Bet. 1996/97:JuU9

Justitieutskottets betänkande

1996/97:JUU09

Vapenbrott

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

JuU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under den

allmänna motionstiden år 1996 och som tar upp frågor om skärpningar i

vapenlagstiftningen.

Utskottet gör med anledning av en motion ett tillkännagivande till

regeringen som går ut på att knivförbudslagens tillämplighet i rummet bör

belysas i beredningen av Vapenutredningens betänkande. Övriga motionsyrkanden

avstyrks med hänvisning till det pågående utrednings- och beredningsarbetet på

området.

I ärendet föreligger två reservationer (mp och kd respektive c).

Motionerna

1996/97:Ju704 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering av den s.k.

knivlagen med ett förbud mot att till ungdomar under 18 år försälja knivar och

liknande tillhyggen.

1996/97:Ju709 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av vapeninnehav,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändringar i knivlagen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medföra skjutvapen på platser som anges i knivlagen.

1996/97:Ju908 av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande våldsbrott vid

vilka vapen använts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag syftande till att spåra och effektivt beivra illegal

vapenhantering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka och effektivisera kontrollen av militära och civila

vapenförråd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kontrollen vid våra gränser skärps i syfte att förhindra

illegal vapeninförsel.

Utskottet

Vapenlagen (1996:67) innehåller bestämmelser om enskildas och organisationers

m.fl. befattning med skjutvapen m.m. och med ammunition. Den är inte

tillämplig på staten. Lagen kompletteras av vapenförordningen (1996: 70) och

av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen

(RPS FS 1996:6). Härutöver finns ytterligare bestämmelser om vapen och

ammunition, bl.a. om tillverkning och utförsel av vissa skjutvapen och viss

ammunition i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och om hantering och import av

ammunition i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Den nu gällande vapenlagen trädde alltså i kraft år 1996 (prop. 1995/96:52,

JuU12, rskr. 146). Den ersatte den då gällande vapenlagen (1973:1176) men

innebar inga större materiella förändringar. I 1995 års ärende handlade det i

stället främst om att ge vapenlagen en modern lagteknisk utformning samtidigt

som lagen anpassades till EG:s direktiv (91/477/EEG) om kontroll av förvärv

och innehav av vapen. Dessförinnan hade vapenlagen varit föremål för ändringar

vid ett stort antal tillfällen, senast år 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33,

rskr. 300, SFS 1991:1181) då lagstiftningen skärptes i olika hänseenden. Det

handlade då bl.a. om en skärpning av bestämmelserna om förvärv och innehav av

ammunition och om strängare krav på förvaringen av vapen. Vidare förtydligades

och i viss mån skärptes reglerna om återkallelse av vapentillstånd. I ärendet

påtalade utskottet också behovet av den modernisering av lagen som genomfördes

år 1995.

Straffet för olaga vapeninnehav och olovlig överlåtelse av vapen (numera

vapenbrott) skärptes år 1993 genom att en särskild straffskala för grovt brott

infördes (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220, SFS 1993:208).

Vapenlagen är inte tillämplig på vapen som används inom Försvarsmakten eller

andra statliga myndigheter. Regler finns i stället i förordningen (1996:31) om

statliga myndigheters skjutvapen m.m.

Knivar, andra stick- och skärvapen samt vissa andra föremål som är ägnade

att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa faller utanför

vapenlagen. Bestämmelser om sådana vapen finns i lagen (1988:254) om förbud

beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen) och, såvitt

avser införsel, i förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa

farliga föremål.

Införsel av vapen och ammunition är reglerad och kräver i princip tillstånd.

Regeringen beslutade i mars 1995 om en genomgripande översyn av

vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. Utredningen

har bl.a. till uppgift att utvärdera 1992 års ändringar i lagstiftningen. I

uppdraget ingår också att göra en utvärdering av knivförbudslagen, något som

utskottet framförde önskemål om i samband med lagens antagande. Utredningen,

som antagit namnet 1995 års vapenutredning, har avlämnat ett delbetänkande

(SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m. som har remissbehandlats

och för närvarande bereds i Justitiedepartementet. Utredningens slutbetänkande

väntas i slutet av år 1997.

Gällande rätt m.m.

Vapenlagen innehåller regler om lagens tillämpningsområde (1 kap.), tillstånd

och register (2 kap.), utlåning av skjutvapen (3 kap.), ändring, reparation

och skrotning av skjutvapen (4 kap.), förvaring och transport av skjutvapen

och ammunition (5 kap.), återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen

och ammunition, m.m. (6 kap.), inlösen av vapen och ammunition (7 kap.), vapen

och ammunition i dödsbo och konkursbo (8 kap.), straff och förverkande (9

kap.), överklagande (10 kap.) och bemyndiganden (11 kap.).

Reglerna innebär såvitt i detta ärende är aktuellt sammanfattningsvis

följande.

Enligt vapenlagen är i princip allt innehav av skjutvapen

tillståndspliktigt. En förutsättning för tillstånd för en enskild person är

att han behöver vapnet, t.ex. därför att han jagar, är medlem i en

skytteförening eller är vapensamlare. Tillstånd får endast meddelas för ett

angivet ändamål, och tillstånd får förenas med villkor om förvaring av vapnet.

Också vissa organisationer som skytteföreningar samt museer och

bevakningsföretag kan få tillstånd att inneha skjutvapen.

Med rätten att inneha skjutvapen följer också rätt att inneha ammunition

till vapnet. Innehav av ammunition i andra fall kräver särskilt tillstånd.

Förvaring av vapen skall ske under säkert lås eller på något annat lika

betryggande sätt. Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller liknande

skall en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas.

Det är inte tillåtet att överlåta vapen eller ammunition till någon som

saknar tillstånd.

Tillstånd krävs vidare för yrkesmässig handel med vapen liksom i princip för

införsel av vapen till Sverige från utlandet.

Tillstånd meddelas av polismyndighet vars beslut kan överklagas till

länsrätten. Ett tillstånd att inneha vapen eller ammunition eller att driva

vapenhandel är inte tidsbegränsat men kan återkallas. Återkallelse kan ske om

innehavaren missbrukat vapnet eller varit oaktsam med det eller på annat sätt

visat sig vara olämplig att inneha vapen, om det inte längre finns

förutsättningar för tillståndet eller om det annars finns någon skälig

anledning att återkalla tillståndet. Ett tillstånd att driva vapenhandel kan

återkallas på i princip samma grunder.

Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller

överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att

inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om brottet är

grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst

fyra år. Om gärningen begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa döms

till böter eller fängelse i högst sex månader.

I vapenlagen finns ytterligare regler om straff och om förverkande vid

överträdelse av lagens bestämmelser.

I förordningen om statliga myndigheters skjutvapen m.m. finns regler som

gäller för t.ex. Försvarsmakten om bl.a. tilldelning, förvaring och

inventering av skjutvapen.

Knivförbudslagen innehåller förbud mot att inneha knivar och s.k.

gatustridsvapen m.m. på allmän plats och i skolor där grundskole- eller

gymnasieundervisning bedrivs. Springstiletter och liknande knivar samt

gatustridsvapen får över huvud taget inte innehas av personer under 21 år och

inte heller saluhållas. Överträdelse av reglerna bestraffas med böter eller

fängelse i högst sex månader.

I fråga om införsel av vapen har tullen befogenhet att utöva kontroll såväl

när det gäller trafiken inom EU som när det gäller trafiken utanför unionen.

Kontrollen vid den yttre gränsen sker med stöd av tullagen (1994:1550) medan

kontrollen vid den inre gränsen regleras i lagen (1996:701) om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Kontrollen får enligt båda lagarna ske utan brottsmisstanke. Om det vid en

reguljär tullkontroll uppkommer misstanke om brott tillämpas bestämmelserna i

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Systemet är uppbyggt så att det

föreligger anmälningsskyldighet såväl vid yttre som inre gräns vid införsel av

t.ex. skjutvapen, springstiletter och gatustridsvapen. Dessutom måste

villkoren för innehav enligt svensk lag vara uppfyllda för att införsel skall

få ske. Sådana krav är t.ex., som framgått ovan, att vapentillstånd finns

eller att innehavaren fyllt 21 år.

Inom Regeringskansliet planeras en översyn av varusmugglingslagen.

Motionerna

I samtliga i ärendet aktuella motioner begärs skärpningar av

vapenlagstiftningen och dess tillämpning i syfte att minska våldet i

samhället.

I motion Ju704 (s) begärs en komplettering av knivförbudslagen i syfte att

förbjuda försäljning av knivar och liknande tillhyggen till personer som inte

fyllt 18 år.

I motion Ju709 (s) begärs en allmän skärpning av reglerna i vapenlagen

såvitt avser t.ex. tillstånd och förvaring av vapen. En skärpning av

straffskalan vid brott mot vapenlagen efterlyses också.

I motion Ju903 (c) tas frågan om uppföljning av vapentillstånd upp. Vidare

förespråkas en utvidgning av knivförbudslagen till platser där många människor

vistas. I motionen framförs också krav på förbud mot innehav av vapen på

allmän plats motsvarande regleringen i knivförbudslagen.

I motion Ju908 (m) framförs krav på åtgärder som syftar till att begränsa

tillgången på vapen i samhället i stort. Vidare begärs en utredning om

våldsbrott där vapen kommit till användning.

Pågående arbete m.m.

1995 års vapenutredning (dir. 1995:39) har i uppdrag att göra en översyn av

vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott.

Utvärderingen skall bl.a. omfatta de skärpningar av lagstiftningen som

genomfördes år 1992. I samband därmed skall övervägas om det finns

tillräckliga möjligheter att kontrollera hur bestämmelserna om förvaring av

skjutvapen följs. En utvärdering skall också göras av den skärpning av

straffet för vapenbrott som trädde i kraft år 1993. Därvid skall utredaren

överväga om det finns anledning att genomföra ytterligare straffskärpningar.

Vidare ingår i översynen att överväga om högre krav bör ställas för beviljande

av tillstånd till handel med skjutvapen och om kontrollen av och kraven i

övrigt på sådan verksamhet bör höjas. Frågan om tillstånd till handel med

automatiska skjutvapen skall övervägas särskilt. Det skall också övervägas hur

bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen om beviljande av tillstånd

för särskilt farliga vapen, t.ex. helautomatiska skjutvapen, tillämpas och om

reglerna överensstämmer med EG:s vapendirektiv.

Utredaren skall härutöver överväga om bestämmelserna om återkallelse av

tillstånd enligt vapenlagen är utformade på ett ändamålsenligt sätt med

beaktande av både rättssäkerhetsaspekten och intresset av att kunna förebygga

missbruk av skjutvapen. I det sammanhanget skall övervägas hur

polismyndighetens möjligheter att få information om sådana förhållanden som

kan föranleda återkallelse av tillstånd kan förbättras.

Det ingick också i utredarens uppdrag att se över knivförbudslagen. I den

delen har uppdraget slutförts, och utredarens ställningstaganden presenterats

i betänkandet (SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m.

Utredningen drar slutsatsen att bestämmelserna i knivförbudslagen i stort är

väl avvägda och lätta att tillämpa. Det konstateras att de frågor som

uppkommit framför allt tycks ha sin orsak i bristande kunskap om gällande

bestämmelser, såväl i fråga om knivförbudslagens tillämpningsområde som i

fråga om möjligheterna att ingripa mot knivinnehav.

Utredningen anser inte att det är befogat att utvidga förbudet till att

omfatta fler platser än för närvarande. - I utredningen lämnas i en bilaga en

redogörelse för innebörden i begreppet allmän plats i den betydelse det

används i knivförbudslagen. Här framgår att begreppet omfattar platser, inom

eller utomhus, som är upplåtna för eller frekventeras av allmänheten. Det

gäller t.ex. gata, torg, park samt för allmänheten tillgängliga delar av

flygplatser och andra trafikområden. Vidare omfattas tåg, båtar, hotell,

restauranger, affärslokaler, väntsalar, teatrar, biografer, idrottsområden,

bad- och campingplatser, kyrkogårdar och liknande i den mån och under den tid

allmänheten har tillträde till dem.

Utredningen anser inte heller att det är befogat med ett generellt förbud

att sälja knivar till personer under 18 år. Däremot föreslås att förbudet mot

att bära kniv på bl.a. allmän plats skall utvidgas till att omfatta skjutvapen

och välliknande skjutvapenkopior. Utredningen föreslår också att ett grovt

brott införs när det gäller överträdelse av knivförbudslagen.

När det gäller användningen av vapen vid våldsbrott framgår bl.a. följande i

rapporten (BRÅ-rapport 1996:4) Brottsutvecklingen 1994. Officiell statistik

över användandet av vapen omfattar endast bruket av skjutvapen vid rån och vid

våldsbrott med dödlig utgång. I rapporten kan bl.a. utläsas att skjutvapen

under år 1994 förekom i omkring 15 % av de anmälda rånbrotten och i 26 % av

fallen av våld (mord, dråp och misshandel) med dödlig utgång.

Emellertid redovisas i rapporten också en undersökning avseende samtliga

fall av dödligt våld under åren 1991-1995. Undersökningen omfattar totalt 724

fall; härav visade sig 273 fall vara felregistrerade. Av de återstående 451

fallen hade någon form av vapen använts i 338 fall. I 105 fall hade inget

vapen använts och i 8 fall var det oklart om vapen använts. Andelen fall med

vapen vid dödligt våld låg relativt konstant omkring 75 % under perioden. Det

vanligast förekommande vapnet var kniv eller annat stick- eller skärvapen som

kom till användning i knappt hälften (43 %) av fallen. Bruket av skjutvapen

varierar mycket år från år. Sådana händelser som dödsskjutningarna i Falun och

vid Stureplan år 1994 påverkar statistiken men det kan ändå nämnas att

skjutvapen användes i omkring 20 % av fallen under år 1995 medan det år 1994

var fråga om omkring 25 % och år 1993 omkring 15 %. Även andra vapen som hugg-

och slagvapen (yxor, bordsben m.m.) förekommer.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med att utskottet behandlade propositionen om en ny vapenlag i

december 1995 tog utskottet upp en rad motionsspörsmål liknande de nu

aktuella. Samtliga yrkanden avslogs med hänvisning till det redan då pågående

utredningsarbetet. För en utförligare redogörelse hänvisas här till utskottets

betänkande 1995/96:JuU12.

Överväganden

I motionerna begärs skärpningar av vapenlagstiftningen i syfte att minska

våldet i samhället. Flera av motionsförslagen har behandlats i det pågående

utredningsarbetet, och i flera fall har utredningsförslag lagts fram som

överensstämmer med de yrkanden som utskottet nu har att ta ställning till.

Utskottet har naturligtvis samma grundinställning som motionärerna. Det är

således självklart att våldet i samhället måste bekämpas på alla nivåer och

med alla tillgängliga medel. Detta ställer nya krav på lagstiftningen, t.ex. i

fråga om vapen. Det sagda hindrar emellertid inte att det i

lagstiftningsarbetet måste göras en avvägning mellan vad som i olika

hänseenden kan anses rimligt i förhållande till den nytta en viss åtgärd

medför. Till exempel råder allmänt uppfattningen att ingen får sälja

skjutvapen till någon som saknar tillstånd medan det, som framgått av

Vapenutredningens ovannämnda betänkande, inte är lika självklart att förbjuda

försäljning av knivar till ungdomar under 18 år. Utskottet konstaterar i detta

sammanhang också att en viss tveksamhet får anses råda om knivförbudslagens

tillämplighet i rummet. Frågan är om lagen gäller t.ex. på sjukhus och

socialkontor. Det framstår enligt utskottets mening som naturligt att den

frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens

betänkande. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder härför.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju903 i denna del som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottet är för sin del inte berett att nu ta ställning till övriga

yrkanden som här är aktuella, och utskottet är inte heller berett att

tillstyrka att ytterligare utredningsarbete nu inleds. I stället bör det

pågående arbetet avvaktas och ställning tas till de olika delfrågorna i ett

sammanhang. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna Ju704, Ju709,

Ju903 i övriga här aktuella delar och Ju908.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande knivförbudslagens tillämplighet i rummet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 18 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709,

1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt 1996/97:Ju908.

res. 1 (mp, kd)

res. 2 (c)

Stockholm den 25 februari 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G

Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v),

Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Helena Frisk

(s).

Reservationer

1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anser:

Vi instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är

dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller

särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju709 om bl.a. straffskärpningar

och skärpta regler för innehav och förvaring av vapen. Det handlar här om

frågor som bl.a. miljöpartiet aktualiserade redan när den nya vapenlagen

antogs. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare. Vi anser

alltså att riksdagen med anledning av motion Ju709 som sin mening bör ge

regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag redan under

innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående arbetet

avvaktas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt

att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju709 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1, dels avslår

motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt

1996/97:Ju908.

2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2)

Ingbritt Irhammar (c) anser:

Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är

dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller

särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju903 om uppföljning av

vapentillstånd och förbud mot vapen på allmän plats.

Det handlar här om frågor som belysts i Vapenutredningens ovannämnda

delbetänkande. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare.

Samtidigt är det helt klart att det är nödvändigt att genast få en

lagstiftning som effektivt hindrar t.ex. att vapen förekommer på allmän plats.

Jag anser alltså att riksdagen med anledning av motion Ju903 som sin mening

bör ge regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag

redan under innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående

arbetet avvaktas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt

att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och

19 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

2, dels avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709 och 1996/97:Ju908.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Gällande rätt m.m. 3

Motionerna 4

Pågående arbete m.m. 4

Tidigare riksdagsbehandling 6

Överväganden 6

Hemställan 7

Reservationer.........................................7

1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 7

2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 8