Bet. 1996/97:KrU4

Kulturutskottets betänkande

1996/97:KRU04

Idrottsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1996/97

KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner som rör idrottsfrågor.

Motionerna avser bl.a. frågor om idrottens betydelse, om idrottsrörelsens

oberoende ställning, om idrottens etik, om uppdraget för den nyligen tillsatta

Idrottsutredningen, om jämställdhetsarbetet på idrottsområdet, om forskning om

handikappidrott, om internationella idrottsfrågor och om idrottsrörelsens

sanktioner mot idrottsmän som använder dopningsmedel.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Detta sker i många fall med hänvisning

till Idrottsutredningens arbete.

Också två motioner som rör professionell boxning avstyrks. Motionärerna vill

att det skall tillsättas en utredning rörande frågan om huruvida professionell

boxning skall bli tillåten.

En reservation som avser sistnämnda fråga har avgivits. Vidare har ett

särskilt yttrande avgivits. Detta avser frågan om vid vilken tidpunkt en

arbetsgrupp som skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med

idrottsevenemang skall slutredovisa sitt uppdrag.

Motionerna

1996/97:Kr257 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nya aktivitetsformer inom idrott och friskvård,

1996/97:Kr258 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrotten,

1996/97:Kr502 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de sommarolympiska spelen.

1996/97:Kr504 av Gullan Lindblad m.fl. (m, v, kd) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:Kr506 av Lars U Granberg och Lennart Thörnlund (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning rörande professionell

boxning i Sverige.

1996/97:Kr507 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens

betydelse.

1996/97:Kr510 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottens etik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dopningspreparat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att stärka breddidrotten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med

funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för

handikappidrotten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen drivs

vidare,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som

samordnar idrottsforskningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om idrott,

1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningslös prövning av nivån på det framtida statliga stödet

till idrotten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen på Idrottsutredningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot idrottsanknutet våld,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottens jämställdhetsarbete.

1996/97:Kr513 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottens stora samhällsnytta,

1996/97:Kr514 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas roll för att uppnå jämställdhet inom idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det demokratiska underskottet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för en jämställd fördelning av samhällets

resurser till idrotten.

1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella

förutsättningar.

Vissa bakgrundsuppgifter

Efter beredning i kulturutskottet behandlar riksdagen årligen ett antal

idrottsfrågor. Hitintills har sådana frågor i allmänhet behandlats i ett

betänkande som avsett såväl idrottsbudgeten som idrottsfrågor som inte haft

något direkt eller omedelbart samband med budgeten. Den omläggning av

budgetprocessen som skedde förra året innebar att hela det utgiftsområde inom

statsbudgeten, som omfattar idrottsbudgeten, nämligen utgiftsområde 17 Kultur,

medier, trossamfund och fritid i fortsättningen kommer att behandlas i ett

betänkande. För innevarande budgetår behandlades idrottsbudgeten i det av

riksdagen godkända betänkandet 1996/97:KrU1 Kulturpolitik, m.m., som godtagits

av riksdagen i december 1996. Utskottet hänvisar till betänkandet då det

gäller stödet till idrotten under år 1997. Merparten av de motionsförslag som

avser idrottsfrågor behandlas i förevarande betänkande. De flesta av frågorna

eller likartade frågor har tidigare behandlats av riksdagen. Under avsnittet

Utskottet redovisar utskottet i allmänhet i vilka tidigare betänkanden

frågorna behandlats.

Flera av motionsförslagen avser det arbete som den förra året tillsatta

Idrottsutredningen (dir. 1996:84) skall genomföra. Även i fråga om vissa andra

motionsförslag får utskottet anledning beröra utredningens uppdrag. Under

avsnittet Utskottet lämnar utskottet närmare uppgifter om utredningen.

Utskottet har dock funnit anledning att som en bakgrund till sina överväganden

redan här lämna en fullständig redovisning för utredningens uppdrag.

Uppdraget är följande.

Utvärdering

Kommittén skall utvärdera det nuvarande systemet för det samlade statliga

stödet till idrotten. Kommittén skall därvid analysera de av staten uppsatta

målen för stödet, särskilt med inriktning på måluppfyllelse och relevans.

Kommittén skall också bedöma effekterna av andra direkta och indirekta former

för statligt stöd till idrotten, exempelvis bidrag till utbildningsverksamhet,

skatteregler m.m. En särskild analays skall göras av effektiviteten i det

offentliga stödet till den lokala verksamheten för barn och ungdom på

idrottens område. Som en del i utvärderingen skall stödets nuvarande

administrativa hantering analyseras.

Kommittén skall belysa verksamheten inom idrottsrelaterad forskning.

Dessutom skall omfattning och inriktning på statens insatser bedömas.

Kommittén skall redovisa en analys av befintliga fakta i folkhälsofrågor med

inriktning på den fysiska aktiviteten i olika åldersgrupper.

Kommittén skall analysera hur idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag,

dess omfattning och inriktning samt ta ställning till hur det bör påverka den

statliga bidragsgivningen. Kommittén får gärna lämna förslag som kan öka

idrottsrörelsens egenfinansiering.

Förslag till nya mål

Kommittén skall, med utgångspunkt i utvärderingen, föreslå tydligare mål för

statens samlade stöd till idrotten. Därvid skall en anpassning ske till den

förnyade statliga budgetprocessen samt till andra relevanta förändringar,

främst de som beskrivits i utgångspunkterna för uppdraget. Kommittén skall

också föreslå en modell för hur bidragets effekter och effektivitet skall

följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och

återrapporteras. I sitt förslag skall kommittén utgå från kravet på hög

effektivitet och att möjligheterna till medborgerlig insyn och kontroll vid

bidragsfördelningen skall säkerställas. Kommittén skall härvid pröva

möjligheterna och lämpligheten för regering och riksdag att närmare styra

anslagets inriktning.

Kommitténs förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjligheter

att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som

prestationsinriktad tävlingsidrott. Kommittén skall i sina förslag även utgå

från idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av

grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till

att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna

förutsättningar.

Det är av vikt att värna om mångfalden av idrotter. Av detta följer att

kommittén vid utformningen av målen för statens stöd till idrotten särskilt

skall beakta de skilda ekonomiska villkor som gäller för olika idrotters

möjligheter till egenfinansering av såväl bredd- och motionsidrotten som

elitidrotten. Det statliga stödets utformning får samtidigt inte hindra en

förnyelse och utveckling av idrottsrörelsen.

En viktig utgångspunkt är alltjämt att statens stöd huvudsakligen bör

inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående intresse bland

medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för att uppnå hälsa

och välbefinnande. Detta inom ramen för den levande folkrörelse som den

demokratiska idrottsrörelsen utgör.

Kommittén skall utöver det allmänna kommittédirektivet, att redovisa

konsekvenserna av sina förslag ur jämställdhetsperspektiv, även redovisa

konsekvenserna av sina förslag ur såväl integrations- som folkhälsoperspektiv.

Kommittén skall även ange kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram.

I de fall förslagen medför ökade utgifter eller minskade inkomster för det

offentliga måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar

lämnas. Ekonomiska konsekvenser av förslagen skall redovisas såväl för

kommuner och landsting som för statsförvaltningen.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas ett antal idrottsfrågor, som tagits upp i motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i början av innevarande riksmöte,

1996/97.

Merparten av motionsförslagen avser frågor som behandlats tidigare av

riksdagen. Vid flera tillfällen har riksdagen också behandlat önskemål om

tillsättande av en idrottsutredning. Regeringen tillsatte i slutet av förra

året en kommitté som skall utvärdera det statliga stödet till idrotten,

nämligen den parlamentariskt sammansatta Kommittén (In 1996:03) om stöd till

idrotten (dir. 1996:84). Utskottet använder i detta betänkande namnet

Idrottsutredningen på kommittén. Flera motionsförslag avser utredningens

arbete. Som framgår av den följande framställningen bedömer utskottet att

Idrottsutredningens arbete får betydelse för vissa av de motionsförslag som

avser av riksdagen under tidigare riksmöten behandlade frågor.

Som bakgrund till en övergripande redovisning för Idrottsutredningen och dess

uppdrag lämnar utskottet vissa uppgifter om det nuvarande idrottsstödet.

Kulturutskottet behandlade i slutet av förra året idrottsbudgeten för år

1997. Från och med i år överensstämmer budgetåret med kalenderåret. Utskottets

förslag, som överensstämde med regeringens förslag i budgetpropositionen,

godtogs av riksdagen (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17, bet. 1996/97:KrU1, rskr.

1996/97:132). Till stöd till idrotten anvisades 480 miljoner kronor, vilket

innebar viss nedskärning i förhållande till förra budgetåret, beräknat på en

12-månadersperiod. Till det angivna beloppet skall läggas 55 miljoner kronor

som enligt riksdagens beslut får överföras från AB Tipstjänst till

Riksidrottsförbundet. Landstingen lämnar utbildningsstöd till

Riksidrottsförbundets distriktsidrottsförbund. Kommunala bidrag utgår såväl

till anläggningar som till verksamhet. De offentliga penningströmmarna till

idrotten uppgick år 1994 totalt till 5,2 miljarder kronor (SOU 1996:3).

Utförliga direktiv har utfärdats för Idrottsutredningen. I ett föregående

avsnitt har lämnats en fullständig redovisning för utredningens uppdrag.

Utgångspunkten för den utvärdering av det statliga stödet till idrotten som

utredningen skall göra skall vara de av staten uppställda målen för bidraget

samt de samhällsförändringar som skett sedan målen fastställdes av riksdagen

år 1970. Med utvärderingen som grund skall utredningen föreslå nya, tydligare

mål för statens stöd till idrotten. Förslaget skall också innefatta en modell

för uppföljning och utvärdering av verksamheten i relation till målen.

Utredningen skall vidare analysera om det krävs nya rutiner för att

säkerställa insyn i och kontroll av bidragsfördelningen till idrotten. Arbetet

skall utgå från att statens stöd huvudsakligen bör utformas så att det bland

medborgarna bidrar till att skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet

i syfte att uppnå en god folkhälsa. Av särskild vikt är att stimulera en vital

ungdomsidrott bedriven på demokratisk grund.

I Idrottsutredningen ingår företrädare för samtliga partier i riksdagen.

Vidare finns i utredningen sakkunniga, bland dem företrädare för

Riksidrottsförbundet, och experter, däribland företrädare för olika

idrottsförbund.

Idrottsutredningens förslag bör utvecklas i dialog med berörda intressenter

på området. Arbetet bör därför präglas av dialog och samråd med såväl

idrottsrörelsen som Svenska kommunförbundet. Utredningen skall redovisa sitt

uppdrag senast i december 1997.

Vissa allmänna idrottsfrågor

I olika sammanhang har utskottet framhållit den stora betydelse

idrottsrörelsen har i samhället. Idrotten erbjuder ett stort antal människor

glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning.

Idrottsrörelsen aktiverar vidare fler ungdomar än någon annan

föreningsverksamhet.

Idrottens betydelse kan exemplifieras med följande uppgifter. Omkring tre

miljoner människor i vårt land, drygt en tredjedel av befolkningen, ägnar sig

regelbundet åt idrott, som aktiva utövare eller som ledare. Idrottsrörelsen

omfattar mer än 200 000 föreningar och 17 000 korpklubbar.

Med anledning av vad som anförs i motion Kr507 (v) och motion Kr513 (fp)

yrkande 1 vill utskottet även i detta sammanhang understryka att

idrottsrörelsen har en mycket stor betydelse för samhället - liksom för

individen. Det finns anledning utgå från att ytterligare synpunkter i dessa

hänseenden kommer att framföras av Idrottsutredningen. Utskottet, som direkt

och indirekt återkommer till frågan i det följande, nöjer sig här med att i

huvudsak poängtera vad som anförs i de nämnda motionerna. Idrottsrörelsen har

stor social betydelse bl.a. då det gäller ungdomens fostran och för att

överbrygga generationsmotsättningar. Även elitidrotten har betydelse, bl.a.

då det gäller att skapa en positiv Sverigebild utomlands. Som anges i motion

Kr513 bedrivs idrott och föreningsliv inte bara inom idrottsrörelsen utan

många andra ideella organisationer har på sitt program aktiviteter som är av

lika stor betydelse, inte minst för friskvården.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena inte

påkallar någon åtgärd av riksdagen. Yrkandena avstyrks således.

Också frågan om idrottsrörelsens oberoende ställning har tidigare behandlats

av riksdagen (se senast bet. 1994/95:KrU14). Frågan tas upp i motion Kr258

(kds) yrkande 15 och i motion Kr519 (m) yrkande 1. I den förstnämnda motionen

framhålls att idrottsrörelsen skall ha samhällets stöd men vara självständig i

förhållande till stat, kommun och näringsliv. I motion Kr519 anförs bl.a. att

det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och

tvingas in i en halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och

demokratiskt uppbyggd rörelse.

Utskottet vill erinra om att det i direktiven för Idrottsutredningen i ett

särskilt avsnitt med rubriken Demokratisk tradition och förnyelse framhålls

bl.a. att det ideella föreningslivets integritet, självständighet och

utvecklingsförmåga är en viktig förutsättning för den offentliga

bidragsgivningen till föreningslivet. Utskottet delar denna uppfattning. Den

angivna utgångspunkten är enligt utskottets mening viktig då utredningen skall

utarbeta förslag till nya mål för statens samlade stöd till idrotten.

Den motionsvägen upptagna frågan om idrottsrörelsens självständighet

gentemot näringslivet har sin motsvarighet på kulturområdet, där det också är

av yttersta vikt att ett företag som sponsrar viss verksamhet inte påverkar

utformningen och inriktningen av verksamheten. För idrottsrörelsen är det

enligt utskottets mening lika viktigt som för kulturinstitutioner att inte

skada sitt anseende genom att ingå olämpliga sponsringsavtal (jfr bet.

1996/97: KrU1 s. 41). Utskottet är dock inte berett att förorda någon särskild

reglering av denna avtalstyp och detta har inte heller begärts i den aktuella

motionen.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionsyrkandena bör

avslås.

Idrottsrörelsens etik ägnas stor uppmärksamhet i motion Kr510 (kd).

Motionärerna uppehåller sig särskilt vid de etiska aspekterna vid utformningen

av barn- och ungdomsidrotten. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och

rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som

ungdomsfostrare viktigare än någonsin, anförs det i motionen. Därför bör

idrottsrörelsen i högre utsträckning betona de etiska frågorna. Eftersom

elitidrottsmän utgör förebilder för många barn och ungdomar, är

idrottsrörelsens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det våld

som har idrottsanknytning angeläget.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att idrotten har en fostrande

betydelse för barn och ungdom. I anslutning till detta konstaterande vill

utskottet erinra om att det i direktiven till Idrottsutredningen framhålls att

den demokratiskt uppbyggda idrottsrörelsen genom sitt engagemang för en god

samhällsetik motverkar negativa yttringar och bidrar till integration av

människor som annars upplever ett utanförskap i samhället. Utredningsarbetet

skall bedrivas bl.a. från denna utgångspunkt. Härtill kommer att det enligt

utskottets bedömning finns en ökande insikt hos idrottsrörelsen - centralt och

lokalt - liksom hos andra folkrörelser om betydelsen av de frågor som tagits

upp i motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet (motion

Kr510 yrkande 1).

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion Kr511 (c), såvitt däri

behandlas en fråga som avser den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som

skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrotts-evenemang

(yrkande 5). Arbetet skall inriktas på att - i samråd med berörda intressenter

såsom lokala föreningar, spelarföreningar, supporterklubbar, polisdistrikt -

försöka finna åtgärder som sätter stopp för våldsyttringar i samband med

idrottsevenemang. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998.

Motionärerna vill att redovisningen skall ske senast den 30 juni i år.

Beslut om arbetsgruppen fattades i början på september förra året. Enligt

gruppens arbetsplan skall, efter visst internt kartläggningsarbete, ett antal

inlägg av företrädare för olika verksamheter och organisationer publiceras i

en antologi i maj månad i år. Vidare skall bl.a. de elitklubbar som figurerat

i samband med idrottsvåld besökas. Under hösten 1997 skall arbetet fortsätta

med att aktivt påverka möjligheterna att förhindra idrottsvåld. Arbetsgruppens

samlade arbete skall redovisas i en slutrapport under våren 1998.

Arbetsplanen har lagts fast sedan motionen väcktes. Utskottet gör

bedömningen att det kommer att bli till fördel för resultatet av

arbetsgruppens arbete om den får vara verksam under den tid som ursprungligen

angivits. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Idrottsutredningen

Utskottet har i tidigare avsnitt i betänkandet redovisat uppgifter om

tillsättandet av Idrottsutredningen och om dess sammansättning och dess

uppdrag.

Utskottet anser att motion Kr510 (kd) yrkande 18 om idrottsrörelsens

inflytande i utredningen inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet har

inhämtat att Riksidrottsförbundet erbjudits en plats som sakkunnig i

utredningen och att förbundet numera accepterat erbjudandet. Till utredningen

har vidare knutits experter från bl.a. Svenska Fotbollförbundet, Svenska

Innebandyförbundet och Svenska Gymnastikförbundet. Utskottet vill vidare

erinra om att, som angetts i det föregående, utredningens förslag bör

utvecklas i dialog med berörda intressenter på området och att arbetet därför

bör präglas av dialog och samråd med bl.a. idrottsrörelsen. Motion Kr510

yrkande 18 avstyrks således.

Två yrkanden, nämligen yrkandena 1 och 3 i motion Kr511 (c), avser

Idrottsutredningens arbete i vad avser storleken av det statliga stödet och

därmed sammanhängande frågor. Bl.a. framhålls att den för budgetåret 1997

genomförda besparingen på idrottsanslaget inte bör vara normgivande för

utredningsarbetet.

Utskottet vill framhålla att uppgiften för Idrottsutredningen inte i första

hand är att pröva storleken av det statliga idrottsstödet. En sådan prövning

görs främst i budgetsammanhang. Detta står inte i motsättning till det

förhållandet att Idrottsutredningens kommande slutsatser då det gäller målen

för idrottsstödet givetvis får betydelse för bedömningen av bidragets storlek.

I utredningsdirektiven tas också i olika avseenden upp frågor som har direkt

bäring på bidragets storlek. Utredningen skall således analysera hur

idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag, dess omfattning och inriktning

samt ta ställning till hur det bör påverka den statliga bidragsgivningen. Det

bör i sammanhanget erinras om att Idrottsutredningen också skall ange

kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram. I de fall förslagen medför

ökade utgifter eller minskade inkomster för det offentliga måste samtidigt

förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas.

Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av utredningsdirektiven i

vad avser de ekonomiska konsekvenserna av Idrottsutredningens förslag. Med

hänsyn härtill och då utskottet anser sig kunna utgå från att synpunkter som

anförts i de nu aktuella motionerna kommer att uppmärksammas av utredningen

utan något särskilt riksdagsinitiativ avstyrker utskottet motions-yrkandena.

I motion Kr257 (mp) yrkande 14 framhålls att idrott och friskvård skall gå

hand i hand. Staten bör stimulera och ge stöd till nya aktivitetsformer

parallellt med den traditionella idrotten.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet redovisa följande om

Idrottsutredningens uppdrag. Utredningen skall redovisa en analys av

befintliga fakta i folkhälsofrågor med inriktning på den fysiska aktiviteten i

olika åldersgrupper. Utredningen skall i sina förslag utgå från bl.a.

idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av

grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till

att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna

förutsättningar. En viktig utgångspunkt skall alltjämt vara att statens stöd

huvudsakligen bör inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående

intresse bland medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för

att uppnå hälsa och välbefinnande. Med hänvisning till den lämnade

redovisningen anser utskottet att det synsätt på idrottsstödet som präglar

motionen står i mycket god överensstämmelse med innehållet i

utredningsdirektiven. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Den sålunda lämnade redovisningen kan också utgöra svar på motion Kr510 (kd)

yrkande 4, vari vikten av att stärka breddidrotten understryks. Motionärerna

utvecklar värdet för alla människor av motionsaktiviteter och annan friskvård.

Inte heller detta motionsyrkande påkallar således någon åtgärd av riksdagen.

Yrkandet avstyrks således.

För att stimulera breddidrott är det nödvändigt att elitidrotten får rimliga

verksamhetsvillkor. Elitidrottsutövarna fungerar i dag som inspiratörer och

förebilder. Även dessa synpunkter framförs i motion Kr510 (kd).

Utskottet har tidigare, nämligen våren 1995, behandlat frågan om sambandet

mellan breddidrott och elitidrott (bet. 1994/95:KrU14). Utskottets

ställningstagande innebar då att utskottet anslöt sig till synpunkter av det

slag som nyss angetts. Vidare anslöt sig utskottet till ett

propositionsuttalande att elitidrotten är av stor betydelse för såväl

ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av

samhörighet på olika nivåer.

De redovisade bedömningarna är fortfarande giltiga. Med hänsyn till det

intresse elitidrotten tilldrar sig - inte minst då det gäller idrotter där

Sverige kan hävda sig på det internationella planet såsom i ishockey, tennis,

golf och skidor - finns det anledning att utgå från att Idrottsutredningen

kommer att uppmärksamma det samband som finns mellan elitidrott och

breddidrott. Motionsyrkandet påkallar därför inte någon åtgärd av riksdagen.

Yrkandet avstyrks således (motion Kr510 yrkande 6).

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet

I tre motioner tas ur delvis olika aspekter upp frågor om jämställdhetsarbetet

på idrottsområdet.

Som en bakgrund till motionsönskemålen, som i korthet redovisas i det

följande, vill utskottet erinra om följande.

Under senare år har frågor om jämställdheten och jämställdhetsarbetet på

idrottsområdet ägnats betydande uppmärksamhet i olika sammanhang. Såväl våren

1993 som våren 1994 behandlade utskottet ingående sådana frågor (bet.

1992/93:KrU14 och bet. 1993/94:KrU11).Våren 1996 avgav utskottet betänkandet

1995/96:KrU11 Jämställd idrott, m.m. I betänkandet behandlades inte bara

frågor om idrottens eget jämställdhetsarbete och dess samband med

statsanslaget till idrotten utan även kommunernas insatser för jämställd

idrott och annan fritidsverksamhet. Innehållet i Fritidsutredningens förslag

redovisades ganska utförligt.

I betänkandet upprepade utskottet ett uttalande från våren 1994 av innehåll

att utskottet förutsatte att regeringen vid kommande överväganden om bl.a.

anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultatet av insatserna på

jämställdhetsområdet. Utskottet redogjorde också utförligt för det

jämställdhets-arbete som sedan Riksidrottsmötet (RIM) år 1977 pågår inom

idrottsrörelsen. Vid RIM i november 1995 presenterades en utvärdering av den

jämställdhetsplan som antogs av RF år 1989. I utvärderingen konstaterade

Riksidrottsstyrelsen (RS) att - trots omfattande och i vissa avseenden

framgångsrika insatser för att stärka och utveckla jämställdhetsarbetet -

delmålen inte hade uppnåtts. I enlighet med överväganden i planen fattade RIM

beslut om stadgeändringar som en väg att påskynda jämställdhetsarbetet, vilket

bl.a. innebär obligatorisk representation från bägge könen i styrelserna för

RF och distriktsidrottsförbunden och vissa andra stadgereglerade organ. Vid

nästa RIM (i framtiden kallad RF-stämman), som skall hållas i år skall RF

lägga fram en rapport om utvärdering av delmålen i idrottens

jämställdhetsplan.

I budgetpropositionen för innevarande budgetår (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17)

anförde regeringen att det är angeläget att statens stöd till idrotten används

för att påskynda utvecklingen mot ökad jämställdhet. Kulturutskottet anförde i

sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KrU1 (s. 209) att utskottet, som

stod fast vid sina tidigare uttalanden, givetvis delade regeringens

uppfattning och i likhet med regeringen ansåg att idrottsrörelsen i framtiden

särskilt bör uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid användandet av stödet.

Då det gäller Fritidsutredningen, som avlämnade sitt slutbetänkande (SOU

1996:3) Fritid i förändring i början av år 1996, finns skäl att nämna

följande. Utredningen utfördes av en särskild utredare som hade i uppgift att

kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor och män och analysera fördelningen

av offentliga resurser till sådan verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv.

Utredaren skulle bl.a. som ett led i uppdraget undersöka de offentliga

resursernas fördelning inom fritidssektorn i kommuner och föreningar.

Utredningen konstaterade att det fortfarande finns alltför få redovisningar

för att kunna ge tydligt svar på hur offentliga bidrag fördelar sig på

verksamhet för kvinnor och män. Ett förslag från utredningen är att det i

redovisningar av hur offentliga medel används skall framgå hur resurserna har

fördelats mellan kvinnor och män. I de analyser som presenterades framgår att

kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid användande av offentliga medel

inom fritidsområdet.

Utskottet har inhämtat att regeringen avser att överlämna

Fritidsutredningens slutbetänkande och remissyttrandena över detta till

Idrottsutredningen.

I anslutning till det sagda bör nämnas att Idrottsutredningens förslag skall

utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott. Detta

gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott.

I motion Kr510 (kd) yrkande 8 framhålls vikten av att jämställdhetsarbetet

inom idrotten drivs vidare. I motion Kr511 (c) yrkande 7 motsätter sig inte

Centerpartiet att förslagen av Fritidsutredningen förs vidare till

Idrottsutredningen men vill samtidigt understryka att jämställdhetsarbetet i

idrotttsrörelsen inte får avstanna i avvaktan på Idrottsutredningens arbete.

Principerna som bör vara vägledande är en rättvis fördelning av allmänna

resurser mellan kvinnor och män såväl från staten som från kommunerna. Även i

motion Kr514 (c) diskuteras Fritidsutredningens förslag. Motionärerna

understryker särskilt betydelsen av att kommunerna beaktar

jämställdhetsaspekterna då det gäller idrott och andra fritidsaktiviteter.

Bl.a. måste jämställdhetsanalyser göras i det gängse planarbetet. Vidare bör

?tjejronder? motsvarande skyddsronder genomföras (yrkande 1). Motionärerna

påtalar också det ?demokratiska underskottet? inom Riksidrottsförbundets

område, som kommit fram vid utvärderingen av 1989 års jämställdhetsprogram

(yrkande 2). Slutligen vill motionärerna att det skall finnas en könsfördelad

statistik som kan leda till en resursfördelning som innebär en jämställd

idrottspolitik (yrkande 3).

Vid bedömningen av motionsyrkandena bör enligt utskottets mening det

pågående arbetet inom Idrottsutredningen inte föregripas. Önskemål härom har

inte heller framförts av motionärerna. Det sagda innebär inte att

jämställdhetsarbetet får avstanna i avvaktan på utredningsresultatet.

Utskottet anser det angeläget att även i detta sammanhang uttala att

utskottet står fast vid sina tidigare uttalanden på jämställdhetsområdet. Vid

den kommande prövningen av de förslag som Idrottsutredningen lägger fram

kommer utskottet därför att ägna betydande uppmärksamhet åt frågor som rör

jämställdheten och statens stöd till idrotten.

Då det gäller kommunernas jämställdhetsarbete är det självfallet viktigt att

Idrottsutredningen och Svenska Kommunförbundet samråder, inte minst med hänsyn

till att Fritidsutredningens förslag i stor utsträckning rör kommunernas

verksamhet (se redovisningen i bet. 1995/96:KrU11). Som tidigare angetts bör

Idrottsutredningens arbete präglas av samråd med bl.a. nämnda förbund. Det

finns ett nära samband mellan det statliga stödet till idrotten och arbetet

inom föreningarna ute i kommunerna genom att uppemot 40 % av det statliga

stödet avdelats för det lokala aktivitetsstödet.

Beträffande frågan om det s.k. demokratiska underskottet vill utskottet

särskilt erinra om att det vid RF-stämman senare i år skall läggas fram en

rapport om utvärdering av delmålen i idrottens jämställdhetsplan.

Önskemålet om utformningen av statistiken rörande resursfördelningen ger

utskottet anledning att nämna att en av Idrottsutredningens uppgifter är att

föreslå en modell för hur statsbidragets effekter och effektivitet skall

följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och

återrapporteras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Forskning om handikappidrott, m.m.

Idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som samordnar

idrottsforskningen, anser motionärerna bakom motion Kr510 (kd).

Kulturutskottet konstaterar att utbildningsutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1996/97:UbU3 (s. 37) avstyrkt ett yrkande som innefattade

samma krav. Med hänvisning härtill och med beaktande av att det i styrelsen

för Centrum för idrottsforskning om elva personer ingår tre personer som

utsetts av Karolinska institutet, varav två efter förslag av

Riksidrottsförbundet, avstyrker utskottet det nu aktuella motionsyrkandet

(yrkande 10 i motion Kr510).

I motion Kr510 (kd) behandlas också frågor om idrottsarenors tillgänglighet

för människor med funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till

förmån för handikappidrotten (yrkande 7). Motionärerna konstaterar att

idrotten har stor betydelse vid rehabilitering av handikappade liksom vid

dessas integrering i samhället i övrigt samt framhåller att idrottsarenorna

måste handikappanpassas så att de möjliggör för handikappade att utöva idrott

och även att delta som åskådare. Motionärerna anför vidare att Sverige genom

forskning kan bidra till utveckling och vidareutveckling av teknik som gör det

möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar.

Idrottens betydelse för rehabilitering och integrering av handikappade i

samhället har framhållits i olika sammanhang. Kommunerna har härvidlag ett

stort ansvar, bl.a. då det gäller idrottsarenors tillgänglighet för människor

med funktionsnedsättningar. I sammanhanget finns det också skäl att hänvisa

till att det enligt direktiven för Idrottsutredningen i ett avsnitt om förslag

till nya mål anges att det är av grundläggande betydelse att målen för det

statliga stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i

idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar.

Då det gäller motionsönskemålen i övrigt har utskottet inhämtat en

omfattande, kompletterande information till den redovisning som lämnades av

utskottet, när ett likartat motionsyrkande behandlades våren 1995 (bet.

1994/95:KrU14). Utskottet begränsar sig här till att lämna följande

redovisning av det inhämtade materialet.

På uppdrag av regeringen har Handikappinstitutet genomfört en utredning

benämnd Utredning om hjälpmedel för motion, sport och hobby. Därefter har

regeringen, i juni 1995, ställt medel ur Allmänna Arvsfonden till förfogande

för försöks- och utvecklingsverksamhet avseende sport- och hobbyhjälpmedel för

personer med funktionshinder. Det anvisade beloppet avsåg det första året av

en försöks- och utvecklingsverksamhet som beräknades pågå under tre år. I

slutet av förra året har medel för det andra året av försöksverksamheten,

1997, anvisats. Enligt regeringens beslut skall utvecklings- och

försöksverksamheten successivt utvärderas och dokumenteras.

Handikappinstitutet bör på det sätt det finner lämpligt svara för att

kunskaper och erfarenheter kring de aktuella verksamheterna sprids. Enligt vad

utskottet inhämtat pågår försöksverksamheten i fem län.

Utskottet vill vidare nämna att det vid Socialhögskolan i Lund, med stöd av

Centrum för idrottsforskning, bedrivs forskning rörande bl.a. integration av

handikappidrotten i friskidrotten och i samhället i övrigt. En slutrapport

väntas bli framlagd sommaren 1997.

Mot bakgrund av den inhämtade informationen och vad som anförts om

kommunernas ansvar drar utskottet slutsatsen att motionsyrkandet inte bör

föranleda något initiativ av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Internationella frågor

För utvecklingen av idrotten är det av stor betydelse att våra intressen i

Europeiska gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för

idrotten som för regeringskansliet, anförs det i motion Kr519 (m) yrkande 5.

Enligt detta yrkande bör regeringen också följa upp de insatser som den

borgerliga regeringen gjorde för Baltikum och de nya demokratierna i Öst- och

Centraleuropa.

Utskottet har inhämtat följande. I oktober förra året beslutade regeringen

att det inom Inrikesdepartementet skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift

att göra en juridisk kartläggning och analys av hur idrotten påverkas av EG-

fördraget. Arbetsgruppen skall dra slutsatser av sitt arbete och om så behövs

lämna förslag till svenska ställningstaganden och andra åtgärder som kan

behöva vidtas. Arbetet skall slutföras senast den 1 februari i år. I

arbetsgruppen ingår företrädare för berörda departement och för

idrottsrörelsen.

Vidare har utskottet inhämtat följande. Under det senaste året har

regeringen anslagit medel i syfte att bidra till att stärka Sveriges

möjligheter att aktivt delta i det internationella samarbetet på

idrottsområdet. Som exempel kan nämnas att det i augusti förra året hölls en

konferens på Bosöns idrottsinstitut med namnet Women Sport and Health. Genom

stöd från regeringen kan vidare i mitten på nästa månad genomföras ungdomsspel

- European Youth Olympic Winter Days i Sundsvall - som arrangeras av Sveriges

olympiska kommitté och Sundsvalls kommun. Idrottsrörelsens stöd till idrotten

i Baltikum fortsätter med hjälp av statliga medel och regeringens arbete för

stöd till idrottens utveckling i Öst- och Centraleuropa sker liksom tidigare

inom ramen för Europarådets idrottskommitté, CDDS.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet att det inte

är erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av

motionsyrkandet. Detta avstyrks.

Utskottet avstyrker också motion Kr502 (c). Motionären vill att de olympiska

sommarspelen skall få en permanent lokalisering, gärna till Grekland.

Utskottet har flera gånger tidigare - senast våren 1996 i samband med

beredningen av frågan om statlig garanti för anordnande av olympiska

sommarspel (bet. 1995/96:KrU15) - intagit ståndpunkten att det bör ankomma på

idrottsrörelsen att avgöra på vad sätt idrottstävlingar skall arrangeras.

Detta har också blivit riksdagens ståndpunkt. Det finns enligt utskottets

mening inte skäl att ompröva detta ställningstagande.

Professionell boxning

I två motioner, Kr504 (m, v, kd) och Kr506 (s), yrkas att det skall tillsättas

en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige. Utredningen bör enligt

motionärerna bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till ställningstagande

huruvida professionell boxning fortsättningsvis skall vara förbjuden eller ej.

Skulle utredningen komma fram till att professionell boxning skall tillåtas

bör övervägas huruvida den svenska professionella boxningen skall regleras i

lag och omfattningen av en sådan lag.

Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning trädde i kraft den 1

januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51, rskr. 1969:344). Förbudet

infördes bl.a. mot bakgrund av att den professionella boxningen ansågs

farligare än amatörboxning. I lagstiftningsärendet anförde departementschefen

att det utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med

remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av boxningen var

allvarligare än man tidigare haft anledning att räkna med. De var av sådan art

att boxningen från medicinsk synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande

form, anförde departementschefen. Första lagutskottet godtog

regeringsförslaget.

Utskottet har under senare år vid två tillfällen behandlat motionsyrkanden

om upphävande av den angivna lagen (bet. 1992/93:KrU14 och bet.

1994/95:KrU14). Utskottets ställningstagande har inneburit att den bedömning

av riskerna med professionell boxning som hade gjorts i lagstiftnings-ärendet

år 1969 alltjämt var gällande. Motionsyrkandena avstyrktes därför.

Utskottet anser att det inte heller senare har inträffat någon omständighet

som ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning. Utskottet

avstyrker motionsyrkandena om utredning rörande professionell boxning i

Sverige.

Sanktioner vid användning av dopningspreparat

I ett tidigare avsnitt har i samband med behandlingen av ett yrkande i motion

Kr510 (kd) om idrottens etik berörts idrottsrörelsens insatser mot

drogmissbruk. Motionärerna framhåller att idrottsrörelsens kunskaper och

erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade

spridningen av dopningsmedel. Det här behandlade yrkandet i motionen, yrkande

2, innebär att riksdagen skall ta initiativ till att svensk idrottsrörelse

nationellt och internationellt skall verka för kraftfulla sanktioner mot

idrottsmän som utnyttjar otillåtna preparat.

Utskottet vill erinra om att utskottet flera gånger tidigare relativt

ingående har behandlat idrottsrörelsens insatser mot dopning (bet.

1993/94:KrU11 och bet. 1994/95:KrU14). I det förra året avgivna betänkandet

(SOU 1996:126) Doping i folkhälsoperspektiv av Utredningen om dopning lämnas

en utförlig redovisning för bl.a. idrottsrörelsens åtgärder mot dopning. I ett

särskilt avsnitt redovisas gällande bestraffningsregler. Dopningsförseelse

föreligger enligt Riksidrottsförbundets stadgar inte bara då en idrottsutövare

intagit förbjudet medel eller använt förbjuden metod utan även bl.a. då han

eller hon vägrat att medverka vid dopningskontroll. Enligt praxis bestraffas

dopningsförseelse alltid med diskvalifikation. Diskvalifikationstidens längd

är enligt stadgarna högst två år. Utskottet har inhämtat att

Riksidrottsnämnden i sin egenskap av idrottens högsta dömande instans ser

mycket strängt på överträdelser av idrottens dopningsregler. I vissa

internationella specialförbund förekommer livstids diskvalifikation.

Riksidrottsförbundet har emellertid tagit ställning mot att så hårda

bestraffningar får tillgripas eftersom det anses inhumant och i strid med

svensk rättstradition.

Utskottet vill vidare framhålla att det förekommer ett omfattande

internationellt samarbete då det gäller dopningskontroll. I detta hänseende

kan som ett exempel nämnas att det nyligen träffats ett avtal mellan

Riksidrottsförbundet och Kinas olympiska kommitté om ett antidopningsavtal. I

det ovan angivna betänkandet lämnas en särskild redovisning för det

internationella arbetet inom idrottsrörelsen då det gäller att bekämpa

dopning.

Med hänsyn bl.a. till det arbete som idrottsrörelsen nationellt och

internationellt lägger ner på att motverka att idrottsmän använder

dopningspreparat och för att upptäcka och beivra överträdelser av gällande

förbud anser utskottet att motionsyrkandet inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Yrkandet avstyrks.

Utskottet vill tillägga att det angivna betänkandet Doping i folkhälsoper-

spektiv innehåller en rad förslag, bl.a. av straffrättslig natur, som har

till syfte att motarbeta användningen av dopningspreparat. Betänkandet

remissbehandlas för närvarande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande idrottens betydelse

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr507 och 1996/97:Kr513,

2. beträffande idrottsrörelsens oberoende ställning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr258 yrkande 15 och

1996/97:Kr519 yrkande 1,

3. beträffande idrottsrörelsens etik

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 1,

4. beträffande viss arbetsgrupp

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr511 yrkande 5,

5. beträffande Idrottsutredningen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr257 yrkande 14, 1996/97: Kr510

yrkandena 4, 6 och 18 och 1996/97:Kr511 yrkandena 1 och 3,

6. beträffande jämställdhetsarbetet på idrottsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr510 yrkande 8, 1996/97: Kr511

yrkande 7 och 1996/97:Kr514 yrkandena 1, 2 och 3,

7. beträffande idrottsforskning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 10,

8. beträffande handikappidrotten

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 7,

9. beträffande vissa internationella insatser

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr519 yrkande 5,

10. beträffande permanent lokalisering av de olympiska

sommarspelen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr502,

11. beträffande professionell boxning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506,

res. (m)

12. beträffande sanktioner vid användning av dopningspreparat

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 2.

Stockholm den 30 januari 1997

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne

Andersson (c), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny

Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m).

Reservation

Professionell boxning (mom. 11)

Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Professionell boxning

som börjar med ?Lagen (1969:612) om? och som slutar med ?i Sverige? bort ha

följande lydelse:

I motion Kr504 (m, v, kd) och i motion Kr506 (m) framförs en rad skäl för

det i motionerna framförda utredningskravet.

Utskottet gör för sin del följande bedömning.

Då riksdagen vid två tillfällen under senare år avslagit motionsönskemål om

upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har detta

skett med hänvisning till att den bedömning av de medicinska riskerna med

professionell boxning som gjordes i lagstiftningsärendet vid lagens tillkomst

fortfarande var gällande (bet. 1992/93:KrU14 och bet. 1994/95:KrU14). Med

hänsyn till vad som anförs i motionerna anser utskottet att starka skäl talar

för att bärkraften i detta argument bör prövas. I motionerna uttalas att

säkerheten i proffsboxningen kan höjas väsentligt. Motionärerna pekar på att

detta kan ske genom tillämpning av samma regler för medicinsk kontroll som i

amatörboxningen. De pekar också på att säkerheten kan höjas genom tillämpning

av amatörboxningens regler i flera andra avseenden, bl.a. då det gäller

utrustningen.

Då det gäller övriga argument som motionärerna åberopar för sitt yrkande

beaktar utskottet särskilt att - i motsats till vad som var fallet år 1969 -

proffsboxning i mycket stor utsträckning numera når den svenska

televisionspubliken genom sportkanaler som sänds över satellit.

Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har nu varit i kraft i

mer än 25 år. Sammantaget anser utskottet att de skäl som anförs i motionerna

talar för att motionsyrkandena om en utredning rörande lagen skall bifallas.

Utskottet vill understryka att utskottet i detta ärende inte tar ställning

till frågan om det finns skäl att upphäva lagen.

Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en utredning med

uppgift att lägga fram förslag om huruvida professionell boxning bör vara

förbjuden även i fortsättningen. Utredningen bör arbeta skyndsamt. Om

utredningen skulle komma fram till att professionell boxning bör tillåtas bör

den också överväga om den professionella boxningen skall regleras i lag och

omfattningen av en sådan lag.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Kr504 och Kr506.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande professionell boxning

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

tillsättandet av en utredning rörande professionell boxning.

Särskilt yttrande

Viss arbetsgrupp (mom. 4)

Marianne Andersson (c) anför:

Beslut om inrättande av den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som skall

samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrottsevenemang fattades

den 2 september 1996. Först den 23 oktober togs en arbetsplan fram. Jag har

mot denna bakgrund anslutit mig till den bedömning som nu görs av utskottet,

då det gäller slutredovisningen från arbetsgruppen. Jag vill dock med hänsyn

till frågans angelägenhetsgrad påpeka att om arbetsgruppen snabbare än vad som

skett tagit fram en arbetsplan, borde det ha varit möjligt med en redovisning

betydligt tidigare än den 1 juli 1998. I motion Kr511 (c) krävdes en

redovisning ett år tidigare.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Vissa bakgrundsuppgifter..............................3

Utskottet.............................................5

Inledning 5

Vissa allmänna idrottsfrågor 6

Idrottsutredningen 8

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet 9

Forskning om handikappidrott, m.m. 12

Internationella frågor 13

Professionell boxning 14

Sanktioner vid användning av dopningspreparat 14

Hemställan 15

Reservation..........................................16

Professionell boxning (mom. 11) 16

Särskilt yttrande....................................17

Viss arbetsgrupp (mom. 4) 17