Bet. 1996/97:JuU17

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU17

Domstols sammansättning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JuU17

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i

bl.a. rättegångsbalken. Ändringarna innebär huvudsakligen att antalet

nämndemän skall minskas från tre till två i tingsrätt och länsrätt. Vidare

föreslås vissa förändringar beträffande sammansättnings- och

domförhetsreglerna i tingsrätt, länsrätt och hovrätt. Regeringens förslag

innehåller också en ändring som medför att nämndemännen inte behöver betala

skatt för ersättningar för resor m.m. Utskottet föreslår med anledning av

motioner som väckts i ärendet av företrädare för samtliga partier att

förslaget att minska antalet nämndemän avslås. De övriga förslagen tillstyrks

med vissa justeringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september

1997.

Utskottet behandlar även ett antal motioner om nämndemannafrågor som väckts

under den allmänna motionstiden år 1996. Dessa motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer (m, c, fp, v, kd och mp).

Propositionen

I proposition 1996/97:133 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i äktenskapsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

7. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

8. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

9. lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,

10. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.,

11. lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om

Statens va-nämnd,

12. lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om

domstolsärenden.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1996/97:Ju26 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:133 i de delar som rör antalet

nämndemän i tingsrätt och länsrätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning för att förbättra köns- och åldersfördelningen i

nämndemannakåren.

1996/97:Ju27 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i de delar som inte avser

ändringen av nämndemännens ersättningsregler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av nämndemännens framtida medverkan i

överrätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en översyn av nämndemännens rösträtt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att gå vidare med Domarutredningens förslag avseende den framtida

rekryteringen till och sammansättningen av nämndemannakåren.

1996/97:Ju28 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tingsrätten skall bestå av två juristdomare förutom tre

nämndemän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antalet lagfarna domare i länsrätt skall kunna utökas om det

finns skäl för det,

3. att riksdagen beslutar att antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt

även i fortsättningen som huvudregel skall uppgå till tre,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda hur nyrekryteringen av nämndemän kan förbättras och

huruvida den politiska tillsättningen bäst tillgodoser kravet på bredd och

allsidighet samt om möjlighet skall finnas att skilja en olämplig nämndeman

från uppdraget,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över nämndemannasystemet i hovrätt.

1996/97:Ju29 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag att tingsrätten och länsrätten - i mål där nämndemän

medverkar - skall bestå av en juristdomare och två nämndemän.

1996/97:Ju30 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag att minska antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt.

1996/97:Ju31 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet nämndemän i

tingsrätt och länsrätt inte skall minskas.

1996/97:Ju32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget att minska antalet nämndemän i tingsrätt

och länsrätt från tre till två,

2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad ensamdomarkompetens i

länsrätt.

1996/97:Ju33 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en minskning av antalet

nämndemän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en uppräkning av det s.k. grundarvodet för nämndemän.

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1996

1996/97:Ju417 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

ersättningen till nämndemän.

1996/97:Ju418 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av

nämndemännens ekonomiska villkor bör göras.

1996/97:Ju419 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

översyn av nämndemännens ersättningar.

1996/97:Ju420 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nämndemännens

ersättningar.

1996/97:Ju421 av Eva Björne m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen

uppdrar åt Domstolsutredningen att utreda och lämna förslag om nämndemännens

framtida arvoden och övriga ersättningar.

1996/97:Ju422 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nämndemän skall erhålla full täckning för sina resekostnader

till domstolen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nämndemän skall erhålla samma villkor för arvoden som kommunala

nämndledamöter.

Utskottet

Inledning

Ärendet

Beredningsunderlaget

Regeringens förslag i detta ärende bygger på två promemorior som upprättats

inom Justitiedepartementet. I den ena - Översyn av förvaltningsprocessen (Ds

1996:40) - föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera

förvaltningsprocessen, bl.a. rör det sig om förändringar i länsrätternas och

kammarrätternas sammansättning. I den andra promemorian - Nämndemannamedverkan

i domstol m.m. - föreslås ändringar i sammansättningsreglerna för tingsrätt,

hovrätt, länsrätt och kammarrätt. Vidare föreslås ändringar beträffande

nämndemännens reseersättningar.

I propositionen tar regeringen upp de förslag i promemorian Översyn av

förvaltningsprocessen som rör länsrättens sammansättning. Vidare tar

regeringen upp de förslag som läggs fram i promemorian Nämndemannamedverkan i

domstol m.m. och som rör tingsrätternas och länsrätternas sammansättning,

domförhetsreglerna vid förhinder för en ledamot i hovrätten samt nämndemännens

ersättning. Regeringen uppger att man har för avsikt att återkomma i fråga om

kammarrättens sammansättning och de övriga förslag som finns i promemorian

Översyn av förvaltningsprocessen.

Promemoriorna har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna tillstyrker

förslagen eller lämnar dem utan erinran.

Lagrådets yttrande

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över förslagen. Lagrådet har

förklarat sig inte ha några invändningar mot de syften som ligger bakom

förslagen, dvs. att tillgodose kravet på att domstolsförfarandet skall vara

rationellt och effektivt samt att förbättra förutsättningarna för en

tillfredsställande rekrytering av nämndemän. Lagrådet har vidare gjort den

bedömningen att några påtagliga risker för att kvaliteten i dömandet skulle

försämras, inte bör uppstå om förslagen genomförs. Däremot har Lagrådet anfört

att vad som möjligen skulle kunna diskuteras är frågan om allmänhetens

förtroende för domstolarna skulle kunna påverkas i negativ riktning av en

minskning av antalet deltagande nämndemän. Samtidigt har dock Lagrådet

framhållit att frågan knappast lär kunna besvaras med något större mått av

säkerhet, i vart fall inte utan särskilda undersökningar.

Lagrådet har vidare refererat till sitt yttrande över ett förslag från

regeringen om generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt

och hovrätt. I det yttrandet framhöll Lagrådet, under hänvisning till

uppgifter i den remissen beträffande pågående utredningar om

tingsrättsförfarandet och om domstolsväsendets organisationsstruktur, att det

skulle ha varit en klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat

ses i belysning av ett utarbetat förslag avseende tillämnade förändringar för

tingsrätternas del.

Lagrådet har vidare anfört att det anser sig kunna utgå ifrån att det nu

presenterade förslaget inte inrymmer annat än en mindre del av de

förändringsförslag som aviserats beträffande tingsrättsförfarandet och

tingsrättsorganisationen. Vidare har Lagrådet uttalat att det ter sig mindre

tillfredsställande att i nuvarande skede av domstolsväsendets reformering ta

ställning på grundval av ett underlag som är inriktat enbart på en

förhållandevis avgränsad fråga och som inte närmare belyser vilken betydelse

den föreslagna lösningen får, sett i ett större sammanhang. Lagrådet nämner

som exempel att det i remissen inte ens redovisas eller ges synpunkter på att

det nyligen föreslagna systemet med generellt krav på prövningstillstånd i

hovrätt torde leda till en inte oväsentlig beskärning av nämndemannamedverkan

i andra instans.

Lagrådet anser mot den angivna bakgrunden att det bör kunna sättas i fråga

om tidpunkten nu är den rätta för att ta slutlig ställning till den föreslagna

begränsningen av nämndemannamedverkan. Lagrådet har dock gjort den bedömningen

att det inte i ärendet framkommit något som, från de aspekter Lagrådet främst

har att beakta, utgör hinder mot att genomföra förslagen i allt väsentligt.

Allmänt om nämndemän

När nämndemän skall medverka i ett avgörande i tingsrätt eller länsrätt är

rätten i regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Sedan år 1983

har nämndemän individuell rösträtt, vilket ger dem en majoritetsställning i

förhållande till den lagfarne domaren.

Nämndemän utses genom val och måste uppfylla vissa krav. En nämndeman måste

vara svensk medborgare. Vidare ställs vissa krav på lokal anknytning. Den som

är nämndeman i tingsrätt skall vara folkbokförd i kommun som ligger inom

domsagan. I fråga om nämndemän i hovrätt gäller att de måste vara folkbokförda

i länet eller den del av länet som hör till hovrätten. Nämndemän i länsrätt

måste vara folkbokförda i länet. Nämndemän får inte vara underåriga och inte

ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Från valbarhet är vidare

poliser, advokater och vissa statligt anställda jurister uteslutna. I länsrätt

gäller dessutom att den som är anställd vid domstol, skattemyndighet,

länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet, allmän

försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket inte får vara nämndeman.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt eller i

kammarrätt och länsrätt.

De som skall tjänstgöra som nämndemän i tingsrätt väljs av kommunfullmäktige

medan de som skall tjänstgöra i hovrätt, kammarrätt eller länsrätt väljs av

landstingsfullmäktige. Valet skall vara proportionellt om det begärs av en

minoritet av viss storlek. När nämndemän väljs skall eftersträvas att kåren

får en allsidig sammansättning när det gäller ålder, kön och yrke.

Mandattiden är fyra år. Rätten får entlediga en nämndeman, om han visar

giltigt hinder. En nämndeman som fyllt 60 år får avgå. Om nämndemannen upphör

att vara valbar förfaller uppdraget.

Av förordningen (1983:382) om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna

och de allmänna förvaltningsdomstolarna framgår att varje hovrätt själv

fastställer hur många nämndemän som skall finnas för tjänstgöring i domstolen.

De tre största tingsrätterna och de tre största länsrätterna har fått

motsvarande befogenhet. I fråga om övriga tingsrätter och länsrätter

fastställs antalet av hovrätten resp. kammarrätten efter samråd med

vederbörande tingsrätt resp. länsrätt.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att tingsrätten i brottmål skall bestå av en lagfaren

domare och två nämndemän. Detsamma skall gälla i de familjerättsliga tvistemål

där nämndemän medverkar i avgörandet. Om en av nämndemännen får förhinder

sedan huvudförhandlingen påbörjats skall rätten ändå vara domför.

Möjligheten för tingsrätt att utöka antalet lagfarna domare till två

utvidgas. Om antalet lagfarna domare utökas skall antalet nämndemän alltid

utökas till tre.

Länsrättens sammansättning skall vara en lagfaren domare och två nämndemän.

Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen påbörjats skall

rätten ändå vara domför.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller

svårighetsgrad skall länsrätten kunna bestå av två lagfarna domare och tre

nämndemän.

Vidare införs för länsrätterna en generell regel att mål av enkel

beskaffenhet skall kunna avgöras slutligt av en lagfaren domare ensam. Denna

regel ersätter gällande regler om ensamdomarbehörighet i vissa uppräknade

fall. Dessutom utökas ensamdomarbehörigheten till att avse ytterligare vissa

målkategorier. Gränsen för ensamdomarbehörigheten i mål som avser fråga om

inkomstbeskattning höjs från 5 000 kr till ett halvt basbelopp. Hovrätten

föreslås kunna fortsätta och avsluta en påbörjad huvudförhandling även om en

av de lagfarna domarna eller en av nämndemännen får förhinder.

Vidare föreslås att nämndemännen skall anses ha sitt tjänsteställe i

bostaden. Det innebär att nämndemännens resor mellan bostaden och domstolen

betraktas som tjänsteresor och att deras ersättning därmed inte beskattas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1997.

Överväganden

Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna

Inledning

I propositionen framförs en rad förslag som har att göra med sammansättnings-

och domförhetsreglerna i underrätterna. I denna del framförs också ett antal

motionsyrkanden om avslag på propositionen helt eller delvis. Också

alternativa förslag förs fram. Utskottet kan redan här konstatera att

utskottet inte, som begärs i motion Ju27 (m), är berett att avslå

regeringsförslaget i dess helhet i denna del. Tvärtom anser utskottet att

flera av de förslag som förs fram i propositionen bör genomföras så snart som

möjligt. Utskottet delar således inte den i motionen framförda uppfattningen

att resultatet av det pågående utvecklings- och organisationsarbetet inom

domstolsväsendet bör avvaktas. Utskottet avstyrker således bifall till motion

Ju27 i denna del. Till övriga yrkanden återkommer utskottet i det följande.

Antalet nämndemän

Den 1 juli 1983 trädde nya regler i kraft om domförhet i tingsrätt (prop.

1982/83:126, 1982/83:JuU32, rskr. 314). Antalet nämndemän minskades från fem

till tre. I mål om åtal för brott för vilket inte lindrigare straff än

fängelse i två år är föreskrivet skall dock antalet nämndemän fortfarande

uppgå till fem. Om det inte finns anledning att döma till annat än böter och

det för brottet inte är föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i

högst sex månader får rätten bestå av en lagfaren domare, dvs. nämndemän

medverkar inte alls. Frågan om domförhet i brottmål regleras i 1 kap. 3 b §

rättegångsbalken.

Nämndemän medverkar också i vissa tvistemål. Detta gäller familjerättsliga

tvistemål, dvs. äktenskapsmål, mål om faderskap, vårdnad, underhåll och

umgänge. Reglerna om detta finns i 14 kap. 17 § äktenskapsbalken och i 20 kap.

1 § föräldrabalken.

Om en nämndeman får förfall sedan huvudförhandlingen påbörjats är rätten

ändå domför.

Förutom i de ovan angivna fallen medverkar nämndemän i vissa s.k.

domstolsärenden.

Länsrätten är som regel domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, 17

§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Länsrätten är dock i en

rad situationer domför med en lagfaren domare. Om en nämndeman får förfall

sedan handläggningen påbörjats är rätten ändå domför.

Regeringen föreslår att antalet nämndemän skall minskas från tre till två.

En rationell och effektiv handläggning av målen kräver enligt regeringen att

antalet nämndemän vid ett måls avgörande inte är högre än vad som är

nödvändigt för att tillgodose behovet av och kraven på insyn och inflytande i

domstolarna. Behovet av insyn skulle, enligt regeringens mening, i och för sig

kunna tillgodoses med endast en nämndeman. För att tillgodose behovet av

inflytande räcker det dock inte med en nämndeman. En minskning till två skulle

inte rubba majoritetsförhållandena mellan lagfarna domare och nämndemän. För

det fall en av nämndemännen får förhinder föreslås att rätten skall vara

domför med en lagfaren domare och en nämndeman. I denna del föreslår

regeringen slutligen att uttrycket ?inträffar förfall? ändras till ?får

förhinder?. Någon ändring i sak avses inte.

I propositionen tar regeringen också upp frågan om nämndemannakårens

sammansättning och den betydelse sammansättningen har för nämndemännens

möjligheter att verka för att allsidiga medborgerliga värderingar kommer till

uttryck i domstolarnas avgöranden. Regeringen konstaterar att vissa

samhällsgrupper är underrepresenterade bland nämndemännen och framhåller att

medborgarnas förtroende för nämndemannafunktionen kan komma att rubbas om

kåren inte har en allsidig sammansättning. Enligt regeringens uppfattning

skulle en reducering av lägsta antalet nämndemän kunna bidra till en mer

allsidig rekrytering om den leder till att varje nämndeman inte behöver

tjänstgöra så ofta som i dag.

Av remissinstanserna avstyrks förslaget om en minskning av antalet nämndemän

av Stockholms tingsrätt, Luleå tingsrätt, Nämndemännens riksförbund och

Oskarshamns Nämndemannaförening. Göteborgs tingsrätt anser att frågan om

nämndemännens medverkan i underrätt behöver utredas ytterligare innan det går

att ta ställning till en minskning av antalet nämndemän. Flera remissinstanser

ifrågasätter om inte fler mål bör kunna avgöras av ensamdomare utan medverkan

av nämndemän. Stockholms tingsrätt anser bl.a. att syftet med förändringen

inte torde kunna uppnås på annat sätt än genom en djupgående reform av sättet

för utseende av nämndemän. Nämndemännens riksförbund menar att det finns stor

risk för att kunskap - och kanske även viljan att tjänstgöra - minskar om

nämndemännen inte kommer att tjänstgöra med nuvarande frekvens.

En av remissinstanserna anför att om antalet nämndemän minskar till två,

varje enskild nämndemans position och engagemang i målen bör kunna förstärkas.

Regeringen instämmer i detta antagande.

I motionerna Ju26 (c), Ju28 (kd), Ju29 (fp), Ju30 (mp), Ju31 (m), Ju32 (v)

och Ju33 (s), finns yrkanden om avslag på förslagen i denna del. Motionärernas

resonemang om förslaget kretsar i allt väsentligt kring två huvudteman. Det

ena går ut på att det möter betydande svårigheter när det gäller att ta

ställning till förslagen eftersom det slutliga resultatet av det reformarbete

som för närvarande pågår när det gäller domstolsväsendet ännu inte föreligger.

Det andra temat präglas av de mer principiella argument som bär upp

nämndemännens medverkan i dömandet, dvs. att de borgar för insyn och kontroll

av den verksamhet som bedrivs i domstolarna samt att deras deltagande bidrar

till att allsidiga medborgerliga uppfattningar kan bli beaktade. Att

nämndemännens möjligheter att tillgodose dessa argument inte träds för när är

enligt motionärerna viktigt för förtroendet för rättsväsendet.

Utskottet anser att en förändring av reglerna om sammansättning i

domstolarna måste ha sin utgångspunkt i vilken uppgift domstolen har i

domstolssystemet. Regeringen har nyligen föreslagit att det skall införas ett

generellt krav på prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt

(prop. 1996/97:131). Om förslaget genomförs kommer tyngdpunkten i

rättskipningen i de allmänna domstolarna att förskjutas till den första

instansen, dvs. till tingsrätten. Enligt utskottets mening innebär detta att

kraven på tingsrätten ökar. Det är mot denna bakgrund som förslaget om en

minskning av antalet nämndemän måste ses.

Det råder en bred enighet om att lekmannamedverkan i domstolarna är av värde

från flera synpunkter. För det första tillgodoser den allmänhetens intresse av

insyn i domstolarnas verksamhet. För det andra utgör lekmännen en garanti för

att allmänna värderingar blir beaktade i den rättskipande verksamheten.

Medverkan av lekmän i domstolarna är också ägnad att upprätthålla förtroendet

för rättsväsendet.

Möjligheterna för nämndemännen att fylla den funktion de bör ha försvåras

enligt utskottets mening om de endast är två. Den insyn som de två

nämndemännen kan förmedla blir så liten att den inte är acceptabel. Fler

nämndemän borgar också för att fler synpunkter på bevisningen och i

påföljdsfrågan kommer fram och kan bli bedömda. Denna poäng med

lekmannamedverkan i domstolarna kommer som utskottet ser det inte till sin

rätt med regeringens förslag.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att förtroendet för

rättsväsendet riskerar att försämras om regeringens förslag genomförs. I

sammanhanget finns det också skäl att erinra om att det nu aktuella förslaget

innebär att sammansättningen med två nämndemän skall gälla även i mål om

mycket allvarlig brottslighet och att rätten i händelse av förhinder för en

nämndeman skulle vara domför med en lagfaren domare och en nämndeman även i

sådana mål.

Utskottet delar inte heller regeringens bedömning att färre nämndemän bidrar

till en bättre rekrytering. Det grundläggande problemet i det hänseendet torde

snarare vara svårigheterna att vara frånvarande från arbetet och de bristande

möjligheterna till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Till den senare

frågan återkommer utskottet nedan.

Motsvarande resonemang gör sig gällande i fråga om antalet nämndemän i

länsrätt.

Utskottet tillstyrker motionerna Ju26, Ju28, Ju29, Ju30, Ju31, Ju32 och Ju33

i nu behandlade delar och avstyrker regeringens förslag i denna del. Någon

ändring behöver då inte heller göras i domförhetsreglerna.

Den s.k. stora nämnden

I mål om åtal för brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff

än fängelse i två år skall rätten bestå av en lagfaren domare och fem

nämndemän (1 kap. 3 b § första stycket andra meningen rättegångsbalken).

Bestämmelsen om den s.k. stora nämnden är tillämplig även i vissa mål som

gäller ekonomisk brottslighet (1 kap. 8 § rättegångsbalken). Om en nämndeman

får förhinder är rätten ändå domför.

Regeringen föreslår att den särskilda domförhetsregeln avskaffas och ersätts

med den generella möjligheten att rätten i svåra och omfattande mål kan

förstärkas så att den kommer att bestå av två lagfarna domare och tre

nämndemän. Syftet med ändringen är att åstadkomma en mer ändamålsenlig

reglering av frågan om när rättens sammansättning skall förstärkas. Målets

omfattning och svårighetsgrad bör enligt regeringen vara avgörande. Regeringen

pekar även på att den nuvarande regeln i flera fall orsakat återförvisning

från högre rätt när tingsrätten avgjort målet med för få nämndemän.

I motion Ju29 (fp) yrkas avslag på förslaget i denna del. Motionsyrkandena

grundas på samma uppfattning som redovisats ovan beträffande antalet

nämndemän.

Frågan om tingsrättens sammansättning i de grövre brottmålen har tidigare

behandlats i utskottet. I prop. 1988/89:95 föreslog regeringen att den

särskilda sammansättningsbestämmelsen skulle tas bort. Det förslaget grundades

huvudsakligen på att bestämmelserna om sammansättning var svåra att tillämpa -

det hade förekommit att mål blivit återförvisade från hovrätt till tingsrätt.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till

ändringen med hänvisning till de samtidigt föreslagna nya bestämmelserna om

återförvisning på grund av rättegångsfel (se 1988/89:JuU23 s. 35, rskr. 288).

Utskottet kan ansluta sig till regeringens bedömning att behovet av

förstärkning inte med nödvändighet sammanfaller med brottets svårhetsgrad. En

mer nyanserad bedömning bör vara möjlig att göra. Det finns som utskottet ser

det inget självklart samband mellan å ena sidan svårigheter att ta ställning

till frågor om bevisvärdering och om påföljd och å andra sidan brottets

svårhetsgrad. Om det finns skäl för förstärkning av tingsrättens

sammansättning finns det också - vilket utskottet återkommer till i det

följande - en generell möjlighet till det.

Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i

denna del.

Förstärkt sammansättning i tingsrätt

Enligt en bestämmelse i 1 kap. 3 b § tredje stycket rättegångsbalken får

antalet lagfarna domare utökas med en om det finns särskilda skäl med hänsyn

till målets omfattning eller svårighetsgrad. Detsamma gäller i fråga om

antalet nämndemän.

Regeringen anser att det skulle vara värdefullt för brottmålsavgörandenas

kvalitet att tingsrätten oftare än i dag består av två lagfarna domare. Det

föreslås därför att kravet på särskilda skäl skall tas bort samt att, i fall

förstärkning sker med en lagfaren domare, antalet nämndemän alltid skall ut-

ökas med en. På detta sätt är nämndemännen aldrig i minoritet. Vidare föreslås

ett förtydligande av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om

att rätten inte får bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Möjligheten

till förstärkning med endast en nämndeman tas bort. Motsvarande förslag förs

fram beträffande familjemålen.

I motion Ju28 (kd) yrkas avslag på förslaget såvitt gäller förstärkningen

med lagfarna domare. Motionärerna menar att tingsrätten alltid skall vara

sammansatt av två lagfarna domare och tre nämndemän.

Utskottet delar inledningsvis regeringens uppfattning att det skulle vara

värdefullt för avgörandenas kvalitet att tingsrätten oftare än i dag bestod av

två lagfarna domare i stället för en.

När det sedan gäller reglernas konstruktion konstaterar utskottet att

regeringens förslag i denna del har utformats med utgångspunkt i att förslaget

om en minskning av antalet nämndemän från tre till två skall genomföras.

Utskottet har avstyrkt bifall till propositionen i den delen och har utformat

sitt lagförslag med hänsyn härtill. Detta innebär bl.a. att det blir onödigt

med en obligatorisk förstärkning med en nämndeman om rätten förstärks med en

lagfaren domare. Nämndemännen riskerar ändå inte att hamna i minoritet med den

domförhetsregel som utskottet föreslår. En annan sak är att det ändå ofta kan

finnas skäl att förstärka rätten även på detta sätt.

Vad härefter gäller de mål om företrädesvis ekonomisk brottslighet där s.k.

särskilda ledamöter deltar (1 kap. 8 § rättegångsbalken) kommer saken i ett

annat läge. Utskottets ställningstagande beträffande den stora nämnden kan i

dessa fall leda till att nämndemännen undantagsvis hamnar i minoritet i

förhållande till de lagfarna ledamöterna om en nämndeman får förhinder under

huvudförhandlingen. Här kan det alltså behövas en regel som syftar till att

garantera att detta inte inträffar.

Vad gäller yrkandet i motion Ju28 att tingsrätten i brottmål regelmässigt

skall bestå av - förutom tre nämndemän - två lagfarna domare anser utskottet

att en sådan ordning skulle föra för långt. Det saknas enligt utskottets

mening anledning att införa tvingande regler om en sådan kvalificerad

sammansättning i alla mål, och utskottet vill här anmärka att en strävan under

senare år har varit att anpassa rättens sammansättning till målens

svårighetsgrad. En annan sak är att den ordning utskottet nyss förordat

innebär att motionsönskemålet kan uppfyllas i de fall det finns skäl för det.

Motion Ju28 avstyrks.

Sammanfattningsvis innebär det anförda dels att utskottet tillstyrker

regeringens förslag om att det bör bli lättare att förstärka tingsrättens

sammansättning, dels att reglerna om förstärkning och om domförhet anpassas

till utskottets ställningstagande beträffande antalet nämndemän.

Förstärkt sammansättning i länsrätt

Enligt 17 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar får fyra

nämndemän sitta i länsrätten, om det behövs med hänsyn till målets omfattning

eller någon annan särskild anledning. Någon möjlighet att förstärka länsrätten

med en lagfaren domare finns inte.

Regeringen föreslår att länsrätten skall kunna förstärkas med en lagfaren

domare under förutsättning att det finns särskilda skäl för det med hänsyn

till målets omfattning eller svårighetsgrad. Vidare föreslås ett förtydligande

av domförhetsreglerna. Dessutom föreslås en bestämmelse om att rätten inte får

bestå av fler lagfarna domare än nämndemän.

Förslaget har motiverats med att målen i länsrätten blivit alltmer

komplicerade och regeringen anger bl.a. skattemålen som exempel på det.

Regeringen anser att behovet av förstärkning på juristsidan ibland kan

tillgodoses genom skickliga notarier, föredragande eller fiskaler men

framhåller att detta inte alltid är fallet. Det är främst när det gället

svårbedömda rättsfrågor men också i komplicerade sakfrågor som behov av

förstärkning föreligger. Regeringen motiverar kravet på särskilda skäl för

förstärkning i länsrätt med att målen i tingsrätt är av annan karaktär än

målen i länsrätt och framhåller att redan den föreslagna utökningen av

möjligheterna till förstärkning är betydelsefull. I vart fall anser regeringen

att det i nuläget bör krävas särskilda skäl för en sådan förstärkning.

I motion Ju28 (kd) anförs att möjligheten till förstärkning inte bör kräva

särskilda skäl och att regeringens förslag i denna del inte går tillräckligt

långt för att trygga rättssäkerheten i länsrätten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i vart fall i nuläget bör

krävas särskilda skäl för en förstärkning med en lagfaren domare i länsrätten.

Utskottet tillstyrker alltså regeringsförslaget i denna del. I övrigt

föranleder förslaget vissa ändringar på grund av utskottets ovan gjorda

ställningstaganden om antalet nämndemän.

Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt

Länsrätt är enligt 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar domför med en

lagfaren domare i en rad situationer. Nämndemän behöver således inte delta i

handläggning som inte innebär ett slutligt avgörande av målet. Vidare är

länsrätten domför utan nämndemän i vissa mål där det är uppenbart att vissa

slags beslut skall fattas eller om saken i målet är uppenbar. Dessutom är

länsrätten domför utan nämndemän i de mål som räknas upp i 18 § fjärde stycket

i den angivna lagen. Ett av skälen till att vissa mål tagits med i

uppräkningen är att måltyperna i fråga typiskt sett innehåller frågor som

måste prövas skyndsamt.

Regeringen föreslår i denna del en rad olika förändringar i bestämmelserna

om ensamdomarbehörigheten. En generell möjlighet för ensamdomare att avgöra

mål som är av enkel beskaffenhet införs. Den nya regeln ersätter den tidigare

bestämmelsen om att saken skall var uppenbar för att få avgöras av

ensamdomare. Detta medför att man inte längre behöver räkna upp en rad

måltyper som nu anges i paragrafen. Vissa andra justeringar föreslås också.

Regeringen har i denna del fört ett ingående resonemang i frågan om behovet

av en översyn av dagens regler för ensamdomarbehörigheten (prop. s. 41 f).

Regeringen framhåller att det råder en bred politisk enighet om att

lekmannamedverkan i domstolarna är av värde. Vad gäller ensamdomaralternativet

anför regeringen att effektivitetshänsyn talar för det i vissa fall.

Regeringen anser att det är viktigt att särskilt mindre och enklare mål avgörs

genom ett snabbt, smidigt och billigt förfarande. Ett sätt att åstadkomma

detta anses vara att utnyttja möjligheten att avgöra mål i enklare

sammansättning. Därigenom kan såväl de lagfarna domarna som nämndemännen

koncentrera sig på prövningen av de svårbedömda målen. Regeringen påpekar att

inget mål bör avgöras av fler domare än som är motiverat i det enskilda

fallet. Sammanfattningsvis anför regeringen att det finns starka skäl för en

ordning som gör det möjligt att på ett mer nyanserat sätt bedöma om ett mål

skall avgöras av en lagfaren domare ensam eller om nämndemän skall medverka i

avgörandet.

Remissinstanserna är positiva till förslagen i huvudsak. Riksdagens

ombudsmän är dock kritiska till en generell regel om ensamdomarbehörighet i

mål av enkel beskaffenhet. De anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är

olyckligt om det införs en domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt

hållen bestämmelse och att den lämnar alltför stort utrymme för olika

tolkningar.

Regeringen anser i fråga om den generella möjligheten att avgöra mål av

enkel beskaffenhet med en domare att samma ordning bör kunna gälla för

länsrätternas del som för tingsrätternas, nämligen att det med förtroende kan

överlämnas till den enskilde domaren att - med ledning av en allmänt hållen

regel av föreslagen innebörd - avgöra frågan om rättens sammansättning.

I motion Ju32 (v) begärs avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anser

att det ur rättssäkerhetssynpunkt är olyckligt om det införs en

domförhetsregel som grundar sig på en så allmänt hållen regel som den

föreslagna och att den lämnar alltför stort utrymme för olika tolkningar.

I motion Ju29 (fp) yrkas - som motionen får förstås - avslag på förslaget i

denna del eftersom det innebär en minskning av antalet nämndemän.

Såvitt gäller motion Ju32 anser utskottet i likhet med regeringen att frågan

om tillämpning av en allmänt hållen regel med förtroende kan överlämnas till

den enskilde domaren också när frågan gäller domförheten. Utskottet noterar

särskilt att motsvarande regel redan gäller för tingsrätterna, se 1 kap. 3 a §

tredje stycket rättegångsbalken. Utskottet avstyrker motionen.

Vad härefter gäller motion Ju29 anser utskottet att den föreslagna

utvidgningen av ensamdomarkompetensen är relativt försiktig. Den avvägning som

förslaget innehåller mellan å ena sidan intresset av en effektiv och

ändamålsenlig handläggning och å andra sidan de intressen som bär upp

medverkan av lekmän i domstolarna är enligt utskottets mening rimlig.

I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att det bland de

målkategorier som handläggs i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns mål

som typiskt sett är av mycket stor betydelse för den enskilde. Som exempel kan

nämnas socialförsäkringsmålen. Frågan om rättens sammansättning i sådana mål

har tidigare behandlats i utskottet (1994/95:JuU6 s. 5 f). Den gången gällde

frågan hur kammarrätten skall vara sammansatt i mål av detta slag. Utskottet

ansåg att nämndemän bör medverka i kammarrätt vid avgörandet av

socialförsäkringsmål. I det ärendet hade ett yttrande från

socialförsäkringsutskottet inhämtats (1994/95:SfU2y).

Socialförsäkringsutskottet anförde att socialförsäkringsmålen kan röra

tillfälliga och många gånger kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet mål

om sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan emellertid också

handla om ersättningar som är avsedda att utges under en lång följd av år och

som är av utomordentligt stor betydelse för den enskildes försörjning. Till

den senare gruppen hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,

vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från arbetsskadeförsäkringen och

från lagen om statligt personskadeskydd m.m. Socialförsäkringsutskottet kunde

därför inte dela den i propositionen (prop. 1994/95:27) framförda

uppfattningen att socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär

liknar mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare kunde

jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare ersättningar.

Enligt justitieutskottets mening kan en del socialförsäkringsmål visserligen

anses vara av enkel beskaffenhet. Mot bakgrund av vad som sagts i

socialförsäkringsutskottets yttrande år 1994 förutsätter utskottet dock att

möjligheten att avgöra mål av förevarande slag med ensamdomare utnyttjas

restriktivt.

Utskottet avstyrker motion Ju29 och tillstyrker bifall till propositionen i

denna del.

Domförhet i hovrätt

Frågan om domförhet i hovrätt regleras i 2 kap. 4 § rättegångsbalken. Såvitt

nu är av intresse innebär dagens regler följande. Huvudregeln är att hovrätten

är domför med tre lagfarna domare. Om tingsrätten bestått av tre lagfarna

domare skall dock hovrätten bestå av minst fyra lagfarna domare när målet

avgörs. I hovrätten får inte fler än fem lagfarna domare delta. I brottmål är

hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Hovrättens

sammansättning kan förstärkas så att fyra lagfarna domare och tre nämndemän

deltar. Finns det inte anledning att döma till annat än böter behöver

nämndemän dock inte delta. Detsamma gäller vid handläggning som inte sker vid

huvudförhandling. Det saknas alltså motsvarighet till de regler som medför att

exempelvis tingsrätt är domför trots att en ledamot fått förhinder sedan

huvudförhandlingen påbörjats.

Regeringen föreslår att hovrätten skall vara domför trots att en lagfaren

domare eller en nämndeman får förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats.

Bestämmelsen medger inte att huvudförhandlingen fortsätter om såväl en

lagfaren domare som en nämndeman skulle få förhinder sedan förhandlingen

påbörjats. Syftet med förslaget är dels att minska risken för att

förhandlingen måste tas om på grund av att en ledamot fått förhinder, dels att

hovrätten inte skall behöva gardera sig mot en sådan situation genom en

onödigt stor sammansättning.

I motion Ju27 (m) begärs avslag på förslaget i denna del.

Utskottet - som välkomnar förslaget - anser inte att det finns skäl att

invänta resultatet av det pågående reformarbetet. Utskottet avstyrker motionen

och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.

Nämndemannafrågor

Nämndemännens ekonomiska villkor

Nämndemännens ersättning regleras i förordningen (1982:814) om ersättning till

nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Nämndemän

i tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt får 300 kr per dag i s.k.

grundarvode. Därutöver kan nämndemän som förlorar arbetsförtjänst få

ersättning för det, dock med högst 1 000 kr per dag inklusive grundarvode. För

nämndemän i länsrätt gäller dessutom att de kan få 300 kr per dag i s.k.

inläsningsarvode. Vidare betalas ersättning till nämndemännen för deras resor

till och från domstolen.

Kammarrätten i Jönköping har i en dom den 2 februari 1996 funnit att den

ersättning som betalas ut till nämndemän i tingsrätt, hovrätt och kammarrätt

skall bedömas som ersättning för resor mellan arbetsplats och bostad. Orsaken

till detta är att domstolen betraktas som nämndemännens s.k. tjänsteställe.

Det leder till att kostnader för sådana resor bedöms som kostnader för resor

till och från arbetet. Ersättningen för de kostnaderna blir därmed

skattepliktig. Detsamma gäller traktamenten om sådana utgår.

Såvitt gäller nämndemännen i länsrätt är läget annorlunda eftersom deras

tjänsteställe anses vara bostaden. Detta beror i sin tur på att de anses

utföra huvuddelen av sitt arbete i bostaden, något som de också får extra

betalt för.

Regeringen föreslår att kommunalskattelagen (1928:370) ändras på ett sådant

sätt att effekten blir att ersättningen för resor m.m. inte beskattas.

I motionerna Ju417 (c), Ju418 (c), Ju419 (s), Ju420 (s) och Ju422 (mp) tas

frågan om beskattningen av reseersättningarna upp. Samtliga motionärer är

kritiska till den ordning som gäller i dag.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat frågor om

nämndemännens ekonomiska villkor. Därvid har utskottet pekat på att arvodenas

storlek alltjämt medför en svårighet att få till stånd en allsidig

sammansättning av nämndemännakåren. Mot denna bakgrund välkomnar utskottet

regeringens förslag i denna del. Motionerna får i berörda delar anses

tillgodosedda med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker bifall till

propositionen i denna del; dock bör en justering göras i den av regeringen

föreslagna lydelsen, se bilaga 2.

I motionerna Ju418 (c), Ju421 (m, c, fp, kd) och Ju422 (mp) samt i motion

Ju33 (s) tas frågan om nämndemännens ekonomiska villkor i övrigt upp. I

motionerna framförs önskemål om en översyn som syftar till förbättrade

ekonomiska villkor, t.ex. genom att grundarvodet höjs eller genom att taket

för ersättningen för förlorad arbetsinkomst tas bort. En annan fråga som

aktualiseras är att nämndemannauppdraget borde ersättas som uppdrag i

kommunala nämnder.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det skulle vara önskvärt med

en höjning av nämndemännens arvoden. Utskottet måste emellertid med hänvisning

till det statsfinansiella läget avstyrka bifall till motionerna. Det finns

inte heller skäl att tillsätta en utredning för att granska ersättningsfrågan.

Problemen är redan väl kända.

Utredningar om nämndemän

I motionerna Ju26 (c), Ju27 (m) och Ju28 (kd) föreslås att nya utredningar

skall tillsättas beträffande nämndemännen. Motionsförslagen har något olika

inriktning, men sammanfattningsvis skulle ett bifall till dem innebära en

totalöversyn både avseende rekryteringen av nämndemän, valet av nämndemän, av

nämndemännens roll i de olika domstolsinstanserna och av nämndemännens

individuella rösträtt.

Utskottet konstaterar att nämndemannafrågorna nyligen varit föremål för en

översyn som legat till grund för förslagen i den här aktuella propositionen.

Nämndemännens roll har också belysts i 1993 års domarutredning. Utskottet är

inte berett att nu tillstyrka att ett nytt omfattande utredningsarbete inleds.

Tvärtom anser utskottet att det är andra åtgärder som behövs för att komma

till rätta med de rekryteringsproblem som finns; en sådan åtgärd är en lösning

på den ovannämna arvodesfrågan, men utskottet kan också tänka sig insatser, i

första hand på informationssidan, för att främja en mer allsidig rekrytering.

Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i

aktuell del.

Övrigt

Utskottet har noterat att en justering behövs i 26 § lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar. Vidare bör ändringarna i ändringslagarna till

lagen (1976:839) om Statens va-nämnd respektive lagen (1996:242) om

domstolsärenden göras i den lydelse som framgår av SFS 1996:1639 och

1996:1653. Utskottets förslag framgår av bilaga 2. I övrigt har utskottet

ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings-

och domförhetsreglerna i underrätterna

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis,

res. 1 (m)

2. beträffande antalet nämndemän i underrätterna

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 1, 1996/97:Ju28

yrkande 3, 1996/97:Ju29 delvis, 1996/97:Ju30, 1996/97:Ju31, 1996/97:Ju32

yrkande 1 och 1996/97:Ju33 yrkande 1 och med avslag på regeringens

förslag i denna del godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande den s.k. stora nämnden

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad utskottet anfört,

res. 2 (fp)

4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

res. 3 (kd)

5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motion 1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört,

res. 4 (kd)

6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

avslag på motionerna 1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2

godkänner vad utskottet anfört,

res. 5 (fp)

res. 6 (v, mp)

7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och

domförhetsreglerna i underrätterna

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,

2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§,

3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 §,

dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets

förslag betecknade lydelsen,

dels antar regeringens förslag till

4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 a och 18 §§,

dels avslår regeringens förslag till

5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,

6) lag om ändring i föräldrabalken,

7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och

10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.,

res. 7 (fp) - villk.

res. 8 (v, mp) - villk.

res. 9 (kd) - villk.

8. beträffande domförhet i hovrätt

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis antar

regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser

14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2 kap. 4

§,

res. 10 (m)

9. beträffande kommunalskattelagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med

anledning av motionerna 1996/97:Ju417, 1996/97:Ju418 delvis,

1996/97:Ju419, 1996/97:Ju420 och 1996/97:Ju422 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

dock med den ändringen att lagrummet ges den i bilaga 2 såsom utskottets

förslag betecknade lydelsen,

10. beträffande översyn av nämndemännens ekonomiska villkor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju33 yrkande 2, 1996/97: Ju418

delvis, 1996/97:Ju421 och 1996/97:Ju422 yrkande 2,

11. beträffande en nämndemannautredning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2, 1996/97: Ju27

yrkandena 2-4 samt 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5,

res. 11 (m, c, kd)

12. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1) lag om ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om

Statens va-nämnd och

2) lag om ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om

domstolsärenden,

dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom utskottets

förslag betecknade lydelsen,

dels antar regeringens förslag till

3) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

13. beträffande lagen om allmänna förvaltningsdomstolar

att riksdagen beslutar att 26 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar skall ha den i bilaga 2 såsom utskottets förslag

betecknade lydelsen.

Stockholm den 24 april 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik1 (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),

Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark1 (m), Siw Persson (fp), Alice Åström

(v), Maud Ekendahl1 (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena

Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Christin Nilsson (s) och Cinnika Beiming (s).

1 dock ej i besluten under moment 2-7

Reservationer

1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och

domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi delar i och för sig regeringens uppfattning att domförhetsreglerna kan

behöva ses över i syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning

av målen. Förslagen måste dock ses mot bakgrund av det reformarbete som nu

pågår beträffande domstolsväsendet. Resultatet av det arbetet har ännu inte

nått så långt att det går att anlägga ett helhetsperspektiv. Enligt vår mening

är dock ett sådant perspektiv nödvändigt för att rätt kunna värdera de förslag

som regeringen lagt fram. Vi är därför för närvarande inte beredda att

tillstyrka förslagen i propositionen. Regeringen bör i stället återkomma till

dessa frågor i samband med att resultatet av övrigt reformarbete avseende

domstolsväsendet redovisas.

Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu behandlad del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och

domförhetsreglerna i underrätterna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis, dels

avslår regeringens förslag i denna del, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.

2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att lekmännen som sedan länge medverkat i rättskipningen utgör ett

omistligt inslag i det svenska rättssystemet. Förändringar i reglerna om

nämndemännens medverkan bör mot den bakgrunden ske med mycket stor

försiktighet. Nämndemännens betydelse för tilltron till rättsväsendet får en

särskild betydelse när det gäller de grövsta brotten. Här kommer också deras

erfarenhet i fråga om bevisprövning och påföljdsbedömning till sin rätt. Mot

denna bakgrund kan jag inte ställa mig bakom regeringens förslag att ta bort

den s.k. stora nämnden. Enligt min mening bör regeringens förslag i denna del

avslås.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den s.k. stora nämnden

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och med

bifall till motion 1996/97:Ju29 delvis godkänner vad som anförts i

reservation 2.

3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4)

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Jag anser att den tyngdpunktsförskjutning som kommer att bli följden om

regeringens nyligen framlagda förslag om generellt krav på prövningstillstånd

genomförs måste beaktas i större utsträckning. Enligt min uppfattning krävs

det åtgärder som går längre än regeringens förslag. Sådana åtgärder är

nödvändiga för att förtroendet för rättskipningen i allmänhet och för

rättskipningen i tingsrätterna i synnerhet skall kunna upprätthållas. Skälet

till att tingsrätterna jämfört med länsrätterna intar en särställning i detta

hänseende är som jag ser det att tingsrätterna handlägger den målkategori där

förtroendet för rättsväsendet är som viktigast, nämligen brottmålen.

Tingsrätten skall alltså enligt min mening bestå av två lagfarna domare

förutom tre nämndemän.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förstärkt sammansättning i tingsrätt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1996/97:Ju28 yrkande 1 godkänner vad som anförts i reservation 3.

4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5)

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Jag delar inte regeringens mening att det bör krävas särskilda skäl för

förstärkning av länsrätten. Även när det gäller de allmänna

förvaltningsdomstolarna har en rad reformer på senare år medfört att

tyngdpunkten i instanskedjan kommit att förskjutas till länsrätten. Jag kan

svårligen se att det finns något sakligt hållbart skäl till att behandla målen

i länsrätten annorlunda än de som handläggs i tingsrätterna utifrån den nu

diskuterade aspekten. Samma förutsättningar bör alltså gälla i tingsrätt och

länsrätt för förstärkning av rättens sammansättning såsom anförs i motion

Ju28.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förstärkt sammansättning i länsrätt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1996/97:Ju28 yrkande 2 godkänner vad som anförts i reservation 4.

5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att regeringens förslag i denna del innebär att nämndemännens

inflytande minskar i alltför stor utsträckning. Allmänhetens förtroende för

rättsväsendet kräver att inslaget av lekmän inte minskar i domstolarna. Det är

inte heller realistiskt att tro att det kommer att bli lättare att rekrytera

nämndemän till länsrätterna om antalet nämndemän minskar.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna

1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts

i reservation 5.

6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Vi anser att stort avseende bör fästas vid den kritik mot förslaget i denna

del som kommit från Riksdagens ombudmän. Frågan om hur rätten skall vara

sammansatt vid avgörande av mål är av utomordentligt stor betydelse för

allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Vi inser naturligtvis att den

enskilde domaren måste kunna anförtros att fatta viktiga beslut som gäller

målets handläggning. Detta ställningstagande bygger dock på förutsättningen

att de regler som skall tillämpas är avfattade på ett sätt som inte lämnar

utrymme för tvivel när det gäller domarens möjligheter att tillämpa dem på ett

riktigt sätt. Enligt vår mening ger den föreslagna generella regeln alltför

stor makt åt den enskilde domaren.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna

1996/97:Ju29 delvis och 1996/97:Ju32 yrkande 2 godkänner vad som anförts

i reservation 6.

7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna

(mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna

i underrätterna

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,

2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 8 § och

3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 §,

dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets

förslag betecknade lydelsen, och

4) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b § med den

ändringen att lagrummet ges den i bilaga 3 såsom Reservantens förslag

betecknade lydelsen,

dels avslår regeringens förslag till

5) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 a och 18 §§,

6) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,

7) lag om ändring i föräldrabalken,

8) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

9) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

10) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och

11) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.,

8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna

(mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna

i underrätterna

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,

2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och

3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 §,

dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets

förslag betecknade lydelsen,

dels avslår regeringens förslag till

4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 a och 18 §§,

5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,

6) lag om ändring i föräldrabalken,

7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och

10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.,

9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i underrätterna

(mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3 och 4

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Jag anser att regeringens förslag inte går tillräckligt långt när det gäller

att tillgodose intresset av att kunna förstärka tingsrättens och länsrättens

sammansättning. Regeringen bör enligt min mening återkomma med förslag som i

bättre utsträckning tillgodoser dessa intressen. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. I avvaktan på ett nytt förslag godtar jag

utskottets förslag till lagreglering.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna

i underrätterna

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 14 kap. 17 §,

2) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 1 kap. 3 b och 8 §§ och

3) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 §,

dock med den ändringen att lagrummen ges den i bilaga 2 såsom Utskottets

förslag betecknade lydelsen,

dels antar regeringens förslag till

4) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

såvitt avser 17 a och 18 §§,

dels avslår regeringens förslag till

5) lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser 18 kap. 4 a §,

6) lag om ändring i föräldrabalken,

7) lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

8) lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

9) lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud och

10) lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 9.

10. Domförhet i hovrätt (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi anser i och för sig att domförhetsreglerna i hovrätt kan behöva ses över i

syfte att åstadkomma en rationell och effektiv handläggning. Det pågår dock

ett omfattande reformarbete och eftersom resultatet av det ännu inte

föreligger är det enligt vår mening för tidigt att ta ställning till olika

enskildheter i det nu framlagda förslaget. Regeringen bör därför återkomma

till riksdagen med förslag i denna del i samband med att resultatet av övrigt

reformarbete redovisas. Vad vi nu uttalat med anledning av motion Ju27 i nu

behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande domförhet i hovrätt

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju27 yrkande 1 delvis dels

avslår regeringens förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt

avser 14 kap. 18 § och lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 2

kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 10.

11. En nämndemannautredning (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl

(m), Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vår mening bör frågan om nämndemännens medverkan i dömandet ses i

belysning av det reformarbete som för närvarande pågår inom rättsväsendet. Det

finns en rad frågor som gäller nämndemännens ställning i framtidens

rättsväsende.

För det första gäller det nämndemännens medverkan i hovrätten. 1993 års

domarutredning avstod från att ta ställning i frågan med hänvisning till att

Hovrättsprocessutredningen då ännu inte lagt fram sitt betänkande. När nu det

skett och inte heller den utredningen tagit upp frågan finns det anledning -

särskilt mot bakgrund av att hovrättsprocessen i framtiden kan antas bli en

renodlad överprövningsprocess - att överväga frågan om nämndemän bör medverka

i hovrätten. Om tyngdpunkten skall ligga i tingsrätten bör domstolsväsendets

resurser fördelas med den utgångspunkten. Mot den bakgrunden är det angeläget

att utreda om det behövs nämndemän i hovrätten.

För det andra kan det mot bakgrund av vad som sagts i det föregående om

nämndemännens medverkan i hovrätt sättas i fråga om motivet för nämndemännens

individuella rösträtt i tingsrätt förlorat sin tyngd. Även denna fråga bör

alltså utredas.

För det tredje kan vi konstatera att de förslag som propositionen innehåller

bl.a. syftar till att förbättra möjligheterna till rekrytering av nämndemän.

Enligt vår mening är dock förslagen i det hänseendet otillräckliga.

Rekryteringen måste ske på ett sätt som gagnar en allsidig sammansättning.

Medelåldern är enligt vår uppfattning för hög bland de svenska nämndemännen.

Frågan bör därför övervägas på nytt. Det ankommer på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder.

Vad vi uttalat med anledning av motionerna Ju26, Ju27 och Ju28 i nu

behandlade delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande en nämndemannautredning

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju26 yrkande 2,

1996/97:Ju27 yrkandena 2-4 och 1996/97:Ju28 yrkandena 4 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts reservation 11.

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 14 kap. |

| 17 § |

-------------------------------------------------------

|Vid huvudförhandling i | Vid huvudförhandling i|

|äktenskapsmål och mål om |äktenskapsmål och mål om|

|underhåll skall |underhåll skall|

|tingsrätten bestå av en |tingsrätten bestå av en|

|lagfaren domare och två |lagfaren domare och tre|

|nämndemän, om annat inte |nämndemän, om annat inte|

|följer av 1 kap. 3 a § |följer av 1 kap. 3 a §|

|andra och tredje styckena |andra och tredje styckena|

|rättegångsbalken. Denna |rättegångsbalken. Denna|

|regel gäller även för |regel gäller även för|

|andra mål som handläggs i |andra mål som handläggs i|

|samma rättegång. |samma rättegång. |

| Om en av nämndemännen | Om en av nämndemännen|

|får förhinder sedan |får förhinder sedan|

|huvudförhandlingen har |huvudförhandlingen har|

|påbörjats, är rätten |påbörjats, är rätten|

|domför med en lagfaren |domför med en lagfaren|

|domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.|

| Om det finns skäl för | Om det finns skäl för|

|det, får antalet lagfarna |det, får antalet lagfarna|

|domare utökas med en |domare utökas med en|

|utöver vad som följer av |utöver vad som följer av|

|första stycket. Utökas |första stycket. Detsamma|

|antalet lagfarna domare |gäller i fråga om antalet|

|skall också antalet |nämndemän. Om någon eller|

|nämndemän utökas med en. |några av ledamöterna får|

|Om någon eller några av |förhinder sedan|

|ledamöterna får förhinder |huvudförhandlingen har|

|sedan huvudförhandlingen |påbörjats, gäller andra|

|har påbörjats, gäller |stycket i fråga om|

|andra stycket i fråga om |domförhet. |

|domförhet. Rätten får dock | |

|inte bestå av fler | |

|lagfarna domare än | |

|nämndemän. | |

--------------------------------------------------------

|När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden|

|vid överläggning redogöra för omständigheterna i målet|

|och innehållet i gällande rätt. Vid omröstning skall|

|först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin|

|mening. I övrigt gäller bestämmelserna i|

|rättegångsbalken om överläggning och omröstning i|

|tvistemål. |

--------------------------------------------------------

2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 1 kap. |

| 3 b § |

-------------------------------------------------------

|Tingsrätten skall vid | Tingsrätten skall vid|

|huvudförhandling i |huvudförhandling i|

|brottmål bestå av en |brottmål bestå av en|

|lagfaren domare och två |lagfaren domare och tre|

|nämndemän. Om en av |nämndemän. Om en av|

|nämndemännen får förhinder |nämndemännen får förhinder|

|sedan huvudförhandlingen |sedan huvudförhandlingen|

|har påbörjats, är rätten |har påbörjats, är rätten|

|domför med en lagfaren |domför med en lagfaren|

|domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.|

--------------------------------------------------------

|Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är|

|föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i|

|högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,|

|om det inte finns anledning att döma till annan påföljd|

|än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.|

-------------------------------------------------------

|Om det finns skäl för det, | Om det finns skäl för|

|får antalet lagfarna |det, får antalet lagfarna|

|domare utökas med en |domare utökas med en|

|utöver vad som följer av |utöver vad som följer av|

|första stycket. Utökas |första stycket. Detsamma|

|antalet lagfarna domare |gäller i fråga om antalet|

|skall också antalet |nämndemän. Om någon eller|

|nämndemän utökas med en. |några av ledamöterna får|

|Om någon eller några av |förhinder sedan|

|ledamöterna får förhinder |huvudförhandlingen har|

|sedan huvudförhandlingen |påbörjats gäller första|

|har påbörjats gäller |stycket andra meningen i|

|första stycket andra |fråga om domförhet. |

|meningen i fråga om | |

|domförhet. Rätten får dock | |

|inte bestå av fler | |

|lagfarna domare än | |

|nämndemän. | |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 8 § |

--------------------------------------------------------

|Utöver vad som följer av 3 b § får, vid prövning av|

|vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om|

|allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller|

|skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse,|

|såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller|

|tillsammans, |

| 1. en person som förordnats som ekonomisk expert|

|enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild|

|fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska|

|förhållanden, |

| 2. en person som är eller har varit lagfaren domare i|

|allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av|

|särskild fackkunskap inom rätten i fråga om|

|skatterättsliga förhållanden |

-------------------------------------------------------

|Deltar särskild ledamot | Om någon eller några av|

|vid huvudförhandlingen, |rättens ledamöter får|

|skall rätten utöver vad |förhinder sedan|

|som gäller enligt 3 b § |huvudförhandlingen har|

|första stycket första |påbörjats, gäller 3 b §|

|meningen, utökas med en |första stycket andra|

|nämndeman. Om någon eller |meningen i fråga om|

|några av rättens ledamöter |domförhet. Rätten får dock|

|får förhinder sedan |inte bestå av fler|

|huvudförhandlingen har |lagfarna domare än|

|påbörjats, gäller 3 b § |nämndemän. |

|första stycket andra | |

|meningen i fråga om | |

| | |

| | |

|domförhet. Rätten får dock | |

|inte bestå av fler | |

|lagfarna domare än | |

|nämndemän. | |

-------------------------------------------------------

3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 17 § |

-------------------------------------------------------

|Länsrätt är domför med en | Länsrätt är domför med|

|lagfaren domare och två |en lagfaren domare och tre|

|nämndemän, om inte annat |nämndemän, om inte annat|

|följer av 17 a eller 18 §. |följer av 17 a eller 18 §.|

|Om en av nämndemännen får |Om en av nämndemännen får|

|förhinder sedan |förhinder sedan|

|handläggningen har |handläggningen har|

|påbörjats, är rätten |påbörjats, är rätten|

|domför med en lagfaren |domför med en lagfaren|

|domare och en nämndeman. |domare och två nämndemän.|

| | Om det finns särskilda|

| Om det finns särskilda |skäl med hänsyn till|

|skäl med hänsyn till |målets omfattning eller|

|målets omfattning eller |svårighetsgrad, får|

|svårighetsgrad, får |antalet lagfarna domare|

|antalet lagfarna domare |utökas med en utöver vad|

|utökas med en utöver vad |som följer av första|

|som följer av första |stycket. Detsamma gäller i|

|stycket. Utökas antalet |fråga om antalet|

|lagfarna domare skall |nämndemän. Om någon eller|

|också antalet nämndemän |några av ledamöterna får|

|utökas med en. Om någon |förhinder sedan|

|eller några av ledamöterna |handläggningen har|

|får förhinder sedan |påbörjats gäller första|

|handläggningen påbörjats |stycket andra meningen i|

|gäller första stycket |fråga om domförhet. |

|andra meningen i fråga om | |

|domförhet. Rätten får dock | |

|inte bestå av fler | |

|lagfarna domare än | |

|nämndemän. | |

--------------------------------------------------------

|Om domförhet vid behandling av mål om|

|fastighetstaxering finns, förutom i 18 §, bestämmelser|

|i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). |

|Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer|

|skall fastställa hur många nämndemän som skall finnas i|

|varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten|

|fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter|

|samråd med dem. |

--------------------------------------------------------

4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

| till 33 § |

--------------------------------------------------------

3.[2] Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med

övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för

den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats

utom sin vanliga verksamhetsort.

-------------------------------------------------------

| D e n v a n l i g a v | D e n v a n l i g a v|

|e r k s a m- |e r k s a m- |

|h e t s o r t e n utgörs |h e t s o r t e n utgörs|

|av ett område inom ett |av ett område inom ett|

|avstånd av 50 kilometer |avstånd av 50 kilometer|

|från den skattskyldiges |från den skattskyldiges|

|tjänsteställe. Med vanlig |tjänsteställe. Med vanlig|

|verksamhetsort likställs |verksamhetsort likställs|

|ett område inom ett |ett område inom ett|

|avstånd av 50 kilometer |avstånd av 50 kilometer|

|från den skattskyldiges |från den skattskyldiges|

|bostad. T j ä n s t e s t |bostad. T j ä n s t e s t|

|ä l l e är den plats där |ä l l e är den plats där|

|en arbetstagare fullgör |en arbetstagare fullgör|

|huvuddelen av sitt arbete. |huvuddelen av sitt arbete.|

|Om detta sker under |Om detta sker under|

|förflyttning eller på |förflyttning eller på|

|arbetsplatser som hela |arbetsplatser som hela|

|tiden växlar, anses som |tiden växlar, anses som|

|tjänsteställe i regel den |tjänsteställe i regel den|

|plats där arbetstagaren |plats där arbetstagaren|

|fullgör en del av sitt |fullgör en del av sitt|

|arbete, såsom att hämta |arbete, såsom att hämta|

|och lämna arbetsmaterial |och lämna arbetsmaterial|

|eller utföra förberedande |eller utföra förberedande|

|och avslutande |och avslutande|

|arbetsuppgifter. Om |arbetsuppgifter. Om|

|arbetet på varje |arbetet på varje|

|arbetsplats pågår |arbetsplats pågår|

|begränsad tid enligt de |begränsad tid enligt de|

|villkor som gäller för |villkor som gäller för|

|vissa arbetstagare inom |vissa arbetstagare inom|

|byggnads- och |byggnads- och|

|anläggningsbranschen eller |anläggningsbranschen eller|

|därmed jämförliga |därmed jämförliga|

|branscher skall den |branscher skall den|

|skattskyldiges bostad |skattskyldiges bostad|

|anses som tjänsteställe. |anses som tjänsteställe.|

|För reservofficerare skall |För reservofficerare skall|

|bostaden anses som |bostaden anses som|

|tjänsteställe. En |tjänsteställe. Detsamma|

|skattskyldig som under |skall gälla för nämndemän,|

|begränsad tid arbetar vid |jurymän och andra liknande|

|någon av Europeiska |uppdragstagare i allmän|

|unionens institutioner |domstol, allmän|

|eller organ eller vid |förvaltningsdomstol, |

|Europaskolorna men får den |hyresnämnd eller|

|huvudsakliga delen av |arrendenämnd. En|

|lönen för arbetet från |skattskyldig som under|

|annan arbetsgivare skall, |begränsad tid arbetar vid|

|under längst tre år, anses |någon av Europeiska|

|ha sitt tjänsteställe hos |unionens institutioner|

|den arbetsgivare som |eller organ eller vid|

|betalar den huvudsakliga |Europaskolorna men får den|

|delen av lönen, om den |huvudsakliga delen av|

|skattskyldige begär det. |lönen för arbetet från|

|Om bostaden på arbetsorten |annan arbetsgivare skall,|

|är tillfällig och beror |under längst tre år, anses|

|enbart på |ha sitt tjänsteställe hos|

|tjänsteutövningen, skall |den arbetsgivare som|

|den inte anses som sådan |betalar den huvudsakliga|

|bostad som avses i andra |delen av lönen, om den|

|meningen, under |skattskyldige begär det.|

|förutsättning att den |Om bostaden på arbetsorten|

|skattskyldige har annan |är tillfällig och beror|

|permanent bostad. |enbart på|

| |tjänsteutövningen, skall|

| |den inte anses som sådan|

| |bostad som avses i andra|

| |meningen, under|

| |förutsättning att den|

| |skattskyldige har annan|

| |permanent bostad. |

-------------------------------------------------------

Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkostnad för

måltider samt diverse småutgifter.

Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka

kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar den

skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande

den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för

resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det för

beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt maximibelopp) och

för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp.

Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och

visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp

motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i

anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den normala ökningen

i levnadskostnaderna under en dag i respektive förrättningsland (helt

normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt normalbelopp. Helt

normalbelopp avser kostnadsökning för frukost, för lunch och middag bestående

av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter under varje

hel dag som har tagits i anspråk för resan. Föreligger särskilda skäl får

normalbeloppet avse kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre

standard. Uppehåller sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än

ett land bestäms det högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där

han har uppehållit sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00).

Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00 och

hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses avresedag

om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om resan har

avslutats kl. 19.00 eller tidigare.

Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit

förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit större än

avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde stycket, skall

utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda anställning under

beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under

förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort i en och samma

anställning varit större än avdrag som beräknats enligt femte stycket, får

kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig.

Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka

kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft

sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt schablon

med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt schablon med

ett halvt normalbelopp per dag.

Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den faktiska

utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag med

belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren

(nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid förrättning inom

riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket ett halvt

normalbelopp per natt.

Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt

denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn

härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna

transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.

När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma

ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och

beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses

bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort

under minst fyra veckor.

Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den

huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne.

**FOOTNOTES**

[2]:4 Senaste lydelse 1996:651.

5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

19 §

Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.

Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslut innebär att nämnden

prövat

1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §,

2. en fråga som gäller rättshjälp, eller

3. en fråga som avses i 15 §.

-------------------------------------------------------

| Andra beslut av nämnden | Andra beslut av nämnden|

|får överklagas endast i |får överklagas endast i|

|samband med överklagande |samband med överklagande|

|av särskilt beslut. |av ett slutligt beslut. |

-------------------------------------------------------

Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom.

6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

37 §

Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i

samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs.

Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen

1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller en

invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller

beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i

övrigt beslutat tills vidare rörande saken,

4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför

domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild

påföljd för honom eller henne,

5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförordningen

eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av

synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör,

6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person eller

egendom eller om någon annan liknande åtgärd,

7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa

föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att

någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,

-------------------------------------------------------

| 8. beslutat i en fråga | 8. beslutat i en fråga|

|som gäller någons |som gäller ersättning för|

|medverkan i ärendet eller |någons medverkan i ärendet|

| |eller |

-------------------------------------------------------

9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp

enligt rättshjälpslagen (1996:1619).

Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller

till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar

avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.

7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 26 § |

-------------------------------------------------------

|I fråga om omröstning i | I fråga om omröstning i|

|allmän förvaltningsdomstol |allmän förvaltningsdomstol|

|gäller bestämmelserna i 16 |gäller bestämmelserna i 16|

|och 29 kap. |och 29 kap.|

|rättegångsbalken om |rättegångsbalken om|

|omröstning i hovrätt i |omröstning i tillämpliga|

|tillämpliga delar. |delar. |

-------------------------------------------------------

___________

Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.

Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken

-------------------------------------------------------

|Utskottets förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 1 kap. |

| 3 b § |

-------------------------------------------------------

|Tingsrätten skall vid | Tingsrätten skall vid|

|huvudförhandling i |huvudförhandling i|

|brottmål bestå av en |brottmål bestå av en|

|lagfaren domare och tre |lagfaren domare och tre|

|nämndemän. Om en av |nämndemän. I mål om åtal|

|nämndemännen får förhinder |för brott, för vilket inte|

|sedan huvudförhandlingen |är stadgat lindrigare|

|har påbörjats, är rätten |straff än fängelse i två|

|domför med en lagfaren |år, skall rätten dock|

|domare och två nämndemän. |bestå av en lagfaren|

| |domare och fem nämndemän.|

| |Om en av nämndemännen får|

| |förhinder sedan|

| |huvudförhandlingen har|

| |påbörjats, är rätten|

| |domför med en lagfaren|

| |domare och två nämndemän|

| |eller, i mål som avses i|

| |andra meningen, med en|

| |lagfaren domare och fyra|

| |nämndemän. |

--------------------------------------------------------

|Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är|

|föreskrivet svårare straff än böter eller fängelse i|

|högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän,|

|om det inte finns anledning att döma till annan påföljd|

|än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.|

| Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna|

|domare utökas med en utöver vad som följer av första|

|stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.|

|Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan|

|huvudförhandlingen har påbörjats gäller första stycket|

|andra meningen i fråga om domförhet. |

--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motioner som väckts med anledning av propositionen..2

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 19963

Utskottet.............................................4

Inledning...........................................4

Ärendet...........................................4

Beredningsunderlaget............................4

Lagrådets yttrande..............................4

Allmänt om nämndemän..............................5

Propositionens huvudsakliga innehåll................6

Överväganden........................................6

Sammansättnings- och domförhetsregler i underrätterna6

Inledning.......................................6

Antalet nämndemän...............................7

Den s.k. stora nämnden..........................9

Förstärkt sammansättning i tingsrätt...........10

Förstärkt sammansättning i länsrätt............11

Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt.......12

Domförhet i hovrätt..............................13

Nämndemannafrågor................................14

Nämndemännens ekonomiska villkor...............14

Utredningar om nämndemän.......................15

Övrigt...........................................15

Hemställan.........................................16

Reservationer........................................18

1. Avslag på propositionen såvitt avser sammansättnings- och

domförhetsreglerna i underrätterna (mom. 1)

18

2. Den s.k. stora nämnden (mom. 3).................19

3. Förstärkt sammansättning i tingsrätt (mom. 4)...19

4. Förstärkt sammansättning i länsrätt (mom. 5)....19

5. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20

6. Utvidgad ensamdomarbehörighet i länsrätt (mom. 6)20

7. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i

underrätterna (mom. 7)

21

8. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i

underrätterna (mom. 7)

21

9. Lagregleringen av sammansättnings- och domförhetsreglerna i

underrätterna (mom. 7)

22

10. Domförhet i hovrätt (mom. 8)...................23

11. En nämndemannautredning (mom. 11)..............23

Bilagor

1. Regeringens lagförslag..........................25

2. Utskottets lagförslag...........................47

1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i äktenskapsbalken

47

2. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken

48

3. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

50

4. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

51

5. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:1639) om ändring i lagen (1976:839) om Statens

va-nämnd

54

6. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:1653) om ändring i lagen (1996:242) om

domstolsärenden

55

7. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar

56

3. Reservantens förslag till ändring i utskottets förslag till lag om

ändring i rättegångsbalken

57