Bet. 1996/97:KU13

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU13

Riksdagens arbetsformer m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

KU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett

antal motioner från allmänna

motionstiden, huvudsakligen om

riksdagens arbetsformer. I olika avsnitt

behandlas således

- arbetsordningen för riksmötet, såsom

behovet att hålla de plenifria veckorna

fria även från annat riksdagsarbete,

samordning mellan kammar- och

utskottssammanträden samt en fast

tidpunkt för votering i kammaren,

- beslutsperioder för

inriktningsbeslut,

- utvidgning av allmänna motionstiden,

- utskottens beredningsområden,

- budgetkontor i riksdagen,

- antalet ledamöter i utskotten,

- partirepresentationen i de svenska

delegationerna vid Europarådet och OSSE,

- miljön för kammardebatter, såsom

ledamöternas placering i kammaren och

användning av de gamla kammarsalarna vid

vissa debatter,

- rätt till ledighet från

riksdagsuppdraget för annan verksamhet,

- informationsfrågor,

- särskilda förvaltningsfrågor.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Utskottet understryker dock betydelsen

av att de plenifria veckorna i

möjligaste utsträckning hålls fria från

utskottsaktiviteter och att planeringen

både av kammarens och av utskottens

arbete görs med denna utgångspunkt.

Utskottet förutsätter vidare att frågan

om voteringstider behandlas i

talmanskonferensens arbetsgrupp för

vissa riksdagsfrågor och övervägs i

talmanskonferensen.

Till betänkandet har avgivits fem

reservationer och ett särskilt yttrande.

M-ledamöterna har reserverat sig i

frågan om inom vilket utgiftsområde

utgifterna för fredsfrämjande

truppinsatser bör ligga i framtiden,

antalet ledamöter i utskotten och

ledamöternas placering i kammaren. Fp-

och mp-ledamöterna har reserverat sig

för en mp-motion om att använda någon av

de gamla kammarsalarna för debatter. V-

ledamoten har reserverat sig för regel

ändringar som säkerställer att samtliga

riksdagspartier kan representeras i

Europarådets och OSSE:s parlamentariska

församlingar. Fp- och mp-ledamöterna har

i ett särskilt yttrande i detta ämne

uttalat sig för att de större partierna

bör visa generositet genom att dela med

sig av platserna i dessa församlingar.

Motionerna

1996/97:K304 av Eva Flyborg (fp) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ge

talmanskonferensen i uppdrag att

återkomma till riksdagen med förslag

till en reformerad motionstid i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:K305 av Sivert Carlsson och

andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ge

talmanskonferensen i uppdrag att se över

den allmänna motionsrätten och till

riksdagen återkomma med förslag till

ändring.

1996/97:K306 av Birger Hagård (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt

förvaltningsstyrelsen att genom

Riksdagsbiblioteket förbereda ett

biografiverk över ståndsriksdagarnas

ledamöter.

1996/97:K307 av Bengt Kronblad m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen beslutar att

öka informationen om riksdagsbesluten

till allmänheten.

1996/97:K308 av Karl-Göran Biörsmark

(fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

öppna en 020-linje till Sveriges

riksdag.

1996/97:K309 av förste vice talman

Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen ger talmanskonferensen i

uppdrag att utreda systemet med

plenifria veckor i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:K310 av Britta Sundin m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att

inriktningsbesluten inom bl.a. försvars-

och forskningspolitik bör fattas två år

efter riksdagsvalet och omfatta fyra år.

1996/97:K312 av Barbro Johansson (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om partiers inbördes ordning vad

gäller motioner och reservationer i

betänkanden m.m.

1996/97:K314 av Lars Tobisson och Gunnar

Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att platsfördelningen i

riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter

valkrets.

1996/97:K315 av förste vice talman

Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §

riksdagsordningen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:K316 av Reynoldh Furustrand och

Kjell Nordström (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar begränsa det

"högtidliga öppnandet" till en gång per

mandatperiod och att regeringsförklaring

avges vid kammarens första sammanträde

efter ordinarie val, extraval eller

regeringsombildning.

1996/97:K318 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen hos

talmanskonferensen begär förslag på

sådana regeländringar att samtliga

partier kan representeras i Europarådets

och OSSE:s parlamentariska församlingar

antingen som ordinarie, suppleanter

eller observatörer.

1996/97:K319 av Peter Weibull Bernström

och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar att

riksdagsledamöterna ges rätt att väcka

motioner vid varje tidpunkt riksmötet

pågår.

1996/97:K320 av Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas att riksdagen uppdrar åt

talmanskonferensen att utforma en

modernare hantering av riksdagsbesluten

i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:K321 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar pröva om

debatter med anledning av

utskottsbetänkanden kan hållas i första-

eller andrakammarsalen,

2. att riksdagen beslutar att

riksdagens utskott skall tillåtas

sammanträda samtidigt som debatt i

plenum pågår med anledning av andra

utskottsbetänkanden,

3. att riksdagen beslutar införa fast

tid för beslutsfattande i plenum.

1996/97:K322 av Jan Backman (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bidraget till

folkhögskolorna borde föras till

utgiftsområde 16 fr.o.m. budgeten 1998.

1996/97:K323 av Kristina Nordström och

Anders Ygeman (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att

folkbildningsfrågorna flyttas till

utbildningsutskottets ansvarsområde.

1996/97:K324 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om allmänna

motionstiden.

1996/97:K326 av Ewa Larsson (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

förvaltningsstyrelsen till känna vad i

motionen anförts om att utreda

möjligheterna att uppföra en fontän på

Riksplan.

1996/97:K327 av Ronny Korsberg och Roy

Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att motioner

skall få lämnas till riksdagen under

hela riksdagsåret.

1996/97:K328 av Roy Ottosson (mp) vari

yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett

budgetkontor med den inriktning som

anges i motionen.

1996/97:K329 av Charlotta L Bjälkebring

och Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att

riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen

att återkomma med förslag i enlighet med

motionen.

1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl-

Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

laxtrappa i Stallkanalen.

1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om behovet av förändrat

arbetssätt i kammaren genom utnyttjande

av modern teknik,

2. att riksdagen som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om behovet av

omorganisation av riksdagsledamöternas

arbete för att möjliggöra närvaro i

kammaren under viktiga debattdagar.

1996/97:U217 av Göran Lennmarker m.fl.

(m) vari yrkas

3. att riksdagen för 1998 beslutar

överföra anslaget Fredsfrämjande

insatser från utgiftsområde 6 till

utgiftsområde 7 i enlighet med vad i

motionen anförts.

1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till hur ett särskilt

budgetkontor kan inrättas vid riksdagen,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kompetens ett

budgetkontor vid riksdagen bör inneha.

Utskottet

Arbetsordningen för riksmötet

Gällande bestämmelser

En nyvald riksdag skall samlas på

femtonde dagen efter valdagen, dock

tidigast på fjärde dagen efter det att

valets utgång har kungjorts (3:5 RF). En

riksdags valperiod varar från det att

den har samlats som nyvald riksdag och

fram till dess den närmast därefter

valda riksdagen samlas.

Om inledningen av riksmöte under år då

ordinarie riksdagsval inte hålls finns

bestämmelser i riksdagsordningen. Ett

riksmöte pågår till dess nästa riksmöte

börjar (1:2 RO).

Ett riksmöte öppnas vid ett särskilt

sammanträde med kammaren senast på

riksmötets tredje dag. Statsministern

skall vid detta sammanträde avge

regeringsförklaring, om inte särskilda

skäl föranleder annat. Ordningen för

öppningssammanträdet fastställs av

talmannen efter samråd med vice

talmännen (1:6 RO).

När inte annat är föreskrivet i

regeringsformen eller riksdagsordningen,

sammanträder kammaren på kallelse av

talmannen (2:5 RO). Talmannen beslutar

efter samråd med talmanskonferensen

vilka längre uppehåll som skall göras i

kammarens arbete under pågående riksmöte

(2:6 RO). Detta gäller uppehåll om en

vecka eller längre tid.

Den enda bestämmelsen i

riksdagsordningen om veckodag för

sammanträden gäller frågestunder, som

enligt huvudregeln skall anordnas varje

torsdag då kammaren sammanträder för

annat än bordläggning (6.3.1 RO).

Utskotten skall sammanträda när

riksdagsarbetet kräver det (4:11 RO). De

sammanträder - utom första gången efter

utskottsval, då det sker på kallelse av

talmannen - på kallelse av ordföranden

(4.11.1 RO). De får inte sammanträda

samtidigt med kammaren, annat än om

förhandlingen i kammaren inte avser

ärendes avgörande eller val samt

utskottet i förväg enhälligt har medgett

det (4.11.2 RO).

Motioner

I motion 1996/97:K316 av Reynoldh

Furustrand och Kjell Nordström (s) anser

motionärerna att riksdagen bör besluta

att det "högtidliga öppnandet" begränsas

till en gång per mandatperiod och att

regeringsförklaring skall avges endast

vid kammarens första sammanträde efter

ordinarie val, extraval eller

regeringsombildning. Det är enligt

motionärerna mindre motiverat att inleda

riksmötena med högtidliga öppnanden när

riksmöte pågår hela året och

sommaruppehållen i allmänhet är kortare

än tidigare. Genom att minska antalet

sådana öppnanden skulle pengar sparas.

Regeringsförklaringar varje år, även då

regeringen är densamma som tidigare,

innehåller enligt motionärerna mest

upprepningar av vad som sagts tidigare.

I motion 1996/97:K309 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) begärs

att talmanskonferensen skall ges i

uppdrag att utreda systemet med

plenifria veckor i syfte att hålla dessa

veckor fria för arbete utanför

riksdagen. Motionärerna anför att

avsikten med att hålla var fjärde vecka

plenifri var att ge ledamöterna ökade

möjligheter att arbeta i den egna

valkretsen samt att göra studieresor och

studiebesök. Trots detta har det enligt

motionärerna blivit allt vanligare att

de plenifria veckorna fylls med

utskottsaktiviteter som sammanträden och

utfrågningar.

I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson

m.fl. (mp) begärs att riksdagens utskott

skall tillåtas sammanträda samtidigt som

debatt i plenum pågår med anledning av

andra utskotts betänkanden (yrkande 2).

Motionärerna anför att dessa debatter

ofta är tidsödande och föga besökta av

ledamöter som inte sitter i det berörda

utskottet, samtidigt som det ofta finns

behov av mera sammanträdestid för

utskottsarbete. I motionen begärs vidare

att en fast tid införs för

beslutsfattande i plenum (yrkande 3).

Detta skulle underlätta för ledamöterna

att planera mottagningar, besök och

andra sammanträden.

I motion 1996/97:K331 av Rigmor

Ahlstedt (c) yrkande 2 begärs i stället

ett tillkännagivande till

talmanskonferensen om behovet av

omorganisation av riksdagsledamöternas

arbete för att göra det möjligt för dem

att närvara i kammaren under viktiga

debattdagar. Ledamöterna bör enligt

motionären inte hindras från detta genom

utskottsarbete och arbete i kommittéer.

Bakgrund

Den regeringsförklaring som skall avges

vid riksmötets öppningssammanträde är

ett särskilt slags muntligt meddelande,

som närmast svarar mot det tidigare

trontalet. Regeringsförklaringen skall

enligt vad avsikten är följas av en

debatt vid ett senare sammanträde.

Regeringsförklaringen utgör grundvalen

för den stora allmänpolitiska debatten i

riksmötets inledande skede.

Sådana särskilda skäl som kan föranleda

att regeringen inte avger en förklaring

i samband med riksmötets öppnande kunde

enligt Grundlagberedningen vara att

regeringen är en expeditionsministär

eller en ren ämbetsmannaregering.

Kostnaden för riksdagens högtidliga

öppnande beräknas av riksdagens

förvaltningskontor till omkring en

miljon kronor.

År 1995 avskaffades, i samband med en

större förändring av riksdagens

arbetsformer (förslag 1993/94:TK1-3,

bet. 1993/94:KU18), begreppen lagtima

och urtima riksmöten, och bestämmelsen

om avslutning av lagtima riksmöten

senast den 15 juni. I stället gäller att

ett riksmöte pågår till dess nästa

riksmöte börjar.

Den av talmanskonferensen tillsatta

Riksdagsutredningen, som förberedde

förändringen, ansåg att riksdagsåret

borde planeras flexiblare, och att

talmannen och talmanskonferensen borde

få vidgade befogenheter och ökat ansvar

när det gäller den årliga planeringen av

riksdagsarbetet. Plenifria veckor borde

läggas in regelbundet i kammarens

arbetsschema och längre plenifria

uppehåll göras kring jul, påsk och under

sommaren. I den utsträckning det ansågs

behövligt förutsattes utskotten

sammanträda även under plenifria

veckor/perioder.

Utskottet behandlade tillsammans med

Riksdagsutredningens förslag också en

motion om att var tredje eller var

fjärde vecka under riksmötet skulle vara

sammanträdesfri. Utskottet framhöll att

planeringen av förläggningen av

sammanträden ankom på talmannen i samråd

med talmanskonferensen och att det

demokratiska motivet till de

sammanträdesfria veckorna var att

ledamöterna då utför viktiga delar av

det politiska arbetet i sina valkretsar.

Utskottet förutsatte att

talmanskonferensen i den framtida

planeringen av kammarens arbetsschema

beaktade de synpunkter som

Riksdagsutredningen och motionären

framfört.

Ett normalt veckoschema under

pågående riksmöte innebär tid för

utskottssammanträden tisdag kl. 10.00

eller senare fram till kl. 14.00 och

torsdag morgon fram till kl. 12.00,

arbetsplenum i kammaren onsdag kl. 9.00

och eventuellt torsdag kl. 12.00 med

fortsättning efter frågestund kl. 14.00

samt sammanträde för interpellationssvar

tisdag kl. 14.00 och fredag kl. 9.00.

Partigrupperna sammanträder vanligen på

tisdagseftermiddagarna ca kl.

16.30-18.00.

Utskottets bedömning

Riksmötets inledning

Utskottet delar inte motionärernas

uppfattning om att riksmöten under

löpande valperiod inte bör inledas med

ett högtidligt öppnande. Utskottet

finner inte heller anledning att ändra

riksdagsordningens regler om avgivande

av regeringsförklaring. Motion

1996/97:K316 avstyrks.

Sammanträdesfria veckor

Vid behandlingen av Riksdagsutredningens

förslag om sammanträdesfria veckor

framhöll utskottet att det demokratiska

motivet till de sammanträdesfria

veckorna är att ledamöterna då utför

viktiga delar av det politiska arbetet i

sina valkretsar. Utskottet vill åter

understryka den stora betydelsen av

detta. Utskottet vill också understryka

att detta kräver möjlighet för

ledamöterna att kunna planera både

sådant arbete och deltagande i annan

verksamhet utanför riksdagen. Samtidigt

kan inte bortses från utskottens uppgift

att bereda ärenden till kammaren. Denna

uppgift kan ibland bli mer komplicerad

och kräva mer arbete och utredning inom

ett utskott än som rimligen kunnat

förutses. Att helt utesluta möjligheten

för utskotten att sammanträda under s.k.

plenifria veckor kan således knappast

anses möjligt. Utskottet vill dock

starkt understryka vikten av god

planering både för kammarens och

utskottens arbete, där utgångspunkten är

att utskottssammanträden under de

plenifria veckorna inte skall förekomma.

Vid planeringen av kammarens arbete

måste sålunda också beaktas utskottens

möjligheter att lägga upp sitt arbete

effektivt med hänsyn till de tider som

gäller för avlämnande av propositioner

och motioner.

Utskottet anser med det anförda att

något tillkännagivande med anledning av

motion 1996/97:K309 inte behövs.

Tid för kammar- och utskottssammanträden

Det utrymme som i riksdagens veckoschema

avsatts för utskotten att sammanträda

bör enligt utskottets uppfattning

normalt vara tillräckligt, och

ledamöterna bör inte, vilket förslaget i

motion 1996/97:K321 yrkande 2 innebär,

ställas inför valet att delta i

kammarens eller utskotts arbete.

Utskottet avstyrker motionen i denna

del.

Reglerna för utskottssammanträden under

pågående kammararbete är som ovan

framgått restriktiva. Någon ytterligare

inskränkning i utskottens

sammanträdesutrymme med hänsyn till

kammaren anser utskottet varken möjlig

eller önskvärd. Vad gäller sammanträden

i kommittéer och i andra sammanhang kan

det inte anses vara en fråga för

riksdagen att reglera. Utskottet

avstyrker motion 1996/97:K331 yrkande 2.

Vad beträffar frågan om en fast tid för

beslutsfattande/votering anser utskottet

att en sådan ordning har uppenbara

fördelar. Det är viktigt för ledamöterna

att kunna disponera sin tid på ett

effektivt sätt.

Det finns dock också nackdelar för

kammararbetet. Debatter kan behöva

brytas och tid gå till spillo, inte bara

för middagsuppehåll, frågestunder m.m.,

utan också för att i förväg fastställda

voteringsklockslag närmar sig. Sambandet

mellan debatter och beslutsfattande kan

bli än mera uttunnat än vad som nu är

fallet.

Även om fördelarna med fasta

voteringstider är betydande, är

utskottet inte berett att utan vidare

förorda en sådan ordning. Utskottet vill

erinra om att talmanskonferensens

arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor

har, som redovisas närmare i ett

följande avsnitt, fått i uppdrag att

göra en översyn av utskottsbetänkandenas

utformning och att bakgrunden till

uppdraget var bl.a. en önskan att

antalet voteringar i möjligaste mån

skulle begränsas. Utskottet förutsätter

att den fråga som aktualiseras i

motionen behandlas i arbetsgruppen och

blir föremål för övervägande i

talmanskonferensen.

Med det anförda avstyrks motion

1996/97:K321 yrkande 3.

Inriktningsbeslut

Motion

I motion 1996/97:K310 av Britta Sundin

m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

att inriktningsbesluten inom bl.a.

försvars- och forskningspolitik bör

fattas två år efter riksdagsvalet och

omfatta fyra år. Motionärerna anser att

beslutsperioder som avviker från

riksdagens valperiod leder till att

riksdagens inflytande över besluten

minskar, och beslutsperioderna bör

därför omfatta lika lång tid som

valperioden.

Bakgrund

Riksdagen godkände under 1978/79 års

riksmöte vissa riktlinjer för

forskningsplanering (prop. 1978/79:119,

bet. 1978/79:UbU44). I propositionen

refererades till

Forskningsrådsutredningens förslag att

regeringen en gång per valperiod skulle

lägga fram en principproposition om den

samlade FoU-politiken, ett regeringens

FoU-program, för riksdagen. Programmet

skulle avse en femårsperiod och

planeringen alltså göras rullande.

Föredragande statsrådet ansåg att

riksdag och regering borde rikta ökad

uppmärksamhet mot de långsiktiga och

övergripande FoU-frågorna för att skapa

förbättrad överblick och sammanhang, och

statsrådet ansåg utredningens förslag om

regeringsprogram för FoU i huvudsak väl

avvägt. En viktig effekt av regelbundna

FoU-program, utöver förbättrade

planeringsmöjligheter för myndigheter

med ansvar för FoU, borde enligt

statsrådet bli en intensifierad politisk

och allmän debatt om forskningsfrågor

både i riksdagen och annorstädes.

Inom försvaret arbetas sedan länge med

femåriga planeringsramar. Riksdagen har

också med fyra à fem års intervaller

fattat fleråriga försvarsbeslut. Utöver

förslag till treårsinriktning som

regeringen lämnat i budgetpropositionen,

har regeringen i

försvarsbeslutspropositionen (prop.

1996/97:4) föreslagit en sammanlagd

ekonomisk ram för

försvarsbeslutsperioden 1997-2001.

I budgetpropositionsutredningens

betänkande Ny budgetproposition (SOU

1990:83 s. 46) hänvisas till den

indelning av myndigheter och

verksamheter i treåriga budgetcykler som

regeringen gjorde i budgetpropositionen

1989. Där redovisades att en viktig del

av utvecklingen av styrningen av den

statliga verksamheten består av en

omläggning av budgetprocessen. Avsikten

var att åstadkomma ett mer

dndamålsenligt innehåll i

budgetprocessen genom återkommande

fördjupad redovisning, analys och

prövning vart tredje år av hela den

verksamhet som en myndighet ansvarar

för.

I utredningsbetänkandet diskuterades

också riksdagens inflytande under

treårsperioden. Som en nackdel i

treårsrytmen nämndes att den kunde göra

det svårare för riksdagen att reagera

när det är politiskt motiverat att

reagera, men att riksdagen inte var helt

ovan vid den typ av planeringsramar som

blir vanliga i det nya systemet.

Besluten om femåriga försvarsramar var

det mest uppenbara exemplet, men även

inom andra områden hade man funnit

arbetsrutiner som kunde visa vägen, och

som ett exempel nämndes

utbildningsutskottets arbete med den

vart tredje år återkommande

forskningspropositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser inte att det finns

anledning för riksdagen att göra något

allmänt tillkännagivande av det slag som

aktualiseras i motion 1996/97:K310. Om

det inom ett visst utskotts

beredningsområde uppstår behov av att

ändra sådana beslutsperioder som avses i

motionen, kan givetvis detta utskott ta

initiativ till en sådan ändring.

Motionstid

Gällande bestämmelser

Varje riksdagsledamot får väcka förslag

- motion - i fråga om allt som kan komma

under riksdagens prövning, om inte annat

är bestämt i regeringsformen (4:3 RF).

Motioner med anledning av regeringens

propositioner får normalt väckas inom

femton dagar från det propositionen

anmäldes i kammaren (3:11 RO).

En gång om året får motioner väckas i

fråga om allt som kan komma under

riksdagens prövning (allmän motionstid).

Den allmänna motionstiden pågår normalt

samtidigt med motionstiden för

budgetpropositionen (3:10 RO) .

Motioner får också i vissa andra fall

väckas gemensamt av minst tio ledamöter

med anledning av händelse av större vikt

utan inskränkning till viss tid (3:15

RO).

Motioner

Den allmänna motionstiden och

möjligheten för ledamöterna att lämna in

motioner i allmänna ämnen utan

anknytning till avlämnade propositioner

tas upp i flera motioner.

I motion 1996/97:K304 av Eva Flyborg

(fp) anser motionären att

talmanskonferensen bör få i uppdrag att

lägga fram förslag till en reformerad

motionstid så att ledamöterna alltid kan

väcka motioner, när omständigheterna

påkallar det, eller så att den allmänna

motionstiden fördelas på tre eller fyra

gånger per år.

I motion 1996/97:K319 av Peter Weibull

Bernström och Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) anser motionärerna att

riksdagen bör besluta att

riksdagsledamöterna ges rätt att väcka

motioner vid varje tidpunkt riksmötet

pågår.

I motion 1996/97:K327 av Ronny Korsberg

och Roy Ottosson (mp) begärs ett

tillkännagivande om att motioner skall

få lämnas till riksdagen under hela

riksdagsåret.

I motion 1996/97:K305 av Sivert

Carlsson och andre vice talman Görel

Thurdin (c) begärs också ett uppdrag

till talmanskonferensen att se över den

allmänna motionsrätten och återkomma med

förslag till ändring. Motionärerna anser

att såväl demokratiska som arbetsmässiga

skäl talar för att en ny och mindre

restriktiv ordning bör införas. Den

allmänna motionstiden bör enligt

motionärerna utökas till att omfatta

någon eller några ytterligare perioder

utöver den som nu gäller.

I motion 1996/97:K324 av Gudrun

Lindvall m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om att allmänna

motionstiden bör skiljas från

motionstiden för budgetpropositionen och

förläggas till annan tid, förslagsvis

januari.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade senast frågan om

tiden för motionsrätt i sitt av

riksdagen godkända betänkande

1995/96:KU22. Utskottet ansåg därvid att

det i samband med den nya ordningen för

budgetprövningen kunde vara naturligt

att vissa förändringar beträffande

motionsverksamheten övervägdes och att

det kunde finnas skäl att på sikt

överväga vissa förändringar i

motionsrätten. Med hänsyn till

budgetpropositionens centrala roll i

riksdagsarbetet fanns det emellertid

anledning att avvakta utfallet av den

nya ordningen under en viss tid. De

föreliggande motionerna om utvidgning av

allmänna motionstiden avstyrktes.

Utskottets bedömning

Frågan om utvidgade möjligheter att

väcka motioner i allmänna ämnen har

aktualiserats motionsledes under lång

tid. Nuvarande bundenhet till en kort

hektisk tid, som också utgör motionstid

för de förslag som regeringen lägger

fram i budgetpropositionen, innebär risk

för att motioner utformas under stor

stress. Vidgade möjligheter att väcka

motioner skulle kunna innebära att

större omsorg kunde läggas ned på varje

motion. Ledamöterna skulle inte känna

sig tvingade att motionera i ett ämne,

främst av det skälet att nästa allmänna

motionstid ligger långt fram i tiden och

de därför måste passa på . Det är

därför möjligt att det sammanlagda

antalet motioner som väcks under ett

riksmöte skulle minska. En oinskränkt

rätt att under ett riksmöte motionera i

alla ämnen kan dock också utnyttjas på

ett sätt som försvårar en effektiv

ärendebehandling och gör att framför

allt utskotten får ägna

oproportionerligt mycket tid åt att

hantera enskilda motioner. Systemet med

en fast allmän motionstid underlättar

för utskotten att överblicka och planera

kommande arbete.

Vid sin senaste behandling av frågan

ansåg utskottet att det i samband med

den nya ordningen för budgetprövningen

kunde vara naturligt att vissa

förändringar beträffande

motionsverksamheten övervägdes och att

det kunde finnas skäl att på sikt

överväga vissa förändringar i

motionsrätten. Med hänsyn till

budgetpropositionens centrala roll i

riksdagsarbetet fanns det emellertid

anledning att avvakta utfallet av den

nya ordningen under en viss tid.

Utskottet anser att detta uttalande

alltjämt äger giltighet och anser att

frågan bör tas upp när erfarenheterna av

den nya budgetprövningen föreligger. Med

det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1996/97:K304, 1996/97:K305,

1996/97:K319, 1996/97:K324 och

1996/97:K327.

Utskottens beredningsområden m.m.

Gällande ordning

Förutom vissa speciella uppgifter som

konstitutionsutskottet och

finansutskottet har enligt

regeringsformen regleras utskottens

uppgifter i riksdagsordningen.

I huvudbestämmelser anges vissa

särskilda uppgifter för

konstitutionsutskottet, finansutskottet

och skatteutskottet. Riksdagen

föreskriver genom tilläggsbestämmelser

efter vilka grunder övriga ärenden skall

fördelas mellan utskott. Genom

tilläggsbestämmelser föreskrivs att

kulturutskottet skall bereda ärenden som

rör bl.a. folkbildning, och att

utbildningsutskottet skall bereda

ärenden om högre utbildning och

forskning samt skolväsendet. Ärenden om

anslag inom utgiftsområde 17 Kultur,

medier, trossamfund och fritid tillhör

kulturutskottets beredning. Ärenden om

anslag inom utgiftsområdena 15

Studiestöd och 16 Utbildning och

universitetsforskning tillhör

utbildningsutskottets beredning.

Utrikesutskottet skall bereda ärenden

om bl.a. rikets förhållande till och

överenskommelser med andra stater och

mellanfolkliga organisationer samt

bistånd till annat lands utveckling.

Ärenden om anslag inom utgiftsområdena 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan samt 7 Internationellt bistånd

tillhör utrikesutskottets beredning.

Försvarsutskottet skall bl.a. bereda

ärenden om den militära och - i den mån

sådana ärenden inte tillhör något annat

utskotts beredning - den civila delen av

totalförsvaret samt ärenden om

samordningen inom totalförsvaret och om

fredsräddningstjänst. Ärenden om anslag

inom utgiftsområde 6 Totalförsvar

tillhör försvarsutskottets beredning.

Motioner

Folkbildningsfrågor

Beredningsansvaret och

utgiftsområdestillhörigheten för

folkbildningsfrågor tas upp i två

motioner. Båda motionerna syftar till

att folkbildningen skall knytas närmare

till andra utbildningsfrågor än till

kulturfrågor.

I motion 1996/97:K323 av Kristina

Nordström och Anders Ygeman (s) begär

motionärerna att riksdagen beslutar att

folkbildningsfrågorna flyttas till

utbildningsutskottets ansvarsområde.

Motionärerna anför att det är

missvisande att beskriva folkbildningen

som enbart kulturell verksamhet.

Folkbildningen måste enligt motionärerna

ses som ett utbildningsarbete, och

härtill hörande frågor bör därför

beredas inom utbildningsutskottet.

I motion 1996/97:K322 av Jan Backman

(m) begärs ett tillkännagivande om att

statsbidraget till folkhögskolorna borde

föras till utgiftsområde 16 (utbildning

och universitetsforskning) fr.o.m.

budgeten 1998. Motionären anför att

folkhögskolorna utgör en viktig del av

den samlade vuxenutbildningsverksamheten

i Sverige. Under förra budgetåret

utgjordes enligt motionären 85 % av

verksamheten av långa kurser med 23 500

studerande och 55 % av allmänna

behörighetsgivande kurser (1-3 år långa)

med 11 700 studerande. Motionären anser

det uppenbart att folkhögskolornas

anslag bör behandlas i samma ordning som

övrig vuxenutbildning och att det inom

utgiftsområde 16 bör föras till anslaget

Särskilda utbildningsinsatser för vuxna.

Fredsfrämjande insatser

I motion 1996/97:U217 av Göran

Lennmarker m.fl. (m) yrkande 3 begär

motionärerna att riksdagen beslutar att

för 1998 överföra anslaget

Fredsfrämjande truppinsatser som nu

ligger inom utgiftsområde 6

(totalförsvar) till utgiftsområde 7

(internationellt bistånd) under

benämningen Fredsfrämjande insatser.

Bakgrund

Indelningen av budgeten i utgiftsområden

härstammar från de överväganden som

gjordes av Riksdagsutredningen i förslag

1993/94:TK3 (se bet. 1993/94:KU18) och

av en arbetsgrupp inom

talmanskonferensen i förslag 1995/96:TK2

(se bet. 1995/96:KU21).

Indelningen av den statliga budgeten i

utgiftsområden beslöts under förra årets

riksmöte (förslag 1995/96:TK2, bet.

1995/96:KU21). Riksdagen godkände därvid

ett förslag som innebar följande

omfattning av utgiftsområdena 5-7.

Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och

internationell samverkan

Utrikesförvaltning

Bidrag till vissa internationella

organisationer

Förenta nationerna

Nordiska ministerrådet

Europarådet m.fl.

Information om Sverige i utlandet

Svenska Institutet

Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa (OSSE)

Nedrustning och säkerhetspolitiska

frågor SIPRI

Utrikespolitiska Institutet

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Försvarsmakten

Övriga försvarsmyndigheter

Fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna)

Kustbevakningen

Civil ledning och samordning

Övrigt civilt totalförsvar

Försörjning med industrivaror och

beredskapslagring

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Psykologiskt försvar

Krigsarkiv och museer

Flygteknik

Försvarsforskning

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utvecklingssamarbete genom

internationella organ, Sida m.fl.

U-landsforskning och u-landsutbildning

Samarbete med Central- och Östeuropa

(inkl. miljöbistånd)

Förslaget att föra utgifterna för

fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna)

till utgiftsområde 6 (totalförsvar) i

stället för till utgiftsområde 5

(utrikesförvaltning och internationell

samverkan) lades fram av utskottet med

avvikelse från det förslag som

talmanskonferensens arbetsgrupp

utarbetat. Talmanskonferensen hade

föreslagit att anslaget för dessa

utgifter skulle föras till utgiftsområde

5.

Utskottet redogjorde för den tidigare

under riksmötet genomförda behandlingen

av regeringens proposition Totalförsvar

i förnyelse (prop. 1995/96:12). Däri

hade anförts att medel från

Utrikesdepartementets huvudtitel,

anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet,

borde föras till Försvarsdepartementets

huvudtitel fr.o.m. år 1997.

Försvarsutskottet (bet. 1995/96:FöU1)

hade inledningsvis erinrat om att

regeringen inte vid detta tillfälle

begärt något ställningstagande från

riksdagen i denna fråga.

Försvarsutskottet hade dock - eftersom

en av huvuduppgifterna för

Försvarsmakten framgent skulle vara att

kunna genomföra internationella

fredsfrämjande insatser - ansett det

rimligt att kostnaderna för verksamheten

fördes upp på Försvarsdepartementets

huvudtitel. De erfarenheter som gjordes

i internationella insatser skulle enligt

utskottets mening få en positiv effekt

även för Försvarsmakten.

Försvarsutskottet hade framhållit att

riksdagen under våren 1996 i särskild

ordning skulle komma att närmare besluta

om utgiftsområdena inom statsbudgeten

och det skulle först då bli aktuellt att

ta ställning i denna fråga från

riksdagens sida. Försvarsutskottet hade

hemställt att riksdagen med bifall till

propositionen skulle godkänna vad

regeringen förordat. De moderata

ledamöterna hade i ett särskilt yttrande

i den här aktuella delen av ärendet

konstaterat att något ställningstagande

i detta avseende vid tillfället inte var

aktuellt men understrukit motståndet

till förändringen som redovisades i en

egen motion. Riksdagen hade följt

försvarsutskottet.

Konstitutionsutskottet ansåg, med

hänsyn till att riksdagen principiellt

redan hade tagit ställning för det

alternativ som innebar att utgifter för

fredsbevarande verksamhet borde föras

till Försvarsdepartementets huvudtitel,

att utgifter för fredsbevarande

verksamhet borde tillhöra utgiftsområde

6 (totalförsvar) och beredas av

försvarsutskottet. Utskottet avstyrkte

det yrkande om avslag på

talmanskonferensens förslag som

framställts under utskottsbehandlingen.

I en reservation anförde utskottets

moderata ledamöter att arbetsgruppens

förslag hade antagits i politisk enighet

och att talmanskonferensens beslut med

anledning av förslaget också varit

enhälligt. Bakom denna enighet låg

överenskommelser mellan partierna och

kompromisser i en rad enskilda

sakfrågor. Reservanterna framhöll att en

uppgörelse av detta slag krävde att

partierna stod fast vid sina

ståndpunkter också vid utskotts- och

riksdagsbehandlingen. De påpekade vidare

att frågan om vart utgifterna för

fredsbevarande verksamhet skulle föras

hade tagits upp under

utskottsbehandlingen och att därigenom

uppgörelsen brutits i denna del. Enligt

reservanternas mening hade därmed

uppgörelsen även i sin helhet brutits,

och förslaget borde avslås.

Regeringen har i årets budgetproposition

(prop. 1996/97:1) föreslagit att

anslaget för Fredsbevarande verksamhet

under Utrikesdepartementets huvudtitel

fr.o.m. budgetåret 1997 delas upp på två

utgiftsområden. Kostnader som avser

fredsfrämjande verksamhet med trupp,

inklusive PFF-övningar, belastar därmed

utgiftsområde 6 (totalförsvar), medan

annan fredsfrämjande verksamhet belastar

utgiftsområde 5 (utrikesförvaltning och

internationell samverkan). Anslaget

Fredsbevarande verksamhet föreslås

benämnas Fredsfrämjande verksamhet. Det

skall användas för att bekosta insatser

med observatörer, olika typer av

övervakare, civilpoliser, för planerings-

och förhandlingsarbete samt för att

stödja seminarier, studier samt vissa

utbildningsinsatser i och kring ämnet

fredsfrämjande. Därutöver kan även

finansieras svensk kursverksamhet inom

PFF.

Försvarsutskottet har i yttrande

(1996/97:FöU1y) ansett att någon

omprövning inte bör ske inför

beredningen av budgeten för 1997 när det

gäller frågan om inom vilket

utgiftsområde utgifterna för

Försvarsmaktens internationella

fredsfrämjande verksamhet skall

finansieras och hänvisat till att

riksdagen under våren 1996 beslutat att

dessa skall finansieras inom

utgiftsområde 6 (totalförsvar).

Till utgiftsområde 5

(utrikesförvaltning och internationell

samverkan) föreslås i

budgetpropositionen ca 2,8 miljarder

kronor, varav till B 4 Fredsfrämjande

verksamhet ca 0,150 miljarder kronor.

Till utgiftsområde 6 (totalförsvar)

föreslås ca 42,4 miljarder kronor, varav

till A 2 Fredsfrämjande truppinsatser ca

0,473 miljarder kronor. Till

utgiftsområde 7 (internationellt

bistånd) föreslås ca 11,002 miljarder

kronor.

Till utgiftsområde 17 (kultur, medier,

trossamfund och fritid) föreslås ca 7,2

miljarder kronor. Av detta belopp

föreslås ca 2,4 miljarder kronor gå till

Folkbildning. Till utgiftsområde 16

(utbildning och universitetsforskning)

föreslås ca 25,4 miljarder kronor.

Regeringens förslag till fördelning av

statsbudgetens utgifter på

utgiftsområden m.m. för år 1997 har den

22 november 1996 godkänts av riksdagen

(bet. 1996/97:FiU1).

Utskottets bedömning

Frågan om utskottens beredningsområden,

om indelningen av statsbudgeten i

utgiftsområden och om vilka

utgiftsområden som borde tillhöra vilket

utskott behandlades av riksdagen så sent

som våren 1996. Riksdagen har nyligen

godtagit regeringens förslag till

fördelning av utgifterna på

utgiftsområden för år 1997 i aktuella

delar. Utskottet anser inte att det

finns anledning att nu ändra indelningen

inför kommande budgetår. Frågan kan dock

komma att aktualiseras vid en mera

samlad bedömning av erfarenheterna av

den nya ordningen för budgetprövning.

Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 1996/97:K322, 1996/97:K323

och 1996/97:U217 yrkande 3.

Budgetkontor i riksdagen

Motioner

I motion 1996/97:Ub10 av Birger Schlaug

m.fl. (mp) begärs dels att riksdagen hos

regeringen begär förslag till hur ett

särskilt budgetkontor kan inrättas vid

riksdagen (yrkande 14), dels ett

tillkännagivande om den kompetens ett

budgetkontor vid riksdagen bör inneha

(yrkande 15).

Även i motion 1996/97:K328 av Roy

Ottosson (mp) begärs att riksdagen

beslutar inrätta ett budgetkontor.

Bakgrund

I olika sammanhang har önskemål

framförts om en förstärkning av

riksdagens resurser för beräkning av

budgeteffekter av olika förslag som rör

statsbudgetens inkomst- och utgiftssida.

Frågan har aktualiserats av bl.a.

riksdagens gruppledare och av olika

ledamöter i ledamotsenkäten om

förvaltningskontorets resurser.

Inom riksdagens utredningstjänst har

utförts en förstudie om ett budgetkontor

i riksdagen. Frågan bereds nu av en

beredningsgrupp under ordförandeskap av

riksdagsdirektören.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om att

inrätta ett budgetkontor i riksdagen är

under beredning. Något tillkännagivande

med anledning av motionerna 1996/97:K328

och 1996/97:Ub10 yrkandena 14 och 15

behövs därför inte.

Antalet ledamöter i utskott

Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § riksdagsordningen

skall varje utskott bestå av udda antal

ledamöter, lägst femton. I en

tilläggsbestämmelse, 4.3.1, anges att

antalet fastställs av riksdagen på

förslag av valberedningen.

Tilläggsbestämmelsen har haft denna

lydelse sedan den 1 juli 1990 och

tillämpades första gången efter

riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).

Antalet suppleanter i utskotten

regleras av gemensamma bestämmelser om

val inom riksdagen i 7 kap.

riksdagsordningen. Suppleanter skall

utses till minst samma antal som de

ordinarie ledamöterna (7:8 RO).

Motion

I motion 1996/97:K315 av förste vice

talman Anders Björck m.fl. (m) begärs

att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §

riksdagsordningen så att varje utskott

skall bestå av 15 ledamöter.

Motionärerna anser att den nuvarande

ordningen med 17 ordinarie ledamöter i

varje utskott medför brist på

suppleanter och att detta kan påverka

utskottsarbetet negativt. Numera är det

enligt motionärerna inte ovanligt att

partierna är underrepresenterade i

utskottsarbetet, t.o.m. då betänkanden

justeras.

Bakgrund med tidigare riksdagsbehandling

Då riksdagsordningen trädde i kraft

föreskrevs i tilläggsbestämmelsen att

varje utskott skulle bestå av 15

ledamöter. Bestämmelsen ändrades genom

beslut av riksdagen (bet. KU 1988/89:1)

efter riksdagsvalet 1988, då

Miljöpartiet valdes in i riksdagen. Då

skedde en utökning från 15 till 17

ordinarie platser i syfte att bereda

även detta parti representation i

utskotten.

Utskottet återkom till frågan om

utskottens storlek under det följande

riksmötet, då bestämmelsen fick sin

nuvarande lydelse. I betänkandet

1989/90:KU36 hänvisades bl.a. till

följande uttalande av

Grundlagberedningen i samband med den

nuvarande utskottsorganisationens

tillkomst (SOU 1969:62 s. 69).

Bestämmandet av antalet platser i varje

utskott påverkas - förutom av önskemålet

om utskottssysselsättning för

riksdagsledamöterna - av flera andra

faktorer.

En utgångspunkt är att alla

riksdagsärenden skall få en likvärdig

beredning. I konsekvens härmed bör man

sträva efter att ge de skilda utskotten

samma antal ledamöter. För att också i

övrigt behandlingen skall ske i

likartade yttre former, bör man undvika

att bilda utskott, som för att kunna

fullgöra sina arbetsuppgifter måste mera

permanent - delvis med undanskjutande av

utskottets plenum - förlägga arbetet

till avdelningar.

Om alla partier, som passerat

fyraprocentsspärren, skall få minst en

företrädare i utskott, måste antalet

platser i utskottet uppgå till lägst 25.

Ett så högt ledamotsantal bör inte

stipuleras. Men det är viktigt att

antalet platser inte sätts så lågt att

även någorlunda stora partier blir utan

utskottsrepresentation. Inget utskott

bör därför ha mindre än 15 ordinarie

ledamöter. Detta synes också vara ett

lämpligt antal för att utskotten skall

kunna arbeta i smidiga och effektiva

former. Från denna synpunkt bör i vart

fall en övre gräns för utskottens

storlek gå vid ungefär 20 platser (ett

så högt antal torde i praktiken komma

att väljas i huvudsak bara för särskilt

eller sammansatt utskott).

För att lika röstetal skall undvikas

bör utskotten ha udda ledamotsantal.

Utskottet påpekade att några nya

synpunkter inte framkom vid

riksdagsbehandlingen av ärendet (prop.

1970:40, bet. KU 1970:27).

Beträffande behandlingen under 1970-

och 1980-talen av frågan om principerna

för utskottens sammansättning hänvisades

till en redogörelse i betänkande

1988/89:KU1.

Utskottet anförde i sin bedömning under

1989/90 års riksmöte följande.

Utskottet anser att huvudregeln alltjämt

bör vara att varje riksdagsutskott har

15 ledamöter. Med tanke på de skiftande

partimässiga förhållandena i riksdagen

är det dock önskvärt med en viss

flexibilitet i ledamotsantalet utöver

det minimiantal av 15 som fastslås i

riksdagsordningens huvudbestämmelse. För

att utskotten skall kunna arbeta i

smidiga och effektiva former kan det

dock endast bli aktuellt med en utökning

med några enstaka platser. Undantagsvis

kan man tänka sig att ledamotsantalet är

olika i skilda utskott.

Om riksdagen vill förändra utskottens

ledamotsantal vid valperiodens inledning

förutsätter den nuvarande regleringen

att först ett konstitutionsutskott väljs

enligt gällande regler. Detta

konstitutionsutskott föreslår därefter

riksdagen att anta en ny

tilläggsbestämmelse. Sedan denna

bestämmelse antagits och trätt i kraft

kan utskottsvalen förrättas. Detta

förfarande är enligt utskottet alltför

tungrott. Därför bör - - -

ledamotsantalet fastställas av riksdagen

på förslag av valberedningen i samband

med att utskottsvalen förrättas i början

av varje valperiod. Beslutet om

ledamotsantalet bör fattas av riksdagen

innan valberedningens arbete med

utskottsnomineringarna påbörjas.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare

bedömning i frågan om ledamotsantalet i

utskott och avstyrker motion

1996/97:K315.

Partirepresentation i Europarådet och

OSSE

Gällande ordning

Bestämmelser

I 7 kap. riksdagsordningen finns

gemensamma bestämmelser om val inom

riksdagen. Dessa gäller också vissa

andra val än sådana som avser riksdagens

organ.

Kammaren skall bland riksdagens

ledamöter företa val av bl.a. 6

ledamöter i Europarådets svenska

delegation och 8 ledamöter i den svenska

delegationen till Parlamentariska

församlingen i konferensen om säkerhet

och samarbete i Europa, OSSE (7.1.1 RO).

Suppleanter utses i samma ordning (7:8

RO). Dessa val skall beredas av en inom

riksdagen utsedd valberedning.

Val kan ske genom godkännande av en

gemensam lista som upptar så många

personer som valet avser. Om

förutsättningar inte finns för sådant

val, skall val ske med slutna sedlar. Om

två eller flera personer skall utses

genom val med slutna sedlar, fördelas

platserna proportionellt mellan partier.

Platserna fördelas mellan partier genom

att de en efter en tilldelas det parti

som för varje gång visar det största

jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika

med partiets röstetal så länge ingen

plats har tilldelats partiet och erhålls

därefter genom att partiets röstetal

delas med det tal som motsvarar antalet

platser som redan har tilldelats partiet

ökat med ett. Metoden går under

benämningen heltalsmetoden eller

d´Hondts metod.

Organisationerna

Europarådet bildades år 1949 och fick

från början två huvudorgan - en

ministerkommitté och en rådgivande

(parlamentarisk) församling. Den

parlamentariska församlingen har en

viktig uppgift som debattforum för

aktuella politiska, ekonomiska,

juridiska, sociala och kulturella

frågor. Dess beslut har främst formen av

rekommendationer till ministerkommittén

men kan även vara uttalanden i form av

resolutioner m.m.

Församlingens medlemmar utses av

respektive medlemslands parlament. Vid

utgången av år 1996 hade församlingen

248 medlemmar. Sverige har 6 ordinarie

ledamöter och lika många suppleanter.

I Europarådets svenska delegation ingår

under innevarande valperiod 4 ordinarie

ledamöter från Socialdemokraterna och 2

från Moderata samlingspartiet.

Suppleanterna utgörs av 3 s-ledamöter, 2

m-ledamöter och 1 c-ledamot.

Organisationen, tidigare konferensen,

för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE, tidigare ESK) grundades vid

toppmöte i Helsingfors år 1975. I OSSE

deltar utom Europas stater Kanada,

Förenta staterna och de centralasiatiska

staterna i det f. d. Sovjet. Även andra

länder har viss insyn i och visst

samarbete med OSSE.

År 1991 träffade de deltagande staterna

en överenskommelse om att en

parlamentarisk församling skulle

inrättas. Församlingen skulle bestå av

245 ledamöter, varav Sverige skulle utse

8.

I den svenska OSSE-delegationen ingår

under innevarande valperiod 5 ordinarie

ledamöter från Socialdemokraterna, 2

från Moderata samlingspartiet och 1 från

Centerpartiet. Partirepresentationen är

densamma bland suppleanterna.

Motion

I motion 1996/97:K318 av Bengt Hurtig

m.fl. (v) begärs att riksdagen hos

talmanskonferensen begär förslag på

sådana regeländringar att samtliga

partier kan representeras i Europarådets

och OSSE:s parlamentariska församlingar

antingen som ordinarie, suppleanter

eller observatörer.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det saknas

möjlighet för Sverige att utöka antalet

ledamöter i de svenska delegationerna

till de nämnda organisationerna.

Utskottet anser inte heller att det

finns anledning att för dessa organ

frångå de grundläggande principerna för

val inom riksdagen. Utskottet hyser

förståelse för önskemålen om insyn och

delaktighet för riksdagens samtliga

partier men anser att detta får uppnås

genom studiebesök inom partiernas ram.

Utskottet avstyrker motion 1996/97:K318.

Miljön för kammardebatter

Ledamöternas placering i kammaren

Gällande bestämmelser

För varje ledamot skall det finnas en

särskild plats i plenisalen (2:3 RO).

Ledamöterna tar plats i plenisalen

valkretsvis, och särskilda platser skall

finnas för talmannen och för vice

talmännen (2.3.1 RO).

Motion

I motion 1996/97:K314 av Lars Tobisson

och Gunnar Hökmark (m) yrkas att

riksdagen beslutar att platsfördelningen

i riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter

valkrets. Enligt motionärerna tenderar

debatterna i riksdagen att bli utdragna

och svåröverskådliga när de förs med upp

till sju partier som deltagare. Även

ledamöternas placering i plenisalen

spelar en roll härvidlag. Enligt en

kartläggning av Interparlamentariska

unionen, som motionärerna hänvisar till,

hade endast 7 av 54 undersökta länder

valkretsindelningen som grund för

placeringen. I en klar majoritet av

länderna satt ledamöterna grupperade

efter politisk uppfattning. Motionärerna

anför också att kommun- och

landstingsfullmäktigeledamöter ofta

sitter partivis, liksom fallet är i

Europaparlamentet. En platsfördelning

efter partitillhörighet skulle enligt

motionärerna skänka debatten större

livfullhet och överskådlighet. Eftersom

en förändring i denna riktning inte lär

kräva någon större ombyggnad eller

installation av ny apparatur, bör

etgärden enligt motionärerna kunna

genomföras under innevarande eller

senast inför nästa mandatperiod.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid flera tillfällen,

senast i början av detta år (bet.

1995/96:KU22), avstyrkt motionsförslag

med samma innehåll som det nu aktuella.

I ett tidigare betänkande (bet.

1987/88:KU43) anförde utskottet med

anledning av en motion bl.a. att en

partivis placering av ledamöterna skulle

vara en markering av den framträdande

roll som de politiska partierna numera

spelar i riksdagen. Den skulle enligt

utskottet troligen också ha vissa andra

fördelar från kontakt- och

debattsynpunkt. Emellertid fanns det

enligt utskottets bedömning inte någon

tillräckligt stark opinion bland

ledamöterna för att bryta traditionen. I

ett senare betänkande (bet. 1992/93:KU9)

anförde utskottet bl.a. att effekterna

från debatt- och kontaktsynpunkt inte

skulle bli de som avsågs i den då

aktuella motionen. En omdisponering av

plenisalen måste ske, om man vill skapa

en tätare atmosfär vid debatterna, ansåg

utskottet och avstyrkte motionen.

Utskottet fann vid sin senaste

behandling inte anledning att frångå den

ståndpunkt som utskottet tidigare

intagit i denna fråga. Riksdagen avslog

också motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte heller nu

anledning att frångå sin tidigare

ståndpunkt i denna fråga. Motion

1996/97:K314 avstyrks.

Användning av de gamla kammarsalarna

Gällande bestämmelse

I plenisalen skall det enligt

riksdagsordningen finnas särskild plats

för varje ledamot (2:3 RO).

Motion

I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson

m.fl. (mp) yrkande 1 begär motionärerna

att riksdagen prövar om debatter med

anledning av utskottsbetänkanden kan

hållas i första- eller andrakammarsalen.

Motionärerna påpekar att dessa debatter

i regel besöks av ganska få ledamöter

och att kammaren därför ofta ger en

känsla av ödslighet. Denna känsla skulle

minskas om debatterna i stället kunde

hållas i första- eller andrakammarsalen.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om

debatter i annan lokal än plenisalen

m.m.

Utskottet behandlade i sitt betänkande

KU 1987/88:43 en motion om att riksdagen

skulle besluta att på försök förlägga

frågestunder och/eller

interpellationsdebatter till endera av

de gamla kammarsalarna och att riksdagen

skulle uppdra åt förvaltningsstyrelsen

att vidta nödvändiga arrangemang för att

verkställa detta. Utskottet anförde att

en flyttning av vissa debatter till

mindre lokal inte skulle ha några

påtagliga fördelar från debattsynpunkt.

Däremot skulle det enligt utskottet

innebära praktiska svårigheter.

Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund

motionsförslaget.

Utskottet behandlade i sitt av

riksdagen godkända betänkande

1993/94:KU18 (s. 20) en motion av samme

motionär att ge förvaltningsstyrelsen i

uppdrag att inreda en lokal lämpad för

fråge- och interpellationsdebatter.

Utskottet konstaterade då att förslaget

var av intresse men av sådan art att det

krävdes ytterligare utredning och

vverväganden. Det fanns därför anledning

att återkomma i dessa frågor vid ett

senare tillfälle.

Sedan slutet av 1980-talet har vissa

förändringar gjorts i kammarens

inredning så att vid

interpellationsdebatter interpellanter

och svarande statsråd placeras nedanför

talmansstolen. Vid frågestunder finns de

deltagande statsråden i stolar nedanför

talmansstolen.

Under förra riksmötet presenterades en

programutredning om plenisalens

inredning som innebar att plenisalen

skulle byggas om och att platser skulle

reserveras kollektivt för partierna men

inte för enskilda ledamöter. Förslaget

var förenat med kostnader och det har

inte lett till någon åtgärd.

Utskottets bedömning

Inledningsvis konstaterar utskottet att

riksdagens plenisal ofta är för stor för

den aktivitet som pågår där. De

tillfällen då den är fylld av ledamöter

är betydligt färre än de tillfällen då

den ger ett ödsligt intryck. Vid de

tillfällen då alla ledamöter eller

nästintill alla är närvarande, behövs

emellertid platserna. Att var och en har

sin bestämda plats i kammaren kan också

ha andra fördelar.

Utskottet har tidigare påpekat att det

skulle innebära praktiska svårigheter

att flytta vissa debatter till en annan

lokal än kammaren. Detta gäller särskilt

debatter av utskottsbetänkanden, dvs.

arbetsplenum. Ett särskilt problem i

dessa fall är att ingen av de gamla

kammarsalarna är utrustad med

voteringsanläggning. Det förefaller inte

ändamålsenligt att förlägga just dessa

debatter till annan lokal än kammaren

och behålla kammaren för andra ändamål,

såsom - utom interpellationsdebatter och

frågestunder - fåtaliga tillfällen som

öppningssammanträden och allmänpolitiska

debatter.

Med hänsyn till det anförda avstyrker

utskottet motion 1996/97:K321 yrkande 1.

Användningen av ny teknik

Motion

I motion 1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt

(c) yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande till talmanskonferensen

om behovet av förändrat arbetssätt i

kammaren genom utnyttjande av modern

teknik. Motionären anser att diagram och

bilder bör kunna visas både för

kammarens ledamöter och för närvarande

allmänhet. Intresset för debatterna bör

därigenom kunna stimuleras.

Bakgrund

I plenisalen finns utrustning för

visning både av bilder och diagram. Från

kammarkansliets sida brukar man dock,

med hänvisning bl.a. till

protokollföringen, erbjuda de ledamöter

som vill hänvisa till bilder och diagram

att i stället låta kopiera dem på papper

för utdelning på ledamöternas bord.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att den utrustning

som motionären efterlyser finns

tillgänglig och att något

tillkännagivande med anledning av motion

1996/97:K331 yrkande 1 således inte

behövs.

Ledamöternas rätt till ledighet

Gällande bestämmelser om rätt till

ledighet och ersättning under ledighet

En riksdagsledamot kan efter prövning få

ledighet från sitt uppdrag (1:8 RO). Om

ledamoten beviljas ledigt för minst en

månad, skall uppdraget under den tiden

utövas av en ersättare.

Ansökan om ledighet skall avse viss tid

och innehålla skälen för ansökan. Om

ansökningen avser minst en månad, prövas

den av riksdagen. Om den avser kortare

tid eller tid under längre uppehåll i

kammarens arbete, prövas den dock av

talmannen.

Ledamöternas rätt till ekonomiska

förmåner regleras i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter. Förmåner, bl.a. arvode, utgår

inte för tid då ledamoten är ledig under

en månad eller längre tid av något annat

skäl än offentligt uppdrag,

militärtjänstgöring, sjukdom, vård av

barn m.fl. Med offentligt uppdrag avses

annat offentligt uppdrag än tjänst.

En ersättare i riksdagen har under den

tid han eller hon tjänstgör samma

ekonomiska förmåner som en ordinarie

ledamot.

Motion

I motion 1996/97:K329 av Charlotta L

Bjälkebring och Maggi Mikaelsson (v)

begär motionärerna att

talmanskonferensen skall få i uppdrag

lägga fram förslag som innebär att varje

ledamot en gång per mandatperiod skall

ha rätt till en månads sammanhängande

ledighet med bibehållen ersättning för

att praktisera inom verksamhetsområdet

för det utskott som ledamoten tillhör.

Under denna ledighet skall ersättare

kallas in, och därigenom skolas flera

personer in i riksdagens arbete.

Bakgrund

Författningsutredningen berörde i

betänkandet Sveriges statsskick (SOU

1963:18) frågan om vad som kan vara skäl

för att bevilja ansökan om ledighet.

Utredningen ansåg att, om det förelåg

laga förfall borde givetvis ansökan

beviljas, och för övriga fall borde

liksom tidigare en liberal praxis

tillämpas. En ledamot borde således

kunna beviljas ledighet för enskilda

angelägenheter, såsom

familjeangelägenheter, skötande av egen

tjänst eller eget företag, affärsresa

m.m.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1995/96:KU22 en

motion om att ge ersättarna en mer aktiv

roll i riksdagens arbete.

Utskottet hänvisade till

Grundlagberedningens betänkande

Ersättare för riksdagsledamöterna (SOU

1970:17), där beredningen föreslog att

det skulle finnas ersättare för

riksdagsledamot som antingen är

frånvarande eller är talman eller

tillhör regeringen. Det främsta skälet

till förslaget var enligt beredningen

att ersättarsystemet skulle bidra till

att upprätthålla den partimässiga

balansen i riksdagen. I anslutning till

behandlingen av frågan om en eventuell

sänkning av antalet ledamöter i

riksdagen vid ett införande av ett

ersättarsystem anfördes att ersättare

kan sägas fylla uppgiften att förmedla

kontakter och impulser med

väljaropinionen på ungefär samma sätt

som de ordinarie ledamöterna.

Utskottet redovisade att

riksdagsförvaltningen i början av en ny

mandatperiod kontaktar varje ersättare

och översänder ett s.k. välkomstpaket,

innehållande bl.a. en hälsning från

riksdagsdirektören och allmän

information om riksdagen och dess

arbete. Ersättare får också ett reskort

av samma slag som ledamöterna, vilket

berättigar till fria resor som har

samband med uppdraget med tåg, flyg och

taxi. De som önskar får en

gratisprenumeration på tidningen Från

Riksdag & Departement. Ersättare som

inte tjänstgör i riksdagen har rätt att

efter rekvisition få sig tillsänd

riksdagstrycket i de delar som

ersättaren av sitt parti fått i uppgift

att bevaka. Härutöver står tre till fyra

bostadsrum ständigt i beredskap i

förvaltningshuset för ersättarnas

räkning. - Ersättarna får dock inte

någon utbildning av det slag som de

ordinarie ledamöterna får i form av

introduktion för nyvalda.

Utskottet konstaterade att ersättarnas

möjligheter att allmänt hålla sig à jour

med riksdagsarbetet är goda och att de

därmed utan alltför stora svårigheter

kan komma in i riksdagsarbetet för den

händelse de kallas in för tjänstgöring.

Utskottet ville erinra om att de

politiska partierna i riksdagen givetvis

har ett ansvar för att ersättarna får

det stöd som de, utöver den service de

får från riksdagsförvaltningen, behöver

för att fullt ut kunna fungera i rollen

som ersättare.

Utskottets bedömning

Riksdagen har normalt sommaruppehåll

från mitten av juni till mitten av

september samt över jul och ungefär var

fjärde vecka. Dessa uppehåll bör enligt

utskottets mening ge ledamöterna

tillräckligt utrymme för sådan

verksamhet som anges i motion

1996/97:K329, och utskottet avstyrker

motionen.

Informationsfrågor m.m.

Motioner

I tre motioner tas upp frågor med direkt

avseende på informationen till

medborgarna och till organisationer och

företag.

I motion 1996/97:K307 av Bengt Kronblad

m.fl. (s) begärs att riksdagen beslutar

att öka informationen om

riksdagsbesluten till allmänheten.

Motionärerna påpekar att det under ett

riksdagsår fattas ett stort antal beslut

som berör enskilda, organisationer,

företag, myndigheter och kommuner. De

anser att det är svårt att hålla sig

välinformerad om besluten och att

riksdagen därför två gånger om året bör

sammanställa en kort sammanfattande

information som skickas ut till alla

hushåll m.fl.

I motion 1996/97:K308 av Karl-Göran

Biörsmark (fp) begärs att riksdagen

öppnar en 020-linje till Sveriges

riksdag.

I motion 1996/97:K320 av Birgitta

Hambraeus (c) begärs att

talmanskonferensen ges i uppdrag att

utforma en modernare hantering av

riksdagsbesluten i syfte att göra det

lättare för icke invigda att snabbt få

klart för sig vad ett riksdagsbeslut

innebär. Motionären kritiserar

hanteringen med riksdagsskrivelser som

hänför sig till utskottsbetänkanden och

anser att riksdagsbesluten i stället bör

utformas som självständiga produkter.

Med utgångspunkt i utskottens

betänkanden borde enligt motionären med

några enkla knapptryckningar exempelvis

orden Utskottet hemställer kunna bytas

ut mot orden Riksdagen beslutar .

Ändringar i förhållande till

regeringsförslag kunde markeras

särskilt, och beslutad lagtext skulle

bli direkt tillgänglig.

En annan motion, motion 1996/97:K312 av

Barbro Johansson (mp), har också

betydelse för informationen till

allmänheten men får anses beröra i

första hand betoningen av olika partiers

inverkan på riksdagens arbete.

Motionären begär ett tillkännagivande om

ordningen för hur partier anges vad

gäller motioner och reservationer i

betänkanden m.m. Hon anser att det parti

som lämnat in en motion bör anges först

och partier som stöder motionen efter

det partiet. Motsvarande bör gälla

reservationer i utskottens betänkande,

där det parti som står för den motion

som reservationen gäller bör stå först,

även om representanterna för ett större

parti också reserverar sig för motionen.

En sådan ordning skulle innebära att

även personer utanför riksdagen skulle

se vilket parti som ursprungligen lagt

fram förslaget.

Bakgrund

Informationsverksamhet

Utskottet redovisade i sitt betänkande

1994/95:KU41 den samhällsinformation som

riksdagen då svarade för och planerade.

Ur betänkandet återges följande.

Riksdagens

samhällsinformationsverksamhet är mycket

omfattande. I vissa fall har riksdagen

ensamställning, t.ex. beträffande Rixlex

och Riksdagsbiblioteket. I andra

sammanhang rör det sig om en nära

samverkan med regeringskansliet, t.ex.

beträffande tidningen Från Riksdag &

Departement. Eftersom regeringskansliet

saknar en central servicefunktion på

samhällsinformationens område faller en

betydande del av allmänna förfrågningar

hos informationstjänsten i riksdagen.

Förfrågningar beträffande äldre

riksdagsbeslut besvaras i allmänhet av

Riksdagsbiblioteket.

Om tidningen Från Riksdag & Departement

angavs bl.a. följande.

Tidningens syfte inom den allmänna

samhällsinformationen skall enligt 1975

års riksdagsbeslut vara att underlätta

för personal i stat och kommun, företag

och organisationer samt för

förtroendevalda och övriga politiskt

intresserade att följa verksamheten i

riksdagen och regeringskansliet.

Tidningens policy bygger på de

redaktionella riktlinjer som riksdagen

fastställde 1975. Dessa riktlinjer

innebar närmast en minimibeställning av

redaktionell bevakning av regeringen och

riksdagen. Redaktionen utlovar numera en

heltäckande bevakning av alla

kommittédirektiv, utredningsbetänkanden,

departementspromemorior, propositioner

och utskottsbetänkanden och

riksdagsbeslut som bygger på dessa.

Sedan budgetåret 1992/93 tar tidningen

in betalda annonser.

- - -

Det dominerande innehållet i tidningen

är en löpande, heltäckande bevakning av

den centrala statliga beslutsprocessen.

Dessutom publiceras egna artiklar med

anknytning till de ämnen tidningen

behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas

fortlöpande. Återkommande inslag är

krönikor över skattelagstiftning och

annan lagstiftning, förteckningar över

föregående års utgivning av SOU, Ds och

kommittédirektiv samt sammanställningar

av pågående och avslutade utredningar.

Hösten 1993 framställdes en

specialtidning om Sverige och EES inför

EES-avtalets ikraftträdande den 1

januari 1994.

En gång om året utges Riksdagens årsbok,

som innehåller en översikt över vad som

hänt under det senaste riksmötet.

I årets budgetproposition (prop.

1996/97:1), utgiftsområde 1 anslag B 2,

redovisas följande.

Ett annat utvecklingsprojekt som pågår

har till syfte att under kommande höst

presentera riksdagen på en s.k. hemsida

på Internet (World Wide Web). Riksdagen

har ett omfattande informationsmaterial

som avses göras tillgängligt för

medborgarna via Internet. Det gäller

information om såväl riksdagen som

institution som beslutsprocessen och

riksdagens dokument. Denna verksamhet

som är helt ny kommer att under hela

budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt

med en ekonomisk ram som projektet får

hålla sig inom. Avsikten är att under

budgetåret successivt utveckla system

som möjliggör en långt driven automatik

för att koda och lägga in information på

vår hemsida. Avsikten är vidare att få

erfarenhet och underlag för att senare

kunna återkomma med förslag om permanent

organisation för verksamheten från och

med 1998.

Riksdagens förvaltningskontor har den 25

september 1996 fastställt riktlinjer för

riksdagens informationsverksamhet.

Enligt dessa riktlinjer skall

riksdagsförvaltningen bl.a.

tillhandahålla och aktivt sprida

information i muntlig, skriftlig och

elektronisk form.

Detta gäller riksdagens grunddokument,

det s.k. riksdagstrycket. Det gäller

också dels bearbetad information för

olika behov: basmaterial,

referenslitteratur,

fördjupningsmaterial, nyhetsinformation,

dels individuellt anpassad information,

t.ex. genom svar på frågor vid besök,

per telefon och brev eller via e-post.

Målen för riksdagens externa

informationsverksamhet anges i

riktlinjerna vara

- att säkerställa att medborgarna har

tillgång till information om riksdagen

och dess arbete,

- att öka medborgarnas kunskaper om

och intresse för riksdagen och dess

arbete och om de demokratiska vägarna

för insyn i och påverkan på

beslutsprocessen,

- samt att medverka till att skapa

respekt och förståelse för folkstyret.

Frågan om 020-nummer berörs av en

pågående utredning.

STATTEL-delegationen (C 1991:03)

tillsattes av regeringen i april 1991

och har enligt sina direktiv (dir.

1991:29) i uppdrag att genomföra

åtgärder för att effektivisera statliga

myndigheters telekommunikationer. I

direktiven uppmärksammas 020-tjänsten,

som innebär att den som abonnerar på

tjänsten står för trafikavgifterna för

inkommande samtal med undantag för

avgiften för den första markeringen,

vilken den uppringande står för. Det

betonas i direktiven att ett införande

av en sådan tjänst bedöms kraftigt öka

statens kostnader, varför även andra

lösningar måste utredas.

Delegationen beräknas slutföra sitt

arbete före utgången av år 1996.

Utformningen av utskottsbetänkanden

Talmanskonferensens arbetsgrupp för

vissa riksdagsfrågor fick den 5 april

1995 (talmanskonferensens protokoll

1994/95:6.7) ett uppdrag att se över

utformningen av utskottsbetänkanden

särskilt i fråga om tekniken för

hemställan och reservationer. Arbetet

leds av kammarsekreteraren. Med hänsyn

till att även erfarenheterna av den nya

ordningen för budgetprövningen bör

beaktas, har arbetet enligt uppgift ännu

inte tagit fastare form. Bakgrunden till

uppdraget var enligt vad som framgår av

protokollet en önskan bl.a. att antalet

voteringar i möjligaste mån skulle

begränsas.

Inom förvaltningskontoret pågår

fortlöpande ett utvecklingsarbete i

syfte att med datorteknikens hjälp

utveckla framställningen av

utskottsbetänkanden och annat

riksdagstryck.

Vad beträffar den inbördes ordningen

mellan reservanter eller motionärer i

riksdagstrycket gäller följande. De som

deltagit i ett utskotts beslut anges i

utskottsbetänkandet i den ordning som de

valts in i utskottet. Samma ordning

används för att ange vilka som

reserverar sig mot beslutet. Av detta

följer att en reservant som

representerar ett mindre parti och som

valts in sent, inte kommer att stå som

första namn i en reservation, om

reservationen stöds av andra ledamöter

som valts in tidigare i utskottet.

Ordningen mellan namnen påverkas inte av

från vilket parti den motion kommer som

ligger till grund för reservationen. Den

inbördes ordningen mellan flera

motionärer i en motion bestäms av

motionärerna själva.

Tidigare utskottsbehandling av vissa

frågor

Utskottet behandlade en motion om

omformning av utskottsbetänkanden till

riksdagsbeslut i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1990/91:KU42.

Utskottet hänvisade därvid till ett

pågående utvecklingsarbete inom

förvaltningskontoret i syfte att med

datorteknikens hjälp göra

riksdagsbesluten mera lättillgängliga.

Utskottet ansåg att motionens förslag

borde övervägas i detta sammanhang och

att någon riksdagens åtgärd därutöver

inte var erforderlig.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen

under senare år behandlat och avslagit

motioner om inrättande av 020-nummer för

samtal till riksdagen. Utskottet har

härvid hänvisat till STATTEL-

delegationens arbete med frågan om

användning av 020-linjer inom statlig

verksamhet. Vid behandling av frågan

våren 1994 inhämtade utskottet också och

redovisade upplysningar från Riksdagens

förvaltningskontor om beräknade

kostnader för 020-nummer till riksdagen

(bet. 1993/94:KU35). Utskottet vidhöll

sin tidigare inställning att STATTEL-

delegationens arbete med frågan om

användning av 020-linjer inom statlig

verksamhet borde avvaktas.

Vid sin senaste behandling av frågan

(se bet. 1994/95:KU41) konstaterade

utskottet att ingenting ändrats i

sakfrågan sedan våren 1994 och att

enligt den senaste kommittéberättelsen

STATTEL-delegationen beräknades avsluta

sitt arbete först före utgången av år

1996. Med hänvisning till detta och den

tidigare redovisade kostnadsberäkningen

avstyrktes den föreliggande motionen.

Riksdagen övertog den 1 januari 1996

från regeringskansliet ansvaret för

information om Europeiska unionen. Det

sekretariat för Europainformation som

tidigare fanns inom Utrikesdepartementet

hade ett 020-nummer, och då riksdagen

övertog ansvaret för informationen genom

EU-upplysningen behölls denna tjänst.

Fr.o.m. den 1 januari 1997 kommer ett

020-nummer (020-349 000) att införas

även för Press- och informationskansliet

inom riksdagen. Utöver detta kan i

sammanhanget nämnas att

prenumerationsavgiften för tillgång till

Rixlex via modem avskaffades vid

halvårsskiftet, vilket gör att sökning i

Rixlex kan göras på ett sätt som i

praktiken motsvarar 020-nummer.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan har Riksdagens

förvaltningskontor nyligen fastställt

riktlinjer för riksdagens

informationsverksamhet. Att två gånger

om året, så som föreslås i motion

1996/97:K307, göra utskick till samtliga

hushåll m.fl. med information om de

beslut som fattats under det senaste

halvåret skulle medföra ansenliga

kostnader, utan att nödvändigtvis vara

det bästa sättet att sprida väsentlig

information. Utskottet avstyrker

motionen.

Som också framgår ovan har användningen

av 020-nummer i riksdagen ökat.

Utskottet finner inte skäl att frångå

sin tidigare bedömning i frågan om

införande av ytterligare 020-nummer.

Motion 1996/97:K308 avstyrks.

I fråga om utformningen av

utskottsbetänkanden finns, som vidare

framgår ovan, ett uppdrag för

talmanskonferensens arbetsgrupp för

vissa riksdagsfrågor att göra en

översyn. Därvid kan även beaktas de

intressen som nämns i motion

1996/97:K320. Utskottet vill också

erinra om det teknikutvecklingsarbete

som pågår inom förvaltningskontoret, och

utskottet förutsätter att erforderlig

uppmärksamhet därvid ägnas åt

möjligheten att vid framställning av

riksdagstryck plocka fram och

återanvända texter från tidigare

dokument i beslutskedjan, såsom

propositioner och motioner för

utskottsbetänkanden.

Utskottet anser med hänsyn till det

anförda att något uttalande av riksdagen

med anledning av motionen inte behövs.

Den inbördes ordningen mellan

reservanter i utskottsbetänkanden utgår

som utskottet ovan redogjort för från

ordningen för inval i utskottet.

Utskottet anser inte att det finns skäl

att frångå denna fasta ordning, särskilt

som det inte kan uteslutas att en annan

ordning skulle kunna leda till onödiga

intresseavvägningar och

bedömningsfrågor. Utskottet anser inte

heller att det finns skäl för utskottet

att göra något uttalande om den inbördes

ordningen mellan motionärerna i en

motion. Utskottet avstyrker således

motion 1996/97:K312.

Särskilda uppgifter inom förvaltningen

Biografiverk

Motion

I motion 1996/97:K306 av Birger Hagård

(m) begärs att riksdagen uppdrar åt

förvaltningsstyrelsen att genom

Riksdagsbiblioteket förbereda ett

biografiverk över ståndsriksdagarnas

ledamöter. Motionären påpekar att ett

biografiverk över tvåkammarriksdagen

1867-1970 har utkommit i fem band och

att därefter också två tilläggsband

avseende tiden 1971-1993/94 har

utkommit.

Bakgrund

Förvaltningsstyrelsen beslöt den 23

oktober 1996 att entlediga

Biografikommittén, som slutfört sitt

uppdrag.

Från förvaltningskontoret har inhämtats

att tidsåtgången för en person på deltid

att utarbeta ett biografiverk enligt

motionen kan uppskattas till ca 10 år

och personalkostnaden till minst 200 000

kr om året. Till detta kommer kostnader

för teknisk utrustning, resor och

tryckning.

Utskottets bedömning

Uppgiften att iordningställa ett

biografiverk över ståndsriksdagarnas

ledamöter ligger inte självklart inom

riksdagens ansvar, utan skulle kunna ses

som en uppgift för fristående historisk

forskning. Något sådant uppdrag som

begärs i motionen vill utskottet därför

inte ställa sig bakom. Utskottet anser

dock liksom motionären att ett sådant

verk vore av värde, och utskottet utgår

från att förvaltningskontoret i mån av

tillgängliga resurser medverkar till att

verket kommer till stånd.

Utsmyckning m.m.

Motioner

I motion 1996/97:K326 av Ewa Larsson

(mp) begär motionären att

förvaltningsstyrelsen skall utreda

möjligheterna att uppföra en fontän på

Riksplan. Hon anser att en fontän,

vattenspegel eller vattentrappa skulle

hjälpa till att få den hårt exploaterade

Helgeandsholmen lite mer mänsklig och

grön, och hon vill gärna ha ett

vattenspel färdigt till

kulturhuvudstadsåret 1998.

Vattnet och dess symbolvärde för

Stockholm tas upp också i motion

1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl-

Gösta Svenson (m). Motionärerna önskar

ett tillkännagivande till regeringen om

att det bör inrättas en laxtrappa i

Stallkanalen. Den fördämning som skall

höja vattenståndet vid Riksdagshuset

hindrar nämligen fisken. En enkel

laxtrappa eller annan anordning skulle

enligt motionärerna kunna göras till

rimligt låg kostnad och finansieras inom

ramen för riksdagsbyggnadernas

underhållsbudget med eventuellt bidrag

från Stockholms kommun.

Bakgrund

Bland aktuella byggprojekt inom

fastighetsenheten omfattar ett projekt

frågan om dammbyggnader i Stallkanalen

och Norrström. Pågående utredningsarbete

innehåller förslag med möjlighet för

fiskvandring m.m.

I fråga om den ifrågasatta fontänen på

Riksplan har från förvaltningskontoret

påpekats att Riksplan utformades som en

arkitektonisk och genomarbetad helhet av

erkända arkitekter i samband med

ombyggnadsprojektet 1983. Vidare har

påpekats att samråd bör ske med bl.a.

Stockholms stad om eventuella

förändringar och att uppförande av en

fontän skulle vara förenat med ansenliga

kostnader.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om

dammbyggnader och vattenföringen kring

Helgeandsholmen behandlas inom

riksdagens förvaltning. Utskottet anser

inte att någon ytterligare utredning av

frågan bör ske inom ramen för

utskottsbehandlingen utan utgår från att

förvaltningskontoret bevakar att

behövliga åtgärder vidtas.

Utskottet finner inte heller anledning

att gå närmare in på frågan om en fontän

på Riksplan. Något uppdrag till

förvaltningsstyrelsen bör inte ges.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 1996/97:K326 och

1996/97:K330.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksmötets

inledning

att riksdagen avslår motion

1996/97:K316,

2. beträffande sammanträdesfria

veckor

att riksdagen avslår motion

1996/97:K309,

3. beträffande kammar- och

utskottssammanträden

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K321 yrkande 2 och

1996/97:K331 yrkande 2,

4. beträffande fast tidpunkt för

votering

att riksdagen avslår motion

1996/97:K321 yrkande 3,

5. beträffande

inriktningsbeslut

att riksdagen avslår motion

1996/97:K310,

6. beträffande allmän

motionstid

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K304, 1996/97:K305,

1996/97:K319, 1996/97:K324 och

1996/97:K327,

7. beträffande utgiftsområden

m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K322, 1996/97:K323 och

1996/97:U217 yrkande 3,

res. 1 (m)

8. beträffande budgetkontor

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K328 och 1996/97:Ub10

yrkandena 14 och 15,

9. beträffande antalet ledamöter

i utskott

att riksdagen avslår motion

1996/97:K315,

res. 2 (m)

10. beträffande

partirepresentation i olika organ

att riksdagen avslår motion

1996/97:K318,

res. 3 (v)

11. beträffande ledamöternas

placering i kammaren

att riksdagen avslår motion

1996/97:K314,

res. 4 (m)

12. beträffande debatter om

utskottsbetänkanden i de gamla

kammarsalarna

att riksdagen avslår motion

1996/97:K321 yrkande 1,

res. 5 (fp, mp)

13. beträffande teknikutrustning

i kammaren

att riksdagen avslår motion

1996/97:K331 yrkande 1,

14. beträffande ledighet för

praktik

att riksdagen avslår motion

1996/97:K329,

15. beträffande

informationsfrågor

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K307, 1996/97:K308,

1996/97:K312 och 1996/97:K320,

16. beträffande biografiverk

att riksdagen avslår motion

1996/97:K306,

17. beträffande utsmyckning m.m.

kring riksdagens hus

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K326 och 1996/97:K330.

Stockholm den 5 december 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel

Andersson (s), Widar Andersson (s),

Birger Hagård (m), Barbro Hietala

Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),

Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger

(m), Mats Berglind (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Birgitta Gidblom

(s), Margitta Edgren (fp) och Bengt

Hurtig (v).

Reservationer

1. Utgiftsområden m.m. (mom. 7)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry

Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Utskottets bedömning som börjar

på s. 14 bort ha följande lydelse:

Anslaget till de internationella

fredsbevarande styrkorna bör, som

föreslås i motion U217, fr.o.m.

budgetåret 1998 överföras från

utgiftsområde 6 Totalförsvar till

utgiftsområde 7 Internationellt bistå.

Någon ändring i fråga om

beredningsansvar och

utgiftsområdestillhörighet för

folkbildningsfrågor är utskottet däremot

inte nu berett att förorda.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande utgiftsområden m.m.

att riksdagen med avslag på

motionerna 1996/97:K322 och

1996/97:K323 och med anledning av

motion 1996/97:U217 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Antalet ledamöter i utskott (mom. 9)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry

Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Utskottets bedömning på s. 17

bort ha följande lydelse:

Frågan om antalet utskottsplatser har

behandlats vid ett flertal tillfällen

både av offentliga utredningar och i

riksdagen. Såväl Grundlagberedningen som

Folkstyrelsekommittén fann att det inte

var lämpligt att föreslå så många

ordinarie platser i utskotten att det

skulle garantera utskottsrepresentation

för samtliga partier som passerat 4-

procentsspärren. Enligt

Grundlagberedningen skulle man med 15

platser i varje utskott garantera att

någorlunda stora partier erhöll

utskottsrepresentation. Samtidigt ansågs

detta vara ett lämpligt antal för att

utskotten skulle kunna arbeta i smidiga

och effektiva former. Denna uppfattning

har inte ifrågasatts, vare sig i

Folkstyrelsekommittén eller när frågan

om utskottens sammansättning behandlats

i riksdagen.

De farhågor mot en utökning av antalet

utskottsplatser som uttrycktes i en

reservation till utskottets betänkande

KU 1988/89:1 har enligt utskottets

uppfattning besannats. Bl.a. har

utskottsarbetet påverkats negativt av

att det större antalet ledamöter medfört

brist på suppleanter så att partierna

haft svårt att vara fullt representerade

i utskottet t.o.m. då betänkandena

justeras.

Med hänsyn till det anförda föreslår

utskottet att riksdagen med anledning av

motion 1996/97:K315 beslutar ändra

riksdagsordningen så som framgår av

hemställan.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande antalet ledamöter i

utskott

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:K315 antar följande

Förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om

riksdagsordningen

dels att 4 kap. 3 § skall ha följande

lydelse,

dels att tilläggsbestämmelsen 4.3.1

skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

3 §

Varje utskott Varje utskott

skall bestå av udda skall bestå av

antal ledamöter, femton ledamöter.

lägst femton.

__________________

Denna lag träder i kraft den dag då

nästa nyvalda riksdag samlas.

3. Partirepresentation i olika organ

(mom. 10)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Utskottets bedömning på s. 18

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av stor

betydelse att samtliga riksdagspartier

får möjlighet till insyn och delaktighet

i de parlamentariska församlingarna inom

Europarådet och OSSE. Eftersom det med

nuvarande regler inte finns möjlighet

att säkerställa en sådan ordning anser

utskottet att riksdagen bör ge

talmanskonferensen i uppdrag att lämna

förslag till de ändringar i valreglerna

som behövs.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande partirepresentation

i olika organ

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:K318 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört,

4. Ledamöternas placering i kammaren

(mom. 11)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry

Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Utskottets bedömning på s. 20

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i dag

finns ett ökat intresse för en partivis

placering av ledamöterna i plenisalen.

Med hänsyn till detta och till de

argument som tidigare förts fram och som

utvecklas i motion 1996/97:K314 bör

riksdagen besluta om sådan ändring av

riksdagsordningen som begärs i motionen.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande ledamöternas

placering i kammaren

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:K314 antar följande

Förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att

tilläggsbestämmelsen 2.3.1 i

riksdagsordningen skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2.3.1

Ledamöterna tager Ledamöterna tager

plats i plenisalen plats i plenisalen

valkretsvis. partivis. Särskilda

Särskilda platser platser skall

skall finnas för finnas för

talmannen och vice talmannen och vice

talmännen samt för talmännen samt för

statsråden. statsråden.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1

september 1997.

5. Debatter om utskottsbetänkanden i de

gamla kammarsalarna (mom. 12)

Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson

(mp) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att utskottets yttrande under

rubriken Utskottets bedömning på s. 21

som börjar med Inledningsvis

konstaterar och slutar med yrkande 1

bort ha följande lydelse:

Riksdagens plenisal är ofta för stor

för den aktivitet som pågår där. Det är

endast vid få tillfällen som den är

fylld av ledamöter. Debattatmosfären

blir därmed ödslig, och utskottet anser

att det finns goda skäl att försöksvis

hålla vissa debatter i första- eller

andrakammarsalen. I motion K321 berörs

endast debatter med anledning av

utskottsbetänkanden, och utskottet får

därför inskränka sitt förslag till att

omfatta dessa debatter.

Som utskottet konstaterade vid sin

behandling av en liknande motion under

1993/94 års riksmöte kan förslaget kräva

ytterligare utredning och överväganden.

Bl.a. bör erinras om att det i

riksdagsordningen föreskrivs att det för

varje ledamot skall finnas en särskild

plats i plenisalen. Även om det inte

finns någon bestämmelse om att kammarens

sammanträden skall hållas i plenisalen,

ligger det nära till hands att det har

förutsatts att sammanträdet hålls i en

lokal där varje ledamot har en särskild

plats. Vidare inser utskottet att det,

främst för kammarkansliets del, kan vara

förenat med praktiska svårigheter att

växla mellan olika sammanträdeslokaler.

Talmanskonferensens arbetsgrupp för

vissa riksdagsfrågor bör därför få i

uppdrag att överväga vilka åtgärder som

krävs för att de nämnda debatterna på

försök skall kunna hållas i första-

eller andrakammarsalen.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande debatter om

utskottsbetänkanden i de gamla

kammarsalarna

att riksdagen med anledning av motion

1996/97:K321 yrkande 1 som sin mening

ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Partirepresentation i olika organ (mom.

10)

Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson

(mp) och Margitta Edgren (fp) anför:

Vi anser det vara av stor betydelse att

samtliga riksdagspartier får insyn i och

har möjlighet att delta i Europarådets

och OSSE:s parlamentariska församlingar.

Vi anser det emellertid inte vara

lämpligt med någon särreglering av dessa

val, som avviker från de grundläggande

och väl etablerade principerna för val

inom riksdagen. Vi anser därför att de

större partierna bör visa större

förståelse för behovet av allsidig

representation inom de nämnda

församlingarna och medverkar till att en

sådan kommer till stånd.