Bet. 1996/97:JoU9

Jordbruksutskottets betänkande

1996/97:JOU09

Alternativ till traditionell burhållning av höns

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:64 Alternativ till

traditionell inhysning av värphöns och nio motioner som väckts med anledning

av skrivelsen. Dessutom behandlas en motion från allmänna motionstiden år

1996. Regeringen anser bl.a. att förbudet mot traditionella burar skall

kvarstå och kompletteras genom att funktionskrav införs i 9 §

djurskyddsförordningen. Dispenser från delar av funktionskraven för en

begränsad tid förutsätts kunna ges för burar som uppfyller högt ställda

djurhälso- och djurskyddskrav.

Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömningar och avstyrker

samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 15 reservationer och fyra särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) redovisar i skrivelse 1996/97:64

regeringens bedömningar mot bakgrund av Statens jordbruksverks rapport

Värphöns ( Kontrollstation 1996. Regeringen anser att förbudet mot

traditionella burar skall kvarstå och kompletteras genom att funktionskrav

införs i 9 § djurskyddsförordningen (1988:539). De väsentligaste

funktionskraven vid inhysning av värphöns är tillgång till värprede, sittpinne

och sandbad. Dessutom skall inhysningen ske på ett sådant sätt att dödlighet

och beteendestörningar hålls på en låg nivå.

Funktionskraven avses gälla alla inhysningssystem för värphöns. Dispens från

delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts kunna ges för

traditionella burar som uppfyller högt ställda djurhälso- och djurskyddskrav.

Takten i avvecklingen av traditionella burar blir beroende av hur bra

anläggningarna är från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Jordbruksverket får

i uppdrag att utarbeta en aktionsplan som går ut på att de traditionella

burarna successivt byts ut mot andra hönshållningssystem till dess att inga

sådana burar finns kvar.

Motioner med anledning av skrivelsen

1996/97:Jo7 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burförbud samt om

inventering av goda erfarenheter av produktion med frigående höns.

1996/97:Jo8 av Ulf Melin och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling och

prövning av ny teknik.

1996/97:Jo9 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning om hönsnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett investeringsstöd för äggproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en informationskampanj i syfte att öka kunskapen hos konsumenterna

om ägg som produceras i djurvänliga system,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av forskning och avelsarbete för äggproduktion på golv.

1996/97:Jo10 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordet burar bör bytas till system i 9 § djurskyddsförordningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Konsumentverket bör ges i uppdrag att utföra en undersökning om

märkning och marknadsföring.

1996/97:Jo11 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 9 § djurskyddsförordningen skall bibehålla sin

nuvarande lydelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att forskningen bör koncentreras på att lösa identifierade problem

vid golvhönshållning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beviljande av dispenser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att burar inte får bytas ut i befintliga anläggningar mot nya burar

efter den 1 juli 1997,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett

förslag om stöd till redan etablerade och nya producenter med golvhönshållning

i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att förbud mot burhöns införs inom EU.

1996/97:Jo12 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 9 § djurskyddsförordningen ändras i enlighet med följande:

"Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som

uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme.

Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar

hos hönsen hålls på en låg nivå. Jordbruksverket får meddela ytterligare

föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl får

Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i

enlighet med föreskrifter som meddelas av verket.",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äggproduktionen i Norrland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av framtidens äggproduktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ekonomisk satsning på en mer småskalig äggproduktion,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur Sverige bör verka för en förändrad äggproduktion i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsstödets utformning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen på forskningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppfödning av värphönskycklingar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dispens från burförbudet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av ägg,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att omställningen årligen bör återrapporteras till riksdagen.

1996/97:Jo13 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om harmoniserade EU-regler för värphönshållningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att från svensk sida fortsatt verka för ändring av EU:s

lagstiftning så att värphönsens välfärd förbättras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta konsumentintresset styra valet av produktionssystem.

1996/97:Jo14 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tidigare beslutat datum, 1 januari 1999, för förbud att ha höns

i bur skall bestå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att meningen "Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar" i 9

§ djurskyddsförordningen skall stå kvar oförändrad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om 9 § djurskyddsförordningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att salmonellakontaminerade foderråvaror inte får användas för

framställning av hönsfoder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om genetiska defekter på höns,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning på s.k. modifierade burar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om godkännande av de högintensiva system som ingått i ny

teknikprovning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om djurskyddskrav, täthet m.m. för system för värphöns,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om veterinärkontroll av värphöns,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tidsbegränsning för dispenser för buranläggningar till högst en

insättning under 1999,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav för dispens avseende miljöskyddslagen och skötsellagen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på genomförd salmonellakontroll för att få dispens,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att befintliga burar inte får bytas mot nya,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antal höns per m2 i burarna, som blir kvar på dispens, inte får

vara högre än i andra system,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av burägg producerade på dispens efter den 1 januari 1999,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en komplettering av målet att 10 % av arealen skall vara ekologiskt

odlad år 2000 till att gälla även äggproduktionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en plan för att genomföra målet att 10 % av äggproduktionen skall

vara ekologisk år 2000,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsa antal värphöns per producent,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rådgivning för ekologisk äggproduktion,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till alternativ äggproduktion,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av burägg för att konsumenten skall få korrekt

information,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige även fortsättningsvis skall driva på i EU för att få

ett burförbud till stånd,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frågans fortsatta hantering med skrivelser från regering till

riksdag,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om marknadsföringspengar till det svenska ägget.

1996/97:Jo15 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens förslag att ändra 9 § djurskyddsförordningen så att

andra burar än de traditionella blir tillåtna om de uppfyller vissa krav,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av regeringens ändringsförslag av 9 §

djurskyddsförordningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta föreskrifter med

hänsyn tagen till de krav som anges,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att byte av burar i befintliga anläggningar mot nya burar inte

skall få förekomma efter den 1 januari 1997,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att dispens för traditionella burar skall upphöra med utgången av

år 2000,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att dispens för traditionella burar endast skall kunna beviljas om

godkännanden föreligger enligt miljöskydds- och skötsellagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snedvridning av konkurrensen mellan system inte får förekomma

och därför måste samma ytkrav gälla för en höna i bur som på golv,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ekonomiskt stöd i någon form också måste utgå till producenter

som redan etablerat golvuppfödning och till blivande äggproducenter som är

nystartare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att forskningsmedel inte skall anvisas för fortsatt forskning om

modifierade burar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om till vilka områden forskningsanslagen bör koncentreras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ta initiativ som kan leda till att märkning av

burägg kommer till stånd,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen regelbundet skall rapportera om den fortsatta

utvecklingen till riksdagen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringens ståndpunkt gentemot EU bör vara att förbud mot

burhållning av värphöns införs.

Motion från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Jo526 av Tomas Högström och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bursystem

för höns.

Utfrågning

Utskottet anordnade den 6 februari 1997 en offentlig utfrågning angående

regeringens bedömningar i skrivelse 1996/97:64. Deltagare var Jordbruksverket,

Arbetarskyddsstyrelsen, Statens veterinärmedicinska anstalt, SLU, Föreningen

djurens vänner, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges

djurskyddsföreningars riksförbund, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska

lantarbetareförbundet, Sveriges veterinärförbund, LRF, Familjejordbrukarna,

SFS Svenska ägg, Ekologisk fjäderfäproduktion, Föreningen fria höns,

Konsumenter i samverkan, Svenska lantägg AB, Kronägg, Sörgårdsägg och Pelle

och Lisa AB.

En utskrift från utfrågningen fogas till detta betänkande som bilaga.

Utskottet

Inledning

I djurskyddslagen (1988:534) som trädde i kraft den 1 juli 1988, föreskrivs

bl.a. att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt att djur

skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det

främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt 9 §

djurskyddsförordningen (1988:539) får höns för äggproduktion inte inhysas i

burar. Befintliga anläggningar får dock användas till utgången av år 1998. Vid

behandlingen av propositionen om den nya djurskyddslagen uttalade riksdagen

att alternativa inhysningssystem för värphöns inte får leda till försämringar

från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt. Det bör t.ex. inte accepteras att

medicineringen ökar eller att s.k. näbbtrimning kommer till användning.

Riksdagen beslutade även att en utvärdering av arbetet med forskning och

försök beträffande olika system för hållande av värphöns skulle göras i form

av en s.k. kontrollstation efter en femårsperiod, dvs. år 1993. Förutom denna

kontrollstation beslutade riksdagen att en lägesavstämning för pågående försök

med alternativa inhysningssystem skulle ske under år 1991 (1990/91:JoU18). I

enlighet med detta har regeringen inkommit med två skrivelser (skr.

1991/92:68, JoU11 resp. 1993/94:106, JoU14). I det sistnämnda beslutet gav

riksdagen regeringen i uppdrag att årligen redovisa utvecklingen inom

äggproduktionen och arbetet med omställningen av nuvarande burhållningssystem.

I regeringens skrivelse 1994/95:121 lämnades en sådan redogörelse. Vid

behandlingen av skrivelsen underströk utskottet att beslutet om avveckling av

burhönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts

med ägg producerade i andra länders bursystem (1994/95:JoU12). Vidare

beslutade riksdagen att en omfattande kontrollstation skulle förläggas till år

1996, vilket innebar att den redovisning som enligt tidigare riksdagsbeslut

skulle göras år 1995 kunde undvaras.

Statens jordbruksverk har den 1 april 1996 på uppdrag av regeringen

redovisat utvecklingen inom äggnäringen och djupgående utvärderat arbetet med

omställning av nuvarande burhållningssystem (Jordbruksverkets rapport 1996:6

Värphöns ( Kontrollstation 1996).

Utskottet redovisar i det följande regeringens bedömningar med anledning av

Jordbruksverkets rapport. De delar av skrivelsen som inte kommenteras närmare

har inte föranlett några invändningar från utskottets sida.

Inhysning av höns

Skrivelsen

Regeringen bedömer att 9 § djurskyddsförordningen (1988:539) bör ändras så att

den får följande lydelse: ?Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra

burar än sådana som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad.

Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar

hålls på en låg nivå.

Kraven i första stycket gäller även andra inhysningsformer.

Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall

inhysas.

Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i enskilda fall medge

undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas

av verket.?

Enligt regeringen är det angeläget att förbudet mot traditionella burar

genomförs, eftersom de inte motsvarar djurskyddslagens krav. Utgångspunkten

måste vara att värphöns skall inhysas på ett sådant sätt som är förenligt med

djurskyddslagens krav på god djurmiljö, god djurhälsa och möjlighet för djuren

att bete sig naturligt (4 § djurskyddslagen). Det viktigaste när det gäller

inhysningssystem är att utgå ifrån vad som är betydelsefullt för hönsen. Det

är helt klart att traditionella burar inte uppfyller djurskyddslagens krav när

det gäller möjligheten till naturligt beteende, även om djurhälsan oftast är

mycket god i dessa burar. Detta innebär emellertid inte att alla bursystem i

sig nödvändigtvis måste vara förkastliga.

Inhysningssystem där hönsen tillåts utföra flera av sina grundläggande

beteenden och där samtidigt hälsotillståndet är gott och dödligheten låg måste

betraktas som fördelaktiga för djuren. Detta gäller även om de till det yttre

har en sådan begränsning att de kan anses vara en form av burar.

Funktionskraven som de beskrivits av institutionen för husdjurshygien vid

SLU är biologiskt grundade och inriktar sig på hönans behov generellt. De

begränsar sig därför inte till att gälla i ett enskilt system. Tvärtom är

dessa för hönan grundläggande behov desamma oavsett inhysningsform och gäller

såväl för befintliga som för framtida system. Regeringen delar i denna del

Konkurrensverkets bedömning att det i regel är mer ändamålsenligt att ställa

funktionskrav på en verksamhet än att detaljreglera och införa förbud mot

exempelvis vissa tekniska lösningar. Genom funktionskrav befrämjas

flexibilitet och alternativa lösningar som öppnar möjligheter för en ökad

mångfald inom ett verksamhetsområde.

Den främsta nackdelen med inredda burar, jämfört med system för frigående

höns, är en mer begränsad rörelsefrihet för hönsen. Det kan emellertid inte

anses som en fördel för hönsen att de har möjlighet att röra sig över stora

ytor, om detta samtidigt innebär förhöjd risk att utsättas för hackning i

kloaken och utdragning av tarmarna med döden som följd. Forskning med inredda

burar visar goda resultat just från djurhälso- och djurskyddssynpunkt,

förmodligen på grund av bl.a. den naturliga gruppstorleken. De är därför väl

värda att pröva vidare i ny teknikprovning.

Motionerna

Enligt motion Jo7 (c) bör burförbudet ligga fast och dessutom bör

Jordbruksverket få i uppdrag att ta reda på de goda erfarenheter av produktion

med frigående höns som finns i landet. De dispenser som Jordbruksverket givit

för försöksanläggningar med högintensiva golvsystem har enligt motion Jo8 (m)

varit för få eftersom utvecklingen hittills inte tycks ha lett till några

framsteg. Det vore därför önskvärt att nya idéer fick större möjligheter att

utvecklas och hävda sig i konkurrensen.

Ett stort antal motioner innehåller förslag om förändringar i 9 §

djurskyddsförordningen. I motion Jo10 (c) yrkande 1 föreslås en modifiering av

de förändringar som regeringen föreslår i djurskyddsförordningen innebärande

att ordet burar i 9 § byts mot system. Enligt motion Jo11 (m) yrkande 1 bör

9 § djurskyddsförordningen behålla sin nuvarande lydelse.

I motion Jo12 (v) yrkande 1 anförs att 9 § bör ha följande lydelse:

Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som uppfyller

hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme.

Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar

hos hönsen hålls på en låg nivå. Jordbruksverket får meddela ytterligare

föreskrifter om hur hönsen skall inhysas. Om det finns särskilda skäl får

verket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet

med de föreskrifter som meddelas av verket.

Vidare anförs i motionens yrkande 3 att inriktningen av framtidens

äggproduktion måste vara att den skall bli mer småskalig och bedrivas på ett

sådant sätt att den kan leva upp till den svenska djurskyddslagstiftningens

höga krav.

Tidigare beslutat datum för förbud att ha höns i burar bör enligt motion

Jo14 (mp) yrkande 1 bestå. I yrkandena 2 och 3 föreslås förändringar som

innebär att 9 § djurskyddsförordningen får följande lydelse:

Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar. Alla system för värphöns

skall uppfylla hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och rörelse.

Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att riskerna för dödlighet och

beteendestörningar minimeras. Jordbruksverket får meddela ytterligare

föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl, får

Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i

enlighet med föreskrifter som meddelas av verket.

Enligt yrkande 7 bör regeringen snarast ge Jordbruksverket i uppdrag att ta

fram ett sådant regelverk att de högintensiva golvhönssystemen kan godkännas.

Motionärerna anser även att djurskyddskraven bör vara lika för samtliga i

landet förekommande system för inhysning av värphöns. För att kontrollera

detta bör en veterinärkontroll och rådgivning skapas (yrkandena 8 och 9).

Vidare anförs att riksdagen, i likhet med vad som gäller för växtodlingen, bör

sätta som mål att 10 % av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000.

Regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för

att uppnå målet (yrkandena 16 och 17). Motionärerna anser vidare i yrkande 18

att möjligheten att begränsa antalet värphöns per producent bör ses över.

I motion Jo15 (fp) yrkande 1 anförs att inga bursystem för värphöns bör

tillåtas. Vidare anförs i motionens yrkande 2 att ordet burar i regeringens

förslag till ändring av 9 § djurskyddsförordningen bör bytas mot system,

tillräckligt utrymme bör läggas till efter ordet sandbad och uttrycket ?hålls

på en låg nivå? bör ändras till minimeras. Jordbruksverket bör enligt yrkande

3 få i uppdrag att utarbeta föreskrifter i enlighet med dessa krav. Motionären

anför dessutom att samma ytkrav måste gälla för en höna i bur som för en på

golv för att konkurrensen inte skall snedvridas mellan olika system (yrkande

7).

Enligt motionerna Jo13 yrkande 3 och Jo526 (båda m) bör konsumenternas fria

val av ägg från olika produktionssystem ha en avgörande betydelse för den

svenska äggproduktionens framtida val av produktionssystem.

Utskottets överväganden

Som framgår av inledningen ovan beslutade riksdagen år 1988 om en ny

djurskyddslag (1988:534). Utskottet uttalade då att man delade

jordbruksministerns uppfattning att burhönssystemet borde avvecklas, främst på

den grunden att det inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser djurens

grundläggande behov. Samtidigt underströk utskottet att alternativa system

inte får leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt.

Utskottet uttalade även att forskning och försök beträffande olika system

tills vidare skulle bedrivas parallellt (prop. 1987/88:93, JoU22). Vid senare

behandlingar av frågan har utskottet uttalat att beslutet om avveckling av

burhönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts

med ägg producerade i andra länders bursystem (1993/94:JoU14, s. 22). Vid

detta tillfälle underströk utskottet även vikten av att forskningen rörande

alternativ till de traditionella bursystemen blir så mångsidig som möjligt.

Verksamheten borde kunna omfatta även modifierade bursystem, under

förutsättning att dessa bedöms kunna uppfylla kraven från arbetsmiljö- och

djurskyddssynpunkt.

Utskottet anser i likhet med regeringen att utgångspunkten för vilka

inhysningssystem för värphöns som skall vara tillåtna måste vara att de är

utformade på ett sätt som är förenligt med djurskyddslagens krav på god

djurhälsa, god djurmiljö och möjlighet för djuren att bete sig naturligt. De

traditionella burarna uppfyller inte dessa krav och bör därför inte tillåtas.

De modifierade burarna är ännu inte provade enligt de regler som gäller för ny

teknikprovning och deras överensstämmelse med bl.a. djurskyddslagens krav är

alltså ännu inte klargjord. Högbeläggningssystem för produktion på golv är

heller inte godkända ännu även om man kommit en god bit på väg med dessa

system. Utskottet vill understryka att syftet med funktionskraven är att

endast system som uppfyller djurskyddslagens grundläggande krav skall kunna

godkännas. Samtidigt befrämjas flexibilitet och alternativa lösningar som

öppnar möjligheter för en ökad mångfald inom verksamhetsområdet.

Utskottet har således inga invändningar mot regeringens bedömning vad gäller

utformningen av 9 § djurskyddsförordningen och avstyrker därmed motionerna

Jo7, Jo10 yrkande 1, Jo11 yrkande 1, Jo12 yrkande 1, Jo15 yrkandena 1(3 och 7

samt Jo14 yrkandena 1(3 och 8.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Jo13 och Jo526 så till vida att

konsumenterna genom att efterfråga ägg från ett visst produktionssystem också

kommer att påverka näringens val av system. Frågan berörs även i nästföljande

avsnitt om marknaden och konsumenterna. Under förutsättning att systemen

uppfyller de krav som statsmakterna ställer finns det i övrigt inga hinder mot

att näringen anpassar utbudet av ägg efter konsumenternas fria val. Med dessa

konstateranden föreslår utskottet att motionerna Jo13 yrkande 3 och Jo526

lämnas utan vidare åtgärd.

I 3 § djurskyddslagen (1988:534) anges att stall och andra

förvaringsutrymmen skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas

rena. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk

får meddela ytterligare föreskrifter om att låta förpröva ny teknik inom

djurhållningen. Enligt 7 § djurskyddsförordningen (1988:539) skall nya

tekniska system och ny teknisk utrustning för djurhållning ha godkänts från

djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan de får användas. Jordbruksverket får

meddela föreskrifter om undantag. Frågor om godkännande av ny teknik prövas

enligt 8 § av Jordbruksverket.

Lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) gav år 1990 ut föreskrifter

och allmänna råd om godkännande av ny teknik för djurhållning (LSFS 1990:41).

Av dessa föreskrifter framgår bl.a. att godkännande av ny teknik krävs för

flertalet djurslag. Vidare framgår att ansökningarna kan hänföras till tre

olika kategorier. Den första är enkla ärenden där beslut kan fattas på

föreliggande handlingar. I den andra kategorin måste beslutsunderlaget

kompletteras med ytterligare fakta och synpunkter från experter,

litteraturstudier m.m. Den tredje kategorin utgörs av sådana ärenden där

försöksmässig prövning måste genomföras innan beslut i ärendet kan fattas.

De alternativa systemen för inhysning av värphöns hänför sig till den tredje

kategorin. Mot bakgrund av att äggnäringen, till följd av burförbudet, stod

inför en radikal förändringsprocess har Jordbruksverket ansett det angeläget

att prövningar av nya system sker efter en gemensam mall. Med stöd av en

särskild referensgrupp inrättade därför Jordbruksverket år 1992 ett program

för utvärdering av nya system för frigående värphöns (beslut 1992-03-24). I

försöksplanen är fastställt ett antal nivåer på olika försöksparametrar som

måste uppnås för att djurhållningen skall bedömas vara djurhälso- och

djurskyddsmässigt godtagbar. För närvarande pågår prövning av tre fabrikat av

intensiva golvsystem.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Användning av felaktiga

inhysningssystem kan orsaka djur onödigt lidande, medföra arbetsmiljöproblem

och få ekonomiska konsekvenser för producenterna. Genom att ny teknik

förprövas kan dessa problem i stor utsträckning undvikas. Det är samtidigt

viktigt att nya system för inhysning av värphöns kommer ut på marknaden så att

övergången till en mer djurvänlig äggproduktion möjliggörs. Utskottet utgår

ifrån att regeringen kontinuerligt följer upp hur Jordbruksverkets program för

ny teknikprovning påverkar utvecklingen av nya system för inhysning av

värphöns och vid behov vidtar åtgärder. I detta sammanhang torde det även vara

väsentligt att bevaka hur de förändrade dispensmöjligheterna påverkar

producenternas benägenhet att delta i utprovning av nya system. Vad som här

anförts torde i stor utsträckning tillgodose motionerna Jo8 och Jo14 yrkande

7.

Reglerna för det svenska hälsokontrollprogrammet för höns anges i

Jordbruksverkets författningssamling SJVFS 1994:45 (ändrat 1995:123). Reglerna

grundas bl.a. på lagen (1992:1683) om provtagning på djur respektive lagen

(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Syftet med programmet är

framför allt att hindra spridning av infektionssjukdomar och är därför primärt

inriktat på avelsbesättningar och kläckerier. Programmet föreskriver bl.a. att

veterinär med särskild behörighet skall företa besök vid anläggningarna. Vid

besöken skall bl.a. fjäderfäna inspekteras och kontroll göras av att

erforderlig provtagning har ägt rum. Enligt den obligatoriska

salmonellakontrollen (SJVFS 1995:78) skall alla värphöns vid besättningar med

fler än 200 höns testas minst två gånger under produktion och tre till fyra

veckor före slakt. En gång per år skall en veterinär ta prov på hönsen.

Sedan år 1970 finns även ett frivilligt förebyggande program för

salmonellakontroll för fjäderfä som Jordbruksverket är huvudman för (SJVFS

1995:79). Anslutningen bland slaktkycklingbesättningarna är sedan länge nästan

hundraprocentig och nya regler för ersättning vid salmonellainfektion på

värphöns har gjort att intresset bland värphönsproducenter har ökat kraftigt.

Anslutningen till den frivilliga salmonellakontrollen ställer bl.a. krav på

statligt förordnade besättningsveterinärer. Veterinären skall bl.a. minst en

gång per år inspektera varje del av en anläggning som är ansluten till

kontrollen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo14 yrkande 9.

Utskottet har inte funnit anledning att förorda något närmare angivet mål

för andelen ekologiskt producerade ägg, vilket föreslås i motion Jo14

(yrkandena 16 och 17). I enlighet med vad utskottet anfört ovan bör

konsumenternas fria val vara en av de faktorer som avgör

produktionsinriktningen. Motionen avstyrks i berörda delar.

När det gäller statliga ingripanden för att främja småskaliga anläggningar

vill utskottet erinra om att äggproduktionen omfattas av offentligrättsliga

regleringar och krav i bl.a. plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen

(1969:387) och lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Utskottet ser för

sin del inga påtagliga fördelar med att införa ytterligare statliga styrmedel

i form av t.ex. reglering av antalet höns per anläggning. En sådan reglering

skulle för övrigt kunna leda till en nedläggning eller omfördelning av

produktionsplatser och arbetstillfällen inom landet, där möjligheterna att

närmare bedöma fördelar och nackdelar förefaller begränsade. Det väsentliga i

det ärende som utskottet nu har att bereda är att anläggningarna uppfyller

kraven från djurskyddssynpunkt. Utskottet avstyrker motion Jo12 yrkande 3 och

Jo14 yrkande 18.

Marknaden och konsumenterna

Skrivelsen

Medel för att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har

producerats kan disponeras från anslaget G 8. Konsument- och

marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet. Det bör göras undersökningar

om hur mycket konsumenterna är beredda att betala för ägg som produceras i

djurvänliga system.

Det är i dag oklart hur högt konsumenterna värderar djurvänlig hönshållning

och vad konsumenten vid inköpstillfället är villig att betala för djurvänligt

producerade ägg. Det finns inga svenska vetenskapliga undersökningar gjorda i

frågan. Det är särskilt svårt att bedöma konsumenternas reaktioner i tider när

ekonomin stramas åt. Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas

uppfattning att konsumenternas betalningsvilja kommer att vara avgörande för

vilka system inom hönshållning som kan användas i framtiden.

Regeringen vill framhålla konsumentorganisationernas viktiga roll när det

gäller att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har

producerats och att bl.a. motivera konsumenterna så att de i butiken gör

sådana val som främjar en god djuromsorg. Medel för detta kan disponeras från

anslaget G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet.

Motionerna

Enligt motion Jo9 (kd) yrkande 3 bör det åläggas Livsmedelsverket att ansvara

för en central informationskampanj i syfte att skapa medvetenhet hos

konsumenterna om en mer djurvänlig äggproduktion och dess villkor.

Konsumentverket bör enligt motion Jo10 (c) yrkande 2 ges i uppdrag att

undersöka märkning och marknadsföring av ägg och arbeta för att dessa

förbättras. Arbetet bör ske i samarbete med Livsmedelsverket och berörda

konsumentorganisationer. Enligt motion Jo14 (mp) yrkande 24 bör näringen med

hjälp av staten satsa marknadsföringsmedel för att få konsumenterna att återfå

förtroendet för ägget.

I motion Jo12 (v) yrkande 10 anförs att regeringen bör uppmana svenska

äggproducenter att följa EG:s märkningssystem. Det är enligt motion Jo14 (mp)

yrkande 21 angeläget att regeringen tillsammans med packerierna och handeln

kommer överens om ett märkningssystem där det klart framgår på vilket sätt

äggen producerats. De burägg som efter den 1 januari 1999 produceras på

dispens skall, om så är möjligt med hänsyn till aktuella EG-regler, märkas som

burägg enligt yrkande 15. Enligt motion Jo15 (fp) yrkande 11 bör regeringen ta

initiativ som kan leda till att märkning av burägg kommer till stånd.

Utskottets överväganden

Regeringen framhåller i skrivelsen konsumentorganisationernas viktiga roll när

det gäller att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har

producerats och att bl.a. motivera konsumenterna så att de i butiken gör

sådana val som främjar en god djuromsorg. Medel för detta ändamål kan enligt

regeringen disponeras från anslaget G 8. Konsument- och

marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet. Regeringen anser att det bör

göras undersökningar om hur mycket konsumenterna är beredda att betala för ägg

som produceras i djurvänliga system.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av information till

konsumenterna och vill i likhet med vad som anförs i flera motioner framhålla

att även producenterna bör ha ett intresse av att konsumenterna är insatta i

skillnaderna mellan olika produktionssystem. Utskottet är dock inte berett att

uttala sig om vilka former informationsinsatserna bör få. Med hänvisning till

vad som här anförts föreslår utskottet att motionerna Jo9 yrkande 3, Jo10

yrkande 2 och Jo14 yrkande 24 lämnas utan vidare åtgärd.

När EG:s handelsnormer för ägg träder i kraft för Sveriges del den 1 januari

1998 kommer ett särskilt system med frivillig märkning för olika former av

inhysning av höns att tillämpas. Systemet innebär när det gäller hur äggen

produceras att producenten/packeriet kan välja mellan att antingen märka äggen

på det sätt som EG:s regler anger eller att inte alls märka dem.

Den svenska märkningen enligt förordning (EEG) nr 1274/91, som träder i

kraft den 1 januari 1998, är i de olika märkningskategorierna:

På förpackningar På lösviktsägg

a) Ägg från utehöns, Utehöns,

högst 1 höna/m2 högst 1 höna/m2

b) Ägg från utehöns, Utehöns,

högst 1 höna/2,5 m2 högst 1 höna/2,5 m2

c) Ägg från frigående höns inomhus, Frigående inne,

högst 7 höns/m2 högst 7 höns/m2

d) Ägg från frigående höns inomhus, Frigående inne,

fler än 7 höns/m2 fler än 7 höns/m2

e) Ägg från burhöns Burhöns

Som tidigare nämnts avser ovan angiven märkning enbart sådan som anger

produktionssätt. Övrig märkning regleras i andra förordningar. Namn,

firmabeteckning och adress till det företag som har förpackat äggen eller

låtit förpacka dem får t.ex. anges enbart om märkningen inte innehåller någon

kommentar eller symbol som är oförenlig med någon av de förordningar som

reglerar frågor om äggens kvalitet eller färskhet, typen av produktionssystem

som används vid produktionen eller äggens ursprung. Andra regler finns för

märkning av kvalitet, vikt, antal m.m.

Utskottet anser att en korrekt märkning är av avgörande betydelse för

konsumenternas möjligheter att välja mellan olika produkter. Som framgår ovan

kan producenterna välja att antingen märka äggen i enlighet med EG:s regler

eller att inte märka dem alls. Något tvingande märkningssystem för ägg kan

därför inte införas i Sverige. Utskottet förutsätter att regeringen, inom de

ramar som EG:s regelverk ger, arbetar för att konsumenterna skall få så god

information som möjligt om hur äggen producerats. Motionerna Jo12 yrkande 10,

Jo14 yrkandena 15 och 21 samt Jo15 yrkande 11 avstyrks i den mån de inte

tillgodosetts genom det anförda.

Investeringsstöd

Skrivelsen

Omställning från traditionella bursystem till alternativa system för

hönshållning bör uppmuntras och stödjas i takt med att djurvänliga och

fungerande inhysningssystem utvecklas. Behovet av någon form av

investeringsstöd för alternativa inhysningssystem är stort. Därför bör också

andra möjligheter till investeringsstöd i äggproduktionen än det jordbruks-,

trädgårds- och renskötselstöd som införts den 1 januari 1997 utredas. Frågan

om eventuellt investeringsstöd får övervägas inom ramen för det ordinarie

budgetarbetet.

Motionerna

Enligt motion Jo9 (kd) yrkande 2 bör regeringen lämna förslag om ett inve-

steringsstöd till äggproduktionen i kommande budgetproposition. I motionerna

Jo11 (m) yrkande 5 och Jo15 (fp) yrkande 8 anförs att regeringen bör lämna

förslag om hur investeringsstöd eller stöd i lämplig form skall kunna lämnas

både till etablerade och tillkommande producenter i hela landet som har

etablerat eller avser att etablera värphönshållning på golv.

Enligt motion Jo12 (v) yrkande 4 krävs ekonomiska satsningar på att

genomföra en omställning av äggnäringen till alternativa inhysningsformer som

inte innebär att värphöns hålls i burar. Ett investeringsstöd för omställning

till alternativa system kan delvis finansieras genom en omställningsavgift som

tas ut från de inhysningssystem som beviljats dispenser (yrkande 6).

Regeringen bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 20 ges i uppdrag att utforma

ett stöd till alternativ produktion av ägg i samråd med näringen på ett sådant

sätt att det kan godkännas av EU. Ett sätt kunde vara att en avgift per insatt

höna i bur anslås till en fond för alternativ produktion.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade våren 1996 att ett investeringsstöd till jordbruket skulle

införas (prop. 1995/96:222, FiU15). Stödet, som omfattar totalt 120 miljoner

kronor varav 45 miljoner kronor finansieras av EU, har utformats i enlighet

med rådets förordning (EEG) nr 2328/91 om förbättringar av

jordbruksstrukturens effektivitet. Stödet skall i huvudsak lämnas till

jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen. Stödet bör också kunna

lämnas till kombinationsverksamhet i hela landet samt kunna utformas som ett

instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar i hela landet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att behovet av någon form av

investeringsstöd för alternativa inhysningsformer för värphöns är stort.

Möjligheten att införa andra typer av investeringsstöd än det ovan nämnda bör

därför övervägas. Utskottet är emellertid inte berett att nu ta ställning till

hur ett sådant stöd skall utformas och finansieras varför motionerna Jo9

yrkande 2, Jo11 yrkande 5, Jo12 yrkandena 4 och 6, Jo14 yrkande 20 och Jo15

yrkande 8 föreslås lämnas utan vidare åtgärd.

Utbildning och rådgivning

Skrivelsen

Många av dagens producenter som har system med frigående höns har inte

tidigare haft höns. Detta medför att osäkerheten ofta är stor om hur hönsen i

sådana system skall hållas och skötas på bästa sätt. Regeringen delar

Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning att det finns stora behov

på området av både utbildning och rådgivning. I utbildningen bör både teori

och praktik ingå. Här bör även arbetsmiljön tas med. I och med att forskningen

hela tiden går framåt finns ett behov av att nya rön snabbt kan föras ut till

lantbrukarna. Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning om behovet av att

personalresurser avsätts för att utbilda rådgivare och konsulenter.

För att underlätta övergången till alternativa system bör medel för att i

första hand ge information och rådgivning beträffande fjäderfä kunna

disponeras från anslaget E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder.

Motionen

Med hänvisning till sitt förslag om att 10 % av äggproduktionen skall vara

ekologisk år 2000 anser Miljöpartiet de gröna i motion Jo14 yrkande 19 att

rådgivningen för ekologisk hönshållning måste förstärkas.

Utskottets överväganden

Regeringen anför i skrivelsen att det finns stora behov av utbildning och

rådgivning om alternativa system för inhysning av höns. Medel för ändamålet

kan disponeras från anslaget E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande

åtgärder. Enligt regleringsbrev för år 1997 avseende utgiftsområde 23 (beslut

1996-12-19) får högst 500 000 kr från anslaget användas till rådgivning och

information för att underlätta övergången till alternativa inhysningssystem

för värphöns.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns stora behov av

utbildning och rådgivning vad gäller alternativa inhysningssystem. Frågan om

ytterligare medel för ändamålet bör emellertid diskuteras i samband med

budgetbehandlingen, och utskottet avstyrker därmed motion Jo14 yrkande 19.

Forskning

Skrivelsen

Forskning om alternativ till traditionell burhållning av höns måste fortsätta

i minst samma takt som tidigare. Näringen bör bidra med kontinuerlig

finansiering av denna forskning.

Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning att det

ännu kvarstår flera problem att lösa innan det finns inhysningssystem för höns

som uppfyller djurskyddslagens krav och har en godtagbar arbetsmiljö samtidigt

som de är konkurrenskraftiga. Beträffande djurskyddet är det främst problemen

med fjäderplockning och kannibalism och orsakerna till dessa som det är

viktigt att studera i framtiden. Betydelsen av gruppstorlek och

beläggningsgrad behöver också undersökas mer liksom samspelet mellan olika

raser och inhysningssystem. Problem med hygien och parasitförekomst,

sjukdomar, stallmiljö och arbetsmiljö är också viktiga forskningsområden,

liksom foderproblem m.m. Regeringen anser att forskning och utveckling av

ekologiska system och lågbeläggningssystem bör ges hög prioritet.

Motionerna

I motion Jo9 (kd) påtalas vikten av fortsatt forskning om hönsnäringen

(yrkande 1). Särskilt poängteras vikten av forskning och avelsarbete för

äggproduktion på golv (yrkande 4). Vikten av ökad satsning på uppfödning av

värphöns anpassade för golvhönsproduktion påtalas även i motion Jo12 (v)

yrkande 8. Enligt motion Jo11 (m) yrkande 2 bör forskningen koncentreras på

att lösa identifierade problem vid golvhönshållning.

Enligt motion Jo12 (v) yrkande 7 bör forskningen intensifieras vad gäller

hönans behov och beteende vid olika alternativa inhysningsformer, liksom vad

gäller olika rasers och fodrets betydelse för produktionen. I motion Jo15 (fp)

yrkande 10 anförs att forskningsanslagen bör koncentreras till att lösa de

problem som kvarstår i golvhönssystem samt till utveckling av småskalig och

ekologisk hönshållning.

Jordbruksverket bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 5 ges i uppdrag att

utreda frågan om genetiska defekter på höns och vilka hybrider som bör

tillåtas enligt svensk lag. Vidare anförs i motionens yrkande 6 att det inte

finns anledning att starta forskning på modifierade burar eftersom dessa

undersökts och inte kunnat godkännas i t.ex. Schweiz. I motion Jo15 (fp)

yrkande 9 anförs att forskningsmedel inte skall anvisas för fortsatt forskning

om modifierade burar.

Utskottets överväganden

Det framgår av skrivelsen att regeringen anser att forskning om alternativ

till traditionell burhållning av höns måste fortsätta i minst samma takt som

tidigare. Vidare anger regeringen ett antal forskningsområden med anknytning

till golvhönsproduktion som är viktiga att studera i framtiden. Bl.a. nämns

betydelsen av gruppstorlek och beläggningsgrad, foderproblem, sjukdomar,

problem med hygien och parasitförekomst samt arbetsmiljön. Dessa uttalanden

torde i stor utsträckning tillgodose motionerna Jo9 yrkandena 1 och 4, Jo11

yrkande 2, Jo12 yrkande 7 och Jo15 yrkande 10.

Regeringen anser även att samspelet mellan olika raser och inhysningssystem

bör studeras närmare, vilket i stor utsträckning torde tillgodose motion Jo12

yrkande 8.

Vad gäller motionerna Jo14 yrkande 6 och Jo15 yrkande 9 vill utskottet

anföra följande. De modifierade burar som undersökts i Schweiz är s.k.

storburar och av en annan typ än de som är aktuella i Sverige. Storburarna är

bl.a. avsedda för fler höns än de modifierade och byggda i två våningar. De

modifierade burar som är aktuella för Sveriges del har enligt EG-kommissionens

rapport om värphönsens välfärd (VI/8660/96) visat lovande resultat vid de

undersökningar som hittills genomförts. Utskottet anser med hänvisning till

vad som här anförts att ytterligare forskning och prövning av de modifierade

burarna är motiverad. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Enligt 29 § djurskyddsförordningen är avel med sådan inriktning att den kan

medföra lidande för djuren förbjuden. Närmare föreskrifter om förbudet

meddelas av Jordbruksverket. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter

kontrollerar att lagen efterlevs även vad gäller värphöns. Med hänvisning till

det anförda föreslås ingen åtgärd med anledning av motion Jo14 yrkande 5.

Dispens för traditionella burar

Skrivelsen

Tidsbegränsad och individuellt prövad dispens från delar av funktionskraven

bör kunna medges på gårdsnivå för traditionella burar som uppfyller högt

ställda djurskyddskrav. I buranläggningar som inte uppfyller dessa krav skall

produktionen avslutas senast den 31 december 1998. Regeringen har för avsikt

att i djurskyddsförordningen införa en möjlighet för Jordbruksverket att medge

sådan dispens.

Anläggningen måste alltid vara ansluten till ett av Jordbruksverket

fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Regeringen

bedömer att dispenstiderna bör kunna variera beroende på hur väl bursystemet i

fråga uppfyller de ställda djurhälso- och djurskyddskraven. Jordbruksverket

bör se till att omsorgsprogrammet modifieras så att hönsens hälsa och

välbefinnande ges prioritet vid bedömningen av dispenser.

Motionerna

Enligt motion Jo11 (m) yrkande 3 bör burproducenterna få dispens för fortsatt

produktion under den tid deras avskrivningskostnader fortfarande löper.

Dispens för traditionella burar skall upphöra vid utgången av år 2000 enligt

motion Jo15 (fp) yrkande 5.

I motion Jo11 (m) yrkande 4 anförs även att burar inte bör få bytas ut mot

nya burar i befintliga anläggningar efter den 1 juli 1997. Enligt motion Jo15

(fp) yrkande 4 bör detta inte få förekomma efter den 1 januari 1997. Även i

motion Jo14 (mp) yrkande 13 anförs att befintliga burar inte skall få bytas ut

mot nya. Dispenser bör ges för högst en insättning i produktion efter den 1

januari 1999 enligt motionerna Jo12 (v) yrkande 9 och Jo14 yrkande 10.

Som villkor för att dispens skall beviljas bör enligt motionerna Jo14 (mp)

yrkande 11 och Jo15 (fp) yrkande 6 gälla att godkännande för produktionen

föreligger enligt miljöskydds- och skötsellagen. I motion Jo14 anförs dessutom

att krav bör föreligga om genomförd salmonellakontroll (yrkande 12). Vidare

anser motionärerna enligt yrkande 14 i motion Jo14 att ytkraven bör vara

desamma i de burar som blir kvar på dispens som i andra system.

Utskottets överväganden

Regeringen anför i skrivelsen att de traditionella burarna i princip bör vara

helt förbjudna från den 1 januari 1999. För att därefter få fortsätta att

hålla höns i sådana burar anser regeringen i likhet med Jordbruksverket att

det måste krävas undantag i varje enskilt fall. Generella dispenser skall

alltså inte förekomma. Dispenstiderna bör kunna variera beroende på hur väl

bursystemet i fråga uppfyller de ställda djurhälso- och djurskyddskraven.

Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning och avstyrker motionerna

Jo11 yrkande 3 och Jo15 yrkande 5.

Med hänvisning till det anförda avstyrks även motionerna Jo12 yrkande 9 och

Jo14 yrkande 10.

Jordbruksverket bör enligt regeringen få i uppdrag att utarbeta föreskrifter

där det anges vilka allmänna krav som skall ställas för att ett tidsbegränsat

undantag från vissa av funktionskraven skall kunna medges. Anläggningen måste

dock alltid vara ansluten till ett av Jordbruksverket fastställt

omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Vidare anför regeringen att

de alternativa systemen bör fasas in på ett balanserat sätt så att de sämsta

anläggningarna med traditionella burar försvinner först och de bästa får vara

kvar något längre. Skiftet av system får ske i takt med att de alternativa sy-

stemen kunnat färdigutvecklas. Utskottet instämmer även i denna bedömning och

avstyrker därmed motionerna Jo11 yrkande 4, Jo14 yrkande 13 och Jo15 yrkande

4.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte detaljstyra vilka villkor

som skall gälla för att en anläggning skall komma i fråga för dispens från

vissa av funktionskraven. Det bör ankomma på regeringen och berörda

myndigheter att fastställa de allmänna kraven för detta i enlighet med

riksdagens mer övergripande beslut i frågan. Regeringen anför i skrivelsen att

en anläggning alltid måste vara ansluten till ett av Jordbruksverket

fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Äggnäringen har

utarbetat ett kvalitetsprogram, det s.k. omsorgsprogrammet, som innebär att

anläggningarna poängbedöms enligt ett standardiserat system med hänsyn till

högt ställda krav på bl.a. djurskyddet. Jordbruksverket bör se till att

omsorgsprogrammet modifieras så att hönsens hälsa och välbefinnande ges

prioritet vid bedömningen av dispenser. I den mån en anläggning för

äggproduktion omfattas av bestämmelserna i miljöskyddslagen och/eller lagen om

skötsel av jordbruksmark finns ett självständigt regelsystem om bl.a. vissa

begränsningar och anpassningar av verksamheten. Detta regelsystem är

producenterna skyldiga att efterleva. Utskottet anser inte att det finns skäl

att ställa ytterligare villkor för dispenser i enlighet med motionerna Jo14

och Jo15. Det väsentliga i detta sammanhang är, som utskottet redan tidigare

anfört, att anläggningarna uppfyller de krav som är motiverade från

djurskyddssynpunkt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna Jo14 yrkandena 11 och 12 samt Jo15 yrkande 6.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om att djurskyddskrav bör vara

vägledande för vilka värphönssystem som skall tillåtas samt vad som ovan sagts

om detaljstyrning avstyrks även motion Jo14 yrkande 14.

Samordning inom EU

Skrivelsen

Sverige bör aktivt verka för att funktionskrav för höns införs i alla

medlemsstater i EU samt för att EG:s märkningsregler utformas så att de passar

även svenska produktionssätt.

Det är från djurskyddssynpunkt oacceptabelt att hönshållning i EU i

allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp för sina

grundläggande beteenden. Sverige bör därför utnyttja sitt inflytande inom

unionen i dessa frågor för att få en ändring till stånd. Alla i Sverige

aktuella inhysningssystem för värphöns innebär högre produktionskostnader än

bursystem i EU där det låga ytkravet om 450 cm2 per höna tillämpas. I Sverige

är minimikravet 600 cm2 per höna i bur. För att lönsamhet skall uppnås krävs

att de svenska producenterna får mer betalt per kilo ägg och att konsumenterna

är villiga att betala mer för de svenska äggen. Detta i sin tur förutsätter

att ägg och äggförpackningar märks på ett sådant sätt att konsumenterna vet

vad de köper. EG:s märkningsregler passar inte svenska produktionsformer

särskilt bra. Det är därför viktigt att Sverige aktivt arbetar för en

förändring av EG:s märkningsregler.

Motionerna

I fyra motioner; Jo11 (m) yrkande 6, Jo12 (v) yrkande 5, Jo14 (mp) yrkande 22

och Jo15 (fp) yrkande 13 anförs att Sverige skall verka för att förbud mot

burhöns införs inom EU.

Enligt motion Jo13 (m) yrkande 1 bör Sverige verka för harmoniserade EU-

regler för värphönshållningen. Sverige bör fortsatt verka för ändring av EU:s

lagstiftning så att hönsens välfärd förbättras enligt yrkande 2.

Utskottets överväganden

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är oacceptabelt att

hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp

för sina grundläggande beteenden. Inom EU är ytkravet endast 450 cm2/höna. I

Sverige är minimikravet 600 cm2/höna i traditionella burar. Enligt

Jordbruksverkets rapport Värphöns ( Kontrollstation 1996 uppgår ytan i de

modifierade burarna till 756 cm2/höna. I sammanhanget bör också noteras att

Sverige även ur andra aspekter har högre djurskyddskrav än flertalet övriga

EU-länder. Vi tillåter t.ex. inte näbbamputation eller näbbtrimning. Mot denna

bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att Sverige aktivt bör verka

för att funktionskrav införs och traditionella burar förbjuds i alla

medlemsstater i EU. Däremot anser utskottet det inte vara realistiskt att

verka för ett förbud mot sådana inhysningssystem som enligt utskottets

ställningstagande i föregående avsnitt bör accepteras i Sverige. Med

hänvisning till vad som här anförts avstyrks motionerna Jo11 yrkande 6, Jo12

yrkande 5, Jo14 yrkande 22 och Jo15 yrkande 13 i den mån de inte

tillgodosetts.

Som framgår av det nyss anförda delar utskottet till stor del synpunkterna i

motion Jo13 yrkandena 1 och 2. Enligt utskottets uppfattning är dock yrkandena

tillgodosedda med vad regeringen anfört och bör lämnas utan vidare åtgärd.

Övrigt

Skrivelsen

Genom att funktionskrav införs finns det goda utsikter att inhysningssystem

för höns utvecklas som är djurvänliga samtidigt som de uppfyller höga

kvalitetskrav på äggen.

Från konsumentsynpunkt är det viktigt att kvaliteten på äggen är hög.

Faktorer som kan påverka kvaliteten är om ägg hamnar i ströbädden och blir

liggande, om de får yttre skador eller om de blir mycket smutsiga. Huvudparten

av de ägg som läkemedelsindustrin använder i dag är producerade i Sverige. Det

är förståeligt att de krav som ställs på ägg för läkemedelstillverkning är

höga eftersom äggprodukterna används för att tillverka medicinska preparat.

Regeringens bedömning är att dessa krav bör kunna tillgodoses då hönsen hålls

i system där även hönsens funktionskrav blir tillgodosedda.

Det finns flera ännu olösta problem när det gäller arbetsmiljön i

hönsstallar. Det är således viktigt att forskning inom detta område

intensifieras så att problemen kan lösas inom den tid som står till förfogande

fram till dess att nya system skall vara i bruk. Regeringen vill påpeka vikten

av att i den provning av ny teknik som utförs av Jordbruksverket skall även

ingå studier av arbetsmiljön. Det är angeläget att arbeta fram gränsvärden för

olika faktorer liknande de ?ribbor? som Jordbruksverket har satt upp när det

gäller djurhälsa och djurmiljö.

Motionerna

Enligt motionerna Jo12 (v) yrkande 11, Jo14 (mp) yrkande 23 och Jo15 (fp)

yrkande 12 bör regeringen regelbundet rapportera till riksdagen om den

fortsatta omställningen inom äggnäringen.

I motion Jo12 (v) yrkande 2 anförs att det kärvare klimatet i Norrland gör

att det bl.a. krävs investeringsstöd, intransportstöd och ett produktionsstöd

i denna del av landet.

Salmonellakontaminerade foderråvaror bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 4

inte få användas för framställning av foder oavsett om smittämnet avdödats

genom behandling.

Utskottets överväganden

Som utskottet anfört i det föregående är det viktigt att omställningen till en

djurvänligare värphönsproduktion inte stoppas upp och att utvecklingen följs

upp kontinuerligt. Utskottet förutsätter att riksdagen på lämpligt sätt kan få

information om den fortsatta omställningen utan formella redovisningar av

regeringen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo12 yrkande

11, Jo14 yrkande 23 och Jo15 yrkande 12.

Med anledning av motion Jo12 yrkande 2 vill utskottet anföra följande.

Utskottet behandlade frågan om de regionala stöden till jordbruket våren 1996

och anförde därvid bl.a. följande.

Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för att en mer

sammanhållen utvärdering görs av de nuvarande stödsystemen med avseende på

jordbruksnäringens situation i framför allt stödområdena 1(4. Som redovisats

ovan har regeringen påbörjat arbetet med en partiell översyn av nu gällande

stödsystem. Vidare kommer ytterligare utredningsuppdrag att ges till

Jordbruksverket i vad avser en mer samlad översyn.

I avvaktan på resultatet av ovannämnda utredningar finner utskottet inte

anledning till ytterligare uttalanden i frågan och avstyrker motionen i berörd

del.

I utskottets betänkande 1996/97:JoU14 om livsmedelskontroll ges en utförlig

beskrivning av de s.k. tilläggsgarantier Sverige fått för salmonella i samband

med anslutningen till EU och av förekomsten av salmonella i landet.

Beträffande foderråvaror, som betraktas som riskråvaror med avseende på

förekomst av salmonella, anförs att det sedan den 1 januari 1994 föreligger

obligatorisk mottagarkontroll även för vegetabiliska foderråvaror. Jämförelser

med salmonellaförekomst före och efter detta datum kan därmed inte anses

rättvisande utan ökningen av antalet positiva salmonellaprover torde ( enligt

vad utskottet inhämtat ( i första hand bero på införandet av den regelmässiga

och ökande provtagningen. Vidare anför utskottet att man i likhet med

motionären vill betona vikten av en effektiv kontroll när det gäller

salmonellaförekomst både på livsmedels- och foderområdet. Utskottet

förutsätter att regeringen och berörda myndigheter även fortsättningsvis noga

följer frågan och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.

I övrigt vill utskottet anföra följande. Salmonellasmitta förekommer i stor

utsträckning i omgivningen och kan tillföras djur och foder genom fåglar, möss

och råttor. Utskottet har erfarit att foder ofta kontamineras vid transport.

Det kan därför innehålla salmonella vid ankomst till Sverige trots att

leverantören lämnat garantier om salmonellafrihet. Sedan år 1993 är det enligt

Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:177) krav på att allt fjäderfäfoder

skall vara behandlat med värme eller syra. Det foder som ges till värphönsen

skall alltså vara salmonellafritt även om råvaran varit kontaminerad innan

behandling. I samband med att värmebehandlingen infördes har man konstaterat

att vissa besättningar fått problem med kletig gödsel och ökad frekvens

smutsägg. Enligt Jordbruksverket pågår undersökningar av orsakssambanden för

att komma till rätta med problemen. Utskottet vill återigen understryka vikten

av att regering och berörda myndigheter noga följer frågan men föreslår i

övrigt inga åtgärder med anledning av motion Jo14 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo7, 1996/97:Jo10 yrkande 1,

1996/97:Jo11 yrkande 1, 1996/97:Jo12 yrkande 1, 1996/97:Jo14 yrkandena

1-3 och 8 och 1996/97:Jo15 yrkandena 1(3 och 7,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande konsumentstyrning av äggproduktionen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo13 yrkande 3 och 1996/97:Jo526,

3. beträffande prövning av ny teknik

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo8 och 1996/97:Jo14 yrkande 7,

4. beträffande veterinärkontroll av höns

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 9,

5. beträffande ekologisk äggproduktion

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkandena 16 och 17,

res. 2 (v, mp)

6. beträffande begränsning av antalet värphöns per producent

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 3 och 1996/97:Jo14

yrkande 18,

res. 3 (v, mp)

7. beträffande konsumentinformation

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkande 3, 1996/97:Jo10 yrkande 2

och 1996/97:Jo14 yrkande 24,

8. beträffande märkning av ägg

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 10, 1996/97:Jo14

yrkandena 15 och 21 och 1996/97:Jo15 yrkande 11,

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

9. beträffande investeringsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkande 2, 1996/97:Jo11 yrkande

5, 1996/97:Jo12 yrkandena 4 och 6, 1996/97:Jo14 yrkande 20 och

1996/97:Jo15 yrkande 8,

res. 6 (v, mp)

10. beträffande utbildning och rådgivning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 19,

res. 7 (v, mp)

11. beträffande fortsatt forskning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkandena 1 och 4, 1996/97:Jo11

yrkande 2, 1996/97:Jo12 yrkande 7 och 1996/97:Jo15 yrkande 10,

12. beträffande värphöns anpassade för golvproduktion

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo12 yrkande 8,

13. beträffande forskning om modifierade burar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo14 yrkande 6 och 1996/97:Jo15

yrkande 9,

res. 8 (mp)

14. beträffande genetiska defekter på höns

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 5,

15. beträffande dispensernas längd

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 3 och 1996/97:Jo15

yrkande 5,

16. beträffande dispens för nya insättningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 9 och 1996/97:Jo14

yrkande 10,

res. 9 (v, mp)

17. beträffande utbyte av burar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 4, 1996/97:Jo14 yrkande

13 och 1996/97:Jo15 yrkande 4,

res. 10 (mp)

18. beträffande villkor för dispens enligt viss lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 11 och 12 och

1996/97:Jo15 yrkande 6,

res. 11 (fp, mp)

19. beträffande ytkrav i olika system

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 14,

res. 12 (v, mp)

20. beträffande Sveriges agerande i EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 6, 1996/97:Jo12 yrkande

5, 1996/97:Jo14 yrkande 22 och 1996/97:Jo15 yrkande 13,

res. 13 (v, mp)

21. beträffande harmoniserade EU-regler

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo13 yrkandena 1 och 2,

22. beträffande rapportering till riksdagen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 11, 1996/97:Jo14 yrkande

23 och 1996/97:Jo15 yrkande 12,

res. 14 (v, mp)

23. beträffande stödet till norra Sverige

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo12 yrkande 2,

res. 15 (v)

24. beträffande salmonellakontaminerat foder

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 4.

25. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:64 till handlingarna

Stockholm den 25 februari 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson

(m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s),

Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m. (mom. 1)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 10 slutar med ?och 8? bort ha följande lydelse:

I djurskyddslagen stadgas att djur skall hållas och skötas i en god

djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem

möjlighet att bete sig naturligt. Enligt utskottets uppfattning är detta inte

möjligt i några bursystem, oavsett om hönsen får tillgång till rede, sittpinne

och sandbad. Vidare anser utskottet att djurskyddskraven bör vara lika för

alla i landet förekommande system för inhysning av värphöns.

Utskottet anser därför att förbudet mot att hålla värphöns i burar skall

kvarstå i enlighet med riksdagens beslut år 1988. Med hänvisning till vad som

här anförts bör 9 § djurskyddsförordningen få följande lydelse:

Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar. Alla system för värphöns

skall uppfylla hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt

utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att riskerna för dödlighet

och beteendestörningar minimeras. Jordbruksverket får meddela ytterligare

föreskrifter om hur höns skall inhysas.

Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i enskilda fall medge

undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas

av verket.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo7, Jo10 yrkande 1, Jo11

yrkande 1, Jo12 yrkande 1, Jo14 yrkandena 1(3 och 8 och Jo15 yrkandena 1(3 och

7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo7, 1996/97: Jo10 yrkande

1, 1996/97:Jo11 yrkande 1, 1996/97:Jo12 yrkande 1, 1996/97:Jo14 yrkandena

1-3 och 8 och 1996/97:Jo15 yrkandena 1-3 och 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ekologisk äggproduktion (mom. 5)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

har? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Enligt beslut i riksdagen skall 10 % av åkerarealen vara ekologiskt odlad år

2000. Enligt utskottets uppfattning borde detta delmål kompletteras med ett

mål som säger att 10 % av antalet värphöns i landet skall klara kraven för

ekologisk äggproduktion år 2000. I dag levererar endast 3 000 av Sveriges 610

000 värphöns eko-ägg. För att klara det uppsatta målet bör regeringen, i

enlighet med vad som gäller för den ekologiska odlingen, ge Jordbruksverket i

uppdrag att ta fram en handlingsplan för att uppnå målet. Vad utskottet här

anfört med anledning av Miljöpartiet de grönas motion Jo14 yrkandena 16 och 17

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ekologisk äggproduktion

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkandena 16 och 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Begränsning av antalet värphöns per producent (mom. 6)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och

på s. 12 slutar med ?yrkande 18? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det varken etiskt eller djurskyddsmässigt

försvarbart att hålla husdjur under industriliknande betingelser. De stora

koncentrerade värphönsanläggningarna kan också ge upphov till miljöproblem.

Det är därför uppenbart att den svenska äggnäringen måste omstruktureras.

Näringen måste bli mer småskalig och bedrivas på ett sådant sätt att den kan

leva upp till den svenska djurskyddslagens höga krav. En mer småskalig

produktion kan också leda till att fler arbetstillfällen skapas och att de

långväga transporterna minskar.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande 3 och Jo14

yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande begränsning av antalet värphöns per producent

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 3 och

1996/97:Jo14 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Märkning av ägg (mom. 8)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 14 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

EG:s märkningssystem särskiljer inte ägg producerade i olika bursystem. Det

innebär att ägg från höns inhysta i modifierade burar skall konkurrera med ägg

från höns i betydligt mindre burar och utan möjlighet till naturligt beteende.

Trots detta är det en fördel för konsumenterna om alla ägg märks med

produktionssätt. Utskottet föreslår därför att regeringen rekommenderar

samtliga svenska äggproducenter att följa EG:s märkningssystem för ägg. Vad

utskottet här anfört med anledning av motion Jo12 yrkande 10 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo14 yrkandena 15 och 21 och

Jo15 yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande märkning av ägg

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo12 yrkande 10 och med avslag

på motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 15 och 21 och 1996/97:Jo15 yrkande

11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Märkning av ägg (mom. 8)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 14 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

För att konsumenterna skall ha möjlighet att välja är det viktigt att äggen

märks på ett korrekt sätt. Enligt utskottets uppfattning är det därför

angeläget att regeringen i samråd med packerier och handel utifrån de regler

som anges i EG:s bestämmelser på området kommer överens om ett märkningssystem

där det klart framgår på vilket sätt äggen producerats. De ägg som på dispens

kommer att produceras av höns inhysta i burar bör, om EU:s regler så tillåter,

märkas som burägg. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14

yrkandena 15 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna Jo12 yrkande 10 och Jo15 yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande märkning av ägg

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkandena 15 och 21 och med

avslag på motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 10 och 1996/97:Jo15 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Investeringsstöd (mom. 9)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Sveriges produktion svarar för ca 2 % av den totala äggproduktionen inom EU.

Ägg kommer under lång tid framöver därför aldrig att bli annat än en

?nischproduktion? inom den svenska livsmedelsexporten. Men en medveten

satsning på alternativa system där djurskyddslagens krav uppfylls kan enligt

utskottets uppfattning göra äggnäringen till en spjutspets för svensk

livsmedelsproduktion.

Enligt utskottets uppfattning behövs det ekonomiskt stöd för att ställa om

från burproduktion till frigående sådan såväl i befintliga som i nya

anläggningar. Det bör även utredas hur de producenter som redan har alternativ

produktion kan stödjas.

Stöden bör, liksom i Danmark, medfinansieras av producenterna. Ett sätt kan

vara att en avgift per insatt höna i bur anslås till en fond för alternativ

produktion. Detta skulle även fungera som ett sätt att öka incitamenten för

omställning genom att det minskar de ekonomiska skillnaderna mellan

burproduktion och alternativ produktion. Regeringen bör i samråd med näringen

och under beaktande av EG:s regler på området utreda möjligheterna att införa

ett stöd till alternativ äggproduktion i enlighet med vad som här anförts.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkandena 4 och 6

och Jo14 yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna Jo9 yrkande 2, Jo11 yrkande 5 och Jo15 yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande investeringsstöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkandena 4 och 6 och

Jo14 yrkande 20 och med avslag på motionerna 1996/97: Jo9 yrkande 2,

1996/97:Jo11 yrkande 5 och 1996/97:Jo15 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Utbildning och rådgivning (mom. 10)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 19? bort ha följande lydelse:

Rådgivningen till dem som vill starta alternativ äggproduktion behöver som

påtalas i regeringens skrivelse förbättras. Utskottet anser att omställningen

från burproduktion till produktion av ägg i frigående system måste stimuleras.

Det är därför angeläget att insatser för utbildning och rådgivning

intensifieras. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit vikten av stöd

till utveckling av det ekologiska lantbruket. En målsättning bör vara att 10 %

av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000. Den ekologiska hönshållningen

är i dag den enda som kräver utevistelse för hönsen. För att stimulera den

ekologiska hönsproduktionen och för att uppnå det angivna målet måste

rådgivningen för ekologisk hönshållning förstärkas. Vad utskottet här anfört

med anledning av motion Jo14 yrkande 19 om utbildning och rådgivning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utbildning och rådgivning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 19 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Forskning om modifierade burar (mom. 13)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att modifierade burar inte kan tillfredsställa

hönsens krav på utrymme och det finns därför inte anledning till ytterligare

forskning på området. Modifierade burar i olika utföranden har undersökts i

bl.a. Schweiz, och det har därvid framkommit en rad problem såväl av teknisk

art som beträffande djurskyddsaspekter. Bl.a. leder konkurrensen om

faciliteterna till att de ranglägre hönsen utsätts för stress och ständigt får

visa underkastelse. De ges heller inte möjlighet att utnyttja rede och

sandbad. Hönsens behov av rörelse tillfredsställs inte och de har inte

möjlighet att flytta sig undan ranghögre höns. De burbetingade sjukdomarna

liksom stereotypa beteenden består. Sandbaden har orsakat dammproblem, problem

med sand som hamnar i rörliga tekniska detaljer och behov av återkommande

påfyllning av sand. Utskottet anser i likhet med motionerna att forskning på

modifierade burar inte bör bedrivas. Vad utskottet här anfört med anledning av

motionerna Jo14 yrkande 6 och Jo15 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande forskning om modifierade burar

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo14 yrkande 6 och

1996/97:Jo15 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Dispens för nya insättningar (mom. 16)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?yrkande 10? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inga traditionella burar som

uppfyller högt ställda djurskyddskrav. De dispenser som ges bör därför vara

korta och gälla för högst en insättning i produktion under år 1999. Vad

utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande 9 och Jo14

yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande dispens för nya insättningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 9 och

1996/97:Jo14 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Utbyte av burar (mom. 17)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med

?Jordbruksverket bör? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att endast de bästa

buranläggningarna skall kunna komma i fråga för dispens under en kortare tid.

Enligt djurskyddsförordningen får konventionella burar i befintlig anläggning

i dag bytas mot likvärdiga. Att så sker i stor skala är enligt utskottets

uppfattning inte önskvärt och reglerna bör därför ändras så att detta

förhindras. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14 yrkande 13

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo11 yrkande

4 och Jo15 yrkande 4 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utbyte av burar

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 13 och med avslag

på motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 4 och 1996/97:Jo15 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Villkor för dispens enligt viss lagstiftning (mom. 18)

Gudrun Lindvall (mp) och Lennart Fremling (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt

utskottets? och på s. 19 slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör som villkor för dispens gälla att

anläggningen i fråga klarar kraven enligt miljöskyddslagen och lagen om

skötsel av jordbruksmark. I skötsellagen föreskrivs bl.a. hur stallgödsel

skall omhändertas. Vidare bör salmonellakontrollen i anläggningen ha skötts

prickfritt liksom att anläggningen klarar högt ställda djurskydds- och

miljökrav. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo14 yrkandena

11 och 12 och Jo15 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande villkor för dispens enligt viss lagstiftning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 11 och 12 och

1996/97:Jo15 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Ytkrav i olika system (mom. 19)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse:

För att stimulera en övergång till mer djurvänliga system för inhysning av

höns är det viktigt att regelsystemet utformas så att de bursystem som blir

kvar på dispens blir konkurrensneutrala i förhållande till golvsystemen.

Antalet hönor per kvadratmeter i de burar som blir kvar på dispens får alltså

inte vara större än i det golvsystem där tätheten är störst. Vad utskottet här

anfört med anledning av motion Jo14 yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ytkrav i olika system

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Sveriges agerande i EU (mom. 20)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 20 slutar med ?inte tillgodosetts? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste regeringen med kraft verka för att

äggproduktionen inom EU sker på ett etiskt och djurskyddsmässigt säkert sätt.

Det innebär bl.a. att Sverige aktivt skall driva krav om förbud mot inhysning

i burar, att värphöns skall ha möjlighet att utföra naturliga beteenden,

förbud mot näbbtrimning samt förbud mot kontinuerlig tillsats av antibiotika i

foder.

Det skulle enligt utskottets uppfattning innebära en kraftig reträtt om

Sverige övergav sin tidigare ståndpunkt att värphöns inte skall få inhysas i

burar. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo11 yrkande 6,

Jo12 yrkande 5, Jo14 yrkande 22 och Jo15 yrkande 13 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande Sveriges agerande i EU

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 6, 1996/97:Jo12

yrkande 5, 1996/97:Jo14 yrkande 22 och 1996/97:Jo15 yrkande 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Rapportering till riksdagen (mom. 22)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som

utskottet? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen regelbundet redovisa till

riksdagen hur övergången till en mer djurvänlig värphönsproduktion

fortskrider. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande

11, Jo14 yrkande 23 och Jo15 yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande rapportering till riksdagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 11,

1996/97:Jo14 yrkande 23 och 1996/97:Jo15 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Stödet till norra Sverige (mom. 23)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Med

anledning? och slutar med ?berörd del? bort ha följande lydelse:

Under det senaste året har den norrländska äggproduktionen utsatts för en

stark konkurrens från Finland. Bakgrunden är de övergångsregler som den finska

regeringen lyckades förhandla fram inför Finlands medlemskap i EU. Mindre än 5

% av de svenska värphönsen finns i Norrland, vilket innebär att den regionala

självförsörjningsgraden är låg. Det borde därför finnas en stor potential för

en högre självförsörjningsgrad och därmed ökad norrländsk äggproduktion. En

utveckling av en mer småskalig närproduktion av ägg skulle bidra till att

minska behovet av långväga transporter, vilket är bra ur miljösynpunkt. Det

skulle också kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen och vara ett

komplement till annan produktion. För att åstadkomma detta krävs emellertid en

riktad och medveten satsning från samhällets sida. Det kärvare klimatet i

Norrland gör att det bl.a. krävs investeringsstöd, intransportstöd och ett

produktionsstöd. Samhällsekonomiskt innebär detta en effektiv resursanvändning

om fler arbetstillfällen skapas och de långväga transporterna kan minska. Vad

utskottet här anfört med anledning av motion Jo12 yrkande 2 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stödet till norra Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo12 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Prövning av ny teknik (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Trots att beslutet om burförbudet år 1999 kom redan år 1988 har mycket litet

skett. Prövning av ny teknik kom i gång sent, man har uppenbarligen inte

hittat producenter som varit villiga att testa nya system. Vi i Miljöpartiet

de gröna är mycket kritiska till hur frågan har hanterats av såväl regeringar

som Jordbruksverket och anser det mycket olyckligt att Sverige i dag ligger

långt efter andra länder i avveckling av burar. I Holland och Danmark är

andelen ägg från golvproduktion till butik 35 %. Den svenska officiella

siffran är 11 %, men torde i verkligheten vara större eftersom detta är de

stora packeriernas andel sprättägg.

Vi anser att det är dags att godkänna de högintensiva system som testats i

Sverige. Dels anser vi att myndigheter inte skall detaljstyra en verksamhet

vilket varit fallet beträffande inhysningssystem för höns, dels anser vi att

resultaten inte tolkats på ett riktigt sätt. I en försöksfas är det naturligt

att problem som finns den första tiden sedan åtgärdas. Det blir då absurt att

som i regeringens skrivelse använda de tidiga dåliga resultaten som argument

för att inte godkänna systemen.

Enligt vår, och även flera forskares, uppfattning finns i dag tillräcklig

kunskap om de högintensiva systemen för att de skall kunna användas. Skötarens

hönskunnande och val av hybrid har visat sig vara mycket viktiga för

resultaten vid all hönshållning. Flera av de problem som hänförts till

inhysningssystemen anser vi beror på annat. Dit hör fotproblem hos vissa vita

hybrider, för stora ägg och därmed höga dödstal hos vissa bruna hybrider,

foderstörningar m.m. Det är anmärkningsvärt att jämförande studier inte gjorts

i kommersiella buranläggningar för att eliminera parametrar som inte haft med

inhysningssystem som hybrid och foder att göra. Krav på värmebehandling av

foder kom samtidigt som ny teknikprövning tog fart.

För att göra det möjligt för producenter att komma i gång med äggproduktion

även i högintensiva system skulle vi helst ha sett att utskottet på ett

tydligare sätt än vad som nu skett uppmanat regeringen att ge Jordbruksverket

i uppdrag att ta fram regelverk så att de högintensiva systemen kunde

godkännas, naturligtvis med höga djurskyddskrav, möjligen olika krav för olika

hybrider och med ett lägre antal höns per kvadratmeter än det som testats.

2. Begränsning av antalet värphöns per producent (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Vissa sektorer inom jordbruket i dag i Sverige har en svår situation.

Speciellt köttproducenterna har svårt att klara konkurrensen från länder med

möjlighet till billigare produktion. Det svenska klimatet omöjliggör

produktionsmetoder som i t.ex. Irland med betesdrift året runt. Om lönsamheten

inte förbättras finns risk för att många små och medelstora gårdar försvinner.

Dessa gårdar finns ofta i bygder där den biologiska mångfalden är stor, bygder

där äggproduktion är och i ännu större utsträckning än i dag skulle kunna bli

ett alternativ. Inte bara av miljöskäl utan även av regionalpolitiska skäl är

det angeläget att slå vakt om de mindre jordbruken. För att kunna bibehålla

och utveckla ett jordbruk i ekologisk balans med naturlig gödsel behövs djur

på gården. Samtidigt riskerar den stora koncentration av höns som finns på

vissa gårdar att ge upphov till miljöproblem vid gödselhanteringen med läckage

av kväve och fosfor.

Enligt vad utskottet erfarit finns det i bl.a. Norge och Schweiz regler som

begränsar antalet värphöns per gård. Skälen anges vara såväl regionalpolitiska

som veterinära och miljörelaterade. Med hänvisning till vad som här anförts

anser Miljöpartiet de gröna att regeringen bör ges i uppdrag att se över

möjligheten att även i Sverige införa sådana begränsningar. Eftersom tanken är

ny för utskottet och vår bedömning är att äggnäringen i Sverige går en såväl

oviss som osäker framtid till mötes på grund av regeringens förslag, framför

allt om Sverige inte får behålla tilläggsgarantierna för salmonella, avser vi

återkomma i frågan.

3. Genetiska defekter på höns (mom. 14)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

De värphybrider som används i dag har avlats mycket hårt på produktion. En

höna i dag värper 60 ägg mer per år än en höna för 15 år sedan, dvs. 320- 350

ägg per år. För att klara det krävs ett väl balanserat foder.

Som vid all ensidig avel har även många höns fått problem. En del hybrider

värper redan tidigt mycket stora ägg vilket kan orsaka svårighet att få ut

ägget, äggledarinflammation och ökad risk för hackning. Detta gäller främst

vissa bruna hybrider. Andra har beteendestörningar, är känsliga för foder

eller har fotproblem.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att hönsen undergår samma etiska

bedömning som skett i landet beträffande kreatursrasen Belgisk Blå. Att en ko

av en viss ras inte kan föda sin kalv är naturligtvis inte acceptabelt, men på

samma sätt borde det anses lika fel att en höna inte kan värpa ut ägget. Även

aveln på höns behöver skärskådas.

Miljöpartiet de gröna vill uppmärksamma denna fråga i detta sammanhang,

eftersom vi anser att en stor del av de problem som uppstår i hönshållningen i

dag, oavsett inhysningsform, härrör från en alltför ensidig avel. Vi

förutsätter att regeringen agerar i frågan.

4. Salmonellakontaminerat foder (mom. 24)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Sverige har i dag som EU-medlem tilläggsgaranti för salmonella. För svensk

äggproduktion innebär det att endast Finland har exporterat ägg hit. Detta är

naturligtvis till stor fördel för de svenska äggproducenterna.

Det är därför mycket förvånade att dessa tilläggsgarantier inte värnas mer

av näringen. Så kritiserar Jordbruksverket i dag den salmonellakontroll som

sker på gårdarna.

Det är också förvånande att det är tillåtet att använda

salmonellakontaminerade foderpartier vid framställning av hönsfoder. Från

Miljöpartiet de grönas sida ser vi helst att det förbjuds. Vi avser återkomma

i frågan på annat sätt.

Jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ till

traditionell burhållning av höns

Inbjudna:

Agneta Brasch, byråchef, Statens jordbruksverk

Christer Nilsson, handläggare, expert, Statens jordbruksverk

Anna Olsson, handläggare, expert, Statens jordbruksverk

Kerstin Andersson, byrådirektör, Arbetarskyddsstyrelsen

Björn Engström, statsveterinär, Statens Veterinärmedicinska Anstalt

Oddvar Fossum, bitr. statsveterinär, Statens Veterinärmedicinska Anstalt

Arvid Uggla, professor, Statens Veterinärmedicinska Anstalt

Kristina Odén, Sveriges lantbruksuniversitet

Martin Wilhelmson, Sveriges lantbruksuniversitet

Bo Algers, Sveriges lantbruksuniversitet

Linda Keeling, Sveriges lantbruksuniversitet

Ragnar Tauson, Sveriges lantbruksuniversitet

Ingvar Ekesbo, Sveriges lantbruksuniversitet

Gösta Gustafsson, statsagronom, Sveriges lantbruksuniversitet

Klas Elwinger, Sveriges lantbruksuniversitet

Britt Lindström, ordförande, Föreningarna Djurens Vänner

Barbro Olofsson, Föreningarna Djurens Vänner

Birgitta Carlsson, politiskt ansvarig, Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök

Bertil Svensson, äggproducent, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök

John-Erik Trollsten, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund

Karina Burlin, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund

Anna Hallrup, Svenska Djurskyddsföreningen

Maria Hallrup-Engström, Svenska Djurskyddsföreningen

Mats Hansson, Svenska Lantarbetareförbundet

Lars Audell, Sveriges Veterinärförbund

Aase Tronstad, Sveriges Veterinärförbund

Eva Tejle Ekbjörn, LRF:s riksförbundsstyrelse

Gunnela Ståhle, LRF, Näringspolitik

Börje Westman, Familjejordbrukarna

Olle Sterner, Familjejordbrukarna

Bernt Johansson, vice ordförande, SFS Svenska ägg

Jan-Olof Bolin, SFS Svenska ägg

Monica Hjellström, Ekologisk Fjäderfäproduktion

Paul Ciszuk, Ekologisk Fjäderfäproduktion

Anneli Åkerström, producent, Föreningen Fria Höns

Sören Rabb, producent, Föreningen Fria Höns

Bengt Ingerstam, generalsekreterare, Konsumenter i samverkan

Barbro Samuelsson, Konsumenter i samverkan

Håkan Andersson, Svenska Lantägg AB

Mary Ann Sörensen, informationschef, Kronägg

Henrik Lorin, Sörgårdsägg

Pelle Sallin, producent, Pelle & Lisa AB

Från jordbruksutskottet deltog:

Lennart Daléus (c), ordförande

Sinikka Bohlin (s), vice ordförande

Inge Carlsson (s)

Göte Jonsson (m)

Kaj Larsson (s)

Leif Marklund (s)

Ingvar Eriksson (m)

Alf Eriksson (s)

Ingemar Josefsson (s)

Carl G Nilsson (m)

Eva Eriksson (fp)

Ann-Kristine Johansson (s)

Maggi Mikaelsson (v)

Åsa Stenberg (s)

Eva Björne (m)

Gudrun Lindvall (mp)

Lennart Brunander (c)

Michael Hagberg (s)

Ola Sundell (m)

Peter Weibull Bernström (m)

Marie Wilén (c)

Birgitta Carlsson (c)

Referat från jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ

till traditionell burhållning av höns

Utskottets ordförande, Lennart Daléus: Välkomna! Denna torsdag skall vi prata

om alternativ till traditionell burhållning av höns. Skälet till att vi skall

göra det är att riksdagen under våren kommer att ta ställning i den här

frågan. Det skall vi göra mot bakgrund av en skrivelse från regeringen just

med rubriken Alternativ till traditionell burhållning av höns. Den har i sin

tur sin utgångspunkt i ett material från Statens jordbruksverk.

Frågan är självfallet välbekant för er som är här. Ni är väl förtrogna med

den. Det är en fråga som har diskuterats och debatterats i Sverige under en

lång följd av år. Det beslut om förbud som har legat i tio år, som skall träda

i kraft den 1 januari 1999, har ju också varit en grund i den här

diskussionen.

Under den här dagen skall vi få några ganska naturliga inledningsanföranden.

De kommer kanske inte från de mest berörda men ändå från dem som har centrala

roller i det här arbetet och den här diskussionen. Sedan får

jordbruksutskottet möjlighet att ställa frågor till er som representerar olika

organisationer, institutioner och myndigheter. Jag skall försöka styra det här

från podiet så att vi får ut så mycket som möjligt av den här dagen. Jag heter

förresten Lennart Daléus och är ordförande i jordbruksutskottet.

För att undvika missförstånd skall jag säga att syftet är att

jordbruksutskottet, dess ledamöter och kansli, skall få möjligheter att tränga

än djupare in i frågan. Det är alltså inte tänkt att det skall vara en allmän

debatt till gagn för diskussionen. Det är inte avsikten med den här dagen.

Avsikten är att skaffa ett underlag för beslut. Det innebär alltså att

frågorna från jordbruksutskottets ledamöter blir vägledande för vad som

händer. Det är inte säkert - det förstår ni naturligtvis - att en fråga som

ställs till någon av er kan kommenteras av sju andra. Det fungerar inte, utan

den som får frågan ombeds också att svara på den. Det finns kanske en

möjlighet till en breddad diskussion, men tiden är knapp. Och vi vill alltså

försöka rikta och styra diskussionen den här dagen.

Jag hoppas verkligen att det här skall kunna ge oss ett rejält ytterligare

underlag som vi kan ha när vi tar ställning till den här frågan i utskottet.

Sedan kommer ärendet upp till debatt och beslut i kammaren den 12 mars. Det är

alltså en följd av det betänkande som vi i utskottet fram till dess skall ha

arbetat fram.

Än en gång hälsar jag er välkomna. Vi börjar med att lyssna till en

företrädare för Statens jordbruksverk som så småningom också kommer att finnas

till hands för att svara på frågor.

Agneta Brasch: Jag har varit delvis ansvarig för den här rapporten tillsammans

med mina övriga medarbetare på Jordbruksverket och den referensgrupp som vi

har haft.

Först skall jag säga vad jag inte tänker ta upp nu. Jag tänker inte dra

historien bakåt. Jag vet att ni alla känner till den och har tagit väl del av

den. Jag tänker inte heller ta upp vår rapport som vi lämnade för nästan ett

år sedan. De bedömningar som Jordbruksverket gjorde då står fortfarande kvar,

och de har ytterligare blivit belysta av regeringens skrivelse. Sedan vi

lämnade den här rapporten har det kommit in ytterligare underlag. EU:s rapport

har kommit, som är en mycket mer djupgående vetenskaplig rapport än vad vi

någonsin har kunnat göra. Vi har också fått in en del resultat från provningen

av ny teknik. Omsorgsprogrammet har fortsatt, och vi har ett material som vi

kan använda framöver. Forskningen pågår, men vi har också fått ägna mycket tid

till debatt.

I inbjudan stod det att vi skulle belysa vilka effekter regeringens

skrivelse får. Det tänker jag göra. Framför allt tänker jag tala om

inhysningsfrågan. Det är ju det som Jordbruksverket, enligt

djurskyddsförordningen, har ansvar för. Jag är säker på att andra mer kommer

att belysa ekonomi, marknadsfrågor osv. Jag använder min tid till att tala om

hur vi skall gå vidare. Jag tycker att det är viktigt att se på vad

regeringens skrivelse ger för underlag för det.

Regeringen föreslår ju att det i djurskyddsförordningen skall tilläggas att

höns för äggproduktion inte får inhysas i andra burar än sådana som uppfyller

hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Sedan står det att inhysningen

skall ske på sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar på hönsen hålls

på en låg nivå. Detta skall naturligtvis också gälla andra inhysningsformer.

Jordbruksverket får börja meddela föreskrifter och om det, som det juridiskt

uttrycks, finns särskilda skäl skall Jordbruksverket medge dispens från kravet

i första stycket.

Eftersom det inte finns något riksdagsbeslut finns det naturligtvis inga

beslut från Jordbruksverket, men vi vet att det kommer att bli bråttom när

beslutet fattas i mars. De sista omgångarna i dessa traditionella burar kommer

ju att sättas in under hösten om man inte har fått dispens. Därför måste vi

snart ta fram de spelregler som kommer att gälla för produktionen framöver.

Vi kan titta litet grand på inhysningen framöver. Vad är det för system? Vad

är det som gäller? Jag förutsätter att ni vet vad lågbeläggnings- och

högbeläggningssystem är. Ni riksdagsmän har verkligen satt er in i dessa

frågor och har kanske besökt fler anläggningar än många av oss andra.

Lågbeläggningssystemen är helt okej att investera i, enligt djurskyddslagen.

De tillåter upp till nio höns per kvadratmeter golvyta. Högbeläggningssystemen

är de voljärsystem, eller våningssystem, som vi har prövat enligt ny teknik.

De har en beläggning som är högre, omkring 15 höns per kvadratmeter. Vi räknar

med att vi skall kunna utvärdera Oli- och Vencomaticsystemen i höst.

I olika debatter jämför man Danmark och Schweiz. De har valt helt olika

strategier för sin utveckling av golvsystemen eller systemen med frigående

höns. Danmark har valt lågbeläggningssystem, medan Schweiz har valt

högbeläggningssystem. Det gör att debatten ibland blir litet förvirrande när

vi jämför oss med andra länder.

Vad gäller provningen av ny teknik hade vi från början 10 anläggningar.

Sedan ökade vi till 15 anläggningar. Man skulle utvärdera systemen efter 15

omgångar. När Oli-systemet hade uppnått 15 omgångar lade vi till ytterligare

10 omgångar. Det kommer vi att uppnå nu i höst. Vad gäller Marielund fattas

det en del omgångar innan utvärdering kan ske.

Det står mycket om modifierade burar i vår rapport och i regeringens

skrivelse. Jag vill en gång för alla säga att de inte har testats. Vi hade

ingen möjlighet med den skrivning som fanns i djurskyddsförordningen tidigare

att gå ut och testa dem. Ni kan ifrågasätta varför de inte har testats ute i

fält. Den möjligheten fanns inte när det stod att höns för äggproduktion inte

fick inhysas i burar. Men om den här möjligheten öppnar sig, enligt

regeringens skrivelse, i djurskyddsförordningen är det tänkt att vi skall gå

ut och prova de modifierade burarna enligt ny teknik. Det kommer nog också att

gälla 15 anläggningar i 15 omgångar.

När det gäller de traditionella burarna kan man efter 1999 endast få dispens

i fråga om befintliga anläggningar. Någon nyinvestering i traditionella burar

ger inte regeringens skrivelse möjligheter till.

Det blir mycket intressant att se hur Jordbruksverket kommer att göra när

det gäller dessa dispenser. Vad är det som händer? Som jag sade tidigare är vi

inte färdiga på något sätt med de diskussionerna, men vi har påbörjat en

diskussion. Och vi kan se litet grand på vad regeringen har skrivit. Vad är

det för krav, och hur skall vi göra när det gäller dispenser? Vi kanske kommer

att ställa ett visst krav på storleken på besättningen. Det finns olika

diskussioner. Vi pratar kanske om 200 eller 500 höns för att begränsa antalet

dispenser. Vi menar att man, om man har en liten besättning, har alla

möjligheter att ha den i ett annat system än i burar. Därför kan vi kanske

sätta en viss begränsning av storleken på besättningen.

Dessa dispenser kommer att innebära en hel del arbete för Jordbruksverket.

Det finns inte några pengar avsatta i budgeten. Därför har vi tänkt finansiera

den här verksamheten med en viss avgift för dessa dispenser. Jag vet att det i

några motioner står att det borde vara en viss avgift per höna i burhönssystem

osv. Detta är inte samma sak. Den här avgiften kommer att innebära

kostnadstäckning.

Sedan står det om särskilda skäl. Det kan vi juridiskt bedöma som att det

måste vara en besiktning av varje anläggning. Anläggningarna skall då uppfylla

de uppställda djurskydds- och djurhälsokraven. Det finns också ett alternativ.

Regeringen har skrivit att man som krav för att få dispens i fråga om de här

besättningarna skall vara ansluten till ett av Jordbruksverket godkänt

omsorgsprogram.

Hur skall vi hantera dessa dispenser? Det står att vi skall meddela

föreskrifter om dispens. Och vi har tänkt fastställa ett beslutsunderlag eller

ett bedömningsprotokoll för just de här besiktningarna. Vi skall besikta varje

anläggning vid en viss ålder på hönsen. Vi räknar med att det kommer att röra

sig om kanske 500(600 dispensansökningar om vi sätter storleksbegränsningen

vid ca 200 höns. Om vi sätter den högre blir det kanske annorlunda.

Jordbruksverket kommer att fatta beslut om dispens eller avveckling av

besättningen.

Nästa fråga är kanske mer het: Hur gör ni när det gäller dispenstiden?

Dispenstiden kommer att avgöras av två saker. Det tycker jag att man klart kan

utläsa av regeringens skrivelse. Det handlar om anläggningens status från

djurskydds- och djurhälosynpunkt - besiktningen, bedömningsunderlaget som vi

skall ta fram och kännedomen om besättningarna, som jag talade om. Och det rör

också utvecklingen av de nya systemen. I regeringens skrivelse har man betonat

att man inte kunde behålla burförbudet på grund av att de nya systemen inte

var färdigutvecklade. Detta kommer att vara ett viktigt krav och avgörande för

dispenserna.

När det gäller dispenstiden kommer vi kanske att göra en indelning i tre

kategorier. I den första kategorin finns de som måste avveckla; de får ingen

dispens. Den andra kategorin gäller några som får en kort dispens men ingen

möjlighet till förlängning. Den tredje kategorin utgörs också av sådana som

får kort dispens, men när deras dispenstid har gått ut skall man göra en ny

utvärdering för att se hur det går med de nya systemen och om man kan sätta

ett slutdatum för de traditionella burarna.

Man har tagit upp fler saker i riksdagens skrivelse. Jag skall bara nämna

några bitar. Man har avsatt 500 000 till rådgivning. På Jordbruksverket

funderar vi nu på hur vi bäst skall kunna utnyttja dessa pengar. Det står

klart och tydligt att det skall gälla dem som går över till de alternativa

systemen. Forskning är viktigt. Det finns mycket kvar, som ni har skrivit i

motioner, som vi har framhållit i vår rapport och som EU skriver i sin

vetenskapliga rapport. Vi har vad jag kallar för SJV-medel, dvs. budgetmedel,

till förfogande. Vi har ett visst anslag för djurskyddsfrämjande. Vi har också

anslag för det ekologiska lantbruket. I skrivelsen finns det förslag om att

SJFR skall avsätta 2 miljoner av sina medel till detta under tre år, och ett

program är också på gång från Stiftelsen Lantbruksforskning tillsammans med

näringen. Vi hoppas, i och med vissa kontakter, att dessa tre intressenter som

har medel att bevilja kan göra ett gemensamt program, men det är inte riktigt

klart. Det är litet olika beslutsgångar osv. i dessa tre organisationer. Vi

får se hur detta fortsätter.

Det finns också en övrig punkt som jag tänkte ta med. Det står att

Jordbruksverket skall ta fram en aktionsplan. Om den kommer att ersätta de

kontrollstationer som vi har haft eller uppföljningskravet är inte klart ännu.

Det står klart och tydligt att vi hela tiden har haft en referensgrupp där vi

har diskuterat dessa frågor. Det började med provningen av ny teknik. Det har

övergått till att ta fram underlaget för de olika rapporterna. I regeringens

skrivelse står det tydligt att det bör finnas en sådan här referensgrupp och

att den bör vara kompletterad med en representant för konsumenterna.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att säga att det kanske inte räcker

med rådgivning; detta har man inte skrivit så mycket om. Jag tror att man

måste titta på utbildning av nya producenter. Jag tycker också att ni i

näringen bör fundera över det.

Det står om investeringsstöd. Det har införts sedan vi skrev rapporten. Man

skall kanske inte fästa alltför stor vikt vid detta. Det finns alltså 70

miljoner kvar av stödet när det har gått till landsbygdsutveckling. Det blir 3

miljoner per län. Det är inte explicit avsett för hönsen, utan man får

konkurrera med en rad andra miljö- och djurskyddsaktiviteter. Eftersom det här

är ett stöd som är medfinansierat av EU gäller det bara vid övergång från bur

till ett godkänt system. I dag är det endast de som har lågbeläggningssystem

som kan tänkas få dessa nya investeringsmedel. Det är bra att veta att det

inte rör sig om så stora summor.

Jag pratade med den ansvarige handläggaren i morse, som skulle åka på kurs.

Det skall i alla fall på olika sätt framföras att det är önskvärt att man med

dessa pengar kan få hjälp med att övergå från burar till alternativa system.

Detta var vad jag tänkte ta upp. Naturligtvis svarar vi sedan på frågor. Jag

har med mig Christer Nilsson och Anna Olsson, som också kan hjälpa till med de

frågor som jag förstår att ni har.

Birgitta Carlsson: Det är snart nio år sedan maj 1988 riksdagen beslöt att

hönsen skulle ur burarna. Beslutet var en följd av att den nya djurskyddslagen

stadgade att lantbruksdjuren skall hållas och skötas på ett sådant sätt att de

kan utöva sitt naturliga beteende.

I dag borde alltså en mindre andel höns finnas i burarna. Ändå sitter över

85 % av hönsen fortfarande i bur. De lever i en miljö som står i strid med

djurskyddslagen. Man kan fråga sig varför det är så. Jag skall kortfattat dra

bakgrunden till det, men jag tänkte börja på den positiva sidan.

Det finns ett antal personer i landet som faktiskt har satsat på system med

frigående höns. Enligt Jordbruksverkets statistik har man vid, i runda tal,

120 anläggningar satsat på system med frigående höns i kommersiell produktion.

En del av dessa hönshållare som alltså gör som lagen säger, dvs. anpassar

verksamheten efter djurens behov finns här i dag. Jag tänkte presentera dem

för er, så att ni senare kan identifiera dem och ställa frågor till dem. Det

är alltså personer som sysslar med praktisk hönshållning. I princip är alla de

system som finns i kommersiell produktion i dag representerade här. Det kan

vara intressant för ledamöterna i jordbruksutskottet att känna till det.

Agneta Brasch har redan gått igenom vilka typer av system det gäller. Jag

har bett de producenter som finns här i dag att resa sig upp, så att ni kan se

vilka de är.

Bertil Svensson har ett Oli-Voletagesystem. Han har 4 300 höns. Börje

Westman har också ett Oli-Voletagesystem. I Oli-Voletagesystemet har han

ungefär 900 höns, och så har han ett antal höns i burar. Sedan har vi en

representant för Marielund; det är Sören Rabb. Detta system är också med i

prövningen. Sören Rabb har dessutom höns i bur. Han har också ett

Jansensystem, och där byggde han en uterastgård i somras. Jansen är ett av de

vanligaste fabrikaten av lågbeläggningssystem. Anneli Åkerström har ett

Jansensystem. Hon har ungefär 3 200 höns, och Jan Rehn har ungefär 5 000 höns.

Dessutom finns det en representant för ekologisk hönshållning. Det är Monica

Hjellström, som vill ha den största ekologiska kravgodkända produktionen. Hon

har 6 000 höns. Dem håller hon i ett Jansensystem, naturligtvis med

uterastgård. Det finns ingen producent här som har mobila hönsburar. Däremot

finns forskaren Paul Ciszuk närvarande. Han forskar i detta. Det finns

möjlighet att ställa frågor till honom också. När det gäller mobila hönsburar

kan man givetvis både ha konventionellt foder och ekologisk djurhållning,

ekologisk produktion.

Varför har omställningen gått så trögt? Svaret är inte att konsumenterna

inte köper äggen, som jordbruksministern och näringen har påstått. Det är

verkligen inte konsumenternas fel. Hur skall den enskilde konsumenten kunna

köpa ägg som inte finns? Och hur skall konsumenterna få upp efterfrågan på en

icke existerande vara? Hur skall konsumenten veta hur äggen produceras när

äggen inte är korrekt märkta? Jag skall visa ett exempel på detta.

Den bild jag nu visar är väldigt fin, eller hur? Den inbjuder definitivt

till köp. Men vad ger det här för signal till konsumenten? Man tror att det är

ägg från frigående höns i den här förpackningen, men det är det inte alls.

Detta är alltså burägg. Det är en anläggning som säljer burägg. Så kan det se

ut. Jag skulle vilja påstå att det här är ett mycket flagrant exempel på

vilseledande marknadsföring. Det sägs att sprättägg inte går att sälja, men

det är fel. Att packerier som har burägg som huvudprodukt inte gör särskilt

stora ansträngningar för att försöka få ut sprättäggen och konkurrera med sig

själva genom att göra reklam för äggen från frigående höns är egentligen

ganska logiskt. Under de senaste 1 till 2 åren har man dessutom kunnat se

dumpade priser. Det har ni säkert alla sett varje vecka i reklam som kommer i

brevlådan. Det har varit ständigt dumpade priser på burägg.

Jag har klippt ut några sådana annonser. Titta gärna på den som visar en

förpackning med tolv ägg för 9,90! Kilopriset är 13,17. Den var införd i

Dagens Nyheter den 3 februari 1997. Lantägg kostar 9,90 per kilo. Vad är det

för någonting? Lantägg är alltså burägg. Hur skall de enskilda konsumenterna

kunna veta vad de köper för ägg, och hur skall man kunna konkurrera med priset

om man satsar på frigående höns?

Näringen har faktiskt sig själv att skylla för bristande lyhördhet. Frågan

är vad man egentligen vill för någonting. Bristen på korrekt information till

konsumenterna är en faktor som har haft betydelse. Andra faktorer som har

försvårat utvecklingen är vägran från näringen att acceptera ett demokratiskt

fattat beslut. Buräggsproducenterna har motarbetat omställningen hela tiden.

Motstånd från den ansvariga myndigheten, ursprungligen Lantbruksstyrelsen,

gjorde att det tog fyra år innan arbetet med att pröva golvsystem, enligt

bestämmelserna om ny teknik, kom i gång, fyra förlorade år.

Att det blev tillåtet att byta ut burar i slitna besättningar under omställ-

ningsperioden gav knappast rätt signaler. Däremot finns det ingen uppgift om

hur många som har bytt, och de har inte ens behövt ansöka om förprövning.

Någon samordnad rådgivning från den ansvariga myndigheten har inte heller

skett. Det är mycket tacksamt att det kommer nu. Det har inte heller funnits

någon sammanhållen utbildning. Både rådgivnings- och utbildningsinsatser har

till största delen skötts av personer utanför verket, även om det skett

förbättringar under den allra senaste tiden.

Detta är några av de viktigaste skälen till att omställningen inte har

kommit längre än vad den gjort i dag. Det måste man ha klart för sig när man

diskuterar läget.

Jag vill också påminna ledamöterna här i förstakammarsalen om hur det ser ut

och hur stort utrymme som en burhöna har. Det här är alltså en uppslagen

kvällstidning. De allra flesta har tre höns i burarna i dag. Då blir ytan så

här stor. Detta är ju golvytan så man skall ju vända på den egentligen.

Låt mig ta upp kvällstidningen igen. Jag viker upp den litet. Den tar inte

hela den här ytan. En hel del av dem som har bytt burar har bytt till litet

större burar, men det är fortfarande samma golvyta. Då är det alltså fyra höns

i burarna. Så här stort utrymme har fyra höns i bur i dag. Man skall ha det

klart för sig. Ytan för varje höna är 600 cm2. Det är vad som krävs enligt

lagen.

Den högsta beläggningen på golv som i dag är godkänd enligt djurskyddslagen

är nio höns per kvadratmeter. Beläggningsgraden räknat på golvyta för höns i

bur blir enligt gällande bestämmelser ungefär den dubbla. Detta innebär att

alternativsystemen under hela omställningsperioden haft en mycket stor

snedvridande konkurrensnackdel, eftersom burproducenterna kunnat få ut många

fler ägg per kvadratmeter än dem som har höns i golvsystem. Dessutom har det

varit mycket trängre för hönsen i burarna än vad det är på golv. Dessutom

tillkommer att burhållningen är organiserad efter den industriella

löpandebandsprincipen och kräver därmed inte lika stor arbetsinsats.

Professor Bo Algers ifrågasatte för några år sedan om burproducenter

verkligen följde djurskyddslagens stadgande om att djur skall ha daglig

tillsyn. På basis av antalet anställda och antalet höns hade han räknat ut att

varje höna i snitt fick mindre än en sekunds tillsyn per dag. Det räcker inte

för att plocka ut döda höns ur burarna, och det räcker naturligtvis ännu

mindre till att upptäcka och ta hand om sjuka djur.

Regeringen anser att de modifierade burarna, som omväxlande har kallats

papegojburar eller inredda burar, skulle kunna bli ett alternativ till dagens

burar. Vi har ju också hört att Jordbruksverket är inne på den linjen. Det vet

ju också ni som har läst rapporten. Nu planerar man för att testa dessa burar

om riksdagen beslutar godkänna förslaget. Därför kan det vara bra att ha klart

för sig hur stora de burar är som har prövats i några år av en forskargrupp på

SLU i Uppsala som har sysslat med detta.

Antalet höns har varierat i de här försöken. För den storlek som är aktuell

just nu har det angivits fyra(fem höns. Utrymmet per höna är alltså lika stort

i själva buren som i en vanlig standardbur. Det är ingen skillnad, men sandbad

och rede tillkommer. De är dock inte tillgängliga dygnet runt. Storleken på

sandbadet och redet gör det dessutom svårt för mer än en höna i taget att

vistas där.

Jag har försökt att följa alla mått och bestämmelser, och så här litet är

det alltså. Detta är också golvyta. Det innebär man att får göra så här. Då

har vi rede och sandbad på ena sidan. I den verkliga buren är redet under och

sandbadet över. Höjden finns ju inte med här. Det är alltså inte större än så

här. Det är mycket viktigt att ni i jordbruksutskottet har detta klart för er.

Jag skulle dessutom rekommendera er att åka på studiebesök för att titta på de

här burarna.

Är det så här en del av hönsen i Sverige skall ha det i framtiden? Det

handlar om en ganska stor del. Ligger detta i linje med 1988 års

riksdagsbeslut som förbjöd burhållning av höns? Det är viktigt för riksdagens

jordbruksutskott att ta ställning till detta. Som djurskyddsorganisation är

det vår uppgift att hävda djurens rätt till ett anständigt liv och att alltid

bedöma en verksamhet utifrån vilka effekter den får för djuren. Det var också

kontentan i den nya djurskyddslagen, nämligen att produktionen skall utformas

utifrån djurens behov.

Det finns tre huvudinvändningar mot de modifierade burarna. Den första är

att de är samma andas barn som de som styrt produktionen inom jordbruket sedan

andra världskrigets slut. Där sätts produktionsintressena först och djurens

behov tillgodoses bara i den mån detta inte stör produktionen alltför mycket.

Hönsen i de modifierade burarna har ett mycket begränsat utrymme. De kan inte

utföra socialt viktiga beteenden, som t.ex. sandbadning, samtidigt. De

ranglåga hönsen kan inte komma undan från de andra. Miljön är nästan lika

stimulansfattig som i vanliga burar.

Detta gör - och detta är den andra huvudinvändningen mot de modifierade

burarna - att de står i strid med gällande djurskyddslag, dvs. 4 § som

stadgar att djur skall kunna utöva sitt naturliga beteende.

Den tredje huvudinvändningen är att om modifierade burar blir godkända i

Sverige innebär det att utvecklingen mot ett naturligare liv för hönsen inte

kan fullföljas. Det går nämligen inte att öppna de modifierade burarna mot

uterastgårdar. Det är ändå den utvecklingsväg som är både följdriktig och

önskvärd om man skall ta djurskyddslagen och hönsens behov på allvar. Att nu

satsa på en utveckling av modifierade burar är därför alldeles bakvänt anser

vi.

Det har forskats på dessa burar i över 20 år. De har varit av olika slag och

med varierande antal höns. Jag vet att det även är så här i Sverige. Det

kommer ni säkert att få höra om ni ställer frågor till de forskare som finns

här i dag. Men det har visat sig att de här burarna inte håller måttet från

djurskyddssynpunkt. Det är därför som inga modifierade burar har godkänts i

Schweiz efter flera års forskning och prövning i fält. När burförbudet där

trädde i kraft 1992 blev det alltså ett underkännande. Det är därför som

Danmark nu har skrotat den typ av modifierad bur som har funnits där. Det är

en s.k. ståbur med 40-50 höns. Dessa har nu förpassats till historien.

Danmark har för övrigt med godkännande från EU just inlett sitt

bursaneringsprogram som har som målsättning att en och halv miljon burplatser

av ett totalbestånd på tre miljoner skall försvinna under en treårsperiod.

Burproducenterna i Danmark får 20 kr per hönsplats för att lägga ned. Hälften

betalas av staten och hälften av näringen. Totalramen är 25 miljoner kronor.

I den svenska debatten har det nästan glömts bort hur dåliga burarna är för

hönsen. I stället har problemen med de frigående systemen lyfts fram. I

stället för att ta erfarenheter både inom forskning och praktisk hönshållning

som intäkt för att gå vidare och förbättra systemen för höns på golv har

uppkomna problem använts för att svärta ned alternativ hönshållning. Det finns

flera forskare här i dag som kan svara på frågor om dödlighet,

fjäderplockning, kannibalism, golvägg etc. Därför går jag inte närmare in på

det. Men en distinktion bör göras, och det är den mellan djurens beteende, som

också kan kallas för den psykiska hälsan, och djurens fysiska hälsa.

När burarna infördes var det en alldeles för lätt väg att komma undan de

sjukdomar som sprids med gödseln. Andra lidanden för hönsen uppstod i stället,

t.ex. bensvaghet, muskelförtvining och leverförfettning, för att bara nämna

några. Framför allt innebar burarna att hönsen drabbades av olika

beteendestörningar som t.ex. fjäderplockning och kannibalism. Under åren har

många rapporter visat att dessa aggressiva beteenden är vanliga i burar. Det

skall man ha klart för sig. Burarna tillgodoser naturligtvis inte alls hönsens

psykiska hälsa.

Här lägger jag upp en rapport som handlar om hönsens lidande i burar. Den är

gjord av Michael Appelby för några år sedan, 1991. Den här rapporten finns att

tillgå. Det kan vara bra för er att känna till den. Han har ju dragit

slutsatser om att det finns ett antal olika lidanden som höns utsätts för i

burar jämfört med alternativsystem.

Jag skall avsluta med att gå igenom viktiga beteendekrav innan jag talar om

vad Nordiska samfundet tycker om de förslag som regeringen har lagt fram och

vad vi tycker att riksdagen bör ta hänsyn till när den skall fatta beslut.

Om man tittar på hönsens psykiska hälsa, kraven för att de skall kunna utöva

sina beteenden och vad som är nödvändigt för att de skall kunna göra det kan

man se att det är viktigt för hönsen att de har tillräckligt utrymme. Det

behövs för att de skall kunna flaxa med vingarna och för att de både skall

kunna komma undan och söka sig till sina hönsfränder. Det är absolut

nödvändigt att de har tillgång till från flocken avgränsat rede. Det kan ju

utformas på olika sätt. De måste ha en pinne att flyga upp till. Där utför de

putsning av fjäderdräkten. De sitter och vilar och sover på pinnen. Det krävs

strömaterial av något slag för att de skall kunna sandbada och också för att

utföra det absolut mest naturliga beteendet, nämligen födosök. De behöver en

stimulansrik miljö, och det är något som ofta glöms bort även när man satsar

på alternativa system. Det är mycket viktigt.

De behöver också vara vana vid det system som hönan kommer att hållas i,

t.ex. vid dagsljus. Vi anser att det är önskvärt med utevistelse utifrån

hönsens beteendebehov. Det är en rad beteenden som förmodligen är socialt

viktiga och som måste kunna utföras samtidigt av alla höns om de vill. Det är

t.ex. födointag, putsning och sandbad. Detta med samtidigheten är mycket

viktigt.

Vad är det då önskvärt att riksdagen gör? Låt oss först konstatera att det

går att förena produktion och god djurmiljö. Den mest signifikanta

konsumtionstrenden under 90-talet har ju varit kravet på etisk kvalitet, och

den utvecklingen lär stå sig. Jag har gett ledamöterna ett papper så att ni

kan följa med i de krav och synpunkter som vi har. Det finns dessutom här

utanför för dem som är intresserade av det.

Nordiska samfundet har naturligtvis läst de motioner som kommit här i

riksdagen. Vi tycker att det finns många bra förslag i de motioner som har

lagts fram. Men vi vill särskilt framhålla följande:

För det första: Burförbudet måste stå fast. Lydelsen i 9 §

djurskyddsförordningen bör stå kvar och följas av det förslag som regeringen

har lagt fram med en viktig skillnad. Det är att ?andra burar? måste bytas mot

?andra system?. Dessutom är det viktigt att tillägga som funktionskrav att

höns skall få tillräckligt utrymme, eftersom det saknas i det här förslaget.

Av det följer dessutom att en mening i det som Agneta Brasch visade för er

tidigare, nämligen ?Kraven i första stycket gäller även för andra

inhysningsformer?, skall utgå. Med begreppet andra system täcker man alla

inhysningsformer.

För det andra: För att undvika att buräggsproducenter byter till nya burar

måste tillägget i djurskyddsförordningen bort. Jag blev inte riktigt klar över

om det som Agneta sade om att man inte får fortsätta att byta burar gäller

omedelbart eller om det gäller från någon tidpunkt framöver.

För det tredje: Vi menar att dispenserna bör tidsbegränsas till en

insättning efter 1999 när förbudet egentligen skall träda i kraft. Vi menar

att hönsen skall vara ur burarna år 2000. Det skulle vara en mycket trevlig

inledning på 2000-talet.

För det fjärde: En koncentrerad satsning på utveckling och etablering av

värphönshållning i olika typer av golvhållningssystem är väldigt viktig och

måste göras.

För det femte: Investeringsstöd eller något annat stöd till producenterna

måste ges till alla olika typer av producenter som är aktuella. I dagsläget är

det alltså bara de som går från burar till golv som kan få det EU-stöd som

Agneta Brasch redogjorde för. En producent som redan har satsat på frigående

höns och som har fått utstå mycket tuff konkurrens och dåliga villkor måste

också få stöd. Nystartare som inte har haft höns tidigare måste också få stöd.

För det sjätte: Konkurrensfördelar för burarna måste tas bort. Samma villkor

måste gälla för burhållning tills den avvecklas helt som för golvhönshållning.

För det sjunde: Forskningsmedel måste satsas på att lösa återstående

problem. Det handlar bl.a. om avelsproblemen. Vi anser inte att pengar skall

avsättas för fortsatt utveckling av modifierade burar.

För det åttonde: Märkning av ägg måste omfatta även burägg. Om det inte går

att lösa inom ramen för EU:s märkningsförordning, som är frivillig, måste

initiativ tas för att få buräggsproducenterna och handeln att själva införa

märkning.

För det nionde: Sverige måste verka för att burförbudet införs i EU.

Då vill jag tacka så mycket för mig och avsluta med att överlämna ett antal

protestlistor som har skrivits på sedan den 9 december. Det var ju den dag då

regeringen lade fram sin skrivelse. Då fick vi nästan 500 underskrifter här

utanför riksdagen på Mynttorget. Totalt har vi fått över 10 000

namnunderskrifter för att burförbudet skall stå fast utan att vi ansträngt oss

egentligen.

Ordföranden: Vi tackar Birgitta Carlsson för det. Vi går vidare till det sista

inledningsanförandet.

Jan-Olof Bolin: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Ordföranden i SFS

Svenska ägg är ju Torbjörn Eriksson, men han ligger sjuk sedan en tid

tillbaka. Då är det naturligt att vice ordföranden Bernt Johansson som sitter

jämte mig skulle hålla det här anförandet. Tyvärr tappade han rösten i natt.

Jag blev inkallad till frukosten och ombedd att göra den här föredragningen.

Bernt hade som tur var skrivit ned sitt föredrag, men ni får ursäkta om jag är

dåligt påläst. Jag försöker att läsa innantill.

Djurskyddslagen av år 1988 hade som mål att förbättra villkoren för djur i

livsmedelsproduktion. För värphöns var målsättningen att burproduktionen

skulle ersättas av andra system som uppfyllde hönsens naturliga behov. Detta

kompletterades senare med krav på arbetsmiljö, medicinering, näbbtrimning m.m.

Dessa system skulle också vara ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Omställningen till alternativa system har inte kunnat genomföras i förväntad

takt. I dag finns bara 11 % av alla hönsplatser i frigående system. Vi vet var

vi står i dag när det gäller forskningen. Framsteg har gjorts, men det finns

problem kvar att lösa både vad gäller djurskyddsproblem och arbetsmiljö.

Även när det gäller produktionsekonomin är skillnaden mellan burproducerade

och alternativproducerade ägg alltför stor. Det största hindret för en total

omställning är dock att enbart en liten del av konsumenterna var villiga att

betala ett merpris för ägg från frigående höns.

Av forskningsresultaten framgår också att det fortfarande finns mycket att

göra på arbetsmiljöområdet i alternativsystemen. Djurmiljön måste självfallet

vara bra, men man får absolut inte glömma bort de människor som skall jobba

med djuren. Det gäller såväl luftföroreningar och buller som ergonomi,

olycksfallsrisker och psykosociala effekter.

Sedan år 1995 är Sverige medlem i EU. Äggnäringen fick tidigt känna av detta

i form av billiga finska ägg producerade med statsstöd. De finska

djurskyddsreglerna ligger långt under de svenska kraven, men EU:s inre marknad

gör att de finska äggen får säljas fritt utan ursprungsbeteckning trots att de

är producerade med lägre djurskyddskrav. Detta visar klart konsekvenserna för

svensk äggnäring om vi ständigt tvingas ha för höga kostnader i förhållande

till omvärlden.

Vi har än så länge ett salmonellaskydd som förhindrar import från flertalet

EU-länder. Finland som har äggöverskott - i dag ungefär 20 % - kan redan nu

exportera till Sverige. Finland har också möjlighet att bygga ut sin kapacitet

i takt med att efterfrågan i t.ex. Sverige stiger.

Danmarks mycket omtalade handlingsplan mot salmonella godkändes i Bryssel i

december. Om Sverige blir en tillräckligt intressant marknad kommer det inte

att dröja länge förrän ytterligare några EU-länder anstränger sig för att

klara salmonellaprogram liknande det svenska.

Vi kan alltså inte bortse ifrån vårt medlemskap i EU. Därmed måste vi också

tänka på EU:s jordbrukspolitik och de mål som den europeiska

jordbrukspolitiken, CAP, eftersträvar. Det handlar om höjd produktivitet,

skälig levnadsstandard, stabiliserad marknad, tryggad livsmedelsförsörjning

och rimliga konsumentpriser.

Jordbrukets övergripande uppgift är alltså att producera livsmedel utifrån

dessa mål. Det gäller också Sverige, och det gäller den del av svenskt

jordbruk som producerar ägg.

Utöver EU har vi problemen med GATT(WTO-avtalet. Under det nuvarande avtalet

tas ingen hänsyn till djurvälfärd och produktionssystem vid import och export.

Även detta är en realitet. Vi måste acceptera att livsmedelsproduktion i

framtiden inte bara blir europeisk utan även global.

Produktionen av ägg från alternativsystem beräknas till ca 11 000 ton under

1996. Av denna volym har endast 5 500(6 000 ton kunnat säljas som

alternativägg. Resten måste säljas med stora förluster som burägg eller ägg

till produktindustrin. Under 1996 beräknas förlusten för näringen för detta

överskott till minst 10 miljoner kronor. Det är en helt omöjlig situation som

branschen inte klarar ekonomiskt. Merbetalningen till producenterna för

alternativäggen beräknas till 2,50-4 kr per kilo ägg i förhållande till burägg

beroende på system.

Obalansen mellan tillgång och efterfrågan beror på flera faktorer. Under

1994(1995 tillkom ca 230 000 hönsplatser i alternativsystem. En så snabb

tillväxt är inte möjlig för marknaden att ta emot på så kort tid. Den ensidiga

prisfixering som rått under senare år i svensk matdebatt har medfört att

handeln inte varit intresserad av någon större satsning på ägg från frigående

höns. För den enskilde konsumenten innebär ett merpris på ca 5 kr per kilo

många gånger ett alltför kraftigt hinder för att välja alternativägg. Om vi

bortser från de etiska värderingarna är kvaliteten likvärdig.

Konsekvenserna av det stora överskottet innebär sannolikt att packerierna

tvingas vara mycket restriktiva när det gäller att teckna nya avtal med

producenterna tills en balanssituation inträtt på marknaden för

alternativproducerade ägg.

SFS Svenska äggs omsorgsprogram är vid internationell jämförelse unikt.

Programmet utgår från att ägg skall produceras på ett sätt som positivt tar

hänsyn till djurens och skötarens miljö och hälsa samt äggkvaliteten. Djur-

omsorgsdelen i programmet liknar den modell som används vid

slaktkycklingsproduktionen. Det innebär att stall- och djurmiljö, djurhälsa

och skötsel poängsätts. Med utgångspunkt från antalet poäng fastställs om

anläggningen kan godkännas enligt programmets krav.

Under hösten 1995 startades en förstudie till ett riksomfattande

djuromsorgsprogram. Förstudien har bedrivits som ett forskningsprojekt i

Östergötlands och Hallands län gemensamt mellan SLU, SFS och Jordbruksverket.

Samråd och samarbete har skett med den lokala djurskyddsinspektionen. Arbetet

har fungerat bra, och många goda erfarenheter har vunnits inför det fortsatta

arbetet.

De svenska äggen håller en mycket hög kvalitet. Vi har varken problem med

salmonella, antibiotika eller pesticider. Därför skall vi också värna om den

svenska äggproduktionen. Vad gäller djurhållningen ställer den svenska

djurskyddslagen redan nu betydligt högre krav än andra länders inom EU.

Den rapport som överlämnades till kommissionen den 30 oktober 1996 har som

utgångspunkt EU:s direktiv 88/166 om minimistandarden för värphöns i burar. I

direktivet sägs att före den 1 januari 1993 skall kommissionen utarbeta en

rapport om välfärden för värphöns i olika produktionssystem och komma med

förslag till framtida produktionsformer.

I maj 1992 lämnade EU:s veterinärkommitté över sin rapport, men den

föranledde inga åtgärder. År 1996 togs saken upp på nytt på begäran av

jordbrukskommissarie Franz Fischler. En ny grupp av experter tillsattes för

att uppdatera 1992 års rapport. Denna grupp, där även doktor Linda Keeling

från SLU i Skara ingick, har granskat ca 400 vetenskapliga rapporter från

världens främsta forskare på området. I rapporten har man bl.a. tittat på

hönans naturliga beteende, djurhälsa, produktivitet, äggkvalitet och

arbetskraft. Det är alltså ganska omfattande. I sin sammanfattning anger man

för- och nackdelar med olika produktionsformer.

För burar är fördelarna: Djuren separeras från sin gödsel, djuren är i en

liten stabil social grupp och näbbtrimning är inte nödvändig.

Nackdelarna är: Djuren kan inte utöva ett naturligt beteende, ökad

frustration och benskörhet.

Om frigående system säger man följande. Fördelar: Möjligheter till naturligt

beteende, starkare ben.

Nackdelar: Risken för kannibalism och fjäderplockning är stor om inte näbben

klipps, högre risk för ecto- och endoparasitinfektioner.

Man framhäver att modifierade burar med rede och sandbad visar goda

möjligheter vad gäller välfärd och produktion. Däremot säger man ingenting om

att värpburar skall förbjudas.

Det skall också påpekas att man inom EU utgår från en mycket lägre nivå på

djurskyddets område än den som finns i Sverige.

Här tar jag mig friheten att lägga in en egen passus. Jag läser helt enkelt

rapporten från EU:s veterinärkommitté punkt 21 på engelska. Det står så här:

High standards of layinghenwelfare can only be implemented and sustained if

the EU-market is protected against imports of eggs from third countrys with

lower standards.

Vad vill då SFS och svensk äggnäring. Svensk äggnäring måste finnas kvar.

Det tror jag att vi alla är överens om. Villkoren för en svensk äggnäring

måste också vara rimliga. Regeringen kom i december 1996 med en skrivelse,

Alternativ till traditionell burhållning av värphöns. I den föreslås att

förbudet mot traditionella burar kvarstår men kompletteras genom att

funktionskrav införs i 9 § i djurskyddsförordningen. Samtidigt föreslås att

dispens från delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts kunna

ges för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurskyddskrav.

Från näringens sida ser vi positivt på denna skrivelse trots det stora

produktionsekonomiska handikapp gentemot vår omvärld som skrivelsen innebär.

Under förutsättning att kraven i skrivelsen får en rimlig och verklighets-

anknuten tillämpning finns här vissa möjligheter för svensk äggproduktion att

även i framtiden producera konsumtionsägg av hög kvalitet där även hänsyn tas

både till livsmedelssäkerhet och etiska värderingar.

Denna skrivelse innebär också på sikt att de svenska hönsen får bättre

förutsättningar att tillgodose sina naturliga beteenden. Detta var också

andemeningen i den djurskyddslag som riksdagen antog 1988.

Skulle burförbudet kvarstå eller skulle näringen få alltför orealistiska

krav på sig, kommer detta att innebära kraftiga försämringar för de svenska

hönsen. Svensk äggproduktion kommer då till stora delar att slås ut och

miljontals höns flyttas ur landet till förhållanden som är sämre än de som

gäller i dag, och som vi dessutom själva inte kan kontrollera eller påverka.

Dessutom försvinner tusentals arbetstillfällen. Det är arbeten som finns i dag

och som är en samhällsekonomisk tillgång för Sverige.

I skrivelsen gör regeringen bedömningen att Sverige aktivt bör verka för att

funktionskrav för höns införs i övriga EU-länder. Det är då av yttersta vikt

att vi själva utgör ett bra exempel på hur en omställning kan genomföras.

Det är alltså först om svensk äggproduktion får realistiska

omställningsmöjligheter i förhållande till den omvärld vi konkurrerar med, och

i takt med forskningens utveckling och marknaden, som vi har möjligheter att

påverka djurskyddet för hönsen i EU. Sverige skulle då kunna bli ett föredöme

för övriga EU-länder för hur en omställning från traditionell burproduktion

kan genomföras. Om kraven på äggnäringen blir orealistiska kommer i stället

svensk äggproduktion att slås ut och ersättas av import från övriga EU-länder

och från produktionssystem som inte är godkända i Sverige.

Jag skall avsluta med en mycket kort sammanfattning. EU-medlemskapet och

därmed följande import av billiga statssubventionerade finska ägg har i

grunden förändrat förutsättningarna för en snabb omställning av svensk

äggproduktion. Fortsatt forskning är nödvändig på djurskydds- och

arbetsmiljömrådena. Den politiska inriktningen bör vara att etableringstakten

i olika produktionssystem skall styras av den efterfrågan som är möjlig att

uppnå. En verklighetsanknuten tillämpning av regeringens skrivelse kan ge

förutsättningar för en framtida svensk äggproduktion.

Ordföranden: Tack, Jan-Olof, eller om det är Bernt vi skall tacka. Han har ju

skrivit mycket av det Jan-Olof sade vid presentationen.

Nu har vi en god grund för en frågestund, och vi har faktiskt rätt gott om

tid också. Det skall vi utnyttja på ett klokt sätt. Vi kommer att ställa

ganska korta frågor och hoppas att svaren blir begränsade. Om vi märker att

det finns tid till att utveckla detta senare så gör vi det. Om vi märker att

vi blir klara inom den utmätta tiden skiljs vi åt när vi är klara. Vi har en

paus inlagd kl. 11.30, då vi har en halvtimme på oss att dricka kaffe och äta

en smörgås tillsammans. Vi har sagt att vi slutar några minuter före kl.

14.00, så att ledamöterna har möjlighet att delta i den frågestund som äger

rum i riksdagen.

Rent praktiskt går det nu till så att jag tar mig friheten att fördela

ordet. När man sedan svarar trycker man ned knappen, och trycker sedan upp den

när man har pratat färdigt. Om någon som inte har ordet börjar trycka på

knapparna brakar systemet ihop, dvs. då blir det litet komplicerat. Låt alltså

bli det när ni inte har ordet, och släpp upp knappen när ni har pratat

färdigt.

Vi har försökt dela in diskussionen i några ämnesblock. Jag tror vi skall

försöka anpassa oss litet efter de blocken. Det finns många frågor som gäller

marknaden, och hur den utvecklas. Självfallet finns det också många frågor som

gäller prövning av nya system, och många som gäller arbetsmiljön. Där har vi

tre block som man kan titta på. Sedan finns det frågor som säkert faller

emellan dessa block, men jag tror vi skall försöka styra det hela så här.

Jag skall själv ställa två stycken ganska korta frågor. De hänger samman

litet grand med den bild på en äggkartong som Birgitta Carlsson visade.

Birgitta sade att detta var vilseledande marknadsföring. Bilden visade några

hönor som gick på backen och pickade, men kartongen innehöll burägg, som

Birgitta påpekade. Jag vill be Ragnar Tauson och Bengt Ingerstam att med litet

olika utgångspunkt helt kort säga hur ni bedömer människors uppfattning om de

här två olika huvudströmfårorna. Om jag vågar mig på en gissning, efter att ha

besökt rätt många anläggningar av olika slag, är även de hönor som gick ute

och pickade på marken inte alldeles representativa för det som i verkligheten

är frigående höns. Min fråga till Bengt är: Vad är din bedömning av hur

människor uppfattar begreppet frigående höns? Jag vill att Ragnar också

funderar på den frågan.

Bengt Ingerstam: Tack för att jag för en gångs skull fick ordet först. Jag

brukar få det sist. Men konsumenterna brukar ju ha sista ordet. Jag är litet

imponerad av att det sitter så många konsumenter här, men bara en enda

konsumentföreträdare. Det var därför mycket positivt att Lennart började så

här.

Marknaden är det som styr utvecklingen. Priserna har i hög grad styrt hela

maknadsutvecklingen. Man säljer på ?9:90?, och man säljer väldigt litet på

kvalitet. Man har fokuserat på priset och konkurrensen mer än på kvaliteten

och valutan för pengarna.

Man ser att folk väldigt sällan tittar på kartongen. De tar sex eller tolv

ägg, beroende på vad de skall ha. Det är mycket få människor som är insatta i

dessa problem. När man sitter här och lyssnar på problemen och de enorma

utredningar som har gjorts blir man imponerad. Jag är glad att jag är

konsument och inte höna. Men jag är litet chockad över den enorma okunskap som

råder ute på marknaden, dvs. bland konsumenterna och även bland handlarna. När

man frågar handlarna vet de ingenting. Om man frågar om det inte finns ägg

från frigående höns säger de bara att det inte finns att få tag på. Det

stämmer alltså inte alls att det inte går att sälja dessa ägg - det är bara

det att de blockeras och inte kommer fram till butikerna. Det görs väldigt

litet reklam och ingen propaganda och det ges ingen upplysning gentemot

konsumenterna om kvaliteten och vad som ligger bakom ett ägg.

Ordföranden: Kan du försöka vinkla in svaret litet på den fråga jag ställde?

Hur tror du människor uppfattar begreppet frigående höns? Vi är ju vanliga

konsumenter allihop. Vad är frigående höns i vår sinnevärld?

Bengt Ingerstam: Tyvärr är det bilden av hönan som går på gödselstacken och

pickar.

Ordföranden: Tack så mycket, Bengt. Har Ragnar någon fundering kring detta?

Ragnar Tauson: Det är ju en konsumentfråga, som kanske är litet svår för mig

att svara på. Men jag tror att man uppfattar frigående höns ungefär som den

bild som visas på äggkartongen. Jag tror också att många uppfattar den nya

djurskyddslagen ungefär som att ?nu skall alla höns gå ut och picka i det

fria?. Vi har fått många exempel på det. Att Sverige har ett klimat som inte

medger att så många höns kan göra det är en annan sak. Men jag tror definitivt

att man uppfattar frigående höns som djur som går fria ute. Jag tror också att

konsumenten kanske inte är så insatt i vilka frågeställningar som dyker upp när

man släpper hönsen fria. Jag tror att många tror att allt är gott och väl om

man gör så, vilket har visat sig inte alltid vara fallet.

När vi startade 1988 med Marielundsanläggningen märke vi att vid de besök vi

fick blev många förvånade när de såg de intensiva systemen. Det var inte alls

vad de hade förväntat sig. Djuren gick inte ute, och systemet var ganska

intensivt. Det var ofta samma människor som i debatten före djurskyddslagen

hade hänvisat till system som fanns t.ex. i Schweiz. Marielundssystemet är ett

exempel på ett system som härrör från utvecklingen i både England och Schweiz.

Det var sådana system vi tittade på.

Ordföranden: Då går ordet till Ann-Kristine Johansson. Som jag sade har jag

försökt ringa in det hela och börja med frågor om marknadsdelen.

Ann-Kristine Johansson: Min fråga vänder sig till packerierna. Det har kommit

fram att marknadsföringen tydligen är dålig i affärerna osv. Jag har funderat

på vad det beror på. Beror det på dålig satsning på marknadsföring från er

sida? Som konsumenter skall vi kunna välja mellan alternativa ägg när vi kommer

och handlar.

Mary Ann Sörensen: Jag vill gärna svara på det. Det stämmer nämligen inte alls

att vi inte gör några reklaminsatser för ägg från frigående höns. Dessa ägg

tillsammans med Guldgula är stora profilprodukter. Kronägg gör väldigt mycket

för att få ut dem till handeln. Tyvärr säger man från handelns sida att man

inte kan ta emot äggen därför att det inte finns någon efterfrågan.

Konsumenterna efterfrågar alltså inte äggen från frigående höns i butikerna och

därför tycker inte handlarna att de kan ta in dem. De står och blir för gamla.

Jag kan alltså inte alls hålla med om de synpunkter som har kommit fram här.

Jag kan tillägga att vi gör allt vi kan för att sälja dessa ägg. Vi förlorar

nämligen väldigt mycket pengar på dem. Det är inte alls vår mening att hålla

inne med dem.

Ingvar Eriksson: Herr ordförande! Förra gången riksdagen behandlade en

regeringsskrivelse i anledning av kontrollstationer fastslog jordbruksutskottet

i betänkandet ambitionen att svenska konsumenter även i framtiden skulle få en

säker tillgång på svenskproducerade ägg. Avgörande för om detta skall kunna ske

är, såvitt jag förstår, möjligheten att producera till konkurrenskraftiga

kostnader och priser och därmed till kostnader som kan ge de rätta priserna.

Det gäller också vad konsumenten är beredd att betala. Det är avgörande för det

beslut som jordbruksutskottet kan fatta den här gången, som jag ser det.

Hittills har det alltså inte lyckats. Ord står mot ord i den föredragning vi

har fått. Den ena sidan säger att det finns ägg som inte blir sålda, och att

förlusterna uppgår till tiotals miljoner årligen. Den andra sidan säger att om

man inte presenterar sig på marknaden kan man inte heller sälja. Det är viktigt

att vi får verkligheten klarlagd. Därför vill jag ha svar från Kronägg, Svenska

Lantägg och från motståndarsidan Nordiska Samfundet.

Håkan Andersson: Först vill jag göra en kommentar som delvis också gäller den

förra frågan. Vi från packeriernas sida möter ju inte slutkunden direkt, utan

som regel möter vi grossisthandeln. Det gäller att hela systemet fungerar. Man

tycker kanske att prisskillnaden mellan vanliga ägg från burhöns och från

frigående höns inte är särskilt stor, och att den kan vara försumbar för

konsumenten. Men man skall ha klart för sig att när det handlar om grossistnivå

gäller det väldigt stora kvantiteter i inköp. För ICA, KF och DAGAB t.ex. kan

det röra sig om 10 000-20 000 ton ägg. Då är en krona lika med 10-20 miljoner.

Eftersom handeln är väldigt prisfixerad är detta stora pengar. Jag har en

overheadbild som gäller Ingvars fråga. Den är inte alldeles färsk, men den

beskriver problemet bra.

Situationen är sådan att vi är beroende av prissättningen på produkterna i

andra länder inom EU. För Sveriges del gäller det framför allt Finland.

Produktionskostnaderna i Sverige och i Finland är ungefär lika stora, men

Finland får för sin del ett bidrag till produktionen på 3 kr per kilo ägg. Det

gör att vid den prisnivå på ungefär 6 kr, som vi har för närvarande, är

produktionen i Finland lönsam. Detta pressar prisnivån i Sverige, och det är

en av orsakerna till de låga prisutbud vi såg i annonserna förut. Det låga

priset beror helt enkelt på låga priser inom andra länder i EU och på

överproduktion. Ägg är alltså en prispressad vara. Vi får alltså ut en

prisnivå i producentledet på ungefär 7 kr i Sverige. Det täcker kostnader för

foder, rekrytering och arbete i en burhönsanläggning, men det ger ingenting

för fasta kostnader för anläggningen.

Överför man resonemanget på frigående höns är merkostnaden för produktion

med frigående höns lågt räknat 2 kr per kilo. I burhönsfallet har vi antagit

att produktionskostnader är 9 kr per kilo, men för frigående höns är de 11 kr.

Vid inköpet från producenterna betalar vi för vår del ett pris som ger full

kostnadstäckning. För den överskottsproduktion som förekommer är värdet inte

större än värdet på ägg från burhöns på den nivån. Förlusten tar i vårt fall

packeriledet. Den utgör för vår del närmare 3 miljoner kronor för föregående

år. Om man tvångsvis ökar produktionen från frigående höns ökar överskottet.

Följden blir prispress, och prisnivån till producenterna av ägg från frigående

höns tenderar att närma sig priset för burhönsägg. Det kan de inte klara sig

på, därför att det bara ger täckning för foder och rekrytering samt något till

arbete. Det ger ingenting till deras anläggningar. Det kvittar om det gäller

stora eller små producenter av golvhönsägg - det blir ingen lönsamhet.

Birgitta Carlsson sade inledningsvis att närmare 85 % av äggproducenterna i

landet i dag bryter mot andemeningen i lagen, nämligen att djuren skall få

bete sig på sitt naturliga sätt. Det är riktigt, men frågan är om det finns

ekonomiskt realistiska möjligheter för producenterna att kunna gå över till

denna produktionsform i den nuvarande situationen med konkurrens från EU-

länderna. Kanske är det så att lagen inte är riktigt genomförbar.

Ordföranden: Tack för det. Som svar på Ingvar Erikssons fråga tänkte jag låta

Mary Ann Sörensen göra ett kort inlägg om hon vill, och sedan Birgitta

Carlsson. Sedan tänker jag lämna denna del.

Mary Ann Sörensen: Egentligen har jag inte så mycket att tillägga till det som

Håkan har sagt. Det är en alldeles klar bild som han har kommit fram till. Även

Kronägg förlorar väldigt mycket pengar på äggen från de frigående hönsen. Som

jag sade tidigare gör vi väldigt mycket för att marknadsföra äggen. Vi gör

faktiskt mycket mer för äggen från de frigående hönsen och andra

profilprodukter än för vanliga burägg. Vi har t.ex. rabattkuponger. Detta gör

vi helt enkelt för att bli av med äggen. Som sagt förlorar även Kronägg väldigt

mycket pengar på detta, i storleksordningen ungefär dubbelt så mycket som det

som Håkan kom fram med här.

Birgitta Carlsson: Man kan läsa statistik på olika sätt. Den statistik som det

hela tiden talas om här är från 1995, men det sägs det ingenting om.

Statistiken gäller ett stort antal packerier i Sverige, ungefär 75 %. Men 25 %

saknas alltså i statistiken. Detta enligt de uppgifter jag har fått från SFS.

De 25 % som saknas är mindre packerier och producenter som säljer direkt till

butik. Det är dessa som säljer de flesta äggen från frigående höns och som

också har intresse av att göra det. Detta har också bekräftats av Torbjörn

Eriksson, ordförande i SFS.

Denna statistik finns med i Jordbruksverkets rapport och där kan man också

se en annan sak som man inte talar om i sammanhanget. Om man tittar på 1995

års statistik ser man att visserligen har inte alla de invägda äggen sålts,

men att ökningen av försäljningen av ägg från frigående höns var 40 %. Även om

volymen inte var så stor är detta en mycket stor ökning av en enda produkt.

Under 1996 har ett antal alternativproducenter etablerats, t.ex. har ekoäggen

kommit. För dessa är efterfrågan nu större än tillgången. I och för sig är

detta bara en liten nischprodukt fortfarande, men det är ändå ett exempel på

att det finns konsumenter som köper denna typ av ägg om den marknadsförs på

rätt sätt och med korrekt information.

Detta är naturligtvis en oerhört viktig fråga. Jag menar att man inte kan

skylla på konsumenterna, som man har försökt göra från producenternas och

packeriernas sida. Makten ligger på deras sida - i de olika leden från

packeri, buräggsproducent, olika distributionsled och handeln. Detta är mycket

komplicerat. Vi har många medlemmar i Nordiska Samfundet runt om i landet som

är engagerade i denna kampanj. De har fått i uppgift att gå ut i butikerna och

efterfråga ägg, och på det sättet försöka få upp efterfrågan. Det har visat

sig att i väldigt många butiker på väldigt många orter finns det inte, eller

har inte förrän på senare tid funnits, ägg från frigående höns. Precis som jag

hävdade tidigare kan man inte köpa en vara om den inte finns.

Dessutom har vi andra erfarenheter. Jag har själv varit ute mycket i

butikerna. När man talar med butikspersonal och frågar varför det inte finns

ägg från frigående höns får man gång efter gång höra att packerierna, eller

dem som butikerna köper ifrån, inte vill att butikerna skall ta in äggen. De

vill att butikerna skall ta buräggen, och det är naturligtvis dessa ägg som

man får billiga priser på. De är inte intresserade av att leverera de andra

äggen. Beställningar restnoteras ofta osv. Det finns alltså en mängd olika

invändningar mot resonemanget att konsumenterna inte vill köpa äggen.

Ingvar Eriksson: Det finns ägg som är producerade av frigående höns som säljs i

närmarknad. Det fungerar väl. Men när det gäller de stora kvantiteterna blir

förlusterna stora för packerierna. Jag vet att det finns kontraktsteckning

mellan handel och producenter i vissa fall. Det har också visat sig att

benägenheten att skriva ned kontrakt har minskat på grund av de här

förlusterna. Det är angeläget att den situationen klaras ut, därför att den har

betydelse för framtiden. Jag vet inte om någon representerar handeln här i dag,

men grossisterna vet ju hur det hänger ihop. Jag skulle vilja ha ett

kompletterande svar på biten om kontraktsteckning. Kommer man att kunna

fullfölja förlängda kontrakt när det gäller försäljning av ägg från frigående

höns?

Håkan Andersson: I den situation vi befinner oss i med en stor överproduktion

av ägg från frigående höns kan vi inte skriva flera kontrakt. Vi diskuterar i

dag två utvägar: Antingen måste vi minska de kontrakt vi har eller sänka priset

på alla ägg så att det förslår till att täcka i varje fall en del av förlusten

på överskottet. Vi styr inte medvetet åt något håll, utan vi säljer både Krav-

ägg, ägg från frigående höns med låg beläggning och ägg från burhöns. Vi jobbar

lika hårt på alla områden. Detta är helt och hållet en fråga om vad marknaden

kan ta emot.

Eva Eriksson: Jag har en fråga som mer handlar om relationerna mellan konsument

och industri. Hur fördelar sig produktionen mellan dessa parter i användandet

av äggproduktionen?

Det skulle också vara intressant att veta om svensk livsmedels- och

läkemedelsindustri genomgående använder sig av svensk äggproduktion i sin

livsmedels- och läkemedelstillverkning.

Ordföranden: Är det någon som kan svara på de frågorna? Pharmacia finns inte

representerat här.

Håkan Andersson: Eftersom vi är en av leverantörerna till Pharmacia kan jag

svara på den frågan. Pharmacia har på grund av priset på svenska råvaror gått

över till att köpa ungefär en tredjedel av sitt behov i Danmark. Man är mycket

kraftigt prisfixerad, vilket inte är så konstigt eftersom man använder ungefär

7 000 ton ägg per år. Det motsvarar 7 % av den svenska produktionen. 1 kr i

prisskillnad gör 7 miljoner kronor för Pharmacia. En produktionskostnadsökning

på 3 kr gör alltså över 20 miljoner kronor för Pharmacia, om man skulle välja

ägg från frigående höns. Det är inte genomförbart.

Eva Eriksson: Hur ser fördelningen mellan konsumenterna och industrin ut? Hur

stor del av produktionen går till de olika delarna?

Jan-Olof Bolin: Ungefär 15 % går till industrin och ungefär 5 % till

läkemedelsindustrin. Det är alltså ungefär 20 % som inte är rena

konsumtionsägg. Det är en marknad som ökar sakta hela tiden. Den har ökat även

i vår omvärld.

Ordföranden: Jag hade tänkt att vi skulle hinna med så mycket som möjligt av

marknadsmomentet före kaffet. Men var inte oroliga - vi kan återkomma till det

senare i en allmän pott på slutet.

Kaj Larsson: Herr ordförande! Jag vill fortsätta på den fråga som gällde

läkemedelsindustrin. Under de år vi har diskuterat burhöns har det vid något

tillfälle sagts från läkemedelsindustrins sida att om produktionen gick över

från burhöns till frigående höns var man inte beredd att ta ägg från den

svenska produktionen. Jag undrar om detta är riktigt och vilket skälet är till

att man resonerar så här.

Ordföranden: Vi har ett problem, och det är att företrädaren för Pharmacia inte

har kommit hit.

Kaj Larsson: Jag tror att producenterna är på det klara med det här.

Ordföranden: Okej, men jag vill markera att ingen från Pharmacia finns här och

kan ge sin sida av det hela. Är det någon från producenterna som kan redovisa

denna del?

Håkan Andersson: Det gäller två saker - dels den ekonomiska frågan som vi har

berört, dels den hygieniska aspekten. Tidigare hade man uppfattningen att

hygienen var bättre i burproduktion än i golvproduktion. Men man vågar inte

prata så mycket om det numera. Man har nämligen fått kritik för detta yttrande.

Gudrun Lindvall: Jag har förstått att det naturligtvis finns många synpunkter

på hur de svenska förhandlarna har skött förhandlingen gentemot EU. Finland har

fått bättre övergångsregler än Sverige, och det får vi leva med. Reglerna fasas

ju ut och försvinner så småningom. Jag har också förstått att packerierna

tjänar betydligt mindre pengar på sprättäggen än på buräggen. Det är ju

någonting som jag förstår påverkar hur intresserade packerierna är av den ena

eller den andra typen av ägg.

Men någonting jag inte riktigt förstår är att antalet producenter som

producerar ägg från frigående höns hela tiden ökar. Jag kan inte tänka mig att

en producent tar fram en vara som han inte kan sälja. Därför vill jag fråga

dels Bertil, dels Monica och dels någon från Fria Höns om de märker en ökad

efterfrågan eller om de har svårt att bli av med sina produkter. Hur säljer

ni? Säljer ni via era egna kanaler eller via packerier?

Bertil Svensson: Jag säljer den största delen till grossister som Kronägg, men

en del säljer jag själv. Denna del har ökat väldigt. Det skulle inte vara någon

konst för mig att sälja alla mina ägg själv, utan någon marknadsföring, om jag

skulle vilja det. Det är bara en arbetskraftsfråga. Jag känner många

producenter av alternativägg runt om i hela Sverige från Umeå ned till södra

Skåne. De har svårt att få fram tillräckligt med ägg. De säljer mer än kan de

producera själva. Den bild som grossisterna målar upp känner alltså inte jag

igen.

Monica Hjellström: Vi producerar ekoägg sedan ett år tillbaka och har nu

gjort vår första omgång. Vi säljer via Svenska lantägg, och det mesta går till

Stockholm-Uppsala-området. Hemmavid märker vi att människor på sista tiden har

börjat få upp ögonen för vad som är skillnaden. Vi har synts i reportage i

Tvärsnytt och Landet runt, och vi har fått många fler frågor från vanligt

folk. Torggubben hemma har nu stora krav på sig att sälja

alternativproducerade ägg, som han inte sålde förut. Då hade han bara burägg.

Jag tror att ju mer folk lär sig om detta, desto mer kommer efterfrågan att

öka.

Anneli Åkerström: Jag säljer alla ägg själv och packar hemma, och jag har

underskott på ägg som det är nu. Jag levererar till Hemköp och ICA i mitt

närområde. Jag har 3 200 höns i ett lågbeläggningssystem och alltså inga

problem att bli av med äggen.

Maggi Mikaelsson: Jag har en fråga om konkurrensargumentet. Om förstod det

rätt när jag lyssnade på vad Jan-Olof sade i sitt anförande, är det ett

problem om man inte får ha någon form av burar, eftersom man då inte kan

konkurrera på något så när lika villkor som övriga länder. Jag undrar hur ni

ser på det. Jag vill sedan ställa samma fråga till Ingvar Ekesbo: Leder

argumentet att man måste ha samma villkor till att man inser att den svenska

djurskyddslagen är litet för hård ut konkurrenssynpunkt? Vilken

spridningseffekt riskerar man att få till andra näringar inom jordbruket där

man också diskuterar konkurrensen? ?Vi kan inte konkurrera. Vi kan inte ha så

hårda krav.? Har ni diskuterat detta inom näringen, och ser ni någon risk att

ni blir de första som kanske får gehör för detta?

Ingvar Ekesbo: Utifrån min erfarenhet tror jag att en djurhälsovänlig

produktion för det första alltid är ekonomisk. För det andra är den i dag ett

mycket viktigt konkurrensmedel, sett både internationellt och med hänsyn till

hemmamarknaden. Den bedömningen gör jag, utan att vara expert på området. Vi

kan se på exemplet slaktkycklingsbranschen. Där försökte man först tillämpa

ett bulksystem med låga priser. I mitten av 80-talet gick man sedan över till

en väsentlig standardstegring. I dag exporterar slaktkycklingsbranschen till

Europa, vilket ingen drömde om för tio år sedan. Det har man åstadkommit

enbart genom att satsa på kvalitet och genom att förbättra djurhälsan.

Jan-Olof Bolin: Ekesbo nämnde att slaktkycklingssidan exporterar, men enligt

den senaste informationen jag fått så har exporten minskat, och

slaktkycklingsproducenterna har just nu stora problem i Sverige. Vi har

försökt sälja ägg på den internationella marknaden men har inte lyckats. Vår

största konkurrent, Kronägg, försökte sälja sina ägg i Tyskland men

konstaterade att det inte gick. Man är intresserad av svenska ägg och tycker

att de är bra, men man vill inte betala något merpris. Vi talade förut om

produktområdet. För industrikunder är det två saker som gäller: mikrobiologisk

kvalitet och pris. De bryr sig inte det minsta om varifrån äggen härstammar.

Göte Jonsson: Jag har ett par frågor till Agneta Brasch gällande golvsystemen.

Skulle man kunna ersätta förhandsprövningen och förhandsgodkännandet av

golvsystemen med enbart funktionskrav och krav från djurskydds- och

djurhälsosynpunkt, så att man lägger törre vikt vid funktions- och hälsokraven

än vid förhandsgodkännande?

Jag skulle även vilja fråga om den vetenskapliga rapporten från EU. Kommer

den att få några omedelbara effekter när det gäller era bedömningar i dessa

sammanhang? Vidare har jag en fråga till någon från SLU som gäller

uppvärmningen av foder. Hur ser ni på foderuppvärmningens hälsoeffekter?

Agneta Brasch: Jag tror att Göte Jonsson menar prövning av ny teknik när han

talar om förhandsgodkännande. All prövning av ny teknik följer den paragraf i

djurskyddslagen som säger att ny teknik skall vara godkänd från djurskydds-

och djurhälsosynpunkt. Och vad är ny teknik? Ny teknik är sådant som skiljer

sig i förhållande till föreskrifterna - det kan t.ex. handla om

måttförändringar. Här är det fråga om beläggningssystemen. När vi är färdiga

med prövningen av ny teknik i högbeläggningssystemen kommer vi naturligtvis

att, i stället för att tala om system eller inte, lägga in vissa funktionskrav

i djurskyddsföreskrifterna i jordbruksbalken. Vi kommer att skriva att ett

system som tillåter en viss beläggning skall ha vissa funktioner.

Beträffande EU:s rapport börjar vi nu få erfarenhet av att detta med EU tar

väldigt lång tid. Nu närmast väntar vi på att kommissionen skall komma med ett

förslag eller ett utkast som sedan skall diskuteras i olika arbetsgrupper och

kommittéer. Det finns inga direkta ändringar mer än att vi på olika sätt med

de möjligheter vi har genom jordbruksbalken skall försöka påverka den

rapporten och diskutera den i olika forum under behandlingen av ärendet.

Paul Ciszuk: Det finns en hel del undersökningar om proteinkvaliteten. När man

värmebehandlar fodret skall man inte behöva sänka fodrets proteinkvalitet. Men

jag tror inte att någon vågar gå upp och säga att man riktigt vet vad man gör

när man värmebehandlar ett blandfoder. Det kan ha alla möjliga komponenter.

Det är ett förfärligt komplext material för att man generellt skall kunna säga

vad man åstadkommer. Det har sagts att hönsgödseln blir lösare, och det har vi

sett ibland. Men vi vet inte säkert om det beror på värmebehandlingen. För den

ekologiska djurhållningens del är värmebehandlingskravet besvärligt när det

gäller att åstadkomma lokalt utnyttjande av foderråvaror.

Björn Engström: Jag är expert på salmonellasidan. Det är

salmonellabestämmelserna som drivit fram kravet på värmebehandling. I hela

Kanada och i många länder i Europa har man samma krav på värmebehandling på

grund av salmonellarisken, som är väldigt stor vad gäller foder. Det har

funnits problem för industrin att anpassa foderkompositionen och själva

processen när man börjat med värmebehandling. Jag tror att man i dag har

kommit långt och förbättrat tekniken. Det är övergångsproblem vi nu ser.

Klas Elwinger: Värmebehandlingen har ingen som helst inverkan på djurens

hälsa. Man får ha en litet annan syn på vilken typ av råvaror man använder i

fodret. I övrigt fungerar det alldeles utmärkt.

Marie Wilén: Jag har en fråga till representanten för Jordbruksverket. Det

står i skrivelsen att man bedömer att man skulle kunna godkänna alternativa

system 1995 respektive 1996. Men man har inte kunnat göra det. Nu undrar jag

när man bedömer att man skall kunna godkänna dem.

Vidare har jag en fråga till producenterna. Vilket intresse och vilken

beredskap finns hos äggproducenterna att satsa på nya system eller gamla

traditionella golvsystem?

Agneta Brasch: Det har stått tidigare att vi skulle kunna tänka oss att

godkänna något system, eller snarare att utvärdera ett. I samband med den

fältprövning som vi talat om sade vi att vi efter 15 omgångar skulle kunna

utvärdera systemen. Ett av systemen uppnådde 15 omgångar, men man ansåg inte

att de resultat som uppnåddes var klara och färdiga. Detta kan man läsa i en

rapport från institutionen för husdjurshygien. Det har funnits problem som man

nu åtgärdat. Man rekommenderade oss att fortsätta med prövningen av systemen

ytterligare 10 omgångar. När vi nu fått 25 omgångar kan vi göra utvärderingen.

Det sker i höst. Det är också i höst som vi uppnått 15 omgångar när det gäller

Vencomatic-systemet. Då kan vi göra en första bedömning och utvärdering. Det

programmet fastställde vi 1992. Att det tar så lång tid beror på att en

hönsomgång inte säger någonting, utan man måste få upprepade omgångar. Det är

olika orsaker som gör att det varit problem i vissa omgångar. Det har varit

bra att vi fått så många omgångar att vi nu har ett bra underlag för att göra

en utvärdering.

Bernt Johansson: Det frågades hur stort intresset var hos producenterna att

satsa på alternativa system. Efter EU-inträdet har vi på producentsidan

genomgått ett stålbad prismässigt, mest beroende på de finska äggen och

trycket på prisnivån. Priserna har gått ner i botten. Det har hämmat

investeringsutrymmet ekonomiskt sett. Jag tror inte alls att det är något fel

på intresset för att investera i alternativa system, men hela tiden gäller det

att det måste finnas avsättning och en marknad. Investeringsviljan i sig är

det inget fel på, men vi måste utgå från den verklighet och omvärld som vi

lever i och se till att vi har en marknad.

Ann-Kristine Johansson: Min fråga är egentligen en följdfråga till Marie

Wiléns fråga och är inriktad till Jordbruksverket. Det gäller de nya systemen.

Finns något av dessa system i övriga EU-länder? Tar vi i så fall till vara den

kunskap som finns i de länderna och använder oss av den i Sverige?

Agneta Brasch: Det finns framför allt högbeläggningssystem där nere.

Historiskt var det så att några av dessa system används i Schweiz, de är

godkända där, och det var i stort sett bara att ta hem systemen och börja

pröva dem ute på fältet så skulle vi klara det hela. Men av olika orsaker har

inte prövningarna gett det resultat som vi önskade och som vi med anledning av

de rapporter som vi fått från Schweiz trodde att vi skulle få. Naturligtvis

kommer man i slutvärderingen att ta med allt material som tagits fram både i

Sverige och utomlands. När man tar med utländska uppgifter måste man känna

till bakgrunden. Man måste känna till om djuren är näbbtrimmade, vilka

hybrider det är och vilket foder som använts. Det gör vi när det gäller

svenska undersökningar med kanske inte alltid när det gäller de utländska.

Maggi Mikaelsson: Jag skulle vilja fråga om de s.k. modifierade burarna. Det

är en fråga som jag skulle vilja ställa till Jordbruksverket, SLU och

Föreningen Fria Höns. Hur lång tid tar det att göra den här prövningen? Det är

litet märkligt att man har hållit på i tio år, och nu kommer man med ett

förslag till ett system som nästan är helt oprövat i Sverige. Det kommer att

ta ganska lång tid innan man gjort de 15 försöksomgångar som behövs för att

kunna utvärdera. Vad händer om man inte klarar kraven? Vad bedömer man att

händer då?

Jag skulle vilja fråga en representant för Föreningen Fria Höns: Vad betyder

ett sådant beslut för era möjligheter att utveckla er produktion och

marknadsföring om man skall sätta i gång och pröva ett helt nytt system?

Ragnar Tauson: Agneta Brasch har redan berättat varför dessa inte fick prövas.

Hade vi haft alla dörrar öppna för några år sedan tror jag att vi hade vetat

mer om systemen i praktisk drift. Nu vet vi mer om de olika försök som gjorts

utomlands och de fyra omgångar vi har gjort. Vi har ganska mycket material.

Det är en rent juridisk fråga varför de inte prövats. Vi kan bara spekulera i

vad som skulle ha hänt om man hade prövat dem.

Vad händer om man inte klarar kraven? Det får vi se i relation till

resultaten av de alternativa system som vi i dag har prövat. De högintensiva

har inte klarat kraven. I så fall måste de inredda burarna studeras. Då får vi

hoppas att de klarar kraven, men det är omöjligt att uttala sig om det nu.

Agneta Brasch: Tidigare stod det i djurskyddsförordningen att höns för

äggproduktion inte får inhysas i burar. Det var helt omöjligt för

Jordbruksverket att gå ut i en fältprövning. Man kunde endast ha det

försöksmässigt. Det har vi prövat flera gånger med departementet och våra

jurister. Den möjligheten fanns inte. Därför föreslår vi inte något system

framför det andra, utan det är snarare fråga om att ?låt oss pröva många olika

system?.

Sören Rabb: Det är ingen fördel om man börjar forska på djur i bur igen. Det

låter litet konstigt. Jag tror att man skall forska mer på hybrider, alltså

hönan. Man har säkert i 50-60 år forskat på höns som skall sitta i bur, men

man har forskat för litet med hybrider för frigång. Där ligger vi efter. Det

finns i stort sett bara en som jag kan garantera går bra i frigångssystem. De

andra går mer eller mindre bra. Det är synd att man satsat så litet pengar

där.

Gudrun Lindvall: Det måste bli problem om producenterna säger att de inte

vill investera, kanske det då inte finns någon som vill testa de modifierade

burarna. Jag vet inte hur man har tänkt. Men jag skulle vilja ställa en fråga

till Bo Algers, som har sagt att vi med den kunskap som vi i dag har om de

högintensiva systemen skulle kunna godkänna dem. I Jordbruksverkets rapport

tycker jag mig kunna se en väldigt stor skillnad på hybriderna. I

Marielundssystemen är det bara en hybrid som testats i produktion, men i Oli-

voletage är det en mängd olika hybrider. Jag skulle vilja veta om det finns en

skillnad på de olika hybriderna. Kan man tänka att för godkännande ha olika

regler för olika hybrider?

Jag vill ställa en fråga till Ingvar Ekesbo. Det har gjorts en hel del

forskning utomlands på just hybridskillnader, vilket jag saknar i

Jordbruksverkets rapport, en analys av vad som sker med de olika hybriderna.

Har man utomlands sett någon skillnad? Ser man någon skillnad i den

hybridforskning som gjorts så att man kan säga att vissa hybrider passar

bättre för de olika systemen? I Marielundssystemen klarar sig samtliga flockar

i testerna när det gäller dödlighet osv. Det svenska materialet tycks ge vid

handen att hybriderna avgör vilket resultat man får. Stämmer det?

Bo Algers: I de system som jag är provningsansvarig för, Vencomatic och Oli-

voletage, har vi sagt att man nog kan använda dem. Själva godkännandet görs av

Jordbruksverket. Däremot menar jag att man måste använda dem på rätt sätt. Vi

har fått en hel del kunskap om systemen, som gör att vi med säkerhet kan säga

att det är viktigt att djuren har tillräcklig tillgång till olika resurser som

antalet vattennipplar, plats vid fodertråg, tillräckligt många och bra reden,

tillräckligt med yta för sandbad, tillräckligt bra kvalitet.

Vi ser tydligt att olika hybrider går olika bra i de olika systemen - en

fråga som du tog upp. Där finns mycket mer att göra. Sist men inte minst och

med all respekt för de producenter som är här kan jag säga att vi har kunnat

konstatera att kunskapsnivån är mycket blandad hos dem som har börjat med den

här typen av system. En oerhört viktig faktor för att det skall fungera bra

och för att man skall kunna använda systemen är att man har kunskaper och så

småningom också erfarenhet. Djuromsorgsprogrammet borde kunna användas för en

återkoppling så att ju bättre man är, desto högre beläggning kan man få ha i

den här typen av system. Då använder man detta på exakt samma sätt som

slaktkycklingsbranschen använder sitt återkopplingsprogram. Jag tror att man

på det sättet enkelt kan styra mot en bra djurhälsa.

Jag vill utveckla det litet: Vid system med litet lägre beläggning är det

några saker som jag vill påpeka. Det har gjorts en studie av Klas Elwinger men

som inte fanns när Jordbruksverket gjorde sin rapport. Det kan vara viktigt

att påpeka en del siffror. Det gjordes i samband med djurhälsoprogrammet, som

Jan-Olof Bolin talade om, studier i ett stort antal besättningar i

Östergötland. Man började studien i Halland men där var det väldigt få

besättningar. Man har litet svårt att dra några slutsatser av den. I den här

studien är det data insamlade på gården, så man måste naturligtvis ta hänsyn

till det. Där kunde man konstatera att det i golvsystemen, där ungefär en

tredjedel var med hög beläggning och två tredjedelar med låg, i och för sig

var en högre dödlighet i burar men långt under den ribba som Jordbruksverket

satt upp. Sedan gjorde man bedömningar av djurens hälsotillstånd. Man

poängsatte deras fjäderdräkt, hur rena djuren var, fothälsa. Man skall ha höga

poäng om hönan mår bra. Där kunde man säga att golvsystemen med avseende på de

tre variablerna låg bra till.

Slutligen något om äggkvaliteten. Man tittade på andelen smutsiga ägg och

knäckägg. Där låg golvsystemen väldigt bra till. (Bild)

Ingvar Ekesbo: (Bild) När man skall bedöma djurmiljön från djurhälsosynpunkt

måste man faktiskt ta hänsyn till sådana faktorer som att de system som man

jämför är likartade. Där är egenskaper hos djuren viktiga. Här kan man se att

hybriderna betyder väldigt mycket. Redovisningen från Schweiz omfattar 105

besättningar med vita hybrider, drygt 200 000 höns. Där ligger dödligheten på

6 %, medan den i gruppen med bruna ligger på 11 %. Det säger sig självt att

det är oerhört viktigt när man jämför systemen att man tar hänsyn till detta.

I den holländska studie som redovisades före jul och som är en analogi till

den svenska utvärderingen har man till skillnad från svenska varit mycket

noggrann med att para jämförelsegruppen med bur med golvsystemen. Där är

dödligheten på 9,2 % - man har jämfört enbart vita hybrider - och på

golvsystemen 6,7 %. Gruppstorlekarna är drygt 300 000 respektive 1,3 miljoner.

Det illustrerar betydelsen av hybrider.

Det finns andra exempel på hybrideffekter. Jag visar här några studier som

är gjorda i laboratorieskala med 500 djur. Också här ser vi skillnader mellan

hybrider. Här har man jämfört lösdriftssystem, och där är det stora

hybridskillnader. Det är viktigt att man tar dessa hänsyn i sina

redovisningar.

Kaj Larsson: Jag har en fråga till Birgitta Carlsson om dödligheten. Birgitta

Carlsson företräder Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök och talar mot

bursystemet. I regeringens skrivelse på s. 7 står det att djurhälsan ofta är

sämre i golvsystem än i bursystem. Det har också redovisats i skrivningen i

samband med dödligheten, som är 3,9 respektive 5,2 % i bursystem men 26,7

respektive 23 % i de andra systemen. Jag har svårt att få detta att gå ihop.

Jag skulle vilja att Birgitta Carlsson, med tanke på det hon företräder,

förklarar detta. Vi vet att dödligheten på djuren ofta är en följd av

kannibalism, och det är mycket plågsamt för djuren. Skulle du vilja utveckla

detta litet?

Birgitta Carlsson: Det finns mycket att säga om de siffror som redovisats. Jag

skulle föreslå att någon av de forskare som är här och som har varit med i

Jordbruksverkets prövning svarade på frågan. De kan redogöra för detta mycket

bättre än jag. Jag skulle vilja lämna över ordet till Kristina Odén.

Kaj Larsson: Om jag förstod dig rätt anser du att siffrorna är felaktiga i

Jordbruksverkets och regeringens skrivelser. Det stämmer inte.

Birgitta Carlsson: Ja, men Kristina Odén kanske kan förklara det närmare.

Ordföranden: Du anser alltså att siffrorna i materialet är felaktiga?

Birgitta Carlsson: Siffran 26,7 % är utplockad som inte är representativ i

sammanhanget.

Kristina Odén: Jag vet inte vad jag skall svara på. Den höga siffran gäller en

speciell besättning. Vi har ganska klart för oss vad det beror på. Det beror

delvis på ett felaktigt ljusprogram. Hönsen kom i gång för tidigt och värpte

för stora ägg. De fick skador. Många av dem blev sedan hackade. De siffror som

finns i rapporten är naturligtvis riktiga. Men du nämnde inte att det faktiskt

också förekommit så låga siffror som 2,9 %.

Jag vet inte vad jag mer skall säga om siffrorna. Naturligtvis skall

dödligheten vara så låg som möjligt. Men det varierar mellan olika

besättningar. Vi har sett att det till stor del har med hybriderna att göra.

Där är det fråga om ett hittills mycket felaktigt avelsarbete, som gjort att

hönsen ligger väldigt nära sina marginaler. När de t.ex. går på golv och äter

mer foder blir äggen något större. De blir i vissa fall så stora att hönsen

har svårt att värpa ut dem. Man kan säga att hönsen är väldigt nära sin

genetiska förmåga och t.o.m. överskrider den, och det beror till stor del på

avelsarbetet.

Ordföranden: Jag vet att Maggi vinkat i den här frågan, men om jag får vill

jag också ta upp en följdfråga. Finns det någon av er som arbetar med

siffrorna på annat sätt som kan komplettera bedömningen av dem? Siffrorna i

materialet betyder ju rätt mycket för oss när vi funderar över olika saker.

Finns det någon som har något alternativt att säga om de här siffrorna? Någon

som har arbetat med dem?

Christer Nilsson: Jag har en del bilder att visa, kan jag göra det?

Ordföranden: Ja, naturligtvis, men det får inte ta för lång tid. Min fråga

gäller alltså diskussionen om siffrornas kvalitet.

Christer Nilsson: Det var ju extremsiffrorna som var utplockade i den här

rapporten. Den här bilden visar dödligheten inom ett visst fabrikat för alla

omgångar fram till april 1996. Den linje ni ser är ribban på 9 %. Det här är

alltså dödligheten. Ni ser att många omgångar ligger klart över den här ribban

på 9 %. När det gäller de omgångar som är inkomna efter april 1996 ser

siffrorna ut så här. Det gäller alltså dödligheten. Det varierar väldigt, och

det är det som är problemet. I vissa fall är siffrorna höga, i andra fall är

de godtagbara.

Ordföranden: Vi kan ta några följdfrågor till detta, men ganska korta.

Göte Jonsson: Det här är intressanta siffror som innebär att det är svårt för

oss att bedöma. Men vad är då orsaken till den här stora variationen?

Ordföranden: Har Bo Algers svaret på den frågan?

Bo Algers: Det är helt enkelt så att dödligheten inte bara är beroende av

vilket inhysningssystem djuren går i. Dödligheten är naturligtvis en funktion

av många olika faktorer. Det är just därför den varierar så mycket. Om det var

så att inhysningssystemet hade den helt avgörande betydelsen för dödligheten,

skulle vi inte se de stora variationerna vad gäller dödligheten inom samma

system. Det finns också alla de andra faktorer som har kommenterats i fråga om

hybriduppfödning. Ingen av våra flockar är uppfödda såsom höns bör födas upp

med den tillgängliga kunskap vi har i dag. Foderbyten är, liksom systemet i

sig självt, ett annat exempel på faktorer som medverkar.

Gudrun Lindvall: Jag är litet förvånad över att vi bara får se de här

siffrorna. Siffrorna från Marielund ser helt annorlunda ut. Där är det vita

hybrider. Där är det en flock, från 1989, som går över 9 %. Annars ligger alla

klart under 7 %.

Jag skulle bara vilja fråga: Tror du att det är en slump att det bara är i

två av de här flockarna som kloakkannibalismen ensam är orsak till

dödligheten? I de flesta fall är ju kloakkannibalismen en ganska liten del av

dödligheten Hur är det med alla de andra faktorerna? Kan de också skyllas på

systemet? Att jag frågar beror på att man i skrivelsen just talar mycket om

kloakkannibalismen. Samtidigt är det ju så få fall där just kloakkannibalismen

är orsak till att man passerar nioprocentsribban. Har du någon kommentar till

det? I det största fallet är det just en brunflock som, som vi har sagt, har

lagt för stora ägg. Kan man säga att det här är orsakat av annat än av att de

går på golv?

Christer Nilsson: Jag skulle vilja skicka frågan vidare till de forskare som

är ansvariga, t.ex. Bo Algers.

Bo Algers: Det är som jag sade tidigare. I vissa flockar ser vi utbrott av

kloakkannibalism. Har vi ett utbrott, har vi också en hög andel djur som dör i

detta. Men i många flockar finns det helt andra dödsorsaker. Det beror på alla

de olika faktorer som jag nämnde tidigare. Det är viktigt att ta med det i

bedömningen.

Linda Keeling: Ursäkta att jag pratar engelska. I´m just going to explain why

there´s a big difference between cages and floorsystems. If you have a

cannibalistic bird in a cage, it can only peck the others in that cage, that´s

two other individuals. If you have an outbreak on a floorsystem, there´s going

to be many more victims. That explains the very large variation. If you get an

outbreak, it has many more consequences. But the fact that some flocks don´t

have cannibalism, and that we´re beginning to understand what causes it, means

that with time we´re going to be able to reduce the number of occasions when

birds in a flock become cannibalistic. That explains the variation. You either

have a big problem with it or you have no problem with it on floorsystems. In

actual fact if you look at featherpecking, which is another problem, there are

actually more birds that become featherpecking birds in cages because of the

barren environment and the absence of litter, compared to on a floorsystem.

But the spread is completely different because of the group size effect.

Ordföranden: Nu skall vi gå vidare. Vi kan möjligen återkomma till det här mot

slutet om det finns tid, men nu skall vi gå vidare till Eva Björne, varsågod!

Eva Björne: Agneta Brasch sade i sitt inledningsanförande att man inte har

prövat modifierade burar i Sverige. Jag undrar om man har prövat dem

utomlands, och vilka erfarenheter man i så fall har av det.

Agneta Brasch: Jag skickar genast vidare frågan till Ragnar eller Linda, som

har varit med i EU-kommissionens utredning.

Ragnar Tauson: Jag kan försöka svara på det. Det kanske är ett missförstånd

när man talar om de här inredda burarna - dels beträffande vad de är för

någonting, dels beträffande om de har prövats eller ej. Vi har sett många

olika uttryck för det. Det är alltså så att s.k. storburar med väldigt många

djur - 20, 30, 40 och ända upp till 80 djur - har prövats i praktisk drift i

exempelvis Schweiz och Danmark, och delvis även i Tyskland. Vi har haft sådana

system som jämförelse när vi har tittat på de här inredda, mindre burarna för

mindre grupper av djur. Så storburar är prövade. Det är väldigt klart uttryckt

som jag ser det både i Jordbruksverkets rapport och i regeringens skrivelse

vad som är det ena och vad som är det andra. Jag vill starkt påpeka att man

inte skall blanda ihop de här sakerna.

I Sverige har det här prövats och studerats med ungefär 1 000-1 500 djur i

totalt fyra omgångar. Vi håller med om det som står i EU-rapporten. Vi tror

definitivt att det finns en potential att pröva detta. I England har det

studerats längre men i mindre skala, även om man har tittat på det i större

skala också. Man får skilja mellan små och stora burar och se på om de är

prövade i praktiken eller i studier.

Ordföranden: Tack för det. Nu går ordet till Alf Eriksson.

Alf Eriksson: I dagens DN finns en artikel om EU:s intresse för vår

salmonellakontroll, eller rättare sagt om deras ogillande av våra bestämmelser

när det gäller salmonella. När jag har varit ute och besökt anläggningar, har

jag upptäckt att det är väldigt noga med hygienen. Man kan inte klampa in där

hur som helst. Det är för att man inte skall föra in smitta. Då inställer sig

en fråga när ni säger att det är önskvärt att hönsen skall ha en utevistelse.

Går det att skydda sig mot salmonella om hönsen skall vistas ute? Den frågan

vill jag ställa till veterinärerna. Om det inte går, och om vi ändå skulle öka

andelen äggproduktion med höns som går ute där vi inte kan klara

salmonellaskyddet, vad får det för konsekvenser när det gäller att vi skall

kunna hävda vårt importskydd?

Björn Engström: Salmonella är ju något som finns i naturen hos vilda djur, hos

fåglar, råttor, möss osv. I de svenska salmonellabestämmelserna ingår det att

hönsen skall vara i täta och väl isolerade hus. Det beror just på att det

finns så mycket man kan dra in i huset. Det är därför man byter skor osv. när

man går in. Där ligger själva dilemmat med utevistelse för höns. Det finns

risk att hönsen blir smittade när de är ute. Risken är naturligtvis

varierande. Har man just satt i gång kan det gå bra i flera år. Den andra

risken är att det blir väldigt svårt när man väl fått in smittan att göra sig

av med den på rastgårdar osv.

Det finns de som har diskuterat en lösning som går ut på att hönsen har

liksom ett växthus att gå ut i. Då får man en kontrollerad utevistelse. Det är

ett säkert system vad gäller salmonella. Hönsen får vara ute under

kontrollerade förhållanden. Det här har varit ett stort dilemma och ett

väldigt problem när man har pratat med Krav-folk. Vi vill ju inte att

salmonellabestämmelserna skall stoppa den här typen av produktion.

I salmonellabestämmelserna ingår den obligatoriska provtagning som måste

göras för att äggen skall få säljas. Eftersom risken är större, borde

egentligen kontrollen vara mer frekvent i samband med utevistelse. Men det har

vi från myndigheternas sida inte ställt några större krav på. Det står att det

är svårt nog att ha råd och möjlighet att skicka de prover som man gör redan i

dag.

Ordföranden: Tack, då går vi till Carl G Nilsson.

Carl G Nilsson: Om nu avelsarbetet på höns har varit inriktat på vissa

egenskaper, i Sverige naturligtvis mest på burhöns, så har vi en generation av

höns som har just de egenskaperna. Vad händer om vi då skulle släppa ut alla

höns? Jag tänker inte på den generation som sitter nu - den kanske inte har så

lång levnad - men vi har generation efter generation som har de här

egenskaperna. Tar det då tid? Måste vi under en period avla på ett nytt sätt?

Jag vet inte vem som skall svara, men det är väl Lantbruksuniversitetet i

första hand.

Martin Wilhelmson: Ja, då måste man nog avla på nya egenskaper. Det är ju

väldigt enkelt att avla på höns i bur. Man får individuell kontroll och snabba

framsteg. Avelsfirmorna, som är ansvariga för det djurmaterial vi har i

landet, har ju bedrivit avel på rena produktionsegenskaper. Det innebär att

anlagen för sådana här beteenderelaterade egenskaper, som ytterst skall

resultera i en frisk och sund höna med en god befjädring som lever sina 80

veckors produktionsperiod, har mendlats slumpmässigt. Det innebär också att

det slumpmässigt har uppkommit väldigt stora skillnader mellan hybriderna -

särskilt med avseende på hur de beter sig mot varandra.

Det är svårt att bedriva avel. Man skall bedriva avel i den miljö som djuren

skall användas i, så man behöver ändra avelsmålet. Det är inte omöjligt att

göra det, men då bör man alltså veta någorlunda väl vilken miljö djuren skall

vistas och producera i. Svaret är att man alltså behöver ändra avelsmålen, men

det finns tekniker för att genomföra det.

Carl G Nilsson: Hur lång tid tar det då att ställa om hela den population som

behövs?

Martin Wilhelmson: Man kan börja med att titta på det djurmaterial som finns.

Det finns stor variation inom detta. Jag har själv inte varit engagerad i de

här alternativa systemen, dvs. inte i de högintensiva systemen. Jag har hållit

på med en utvärdering från husdjursgenetiken på kriminalvårdsanstalten

Hinseberg, där man håller djur på golv enligt gammalt system - ungefär fem per

kvadratmeter. Jag har hittills testat tre av de befintliga hybriderna, två

vita och en brun. Sedan har jag något som vi på institutionen populärt kallar

för ?svenskhönan? som mätare mellan generationerna, alltså en definierad

genotyp som man kan mäta mot. Det är ju drastiska skillnader i genotypernas

eller hybridernas reaktioner på miljön, men en av dem som finns på marknaden

går bra och verkar vara snäll och hygglig mot sina kompisar.

Det tar tid, åtminstone sex sju generationer, innan man får ett schyst

resultat. Men för varje generation får man ett selektionssvar. För dem som

inte kan så mycket biologi utan är ekonomer, kan jag tala om att selektionsre-

sponsen generation för generation adderas till med ränta på ränta-effekt.

Annars vore det inte meningsfullt att hålla på. Det tar alltså minst sex sju

år.

Ordföranden: Vi skall komplettera svaret med tre mycket korta inlägg från Jan-

Olof, Linda och Paul Ciszuk.

Jan-Olof Bolin: Jag har ju tidigare jobbat en fjorton femton år inom en

avelsfirma i Sverige. I dag sker praktiskt allt avelsarbete på de brukshöns

man använder i främmande länder. Det handlar om Kanada, USA, Holland och

Tyskland när det gäller de hybrider som finns i Sverige. För att jämföra med

bilar, kan man säga att i dag går bilfabrikanterna ihop, för det kostar för

mycket att utveckla en ny bil. Det är precis samma sak på hönssidan och när

det gäller avelsarbetet. Det sker fler och fler fusioneringar för att det är

så dyrt att plocka fram höns. När vi tidigare har kommit med önskemål att vi

vill förbättra en speciell egenskap, har de sagt att de inte kan göra det

snabbt. Om de gör det, är det risk att en annan egenskap tar ett väldigt stort

steg bakåt. De förändringar som sker, måste alltså ske väldigt sakta i

generation efter generation. Då är det precis som Martin säger: Då tar det

många generationer. Sedan är frågan hur många.

Linda Keeling: I´d just like to point out some work in the United States,

where they selected against pecking damage related to a combination of

featherpecking and cannibalism. There was a strain there that needed to be

beak-trimmed in order to reduce the mortality. But after three generations,

the mortality was brought down to a level where they didn´t need to beak-trim.

So it can go very quickly. It´s just a question of the will of the breeding

industry to put that type of pressure on the selection against cannibalism and

featherpecking.

Paul Ciszuk: Inom den ekologiska försöksverksamheten har vi erfarenhet av

ungefär sex av de moderna hybridmärkena i utevistelse, och det går väldigt

bra, åtminstone i smågrupper och med låg beläggning. Sedan håller jag gärna

med om att det behövs ett avelsarbete för att vi skall få en mer ändamålsenlig

och robust eko-höna Det behövs förvisso. Det finns en stor variation, men det

går bra - bara man tar rimliga hänsyn - att ha alla höns ute.

Ordföranden: Tack, nu går ordet till Åsa Stenberg.

Åsa Stenberg: Vi har ju pratat om olika system och om att dödligheten varierar

mellan systemen och mellan olika hybrider. Då har jag en fråga till Birgitta

Carlsson. Om jag har fattat rätt, säger ni nej till all utveckling av

modifierade burar, men ni accepterar utveckling av högintensiva system. Varför

gör ni det?

Birgitta Carlsson: Jag har ett mycket kort svar på den frågan. I den

modifierade buren kan inte, vilket jag försökte visa tidigare, hönsen få

utlopp för sina naturliga beteenden. Det kan de däremot på golv. Det är den

avgörande skillnaden mellan burar och golvsystem. Sedan handlar det

naturligtvis om att golvsystem måste vara skötta på rätt sätt. Det finns många

faktorer man måste ta hänsyn till för att de skall fungera väl, men det är ju

en självklarhet i sammanhanget. Det avgörande är att de inte kan få utlopp för

beteendet i burar.

Ingemar Josefsson: Jag skulle vilja ställa tre frågor som har samband med

varandra. Jag känner att jag som konsument innan jag hade börjat läsa på i den

här frågan, blev ordentligt lurad. Om man ser förpackningarna här ute, kan man

se att det står frigående höns, fria höns och sprättägg. Det är oerhört

vilseledande reklam. Jag har själv funderat på vad jag brukade sätta in i

ordet sprättägg, och det var i alla fall inte det jag såg när jag sedan var

ute och tittade på produktionen. Där ute ligger också en folder, jag tror att

det är Birgitta som har lagt ut den, där jag faktiskt tycker att det är samma

sak. Man talar väldigt vårdslöst om frigående höns och om att vi kan släppa

hönsen fria 1999. Hur kommer en konsument att uppfatta det? ?Släppa fria? är

ju verkligen att ta i. Birgitta redovisar en bild från en förpackning och

polemiserar mot detta. Sedan hittar jag nästan samma bild i er reklamfolder.

Det är väldigt svårt när man går ut till folk som inte är insatta, och det är

enligt min mening inte god reklamsed att använda materialet på det sättet. Jag

vill att Birgitta svarar på det.

Samtidigt skulle jag vilja veta vad ni anser om den märkning som nu föreslås

från EU. Anser ni att den är bra, varför införs den i så fall inte omedelbart?

Varför väntar man i så fall tills man måste göra det? Om den är fel, tala då

om för oss vad det är för fel på den, så att vi kan få veta det.

I en av motionerna till riksdagen föreslås det att man skall begränsa

antalet värphöns per producent. Det bygger på någon tanke om småskaligt och

storskaligt. Därför skulle jag vilja veta av SLU och av näringen vad som sker

om man begränsar antalet värphöns per producent. I motionen nämns Norge, som

skulle ha maximalt 2000. Vad skulle det innebära för äggtillången i Sverige,

och vad skulle det innebära för djurskydd, hygien och salmonella?

Ordföranden: Det var åtminstone inledningsvis en preciserad frågeställning

till Birgitta. Sedan går vi vidare med några som kanske kan täcka in de frågor

de känner sig träffade av. Varsågod, Birgitta!

Birgitta Carlsson: Vi vill naturligtvis ha en reglerad märkning. Det har inte

funnits en sådan märkning eftersom EU:s märkningsdirektiv ännu inte har

implementerats i Sverige. Skälet till att det inte har kommit i gång den

1 januari 1997, som var avsikten, var att näringen själv ville ha ett

uppskjutande till den 1 januari 1998 av olika skäl. Vi vill att detta direktiv

skall implementeras, och vi menar att det måste finnas en oberoende kontroll.

Det är en nödvändighet för att konsumenten skall kunna få förtroende för

produkten. Det är ju Jordbruksverket och Livsmedelsverket som håller på att

utarbeta regler för hur detta skall gå till i Sverige. Att föregripa det

arbetet tror jag är väldigt svårt, men det som nu har skett, är ju att de som

har höns i frigåendesystem av olika slag själva naturligtvis har velat

informera om detta. Jag håller helt med om att det inte är tillfredsställande

att det inte finns någon oberoende kontroll.

Ordföranden: Birgitta, jag kanske kan ta upp den här frågan om ?fria höns?

sett i ett verklighetsperspektiv.

Birgitta Carlsson: Den folder vi visade upp är ju en information till

konsumenterna - detta till skillnad från reklam, som många gånger är

vilseledande. Ett exempel är det jag visade upp med att man har en vacker bild

på en äggförpackning och sedan är det burägg i förpackningen. Det finns ingen

som helst möjlighet för den enskilde konsumenten att informera sig om detta.

Den här foldern har tagits fram för att man skall informera konsumenterna.

Förutsättningen för att konsumenterna skall få korrekt information är ändå,

som jag sade förut, en märkning där man har någon totalorganisation. Det

ligger helt i linje med vad vi anser. Eftersom detta inte har funnits, är det

naturligtvis vår uppgift som djurskyddsorganisation att informera

konsumenterna om att det finns ägg från frigående höns och att om de skall

välja, skall de välja bort buräggen, eller rättare sagt: Man skall aldrig köpa

ägg från burhöns eftersom det är sämre än att köpa ägg från frigående höns

generellt sett. Det kan naturligtvis finnas enskilda besättningar som är mer

eller mindre bra, men generellt sett är det sämre, eftersom höns i bur inte

kan få utlopp för sina naturliga beteenden. Det är en omöjlighet.

Ordföranden: Då skall vi se om någon vill svara på det här med att begränsa

antalet. Jan-Olof kanske har ett svar på det.

Jan-Olof Bolin: Jag vet inte om jag har något svar, men jag vill relatera till

det som sades om småskalig produktion. Jag har så nyligen som i förra veckan

kontrollerat med Norge, och där har man konstaterat att man inte kan ha

småskalig produktion, utan man har höjt gränsen från 2 000 till 5 000. Sedan

ger man ändå dispenser. Den mest kända dispensen i dag har tillåtit 14 000

höns. Enligt uppgift, det här kan jag inte verifiera, är det i Finland fritt

att ha så många höns man vill, men man får statligt bidrag upp till 20 000

höns. I övriga EU är det vad jag vet helt fritt.

Håkan Andersson: Näringen begärde det förlängda undantaget när det gäller

märkningsreglerna eftersom man inte har fått information från myndigheterna om

hur kontrollen skall gå till. Detta ligger på regeringens bord skulle jag tro,

för regeringen har fortfarande inte bestämt vilken myndighet som skall ha

ansvaret för detta. Det är nödvändigt om man inför regler att man också har en

viss övervakning. Sedan är grannländernas regler motstridiga, och näringen har

inte bett om att få de här beteckningarna för de olika alternativa

produktionsformerna. I Danmark heter t.ex. ägg från frigående höns med låg

beläggning skrapeägg. Det är alltså motsvarigheten till sprättägg. De höns som

får gå utomhus kallas frigående. I Sverige skall de som går inomhus heta

frigående, så det är upplagt för förväxlingar.

Ordföranden: Då går vi vidare mot slutet i det här blocket. Sedan tänkte jag

kanske att vi skulle ta en litet allmännare diskussion. Men sist i detta block

ger jag ordet till Ann-Kristine Johansson.

Ann-Kristine Johansson: Jag skulle vilja ställa frågor till Mats Hansson i

Lantarbetareförbundet eftersom han representerar dem som är anställda i

hönserierna. Vad anser ni att det krävs för att de här nya systemen skall

lyckas? Vad ställs det för krav på dina medlemmar, dem som jobbar i

hönserierna?

Mats Hansson: I dag har vi sett på olika system och jämfört dem ur hönans

synvinkel. Vi har sett på utslagningsprocess osv. Om man tittar på

arbetsmiljön för dem som jobbar i de olika systemen, är det framför allt

lantarbetaren som har den mer extrema arbetsmiljön och som kan få problem med

framför allt luftvägarna. Man har gjort undersökningar med en kontrollgrupp. I

den var det ungefär två personer av 1 000 som blev utslagna på grund av

problem i luftvägarna. För lantarbetare och lantbrukare handlar det däremot om

10-18 personer av 1 000. Man måste naturligtvis ha mycket kunskap för att

förebygga och använda olika skyddsutrustningar. Man måste också ha kunskaper

om den arbetsmiljö som är. Det rör sig om organiskt damm, ammoniak och

naturligtvis också om själva byggnaderna. Om vi nu byter system alltför

snabbt, kommer en hel del byggnader att vara bristfälliga. Vi kommer att sätta

in djur i äldre lantbruksbyggnader. Det kommer att påverka människorna rätt

negativt.

Vi vet också att andelen problem när det gäller ergonomi och sådant, t.ex. i

fråga om fellagda ägg, kommer att bli värre för vårt folk. Samtidigt har man

också konstaterat att arbetstiden i stallarna ökar till det dubbla. Alltså

ökar också exponeringen för luftvägsproblem. Så när vi byter system, kräver

det att arbetsmiljön också blir belyst på ett bra sätt. Vi har satt upp en

önskelista för det här. Vi vill att man gör en undersökning som parallellt

berör bursystem, modifierade burar och lösgåendesystem. Det gäller både

högintensiv och lågintensiv verksamhet. Man bör mäta arbetsintensiteten och

exponeringen av damm och gaser. Man bör också mäta arbetstiderna.

En annan sak, som vi tycker är oerhört väsentlig, är att det skall vara sy-

stem som inte ökar användningen av medel för bekämpning av olika parasiter,

bl.a. kvalster.

Vi vill också att man gör en bedömning utifrån ergonomin. Det som man också

bör utveckla mera för att minimera exponeringen för våra medlemmar är

naturligtvis arbetsorganisationen. Sedan är det också den här delen när en

grupp slaktas ut och en ny skall sättas in, att det skall vara

rengöringssystem, med utrustnings- och teknikkrav. Naturligtvis vill vi också

titta speciellt på underhållsfrågorna.

Avslutningsvis vill jag nämna att en del av personalen arbetar oerhört

mycket ensam under längre tider. Det är också detta med kommunikation. Men

framför allt är det utbildning som vi ser som A och O nu. Det är en stor

apparat att dra i gång.

Ordföranden: Tack, Mats Hansson. Det var också nyttigt att få

arbetsmiljödelarna introducerade.

Carl G Nilsson: Jag har en fråga i samma ämne: Vad finns det i dag för

vetenskapliga rön och synpunkter på just frågan om arbetsmiljön? Jag förmodar

att det har gjorts sådana värderingar.

Gösta Gustafsson: Jag vill göra några kommentarer om den arbetsmiljöforskning

som pågår vid SLU. Den har tyvärr kommit i gång ganska sent. Man har inte

beaktat arbetsmiljöaspekterna vid utvecklingen av nya inhysningsformer. Det är

något man måste bli medveten om i framtiden, att de frågorna skall vara med

redan från början.

Var står vi i dag när det gäller arbetsmiljöfrågor? Jag skall kommentera en

del av de saker som Mats Hansson tog upp. Han gjorde en mycket bra beskrivning

av vad som är de verkliga problemen i de här systemen.

Luftföroreningarna är ett problem, och det gäller andningsbesvär hos

djurskötare. Vi gjorde en stor internationell inventering för fyra år sedan

för att se vilka faktorer som påverkar förekomsten av ammoniak, damm,

koldioxid etc.

När det gäller ammoniak har vi kunnat se att det generellt är

gödselhanteringen som påverkar avgången och koncentrationen. Vi har i egna

undersökningar på Alnarp sedan två år tillbaka sett att det är först och

främst lagringstiden för gödsel som måste påverkas. Det skall vara så kort

lagringstid som möjligt. Man har också vissa möjligheter att påverka halterna

med ventilationsteknik.

Ett ännu svårare problem är dammförekomsten, och det är systemberoende. Där

är det definitivt skillnader mellan lösgående system och bursystem. Orsaken är

skillnader i aktivitet men också förekomsten av strömedel i de olika systemen.

För att begränsa dammförekomsten krävs det speciell teknik om man skall kunna

komma ned på nivåer som är acceptabla ur arbetarskyddssynpunkt. Det vi arbetar

med i dag är dimspridning, fukt men också oljebehandling för att begränsa

förekomsten. Där har vi i dag sett betydande sänkningar, och vi tror att vi i

framtiden skall kunna få ned även dammförekomsten.

Något som Mats Hansson inte tog upp men som jag tror att man skall beakta i

framtiden är förekomsten av endotoxiner, som hör ihop med dammförekomsten. En

doktorsavhandling som presenterades för ett år sedan visar att det förekommer

nivåer som kan orsaka hälsoproblem hos människor.

För övrigt vill jag styrka det som Mats Hansson sade i sitt inlägg om att

det krävs utvecklingsarbete när det gäller ergonomiska frågor,

olycksfallsrisker m.m.

Gudrun Lindvall: Tycker du att det är en fördel att ha gödselmattor under där

hönsen sitter? Om jag får dra en slutsats av det du säger, skulle det innebära

att ett högintensivt system var att föredra framför ett lågintensivt.

Dammproblemet får inte öka - det håller jag med om. Ser du någon risk med de

här sandbaden i de modifierade burarna, att det skulle kunna göra att det blir

oacceptabla dammnivåer i hönshusen?

Gösta Gustafsson: Den första frågan gällde gödselmattor. Där har vi sett

mycket stora skillnader. Har man en frekvent utgödsling kan man få ned

ammoniakhalterna till mycket låga nivåer. Vi har nyligen fått forskningsmedel

för att se om man kan använda även den tekniken i lågbeläggningssystem, så där

kommer vi att starta undersökningar.

När det gäller frågan om damm vill jag bara konstatera att aktiviteten har

en mycket stor betydelse, men härkomsten, om det är fjädrar eller sand som

finns i luften, vågar jag inte uttala mig om.

Ordföranden: Vi har hunnit gå igenom de tre block som åtminstone vi här framme

hade förutsatt oss att vi skulle hinna bita i. Nu har vi dess bättre en stund

kvar, så jag tänkte att vi skulle vända initiativförmågan. Några av er har

vinkat och vill gärna ge synpunkter, kanske av mera allmän karaktär.

Fortfarande gäller tidsrestriktionen. Om vi lyssnar på vad ni som vill yttra

er vill säga har utskottets ledamöter sedan företräde att gå in och be om

förtydliganden från er. Om det passar er alla i lokalen gör vi på det sättet.

Britt Lindström: I inledningen fick vi höra från jordbruksutskottets ledamöter

att det skulle bli ekonomisk hjälp till fortsatt forskning beträffande det här

hönsproblemet. Min fråga är då: Kommer dessa pengar att öronmärkas så att de

verkligen kommer till det som de är bestämda till?

De alternativa hönsuppfödare som finns i dag är väldigt duktiga. De har ofta

på egen hand kommit på lösningar som en forskare kanske inte tänker på. Därför

tycker jag att forskningen skall ske i samarbete med dessa alternativa

uppfödare, för att alla råd, och bra sådana, skall kunna tas till vara.

Sedan har jag en fråga till alternativa värphönsuppfödare. Det talas väldigt

mycket om salmonella, och ofta sägs det att man inte kan släppa ut hönsen i

naturen därför att då får alla salmonella. Därför vill jag fråga: Finns här

någon från den sidan som har en sådan uppfödning där hönsen får gå ute som har

någonting att komma med eller tala om? Är era djur mer angripna? Eller är det

bara en fadäs när man gång efter annan får höra att djuren dör av salmonella

om de kommer ut?

En fråga som kanske inte riktigt hör hemma här är denna: Skulle inte hönsen

vara utrotade i dag om arten inte tål utomhusvistelse utan att få salmonella?

Ordföranden: En del frågor kan jag svara på. Jag tror inte att någon har

diskuterat utlovade pengar till det ena eller andra ändamålet. Däremot kan jag

lova att pengarna skall gå till det som de är bestämda för.

Frågan om finansiering av forskning får vi ta i ett annat sammanhang. Det

tror jag inte att jordbruksutskottet har möjlighet att ge svar på i dag.

Frågan om salmonella hos höns som går utomhus har vi berört litet tidigare.

Om det finns något ytterligare i den delen som kan belysas skall vi höra vad

SVA:s företrädare har att säga om detta.

Oddvar Fossum: En viktig fråga är att salmonella på höns inte ger några som

helst symptom. Det är alltså ett fullständigt symptomlöst bärande av

salmonellabakterier, som kan hamna i maten, i äggen, och människan blir sjuk.

Det är det som är besvärligt med sådana här typer av sjukdomar, att de inte

syns på djuren utan man måste leta efter dem. Det är det som

salmonellakontrollen går ut på, genom att man tar avföringsprov. Det är

viktigt.

Kristina Odén: Jag har en följdfråga till Björn Engström: Vad är den största

smittkällan när det gäller salmonella på höns?

Björn Engström: På höns är det framför allt foder. Vi importerar väldigt

mycket foderråvaror, och det finns en hel del i råvarorna. Sedan har

foderindustrin gjort väldigt mycket för att få bukt med det här, med

värmebehandling och hygieniska program osv.

Det andra problemet har med utevistelse att göra. Det är alltså vilda

fåglar, gnagare och allt annat. I Sverige har vi mindre besmittning i naturen

tack vare vår goda och förebygande salmonellakontroll i den kommersiella

produktionen. Men i USA kan man hitta salmonella så fort man hittar en mus.

Det är alltså de vilda djuren som ger smittan, speciellt vid utfodring

utomhus. Utfodringsanordningar drar till sig just dem som vill äta, och de

smittar ned fodret på det sättet. Den absolut minimala kontrollen man skall ha

är att inte ha någon utfodring utomhus, om man har hönsen där.

Gudrun Lindvall: Jag blir litet förvånad över uppgifterna om att det kommer in

ganska många stora foderpartier som är salmonellabesmittade. Man hanterar dem

sedan med syra eller formalin och upphettar dem. Kan man inte tänka sig att

säga att de som hittar salmonella i foderpartier inte skall ha tillåtelse att

använda dem? Skulle det inte öka säkerheten, och skulle det inte göra att det

svenska salmonellaprogrammet får en högre trovärdighet? Jag har förstått att

man utomlands är fundersam över att vi accepterar salmonellakontaminerade

partier och sedan hanterar dem. Kan man inte tänka sig att helt enkelt

förbjuda användningen av dem, så att den som hittar salmonella i ett

foderparti inte får använda det?

Klas Elwinger: Vad skall vi göra med dem i stället då? Om vi kan behandla dem

så att de blir riskfria, är det då inte värt att göra det? Vi måste väl ha ett

kretsloppstänkande och bli av med det även där.

Gudrun Lindvall: Det skulle egentligen vara en fråga för fabrikerna. Om man

vet att man inte får använda salmonellakontaminerade partier får man kräva av

sina leverantörer att de kan garantera att de inte är det.

Det finns många industrier som har krav på de produkter de importerar, så

det kan inte vara något problem. Det är framför allt inget problem för staten,

utan det är ett problem för dem som framställer foder.

De uppgifter som kommer om att EU börjar titta på vårt salmonellaprogram med

funderingar borde stämma äggproducenterna till eftertanke. Den dag vi inte får

ha kvar kraven på salmonellafrihet på importen, tror jag att svensk

äggproduktion kommer att få svårigheter. Jag tror inte att svensk

äggproduktion av höns i bur kommer att klara av konkurrens med burägg från

Europa, därför att de har t.ex. inte svensk vinter. Jag tycker att man skall

vara mycket rädd om salmonellafriheten.

Gunnela Ståhle: Gudrun Lindvall är inne på en intressant sak, som jag är

förvånad över att ingen annan har tagit upp. Jag har inte heller upplevt att

remissinstanserna på rapporten har tagit upp det. Det är alltså frågan om

ursprungsmärkning. Vi vet mycket väl att vi inte får ha en obligatorisk

ursprungsmärkning. Men om vi i den här församlingen är överens om att vi har

en högre kvalitet på svenska ägg måste ursprungsmärkning självfallet vara en

grundförutsättning för att konsumenten skall kunna välja svenska ägg. Jag

förstår inte att ingen annan driver den frågan.

Olle Sterner: Vi har under den senaste veckan varit med om en ganska

intressant debatt. Vi har diskuterat det här med energin. När man tog beslutet

lade man in vissa aspekter. I de refereringar som gjordes talade man bl.a. om

att kärnkraftsindustrin var väldigt stora komplex. Det kunde vara en fördel

att sprida ut det på mindre enheter. Då kommer vi givetvis tillbaka till det

här med familjejordbruk. Det är klart att det ur smittosynpunkt kanske är

lättare att begränsa smittor om det är mindre besättningar. Jag kan ta som ett

exempel det som hände nere i Blentarp när de fick Newcastle på sin anläggning,

vilka stora, förödande effekter det fick för en hel näring, när bl.a. 50 % av

den svenska slaktkycklingproduktionen helt försvann.

Detta är kanske en aspekt åt framtidshållet, men inte så mycket om hönsen

skall sitta i bur eller gå fritt. Det är kanske en fråga om vilken typ av

äggproduktion vi vill ha i framtiden. Det är också en viktig tanke som

utskottets ledamöter måste beakta. I dag talar man väldigt mycket om att

försöka få mindre enheter när man talar både om företagande och om energi.

Bo Algers: Jag skulle vilja komplettera med ett par saker. Det första gäller

problemen med att lagra gödsel inomhus och i hög- och lågbeläggningssystem.

Även i lågbeläggningssystemen kan man mycket väl ha skrapor på golvet och ta

ut gödseln där. Det hänger alltså inte ihop med systemet. Det är viktigt att

det står klart.

En fråga som var uppe tidigt gäller läkemedelsindustrin och varför den inte

använder de svenska äggen. Jag deltog vid ett seminarium som Kungl. Skogs- och

Lantbruksakademien anordnade om svensk äggproduktions framtid i oktober i

fjol. Där höll Ulf Håkansson ett föredrag - på sidan 70 i den skrift som jag

har tillgänglig här - där han talade om varför läkemedelsindustrin inte

använder de svenska äggen. Det beror alltså på att man foderoptimerar i

Sverige, dvs. fodret ändras i sin komposition från gång till annan, och

läkemedelsindustrin behöver ha en stabil sammansättning av fettsyror i sitt

äggulepulver. Sammansättningen har alltså varierat i den råvara som man har

fått. Det var det skälet Ulf Håkansson själv anförde vid det här seminariet.

Man har alltså gått utomlands därför att man vill kunna kontrollera hela

kedjan, från foderindustrin. Jag hänvisar till denna skrift.

Ingvar Eriksson: Den här uppgiften är riktig. Jag har också läst det. Men jag

har ett intryck av att fodermedelsindustrin har åtgärdat det. Det ligger i

allas intresse att vi kan klara den här försörjningen till

läkemedelsindustrin.

Bo Algers: Om detta åtgärdas är man säkert intresserad igen. Det framgick av

Ulf Håkanssons inlägg.

Martin Wilhelmson: Man har börjat åtgärda det. Men detta kan bara ske genom

att det finns kontrakterade uppfödare, så att foderindustrin vet vart de skall

skicka sitt specialtillverkade foder.

Bengt Ingerstam: Jag vill inte börja en ny debatt, men jag tänkte försöka

landa i en uppmaning till jordbruksutskottet. Jag skall börja med att försöka

avliva en myt. Det är så att konsumenter aldrig frågar efter, utan de väljer.

Vet de inte vad de skall fråga efter är det svårt att fråga efter något. Det

är priset som styr, och avsaknaden av kunskap är ett faktum.

Det har inte gjorts några insatser för att öka kunskapsnivån. Man bör alltså

fixa till det för hönorna och för lantbrukarna, men man skall nog inte glömma

bort att ge inte bara inköparna på ICA och KF utan också marknaden och

konsumenterna möjlighet att göra ett fritt val. Det gäller att vi får

förutsättningarna för hur vi skall välja klara för oss.

Därför tar Gunnela Ståhle upp en sak som är viktig, nämligen märkningen,

varför den skall vara så förvirrande. Det går inte att informera konsumenter

enkelt. Det vet reklambranschen. Men märkningen är ett virrvarr i dag. Då

faller alla in i det gamla mönstret och väljer efter priset. Att

konsumentkraven är legitima i det här fallet råder det väl inget tvivel om.

Jordbruksverket kanske skulle behöva nya instruktioner, precis som

Livsmedelsverket har fått, att verka mera för konsumenternas intressen. Det

undanröjer inte hönornas intressen.

Det är alltså uppmaningen till jordbruksutskottet, att verka för att

marknaden också får en funktion i det här. Då kanske vi kan pressa fram en

utveckling. Även om ni löser problemet för hönorna kommer marknaden inte att

hjälpa till om vi inte vet hur vi skall hjälpa till.

Ann-Kristine Johansson: Jag vill hänga på vad Bengt Ingerstam sade. Det är

viktigt med konsumenterna. Det är vi konsumenter som vet vad vi handlar i

affärerna, och vi skall kunna ställa våra krav. Men vad gör ni i

konsumentorganisationerna för att informera och för att hjälpa oss konsumenter

att kunna välja? Jag saknar er i den här debatten när det gäller att informera

oss konsumenter.

Bengt Ingerstam: Jag gjorde ett blygt försök att informera med de här

foldrarna, där vi har medverkat tillsammans med Nordiska samfundet. Men nu har

vi inte tillräckliga resurser, och det är ett problem. Reklambranschen har

till sitt förfogande 30 miljarder. Vi har för första gången i historien i

Sverige fått 300 000 kr i bidrag för att kunna operera i 100 000 frågor, bl.a.

den här.

Pelle Sallin: Jag vill gärna säga en sak om det här. Jag har all respekt för

den kritik som vi får i fråga om märkningen av äggen. Det är helt uppenbart

att det finns mer att önska här. Men jag tycker samtidigt att man litet grand

underkänner att det finns en verklighet, som fungerar på ett sätt som många

inte vill att den skall fungera. Eftersom jag själv sitter i den situationen

måste jag kort relatera det.

Vi har en orderupptagning varje vecka på 200 kunder, i huvudsak butik. Vi

packar i vagn, två askar av en sort, sju av en annan och en våning av en

tredje. Vi har smålådor som rymmer 5-6 kilo. Varje kundringning innebär att vi

alltid frågar om de vill ha sprättägg. Det har naturligtvis gett effekt. Vi

har också ett sortiment med fyrpack som gör att det är attraktivt. Vi har

alltså dubblat vår försäljning det senaste året från 1,9 till 3,8 %. Det

skvallrar väl om att det finns konsumenter som tycker att priset är viktigt

och att buräggen är bra.

I den debatten kan man inte säga att ?du har rätt? eller ?du har fel?. Men

man kan konstatera att om önskemålet är att erbjuda konsumenten ett rejält

urval av ägg är det angeläget att noggrant läsa igenom den skrivelse som

regeringen har lagt. Hela andemeningen är just att konsumenterna förutom

sprättägg skall få tillgång till även svenska burproducerade ägg.

För vår del och för en stor del av Norrlandsmarknaden - jag representerar

även Norrlandsägg i Umeå - skulle alltså t.ex. ett ensidigt förbud mot burarna

ögonblickligen, innan vi har annat att ersätta dem med, innebära att hela

ramen för vår verksamhet försvinner. Vi kan alltså inte ringa till en kund i

Dorotea och säga att ?vill du ha den där lilla lådan med 6 kilo ägg i, med

sprättäggen, som du har några kunder som vill ha?.

Om jag skall fungera på en marknad i Sverige och kunna erbjuda butiker och

konsumenter det som de vill ha måste jag vara en fullsortimentsleverantör. Det

här är alltså en verklighet, alldeles bortsett från synpunkter om hur djuren

har det, i intensiva eller lågintensiva system, burar eller modifierade burar.

Det är ett resonemang som måste finnas med när man tänker sig en lösning på

den här frågan framöver. För de konsumenter som är intresserade av att ha

kvar svenska ägg är det en hjärteangelägenhet att vi ser till att bl.a. den

produktion som vi har i Norrland, som utgör en hel promille av EU:s

produktion, också finns kvar. Vi kan alltså inte leva vidare på två

tredjedelar av landets yta med en äggproduktion värd namnet om vi inte kan få

vara fullsortimentsleverantörer till våra kunder.

Maggi Mikaelsson: Det gäller uppföljningen av märkningsfrågorna. Jag har

förstått, efter att bl.a. ha varit på SFS Svenska äggs kontaktdagar i Borås,

att detta med märkning är kontroversiellt. Det här är viktigt. Märkningen är

ett sätt att hjälpa konsumenterna att göra ett korrekt val.

Jag skulle vilja fråga er från äggnäringen om ni är beredda att utnyttja

eller gå in i det frivilliga system som EU har och märka buräggen. Under

övergångstiden kommer det att finnas burägg, och de som vill skall kunna köpa

dem medan de som inte vill skall kunna slippa. Är ni beredda att märka era

ägg?

Ingvar Eriksson: I Danmark har man uppenbarligen kommit längre när det gäller

konsumenternas val av alternativproducerade ägg, men då utan ett

burhönsförbud. Mot den bakgrunden kan vi ställa frågan: Vore det inte möjligt

att långsiktigt låta konsumenternas fria val av ägg från olika

produktionssystem få en mer avgörande betydelse vad gäller val av

produktionssystem i framtiden?

Ordföranden: Det är väl en av de frågor som utskottet kanske får svara på så

småningom. Vi får se vad producenterna har att säga i denna fråga.

Bernt Johansson: Vad det gäller märkningen menar vi från branschens sida helt

klart att vi skall vara ärliga och uppriktiga, så att konsumenten lätt kan

förstå vad han eller hon har att välja mellan. Vi kommer att omfattas av EU:s

regler framöver vad gäller märkningen. Vi kan inte påverka deras reglemente så

mycket. Den 1 januari 1998 är vi inne i EU:s märkningssystem.

Ragnar Tauson: Jag vill kort kommentera den undersökning som Ingvar Ekesbo tog

upp. Han visade på skillnaden mellan vita och bruna djur. Jag stöder det. Vi

har en våldsam skillnad speciellt mellan vissa vita och bruna djur. I våra

studier har vi möjlighet att hålla saker och ting konstanta. Det gäller de

frågor som Bosse Algers tog upp, dvs. effekten av foder, system och inhysning.

Inhysningen ger en klar effekt, som ofta överbryggar hybrider.

Vi har också resultat för bruna djur som har gått relativt dåligt i burar.

De siffrorna togs upp i Miljöpartiets motion. Man sade att dödligheten var

11,8 %. Den översteg 9 %, och det är alldeles riktigt. Vad man glömde att säga

var att dödligheten var 30 % och 45 % i de parallella grupperna i t.ex.

Marielundssystemet.

Jag kan kommentera den holländska undersökningen. I den studien, som visar

hälsan hos djuren - inte bara ekonomi och dödlighet - konstaterar man att alla

djur har varit näbbtrimmade. Det gäller även djur i bur. Precis som Linda

Keeling sade har vi inget tvingande behov av näbbtrimning på djur i bur,

beroende på att det är så små djurgrupper. Utbrott av kannibalism åstadkoms

sällan.

Dessutom vill jag säga att det bara i en av dessa 24 flockar fanns en omgång

som inte behövde avmaskas eller behandlas mot parasiter. Jag vill ta upp det

igen eftersom Arvid Uggla inte har kommenterat just parasitproblemet. Man

skall ha näbbtrimning och hälsan för övrigt som bakgrund.

Kerstin Andersson: Jag skulle bara vilja komplettera detta. Mats och Gösta är

bra förespråkare för en bra arbetsmiljö, tycker jag, och det de säger är helt

riktigt. Jag skulle också inför den fortsatta debatten, innan beslutet fattas,

vilja påpeka att vi inte får glömma bort arbetsmiljön. Vi från vår sida anser

att det är helt oacceptabelt att införa nya system som försämrar arbetsmiljön.

Vi håller med om det som sades från jordbruksutskottet, dvs. att arbetsmiljön

måste bli bättre. Det är det vi arbetar för. Vi vill ha bra arbetsmiljö

oavsett inhysningssystem.

Jag tycker att arbetsmiljölagen och djurskyddslagen måste kunna tillämpas

utan intressekrock. Det kan vi om det blir ett bra beslut.

Klas Elwinger: Jag hade bara några kommentarer till de overheadbilder som Bo

Algers visade. Han citerade mig i omsorgsprogrammet. Siffrorna gällde

dödlighet, smutsägg och knäckägg, och det gjordes en jämförelse mellan

bursystem och golvsystem. Jag vill påpeka att det är väldigt osäkra siffror på

grund av att det är väldigt få producenter som har journalföring där de

kontinuerligt registrerar dödlighet och smutsägg och knäckägg, t.ex. Det är

långt ifrån en fullständig täckning av alla producenter. Det är grova

uppskattningar som Erik Magnusson, som har samlat in dessa data, har gjort

tillsammans med producenterna. Det är inga signifikanta skillnader. Jag skulle

inte våga dra några slutsatser eller visa just de siffrorna. De är med i

materialet, men det finns en kommentar om att siffrorna är väldigt osäkra.

Syftet är att det skall vara en del av det fortsatta djuromsorgsprogrammet,

och att det skall bli bättre.

Barbro Samuelsson: 500 000 har anslagits till rådgivning och utbildning. Det

är ingen stor summa. Flera har påpekat hur viktigt det är med utbildning. Jag

tog upp frågan -93. Tänk om man hade satsat på denna rådgivning och utbildning

omedelbart! Då hade vi varit i ett helt annat läge.

Det är litet pengar. Öka på pengarna, så att vi får en bra produktion

framöver. Ta vara på de producenter som har satsat och jobbat i motvind. Det

finns producenter här i dag. Jag hoppas att ni har intervjuat dem och frågat

hur deras produktion går. Här finns faktiskt de som har resultat som är bättre

än dem man får med burhöns. Fråga dem även om arbetsmiljön. Ta hand om dem.

Använd dem som föredöme och ordna med kursverksamhet, utbildning m.m. Det

finns de som ringer och vill starta. Det är slaktkycklingsproducenter som vill

i gång. Vi har mjölkbönder. Men jag undrar om det inte börjar vända nu när det

gäller mjölkbönderna. De säger att de vill ha dispenser om burfolket får

dispenser. Det hör jag när jag är ute på kvällarna. Nu kommer nästa debatt om

detta. Det finns producenter som vill satsa.

Jag tycker att man omgående skall stänga en del buranläggningar som inte

uppfyller kraven. Det finns många dåliga buranläggningar. Det är viktigt att

man tar bort dem. Framöver kommer man att titta än mer på hur djuren har det.

Man pratar om att det inte går att sälja, men flertalet av dem som startar

nu säljer själva. Alltfler går över till detta. Jag tycker att det är

beklagligt att packerierna inte kan sälja utan deklarerar öppet att de gör

förluster. Vad är det för företag, egentligen?

Reklamen har tydligen undgått mig helt. Jag är mycket ute i affärerna, men

jag har inte sett någon reklam.

Jag hoppas också att man enas om en frivillig obligatorisk buräggsmärkning.

Ordföranden: Tack för det! Därmed lider denna utfrågning mot sitt slut. Nästa

vecka har vi i utskottet vår nästa behandling av ärendet. Det är på torsdag.

Om ni har något skriftligt material att skicka i väg dessförinnan, så gör det.

Jag kan rekommendera att ni skickar det individuellt till ledamöterna, för nu

börjar utskottskansliet få svårt att hinna med de centrala utskicken. Gör så

om ni har ytterligare någonting som ni vill ha framfört, som inte kom fram

under utfrågningen. Det kan finnas skäl att använda det som ytterligare

underlag.

I övrigt vill jag säga att jag är väldigt glad att ni kunde komma hit och

hjälpa oss med att svara på frågor. Det är nyttigt för oss i vårt fortsatta

arbete. Nu skall jag ge ordet till Sinikka Bohlin. När Sinikka är klar är

också denna utfrågning klar.

Sinikka Bohlin: Jag har inte deltagit aktivt med frågor i dag utan lyssnat.

Man kan som politiker ibland tillåta sig att lyssna, och det är kanske

nyttigt. Jag fick av Sveriges Radio i förmiddags frågan om denna hearing är

meningsfull, mot bakgrund av att vi har diskuterat ämnet i tio år. Mitt svar

var att det alltid är meningsfullt att träffa människor och diskutera med dem.

När jag har lyssnat har jag inte kunnat säga att någon av er har fel, utan

alla har rätt. Det är kanske det som gör att denna fråga är komplex. Det

gäller att hitta alla dessa små pusselbitar från alla de rätta svaren, som

skall bilda en helhet som handlar om svensk livsmedelskvalitet. Jag har inte

heller hittat ett svar på frågan om vem som bär ansvaret eller vem som har

skuld. Jag tror att vi har ett gemensam ansvar. Oavsett om vi är producenter,

konsumenter, politiker, forskare eller kommer från Jordbruksverket har vi ett

gemensamt ansvar för att inte släppa den kvalitet vi nått. Vi är kanske oeniga

om vilken väg vi skall gå för att förbättra det som vi uppnått tidigare, men

det är de frågorna och svaren vi skall ta upp nästa vecka.

Jag för min del vill tacka. Det har varit intressant att vara lyssnare denna

dag.

Ordföranden: Med dessa som vanligt kloka ord från Sinikka Bohlin slutar vi.

Tack skall ni ha!

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motioner med anledning av skrivelsen..................2

Motion från allmänna motionstiden 1996................6

Utfrågning............................................6

Utskottet.............................................6

Inledning 6

Inhysning av höns 7

Marknaden och konsumenterna 12

Investeringsstöd 14

Utbildning och rådgivning 15

Forskning 16

Dispens för traditionella burar 17

Samordning inom EU 19

Övrigt 20

Hemställan 22

Reservationer........................................24

Särskilda yttranden..................................31

Bilaga Jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ

till traditionell burhållning av höns

34