Bet. 1996/97:JuU2

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU02

Effektiviseringar inom den summariska processen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1996/97

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

ett regeringsförslag om ändringar i

rättegångsbalken m.m. syftande till att

göra den summariska processen - mål om

betalningsföreläggande och handräckning

hos kronofogdemyndigheterna - mera

kostnadseffektiv. Utskottet tillstyrker

bifall till propositionen.

Propositionen

I proposition 1995/96:211 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att

riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till ändringar i

rättegångsbalken m.m. Lagförslagen, som

granskats av Lagrådet, har fogats till

betänkandet, se bilaga.

Utskottet

Bakgrund m.m.

Summarisk process är benämningen på

handläggning av mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och

handräckning (BfL). Den summariska

processen reformerades genom BfL när

handläggningen av de ifrågavarande målen

den 1 januari 1992 flyttades från

tingsrätterna till

kronofogdemyndigheterna.

Processen går ut på att den som har ett

krav mot någon annan skall kunna få

detta fastställt på ett snabbt, enkelt

och billigt sätt. Förfarandet står öppet

för alla typer av krav i sådana mål där

förlikning om saken är tillåten (s.k.

dispositiva mål) och inleds genom en

ansökan till kronofogdemyndigheten.

En ansökan om betalningsföreläggande

skall avse ett krav på pengar medan en

ansökan om handräckning skall avse en

förpliktelse att fullgöra något på annat

sätt än genom betalning. Ett specialfall

av handräckning är särskild handräckning

som syftar till att i vissa fall utan

omgång kunna återställa olovligen rubbad

besittning eller vidta annan rättelse.

Svaranden kan genom ett enkelt

bestridande undvika att förklaras

betalningsskyldig eller skyldig att

fullgöra förpliktelsen. I sådant fall

skall målet normalt - på begäran av

sökanden - överlämnas från

kronofogdemyndigheten till tingsrätten

för fortsatt handläggning.

Leder förfarandet i den summariska

processen till ett verkställbart

avgörande - ett utslag - skall

kronofogdemyndigheten i princip

verkställa utslaget utan någon ny

ansökan.

Till grund för förslagen i

propositionen ligger en utvärdering av

de nya reglerna från 1992 som gjorts av

Riksskatteverket och Domstolsverket (RSV

Rapport 1994:6 resp. DV 578-1994). En

del av de förslag som framkom i samband

med utvärderingen har behandlats i

departementspromemorian (Ds 1995:53)

Effektiviseringar inom den summariska

processen. Promemorian har

remissbehandlats.

I ärendet föreligger en skrift från

Svenska Inkassoföreningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas bl.a. några

förslag som skall göra den summariska

processen mer kostnadseffektiv.

I mål om betalningsföreläggande, som

inte avser fastställelse till betalning

ur viss egendom, och i mål om vanlig

handräckning skall

ansökningshandlingarna behöva bifogas

föreläggandet till svaranden i målet

endast om handlingarna innehåller

någonting utöver vad som framgår av

föreläggandet.

Delgivning genom kungörelse skall få

ske inte bara i mål om särskild

handräckning utan även i mål som avser

fastställelse till betalning ur viss

egendom.

Sökandens tidsfrist för att begära att

ett mål efter bestridande överlämnas

till tingsrätt förlängs från tre till

fyra veckor.

En kronofogdemyndighet skall få ha

terminalåtkomst till uppgifter i en

annan kronofogdemyndighets register för

betalningsföreläggande och handräckning

såvitt avser delgivningsadress i utslag

beträffande någon som är svarande i ett

mål om betalningsföreläggande eller

handräckning vid den egna myndigheten.

Tillgången till uppgifter om utslag för

verkställighetsändamål ökas också.

Vid ansökan om verkställighet som görs

på ADB-medium skall exekutionstiteln

inte behöva ges in, om denna är ett

utslag i mål om betalningsföreläggande,

oavsett hur gammalt utslaget är.

Tredskodom med stöd av 44 kap. 7 b §

rättegångsbalken skall inte få meddelas

om tredskodom har meddelats tidigare.

De nya bestämmelserna föreslås träda i

kraft den 1 januari 1997.

Överväganden

Delgivning av förelägganden

I 29 § BfL föreskrivs att föreläggandet

skall delges svaranden i enlighet med

rättegångsbalkens regler om delgivning i

tvistemål. I mål om

betalningsföreläggande eller vanlig

handräckning får delgivning enligt 15 §

delgivningslagen (1970:428) dock inte

ske genom kungörelse. Sådan delgivning

får alltså endast användas i mål om

särskild handräckning.

Enligt 15 § första stycket

delgivningslagen sker delgivning genom

kungörelse, dvs. normalt genom

annonsering i tidning, om den sökte

saknar känt hemvist och det inte kan

klarläggas var han uppehåller sig.

Enligt andra stycket får delgivning

under vissa omständigheter ske genom

kungörelse även om den sökte har känt

hemvist inom riket. Det får ske om man

inte träffar på vare sig den sökte själv

eller någon som handlingen kan lämnas

till enligt reglerna för s.k.

surrogatdelgivning, om det inte kan

klarläggas var den sökte uppehåller sig

och om det dessutom kan antas att han

har avvikit eller på annat sätt håller

sig undan. I ett sådant fall får

handlingen i stället spikas , dvs.

lämnas i bostaden eller fästas på

dörren. I praktiken förekommer knappast

tidningsannonsering i fall där den sökte

har känt hemvist, utan då använder man i

stället spikning.

Frågan huruvida spikning och kungörelse

enligt 15 § delgivningslagen borde

tillåtas i den summariska processen

diskuterades i förslaget till BfL (prop.

1989/90:85, JuU31, rskr. 311). Det

betonades i propositionen (s. 60 f)

bl.a. att det var viktigt med rimliga

garantier för att delgivningen verkligen

gav svaranden möjlighet att ta del av

föreläggandet i målet, inte minst med

tanke på att ett kommande utslag i målet

skulle vinna laga kraft efter fyra

veckor, dvs. tidsfristen för

återvinning, utan någon ytterligare

delgivning. Slutsatsen blev att spikning

borde tillåtas men inte delgivning genom

kungörelse. Som skäl angavs att chansen

att svaranden genom kungörelsen

verkligen får del av handlingarnas

innehåll generellt får anses som ringa.

Dock kunde delgivning genom kungörelse

tillåtas i mål om särskild handräckning,

eftersom ett utslag i ett sådant mål

inte får rättskraft över det

bakomliggande rättsförhållandet.

Svenska Inkassoföreningen har i den

ovan angivna skriften sammanfattningsvis

hemställt att kungörelsedelgivning skall

få tillämpas utan begränsningar i den

summariska processen.

I promemorian föreslogs att delgivning

av föreläggandet till svaranden skulle

ske enligt samma regler som gäller för

stämning i tvistemål. Förslaget innebar

att även delgivning genom kungörelse

skulle få ske i alla slags mål i den

summariska processen.

Regeringen redovisar i propositionen

(s. 15 f) sina resonemang vid

avvägningen mellan de

effektivitetsvinster som en ordning med

användande av kungörelsedelgivning mera

allmänt skulle kunna ge och de risker

för rättssäkerheten som detta innebär

samt de kostnader en sådan ordning

skulle medföra.

I rättssäkerhetsfrågan pekar regeringen

främst dels på de risker i

rättssäkerhetshänseende som uppkommer på

grund av att kraven på angivande av

grunden för anspråket i den summariska

processen är lägre än de motsvarande

krav som ställs på en stämningsansökan,

dels att ett utslag som meddelats i den

summariska processen till skillnad från

en tredskodom vinner rättskraft utan

ytterligare delgivning.

I propositionen anför regeringen vidare

att delgivning genom kungörelse av

förelägganden i den summariska processen

skulle medföra betydande extrakostnader

för kronofogdemyndigheterna. Samtidigt

konstateras att det är ett mycket

begränsat antal mål i den summariska

processen som förs vidare till tingsrätt

om delgivning inte kunnat ske.

Förklaringen härtill är att en

exekutionstitel på betalning sällan kan

verkställas mot den som saknar hemvist.

Regeringen finner att möjligheten till

kungörelsedelgivning i alla slags mål

inom den summariska processen med all

säkerhet skulle leda till att

kungörelseförfarandet skulle användas i

betydligt fler fall än som sker i dag

och därmed leda till att

kronofogdemyndigheterna måste tillföras

ytterligare resurser. Samtidigt

konstaterar regeringen att den utökade

användningen av kungörelsedelgivning i

huvudsak endast skulle leda till utslag

som inte går att verkställa och att det

mot denna bakgrund är oacceptabelt att

belasta den summariska processen med

dessa kostnader. Den besparing som

ligger i att ett begränsat antal mål

inte skulle behöva drivas till tingsrätt

för kungörelsedelgivning motiverar

enligt regeringen heller inte de

relativt betydande extra kostnader för

det allmänna som ett system med

kungörelsedelgivning inom hela den

summariska processen skulle medföra. En

ordning som innebär att man i första

hand låter sökanden själv få betala för

kungörelseförfarandet framstår enligt

regeringen heller inte som någon god

lösning med hänsyn till att det skulle

leda till olika regler i detta avseende

för den summariska processen å ena sidan

och rättegången vid allmän domstol å den

andra. Detta skulle enligt regeringen

t.o.m. kunna motverka önskemålet om att

parter i så stor utsträckning som

möjligt skall använda sig av den

summariska processen.

Regeringen avvisar alltså förslaget i

promemorian om en generell möjlighet

till kungörelsedelgivning. I stället

föreslås en utvidgning av möjligheterna

till kungörelsedelgivning i den

summariska processen när fråga är om en

begäran om fastställelse till betalning

ur viss egendom (panträtt) som

framställts i ett mål om

betalningsföreläggande. Regeringen anför

att det i dessa fall är fråga om mål där

utslaget i de flesta fall har betydelse

från verkställighetssynpunkt även om

svaranden inte går att nå genom ordinär

delgivning och att kraven i dessa mål

typiskt sett är välgrundade eftersom en

förutsättning för handläggning i den

summariska processen är att panträtten

upplåtits skriftligen.

Utskottets överväganden

Vad som främst tilldrar sig intresse är

frågan om den utvidgning av

möjligheterna till kungörelsedelgivning

som regeringen föreslår.

Det är naturligtvis ett

rättssäkerhetsintresse att det finns

rimliga garantier för att delgivningen

ger svaranden möjlighet att ta del av

ett föreläggande. Detta intresse blir än

större när, som i förevarande fall, ett

utslag i målet vinner laga kraft utan

någon ytterligare delgivningsåtgärd när

tidsfristen för återvinning löpt ut. Det

bör dock noteras att det aldrig helt

säkert kan garanteras att en handling

som delges med stöd av 15 §

delgivningslagen (bl.a.

kungörelsedelgivning) verkligen når den

sökte. Utskottet finner i det

sammanhanget också värt att nämna att en

ansökan om stämning i tvistemål liksom

en tredskodom i vissa fall kan delges

enligt reglerna i denna paragraf.

Det är också ett rättssäkerhetsintresse

att sökanden på ett snabbt och enkelt

sätt kan få ett verkställbart utslag i

sin hand när det är motiverat.

Härtill kommer också andra överväganden

av ekonomisk och administrativ karaktär.

Det bör t.ex. inte komma i fråga att

belasta den summariska processen med nya

betydande delgivningskostnader utan

motsvarande effektivitetsvinster.

Här som i andra fall måste det alltså

göras en avvägning mellan olika

intressen och andra faktorer av

betydelse. En sådan avvägning kan som

framgått ovan - utskottet tänker här på

tredskodomsfallet - falla olika ut också

i tämligen likartade fall. I det nu

aktuella ärendet kan utskottet utan

svårighet godta den försiktiga

utvidgning av möjligheten till

kungörelsedelgivning som regeringen

föreslår i propositionen, och utskottet

kan inte heller se att det nu finns

tillräckligt starka skäl att gå längre

än så.

I övrigt har utskottet ingenting att

anföra med anledning av propositionen,

och utskottet tillstyrker bifall till

den.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande den summariska

processen

att riksdagen att antar de i

propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i utsökningsbalken,

c) lag om ändring i lagen (1990:746)

om betalningsföreläggande och

handräckning,

d) lag om ändring i lagen (1991:876)

om register för

betalningsföreläggande och

handräckning.

Stockholm den 15 oktober 1996

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik

(m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s),

Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar

(c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson

(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Pär

Nuder (s), Kia Andreasson (mp), Jeppe

Johnsson (m) och Åke Sundqvist (m).