Bet. 1996/97:JuU19

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU19

Övergrepp i rättssak

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om skärpning av

straff för övergrepp i rättssak. Förslaget innebär att straffmaximum för

normalgraden av brottet höjs från ett till två års fängelse. För grovt brott

höjs straffminimum från sex månader till ett års fängelse och straffmaximum

från fyra till sex års fängelse. Utskottet avstyrker två motioner som väckts

med anledning av förslaget och ett motionsyrkande väckt under den allmänna

motionstiden år 1996; samtliga yrkanden innebär ytterligare skärpningar av

straffskalan. I denna del finns två reservationer (m och kd samt c). Vidare

behandlas i betänkandet ett antal motionsyrkanden som väckts under den

allmänna motionstiden år 1996 och som rör olika åtgärder till skydd för

målsägande och vittnen. Utskottet avstyrker bifall till dessa motioner med

hänvisning till det rådande beredningsläget. I denna del finns tre

reservationer (c och mp, c samt fp) och ett särskilt yttrande (c).

Propositionen

I proposition 1996/97:135 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i brottsbalken.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:Ju34 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

om ändring i den av regeringen föreslagna lydelsen av 17 kap. 10 §

brottsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju35 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag,

2. att riksdagen beslutar om ändring av 17 kap. 10 § brottsbalken i enlighet

med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1996/97:Ju218 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av ett särskilt paket för vittnesskydd.

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trygghetsplaner på domstolar,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fängelsestraff för övergrepp i rättssak,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förundersökningskungörelsen,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om permanent identitetsbyte,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flyttkostnader för hotade personer.

1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas.

Utskottet

Bakgrund

Den dåvarande justitieministern beslutade den 15 september 1994 att låta

undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för vittnen och måls-

ägande i domstol och lämna förslag till åtgärder (Ju 1994:J).

Uppdraget redovisades i departementspromemorian Vittnen och målsägande i

domstol (Ds 1995:1) som har remissbehandlats. I departementspromemorian lämnas

en rad förslag till åtgärder för att förbättra förhållandena för vittnen och

målsägande. Flera av dessa bereds i Justitiedepartementet.

Brottsofferutredningen (dir. 1995:94) har i uppdrag att bl.a. undersöka frågor

om skyddet för vittnen och målsägande. I den nu aktuella propositionen

behandlas endast förslaget att skärpa straffskalan för övergrepp i rättssak.

Regeringen gav genom beslut den 28 mars 1996 i uppdrag till Riksåklagaren,

Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen att remittera rapporten Ökat skydd för

anställda inom domstolarna och åklagarväsendet (Åklagarväsendet rapport

1995:7) till åklagarmyndigheter, domstolar respektive polismyndigheter. Vidare

uppdrog regeringen åt Riksåklagaren att i samverkan med Domstolsverket och

Rikspolisstyrelsen sammanställa synpunkterna från remissförfarandet. Uppdraget

redovisades till regeringen den 29 oktober 1996. I remissammanställningen

berörs bl.a. frågan om straffskalans utformning för övergrepp i rättssak.

Departementspromemorian och i den nyssnämnda rapporten inkomna synpunkter

ligger till grund för förslaget i propositionen.

Gällande rätt

Straffbestämmelsen för övergrepp i rättssak finns i 17 kap. 10 § brottsbalken.

Avsikten med bestämmelsen är att ge särskilt straffrättsligt skydd för

intresset att den som utför talan eller avger utsaga vid domstol eller

myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt.

För övergrepp i rättssak döms den som uppsåtligen med våld eller hot om våld

angriper någon för att denne hos en domstol eller någon annan myndighet gjort

en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en

utsaga eller för att hindra honom från en sådan åtgärd. Detsamma gäller den

som med någon annan gärning som medför lidande, skada eller olägenhet eller

med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål

eller annars avgett en utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra

honom från att avge en sådan utsaga.

Straffskalan är för normalgraden av brottet böter eller fängelse i högst ett

år och för grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att straffet för brottet övergrepp i rättssak skärps.

Förslaget innebär att straffmaximum för normalgraden av brottet höjs från

ett till två års fängelse. För grovt brott föreslås straffminimum höjt från

sex månader till ett års fängelse och straffmaximum höjt från fyra till sex

års fängelse.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Överväganden

Straffskalan för övergrepp i rättssak

Vid vissa former av allvarlig brottslighet har angrepp på rättssystemet i form

av hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast satts i

system. Vid utredning och lagföring av brottslighet med anknytning till

kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade övergrepp av

sådant slag förekommit. Också i samband med grov narkotikabrottslighet och

annan organiserad brottslighet har sådant hot och våld ökat.

Det är uppenbart att rättssystemet är sårbart för den typen av angrepp. En

rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten medverkar

vid utredningen av brott. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till

tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till

rättsordningen. En utveckling i denna riktning kan ytterst leda till att vissa

grupper finner att det lönar sig att systematiskt sabotera och blockera

rättssystemet. Härigenom kan förutsättningarna för att lagföra allvarlig

brottslighet minska dramatiskt.

För att rättsordningen inte skall hotas är det av vikt att de som medverkar

i rättsprocessen skyddas mot olika former av övergrepp. Bestämmelsen i 17 kap.

10 § brottsbalken om övergrepp i rättssak är av central betydelse för detta

skydd. Mot bakgrund av den här angivna utvecklingen framstår en skärpt syn på

detta brott som motiverad. Utskottet kan alltså redan här konstatera att

utskottet ställer sig positivt till regeringsförslagets inriktning.

I motion Ju35 (m) föreslås att straffmaximum för normalgraden av brottet

skall höjas till fängelse fyra år och att straffskalan för grovt brott skall

höjas till fängelse i lägst två och högst åtta år. Syftet är att övergrepp i

rättssak skall tillmätas samma straffvärde som mened.

Då brottsbalken trädde i kraft var straffskalan för övergrepp i rättssak

böter eller fängelse i högst två år. Den särskilda straffskalan vid grovt

brott tillkom år 1982, och för grovt brott stadgades då fängelse i högst fyra

år. Straffskalan fick sin nuvarande utformning den 1 juli 1993. Den blev då

för normalgraden av brottet böter eller fängelse i högst ett år och för grovt

brott fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Dessa ändringar innebar

bl.a. en sänkning av straffmaximum för normalgraden av brottet, vilket syftade

till att minska överlappningen av straffskalorna.

Straffskalan för mened i 15 kap. 1 § brottsbalken har varit oförändrad sedan

brottsbalkens tillkomst. För normalgraden av brottet stadgas fängelse i högst

fyra år och för grovt brott i lägst två och högst åtta år. Är brottet ringa

döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den nu föreslagna höjningen av straffmaximum för övergrepp i rättssak

innebär att straffvärdet för denna brottstyp närmar sig straffvärdet för

mened. Ändringen medför att straffmaximum för övergrepp i rättssak

sammanfaller med vad som gäller för grovt olaga tvång enligt 4 kap. 4 § andra

stycket brottsbalken och kommer att överstiga straffmaximum för grovt olaga

hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, för vilket brott

straffmaximum är fängelse i högst fyra år. Med hänsyn till det intresse som

bestämmelsen om övergrepp i rättssak är avsedd att skydda anser utskottet, i

likhet med regeringen, att de nu angivna effekterna av förslagen framstår som

väl motiverade. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju35.

I motion Ju34 (c) och Ju903 (c) yrkas att regeringens förslag skall godtas

med den justeringen att bötesstraffet utmönstras ur straffskalan. Syftet är

att övergrepp i rättssak i princip alltid skall leda till ett fängelsestraff.

Straffen för övergrepp i rättssak varierar avsevärt, från böter till långa

fängelsestraff. Detta speglar det förhållandet att straffvärdet av brottet kan

vara mycket olika. Enligt utskottets mening måste det därför även

fortsättningsvis finnas en möjlighet att bestämma påföljden till böter i de

fall där straffvärdet inte är så högt att ett fängelsestraff bör följa på

brottet.

I sammanhanget bör också nämnas att det av påföljdspraxis framgår att

domstolarna i stor utsträckning väljer fängelse som påföljd när straffvärdet

av brottet ligger över böter. Villkorlig dom och skyddstillsyn väljs således i

endast ringa utsträckning som påföljd. Härav kan dras slutsatsen att övergrepp

i rättssak är en brottstyp vars art ofta talar för fängelsepåföljd. Någon

ändring av detta förhållande är inte avsedd.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju34 och Ju903 i denna del.

Utskottet tillstyrker alltså, som redan framgått, regeringens förslag. I

detta sammanhang vill utskottet understryka att avsikten inte är att påverka

den nyanserade straffmätning efter brottets straffvärde som förekommer i dag.

Tvärtom bör straffskalans utvidgning kunna medföra förutsättningar för

ytterligare nyansering vid påföljdsbestämningen. Det bör dock samtidigt

understrykas att de nu företagna förändringarna skall ses som en generell

uppgradering av straffvärdet för brott av förevarande slag. Detta bör leda

till generellt något strängare straff för dessa brott. En sådan förändring

torde ha relativt liten betydelse för brott som hittills ansetts ligga på

bötesnivå, medan en mer markerad uppjustering av straffvärdet av mer

allvarliga former av övergrepp i rättssak bör komma till stånd. Även

fortsättningsvis bör dock straffskalan för grovt brott reserveras för fall när

gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet och betydande men för det

allmänna eller någon enskild har uppkommit eller riskerat att uppkomma till

följd av gärningen (se prop. 1981/82:141 s. 34 f).

Trygghetsplaner vid domstol

I motion Ju903 yrkas att domstolarna skall utarbeta trygghetsplaner över

åtgärder som skall vidtas för att tillgodose målsägandes och vittnens behov av

trygghet vid rättegången. Som exempel nämns eget väntrum och rutiner för ett

gott mottagande av målsägande och vittnen.

I promemorian Vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1) diskuteras bl.a.

hur domstolsmiljön skall kunna göras mer anpassad för målsägande och vittnen.

Det bör enligt promemorian inte vara obligatoriskt för domstolarna att inrätta

särskilda väntrum för målsägande och vittnen i de nuvarande

domstolsbyggnaderna. När domstolsbyggnader byggs om bör man dock ägna frågan

uppmärksamhet. Tills vidare bör enligt promemorian domstolarna ha beredskap

för att ordna ett särskilt väntrum när behovet uppstår. Även frågan om

bemötande av målsägande och vittnen tas upp i promemorian.

De berörda frågorna är aktuella i Brottsofferutredningen. Det finns enligt

utskottets mening inte anledning att nu ta något initiativ i frågan. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju903 i nu behandlad del.

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen

Under den allmänna motionstiden år 1996 har det framställts ett antal

motionsyrkanden om att olika åtgärder skall vidtas för att stärka skyddet för

vittnen mot att utsättas för hot och våld. I motion Ju218 (fp) begärs ett

särskilt paket med administrativa åtgärder för vittnesskydd så att man snabbt

skall kunna ordna namnbyte, ny bostad, m.m. I motion Ju903 (c) yrkas att det i

förundersökningskungörelsen skall tas in en bestämmelse om att polisen alltid

skall ange om en hotbild föreligger i syfte att underlätta bedömningen av

behovet av skyddsåtgärder, att frågan om möjlighet till permanent

identitetsbyte i stället för fingerade personuppgifter bör övervägas och att

samhället bör stödja hotade personer genom att hjälpa dem med flyttkostnader.

Slutligen föreslås i motion A806 att möjligheten att ge brottsoffer en skyddad

identitet bör stärkas.

Frågan om åtgärder till skydd för målsägande och vittnen har tidigare vid

flera tillfällen behandlats i utskottet (senast i bet. 1995/96:JuU14 s. 3 f).

Våren 1995 tog riksdagen, efter ett initiativ från utskottet, ställning för

ett tillkännagivande om behovet av en utvärdering av åtgärderna för att stärka

brottsoffrens ställning (1994/95:JuU13 s. 18 f, rskr. 261). Med anledning

härav tillsatte regeringen i juni 1995 en utredning, Brottsofferutredningen

(dir. 1995:94), med uppgift att utvärdera åtgärderna på brottsofferområdet och

redovisa förslag till förändringar av lagstiftningen och andra åtgärder som

kan vara befogade.

I utredningens direktiv anförs beträffande hot mot målsägande och vittnen

att sådana hot utgör ett allvarligt hinder för en fungerande rättskipning.

Utredningen skall undersöka om omfattningen av hot mot vittnen m.fl. har ökat

och om någon förändring har skett när det gäller arten av de hot som

förekommer. I uppdraget ingår att undersöka i vilken omfattning de problem som

finns skulle kunna lösas med möjlighet till anonymitet för vittnen m.fl. och i

vilken omfattning andra åtgärder krävs. Uppdraget skall redovisas före

utgången av år 1997.

Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att se över lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter samt vissa

frågor med anknytning till folkbokföringslagen (1991:481). Utredningen

överlämnade i april 1996 sitt betänkande Några folkbokföringsfrågor (SOU

1996:68). I betänkandet behandlas frågan om identitetsbyte. Vad gäller frågan

om permanent identitetsbyte konstaterar utredningen att ett sådant bl.a. kan

medföra att skyddsåtgärden kommer att bestå trots att hotet har upphört.

Enligt utredningens mening är detta till nackdel både för den enskilde,

myndigheterna och tredje man. Utredningen har bedömt att det nuvarande

tidsbestämda identitetsbytet bör behållas. Om det behövs kan identitetsbyte

efter förnyad prövning medges för mer än en period. Förslaget bereds nu i

Finansdepartementet.

Mot bakgrund av det arbete som pågår behövs enligt utskottets mening inte

något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna Ju218, Ju903

och A806 i nu aktuella delar. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:135 och med avslag på

motionerna 1996/97:Ju34, 1996/97:Ju35 och 1996/97:Ju903 yrkande 33 antar

regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken,

res. 1 (m, kd)

res. 2 (c)

2. beträffande trygghetsplaner vid domstol

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 29,

res. 3 (c, mp)

3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och

vittnen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju218 yrkande 3, 1996/97: Ju903

yrkandena 34-36 samt 1996/97:A806 yrkande 13.

res. 4 (c)

res. 5 (fp)

Stockholm den 22 april 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c),

Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf

Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Cinnika Beiming (s).

Reservationer

1. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)

och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi delar regeringens uppfattning att statsmakterna kraftfullt måste markera

mot brottet övergrepp i rättssak. Sambandet mellan organiserad grov

brottslighet och ökningen av antalet fall där vittnen utsatts för våld eller

hot om våld framstår allt tydligare. Den rädsla som många medborgare i dag

känner för att vittna mot t.ex. medlemmar av kriminella motorcykelgäng som

misstänks för brott måste tas på största allvar. I annat fall riskerar vi att

kriminella som valt att leva utanför lagen kommer att uppfatta sig själva som

segrare över systemet samtidigt som de människor som råkar ut för deras hot

och repressalier kommer att känna sig svikna av rättssamhället.

Vi anser att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika högt som

straffvärdet för mened. Båda brotten utgör allvarliga angrepp på såväl

rättssamhället som enskilda. Vid övergrepp i rättssak utsätts den enskilde för

repressalier eller hot om sådana i syfte att förmå honom eller henne att tiga

om t.ex. ett begånget brott. Mened kan i värsta fall innebära att en

medborgare blir oskyldigt dömd för ett allvarligt brott eller att ett

brottsoffer går miste om skadestånd då gärningsmannen felaktigt friats från

ansvar för brott. I båda fallen hotas rättssäkerheten och förutsättningarna

för att skipa rätt. Övergrepp i rättssak och mened tillhör således samma art

av brott och bör bedömas lika i ljuset av den utveckling som har föranlett

propositionen.

Mot denna bakgrund anser vi att övergrepp i rättssak och mened bör tillmätas

samma straffvärde. Härmed uppnås en klar och otvetydig uppgradering av brottet

övergrepp i rättssak som i enlighet med vad som anförs i motion Ju35 bättre

torde avspegla den stränga syn som statsmakten måste ha på angrepp på

rättsordningen, liksom på angrepp på vittnen och målsägande. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagändring. Vad vi nu

anfört med anledning av motion Ju35 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna medan motion Ju34 däremot inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. I avvaktan på ett nytt förslag bör regleringen förbli oförändrad.

Propositionen avstyrks.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:Ju35 yrkande 1 och med

avslag på proposition 1996/97:135 samt motionerna 1996/97:Ju34 och

1996/97:Ju903 yrkande 33 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

brottsbalken, dels med anledning av motion 1996/97:Ju35 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1,

2. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Antalet hot mot målsägande och vittnen har under senare tid ökat, vilket är

mycket allvarligt ur rättssäkerhetsperspektiv. Det finns en risk att om detta

fortsätter att öka så kommer det att bli svårt att få människor att anmäla

brott. Det kommer också att bli än svårare att få människor att vittna.

Centerpartiet välkomnar därför att regeringen nu väljer att skärpa straffen

för övergrepp i rättssak.

Att med våld eller hot om våld angripa någon för att denne gjort en anmälan

eller avlagt vittnesmål i domstol eller vid annan myndighet är ett mycket

allvarligt brott som måste stävjas på ett kraftfullt sätt. Från Centerpartiets

sida har vi därför under lång tid arbetat för att lagstiftningen på området

utformas så att fängelsestraff alltid blir aktuellt vid straffmätningen. Jag

anser därför att den av regeringen föreslagna ändringen i 17 kap. 10 §

brottsbalken bör justeras så att böter utmönstras ur straffskalan. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagändring. Vad jag nu

anfört med anledning av motion Ju34 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Motion Ju35 bör däremot inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande straffskalan för övergrepp i rättssak

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju34 och 1996/97: Ju903

yrkande 33 samt med avslag på motion 1996/97:Ju35 antar det i proposition

1996/97:135 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken med

den ändringen att orden ?böter eller? tas bort,

3. Trygghetsplaner vid domstol (mom. 2)

Ingbritt Irhammar (c) och Kia Andreasson (mp) anför:

Ofta kan det kännas obehagligt för ett brottsoffer att tvingas möta

gärningsmannen i väntan på rättegång i domstolen. Målsäganden bör därför kunna

erbjudas ett eget väntrum, och vid varje domstol bör det finnas rutiner för

ett gott mottagande för målsägande och vittnen. Domstolarna bör utarbeta

trygghetsplaner över de åtgärder som skall vidtas för att tillgodose dessa

behov. Frågan har behandlats i departementspromemorian Vittnen och måls-ägande

i domstol (Ds 1995:1). Det är nu hög tid att dessa angelägna åtgärder vidtas

på domstolarna. Det får ankomma på regeringen att se till att detta genomförs.

Vad vi med anledning av motion Ju903 i nu behandlad del anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande trygghetsplaner vid domstol

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 29 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3,

4. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Möjligheterna till särbehandling av ett ärende under förundersökning och

rättegång är ett sätt att begränsa en hotbild. Det bör därför åligga polisen

att under förundersökningen särskilt beakta om en sådan hotbild föreligger

eller kan förväntas föreligga. För att betona detta utredningskrav bör det

övervägas att i förundersökningskungörelsen ta in en bestämmelse om att det

alltid skall anges om en sådan hotbild föreligger. Det ankommer på regeringen

att se till att frågan blir utredd. Vad jag nu anfört med anledning av motion

Ju903 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. När

det gäller motion Ju903 i övrigt samt motionerna Ju218 och A806 i nu aktuella

delar kan den pågående beredningen avvaktas. Dessa yrkanden bör således inte

nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 34 och med

avslag på motionerna 1996/97:Ju218 yrkande 3, 1996/97:Ju903 yrkandena 35

och 36 samt 1996/97:A806 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 4,

5. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)

Siw Persson (fp) anför:

Den oro och rädsla som ett hotat vittne kan känna kan och måste man i

görligaste mån försöka lindra. Detta förutsätter att en mängd praktiska saker

löses på ett enkelt och smidigt sätt. För att ett vittnesskydd skall fungera i

praktiken bör ett särskilt ?paket? med administrativa åtgärder för

vittnesskydd utarbetas. Syftet med ett sådant är att man på ett enkelt sätt

skall kunna ordna namnbyte, ny bostad, m.m. Ett särskilt konto för utgifter

som uppstår på grund av vittnesmålet bör också inrättas. Vad jag nu anfört med

anledning av motion Ju218 i denna del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. När det gäller motionerna Ju903 och A806 i nu aktuella

delar bör däremot den pågående beredningen avvaktas. Dessa yrkanden bör

således inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju218 yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1996/97:Ju903 yrkandena 34-36 och 1996/97:A806 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,

Särskilt yttrande

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Vi måste se mycket allvarligt på den senaste tidens utveckling mot att måls-

äganden och vittnen inte vågar anmäla brott eller yttra sig av fruktan för

repressalier. Samhället måste nu ingripa kraftfullt för att begränsa och om

möjligt förhindra en fortsatt negativ utveckling. De åtgärder som kan vidtas

är inte enbart sådana som riktas mot den som utövar hotet eller våldet utan

även sådana som är till för den som utsätts för hot eller våld.

Under senare år har åtgärder vidtagits för att ge särskilt skydd åt hotade

personer. I folkbokföringen har det införts en markering för särskild

sekretessprövning för att hindra att någon kan använda uppgifterna i syfte att

utöva våld eller hot. En hotad person kan också begära s.k. kvarskrivning på

den gamla folkbokföringsorten vid flyttning eller att bli folkbokförd med

fingerade personuppgifter enligt en lag från år 1991. Dessa regler bör

förbättras. I särskilt utsatta fall bör övervägas om det inte i stället för

fingerade personuppgifter bör ges möjlighet till permanent identitetsbyte.

Sådana särskilda fall kan vara då skyddsbehovet kommer att föreligga under en

lång tidsperiod eller när hotbilden är särskilt allvarlig. Samhället bör även

stödja dessa personer genom att hjälpa dem med flyttkostnader.

Hithörande frågor får prövas när den pågående beredningen avslutats.

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Motioner väckta med anledning av propositionen......1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden.....2

Utskottet.............................................2

Bakgrund............................................2

Gällande rätt.......................................3

Propositionens huvudsakliga innehåll................3

Överväganden........................................3

Straffskalan för övergrepp i rättssak.............3

Trygghetsplaner vid domstol.......................5

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen5

Hemställan..........................................6

Reservationer.........................................7

1. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)...7

2. Straffskalan för övergrepp i rättssak (mom. 1)...8

3. Trygghetsplaner vid domstol (mom. 2).............8

4. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)9

5. Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen (mom. 3)9

Särskilt yttrande....................................10

Övriga åtgärder till skydd för målsägande och vittnen10

Bilaga

Regeringens lagförslag...............................11