Bet. 1996/97:KrU12

Kulturutskottets betänkande

1996/97:KRU12

Uppdragsarkeologi m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

KrU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m. och två

motioner som väckts i ärendet. Även en motion som väckts under den allmänna

motionstiden under riksmötet 1996/97 behandlas.

I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) finns

bestämmelser om ingrepp i fast fornlämning i samband med markexploatering.

Länsstyrelsen kan besluta om särskild utredning när det är fråga om en

planerad exploatering av ett större markområde. Vidare kan myndigheten besluta

om särskild undersökning som villkor för tillstånd för en exploatör att rubba,

ändra eller ta bort en fast fornlämning. Den kan också besluta om arkeologisk

förundersökning för att en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet skall

fastställas. I propositionen föreslås förtydliganden i kulturminneslagen för

att klargöra vad länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall

utföra en sådan arkeologisk utredning eller undersökning som nämnts i det

föregående. Den fråga som särskilt uppmärksammas är frågan om i vilken

utsträckning ett anbuds- eller förfrågningsförfarande skall tillämpas i

ärendena hos länsstyrelsen. Det föreslås också i propositionen att den som

utför ett arbetsföretag skall få ett utökat kostnadsansvar genom att han

åläggs att svara för kostnaderna för att ta till vara fornfynd.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de motioner som väckts med

anledning av denna.

Också den tidigare väckta motionen avstyrks. Den avser principerna för

kostnadsansvaret vid fynd av fornlämningar.

Vid betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m. föreslår regeringen (Kul-

turdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.

Lagförslaget har intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden år 1996

1996/97:Kr215 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvar vid

fynd av fornlämningar.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:Kr33 av Nils Fredrik Aurelius (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen om offentlig upphandling skall gälla vid länsstyrelsens

beslut om vem som skall utföra något slag av arkeologisk undersökning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet skall avskiljas i en

särskild juridisk person.

1996/97:Kr34 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länsstyrelserna skall upphandla arkeologiska uppdrag,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 2 kap. 11 och 13 §§

lagen om kulturminnen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att lagförslaget endast skall gälla de

undersökningar länsstyrelserna fattar beslut om efter lagens ikraftträdande i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas dels proposition 99 om uppdragsarkeologi m.m. och två

motioner som väckts med anledning av propositionen, dels en motion som väckts

under den allmänna motionstiden under riksmötet 1996/97 och som avser

principerna för kostnadsansvaret vid fynd av fornlämningar. Sistnämnda motion

innehåller inte krav på omedelbara lagändringar. Utskottet behandlar därför

motionen sist i betänkandet, trots att yrkandet avser övergripande frågor.

Bestämmelserna om kostnadsansvar vid exploatering

Lagbestämmelser om fornminnesvården finns i 2 kap. lagen om kulturminnen m.m.

(kulturminneslagen).

Det är enligt 6 § förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut,

täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller

skada en fast fornlämning.

I 7-9 §§ regleras de befogenheter med fornlämningar som tillkommer

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och länsstyrelserna. Av 8 § framgår att RAÄ och

länsstyrelsen utan hinder av 6 § har rätt att bl.a. undersöka en fast

fornlämning eller en plats där fornfynd har påträffats. Det är i sådana fall i

praktiken fråga om undersökningar som initieras i vetenskapligt syfte och inte

genomförs i form av arkeologiska uppdrag.

Regler om ingrepp i fast fornlämning i samband med markexploatering finns i

10-15 §§.

Utgångspunkten för reglerna är att tillstånd till sådant ingrepp får ges

bara om det vid en noggrann intresseavvägning kan anses finnas skäl för

ingrepp som är mycket tunga i förhållande till fornlämningens betydelse. Varje

ingrepp bör begränsas så mycket som möjligt.

Bestämmelserna innehåller sammanfattningsvis följande. Länsstyrelsen är

tillståndsmyndighet. Denna skall göra en sådan intresseavvägning som angetts

ovan. Som villkor för tillstånd får ställas skäliga krav på att företagaren

bekostar särskild undersökning för dokumentation av fornlämningen eller

särskilda åtgärder för att bevara den. Den som planerar ett arbetsföretag bör

i god tid ta reda på om någon fast fornlämning, efter vad som är känt, berörs

av företaget. Vid större markexploateringar skall den exploaterande bekosta en

särskild utredning, om en sådan är befogad, för att ta reda på om någon

fornlämning, känd eller dittills okänd, kan beröras av företaget. Innan

länsstyrelsen beslutar om tillstånd till och villkor för ingrepp i en fast

fornlämning skall länsstyrelsen ha möjlighet att på företagarens bekostnad

göra en arkeologisk förundersökning av fornlämningen för att få ett

tillfredsställande beslutsunderlag. Länsstyrelsen bör, så långt det är

möjligt, kostnadsberäkna sådana särskilda åtgärder som ställs som villkor för

tillstånd. Denna beräkning skall ha betydelse för företagarens kostnadsansvar.

Av 11 § framgår att kostnadsansvaret för en särskild utredning åvilar

företagaren. I 14 § första stycket anges som huvudregel att den som utför ett

arbetsföretag som berör en fast fornlämning svarar för kostnaderna för en

särskild undersökning och arkeologisk förundersökning. Företagaren svarar dock

inte för kostnad som hänför sig till en fornlämning som inte tidigare varit

känd, som väsentligt överstiger vad länsstyrelsen har angett i sitt beslut om

tillstånd, som hänför sig till arkeologisk förundersökning om länsstyrelsen

sedan inte lämnar tillstånd till ingrepp i fornlämningen eller som hänför sig

till arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning om det visar sig

att någon fast fornlämning inte berörs av arbetsföretaget (14 § andra

stycket).

Utöver kostnadsbefrielse enligt 2 kap. 14 § kulturminneslagen har en

företagare vissa möjligheter att - i mån av tillgång på medel - få statsbidrag

för vissa arkeologiska undersökningar. Bestämmelser om det finns i

förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård.

Vissa bakgrundsuppgifter

De förslag som läggs fram i propositionen skall ses mot bakgrund av den

diskussion som förts, den utredningsverksamhet som genomförts och de beslut av

statsmakterna som fattats under senare år i fråga om den arkeologiska

undersökningsverksamheten. Huvudfrågan har därvid varit huruvida

länsstyrelserna skall eller bör använda sig av anbud och upphandling för att

kunna välja mellan olika undersökningsalternativ. Därmed har också frågan

väckts om behovet av en reglering av förhållandet mellan kulturminneslagen och

lagen om offentlig upphandling (upphandlingslagen). Denna fråga har samband

med frågan om länsstyrelsens beslut om vem som skall utföra en arkeologisk

undersökning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förtydliganden i kulturminneslagen för att klargöra

vad länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra en

arkeologisk utredning eller undersökning enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 och

13 §§ nämnda lag. Förslaget avser således dels särskild utredning, som

länsstyrelsen kan besluta om när det är fråga om en planerad exploatering av

ett större markområde (11 § första stycket), dels särskild undersökning, som

länsstyrelsen kan ställa krav på som villkor för tillstånd att en exploatör

får rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning (13 § första stycket), dels

ock arkeologisk förundersökning, som länsstyrelsen kan besluta om för att

fastställa en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet (13 § andra

stycket). Om inte annat anges, används i det följande begreppet ?arkeologisk

undersökning? som gemensam benämning för särskild utredning, arkeologisk

förundersökning och särskild undersökning.

I propositionen föreslås också att den som utför ett arbetsföretag skall

svara för kostnaderna för att ta till vara fornfynd - nykonservering och

fyndhantering - som framkommer vid särskild undersökning (2 kap. 13 § första

stycket).

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Motionsförslag om förfarandereglernas utformning

I motion Kr33 (m) förordas att upphandlingslagen skall gälla vid

länsstyrelsens beslut om vem som skall utföra en arkeologisk undersökning

(yrkande 1). Motionären hänvisar till vad Nämnden för offentlig upphandling

anfört under remissbehandlingen av den departementspromemoria som ligger till

grund för propositionen. Nämnden anser att länsstyrelsens beslut inte kan

anses utgöra myndighetsutövning och att detta leder till den slutsats som

motionsyrkandet är ett uttryck för. Motionären hänvisar också till att

Konkurrensverket uttalat sig kritiskt mot vissa uttalanden i

departementspromemorian, nämligen att i vissa fall uppdragen bör fördelas

?rättvist? mellan berörda institutioner. Enligt motionären lämnar ett sådant

betraktelsesätt utrymme för ett godtyckligt val av utförare på ett sätt som är

helt främmande för svensk myndighetstradition. Motionären tar också upp frågan

om prövning i EG-domstolen av vilka regler som bör gälla för arkeologiska

undersökningar.

I motion Kr34 (m, c, fp, kd) framhålls inledningsvis att de arkeologiska

uppdragsundersökningarna bedrivs under villkor som förutsätter en fortlöpande

anpassning till föränderliga förutsättningar. Den arkeologiska vetenskapen

utvecklas både tekniskt, teoretiskt och metodiskt. Vidare framhålls bl.a. att

systemet för målstyrning, resultatkontroll och utvärdering inte har utvecklats

tillräckligt inom uppdragsarkeologin. Ansvarsrollerna behöver preciseras. Det

är i första hand Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och länsstyrelserna som måste

utveckla ansvaret för att undersökningarna uppfyller höga kvalitets- och

resultatkrav.

Motionärerna anser det naturligt att länsstyrelserna utnyttjar möjligheten

att upphandla arkeologiska uppdrag. Därvid bör länsstyrelserna beakta frågan

om sådana undersökande institutioner som har mindre utvecklad

undersökningsverksamhet slås ut i konkurrensen om uppdragen. Vidare anför

motionärerna följande.

Arkeologiska undersökningar kan självfallet aldrig fullt ut jämföras med

kommersiella entreprenadarbeten, utan måste bedrivas utifrån sina egna

förutsättningar. Alla förändringar av arkeologisystemet bör ske med

eftertänksamhet och under kontinuerlig utvärdering.

När det finns mer än en institution för arkeologiskt uppdrag behöver

länsstyrelserna ha en teknik för att välja den bäst lämpade. Vi anser att

länsstyrelserna bör använda sig av anbud och upphandling för att kunna välja

mellan olika undersökningsalternativ. Upphandlingen bör ses som instrument

både för att skapa undersökningar av god kvalitet och för att undvika att de

kostar mer än vad som är motiverat.

Motionärerna yrkar att riksdagen dels som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om att länsstyrelsen skall upphandla arkeologiska

uppdrag (yrkande 1), dels avslår de i propositionen föreslagna tilläggen i 2

kap. 11 och 13 §§ kulturminneslagen om att upphandlingslagen inte skall gälla

(yrkande 2).

Utskottets bedömning rörande förfarandereglernas utformning

Med en stark förenkling kan de tre förslag som föreligger då det gäller

förfarandereglerna beskrivas på följande sätt.

- Enligt motion Kr33 (m) bör länsstyrelsen vara skyldig att tillämpa

upphandlingslagen innan länsstyrelsen bestämmer vem som skall utföra en

arkeologisk undersökning.

- I motion Kr34 (m, c, fp, kd) intas ståndpunkten att länsstyrelsen

regelmässigt bör använda sig av ett anbudsförfarande för att kunna välja

mellan olika undersökningsalternativ. Motionärerna kräver dock inte att

länsstyrelsen skall vara skyldig att följa det formella regelsystem som

finns i nämnda lag, eftersom arkeologiska undersökningar aldrig fullt ut kan

jämföras med kommersiella entreprenadarbeten utan måste bedrivas utifrån

sina egna förutsättningar.

- I propositionen förordas att det, till förtydligande av vad som bör gälla, i

kulturminneslagen uttryckligen skall anges att upphandlingslagen inte skall

vara tillämplig i här aktuella ärenden. Regeringens förslag innebär vidare

att länsstyrelsen, när det finns mer än en undersökande institution som kan

vara aktuell för en undersökning, bör överväga om det är lämpligt och

ändamålsenligt att infordra förslag från flera av dem. Förslaget skiljer sig

således från förslaget i motion Kr34 (m, c, fp, kd) på det sättet att det

enligt regeringens mening bör ske en diskretionär prövning av i vilka fall

ett anbuds- och upphandlingsförfarande bör tillämpas.

Utskottet ansluter sig till den sammanfattande slutsats regeringen kommer fram

till i propositionen, nämligen att länsstyrelsens beslut om särskild

utredning, arkeologisk förundersökning respektive särskild undersökning i alla

sina delar är att anse som myndighetsutövning (se prop. s. 16-19).

Upphandlingslagen torde då inte heller vara tillämplig.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad Lagrådet anfört (prop. s.

43) godtar utskottet regeringens förslag att 2 kap. 11 och 13 §§

kulturminneslagen ändras så att det uttryckligen framgår att upphandlingslagen

inte är tillämplig i ärenden hos länsstyrelsen av här aktuellt slag. Med

hänsyn till vad som anförs i motion Kr33 (m) finns det skäl nämna att Lagrådet

påpekat att det även med en uttrycklig reglering självfallet gäller att frågan

i sista hand kan komma att bli föremål för prövning av EG-domstolen.

Det råder samstämmighet mellan innehållet i motion Kr34 (m, c, fp, kd) och

i propositionen dels om att arkeologiska undersökningar skall vara av god

vetenskaplig kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad

som är motiverat, dels om att arkeologiska undersökningar skall kunna

anförtros åt privata aktörer. Det råder också, som utskottet uppfattat

ställningstagandena, samstämmighet om att en väg att nå detta syfte -

åtminstone i vissa fall - är att tillämpa ett förfarande som liknar det som

föreskrivs i upphandlingslagen. Även utskottet anser att - som det uttrycks i

propositionen - en konkurrenssituation stimulerar utvecklingen av metoder och

tekniker samt ger incitament till att effektivisera utförandet av

undersökningarna. Det finns starka skäl som talar för att ett anbuds- eller

förfrågningsförfarande får tillämpas av länsstyrelsen innan beslut fattas om

undersökande institution.

Då det gäller tvistefrågan om i vilken utsträckning ett förfarande liknande

det som föreskrivs i upphandlingslagen skall tillämpas, måste enligt utskottet

ett nyanserat betraktelsesätt anläggas som gagnar ett gott slutresultat inte

bara i det enskilda fallet utan också för den arkeologiska

undersökningsverksamheten som helhet. I propositionen pekas bl.a. på att en

sådan utveckling måste undvikas som medför att privata intressenter får utföra

de mer omfattande undersökningarna medan de mindre utförs av övriga

institutioner. Det är av betydelse att t.ex. länsmuseer och vissa kommunala

museer bibehåller sin kompetens på det arkeologiska området. Fördelarna med

ett anbuds- eller liknande förfarande får också vägas mot bl.a. det

förhållandet att förfarandet är resurs- och tidskrävande. Ofta kan ett projekt

inte påbörjas eller fortsätta förrän den arkeologiska undersökningen har

genomförts. En tidsfördröjning kan således få ekonomiska konsekvenser för

arbetsföretagaren.

Utskottet har inte heller i övrigt något att invända mot vad som anförs i

propositionen då det gäller förfarandereglernas utformning (avsnitt 7).

Utskottet kommer till en slutsats som har samma innehåll som den som redovisas

i propositionen, nämligen att det är svårt att i lagtext generellt ange hur

länsstyrelsen skall gå till väga inför ett beslut om vem som skall genomföra

en särskild utredning, arkeologisk förundersökning eller särskild

undersökning. Ett förtydligande - utöver vad som tidigare angetts i vad avser

lagen om offentlig upphandling - bör emellertid göras i enlighet med

regeringens förslag. Således bör det göras ett tillägg i 2 kap. 11 och 13 §§

kulturminneslagen med innebörd att länsstyrelsen när den anger vem som skall

utföra en undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av

vetenskapligt god kvalitet och till en kostnad som inte är högre än vad som

kan anses motiverat.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker propositionen i här aktuell del

och avstyrker motion Kr33 (m) yrkande 1 och motion Kr34 (m, c, fp, kd)

yrkandena 1 och 2.

I detta sammanhang vill utskottet också anföra följande. Regeringen informerar

i propositionen riksdagen om att regeringen avser att bemyndiga RAÄ att

utfärda verkställighetsföreskrifter till 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det behövs tydliga regler för hur

länsstyrelsen skall gå till väga inför beslut om uppdragsundersökningar samt

för hur tillsyn över och uppföljning av uppdragsverksamheten skall bedrivas.

Länsstyrelsen har det yttersta ansvaret för att en undersökning genomförs i

enlighet med vad som anges i beslutet och att uppställda kvalitetskrav

upprätthålls.

Utskottet noterar också att det i propositionen anförs att RAÄ bör se till

att information och utbildning kommer till stånd och att myndigheten bör ha

ett fortlöpande samråd med länsstyrelserna.

Utskottets bedömning rörande utökat kostnadsansvar för företagaren

Det har inte framförts några erinringar mot regeringens förslag att

kostnadsansvaret för nykonservering och fyndhantering skall bäras av den som

utför ett arbetsföretag som berör en fast fornlämning.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Utskottet vill nämna att det i propositionen anges att de eventuella

kostnadsökningar detta kan medföra i viss mån skall kunna kompenseras genom

ökade möjligheter till bidrag enligt förordningen (1993:379) om statsbidrag

till kulturmiljövård.

Utskottets bedömning rörande tidpunkten för ikraftträdandet av lagstiftningen,

m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den föreslagna lagstiftningen

träder i kraft den 1 juli i år.

I motion Kr34 (m, c, fp, kd) framhålls att det inte kan vara rimligt att

redan påbörjade undersökningar i efterhand skall belastas med

konserveringskostnader. Den lagändring som avser det ändrade kostnadsansvaret

bör därför gälla endast sådana undersökningar beträffande vilka länsstyrelsen

fattar beslut efter lagens ikraftträdande (yrkande 3).

Av 2 kap. 13 § kulturminneslagen, i den lydelse som utskottet tillstyrkt i

det föregående, framgår att länsstyrelsen som villkor för tillstånd enligt 12

§ kan ålägga en exploatör skyldighet att låta göra en särskild undersökning

som omfattar fyndhantering och nykonservering. Om tillstånd givits, kan

självfallet ett sådant villkor inte uppställas i efterhand. Utskottet anser

att motionsyrkandet blir tillgodosett utan någon särskild reglering i det

hänseende som angivits i motionen. I formell mening avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

Frågan om avskiljande av Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet till en

särskild myndighet

Enligt motion Kr33 (m) bör RAÄ:s uppdragsverksamhet - som bedrivs vid

avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) - avskiljas från myndigheten

med dess anslagsfinansierade uppgifter. Uppdragsverksamheten bör handhas av en

särskild juridisk person, t.ex. ett bolag (yrkande 2). Motionären menar att om

det inom samma organisation bedrivs såväl konkurrensutsatt som icke

konkurrensutsatt verksamhet, finns det enligt mångas erfarenheter en påtaglig

risk för att skattemedel används för att subventionera priserna för

uppdragsverksamhet vid konkurrens med andra aktörer.

Samma förslag har framförts av flera remissinstanser i det här aktuella

ärendet.

Frågan om UV:s ställning berördes i propositionen Kulturpolitik (prop.

1996/97:3). Regeringen anförde i denna att det inte utförts någon mer

genomförd konsekvensbeskrivning, och mot en åtskillnad talar sambandet mellan

produktion, kompetens och metodutveckling. Mot den bakgrunden och i avvaktan

på erfarenheterna av RAÄ:s nya organisation var regeringen inte beredd att

föreslå någon förändring av UV:s ställning. Kulturutskottet förklarade sig

inte vara berett att föregripa regeringens kommande överväganden i frågan

(bet. 1996/97:KrU1 s. 138), och regeringen är inte heller nu beredd att

föreslå någon ändring av UV:s ställning.

Utskottet erinrar om att UV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad och att

utgrävningsverksamheten särredovisas såväl finansiellt som verksamhetsmässigt.

Detta hindrar inte att - i enlighet med det ovan sagda - det är motiverat

att, när det finns en längre erfarenhet än vad som nu finns av RAÄ:s nya

organisation, UV:s ställning blir föremål för mera ingående överväganden.

Denna bedömning leder till slutsatsen att det här aktuella motionsyrkandet

avstyrks.

Principerna för kostnadsansvaret för arkeologiska undersökningar

I motion Kr215 (fp) tas upp frågan om principerna för kostnadsansvaret vid

arkeologiska undersökningar.

Med utgångspunkt i gällande princip om att markexploatören är ensam ansvarig

för de kostnader som kan uppstå vid sådana arkeologiska undersökningar som

bedöms nödvändiga framhåller motionären att undersökningarna ofta är mycket

tidskrävande och därmed dyrbara och kan äventyra hela byggprojekt. Det finns

därför stor risk för att exploatören för att undgå stora

undersökningskostnader frestas att mycket snabbt förstöra påträffat fornfynd

genom att gräva eller spränga bort det. Det är inte rimligt, anser motionären,

att avgörandet huruvida ett kulturhistoriskt fynd skall kunna bevaras åt

kommande generationer skall vara avhängigt dessa omständigheter. Det måste

vara en riksangelägenhet att se till att värdefulla fornfynd inte förstörs för

kommande generationer. För att förhindra att så sker borde ett delat

ekonomiskt ansvar mellan exploatör, stat och kommun finnas. Motionären pekar

slutligen på möjligheten att inrätta en fond som skulle kunna lämna bidrag

till exploatörer som får dryga kostnader.

Utskottet är inte berett att ompröva den princip som lagts fast av

riksdagen, nämligen att den för vars skull en fornlämning måste avlägsnas bör

bekosta den arkeologiska undersökningen.

Vad som anförs i motionen ger dock utskottet anledning att hänvisa till att

utskottet i det föregående tillstyrkt att det i lagtexten uttryckligen anges

att länsstyrelsen skall beakta att undersökningar skall genomföras till en

kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till

omständigheterna. Utskottet har också ställt sig bakom uttalande i

propositionen om att det är av stor betydelse för tilltron och inställningen

till kulturmiljövården att arbetsföretagarens kostnad upplevs som rimlig.

Utskottet vill också hänvisa till att det i vissa fall skall bli möjligt att

genom bidrag kompensera företagaren för ökade kostnader till följd av

förslaget i propositionen om kostnadsansvar för företagaren.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr215 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förfarandereglerna för arkeologiska undersökningar

m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Kr33 yrkande 1 och motion

1996/97:Kr34 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., såvitt avser

2 kap. 11 och 13 §§,

res. 1 (m, c, fp, kd)

2. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Kr34 yrkande 3 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan,

3. beträffande Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr33 yrkande 2,

res. 2 (m, c, fp, mp, kd)

4. beträffande principerna för kostnadsansvaret för arkeologiska

undersökningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr215.

Stockholm den 24 april 1997

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne

Andersson (c), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp),

Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Lars Lilja

(s), Elizabeth Nyström (m), Birgitta Wichne (m) och Tuve Skånberg (kd).

Reservationer

1. Förfarandereglerna för arkeologiska undersökningar m.m. (mom. 1)

Lennart Fridén (m), Marianne Andersson (c), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson

(fp), Elizabeth Nyström (m), Birgitta Wichne (m) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet

ansluter" och på s. 7 slutar med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Kr34 (m, c,

fp, kd) - lika väl som i propositionen - om att arkeologiska undersökningar

skall vara av god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än

vad som är motiverat.

I enlighet med vad som anförs i motion Kr34 (m, c, fp, kd) anser utskottet

också att när det finns mer än en institution för arkeologiska uppdrag behöver

länsstyrelsen ha en teknik för att välja den bäst lämpade. Länsstyrelsen bör

använda sig av ett anbudsförfarande för att kunna välja mellan olika

undersökningsalternativ. Enligt utskottets mening bör upphandling efter ett

anbudsförfarande ses som instrument för att nå de mål som angetts ovan,

nämligen att skapa undersökningar av god kvalitet och att undvika att de

kostar mer än vad som är motiverat. Som framhålls i propositionen stimulerar

en konkurrenssituation utvecklingen av metoder och tekniker samt ger

incitament till att effektivisera utförandet av undersökningarna.

Det sagda innebär att utskottet förordar att länsstyrelsen i ärenden om

arkeologiska undersökningar skall ha som en utgångspunkt att ett anbuds- eller

förfrågningsförfarande skall tillämpas, om det inte finns starka skäl som

talar för att man skall göra avsteg från ett sådant rutinmässigt

förfaringssätt. Eftersom ett projekt ofta inte kan påbörjas eller fortsättas

förrän den arkeologiska undersökningen genomförts, kan det förhållandet att

ett anbuds- eller förfrågningsförfarande är tidskrävande i det enskilda fallet

utgöra skäl för länsstyrelsen att avstå från att vända sig till flera

anbudsgivare. Undantagsvis kan det också av andra skäl finnas anledning att

avstå från ett sådant förfarande.

Utskottet vill framhålla att den omständigheten att länsstyrelsen avstår

från ett anbuds- eller förfrågningsförfarande inte får leda till att

länsstyrelsen automatiskt väljer att låta UV eller annan offentlig institution

få utföra undersökningsuppdraget. Privata institutioner bör ha samma

möjligheter som offentliga att få ett uppdrag även i sådana fall, där anbud

inte infordras. Länsstyrelsen måste därför fortlöpande hålla sig informerad om

kompetensen hos samtliga institutioner - offentliga och privata - som utför

arkeologiska undersökningar inom länsstyrelsens område.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående anser utskottet att

riksdagen med anledning av motion Kr34 (m, c, fp, kd) i här aktuell del

(yrkandena 1 och 2) antar det i propositionen framlagda lagförslaget, såvitt

avser 2 kap. 11 § andra stycket och 13 § kulturminneslagen, med den ändringen

att meningen om att upphandlingslagen inte gäller skall utgå ur lagförslaget.

Utskottets ställningstagande leder till att motion Kr33 (m) yrkande 1

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förfarandereglerna för arkeologiska undersökningar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Kr34 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på motion 1996/97:Kr33 yrkande 1 antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., såvitt avser 2

kap. 11 och 13 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2

som Reservanternas förslag betecknade lydelse,

2. Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet (mom. 3)

Lennart Fridén (m), Marianne Andersson (c), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson

(fp), Ewa Larsson (mp), Elizabeth Nyström (m), Birgitta Wichne (m) och Tuve

Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet

erinrar" och slutar med "motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Då det gäller frågan huruvida den uppdragsverksamhet som bedrivs vid

avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) bör avskiljas från RAÄ:s

verksamhet i övrigt vill utskottet anföra följande. Det finns både

principiella och andra skäl som talar för att UV bör skiljas från RAÄ. Det är

inte tillfredsställande att RAÄ har en dubbelroll som innebär att myndigheten

såväl fattar beslut och har tillsyn över kulturmiljövården som deltar i den

arkeologiska undersökningsverksamheten. Det finns enligt utskottets mening

inte skäl att avvakta ytterligare erfarenheter av RAÄ:s nya organisation innan

den här aktuella frågan utreds. Utskottet anser därför att regeringen bör

tillsätta en utredning som får i uppdrag att överväga UV:s ställning. Om

utredningen finner att UV bör avskiljas från RAÄ, bör utredningen närmare

överväga förslaget i motion Kr33 (m) att uppdragsverksamheten bör handhas av

en särskild juridisk person, t.ex. ett bolag. Vad utskottet anfört med

anledning av motionen i denna del (yrkande 2) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Kr33 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Relationen till EU-reglerna

Lennart Fridén, Jan Backman, Elizabeth Nyström och Birgita Wichne (alla m)

anför:

Efter Lagrådets ingripande har det ursprungliga förslaget till lagtext ändrats

så att det i den i propositionen föreslagna lagtexten uttryckligen framgår att

lagen om offentlig upphandling inte skall vara tillämplig. Lagrådet påpekade

att det även med en uttrycklig reglering självfallet gäller att frågan i sista

hand kan komma att bli föremål för prövning av EG-domstolen. Det är beklagligt

att regeringen valt att låta denna rättsosäkerhet kvarstå. Konkurrensverket,

vars synpunkter i mycket ringa omfattning kommenterats i propositionen, anför

i sitt remissvar på departementspromemorian att det är svårt, allmänt sett,

att genomföra ett anbudsförfarande; det kräver normalt, oavsett vara eller

tjänst, noggranna förberedelser och att den offentlige beställaren bl.a.

fastställer rutiner för att följa upp att aktuella varor och tjänster svarar

mot givna kvalitetskrav. Detta är ett av skälen till att det finns EG-direktiv

för offentlig upphandling.

Enligt vår uppfattning är det således olyckligt att regeringen lagt fram ett

lagförslag trots att det kvarstår en betydande osäkerhet om lagförslaget är

förenligt med EU:s regelverk då det gäller offentlig upphandling.

Propositionens lagförslag

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

--------------------------------------------------------

| 2|

|kap. |

--------------------------------------------------------

| |

|11 § |

--------------------------------------------------------

|Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på|

|om en fast fornlämning berörs av ett planerat|

|arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas|

|i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av|

|företagen. Som sådan exploatering räknas t.ex.|

|anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg,|

|flygfält, anläggning för energiförsörjning, större|

|vattenföretag och mer omfattande byggande för bostads-,|

|industri- eller handelsändamål. |

-------------------------------------------------------

|Beslut om särskild | Beslut om särskild|

|utredning fattas av |utredning fattas av|

|länsstyrelsen. |länsstyrelsen. |

|Länsstyrelsen skall i |Länsstyrelsen skall i|

|beslutet ange vem som |beslutet ange vem som|

|skall utföra utredningen. |skall utföra utredningen.|

|Därvid gäller inte lagen |Länsstyrelsen skall beakta|

|(1992:1528) om offentlig |att utredningen skall vara|

|upphandling. Länsstyrelsen |av vetenskapligt god|

|skall beakta att |kvalitet och genomföras|

|utredningen skall vara av |till en kostnad som inte|

|vetenskapligt god kvalitet |är högre än vad som är|

|och genomföras till en |motiverat med hänsyn till|

|kostnad som inte är högre |omständigheterna. |

|än vad som är motiverat | |

|med hänsyn till | |

|omständigheterna. | |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| |

|13 § |

--------------------------------------------------------

|Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen|

|ställa skäliga krav på särskild undersökning för att|

|dokumentera fornlämningen och ta till vara fornfynd|

|eller på särskilda åtgärder för att bevara|

|fornlämningen. I beslutet om tillstånd skall såvitt|

|möjligt anges den kostnad som åtgärderna beräknas|

|medföra. |

| Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §,|

|får den besluta om en arkeologisk förundersökning av|

|fornlämningen, om det behövs för att få ett|

|tillfredsställande underlag för prövningen eller för|

|att bedöma behovet av att ställa krav på särskild|

|undersökning. |

-------------------------------------------------------

|Länsstyrelsen skall i | Länsstyrelsen skall i|

|beslutet om arkeologisk |beslutet om arkeologisk|

|förundersökning eller |förundersökning eller|

|särskild undersökning ange |särskild undersökning ange|

|vem som skall utföra |vem som skall utföra|

|undersökningen. Därvid |undersökningen. |

|gäller inte lagen |Länsstyrelsen skall beakta|

|(1992:1528) om offentlig |att undersökningen skall|

|upphandling. Länsstyrelsen |vara av vetenskapligt god|

|skall beakta att |kvalitet och genomföras|

|undersökningen skall vara |till en kostnad som inte|

|av vetenskapligt god |är högre än vad som är|

|kvalitet och genomföras |motiverat med hänsyn till|

|till en kostnad som inte |omständigheterna. |

|är högre än vad som är | |

|motiverat med hänsyn till | |

|omständigheterna. | |

-------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motion väckt under allmänna motionstiden år 1996....2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Utskottet.............................................2

Inledning...........................................2

Bestämmelserna om kostnadsansvar vid exploatering...2

Vissa bakgrundsuppgifter............................3

Propositionens huvudsakliga innehåll................4

Motionsförslag om förfarandereglernas utformning....4

Utskottets bedömning rörande förfarandereglernas utformning5

Utskottets bedömning rörande utökat kostnadsansvar för företagaren7

Utskottets bedömning rörande tidpunkten för ikraftträdandet av

lagstiftningen, m.m. 7

Frågan om avskiljande av Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet till

en särskild myndighet

8

Principerna för kostnadsansvaret för arkeologiska undersökningar8

Hemställan..........................................9

Reservationer........................................10

1. Förfarandereglerna för arkeologiska undersökningar m.m. (m, c, fp,

kd) 10

2. Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet (m, c, fp, mp, kd)11

Särskilt yttrande....................................12

Relationen till EU-reglerna (m)....................12

Bilagor:

Propositionens lagförslag............................13

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

15