Bet. 1996/97:JuU5

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU05

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig

kameraövervakning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JuU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

ett regeringsförslag om att

giltighetstiden för lagen med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa

brottmål och lagen om hemlig

kameraövervakning skall förlängas till

utgången av år 1998.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

Till betänkandet har fogats en

reservation från vardera (v) samt (mp)

och en reservation från dessa båda

partier gemensamt.

Propositionen

I proposition 1996/97:26

(Justitiedepartementet) har regeringen

föreslagit att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen

(1952:98) med särskilda bestämmelser om

tvångsmedel i vissa brottmål,

2. lag om fortsatt giltighet av lagen

(1995:1506) om hemlig kameraövervakning.

Lagförslagen har fogats till

betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1996/97:Ju9 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:26.

1996/97:Ju10 av Alice Åström m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en redovisning som

styrker behovet av 1952 års

tvångsmedelslag,

2. att riksdagen beslutar att avslå

förlängning av lagen om hemlig

kameraövervakning enligt vad i motionen

anförts om skydd för mänskliga fri- och

rättigheter.

Utskottet

Lagen (1952:98) med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa

brottmål (1952 års lag) innehåller

tilläggs- och undantagsbestämmelser till

den grundläggande regleringen i

rättegångsbalken (RB) i fråga om

straffprocessuella tvångsmedel. Lagen,

som är tidsbegränsad, gäller vid

förundersökning angående vissa brott mot

rikets säkerhet och vissa andra grova

brott. Efter den senast gjorda

förlängningen gäller lagen till utgången

av år 1996 (prop. 1995/96:14, JuU11,

rskr. 125).

1952 års lag gäller vid förundersökning

angående dels allmänfarliga brott, t.ex.

mordbrand och sabotage, dels vissa

högmålsbrott såsom uppror och olovlig

kårverksamhet, dels vissa brott mot

rikets säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen

gäller också försök, förberedelse och

stämpling till dessa brott om sådan

gärning är straffbar. I förhållande till

regleringen i RB innebär lagen utvidgade

möjligheter att använda tvångsmedlen

häktning, beslag, kvarhållande av

postförsändelse m.m. samt hemlig

teleavlyssning och hemlig

teleövervakning.

SÄPO-kommittén kom i sitt

slutbetänkande (SOU 1990:51)

Säkerhetspolisens arbetsmetoder,

personalkontroll och meddelarfrihet fram

till slutsatsen att det föreligger ett

permanent behov av sådana särskilda

möjligheter till tvångsmedelsanvändning

som 1952 års lag tillhandahåller. På

sikt borde bestämmelserna enligt

kommittén inarbetas i RB.

Säkerhetspolisen har i en skrivelse den

21 augusti 1996 till regeringen, under

åberopande av att 1952 års lag är av

utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens

verksamhet, framhållit att lagen bör ges

fortsatt giltighet. Säkerhetspolisen har

därvid anfört att lagen är en nödvändig

grund för Säkerhetspolisens bekämpning

av brott mot rikets säkerhet och att

lagens bestämmelser om möjligheter till

tvångsmedel har utnyttjats i stor

omfattning.

I likhet med Säkerhetspolisen anser

regeringen att 1952 års lag fortfarande

behövs.

Lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning trädde i kraft den 1

februari 1996 (prop. 1995/96:85, JuU11,

rskr. 125). Härigenom infördes ett nytt

straffprocessuellt tvångsmedel som

innebär att polisen under vissa

förutsättningar har möjlighet att

bedriva spaning mot personer genom att

använda dolda, fjärrmanövrerade

övervakningskameror. Reglerna ansluter

nära till bestämmelserna om hemlig

teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning

innebär att fjärrstyrda TV-kameror,

andra optisk-elektroniska instrument

eller därmed jämförbara utrustningar

används för optisk personövervakning vid

förundersökning i brottmål utan att

upplysning om övervakningen lämnas.

Lagen om hemlig kameraövervakning är

tidsbegränsad och gäller, liksom 1952

års lag, till utgången av år 1996.

Regeringen har från Rikspolisstyrelsen

inhämtat att domstolarna under den tid

som lagen varit i kraft givit tillstånd

till hemlig kameraövervakning i 12 fall,

varav 10 fall avsåg misstanke om grovt

narkotikabrott eller grov varusmuggling.

Övriga fall avsåg misstanke om grovt rån

och försök till mord eller mordbrand.

Rikspolisstyrelsen har framhållit att

erfarenheterna av den nya lagen än så

länge är begränsade men att en generell

uppfattning är att spaningsmetoden är

personalbesparande och ett bra

spaningskomplement.

Enligt regeringens mening är det

viktigt att polis och åklagare efter

tillstånd från domstol kan använda

hemlig kameraövervakning för att utreda

grova brott. Regeringen anser därför att

lagens giltighetstid bör förlängas.

Regeringen anför i sammanhanget att

den, i enlighet med vad som anfördes i

propositionen om en lag om hemlig

kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s.

37 f, se även JuU11 s. 11 f), kommer att

lämna en redovisning för lagens

tillämpning på motsvarande sätt som sker

beträffande RB:s regler om hemlig

teleavlyssning och hemlig

teleövervakning. En redovisning av detta

slag beträffande hemlig

kameraövervakning under år 1996 kommer

alltså att lämnas under år 1997.

Regeringen beslutade den 12 september i

år direktiv för en särskild utredare

(dir. 1996:64) som skall utreda ett

antal frågor om kriminalpolisiära

arbetsmetoder som faller inom ramen för

straffprocessuella tvångsmedel. I

uppdraget ingår bl.a. att se över 1952

års tvångsmedelslag och lämna förslag

till hur lagens bestämmelser kan

permanentas och arbetas in i

rättegångsbalken. Utredaren skall vidare

lämna förslag till ändringar av lagen om

hemlig kameraövervakning enligt de

riktlinjer som angavs redan i

propositionen om en lag om hemlig

kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s.

24 f), t.ex. att det borde vara möjligt

att ta hänsyn till hur övervakningen är

tänkt att gå till i praktiken. Utredaren

skall också överväga om inte hemlig

kameraövervakning bör kunna tillåtas i

större omfattning än vad som är fallet i

dag. Om översynen av lagen ger anledning

till det skall utredaren lämna förslag

till hur reglerna kan permanentas och

arbetas in i rättegångsbalken. Ett

betänkande skall avlämnas före den 1

mars 1998.

Enligt regeringen bör, med hänsyn till

utredningens arbete och beredningen av

detta, giltighetstiden för såväl 1952

års lag som lagen om hemlig

kameraövervakning förlängas med två år

eller till utgången av år 1998.

Två motioner har väckts med anledning

av propositionen. I motion Ju9 (mp)

yrkas att propositionen skall avslås.

Motionärerna hävdar att 1952 års lag ger

Säkerhetspolisen för stora befogenheter,

och de anför vidare att metoden att

tidsbegränsa lagar bör användas med

försiktighet och endast när det är

oundgängligen nödvändigt. I motion Ju10

(v) yrkas avslag på propositionens

förslag om att förlänga giltighetstiden

för lagen om hemlig kameraövervakning.

Lagen är enligt motionärerna alltför

integritetskränkande, och de

ifrågasätter om den inte står i strid

med regeringsformen och den europeiska

konventionen till skydd för mänskliga

fri- och rättigheter. Motionärerna

efterlyser också en redovisning som

visar att det finns ett behov av 1952

års lag.

Utskottet vill först i fråga om behovet

av den reglering som 1952 års lag

innehåller i likhet med föregående år

(1995/96:JuU11 s. 15) erinra om SÄPO-

kommitténs ovan redovisade

ställningstagande.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att giltighetstiden för lagen

bör förlängas. Med hänsyn till det

pågående utredningsarbetet och den

beredning som sedan skall följa bör

lagen, som regeringen föreslagit, gälla

till utgången av år 1998. Motion Ju9 i

denna del avstyrks.

När det gäller frågan om redovisningen

för tillämpningen av 1952 års lag kan

utskottet erinra om att det i ett

initiativärende år 1982 om

parlamentarisk kontroll i fråga om

telefonavlyssning efterlyste en årlig

redovisning till riksdagen men från

redovisningen undantog sådana brottmål

som avses i denna lag. Utskottet

uttalade att det härvidlag liksom eljest

självt kan inhämta den information som

anses behövlig (JuU 1981/82:54 s. 5; jfr

1988/89:JuU21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s.

3). Utskottet brukar också regelmässigt

och med viss periodicitet inhämta

upplysningar i här aktuella hänseenden

vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid

utfrågning med företrädare för

Säkerhetspolisen. Utskottet har dessutom

planerat att inom ramen för sitt arbete

med uppföljning och utvärdering göra en

granskning av handläggningen av ärenden

enligt 1952 års lag (se 1995/96:JuU18 s.

5). Härtill kommer att 1952 års lag, som

ovan nämnts, nu ses över av en särskild

utredare. Någon granskning härutöver

behövs knappast nu, och utskottet

avstyrker motion Ju10 i här aktuell del.

Vad beträffar frågan om lagen om hemlig

kameraövervakning är förenlig med

regeringsformen, bl.a. det i 2 kap. 23 §

regeringsformen grundlagsfästa skyddet

mot lagstiftning som strider mot

Europakonventionen, vill utskottet

hänvisa till vad som uttalades vid

lagens tillkomst (1995/96:JuU11 s. 11).

I ärendet anförde utskottet att Lagrådet

haft att granska huruvida de i

propositionen föreslagna lagarna var

förenliga med grundlagarna. Utskottet

kunde konstatera att Lagrådet inte

funnit skäl till erinran mot förslagen.

Utskottet vidhåller också vad det

anförde vid samma tillfälle om att det

från kriminalpolitisk synpunkt är

angeläget att hemliga

övervakningskameror kan ingå som ett

tekniskt hjälpmedel vid utredning av så

grova brott som regleringen tar sikte

på.

Utskottet instämmer med det anförda i

regeringens bedömning att även

giltighetstiden för lagen om hemlig

kameraövervakning bör förlängas till

utgången av år 1988. Motionerna Ju9 och

Ju10 i denna del avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande redovisning av

tillämpningen av 1952 års lag

att riksdagen avslår motion

1996/97:Ju10 yrkande 1,

res. 1 (v)

2. beträffande förlängning av

1952 års lag

att riksdagen med avslag på motion

1996/97:Ju9 i denna del antar det

genom proposition 1996/97:26

framlagda förslaget till lag om

fortsatt giltighet av lagen (1952:98)

med särskilda bestämmelser om

tvångsmedel i vissa brottmål,

res. 2 (mp)

3. beträffande förlängning av

lagen om hemlig kameraövervakning

att riksdagen med avslag på

motionerna 1996/97:Ju9 i denna del

och 1996/97:Ju10 yrkande 2 antar det

i propositionen framlagda förslaget

till lag om fortsatt giltighet av

lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning.

res. 3 (v, mp)

Stockholm den 31 oktober 1996

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik

(m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s),

Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Margareta Sandgren

(s), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär

Nuder (s), Maud Ekendahl (m), Kia

Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och

Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Redovisning av tillämpningen av 1952

års lag (mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 3 börjar med När det gäller

och på s. 4 slutar med aktuell del

bort ha följande lydelse:

1952 års tvångsmedelslag innehåller

bestämmelser om straffprocessuella

tvångsmedel som är betydligt mer

ingripande för den enskilde än vad som

gäller enligt rättegångsbalken. I

propositionen redovisas endast att

Säkerhetspolisen anser att lagen är av

utomordentlig vikt för dess verksamhet.

Detta underlag är enligt utskottets

mening helt otillräckligt när beslut

skall fattas om en så ingripande

lagstiftning, och utskottet anser att

regeringen i lämpligt sammanhang snarast

skall inkomma med en utförlig

redovisning av i vilken utsträckning

lagen använts och varför den behövs.

Detta bör riksdagen med anledning av

motion 1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande redovisning av

tillämpningen av 1952 års lag

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Förlängning av 1952 års lag (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 3 som börjar med Utskottet vill

och slutar med del avstyrks bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att bestämmelserna i

1952 års lag inte är tillräckligt

utförliga och att de ger

Säkerhetspolisen alltför stora

befogenheter. Utskottet har dessutom den

principiella uppfattningen att

bestämmelser om ingripande

tvångsmedelsanvändning skall finnas i

rättegångsbalken och inte i

tidsbegränsade lagar av tillfällig

karaktär. Mot denna bakgrund anser

utskottet, i linje med vad som framförs

i motion 1996/97:Ju9 i denna del, att

propositionens förslag om en förlängning

av giltighetstiden för 1952 års lag inte

bör tillstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande förlängning av 1952

års lag

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Ju9 i denna del avslår det i

proposition 1996/97:26 framlagda

förslaget till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel

i vissa brottmål,

3. Förlängning av lagen om hemlig

kameraövervakning (mom. 3)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

på s. 4 som börjar med Vad beträffar

och slutar med del avstyrks bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att lagen om

hemlig kameraövervakning innehåller

bestämmelser som medger ett betydande

mått av kränkning av medborgarnas

integritet.

I jämförelse med vad som är fallet

beträffande hemlig telefonavlyssning

föreligger i fråga om hemlig

kameraövervakning ett betydligt större

mått av integritetskränkning och därmed

en konflikt med bestämmelserna i 2 kap.

6 § regeringsformen om skydd mot hemlig

avlyssning eller upptagning av

telefonsamtal eller annat förtroligt

meddelande. Enligt 2 kap. 12 §

regeringsformen får begränsningar av

detta skydd endast göras för ändamål som

är godtagbara i ett demokratiskt

samhälle och får aldrig gå utöver vad

som är nödvändigt med hänsyn till

ändamålet som föranlett den. En prövning

av huruvida dessa förutsättningar

föreligger har enligt utskottets mening

inte skett.

I 2 kap. 23 § regeringsformen stadgas

att lag eller annan föreskrift inte får

meddelas i strid med Sveriges åtaganden

på grund av den europeiska konventionen

till skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande

friheterna. Artikel 8 i konventionen

stadgar att envar har rätt till skydd

för sitt privat- och familjeliv, sitt

hem och sin korrespondens. Det saknas

enligt utskottets mening överväganden om

förenligheten mellan den aktuella lagen

och ifrågavarande artikel.

Utskottet anser i enlighet med vad som

anförs i motionerna Ju9 och Ju10 att det

inte är klarlagt att det föreligger

något behov av hemlig kameraövervakning.

Inte heller har utformningen av

regleringen eller dess konsekvenser

blivit föremål för tillräckligt

genomgripande analyser. Utskottet är

därför inte berett att tillstyrka att

lagens giltighetstid förlängs.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande förlängning av lagen

om hemlig kameraövervakning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:Ju9 i denna del och

1996/97:Ju10 yrkande 2 avslår det i

propositionen framlagda förslaget till

lag om fortsatt giltighet av lagen

(1995:1506) om hemlig kameraövervakning.

Regeringens lagförslag

2.1 Förslag till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i

vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen

(1952:98) med särskilda bestämmelser om

tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller

till utgången av år 19961, skall

fortsätta att gälla till utgången av år

1998.

2.2 Förslag till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att lagen

(1995:1506) om hemlig kameraövervakning,

som gäller till utgången av år 1996,

skall fortsätta att gälla till utgången

av år 1998.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Hemställan 4

Reservationer 5

1. Redovisning av tillämpningen av

1952 års lag (mom. 1) 5

2. Förlängning av 1952 års lag

(mom. 2) 5

3. Förlängning av lagen om hemlig

kameraövervakning (mom. 3) 6

Bilaga

Regeringens lagförslag 7

_______________________________

1 Lagens giltighetstid senast förlängd

1995:1511.