Bet. 1996/97:JuU8

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU08

Processrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JuU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om processrättsliga

frågor från den allmänna motionstiden år 1996. Med anledning av ett

motionsyrkande om översyn av gällande tingsmeriteringssystem föreslår utskott-

et ett tillkännagivande till regeringen. I tillkännagivandet understryker ut-

skottet det angelägna i att, med bibehållna kvalitetskrav, så många jurister

som möjligt bereds tillfälle till notarietjänstgöring.

Övriga motionsyrkanden avslås.

I ärendet föreligger nio reservationer och tre särskilda yttranden.

Motionerna

1996/97:Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att andelen invandrare i poliskåren måste öka.

1996/97:Ju401 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådana ändringar i rättegångsbalken och annan

lagstiftning att personer inte utan egen vetskap skall behöva förekomma med

namn och okontrollerade utsagor i våra domstolars domar.

1996/97:Ju406 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bruket av

unga anhöriga som tolkar vid förhandling i allmän domstol respektive

förvaltningsdomstol.

1996/97:Ju407 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av

registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket.

1996/97:Ju408 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget att rekrytera

personer med invandrarbakgrund till domstolar och åklagarmyndigheter.

1996/97:Ju410 av Lars U Granberg och Lennart Thörnlund (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en ökad samordning för att nå en kostnadsminskning inom rättsväsendet.

1996/97:Ju412 av Alice Åström och Kenneth Kvist (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en utredning i

enlighet med vad i motionen anförts om formerna för tillsättande av de högsta

domartjänsterna.

1996/97:Ju415 av Åsa Stenberg och Eva Arvidsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av

gällande tingsmeriteringssystem med syfte att fler jurister skall få möjlighet

till nödvändig praktik.

1996/97:Ju801 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användande av kräkmedel

för att komma till rätta med gatulangningen av narkotika.

1996/97:Ju804 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär lagstiftning som möjliggör beslag av utländska medborgares

fordon vid trafikbrott i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju805 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagstiftning som kraftigare inskärper skyldigheten för

parter i tvistemål att tala sanning och straffsanktionerar processbedrägeri i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju807 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en översyn av 21 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju808 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ändring i lagen om skiljemän i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1996/97:Ju812 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjd tvistemålsavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av tvistemålsavgift.

1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som

möjliggör användning av kräkmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring som

möjliggör för polisen att använda ?buggning? vid grov narkotikabrottslighet

och brott mot rikets säkerhet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju902 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Justitiekanslern får regelbunden information från domstolarna

om nya fall där tidigare skadestånd betalats ut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utbetalade skadestånd skall återkrävas om ny dom har bevisat

den anklagade skyldig till brottet.

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övervakningskameror,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemlig avlyssning.

1996/97:Ju904 av Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör

ett snabbt återlämnande av stöldgods till den rätte ägaren i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Ju926 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagstiftningen att i enlighet

med vad som anförts i motionen grupptalan skall gälla vid miljöbrott.

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av narkotikainnehav.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet vissa motioner med anknytning till

processrättsliga frågor. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden

år 1996.

Straffprocessuella tvångsmedel

Kroppsbesiktning

Flera motioner tar upp frågan om kroppsbesiktning vid misstanke om

narkotikabrott. I motionerna Ju801 och Ju901 båda (m) anförs att nuvarande

regler om kroppsvisitation inte ger tillräckliga möjligheter till beslag av

narkotika i sådana fall, där den misstänkte svalt narkotikan. Liknande

synpunkter anförs i motionen So656 (fp). I motionen Ju801 framhålls att ett

sätt att uppdaga brottslighet i nu angivna fall kunde vara att tillföra den

misstänkte kräkmedel, så att narkotikan kunde tas i beslag, innan den hann

alltför långt in i kroppen. I motion Ju901 anförs att sjukhuspersonal bör

kunna ge en misstänkt kräkmedel i syfte att säkra bevisning om narkotikabrott,

när den misstänkte svalt narkotikan. Enligt motion So656 bör frågan om

användning av kräkmedel för kontroll av misstänkta narkotikalangare utredas.

Regler om undersökning av människokroppen vid brottsmisstanke finns i 28

kap. 12 § rättegångsbalken (RB). Av paragrafen följer att på den som skäligen

kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa, får

kroppsbesiktning göras för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller

annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning

av brottet. Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre

och inre samt tagande av prov från människokroppen samt undersökning av sådana

prov. En undersökning får inte utföras så att den undersökte riskerar framtida

ohälsa eller skada.

Av 28 kap. 13 § RB följer att förordnande om kroppsbesiktning meddelas av

undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Är fara i dröjsmål, får beslutet

fattas av polisman. Annan mera ingående undersökning än blodprov får endast

utföras av läkare. Vid kroppsbesiktning, liksom vid användning av övriga

straffprocessuella tvångsmedel, råder en s.k. proportionalitetsprincip. Sådan

besiktning får sålunda beslutas endast om skälen för den uppväger det intrång

eller men i övrigt som åtgärden medför för den misstänkte eller för något

annat motstående intresse ( 28 kap. 13 § första stycket RB jämförd med 28 kap.

3 a § samma balk).

Rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsbesiktning erhöll - med visst

undantag som här saknar intresse - sin nuvarande utformning genom lagstiftning

år 1994 (prop. 1993/94:24, bet. 1993/94:JuU7, rskr. 1993/94:67). I den

promemoria (Ds 1991:56) Ändrade regler om kroppsvisitation och

kroppsbesiktning m.m. som låg till grund för propositionen föreslogs att den

misstänkte skulle kunna medicineras mot sin vilja, om förfarandet påtagligt

skulle underlätta möjligheterna att utföra en kroppsbesiktning. I

propositionen anfördes bl.a. att det är ett mycket allvarligt ingrepp i den

kroppsliga integriteten att utsätta någon för tvångsmedicinering och att

mycket starka skäl därför krävdes för att införa en sådan möjlighet i RB.

Enligt departementschefen måste vid en sådan bedömning brottsbekämpande

effektivitetshänsyn träda tillbaka. Något förslag om tvångsmedicinering lades

därför inte fram i propositionen (prop. s. 48).

Under utskottets behandling av propositionen hade utskottet att ta ställning

till en motion, i vilken föreslogs att begreppet kroppsbesiktning skulle

omfatta även åtgärder i form av medicinering med kräkmedel samt magpumpning.

Utskottet förklarade sig inte ha någon annan uppfattning i denna fråga än vad

departementschefen uttalat i propositionen och avstyrkte bifall till motionen

(bet. 1993/94:JuU7 s. 7).

Frågan om tvångsmedicinering har även behandlats av Polisrättsutredningen i

dess slutbetänkande Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen (SOU

1995:47). Utredningen fann med hänsyn till vad departementschefen anfört i

prop. 1993/94:24 inte anledning att närmare beröra frågan om

tvångsmedicinering i syfte att genomföra en kroppsbesiktning. Inte heller

borde det införas några bestämmelser som skulle göra det möjligt att med stöd

av den misstänktes samtycke ge honom medicin för att möjliggöra en

kroppsbesiktning. Skillnaden för den misstänkte mellan att bli erbjuden av

polisen att ta t.ex. kräkmedel och att tvingas att ta medlet var nämligen,

enligt utredningens uppfattning, mycket liten (SOU 1995:47 s. 337 f.).

Polisrättsutredningens slutbetänkande bereds för närvarande i

Justitiedepartementet.

Utskottet finner inte anledning att frångå den uppfattning som utskottet

uttalat i betänkandet 1993/94:JuU7. Utskottet avstyrker därför bifall till

motionen Ju801 samt motionerna Ju901 och So656 i nu ifrågavarande delar.

Hemlig teknisk avlyssning (buggning)

I motionen Ju901 (m) förespråkas att polisen skall få använda buggning vid

grov narkotikabrottslighet och brott mot rikets säkerhet. I motionen Ju903 (c)

anförs att polisen bör få möjlighet att använda buggning vid grov narkotika-

brottslighet och brott av s.k. mc-gäng.

Utskottet har tidigare flera gånger behandlat motionsyrkanden rörande bl.a.

avlyssning med dold mikrofon, i det följande benämnd hemlig teknisk avlyssning

( se bet.1995/96:JuU1 s. 2-5 och 7 f. med däri gjorda hänvisningar). Utskottet

avstyrkte i sistnämnda betänkande motionsyrkandena under hänvisning till att

pågående utrednings- och beredningsarbete inom Justitiedepartementet borde

avvaktas.

Genom beslut den 12 september 1996 beslöt regeringen att tillkalla en

särskild utredare som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära

arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. Utredaren skall

bl.a. analysera om det finns behov av hemlig teknisk avlyssning som

arbetsmetod inom polisväsendet, undersöka om metoden är effektiv och, om så är

fallet, överväga om intresset av att upprätthålla ett starkt skydd för den

personliga integriteten ger utrymme för att tillåta sådan avlyssning. Om

arbetet ger anledning till det, skall utredaren lämna förslag till sådan

lagstiftning. Utredaren skall avsluta sitt arbete före den 1 mars 1998 (dir.

1996:64).

Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och

avstyrker bifall till motionerna Ju901 och Ju903 i dessa delar.

Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott

I motion Ju804 (m) efterfrågar motionärerna lagstiftning som skulle göra det

möjligt att beslagta och förverka fordon för utländska medborgare i syfte att

se till att de betalar böter för trafikbrott som de begått i Sverige.

Utskottet har tidigare haft att ta ställning till ett motionsyrkande av i

stort sett likartad innebörd. Efter att ha erinrat bl.a. om den i 26 kap. 1 §

RB intagna regel som gör det möjligt att belägga egendom med kvarstad i syfte

att säkra betalning av böter, fann utskottet att önskemålet i motionen fick

anses vara väsentligen tillgodosett genom den existerande rättsliga

regleringen och avstyrkte motionen (bet. 1994/95:JuU24 s. 14 f.).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga och avstyrker

bifall till motion Ju804.

Återlämnande av stöldgods

I motionen Ju904 (m) begärs en lagstiftning som möjliggör att stöldgods som

tagits i beslag snabbt kan återlämnas till sin rätte ägare.

Enligt 27 kap. 1 § första stycket RB gäller bl.a. att föremål som skäligen

kan antas vara avhänt någon genom brott får tas i beslag.

Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller vidtar vissa

andra straffprocessuella tvångsåtgärder får, enligt 27 kap. 4 § RB, ta föremål

som därvid påträffas i beslag. Beslut om beslag fattas i annat fall av

undersökningsledaren eller åklagaren eller i vissa brådskande fall av

polisman. Enligt 27 kap. 5 § RB får rätten förordna om beslag av föremål som

företes vid rätten eller eljest är tillgängligt för beslag. Rätten får pröva

fråga om beslag efter yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Sedan

åtal väckts, får rätten även på yrkande av målsäganden eller självmant ta upp

fråga om beslag. Frågan om beslag skall prövas vid förhandling inför rätten.

Har ett beslag verkställts utan rättens förordnande gäller enligt 27 kap. 6 §

RB att den som drabbats av beslaget har rätt att begära att rätten prövar

beslaget. Även i detta fall skall beslagsfrågan prövas vid förhandling inför

rätten. När rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag,

skall den enligt 27 kap. 5 § RB, om åtal inte redan har väckts, utsätta den

tid inom vilken åtal skall väckas. Enligt 27 kap. 8 § RB gäller, om åtal inte

väckts inom föreskriven tid eller det inte längre förekommer skäl för

beslaget, att detta omedelbart skall hävas. Det ankommer på rätten att

förordna om hävande av beslag. Har beslaget inte meddelats eller fastställts

av rätten meddelas dock beslut om hävande av undersökningsledaren eller

åklagaren. När ett mål avgörs, skall rätten alltid pröva om beslag i målet

skall bestå.

Varken lagtexten eller motiven till RB behandlar frågan om i vilken

utsträckning polisen i samband med att den anträffar stöldgods hos någon kan

återställa egendomen till rätt ägare utan att den först tagits i beslag. En

sådan informell besittningsrestitution anses dock kunna äga rum, under den

absoluta förutsättningen att egendomen anträffas hos gärningsmannen och att

han inte gör gällande någon rätt till den (JO 1982/83 s. 71). Det blir alltså

fråga om uppenbara fall, främst när stöldgods återtas på bar gärning (JO

1986/87 s. 98). Utrymmet för polisen att informellt återställa stöldgods är

således litet.

Om den från vilken egendomen beslagtagits gör gällande rätt till egendomen,

är rätt ägare hänvisad till att föra talan mot innehavaren med yrkande om att

egendomen skall återställas till honom. I brottmålet handläggs denna talan som

ett enskilt anspråk enligt reglerna i 22 kap. RB.

En i viss mån annorlunda situation föreligger, när ett beslag av någon

anledning skall hävas. Hävs ett beslag därför att förutsättningarna för beslag

inte längre föreligger, skall egendomen alltid återställas till den från

vilken egendomen tagits i beslag utan prövning av om annan har rätt till

egendomen (JO 1987/88 s. 50). Det är under alla omständigheter viktigt att en

person som drabbats av beslag hörs av polisen, innan den som har rätt att häva

beslaget fattar beslut om att överlämna egendomen till någon som påstår sig

vara rätt ägare eller av annan anledning vara målsägande (JO 1977/78 s.

128). Om den som drabbats av beslaget inte gör gällande någon rätt till

egendomen, kommer saken i ett annat läge. Även i sådana fall kan det dock

behöva utredas att den till vilken egendomen skall utlämnas också har en rätt

till densamma (jfr JO 1950 s. 63).

Polisrättsutredningen har i sitt slutbetänkande ingående övervägt nu berörda

frågor om beslag och återställande av egendom till rätt ägare och lämnat

förslag till lagstiftning (SOU 1995:47 s. 378 f. och 447 f.). Utredningen

föreslår att egendom som skäligen kan antas vara avhänd annan genom brott

skall få tas i beslag, om det behövs för att säkerställa målsägandens rätt

till egendomen. Om egendomen innehas av annan än den misstänkte skall, enligt

utredningen, egendomen få tas i beslag endast om det finns sannolika skäl för

att målsäganden har bättre rätt till den och det skäligen kan befaras att den

som innehar egendomen skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt

förfogar över egendomen till skada för målsäganden. Förslagen i betänkandet

bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet inte bör föregripas och

avstyrker bifall till motion Ju904 i den delen.

Övervakningskameror

I motion Ju903 (c) anförs att det bör bli enklare att få använda

övervakningskameror.

I fråga om användningen av övervakningskamera vid förundersökning i brottmål

gäller lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. Lagen är tidsbegränsad

och gäller till utgången av år 1998.

Beträffande användning av övervakningskameror i andra fall gäller lagen

(1990:484) om övervakningskameror m.m. Enligt den lagen avses med

övervakningskameror TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och

därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras

på platsen, kan användas för personövervakning (1 §). En övervakningskamera

skall användas med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet (2

§). Upplysning om en övervakningskamera skall lämnas genom tydlig skyltning

eller på något annat verksamt sätt. Undantag från upplysningsplikten gäller

för övervakningskameror som används till skydd av en anläggning eller ett

område som enligt 4 § 2-5 eller 5 § lagen (1990:217) om skydd för

samhällsviktiga anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt samt för

övervakningskameror som används av polismyndighet för hastighetsövervakning.

Länsstyrelsen får medge undantag från upplysningsskyldigheten om det finns

synnerliga skäl för det (3 §).

Tillstånd att använda en övervakningskamera krävs för att en sådan kamera

skall få vara uppsatt så, att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har

tillträde. Tillstånd krävs dock inte för sådana kameror, om vilka upplysning

inte behöver lämnas enligt 3 § eller som av trafiksäkerhetsskäl eller för

säkerheten i arbetsmiljön är uppsatt på fordon eller liknande. Undantag från

kravet på tillstånd gäller också vid vissa fall av polis- och räddningsarbete

(4 §). Tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett befogat

intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse inte lika

väl kan tillgodoses på något annat sätt. Under nu angiven förutsättning skall

tillstånd meddelas, om den information som kan förmedlas genom kameran och den

rätt att behandla eller bevara upptagna bilder som kan komma att förenas med

tillståndet kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga

integritet med hänsyn till den utrustning som skall användas, det område som

skall övervakas och övriga omständigheter. I andra fall än de nu angivna skall

tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet

med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset

att värna enskildas personliga integritet (5 §). Frågan om tillstånd prövas av

länsstyrelsen efter ansökan av den som avser att ha övervakningskameran

uppsatt (7 §). Innan länsstyrelsen meddelar tillstånd, skall den som regel

inhämta yttrande från den kommun där den plats finns dit övervakningskameran

skall riktas (9 §). Tillstånd skall innehålla uppgifter om hur övervakningen

får anordnas och övriga villkor som behövs för tillståndet. Ett tillstånd kan

vara tidsbegränsat (10 §). Tillstånd får återkallas av länsstyrelsen om det

inte längre finns förutsättningar för tillstånd eller om med ett tillstånd

förenade villkor inte iakttagits (13 §).

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som avsett användning av

övervakningskameror i andra fall än vid förundersökning i brottmål, senast år

1995 (bet.1995/96:JuU11 ). Utskottet hänvisade då till det pågående

utredningsarbetet och avstyrkte bifall till den då aktuella motionen.

Utredningen om användning av övervakningskameror överlämnade i juni 1996

sitt slutbetänkande Kameraövervakning (SOU 1996:88). Utredningen föreslår

bl.a. att kravet på tillstånd för användning av övervakningskameror i

banklokaler, postkontor och butiker tas bort och ersätts av direkt i lagen

uppställda villkor för sådan användning. Utrymmet för att ge tillstånd i andra

fall föreslås bli något större än nu. Förslagen har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet finner inte skäl att föregripa det pågående beredningsarbetet och

avstyrker därför bifall till motion Ju903 i nu ifrågavarande del.

Tillsättning av de högsta domartjänsterna

I motion Ju412 (v) begärs en utredning av formerna för tillsättande av de

högsta domartjänsterna.

Av 11 kap. 9 § första stycket RF samt 4 kap. 2 § RB och 3, 10 och 15 §§

lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att ordinarie

domare alltid utnämns av regeringen. I fråga om de domartjänster som avses i

motionen, dvs. tjänsterna som justitieråd, regeringsråd, president i hovrätt

och kammarrätt, lagman i hovrätt och kammarrätt, domare i Arbetsdomstolen och

Marknadsdomstolen, ordförande och vice ordförande i Patentbesvärsrätten samt

tjänsterna som lagman i tingsrätterna och länsrätterna i Stockholm, Göteborg

och Malmö och tjänsterna som ordförande i hyresnämnderna i nämnda städer,

gäller att de tillsätts direkt efter ett kallelseförfarande. Tjänsterna

kungörs alltså inte lediga och det sker inte heller något formellt

anmälningsförfarande.

Av 11 kap. 9 § andra stycket RF följer att vid tillsättning av domare får

endast fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Vid tillsättning av de nu ifrågavarande domartjänsterna är det departement,

under vilket den ifrågavarande domstolen lyder, ansvarigt för beredningen.

Tillsättningen av en högre domartjänst aktualiseras vanligen av den berörda

domstolen. Departementet kontaktar sedan i turordning de personer som anses

lämpliga, varvid lämplighetsbedömningen i första hand görs inom departementet.

Synpunkter på de tilltänkta kandidaterna inhämtas vanligen under hand och

samråd sker med den berörda domstolen samt i förekommande fall med andra

departement. När det gäller utnämningar av justitieråd och regeringsråd,

inhämtar justitieministern normalt vid plenum i den berörda domstolen

synpunkter på den kandidat regeringen föreslagit.

1993 års domarutredning anförde i sitt betänkande Domaren i Sverige inför

framtiden (SOU 1994:99) att den nuvarande indelningen i ansöknings- och

kallelsetjänster var väl genomtänkt. Utredningen menade att samrådet mellan

regeringen och Högsta domstolen och Regeringsrätten i fråga om utnämningar av

justitieråd och regeringsråd borde formaliseras men lade i övrigt inte fram

några förslag beträffande tillsättningen av de högsta domartjänsterna (SOU

1994:99 s. 228 f.). Utredningens förslag har hittills inte föranlett några nya

regler för tillsättningsförfarandet.

Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande yrkanden (se t.ex. bet.

1989/90:JuU25 och 1990/91:JuU16).

Utskottet konstaterar att 1993 års domarutredning övervägt frågan om hur de

högsta domartjänsterna skall tillsättas. Enligt utskottets mening saknas det

skäl att på nytt utreda frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju412 i

den delen.

Tingsmeritering

I motion Ju 415 (s) förordas en översyn av gällande tingsmeriteringssystem i

syfte att fler jurister skall få möjlighet till nödvändig praktik.

Bestämmelser om notarietjänstgöring finns i notarieförordningen (1990:469).

Enligt förordningen fullgörs notarietjänstgöring efter juris kandidatexamen

eller juristexamen under en tid av två år. Med svensk examen jämställs

juristutbildning som till övervägande del ägt rum i annat nordiskt land (1 §).

Tjänstgöringen sker i tingsrätt eller länsrätt eller i båda slagen av

domstolar (2 §). Notariemeritering har förvärvats av den som på ett

tillfredsställande sätt har fullgjort notarietjänstgöring (5 §). Tjänster som

tingsnotarier och länsrättsnotarier tillsätts av Domstolsverket (7 §). Beslut

om antagning till notarietjänstgöring får överklagas hos Notarienämnden (19

§).

Vid antagningen till notarietjänstgöring är i första hand betygen i juris

kandidatexamen eller juristexamen avgörande.

Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med uppgift

att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet.

Kommittén har antagit namnet 1995 års Domstolskommitté (Ju 1995:05). Enligt

sina direktiv får kommittén, mot bakgrund av sina överväganden om

beredningsorganisationen i domstolarna, undersöka om det finns behov av att

reformera notarie- och domarutbildningarna samt lämna förslag till sådana

förändringar (dir. 1995:102). Kommittén avser att i sitt första betänkande

behandla bl.a. frågan om notarietjänstgöringens längd och innehåll.

Utskottet har från Notarienämnden inhämtat följande uppgifter. Under år 1996

avlade 900 personer juris kandidatexamen eller motsvarande examen. Under samma

år erhöll 408 personer anställning som tingsnotarie. Eftersom de sökande till

notarietjänsterna kommer från flera årskullar, är det svårt att med säkerhet

säga hur många i en årskull som får sådan anställning. Andelen torde i

allmänhet uppgå till mellan 25 och 30 % av en årskull. Det kan anmärkas, att

den 31 december 1996 var 728 personer anställda som notarier, av vilka 548 var

tingsnotarier och 180 länsrättsnotarier. Som en jämförelse kan nämnas, att den

31 december 1993 var 732 personer anställda som notarier. Av dessa var 561

tingsnotarier och 171 länsrättsnotarier. I sammanhanget bör beaktas att

antalet utbildningsplatser för juris studerande ökat under senare år.

Domstolarna är i huvudsak nöjda med de personer som erhåller notarietjänst.

Att uttagningen främst grundas på betyg i juris kandidatexamen får anses

kostnadseffektivt, eftersom det är fråga om en förhållandevis kort,

tidsbegränsad anställning. Notarietjänstgöringen är i första hand tänkt för

unga människor, vilkas meriter vanligen utgörs av examensbetygen och

erfarenheter av feriearbeten. Domstolsverket skall senast den 1 mars 1997 avge

en rapport till regeringen rörande bl.a. antagningen till notarieutbildningen

under åren 1992-1996.

Utskottet vill för sin del framhålla, att notarietjänstgöring måste anses

som ett mycket värdefullt komplement till den akademiska juristutbildningen.

Fullgjord notarietjänstgöring är ett krav inte bara för antagning på

domarbanan utan även för anställning som åklagare eller kronofogde. Men även

för många andra juristyrken måste sådan tjänstgöring anses vara en värdefull

merit. Genom notarietjänstgöringen får den unge juristen inte bara inblick i

domstolsväsendets funktion utan tillägnar sig också färdigheter i

rättstillämpning. Härtill kommer en grundläggande träning i det juridiska

språket, inte minst det skriftliga. Kraven på noggrannhet i arbetet vid

domstolarna liksom inskärpningen av vissa praktiska moment - t.ex. kontroll av

delgivningar - som har betydelse för rättssäkerheten måste också framhållas.

Att praktiskt verksamma jurister har fullgjort notarietjänstgöring får därför,

enligt utskottets mening, anses vara av betydande värde. Inte minst har detta

stor betydelse för kvaliteten på det juridiska arbetet inom den offentliga

förvaltningen. Med anledning av det pågående arbetet med domstolarnas

organisation vill utskottet alltså understryka, att det är angeläget att, med

bibehållande av kvalitetskraven, så många jurister som möjligt bereds

tillfälle till notarietjänstgöring. Det får ankomma på regeringen att vidta

lämpliga åtgärder med anledning av vad utskottet nu med anledning av motionen

Ju415 anfört. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ansökningsavgift i tvistemål

I motion Ju812 (c) anförs att ansökningsavgiften i tvistemål bör höjas samt

att det bör övervägas om avgiftens storlek bör relateras till värdet av

tvisteföremålet.

Bestämmelser om ansökningsavgifter i tvistemål finns i förordningen

(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Enligt förordningen skall

ansökningsavgift betalas av bl.a. den som inleder ett mål (2 §).

Ansökningsavgift skall betalas när målet inleds, dvs. då ansökan om stämning

inkommer till rätten (4 §). Enligt den till förordningen fogade avgiftslistan

som i fråga om tvistemålsavgifter senast bestämts genom förordningen

(1995:1049) är ansökningsavgiften i tvistemål 450 kr, oavsett tvisteföremålets

värde. Underlåter den som väcker talan i tvistemål att erlägga

ansökningsavgift, skall enligt 42 kap. 4 § RB ansökningen om stämning avvisas.

Någon förändring av gällande regler om ansökningsavgift övervägs för

närvarande inte inom Justitiedepartementet.

Enligt utskottets uppfattning måste man vid bestämmandet av

ansökningsavgifter i bl.a. tvistemål göra en avvägning mellan å ena sidan

önskemålet att avhålla parter från att väcka talan utan fog och å andra sidan

önskemålet att kostnaderna för förfarandet inte får hindra parter att komma

till sin rätt. Vad gäller den nuvarande ansökningsavgiftens storlek, kan det

konstateras att den fortlöpande höjts, senast genom förordningen (1995:1049)

då från 350 kr till 450 kr. Det kan enligt utskottets mening knappast antas

att avgiften generellt sett är för låg. Att anpassa ansökningsavgiftens

storlek till värdet av tvisteföremålet skulle också innebära en uppenbar risk

för att mängden mål som rörde mindre värden kom att öka. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion Ju812.

Processbedrägeri

I motion Ju805 (m) efterfrågar motionären en lagstiftning som gör det

straffbart för part i tvistemål att lämna osanna uppgifter även när

uppgifterna inte lämnats under sanningsförsäkran.

Av 43 kap. 6 § RB framgår att part vid huvudförhandling i tvistemål

sanningsenligt skall redogöra för de omständigheter han åberopar i målet och

uttala sig om de av motparten anförda omständigheterna samt besvara

framställda frågor. Lämnar part uppgift som strider mot vad han tidigare

anfört eller förekommer eljest motsägelse i parts uppgifter, skall han enligt

paragrafen uppmanas att förklara sig däröver. Paragrafen ger uttryck för

principen om parts sanningsplikt i tvistemål (SOU 1938:44 s. 446 f.).

Sanningsplikten gäller oavsett om förhöret med parten sker för att klarlägga

innebörden av partens talan eller i bevissyfte och oavsett om förhöret sker

under sanningsförsäkran eller ej. Om förhöret inte sker under

sanningsförsäkran, är dock sanningsplikten inte straffsanktionerad.

Bestämmelserna om förhör med part under sanningsförsäkran finns i 37 kap. 2

§ RB. Enligt paragrafen får i tvistemål förhör i bevissyfte med part äga rum

under sanningsförsäkran. Förhöret bör därvid, framgår det av paragrafen,

begränsas till sådana omständigheter som är av särskild betydelse i målet.

Bestämmelsen är straffsanktionerad i 15 kap. 2 § brottsbalken (BrB), enligt

vilken paragraf den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar

osann uppgift eller förtiger sanningen döms för osann partsutsaga till

fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse

i högst sex månader.

Den nuvarande bestämmelsen om förhör med part under sanningsförsäkran fick

sin utformning genom lagstiftning år 1987 (prop. 1986/87:89, bet.

1986/87:JuU31, rskr. 278). Ett av syftena med denna lagstiftning var att

lagreglera det fria partsförhöret i tvistemål för att begränsa omfattningen av

förhöret under sanningsförsäkran så mycket som möjligt. Enligt vad

departementschefen uttalade torde det i de flesta fall vara lämpligt att part

först får lämna sin berättelse utan sanningsförsäkran och därefter i mån av

behov får bekräfta vissa särskilt relevanta punkter under sådan försäkran (se.

prop. s. 131 och 184).

Utskottet vill till en början erinra om att rätten att påkalla förhör med en

part under sanningsförsäkran även tillkommer dennes motpart. Visserligen finns

det inte något tvångsmedel för att framtvinga en utsaga av en part, men rätten

kan enligt 35 kap. 4 § RB vid bevisvärderingen beakta en parts vägran att

yttra sig. Redan gällande ordning måste därför anses tillhandahålla starka

medel för att förmå parter att tala sanning vid förhör i bevissyfte. Härtill

kommer att utsagor av parter erfarenhetsmässigt inte sällan har ett begränsat

bevisvärde, även i de fall där utsagorna lämnats under sanningsförsäkran.

Enligt utskottets mening är det inte sannolikt att ett straffansvar som

omfattade även uppgifter som en part lämnat vid ett fritt partsförhör eller

under en sakframställning skulle medföra att större tilltro kunde sättas till

parters uppgifter än vad fallet är i dag. Utskottet avstyrker därför bifall

till motion Ju805.

Offentlig försvarare

I motion Ju807 (m) förordas en översyn av den regel i RB som ger utrymme för

en misstänkt att själv föreslå offentlig försvarare.

Enligt 21 kap. 5 § andra stycket RB skall, om den misstänkte till offentlig

försvarare föreslagit någon som är behörig därtill, denne förordnas om inte

hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda

skäl föranleder annat. Av Processlagberedningens motiv till bestämmelsen

framgår att det är av vikt att den misstänkte till försvarare erhåller någon

för vilken han hyser förtroende. Hade den misstänkte föreslagit någon behörig

person till försvarare borde denne förordnas, om inte särskilda omständigheter

föranledde annat. Sådana omständigheter kunde vara att den föreslagne var

bosatt på avlägsen ort och att hans anlitande därför skulle vålla statsverket

avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn till sitt förhållande till

saken befanns olämplig (SOU 1938:44 s. 275). Motivuttalandena är alltjämt

vägledande.

Utskottet har nyligen, i betänkandet 1995/96:JuU15 (s. 6), behandlat ett

liknande motionsyrkande avseende rätten till byte av offentlig försvarare.

Utskottet konstaterade i betänkandet att Domstolsverket på regeringens uppdrag

utarbetat en rapport Rätten till offentlig försvarare (Dv rapport 1996:1) i

vilken tillämpningen av reglerna om förordnande och byte av offentlig

försvarare undersöktes. Under hänvisning till att rapporten bereddes inom

Justitiedepartementet avstyrkte utskottet motionen.

Beredningen av Domstolsverkets rapport pågår alltjämt.

Utskottet finner inte anledning att föregripa den pågående beredningen och

avstyrker bifall till motion Ju807.

Grupptalan

I motionen Ju926 (mp) föreslås att möjlighet till grupptalan skall föreligga i

mål om miljöbrott.

Utskottet har flera gånger under senare år behandlat liknande

motionsyrkanden, senast i sitt betänkande 1995/96:JuU15 (s. 9). I betänkandet

konstaterade utskottet att Grupptalanutredningens betänkande Grupprättegång

(SOU 1994:151) var föremål för beredning inom Justitiedepartementet och att

den pågående beredningen inte borde föregripas. Utskottet avstyrkte de då

aktuella motionerna.

Beredningen av Grupptalanutredningens betänkande pågår alltjämt. En

proposition som behandlar vissa delar av betänkandet skall överlämnas under år

1998. De delar av betänkandet som rör grupptalan i mål om ersättning för

miljöskada bereds inom Justitiedepartementet och Miljödepartementet.

Utskottet konstaterar att den pågående beredningen bör avvaktas och

avstyrker bifall till motion Ju926 i den delen.

Lag om skiljemän

I motion Ju808 (m) begärs att förslag till ändringar i lagen om skiljemän

skall läggas fram under riksmötet 1996/97.

I fråga om skiljeförfarande i Sverige gäller lagen (1929:145) om skiljemän.

Skiljedomsutredningen har i betänkandet Ny lag om skiljeförfarande (SOU

1994:81) föreslagit ny lagstiftning. Utredningen har vidare lagt fram

betänkandet Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65). Betänkandena bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet. Arbetet med en ny

skiljemannalagstiftning skall enligt planerna inledas under hösten 1997.

Utskottet anser att den pågående beredningen inte bör föregripas och

avstyrker bifall till motion Ju808.

Ersättning vid frihetsinskränkning

I motionen Ju902 (mp) anförs att JK bör få information från domstolarna när en

person som erhållit ersättning för frihetsberövande senare döms för brottet,

så att det utbetalade beloppet kan återkrävas.

Utskottet har nyligen tagit ställning till motioner av liknande innebörd, se

betänkandet 1995/96:JuU15 s.10 f. Utskottet konstaterade då att det i

betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) lämnats förslag av

innebörd bl.a. att rätten till ersättning vid frihetsinskränkning skulle

regleras i en ny lag om skadestånd på grund av vissa myndighetsåtgärder.

Utskottet konstaterade vidare att förslaget inte tog upp frågan om

återbetalning av sådan ersättning i fall som avsågs i motionen. Utskottet

framhöll att det var stötande att ersättning som utbetalats inte blir

återbetalningspliktig om den misstänkte senare döms för brottet. Frågan borde

enligt utskottets mening få en lösning inom den pågående översynen av

lagstiftningen. Vad utskottet anfört beslöt riksdagen att som sin mening ge

regeringen till känna.

Beredningen av SOU 1993:55 pågår alltjämt. En lagrådsremiss är planerad till

våren 1997.

Utskottet vidhåller den uppfattning som utskottet givit uttryck för i

betänkandet 1995/96:JuU15. Utskottet anser dock att det pågående

beredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju902.

Registret över företagshypotek

I motion Ju407 (s) föreslås att inregistreringen av företagshypotek flyttas

från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden, se betänkandet

1993/94:JuU21. Utskottet var dock vid denna tidpunkt inte berett att

tillstyrka en förändring, när det gällde lokaliseringen av den centrala

inskrivnings-myndigheten för företagshypotek (bet. s. 16 f.).

Frågor om den framtida organisationen beträffande bl.a. inregistreringen av

företagshypotek bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Dessa frågor

har ett nära samband med utformningen av en ny organisation för

domstolsväsendet.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och

avstyrker bifall till motion Ju407.

Tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol

I motionen Ju406 (kd) anförs att barn inte bör få utnyttjas som tolkar i

allmän domstol eller förvaltningsdomstol.

Vad gäller de allmänna domstolarna finns bestämmelser om tolk i 5 kap. 6-8

§§ RB. Är part, vittne eller annan som skall höras vid rätten inte mäktig

svenska språket får tolk anlitas av rätten. Som tolk får inte anlitas den som

till saken eller någondera parten står i sådant förhållande att hans

tillförlitlighet därigenom kan anses förringad (6 §). Den som förordnas som

tolk skall avlägga ed att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag

som lämnats honom (7 § ). För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del har i

sak motsvarande regler om tolkar upptagits i 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen

(1971:291).

Utskottet konstaterar att motionsönskemålen får anses tillgodosedda redan

genom den befintliga regleringen och avstyrker bifall till motion Ju406.

Invandrare inom polisen och rättsväsendet

I motion Ju216 (s) anförs att andelen invandrare i poliskåren måste öka.

Utbildningen av poliser regleras i förordningen (1985:751) om utbildning och

forskning inom polisväsendet. För att antas till polisyrket fordras att den

sökande är svensk medborgare, har minst ett års yrkeslivserfarenhet och fyller

lägst 20 år under antagningsåret. Vidare gäller vissa krav på föregående

utbildning samt att sökanden genomgått högskoleprovet. En sökande måste också

uppfylla vissa medicinska krav (Ds 1996:11 s. 16).

Regeringen beslöt den 27 juli 1995 att tillsätta en arbetsgrupp inom

Justitiedepartementet med uppgift att se över rekryteringen och utbildningen

av poliser. Arbetsgruppen har till uppgift att utarbeta de förslag till sådana

förändringar i fråga om rekrytering och utbildning inom polisen som behövs för

att polisen på effektivast möjliga sätt skall kunna utveckla och lösa sina

uppgifter också i framtiden. I den promemoria, i vilken arbetsgruppens

uppgifter fastställdes, anfördes bl.a. att rekryteringen av personer med

invandrarbakgrund till polisen var otillräcklig och att rekryteringssystemet

borde ses över mot bakgrund av kraven på ökad rekrytering av personer med

sådan bakgrund.

Arbetsgruppen har lagt fram promemorian Rekrytering och grundutbildning av

poliser (Ds 1996:11). Arbetsgruppen föreslår inga ändringar av de formella

antagningskraven i syfte att underlätta rekryteringen av personer med

invandrarbakgrund. I promemorian föreslås emellertid en ökad satsning på

information om polisyrket till denna grupp. Vidare understryks i promemorian

vikten av att det utvecklas en större förståelse mellan invandrare och polis

och att närpolisverksamheten kan spela en viktig roll härvidlag.

Rikspolisstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att detaljplanera en ny

grundutbildning för polisen med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag. Syftet

är att en ny grundutbildning skall kunna inledas senast år 1998.

Här kan nämnas att av de 397 polisaspiranter som antogs till Polishögskolan

i augusti 1990 hade 17 stycken eller 4,3 % invandrarbakgrund. Av de 198

polisaspiranter som antogs i januari 1995 hade 26 stycken eller 14,6 % sådan

bakgrund.

I motionen Ju408 (s) anförs att fler personer med invandrarbakgrund bör

rekryteras till domstolar och åklagarmyndigheter.

Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket RF gäller, att endast den som är svensk

medborgare får inneha eller utöva domartjänst. Utöver kravet på svenskt

medborgarskap föreskrivs i 4 kap. 1 § RB att lagfaren domare skall ha avlagt

för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Om kunskapsprov och

villkor i övrigt för utövande av domarämbete förordnar, enligt samma paragraf,

regeringen. Av förordningen (1991:540) framgår att som kunskapsprov för

behörighet att utöva domartjänst gäller juris kandidatexamen eller

juristexamen, med vilka jämställs motsvarande examina i annat nordiskt land. I

fråga om åklagare gäller enligt 5 § lagen (1994:260) om offentlig anställning

att endast svensk medborgare får ha anställning som åklagare.

I såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna är

den grundläggande domarutbildningen uppbyggd på samma sätt. Den som är

intresserad av att komma in på domarbanan har att efter notarieutbildning söka

in som aspirant vid en överrätt. Om aspirantutbildningen är godkänd, förordnas

aspiranten till fiskal och fullgör sedan tjänstgöring i underrätt samt som

adjungerad ledamot i överrätten. Är även denna tjänstgöring godkänd, förordnas

fiskalen till assessor och är därefter behörig att söka ordinarie domartjänst.

Oaktat att det för utnämning till ordinarie domare inte uppställs något

formellt krav på genomgången domarutbildning, rekryteras den största andelen

domare bland dem som genomgått denna utbildning (SOU 1993:44 s. 109 f.).

Beträffande anställning av åklagare gäller 27-36 §§ åklagarförordningen

(1989:848). Till åklagaraspirant får antas den som efter juris kandidatexamen

eller juristexamen eller motsvarande examen i annat nordiskt land har

förvärvat notariemeritering. Riksåklagaren beslutar om utbildning av åklagar-

aspiranter och assistentåklagare.

Här kan också nämnas att utskottet år 1991 avstyrkte ett motionsyrkande om

att kravet på svenskt medborgarskap för rättsväsendets personal skulle utredas

(bet. 1990/91:JuU16 s. 8). Det bör vidare anmärkas, att förbudet mot

diskriminering på grund av nationalitet av arbetstagare från annan medlemsstat

i Europeiska unionen inte gäller i fråga om vissa offentliga anställningar, se

artikel 48 i EG-fördraget. Att detta undantag omfattar anställningar inom

rättsväsendet synes stå klart (jfr prop. 1992/93:64 s. 25).

Några särskilda åtgärder för att rekrytera personer med invandrarbakgrund

som domare eller åklagare övervägs inte för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet vill med anledning av motionerna understryka vikten av en allsidig

rekrytering till alla delar av rättsväsendet.

Enligt utskottets mening får önskemålen i motion Ju216 anses tillgodosedda

genom det arbete med polisens rekrytering som för närvarande bedrivs.

Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I fråga om rekryteringen till domstolar och åklagarmyndigheter, finner

utskottet att det inte finns skäl att överväga ändringar i gällande ordning.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju408.

Obestyrkta utsagor i domar

I motion Ju401 (m) begärs sådana ändringar i rättegångsbalken och annan

lagstiftning att personer inte utan egen vetskap skall behöva förekomma med

namn eller okontrollerade utsagor i domar.

Av 17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB framgår att en dom skall avfattas

skriftligen och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud eller biträden,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa

grundats på och

5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

Av 6 kap. 6 § RB följer att i protokoll vid huvudförhandling skall de

berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte antecknas i den omfattning

berättelserna kan antas vara av betydelse i målet. Sådana berättelser får i

stället för att antecknas i protokollet upptas genom stenografi eller på

fonetisk väg (6 kap. 9 § samma balk).

Domstolen är således skyldig att i domskälen ange vad den funnit bevisat i

målet. Någon bestämmelse eller praxis som ålägger domstolarna att ex officio

kontrollera riktigheten av berättelser som lämnats vid huvudförhandlingen

föreligger inte.

Utskottet som har viss förståelse för motionärens önskemål vill understryka,

att den omständigheten att en parts utsaga refereras i en dom inte i sig

innebär att domstolen tar ställning till utsagans riktighet. Det framstår inte

heller som praktiskt möjligt att utföra en sådan kontroll av parters utsagor

som efterfrågas i motionen. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju401.

Vissa rättshjälpskostnader

I motion Ju410 (s) efterfrågas - som motionen får förstås - en ordning, enligt

vilken som rättshjälpsbiträden i första hand bör förordnas advokater som är

verksamma på den ort där ett ärende handläggs.

Enligt 21 § rättshjälpslagen (1972:429) får till biträde enligt

rättshjälpslagen förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå, eller

annan som är lämplig för uppdraget. Har den som ansökt om rättshjälp själv

föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande

skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl

föranleder annat. Av 22 § samma lag framgår att biträde har rätt till skälig

ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Den 1

december 1997 träder en ny rättshjälpslag i kraft (SFS 1996:1619). Dess

bestämmelser om vem som får förordnas till biträde och om biträdes rätt till

ersättning motsvarar gällande rätt ( 26-27 §§, prop. 1996/97:9 s. 154 f. och

191 f.).

Såväl den nu gällande som den nya rättshjälpslagen innebär att vid

förordnande av rättshjälpsbiträde skall beaktas bl.a. de ökade kostnader för

rättshjälpen som kan följa av att anlita ett biträde från en annan ort än den

där den rättsliga angelägenheten handläggs. Motionärernas önskemål får därför

anses tillgodosedda genom den befintliga lagstiftningen. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju410.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kroppsbesiktning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju801, 1996/97:Ju901 yrkande 14

och 1996/97:So656 yrkande 18,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande hemlig teknisk avlyssning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 16 och

1996/97:Ju903 yrkande 15,

res. 2 (m, c)

3. beträffande åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju804,

res. 3 (m)

4. beträffande återlämnande av stöldgods

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju904 yrkande 2,

5. beträffande övervakningskameror

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 14,

res. 4 (c)

6. beträffande tillsättning av de högsta domartjänsterna

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju412 yrkande 1,

res. 5 (v, mp)

7. beträffande tingsmeritering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju415 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 6 (mp)

8. beträffande ansökningsavgift i tvistemål

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju812,

res. 7 (c)

9. beträffande processbedrägeri

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju805,

10. beträffande offentlig försvarare

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju807,

11. beträffande grupptalan

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju926 yrkande 14,

res. 8 (mp)

12. beträffande lag om skiljemän

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju808,

res. 9 (m, c, kd)

13. beträffande ersättning vid frihetsinskränkning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju902 yrkandena 1 och 2,

14. beträffande registret över företagshypotek

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju407,

15. beträffande tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju406,

16. beträffande invandrare inom polisen och rättsväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju216 yrkande 2 och

1996/97:Ju408,

17. beträffande obestyrkta utsagor i domar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju401,

18. beträffande vissa rättshjälpskostnader

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju410.

Stockholm den 25 februari 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw

Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m),

Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson

(m).

Reservationer

1. Kroppsbesiktning (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och

Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?ifrågavarande delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av största vikt att polisen förfogar över så

effektiva medel som möjligt i kampen mot den illegala narkotikahanteringen.

Ett på senare tid uppmärksammat problem rör den nya form för heroinförsäljning

som utvecklats. Denna innebär att heroinet säljs i plastinlindade kapslar som

förvaras i munnen. Vid ett polisingripande mot den som innehar heroinet kan

denne omedelbart svälja kapslarna. Nuvarande regler om kroppsbesiktning

innebär att polisen inte har någon effektiv metod för att säkra bevisning om

narkotikainnehavet. För att råda bot på denna brist anser vi, att det bör vara

möjligt för polisen att i de nu beskrivna situationerna låta sjukvårdspersonal

ge den misstänkte kräkmedel. Visserligen kan en tvångsmedicinering av detta

slag vara diskutabel från etisk synpunkt, men det bör framhållas, att

narkotikalangarna genom att förvara heroinet i munnen systematiskt utnyttjar

polisens utredningssvårigheter. Det ankommer på regeringen att till riksdagen

återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu

med anledning av motionerna Ju801, Ju901 och So656 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kroppsbesiktning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju801, 1996/97:Ju901

yrkande 14 och 1996/97:So656 yrkande 18 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Hemlig teknisk avlyssning (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m)

och Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?i dessa delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sig för sin del redan nu kunna konstatera att

brottsutvecklingen är sådan, t.ex. när det gäller grova narkotikabrott och

s.k. mc-brottslighet att det är nödvändigt att se till att polisen får

tillgång till effektivare spaningsmetoder. Utskottet har uppfattningen att

hemlig teknisk avlyssning kan innebära en allvarlig integritetskränkning, och

utskottet vill därför understryka, att hemlig teknisk avlyssning endast bör få

ske i strikt avgränsade situationer och med iakttagande av rättssäkerhetens

krav. Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare som bl.a. skall

analysera om det finns behov av hemlig teknisk avlyssning som arbetsmetod.

Enligt utskottets uppfattning är emellertid ytterligare utredning inte

nödvändig utan utredarens uppdrag bör vara att utforma lagtexten. Den

särskilde utredarens arbete bör alltså skyndas på och siktet vara inställt på

en proposition under våren, som möjliggör avlyssning vid t.ex. misstanke om

grovt narkotikabrott eller brott mot rikets säkerhet. Det ankommer på

regeringen att till riksdagen snarast återkomma med förslag till lagstiftning

i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu anfört med anledning

av motionerna Ju901 och Ju903 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande hemlig teknisk avlyssning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 16 och

1996/97:Ju903 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?motion Ju804? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att utländska trafikanter som

begår trafikbrott i Sverige i större utsträckning skall betala sina böter. Den

nuvarande lagstiftningen innebär i praktiken att den utländske trafikant som

lämnat landet utan att ha betalat sina böter kommer undan påföljden. Det är

alltså tveksamt om rättegångsbalkens regler om kvarstad är tillräckliga. Under

alla omständigheter bör en granskning av tillämpningen av bestämmelserna komma

till stånd och förslag om erforderliga effektiviseringar läggas fram. Det

ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder. Vad utskottet nu med

bifall till motion Ju804 uttalat, bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju804 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Övervakningskameror (mom. 5)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?ifrågavarande del? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det står klart att användning av övervakningskameror i

butikslokaler har en förebyggande effekt, särskilt mot tillgreppsbrott. Enligt

utskottets uppfattning är tillståndspraxis i fråga om användning av

övervakningskameror alltför restriktiv. Det är angeläget att kommande

lagstiftning om övervakningskameror gör det lättare att få tillstånd att

använda sådana kameror. Utskottet anser att regeringen bör beakta denna

utskottets uppfattning vid den fortsatta beredningen av betänkandet

Kameraövervakning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju903 i berörd del

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande övervakningskameror

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?den delen? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det vanliga är att personer, som utnämns till

justitieråd eller regeringsråd eller någon annan av de högsta domartjänsterna,

dessförinnan har tjänstgjort i regeringskansliet. Praxis i utnämningsfrågor

tyder på att sådan tjänstgöring anses som en mycket betydelsefull merit.

Enligt utskottets uppfattning innebär det förhållandet att flertalet högre

domare har tjänstgjort i regeringskansliet vissa risker. Framför allt kan det

befaras att domare med sådan bakgrund kommer att vissa en överdriven

följsamhet i förhållande till lagförarbeten och brista i självständighet i

sitt dömande. Regeringen bör av nu anförda skäl tillsätta en utredning med

uppgift att se över tillsättandet av de högsta domartjänsterna. Utredningen

bör särskilt eftersträva en ordning för utnämningar som ger riksdagen och

allmänheten en ökad insyn i förfarandet. Vad utskottet nu med anledning av

motion Ju412 i ifrågavarande del anfört, bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande tillsättning av de högsta domartjänsterna

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju412 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Tingsmeritering (mom. 7)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?till känna.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör systemet med notarietjänstgöring

avskaffas. I stället bör den akademiska juristutbildningen kompletteras med en

obligatorisk praktikperiod som alltså skall komma alla studerande till del.

Denna praktiktjänstgöring skall kunna fullgöras inte bara inom den offentliga

förvaltningen utan även på t.ex. advokatbyrå. Det kan inte anses givet att

praktiktjänstgöringen skall bekostas av staten. Regeringen bör tillsätta en

utredning med uppgift att närmare utforma en sådan praktiktjänstgöring som

utskottet nu förordat.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande tingsmeritering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju415 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ansökningsavgift i tvistemål (mom. 8)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Enligt

utskottets? och som på s. 11 slutar med ?motion Ju812? bort ha följande

lydelse:

Avgiften för att inleda ett tvistemål uppgår i dag till 450 kr. Enligt

utskottets mening kan det ifrågasättas, om inte ett så pass lågt belopp kan

uppmuntra till ett onödigt processande. En höjd avgift skulle kunna leda till

ett mindre antal tvister. Vidare kan det övervägas, om ansökningsavgiften i

tvistemål borde ställas i relation till värdet av tvisteföremålet. Ofta kan

nämligen tvister om betydande värden vara sådana som vållar domstolarna mycket

arbete, varför det kunde finnas skäl att i sådana fall ta ut en högre

ansökningsavgift. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en utredning

med uppgift att överväga de nu anförda frågorna. Vad utskottet nu med

anledning av motion Ju812 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ansökningsavgift i tvistemål

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju812 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Grupptalan (mom. 11)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?den delen.? bort ha följande lydelse:

Det beredningsarbete som för närvarande bedrivs med utgångspunkt i

betänkandet Grupptalan innebär att en proposition som behandlar vissa delar i

betänkandet skall läggas fram under år 1998. Enligt utskottets mening bör

denna proposition innehålla förslag till lagstiftning som möjliggör grupptalan

i mål om ersättning för miljöskada. Vad utskottet nu med anledning av motion

Ju926 i berörd del anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande grupptalan

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju926 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Lag om skiljemän (mom. 12)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Maud Ekendahl (m),

Rolf Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?motion Ju808? bort ha följande lydelse:

Sverige intar av hävd en ledande ställning inom det skiljeprocessuella

området. Över etthundra internationella skiljeförfaranden handläggs årligen i

Sverige. Den gällande skiljemannalagstiftningen är emellertid föråldrad och

dess brister har sedan länge uppmärksammats såväl inom som utom landet.

Bristfälligheterna i lagstiftningen hotar Sveriges ledande ställning som

skiljedomsland. Regeringen förfogar sedan år 1994 över Skiljedomsutredningens

betänkande Ny lag om skiljeförfarande. Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen måste därför anses ha ett sådant underlag att den bör åläggas att

under innevarande år lägga fram förslag till ny lagstiftning om

skiljeförfarande. Vad utskottet nu med bifall till motion Ju808 anfört, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande lag om skiljemän

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju808 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1.Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf

Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Enligt vår mening är det av yttersta vikt för rättsväsendet inte endast att de

personer som utnämns till de högsta domartjänsterna är högt kvalificerade utan

även att de intar en oberoende ställning i förhållande till den verkställande

makten. Det kan ifrågasättas om det nuvarande kallelseförfarandet ger

tillräckliga garantier i sistnämnda hänseende. Vi avstår dock från att i detta

sammanhang framställa något yrkande.

2. Tingsmeritering (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Rolf

Åbjörnsson (kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att utskottets uttalande i fråga om notarietjänstgöringens betydelse

är mycket värdefullt. Vi vill emellertid samtidigt framhålla att ett

förverkligande av det önskemål som framgår av utskottets uttalande förutsätter

att rättsväsendet tillförs erforderliga resurser. De anslag som för

innevarande budgetår beviljats rättsväsendet uppgår enligt vår mening till ett

totalt sett alltför lågt belopp och detta förhållande får naturligtvis

betydelse även i förevarande sammanhang.

3. Invandrare inom polisen och rättsväsendet (mom. 16)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)

anför:

Rikspolisstyrelsen har anfört att det inte föreligger något behov av

rekrytering till polisyrket före år 1998 och inga medel har avsatts härför i

polisens budget. Det ter sig inte särskilt meningsfullt att diskutera en ökad

rekrytering av personer med invandrarbakgrund till polisutbildningen, när

någon antagning till sådan utbildning över huvud taget inte äger rum. Att

besparingarna i fråga om bl.a. polisutbildningen får kraftigt negativa

konsekvenser har vi tidigare framhållit och vi får alltså nu på nytt anledning

att understryka denna ståndpunkt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Straffprocessuella tvångsmedel 3

Kroppsbesiktning 3

Hemlig teknisk avlyssning (buggning) 4

Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott 5

Återlämnande av stöldgods 5

Övervakningskameror 7

Tillsättning av de högsta domartjänsterna 8

Tingsmeritering 9

Ansökningsavgift i tvistemål 10

Processbedrägeri 11

Offentlig försvarare 12

Grupptalan 12

Lag om skiljemän 13

Ersättning vid frihetsinskränkning 13

Registret över företagshypotek 13

Tolkar i allmän domstol och förvaltningsdomstol 14

Invandrare inom polisen och rättsväsendet 14

Obestyrkta utsagor i domar 16

Vissa rättshjälpskostnader 16

Hemställan 17

Reservationer........................................18

1. Kroppsbesiktning (mom. 1) 18

2. Hemlig teknisk avlyssning (mom. 2) 19

3. Åtgärder för indrivning av böter vid trafikbrott (mom. 3) 20

4. Övervakningskameror (mom. 5) 20

5. Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6) 20

6. Tingsmeritering (mom. 7) 21

7. Ansökningsavgift i tvistemål (mom. 8) 21

8. Grupptalan (mom. 11) 22

9. Lag om skiljemän (mom. 12) 22

Särskilda yttranden..................................23

1.Tillsättning av de högsta domartjänsterna (mom. 6) 23

2. Tingsmeritering (mom. 7) 23

3. Invandrare inom polisen och rättsväsendet (mom. 16) 23