Bet. 1996/97:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU19

Vissa ändringar i radio- och TV-lagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

KU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1996/97:101 Vissa

ändringar i annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m. Vidare

behandlas två motioner som väckts med anledning av propositionen samt två

motioner från allmänna motionstiden 1996.

I propositionen föreslås att den särskilda begränsning av mängden annonser

som får sändas under bästa sändningstid tas bort och att högsta tillåtna

annonsmängd höjs från åtta till tio minuter under sändningstiden mellan

klockan 19.00 och 24.00. Vidare föreslår regeringen att en möjlighet införs

att i ett sändningstillstånd som meddelas av staten ställa villkor om

regionala sändningar och produktioner. Regeringen föreslår också att

bestämmelserna om återkallelse av tillstånd kompletteras på så sätt att

sanktionen kan bli tillämplig för det fall ett villkor om programföretags

ägarförhållanden åsidosatts på ett väsenligt sätt. Därutöver föreslår

regeringen att även den som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall

utse utgivare.

Utskottet tillstyrker med en i huvudsak redaktionell ändring regeringens

förslag. Samtliga motioner avstyrks. Sju reservationer har fogats till

betänkandet.

Propositionen

1996/97:101 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

2. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Lagförslagen framgår av bilaga 1.

Motionerna

1996/97:K710 av Charlotta L Bjälkebring och Johan Lönnroth (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk

beredning i enlighet med vad som anförts i motionen,

1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglerna för reklam i radio och TV,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt avtal för TV4,

1996/97:K27 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar anpassa regleringen av

annonsvolymen till vad EG:s TV-direktiv medger,

3. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att tillstånd inte skall

förenas med villkor som rör programutbudets innehåll.

1996/97:K28 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och

utvärdering av den regionala verksamheten.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att annonsreglerna i radio- och TV-lagen (1996:844) ändras

på så sätt att den särskilda begränsning av mängden av annonser som får sändas

under bästa sändningstid tas bort och att högsta tillåtna annonsmängd höjs

från åtta till tio minuter under sändningstiden mellan klockan 19.00 och

24.00. Vidare föreslår regeringen att det införs en möjlighet för staten att i

ett sändningstillstånd ställa villkor om regionala sändningar och regionala

produktioner. Därutöver föreslår regeringen att bestämmelserna om återkallelse

av tillstånd kompletteras på så sätt att denna sanktion kan bli tillämplig för

det fall ett villkor om programföretags ägarförhållanden åsidosätts på ett

väsentligt sätt. Regeringen föreslår även att den som meddelas ett tillfälligt

sändningstillstånd skall utse utgivare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Bakgrund

Radio- och TV-lagen (1996:844) trädde i kraft den 1 december 1996 och ersatte

då sju författningar om radio och TV. Genom den nya lagen har bestämmelserna

för ljudradio och TV förts samman i en lag som skall gälla för sändningar av

programföretag, oavsett vilken teknik som används för sändningarna.

Bestämmelserna om lokalradio finns dock kvar i lokalradiolagen (1993:120).

Fyra programföretag och en organisation har för närvarande tillstånd att

sända markbunden television eller rikstäckande ljudradio enligt radio- och TV-

lagen. Den 12 december 1996 beslutade regeringen att meddela public service-

företagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges

Utbildningsradio (UR) tillstånd att sända ljudradio- och TV-sändningar enlihgt

radio- och TV-lagen. Villkor och riktlinjer för vad som skall gälla för public

service-företagen under den kommande tillståndsperioden har fastställts av

riksdagen (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297). TV4

meddelades samma dag tillstånd att sända rikstäckande television. Den 12

december 1996 meddelade regeringen också Sverigefinska Riksförbundet tillstånd

att vidaresända finländska TV-program i Storstockholmsområdet.

Vid överläggningar mellan regeringen och TV4 om en förlängning av rätten att

sända rikstäckande television enades parterna om villkoren för sändningarna.

Det nya tillståndet gäller under tiden den 1 januari 1997 till den 31 december

2001.

I TV4:s nya sändningstillstånd skärps kraven på programföretaget på några

punkter, bl.a. angående kulturproduktioner och att program skall göras

tillgängliga för funktionshindrade.

När det gäller regionala produktioner innebär tillståndet att den regionala

förankringen skall behållas. Sättet att organisera verksamheten skall bidra

till att händelser och skeenden i olika delar av landet speglas i programmen.

Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall utgå från olika perspektiv, så

att händelser inte ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkter.

Produktionsföretag som är verksamma utanför Stockholms län skall medverka i

programproduktionen.

I TV4:s tidigare tillstånd fanns inga direkta krav på regionala sändningar.

TV4 åtog sig ensidigt att upprätta vissa regionala redaktioner, men åtagandet

fullföljdes inte. TV4 träffade i stället avtal med flera lokala TV-stationer

som sänder regionala program på fasta tider i TV4:s sändningar.

En av de stora skillnaderna mellan den gamla radiolagen och den nya radio-

och TV-lagen är att det i den sistnämnda finns en uttömmande uppräkning av

vilka villkor som får ställas på programföretag. I uppräkningen finns inget

villkor som motsvarar krav på regionala sändningar eller redaktioner.

Regeringen har därför i de nya tillståndsvillkoren för TV4 inte kunnat ställa

precisa krav på vare sig regionala sändningar eller redaktioner.

I en gemensam skrivelse till regeringen har de 15 lokala TV-bolagen

framställt önskemål om att lokal-TV:s reklamintäkter skall avgiftsbeläggas

separat för att bolagens överlevnad den vägen skall garanteras. En sådan

konstruktion skulle innebära att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område måste ändras. I proposition 1996/97:67 Digitala TV-

sändningar (s. 37 f.) anförde regeringen att det kan innebära lagtekniska

svårigheter att precisera vilka intäkter som skall särredovisas och omfattas

av den lägre koncessionsavgiften. Bland annat av det skälet ansåg regeringen

att reglerna om koncessionavgift inte borde ändras. Vidare anförde regeringen

att ett annat sätt att underlätta för de lokala TV-bolagen och som kan ge

bolagen ökade förutsättningar att utvecklas vidare är att överväga en

förändring av bestämmelserna om annonser. Regeringen angav att en

förutsättning för att den skulle föreslå riksdagen en sådan ändring var att

TV4 före februari månads utgång 1997 träffade avtal med lokala TV-företag om

att fortsätta med regionala sändningar i minst samma antal områden och i minst

samma omfattning som under 1996. Åtagandet skulle gälla hela den kommande

tillståndsperioden och innebära att lokal-TV ges goda utvecklingsmöjligheter,

bl.a. i fråga om ekonomiska förutsättningar och sändningstider.

I ett brev till Kulturdepartementet den 27 februari 1997 meddelade TV4 och

den förhandlingsgrupp som företrädde de 15 lokala TV-bolagen att man hade

enats om ett avtalsförslag som skall ligga till grund för fortsatta lokala

sändningar i TV4. Avtal har därefter ingåtts mellan TV4 och respektive lokal-

TV-bolag.

Villkor för sändningar

Motionerna

I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att propositionen

avslås (yrkande 1). Motionärerna kan inte acceptera att sändningstillstånd som

meddelas av regeringen skall kunna förenas med yttrandefrihetsbegränsande

villkor.

I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) från allmänna

motionstiden 1996 anförs att någon reglering av fristående programföretags

uppdrag och verksamhet inte bör förekomma. Detta bör enligt motionärerna

prägla statens förhållningssätt inför förnyelserna av koncessioner inom TV-

och radioområdet. De krav som i nu gällande avtal ställs på TV4 bör ej ställas

i ett nytt avtal. Motionärerna anför att staten samtidigt bör öppna för

ytterligare konkurrens i det markbundna nätet. Vad som nu anförts om nytt

avtal för TV4 bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får rätten

att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

I 3 kap. 4 § YGL sägs att den som sänder radioprogram avgör självständigt vad

som skall förekomma i programmen.

I 3 kap. 1-4 §§ radio- och TV-lagen lämnas en uppräkning av de villkor som ett

sändningstillstånd kan förenas med.

I förarbetena till radio och TV-lagen konstaterade regeringen (prop.

1995/96:160 s. 83 f.) att i ordet villkor i 3 kap. 2 § första stycket YGL

ansågs det dåvarande systemet med avtal mellan regeringen och programföretaget

vara inbegripet (prop. 1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370).

Vidare anförde regeringen att enligt dess uppfattning fick den gällande

ordningen med avtal mellan staten och programföretagen således uttryckligen

anses godtagen i YGL. Ofrånkomligen var det dock ändå så att konstruktionen

med ?avtal? rimmade dåligt med de gällande konstitutionella reglerna. Det var

därför enligt regeringen lämpligt att den nya lagen återspeglade den rådande

ordningen och således, om krav på de enskilda företagen skall få ställas,

uttryckligen angav att det rörde sig om villkor för sändningsrätten.

Regeringen ansåg därför att konstruktionen med avtal mellan regeringen och

programföretagen inte skulle finnas kvar.

Regeringen anförde vidare att en från principiella utgångspunkter nära till

hands liggande lösning vore att samtliga förutsättningar för sändningsrätten

skall framgå direkt genom bestämmelser i lag. Regeringen konstaterade att en

stor mängd krav, som inte gäller för all sändningsverksamhet, dock bör kunna

ställas på verksamhet som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. En lag

som innehåller samtliga de krav som då framgick av avtal skulle dock bli

mycket vidlyftig och förmodligen snart även inaktuell om det över huvud taget

var lagtekniskt möjligt att konstruera. En stor fördel med att behålla den

dåvarande ordningen var enligt regeringen att lagen därigenom lättare kan

anpassas till den framtida tekniska och massmediepolitiska utvecklingen. Denna

utveckling kunde framöver väl komma att innebära att staten helt eller delvis

kommer att avstå från att ställa vissa villkor på sändningsverksamheten.

Vidare anförde regeringen att den ansåg att den smidigaste lösningen var att

regeringen även i fortsättningen fick förena sändningstillstånd med villkor.

Endast skyldigheter som gäller för alla sändningar av en viss art borde

regleras genom direkta bestämmelser i lagen. Rättssäkerhetsskäl talade enligt

regeringen också för att bestämmelser som har med själva sändningstillståndet

samt tillståndets innebörd och bestånd att göra skall framgå direkt av lag.

Även bestämmelser om straff måste enligt regeringen framgå direkt av lag. I

övrigt borde tillstånden kunna förenas med villkor. Dessa måste dock ha stöd i

lag eftersom det är fråga om yttrandefrihetsbegränsningar.

Regeringen påpekade därutöver att en viss restriktivitet bör iakttas vid

utformningen av specificerade villkor mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4

§ YGL om det redaktionella oberoendet. Specificerade bestämmelser har

emellertid, i jämförelse med bestämmelser av generell målsättningskaraktär,

sina fördelar eftersom programföretaget får en bättre uppfattning om vad det

har att rätta sig efter och de övervakande myndigheternas kontroll av att

villkoret följs underlättas. Enligt regeringens uppfattning borde regeringen

även i framtiden kunna ställa sådana typer av specificerade villkor som fanns

främst i avtalet med TV4.

I samband med behandlingen av proposition 1995/96:160 om en ny radio- och TV-

lag behandlade konstitutionsutskottet också en motion i vilken det begärdes

ett tillkännagivande om att tillstånd inte bör få förenas med villkor som rör

programutbudets innehåll. Motionärerna kritiserade bland annat att regeringen

skulle kunna förena ett tillstånd med villkor som innebär att sändningsrätten

skall utövas opartiskt och sakligt.

Utskottet konstaterade att det i den föreslagna lagen inte direkt anges

samtliga förutsättningar för sändningsrätten. I stället anges uttömmande vilka

villkor som regeringen skall kunna knyta till ett sändningstillstånd. En stor

fördel med denna ordning är att tillämpningen lättare kan anpassas till den

framtida tekniska massmediepolitiska utvecklingen. Utskottet konstaterade

vidare att enligt regeringen kunde denna utveckling framöver väl komma att

innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa vissa villkor.

Vidare anförde utskottet att som framhållits i propositionen borde mot

bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella oberoendet en

viss restriktvitet iakttas vid utformningen av villkor. I jämförelse med

bestämmelser av generell målsättningskaraktär har emellertid specificerade

bestämmelser sina fördelar. Programföretaget får en bättre uppfattning om vad

det har att rätta sig efter, och de övervakande myndigheternas kontroll av att

villkoret följs underlättas.

Med dessa erinringar ansåg utskottet att de villkor som regeringen skall

kunna knyta till ett sändningstillstånd även fortsättningsvis bör kunna avse

programutbudets innehåll enligt propositionen. Beträffande det av motionärerna

särskilt kritiserade villkoret - krav på opartiskhet och saklighet - ville

utskottet peka på vad regeringen framhållit, nämligen att den tekniska och

mediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten helt eller

delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten som

lagstiftningen medger. Med det anförda avstyrkte utskottet motionen.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:296).

Utskottets bedömning

Som framgår av redogörelsen ovan är den nu gällande ordningen med en i radio-

och TV-lagen uttömmande uppräkning av de villkor som kan knytas till

sändningstillstånd i överensstämmelse med vad som stadgas i 3 kap. 2 § YGL.

Det kan vidare konstateras att situationen alltjämt är sådan att framför allt

knappheten på sändningsfrekvenser innebär begränsningar i fråga om

sändningsmöjligheterna. För närvarande är endast en markbaserad TV-kanal

inrättad för sändningar av fristående programföretag. Tillstånd att sända i

denna kanal innehas av TV4. I likhet med tidigare anser utskottet därför att

regeringen även fortsättningsvis skall kunna förena ett sändningstillstånd med

villkor som avser programutbudets innehåll. Utskottet vill dock ånyo framhålla

att den tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära

att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på

sändningsverksamheten som lagstiftningen nu medger. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K27 yrkande 1 och 1996/97:K713 yrkande

4.

Vissa ändringar i annonsbestämmelserna

Propositionen

Regeringen föreslår att den särskilda begränsningen av mängden annonser som

får sändas under bästa sändningstid utgår och att annonsinslagens längd under

en timme tillåts öka till tio minuter under sändningstiden mellan klockan

19.00 och 24.00.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att det är värdefullt att det enda

reklamfinansierade programföretag i Sverige som sänder rikstäckande television

i marknätet speglar landet som helhet och att programverksamheten inte

domineras av ett Stockholmsperspektiv. En organisation för regional produktion

av program kan dock vara kostsam för ett programföretag. Enligt regeringen kan

en förändring av annonsbestämmelserna ge programföretaget sådana ökade

inkomstmöjligheter att större krav kan ställas på lokala eller regionala

sändningar. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är rimligt att föreslå

en ändring av reklambestämmelserna för att uppnå syftet att regionala

sändningar och produktioner skall finnas kvar.

Regeringen finner ingen anledning att överväga en förändring när det

gäller den totala mängden annonser programbolagen får sända. Däremot anser

regeringen att regeln om att annonsmängden får uppgå till högst 10 % av

sändningstiden under bästa sändningstid bör tas bort. Dessutom bör det

tillåtas att den sammanlagda tiden för annonsinslag under sändningstiden

19.00-24.00 höjs till tio minuter per timme.

Regeringen framhåller att de nu föreslagna förändringarna av annonsreglerna

inte påverkar tillåtligheten av den totala mängden annonser. Denna mängd får

fortfarande vara högst 10 % av den dagliga sändningstiden. Däremot ger

förändringarna programbolagen en större valfrihet att bestämma när annonserna

skall sändas.

Motionerna

I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs, i den händelse

propositionen inte avslås, att riksdagen beslutar anpassa regleringen av

annonsvolymen till vad EG:s TV-direktiv medger (yrkande 2). Motionärerna

framhåller att frågan om vilken annonsmängd som bör tillåtas har central

betydelse för lokal-TV-bolagens inkomstmöjligheter och därmed också för

bolagens möjligheter att tillgodose TV-publikens intresse av bra och sevärda

program.

I motion 1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) från allmänna

motionstiden 1996 anförs att de krav som i dag reglerar sändningen av reklam

innebär ett intrång i programföretagens verksamhet. Några regler för den

tidsmässiga omfattningen av reklamen behövs enligt motionärerna därför inte

och bör avskaffas i framtida avtal. Reklamen i radio och TV bör lyda under

samma regler som all annan reklam i samhället. Vidare anför motionärerna att

politisk reklam bör vara tillåten i reklamfinansierade kanaler. Vad som nu

anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

Gällande ordning

EG:s TV-direktiv

Enligt artikel 18 i EG:s TV-direktiv får inte reklamtiden i en TV-sändning

överstiga 15 % av den dagliga sändningstiden (rådets direktiv 89/552/EEG av

den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television, EGT nr, 298, 17.1.89, s. 3 f.).

Reklaminslagens längd inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga

20 %. Direktivet hindrar inte en medlemsstat från att uppställa strängare

villkor i fråga om reklam.

Svenska bestämmelser

I 1 kap. 12 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) anges att vad som

sägs i 1 kap. 8 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen om att föreskrifter i lag

får meddelas i fråga om upphovsmäns rättigheter, annonser om alkohol eller

tobak, kreditupplysningsverksamhet och tillvägagångssätt för anskaffande av

uppgifter utan hinder av grundlagen skall gälla också i fråga om radioprogram,

filmer och ljudupptagningar.

Vidare sägs i 1 kap. 12 § andra stycket YGL att bestämmelserna i denna

grundlag inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt

mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering

och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som

bedriver programverksamheten.

I 6 kap. radio- och TV-lagen finns regler om sändningarnas innehåll m.m. Bland

annat sägs i 5 § att det i sändningar för vilka opartiskhet gäller inte får

förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till

att vinna stöd för politiska åsikter eller åsikter i intressefrågor på

arbetsmarknaden. Av samma bestämmelse framgår att sådana meddelanden är att

anse som annonser.

Bestämmelser om reklam och annan annonsering finns i 7 kap. Bland annat sägs i

5 § att annonser får sändas högst 8 minuter under en timme mellan hela

klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas

till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela

klockslag får annonser sändas under högst tio procent av tiden.

Vidare får annonser i en TV-sändning sändas under högst tio procent av

sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden melan

klockan 18.00 och 24.00.

Reklamsändningar i svensk tillståndspliktig television tilläts först i samband

med att en ny marksänd reklamfinansierad TV-kanal skapades. I förarbetena till

de nya bestämmelserna i radiolagen anförde departementschefen vad gällde

frågan om åsiktsannonser bl.a. att om det skulle vara tillåtet med sådana

annonser skulle de mest resursstarka grupperna och organisationerna få

möjlighet att oemotsagda använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda

(prop. 1990/91:149 s. 99). Någon motsvarande möjlighet för ekonomiskt svagare

grupper skulle inte föreligga. TV-mediet skulle i ökad grad komma under

kontroll av de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska

resurserna. Detta skulle enligt departementschefen minska möjligheterna till

en allsidig debatt och därmed vara till nackdel för demokratin och

yttrandefriheten i samhället som helhet.

Vid bedömningen av vilken reklammängd som enligt radiolagen skulle tillåtas

gjorde departementschefen en avvägning mellan publikens intresse av att se

programmet så ostört som möjligt och programföretagens intresse av

annonsinkomster (prop. s. 99). Departementschefen konstaterade att också

publiken kan ha ett intresse av en stor högsta annonsvolym, eftersom ökade

annonsinkomster ger programföretaget möjlighet att sända påkostade program.

Även annonstidens fördelning under dygnet och hur annonser får sättas in i

sändningarna hade enligt departementschefen betydelse för

inkomstmöjligheterna.

Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.

1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370).

Radiolagens bestämmelser om såväl åsiktsannonser som annonsvolym och

annonsers placering överfördes i stort sett oförändrade till radio- och TV-

lagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av proposition 1995/96:160 om en ny radio- och TV-lag

behandlade konstitutionsutskottet även motioner som syftade till att förbudet

mot åsiktsannonsering skulle upphävas. Utskottet anförde att det alltjämt

ansåg att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma

fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att

oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare

kommer till tals. Likaså ansåg utskottet att en ordning som innebär att endast

de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för

opinionsbildning och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt

och att detta är till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället.

Motionerna avstyrktes därför (bet. 1995/96:KU29).

Utskottet behandlade också motioner som syftade till att annonsvolymen borde

anpassas till vad EG:s TV-direktiv medger samt till att någon annan

begränsning av reklamen än vad som finns i andra medier inte borde få

förekomma. Härvid erinrade utskottet om att de svenska reglerna om reklam i

radio och TV är resultatet av avvägningar mellan skilda intressen. Utskottet

var inte berett att förorda att EG-direktivets regler skulle gälla i Sverige

utan sådana inskränkningar som finns i den svenska lagstiftningen och som

direktivet medger. Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet motionerna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1995/96:296).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att de nu föreslagna ändringarna av annonsbestämmelserna

i radio- och TV-lagen syftar till att underlätta verksamheten för de lokala

TV-bolagen och ge dem ökade förutsättningar att utvecklas vidare. Ändringarna

innebär en viss lindring av de i lagen uppställda villkoren för att sända

annonser. Enligt utskottets mening utgör de förslagna reglerna dock alltjämt

en tillfredsställande avvägning mellan publikens intresse av att se programmen

så ostört som möjligt och programföretagets intresse av annonsinkomster. Mot

denna bakgrund och i likhet med vad utskottet tidigare uttalat är utskottet

inte berett att förorda att EG:s TV-direktivs regler skall gälla i Sverige

utan de inskränkningar i den svenska lagstiftningen som direktivet medger.

Utskotter tillstyrker således regeringens förslag i denna del och avstyrker

motionerna 1996/97:K27 yrkande 2 samt 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis).

Vad gäller yrkandet i sistnämnda motion att politisk reklam bör vara

tillåten i reklamfinansierade kanaler vidhåller utskottet sitt tidigare

ställningstagande i denna fråga. Motionen avstyrks därför (yrkande 3, delvis).

Regionala sändningar och produktioner

Propositionen

Regeringen föreslår att ett sändningstillstånd som har meddelats av regeringen

skall kunna förenas med skyldigheten att regionalt sända och producera

program.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i radio- och TV-lagen

inte finns något villkor som kan tillämpas för att ställa krav på regionala

sändningar eller redaktioner. Som en del av villkoret att sända ett mångsidigt

programutbud (3 kap. 2 § p. 13) kan dock ställas krav på att händelser och

skeenden i olika delar av landet skall speglas i programmen. Under det

villkoret ryms dock inte sådana rent organisatoriska frågor som redaktionernas

antal eller geografiska placering (prop. 1995/96:160 s. 165). Någon möjlighet

för regeringen att med stöd i lagen ställa precisa krav i sändningstillståndet

på ett programföretag om regionala sändningar eller redaktioner finns enligt

regeringen därför inte.

Det nu aktuella åtagandet av TV4 angående regionala sändningar kan enligt

regeringen inordnas i det regelsystem som finns. Regeringen anför att

grundtanken i radio- och TV-lagens uppbyggnad är att alla krav för att få

sända tillståndspliktig ljudradio eller television skall framgå av lagen,

antingen i form av uttryckliga bestämmelser eller genom precisering av vilka

villkor som får ställas. Det vore därför mest förenligt med radio- och TV-

lagstiftningen om ett åtagande av det slag regeringen önskar av TV4

formaliseras i ett sändningstillstånd. Villkorslistan i lagen måste i så fall

kompletteras. Enligt regeringen är ett annat skäl för att införa ett sådant

villkor att det finns anledning att räkna med att regeringen i en framtid med

tillgång till flera digitala marksända kanaler kan behöva ställa krav på att

en del av programverksamheten skall vara regionalt inriktad.

Regeringen anför att grundtanken är att programmen skall spegla händelser i

regionen på det sätt som nu sker både i SVT:s program och i TV4:s

regionalfönster. Det mest naturliga är att regionala program produceras i

samma region och behandlar frågor som är viktiga för regionen. Krav skall

enligt regeringen kunna ställas på att de program som sänds ut regionalt är

producerade i regionen. Tillståndsvillkoret kan dock ges en sådan utformning

att även andra program i viss omfattning kan förekomma i de regionala

sändningarna.

Motionerna

I motion 1996/97:K27 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs, vid avslag på

yrkande 1, att riksdagen beslutar att tillstånd inte skall förenas med villkor

som rör programutbudets innehåll (yrkande 3). Enligt motionärerna finns det

ingen godtagbar anledning för regeringen att lägga sig i hur viss

programverksamhet skall utövas. Föreskrivna riktlinjer om programutbudets

innehåll är inget annat än ett uttryck för regeringens önskan om makt över

medierna.

I motion 1996/97:K28 av Kenneth Kvist m.fl. (v) påpekas att regeringen inte

har lyft fram frågan om uppföljning och utvärdering av de villkor som ställs

om regionala sändningar och regionala produktioner. Motionärerna föreslår att

regeringen särskilt följer upp och utvärderar hur de regionala villkoren

uppfyllts. En sådan redovisning bör bestå av en klarläggning av hur företagens

verksamhetsresultat förhåller sig till de villkor som ställts. Syftet med

uppföljningen är enligt motionärerna att skärpa programföretagets fokus på hur

uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna underlag inför förnyade

koncessionsvillkor. Motionärerna påpekar att statens verksamhetsuppföljning

dock inte får leda till intrång i den redaktionella integriteten. Vad som

anförts i motionen bör ges regeringen till känna.

Uppföljning och utvärdering

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar Granskningsnämnden för radio-

och TV genom granskning i efterhand om sända program står i överensstämmelse

med denna lag och de villkor som kan gälla för sändningarna.

Granskning av om sända program innehåller våldsskildringar eller

pornografiska bilder ankommer dock på Justitiekanslern (9 kap. 1 §), och

bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas av

Konsumentombudsmannen. Vidare skall sändningar som sker med stöd av tillstånd

till vidaresändning inte granskas av Granskningsnämnden.

I regeringens den 12 december 1996 meddelade tillstånd för TV4 att sända

television anges att TV4 på begäran av Granskningsnämnden skall lämna

uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer

överens med de villkor som har meddelats bolaget.

Vidare anges i sändningstillståndet att TV4 därutöver årligen skall till

Granskningsnämnden redovisa hur bolaget har fullgjort de skyldigheter som har

föreskrivits i detta tillstånd. Bolaget skall i sin redovisning ta fram

uppföljningsbara resultatmått baserade på tillståndsvillkoren. I detta arbete

skall även fastställas vilka programkategorier som verksamheten skall indelas

i. För att underlätta uppföljning och utvärdering skall programstatistiken

utformas så att jämförelser blir möjliga under tillståndsperioden.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag innebär att villkorslistan i radio- och TV-lagen

kompletteras med att villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet att

regionalt sända och producera program. Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är mest förenligt med radio- och TV-lagstiftningen att det åtagande

som regeringen nu önskar av TV4 formaliseras i ett sändningstillstånd.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motion

1996/97:K27 yrkande 3.

När det gäller vad som anförs i motion 1996/97:K28 om uppföljning och

utvärdering av det nu föreslagna villkoret för sändningstillstånd konstaterar

utskottet att det enligt gällande ordning ankommer på Granskningsnämnden för

radio och TV att övervaka att TV4:s sändningar står i överensstämmelse med

radio- och TV-lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna. I gällande

avtal med TV4 har vidare uppställts särskilda krav för att underlätta denna

övervakning. Enligt utskottets mening saknas det därför anledning att

regeringen i särskild ordning skall följa upp och utvärdera det nu aktuella

villkoret. Motionen avstyrks därför.

Övriga frågor

Återkallelse av sändningstillstånd och andra åtgärder för att motverka

ägarkoncentration inom massmedieområdet

Gällande ordning

I 3 kap. 1-3 §§ och 4 § andra stycket radio- och TV-lagen lämnas en uppräkning

av de villkor som ett sändningstillstånd kan förenas med.

Enligt 3 kap. 4 § andra stycket får villkor för sändningstillstånd innebära

att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet

inte får förändras mer än i begränsad omfattning.

I 11 kap. 1 § sägs att ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program

skall återkallas på begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också

återkallas enligt vad som sägs i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon

av dessa paragrafer får meddelas endast om det i betraktande av skälen för

åtgärden inte framstår som alltför ingripande.

Enligt 11 kap. 2 § får ett tillstånd som meddelats av regeringen återkallas om

tillståndshavaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med

tillståndet med stöd av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-5 §§

eller 7 kap. 1-10§§.

I 12 kap. 1 § anges att ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av

överträdelse av villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 §

9 - 12 och om överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern

tas upp av allmän domstol.

I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-

verket.

Vidare sägs i 12 kap. 2 § första stycket att om tillståndet har meddelats av

regeringen, får en fråga om återkallelse tas upp först efter anmälan av

regeringen. Detta gäller dock inte om tillståndshavaren själv begärt att

tillståndet skall återkallas.

I proposition 1990/91:149, som föregick beslutet att inrätta den tredje

markkanalen, anförde regeringen att det bör eftersträvas att det

programföretag som skall bedriva TV-sändningar i en tredje kanal har en bred

krets av ägare (s. 167). Det är enligt regeringen en fördel om ägarna kan

hämtas från olika sektorer av det svenska samhället. Därutöver bör

eftersträvas att sammansättningen blir sådan att maktkoncentrationen inom de

svenska massmedierna inte förstärks. Vidare anförde regeringen att för att en

förändrad ägarsammansättning inte skall allvarligt rubba de förutsättningar

som gällde vid avtalets ingående bör staten kunna säga upp avtalet om det

under avtalstiden sker mer betydelsefulla förändringar i företagets ägarkrets.

Riksdagen delade regeringens bedömning (bet. 1990/91:KU39, rskr.

1990/91:370).

I förarbetena till den nya radio- och TV-lagen anförde regeringen att villkor

i sändningstillstånd om att ägarförhållandena och inflytandet i det företag

som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i begränsad omfattning

otvivelaktigt innebär en yttrandefrihetsinskränkning (prop. 1995/96:160 s.

166). Statsmakterna har emellertid ansett att villkor om vem som äger ett

företag med tillstånd bör få uppställas (se t.ex. prop. 1990/91:149). Eftersom

aktier kan säljas fritt vore det enligt regeringen helt meningslöst att

uppställa villkor om ägande, om villkoret inte också gällde under

tillståndstiden. Genom denna bestämmelse gavs stöd åt sådana villkor om ägande

som återfanns i avtalet med TV 4 AB.

Regeringen anförde vidare att i likhet med dåvarande ordning bör väsentliga

brott mot bestämmelserna i lagen eller mot tillståndsvillkoren kunna resultera

i en återkallelse av regeringens sändningstillstånd (prop. s. 146). Att

avvikelsen skall vara väsentlig tar sikte på såväl dess omfattning som

betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. Enligt regeringens uppfattning

borde stor försiktighet gälla vid återkallelse av tillstånd som meddelats av

regeringen. Regeringen föreslog därför att återkallelse endast skall få ske

under förutsättning att detta inte framstår som en alltför ingripande åtgärd.

Ett ytterligare villkor för återkallelse borde även i fortsättningen vara att

tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen.

Riksdagen gjorde ingen annan bedömning i nu anförda delar (bet.

1995/96:KU29, rskr. 1995/96:296).

Propositionen

Regeringen föreslår att sändningstillstånd skall kunna återkallas om ett

tillståndsvillkor om programföretags ägarförhållanden har åsidosatts på ett

väsentligt sätt.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att utgångspunkten vid arbetet med

den nya radio- och TV-lagen har varit att sändningstillstånd meddelade av

regeringen kan återkallas om inte tillståndshavaren följer bestämmelserna i

lagen eller villkoren i sändningstillståndet. Av rent förbiseende har

hänvisningen till villkoret om förändrade ägarförhållanden i 3 kap. 4 § fallit

bort.

Regeringen anger att flera av remissinstanserna i sina svar över den

departementspromemoria som ligger till grund för den nu aktuella propositionen

har påpekat problemet med att det programföretag som innehar

sändningstillståndet och är skyldigt att följa ett villkor om ägarförändringar

i många fall inte kan påverka aktieägarnas agerande och sina egna

ägandeförhållanden. Mångfaldsrådet har anmärkt att om bolaget genom

bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt skulle förbjuda överlåtelser

av aktier, är ett sådant förbehåll ogiltigt enligt aktiebolagslagen

(1975:1385). Slutsatsen är, enligt Mångfaldsrådet, att en tillståndshavare

inte kan bryta mot ett sådant villkor; endast aktieägarna kan agera på ett

sådant sätt att villkoret inte längre är uppfyllt.

Regeringen anser att Mångfaldsrådets anmärkning är korrekt. Bestämmelsen

bör enligt regeringen formuleras så att den omfattar ett åsidosättande av

villkoret när det är tillståndshavarens ägare som har orsakat att villkoret

inte längre är uppfyllt. Regeringen delar rådets bedömning att det inte finns

något hinder mot en sådan reglering bara därför att det rör sig om ett

förhållande som ligger utom tillståndshavarens kontroll. Om ett programföretag

har fått ett sändningstillstånd och godtagit villkoren för tillståndet, har

även företagets ägare ett ansvar för att villkoren är uppfyllda under hela

tillståndsperioden.

Regeringen erinrar vidare om att Mångfaldsrådet har föreslagit att

bestämmelsen skall utformas så att den ger regeringen en möjlighet att

godkänna en ägarförändring. Enligt rådets mening föreligger en sådan möjlighet

redan i dag, trots att det inte har kommit till uttryck i lagen.

Regeringen anför att återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av

villkor om ägarförhållanden rimligtvis bör falla under Radio- och TV-verkets

prövning. Frågan om återkallelse tas dock först upp efter anmälan av

regeringen. Enligt regeringen innebär detta att den i vart fall i efterhand

måste ta ställning till en ägarförändring innan en återkallelse kan ske på den

grunden.

Vidare konstaterar regeringen att Mångfaldsrådet har till uppgift att

överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig

ägar- och maktkoncentration inom massmedierna (dir. 1995:13). Rådet har för

avsikt att senast under år 1998 till regeringen överlämna ett betänkande som

innehåller förslag till åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av

ägandet i massmedierna. Regeringen anser att det därför inte är motiverat att

i förevarande lagstiftningsärende föreslå mer omfattande ändringar av

bestämmelserna på området. Någon uttrycklig möjlighet för regeringen att pröva

en ägarförändring av ett programföretag som innehar sändningstillstånd bör för

närvarande inte införas.

Motionen

I motion 1996/97:K710 av Charlotta L Bjälkebring och Johan Lönnroth (v) från

allmänna motionstiden 1996 anförs att koncentration av ägande och makt i

medierna till några familjer och andra maktgrupper ökar. Denna

maktkoncentration försämrar de reella möjligheterna att fritt framföra åsikter

för breda folkgrupper och innebär att alltfler opinioner och åsiktsströmningar

blir ohörda och osynliga. Mångfalden minskas och i kombination med att

reklamfinansieringen blir en allt vanligare intäktskälla likformas innehållet

än mer. Motionärerna konstaterar att det för några år sedan fördes en livlig

debatt om maktkoncentrationen inom media. Ett råd för mångfald inom medierna

tillsattes. I dag kan det enligt motionärerna konstateras att inte mycket

händer. Motionärernas bestämda uppfattning är att ägar- och

maktkoncentrationen måste motverkas genom ny lagstiftning. Enligt motionärerna

bör rådet för mångfald ersättas med en parlamentarisk beredning där samtliga

partier i riksdagen ingår. Beredningens uppdrag skall vara att komma med

förslag på lagändringar som minskar ägar- och maktkoncentrationen på

medieområdet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en sådan

beredning tillsätts.

Rådet för mångfald inom massmedierna

Regeringen beslutade den 2 februari 1995 att tillkalla ett råd för mångfald

inom massmedierna. Enligt direktiven (dir. 1995:13) tillkallades rådet för att

skydda yttrandefriheten. Rådets uppdrag är sammanfattningsvis att överväga och

föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och

maktkoncentration inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av

förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av

lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration

av ägandet i massmedierna.

I direktiven anges vidare att rådets arbete skall redovisas så att

ställning till dess fortsatta verksamhet kan tas senast i samband med 1998 års

budgetproposition. Rådet skall lägga fram förslag till åtgärder när rådet

anser det befogat. Vidare skall rådet återkommande redovisa sitt arbete genom

rapportering till regeringen om medieägande och mångfald inom medierna.

Regeringen avser att vid behov begära in underlag eller förslag rörande olika

delar av rådets ansvarsområde.

Mångfaldsrådet har hitintills i en särskild skriftserie utkommit med ett

tiotal rapporter. Utskottet har vidare inhämtat att rådet räknar med att under

maj månad 1997 lämna ett delbetänkande, som kommer att behandla

lagstiftningsfrågor.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker med en i huvudsak redaktionell ändring regeringens

förslag om att sändningstillstånd skall kunna återkallas om ett villkor om

programföretags ägarförhållanden har åsidosatts på ett väsentligt sätt.

Utskottets förslag till ändring av 11 kap. 2 § radio- och TV-lagen framgår av

bilaga 2.

I motion 1996/97:K710 anförs att ägar- och maktkoncentrationen inom

massmedierna måste motverkas genom ny lagstiftning. Motionärerna anser att

rådet för mångfald inom massmedierna bör ersättas med en parlamentarisk

beredning. Enligt utskottets mening kan vad som efterfrågas i motionen

tillgodoses genom det arbete som nu bedrivs i rådet. Motionen bör därför

avslås.

Utgivare för tillfälliga sändningstillstånd

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna om utgivare kompletteras på så sätt att

även den som meddelas ett tillfälligt sändningstillstånd skall utse utgivare.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det genom radio- och TV-

lagen infördes en möjlighet att meddela tillfälliga sändningstillstånd. Några

följdbestämmelser om skyldighet att utse utgivare för dessa sändningar

infördes dock inte i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

(föreskriftslagen). Enligt 4 kap. 1 § YGL skall bl.a. ljudradio- och TV-

program ha en utgivare. Regeringen föreslår därför att en sådan skyldighet

införs i föreskriftslagen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande villkor för sändningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K27 yrkande 1 och 1996/97:K713

yrkande 4,

res. 1 (m)

2. beträffande vissa ändringar i annonsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K27 yrkande 2 och

1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) antar regeringens förslag till lag om

ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 7 kap. 5 §,

res. 2 (m) - villk. res. 1

3. beträffande åsiktsannonser

att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis),

res. 3 (m, fp)

4. beträffande regionala sändningar och produktioner

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K27 yrkande 3 antar

regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

såvitt avser 3 kap. 2 §,

res. 4 (m) - villk. res. 1

5. beträffande uppföljning av villkor om regionala sändningar och

produktioner

att riksdagen avslår motion 1996/97:K28,

res. 5 (v)

6. beträffande regeringens förslag i övrigt

att riksdagen antar

dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden,

dels regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen

(1996:844) i vad förslaget inte berörts ovan under momenten 2 och 4, dock

med den ändringen att 11 kap. 2 § erhåller i bilaga 2 som utskottets

förslag betecknade lydelse,

7. beträffande maktkoncentrationen i medierna

att riksdagen avslår motion 1996/97:K710.

res. 6 (v)

res. 7 (m, fp) - motiv.

Stockholm den 22 april 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro Hietala Nordlund (s),

Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik

Aurelius (m).

Reservationer

1. Villkor för sändningar (mom. 1)

Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen bland annat att ett

ytterligare villkor skall införas i radio- och TV-lagen i syfte att än mer

styra ett fristående programföretags programutbud. Enligt utskottets mening

kan det inte accepteras att ett sändningstillstånd som meddelats av regeringen

kan förenas med yttrandefrihetsbegränsande villkor. Utskottet anser därför med

bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 1 och med anledning av motion

1996/97:K713 yrkande 4 att propositionen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande villkor för sändningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 1 avslår

propositionen och med anledning av motion 1996/97:K713 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Vissa ändringar i annonsbestämmelserna (mom. 2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?yrkande 3 (delvis)? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla den mycket stora betydelse frågan om tillåten

annonsmängd har för de lokala TV-bolagens inkomstmöjligheter och därmed också

för bolagens möjligheter att tillgodose TV-publikens intresse av sevärda

program. Enligt utskottets mening bör tillåten annonsvolym därför anpassas

till de mer generösa bestämmelserna i EG:s TV-direktiv. Upp till 15 procent av

sändningstiden per dygn skulle därmed kunna tas i anspråk för

annonssändningar. Vidare skulle varje entimmesperiod kunna innehålla

reklaminslag motsvarande 20 procent av tiden. Utskottet vill vidare framhålla

att det inte är en uppgift för regeringen att bestämma när under dygnet som

annonssändningar skall äga rum. Vid en anpassning till TV-direktivets regler

ges TV-bolagen möjlighet att själva bedöma när sändningarna skall förläggas.

Med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 2 och med anledning av motion

1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) bör riksdagen därför besluta att annonsvolymen

skall regleras i enlighet med vad EG:s TV-direktiv medger.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande vissa ändringar i annonsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 2 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt avser 7 kap. 5 §

och i stället antar följande

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

7 kap.

5 §

-------------------------------------------------------

| Annonser får sändas | Annonser får sändas|

|högst åtta minuter under |under högst 20 procent av|

|en timme mellan hela |en timme mellan hela|

|klockslag. I TV-sändning |klockslag. Om|

|får denna tid dock i rena |sändningstiden inte|

|undantagsfall utsträckas |omfattar en timme mellan|

|till högst tio minuter. Om |hela klockslag får|

|sändningstiden inte |annonser sändas under|

|omfattar en timme mellan |högst 20 procent av tiden.|

|hela klockslag får | |

|annonser sändas under | |

|högst tio procent av | |

|tiden. | |

-------------------------------------------------------

|Annonser får i en TV- | Annonser får i en TV-|

|sändning sändas under |sändning sändas under|

|högst tio procent av |högst 15 procent av|

|sändningstiden per dygn |sändningstiden per dygn. |

|samt under högst tio | |

|procent av sändningstiden | |

|mellan klockan 18.00 och | |

|24.00. | |

-------------------------------------------------------

Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken erbjuds

att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som sägs

i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses ett

samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning. Utöver vad som

följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning anges i början och i

slutet av sändningen.

_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

3. Åsiktsannonser (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Vad gäller?och

slutar med ?(yrkande 3, delvis)? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam en

begränsning av yttrandefriheten i televisionen. I 2 kap. 12 och 13 §§

regeringsformen stadgas att, såvitt nu är aktuellt, begränsningar av

yttrandefriheten får ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Som

skäl för att en begränsning i förevarande situation skall få ske har anförts

att de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna helt

skulle dominera åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening kan detta inte anses

räcka för att kravet om särskilda skäl skall anses uppfyllt. Därutöver vill

utskottet framhålla att det kan anses tveksamt om förbudsregeln har avsedd

effekt. Regeln föranleder också svåra gränsdragningsproblem. Vad som nu

anförts bör med bifall till motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åsiktsannonser

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K713 yrkande 3 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Regionala sändningar och produktioner (mom. 4)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Regeringens

förslag? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår nu att villkorslistan i radio- och TV-lagen skall

kompletteras med att villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet att

regionalt sända och producera program. Enligt utskottets mening saknas

godtagbar anledning för regeringen att uppställa villkor för hur viss

programverksamhet skall utövas. I enlighet med vad som anförs i motion

1996/97:K713 yrkande 3 bör riksdagen därför besluta att sändningstillstånd

inte skall förenas med villkor som rör programutbudets innehåll.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande regionala sändningar och produktioner

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K27 yrkande 3 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt avser 3 kap. 2

§,

5. Uppföljning av villkor om regionala sändningar och produktioner (mom. 5)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och

på s. 12 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Som redovisats ovan finns visserligen regler i radio- och TV-lagen samt i

TV4:s sändningstillstånd för övervakning av att lagen och de villkor som

uppställts i tillståndet följs. Enligt utskottets mening bör dock regeringen

särskilt följa upp och utvärdera hur de regionala villkoren uppfylls.

Programföretagets redovisning bör bestå av ett klarläggande av hur företagens

verksamhetsresultat förhåller sig till de villkor som sändningstillståndet

förenats med. Syftet med den nu föreslagna uppföljningen är att skärpa

företagets fokus på hur uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna ett

underlag inför förnyade koncessionsvillkor. Utskottet vill dock i detta

sammanhang erinra om bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella

oberoendet. Statens verksamhetsuppföljning får inte leda till intrång i den

redaktionella integriteten. Med bifall till motion 1996/97:K28 bör vad som nu

anförts ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande uppföljning av villkor om regionala sändningar och

produktioner

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K28 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?I motion? och

slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att demokrati förutsätter att alla har möjlighet

att yttra sig och därigenom påverka samhället. Det kan nu konstateras att

koncentrationen av ägande och makt i medierna ökar. Sådan koncentration

försämrar de reella möjligheterna att fritt framföra åsikter för breda

folkgrupper och innebär att alltfler opinioner och åsiktsströmningar inte

kommer till tals. Som en åtgärd för att motverka maktkoncentration i medierna

har regeringen tillsatt Rådet för mångfald inom massmedierna. Rådets arbete

har emellertid inte lett till något konkret resultat. Enligt utskottets mening

måste ägar- och maktkoncentrationen motverkas genom ny lagstiftning. Utskottet

anser därför att det s.k. Mångfaldsrådet skall ersättas med en parlamentarisk

beredning där samtliga riksdagspartier ingår. Beredningens uppdrag skall vara

att komma med förslag på lagändringar som minskar ägar- och

maktkoncentrationen på medieområdet. I enlighet med vad som anförs i motion

1996/97:K28 bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande maktkoncentrationen i medierna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K28 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

7. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7 motiveringen)

Birgit Friggebo (fp), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser att den del av utskottets yttrande som på

s. 15 börjar med ?I motion? och slutar med ?därför avslås? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill framhålla att fria och oberoende medier är ett självklart

inslag i ett fritt och öppet samhälle. Mångfalden ger en utveckling av både

medier och samhällslivet i dess helhet. I diskussionerna om riskerna för

maktkoncentration på medieområdet är det viktigt att notera att mångfalden i

medierna har ökat kraftigt de senaste åren. Det har alltså inte varit fråga om

en ökad koncentration, vilket diskussionerna ibland har gett sken av. Enligt

utskottets uppfattning är det viktigt att en diskussion förs om hur eventuella

tendenser till monopolisering av det fria ordet kan motverkas. Utskottet vill

i detta sammanhang betona att olika former av ägandebegränsningar dels är

svåra att kontrollera, dels leder till olika kvalificerade försök till

kringgående från aktörerna.

Vid tillsättningen av det s.k. Mångfaldsrådet uttrycktes farhågor för vad

rådets verksamhet kan komma att innebära för yttrande- och

informationsfriheten. Enligt utskottets uppfattning har rådets hitintills

utförda arbete inte bidragit till en ökad mångfald inom medierna. Rådets

uppdrag bör därför återkallas. Utskottet anser dock inte, såsom anförs i

motion 1996/97:K710, att rådet bör ersättas av en parlamentarisk beredning.

Motionen bör därför avslås.

I propositionen framlagt lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område

2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 11 kap. |

| 2 § |

-------------------------------------------------------

| | |

| Ett tillstånd som | Ett tillstånd som|

|meddelats av regeringen |meddelats av regeringen|

|får återkallas om |får återkallas om |

|tillståndshavaren | 1. tillståndshavaren|

|väsentligt brutit mot de |väsentligt brutit mot|

|villkor som förenats med |föreskrifterna i 6 kap.|

|tillståndet med stöd av 3 |1-5 §§ eller 7 kap. 1-10|

|kap. 1-3 §§ eller mot |§§ eller |

|föreskrifterna i 6 kap. | 2. ett villkor som|

|1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 |förenats med tillståndet|

|§§. |med stöd av 3 kap. 1-3 §§|

| |eller 4 § andra stycket|

| |har åsidosatts på ett|

| |väsentligt sätt. |

--------------------------------------------------------

|Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också|

|återkallas, om tillståndshavaren förfogar över mer än|

|ett sådant tillstånd, antingen direkt eller genom|

|företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller|

|andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande|

|inflytande. Återkallelsen skall då avse det eller de|

|tillstånd som meddelats efter det första tillståndet. |

--------------------------------------------------------

_____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande i fråga om sändningar som har skett före ikraftträdandet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Propositionens huvudsakliga innehåll................2

Bakgrund............................................2

Villkor för sändningar..............................4

Motionerna........................................4

Bakgrund..........................................4

Utskottets bedömning..............................6

Vissa ändringar i annonsbestämmelserna..............6

Propositionen.....................................6

Motionerna........................................7

Gällande ordning..................................7

EG:s TV-direktiv................................7

Svenska bestämmelser............................7

Tidigare riksdagsbehandling.......................9

Utskottets bedömning..............................9

Regionala sändningar och produktioner..............10

Propositionen....................................10

Motionerna.......................................10

Uppföljning och utvärdering......................11

Utskottets bedömning.............................11

Övriga frågor......................................12

Återkallelse av sändningstillstånd och andra åtgärder för att

motverka ägarkoncentration inom massmedieområdet

12

Gällande ordning...............................12

Propositionen..................................13

Motionen.......................................14

Rådet för mångfald inom massmedierna...........15

Utskottets bedömning...........................15

Utgivare för tillfälliga sändningstillstånd......15

Propositionen..................................15

Utskottets bedömning...........................16

Hemställan.........................................16

Reservationer........................................17

1. Villkor för sändningar (mom. 1).................17

2. Vissa ändringar i annonsbestämmelserna (mom. 2).17

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)18

3. Åsiktsannonser (mom. 3).........................19

4. Regionala sändningar och produktioner (mom. 4)..19

5. Uppföljning av villkor om regionala sändningar och produktioner

(mom. 5) 20

6. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7).........20

7. Maktkoncentrationen i medierna (mom. 7 motiveringen)21

Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag.......22

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område

22

2 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)24

Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag..........28

Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)28