Bet. 1996/97:JuU15

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU15

Förenklat utlämningsförfarande

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Utskottet

Hemställan

1996/97

JuU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett förslag från regeringen att riksdagen

skall dels godkänna konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning

mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande vissa

av konventionens artiklar som regeringen föreslagit, dels anta regeringens

förslag till ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen m.m.

I proposition 1996/97:88 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att

riksdagen

dels godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan

Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna

7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott.

Till grund för regeringens förslag ligger departementspromemorian Ett

förenklat utlämningsförfarande inom EU (Ds 1996:44) och remissbehandlingen av

den.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga.

Utskottet

Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska

unionens medlemsstater undertecknades i Bryssel den 10 mars 1995.

Konventionen, som är upprättad på grundval av artikel K.3 i fördraget om

Europeiska unionen, skall befrämja det straffrättsliga samarbetet mellan

medlemsstaterna när det gäller lagföring och verkställighet av domar genom att

förenkla och förbättra utlämningsförfarandet. Den är avsedd att underlätta

tillämpningen av den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957

samt att komplettera den konventionens bestämmelser i de fall där personer som

är eftersökta för utlämning samtycker till att bli utlämnade enligt ett

förenklat förfarande. Konventionen innehåller i princip endast

förfaranderegler. Den påverkar inte tillämpningen av mer förmånliga

bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal som redan är i kraft

mellan medlemsstater. Konventionen träder i kraft 90 dagar efter det att den

sista medlemsstaten deponerat sitt ratifikationsinstrument.

Lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) är utformad med

hänsyn till 1957 års europeiska utlämningskonvention. Lagen innehåller

bestämmelser dels om förutsättningarna för utlämning, dels om förfarandet och

användandet av tvångsmedel vid utlämning. I förhållande till de nordiska

länderna gäller dock lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,

Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). Sistnämnda lag ger

något större möjligheter till utlämning än utlämningslagen och föreskriver ett

enklare förfarande.

Enligt propositionen förutsätter en ratifikation av den nu förevarande

konventionen att ändringar görs i utlämningslagens förfaranderegler. De på

konventionen grundade bestämmelserna om förfarandet vid utlämning efter

samtycke föreslås bli placerade sist i utlämningslagen under egen rubrik.

Lagförslaget innebär ingen ändring av de materiella förutsättningarna för att

lämna ut någon. Däremot innebär det ett förenklat förfarande när det är fråga

om utlämning till en annan stat inom Europeiska unionen under förutsättning

att den som begärs utlämnad också samtycker till utlämningen. Förfarandet

bygger på direkta kontakter mellan de berörda ländernas myndigheter, och

beslut fattas normalt på myndighetsnivå. Det liknar på så sätt det

utlämningsförfarande som redan tillämpas i förhållande till de nordiska

länderna. När det gäller utlämning till andra länder än de nordiska gäller

enligt utlämnings-lagen att kontakterna sker genom diplomatiska kanaler och

beslut fattas av regeringen, i vissa fall efter hörande av Högsta domstolen.

Enligt det förenklade förfarandet skall sålunda allmän åklagare skyndsamt

pröva om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda och tillfråga den

eftersökte om han går med på att bli utlämnad. Om den eftersökte samtycker,

skall åklagaren överlämna ärendet till Riksåklagaren som får besluta om

utlämning, om det är uppenbart att utlämning skall ske. I annat fall skall

ärendet överlämnas till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Skall

framställningen avslås därför att det föreligger hinder mot utlämning, skall

dock beslutet fattas av regeringen. I det fall det inte föreligger hinder mot

utlämning men det förenklade förfarandet av någon anledning ändå inte kan

tillämpas skall den främmande staten beredas tillfälle att inkomma med en

framställning enligt utlämningslagens vanliga regler.

De förklaringar beträffande konventionen som regeringen föreslår innebär

bl.a. att den eftersökte ges möjlighet att återkalla ett samtycke. Han

föreslås också få disponera över möjligheten för den främmande staten att

lagföra honom för brott som inte omfattas av begäran om utlämning och som

begåtts innan utlämningen verkställdes. Dessa förklaringar har beaktats vid

utformningen av lagtexten. Förklaringarna omfattar även tiden för

ikraftträdandet.

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får dock

sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens

medlemsstater redan innan konventionen trätt i kraft. Detta ger Sverige

möjlighet att tillämpa lagen i förhållande till andra medlemsstater som

förklarat att de ämnar tillämpa konventionens bestämmelser tidigare än vad som

annars kanske hade blivit fallet.

I förhållande till de nordiska länderna kommer utlämningsförfarandet

alltjämt att regleras av den nordiska utlämningslagen.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande ett förenklat utlämningsförfarande mellan Europeiska unionens

medlemsstater

att riksdagen

dels godkänner den i Bryssel den 10 mars 1995 dagtecknade konventionen om

ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens

medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16

som regeringen förordat,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott.

Stockholm den 10 april 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd),

Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Görel Thurdin (c).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall

införas tretton nya paragrafer, 28-40 §§, samt närmast före 28 § en ny rubrik

av följande lydelse.

Förenklat utlämningsförfarande inom Europeiska unionen

28 § När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i Europeiska

unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan prövas i ett

förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som framgår av 29-40 §§.

29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall kunna

tillämpas, innehålla uppgifter om

1. den eftersöktes identitet,

2. den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran framställts,

3. förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 § tredje

stycket,

4. brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,

5. omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för brottet

och den eftersöktes del i det,

6. följderna av brottet, om det är möjligt.

Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om

utlämning skall kunna meddelas.

30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §, behöver en

framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en sådan framställning

kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå tillämpas, om förutsättningarna

i övrigt är uppfyllda.

31 § Om någon eftersöks för utlämning, skall allmän åklagare skyndsamt utreda

om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda. Därvid tillämpas vad som

föreskrivs om förundersökning i brottmål.

32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av

åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också

tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt

medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för annat

brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av eftersökningen och att

utlämna honom till någon annan medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall

upplysas om innebörden av att samtycke och medgivande lämnas.

Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas samma

förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och

Norge.

Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke eller ett

medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud eller

anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande staten

underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel. Detta

hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om samtycke

lämnas efter denna tid.

Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om utlämning har

verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande staten skall

omedelbart underrättas om återkallelsen.

Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet som

avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte

samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag han

anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt

samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.

33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över ärendet till

Riksåklagaren. Är det uppenbart att utlämning skall ske får Riksåklagaren, om

inte sådant fall som anges i 13 § föreligger, besluta om detta. I annat fall

skall Riksåklagaren med eget yttrande anmäla ärendet till chefen för

Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut om utlämning i sådant fall som

anges i 13 § eller ett beslut om avslag på den grunden att det finns hinder

mot utlämning skall dock fattas av regeringen.

Beslut i utlämningsfrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att

samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om

beslutet.

34 § Om det beslutas att den eftersökte skall utlämnas skall beslutet

verkställas inom tjugo dagar. Verkställs inte beslutet inom denna tid skall

beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.

Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan verkställas inom

tjugo dagar, skall den ansökande staten underrättas om detta och ny dag för

verkställighet bestämmas. Verkställs inte beslutet inom tjugo dagar från den

nya dag som bestämts skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart

upphöra att gälla.

35 § Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga rum

med tillämpning av det förenklade förfarandet skall, om det behövs, tidsfrist

enligt 23 § andra stycket fastställas.

36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan

underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid fastställandet

av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.

37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de fall

arbete utförts i ett ärende som handlagts där.

38 § Beslut av Riksåklagaren om utlämning eller om ersättning till offentlig

försvarare får inte överklagas.

39 § I samband med att det beslutas att utlämning skall ske, får chefen för

Justitiedepartementet och Riksåklagaren fatta beslut enligt 21 §.

40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas enligt det

förenklade förfarandet görs till Justitiedepartementet.

________

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i

kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens

medlemsstater.