Bet. 1996/97:KU17

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU17

Digitala TV-sändningar m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

KU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:67 Digitala TV-

sändningar. Vidare behandlas tre motioner som väckts med anledning av

propositionen, tre motioner från allmänna motionstiden 1996 och två motioner

som väckts med anledning av proposition 1996/97:3 Kulturpolitik.

I propositionen föreslås att digital marksänd TV införs i flera steg med

möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt

verksamheten skall fortsätta. I en första etapp föreslås sändningar inledas på

ett begränsat antal orter i Sverige. Enligt regeringen skall sändningarna

starta så snart som möjligt, helst redan under hösten 1997. Kärnan i

verksamheten skall vara digitala marksändningar av TV, men även andra

distributionsformer bör prövas. Enligt regeringen skall eftersträvas att flera

av varandra oberoende programföretag deltar. TV-företag som i dag bedriver

marksändningar skall enligt förslaget beredas tillfälle att medverka i de

digitala sändningarna. Regeringen föreslår därutöver att Sveriges Television

AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall anvisas ett

engångsbelopp för digitala sändningar ur rundradiokontot på högst 200 miljoner

kronor fördelat med högst 100 miljoner kronor år 1997 och högst 100 miljoner

kronor år 1998, under förutsättning att rundradiokontots resultatutveckling

medger det.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Samtliga motionsyrkanden

avstyrks. Till betänkandet har fogats tio reservationer och två särskilda

yttranden.

Propositionen

1996/97:67 vari yrkas

1. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om digitala TV-sändningar

(avsnitt 6),

2. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om anvisande av

engångsbelopp ur rundradiokontot till Sveriges Television AB, Sveriges Radio

AB och Sveriges Utbildningsradio AB (avsnitt 7).

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1996/97:67

1996/97:K14 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att ändra ?must-carry?-skyldigheten innan digitala

sändningar påbörjas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast ge Sveriges Television tillstånd att påbörja analoga

och digitala sändningar via satellit,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringsformen för utbyggnaden av marknätet.

1996/97:K15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens roll i mediepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vilka aktörer som tillåts inleda digitala TV-sändningar i

marknätet,

3. att riksdagen uppdrar åt regeringen att inrätta lånegaranti för

finansiering via Rundradiofonden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utredning i ett kulturpolitiskt perspektiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett vidgat uppdrag för den kommitté med parlamentariskt inslag som

utses,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan bör bli föremål för ny prövning 1999.

1996/97:K16 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de analoga TV-sändningarna bör finnas kvar till dess

övervägande delen av de svenska hushållen införskaffat nödvändig teknik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljökonsekvenserna till följd av förväntat TV-skrot,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges Radio AB:s ytterligare behov av pengar och att regeringen

återkommer med förslag till riksdagen om ytterligare medeltillförsel till

företaget ur rundradiokontot om och när förväntat resultat infriats,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges Utbildningsradio AB:s förslag om att få starta TV-kanalen

Arena och att regeringen vidtar åtgärder så att förslaget kan genomföras.

Motioner från allmänna motionstiden 1996

1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den licensfinansierade verksamheten för sin programverksamhet

skall begränsa sig till egna befintliga kanaler,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett markbundet stolpnät för digitala sändningar.

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges Televisions rätt att sända digitalt via satellit.

1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om digital TV.

1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en sverigefinsk fullservicekanal inom Sveriges Radio.

Motioner med anledning av proposition 1996/97:3 Kulturpolitik

1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 400 miljoner kronor till digital utveckling av Sveriges Radio,

Utbildningsradion och Sveriges Television omedelbart skall utbetalas ur

Rundradiofonden.

1996/97:Kr20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om digital radio och TV.

Yttrande från kulturutskottet

På konstitutionsutskottets begäran har kulturutskottet yttrat sig i ärendet.

Kulturutskottet har i samband härmed överlämnat tre motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 1996 (1996/97:K713 yrkandena 10 och 15 och 1996/97:Sf625

yrkande 13) och ett motionsyrkande som lämnats med anledning av proposition

1996/97:3 Kulturpolitik (1996/97:Kr4 yrkande 8). Kulturutskottet har avstått

från att yttra sig över ett motionsyrkande som avser statens roll i

mediepolitiken (1996/97:K15 yrkande 1) samt miljökonsekvenser till följd av

förväntat TV-skrot (1996/97:K16 yrkande 2). Yttrandet har fogats till

betänkandet i en bilaga.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att digital marksänd TV införs i flera steg med

möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt

verksamheten skall fortsätta. Förutsättningarna skall enligt propositionen

redan från början vara sådana att krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och

mångfald tillgodoses. I en första etapp föreslås sändningar inledas på ett

begränsat antal orter i Sverige. Enligt propositionen är en grundläggande

förutsättning för en eventuell utbyggnad att de digitala marksändningarna

bedöms ha ekonomisk bärkraft.

Sändningarna föreslås starta så snart som möjligt, helst under hösten 1997.

Sändningsorterna skall väljas så att de kompletterar varandra. Kärnan i

sändningsverksamheten skall enligt regeringen vara digitala marksändningar av

TV. Vid sidan av trådlösa marksändningar bör det eftersträvas att också andra

distributionsformer prövas. I propositionen föreslås vidare att det vid urval

av programföretag skall beaktas att programutbudet som helhet skall tilltala

olika intressen och smakriktningar. Lokala och regionala program bör ges

företräde, liksom program som är förankrade i den svenska kulturkretsen. Det

skall enligt regeringen eftersträvas att flera av varandra oberoende

programföretag deltar. TV-företag som i dag bedriver marksändningar skall

beredas tillfälle att medverka i de digitala sändningarna.

Regeringen föreslår därutöver att Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB

och Sveriges Utbildningsradio AB skall anvisas ett engångsbelopp för digitala

sändningar ur rundradiokontot på högst 200 miljoner kronor fördelat med högst

100 miljoner kronor år 1997 och högst 100 miljoner kronor år 1998, under

förutsättning att rundradiokontots resultatutveckling medger det.

I ett avsnitt om planering och uppföljning av sändningsverksamheten anger

regeringen att den bedömer att en särskild utredare bör förbereda den

föreslagna sändningsverksamheten. Enligt regeringens bedömning bör vidare en

kommitté med parlamentariskt inslag följa verksamheten och medverka vid

utvärderingen.

Propositionen innehåller avslutningsvis ett avsnitt där regeringen

informerar om sina bedömningar beträffande vissa frågor som rör betal-TV i

Sveriges Television, digitala ljudradiosändningar, Sveriges Utbildningsradios

begäran att få inleda ljudradio- och TV-sändningar från politiska arenor samt

förutsättningar för lokal TV.

Bakgrund

Till grund för de förslag som regeringen nu lägger fram ligger slutbetänkandet

Från massmedia till multimedia - att digitalisera svensk television (SOU

1996:25) från Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar

av radio och television till allmänheten. Utredningen gavs i juni 1995 i

uppdrag att redovisa underlag för ett beslut om en eventuell övergång till

digital teknik för marksänd TV. Arbetet bedrevs av en särskild utredare. I

betänkandet föreslås att statsmakterna skall fatta beslut om att införa

digital marksänd TV. Betänkandet har remissbehandlats.

Samma utredning behandlade frågan om digital marksänd TV i ett tidigare

betänkande, Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34).

Regeringen har gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att koordinera

frekvenser för digtal marksänd TV. PTS har överlämnat två lägesrapporter med

anledning av detta uppdrag, i juli och december 1996. I juli 1997 kommer de

europeiska teleförvaltningarnas samarbetsorgan CEPT att hålla ett möte för att

fastställa de tekniska parametrar som skall användas för planering och

koordinering av digital marksänd TV.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har på uppdrag av regeringen

sammanställt uppgifter om bl.a. avkodare, dvs. den utrustning som behövs för

att dagens analoga TV-mottagare skall kunna användas vid mottagning av

digitala TV-sändningar. Uppdraget redovisades i en rapport i augusti 1996.

Enligt NUTEK kommer en avkodare för marksänd TV att finnas till försäljning i

slutet av år 1997.

Under våren 1995 beslutade riksdagen att digitala ljudradiosändningar skulle

påbörjas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369). Härigenom

gavs såväl Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) som

privata programföretag möjlighet att delta i sändningarna. Regeringen fattade

beslut om sändningarna för SR och UR den 21 september 1995 respektive den 25

januari 1996. Beredning av ansökningar om sändningstillstånd från privata

programföretag pågår.

Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att tillkalla en särskild utredare

med uppgift att förbereda sändningar av digital marksänd TV (dir. 1997:19). En

redogörelse för utredarens uppdrag lämnas nedan (se s.17).

Digitala sändningar inleds på ett antal orter

Propositionen

Regeringen föreslår att digital marksänd TV införs i flera steg med möjlighet

för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten

skall fortsätta. Förutsättningarna skall redan från början vara sådana att

krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald tillgodoses. Enligt

propositionen bör i en första etapp sändningar inledas på ett begränsat antal

orter i Sverige. Regeringen anför att en grundläggande förutsättning för en

eventuell utbyggnad bör vara att de digitala marksändningarna bedöms ha

ekonomisk bärkraft.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att målen för statens nuvarande

politik inom massmedieområdet, att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet

och mångfald, bör vara vägledande även för den tekniska utveckling som nu

pågår. Enligt regeringen ligger denna uppfattning bakom den överenskommelse

som i februari 1996 ingicks mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet om riktlinjer som skall ligga till grund för ett ställningstagande

till digitala TV-sändningar i marknätet. De tre partierna anser att

digitaltekniken skall användas så att den vidgar yttrandefriheten och

mångfalden samt motverkar privat och offentlig maktkoncentration.

Regeringen konstaterar att olika distributionsformer i framtiden kommer att

existera sida vid sida. Statens åtgärder bör vara inriktade på att främja

denna utveckling, samtidigt som staten ser till att grundläggande

mediepolitiska krav kan upprätthållas. Enligt regeringen får introduktionen

av digital- TV inte innebära att publikens valfrihet inskränks eller att

Sveriges Televisions program inte längre kan nå alla i hela landet. Det är

också viktigt att public service-televisionen tekniskt skall kunna hålla samma

standard som övriga TV-företag.

Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen anledning att särskilt

uppmärksamma följande drag i den aktuella tekniska utvecklingen:

- Risken för dominans över de nya distributionsvägarna. Hittills har främst

framgångsrika företag inom betal-TV-området drivit utvecklingen. Enligt

regeringen finns en risk för att dessa företag tar makten över TV-

distributionen genom att utnyttja tekniska lösningar som binder

konsumenterna till det egna distributionsnätet. Om det företag som svarar

för distribution och åtkomstkontroll också har stora intressen i

programverksamheten kan den tekniska dominansen utgöra ett hinder för

yttrandefriheten och mångfalden. Regeringen anser att det därmed finns

betydande risker för att den nya tekniken kan komma att leda till

konkurrensbegränsningar och maktkoncentration inom TV-området.

- Allmänhetens tillgång till TV-sändningar. Regeringen påpekar att

digitaltekniken kräver att den som skall ta emot programmen har en avkodare.

Det blir därmed lätt att begränsa den krets som kan ta del av programmen och

enkelt att ge publik som vill betala för det tillgång till ytterligare

tjänster och program. Samtidigt finns enligt regeringen risken att

utvecklingen får till följd att principen om allas rätt till information

försvagas.

Regeringen utgår ifrån att TV och TV-liknande tjänster i framtiden kommer att

distribueras på flera olika sätt, men att det inte är sannolikt att ett

distributionssätt kommer att bli allenarådande.

Vidare anför regeringen att det är en grundläggande politisk ambition att

TV-sändningar skall kunna tas emot av alla som bor i Sverige. För närvarande

nås 99,8 % av den fast bosatta befolkningen av TV-signaler från marksändare.

Enligt regeringen kan det inte uteslutas att en framtida teknisk utveckling

kan leda till en ändrad bedömning när det gäller var tyngdpunkten i TV-

distributionen bör ligga. De alternativ till markdistribution som har

framförts under remissbehandlingen bygger på satellitdistribution eller

trådbunden distribution eller på olika kombinationer av dessa. Enligt

regeringens uppfattning är inget av dessa distributionssätt tillräckligt

utvecklat för att det i dag skall vara möjligt att förorda att de på sikt helt

skall ersätta marksändningarna. Regeringen bedömer därför att trådlösa

marksändningar bör erbjudas som en möjlighet för den framtida TV-

distributionen.

Regeringen anför att sändningar av digital marksänd TV bör starta på ett

begränsat antal orter under förutsättningar som gynnar fri konkurrens mellan

olika programleverantörer och publikens möjligheter att välja bland olika

tjänster. Ett viktigt mål för detta initiativ är att de som erbjuder program

och andra tjänster använder en teknik som gör att alla har goda möjligheter

att nå publiken med sina olika erbjudanden. Sändningarna skall följa svensk

lagstiftning, och lokala och regionala sändningar skall finnas med från

början.

Enligt regeringen kommer verksamheten att ge de medverkande erfarenheter av

teknik, tjänster och arbetssätt som utvecklas i de digitala TV-sändningarna.

Regeringen påpekar att inte bara staten kommer att ha nytta av dessa

erfarenheter. Även programföretag och andra aktörer kommer att kunna göra prov

inför kommande introduktion av nya tjänster. Därmed blir det möjligt att med

en begränsad ekonomisk insats tidigt vinna värdefulla erfarenheter. De

samarbetsformer som utbildas bör enligt regeringen kunna vara mönsterbildande.

Regeringen anser att den föreslagna sändningsverksamheten i sin helhet skall

bekostas av medverkande företag. Eventuella stimulanser till hushållen för att

anskaffa digitalavkodare - på motsvarande sätt som har skett inom

mobiltelefonmarknaden - måste därmed bekostas av företagen. Härigenom får

samtliga aktörer möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka

marknadsmässiga förutsättningar och vilken ekonomisk bärkraft sändningarna

har.

Enligt regeringen är det angeläget att erfarenheterna från den praktiska

verksamheten fortlöpande kan tas till vara så att staten kan fatta nödvändiga

beslut utan onödigt dröjsmål. Parallellt med sändningsverksamheten bör det

därför ske ett utvärderingsarbete där tekniska, ekonomiska, juridiska och

andra frågor kan behandlas. När det finns tillräckliga erfarenheter kan

regeringen ta ställning till sändningarna och den fortsatta utbyggnaden.

Regeringen anför att en grundläggande förutsättning för en utbyggnad givetvis

är att de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Om

utvärderingen visar att sändningarna inte har ekonomisk bärkraft skall

programföretagens tillstånd att bedriva digitala marksändningar inte förlängas

efter den första tillståndsperiodens slut.

Motionerna

I motion 1996/97:K14 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs

att regeringens förslag avslås i enlighet med vad som anförs i motionen

(yrkande 1). Motionärerna anför att det är fel av regeringen att politiskt

satsa på ett stolpbundet marknät för sändning av digital-TV i syfte att utöva

politisk kontroll över medierna. Systemet blir dessutom både otidsenligt och

kostsamt. De stordriftsfördelar som finns i t.ex. satellit- och kabelbaserad

digital-TV gör att marksändningarna blir mindre betydelsefulla.

Kabelanslutningen ger dessutom - till skillnad från mottagning via marknätet -

hushållen god tillgång till interaktivitet. Motionärerna anför vidare att

eftersom det tekniska utrymmet är begränsat i det marksända digitala nätet ges

också staten möjlighet att sätta upp restriktioner, t.ex. genom krav av public

service-karaktär eller genom formen av urvalsförfarande. Enligt motionärerna

framstår regeringens förslag som inskränkt mot bakgrund av den allt snabbare

tekniska utvecklingen och den alltmer påtagliga multimediaverkligheten.

Regeringens planer att påbörja utbyggnaden av ett marknät bör därför

omedelbart avskrivas. I stället bör Sveriges Television AB få tillstånd att

sända television analogt och digitalt via satellit och kabel (yrkande 3).

I samma motion behandlas frågan om finansieringsformen för den föreslagna

sändningsverksamheten. Motionärerna noterar att enligt regeringens förslag

skall sändningsverksamheten i sin helhet bekostas av medverkande företag. Om

Teracom tillåts att delta i finansieringen av stimulanserna till hushållen

finns enligt motionärerna en risk för att konkurrensen på marknaden snedvrids.

Det måste också ifrågasättas om det är lämpligt att Sveriges Television över

sin statsfinansierade budget skall vara med och bekosta den stimulans som

hushållen förmodas behöva för att anskaffa erforderlig mottagarutrustning.

Enligt motionärernas mening bör Sveriges Television i sin funktion av public

service-företag stå neutral till de olika alternativa distributionsformerna.

Med hänsyn till landets svåra ekonomiska situation måste det också sättas i

fråga om Sveriges Television skall medverka till att stimulera hushållens

inköp av mottagarutrustning för den distributionsform som medför de högsta

kostnaderna. Vad som anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

I motion 1996/97:K15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att digitala TV-

sändningar kan ge möjlighet att vidga yttrandefriheten och stärka demokratin.

Förutsättningen är att staten ger en stabil plattform för verksamheten i form

av ett regelverk för aktörerna på marknaden för digital-TV. Med hänsyn till

osäkerheten vad gäller marknadsförutsättningarna finns det enligt motionärerna

anledning att gå försiktigt fram. För detta talar också de skiftande

bedömningarna vad gäller marknätets förtjänster i förhållande till sändningar

via telenätet, satellit eller kabel. Motionärerna anför vidare att det

omgående behövs ytterligare utredning beträffande om och hur verksamheten

enligt regeringens förslag skall fortsätta. Enligt motionärerna är det en

självklarhet att samhället bör ha inflytande över televisionens utveckling.

Samhället bör verka så att villkoren för public service-företagen inte

urholkas i och med införandet av ny teknik. Därutöver bör samhället garantera

att konsumenterna inte tvingas köpa dyr avkodningsutrustning för att ta del av

information om omvärlden. Motionärerna anför att samhället genom åtgärder mot

ägarkoncentration på medieområdet bör säkerställa att mångfald i medieutbudet

blir möjligt och att yttrandefrihet i praktiken blir en rättighet för alla. De

erfarenheter den privata reklamradion gett bör tas till vara. Motionärerna

hemställer att vad som anförts i motionen om statens roll i mediepolitiken bör

ges regeringen till känna (yrkande 1).

I motion 1996/97:K16 av Ewa Larsson m.fl. (mp) anförs att de analoga TV-

sändningarna bör finnas kvar till dess övervägande delen av de svenska

hushållen införskaffat nödvändig teknik. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 1).

I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m), som avlämnats under

allmänna motionstiden 1996, hemställs att vad som i motionen anförs om ett

markbundet stolpnät för digitala sändningar bör ges regeringen till känna

(yrkande 14). Enligt motionärerna bör teknikens alla möjligheter tas till vara

i den digitala utvecklingen. Mot den bakgrunden avvisar motionärerna

regeringens planer på ett s.k. stolpbundet marknät.

I samma motion hemställs att regeringen skall ges till känna att Sveriges

Television omgående bör få möjlighet att påbörja satellitsändningar till

svensk publik (yrkande 15).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anför att det vid sina överväganden med anledning av den

aktuella propositionen utgått från ett kulturpolitiskt synsätt. Enligt detta

synsätt bör i stort sett hela befolkningen även efter ett teknikskifte

garanteras tillgång till ett varierat utbud kanaler som inkluderar de kanaler

som man nu har tillgång till, nämligen public service-kanalerna SVT 1 och SVT

2 samt TV 4. Det bör enligt utskottet understrykas att TV jämsides med radio

är den främsta informations- och kulturförmedlaren. Från kulturpolitiska

utgångspunkter finns det således mycket starka skäl att framhålla att

tillgänglighets-, mångfalds- och yttrandefrihetsaspekterna bör bli

tillgodosedda. Kulturutskottets ställningstagande skiljer sig inte från

regeringens uppfattning i detta hänseende.

Vidare anför kulturutskottet att en utgångspunkt för utskottets

ställningstagande är, som nämnts, tillgänglighetsaspekten. Utskottet

konstaterar att 99,8 % av den bofasta befolkningen i dag kan ta emot

marksändningar. Även i fritidshus, husvagnar och fritidsbåtar kan man med

hjälp av en enkel antenn ta emot trådlös sändning. Därutöver erinrar utskottet

om att en infrastruktur i form av marksändare för analog sändning redan finns

i landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning till en

förhållandevis begränsad kostnad. Enligt beräkningar gjorda av marknätets

ägare, det statliga bolaget Teracom Svensk Rundradio, skulle en investering om

ca 0,5 miljarder kunna ge praktiskt taget hela befolkningen möjlighet att ta

emot sex till åtta TV-program från två digitala marknät. Det marksända

alternativet har enligt utskottets uppfattning fördelar som väger tungt i

detta sammanhang. Det anförda innebär inte att utskottet motsätter sig

regeringens förslag om att även andra distributionsmetoder skall kunna prövas

vid sidan av de trådlösa marksändningarna. Det utvärderingsarbete som skall

ske fortlöpande - och som utskottet återkommer till i det följande - får

utvisa vilken distributionsmetod som slutligen bör väljas med hänsyn tagen

till vad som kan anses önskvärt utifrån de nämnda förutsättningarna, nämligen

tillgänglig- hets-, mångfalds- och yttrandefrihetsaspekterna. Även ekonomiska,

juridiska och andra aspekter skall - som nämns i propositionen - vägas in i

utvärderingen.

Kulturutskottet anför att konstitutionsutskottet i enlighet härmed bör

avstyrka de motionsyrkanden (1996/97:K14 yrkande 1 och 1996/97:K713 yrkande

14) som innebär att propositionen skall avslås och att planerna på ett

stolpbundet marknät skall avvisas.

Kulturutskottet vill vidare starkt understryka att den snabba tekniska

utvecklingen motiverar ett tillvägagångssätt från statens sida som innebär så

få låsningar för framtiden som möjligt. Om tekniska brister skulle visa sig

eller om målsättningen då det gäller yttrandefrihet, tillgänglighet, ekonomisk

bärkraft etc. inte skulle kunna uppnås med den valda tekniken är det en fördel

att inriktningen på projektet redan från början har viss flexibilitet.

Samtidigt är det - som framhålls i propositionen - nödvändigt att hänsyn tas

till de företag som medverkar i sändningarna, eftersom de är beroende av att

kunna göra långsiktiga bedömningar (prop. s. 28).

Kulturutskottet anser således - i likhet med vad som anförs i propositionen

- att TV-sändningar med digital teknik skall införas i flera steg och att

staten successivt skall ta ställning till om och hur den fortsatta

sändningsverksamheten skall bedrivas.

Då det gäller motionsyrkanden som syftar till att SVT snarast skall få

tillstånd att sända analogt och digitalt via satellit till svenska hushåll

anför kulturutskottet följande. Våren 1996 godtog riksdagen regeringens

förslag om att regeringens medgivande skulle inhämtas om ett programföretag

ville inleda nya sändningar över satellit (prop. 1995/96:161, bet.

1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). Skälet till regeringsförslaget angavs vara

att det är angeläget att programföretagen agerar i enlighet med den strategi

för tekniska förändringar som statsmakterna skulle kunna komma att fatta

beslut om (prop. s. 86). Det anförda innebär att den fråga som motionärerna

tar upp bör kunna prövas av regeringen när riksdagen beslutat vilken teknik

som skall användas för TV-sändningarna i framtiden. Enligt kulturutskottets

uppfattning bör riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning av motionerna

1996/97:K14 yrkande 3 och 1996/97:K713 yrkande 15.

Vad gäller motion 1996/97:K14 yrkande 4, som enligt kulturutskottet i berörd

del synes syfta till ett förbud för Teracom och SVT att bidra med subventioner

till hushållen vid anskaffandet av avkodare, anför utskottet att det är

rimligare att anta att eventuella hushållssubventioner kan komma att utgå från

den industri som tillverkar avkodningsutrustningen än från Teracom och SVT.

Kulturutskottet anser inte att det finns skäl att på denna punkt gå emot

regeringens bedömning och föreslå riksdagen att ta initiativ till att

förhindra de båda företagen att bidra med subventioner. Yrkandet bör enligt

utskottet således avslås.

Kulturutskottet anför vidare att det för sin del anser att parallella

analoga och digitala sändningar av public service-företagens program måste

pågå under en längre tid. Enligt utskottet är det dock inte lämpligt att på

nuvarande stadium precisera under hur lång tid parallellsändningarna skall

äga rum. Frågan har i hög grad samband med hur de dubbla sändningarna skall

finansieras i ett längre perspektiv. Utskottet anser således att riksdagen

inte nu bör precisera hur stor andelen TV-hushåll med digital

mottagningsutrustning skall vara för att parallellsändningen skall kunna

upphöra. Konstitutionsutskottet bör därför avstyrka motion 1996/97:K16 yrkande

1.

Konstitutionsutskottets bedömning

Regeringen föreslår att digital marksänd TV införs i flera steg med möjlighet

för staten att successivt ta ställning till om och på vilket sätt verksamheten

skall fortsätta. Förutsättningarna skall enligt regeringen redan från början

vara sådana att krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald

tillgodoses. Regeringen föreslår vidare att sändningar i en första etapp

inleds på ett begränsat antal orter i Sverige. Enligt regeringens förslag

skall en grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad vara att de

digitala sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.

I motion 1996/97:K14 hemställs att propositionen avslås (yrkande 1). I

stället föreslås att Sveriges Television skall få tillstånd att sända analogt

och digitalt via satellit (yrkande 3). I motionen framhålls bl.a. att det är

fel att satsa på ett stolpbundet marknät i syfte att utöva politisk kontroll.

Systemet blir enligt motionärerna dessutom otidsenligt och kostsamt. De

stordriftsfördelar som finns i t.ex. satellit- och kabelbaserad digital-TV gör

att marksändningarna blir mindre betydelsefulla. Kabelanslutningen ger

dessutom hushållen god tillgång till interaktivitet. Motionärerna framhåller

vidare att det begränsade tekniska utrymmet i marknätet ger staten möjligheter

att sätta upp restriktioner. Enligt motionärerna framstår regeringens förslag

som inskränkt mot bakgrund av den allt snabbare tekniska utvecklingen och den

alltmer påtagliga multimediaverkligheten. Även i motion 1996/97:K713 avvisas

planerna på ett stolpbundet digitalt marknät (yrkande 14). I motionen

framhålls att teknikens alla möjligheter bör tas till vara i den digitala

utvecklingen. Vidare hemställs att Sveriges Television skall få påbörja

satellitsändningar till svensk publik (yrkande 15).

En utgångspunkt för kulturutskottets ställningstagande är tillgänglighets-

aspekten. Utskottet konstaterar att 99,8 % av den bofasta befolkningen kan ta

emot marksändningar. Därutöver erinrar kulturutskottet om att en infrastruktur

i form av marksändare för analog sändning redan finns i landet och att dessa

sändare kan kompletteras med digital utrustning till en förhållandevis

begränsad kostnad. Det marksända alternativet har enligt kulturutskottets

uppfattning fördelar som väger tungt i detta sammanhang. Det anförda innebär

inte att kulturutskottet motsätter sig regeringens förslag om att även andra

distributionsformer skall kunna prövas vid sidan av de trådlösa

marksändningarna.

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning. Mot bakgrund

härav avstyrker utskottet motionsyrkandena 1996/97:K14 yrkande 1 och

1996/97:K713 yrkande 14 som innebär att propositionen skall avslås och att

planerna på ett markbundet stolpnät skall avvisas. Som en följd av vad som nu

anförts avstyrker utskottet också motionerna 1996/97:K14 yrkande 3 och

1996/97:K713 yrkande 15 i vilka det föreslås att Sveriges Television i

stället för digitala marksändningar skall få tillstånd att sända analogt och

digitalt via satellit till svenska hushåll.

Konstitutionsutskottet tillstyrker således att digitala marksändningar av TV

inleds på ett antal orter i landet.

I motion 1996/97:K16 yrkande 1 anförs att de analoga TV-sändningarna bör

finnas kvar till dess övervägande delen av de svenska hushållen har

införskaffat nödvändig teknik. Kulturutskottet anför i sitt yttrande att

utskottet för sin del anser att parallella analoga och digitala sändningar av

public service-företagens program måste pågå under en längre tid. Enligt

kulturutskottet är det inte lämpligt att på nuvarande stadium precisera under

hur lång tid parallellsändningarna skall äga rum. Kulturutskottet anför att

frågan i hög grad har samband med hur de dubbla sändningarna skall finansieras

i ett längre perspektiv. Riksdagen bör enligt kulturutskottet inte nu

precisera hur stor andelen hushåll med digital TV-mottagningsutrustning skall

vara för att parallellsändningen skall upphöra. Den nämnda motionen bör därför

avstyrkas. Konstitutionsutskottet delar denna bedömning.

I motion 1996/97:K15 yrkande 1 om statens roll i mediepolitiken anförs bl.a.

att förutsättningen för att digitala TV-sändningar skall medverka till att

vidga yttrandefriheten och stärka demokratin är att staten ger en stabil

plattform för verksamheten i form av ett regelverk för aktörerna på marknaden.

Med hänsyn till osäkerheten vad gäller marknadsförutsättningarna och

marknätets förtjänster i förhållande till andra distributionsformer finns det

enligt motionärerna anledning att gå försiktigt fram. Vidare anförs i motionen

att det omgående behövs ytterligare utredning beträffande om och hur

sändningsverksamheten skall fortsätta. Motionärerna framhåller därutöver att

samhället bör ha inflytande över televisionens utveckling samt bör genom

åtgärder mot ägarkoncentration på medieområdet säkerställa att mångfald i

medieutbudet blir möjligt.

Konstitutionsutskottet anför härvid följande. I propositionen framhålls att

målen för statens nuvarande politik inom massmedieområdet är att säkerställa

yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Dessa mål bör vara vägledande

även inför den tekniska utveckling som nu pågår. Vidare konstaterar regeringen

att olika distributionsformer av digital TV kommer att existera sida vid sida.

Enligt regeringen bör statens åtgärder vara inriktade på att främja denna

utveckling samtidigt som staten ser till att grundläggande mediepolitiska krav

kan upprätthållas. Konstitutionsutskottet delar denna uppfattning.

I propositionen framhålls vidare att introduktionen av digital-TV inte får

innebära att publikens valfrihet inskränks eller att Sveriges Televisions

program inte längre kan nå alla i landet. Det är enligt regeringen också

viktigt att public service-televisionen tekniskt skall kunna hålla samma

standard som övriga TV-företag. Vidare framhåller regeringen att den inte

utesluter att en framtida teknisk utveckling kan leda till en ändrad bedömning

när det gäller var tyngdpunkten i TV-distributionen bör ligga. Den nu

föreslagna övergången till ny teknik för marksänd TV bör enligt regeringen ske

i flera steg med möjlighet för statsmakterna att successivt ta ställning till

om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. På så sätt kommer det att

vara möjligt att fortlöpande ta hänsyn till vunna erfarenheter. Regeringen

anför att det är angeläget att erfarenheterna från den praktiska verksamheten

fortlöpande kan tas till vara så att staten kan fatta nödvändiga beslut utan

onödigt dröjsmål. Parallellt med sändningsverksamheten bör det därför ske ett

utvärderingsarbete där tekniska, ekonomiska, juridiska och andra frågor kan

behandlas. Enligt konstitutionsutskottets mening innebär regeringens förslag

att staten nu ges goda möjligheter att medverka i utvecklingen av den nya

tekniken inom TV-området. Förslaget har också enligt utskottets mening en

sådan utformning att det möjliggör att de grundläggande massmediepolitiska

kraven kan tillgodoses. Mot bakgrund av detta bör vad som anförs i motion

1996/97:K15 yrkande 1 inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen

avstyrks därför.

I motion 1996/97:K14 yrkande 4 behandlas frågan om finansieringsformen för

sändningsverksamheten. Motionärerna påpekar att regeringens förslag kan komma

att innebära att Teracom och Sveriges Television deltar i finansieringen av

stimulanser rörande hushållens anskaffning av mottagningsutrustning.

Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen anser att den föreslagna

sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av medverkande företag.

Eventuella stimulanser till hushållen för att anskaffa avkodare måste enligt

regeringen - på motsvarande sätt som har skett inom mobiltelefonmarknaden -

därmed bekostas av företagen. Den särskilde utredaren, som regeringen nyligen

tillsatt, med uppgift att förbereda sändningar av digital marksänd TV skall

bl.a. i samråd med programföretag och andra intressenter utarbeta former för

samarbete kring t.ex. multiplexering, sändare, åtkomstkontroll och elektronisk

programguide. Utskottet konstaterar att formerna för ett samarbete rörande

eventuella stimulanser till hushållen för anskaffning av avkodare också kan

bli en fråga för nämnda samråd. Utskottet utgår ifrån att ett sådant

eventuellt samarbete inte kommer att innebära att statliga medel används för

att subventionera hushållens anskaffning av avkodare. Mot bakgrund av vad som

nu har sagts bör vad som anförs i motion 1996/97:K14 yrkande 4 inte föranleda

något uttalande från riksdagens sida.

Närmare om sändningarna

Propositionen

Regeringen föreslår att de digitala marksändningarna skall starta så snart som

möjligt, helst redan under hösten 1997. Det är enligt regeringen angeläget att

erfarenheterna från den praktiska verksamheten fortlöpande kan tas till vara

så att staten kan fatta nödvändiga beslut utan onödigt dröjsmål. En första

utvärdering föreslås göras senast när sändningarna har pågått omkring ett år.

Därutöver föreslår regeringen att sändningsorterna skall väljas så att de

kompletterar varandra, t.ex. när det gäller dimensionen storstad-glesbygd.

Minst två sändningsfrekvenser bör kunna disponeras på varje ort.

Enligt regeringen skall kärnan i sändningsverksamheten vara digitala

marksändningar av TV, men även andra tjänster än traditionella TV-program

skall kunna förekomma. Det bör eftersträvas att också andra

distributionsformer prövas vid sidan av trådlösa marksändningar.

Regeringen föreslår vidare att det vid urval av programföretag skall beaktas

att programutbudet som helhet skall tilltala olika intressen och

smakriktningar. Lokala och regionala program bör ges företräde, liksom program

som är förankrade i den svenska kulturkretsen. Det skall enligt regeringen

eftersträvas att flera av varandra oberoende programföretag deltar. TV-företag

som i dag bedriver marksändningar föreslås beredas tillfälle att medverka i de

digitala marksändningarna.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att marksändningar av digital TV

kommer att kunna starta tidigast under senare delen av år 1997, då man kan

räkna med att de första avkodarna för marksänd TV finns på konsumentmarknaden.

Sändningsverksamheten kommer att bedrivas inom ramen för nuvarande

lagstiftning. Det eventuella behovet av lagändringar kan enligt regeringen

inte bedömas med säkerhet förrän det finns praktiska erfarenheter av

sändningsverksamheten. Samtidigt anser regeringen det vara angeläget att

förutsättningarna redan från början är sådana att kraven på yttrandefrihet,

tillgänglighet och mångfald tillgodoses. Det är också viktigt att de företag

som från början deltar i sändningarna skall kunna göra bedömningar på längre

sikt. För att sändningsverksamheten redan från början skall fungera under

realistiska förutsättningar är det viktigt att den innehåller dels

traditionella TV-program, dels nya tjänster.

Vad gäller lagstiftningsfrågor konstaterar regeringen att för sändningarna

gäller lagstiftningen för radio, television och televerksamhet. Tillstånd att

bedriva TV-sändningar enligt radio- och TV-lagen skall lämnas av regeringen,

som därvid har möjlighet att ställa olika villkor som komplement till de

innehållsregler som framgår direkt av lagen. Regeringen bedömer att

tillståndstiden bör vara högst fyra år. Vidare påpekar regeringen bl.a. att

kabelföretag enligt radio och TV-lagen är skyldiga att vidaresända TV-

sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda

att kunna tas emot av var och en i området. Om det finns särskilda skäl till

det får Radio- och TV-verket medge undantag från dessa skyldigheter. Denna

möjlighet kan tillämpas t.ex. om en ny kanal tillkommer eller i förhållande

till innehavare av kabelnät med få kanaler eller av mindre omfattning (prop.

1995/96:160 s. 185). Regeringen utgår ifrån att sådana undantag även kommer

att kunna beviljas i samband med de föreslagna sändningarna.

I fråga om urval av programföretag anför regeringen att, i den händelse fler

programföretag än som kan beredas plats önskar delta i sändningsverksamheten,

det bör eftersträvas att mer än ett programföretag deltar i

sändningsverksamheten på varje ort. Normalt bör inte ett företag ensamt kunna

disponera en hel multiplex. Vidare anför regeringen att TV-företag som för

närvarande bedriver marksändningar bör beredas tillfälle att delta i de

digitala sändningarna redan under den första utvecklingsfasen. Själva

urvalsförfarandet bör gå till så att Radio- och TV-verket utlyser

sändningstillstånd på de orter som regeringen har bestämt. Efter det att den

särskilda kommittén, som regeringen föreslår skall inrättas (se nedan), har

yttrat sig över ansökningarna avger Radio- och TV-verket förslag till

regeringen om vilka programföretag som bör erhålla sändningstillstånd.

Regeringen anför att Radio- och TV-verket dessförinnan bör förvissa sig om att

programföretaget har förbundit sig att delta i samverkan om t.ex.

multiplexering, åtkomstkontroll och elektroniska programguider.

Motionerna

I motion 1996/97:K14 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) anförs att

det är orimligt att kabelföretagen skall vara skyldiga att vidaresända upp

till 20 digitala kanaler kostnadsfritt. Den nuvarande sändningsplikten måste

därför ändras och det innan digitala sändningar över huvud taget påbörjas.

Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 1996/97:K15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) behandlas frågan om vilka

aktörer som skall tillåtas inleda digitala TV-sändningar i marknätet. Enligt

motionärerna är det förslag till genomförandefas som skissas i propositionen

oklart på så många punkter att motionärerna inte kan ställa sig bakom det.

Tydliga ställningstaganden om vilken typ av företag som åsyftas i olika

resonemang och vilka spelregler som skall gälla måste till. Motionärerna

förordar att digitala TV-sändningar i marknätet under den första fasen

reserveras för de företag som redan i dag sänder i marknätet, dvs. SVT, UR och

TV 4. I motionen förutsätts att dessa företag under en övergångsperiod skall

sända parallellt både i analog och digital form. ?Must carry?-krav bör gälla

så att de nya programmen kan nå fram till publiken för dem som så önskar. Vad

som anförts i motionen bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 1996/97:Kr20 av Gudrun Schyman m.fl. (v), som avlämnats med anledning

av proposition 1996/97:3 Kulturpolitik, anförs att den nya tekniken först och

främst skall användas för att bredda, utveckla och förbättra allmänhetens

radio och TV (public service). Motionärerna hemställer att detta ges

regeringen till känna (yrkande 17).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att det är angeläget att även andra programtjänster än

traditionella TV-program kan sändas i digital TV. Likaledes är det - främst

mot bakgrund av vad utskottet uttalat om yttrandefrihet och mångfald -

angeläget att flera programföretag kan få delta i sändningarna. Utskottet

avstyrker således det förslag som framförts i motion 1996/97:K15 yrkande 2 att

endast SVT, UR och TV 4 skall få delta i sändningsförsöken.

Som en följd av det anförda är utskottet inte berett att - i enlighet med

ett annat motionsyrkande (1996/97:Kr20 yrkande 17) - uttala sig för att den

nya tekniken främst skall användas för att förbättra public service-

verksamheten.

Kulturutskottet konstaterar att kabelföretagen enligt radio- och TV-lagen

(1996:844) är skyldiga att vidaresända TV-sändningar som sker med stöd av

tillstånd från regeringen (8 kap. 1 §). Radio- och TV-verket får medge

undantag från skyldigheten om särskilda skäl finns till det (8 kap. 6 §).

Utskottet utgår - liksom regeringen - från att sådana undantag kommer att

beviljas i samband med de föreslagna sändningarna (jfr prop. s. 29). Motion

1996/97: K14 yrkande 2 bör med hänsyn till det anförda avstyrkas av

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottets bedömning

Regeringens förslag om sändningarna innebär att digitala marksändningar skall

starta så snart som möjligt, helst redan under hösten 1997. Det är enligt

regeringen angeläget att erfarenheterna från den praktiska verksamheten

fortlöpande kan tas till vara så att staten kan fatta nödvändiga beslut utan

onödigt dröjsmål. Regeringen föreslår att en första utvärdering görs senast

när sändningarna har pågått omkring ett år. Därutöver föreslår regeringen att

sändningsorterna skall väljas så att de kompletterar varandra. Minst två

sändningsfrekvenser bör kunna disponeras på varje ort.

Regeringen föreslår vidare att kärnan i sändningsverksamheten skall vara

digitala marksändningar, men att även andra tjänster än traditionella TV-

program skall kunna förekomma. Vid sidan av trådlösa marksändningar bör det

enligt regeringen eftersträvas att också andra distributionsmetoder prövas.

Regeringen förslår att det vid urval av programföretag skall beaktas att

programutbudet som helhet skall tilltala olika intressen och smakriktningar.

Lokala och regionala program bör ges företräde, liksom program som är

förankrade i den svenska kulturkretsen. Enligt regeringens förslag skall det

vidare eftersträvas att flera av varandra oberoende programföretag deltar. TV-

företag som i dag bedriver marksändningar skall beredas tillfälle att medverka

i de digitala sändningarna.

I motion 1996/97:K15 yrkande 2 förordas att digitala TV-sändningar i

marknätet under den första fasen reserveras för Sveriges Television,

Utbildningsradion och TV 4. Vidare anförs i motion 1996/97:KrU20 yrkande 17

att den nya tekniken först och främst skall användas för att bredda, utveckla

och förbättra allmänhetens radio och TV (public service). Kulturutskottet

anför i sitt yttrande att det är angeläget att även andra programtjänster än

traditionella TV-program kan sändas i digital TV. Konstitutionsutskottet delar

denna uppfattning. Med hänsyn till att krav på yttrandefrihet och mångfald

skall kunna tillgodoses i sändningsverksamheten är det vidare, såsom

kulturutskottet anför, angeläget att förutom public service-företagen andra

företag deltar i sändningarna.

I enlighet med vad som nu anförts tillstyrker konstitutionsutskottet

regeringens förslag om sändningarna och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.

I motion 1996/97:K14 yrkande 2 anförs att den nuvarande

vidaresändningsplikten för kabelföretagen måste ändras innan digitala

sändningar påbörjas. Som redovisats ovan konstaterar kulturutskottet att Radio

och TV-verket enligt gällande regler har möjlighet att medge undantag från den

i 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:844) föreskrivna

vidaresändningsplikten. Kulturutskottet utgår, liksom regeringen, från att

sådana undantag kommer att beviljas i samband med den digitala

sändningsverksamheten. Enligt kulturutskottet bör motionen därför avstyrkas.

Konstitutionsutskottet delar denna bedömning.

Planering och uppföljning av verksamheten

Propositionen

Regeringen anför att det behöver ske ett visst förberedelsearbete i kontakt

med myndigheter och andra intressenter innan regeringen kan meddela

sändningstillstånd. Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att, under förutsättning av riksdagens beslut, svara för dessa

förberedelser.

Därutöver anför regeringen att den avser att senare under år 1997 tillkalla

en kommitté med parlamentariskt inslag för att följa verksamheten och medverka

vid utvärderingen. Kommittén skall medverka vid urvalet av de företag som

skall delta i sändningarna genom att yttra sig till Radio- och TV-verket

utifrån de urvalskriterier som regeringen nu föreslår. Vidare skall kommittén

följa verksamheten och fortlöpande rapportera sina iakttagelser till

regeringen. Om kommittén anser att det finns behov av åtgärder, t.ex. ändrade

regler, skall detta anmälas. En fråga som särskilt kan behöva studeras är

enligt regeringen erfarenheterna av den föreslagna urvalsprocessen. Regeringen

anför att en första utvärderingsrapport, som också inkluderar en ekonomisk

analys av sändningsverksamheten, under alla förhållanden skall lämnas senast

när sändningarna har pågått under cirka ett år. En slutrapport skall lämnas i

god tid före utgången av den första tillståndsperioden.

Utredning för förberedelse av digital marksänd TV

Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att tillkalla en särskild utredare

med uppgift att förbereda sändningar av digital marksänd TV som omnämns i

propositionen.

Enligt sina direktiv (dir. 1997:19) skall utredaren lägga fram förslag om

vilka sändningsorter som inledningsvis skall väljas för digitala sändningar. I

uppgiften ingår också att tillsammans med berörda myndigheter undersöka de

tekniska och frekvensmässiga möjligheterna för sändningsverksamheten, liksom

vilket intresse som finns hos TV-företag och andra intressenter. Vidare skall

den särskilde utredaren i samråd med programföretag och andra intressenter

utarbeta former för samarbete kring t.ex. multiplexering, sändare,

åtkomstkontroll och elektronisk programguide, eventuellt i form av en

modellöverenskommelse. Slutligen skall den särskilde utredaren bedöma om

Sveriges Television bör få möjlighet att finansiera vissa sändningar med

särskilda avgifter och vilka villkor som i så fall bör gälla.

Utredarens arbete bör inriktas så att sändningarna skall kunna sätta i gång

så snart som möjligt, helst hösten 1997. Under alla förhållanden skall arbetet

vara avslutat vid utgången av år 1997.

Motionerna

I motion 1996/97:K15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att i den utredning

som ligger till grund för propositionen är de kultur- och mediepolitiska

resonemangen begränsade. Inga svar ges på centrala frågor. Enligt motionärerna

har medieforskarnas kunskaper inte tagits till vara. Det är angeläget att

snarast möjligt påbörja ett nytt utredningsarbete för att fortsättningsvis få

fram en bättre grund för de mediepolitiska besluten. Tekniska, ekonomiska och

kulturpolitiska perspektiv måste kunna prövas mot varandra. Samhällets krav i

form av sändningsvillkor bör inte låsas till en viss teknik. Vad som anförts

om behovet av en utredning i kulturpolitiskt perspektiv bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 4).

I samma motion hemställs också att regeringen bör ges till känna vad som i

motionen anförs om ett vidgat uppdrag för den parlamentariska kommittén

(yrkande 5). Motionärerna anför härvid att det behövs utredning för det

fortsatta arbetet med de digitala sändningarna. Uppgiften bör vara att följa

och utvärdera sändningarna som riksdagen beslutat om och att mer

förutsättningslöst utreda digital TV i marknätet som en distributionsform i

förhållande till andra former av sändningsteknik. Enligt motionärerna bör en

kommitté med parlamentariskt inslag följa arbetet, medverka vid utvärderingen

och dra upp riktlinjer för nästa fas i utvecklingen. Motionärerna hemställer

därutöver att frågan bör bli föremål för riksdagens prövning år 1999 (yrkande

6).

I motion 1996/97:K16 av Ewa Larsson m.fl. (mp) anförs att man i och med det

förväntade skiftet vad gäller den digitala tekniken redan nu kan förutse

vilken mängd TV-apparater m.m. som kommer att skrotas. Ett katodrör för en 28-

tums TV innehåller drygt 1 kg bly. Blyoxiden i katodstrålerör står för det

största bidraget av bly från elektr(on)iska produkter till det kommunala

avfallet. Motionärerna förutsätter att regeringen kommer att behandla denna

fråga närmare med anledning av eventuell ny lagstiftning på området. Vad som

anförts om miljökonsekvenserna till följd av förväntat TV-skrot bör ges

regeringen till känna (yrkande 2).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet har inget att erinra mot regeringens bedömning när det gäller

planering och uppföljning av sändningsverksamheten. Utskottet vill emellertid

framhålla följande.

Enligt utskottets uppfattning är det självklart att urvalet av

sändningsorter skall göras även i samråd med sändande programföretag, innan

regeringen fattar beslut i frågan. Utskottet anser sig kunna utgå från att så

blir fallet. Utskottet delar regeringens uppfattning att sändningsorterna

skall väljas så att de kompletterar varandra då det gäller tätbefolkade

områden och glesbygd. På liknande sätt bör vid sändningsförsöken hänsyn tas

till terrängskillnader inom landet.

Då det gäller den särskilde utredarens uppdrag beträffande multiplexering

m.m. vill kulturutskottet anföra följande. Begreppet multiplexering innebär

att flera signaler, t.ex. olika TV-kanaler, sammanflätas till en signal som

sedan sänds ut. Mottagarens avkodare knyter sedan upp flätan och sorterar ut

den kanal som tittaren valt (prop. s. 11). Utskottet konstaterar att olika -

kanske konkurrerande - programföretags kanaler kan förekomma i en och samma

multiplex. I några av de remissyttranden som kommit in till

Kulturdepartementet med anledning av betänkandet (SOU 1996:25) Från massmedia

till multimedia uttrycks vissa farhågor, t.ex. för att programföretagen skall

hamna i beroendeställning till multiplexoperatören. Med hänvisning till det

anförda vill utskottet understryka betydelsen av att utredaren söker

åstadkomma en överenskommelse mellan programföretagen och övriga intressenter

i denna fråga.

Kulturutskottet konstaterar att det i en motion begärs att en utredning med

kulturpolitiskt perspektiv skall tillsättas för att få fram en bättre grund

för de mediepolitiska besluten (1996/97:K15 yrkande 4). Utskottet inskränker

sig i detta sammanhang till att behandla den del av mediepolitiken som berör

digital TV-sändning. Den kommitté med parlamentariskt inslag som skall följa

sändningsverksamheten och medverka vid utvärderingen torde i hög grad komma

att ägna sig åt tekniska och ekonomiska frågor rörande sändningsverksamheten.

Med hänsyn till TV:s stora betydelse som kulturbärare är det enligt utskottet

naturligt att kommittén även åläggs att göra en kulturpolitisk värdering av

verksamheten.

Kulturutskottet anser vidare att det är naturligt att den parlamentariska

kommittén i sin rapportering till regeringen utifrån vunna erfarenheter

redovisar sin syn på den fortsatta verksamheten med digitala TV-sändningar.

Självfallet måste regeringen enligt utskottet återkomma till riksdagen med

förslag rörande utformningen av den fortsatta sändningsverksamheten. Det får

ankomma på regeringen att på grundval av rapporteringen ta ställning till när

detta lämpligen bör ske. Yrkandena i motion 1996/97:K15 om att den

parlamentariska kommittén skall få ett vidgat uppdrag (yrkande 5) och att

riksdagen våren 1999 skall få möjlighet att pröva den fortsatta

sändningsverksamheten (yrkande 6) bör enligt utskottet inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Konstitutionsutskottets bedömning

I motion 1996/97:K15 yrkande 4 begärs att en utredning skall tillsättas för

att få fram en kulturpolitisk grund för de mediepolitiska besluten.

Konstitutionsutskottet uppfattar motionen så att den avser de mediepolitiska

besluten i fråga om den nya tekniken på TV-området. Också kulturutskottet har

i sitt yttrande valt att behandla motionen med denna utgångspunkt.

Kulturutskottet anför att den parlamentariska kommittén som skall följa

sändningsverksamheten och medverka vid utvärderingen i hög grad torde komma

att ägna sig åt tekniska och ekonomiska frågor rörande sändningsverksamheten.

Med hänsyn till TV:s stora betydelse som kulturbärare är det enligt

kulturutskottet naturligt att kommittén även åläggs att göra en kulturpolitisk

värdering av verksamheten.

Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringen anser att målen för

statens nuvarande politik inom massmedieområdet - att säkerställa

yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald - bör vara vägledande även inför

den tekniska utveckling som nu pågår. Vidare anför regeringen att det är

angeläget att förutsättningarna för den digitala sändningsverksamheten redan

från början är sådana att kraven på yttrandefrihet, tillgänglighet och

mångfald tillgodoses. Utskottet utgår från att den parlamentariska kommittén

kommer att följa och utvärdera sändningsverksamheten med utgångspunkt i att de

nämnda grundläggande målen skall uppnås. Att kommittén gör en kulturpolitisk

värdering av verksamheten är vidare, såsom kulturutskottet anför, naturligt

med hänsyn till TV:s stora betydelse om kulturbärare. Mot denna bakgrund är

enligt utskottets mening något uttalande från riksdagens sida i denna fråga

inte nödvändigt. Motion 1996/97:K15 yrkande 4 bör avslås.

I samma motion hemställs vidare att den parlamentariska kommittén skall få

ett vidgat uppdrag (yrkande 5) och att riksdagen våren 1999 skall få möjlighet

att pröva den fortsatta sändningsverksamheten (yrkande 6). Kulturutskottet

anför att det är naturligt att den parlamentariska kommittén i sin

rapportering till regeringen utifrån vunna erfarenheter redovisar sin syn på

den fortsatta verksamheten med digitala TV-sändningar. Självfallet måste

regeringen enligt kulturutskottet återkomma till riksdagen med förslag rörande

utformningen av den fortsatta sändningsverksamheten. Det får ankomma på

regeringen att på grundval av rapporteringen ta ställning till när det

lämpligen bör ske. Kulturutskottet anser att nämnda motionsyrkanden inte bör

föranleda någon riksdagens åtgärd. Konstitutionsutskottet delar denna

bedömning.

Vad gäller farhågor i fråga om förväntat TV-skrot som framhålls i motion

1996/97:K16 yrkande 2 vill konstitutionsutskottet anföra följande.

Kretsloppsdelegationen har i sin rapport Producentansvar för elektriska och

elektroniska produkter (1996:12) föreslagit ett förbud mot deponering,

förbränning och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska

produkter som inte genomgått behandling av en godkänd återvinnare. Vidare

föreslår Kretsloppsdelegationen att återförsäljare av elektriska och

elektroniska produkter skall vara skyldiga att ta tillbaka uttjänta produkter.

De som säljer elektriska och elektroniska produkter till konsument måste vara

anslutna till ett återtagningssystem eller på annat sätt uppfylla

återtagningsansvar. Konstitutionsutskottet har från Miljödepartementet

inhämtat att Kretsloppsdelegationens rapport har remissbehandlats och att

frågan för närvarande bereds inom departementet. Enligt utskottets mening bör

detta beredningsarbete avvaktas. Motionen bör därför avslås.

Finansieringfrågor

Propositionen

Regeringen föreslår att Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB skall anvisas ett engångbelopp för digitala sändningar ur

rundradiokontot på högst 200 miljoner kronor (i 1997 års prisläge) fördelat

med högst 100 miljoner kronor år 1997 och högst 100 miljoner kronor år 1998,

under förutsättning att rundradiokontots resultatutveckling medger det.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att public service-företagen bör

kunna delta i utvecklingen av digital teknik för såväl ljudradio som marksänd

TV. Därmed ges förutsättningar för företagen att slå vakt om public service-

verksamheten samt att kunna befinna sig i täten av den tekniska utvecklingen.

Som bidrag till kostnaderna för verksamheten bör programföretagen erhålla

särskilda medel ur ett överskott på rundradiokontot. Detta är enligt

regeringen i huvudsak innebörden av den överenskommelse som träffades mellan

Socialdemokraterna och Miljöpartiet i samband med riksdagsbehandlingen av 1995

års budgetproposition.

Regeringen anför vidare att den bör kunna anvisa ett lägre belopp än de 200

miljoner som nu föreslås, t.ex. om resultatutvecklingen på rundradiokontot ger

anledning till det. Enligt regeringen är medlen av engångskaraktär.

De medel som enligt förslaget görs tillgängliga bör enligt regeringens

mening användas för utveckling av nya tjänster i samband med den nya tekniken,

t.ex. olika interaktiva tjänster och nya programkanaler, samt för

utsändningskostnader. För programföretag som önskar starta nya programkanaler

gäller att regeringens medgivande skall inhämtas (prop. 1995/96:161, bet.

1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Regeringen bedömer att den digitalisering av den interna produktionstekniken

i programföretagen som pågår inte har något nödvändigt samband med frågan om

digital utsändningsteknik. En övergång till digital produktionsutrustning

genom t.ex. ersättningsinvesteringar av studioapparatur, kameror, bandspelare

och liknande skall därför i huvudsak finansieras inom ramen för nuvarande

medelstilldelning i likhet med vad som gäller för övriga investeringar inom

programföretagen.

Regeringen anför att de medel som nu föreslås bör kunna anvisas till

programföretagen enligt den fördelningsnyckel som tillämpas vid

programföretagens medelsberäkning (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17, bet.

1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Programföretagen kan i samförstånd justera

fördelningsnyckeln om man exempelvis kommer överens om att omfördela ansvaret

för olika gemensamma funktioner. Medlen torde emellertid enligt regeringen med

fördel kunna användas i det för programföretagen gemensamma dotterbolag för

teknisk utveckling som skall bildas enligt riksdagens beslut (prop.

1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Motionerna

I motion 1996/97:K15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Rundradiofonden

inte kommer att räcka till både för att finansiera public service-företagens

satsning på digital TV och fortsatt sändningsverksamhet med god kvalitet.

Enligt motionärerna bör staten därför ge en lånegaranti för satsningen på

digital TV så att den inte tvingar fram oönskade besparingar i

programverksamheten. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motion 1996/97:K16 av Ewa Larsson m.fl. (mp) anförs att Sveriges Radio AB:s

övergång till digital produktionsteknik hittills har skett med egna medel,

trots de rationaliseringar som avkrävts företaget. Eftersom löfte om medel

till den digitala utvecklingen ännu inte infriats befinner sig Sveriges Radio

AB enligt motionärerna i ett mycket svårt läge. Om förväntat resultat på

rundradiokontot infrias förutsätter motionärerna att regeringen återkommer med

förslag till riksdagen om ytterligare anvisning av medel till Sveriges Radio

AB. Enligt motionärerna bör detta ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motion 1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp), som avlämnats med anledning

av proposition 1996/97:3 Kulturpolitik, hemställs att riksdagen skall ge

regeringen till känna att 400 miljoner kronor skall utbetalas ur

Rundradiofonden till digital utveckling av Sveriges Radio, Utbildningsradion

och Sveriges Television (yrkande 8).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anför att det inte har anledning att ifrågasätta de

bedömningar rörande utvecklingen av rundradiokontot som ligger till grund för

regeringens förslag till medelstilldelning. Inte heller anser utskottet att

det finns anledning att nu förorda ytterligare medelstilldelning till public

service-företagen för övergången till digital produktionsteknik eller att

uttala sig för en ökad medelstilldelning om eller när resultatet på

rundradiokontot förbättras. Utskottet avvisar även förslag om att inrätta en

statlig lånegaranti för SVT med hänvisning till att företaget nu tillförs

särskilda medel för digitalsatsningen. Enligt utskottets uppfattning är det

för tidigt att på detta stadium uttala sig om eventuella framtida behov av

ekonomisk förstärkning.

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att beloppet för digitala

sändningar, sammanlagt högst 200 miljoner kronor, bör användas för

utvecklingen av nya tjänster i samband med den nya tekniken och för

utsändningskostnader samt att digitaliseringen av programföretagens

produktionsteknik främst bör bekostas inom ramen för den ordinarie

medelstilldelningen.

Utskottet anser således att konstitutionsutskottet skall godta regeringens

förslag till medelstilldelning och avstyrka de aktuella motionsyrkandena

(1996/97:K15 yrkande 3, 1996/97:K16 yrkande 3 och 1996/97:Kr4 yrkande 8).

Konstitutionsutskottets bedömning

I enlighet med vad kulturutskottet anför i sitt yttrande tillstyrker

konstitutionsutskottet regeringens förslag att Sveriges Television AB,

Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB skall anvisas ett

engångsbelopp för digitala sändningar ur rundradiokontot på högst 200 miljoner

kronor (i 1997 års prisläge) fördelat med högst 100 miljoner kronor år 1997

och högst 100 miljoner kronor år 1998, under förutsättning att

rundradiokontots resultatutveckling medger det. Motion 1996/97:Kr4 yrkande 8

avstyrks därmed.

Liksom kulturutskottet avvisar utskottet även förslag om att inrätta en

statlig lånegaranti för Sveriges Television. Motion 1996/97:K15 yrkande 3

avstyrks.

Enligt kulturutskottets uppfattning är det för tidigt att på detta stadium

uttala sig om eventuella framtida behov av ekonomisk förstärkning.

Konstitutionsutskottet instämmer och avstyrker motion 1996/97:K16 yrkande 3.

Övriga frågor i propositionen

Betal-TV i Sveriges Television

Bakgrund

I proposition 1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst anförde

regeringen att en allmän förutsättning för den programverksamhet som bedrivs i

allmänhetens tjänst är att programmen skall kunna tas emot utan krav på

särskilda avgifter. Mot denna bakgrund var regeringen inte beredd att lägga

fram förslag med anledning av en begäran från Sveriges Television om att få

pröva betal-TV och pay per view. Regeringen angav dock att den avsåg att

återkomma till riksdagen om förutsättningarna skulle förändras, t.ex. i

samband med införande av sändningar med digital teknik. Riksdagen beslutade i

enlighet med vad regeringen anfört (bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Propositionen

Enligt regeringens mening kan man anföra skäl både för och emot att låta ett

public service-företag som finansieras med TV-avgiftsmedel ta ut särskilda

avgifter av brukarna för vissa tjänster. Regeringen anser att frågan behöver

studeras ytterligare innan ett beslut kan fattas. Den särskilde utredaren som

skall förbereda de digitala marksändningarna bör få i uppdrag att lägga fram

förslag om huruvida Sveriges Television bör få möjlighet att finansiera vissa

sändningar med särskilda avgifter och vilka villkor som i så fall bör gälla.

Som redovisats ovan har regeringen den 16 januari 1997 beslutat att tillkalla

en särskild utredare med uppgift att bl.a. bedöma om Sveriges Television bör

få möjlighet att finansiera vissa sändningar med särskilda avgifter.

Motionen

I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) anförs att Sveriges

Television i samarbetet med Telia förefaller sträva efter att ta betalt från

publiken för program som publiken redan betalat för. Förutom att publiken får

betala två gånger för programmen innebär enligt motionärerna denna typ av

projekt att Sveriges Televisions resurser urholkas och orättvisa

konkurrensvillkor skapas. Mot bakgrund av detta föreslår motionärerna att

riksdagen klargör för regeringen att licensfinansierade eller offentliga

pengar inte skall användas till att sända program i andra kanaler än de som

bolagen disponerar och som den licensbetalande publiken har tillgång till.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 10).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet konstaterar att frågan om SVT bör få möjlighet att finansiera

vissa sändningar med särskilda avgifter skall studeras av den särskilde

utredare som tillsattes av regeringen den 16 januari 1997. Enligt utredarens

direktiv skall ett förslag redovisas till regeringen inom kort. Utskottet

anser att utredarens ställningstagande inte bör föregripas. Med hänvisning

härtill bör motion 1996/97:K713 yrkande 10 avstyrkas av

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i vad kulturutskottet anför och avstyrker

därför motion 1996/97:K713 yrkande 10.

Digitala ljudradiosändningar

Propositionen

Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (prop.

1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369) att digitala

ljudradiosändningar skulle påbörjas, men att dessa inledningsvis endast skulle

förekomma i ett begränsat antal områden. Sändningarna skulle ske både i

storstadsregionerna och i andra delar av landet. Såväl Sveriges Radio och

Utbildningsradion som privata programföretag skulle ges möjlighet att delta i

sändningarna. Sändningsverksamheten bedömdes kunna finansieras av de

medverkande företagen utan att staten anslog några särskilda medel.

Sedan hösten 1995 pågår digitala ljudradiosändningar i Sverige. Sveriges Radio

kommer under vintern 1996/97 att sända digital radio i fyra områden:

Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Regeringen bereder för närvarande

frågan om sändningstillstånd för privata programföretag i de regionala

frekvenserna. Det finns ännu så länge endast ett begränsat antal mottagare att

tillgå i handeln. Flera apparattillverkare bedömer bedömer dock att ett antal

olika produkter skall kunna presenteras under hösten 1997.

Regeringen bereder därutöver för närvarande frågan om en begäran från

Sveriges Radio att få starta en finskspråkig digital service fr.o.m. den 1

januari 1998.

Sveriges Radio har i en skrivelse till regeringen den 20 juni 1996

presenterat en utbyggnadsplan för sändarnätet för digital ljudradio.

Enligt regeringens bedömning kan en utvärdering av verksamheten med digitala

ljudradiosändningar göras när mottagare väl finns tillgängliga och såväl

radioföretag som allmänheten i tillräcklig utsträckning har givits möjligheter

att bedöma för- och nackdelar med den nya tekniken. Regeringen anger att den

följer frågan och har hög beredskap att fatta beslut när utvecklingen gör det

påkallat.

Motionen

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) från allmänna

motionstiden 1996 anförs att det inom Sveriges Radio bör skapas resurser för

en sverigefinsk fullservicekanal (public service-kanal). Det bör ges

regeringen till känna (yrkande 13).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anför att Sveriges Radio (SR) förbereder starten av en bred

finskpråkig kanal i enlighet med vad som föreslås i motion 1996/97:Sf625

yrkande 13. Utskottet har inhämtat att SR siktar på att kunna erbjuda den

finsktalande publiken 12-14 timmars sändning per dag. Regeringen bereder för

närvarande SR:s begäran att få starta en finskspråkig digital kanal den 1

januari 1998. Enligt utskottet bör regeringens beredning av ärendet inte

föregripas. Med hänsyn till det anförda bör riksdagen inte ta något initiativ

med anledning av motionen.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i vad kulturutskottet anför och avstyrker

därför motion 1996/97:Sf625 yrkande 13.

Sveriges Utbildningsradio AB

Propositionen

Regeringen anger att Demokratiutvecklingskommittén i sitt betänkande På

medborgarnas villkor (SOU 1996:162) diskuterar frågan om direktsändningar i

radio och TV från politiska arenor. Något förslag om hur sådana sändningar

skall organiseras och finansieras läggs dock inte fram.

Vidare anger regeringen att Utbildningsradion i en skrivelse till regeringen

den 21 oktober 1996 har begärt att få starta en medieplattform för ljudradio-

och TV-sändningar från politiska arenor (UR-Arena) samt att denna verksamhet

skall finansieras med medel ur rundradiokontot.

Regeringen hänvisar till Distansutbildningskommitténs behandling av frågan

om vilken roll Utbildningsradion skall spela i framtiden (dir. 1995:69). I

samband med behandlingen av proposition 1995/96:161 om en radio och TV i

allmänhetens tjänst beslutades att Utbildningsradions sändningstillstånd

skulle gälla endast i två år, från den 1 januari 1997 till den 31 december

1998 (bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297) . Ett ställningstagande till de

framtida villkoren kan därmed ske samtidigt med behandlingen av förslaget från

utredningen. Regeringen anger att Distansutbildningskommittén har yttrat sig i

ärendet. Kommittén avstyrker att Utbildningsradion skall få nya och utvidgade

uppgifter av det slag som UR-Arena innebär innan ställning tagits till

företagets uppdrag på sikt. Regeringen anför att den mot denna bakgrund inte

vidtar någon åtgärd med anledning av Utbildningsradions begäran att få starta

egna kanaler.

Motionen

I motion 1996/97:K16 av Ewa Larsson m.fl. (mp) anförs att motionärerna ser

positivt på den utveckling som avspeglas i Utbildningsradions förslag till

regeringen angående UR-Arena. Motionärerna förutsätter att regeringen vidtar

åtgärder så att förslaget genomförs. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 4).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att det inte finns något skäl för regeringen att ompröva

sitt ställningstagande vad avser Utbildningsradions begäran angående UR-Arena.

Motion 1996/97:K16 yrkande 4 bör således avslås av riksdagen.

Konstitutionsutskottets bedömning

I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att

Utbildningsradions begäran att få starta UR-Arena inte bör föranleda något

uttalande från riksdagens sida. Motion 1996/97:K16 yrkande 4 bör därför

avslås.

Funktionshindrades tillgång till digitala TV-sändningar

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § i den nya radio- och TV-lagen, som trädde i kraft den 1

december 1996, får villkor för sändningstillstånd avse skyldighet att dels

bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller

hörselskadade, dels utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir

tillgängliga för funktionshindrade.

I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 154) anges att

som exempel på tillståndsvillkor kan nämnas skyldigheten att texta även

svenskspråkiga program. I villkoren kan även anges omfattningen av åtgärderna,

t.ex. att en viss lägsta andel av programmen skall vara textade. Genom att

krav av detta slag får ställas som tillståndsvillkor kan enligt propositionen

även andra programföretag än de avgiftsfinansierade åläggas skyldighet att

göra programmen lättare tillgängliga för funktionshindrade. Bestämmelsen

innebär inte någon skyldighet att sända program som är särskilt avsedda för

funktionshindrade.

Vid sin behandling av propositionen anförde konstitutionsutskottet att det

självfallet är av mycket stor betydelse att funktionshindrade ges möjlighet

att ta del av det ordinarie programutbudet i radio och TV (bet. 1995/96:KU29).

Den tekniska utvecklingen inger också enligt utskottet stora förhoppningar om

möjliga förbättringar i detta avseende. Utskottet angav att det utgick från

att regeringen vid tillståndsgivningen noga kommer att beakta den demokratiska

aspekten av att människor inte onödigtvis skall hindras av syn- eller

hörselnedsättning att ta del av det utbud som andra har tillgång till. Med

detta avstyrkte utskottet ett antal motioner som behandlade frågan om

funktionshindrades tillgång till radio- och TV-program.

Motionen

I en motion från allmänna motionstiden 1996, 1996/97:So426 av Roland Larsson

m.fl. (c), anförs att regeringen i planeringen för digitaliseringens

genomförande bör se till att det blir utrymme även för sändningar som

förmedlas till och innehåller specialprogram för funktionshindrade. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 8).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet konstaterar att sedan motion 1996/97:So426 väcktes har

regeringen - i december 1996 - beslutat om sändningstillstånd för Sveriges

Television (SVT) för perioden fr.o.m. den 1 januari 1997 t.o.m. den 31

december 2001. Enligt de villkor som är knutna till sändningstillståndet är

företaget skyldigt att beakta funktionshindrades behov. Program skall även

produceras för speciella målgrupper. Genom att utnyttja befintlig och ny

teknik skall SVT under tillståndsperioden öka möjligheterna för

funktionshindrade att ta del av programmen.

Utskottet anser att frågan om funktionshindrades tillgång till TV-utbudet

har stor betydelse. Den digitala tekniken gör det möjligt att förbättra ljud-

och bildkvalitet så att t.ex. hörsel- och synskadade lättare kan ta del av

programmen. Utskottet konstaterar att ett stort ansvar åvilar SVT i detta

hänseende.

I den mån förslaget i nämnda motion syftar till att en särskild kanal för

funktionshindrade skall inrättas konstaterar utskottet att den digitala

sändningstekniken medger utrymme för betydligt fler kanaler än vad som är

möjligt med den analoga tekniken. Enligt utskottets uppfattning är det dock

inte självklart att inrätta en sådan specialkanal. I första hand bör de

ordinarie programmen i SVT:s sändningar göras tillgängliga för

funktionshindrade (jfr prop. 1995/96:161 s. 67, bet. 1995/96:KrU12 s. 22).

Vidare skall SVT producera program för speciella målgrupper. Förslaget i

motionen (yrkande 8) bör med hänvisning till det anförda kunna avstyrkas av

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet instämmer i vad kulturutskottet anför och avstyrker

därför motion 1996/97:So426 yrkande 8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K14 yrkandena 1 och 3 samt

1996/97:K713 yrkandena 14 och 15,

res. 1 (m)

2. beträffande inledande av digitala TV-sändningar

att riksdagen godkänner proposition 1996/97:67 i denna del,

3. beträffande statens roll i mediepolitiken

att riksdagen avslår motion 1996/97:K15 yrkande 1,

4. beträffande parallella analoga och digitala sändningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:K16 yrkande 1,

res. 2 (mp)

5. beträffande finansieringsformen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K14 yrkande 4,

6. beträffande aktörer som tillåts inleda digitala marksändningar

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K15 yrkande 2 och

1996/97:Kr20 yrkande 17 godkänner regeringens förslag om digitala TV-

sändningar i denna del,

res. 3 (v)

7. beträffande "must carry"-skyldigheten

att riksdagen avslår motion 1996/97:K14 yrkande 2,

8. beträffande kulturpolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1996/97:K15 yrkande 4,

res. 4 (v)

9. beträffande den vidare behandlingen av frågan om digital TV

att riksdagen avslår motion 1996/97:K15 yrkandena 5 och 6,

res. 5 (v)

10. beträffande miljökonsekvenser av TV-skrot

att riksdagen avslår motion 1996/97:K16 yrkande 2,

res. 6 (mp)

11. beträffande medel till Sveriges Television, Sveriges Radio och

Utbildningsradion

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Kr4 yrkande 8 godkänner

regeringens förslag om anvisande av engångsbelopp ur rundradiokontot till

Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio

AB,

12. beträffande statlig lånegaranti

att riksdagen avslår motion 1996/97:K15 yrkande 3,

res. 7 (v)

13. beträffande ytterligare medel till Sveriges Radio

att riksdagen avslår motion 1996/97:K16 yrkande 3,

res. 8 (mp)

14. beträffande regeringens förslag i övrigt

att riksdagen godkänner regeringens förslag i övrigt om digitala TV-

sändningar,

15. beträffande betal-TV i Sveriges Television

att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 10,

res. 9 (m)

16. beträffande sverigefinsk radiokanal

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf625 yrkande 13,

17. beträffande Utbildningsradions förslag om UR-Arena

att riksdagen avslår motion 1996/97:K16 yrkande 4,

res. 10 (v, mp)

18. beträffande funktionshindrades tillgång till digitala TV-

sändningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 8.

Stockholm den 18 mars 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger

(m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

?Konstitutionsutskottet delar? och slutar med ?i landet? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill framhålla att den digitala distributionstekniken innebär att

överföringskapaciteten kan mångdubblas samtidigt som den digitala tekniken

öppnar upp det interaktiva mediet. Hushållen kommer bl.a. att kunna anpassa

TV-utbudet efter sina egna behov och önskemål. Digitaliseringen ger också

tillgång till en mängd nya multimediala tjänster. Utskottet välkomnar denna

utveckling. Det är emellertid viktigt att digitaliseringen inte monopoliseras

eller blir föremål för politisk styrning.

Utskottet konstaterar att digitala satellitsändningar möjliggör att man med

användning av högkapacitetssatelliter kan nå ut med flera hundra kanaler till

hushållen. På motsvarande sätt är det enkelt att digitalisera kabelnätet. Det

finns vidare ingenting som hindrar att både analoga och digitala sändningar

pågår i samma kabelnät. De stordriftsfördelar som ligger i satellit- och

kabelbaserad digital-TV gör att marksändningarna förlorar i betydelse. Mot

denna bakgrund framstår marknätet som både otidsenligt och onödigt kostsamt.

Att regeringen ändå har valt denna modell torde enligt utskottets uppfattning

höra samman med att sändningar via marknätet ger regeringen möjlighet att

utöva politisk kontroll och makt över medierna. Enligt utskottets mening

innebär regeringens förslag att ett begränsat antal hushåll skall erbjudas att

få del av en offentligt kontrollerad digital-TV med ett i förhållande till

satellit och/eller kabelanslutna hushåll betydligt mindre program- och

tjänsteutbud. Kabelanslutningen ger dessutom - till skillnad från mottagning

via marknätet - hushållen tillgång till hög interaktiv kapacitet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:K14

yrkande 1 och med anledning av motion 1996/97:K713 yrkande 14 avslå

propositionen. I enlighet med detta bör motionerna 1996/97:K14 yrkande 3 och

1996/97:K713 yrkande 15 med förslag om att Sveriges Television skall få

tillstånd att sända analogt och digitalt via satellit till svenska hushåll

bifallas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K14 yrkande 1 och med anledning

av motion 1996/97:K713 yrkande 14 avslår proposition 1996/97:67 samt med

bifall till motionerna 1996/97:K14 yrkande 3 och 1996/97:K713 yrkande 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Parallella analoga och digitala sändningar (mom. 4)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?I motion

1996/97:K16? och slutar med ?denna bedömning? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att en majoritet av den svenska TV-publiken under

överskådlig tid kommer att utnyttja den utrustning de redan har investerat i

för den analoga sändningstekniken. Det kan enligt utskottets mening inte

förväntas någon konsumentvänlig prisutveckling vad gällare avkodare förrän det

digitala marknätet är helt utbyggt. De analoga TV-sändningarna måste därför

upprätthållas till dess övervägande delen av de svenska hushållen har

införskaffat nödvändig teknik för digital mottagning. Någon oklarhet härvid

får inte föreligga. Vad som nu anförts bör enligt utskottets mening ges

regeringen till känna. I enlighet med detta bör motion 1996/97:K16 yrkande 1

bifallas.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande parallella analoga och digitala sändningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K16 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Aktörer som tillåts inleda digitala marksändningar (mom. 6)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion? och

slutar med ?nämnda motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att flera av varandra oberoende programföretag

skall kunna delta i de digitala marksändningarna. Utskottet konstaterar att

det av regeringens förslag inte framgår vilken typ av företag som åsyftas och

inte heller vilka regler som skall gälla för företagens deltagande i

sändningarna. Enligt utskottets mening är därför ett klarläggande erforderligt

i denna fråga. Utskottet anser att digitala TV-sändningar i marknätet i en

första inledande fas bör reserveras för de programföretag som redan i dag

sänder i marknätet, dvs. Sveriges Television, TV 4 och Utbildningsradion.

Detta bör med bifall till motion 1996/97:K15 yrkande 2 och med anledning av

motion 1996/97:Kr20 yrkande 17 ges regeringen till känna. I övrigt tillstyrker

konstitutionsutskottet regeringens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande aktörer som tillåts inleda digitala marksändningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K15 yrkande 2 och med anledning

av motion 1996/97:Kr20 yrkande 17 avslår regeringens förslag om digitala

TV-sändningar i denna del,

4. Kulturpolitisk utredning (mom. 8)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?I motion? och

slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse:

I motion 1996/97:K15 yrkande 4 begärs att en utredning skall tillsättas för

att få fram en kulturpolitisk grund för de mediepolitiska besluten. Utskottet

vill härvid framhålla att den utredning, (SOU 1996:25) Från massmedia till

multimedia, som låg till grund för regeringens beslut innehåller begränsade

resonemang rörande kultur- och mediepolitiska frågor. Utredningen ger inte

några svar på centrala frågor. Det kan enligt utskottets mening konstateras

att medieforskarnas kunskaper inte har tagits till vara i utredningsarbetet.

Mot denna bakgrund är det angeläget att det snarast påbörjas ett nytt

utredningsarbete för att riksdag och regering skall få ett tillfredsställande

underlag för de kommande mediepolitiska besluten. En utgångspunkt för ett

sådant arbete bör vara att tekniska, ekonomiska och kulturpolitiska perspektiv

skall prövas mot varandra. Utskottet anser att med bifall till nämnda motion

bör vad som nu anförts ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kulturpolitisk utredning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K15 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Den vidare behandlingen av frågan om digital TV (mom. 9)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?I samma? och

slutar med ?denna bedömning? bort ha följande lydelse:

Vad gäller den parlamentariska kommitté som regeringen aviserar skall

tillsättas vill utskottet anföra följande. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det fortsatta arbetet med de digitala TV-sändningarna behöver

utredas och att detta utredningsarbete bör utföras av en kommitté med

parlamentariskt inslag. Enligt utskottets mening bör uppgiften för en sådan

kommitté vara att följa och utvärdera sändningarna och därvid mer

förutsättningslöst utreda digitala TV-sändningar i marknätet som en

distributionsform i förhållande till andra former av sändningar. Kommittén bör

även dra upp riktlinjer för nästa fas i utvecklingen. Vad som nu anförts om

ett vidgat uppdrag för den parlamentariska kommittén bör i enlighet med motion

1996/97:K15 yrkande 5 ges regeringen till känna. Utskottet anser vidare att

regeringen bör ges till känna vad som i samma motion anförs om att frågan bör

bli föremål för riksdagens prövning år 1999 (yrkande 6).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den vidare behandlingen av frågan om digital TV

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K15 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Miljökonsekvenser av TV-skrot (mom. 10)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse:

I motion 1996/97:K16 yrkande 2 framhålls att man i och med det förväntade

skiftet till den digitala tekniken redan nu kan förutse vilken mängd TV-

apparater m.m. som kommer att skrotas. Utskottet konstaterar att det inom

Regeringskansliet nu pågår ett beredningsarbete beträffande

Kretsloppsdelegationens rapport Producentansvar för elektriska och

elektroniska produkter (1996:12). Med hänsyn till de svåra miljökonsekvenser

som det förväntade TV-skrotet kan medföra är det enligt utskottets mening

betydelsefullt att beredningsarbetet bedrivs med stor skyndsamhet och att

regeringen snarast kommer med förslag på åtgärder som bör vidtas. Med bifall

till nämnda motion bör vad som nu anförts ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande miljökonsekvenser av TV-skrot

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K16 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Statlig lånegaranti (mom. 12)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Liksom

kulturutskottet? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det kan emellertid redan nu konstateras att medlen på rundradiokontot inte

kommer att räcka till för att finansiera både public service-företagens

satsning på digital TV och fortsatt sändningsverksamhet med god kvalitet. För

att förhindra oönskade besparingar i programverksamheten bör därför staten

enligt utskottets mening ge en lånegaranti för satsningen på digital TV.

Motion 1996/97:K15 yrkande 3 bör i enlighet med detta bifallas.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande statlig lånegaranti

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K15 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Ytterligare medel till Sveriges Radio (mom. 13)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Enligt

kulturutskottets? och slutar med ?1996/97:K16 yrkande 3? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill emellertid framhålla att Sveriges Radio AB:s övergång till

digital produktionsteknik hittills har skett med egna medel. Detta har skett

under en tid då programföretaget samtidigt har avkrävts rationaliseringar.

Eftersom löfte om medel till den digitala utvecklingen ännu inte har infriats

befinner sig Sveriges Radio AB i ett mycket svårt läge. Utskottet förutsätter

att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ytterligare anvisning

av medel till Sveriges Radio AB när förväntat resultat på rundradiokontot

infrias. I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:K16 yrkande 3 bör

detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ytterligare medel till Sveriges Radio

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K16 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Betal-TV i Sveriges Television (mom. 15)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med

?Konstitutionsutskottet instämmer? och slutar med ?yrkande 10? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att Sveriges Televisions publik

skall behöva betala en andra gång för program som den redan har betalat för

genom TV-avgiften. Sveriges Televisions planer att inrätta en kanal för betal-

TV kommer vidare att innebära att företagets resurser urholkas och orättvisa

konkurrensvillkor skapas. Utskottet vill framhålla att det är av största vikt

att public service-verksamheten koncentreras till sin huvuduppgift. I enlighet

med motion 1996/97:K713 yrkande 10 bör vad som nu anförts ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande betal-TV i Sveriges Television

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K713 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Utbildningsradions förslag om UR-Arena (mom. 17)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I likhet? och

slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening vore det värdefullt om alla medborgare

i landet ges möjlighet att ta direkt del av vad som händer på olika politiska

arenor. Utbildningsradions förslag om UR-Arena skulle kunna innebära en sådan

möjlighet. Riksdagen bör uttala att regeringen vidtar åtgärder så att

förslaget genomförs. Motion 1996/97:K16 yrkande 4 bör därför bifallas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Utbildningsradions förslag om UR-Arena

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K16 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Synpunkter på propositionen vad avser finansieringsformen samt den s.k.

must carry-skyldigheten

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anför:

I ett par motioner från Moderata samlingspartiet, som behandlas med anledning

av den nu aktuella propositionen, avvisas planerna på digitala TV-sändningar i

marknätet. Vad som anförs i dessa motioner utgör i första hand vår inställning

till regeringens förslag. Emellertid vill vi, i den händelse riksdagen

bifaller propositionen, lämna följande synpunkter på vissa delar av

propositionens innehåll.

I motion 1996/97:K14 yrkande 4 framhålls att regeringens förslag kan komma

att innebära att Teracom och Sveriges Television deltar i finansieringen av

hushållens anskaffning av dekodrar. Att statliga bolag deltar i en sådan

finansiering kan enligt vår mening leda till att konkurrensen på marknaden

snedvrids. Vidare bör Sveriges Television i sin egenskap av public service-

företag vara neutralt i förhållande till de olika distributionsformerna av

digital-TV. Mot denna bakgrund bör det enligt vår mening klarläggas att de

statliga bolagen inte skall tillåtas finansiera stimulanser till hushållen.

Enligt vår mening bör vidare radio- och TV-lagen snarast ses över vad avser

den s.k. must carry-skyldigheten i 8 kap. 1 §. Den föreslagna

sändningsverksamheten kan komma att innebära att kabelföretagen enligt nämnda

bestämmelse blir skyldiga att vidaresända upp till 20 digitala kanaler. Vi

anser att den nuvarande sändningsplikten därför måste ändras i enlighet med

vad som anförs i motion 1996/97:K14 yrkande 2.

2. Betal-TV i Sveriges Television

Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anför:

I motion 1996/97:K713 yrkande 10 från allmänna motionstiden 1996 behandlas

frågan om Sveriges Televisions möjligheter att få starta en betal-TV-kanal.

Vid behandlingen av den nu aktuella propositionen om digital-TV avstyrker

konstitutionsutskottet motionen med hänvisning till att frågan skall utredas

av den särskilde utredaren, som regeringen nyligen tillsatt inför

förberedelserna av den digitala TV-sändningsverksamheten. Vi finner inte

anledning att motsätta oss ett sådant utredningsarbete. Däremot vill vi redan

nu framhålla vår uppfattning att Sveriges Television inte bör få möjlighet att

finansiera vissa sändningar med särskilda avgifter.

Kulturutskottets yttrande

1996/97:KrU4y

Digitala TV-sändningar

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 28 januari 1997 beslutat bereda kulturutskottet

tillfälle att yttra sig över dels proposition 1996/97:67 Digitala TV-

sändningar jämte följdmotionerna 1996/97:K14-K16, dels följande motioner som

väckts under allmänna motionstiden år 1996, nämligen motionerna 1996/97:So246

yrkande 8 och 1996/97:K713 yrkande 14, dels motion 1996/97:Kr20 yrkande 17 som

väckts med anledning av proposition 1995/96:3 Kulturpolitik.

Kulturutskottet har beslutat att avge yttrande till konstitutionsutskottet.

Kulturutskottet har beslutat att i detta yttrande behandla även följande

motioner, som väckts under allmänna motionstiden år 1996 och som hänvisats

till kulturutskottet, nämligen motionerna 1996/97:K713 yrkande 10 och 15,

1996/97:Sf625 yrkande 13 och 1996/97:Kr4 yrkande 8. Kulturutskottet har -

under förutsättning av konstitutionsutskottets medgivande - beslutat överlämna

dessa motioner till konstitutionsutskottet.

Utskottet

Inledning

Kulturutskottet har funnit skäl att yttra sig över de frågor som berörs i

propositionen och över merparten av motionsyrkandena. I yttrandet behandlas -

förutom regeringens förslag - frågor

- om avslag på propositionen m.m.,

- om Sveriges Television AB (SVT) skall få tillstånd att sända via satellit

till svenska hushåll,

- om flera programföretag skall få delta i sändningarna,

- om tekniken främst skall användas för att förbättra public service-

verksamheten

- om stimulanser till hushållen,

- om must carry-skyldigheten,

- om urvalet av sändningsorter,

- om multiplexering,

- om behovet av en medieutredning med kulturpolitiskt perspektiv,

- om analog och digital parallellsändning,

- om specialprogram för funktionshindrade,

- om den fortsatta utbyggnaden av sändningsverksamheten,

- om finansiering av digitala radio- och TV-sändningar,

- om SVT skall få inrätta en betal-TV-kanal,

- om en finsk radiokanal och

- om Sveriges Utbildningsradio AB (UR) skall få starta TV-kanalen Arena.

Kulturutskottet har avstått från att yttra sig över motionsyrkanden som avser

statens roll i mediepolitiken samt miljökonsekvenserna till följd av förväntat

TV-skrot.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslaget i propositionen innebär att digital marksänd TV skall införas i

flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på

vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Förutsättningarna skall redan från

början vara sådana att krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald

tillgodoses. Sändningarna inleds på ett begränsat antal orter i landet. En

grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala

marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.

Vidare innebär förslaget i propositionen att sändningarna skall kunna

påbörjas snarast, helst hösten 1997. Erfarenheterna av den praktiska

verksamheten bör fortlöpande tas till vara så att staten kan fatta nödvändiga

beslut utan onödigt dröjsmål. En första utvärdering skall göras senast när

sändningarna pågått omkring ett år. Sändningsorterna skall komplettera

varandra t.ex. då det gäller dimensionen storstad - glesbygd. Minst två

sändningsfrekvenser bör kunna disponeras på varje sändningsort.

Kärnan i sändningsverksamheten skall vara digitala marksändningar av TV, men

även andra tjänster än traditionella TV-program skall kunna förekomma. Vid

sidan av trådlösa marksändningar bör det eftersträvas att också andra

distributionsmetoder prövas.

Vid urval av programföretag skall beaktas att programutbudet som helhet

skall tilltala olika intressen och smakriktningar. Lokala och regionala

program bör ges företräde, liksom program som är förankrade i den svenska

kulturkretsen. Det skall eftersträvas att flera av varandra oberoende

programföretag deltar. TV-företag som i dag bedriver marksändningar skall

beredas tillfälle att medverka i de digitala sändningarna.

Regeringen anser att en särskild utredare bör förbereda den föreslagna

sändningsverksamheten samt att en kommitté med parlamentariskt inslag bör

följa verksamheten och medverka vid utvärderingen.

SVT, Sveriges Radio AB (SR) och UR skall anvisas ett engångsbelopp för

digitala sändningar ur rundradiokontot på högst 200 miljoner kronor (i 1997

års prisläge) fördelat med högst 100 miljoner kronor år 1997 och högst 100

miljoner kronor år 1998, under förutsättning att rundradiokontots

resultatutveckling medger det.

Kulturutskottets övergripande bedömning. Fråga om avslag på propositionen m.m.

Det s.k. medielandskapet har successivt genomgått stora förändringar de

senaste decennierna främst genom tillkomsten av ett stort antal satellitsända

TV-kanaler vilka tas emot direkt via parabolantenn eller för vidaresändning i

kabelnät. Tillgången till TV-kanaler i Sverige varierar kraftigt. De tre

marksända kanalerna, SVT:s två kanaler samt TV4, kan emellertid ses av i stort

sett hela befolkningen.

Den digitala tekniken har under de senaste decennierna spritt sig till allt

fler teknikområden. Större delen av all elektronik är i dag digital. Inom

ljudradioområdet startade SR reguljära sändningar hösten 1995 med det nya

sändningssystemet Digital Broadcasting System (DAB). På senare tid har den

digitala tekniken börjat användas inom TV-produktionen och används numera även

för TV-sändningar. Den digitala TV-sändningstekniken bjuder på flera fördelar

t.ex. genom högre överföringskapacitet och bättre frekvens-ekonomi än vad som

gäller för den analoga sändningstekniken. Den digitala tekniken gör det bl.a.

möjligt att sända betydligt fler kanaler än vad som är möjligt i det analoga

systemet. Tekniken möjliggör även en betydligt högre ljud- och bildkvalitet.

Kulturutskottet har vid sina överväganden med anledning av den aktuella

propositionen utgått från ett kulturpolitiskt synsätt. Enligt detta synsätt

bör i stort sett hela befolkningen även efter ett teknikskifte garanteras

tillgång till ett varierat utbud kanaler som inkluderar de kanaler som man nu

har tillgång till, nämligen public service-kanalerna SVT1 och SVT2 samt TV 4.

Det bör understrykas att TV jämsides med radio är den främsta informations-

och kulturförmedlaren. Från kulturpolitiska utgångspunkter finns det således

mycket starka skäl att framhålla att tillgänglighets-, mångfalds- och

yttrandefrihetsaspekterna bör bli tillgodosedda. Kulturutskottets

ställningstagande skiljer sig inte från regeringens uppfattning i detta

hänseende.

Motionsvägen har förslag framförts om avslag på propositionen i sin helhet.

Enligt motionärerna kommer regeringens förslag till marknätslösning att bli

kostsam och framstår som irrelevant för hushållen, eftersom 88 % av TV-

hushållen antingen har egen satellitmottagare eller har tillgång till kabel-

TV. Motionärerna anser att regeringen borde ha utnyttjat de

distributionssystem som redan finns eller är under uppbyggnad och på vilka

stora resurser redan satsats. I motionsförslag från allmänna motionstiden

föreslås att planerna på ett stolpbundet marknät skall avvisas, eftersom det

enligt motionärerna är tekniskt komplicerat och inte erbjuder möjlighet till

interaktivitet.

En utgångspunkt för kulturutskottets ställningstagande är som nämnts

tillgänglighetsaspekten. I dag kan 99,8 % av den bofasta befolkningen ta emot

marksändningar. Även i fritidshus, husvagnar och fritidsbåtar kan man med

hjälp av en enkel antenn ta emot trådlös sändning. Därutöver erinrar utskottet

om att en infrastruktur i form av marksändare för analog sändning redan finns

i landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning till en

förhållandevis begränsad kostnad. Enligt beräkningar gjorda av marknätets

ägare, det statliga bolaget Teracom Svensk Rundradio, skulle en investering om

ca 0,5 miljarder kronor kunna ge praktiskt taget hela befolkningen möjlighet

att ta emot 6-8 TV-program från två digitala marknät. Det marksända

alternativet har enligt utskottets uppfattning fördelar som väger tungt i

detta sammanhang. Det anförda innebär inte att utskottet motsätter sig

regeringens förslag om att även andra distributionsmetoder skall kunna prövas

vid sidan av de trådlösa marksändningarna. Det utvärderingsarbete som skall

ske fortlöpande - och som utskottet återkommer till i det följande - får

utvisa vilken distributionsmetod som slutligen bör väljas med hänsyn tagen

till vad som kan anses önskvärt utifrån de nämnda förutsättningarna, nämligen

tillgänglighets-, yttrandefrihets- och mångfaldsaspekterna. Även ekonomiska,

juridiska och andra aspekter skall - som nämns i propositionen - vägas in i

utvärderingen.

Konstitutionsutskottet bör i enlighet härmed avstyrka de motionsyrkanden som

innebär att propositionen skall avslås och att planerna på ett digitalt

stolpbundet marknät skall avvisas.

Frågor rörande införandet av digitala TV-sändningar, utvärdering m.m.

Regeringens förslag inrymmer - som redovisats - möjligheter till modifieringar

och förändringar under verksamhetens gång. Kulturutskottet vill starkt

understryka att den snabba tekniska utvecklingen motiverar ett

tillvägagångssätt från statens sida som innebär så få låsningar för framtiden

som möjligt. Om tekniska brister skulle visa sig eller om målsättningen då det

gäller yttrandefrihet, tillgänglighet, ekonomisk bärkraft etc. inte skulle

kunna uppnås med den valda tekniken är det en fördel om inriktningen på

projektet redan från början har viss flexibilitet. Samtidigt är det - som

framhålls i propositionen - nödvändigt att hänsyn tas till de företag som

medverkar i sändningarna, eftersom de är beroende av att kunna göra

långsiktiga bedömningar (prop. s. 28).

Utskottet anser således - i likhet med vad som anförs i propositionen - att

TV-sändningar med digital teknik skall införas i flera steg och att staten

successivt skall ta ställning till om och hur den fortsatta

sändningsverksamheten skall bedrivas.

Digitaliseringen av sändningarna i marknätet innebär att publiken kommer att

kunna ta del av ett antal nya programtjänster. Självfallet har det stor

betydelse att de svenska public service-företagen ligger i den tekniska

frontlinjen och är med och leder den digitala utvecklingen. Om så blir fallet

torde Sverige i relation till radio- och TV-publikens storlek få goda

möjligheter att påverka utvecklingen internationellt, samtidigt som kvaliteten

på företagens programtjänster i olika hänseenden bör kunna förbättras.

Då det gäller motionsyrkanden som syftar till att SVT snarast skall få

tillstånd att sända analogt och digitalt via satellit till svenska hushåll

vill utskottet anföra följande.

Våren 1996 godtog riksdagen regeringens förslag om att regeringens

medgivande skulle inhämtas om ett programföretag ville inleda nya

sändningar över satellit (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr.

1995/96:297). Skälet till regeringsförslaget angavs vara att det är angeläget

att programföretagen agerar i enlighet med den strategi för tekniska

förändringar som statsmakterna skulle kunna komma att fatta beslut om (prop.

s. 86). Det anförda innebär att den fråga som motionärerna tar upp bör kunna

prövas av regeringen när riksdagen beslutat vilken teknik som skall användas

för TV-sändningarna i framtiden. Enligt kulturutskottets uppfattning bör

riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Det kan tilläggas att SVT hösten 1996 fick regeringens tillstånd att - under

förutsättning att verksamheten täcker sina egna kostnader - inleda

satellitsändningar för att förbättra möjligheterna att se SVT:s program i

Finland och övriga Europa.

I propositionen föreslås att flera, av varandra oberoende programföretag kan

få delta i sändningarna. Utskottet anser - i likhet med vad som föreslås i

propositionen - att det är angeläget att även andra programtjänster än

traditionella TV-program kan sändas. Likaledes är det - främst mot bakgrund av

vad utskottet uttalat om yttrandefrihet och mångfald - angeläget att flera

programföretag kan få delta i sändningarna. Utskottet avstyrker således

förslag som framförts motionsvägen att endast SVT, UR och TV 4 skall få delta

i sändningsförsöken.

Som en följd av det anförda är utskottet inte berett att - i enlighet med

ett annat motionsyrkande - uttala sig för att den nya tekniken främst skall

användas för att förbättra public service-verksamheten.

Enligt vad som uttalas i propositionen skall sändningsverksamheten i sin

helhet bekostas av medverkande företag. Eventuella stimulanser till hushållen

för att anskaffa digitalavkodare måste bekostas av företagen och får inte

finansieras med statsbudgetmedel (prop. s. 25). I en motion ifrågasätts om

Teracom - som motionärerna menar kan betraktas som medverkande företag - och

SVT skall få medverka i sådan stimulansverksamhet som riktar sig till

hushållen. Om Teracom skulle tillåtas delta i finansieringen av stimulanserna

till hushållen riskerar konkurrensen på marknaden att snedvridas. Motions-

yrkandet synes syfta till ett förbud för Teracom och SVT att bidra med den

nämnda typen av subventioner.

Enligt utskottets uppfattning är det rimligare att anta att eventuella

hushållssubventioner kan komma att utgå från den industri som tillverkar

avkodningsutrustningen än från Teracom och SVT. Kulturutskottet anser inte att

det finns skäl att på denna punkt gå emot regeringens bedömning och föreslå

riksdagen att ta initiativ till att förhindra de båda företagen att bidra med

subventioner. Yrkandet bör således avstyrkas.

Motionsvägen har även frågan om must carry-skyldigheten tagits upp.

Motionärerna anser att det framstår som orimligt att kabelföretagen skall vara

skyldiga att vidaresända upp till 20 digitala kanaler kostnadsfritt. Den

nuvarande sändningsplikten måste därför - anförs det - ändras innan de

digitala sändningarna påbörjas.

Enligt radio- och TV-lagen (1996:844) är kabelföretagen skyldiga att

vidaresända TV-sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen

(8 kap. 1 §). Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheten om

särskilda skäl finns till det (8 kap. 6 §). Utskottet utgår - liksom

regeringen - från att sådana undantag kommer att beviljas i samband med de

föreslagna sändningarna (jfr prop. s. 29). Motionsyrkandet bör med hänvisning

till det anförda avstyrkas av konstitutionsutskottet.

Som redovisats i det föregående tas även frågor om planering och uppföljning

av sändningsverksamheten upp i propositionen. Sedan propositionen överlämnats

till riksdagen har en särskild utredare förordnats som enligt sina direktiv -

i avvaktan på riksdagens beslut - skall lägga fram förslag till vilka

sändningsorter som inledningsvis skall väljas för digitala sändningar.

Utredaren skall undersöka de tekniska och frekvensmässiga möjligheterna,

liksom vilket intresse som finns hos TV-företag och andra intressenter för

sändningsverksamheten. Därefter skall regeringen besluta om vilka orter som

skall väljas för digitala sändningar (prop. s. 30, dir. 1997:19). Den

särskilde utredaren skall också i samråd med programföretag och andra

intressenter utarbeta former för samarbete kring multiplexering, sändare,

åtkomstkontroll och elektronisk programguide, eventuellt i form av en

modellöverenskommelse. Vidare skall en särskild kommitté med parlamentariskt

inslag följa verksamheten och medverka vid utvärderingen. Kommittén skall

medverka vid urvalet av de företag som skall delta i sändningarna (prop. s.

31).

Kulturutskottet har inte något att erinra mot regeringens bedömning men vill

framhålla följande.

Enligt utskottets uppfattning är det självklart att urvalet av sändningsorter

skall göras även i samråd med sändande programföretag, innan regeringen fattar

beslut i frågan. Utskottet anser sig kunna utgå från att så blir fallet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att sändningsorterna skall väljas så

att de kompletterar varandra då det gäller tätbefolkade områden och glesbygd.

På liknande sätt bör vid sändningsförsöken hänsyn tas till terrängskillnader

inom landet.

Då det gäller den särskilde utredarens uppdrag beträffande multiplexering m.m.

vill utskottet anföra följande. Begreppet multiplexering innebär att flera

signaler, t.ex. olika TV-kanaler, sammanflätas till en signal som sedan sänds

ut. Mottagarens avkodare knyter sedan upp flätan och sorterar ut den kanal som

tittaren valt (prop. s. 11). Utskottet konstaterar att olika - kanske

konkurrerande - programföretags kanaler kan förekomma i en och samma

multiplex. I några av de remissyttranden som inkommit till Kulturdepartementet

med anledning av betänkandet (SOU 1996:25) Från massmedia till multimedia

uttrycks vissa farhågor, t.ex. för att programföretagen skall hamna i

beroendeställning till multiplexoperatören. Med hänvisning till det anförda

vill utskottet understryka betydelsen av att utredaren söker åstadkomma en

överenskommelse mellan programföretagen och övriga intressenter i denna fråga.

I ett motionsyrkande begärs att en utredning med kulturpolitiskt perspektiv

skall tillsättas för att få fram en bättre grund för de mediepolitiska

besluten.

Kulturutskottet inskränker sig i detta sammanhang till att behandla den del

av mediepolitiken som berör digital TV-sändning. Den kommitté med

parlamentariskt inslag som skall följa sändningsverksamheten och medverka vid

utvärderingen torde i hög grad komma att ägna sig åt tekniska och ekonomiska

frågor rörande sändningsverksamheten. Med hänsyn till TV:s stora betydelse som

kulturbärare är det naturligt att kommittén även åläggs att göra en

kulturpolitisk värdering av verksamheten.

Frågan om behovet av parallella analoga och digitala sändningar har väckts i

ett motionsyrkande. Enligt motionärerna bör det vara en målsättning att

upprätthålla de analoga sändningarna till dess den övervägande delen av de

svenska hushållen införskaffat nödvändig digital teknik. Utskottet anser för

sin del att parallella sändningar av public service-företagens program

givetvis måste pågå under en längre tid. Det är dock inte lämpligt att på

nuvarande stadium precisera under hur lång tid parallellsändningarna skall äga

rum. Frågan har i hög grad samband med hur de dubbla sändningarna skall

finansieras i ett längre perspektiv. Kulturutskottet anser således att

riksdagen inte nu bör precisera hur stor andelen TV-hushåll med digital

mottagningsutrustning skall vara för att parallellsändningen skall kunna

upphöra. Konstitutionsutskottet bör därför avstyrka yrkandet.

I en motion från allmänna motionstiden föreslås att regeringen - när

digitaliseringen genomförs - skall se till att utrymme skapas för

specialprogram för funktionshindrade.

Sedan motionen väcktes har regeringen - i december 1996 - beslutat om

sändningstillstånd för SVT för perioden fr.o.m. den 1 januari 1997 t.o.m. den

31 december 2001. Enligt de villkor som är knutna till sändningstillståndet är

företaget skyldigt att beakta funktionshindrades behov. Program skall även

produceras för speciella målgrupper. Genom att utnyttja befintlig och ny

teknik skall SVT under tillståndsperioden öka möjligheterna för

funktionshindrade att ta del av programmen.

Kulturutskottet anser att frågan om funktionshindrades tillgång till TV-

utbudet har stor betydelse. Den digitala tekniken gör att det är möjligt att

förbättra ljud- och bildkvalitet så att t.ex. hörsel- och synskadade lättare

kan ta del av programmen. Utskottet konstaterar att ett stort ansvar åvilar

SVT i detta hänseende. Motionsförslaget bör med hänvisning till det anförda

kunna avstyrkas av konstitutionsutskottet.

I den mån motionsförslaget syftar till att en särskild kanal för

funktionshindrade skall inrättas kan utskottet konstatera att den digitala

sändningstekniken medger utrymme för betydligt fler kanaler än vad som är

möjligt med den analoga tekniken. Enligt utskottets uppfattning är det dock

inte självklart att inrätta en sådan specialkanal. I första hand bör de

ordinarie programmen i SVT:s sändningar göras tillgängliga för

funktionshindrade (jfr prop. 1995/96:161 s. 67, bet. 1995/96:KrU12 s. 22).

Vidare skall - som nämnts i det föregående - SVT producera program för

speciella målgrupper. Motionsförslaget bör med hänvisning till det anförda

kunna avstyrkas av konstitutionsutskottet.

I detta sammanhang vill kulturutskottet tillägga att motionsyrkanden som

syftar till att funktionshindrades tillgång till public service-företagens

program skall förbättras kommer att behandlas av utskottet senare denna vår i

ett betänkande om radio- och TV-frågor.

Det anförda leder fram till att utskottet anser att propositionens förslag

beträffande digitala TV-sändningar bör godtas av konstitutionsutskottet

(avsnitt 6 i propositionen).

Motionsvägen tas frågor upp som rör den fortsatta utbyggnaden av

sändningsverksamheten. I en motion framförs förslag som syftar till att den i

det föregående nämnda kommittén med parlamentariskt inslag bl.a. skall få ett

vidgat uppdrag innebärande att den skall dra upp riktlinjerna för nästa fas i

utvecklingen. Motionärerna vill även att riksdagen skall få möjlighet att

våren 1999 pröva den fortsatta sändningsverksamheten.

Som framgår av vad som anförts i det föregående skall kommittén medverka vid

utvärderingen av sändningsverksamheten. Kommittén skall enligt propositionen

även fortlöpande rapportera sina iakttagelser till regeringen. Om kommittén

anser att det finns behov av åtgärder, t.ex. ändrade regler, skall detta

anmälas. En första utvärderingsrapport, som också inkluderar en ekonomisk

analys av sändningsverksamheten, skall under alla förhållanden lämnas senast

när sändningarna har pågått under cirka ett år. En slutrapport skall lämnas i

god tid före utgången av den första tillståndsperioden. Regeringen bedömer att

denna kommer att omfatta en tid av högst fyra år (prop. s. 29 och 31).

Kulturutskottet anser att det är naturligt att kommittén i sin rapportering

till regeringen utifrån vunna erfarenheter redovisar sin syn på den fortsatta

verksamheten med digitala TV-sändningar. Självfallet måste regeringen

återkomma till riksdagen med förslag rörande utformningen av den fortsatta

sändningsverksamheten. Det får ankomma på regeringen att på grundval av

rapporteringen ta ställning till när detta lämpligen bör ske. Motionsyrkandena

bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Finansieringsfrågor

Regeringens förslag innebär att högst 100 miljoner kronor (i 1997 års

prisläge) skall utbetalas till de tre public service-företagen år 1997 resp.

1998 för digitala sändningar, under förutsättning att rundradiokontots

resultatutveckling medger det.

Vidare uttalas i propositionen att de medel som nu görs tillgängliga bör

användas för utveckling av nya tjänster i samband med den nya tekniken, t.ex.

olika interaktiva tjänster och nya programkanaler, samt för

utsändningskostnader. Den digitalisering av den interna produktionstekniken i

programföretagen som pågår har inte något nödvändigt samband med frågan om

digital utsändningsteknik, anser regeringen. En övergång till digital

produktionsutrustning skall därför i huvudsak finansieras inom ramen för

nuvarande medelstilldelning i likhet med vad som gäller för övriga

investeringar inom programföretagen (prop. s. 32-33).

Motionsvägen har farhågor framförts rörande behållningen på rundradiokontot.

Vidare har förslag väckts om att en statlig lånegaranti skall inrättas för SVT

och att medelstilldelningen till SR för digitalisering m.m. skall öka när

resultatet på rundradiokontot förbättrats. I en motion från allmänna

motionstiden har föreslagits att 400 miljoner kronor skall betalas ut från

rundradiokontot till public service-företagen.

Utskottet vill erinra om att behållningen på rundradiokontot påverkas av ett

antal faktorer, främst antalet TV-avgiftsbetalare, storleken på TV-avgiften,

medelsutbetalningen till programföretagen och utvecklingen av ett särskilt

kompensationsindex, det s.k. SR-indexet. De flesta av dessa faktorer bestäms

genom riksdagsbeslut. Vidare vill utskottet erinra om att staten genom

Riksgäldskontoret tillhandahåller det rörelsekapital som rundradiorörelsen

behöver om avgiftsmedlen ur likviditetssynpunkt inte räcker till.

Samordningsansvaret för förvaltningen av rundradiorörelsen åvilar fr.o.m. år

1993 SVT. Ett särskilt avtal härom har träffats mellan staten och SVT. Enligt

avtalet skall SVT för statens räkning svara för förvaltningen av

rundradiomedlen.

Utskottet har inte anledning att ifrågasätta de bedömningar rörande

utvecklingen av rundradiokontot som ligger till grund för regeringens förslag

till medelstilldelning. Inte heller anser utskottet att det finns anledning

att nu förorda ytterligare medelstilldelning till public service-företagen för

övergången till digital produktionsteknik eller att uttala sig för en ökad

medelstilldelning om eller när resultatet på rundradiokontot förbättras.

Utskottet avvisar även förslag om att inrätta en statlig lånegaranti för SVT

med hänvisning till att företaget nu tillförs särskilda medel för

digitalsatsningen. Enligt utskottets uppfattning är det för tidigt att på

detta stadium uttala sig om eventuella framtida behov av ekonomisk

förstärkning.

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att beloppet för digitala

sändningar, sammanlagt högst 200 miljoner kronor, bör användas för utveckling

av nya tjänster i samband med den nya tekniken och för utsändningskostnader

samt att digitaliseringen av programföretagens produktionsteknik främst bör

bekostas inom ramen för den ordinarie medelstilldelningen.

Kulturutskottet anser således att konstitutionsutskottet skall godta

regeringens förslag till medelstilldelning (avsnitt 7 i propositionen) och

avstyrka de aktuella motionsyrkandena.

Övriga frågor

Frågan om SVT skall få inrätta en betal-TV-kanal behandlas i ett

motionsyrkande. Motionärerna anser att det är oacceptabelt att publiken skall

behöva betala en andra gång till kanaler för program som den redan betalat för

genom licensen.

Enligt vad som framkommer i propositionen kan skäl anföras både för och emot

att ett public service-företag som finansieras med TV-avgiftsmedel tillåts att

ta ut särskilda avgifter av brukarna för vissa tjänster. Bl.a. anförs att de

som är intresserade och villiga att betala en extra avgift på så sätt kan få

tillgång till ett rikare programutbud. Det är också en fördel att betal-TV-

publiken inte bara har tillgång till program från kommersiella programföretag.

Att sända program i en ny kanal innebär emellertid ökade kostnader i form av

ersättning för upphovsrätter och sändningskostnader m.m. Om SVT gör sig

beroende av nya finansieringskällor kan det finnas risk att programpolitiken

påverkas på ett negativt sätt och att de mest attraktiva programmen först blir

tillgängliga i betal-TV-sändningarna. En oreglerad utveckling skulle kunna

hota systemet med TV-avgifter (prop. s. 33-34).

Frågan om SVT bör få möjlighet att finansiera vissa sändningar med särskilda

avgifter skall studeras av den särskilde utredare som omnämnts i det

föregående. Enligt utredarens direktiv skall ett förslag redovisas för

regeringen inom kort (dir. 1997:19). Kulturutskottet anser att utredarens

ställningstagande inte bör föregripas. Med hänvisning härtill bör det aktuella

yrkandet avstyrkas av konstitutionsutskottet.

I en motion från allmänna motionstiden 1996 har förslag väckts att det inom SR

skall skapas möjligheter att inrätta en finsk fullservicekanal.

Digitala ljudradiosändningar pågår i Sverige - som nämnts i det föregående -

sedan september 1995. Inom SR förbereds starten av en bred finskspråkig kanal

i enlighet med vad som föreslås i motionen. Kulturutskottet har inhämtat att

SR siktar på att kunna erbjuda den finsktalande publiken 12-14 timmars

sändning per dag. Regeringen bereder för närvarande SR:s begäran att få starta

en finskspråkig digital kanal den 1 januari 1998. Regeringens beredning av

ärendet bör inte föregripas. Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

inte ta något initiativ med anledning av motionen.

I ett motionsyrkande föreslås att regeringen skall vidta åtgärder så att UR

får starta TV-kanalen Arena, som skall sända från politiska arenor i Sverige.

UR ansökte under hösten 1996 om att få starta en sådan kanal som

motionärerna åsyftar. Distansutbildningskommittén (U 1995:7) har yttrat sig i

ärendet och avstyrkt UR:s begäran. Regeringen har därefter beslutat att inte

vidta någon åtgärd med anledning av framställningen (prop. s. 35).

Kulturutskottet anser att det inte finns något skäl att ompröva regeringens

beslut. Motionsyrkandet bör således avslås av riksdagen.

Stockholm den 25 mars 1997

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn

Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m),

Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v),

Gunnar Hökmark (m), Fanny Rizell (kd), Lars Lilja (s) och Per Lager (mp).

Avvikande meningar

1. Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Gunnar Hökmark (alla

m) anser:

Fråga om avslag på propositionen

Som framgår av motionsyrkanden från företrädare för Moderata samlingspartiet

talar flera skäl mot regeringens förslag till marknätslösning, som framstår

som både otidsenligt och dyrt. Bl.a. kan nämnas att både satellit- och

kabelbaserad digital-TV har kostnadsmässiga och informationsteknologiska

fördelar som gör att politiskt betingade satsningar på ett markbundet stolpnät

kommer att bli publikmässigt, ekonomiskt och tekniskt förbipasserade.

Vidare innebär förslaget om markbundna sändningar en medveten strategi att

söka begränsa det programutbud av kanaler som publiken tar del av i syfte att

vidmakthålla en politisk kontroll över programutbudet. Det innebär därmed en

tillståndsgivning av ett begränsat antal kanaler som bygger på att den

offentliga makten får i sina händer att avgöra vilka som skall få sända och

vilka krav som skall ställas på programutbudet i stället för en i princip fri

tillgänglighet av kanaler. Vi finner inte detta förenligt med vare sig de

möjligheter som den digitala tekniken ger eller de krav på fria och oberoende

medier som vi anser måste vara utgångspunkten för ett öppet och dynamiskt

kultursamhälles mediepolitik. I stället innebär regeringens förslag mindre

mångfald och färre möjligheter till TV-sändningar. Det motverkar också den

svenska informationstekniska utvecklingen i det multimediala perspektivet.

Det markbundna digitala nätet innebär främst en begränsning av tillgången

till TV-kanaler för de hushåll som endast har tillgång till marknätet. Endast

12 % av hushållen är i dag helt beroende av marknätet för att ta emot TV-

sändningar. Det marksända program- och tjänsteutbud som kommer dessa hushåll

till del kommer därmed att bli betydligt mindre än det utbud som erbjuds

satellit- och/eller kabelanslutna hushåll. Ca 88 % av alla svenska hushåll har

i dag tillgång till antingen kabel-TV eller egen satellitmottagare.

Marknätslösningen är - som nämnts - kostsam och betydligt dyrare för

hushållen än andra tillgängliga alternativ samtidigt som det ger mindre

service.

Vidare kan framhållas att förslaget om ett markbundet stolpnät inte tar vara

på det faktum att en ny mediemiljö håller på att växa fram. Den

informationsteknologiska utvecklingen kommer att innebära att gränserna mellan

nuvarande medier, radio, TV, datakommunikation, telefoni m.m. suddas ut.

Medierna kommer att integreras i en och samma distributionsform med

möjligheter till interaktivitet. Dessa nätverk kan användas till betydligt mer

än vanliga TV-sändningar, t.ex. informationssökning, elektronisk post,

utbildning och Internet. Sådana möjligheter ges inte med regeringens förslag,

eftersom marknätet ej har interaktiv kapacitet. En slutsats blir att de

distributionssystem som redan finns eller som är under snabb utbyggnad bör

utnyttjas i stället. Slutligen bör frekvensutrymmet i det befintliga analoga

marknätet utnyttjas fullt ut genom att en fjärde och femte marksänd kanal, M 4

och M 5, etableras snarast.

Sammantaget innebär det anförda att tungt vägande skäl talar mot en politisk

satsning på ett digitalt marknät. Riksdagen bör därför i enlighet med de

nämnda motionsyrkandena avslå propositionen.

Fråga om Sveriges Television skall få sända via satellit till svenska hushåll

Som framkommit i det föregående bör planerna på uppbyggnad av ett digitalt

politiskt beslutat marknät avvisas. I stället bör SVT - som föreslagits

motionsvägen - snarast få tillstånd att sända både digitalt och analogt via

satellit till svenska hushåll. Därigenom ges public service-verksamheten en

möjlighet att agera på villkor som gör att man inte kommer i efterhand i

förhållande till de kanaler som redan nu och under kommande år påbörjar

digitala sa-tellitsändningar. Annars finns risken att public service-

verksamheten genom bristande teknisk utveckling förlorar mark till andra delar

av programutbudet genom att publiken skaffar sig mottagarutrustning för

satellit- och kabelkanaler.

Must carry-skyldigheten

Radio- och TV-lagen bör snarast ses över i vad gäller den s.k. must carry-

skyldigheten, dvs. skyldigheten för kabelföretagen att vidaresända TV-

sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd till dem som bor i

fastigheter som är anslutna till ett kabelnät. Det framstår som orimligt att

kabelföretagen skulle vara skyldiga att vidaresända upp till 20 kanaler

kostnadsfritt. Vad som anförs i propositionen innebär att det kan finnas risk

för att Radio- och TV-verket i enlighet med vad som framgår i radio- och TV-

lagen kommer att ålägga kabelföretagen en sådan skyldighet. Det skulle

innebära att dagens programutbud i kabelnäten fick lyftas ut till förmån för

det utbud som väljs för regeringens försöksverksamhet. Med hänsyn härtill bör

regeringen, under förutsättning att propositionen inte avslås, snarast

återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av radio- och TV-lagen av

innehåll att kabelföretagen inte bör kunna åläggas att vidaresända andra

kanaler än dem som nu omfattas av must carry-skyldigheten, nämligen SVT1, SVT2

och TV 4.

Fråga om SVT skall få inrätta en betal-TV-kanal

Frågan om SVT skall få möjlighet att finansiera vissa sändningar med särskilda

avgifter och således inrätta en s.k. betal-TV-kanal behandlas i propositionen.

En rad skäl för och emot att en sådan kanal inrättas räknas upp. Vidare

redovisas att en särskild utredare skall studera frågan och komma med förslag

till regeringen inom kort.

Som framförs i en motion som väckts av företrädare för Moderata

samlingspartiet är det oacceptabelt att publiken skall behöva betala en andra

gång till andra kanaler för program som den redan betalat för genom

mottagaravgiften. SVT:s planer på att inrätta en betal-TV-kanal urholkar

företagets resurser, skapar orättvisa konkurrensvillkor och tvingar publiken

att betala dubbelt för program som den redan betalat för. Det är av största

vikt att public service-verksamheten som finansieras med TV-licensen

koncentrerar sina insatser och resurser till sina befintliga kanaler. Vad som

sålunda anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Charlotta L Bjälkebring (v) anser:

Fråga om vilka programföretag som skall få delta i sändningarna

Regeringens förslag att flera av varandra oberoende programföretag skall kunna

delta i sändningarna är oklart. Det framgår inte vilken typ av företag som

åsyftas och vilka spelregler som skall gälla. Det är därför lämpligt att - som

föreslås i en motion från Vänsterpartiet - i en inledande fas reservera de

digitala kanalerna för de företag som redan i dag sänder analogt i det

digitala marknätet, dvs. SVT, UR och TV 4. Vad som anförts bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Behovet av en mediepolitisk utredning med kulturpolitiskt perspektiv

Den utredning, (SOU 1996:25) Från massmedia till multimedia, som ligger till

grund för den nu aktuella propositionen om digitala TV-sändningar lämnade

många viktiga frågor obesvarade. Kommer t.ex. den nya sändningstekniken att

stärka eller försvaga public service-företagen? Kommer dörrarna att öppnas för

utländska s.k. mediemoguler så att de kan etablera sig på den svenska

marknaden? Vidare fördes inte några resonemang i utredningen om hur

situationen för barn och unga kan komma att förändras i det nya

medielandskapet. Mot den angivna bakgrunden är det angeläget att snarast

påbörja ett nytt utredningsarbete för att riksdag och regering skall få en

bättre grund för de mediepolitiska besluten. En utgångspunkt för en sådan

utredning är att tekniska, ekonomiska och kulturpolitiska perspektiv skall

prövas.

Den fortsatta utbyggnaden av sändningsverksamheten

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den kommitté med

parlamentariskt inslag som enligt propositionen skall följa de digitala TV-

sändningarna bör få ett vidgat uppdrag, innebärande att kommittén även skall

dra upp riktlinjer för nästa fas i utvecklingen. Vidare bör riksdagen besluta

att frågan om fortsatt utbyggnad av sändningsverksamheten skall prövas av

riksdagen våren 1999. I samband därmed bör även frågan om hur länge parallella

analoga och digitala TV-sändningar skall fortsätta kunna bedömas.

Fråga om Sveriges Television skall erhålla en statlig lånegaranti

Det är angeläget att den digitala satsningen inte tvingar fram oönskade

besparingar i SVT:s och SR:s programverksamhet. För att kvaliteten i

produktionen skall kunna upprätthållas bör staten ge SVT en lånegaranti för

finansiering via rundradiofonden. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag härtill.

Fråga om Utbildningsradion skall få starta TV-kanalen Arena

Motionsvägen har förslag framställts att UR skall få starta en särskild TV-

kanal, Arena, som skall direktsända från olika politiska arenor i Sverige. En

sådan kanal med okommenterade sändningar skulle på ett värdefullt sätt kunna

bidra till att allmänheten får ökade kunskaper om bl.a. demokratins

arbetsvillkor. Regeringen bör därför ompröva sitt tidigare ställningstagande

då det gäller möjligheten för UR att sända i en sådan kanal. Vad som här

anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3. Per Lager (mp) anser:

Fråga om parallella analoga och digitala TV-sändningar

Den digitala TV-sändningstekniken kommer att medföra nya kostnader för

konsumenterna, eftersom det inledningsvis kommer att krävas att TV-apparaterna

kompletteras med en avkodare som kan omvandla digitala signaler till analoga

som TV:n kan tolka. Bedömningarna av hur mycket en avkodare kommer att kosta

är högst osäkra. En stor del av den svenska TV-publiken kommer att under

överskådlig tid utnyttja analoga TV-apparater, även om digitala TV-apparater

skulle finnas att tillgå. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen

till känna att de analoga TV-sändningarna bör fortsätta till dess övervägande

delen av de svenska hushållen införskaffat nödvändig teknik.

Fråga om ytterligare medelstilldelning till Sveriges Radio

SR:s övergång till digital teknik har hittills skett inom ramen för företagets

medelstilldelning, samtidigt som stora besparingar har genomförts. Den finska

digitala ljudradiokanal som enligt SR skall kunna starta inom ett år innebär

ytterligare kostnader för företaget. Med hänsyn till det svåra ekonomiska läge

som SR befinner sig i är det angeläget att riksdagen beslutar att - som

föreslås i en motion väckt av företrädare för Miljöpartiet - regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag till ytterligare medelstilldelning till

SR så snart behållningen på rundradiokontot förbättrats.

Fråga om Utbildningsradion skall få starta en politikerkanal

Införandet av digital marksänd TV möjliggör ett stort utbud av TV-kanaler med

god teknisk kvalitet. UR har föreslagit regeringen att företaget skall få

starta en direktsänd kanal, benämnd Arena. Kanalen skall enligt planerna kunna

sända från olika politiska arenor. Regeringen har avvisat förslaget. Som

framhållits motionsvägen är det angeläget att några av de tillkommande

digitala kanalerna reserveras för okommenterade direktsändningar från

politiska arenor. Härigenom bör allmänheten kunna få ökad kunskap om och

inblick i det politiska vardagsarbetet samtidigt som förståelse bör kunna

skapas för demokratins arbetsvillkor. Mot den angivna bakgrunden bör

regeringen vidta åtgärder så att UR:s förslag kan förverkligas. Vad som

sålunda anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Per Lager (mp) anför:

Enligt min mening borde utskottet också ha tagit upp följande frågor.

Granskningsnämndens finansiering

Utbyggnaden av ett digitalt marknät innebär att allmänheten kommer att få

tillgång till en rad nya TV-kanaler. Därigenom kommer arbetsvolymen för

Granskningsnämnden för radio och TV att öka väsentligt. Granskningsnämnden

finansieras för närvarande dels över statsbudgeten, dels över rundradiokontot.

Jag anser att det nu är hög tid att aktualisera frågan om huruvida det är

lämpligt att nämnden även fortsättningsvis skall delfinansieras via TV-

avgiftsmedel över rundradiokontot.

Sammansättningen av utvärderingskommittén

Enligt vad som anförs i propositionen skall en kommitté med parlamentariskt

inslag få i uppgift att följa den digitala TV-sändningsverksamheten. Jag anser

att det hade varit lämpligt att utskottet hade föreslagit

konstitutionsutskottet att kommittén i sin helhet skall vara parlamentarisk.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motioner med anledning av proposition 1996/97:67 2

Motioner från allmänna motionstiden 1996 3

Motioner med anledning av proposition 1996/97:3 Kulturpolitik 3

Yttrande från kulturutskottet.........................3

Utskottet.............................................3

Propositionens huvudsakliga innehåll 3

Bakgrund 4

Digitala sändningar inleds på ett antal orter 5

Propositionen 5

Motionerna 7

Kulturutskottets yttrande 9

Konstitutionsutskottets bedömning 10

Närmare om sändningarna 13

Propositionen 13

Motionerna 14

Kulturutskottets yttrande 15

Konstitutionsutskottets bedömning 15

Planering och uppföljning av verksamheten 16

Propositionen 16

Utredning för förberedelse av digital marksänd TV 17

Motionerna 17

Kulturutskottets yttrande 18

Konstitutionsutskottets bedömning 19

Finansieringfrågor 20

Propositionen 20

Motionerna 21

Kulturutskottets yttrande 21

Konstitutionsutskottets bedömning 22

Övriga frågor i propositionen 22

Betal-TV i Sveriges Television 22

Bakgrund 22

Propositionen 22

Motionen 23

Kulturutskottets yttrande 23

Konstitutionsutskottets bedömning 23

Digitala ljudradiosändningar 23

Propositionen 23

Motionen 24

Kulturutskottets yttrande 24

Konstitutionsutskottets bedömning 24

Sveriges Utbildningsradio AB 24

Propositionen 24

Motionen 25

Kulturutskottets yttrande 25

Konstitutionsutskottets bedömning 25

Funktionshindrades tillgång till digitala TV-sändningar 25

Bakgrund 25

Motionen 26

Kulturutskottets yttrande 26

Konstitutionsutskottets bedömning 27

Hemställan 27

Reservationer........................................29

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) 29

2. Parallella analoga och digitala sändningar (mom. 4) 30

3. Aktörer som tillåts inleda digitala marksändningar (mom. 6) 30

4. Kulturpolitisk utredning (mom. 8) 31

5. Den vidare behandlingen av frågan om digital TV (mom. 9) 31

6. Miljökonsekvenser av TV-skrot (mom. 10) 32

7. Statlig lånegaranti (mom. 12) 32

8. Ytterligare medel till Sveriges Radio (mom. 13) 32

9. Betal-TV i Sveriges Television (mom. 15) 33

10. Utbildningsradions förslag om UR-Arena (mom. 17) 33

Särskilda yttranden..................................34

1. Synpunkter på propositionen vad avser finansieringsformen samt den

s.k. must carry-skyldigheten

34

2. Betal-TV i Sveriges Television 34

Bilaga Kulturutskottets yttrande.....................35