Bet. 1996/97:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU06

Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

JoU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas skrivelse 1996/97:2 där regeringen bl.a. beskriver

Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling. I betänkandet

behandlas även tre motioner från allmänna motionstiden 1996 rörande

internationellt kretsloppsarbete, miljö och handel samt stabila organiska

miljögifter.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens redovisning. Samtliga

motioner avstyrks, bl.a. med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.

Till betänkandet har fogats två reservationer.

Skrivelsen

Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse 1996/97:2 berett riksdagen

tillfälle att ta del av regeringens beskrivning av Sveriges internationella

samarbete för hållbar utveckling och de övergripande svenska prioriteringarna

inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen av FN:s konferens

om miljö och utveckling i Rio de Janeiro.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen ges dels en översiktlig beskrivning av Sveriges internationella

samarbete för hållbar utveckling, dels de övergripande svenska

prioriteringarna inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen

av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, 1992.

I kapitel 4 (Miljödepartementets verksamhetsområde) redovisas det svenska

internationella miljösamarbetet inkl. svenska strategier och ståndpunkter för

de globala miljökonventionerna och prioriterade delar av Agenda 21.

I kapitel 5 (Utrikesdepartementets verksamhetsområde) redovisas inriktningen

av det svenska internationella utvecklingssamarbetet med hänsyn till de beslut

som fattades vid Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling. Denna

del är en uppföljning och utveckling av den övergripande bedömning av

biståndets anpassning till hållbar utveckling som regeringen lämnade i

budgetpropositionen (1994/95:100 bil. 4, bet. 1994/95:UU15, rskr.

1994/95:242). Denna del av skrivelsen behandlas av utrikesutskottet.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996

1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c)

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt kretsloppssamarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska initiativ för att miljöanpassa World Trade Organization,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöhänsyn i internationella handelsavtal.

1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa

de långlivade organiska miljögifterna.

1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp)

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa

de långlivade organiska miljögifterna.

Utskottet

Inledning

I skrivelsen redovisas bl.a. det svenska internationella miljösamarbetet

inklusive svenska strategier och ståndpunkter för de globala

miljökonventionerna och prioriterade delar av Agenda 21. Denna del av

skrivelsen behandlas av jordbruksutskottet i föreliggande betänkande. I

skrivelsen redovisas även vissa frågor rörande det svenska

utvecklingssamarbetet. Denna del av skrivelsen behandlas av utrikesutskottet

(1996/97:UU2).

Utskottet redovisar i det följande regeringens sammanfattande bedömning

under varje huvudavsnitt och delavsnitt i skrivelsen. De delar av skrivelsen

som inte kommenteras närmare har inte föranlett några invändningar från

utskottets sida.

Skrivelsen

Övergripande svenska prioriteringar

I det fortsatta internationella samarbetet för hållbar utveckling bör Sverige

verka för ett stärkt konventionsarbete, hållbara konsumtions- och

produktionsmönster samt att miljöaspekter integreras i handels-, säkerhets-

och biståndspolitiken. Av hög prioritet är också samarbetet för att utveckla

metoder och handlingsprogram för att hushålla med naturresurser, inklusive

jord- och skogsbruk, marina resurser och färskvattenresurser, hållbar

markanvändning och bebyggelse samt riskminimering vid kemikaliehantering.

Det globala konventionsarbetet

För att tillförsäkra miljöfrågorna en stark ställning inom FN-systemet bör

FN:s miljöprogram (UNEP) få en effektivare beslutsstruktur. Miljöprogrammets

verksamhet bör också ges en tydligare inriktning för att uppfylla uppgiften

som katalysator, samordnare och kunskapscentrum för internationella

miljöfrågor. Miljöprogrammets finansiering bör vara förutsägbar och

ändamålsenlig och bördefördelningen bör vara rättvis. Ansvarsfördelningen

mellan miljöprogrammet och FN:s kommission för hållbar utveckling bör också

förtydligas och renodlas.

Sverige bör, utifrån en för EU gemensam klimatpolitik, och en långsiktig

energipolitik, verka för att det inom ramen för klimatkonventionen utarbetas

ett protokoll med åtgärder för utsläppsbegränsningar och reduktionsmål med

tidsangivelser antas i slutet av år 1997. Målen för växthusgaserna bör

fördelas mellan parterna på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt. Sverige

bör verka för att protokollet omfattar effektiva gemensamma åtgärder, t.ex.

inom energi- och transportsektorerna. Särskilt bör gemensamma ekonomiska

styrmedel såsom internationell koldioxidbeskattning, energiskatt och avgifter

för luft- och sjöfart användas, med start inom EU. Subventionering av

utvinning och användning av fossila bränslen bör avvecklas. Forskning och

utveckling inom området bör också främjas. För att möjliggöra

kostnadseffektiva åtgärder bör system såsom t.ex. s.k. gemensamt genomförande

utvecklas till operativa instrument till sekelskiftet. Satsningar på att

utveckla s.k. sänkor bör ses som kompletterande åtgärder till huvudstrategin

att minska koldioxidutsläppen.

Sverige bör verka för att alla parter till Wienkonventionen och

Montrealprotokollet om skydd av ozonskiktet på sikt skall åta sig att avveckla

samtliga ozonnedbrytande ämnen. De tidsramar som gäller för avvecklingen av

ozonnedbrytande ämnen inom Montrealprotokollet bör förkortas. Insatser bör

även genomföras som säkerställer genomförandet av befintliga åtaganden bland

parterna. Även produktion av s.k. mjuka freoner, HCFC, bör regleras.

Erfarenheterna från den svenska avvecklingen bör spridas internationellt och

Sverige bör ge fortsatt stöd till de baltiska ländernas avvecklingsprogram

samt till Ryssland.

Arbetet för bevarandet av biologisk mångfald skall enligt gällande

konvention integreras i relevanta samhällssektorer, särskilt de areella

näringarna. Inom ramen för konventionen om biologisk mångfald bör därför en

genomgång av de stora ekosystemen genomföras, för vilken särskilda paneler bör

upprättas. Skogsekosystemen bör också tas upp för särskild behandling.

Åtgärder för bevarandet av växtgenetiska resurser för jordbruk och livsmedel,

reglering av export av genetiskt modifierade organismer samt främjandet av den

vetenskapliga utvecklingen inom området är andra prioriterade områden.

Baselkonventionen om transport av farligt avfall innebär bl.a. att export av

farligt avfall är förbjudet. Detta förbud bör ratificeras av konventionens

parter så snart som möjligt. Konventionens definitioner av farligt avfall bör

förtydligas, för att klart ange vilka typer av avfall som avses. Vidare bör

ett effektivt samarbete kring bekämpandet av illegal export och import av

farligt avfall komma till stånd för att se till att konventionen efterlevs.

Ett protokoll om ansvars- och ersättningsfrågor vid olyckor i samband med

gränsöverskridande transporter av farligt avfall bör också utarbetas.

I det fortsatta arbetet inom ramen för konventionen om kärnsäkerhet bör

Sverige verka för att så många länder som möjligt, i synnerhet länder som har

kärnkraftverk i drift, skall bli parter till konventionen. I det fortsatta

arbetet inom ramen för konventionen om tidig information vid kärnenergiolycka

bör Sverige verka för största möjliga öppenhet kring händelser i kärntekniska

anläggningar som kan ha betydelse för säkerheten och strålskyddet. Vidare bör

informationsutbytet kring reaktoranläggningar förbättras.

Konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd bör ratificeras av så många

stater som möjligt. Det blir också avgörande för konventionen att den

efterlevs av samtliga parter. Vidare bör intentionerna förverkligas i den

frivilliga uppförandekod för ansvarsfullt fiske som upprättades år 1995 inom

ramen för FAO. De regionala mellanstatliga fiskeorganisationerna, vilka har en

central roll i genomförandet av åtaganden i konventionen och uppförandekoden,

bör förstärkas.

I det fortsatta arbetet inom ramen för revideringen av konventionen om

förbud mot dumpning till havs bör Sverige särskilt verka för att konventionen

på sikt skall omfatta även s.k. inre vatten, att försiktighetsprincipen och

principen om att förorenaren skall betala skall ingå i konventionen samt att

statsfartyg och statsluftfartyg - som i dag är undantagna - skall omfattas av

konventionen.

Uppföljningen av Agenda 21

En utveckling mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster bör främjas på

alla nivåer i samhället. Ekonomiska, juridiska och informativa styrmedel bör

tillämpas i en optimal blandning av bl.a. miljöskatter och miljöavgifter,

producentansvar, miljömärkning, miljöanpassad offentlig upphandling, lokal

Agenda 21 samt information och utbildning. Dessutom bör miljöskadliga

subventioner tas bort och ett tydligt sektorsansvar eftersträvas.

Gemensamma internationella riktlinjer, mått och indikatorer såsom

miljömärkning, miljökonsekvensbeskrivning, livscykelanalyser och

standardisering bör vidareutvecklas. Sverige bör agera som föregångare och

sprida exempel från svenska erfarenheter inom dessa områden samt verka för en

ökad spridning av miljövänlig teknik till u-länder.

Vad gäller miljö och handel bör Världshandelsorganisationen WTO:s handels-

och miljökommitté vid WTO:s ministermöte i december 1996 presentera ett

konkret förslag till undantag i handelsregelverket GATT för handelsåtgärder

vidtagna inom ramen för konventioner för hållbar utveckling. Även frågan om

ökat marknadstillträde för u-länder bör behandlas. Kommitténs mandat bör

förlängas.

Arbetet med internationella riktlinjer för miljöhänsyn vid statsstödd

exportkreditgivning bör fullföljas.

Markanvändning och bebyggelse bör ställas om mot kretsloppsanpassning och

hållbar utveckling. Positiva och negativa erfarenheter från världens städer,

framför allt när det gäller plan- och byggfrågor, energiförsörjning, teknisk

försörjning, trafiksystem, bebyggelsemönster och industri bör spridas globalt.

Sverige bör verka för ett jordbruk som är förenligt med hållbar utveckling,

som baseras på olika ekosystems givna villkor, kretsloppsprincipen, ett rikt

och varierat jordbrukslandskap och en effektiv användning av färskvatten vid

konstbevattning i jordbruket. Växtförädlingen bör breddas och i ökad

utsträckning bygga på lokalt anpassat material. Gamla lantsorter och vilda

arter som är besläktade med de mest använda jordbruksgrödorna måste bevaras.

Vid 1996 års toppmöte inom FAO samt partskonferensen för konventionen om

biologisk mångfald år 1996 har frågan om hållbart jordbruk behandlats. EU:s

och Världshandelsorganisationens (WTO) regelverk bör ändras för att underlätta

en övergång från en jordbrukspolitik med produktionsdrivande subventioner som

har negativa miljöeffekter till främjandet av miljöanpassade produktionsformer

som bevarar jordbrukets naturresurser.

Beträffande ett uthålligt skogsbruk anför regeringen följande. Sverige bör

fortsatt verka för att den skogspanel som har tillsatts av FN:s kommission för

hållbar utveckling främjar genomförandet av de s.k. skogsprinciperna,

innebärande bl.a. utveckling av ett uthålligt skogsbruk på nationell nivå,

samt att panelen skall bidra till förståelse för skogens olika funktioner och

relationer till andra samhällssektorer. En ny global överenskommelse för

uthålligt skogsbruk bör komma till stånd. Vidare bör alla berörda intressenter

ges möjlighet att delta i panelens arbete, såsom företrädare för skogsägare

och skogsindustri, ursprungsbefolkningar, miljöorganisationer och andra

intressegrupper.

Sverige bör verka för att nya regionala avtal för skydd av oceanerna kommer

till stånd och att befintliga avtal utvecklas. Arbetet inom Nordsjökonferensen

och Oslo-Pariskonventionen samt Helsingforskonventionen bör prioriteras. Det

globala handlingsprogrammet för skydd av den marina miljön som antogs vid 1995

års Washingtonkonferens bör genomföras och följas upp inom alla relevanta FN-

organ och -program.

Principen om att förorenaren skall betala bör vara vägledande vid beslut om

skydd av oceanerna. Försiktighetsprincipen bör vara vägledande då

vetenskapligt material saknas eller är otillräckligt.

Det internationella regelsystemet och det globala samarbetet om

färskvattenfrågor bör ses över. En global vattenstrategi bör utarbetas som

omfattar såväl dricksvatten och sanitet som vatten för jordbrukändamål och

vatten för industriändamål, där samtliga sektorers behov och utnyttjande av

vattenresurserna beaktas. Vidare bör samverkan och samspelet mellan mark, luft

och vatten analyseras i ett integrerat perspektiv, då utsläpp till mark och

luft påverkar vattenresurserna.

En sammanhållen kemikaliekontroll enligt kapitel 19 i Agenda 21 bör

tillämpas. Ett framgångsrikt globalt samarbete är nödvändigt för att minimera

riskerna vid kemikalieanvändning. Sverige bör sprida svenska erfarenheter samt

lyfta fram viktiga kemikaliefrågor inom relevanta FN-organ och -program, t.ex.

FN:s kommission för hållbar utveckling, UNEP, WHO och ILO.

Arbetet med att utarbeta en konvention om förhandsanmälan vid internationell

handel med vissa farliga kemikalier, samt en konvention om stabila organiska

miljögifter, bör aktivt stödjas. Utöver konventionsarbetet krävs ytterligare

internationella åtgärder för att reducera riskerna med vissa andra hälso- och

miljöfarliga kemikalier.

Försiktighets- och substitutionsprincipen bör spridas och tillämpas

internationellt, både när det gäller hälso- och miljöfarliga allmänkemikalier,

bekämpningsmedel och teknik. Kemikalieproducenter bör ges ett ökat ansvar för

de miljö- och hälsorisker som är förknippade med deras produkter.

Arbetet med att färdigställa en internationell konvention om säkerhet vid

hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall bör

slutföras. Konventionen bör ges ett brett innehåll och omfatta alla slag av

använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från såväl kärnteknisk verksamhet

som från andra områden såsom sjukvård, industri, forskning och militär

verksamhet. Det är av stor vikt att konventionen förses med effektiva

kontrollinstrument.

Sverige bör verka för att miljödata och miljöinformation harmoniseras och

standardiseras mellan rapporterande länder samt att kvalitetssäkrad miljödata

och information görs tillgänglig för så många som möjligt. För att uppnå denna

målsättning kan en del u-länder behöva stöd för att utveckla nationella

miljöövervakningssystem. Ett större antal länder bör rapportera till FN och

andra internationella institutioner, bl.a. för de globala konventionerna för

hållbar utveckling. Inom Europa bör ökad samordning ske via EU:s miljöbyrå

EEA. Vidare är arbetet med att utarbeta indikatorer för hållbar utveckling av

stor betydelse.

Sverige bör verka för att internationella riktlinjer för nationell

miljöpolicy avseende den militära sektorns verksamheter i fredstid tas fram.

Sverige bör verka för ökad offentlig insyn och ökat inflytande i samhället

för frivilligorganisationer, näringslivsföreträdare och andra samhällsgrupper

i arbetet med miljö- och utvecklingsfrågor. Mekanismer och rutiner bör införas

för att bidra till ett brett deltagande i beslutsprocesser på lokal, regional,

nationell och internationell nivå.

Generalförsamlingens extra möte år 1997 med anledning av uppföljningen av

Riokonferensen bör resultera i ett fortsatt nära utbyte med folkrörelser och

andra samhällsaktörer som arbetar med uppföljning av Agenda 21.

Sverige bör, inom ramen för det globala miljösamarbetet, stödja arbetet med

lokala Agenda 21-processer samt sprida erfarenheter och exempel från lokala

Agenda 21-processer, i synnerhet från de svenska kommunerna.

Motionerna

Enligt motion Jo727 (c) yrkande 7 krävs åtgärder även internationellt för att

en hållbar utveckling skall kunna uppnås. För Sveriges del bör arbetet med

kretsloppsanpassning drivas såväl inom EU som andra internationella fora.

Sådant samarbete kan t.ex. gälla forskning och utveckling, märkningsstandarder

och regler om att miljöhänsyn skall gå före frihandel. Enligt yrkande 8 i

samma motion står det klart att vikten av att integrera miljöhänsyn i de

regler som ställts upp för handeln knappast kan överbetonas. Reglerna för

internationell handel måste systematiskt omformas så att de underlättar och

inte försvårar en omställning till en ekologiskt hållbar utveckling. Sverige

bör vara pådrivande i detta arbete. Vidare anförs i motionens yrkande 9 att

Sverige bör öka ansträngningarna för att snarast möjligt ändra reglerna inom

WTO så att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal inte skall kunna

anses utgöra otillåtna handelshinder.

Enligt motionerna Jo738 yrkande 14 och Jo760 yrkande 9 (båda mp) bör

Sveriges internationella arbete med att begränsa de långlivade organiska

gifterna intensifieras. Nationella och internationella program för att

övervaka dessa ämnen bör samordnas.

Utskottets överväganden

Allmänt

Riksdagen fattade under våren 1991 ett övergripande beslut om mål och

riktlinjer för miljöpolitiken (1990/91:JoU30). I detta sammanhang konstaterade

utskottet att det förelåg betydande samstämmighet i riksdagen om Sveriges

internationella miljöpolitik, liksom om att vår nationella miljöpolitik skall

fylla högt ställda anspråk och kunna anföras som exempel för andra länder.

Regeringen ger i skrivelsen en överblick över Sveriges prioriteringar och

ambitioner vad gäller det internationella miljöarbetet. Utskottet finner det

uppenbart att ett stort antal miljöproblem måste lösas genom internationellt

samarbete; det gäller t.ex. försurningen av mark och vatten, föroreningen av

haven, uttunningen av ozonskiktet, störningar i klimatsystemet och hoten mot

den biologiska mångfalden. Det är dock viktigt att det internationella

miljöarbetet kompletteras med nationella åtgärder för att Sverige skall kunna

agera med trovärdighet i internationella fora. Det bör i sammanhanget

framhållas att utskottet under återstoden av denna valperiod kommer att

behandla ett stort antal propositioner och motioner med olika förslag om

åtgärder inom miljöområdet, både nationellt och internationellt.

Hållbara konsumtions- och produktionsmönster

Regeringen påpekar i skrivelsen att mycket av arbetet med att miljöanpassa

offentlig verksamhet, företag, transportsystem och konsumtionsmönster har en

lokal och nationell prägel. Men dessa uppgifter har också viktiga globala

dimensioner. I-länderna utgör en betydelsefull förebild för länderna i tredje

världen i deras strävan efter att uppnå en högre levnadsstandard. Ett aktivt

nationellt miljöarbete är enligt regeringen nödvändigt för att skapa

trovärdighet och få genomslag i det internationella samarbetet. Sverige bör

genom att vara föregångare påverka utvecklingen i andra länder.

Vidare anför regeringen att gemensamma internationella riktlinjer, mått och

indikatorer såsom miljömärkning, miljökonsekvensbeskrivning, livscykelanalyser

och standardisering bör vidareutvecklas. Sverige bör även här agera som

föregångare och sprida exempel från svenska erfarenheter inom dessa områden

samt verka för en ökad spridning av miljövänlig teknik till u-länder. Sverige

deltar i arbetet för långsiktigt hållbara konsumtions- och produktionsmönster

i en mängd internationella sammanhang, t.ex. inom ramen för FN:s kommission

för hållbar utveckling, EU, OECD, FN:s ekonomiska kommission för Europa och

Nordiska ministerrådet.

Vad regeringen anfört om vikten av internationellt kretsloppsarbete torde i

huvudsak tillgodose motion Jo727 yrkande 7. Utskottet instämmer i huvudsak i

de synpunkter som framförs i motionen men är med anledning av vad som här

anförts inte berett att föreslå ytterligare åtgärder.

Miljö och handel

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull- och

handelsavtalet (GATT), den s.k. Uruguayrundan, inleddes år 1986 och avslutades

först i december 1993, varefter de överenskomna avtalen undertecknades i april

1994. Förhandlingarna i Uruguayrundan hade tre övergripande mål, nämligen att

vidareutveckla liberaliseringen av världshandeln, att förstärka GATT:s

regelverk och utvidga det till nya områden samt att stärka GATT:s roll i

utformningen av internationell ekonomisk politik.

Förhandlingarna resulterade i ett avtal om upprättande av WTO. Övriga avtal

som träffades under förhandlingarna ingår som bilagor till WTO-avtalet.

Världshandelsorganisationen bildar den institutionella ramen för det nya och

sammanhållna handelsregelverket och har till uppgift att underlätta

genomförandet och tillämpningen av avtalet och dess förutsättningar. WTO är

också forum för framtida handelsförhandlingar. Riksdagen godkände avtalet om

upprättande av WTO hösten 1994 (1994/95:NU8).

Miljöfrågorna var inte med som något särskilt förhandlingsområde i

Uruguayrundan, men förhandlingsresultatet visar ändå på flera områden att

hänsyn tagits till miljöaspekter. I ingressen till avtalet sägs att

medlemmarna skall medge ett optimalt utnyttjande av världens resurser i

enlighet med målsättningen om en hållbar utveckling i syfte att skydda och

bevara miljön. Enligt avtalen om tekniska handelshinder och om sanitära och

fytosanitära åtgärder har medlemmarna rätt att vidta åtgärder för att skydda

bl.a. miljön samt djurs och växters liv och hälsa.

En särskild kommitté om handel och miljö inom WTO har rapporterat till WTO:s

ministermöte i Singapore som hölls i december 1996. Sverige har inom EU verkat

mycket aktivt för att åstadkomma konkreta resultat i kommittén. Kommitténs

uppgift var bl.a. att föreslå eventuella ändringar i de multilaterala

handelsregelverken. Sveriges ambition inför mötet var att det i

ministerdeklarationen skulle slås fast att politikområdena handel och miljö

måste vara ömsesidigt stödjande för att främja en hållbar utveckling.

Vid mötet beslutades att den särskilda kommittén om miljö och handel skall

fortsätta sitt arbete med att bl.a. granska sambandet mellan

handelsliberalisering, ekonomisk utveckling och miljöskydd. Det arbete som

kommittén hittills genomfört visar att frågorna är mycket komplexa och behöver

belysas ytterligare. Betydelsen av samordning av miljö- och handelspolitik på

nationell nivå understryks särskilt. Sverige kommer även fortsatt att driva

frågan om att kommittén skall presentera ett konkret förslag till undantag i

handelsregelverket GATT för åtgärder vidtagna inom ramen för konventioner för

hållbar utveckling.

Utskottet vill i likhet med vad som anförs i motion Jo727 framhålla vikten

av att miljöhänsyn integreras ytterligare i de regler som ställs upp för den

internationella handeln. Det får ses som positivt att den särskilda kommittén

om miljö och handel fått förlängt mandat, och utskottet förutsätter att

regeringen fortsätter sitt arbete med att främja miljöaspekterna inom det

internationella handelsregelverket. Det är också positivt att man i

slutsatserna från WTO:s ministermöte uppmärksammar betydelsen av nationell

samordning av miljö- och handelspolitik. Motion Jo727 yrkandena 8 och 9 torde

i huvudsak vara tillgodosedd med vad som här anförts och bör inte föranleda

någon ytterligare åtgärd.

Jordbruk

Regeringen påtalar i skrivelsen att jordbruk som baseras på högteknologi i i-

länder och delar av u-länder skapar en mängd olika problem.

Jordbrukslandskapet blir alltmer ensartat och den biologiska mångfalden

utarmas till följd av de intensiva jordbruksmetoderna. En alltför stor och

ovarsam användning av gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel bidrar till att

skada såväl grundvatten och andra färskvattentillgångar som den marina miljön,

framför allt genom övergödning och läckage av bekämpningsmedelsrester.

Skadeinsekter och sjukdomar som drabbar grödorna blir i ökande utsträckning

resistenta mot bekämpningsmedel, samtidigt som naturens egna mekanismer för

att begränsa skadeangrepp, såsom rovinsekter, slås ut av bekämpningsmedel.

Även lågintensivt jordbruk kan leda till problem, då fattigdom och

befolkningstillväxt skapar ökad belastning på markresurserna. Fattiga bönder

tvingas för sin överlevnad använda sig av mark som inte är lämplig för

jordbruk. Stora arealer åkerjord har drabbats av jordförstöring, erosion,

försaltning, utarmning och ökenspridning. Dessutom leder skogsskövling som har

till syfte att bereda ny mark för jordbruk till omfattande avskogning och små

möjligheter till uthållig odling.

I november 1996 arrangerade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO,

ett toppmöte mellan världens stats- och regeringschefer om

livsmedelssäkerheten i världen. En av de frågor som diskuterades gäller hoten

mot jordbrukets naturresursbas. Frågan om hållbart jordbruk kommer även att

tas upp vid 1996 års möte med parterna till konventionen om biologisk

mångfald.

Enligt regeringen bör såväl EU:s som WTO:s regelverk ändras för att

underlätta en övergång från en jordbrukspolitik med produktionsdrivande

subventioner som har negativa miljöeffekter till främjandet av miljöanpassade

produktionsmetoder som bevarar jordbrukets naturresurser. Utskottet instämmer

i att en övergång till ett mer resurssnålt jordbruk är nödvändig, men vill i

sammanhanget erinra om att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) under senare

år genomgått en förändring i den riktningen. Som exempel på detta kan nämnas

införandet av miljöstöd och övergången från prisstöd till arealstöd inom

spannmålsregleringen. En parlamentarisk kommitté med uppgift att utifrån

svenska utgångspunkter utarbeta ett samlat förslag till reformer av EU:s

gemensamma jordbrukspolitik skall presentera sina förslag senast den 30 juni

1997 (dir. 1995:109). Syftet med reformerna skall enligt direktiven till

utredningen vara att öka marknadsorienteringen samt att avreglera och

miljöanpassa CAP.

Kemikaliehantering

Regeringen anför i skrivelsen att stabila organiska miljögifter utgör ett

problem när det gäller både deras användning som kemikalie för olika ändamål

och deras förekomst i utsläpp till luft och vatten. Sveriges grundposition är

att tillverkning och användning av samtliga stabila organiska miljögifter på

sikt skall fasas ut. Även den oavsiktliga uppkomsten av stabila organiska

miljögifter bör minimeras.

Utsläpp av stabila organiska miljögifter får under vissa förhållanden global

spridning genom transport via luft och vatten. Förekomsten av stabila

organiska miljögifter är ett hälso- och miljöproblem, eftersom de oftast är

toxiska och lagras i levande organismers vävnader. För att förhindra spridning

av dessa miljögifter, krävs kemikalie- och produktkontroll samt begränsningar

av användning och utsläpp.

Många stabila organiska miljögifter är bekämpningsmedel, såsom DDT. Andra,

exempelvis dioxiner, genereras vid förbränning, medan ytterligare några

används i industriell verksamhet, t.ex. PCB. I Sverige har sedan länge

användningen av i stort sett alla dessa miljögifter förbjudits, men i länder

vars jordbruk är känsligt för skadeangrepp är användningen fortfarande

utbredd.

Regeringen anför vidare att ett regionalt protokoll om stabila organiska

miljögifter håller på att utarbetas inom konventionen om långväga transporter

av luftföroreningar (LRTAP). Konventionen omfattar Europa, USA och Kanada.

Förhandlingarna har påbörjats under år 1996.

Vid 1995 års styrelsemöte för FN:s miljöprogram beslöts att inleda arbetet

med att få till stånd en global konvention om stabila organiska miljögifter.

Kemikalieforum har i samarbete med IOMC (International Organizational

Programme for the Sound Management of Chemicals) och IPCS fått i uppdrag att

sammanställa befintlig kunskap om stabila organiska miljögifter samt utvärdera

alternativ och granska kostnader och effektivitet. Uppdraget skall redovisas

vid 1997 års styrelsemöte med FN:s miljöprogram. Därefter kan sannolikt

förhandlingar påbörjas om ett globalt bindande instrument.

Frågan om stabila organiska miljögifter behandlades även vid en konferens om

skydd av den marina miljön från landbaserade aktiviteter som arrangerades av

FN:s miljöprogram i Washington år 1995. Där beslöts bl.a. att det fortsatta

arbetet skall inriktas mot att snarast möjligt förbjuda de tolv mest hälso-

och miljöfarliga miljögifterna och att de skall ersättas av andra mindre

farliga kemikalier.

Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motionerna Jo738 yrkande 14

och Jo760 yrkande 9 att det internationella arbetet för att begränsa de

långlivade organiska miljögifterna måste bedrivas aktivt och målmedvetet.

Emellertid finner utskottet att den av regeringen givna beskrivningen av detta

arbete väl motsvarar dessa krav och avstyrker därmed motionerna i den mån de

inte tillgodosetts genom det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande internationellt kretsloppsarbete

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkande 7,

2. beträffande miljö och handel

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo727 yrkandena 8 och 9,

res. 1 (c)

3. beträffande stabila organiska miljögifter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 14 och

1996/97:Jo760 yrkande 9,

res. 2 (mp)

4. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:2 till handlingarna.

Stockholm den 21 januari 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar

Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c),

Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Lennart

Fremling (fp).

Reservationer

1. Miljö och handel (mom. 2)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det av yttersta vikt att miljöhänsyn

integreras i de regler som ställs upp för den internationella handeln. Sverige

bör öka ansträngningarna för att snarast möjligt få i gång sådana

förhandlingar i WTO:s miljökommitté. Målet med förhandlingarna bör vara att

förändra reglerna inom WTO så att handelsrestriktioner i internationella

miljöavtal inte skall anses utgöra otillåtna handelshinder. Vidare anser

utskottet att Sverige bör initiera en diskussion i miljökommittén om hur

regelverket skall ändras så att även globala miljövärden skall kunna värnas

genom handelsrestriktioner. Vad utskottet här anfört med anledning av motion

Jo727 yrkandena 8 och 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande miljö och handel

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo727 yrkandena 8 och 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Stabila organiska miljögifter (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 11 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att nya långlivade organiska ämnen inte bör introduceras på

marknaden och att kraven på information om nya kemikalier bör skärpas.

Sveriges internationella arbete för att begränsa de organiska miljögifterna

bör intensifieras. Utskottet anser även att nationella och internationella

program för att övervaka långlivade organiska miljögifter bör samordnas i

högre grad än vad som sker i dag. Vad utskottet här anfört med anledning av

motionerna Jo738 yrkande 14 och Jo760 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande stabila organiska miljögifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 14 och

1996/97:Jo760 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................2

Inledning 2

Skrivelsen 2

Motionerna 6

Utskottets överväganden 7

Hemställan 11

Reservationer........................................11

1. Miljö och handel (mom. 2) 11

2. Stabila organiska miljögifter (mom. 3) 12

Gotab, Stockholm 1997