa

delar av fjällområdet med utpräglad

vildmarkskaraktär skall dispenser kunna

ges endast vid synnerliga skäl.

Tillsammans med övriga förslag i

propositionen, vilka närmare redovisas i

det följande, ger det av regeringen

förordade alternativet ett

verkningsfullt instrument i arbetet för

att motverka fortsatta negativa effekter

av fordonstrafik i naturen. Det bör

understrykas att huvudparten av

snöskotrarna finns i de fyra nordligaste

länen, där det redan i dag råder förbud

eller restriktioner mot terrängkörning

inom vidsträckta områden.

I några motioner tar man upp problemen

kring terrängkörning, markägande och

allemansrätt som motiv för en mer

långtgående reglering. Det bör

emellertid framhållas att det finns ett

stort antal bestämmelser som reglerar

rätten att färdas med terrängmotorfordon

och att någon allmän färdselrätt för

körning i terräng med sådana fordon inte

kan anses föreligga. De förslag som

framläggs i propositionen innefattar

ytterligare inskränkningar på detta

område. När det gäller enskild väg

aviserar regeringen ett förtydligande i

vägtrafikkungörelsen att trafik med

motordrivet fordon på sådan väg är

förbjuden om inte vägens ägare har gett

tillstånd (prop. s. 68). Vidare

inskränks rätten att framföra

terrängfordon på jordbruksmark (prop. s.

32).

Inte heller allemansrätten kan åberopas

för att möjliggöra passage för

motortrafik. Utskottet hänvisar

härvidlag till redovisningen i

propositionen på s. 22 f. och vill i

övrigt framhålla att

terrängkörningslagen, enligt vad som

uttalades i förarbetena, inte avser att

reglera allemansrättsliga frågor (prop.

1975/76:67 s. 33-34).

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag om ändring i

terrängkörningslagen och avstyrker

avslagsyrkandet i motion Jo34 yrkande 1.

I enlighet härmed avstyrks även

motionerna Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande

1, Jo34 yrkande 2 och Jo35 yrkande 1.

Enligt motion Jo28 yrkande 1 bör

regeringen återkomma med förslag om fler

regleringsområden för skotertrafik.

Utskottet vill framhålla att syftet med

det av regeringen förordade alternativet

är just att utöka antalet

regleringsområden och att dessutom

regleringen skall skärpas i vissa delar

av fjällområdet. Enligt 1 §

terrängkörningslagen har regeringen av

riksdagen bemyndigats att fatta beslut

om regleringsområden. I denna fråga har

regeringen således ingen skyldighet att

återkomma till riksdagen med förslag i

någon formell mening, men givetvis

förutsätter utskottet att riksdagen på

annat sätt kommer att få information om

det fortsatta regleringsarbetet. Detta

kan t.ex. ske i samband med regeringens

årliga miljöredovisning till riksdagen.

Motionen bör i denna del anses

tillgodosedd med det anförda.

Även i anslutning till motion Jo32

yrkandena 3 och 4 hänvisar utskottet

till att det enligt riksdagens beslut

ankommer på regeringen att fatta beslut

om regleringsområden. Motionärerna anser

att frågan om ytterligare

regleringsområden är färdigberedd genom

det samrådsförfarande som ägt rum inom

ramen för Miljövårdsberedningens

verksamhet. Utskottet erinrar om att det

enligt allmänna förvaltningsrättsliga

principer ankommer på beslutsmyndigheten

att avgöra om beredningsunderlaget i ett

ärende är fullständigt. Som framgår av

bestämmelserna i 7 kap. 2 §

regeringsformen finns det ett allmänt

beredningskrav i fråga om

regeringsärenden, som innebär att

regeringen skall inhämta behövliga

upplysningar och yttranden från berörda

myndigheter. I den omfattning som behövs

skall också tillfälle lämnas

sammanslutningar och enskilda att yttra

sig. Självfallet måste det ankomma på

regeringen att på eget ansvar bedöma

huruvida beslutsunderlaget i fråga om

planerade regleringsområden är komplett

eller ej och om kraven i regeringsformen

är uppfyllda i detta hänseende. Det

framgår för övrigt av propositionen (s.

27) att regeringen ämnar samråda med

berörda länsstyrelser och kommuner innan

beslut fattas om avgränsning eller

särskilda föreskrifter. Motionen

avstyrks i dessa delar.

I anslutning till yrkandena 6 och 7 i

motion Jo32 får utskottet anföra

följande. När det gäller förslaget att

all skotertrafik skall vara målinriktad

delar utskottet motionärernas grundsyn

att man bör motarbeta sådan

snöskoterkörning som är störande för

omgivningen och som i många fall kan

betecknas som okynneskörning. Det är

dock tveksamt om en föreskrift att all

trafik skall vara målinriktad är ett

ändamålsenligt sätt att lösa dessa

problem. För polismyndigheten torde det

i förekommande fall vara en i det

närmaste omöjlig uppgift att motbevisa

ett påstående av en skoterförare att

körningen har ett speciellt mål eller

syfte. I terrängtrafikkungörelsen

(1972:603) finns redan i dag några

grundregler som ställer krav på

hänsynstaganden från fordonsförarens

sida och som väl motsvarar motionens

allmänna syfte. Enligt 35 §

terrängtrafikkungörelsen skall den som

färdas i terräng anpassa färdväg,

hastighet och färdsätt i övrigt så att

människor och djur ej störs i onödan och

att skador på annans mark och växtlighet

undviks. Enligt 38 § skall förare av

motordrivet fordon iaktta den omsorg och

varsamhet som till förekommande av

trafikolycka betingas av

omständigheterna. Föraren skall behandla

fordonet så att det inte bullrar onödigt

mycket. Han skall i möjligaste mån se

till att fordonet inte släpper ut

avgaser i sådan mängd att de orsakar

olägenheter. Den som bryter mot dessa

regler kan dömas till böter. Enligt

utskottets mening är dessa bestämmelser

mer verkningsfulla när det gäller att

motverka okynneskörning och störande

trafik än en regel att all körning skall

vara målinriktad.

I fråga om förbud mot terrängkörning i

detaljplanelagt område hänvisar

utskottet dessutom till 57 §

terrängtrafikkungörelsen, som ger

kommunen fullgoda möjligheter att

reglera sådan terrängkörning genom

lokala trafikföreskrifter. Med det

anförda är yrkandena 6 och 7 i motionen

i huvudsak tillgodosedda. Ytterligare

regleringar på detta område skulle inte

tjäna något meningsfullt syfte.

Samråd på lokal och regional nivå

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

främst berört frågan om PBL bör

innehålla särskilda regler i fråga om

regleringsområden för skotertrafikleder.

Enligt utskottet är det av vikt att

kommunerna ges ett inflytande över

områdena och lederna. Regeringens samråd

med kommunerna avser uppenbarligen att

tillgodose önskemål om ett sådant

inflytande. Det kan antas att regeringen

kommer att lägga stor vikt vid de

synpunkter kommunerna kommer att

framföra under samrådet. Också andra i

propositionen nämnda åtgärder avser att

tillgodose ett sådant inflytande, bl.a.

möjligheten för kommunerna att själva

inrätta regleringsområden och att ett

framtida statligt ekonomiskt bidrag till

lederna i första hand kommer att ges för

leder som har angetts i den kommunala

planeringen. Enligt bostadsutskottet

kommer den i propositionen beskrivna

ordningen att ge kommunerna ett

tillräckligt inflytande. Utskottet

finner inte skäl att bifalla något av

motionsyrkandena om ett ökat kommunalt

inflytande.

Jordbruksutskottet konstaterar att

flera motioner i detta avsnitt går ut på

att beslut om reglering av

skoterkörningen och inrättande av

skoterleder m.m. bör förankras på lokal

nivå. Det framhålls att kommuner,

ortsbefolkningen, skoterklubbar m.fl.

bör engageras i arbetet. I några

motioner förordas att besluten fattas

mera på lokal nivå än på central nivå

eller att kommunerna ges rätt att

besluta om dispenser m.m.

Utskottet ansluter sig till

bostadsutskottets synpunkter och vill i

anslutning till motionerna dessutom

erinra om att själva beslutanderätten

såvitt avser större regleringsområden,

vilka berör flera län eller kommuner,

rimligtvis måste ligga hos regeringen

eller i förekommande fall hos

vederbörande länsstyrelse. Som framgår

av utskottets redovisning i föregående

avsnitt innefattar terrängkörningslagen

och terrängkörningsförordningen

bemyndiganden till regeringen och

vederbörande länsstyrelse att besluta i

dessa frågor. I propositionen anförs att

regeringen kommer att samråda med

berörda länsstyrelser och kommuner innan

beslut fattas om avgränsning av

regleringsområden eller om särskilda

föreskrifter. Vidare föreslår regeringen

att kommunerna ges möjlighet att inrätta

regleringsområden för terrängkörning (s.

30). I propositionen framhålls att det

är viktigt med ett ökat lokalt

ansvarstagande för skotertrafiken.

Lokala insatser är nödvändiga för

områden med konflikter när det gäller

skotertrafik, exempelvis kring

anläggningar för turism och närområden

till tätorter med många snöskotrar.

Vidare erinras om att kommunerna med

stöd av 57 § terrängtrafikkungörelsen

(1972:603) kan meddela lokala

trafikföreskrifter om t.ex. förbud mot

trafik med fordon av visst slag eller om

färdhastighet.

Utskottet har i samband med en

uppvaktning fått närmare information om

det - delvis frivilliga - arbete som

bedrivs i skoterfrågor av kommuner och

skoterklubbar. I likhet med

bostadsutskottet vill jordbruksutskottet

understryka värdet av att den fortsatta

verksamheten bedrivs i nära samråd med

lokala intressen och att kommunerna ges

ett stort inflytande i dessa frågor.

Motionerna får anses till stor del

tillgodosedda med vad bostadsutskottet

och jordbruksutskottet anfört.

Utskottet föreslår att motionerna Jo27

yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30

(delvis), Jo31 yrkande 2 och Jo36

yrkandena 1 och 2 lämnas utan vidare

åtgärd.

Hänsyn till naturmiljön och viltet

Propositionen

Bestämmelser om hänsyn till naturmiljön

finns i terrängtrafikkungörelsen. Dessa

bestämmelser bör enligt regeringens

bedömning inte föras över till

terrängkörningslagen. De bestämmelser

som finns i jaktlagen om förbud mot att

ofreda eller förfölja viltet är

tillräckliga. Det behövs alltså inte

någon ytterligare reglering i detta

hänseende.

Motionen

I motion Jo32 anförs att det enligt

jaktlagen är förbjudet att bedriva jakt

från skoter, men att länsstyrelserna kan

bevilja dispens från detta förbud för

transport av vapen till och från ett

jaktområde. I och med detta ligger i

stort sett all mark där jakt är tillåten

öppen för jägare under den tid av året

då det är skoterföre. Motionärerna

föreslår att dispensmöjligheten för

transport av jaktvapen på alla typer av

terrängfordon tas bort för alla utom för

dem som är handikappade eller behöver

vapen för sin yrkesutövning (yrkande

16). Vidare anser motionärerna att det

finns behov av att i

terrängtrafikkungörelsen särskilt

markera hänsynen till naturmiljön.

Därför bör kungörelsen kompletteras med

en bestämmelse som anger att det är

förbjudet att följa efter spår av vilda

djur med skoter.

Utskottets överväganden

Transport av vapen med motordrivna

fordon

Utskottet erinrar om att det i 31 §

jaktlagen (1987:259) finns bestämmelser

om förbud mot att på olika, närmare

angivna sätt använda motordrivna

fortskaffningsmedel i samband med jakt.

Enligt av riksdagen givna bemyndiganden

i paragrafen får regeringen dels meddela

föreskrifter om undantag från förbudet,

dels meddela föreskrifter som förbjuder

eller ställer upp särskilda villkor för

att skjutvapen skall få medföras vid

färd med motordrivna

fortskaffningsmedel.

I 22 § jaktförordningen (1987:905,

ändrad senast 1996:727) har regeringen

utfärdat ett generellt förbud mot att

medföra skjutvapen vid färd med

motordrivet fordon i terräng. Förvaras

ett skjutvapen i ett motordrivet

fortskaffningsmedel får det inte finnas

ammunition i vapnets patronläge eller

magasin. I 22 § andra stycket anges i

fyra punkter när undantag medgetts

generellt från förbudet att medföra

vapen vid terrängtransporter. Undantagen

omfattar bl.a. bevakningspersonal,

militär personal eller polis under

tjänsteutövning, vid jakt som bedrivs på

särskilt uppdrag av kommunal miljö- och

hälsoskyddsnämnd, om det behövs för att

motverka viltskador samt vid vissa

transporter av fällt vilt till närmaste

bilväg. Vidare kan länsstyrelsen enligt

23 § jaktförordningen i särskilt fall

besluta om undantag från förbudet om det

behövs för renskötseln eller om det

annars finns särskilda skäl.

Under utskottsberedningen har det

upplysts att motion Jo32 yrkande 16

endast avser länsstyrelsens

dispensgivning i enskilda fall. Enligt

motionärerna är länsstyrelsernas

dispenser alltför generösa när det

gäller att transportera jaktvapen till

och från ett jaktområde.

Utskottet vill framhålla att motionen

tar upp en fråga om rättstillämpningen

hos länsstyrelserna i enskilda fall och

om tolkningen av begreppet särskilda

skäl . Om riksdagen eller regeringen

skulle anse att det finns grundad

anledning att ändra rättstillämpningen

krävs det i princip att också

regelverket ändras. Då jaktförordningen

tillhör regeringens kompetensområde har

utskottet inte funnit skäl att föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida i

denna fråga. Utskottet avstyrker motion

Jo32 yrkande 16.

Spårning av vilda djur

Utskottet hänvisar till redovisningen i

föregående avsnitt och tillägger att det

i 31 § jaktlagen finns bestämmelser om

förbud mot att använda motordrivna

fortskaffningsmedel eller andra

motordrivna anordningar för att bl.a.

söka efter, spåra, förfölja eller

genskjuta vilt. Bestämmelserna fanns

ursprungligen i 1938 års jaktstadga men

överfördes till jaktlagen i samband med

1987 års jaktreform (prop. 1986/87:58,

bet. JoU15). Till skillnad från 31 §

jaktlagen omfattade jaktstadgan all

användning av fortskaffningsmedel,

oavsett om det skedde i samband med jakt

eller i annat syfte.

För att den nya jaktlagen skulle göras

heltäckande i detta avseende infördes i

5 § en bestämmelse med allmänna krav på

hänsyn till viltet. Enligt 5 § jaktlagen

skall sålunda var och en visa viltet

hänsyn. Idrottstävlingar och annan

liknande friluftsverksamhet i marker där

det finns vilt skall genomföras så att

viltet störs i så liten utsträckning som

möjligt. Enligt 5 § andra stycket får

viltet inte ofredas och inte heller

förföljas annat än vid jakt. Av

förarbetena till dessa lagbestämmelser

framgår tydligt att 5 § jaktlagen

omfattar störning av vilt med

motordrivet fortskaffningsmedel (se

prop. 1986/87:58 s. 69 och 82). Vid

brott mot 31 § jaktlagen finns en

straffskala som i grova fall innefattar

upp till två års fängelse. Vid brott mot

5 § jaktlagen kan böter utdömas.

Enligt 36 § terrängtrafikkungörelsen

skall den som färdas i terräng anpassa

färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt

så att människor och djur ej störs i

onödan och att skador på annans mark och

växtlighet undviks.

Som framgår av det anförda finns det

således bestämmelser i nu gällande

författningar som på ett heltäckande

sätt reglerar störning av vilt i samband

med fordonstrafik. Det gäller såväl

allmänna krav på hänsyn till viltet som

det mer preciserade fallet avseende

spårning med hjälp av snöskoter. Reger

ingen framhåller också i anslutning till

ett förslag från Miljövårdsberedningen

att ännu en föreskrift på detta område

inte gör lagstiftningen mer

ändamålsenlig utan tvärtom skapar

onödiga konkurrensproblem. Utskottet

delar denna uppfattning och avstyrker

motion Jo32 yrkande 17.

Skotertrafik på jordbruks- och skogsmark

m.m.

Utskottets överväganden

Enligt regeringens förslag införs ett

allmänt förbud i terrängkörningslagen

mot körning med motordrivet fordon på

snötäckt jordbruksmark om det sker för

annat ändamål än jord- eller

skogsbrukets behov. Förbudet gäller dock

inte om det är uppenbart att körningen

kan ske utan risk för skada på marken.

Reglerna för terrängkörning i skogsmark

bör förtydligas och anpassas till nya

skogsbruksmetoder vad gäller begreppet

plant- och ungskog.

Utskottet ansluter sig till regeringens

förslag och överväganden. Genom den

föreslagna ändringen kommer samma

försiktighetskrav att ställas i fråga om

körning på snötäckt skogsmark och

snötäckt jordbruksmark. En skärpning av

reglerna för körning på jordbruksmark är

motiverad bl.a. med hänsyn till att det

vid upprepad körning med terrängskoter

på snötäckt jordbruksmark finns risk för

att snön packas hårdare. Detta kan leda

till senare snösmältning och

tjällossning av markunderlaget, med risk

för skador på gröda eller annan

vegetation.

Som framgår av propositionen ämnar

regeringen vidare ändra bestämmelserna i

vägtrafikkungörelsen så att det klart

framgår att trafik med motordrivet

fordon på enskild väg är förbjuden om

inte vägens ägare har gett tillstånd

till denna trafik. Utskottet har ingen

erinran mot detta.

Hastighetsbegränsning för terrängskotrar

Propositionen

Den tekniska utvecklingen av

snöskotrarna har medfört att dessa under

gynnsamma betingelser kan nå en

betydande hastighet, långt över 100

km/tim. Regeringen anser att det av

säkerhets- och miljöskäl, främst för att

begränsa bullerstörningarna, samt för

att begränsa konflikterna gentemot

övrigt friluftsliv, är befogat att

införa en generell hastighetsgräns för

terrängskotrar. Det gäller i synnerhet

som det numera inte finns någon

frivillig effektbegränsning av

snöskotrar. Såväl buller som utsläpp av

föroreningar har samband med

hastigheten. Vid normal användning av

terrängskoter i terräng är det knappast

möjligt och inte heller nödvändigt att i

de flesta fall framföra normala skotrar

med högre hastighet än 50 km/tim.

Bestämmelser om en sådan

hastighetsbegränsning bör införas i

terrängtrafikkungörelsen. Därutöver har

kommunen möjlighet att införa lokala

regler om lägre hastighet i tätbebyggt

område och länsstyrelsen inom

regleringsområden och områden som

skyddas enligt naturvårdslagen.

Naturvårdsverket kan dessutom reglera

hastigheten i nationalparker.

Motionerna

Samtliga motioner som berör detta

avsnitt innehåller antingen yrkanden om

avslag på förslaget om en

hastighetsbegränsning till 50 km/tim

eller yrkanden om alternativa åtgärder.

Enligt motion Jo26 yrkande 1 (s) bör det

uppdras till berörda länsstyrelser att

tillsammans med kommuner och

skoterklubbar utfärda lokala

hastighetsbestämmelser. Om riksdagen

ändå vill ha en hastighetsbegränsning

bör den högsta tillåtna hastigheten vara

70 km/tim. Liknande synpunkter framförs

i motion Jo31 (s) yrkande 1. I motion

Jo27 (s) yrkas avslag på förslaget om en

generell hastighetsgräns om 50 km/tim

(yrkande 4). I motion Jo28 (v) anförs

att det blir svårt med efterlevnaden och

att därför möjligheten att begränsa

skotrarnas prestanda bör ses över

(yrkande 5). I motion Jo29 (m) hänvisas

till kontrollsvårigheterna och till att

det redan nu finns stora möjligheter att

besluta om hastighetsbegränsningar

(yrkande 2). I motion Jo35 (kds) yrkas

avslag på en generell hastighetsgräns

och förordas lokala begränsningar

(yrkande 2). I motion Jo36 (c) yrkas

likaledes avslag på regeringens förslag,

och i stället förordas tekniska

begränsningar så att skotrarna ej kan

framföras med högre hastighet än 70

km/tim (yrkandena 3 och 4).

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning

att det är befogat att införa en

generell hastighetsgräns för

terrängskotrar. Både säkerhets- och

miljöskäl samt behovet av att begränsa

bullerstörningarna och konflikterna med

övrigt friluftsliv talar för en sådan

reglering. Emellertid delar utskottet

den bedömning som görs i flera motioner

att en allmän hastighetsbegränsning på

50 km/tim är onödigt långtgående.

Givetvis kan det i många fall vara

motiverat med en sådan hastighetsgräns

som regeringen föreslår eller t.o.m. med

en ännu lägre gräns. I dessa fall finns

det enligt utskottets bedömning goda

möjligheter för berörda myndigheter och

kommuner att meddela selektiva

föreskrifter om högsta tillåtna

hastighet. Det kan t.ex. gälla lokala

föreskrifter om lägre hastighet i

tätbebyggt område eller föreskrifter

rörande trafiken inom regleringsområden

och områden som skyddas enligt

naturvårdslagen.

Med hänvisning till det anförda

förordar utskottet för sin del att den

generella hastighetsbegränsningen

bestäms till 70 km/tim. Vad utskottet

anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande

4, Jo29 yrkande 2, Jo31 yrkande 1, Jo35

yrkande 2 och Jo36 yrkande 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottet har förståelse för vad som

anförs i motion Jo28 om svårigheterna

att kontrollera efterlevnaden av en

allmän hastighetsbegränsning. Det

framstår dock inte som något realistiskt

alternativ att kräva att

skotertillverkarna inför tekniska

särlösningar för den svenska

skotermarknaden, som representerar en

mycket liten del av den totala

försäljningsvolymen. Utskottet avstyrker

motionerna Jo28 yrkande 5 och Jo36

yrkande 4.

Medel för anläggande av skoterleder m.m.

Propositionen

För att åstadkomma en bättre

kanalisering av skotertrafiken och

därmed påtagliga miljöförbättringar

kommer regeringen att föreslå att medel

anvisas för en treårsperiod som bidrag

till anläggande av skoterleder och andra

anläggningar för skotertrafik samt för

informationsinsatser. Bidrag bör kunna

lämnas med högst 50 % av kostnaderna.

Regeringen återkommer till riksdagen i

denna fråga i budgetpropositionen hösten

1996.

Anmälningsskyldighet för samråd med

länsstyrelsen bör införas för anläggande

av fast led för körning med

terrängskoter.

Länsstyrelsen bör samråda med

Naturvårdsverket före beslut om undantag

för skoterled i regleringsområde.

Naturvårdsverket bör ges möjlighet att

överklaga länsstyrelsens beslut till

regeringen.

Motionen

Enligt motion Jo28 (v) yrkande 3 bör

regeringen återkomma med förslag om hur

en ökad övervakning och information till

allmänheten skall ske och finansieras

för att befintlig och kommande

lagstiftning skall efterlevas.

I motion Jo32 (mp) yrkande 5 anförs att

nya skoterleder i princip inte skall få

anläggas i regleringsområdena. Det

påpekas att det redan finns ca 200 mil

skoterleder i dagens regleringsområden.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen ämnar

regeringen i budgetpropositionen

återkomma till frågor om finansiering av

bl.a. informationsinsatser. I den

sedermera framlagda budgetpropositionen

föreslås att sammanlagt 30 miljoner

kronor avsätts under en treårsperiod för

bidrag till anläggande av skoterleder

och andra anläggningar för

skotertrafiken samt informationsinsatser

(prop. 1996/97:1 utg.omr. 20).

Därmed bör motion Jo28 yrkande 3 anses

tillgodosedd. Motionen påkallar ingen

särskild åtgärd från riksdagens sida.

Beträffande skoterleder anförs i

propositionen bl.a. att en kanalisering

av skotertrafiken kan vara ett sätt att

minska bullerstörningar och konflikter

med andra intressen, t.ex. friluftsliv.

För att garantera att allmänna intressen

beaktas föreslår regeringen att det

införs en särskild samrådsskyldighet vid

anläggande av fasta snöskoterleder. Med

hänsyn till att det här handlar om

frågor som till stor del påverkar

naturmiljön bör en sådan skyldighet

regleras med stöd av naturvårdslagen

(1964:822). Markägarens medgivande

fordras för anordnande av fasta leder.

Enligt 2 § terrängkörningslagen jämfört

med 5 § terrängkörningsförordningen har

länsstyrelsen bemyndigats att medge

undantag från terrängkörningsförbud för

individuella dispenser och skoterleder.

För att kunna garantera kvaliteten i

tillkommande och befintliga

regleringsområden avser regeringen att

stärka det centrala myndighetsansvaret

vad gäller beslut om skoterleder i

regleringsområdet. Besluten skall fattas

efter samråd med Naturvårdsverket.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det bör finnas starka skäl att medge

undantag för terrängkörning i

regleringsområdena i fjällen. Utskottet

är inte berett att gå så långt som

föreslås i motion Jo32 yrkande 5 i den

mån motionen syftar till ett

principiellt förbud mot inrättande av

nya skoterleder. Ett sådant beslut

skulle för övrigt inte stå i

överensstämmelse med den - av riksdagen

beslutade - ansvarsfördelning i fråga

om föreskrifter för terrängkörning som

utskottet tidigare redovisat. Motionen

avstyrks i denna del.

Reglering av terrängskotertrafik i

känsliga skärgårdsområden m.m.

Propositionen

Regeringen framhåller att

skärgårdsområden kan vara väl så

känsliga som fjällområden när det gäller

störningar från t.ex. motordrivna

fordon. De erfarenheter som vunnits av

de begränsningar som Länsstyrelsen i

Norrbottens län har infört i länets kust-

och skärgårdsområden har varit positiva.

Även andra berörda länsstyrelser bör

närmare överväga de begränsningar av

skotertrafiken som är motiverade från

såväl allmänna naturvårds- och

kulturmiljövårdssynpunkter som för att

begränsa främst bullerstörningar i

känsliga skärgårdsområden. Det bör ske i

nära samarbete med kommunala

myndigheter. Genom ändrade bestämmelser

i terrängkörningsförordningen skall även

kommunerna få möjlighet att inrätta

regleringsområden vad avser

terrängkörning. Härigenom ökas det

lokala ansvarstagandet att reglera

körningen med terrängfordon. Kommunerna

kan därmed inrätta regleringsområden

även i känsliga skärgårdsområden.

Motionerna

I motion Jo29 (m) anförs att det är bra

att besluten om regleringsområden i

skärgården förs ner på en mer lokal nivå

där kunskapen om de faktiska

förhållandena är bättre. Det är

emellertid viktigt att betona att yrkes-

och binäringsfisket, som i dag på många

håll har nytta av snöskotrar, måste ges

garantier att inte drabbas av skadliga

inskränkningar. Möjligheten att

yrkesmässigt använda terrängskoter för

yrkes- och binäringsfiske får inte

försämras i samband med att nya

regleringsområden inrättas i skärgården

(yrkande 3).

I motion Jo32 (mp) anförs att

möjligheten att uppleva tystnaden och

stillheten i naturen med de ljud som hör

naturen till inte får gå förlorad och

måste värnas. Motionärerna förordar

liknande begränsningar som i fjällen med

tysta områden i skärgården (yrkande 18).

Enligt motion Jo36 (c) yrkande 6 kan

även områden i mellanbygden ha liknande

skäl som i skärgården att undantas från

terrängkörning. Inte minst i närheten av

städerna borde tysta, miljövänliga

områden eftersträvas. Skoterleder och

övervakning av lederna bör också finnas

i dessa områden.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning

att det kan finnas starka motiv att

motverka bullerstörningar i

skärgårdsområdena, likaväl som i

fjällområdena. Det är därför angeläget

att berörda länsstyrelser överväger de

begränsningar av skotertrafiken som är

motiverade från bl.a. allmänna

naturvårds- och

kulturmiljövårdssynpunkter. Som

regeringen framhåller är det viktigt att

även kommunerna får möjlighet att

inrätta sådana regleringsområden. För

utskottet framstår motion Jo32 yrkande

18 närmast som ett instämmande i

regeringens överväganden om behovet av

bullerfria områden i skärgårdsområdena.

Utskottet utgår givetvis från att

regeringens överväganden får genomslag i

den praktiska tillämpningen. I

sammanhanget bör tilläggas att

Miljövårdsberedningen nyligen framlagt

ett betänkande med förslag om

ytterligare åtgärder för att begränsa

fordonsbuller i skärgårdarna (Hållbar

utveckling i landets skärgårdsområden,

SOU 1996:153). Utskottet utgår från att

Miljövårdsberedningens förslag kommer

att utgöra underlag för ytterligare

överväganden angående behovet att

motverka bullerstörningar i

skärgårdsområdena. Med det anförda

föreslår utskottet att motion Jo32

yrkande 18 lämnas utan åtgärd.

Beslut om regleringsområden av det

slag som nu åsyftas kommer i

statsrättsligt hänseende att grundas på

bemyndigandena i terrängkörningslagen.

Enligt 3 § andra stycket i denna lag

skall iakttas att körning som är till

gagn för ortsbefolkningen eller som

behövs för yrkesutövning eller annat

nyttigt ändamål ej onödigtvis hindras.

Som framgår av propositionen skall

övervägandena ske i nära samarbete med

kommunala myndigheter. Härigenom bör det

finnas möjlighet att informera

beslutsmyndigheten om sådana

yrkesmässiga behov som berörs i motion

Jo29. Utskottet förutsätter att

synpunkterna i motionen kan tillgodoses

inom ramen för de undantagsbestämmelser

som finns och föreslår att yrkande 3 i

motion Jo29 lämnas utan någon vidare

åtgärd.

Reglerna i 3 § terrängkörningslagen är

så utformade att de möjliggör förbud mot

eller föreskrifter rörande

terrängkörning i de fall körningen kan

medföra olägenhet från

naturvårdssynpunkt eller annan allmän

synpunkt. Härigenom kan således även de

intressen som anges i motion Jo36

yrkande 6 tillgodoses. Möjligheten för

kommunerna att reglera terrängtrafik med

lokala trafikföreskrifter torde också

vara av intresse i detta sammanhang.

Uppföljning och utvärdering av

regleringen i fjällområdet

Propositionen

Det är angeläget att det samlade arbetet

om reglering av färdseln med

terrrängfordon utvärderas. Berörda

länsstyrelser kommer att ges i uppdrag

att i samråd med Naturvårdsverket göra

en årlig uppföljning av utvecklingen på

området, bl.a. när det gäller

kommunernas arbete med

regleringsområden. Regeringen bedömer

att en samlad redovisning och

utvärdering bör ske efter ungefär fyra

år. Om problemen då i allt väsentligt

skulle kvarstå kan regeringen komma att

överväga en mer skärpt reglering.

Motionen

Enligt motion Jo32 (mp) bör

utvärderingen år 2001 bygga på de

kvalitetskriterier som

Miljövårdsberedningen har utformat. Om

utvärderingen av skoterregleringarna år

2001 visar att kommunerna inte inrättat

ytterligare regleringsområden och att

dagens problem kvarstår skall ett nytt

förslag med skoteråkning generellt

tillåten endast på leder och i vissa

områden presenteras riksdagen för beslut

(yrkandena 8 och 9).

Utskottets överväganden

Det system för uppföljning och

utvärdering som förordas av regeringen

ger alla möjligheter att beakta sådana

synpunkter som framförs i motion Jo32.

Som framgår av propositionen håller

regeringen möjligheten öppen att införa

en skärpt reglering om utvärderingen

skulle visa att de aktuella förslagen

inte ger de avsedda effekterna.

Utskottet ser ingen anledning att nu i

detalj ange vilken inriktning

terrängkörningslagstiftningen bör ges i

framtiden i det hypotetiska fall som

anges i motionen. Den fortsatta

utvecklingen och resultatet av

utvärderingen måste givetvis bli

vägledande i detta avseende. Motion Jo32

yrkandena 8 och 9 föranleder inga

ytterligare uttalanden av utskottet.

Miljökrav på terrängskotrar

Propositionen

Frihet från buller och avgaser är en

viktig kvalitet i fjällområdena.

Terrängskotrar är i detta sammanhang ett

problem eftersom bullret kan vara

betydande och avgasutsläppen kan ge

upphov till lokalt höga halter av främst

kolväten. En första nivå av

obligatoriska avgaskrav bör införas för

nya terrängskotrar fr.o.m. den 1 juli

1998. Regeringen avser att inom kort

anmäla ett sådant förslag till EG-

kommissionen och WTO-sekretariatet.

Motionerna

I motion Jo26 (s) förordas en sänkning

av skattesatsen på miljövänliga

tvåtaktsdrivmedel så att priset kommer i

paritet med övriga drivmedel på

marknaden (yrkande 2). Enligt motion

Jo28 (v) yrkande 4 bör

försäljningsskatten på skotrar vara så

utformad att det finns ett starkt

incitament att köpa miljöanpassade

skotrar. Enligt yrkande 6 bör regeringen

inleda samtal med branschen och berörda

myndigheter i Nordamerika, där de stora

marknaderna finns, om internationella

miljökrav på skotrar; det kan gälla

t.ex. bullernivåer,

luftföroreningsemissioner, bränslesorter

m.m. I motion Jo30 (s) förordas

kraftfulla åtgärder för att åstadkomma

en långtgående miljöanpassning av

skotrarna. Enligt motion Jo32 (mp)

yrkande 10 bör regeringen ange en

successiv utveckling och skärpning av

miljöklasserna i syfte att minska

utsläppen av luftföroreningar och

buller. I motion Jo36 (c) yrkande 5

anförs att man med teknikens hjälp bör

kunna lösa bullerproblemen på sikt.

Denna möjlighet bör eftersträvas i det

fortsatta arbetet.

Utskottets överväganden

Enligt vad som anförs i propositionen

bedömer regeringen att det efter år 2000

kan komma att finnas gemensamma

kravnivåer som kan tillämpas för

terrängskotrar. Därmed är det inte

troligt att en nationell svensk standard

motsvarande Miljöklassutredningens

förslag till miljöklass 1 kan införas.

Mot denna bakgrund är det regeringens

uppfattning att miljökrav för

terrängskotrar inledningsvis införs

genom att nya terrängskotrar efter ett

visst datum skall uppfylla bestämda

krav. Frågan om ett system med flera

miljöklasser kan därmed anstå till dess

att internationellt etablerade

kravnivåer kan utnyttjas i systemet.

Regeringen avser nu att anmäla ett

förslag till svenska regler om

obligatoriska buller- och avgaskrav för

terrängskotrar i de anmälningsprocedurer

för förslag till tekniska regler som

finns i EG och enligt GATT-avtalet. De

kravnivåer som kommer att anmälas

grundas på Miljöklassutredningens

förslag till krav i miljöklass 2, dvs.

en tekniknivå som utredningen ansåg vara

möjlig att uppnå genom en optimering av

dagens tvåtaktsmotorer.

Utskottet anser att det av regeringen

aviserade förslaget utgör ett viktigt

första steg i arbetet på en ökad

miljöanpassning av terrängskotrar och

utgår från att regeringen fullföljer

detta arbete på ett kraftfullt och

målmedvetet sätt. När det gäller

förutsättningarna för att genomföra

miljökraven till den 1 juli 1998 kan

utskottet konstatera att det finns

delade meningar om hur lång tid som

krävs för att utveckla

tillfredsställande tekniska lösningar

inom tillverkningsindustrin. I dagsläget

har utskottet emellertid ingen anledning

att frångå den tidsplanering som

regeringen föreslår. Propositionen ger i

denna del uttryck för en målsättning som

inte är rättsligt bindande. Utskottet

ansluter sig till regeringens

överväganden i detta avsnitt.

När det gäller beskattning av drivmedel

m.m. kan nämnas att utskottet i sitt

betänkande 1996/97:JoU4 behandlar en

proposition om miljöklassning av

alkylatbensin. Som framgår av utskottets

uttalanden har frågan om miljörelaterad

beskattning av drivmedel samband med det

arbete som bedrivs av utredningen om

alternativa bränslens och blandbränslens

miljöegenskaper m.m. Med det anförda

föreslår utskottet att motion Jo28

yrkandena 4 och 6 lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet gör samma bedömning i fråga

om motionerna Jo26 yrkande 2, Jo30

(delvis), Jo32 yrkande 10 och Jo36

yrkande 5.

Behörighetskrav för förare av

terrängskoter m.m.

Propositionen

För att få framföra terrängskoter skall

det krävas traktorkort eller körkort.

Regeringen föreslår att bestämmelser om

behörighetskrav införs i körkortslagen

(1977:477). Det enda krav som ställs för

närvarande är att skoterföraren fyllt 16

år. Genom att kräva körkort eller

traktorkort av den som framför

terrängskoter markeras att skoterkörning

är något som kräver ansvarstagande och

kunskap. En sådan reglering gör

sanktionsmöjligheterna vid

regelöverträdelser tydligare genom att

körkortslagens bestämmelser om bl.a.

återkallelse och varning kan tillämpas.

Kravet på körkort eller traktorkort

innebär att straffbestämmelserna i

körkortslagen och i trafikbrottslagen

måste ses över. Dessa ändringar behöver

övervägas ytterligare, och regeringen

återkommer i denna fråga.

Vidare föreslår regeringen att en

särskild förarlicens införs för förare

av terrängskoter. Utformningen av en

sådan licens bör emellertid först

utredas närmare.

Motionerna

I motion Jo27 (s) anförs att kravet på

traktorkort eller körkort inte är

relevant för tillämpning på snöskoter.

Motionärerna föreslår i stället att

regeringen snabbutreder frågan om en

förarlicens (yrkandena 2 och 3). I

motion Jo31 (s) föreslås att den

aviserade förarlicensen blir frivillig

och baseras på skoterklubbarnas

nuvarande utbildning. Det är av stor

betydelse att medlemmarna och de

förtroendevalda i skoterklubbarna även

för framtiden får ett uttalat förtroende

i detta viktiga arbete (yrkande 3).

Enligt motion Jo36 (c) kan kravet på

körkort leda till att många äldre förare

inte får framföra sina fordon de

närmaste åren. Tiden för ikraftträdande

bör därför framflyttas till den 1 juli

1998. I detta arbete bör också beaktas

att i 80 % av skoterolyckorna är förarna

alkoholpåverkade. Ökade insatser krävs

därför för alkoholinformation till

skoterförare (yrkandena 7 och 8).

Utskottets överväganden

Som regeringen anför är det viktigt att

anpassa kraven på terrängskoterförarna

till faktiska förhållanden och att bryta

en icke önskvärd utveckling när det

gäller regelöverträdelser. Det är också

viktigt att man från samhällets sida

ännu starkare än hittills markerar att

skoterkörning är något som kräver

ansvarstagande och kunskap. Krav på

körkort innebär bl.a. att

sanktionsmöjligheterna vid vissa

regelöverträdelser blir tydligare, t.ex.

vid olovlig körning. Vidare ges

möjlighet att genom t.ex. återkallelse

av körkort ingripa mer effektivt mot

upprepade förseelser.

Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag om ändring i

körkortslagen (1977:477, ändrad senast

1996:420). Det innebär att terrängskoter

får föras endast av den som har körkort

eller traktorkort. Med terrängskoter

avses enligt 2 § vägtrafikkungörelsen

terrängmotorfordon med en tjänstevikt av

högst 400 kilogram. Genom att

körkortskravet inte knyts till någon

särskild behörighetsklass enligt 1 §

körkortslagen blir den nedre

åldersgränsen för förande av

terrängskoter även fortsättningsvis 16

år. Traktorkort kan dock enligt 29 §

körkortslagen utfärdas för den som har

fyllt 15 år, om särskilda skäl

föreligger.

Som framgår av propositionen krävs

ytterligare lagändringar när det gäller

bl.a. straffbestämmelserna i

körkortslagen och trafikbrottslagen.

Regeringen återkommer i denna fråga till

riksdagen.

I enlighet med det anförda avstyrker

utskottet motion Jo27 yrkande 2.

I anslutning till motion Jo36 om

svårigheter för vissa förarkategorier

vid övergången till ett system med

körkortskrav vill utskottet hänvisa

till att det enligt körkortsförordningen

finns möjligheter att i enskilda fall

ge undantag från bestämmelserna om

körkortskrav. Som regeringen anför kan

undantagsbestämmelsen utvidgas till att

avse även den föreslagna 2 a §

körkortslagen om krav på körkort eller

traktorkort för förande av

terrängskoter. Utskottet anser att det

i dispensprövningen finns anledning att

visa särskild generositet mot äldre

skoterförare och utgår från att

regeringen beaktar detta vid

utformningen av nya bestämmelser i

körkortsförordningen. Utskottet

avstyrker yrkande 7 i motion Jo36 i den

mån motionen ej tillgodoses med det

anförda.

Utskottet har ingen invändning mot

regeringens överväganden om en särskild

och obligatorisk förarlicens för förare

av terrängskoter. Det hade i och för sig

varit önskvärt att samordna

körkortskravet med frågan om

förarlicens. Det torde emellertid inte

vara praktiskt möjligt att genomföra en

så omfattande utbildningsinsats som det

här är fråga om under en relativt kort

tidsperiod. Det bör i anslutning till

motionerna om skoterföreningarnas

medverkan understrykas att föreningarna

redan i dag gör en viktig insats genom

en omfattande utbildning av förare på

frivillig väg. Det är angeläget att den

resurs som skoterföreningarna

representerar tas till vara i det

fortsatta arbetet. Utskottet utgår från

att regeringen närmare undersöker vilka

möjligheter det finns att genomföra

utbildningen i samarbete med

skoterföreningarna eller att överlåta

ansvaret för utbildningen på sådana

föreningar. I övrigt går utskottet inte

närmare in på frågor om förarlicens,

eftersom regeringen avser att återkomma

med ett mer genomarbetat förslag i

ämnet. Enligt utskottets mening är det

viktigt att sådana förslag utarbetas så

snart som möjligt. Med det anförda

tillgodoses i stor utsträckning

motionerna Jo27 yrkande 3 och Jo31

yrkande 3.

Utskottet delar givetvis synpunkterna i

motion Jo36 yrkande 8 om värdet av

informationsinsatser angående riskerna

med alkoholförtäring vid

snöskoterkörning. Det torde dock vara

uppenbart för var och en att onykterhet

i samband med framförande av fordon är

ett beteende som är både olämpligt och

trafikfarligt och som kan bestraffas

enligt trafikbrottslagen, oavsett om det

gäller vägtrafik eller terrängtrafik. I

årets budgetproposition avsätts medel

för informationsinsatser, som vid behov

bör kunna omfatta även sådana frågor som

avses i motionen.

I övrigt bör det ankomma på behöriga

myndigheter och organisationer, t.ex.

skoterföreningarna, att informera om

riskerna med alkoholförtäring i samband

med terrängkörning. Vid en uppvaktning

inför utskottet av

skoterorganisationerna har det upplysts

att man i den frivilliga

förarutbildningen ägnar stor

uppmärksamhet åt allmänna hänsynsregler,

säkerhetsfrågor och riskerna med

förtäring av droger och alkohol. Det bör

vidare tilläggas att körkortskravet,

liksom en eventuell förarlicens, ger

ytterligare möjligheter för myndigheter

och trafikskolor m.fl. att i ordnade

former informera om dessa frågor.

Utskottet avstyrker motionen i denna del

i den mån den ej blivit tillgodosedd.

Luftfartyg i fjällen

Propositionen

Luftfartsverket bör ges i uppdrag att, i

samarbete med bl.a. Naturvårdsverket och

Försvarsmakten, se över behovet av

ytterligare restriktioner för

överflygningar med luftfartyg i fjällen.

Vissa bestämmelser i

luftfartslagstiftningen om landning bör

ses över av Luftfartsverket. Berörda

länsstyrelser bör ges i uppdrag att se

över restriktioner för landning i olika

regleringsområden.

Motionerna

Enligt motion Jo28 (v) yrkande 7 bör

flygverksamheten begränsas i

fjällvärlden. Redan nu kan vissa områden

befrias från flygtrafik utifrån

bedömningarna i Naturvårdsverkets

fjällutredning. Flygtrafiken bör också

hänvisas till vissa stråk för att

minimera bullerstörningarna. Också i

motionerna Jo33 (fp) yrkande 2 och Jo35

(kds) yrkande 3 förordas ytterligare

begränsningar respektive kanalisering av

flygverksamheten i fjällen. Vissa

områden borde redan nu ha utpekats som

fria från flygtrafik.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning

att flygtrafiken utgör en av

bullerkällorna i fjällen och att

ytterligare restriktioner kan behövas

för att bevara fjällområdenas karaktär

av ostördhet. Det uppdrag som aviseras i

propositionen bör kunna ge underlag för

mer konkreta åtgärder i enlighet med

motionerna Jo28, Jo33 och Jo35.

Motionerna bör i berörda delar inte för

närvarande föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Rennäringen

Propositionen

Det centrala myndighetsansvaret för

rennäringen bör ligga kvar på

Jordbruksverket. Sametinget har också

ett särskilt ansvar för att styra

utvecklingen av rennäringen. I

rennäringslagen skrivs in ett miljömål

av innebörd att rennäringen skall

bedrivas så att naturbetesmarkernas

långsiktiga produktionsförmåga

upprätthålls och att markerna uthålligt

ger en god avkastning samtidigt som den

biologiska mångfalden bevaras. En ny

metod för renbetesinventering bör

utvecklas i enlighet med tidigare

upplagt program. I samband med översynen

av det svenska

miljöersättningsprogrammet för

jordbruksnäringen kommer att övervägas

om rennäringen även kan omfattas av

miljöstöd. Berörda länsstyrelser bör ges

i uppdrag att i samråd med berörda

samebyar upprätta åtgärdsprogram för

överbetade områden.

I redovisningen för samebyarnas

markanvändning bör speciellt värdefulla

eller känsliga områden för renskötseln,

naturvården och kulturmiljövården anges.

Anmälningsskyldighet för samråd med

länsstyrelsen bör införas i fråga om

anordnande av renstängsel eller annan

fast anläggning för rennäringen.

Länsstyrelserna och samebyarna bör

överväga i vilken utsträckning

befintliga renstängsel kan tas bort.

Från år 2000 bör endast fordon som

uppfyller särskilda krav vad gäller

marktryck vid barmarkskörning vara

tillåtna. Naturvårdsverket ges i uppdrag

att efter samråd med Vägverket utforma

föreskrifter för terrängfordon om bl.a.

högsta marktryck.

Länsstyrelsens beslut enligt

rennäringslagen (1971:437) skall

överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol i stället för hos

Jordbruksverket. Beslut om upplåtelse av

nyttjanderätt skall dock överklagas hos

regeringen. Avser beslutet upplåtelse av

rätt till jakt eller fiske, får det

endast överklagas av berörd sameby.

Bestämmelserna om besittningsskydd i

jaktlagen skall inte gälla för

upplåtelser enligt rennäringslagen.

Motionerna

I motion Jo29 (m) yrkande 4 anförs att

inskränkningar i möjligheten till

barmarkskörning försvårar renskötseln.

Enligt motionen bör barmarkskörning i

samband med och i anslutning till

renskiljning undantas från den

föreslagna skärpta regleringen. Eftersom

renskiljning endast pågår under vissa

tider och på vissa ställen innebär inte

ett sådant undantag något hinder för

ambitionen att minska belastningen på

kalfjället.

Enligt motion Jo32 (mp) bör

rennäringsfrågorna ges större tyngd i

myndighetsarbetet. Jordbruksverket har

haft ett betungande arbete med

förändringar av jordbrukspolitiken efter

EU-anslutningen. I likhet med

Miljövårdsberedningen anser motionärerna

att rennäringsfrågorna bör flyttas till

Glesbygdsverket (yrkande 11). I

anslutning till förslaget om miljömål

m.m. föreslås att gränsstängslen mot

Norge i den södra delen av fjällkedjan

tas bort i syfte att minska nedslitning

av fjällvegetationen. Renbetesavtalen

med Norge bör omförhandlas så att

renarnas vandring i väst-östlig riktning

kan återupptas (yrkandena 12 och 13).

I motion Jo34 (c) välkomnas förslaget

om ett miljömål för rennäringen. För att

riksdagen skall ges möjlighet att ta

ställning till hur det uppställda

miljömålet följs bör regeringen

återkomma med redovisningar hur målet

uppnås och vilka åtgärder som vidtas för

att uppnå det (yrkande 3).

Enligt motion Jo35 (kds) krävs

renbetesinventeringar med en metod som

ger ett adekvat och vederhäftigt

resultat med avseende på betesmarkernas

kapacitet. Det brådskar att slutföra det

påbörjade inventeringsarbetet så att

eventuell överbetning snabbt kan

konstateras. Åtgärdsprogram för att

komma till rätta med överbetning bör

snarast utarbetas i samarbete med

samebyarna. Vidare instämmer

motionärerna i att Jordbruksverket blir

central myndighet för rennäringen tills

vidare men vill markera att Sametinget

på sikt bör överta dessa uppgifter

(yrkandena 6 och 7).

Utskottets överväganden

Regeringen redovisar utförligt i

propositionen vilka myndighetsuppgifter

och verksamheter som har samband med

rennäringen. Ett stort antal viktiga och

betungande uppgifter av betydelse för

rennäringen ingår i Jordbruksverkets

ansvarsområde. Utskottet delar

regeringens bedömning att övervägande

skäl talar för att det centrala

myndighetsansvaret för rennäringsfrågor

ligger kvar på Jordbruksverket. Därmed

avstyrks motion Jo32 yrkande 11.

Vidare avstyrker utskottet motion Jo35

yrkande 7 om huvudmannaskap för

rennäringen.

Det är enligt utskottets mening

värdefullt att rennäringslagen

kompletteras med ett miljömål. Utskottet

tillstyrker förslaget. I anslutning till

motion Jo34 yrkande 3 vill utskottet

framhålla att det är viktigt att

miljömålet uppfylls och att resultatet

redovisas för riksdagen. Om en sådan

redovisning skall vara meningsfull krävs

dock först att metoder utarbetas för

att mäta måluppfyllelsen i termer av

bl.a. naturbetesmarkernas långsiktiga

produktionsförmåga och bibehållen

biologisk mångfald. Dessa frågor

sammanhänger även med det riksdagsbeslut

om renbetesinventeringarna som utskottet

hänvisar till nedan. När angivna

förutsättningar föreligger utgår

utskottet från att resultatet av det nya

miljömålet redovisas, t.ex. i samband

med regeringens årliga miljöredovisning

till riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks

i den mån det ej kan anses tillgodosett.

Riksdagen har år 1994 gjort ett

uttalande angående renbetesinventeringen

(se 1993/94:BoU11). Som närmare

redovisas i propositionen (s. 56 f.)

pågår ett arbete med att utveckla en ny

metod för renbetesinventeringar.

Regeringen bedömer att en ny

inventeringsmetodik kan redovisas i

budgetpropositionen hösten 1997.

Utskottet hänvisar härvidlag till

redovisningen i proposition 1996/97:1

utg.omr. 23. Något ytterligare

riksdagsuttalande i detta ämne behövs

inte, och utskottet avstyrker motion

Jo35 yrkande 6.

Enligt yrkande 12 i motion Jo32 bör

renstängslen mot Norge i den södra delen

av fjällkedjan tas bort för att minska

nedslitning av fjällvegetationen.

Utskottet avstyrker detta yrkande med

hänvisning till att frågan ej kan

avgöras genom ett ensidigt beslut från

svensk sida. Ett sådant beslut skulle

stå i strid med 1972 års

renbeteskonvention mellan Sverige och

Norge.

Renbeteskonventionen mellan Sverige och

Norge gäller t.o.m. den 30 april år

2002. Den svenska regeringen har hos den

norska regeringen påkallat att en

blandad svensk-norsk kommission

tillsätts för att utreda behovet av

fortsatt renbetning i det andra landet.

Regeringen utgår från att kommissionen i

enlighet med vad Jordbruksverket

föreslagit i sin aktionsplan för

biologisk mångfald noga uppmärksammar

behovet av stängsel och att nödvändiga

stängsel dras på ett sätt som minimerar

risken för skador på miljön. Uttalandet

ligger i linje med synpunkterna i motion

Jo32 yrkande 13. Även denna fråga måste

i första hand utredas och övervägas i

bilaterala förhandlingar mellan Sverige

och Norge. Med det anförda avstyrker

utskottet motionen i denna del.

När det gäller regleringen av

barmarkskörning på kalfjället

konstaterar regeringen att vissa fordon

har större påverkan än andra på

terrängen. Som regeringen anför måste

rennäringens legitima krav att bedrivas

rationellt och med utnyttjande av modern

teknik ske inom ramen för den hänsyn som

krävs för att uppfylla rennäringens nya

miljömål. Utskottet är därför inte

berett att förorda några generella

undantag för de situationer som anges i

motion Jo29 yrkande 4. Det får

förutsättas att dispenser kan ges i

enskilda fall om det skulle uppstå behov

av särskilda hänsynstaganden till

rennäringen. Motionen avstyrks i denna

del.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i fråga om överklagande av

beslut i rennäringsärenden.

Mineralutvinning

Propositionen

Anmälningsskyldighet för samråd med

länsstyrelsen bör införas i fråga om

undersökningsarbete enligt minerallagen

(1991:45) inom område som avses i 3 kap.

5 § lagen om hushållning med

naturresurser m.m. Undersökningsarbete

bör utföras så att det kan antas ske

utan att påtaglig skada för områdets

natur- och kulturvärden uppkommer samt

utan att områdets karaktär påverkas.

Naturvårdsförordningen bör kompletteras

med bestämmelser om obligatorisk anmälan

om samråd i fråga om undersökningsarbete

enligt minerallagen i angivna områden.

Motionen

Enligt motion Jo32 (mp) yrkande 14 är

mineralutvinning och annan exploatering

i fjällområdena inte önskvärda eftersom

det skulle innebära mycket stora och

bestående skador. Skyddsbestämmelserna i

naturresurslagen är inte tillräckliga,

eftersom mineralutvinning kan tillåtas

om det finns särskilda skäl. Man bör nu

gå längre än regeringen föreslagit och

ge fjällområdena ett starkare skydd mot

exploateringar. Naturresurslagens

gränser bör ses över så att större

områden ges ett sådant starkare skydd.

Minerallagen bör ändras så att

undersökningsarbete i obrutna

fjällområden inte får ske utan

regeringens medgivande. Regeringen bör

ge Boverket i uppdrag att lämna förslag

till hur skyddet av fjällområdena kan

förbättras så att mineralutvinningen

inte kan komma till stånd i de obrutna

fjällområdena.

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet har enligt sitt

yttrande tidigare anfört att endast

mycket starka samhällsintressen bör leda

till gruvdrift i de obrutna

fjällområdena och att avvägningen i den

praktiska hanteringen måste bli beroende

av den vikt man tillmäter ett aktuellt

brytningsintresse. Den utformning NRL

fått i detta avseende måste enligt

utskottet anses väl avvägd.

Utredningsarbetet rörande minerallagen

bör enligt utskottet avvaktas innan

riksdagen tar ställning till frågan om

hur minerallagens regler bör se ut vad

gäller de obrutna fjällområdena.

Näringsutskottet gör en utförlig

redovisning av gällande regler i

naturvårds- och minerallagstiftningen

och konstaterar att de av regeringen

aviserade åtgärderna kan leda till vissa

oklarheter för berörda företag vad

gäller skillnaden mellan nuvarande

tillståndsprövning enligt minerallagen

och den samrådsskyldighet som regeringen

ämnar föreskriva i

naturvårdsförordningen. Näringsutskottet

har dock inget att erinra mot att det

införs ett samrådskrav i förordningen

som uttryckligen är inriktat mot

undersökningsarbete enligt minerallagen.

Utskottet erinrar om att Gruvkommittén

nyligen avlämnat ett betänkande,

Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152)

och förutsätter att regeringen i

beredningen av kommitténs förslag

beaktar behovet av att undanröja

eventuella oklarheter. Beträffande

motion Jo32 yrkande 14 anför

näringsutskottet att det inte finns

några bärande motiv för att överföra

tillståndsprövningen i ärenden om

undersökningsarbete från länsstyrelsen

till regeringen. De aktuella

bedömningarna görs bäst på den lokala

nivån, och det finns ingen anledning att

betvivla att miljöprövningen utförs på

samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen

som i regeringskansliet.

Jordbruksutskottet ansluter sig till

bostadsutskottets och näringsutskottets

bedömning och avstyrker motion Jo32

yrkande 14.

Turism

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1995 om

inriktningen och omfattningen av

turistpolitiken (prop. 1994/95:177,

bet.1994/95:KrU28). Målet för

turistpolitiken är att Sverige skall ha

en hög attraktionskraft som turistland

och en långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring. En särskild myndighet,

Turistdelegationen, inrättades den 1

juli 1995 med uppgift att förbättra

samordningen av olika statliga insatser

som kan medverka till att stärka

turistnäringens utveckling samt för att

öka samverkan mellan staten, regionala

organ, kommuner och näringen.

Turistdelegationen har av regeringen

fått i uppdrag att utarbeta ett

handlingsprogram, vilket skall vara ett

stöd för samarbetet på de mest centrala

områdena i utvecklingen av svensk

turism. Uppdraget omfattar även frågor

om inriktningen av miljöanpassad turism.

Regeringen avser att ändra instruktionen

för Turistdelegationen så att

myndighetens sektorsansvar för miljön

framgår tydligt.

Motionerna

Enligt motion Jo32 (mp) är det positivt

att Turistdelegationens sektorsansvar

för miljön förtydligas. Motionärerna

förutsätter att delegationen lägger stor

vikt vid miljöfrågorna under

utarbetandet av handlingsprogrammet och

föreslår att konsekvensbeskrivningar som

beskriver olika turistprojekts miljö-

och naturpåverkan genomförs. Detta bör

göras såväl i samband med planering av

nya anläggningar och arrangemang som vid

utbyggnad av befintliga anläggningar

(yrkande 15).

I motion Jo35 (kds) förordas en regel

som anger att turismföretag måste

redovisa vilka naturhänsyn man planerar

vid utbyggnad och vid start av nya

arrangemang. Vidare föreslås att nya

företag utvecklas inom samisk turism med

inriktning på s.k. eko- och

kulturturism (yrkandena 4 och 5).

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet anför att kravet på

miljökonsekvensbeskrivningar i plan- och

bygglagen, PBL, gäller för

detaljplanelagt område och torde träffa

flertalet turistanläggningar. Krav på

miljökonsekvensbeskrivning finns också i

annan lagstiftning. Vidare hänvisar

utskottet till Miljöbalksutredningens

arbete och föreslår att motion Jo32

avstyrks i berörd del.

Näringsutskottet anför, efter

redovisning av gällande bestämmelser,

att den befintliga lagstiftningen

ställer omfattande krav på att

miljökonsekvensbeskrivningar skall

upprättas i de fall en anläggning bedöms

medföra betydande inverkan på miljön

eller hushållningen med naturresurser.

Yrkandet i motion Jo32 om krav på

miljökonsekvensbeskrivningar är redan

tillgodosett i gällande regelverk.

Jordbruksutskottet delar

bostadsutskottets och näringsutskottets

bedömning och vill i anslutning till

motionerna Jo32 och Jo35 anföra

följande. I den del motionerna avser

fasta anläggningar för turism och

friluftsliv finns det, som framgår av de

ovan angivna utskottens yttranden, ett

antal lagbestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar och

hänsynstaganden till miljöintressen vid

markexploatering m.m. som går i samma

riktning som motionärerna önskar.

Utskottet vill särskilt erinra om att

turismföretag i form av fasta

anläggningar berörs av särskilda

skyddsregler mot exploatering i vissa

områden i landet, däribland kustområden

och obrutna fjällområden (3 kap.

naturresurslagen). Vidare har regeringen

i 5 kap. 2 § naturresurslagen erhållit

bemyndigande att ställa krav på

miljökonsekvensbeskrivningar enligt de

lagar som anges i 1 kap. 2 §, vari ingår

bl.a. plan- och bygglagen. En sådan

beskrivning skall möjliggöra en samlad

bedömning av en planerad anläggnings,

verksamhets eller åtgärds inverkan på

miljön, hälsan och hushållningen med

naturresurser. Särskilt bör nämnas att

det i 5 kap. 18 § finns bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivning som omfattar

bl.a. uppförande av skidliftar eller

kabinbanor, hotellkomplex eller

fritidsbyar samt permanenta tävlings-

eller testbanor för bilar eller

motorcyklar. Också i 25 §

naturvårdsförordningen (1987:939) finns

bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar för företag

som kan påverka natur och miljö.

I den aktuella propositionen anförs

(s. 68) att Miljövårdsberedningen har

föreslagit att länsstyrelsen skall kunna

meddela anmälningsplikt för

organisationer av en viss aktivitet i

ett visst område. Motsvarande fråga har

även behandlats i Naturvårdsverkets

rapport Allemansrätten och kommersen

(rapport 4446). Miljövårdsberedningens

förslag i denna del och

Naturvårdsverkets rapport har

överlämnats till Miljöbalksutredningen

för beaktande i utredningens arbete.

Utredningen har föreslagit (SOU 1996:103

s. 321) att miljöbalkens generella

regler för verksamheter skall gälla även

verksamhet bestående i att organisera

friluftsliv. Av detta följer bl.a. att

organisatören skall vidta förebyggande

åtgärder för att förhindra att

deltagarna orsakar skada och att

anmälningsplikt kan införas för

organisatörens verksamhet.

Sammanfattningsvis konstaterar

utskottet att motionerna Jo32 yrkande 15

och Jo35 yrkande 4 är väl tillgodosedda

i de delar de avser miljöprövning av

fasta anläggningar för turism. Vidare

utgår utskottet från att frågorna om

turismens miljöpåverkan kommer att ägnas

fortsatt uppmärksamhet i olika

sammanhang, inte minst inom

Turistdelegationen. I avvaktan på

fortsatta överväganden om det av

regeringen angivna handlingsprogrammet

och om lagreglerade hänsynstaganden m.m.

i den framtida miljölagstiftningen

föreslår utskottet att yrkandena lämnas

utan vidare åtgärd.

Motion Jo35 yrkande 5 om utveckling av

samisk turism m.m. går bl.a. ut på att

samerna själva bör ta initiativ till och

ansvara för utvecklingen på detta

område. I den mån motionen också tar

sikte på insatser från det allmännas

sida vill utskottet erinra om att det

åvilar Sametinget att verka för en

levande samisk kultur och därvid ta

initiativ till verksamheter och föreslå

åtgärder som främjar denna kultur. Som

framgår av näringsutskottets yttrande

finns det inom ramen för EU:s

strukturstöd m.m., mål 6, möjlighet att

erhålla stöd inom områdena

företagsutveckling, kompetensutveckling,

jordbruk, fiske och naturresurser, lokal

utveckling och samisk utveckling. I det

svenska programdokumentet för mål 6

anförs att samernas behov kommer att

ägnas speciell uppmärksamhet. För

perioden 1995-1999 har avsatts ca 16

miljoner ecu inom delområdet Åtgärder

inom turism och kultur och för samisk

utveckling ca 15 miljoner ecu. Enligt

näringsutskottet uppgår resurserna inom

delområdet Samisk kultur under perioden

till ca 42 miljoner kronor. Sametinget

och Samefonden skall här svara för den

nationella, offentliga medfinansieringen

på ca 21 miljoner kronor.

Enligt ett pressmeddelande den 24

oktober 1996 från Närings- och

handelsdepartementet har regeringen

fördelat 90 miljoner kronor till

marknadsföring av Sverige som

turistland. Tidigare i år har 11

miljoner kronor avsatts för

turismforskning vid Mitthögskolan.

Åtgärderna utgör en uppföljning av

riksdagens beslut om

sysselsättningsskapande åtgärder m.m.

(1995/96:

FiU15).

I likhet med näringsutskottet anser

jordbruksutskottet att motion Jo35

yrkande 5 är tillgodosedd genom de

betydande insatser som är under

genomförande. Motionen påkallar ingen

ytterligare åtgärd i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samordnad

fjällplanering m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (mp)

2. beträffande

terrängkörningslagen

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag och med avslag på

motion 1995/96:Jo34 yrkande 1 antar

förslaget till lag om ändring i

terrängkörningslagen (1975:1313),

3. beträffande skärpning av

terrängkörningslagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo28 yrkande 2, 1995/96: Jo33

yrkande 1, 1995/96:Jo34 yrkande 2 och

1995/96:Jo35 yrkande 1,

res. 2 (c)

4. beträffande förslag om

ytterligare regleringsområden

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo28 yrkande 1,

5. beträffande beslut om

regleringsområden utan ytterligare

samråd m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4,

res. 3 (mp)

6. beträffande målinriktad

skotertrafik m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkandena 6 och 7,

res. 4 (mp)

7. beträffande förbud mot nya

skoterleder i regleringsområden

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 5,

res. 5 (mp)

8. beträffande medverkan på

lokal nivå m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo27 yrkande 1, 1995/96: Jo29

yrkande 1, 1995/96:Jo30 delvis,

1995/96:Jo31 yrkande 2 samt

1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2,

res. 6 (m, c)

9. beträffande transport av

jaktvapen på terrängfordon

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 16,

res. 7 (mp)

10. beträffande ändring av

terrängtrafikkungörelsen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 17,

11. beträffande generell

hastighetsbegränsning för

terrängskotrar

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,

1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29

yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1,

1995/96:Jo35 yrkande 2 samt

1995/96:Jo36 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår

motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och

1995/96:Jo36 yrkande 4,

res. 8 (m)

res. 9 (fp, mp)

res. 10 (v)

12. beträffande förslag om

finansiering av övervakning och

information

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo28 yrkande 3,

res. 11 (v)

13. beträffande

regleringsområden i skärgården

m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo32 yrkande 18 och

1995/96:Jo36 yrkande 6,

14. beträffande dispens för

yrkesfiske m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo29 yrkande 3,

15. beträffande uppföljning och

utvärdering m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkandena 8 och 9,

16. beträffande miljökrav på

terrängskotrar

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo30 delvis, 1995/96:Jo32

yrkande 10 och 1995/96:Jo36 yrkande

5,

17. beträffande skatt på

drivmedel m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo26 yrkande 2 och 1995/96:

Jo28 yrkande 4,

res. 12 (v, mp)

18. beträffande samtal med

skoterbranschen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo28 yrkande 6,

19. beträffande behörighetskrav

för förare av terrängskoter

att riksdagen med bifall till

regeringens förslag samt med avslag

på motionerna 1995/96:Jo27 yrkandena

2 och 3, 1995/96:Jo31 yrkande 3 och

1995/96:Jo36 yrkande 7 antar

förslaget till lag om ändring i

körkortslagen (1977:477),

res. 13 (m)

20. beträffande insatser för

alkoholinformation

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo36 yrkande 8,

21. beträffande flygverksamhet i

fjällen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo28 yrkande 7, 1995/96: Jo33

yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 3,

22. beträffande central

rennäringsmyndighet

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo32 yrkande 11 och

1995/96:Jo35 yrkande 7,

res. 14 (mp)

23. beträffande rivning av

renstängsel mot Norge

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 12,

24. beträffande omförhandling av

renbeteskonventionen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 13,

25. beträffande

renbetesinventering

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo35 yrkande 6,

26. beträffande miljömål för

rennäringen

att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i

rennäringslagen (1971:437),

27. beträffande redovisning av

miljömål för rennäringen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo34 yrkande 3,

28. beträffande barmarkskörning

på kalfjället

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo29 yrkande 4,

res. 15 (m)

29. beträffande

mineralutvinning

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo32 yrkande 14,

res. 16 (mp)

30. beträffande

miljökonsekvensbeskrivningar för

turismprojekt

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo32 yrkande 15 och

1995/96:Jo35 yrkande 4,

res. 17 (fp, mp)

31. beträffande samisk natur-

och kulturturism

att riksdagen avslår motion

1995/96:Jo35 yrkande 5,

32. beträffande jaktlagen

att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i jaktlagen

(1987:259).

Stockholm den 5 november 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus

(c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s),

Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Ingemar Josefsson (s), Eva Eriksson

(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c), Berndt Sköldestig

(s) och Ola Sundell (m).

Reservationer

1. Samordnad fjällplanering m.m. (mom.

1)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med

Jordbruksutskottet delar och på s. 9

slutar med yrkande 2 bort ha följande

lydelse:

Fjällområdena är en betydelsefull

nationell resurs med betydande värden

för nuvarande och kommande generationer.

En utvecklad och samordnad

fjällplanering bör därför, som föreslås

i Miljöpartiets motion Jo32, slås fast i

de kommunala översiktsplanerna.

Utskottet anser således att man bör ta

fasta på förslaget från

Miljövårdsberedningen. Detta innebär

också att länsstyrelserna bör få i

uppdrag att ta fram underlag för de

fjällkommuner som omfattas av 3 kap. NRL

och att Boverket bör utforma vägledning

för detta arbete. Den planering som är

nödvändig bör påbörjas nu. Det finns

enligt utskottets mening inte något

hinder i den nuvarande

naturresurslagstiftningens utformning

som gör att man bör avvakta den nya

miljöbalken.

När det gäller fjälldelegationen

instämmer utskottet i motionärernas krav

att fjälldelegationen bör ges klara

direktiv att dess arbete skall utgå från

en hållbar utveckling och att ett

tillvaratagande av miljö- och

naturresurser skall vara vägledande för

delegationens arbete. Som anförs i

motionen bör miljö- och naturvården vara

väl företrädd i delegationen.

Riksdagen bör med anledning av motion

Jo32 yrkandena 1 och 2 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande samordnad

fjällplanering m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkandena 1 och 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Skärpning av terrängkörningslagen

m.m. (mom. 3)

Lennart Daléus och Lennart Brunander

(båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet vill

och på s. 13 slutar med Jo35 yrkande 1

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ...(=utskottet)... med

kommunen. Utskottet delar den

uppfattning som framförs i motion Jo34

m.fl. motioner att många skäl talar för

ett generellt förbud mot skoterkörning

även i Sverige. Ett sådant förbud kan

kombineras med ett antal särregler för

viss trafik, i vissa områden och på

vissa leder. Enligt utskottets bedömning

torde det av regeringen förordade

alternativet knappast leda till en

minskning av skotertrafiken. För att

uppnå en uthållig utveckling i

fjällvärlden krävs det att den negativa

miljöpåverkan som terrängkörningen

innebär minskar. De problem och skador

som dagens omfattande skotertrafik

orsakar på naturen och för friluftslivet

är utförligt redovisade i ett flertal

utredningar inklusive den senaste

utredningen, utförd av

Miljövårdsberedningen. På sikt kommer

den omfattande terrängtrafiken att få

konsekvenser för såväl rennäring, jord-

och skogsbruk som turistnäringen i

fjällområdet. Samtliga dessa näringar är

beroende av en utveckling som innebär

att utnyttjandet av naturresurserna inte

överskrider resursernas uthålliga

produktionskapacitet.

Ett annat viktigt skäl för att införa

ett generellt förbud mot terrängkörning

är att den inte kan anses vara förenlig

med allemansrätten och äganderätten till

mark. Det faktum att man i dag kan ta i

anspråk annans mark för överfart med

motorfordon innebär en allvarlig

inskränkning i den privata äganderätten,

särskilt med tanke på att denna överfart

kan leda till skador på mark och

växtlighet som är till förfång för

markägaren. Överfart med

terrängmotorfordon bör således, som

huvudregel, endast kunna ske med

markägarens medgivande.

Utskottet anser följaktligen att ett

generellt förbud mot att framföra

motordrivna terrängfordon bör införas i

landets fjällområden. Förbudet bör

utformas så att körning tillåts då den

sker i samband med behov relaterade till

näringsverksamhet och till myndigheters

verksamhet. Dessutom bör körning vara

tillåten på för ändamålet särskilt

anordnade leder och i områden som

särskilt avsatts som lämpliga för

terrängkörning. Möjligheten att inrätta

leder och ange sådana områden bör ges

till berörda kommuner. Besluten bör

föregås av samråd med kommunens

invånare.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett nytt förslag om skärpning av

terrängkörningslagen enligt de

riktlinjer som utskottet förordat ovan.

I avvaktan på ett sådant förslag kan

utskottet tills vidare godta regeringens

förslag till ändring av

terrängkörningslagen, eftersom detta

innebär en visserligen begränsad men

dock skärpning av dagens alltför

liberala regelsystem. I enlighet härmed

anser utskottet att riksdagen av

formella skäl ej bör bifalla

avslagsyrkandet i motion Jo34.

Vad utskottet anfört om grunderna för

en reform av terrängkörningslagen bör

riksdagen med anledning av motionerna

Jo28 yrkande 2, Jo33 yrkande 1, Jo34

yrkande 2 och Jo35 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande skärpning av

terrängkörningslagen m.m.

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 2,

1995/96:Jo33 yrkande 1, 1995/96:Jo34

yrkande 2 och 1995/96:Jo35 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Beslut om regleringsområden utan

ytterligare samråd m.m. (mom. 5)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Även i och på

s. 14 slutar med dessa delar bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i mp-motionen Jo32

så till vida att det inom ramen för

Miljövårdsberedningens arbete skett ett

omfattande samråd med länsstyrelser och

kommuner. Detta bör underlätta

regeringens arbete med de nya regler

ingsområdena. I många fall torde

tillräckligt samråd ha ägt rum för att

beslut skall kunna fattas i stort sett

omgående. Utskottet föreslår att

riksdagen uttalar att arbetet med

inrättande av regleringsområden bör

bedrivas skyndsamt. Vidare anser

utskottet, i likhet med motionärerna,

att regeringen snarast bör inrätta

ytterligare ett regleringsområde BD 7

Riksgränsen. Riksgränsen är ett viktigt

skidområde i anslutning till

turistanläggningarna Riksgränsen,

Katterjokk och Björkliden, som är mycket

belastat av skotertrafik. Vad utskottet

anfört bör riksdagen med anledning av

motion Jo32 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande beslut om

regleringsområden utan ytterligare

samråd m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkandena 3 och 4 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Målinriktad skotertrafik m.m. (mom.

6)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med I anslutning

och slutar med vara målinriktad bort

ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo32 bör

utgångspunkten för regelsystemet vara

att skotertrafik i fjällen i första hand

skall utgöras av målinriktad

dagturstrafik till utflyktsmål för

naturupplevelser, fiske m.m. Reglerna

bör vidare utformas så att de motverkar

okynnesåkning och bullrande trafik på

sjöar och uppför fjällsluttningar. Detta

bör riksdagen, med anledning av motion

Jo32 yrkande 6, som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande målinriktad

skotertrafik m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt lämnar motion

1995/96:Jo32 yrkande 7 utan vidare

åtgärd,

5. Förbud mot nya skoterleder i

regleringsområden (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Utskottet

delar och slutar med denna del bort

ha följande lydelse:

Som framgår av motion Jo32 finns det

redan ca 200 mil skoterleder i dagens

regleringsområden. Riksdagen bör med

anledning av yrkande 5 i motionen uttala

att nya skoterleder i princip inte skall

få anläggas i regleringsområdena.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande förbud mot nya

skoterleder i regleringsområden

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Medverkan på lokal nivå m.m. (mom. 8)

Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m),

Ingvar Eriksson (m), Eva Björne (m),

Lennart Brunander (c) och Ola Sundell

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet har

och slutar med vidare åtgärd bort ha

följande lydelse:

I anslutning till motionerna och

bostadsutskottets yttrande vill

jordbruksutskottet för sin del ännu

starkare understryka vikten av att en

närhetsprincip gör sig gällande i alla

frågor som gäller reglering av

snöskotertrafiken. Regeringen bör som

utgångspunkt för sin handläggning av

frågorna om regleringsområden och

skotertrafikleder tillämpa den

grundläggande principen att kommunernas

åsikter skall beaktas i största möjliga

utsträckning. Detta gäller givetvis även

sådana frågor som t.ex. hastighetsregler

och dispenser för vissa förarkategorier.

Endast större nationella och regionala

intressen bör leda till avsteg från

denna princip. Riksdagen bör med

anledning av de berörda motionerna Jo27

yrkande 1, Jo29 yrkande 1, Jo30 delvis,

Jo31 yrkande 2 och Jo36 yrkandena 1 och

2 göra ett särskilt uttalande till

regeringen om vikten av att

närhetsprincipen tillämpas.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande medverkan på lokal

nivå m.m.

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Jo27 yrkande 1,

1995/96:Jo29 yrkande 1, 1995/96:Jo30

delvis, 1995/96:Jo31 yrkande 2 och

1995/96:Jo36 yrkandena 1 och 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Transport av jaktvapen på

terrängfordon (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Utskottet vill

och slutar med yrkande 16 bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo32 kan

länsstyrelserna ge dispens från förbudet

mot transport av jaktvapen på

terrängfordon för att möjliggöra

transport till och från ett jaktområde.

Detta innebär att i stort sett all mark

där jakt är tillåten ligger öppen för

jägare under den del av året då det är

skoterföre. En skärpning av

dispensregeln i 23 § jaktförordningen är

enligt utskottets mening befogad.

Paragrafen bör ändras så att den nu

åsyftade dispensmöjligheten endast

gäller dem som är handikappade eller

behöver vapen för sin yrkesutövning. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motion Jo32 yrkande 16 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande transport av

jaktvapen på terrängfordon

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Generell hastighetsbegränsning för

terrängskotrar (mom. 11)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva

Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med Utskottet

delar och slutar med till känna bort

ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Jo29

m.fl. motioner anser utskottet att någon

allmän hastighetsbegränsning för

terrängskotrar inte bör införas.

Förslaget har kritiserats av ett flertal

viktiga remissinstanser. Ett avgörande

skäl för utskottets ställningstagande är

att det skulle bli mycket svårt att

övervaka och kontrollera efterlevnaden

av en allmän hastighetsgräns. I de

områden där det finns anledning att

begränsa hastigheten av t.ex. hänsyn

till övrigt friluftsliv och

naturvårdsintressen m.m. finns det redan

nu goda möjligheter att meddela

föreskrifter om hastighetsgränser. Det

bör således ankomma på behöriga organ

(Naturvårdsverket, länsstyrelser och

kommuner) att besluta om nödvändiga

lokala hastighetsbegränsningar där detta

är befogat. Vad utskottet anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna

Jo26 yrkande 1, Jo27 yrkande 4, Jo29

yrkande 2, Jo35 yrkande 2 och Jo36

yrkande 3 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande generell

hastighetsbegränsning för

terrängskotrar

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,

1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29

yrkande 2, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och

1995/96:Jo36 yrkande 3 samt med

avslag på motionerna 1995/96:Jo28

yrkande 5, 1995/96:Jo31 yrkande 1 och

1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Generell hastighetsbegränsning för

terrängskotrar (mom. 11)

Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med Utskottet

delar och slutar med till känna bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedöming

att det är befogat att införa en

generell hastighetsgräns för

terrängskotrar. Både säkerhets- och

miljöskäl och behovet av att begränsa

bullerstörningarna och konflikterna med

övrigt friluftsliv talar för en sådan

reglering. Som regeringen framhåller är

det vid normal användning av

terrängskoter i terräng knappast möjligt

och inte heller nödvändigt att framföra

normala skotrar med högre hastighet än

50 km/tim. Bestämmelser om en sådan

hastighetsbegränsning bör föras in i

terrängtrafikkungörelsen. Utskottet

ställer sig således bakom regeringens

överväganden i detta avsnitt och

avstyrker motionerna Jo26 yrkande 1,

Jo27 yrkande 4, Jo29 yrkande 2, Jo31

yrkande 1, Jo35 yrkande 2 och Jo36

yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande generell

hastighetsbegränsning för

terrängskotrar

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Jo26 yrkande 1, 1995/96:Jo27

yrkande 4, 1995/96:Jo28 yrkande 5,

1995/96:Jo29 yrkande 2, 1995/96:Jo31

yrkande 1, 1995/96:Jo35 yrkande 2 och

1995/96:Jo36 yrkandena 3 och 4,

10. Generell hastighetsbegränsning för

terrängskotrar (mom. 11)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 19 börjar med Utskottet

delar och slutar med yrkande 4 bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i v-

motionen Jo28 att det blir mycket svårt

att kontrollera efterlevnaden av en

allmän hastighetsgräns för

terrängskotrar. Utskottet är inte berett

att nu ställa sig bakom regeringens

överväganden om en sådan

hastighetsgräns. I stället bör

regeringen se över möjligheten att

begränsa snöskotrarnas prestanda. Detta

är som motionärerna framhåller en mer

effektiv metod att åstadkomma en allmän

hastighetsbegränsning för sådana fordon.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna Jo28 yrkande 5

och Jo36 yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört. Övriga motioner i detta avsnitt

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande generell

hastighetsbegränsning för

terrängskotrar

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Jo28 yrkande 5 och

1995/96:Jo36 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt avslår

motionerna 1995/96:Jo26 yrkande 1,

1995/96:Jo27 yrkande 4, 1995/96:Jo29

yrkande 2, 1995/96:Jo31 yrkande 1,

1995/96:Jo35 yrkande 2 och

1995/96:Jo36 yrkande 3,

11. Förslag om finansiering av

övervakning och information (mom. 12)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Därmed bör

och slutar med riksdagens sida bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i v-motionen Jo28

yrkande 3 att regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag eller

redovisning av hur övervakning och

information i fråga om terrängkörning

skall utformas och finansieras för att

befintlig och kommande lagstiftning

skall efterlevas. De uppgifter som

lämnas i årets budgetproposition är inte

tillräckliga för att riksdagen skall få

nödvändig information i denna fråga. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motion Jo28 yrkande 3 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande förslag om

finansiering av övervakning och

information

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo28 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Skatt på drivmedel m.m. (mom. 17)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 24 börjar med När det och

slutar med vidare åtgärd bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i v-

motionen Jo28 att försäljningsskatten

för snöskotrar skall vara så utformad

att den ger ett starkt incitament att

köpa miljöanpassade skotrar. Regeringen

bör återkomma med förslag om

erforderliga ekonomiska styrmedel. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motion Jo28 yrkande 4 som

sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motioner avstyrks i den mån de ej

tillgodoses genom utskottets förslag.

dels att utskottets hemställan under 17

bort ha följande lydelse:

17. beträffande skatt på drivmedel

m.m.

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo28 yrkande 4 och med avslag

på motion 1995/96:Jo26 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

13. Behörighetskrav för förare av

terrängskoter (mom. 19)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva

Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 25 börjar med Som regeringen

och på s. 26 slutar med yrkande 3 bort

ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion

Jo27 anser utskottet att regeringen inte

framlagt några bärande skäl för att

införa ett körkortskrav för

terrängskoter. De allra flesta

skoterförare är medvetna om att

skoterkörning är något som kräver

ansvarstagande och kunskaper. Enligt

utskottets mening finns det redan i dag

tillräckliga rättsliga möjligheter att

ingripa mot t.ex. vårdslöshet i trafik

eller andra typer av trafikbrott. De

allmänna hänsynsreglerna i 35 och 38 §§

terrängtrafikkungörelsen innebär också

att terrängfordon måste framföras på ett

sådant sätt att olägenheter för

omgivningen inte uppkommer. Regeringen

bör i stället skyndsamt fullfölja

övervägandena om en särskild förarlicens

för skoterförare. Med en sådan ordning

blir det möjligt att ytterligare

understryka trafiksäkerhetens krav och

behovet av kunskaper angående natur- och

miljöhänsyn, flora och fauna m.m.

Utskottet avstyrker således regeringens

förslag om ändring i körkortslagen och

föreslår att riksdagen med anledning av

motion Jo27 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört. De problem för äldre

förare som berörs i motion Jo36 yrkande

7 blir med detta ställningstagande ej

aktuella. Motion Jo31 yrkande 3 avstyrks

i den mån den ej tillgodoses med det

anförda.

dels att utskottets hemställan under 19

bort ha följande lydelse:

19. beträffande behörighetskrav för

förare av terrängskoter

att riksdagen dels avslår regeringens

förslag till lag om ändring i

körkortslagen (1977:477), dels med

anledning av motion 1995/96:Jo27

yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört, dels avslår motionerna

1995/96:Jo31 yrkande 3 och

1995/96:Jo36 yrkande 7,

14. Central rennäringsmyndighet (mom.

22)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 28 börjar med Regeringen

redovisar och slutar med yrkande 11

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i mp-

motionen Jo32 att rennäringsfrågorna bör

ges större tyngd i myndighetsarbetet.

Statens jordbruksverk, som i dag är

central myndighet för dessa frågor, har

haft ett betungande arbete med

jordbrukspolitiken i samband med

Sveriges anslutning till EU. Därför har

rennäringsfrågorna haft relativt sett

låg prioritet. I likhet med

Miljövårdsberedningen och motionärerna

anser utskottet att flera tunga skäl

talar för att ansvaret för

rennäringsfrågorna förs över till

Glesbygdsverket i Östersund. Verket har

ett arbetsområde som sammanfaller med

renskötselområdet. Det är en

förhållandevis liten myndighet, och

rennäringsfrågorna kan därför ges större

tyngd i verkets arbete. Det är också en

fördel att myndigheten är placerad i den

del av landet där renskötsel bedrivs.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med

anledning av motion Jo32 yrkande 11 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22

bort ha följande lydelse:

22. beträffande central

rennäringsmyndighet

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 11 och med

avslag på motion 1995/96:Jo35 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

15. Barmarkskörning på kalfjället (mom.

28)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva

Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 29 börjar med När det och

slutar med denna del bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning i

stort när det gäller behovet att minska

skadorna på fjällmarken genom bättre

fordon och försiktigare

fordonsanvändning. Det bör dock

framhållas att inskränkningar i rätten

till barmarkskörning försvårar

renskötseln. Det är främst i samband med

renutskiljning som barmarkskörning med

terrängfordon är nödvändig. Utskottet

anser därför, i likhet med vad som

anförs i m-motionen Jo29, att barmarks

körning i samband med och i anslutning

till arbete med renutskiljning bör

undantas från den skärpta regleringen.

Eftersom renutskiljning endast pågår

under vissa tider och på vissa ställen

innebär inte ett sådant undantag något

hinder för ambitionen att minska

belastningen av motorfordon på

kalfjället. Vad utskottet anfört bör

riksdagen med anledning av motion Jo29

yrkande 4 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 28

bort ha följande lydelse:

28. beträffande barmarkskörning på

kalfjället

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo29 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Mineralutvinning (mom. 29)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 30 börjar med

Jordbruksutskottet ansluter och

slutar med yrkande 14 bort ha följande

lydelse:

De obrutna fjällområdena har ett stort

värde som inte får äventyras till följd

av mineralutvinning, vilken medför stora

och bestående skador. Fjällområdena

skyddas av bestämmelserna i 3 kap. NRL.

Bestämmelserna utgör dock inte hinder

mot mineralbrytning, om det finns

särskilda skäl. Påtagliga skador som en

följd av brytningen accepteras under

vissa förhållanden. NRL:s gränser bör

ses över och strängare regler införas

för undersökningsarbete som syftar till

utvinning i fjällområdena. Boverket bör

ges i uppdrag att ta fram förslag till

hur skyddet av fjällområdena kan

förbättras så att mineralutvinning inte

kan komma till stånd i de obrutna

fjällområdena. Riksdagen bör med

anledning av motion Jo32 yrkande 14 som

sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 29

bort ha följande lydelse:

29. beträffande mineralutvinning

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Miljökonsekvensbeskrivningar för

turismprojekt (mom. 30)

Eva Eriksson (fp) och Gudrun Lindvall

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 31 börjar med

Jordbruksutskottet delar och på s. 32

slutar med vidare åtgärd bort ha

följande lydelse:

Turistnäringen är på flera sätt av stor

betydelse för vårt land. Det gäller

människors rekreation och

utkomstmöjligheter, det senare inte

minst i glesbygden. Tillgången till

orörd natur är en särskilt viktig

faktor. Turismen har dock även

nackdelar. Naturen utsätts för slitage,

avfall lämnas kvar och risken för

bränder ökar. Utvecklingen av turismen

bör få ett stöd i särskilda

konsekvensbeskrivningar avseende olika

turistprojekts miljö- och naturpåverkan.

Ett krav på beskrivning bör gälla både

vid planering av nya anläggningar och

vid utbyggnad av befintliga

anläggningar. Riksdagen bör med

anledning av motion Jo32 yrkande 15 som

sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört. Härigenom tillgodoses

i viss utsträckning även motion Jo35

yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 30

bort ha följande lydelse:

30. beträffande

miljökonsekvensbeskrivningar för

turismprojekt

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Jo32 yrkande 15 och med avslag

på motion 1995/96:Jo35 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Näringsutskottets yttrande

1996/97:NU3y

Hållbar utveckling i landets

fjällområden

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett

näringsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1995/96:226 om hållbar

utveckling i landets fjällområden jämte

motioner, såvitt propositionen och

motionerna rör näringsutskottets

beredningsområde.

Inledning

I betänkandet Hållbar utveckling i

landets fjällområden (SOU 1995:100)

lämnade den s.k. Miljövårdsberedningen

förslag till vissa miljöstärkande

åtgärder. Förslagen berör bl.a. vissa

förutsättningar för mineralutvinning och

turism i fjällkedjan.

I frågan om mineralutvinning i

fjällområdena menade beredningen att

strängare bestämmelser bör införas i

lagstiftningen vad gäller skyddet mot

exploateringar. Särskilt avsågs de s.k.

obrutna fjällområdena, som definieras i

lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. (den s.k.

naturresurslagen). Strängare regler kan

åstadkommas bl.a. genom en ändring i

minerallagen (1991:45) så att beslut om

tillstånd till undersökningsarbete i de

aktuella områdena underställs regeringen

för prövning i stället för

länsstyrelsen.

I de delar av betänkandet som behandlar

turismen föreslogs att

Turistdelegationen skall ges i uppdrag

att utarbeta en handlingsplan för

miljöanpassad turism. Beredningen ansåg

också att myndighetens sektorsansvar för

miljön bör framgå av instruktionen på

ett tydligare sätt.

Utgångspunkten för regeringen i

proposition 1995/96:226 om hållbar

utveckling i landets fjällområden är att

statsmakternas överväganden måste

präglas av ett ekologiskt, socialt och

ekonomiskt perspektiv. De som bor i

fjällregionen måste ges möjligheter till

arbete, utbildning, trygghet och livs-

kvalitet inom ramen för vad naturen tål.

Mot denna bakgrund lämnar regeringen

förslag - på grundval av

Miljövårdsberedningens arbete - till

olika åtgärder för att stärka

miljöskyddet, särskilt inom de obrutna

fjällområdena.

Näringsutskottet behandlar

propositionen och motionerna i de delar

som tar upp dels frågan om tillämpning

av bestämmelser beträffande

undersökningsarbete enligt minerallagen,

dels åtgärder för att stärka

miljöhänsynen i samband med turism inom

de aktuella områdena.

Mineralutvinning i fjällområdena

I propositionen sägs att det finns skäl

att förtydliga kraven på skydd av de

obrutna fjällområdena. Hänsyn måste tas

till unika bevarandevärden och ett

samtidigt ökande intresse för

prospektering inom fjällvärlden.

Regeringen hänvisar i propositionen till

det uppdrag (dir. 1995:166) som lagts på

den s.k. Gruvkommittén (N 1995:13),

under ledning av f.d. landshövding Görel

Bohlin, att utvärdera minerallagen. I

utvärderingen ingår bl.a. att göra en

bedömning av formerna för den statliga

prospekteringsverksamheten.

I avvaktan på resultatet av

utredningens arbete väljer regeringen i

propositionen att inte ta ställning till

Miljövårdsberedningens förslag att

förändra minerallagen. I stället

meddelar regeringen sin avsikt att

komplettera naturvårdsförordningen

(1976:484) med bestämmelser om samråd

med länsstyrelsen i samband med ansökan

om undersökningsarbete enligt

minerallagen i de obrutna fjällområdena.

Regeringen erinrar om att ett

samrådsförfarande enligt 20 § naturvårds

lagen (1964:822) innebär att länssty

relsen kan meddela villkor om

återställningsåtgärder. Länsstyrelsen

kan även förbjuda att arbetet påbörjas.

I motion 1995/96:Jo32 (mp) välkomnas

regeringens aviserade komplettering.

Motionärerna anser emellertid att

åtgärden inte är tillräcklig. De

områdesgränser som utpekas i

naturresurslagen borde ses över i syfte

att ge större områden skydd mot

exploateringar. Med instämmande i

Miljövårdsberedningens förslag menar

motionärerna att minerallagen bör ändras

så att undersökningsarbete i obrutna

fjällområden inte får ske utan

regeringens medgivande. Regeringen bör

också, anförs det, ge Boverket i uppdrag

att ta fram förslag till hur skyddet av

fjällområdena kan förbättras så att

mineralutvinning där inte kan komma till

stånd.

I minerallagen (3 kap. 6 §, pkt 3)

infördes år 1993 (prop. 1992/93:238,

bet. NU33) hinder mot bedrivande av

undersökningsarbete i bl.a. obrutna

fjällområden. Med hänvisning till

naturresurslagens 3 kap. 5 §, i vilken

de i sammanhanget aktuella områdena

utpekas, föreskrivs att

undersökningsarbete ej får äga rum i

dessa områden utan medgivande av

länsstyrelsen. Sådant tillstånd kan

meddelas om bedömningen görs att

områdenas karaktär inte påverkas av

undersökningsarbetet.

Den samrådsskyldighet som regeringen nu

avser att införa, med den angivna

förändringen i naturvårdsförordningen,

görs med stöd av naturvårdslagen. Enligt

denna lag skall samråd ske med

länsstyrelsen för sådana arbetsföretag

som kan komma att väsentligt ändra

naturmiljön (20 §). I minerallagen finns

en allmän hänvisning (1 kap. 7 §) till

andra bestämmelser - bl.a. i

naturvårdslagen - vilka berör

verksamheter som minerallagen reglerar

(undersökning och bearbetning av

mineralfyndigheter). I naturresurslagen

(1 kap. 2 §) sägs att bestämmelserna

beträffande t.ex. obrutna fjällområden

skall tillämpas enligt vad som är

föreskrivet i bl.a. naturvårdslagen. I

naturvårdslagen och

naturvårdsförordningen finns å andra

sidan inte någon uttrycklig hänvisning

till att arbetsföretag enligt

minerallagen omfattas av bestämmelserna.

Avsikten är att denna otydlighet skall

rättas till med den aviserade

förändringen av naturvårdsförordningen.

Dock kommer det inte att framgå av

minerallagen, eller mineralförordningen

(1992:285), att det föreligger en

samrådsskyldighet med länsstyrelsen,

förutom den redan föreskrivna

tillståndsplikten, för

undersökningsarbete inom de obrutna

fjällområdena.

Vilken blir då den reella effekten av

införande av en samrådsskyldighet i

naturvårdsförordningen i förhållande

till den befintliga tillståndsprövningen

enligt minerallagen med hänsyn till att

den prövande instansen är densamma?

Enligt vad näringsutskottet erfarit blir

skillnaden för den sökande i praktiken

inte stor. Det tillståndsförfarande som

tillämpas för närvarande innebär att

länsstyrelsen kan uppställa villkor i

samband med bifall till en ansökan,

inklusive att föreskriva om t.ex.

återställningsåtgärder, i syfte att

uppfylla den aktuella bestämmelsen i

naturresurslagen (3 kap. 5 §). De

villkor som länsstyrelsen på detta sätt

meddelar är emellertid inte preciserade

i vare sig minerallagen eller

naturresurslagen, utan lämnas i enlighet

med den bedömning som den ansvariga

länsstyrelsen gör i det enskilda fallet

vad gäller påverkan på områdenas

karaktär. Ändringen i

naturvårdsförordningen innebär att

riktlinjer kommer att utarbetas för den

prövande instansen, dvs. länsstyrelsen,

avseende vad som skall beaktas i

samrådsprocessen. En bestämmelse kommer

att införas i förordningen som ger den

prövande instansen en handlingsregel om

vilka hänsyn som skall tas för att ett

tillstånd skall få meddelas.

I Gruvkommitténs nyligen avlämnade

betänkande - Gruvorna och framtiden (SOU

1996:152) - behandlas (s. 114)

minerallagens regler om miljöskydd.

Utredningen konstaterar att den aktuella

paragrafen i minerallagen (3 kap. 6 §)

inte innehåller någon redogörelse för

vad länsstyrelsen har att beakta när

medgivande skall lämnas. Det är också

enligt utredningen oklart om

länsstyrelsen har rätt att meddela

villkor för undersökningsarbete.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund

att minerallagen förtydligas genom att

en bestämmelse införs av vilken skall

framgå att ett medgivande till

undersökningsarbete inom de obrutna

fjällområdena skall förenas med de

villkor som behövs för att förhindra att

påtaglig skada uppkommer för områdets

natur- och kulturvärden. Förslagen i

betänkandet kommer inom kort att

remissbehandlas.

Näringsutskottet har inget att erinra

mot att det i naturvårdsförordningen

införs ett samrådskrav uttryckligen

inriktat mot undersökningsarbete i

enlighet med minerallagen. Dock vill

utskottet peka på att oklarhet kan komma

att uppstå för berörda företag vad

gäller skillnaden mellan nuvarande

tillståndsprövning enligt minerallagen

och den samrådsskyldighet som regeringen

avser föreskriva i nämnda förordning. I

detta sammanhang noterar utskottet de

påpekanden som Gruvkommittén gjort om

behovet av att tydliggöra minerallagen

beträffande de villkor som länsstyrelsen

kan meddela när tillstånd lämnas till

undersökningsarbeten. Utskottet

förutsätter att regeringen i beredningen

av kommitténs förslag beaktar behovet av

att undanröja eventuella oklarheter i

denna fråga.

Det förslag som framförs i motion

1995/96:Jo32 (mp) om att överföra

tillståndsprövningen i ärenden om

undersökningsarbete från länsstyrelsen

till regeringen finner utskottet inga

bärande motiv för. Den aktuella

bedömningen görs bäst på den lokala

nivån, och det finns ingen anledning att

betvivla att miljöprövningen utförs på

samma grannlaga sätt hos länsstyrelsen

som i regeringskansliet.

Med det sagda avstyrker

näringsutskottet nämnda motion såvitt

här är i fråga.

Turism

Turistdelegationen inrättades den 1 juli

1995 (prop. 1994/95:177, bet. KrU28).

Delegationen är en myndighet med uppgift

dels att förbättra samordningen av olika

statliga insatser i syfte att stärka

turistnäringens utveckling, dels att

främja samverkan mellan staten,

regionala organ, kommuner och näringen.

Staten medverkar också i

marknadsföringen av Sverige som

turistland. Ett av staten och näringen

gemensamt ägt marknadsföringsbolag,

Sveriges Rese- och Turistråd AB, har

bildats för ändamålet.

I propositionen meddelar regeringen - i

enlighet med Miljövårdsberedningens

förslag - att Turistdelegationens

uppdrag i fortsättningen skall innefatta

även frågor om inriktningen av

miljöanpassad turism. Regeringen avser

också att ändra instruktionen för Turist

delegationen så att myndighetens

sektorsansvar för miljön framgår

tydligt. Innebörden av det sistnämnda

är, anför regeringen, att miljömålet för

turistsektorn skall formuleras så att

fjällregionernas specifika na

turtillgångar nyttjas på ett hållbart

sätt och därmed kan bibehålla sin

attraktionskraft som turistmål. Vidare

erinras i propositionen om

Turistdelegationens arbete, på uppdrag

av regeringen, att ta fram ett handlings

program till stöd för samarbetet på de

mest centrala områdena av svensk turism.

I motion 1995/96:Jo32 (mp) understöds

regeringens avsikt att skriva in ett

miljömål i instruktionen för

Turistdelegationen. I motionen föreslås

införande av krav på miljökonsekvensbe

skrivningar som redovisar olika tu

ristprojekts miljö- och naturpåverkan.

Regeringens avsikt att föra in ett

miljömål i Turistdelegationens

instruktion är otillräcklig, anförs det

i motion 1995/96:Jo35 (kds). En regel

borde i stället införas om att

turistföretag måste redovisa vilka

naturhänsyn som skall tas vid utbyggnad

och start av nya arrangemang.

Motionärerna aktualiserar också

förutsättningarna för samisk turism. I

motionen påpekas att samisk turism är

ett relativt outvecklat område.

Möjligheter finns, sägs det, att bygga

vidare på det samiska områdets särprägel

och utveckla nya företag med inriktning

på s.k. eko- och kulturturism, med natur

och kulturupplevelser som huvud

ingrediens.

Vad gäller förslaget om

miljökonsekvensbeskrivningar för

turistföretags inverkan på natur och

miljö gäller enligt naturresurslagen (5

kap. 2 §) att regeringen, eller den

myndighet som regeringen bestämmer, får

föreskriva att det i ärenden som berörs

av lagar angivna i 1 kap. 2 § samma lag

skall upprättas en miljökonsekvensbe

skrivning. En sådan beskrivning skall

möjliggöra en samlad bedömning av en

planerad anläggnings, verksamhets eller

åtgärds inverkan på miljön, hälsan och

hushållningen med naturresurser.

Bland de lagar som utpekas i det nämnda

lagrummet återfinns naturvårdslagen. I

förordningen (1991:738) om

miljökonsekvensbeskrivningar hänvisas

till bl.a. bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivning i 25 §

naturvårdsförordningen. Av denna

bestämmelse framgår att ansökningar om

undantag, dispens, tillstånd samt

anmälan om samråd, vilka sammantaget

regleras i ett stort antal bestämmelser

i naturvårdslagen, skall vara åtföljda

av karta, skiss eller ritning samt i den

utsträckning som behövs i det enskilda

fallet en miljökonsekvensbeskrivning.

I plan- och bygglagen (1987:10) sägs i

den del (5 kap. 18 §) som reglerar

upprättande av detaljplan och om

rådesbestämmelser, att en

miljökonsekvensbeskrivning skall

upprättas om detaljplanen medger en

användning av mark eller av byggnader

eller andra anläggningar som innebär

betydande påverkan på miljön, hälsan

eller hushållningen med naturresurser.

Turistdelegationens handlingsprogram,

Turismen skapar nya jobb - när alla drar

åt samma håll, överlämnades till

regeringen i maj 1996. I programmet iden

tifieras sju delstrategier som skall

leda till att de övergripande målen för

verksamheten skall nås. En av dessa

strategier - långsiktigt hållbar utveck

ling - utgår ifrån att en god miljö är

själva grundförutsättningen för

turismen. Med detta avses en långsiktigt

hållbar utveckling inom natur- och

kulturmiljö samt social miljö.

Turistdelegationen ämnar att initiera

särskilda handlingsprogram för

långsiktigt hållbar utveckling i utsatta

områden. Under år 1998 planerar

Turistdelegationen också att initiera

ett vetenskapligt arbete för utvärdering

av handlingsprogrammet. Detta arbete

skall vara en utgångspunkt för det

turistiska handlingsprogram som skall

tas fram till senast år 2001.

Av programdokumentet för hur medel ur

EU:s strukturfonder skall användas i

svenska mål 6-områden avseende

programperioden 1995-1999 framgår att

resurserna skall fördelas på fem

insatsområden:

1) företagsutveckling,

2) kompetensutveckling,

3) jordbruk, fiske och naturresurser,

4) lokal utveckling,

5) samisk utveckling.

Målen för insatsområde 5 - Samisk

utveckling - är att ge ökad information

om samisk kultur och kulturarv, att ge

ökad tillgång till informationsteknik

till samerna och att skapa förbättrade,

ekologiskt anpassade system för

rennäringen. Resurserna för insatser

inom delområdet Samisk kultur uppgår

under perioden till ca 42 miljoner

kronor. Sametinget och Samefonden skall

här svara för den nationella, offentliga

medfinansieringen på ca 21 miljoner

kronor.

Näringsutskottet har inget att invända

mot att regeringen kompletterar

verksamhetsmålen för Turistdelegationen

så att de även innefattar inriktningen

på miljöanpassad turism. Utskottet

finner det likaledes lämpligt att ändra

instruktionen för Turistdelegationen i

syfte att tydliggöra myndighetens

sektorsansvar för miljön.

Av Turistdelegationens handlingsprogram

framgår turistnäringens stora

sysselsättningspolitiska betydelse. En

fördubbling av all turism i Sverige

motsvarar ca 100 000 nya

arbetstillfällen. Näringsutskottet ser

det som angeläget att framhålla

turistnäringens stora potential att

kunna bidra till en minskning av

arbetslösheten. Enligt utskottets

bedömning behöver det inte föreligga

någon konflikt mellan ambitionen att öka

sysselsättningen i näringen och att ta

hänsyn till en hållbar, miljöanpassad

utveckling i de känsliga områden som är

särskilt attraktiva för turismen. Det

finns anledning att utgå ifrån att båda

målen kan uppnås med lämpligt utformade

riktlinjer från statsmakternas sida och

en omfattande samverkan mellan statliga,

kommunala och privata intressen.

Som redovisats i det föregående ställer

den befintliga lagstiftningen omfattande

krav på att miljökonsekvensbeskrivningar

skall upprättas i de fall en anläggning

bedöms medföra betydande inverkan på

miljön eller hushållningen med

naturresurser. Sådana krav inkluderar

anläggningar för turiständamål.

Utskottets uppfattning är att yrkandet i

motion 1995/96:Jo32 (mp) om krav på

miljökonsekvensbeskrivningar för

turisprojekts miljö- och naturpåverkan

redan är tillgodosett i nuvarande

regelverk och att ytterligare

lagstiftningsåtgärder ej är behövliga.

Näringsutskottet avstyrker därför motion

1995/96: Jo32 (mp) i här berörd del.

Näringsutskottet konstaterar vidare att

Turistdelegationen - på uppdrag av

regeringen - genomfört ett ambitiöst

programarbete för att säkerställa att

målen för turismen även innefattar

vederbörliga miljöhänsyn. Utskottet

noterar också det handlingsprogram som

skall utarbetas i syfte att säkerställa

turismens bidrag till en hållbar

utveckling. Med detta anser utskottet

att det som tas upp i motion

1995/96:Jo35 (kds) i denna del blir

tillgodosett. Även beträffande

utvecklingen av en samisk natur- och

kulturturism, vilken berörs i samma

motion, menar utskottet att betydande

insatser är under genomförande. Den

tidigare redogörelsen visar att

omfattande resurser kommer att ställas

till förfogande i syfte att främja den

samiska kulturturismen.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet

motion 1995/96:Jo35 (kds) såvitt här är

i fråga.

Stockholm den 22 oktober 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg

(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson

(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister

(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer

(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Nils-Göran Holmqvist (s),

Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och

Tuve Skånberg (kd).

Avvikande mening

Mineralutvinning i fjällområdena

Eva Goës (mp) anser att den del av

näringsutskottets yttrande - under

rubriken Mineralutvinning i

fjällområdena - som börjar med

Näringsutskottet har och slutar med i

fråga bort ha följande lydelse:

I enlighet med Miljövårdsberedningens

förslag ser näringsutskottet det som

angeläget att tillståndsprövningen i

ärenden som gäller rätten att påbörja

undersökningsarbete i obrutna

fjällområden flyttas från länsstyrelsen

till regeringen. Det finns skäl att anta

att regeringen på ett bättre sätt än

berörd länsstyrelse kan avväga det

sysselsättningsmässiga intresset av att

ge tillåtelse till brytning i

förhållande till de mycket stora och

bestående skador som ett sådant ingrepp

medför. Utskottet anser också att

regeringen bör ge Boverket i uppdrag att

ta fram förslag till hur skyddet av

fjällområdena kan förbättras så att

mineralutvinning inte kan komma till

stånd i de obrutna fjällområdena.

Med det anförda tillstyrker

näringsutskottet motion 1995/96:Jo32

(mp) i berörd del.

Bostadsutskottets yttrande

1996/97:BoU4y

Hållbar utveckling i landets

fjällområden

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett

bostadsutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 1995/96:226 om

hållbar utveckling i landets

fjällområden jämte i anledning av

propositionen avgivna motioner i de

delar bostadsutskottets beredningsområde

berörts.

Bostadsutskottets yttrande omfattar

frågor om den fysiska planeringen av

fjällområdena, däribland om kommunernas

inflytande vad gäller regleringsområden

för terrängkörning och

skotertrafikleder, om

riksgränsstängslet, mineralutvinning och

miljökonsekvensbeskrivningar vad gäller

turistprojekt. Utskottet noterar att

propositionen, såvitt den berör

utskottets beredningsområde, inte

innehåller några till riksdagen ställda

förslag.

Fjällområdenas planering

Regeringen gör i propositionen den

bedömningen att en utvecklad kommunal

översiktsplanering enligt plan- och

bygglagen (PBL) med stöd av

naturresurslagen (NRL) ger

verkningsfulla medel för kommunerna att

hävda de starka bevarandeintressena i

fjällområdena och att främja en hållbar

utveckling i dessa områden. Regeringen

anser därför att det inte nu finns skäl

att införa särskilda krav på planeringen

av fjällområdena. En översyn av NRL bör

enligt regeringens mening anstå i

avvaktan på Miljöbalksutredningens

arbete.

I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1

föreslås att förslaget i

Miljövårdsberedningens betänkande SOU

1995:100 Hållbar utveckling i landets

fjäll-områden genomförs. Detta skulle

bl.a. innebära att en utvecklad och

samordnad fjällplanering slås fast i

kommunernas översiktsplaner. Eftersom

Miljövårdsberedningens förslag inte

förutsatte några förändringar av NRL

finns, enligt motionärerna, inte

anledning att avvakta den nya

miljöbalken.

Utskottet delar regeringens uppfattning

om att de särskilda behov som gör sig

gällande beträffande fjällområdena kan

tillgodoses med gällande regler i PBL,

bl.a. genom en fördjupning av

översiktsplanen. Det är angeläget att

kommunerna genom den kommunala

planeringen uppmärksammar frågan om en

hållbar utveckling i dessa områden. I

detta sammanhang är de nyligen vidtagna

ändringarna i plan- och bygglagen (PBL)

av särskild vikt (prop. 1994/95:230,

bet. 1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30).

Det gäller bl.a. att kraven på

miljöhänsyn stärkts vid planeringen och

att översiktsplanens roll har

förtydligats avseende behandlingen av

naturintressen enligt NRL. Mot bakgrund

av det sagda anser utskottet liksom

regeringen att det inte nu finns

anledning att ställa särskilda krav på

planeringen av landets fjällområden. Mp-

motionen bör således avstyrkas.

Utskottet noterar att

Miljöbalksutredningen numera lagt fram

ett förslag till en miljöbalk (SOU

1996:103; Miljöbalken), i vilken NRL

inarbetats och att en översyn av NRL kan

bli aktuell.

Den fysiska planeringen och reglerna för

terrängkörning och skotertrafikleder

Enligt propositionen kommer flera

åtgärder att vidtas vad gäller

terrängkörning och skotertrafikleder.

Åtgärderna syftar till att av

miljöhänsyn begränsa och koncentrera

skotertrafiken. I propositionen uttalas

att vid en översyn av regleringsområdena

för terrängkörning bör ytterligare

regleringsområden i fjällen införas samt

att åtgärderna genomförs efter samråd

med kommunerna. För områden där

utredningsarbete pågår kan en fortsatt

lokal eller regional process komma att

övervägas. Regeringen avser att genom en

bestämmelse i

terrängkörningsförordningen ge

kommunerna möjligheter att inrätta

regleringsområden. Enligt regeringen är

det lämpligt att behandla skoterleder i

den kommunala översiktsplaneringen.

Någon formell anknytning till plan- och

bygglagen anser regeringen inte

erforderlig.

I ett flertal motionsyrkanden tas

frågan upp om det kommunala inflytandet

över regleringsområden och

skotertrafikleder. Enligt motion

1995/96:Jo30 (s) (delvis) bör

kommunernas åsikter ock kommunala

översiktsplaner vara vägledande för

regeringens beslut om regleringsområden.

Motionärerna bakom motion 1995/96:Jo29

(m) yrkande 1 anser det positivt att

regeringen anger att översynen av

regleringsområdena bör genomföras i

samråd med kommunerna. En närhetsprincip

bör följas genomgående när det gäller

den typ av frågor som behandlas i

propositionen. Motionärerna anser att

avgörandena helst bör ligga på lokal

nivå. Också motion 1995/96:Jo31 (s)

yrkande 2 ger uttryck för att det lokala

inflytandet bör stärkas. Det anses vara

av stor betydelse att regeringen tar

starkt intryck av samråd innan beslut om

nya regleringsområden fattas. Enligt

motion 1995/96:Jo36 (c) yrkande 1 bör

riksdagen ge regeringen till känna att

kommunens synpunkter skall beaktas vid

en fortsatt översyn av

regleringsområdena. I motion

1995/96:Jo28 (v) yrkande 1 föreslås att

regeringen snarast bör återkomma med

förslag till nya regleringsområden med

sikte på bl.a. ett generellt förbud mot

terrängkörning. I fråga om

skotertrafikleder lämnas i motion

1995/96:Jo27 (s) yrkande 1 förslag om

att det skall införas en formell

anknytning till PBL varigenom lederna

kommer att behandlas fullt ut i den

kommunala översiktsplaneringen.

Kommunerna bör enligt motionärerna på

detta sätt få i uppdrag att utforma

reglerna för skoterleder i

regleringsområdena.

Utskottets ställningstagande avser i

främsta rummet frågan om PBL bör

innehålla särskilda regler i fråga om

regleringsområden och skotertrafikleder.

Enligt utskottets mening är det av vikt

att kommunerna ges ett inflytande över

områdena och lederna. Regeringens samråd

med kommunerna avser uppenbarligen att

tillgodose önskemål om ett sådant

inflytande. Det kan antas att regeringen

kommer att lägga stor vikt vid de

synpunkter kommunerna kommer att

framföra under samrådet. Också andra i

propositionen nämnda åtgärder avser att

tillgodose ett sådant inflytande, bl.a.

möjligheten för kommunerna att själva

inrätta regleringsområden och att ett

framtida statligt ekonomiskt bidrag till

lederna i första hand kommer att ges för

leder som har angetts i den kommunala

planeringen. Enligt utskottet kommer den

i propositionen beskrivna ordningen att

ge kommunerna ett tillräckligt

inflytande. Utskottet anser mot denna

bakgrund att det i PBL inte bör införas

särskilda regler varigenom kommunerna

tilläggs inflytande i de frågor som nu

behandlas eller som på annat sätt knyter

regleringsområdena och lederna till

denna lag. Utskottet anser inte heller

att kommunernas inflytande på annat sätt

särskilt behöver garanteras. Med

hänvisning till detta finns inte skäl

att bifalla något av motionsyrkandena

från (s), (m) och (c) om ett ökat

kommunalt inflytande.

För att bereda kommunerna tillfälle

till ett välgrundat samråd är det av

vikt att en utökning av

regleringsområdena inte forceras. Det

finns därför inte anledning för

riksdagen att nu ge regeringen till

känna att den skall återkomma snarast

med förslag till fler områden. Utskottet

avstyrker därför också v-motionen.

Riksgränsstängsel

I en konvention från 1972 mellan Norge

och Sverige behandlas frågor om stängsel

vid riksgränsen. Senast den 1 maj 1997

skall en kommission vara tillsatt för

att utreda behovet av fortsatt

renbetning i de områden som berörs av

konventionen. I propositionen utgår

regeringen från att kommissionen noga

uppmärksammar behovet av stängsel och

att nödvändiga stängsel dras på ett

sådant sätt att skador på miljön

minimeras.

I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 12

föreslås att gränsstängslen mot Norge i

den södra delen av fjällkedjan bör tas

bort för att man skall minska

nedslitningen av fjällvegetationen och

att renbetesavtalen med Norge bör

omförhandlas så att renarnas vandring

över gränsen kan återupptas.

Enligt utskottet bör de miljöfrågor som

är kopplade till renbetesstängslen mot

Norge kunna få sin lösning inom ramen

för den kommission som skall tillsättas

i anledning av den konvention som gäller

riksgränsstängslen. Utskottet anser

därför att det i vart fall inte nu finns

skäl för riksdagen att ta ställning till

frågan om stängslets vidare fortbestånd

eller rivning. Mp-motionen avstyrks

därför.

Mineralutvinning

I propositionen gör regeringen bl.a. den

bedömningen att det bör införas en

anmälningsskyldighet för samråd med

länsstyrelsen i fråga om

undersökningsarbete enligt minerallagen

vad gäller område som anges i 3 kap. 5 §

NRL, dvs. de obrutna fjällområdena.

Undersökningsarbete bör utföras så att

det kan antas ske utan att påtaglig

skada för områdets natur- och

kulturvärden uppkommer samt utan att

områdets karaktär påverkas. Regeringens

åtgärder skall ske i avvaktan på en

pågående översyn och utvärdering av

minerallagen (dir. 1995:166, 1996:45).

Enligt motionärerna bakom motion

1995/96:Jo32 (mp) yrkande 14 bör NRL:s

gränser ses över så att större arealer i

fjällområdena ges ett starkare skydd mot

exploateringar och ett starkare skydd

införas i minerallagen mot

undersökningsarbete i de obrutna

fjällområdena. Regeringen bör därför ge

Boverket i uppdrag att ta fram förslag

till hur skyddet av fjällområdena kan

förbättras så att mineralutvinning inte

kan komma till stånd i de obrutna

fjällområdena.

Utskottet tog senast vid riksmötet

1990/91 (bet. BoU18) upp frågan om

mineralutvinning i de obrutna

fjällområdena med anledning av motioner

om att mineralutvinning i princip inte

skall vara tillåten i de obrutna

fjällområdena. Utskottet ansåg då att

endast mycket starka samhällsintressen

bör leda till gruvdrift i dessa områden

och att avvägningen i den praktiska

hanteringen måste bli beroende av den

vikt man tillmäter ett aktuellt

brytningsintresse. Den utformning NRL

har fått ansågs väl avvägd. Utskottet

finner nu inte skäl till annat

ställningstagande. Minerallagens

bestämmelser är nu föremål för

utredningsarbete. Utredningen skall

bl.a. lämna förslag till hur negativa

konsekvenser för miljön och naturvården

skall kunna minimeras vid såväl

undersökningsarbeten som vid

bearbetningskoncessioner. Detta arbete

bör, enligt utskottets mening, avvaktas

innan riksdagen tar ställning till

frågan om hur minerallagens regler bör

se ut vad gäller de obrutna

fjällområdena. Liksom regeringen anser

utskottet att det inte nu finns skäl att

ta ställning till frågan om en översyn

av NRL:s bestämmelser. Utskottet har

uppmärksammat Miljöbalksutredningens

uppfattning att det framöver kan behövas

ytterligare överväganden bl.a. vad

gäller bestämmelserna om hushållning och

riksintressen i 2 och 3 kap. NRL (se SOU

1996:103, del 1, s. 266 f.). Det

förtjänar också att erinras om att den

nuvarande planprocessen utgör del av ett

dynamiskt system där underlaget om

riksintressenas omfattning och

inriktning successivt är föremål för

reviderade bedömningar. Utskottet

finner på anförda skäl anledning att

avstyrka mp-motionen.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Turistdelegationen har som uppdrag bl.a.

att förbättra samordningen av olika

instanser som kan medverka till att

stärka turistnäringens utveckling.

Delegationens uppdrag angående

handlingsprogram för turistnäringen

innefattar även frågor om inriktningen

av miljöanpassad turism. Regeringen

avser att ändra instruktionen för

Turistdelegationen så att myndighetens

sektorsansvar för miljön framgår på ett

tydligt sätt.

I motion 1995/96:Jo32 (mp) yrkande 15

föreslås införandet av ett krav på

miljökonsekvensbeskrivningar angående

olika turistprojekts miljö- och

naturpåverkan. Kravet bör gälla i

samband med planering av nya

anläggningar och utbyggnad av nya.

Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i

PBL gäller för detaljplanelagt område

och torde träffa flertalet

turistanläggningar. Krav på

miljökonsekvensbeskrivning finns också i

annan lagstiftning.

Miljöbalksutredningen föreslår i sitt

betänkande Miljöbalken (SOU 1996:103)

att kravet utsträcks så att det inte

bara gäller åtgärder som leder till

betydande miljöpåverkan. Detta förslag

är nu föremål för beredning i

regeringskansliet. Resultatet av denna

beredning bör avvaktas. Mp-motionen

avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Stockholm den 26 september 1996

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Britta Sundin (s), Sten Andersson

(m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga

Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf

Björklund (kd), Juan Fonseca (s) och

Peter Weibull Bernström (m).

Avvikande meningar

1. Fjällområdenas planering

Per Lager (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Fjällområdenas planering börjar med

Utskottet delar och slutar med bli

aktuell bort ha följande lydelse.

Fjällområdena är en betydelsefull

nationell resurs med betydande värden

för nuvarande och kommande generationer.

En utvecklad och samordnad

fjällplanering bör därför slås fast i de

kommunala översiktsplanerna. Utskottet

anser således att man bör ta fasta på

förslaget från Miljövårdsberedningen.

Detta innebär också att länsstyrelserna

bör få i uppdrag att ta fram underlag

för de fjällkommuner som omfattas av 3

kap. NRL och att Boverket bör utforma

vägledning för detta arbete. Den

planering som är nödvändig bör påbörjas

nu. Det finns enligt utskottets mening

inte något hinder i den nuvarande

naturresurslagstiftningens utformning

som gör att man bör avvakta den nya

miljöbalkens närmare avfattning.

Riksdagen bör med anledning av motion

1995/96:Jo32 (mp) yrkande 1 ge

regeringen till känna vad utskottet nu

anfört.

2. Den fysiska planeringen och reglerna

för terrängkörning och skotertrafikleder

Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Den fysiska planeringen och reglerna för

terrängkörning och skotertrafikleder

börjar med Utskottets

ställningstagande och slutar med

kommunalt inflytande bort ha följande

lydelse.

Utskottets ställningstagande avser i

främsta rummet frågan om PBL bör

innehålla särskilda regler i fråga om

regleringsområden och skotertrafikleder.

Enligt utskottets mening är det av vikt

att kommunerna ges ett stort inflytande

över områdena och lederna. Regeringens

samråd med kommunerna avser

uppenbarligen att tillgodose önskemål om

ett kommunalt inflytande. Också andra i

propositionen nämnda åtgärder har ett

sådant ändamål, bl.a. möjligheten för

kommunerna att själva inrätta

regleringsområden och att ett framtida

statligt ekonomiskt bidrag till lederna

i första hand kommer att ges för leder

som har angetts i den kommunala

planeringen. Enligt utskottets mening

finns det inte tillräckliga skäl att i

PBL införa särskilda regler varigenom

kommunerna tilläggs inflytande i de

frågor som nu behandlas eller på annat

sätt knyter regleringsområdena eller

lederna till denna lag. Det är

emellertid viktigt att en närhetsprincip

så långt möjligt får göra sig gällande.

Utskottet anser att regeringen som

utgångspunkt för sin handläggning av

frågorna om regleringsområdena och

skotertrafiklederna bör ha som en

grundläggande princip att kommunernas

åsikter skall beaktas i största möjliga

utsträckning. I princip bör endast

större nationella och regionala

intressen medföra undantag från

principen. Utskottet anser att riksdagen

i anledning av motionerna från (s), (m)

och (c) om ett ökat kommunalt inflytande

bör ge regeringen till känna vad

utskottet nu anfört.

3. Den fysiska planeringen och reglerna

för terrängkörning och skotertrafikleder

Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf

Björklund (kd) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Den fysiska planeringen och reglerna för

terrängkörning och skotertrafikleder

börjar med För att och slutar med v-

motionen bort ha följande lydelse.

De miljöskäl som ligger bakom

regeringens proposition gör sig så

starkt gällande att på sikt en

grundregel bör införas som innebär ett

generellt förbud mot terrrängkörning.

Undantag från denna princip får sedan

göras för vissa områden för bl.a.

yrkesmässig eller näringsinriktad

trafik. I syfte att uppnå målet om ett

generellt förbud, och därmed uppnåendet

av en liknande reglering i hela Norden,

bör ytterligare regleringsområden

tillskapas. Det finns inte någon

anledning att avvakta med detta utan

tillskapandet bör ske snarast. Utskottet

anser att riksdagen med bifall till v-

motionen skall ge regeringen till känna

vad utskottet nu anfört.

4. Riksgränsstängsel

Per Lager (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Riksgränsstängsel börjar med Enligt

utskottet och slutar med avstyrks

därför bort ha följande lydelse.

Renskötseln sliter på markvegitationen.

Det stora renantalet har medfört

överbetning och utarmning av floran.

Renstängslen bidrar till att

betesmarkerna utnyttjas ojämnt.

Stängslen förhindrar renarnas vandring

upp i de norska högfjällen.

Renbetesavtalen med Norge bör förhandlas

om så att renarnas vandring i väst-

östlig riktning kan återupptas. I

anledning av 1972 års konvention mellan

Sverige och Norge skall en kommission

tillsättas vilken regeringen förutsätter

noga uppmärksammar behovet av stängsel

och att nödvändiga stängsel dras på ett

sådant sätt att skador på miljön

minimeras. Utskottet anser det vara

viktigt att en ekologiskt anpassad

stängseldragning kommer till stånd samt

att kommissionen arbetar skyndsamt. Vad

utskottet med anledning av mp-motionen

anför om stängselfrågan och om

kommissionens arbete bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

5. Mineralutvinning

Per Lager (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som under rubriken

Mineralutvinning börjar med Utskottet

tog och slutar med mp-motionen bort

ha följande lydelse.

De obrutna fjällområdena har ett stort

värde som inte får äventyras till följd

av mineralutvinning vilket medför stora

och mycket bestående skador.

Fjällområdena skyddas av bestämmelserna

genom 3 kap. NRL. Bestämmelserna utgör

dock inte hinder mot mineralbrytning, om

det finns särskilda skäl. Påtagliga

skador som en följd av brytningen

accepteras under vissa förutsättningar.

NRL:s gränser bör ses över och strängare

regler införas för undersökningsarbete

som syftar till utvinning i dessa

områden. Enligt utskottets mening bör

Boverket ges i uppdrag att ta fram

förslag till hur skyddet av

fjällområdena kan förbättras så att

mineralutvinning inte kan komma till

stånd i de obrutna fjällområdena.

Riksdagen bör i anledning av mp-motionen

ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Miljökonsekvensbeskrivningar

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per

Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser

att den del av utskottets yttrande som

under rubriken

Miljökonsekvensbeskrivningar börjar med

Kravet på och slutar med det anförda

bort ha följande lydelse.

Turistnäringen är på flera sätt av stor

betydelse för vårt land. Det gäller

människors rekreation och

utkomstmöjligheter, det senare inte

minst i glesbygdsområden. Tillgången

till orörd natur är en särskilt viktig

faktor. Turismen har dock även

nackdelar. Naturen utsätts för slitage,

avfall lämnas kvar och risken för

naturbrand ökar. Utvecklingen av

turismen bör få ett stöd i särskilda

konsekvensbeskrivningar avseende olika

turistprojekts miljö- och naturpåverkan.

Ett krav på beskrivning bör gälla både

vid planering av nya anläggningar och

vid utbyggnad av befintliga. Utskottet

anser att riksdagen i anledning av mp-

motionen bör ge regeringen till känna

vad utskottet anfört om

miljökonsekvensbeskrivningar.

Särskilt yttrande

Reglerna för terrängkörning och

skotertrafikleder

Ulf Björklund (kd) anför:

Det finns enligt min mening starka skäl

som talar för att terrängkörningen i

fjällområdet bör starkt begränsas. Det

gäller både med avseende på den

miljöbelastning som den redan i dag ger

upphov till och den än större framtida

belastning som annars kan befaras. Denna

principiella uppfattning har också

kommit till uttryck i den motion -

1995/96:Jo35 - som jag tillsammans med

Rolf Åbjörnsson väckt med anledning av

regeringens proposition om en hållbar

utveckling i landets fjällområden.

Utgångspunkten för förslaget i motionen

är att en reglering bör ske i

terrängkörningslagen. Motionen har av

detta skäl inte kommit upp till

behandling i bostadsutskottet, eftersom

utskottet i första hand behandlar

frågans koppling till den fysiska

planeringen. Jag har därför valt att

ansluta mig till de förslag på området

som förs fram i den avvikande meningen

nr 3. Det är dock min och

Kristdemokraternas avsikt att fortsatt

driva de förslag som återfinns i den

ovan nämnda motionen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Motionerna 2

Uppvaktningar, skrivelser m.m. 6

Yttranden från andra utskott 6

Utskottet 6

Inledning 6

Utvecklad och samordnad

fjällplanering 8

Propositionen 8

Motionen 8

Utskottets överväganden 8

Terrängkörning 9

Propositionen 9

Motionerna 10

Utskottets överväganden 12

Propositionens allmänna

inriktning m.m. 12

Samråd på lokal och regional

nivå 14

Hänsyn till naturmiljön och viltet 15

Propositionen 15

Motionen 16

Utskottets överväganden 16

Transport av vapen med

motordrivna fordon 16

Spårning av vilda djur 17

Skotertrafik på jordbruks- och

skogsmark m.m. 17

Utskottets överväganden 17

Hastighetsbegränsning för

terrängskotrar 18

Propositionen 18

Motionerna 18

Utskottets överväganden 19

Medel för anläggande av skoterleder

m.m. 19

Propositionen 19

Motionen 19

Utskottets överväganden 20

Reglering av terrängskotertrafik i

känsliga skärgårdsområden m.m. 20

Propositionen 20

Motionerna 21

Utskottets överväganden 21

Uppföljning och utvärdering av

regleringen i fjällområdet 22

Propositionen 22

Motionen 22

Utskottets överväganden 22

Miljökrav på terrängskotrar 23

Propositionen 23

Motionerna 23

Utskottets överväganden 23

Behörighetskrav för förare av

terrängskoter m.m. 24

Propositionen 24

Motionerna 24

Utskottets överväganden 25

Luftfartyg i fjällen 26

Propositionen 26

Motionerna 26

Utskottets överväganden 27

Rennäringen 27

Propositionen 27

Motionerna 27

Utskottets överväganden 28

Mineralutvinning 29

Propositionen 29

Motionen 30

Utskottets överväganden 30

Turism 31

Propositionen 31

Motionerna 31

Utskottets överväganden 31

Hemställan 33

Reservationer 36

Lagförslag 46

Näringsutskottets yttrande 52

Bostadsutskottets yttrande 59