Bet. 1996/97:KU2

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU02

EU-frågornas behandling i riksdagen

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

KU2

Sammanfattning

Utskottet tar i detta betänkande upp EU-

frågornas behandling i riksdagen. I

betänkandet framhåller utskottet att

riksdagen bör utöva ett aktivt och

reellt inflytande som gör det möjligt

att på förhand påverka de ståndpunkter

som Sverige skall inta i förhandlingar

och beslutsfattande inom EU. I

betänkandet betonas vikten av att

riksdagen, och särskilt dess utskott,

kommer in tidigt i EU:s beslutsprocess.

Som ett led i detta föreslås att

informationskraven på regeringen skärps.

Utskotten åläggs att följa arbetet inom

EU på respektive utskotts ämnesområde.

EU-nämnden föreslås få rätt att hålla

öppna sammanträden. Vidare föreslås en

ändring i sekretesslagen innebärande

utökad möjlighet att sekretessbelägga

uppgifter som förekommer i EU-nämndens

stenografiska uppteckningar.

Till betänkandet har fogats fem

reservationer.

Utskottet har under beredningen av

ärendet även behandlat frågan om

utskottens möjligheter att påverka

regeringens beredning av EU-ärenden,

t.ex. genom skriftliga uttalanden.

Utskottet tar dock inte upp frågan i

detta betänkande utan avser att

fortsätta utreda frågan.

I riksdagsordningen finns bestämmelser

som gäller EU i olika kapitel. Utskottet

föreslår att bestämmelserna samlas i ett

nytt kapitel med rubriken Behandlingen

av frågor i Europeiska unionen.

Utskottet

Ärendets beredning

Utskottet har under ärendets beredning

inhämtat yttranden från övriga utskott

samt EU-nämnden. Yttrandena, liksom en

promemoria som utgjort underlag för

utskottens svar, återfinns som bilagor

till betänkandet.

Vidare har utskottet delegationsvis

besökt Helsingfors, London och Wien och

där inhämtat information om parlamentens

behandling av EU-frågorna.

Utskottet har hållit två utfrågningar

under beredningen av ärendet, dels med

EU-nämndens ordförande Berit Löfstedt,

vice ordföranden Lars Tobisson och

dåvarande kanslichefen Hans Regner, dels

med statssekreteraren Gunnar Lund och

departementsrådet Maj-Britt Grufberg.

Utskottens roll samt informationen till

riksdagen

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen anfördes att

riksdagen borde tillförsäkras ett

inflytande på förhand över de frågor som

skall behandlas i Europeiska unionens

råd (EU-rådet eller ministerrådet).

Detta borde, anförde regeringen,

åstadkommas genom att riksdagen gavs

möjlighet att påverka de ståndpunkter

som Sverige skall inta inför

förhandlingar och beslutsfattande inom

EU. Även i övrigt borde riksdagen få

insyn i och inflytande över

beslutsprocessen i EU (prop.

1994/95:19).

Talmanskonferensen föreslog i

1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle

inrättas för samråd med regeringen.

I det av riksdagen godkända betänkandet

1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)

behandlade konstitutionsutskottet

förslagen om samverkan mellan riksdag

och regering i frågor som rör Europeiska

unionen. Utskottet framhöll i

betänkandet att den föreslagna

samverkan, bl.a. inrättandet av EU-

nämnden, innebar helt nya förhållanden

och arbetsformer för riksdagen och att

utvecklingen därför skulle komma att

följas noga. Vidare anfördes att det låg

i sakens natur att arbetsformerna efter

hand skulle kunna komma att förändras

med anledning av vunna erfarenheter.

Bestämmelser om samråd mellan

regeringen och riksdagen i de aktuella

frågorna och om inrättande av en EU-

nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).

Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen

fortlöpande informera riksdagen om vad

som sker inom ramen för samarbetet i EU

samt varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över

verksamheten i EU. Den första årliga

skrivelsen lämnades i mars 1996 (skr.

1995/96:190). Även en skrivelse inför

EU:s regeringskonferens (IGC) har

lämnats (skr. 1995/96:30).

Bestämmelserna om regeringens

samrådsskyldighet med EU-nämnden och

formerna härför finns intagna i 8 kap.

RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås

skyldigheten för regeringen att på

begäran informera utskotten i fråga om

arbetet inom EU på respektive utskotts

ämnesområde. I samma paragraf fastslås

statlig myndighets allmänna

uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.

Riktlinjerna för regeringens information

till riksdagen om EU-frågor drogs upp i

bl.a. talmanskonferensens förslag

1994/95:TK1 och betänkande 1994/95:KU22.

En beskrivning av riktlinjerna finns i

regeringens EU-sekretariats cirkulär

Samråd och information mellan regering

och riksdag. Cirkuläret är utformat i

samråd med riksdagens EU-nämnd.

Enligt gällande ordning skall samtliga

nya kommissionsdokument överlämnas till

riksdagens kammarkansli genom

regeringens försorg. Kammarkansliet

vidarebefordrar dem sedan till berörda

utskott och EU-nämnden. Beträffande

viktigare förslag skall regeringen till

kammarkansliet också överlämna s.k.

faktapromemorior med en redovisning av

förslagens huvudsakliga innebörd och

motsvarande svenska regler samt en

redogörelse för hur dessa regler

påverkas av förslaget. Dessutom skall

regeringen tillställa kammarkansliet

förteckningar över nya

kommissionsdokument med uppgift om vilka

av dokumenten som skall följas av

faktapromemorior och om tidpunkten då

promemoriorna skall lämnas. Även

faktapromemoriorna och förteckningarna

skall översändas till utskotten och EU-

nämnden från kammarkansliet.

Syftet med denna ordning är att främst

utskotten på ett tidigt stadium av

beslutsprocessen inom EU skall få

information dels om nya förslag, grön-

och vitböcker m.m. som kommissionen lagt

fram, dels om vilka av dokumenten som

kan anses vara mer betydelsefulla och

värda uppmärksamhet. Det ankommer sedan

på varje utskott att avgöra vilka

åtgärder som skall vidtas. Ett syfte med

faktapromemoriorna har också varit att

åstadkomma en mera lättillgänglig form

av information än kommissionsdokumenten.

EU-nämndens yttrande

Som en allmän bakgrund redovisar EU-

nämnden först sin principiella

inställning när det gäller riksdagens

ansvar för och behandling av EU-

frågorna.

Enligt regeringsformen ankommer det på

regeringen att svara för frågor som rör

Sveriges förhållanden till andra länder

och mellanfolkliga organisationer.

Medlemskapet i EU har inte medfört någon

förändring av regeringens rättigheter

och skyldigheter i detta avseende.

Primärt tillkommer det således

regeringen att avgöra hur förhandlingar

inom ramen för EU-samarbetet skall föras

och bestämma Sveriges positioner vid

beslutsfattandet. Samtidigt förhåller

det sig så att de frågor som behandlas

inom EU till den helt övervägande delen

inte är av utrikespolitisk karaktär utan

rör förhållanden som för Sveriges

vidkommande var inrikespolitik före

medlemskapet. Beslutanderätten på de

politikområden som ingår i EU har också

i viss utsträckning flyttats över från

riksdagen till främst ministerrådet.

Verksamheten vid EU-nämnden och

riksdagens behandling i övrigt av EU-

frågor måste ses mot denna bakgrund.

Ansvaret för Sveriges agerande vid

förhandlingar och beslut i EU måste

ytterst vila på regeringen. Riksdagen

måste emellertid ha insyn i EU-frågorna

och möjlighet att utöva ett inflytande

på regeringens agerande i EU. Nämnden

vill i sammanhanget erinra om att de

nationella parlamentens inflytande på

beslutsprocessen inom EU är en av de

frågor som kan komma att behandlas på

1996 års regeringskonferens.

Enligt EU-nämndens uppfattning har

samrådet med regeringen rörande EU-

frågorna i stort sett fungerat väl. Ett

ökat engagemang har skapats för EU-

frågorna i riksdagen, och riksdagen har

fått inblick i ett stort antal frågor

som tidigare inte varit öppna för insyn

och delaktighet från riksdagens sida.

Denna utveckling har främjats av att det

inrättats ett särskilt organ i riksdagen

för behandlingen av EU-frågor. För

riksdagen bör det också vara en fördel

att det i EU-nämnden finns samlade

erfarenheter från EU-arbetet och att

nämnden har en bred överblick över EU-

frågorna.

EU-nämndens syn på den skriftliga

informationen till riksdagen

Informationsflödet i form av

kommissionsdokument och faktapromemorior

har såvitt EU-nämnden kan bedöma

fungerat tillfredsställande.

Kommissionsdokumenten inkommer

regelmässigt kort tid efter det att de

publicerats. Standarden när det gäller

överlämnandet av faktapromemorior är

inte lika hög. Kvaliteten på

promemoriorna har dock höjts generellt

sedan början av 1995 men bör kunna

förbättras ytterligare. Bl.a. bör de

kunna göras mera problemorienterade.

Detta gäller särskilt redogörelserna för

hur svenska förhållanden påverkas. En

erfarenhet är vidare att

faktapromemoriorna ibland inkommer väl

sent. Femveckorsgränsen bör vara en

maximigräns. I allmänhet bör

faktapromemoriorna avlämnas tidigare.

Enligt inhämtade uppgifter överlämnar

den brittiska regeringen motsvarande typ

av dokument till parlamentet inom tio

dagar.

Ett allmänt önskemål från EU-nämndens

sida beträffande den skriftliga

informationen är att kvalitet bör gå

före kvantitet. Det kan också finnas

anledning att överväga om inte berört

utskott på lämpligt sätt bör underrättas

om regeringens huvudsakliga, preliminära

inställning till ett nytt och

betydelsefullt kommissionsförslag. En

sådan ordning skulle kunna underlätta

den fortsatta behandlingen i utskott och

bör inte medföra några problem för

regeringen. Det är en angelägen uppgift

för regeringen att styra och övervaka de

svenska representanternas medverkan

under beredningsarbetet i rådets

arbetsgrupper m.m. Det innebär att

regeringen på ett tidigt stadium behöver

ta ställning till Sveriges preliminära

förhandlingslinje. Uppgift om Sveriges

huvudsakliga inställning kan lämnas i en

faktapromemoria eller i en särskild

handling. Ett alternativ kan vara att

företrädare för regeringen tar initiativ

till en muntlig information i frågan.

Tillfogas bör att en uppgift av denna

art givetvis inte kan vara bindande för

framtiden och att regeringen måste ha

möjlighet att justera eller helt ändra

sin inställning.

EU-nämnden påpekar att en förutsättning

för att utskotten skall kunna ta

initiativ på grundval av den skriftliga

informationen är att

kommissionsdokumenten och

faktapromemoriorna tillställs de utskott

som berörs. I några fall har kunnat

konstateras att dessa dokument

överlämnats till andra utskott än dem

som skall svara för frågorna.

EU-nämndens syn på vikten av att

utskotten engageras

EU-nämnden framhåller i sitt yttrande

till konstitutionsutskottet att om

riksdagen skall kunna utöva ett

inflytande på EU-frågorna är det inte

tillräckligt med ett samrådsförfarande i

EU-nämnden. Nämnden ser det som

angeläget att också utskotten tar aktiv

del. I utskotten finns den sakkunskap

som behövs för en fördjupad bedömning av

olika EU-frågor. När dessa frågor blir

aktuella för samråd med regeringen inför

rådets ställningstaganden är det en stor

fördel om de tidigare varit föremål för

utskottens bedömningar. Utskottens

medverkan är särskilt viktig med hänsyn

till att möjligheterna till inflytande

är större under ett tidigt stadium av

beslutsprocessen inom EU än i omedelbar

anslutning till de slutliga

förhandlingarna på själva

ministerrådsmötena. Ett ytterligare skäl

för utskottens engagemang har samband

med behovet av styrning under

förberedelserna för rådsbeslut. Innan de

slutliga ställningstagandena sker i

ministerrådet behandlas frågorna i

rådets arbetsgrupper, i vissa kommittéer

och i Coreper, allt under medverkan av

tjänstemannarepresentanter från

medlemsländerna. I praktiken avgörs en

stor mängd frågor under detta

beredningsarbete, och endast frågor som

inte kunnat lösas på tjänstemannaplanet

blir föremål för reella diskussioner och

överväganden i rådet. För regeringen är

det självfallet en angelägen uppgift att

övervaka och styra det beredningsarbete

som föregår rådsbesluten. Också

riksdagen bör emellertid utöva ett

inflytande härvidlag. Denna uppgift

måste vila på utskotten. Samrådet mellan

regeringen och EU-nämnden äger rum

omedelbart före rådsmötena, och det

ligger i sakens natur att samrådet

främst tar sikte på de frågor som skall

realbehandlas på mötena. De uppgörelser

som träffats dessförinnan torde nämnden

inte annat än undantagsvis ha några

möjligheter att påverka.

I anslutning till det sagda vill

nämnden erinra om att beslutanderätten

inom EU tillkommer inte bara

ministerrådet utan också kommissionen.

Som verkställande organ har sålunda

kommissionen befogenhet att utfärda

föreskrifter och fatta bindande beslut

på åtskilliga områden. I en del fall

grundas dessa befogenheter på de

grundläggande fördragen men i många fall

har rådet delegerat beslutskompetens

till kommissionen. I de sistnämnda

fallen skall kommissionen biträdas av

kommittéer, s.k. kommittologikommittéer,

med olika starkt inflytande.

Ytterlighetsfallen representeras av

sådana kommittéer, som måste tillstyrka

ett beslut för att det skall kunna träda

i kraft, och kommittéer som inte ens

behöver höras innan beslut fattas och

endast har en rådgivande funktion.

Syftet med kommittologikommittéerna är

att rådet skall ha ett visst inflytande

när beslutanderätten delegerats till

kommissionen. I kommittéerna ingår

därför företrädare för medlemsländerna,

oftast regeringstjänstemän.

Den i riksdagsordningen föreskrivna

samrådsskyldigheten omfattar endast

frågor som behandlas i ministerrådet.

Enligt EU-nämndens uppfattning är det

emellertid angeläget att riksdagen kan

utöva ett inflytande också när viktiga

beslut fattas under verkställighetsfasen

i kommissionen. Nämnden vill därför

understryka vikten av att

kommittologiarbetet uppmärksammas av

utskotten.

När det i övrigt gäller EU-nämndens och

utskottens arbete med EU-frågorna vill

nämnden understryka vikten av att

arbetsformerna efter hand kan anpassas

till vad förhållandena kräver.

Detaljstyrning bör undvikas liksom

byråkratisering av arbetet. Sett från

nämndens utgångspunkter kan det

överlåtas åt varje utskott att självt ta

initiativ till behandling av EU-

frågorna. Hur utskottens arbete skall

utformas ankommer emellertid inte på

nämnden att uttala sig om.

I en avvikande mening framhåller

Folkpartiet liberalernas representant i

EU-nämnden, med hänsyn till den viktiga

roll som utskotten skall fylla, det

angelägna i att regeringen får en

skyldighet att aktivt informera

utskotten om viktiga frågor som skall

behandlas både under ett stadium av

beslutsprocessen och under

verkställighetsfasen. Regeringen bör

därvid inhämta utskottens synpunkter i

dessa frågor.

Utskottens yttranden

Flera utskott konstaterar i yttrandena

till konstitutionsutskottet att

informationsflödet när det gäller EU-

frågor är svåröverskådligt. Det kan vara

svårt att avgöra vad som är väsentligt,

och flera utskott efterlyser tydligare

information från regeringen i detta

avseende.

Genomgående uppger utskotten att

utskottskanslierna går igenom det

material som kommer in, främst från

kammarkansliet, och anmäler det till

utskottet. Material som bedöms vara av

intresse delas till utskottens

ledamöter. När det gäller EU-nämndens

handlingar erhåller utskottens

kanslichefer nämndens kallelser,

föredragningslistor samt rådsmötenas

dagordningar. Av nämndens kallelser

framgår vilket material som har gått ut

till nämndens ledamöter, och utskotten

rapporterar att de bevakar det som är

intressant för dem.

Utskotten redogör också för kontakter

med regeringsrepresentanter. Dessa

kontakter har kommit till stånd både på

utskottets och regeringens initiativ.

Vissa utskott, liksom EU-nämnden,

påpekar att det vore av värde om

regeringen meddelade sin preliminära

inställning till förslag från

kommissionen tidigare och i större

omfattning än i dag.

Beträffande de mer övergripande

frågorna om hanteringen av EU-frågor

fungerar väl och om utskotten menar sig

ha en god överblick över frågorna, är

det svårt att ge en entydig bild. Ett

par utskott anser sig ha en god

överblick medan andra har svårt att

urskilja vad som är viktigt i

materialflödet.

Utrikesutskottet, som har avgivit ett

principiellt hållet yttrande, erinrar om

att det enligt konstitutionsutskottets

uppfattning är viktigt att utskottens

ledamöter och tjänstemän håller sig väl

informerade i fråga om vad som händer på

deras område inom Europeiska unionen

(bet. 1994/95:KU22 s. 22). Detta har i

allmänhet tolkats som att utskotten

skall hålla sig informerade.

Konstitutionsutskottet har enligt

utrikesutskottet inte angivit några

närmare motiv beträffande varför

ledamöterna bör hålla sig informerade.

Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att

detta är en förutsättning för att

riksdagen genom frågeinstitutet skall

kunna utöva en effektiv parlamentarisk

kontroll. Även en rad andra motiv är

tänkbara.

Man får, fortsätter utrikesutskottet,

emellertid i sammanhanget inte bortse

ifrån sambandet mellan information och

påverkan. Reell påverkan förutsätter

information. Behovet av information, och

motivationen för att informera sig,

torde emellertid vara begränsat om

påverkansmöjlighet ej föreligger. Vad

gäller utskotten som sådana (ej

utskottsledamöterna) är dock

påverkansmöjligheterna, enligt

förarbetena, i princip begränsade enär

EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som

tilldelats rollen som samrådspartner

till regeringen.

Den tveksamhet om utskottens roll som i

viss utsträckning präglat det första

dryga året av svenskt medlemskap i EU

torde i viss utsträckning vara hänförlig

till oklarheter av ovan antydd art.

Enligt utrikesutskottets uppfattning

skulle klarlägganden på denna punkt vara

till gagn för det fortsatta arbetet med

EU-frågorna.

Jordbruksutskottet, som erinrar om att

så gott som samtliga ärenden inom

jordbruksutskottets beredningsområde i

större eller mindre utsträckning berörs

av EU:s regelverk, framhåller som en

allmän synpunkt i fråga om information

och påverkan att utskottet inte mött

några svårigheter när det gäller

informationsinhämtandet. Samarbetet med

Jordbruks- och Miljödepartementen har i

detta hänseende fungerat väl.

När det gäller information om ärenden

som befinner sig i ett tidigt stadium av

beslutsprocessen vill jordbruksutskottet

hänvisa till det stora antalet

arbetsgrupper och kommittéer med mer

eller mindre specialiserade och tekniska

uppgifter. Att rutinmässigt bevaka denna

verksamhet är sannolikt omöjligt av

praktiska skäl. I många fall är det inte

heller nödvändigt med en politisk

bevakning av de angivna frågorna.

Däremot vill utskottet understryka det

angelägna i att riksdagen får

information i ett så tidigt skede som

möjligt i viktigare frågor, särskilt

sådana som förutsätter att riksdagen

medverkar i slutskedet genom att

behandla lagförslag eller liknande

förslag från regeringen.

Jordbruksutskottet anser

sammanfattningsvis att utskottet haft en

tillfredsställande överblick över de EU-

frågor som varit aktuella i det löpande

arbetet och att relevant information om

EU-arbetet har funnits tillgänglig vid

behov. Utskottet har inte någon

fullständig överblick över det samlade

regelverket eller över de ärenden som

befinner sig i ett tidigt skede av

beslutsprocessen i EU. Utskottet utgår

från att dessa problem till stor del är

av övergående slag.

Finansutskottet framhåller i sitt

yttrande att flödet av information från

kommissionen är omfattande, utan

urskiljning och avisering av särskilt

viktiga frågor. Rapporterna kommer till

riksdagen oftast först i en engelsk

version, därefter med en sammanfattning

på svenska och så småningom kommer hela

rapporten på svenska.

Finansutskottet anser att den

information som lämnats har varit av god

kvalitet och av betydande omfattning.

Det har varit värdefullt för utskottets

arbete. En bättre framförhållning är

dock önskvärd. Det åligger såväl

utskottet som regeringen att se till att

riksdagen får relevant information vid

lämpliga tillfällen under beredningen.

Det är angeläget att regeringen bevakar

vad som kan vara av intresse och tar

initiativ till att informera utskotten

om ärenden redan när dessa är under

beredning i olika arbetsgrupper.

Utskottet har förståelse för att det kan

vara svårt för regeringen att avgöra vid

vilken tidpunkt som det är lämpligt att

informera utskotten. En praktisk ordning

för finansutskottets del skulle kunna

vara att Finansdepartementet minst en

gång per år, eller en gång per vår och

höst, kallas till utskottet för att

redovisa läget för olika aktuella frågor

samt svara på frågor.

Med tanke på EMU-frågornas stora

politiska betydelse förutsätter

utskottet att regeringen kontinuerligt

redovisar för finansutskottet hur

frågorna utvecklas. Finansutskottet är

medvetet om att detta kan innebära att

Finansdepartementets företrädare tvingas

lämna redogörelser både till

finansutskottet och till EU-nämnden.

Från EU-kommissionen erhåller

skatteutskottet via kammarkansliet en

strid ström av information avseende

bl.a. förslag från kommissionen och

diverse rapporter m.m. Detta flöde är

svårt att överblicka och tillgodogöra

sig.

Skatteutskottet framhåller att för att

riksdagen skall ha möjlighet att utöva

inflytande på ärenden som är på gång

inom EU och som kan förväntas bli

föremål för beslut i ministerrådet, är

det viktigt att berört utskott skaffar

sig relevant information redan när

ärendena är under beredning i olika

arbetsgrupper. Härigenom skulle

utskottets ledamöter få möjligheter att

framföra synpunkter på ärendet i fråga.

Dessa synpunkter skulle sedan kunna

vidarebefordras till EU-nämnden eller

regeringen på lämpligt sätt.

Försvarsutskottet erinrar om att det

inom EU inte finns någon gemensam

försvarspolitik eller gemensamt försvar.

Försvarsutskottets arbete har sålunda

hittills endast i liten omfattning

kommit att påverkas av riksdagens

behandling av EU-frågorna.

Försvarsutskottet vill emellertid

betona vikten av regeringens aktiva

information till och samråd med berörda

fackutskott. För närvarande är

regeringen endast skyldig att samråda

med riksdagens EU-nämnd, även i frågor

som berör försvarsutskottets

ansvarsområde. Försvarsutskottet anser

för sin del att riksdagen bör överväga

att utvidga regeringens

samrådsskyldighet till berörda

fackutskott samt att regeringen ges en

skyldighet att aktivt informera

fackutskotten om verksamheten inom EU.

Socialförsäkringsutskottet vill rent

principiellt framhålla att det är

angeläget att regeringen strävar efter

att tillse att fackutskotten erhåller

relevant information om viktiga EU-

frågor på ett tidigt stadium. Detta är

viktigt för att utskotten skall få

möjlighet att följa ärendena från första

början. En viss osäkerhet råder så till

vida att det är svårt att avgöra om

utskottet får all nödvändig information.

Socialutskottet bildade i slutet av år

1995 en informell EU-grupp bestående av

ledamöter från samtliga partier i

utskottet för att närmare följa EU-

frågorna och förbereda utskottets

ställningstaganden. Avsikten är att

gruppen skall sammanträda före varje

ministerrådsmöte där frågor på

utskottets område behandlas. Gruppen har

hittills sammanträtt tre gånger. Den

förses från kansliet, i huvudsak utan

kommentarer, med de handlingar som

överlämnas inför EU-nämndens

sammanträden om hälsofrågor eller

sociala frågor samt med de dokument som

erhålls från kommissionen. Det är enligt

utskottets uppfattning svårt att

överblicka informationsflödet. Många

dokument är svårlästa. Endast ett fåtal

är kommenterade från svensk sida. Mer

och bättre information om arbetet i

kommissionen behövs enligt utskottet i

framtiden.

När det gäller arbetet i kommissionens

olika arbetsgrupper har socialutskottet

hitintills endast kunnat erhålla en

mycket översiktlig information.

Utbildningsutskottet kan

sammanfattningsvis konstatera att -

utöver den rutinmässiga bevakningen av

material som tillställs utskottskansliet

från kammarkansliet och EU-nämndens

kansli - har kanaler upparbetats via

vilka utskottet förefaller kunna inhämta

information om ärenden av intresse för

utskottet på ett tämligen tidigt stadium

av beredningsprocessen. Utskottet har

inget att erinra mot vare sig

omfattningen eller kvaliteten i den

information som ges.

De EU-frågor som hör till

justitieutskottets beredningsområde

faller inom tredje pelaren där

samarbetet är mellanstatligt. Härav

följer att det inom justitieutskottets

område inte sker någon för Sverige

bindande reglering av EU:s organ utan

frågorna måste, i den mån regeringen

inte får besluta, behandlas i riksdagen

efter sedvanlig beredning i utskottet.

Justitieutskottet har påkallat och

erhåller regelbundet, minst tre gånger

per år, information från regeringen om

aktuella frågor.

På senare tid har det också vid ett par

tillfällen förekommit att regeringen

tagit initiativ till information i

särskilt viktiga och aktuella frågor.

Det har gällt dels frågor inför EU:s

regeringskonferens (IGC), dels

Schengenavtalet. Detta ser utskottet som

en positiv utveckling, och utskottet

framför uppfattningen att det är

angeläget att regeringen tar sådana

initiativ. Informationen bör inte

begränsa sig till olika EU-förslag och

deras effekter på den svenska

regleringen utan omfatta också en

bedömning av om och i vilken

utsträckning förslagen skulle medföra

ändringar i vad som kan sägas vara

grundläggande principer för

rättsordningen inom utskottets

beredningsområde.

I framtiden ser lagutskottet det som en

angelägen uppgift att på ett tidigt

stadium av beslutsprocessen inom EU

identifiera och bevaka för Sverige

angelägna frågor. Utskottet anser att

det därvid kan finnas anledning att i

större utsträckning än vad som hittills

skett analysera informationen och bedöma

vilka konsekvenser ett visst förslag kan

tänkas innebära för svensk del. För att

detta skall kunna ske bör informationen

i större utsträckning i framtiden vara

problemorienterad. Vidare kan det finnas

anledning att närmare efterhöra vilka

förhandlingspositioner som man från

svensk sida ämnar inta. Det är vidare

viktigt att utskottet om möjligt får

kännedom om andra länders inställning.

Beträffande de s.k. grönböckerna torde

det ofta finnas värdefull information

att hämta i anslutning till regeringens

arbete med utformningen av den svenska

hållningen till kommissionens förslag.

Från utskottets utgångspunkter skulle

det vara värdefullt om regeringen

underrättade utskottet om vilka åtgärder

som planeras för den svenska

beredningsfasen i form av

remissförfaranden och utfrågningar m.m.

och vilken tidsfrist som gäller för

ingivandet av de svenska synpunkterna på

förslagen. Med den överblick en sådan

enkel redovisning ger, skulle det vara

möjligt för utskottet att i enskilda

frågor av intresse begära närmare

information dels om vilka synpunkter som

under beredningen har lämnats av

organisationer och andra berörda, dels

om regeringens ställningstagande till

grönbokens innehåll och om inriktningen

i regeringens svar till kommissionen.

Vidare bör information inhämtas från

Sveriges EU-representation i Bryssel

liksom från nationella experter i olika

arbetsgrupper inom EU.

Trafikutskottet har en överenskommelse

med Kommunikationsdepartementet om en

fortlöpande kontaktverksamhet i samband

med hanteringen av olika EU-frågor.

Departementet fullgör sina åtaganden

enligt överenskommelsen.

Trafikutskottet framhåller dock i sitt

yttrande att informationsflödet i EU-

frågor är så omfattande att det är svårt

för utskottet att bilda sig en

uppfattning om vilka frågor som är

viktiga och möjliga att påverka. Härtill

kommer att informationen domineras av

frågor som befinner sig i långt

framskridna skeden av EU:s

beslutsprocess. Bl.a. dessa

omständigheter har lett till att

utskottet inte haft någon mera ingående

behandling av frågan om prioriteringar i

det EU-arbete som avser utskottets

beredningsområde. Trafikutskottet finner

det mycket angeläget att få till stånd

en diskussion i frågan. För att skapa

förutsättningar för diskussionen vore

det värdefullt för utskottet att få

information från regeringen om dess

strategi för arbetet inom EU med

transport- och kommunikationsfrågor på

något års sikt. Av informationen bör

framgå vilka frågor som regeringen avser

att prioritera samt regeringens

bedömning av möjligheterna att få gehör

inom EU för sina förslag. Utskottet

skulle därvid kunna lämna synpunkter på

regeringens prioriteringar.

Flera fördelar synes, enligt

trafikutskottet, kunna vinnas med ett

sådant förfarande. Det torde sålunda

vara till fördel för regeringens eget

arbete att veta att den vid regelbundet

återkommande tillfällen måste formulera

och motivera arbetets inriktning och

prioriteringar. Det torde också vara av

betydelse för regeringen att veta att

dess prioriteringar har stöd i

utskottet. Vidare skulle partierna få

möjlighet att på ett mer organiserat

sätt än nu framföra sina synpunkter på

EU-arbetet.

Trafikutskottet vill vidare framhålla

att det vore värdefullt om regeringen på

ett tidigt stadium informerade utskottet

om viktigare direktiv som skall

införlivas med svensk rätt.

En arbetsmetod enligt de angivna

riktlinjerna innebär också att det blir

lättare för utskottet att på ett tidigt

stadium särskilja viktigare frågor och

bedöma möjligheterna att via regeringen

påverka EU:s beslutsprocess. Här-igenom

förbättras även möjligheterna att

samordna EU-frågor och inrikespolitiska

frågor, något som utskottet finner

angeläget. Vid regelbundet återkommande

tillfällen bör regeringen också för

utskottet redovisa hur den lyckas med

att inom EU få gehör för de prioriterade

frågorna.

Arbetsmarknadsutskottet skriver i

yttrandet att handlingar som bedöms vara

särskilt intressanta delas ut till

ledamöterna. Det är inte alltid helt

lätt att avgöra status på en handling.

Ofta finns i materialet ingen indikation

på om handlingen är av särskild vikt

eller inte. En allmän iakttagelse är att

dokumenten är svårtillgängliga. Det

saknas t.ex. en sammanfattning av

dokumentets innehåll.

Som arbetsmarknadsutskottet ser det

ligger svårigheten i bevakningen av EU-

frågorna i att det är uppenbara problem

med att få tillräcklig och adekvat

information om vad som pågår i den mängd

av arbetsgrupper som sorterar under

rådet/kommissionen.

Utskottet ser i och för sig en

möjlighet till förbättring av

informationen till utskottet t.ex. genom

en mer kontinuerlig information från

regeringskansliets sida av de tjänstemän

som deltar i eller bevakar

arbetsgrupperna inom EU. Det är enligt

utskottet viktigt att också utskottet

självt är aktivt för att hålla sig

informerat om vilka ärenden som kan

komma att bli aktuella hos utskottet.

Utskottets överväganden

Riksdagens hantering av EU-frågor

Konstitutionsutskottet vill, i likhet

med vad som anfördes i propositionen om

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

(prop. 1994/95:19), inledningsvis

framhålla att det svenska statsskicket

vilar på principen om folksuveränitet,

utövad genom den representativa

demokratin. Riksdagen är folkets främsta

företrädare. Den omständigheten att det

finns en kompetensfördelning mellan

riksdag och regering och att regeringen

alltså har vissa befogenheter på t.ex.

normgivningens område förändrar inte

detta. Det står riksdagen fritt att

t.ex. stifta lag också på det område där

regeringen har eller kan ha kompetens.

I och med Sveriges medlemskap i EU har

normgivningsmakt överlämnats till

Europeiska gemenskaperna (EG). Det är

regeringen som företräder Sverige i

ministerrådet, EG:s främsta lagstiftare.

I enlighet med principerna för det

svenska statsskicket bör riksdagen utöva

ett aktivt och reellt inflytande som gör

det möjligt att på förhand påverka de

ståndpunkter som Sverige skall inta

inför förhandlingar och beslutsfattande

inom EU. Utskottet vill betona att

samverkan mellan riksdag och regering

bör ske under sådana former att svenska

intressen tillgodoses på bästa sätt.

Riksdagens arbete bör, enligt utskottet,

koncentreras på frågor som före

medlemskapet avgjordes av riksdagen.

Demokratiutvecklingskommittén har i

sitt betänkande På medborgarnas villkor

- en demokratisk infrastruktur (SOU

1996:162) bl.a. anfört att riksdagen är

folkets främsta företrädare och därför

bör ta aktiv del i alla viktiga

politiska frågor, oavsett om besluten

fattas i riksdagen eller inom unionen.

Utskottet delar denna uppfattning och

anser att utskottets förslag i detta

betänkande ligger i linje med denna

principiella hållning.

Det är nödvändigt att riksdagen

erhåller relevant information från

regeringen om ärendena inom EU.

Utskottet föreslår därför nedan att

informationskraven på regeringen skärps.

Regeringen bör underrätta riksdagen om

vilken ståndpunkt den intar till ett

kommissionsförslag. Utskotten bör enligt

utskottets uppfattning åläggas att följa

arbetet inom EU.

Information till riksdagen om EU-frågor

Enligt de bestämmelser som infördes i

riksdagsordningen (RO) i samband med

Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995

kan utskotten påkalla information från

regeringen om EU-frågor (4 kap. 10 §).

Utskotten har också, vilket framgår av

yttrandena till konstitutionsutskottet,

utnyttjat denna möjlighet. Vidare skall

regeringen fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet inom EU (3 kap. 6 § RO).

Enligt förarbetena skall denna

information så långt möjligt lämnas vid

öppna riksdagssammanträden, dvs. i

kammaren (SOU 1993:14 s. 243, SOU

1994:10 s. 95-96, 1994/95:TK1 s. 10,

prop. 1994/95:19 s. 537). Regeringen har

lämnat information om arbetet inom EU i

kammaren, liksom i ett antal skrivelser

till riksdagen.

Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen

också varje år lämna en skrivelse till

riksdagen med berättelse över

verksamheten i Europeiska unionen. Den

första årliga skrivelsen avgavs i mars

1996 och behandlade Europeiska unionens

övergripande politiska och

institutionella utveckling, det

ekonomiska och sociala samarbetsområdet,

unionens förbindelser med omvärlden samt

det inrikes och rättsliga samarbetet

(skr. 1995/96:190, bet. 1995/96:UU25).

Riksdagen antog nämnda bestämmelser

efter förslag från

konstitutionsutskottet (bet.

1994/95:KU22). I betänkandet redogjordes

för talmanskonferensens arbetsgrupps

förslag (1994/95:TK1) rörande

information från regeringen till

riksdagen. Konstitutionsutskottet utgick

från att information skulle komma att

överlämnas från regeringen till

riksdagen i huvudsak enligt den av

arbetsgruppen skisserade ordningen.

Ordningen innebär bl.a. att samtliga

nya kommissionsdokument överlämnas till

riksdagens kammarkansli, som sedan

vidarebefordrar dem till berörda utskott

och EU-nämnden. Beträffande viktigare

förslag från kommissionen, vitböcker och

grönböcker skall regeringen också

överlämna s.k. faktapromemorior.

Utskottet anförde att med den skisserade

ordningen ges goda förutsättningar för

utskotten att kunna agera på ett tidigt

stadium under det att en fråga behandlas

inom Europeiska unionen.

Konstitutionsutskottet kan nu

konstatera att informationsflödet från

regeringen till riksdagen när det gäller

EU-frågor i huvudsak fungerar enligt de

riktlinjer som angavs i förarbetena. Det

finns dock utrymme för en del

förbättringar.

Som flera utskott påpekar i yttrandena

till konstitutionsutskottet är

informationsflödet svåröverskådligt.

Enligt konstitutionsutskottets

uppfattning bör regeringen tydligare än

i dag ange vilka förslag och dokument

från EU:s institutioner som är särskilt

viktiga ur svensk synpunkt.

Som påpekades i talmanskonferensens

förslag (1994/95:TK1) bör informationen

till utskotten bl.a. avse kommissionens

arbete med frågor som senare skall

föreläggas ministerrådet. Det är viktigt

att riksdagen redan under

beredningsfasen i kommissionen får

tillfälle att dels informera sig om,

dels påverka det pågående arbetet.

Utskottet anser att riksdagen på

lämpligt sätt bör underrättas om

regeringens huvudsakliga, preliminära

inställning till ett nytt och

betydelsefullt kommissionsförslag. I

vissa fall kan det vara motiverat att

ett samråd sker med det berörda

utskottet innan regeringen tar

ställning. Som EU-nämnden påpekar skulle

en sådan ordning kunna underlätta den

fortsatta behandlingen i utskottet och

bör inte medföra några problem för

regeringen. Det är en angelägen uppgift

för regeringen att styra och övervaka de

svenska representanternas medverkan

under beredningsarbetet i rådets

arbetsgrupper. Det innebär att

regeringen på ett tidigt stadium behöver

ta ställning till kommissionsförslagen.

Enligt regeringskansliets EU-

sekretariats cirkulär 3 Riktlinjer för

den gemensamma beredningen av svenska

ståndpunkter och instruktioner i EU-

frågor , ansvarar varje departement inom

sitt sakområde för att en gemensamt

beredd, svensk ståndpunkt beträffande

förslag och initiativ från kommissionen

tas fram på ett så tidigt stadium som

möjligt. Ett mål bör enligt promemorian

kunna vara att en sådan ståndpunkt är

klar senast fem veckor efter det att

kommissionen officiellt har överlämnat

förslaget till medlemsländerna i

Europeiska unionens råd. Förslagets

karaktär och innehåll,

beredningsprocessen inom EU m.m. avgör

dock ytterst kraven på när en fastställd

ståndpunkt måste vara klar.

Regeringens ställningstagande bör,

enligt utskottet, meddelas i en

faktapromemoria eller i en annan

handling eller lämnas muntligt vid ett

utskottssammanträde. Vidare bör

regeringen hålla riksdagen informerad om

viktiga vägval, när Sveriges inställning

kan behöva ändras, under

beredningsarbetets gång inom Europeiska

unionen. Det kan t.ex. gälla

förändringar som aktualiseras av

överläggningarna i ministerrådets

arbetsgrupper eller av

Europaparlamentets ställningstaganden.

De närmare formerna för regeringens

samråd med utskotten får utvecklas i

dialog mellan berört utskott och berört

departement. Som lagutskottet påpekar i

sitt yttrande vore det värdefullt med

information om vilka åtgärder som

planeras för den svenska beredningsfasen

i form av remissförfaranden och

utfrågningar m.m. och vilken tidsfrist

som gäller för ingivandet av de svenska

synpunkterna på förslaget. I enlighet

med vad som framkommit i yttrandena till

konstitutionsutskottet bör

faktapromemoriorna göras mer

problemorienterade än i dag. Det gäller

särskilt redogörelserna för hur svenska

förhållanden påverkas. Vidare bör

faktapromemoriorna göras mer enhetliga.

Utskottet vill understryka vikten av att

de ökade krav på promemoriorna som

ställts ovan uppfylls. Liksom i dag bör

regeringskansliet lämna faktapromemorior

och kommissionsdokument till

kammarkansliet. Enligt utskottets

uppfattning bör faktapromemoriorna genom

kammarkansliets försorg delges samtliga

riksdagsledamöter. Kommissionsdokumenten

bör som idag vidarebefordras till

berörda utskott och EU-nämnden.

Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att det inte finns någon

principiell skillnad när det gäller

önskvärdheten av offentlighet och öppen

diskussion mellan normgivningsprocessen

i EG och den i Sverige. På samma sätt

som den svenska lagstiftningsprocessen

kan följas via offentliga utredningar

som publiceras i SOU-serien,

propositioner och utskottsbetänkanden

som ingår i riksdagstrycket bör

normgivningsprocessen i EG kunna följas

av alla intresserade. Även dokument som

berör övriga delar av samarbetet inom

Europeiska unionen har ett allmänt

intresse. Faktapromemoriorna kan här

spela en viktig roll. Det bör åligga

regeringen att se till att

faktapromemoriorna blir lättillgängliga

för en bred allmänhet. Detta kan t.ex.

ske genom att en särskild officiell

serie för dessa promemorior inrättas.

Vad utskottet här anfört om publicering

av faktapromemoriorna bör riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna.

Konstitutionsutskottet delar

uppfattningen, som kommer till uttryck i

ett par utskotts yttranden, att det kan

vara värdefullt för ett utskott att få

information från regeringen om dess

strategi för arbetet i EU inom

utskottets område på något års sikt. Av

informationen bör framgå vilka frågor

som regeringen avser att prioritera samt

regeringens bedömning av möjligheterna

att få gehör inom EU för sina förslag.

Informationen kan lämnas muntligen vid

utskottssammanträden men också genom

t.ex. skrivelser till riksdagen för

vilka det råder motionsrätt. Regeringen

får i de enskilda fallen avgöra vad som

är lämpligt.

Detta är ett exempel på hur riksdagen

kan få mer information och utöva

inflytande på regeringens arbete inom

EU. Med ett fungerande

informationssystem kan riksdagen både

bevaka ärenden medan de behandlas i EU:s

beslutsprocess och när de ska avgöras på

ett ministerrådsmöte.

Utskottet anser att det är så viktigt

att riksdagen och utskotten erhåller

information om aktuella frågor inom EU

att utskottet föreslår att regeringens

informationsskyldighet ytterligare

regleras i riksdagsordningen. Detta

innebär att de riktlinjer för

regeringens information till riksdagen

som angavs i betänkande 1994/95:KU22

ligger fast men kompletteras med vad som

här anförts. Regeringen bör tydligare än

idag redovisa vilka förslag inom EU som

regeringen bedömer som betydelsefulla.

Vidare bör den ståndpunkt regeringen

intar till aktuella förslag delges

riksdagen. Riksdagen bör ges tillfälle

att lämna synpunkter på förslaget och på

regeringens ståndpunkt. Bestämmelsen bör

tas in som en ny bestämmelse i

riksdagsordningen. (Se 10 kap. 2 §

författningskommentaren s. 39.)

Utskottens roll

Vid behandlingen av frågan om samverkan

mellan riksdag och regering med

anledning av medlemskapet i EU (bet.

1994/95:KU22), anförde

konstitutionsutskottet att utskottens

viktiga ställning i vårt parlamentariska

system innebär att dessa, normalt sett,

bör ha befattning med EU-processerna

fram till dess att de som formliga

ärenden skall behandlas i ministerrådet.

Konstitutionsutskottet vill på nytt

understryka utskottens viktiga

ställning. Det är nödvändigt att

utskotten följer de frågor inom

respektive ämnesområde som i och med

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

inte längre avgörs i riksdagen. Även i

frågor som ligger inom de icke

överstatliga delarna av EU är det

naturligt och önskvärt att utskotten är

aktiva.

Utskotten kan följa arbetet inom EU

dels genom att ta del av dokument,

framför allt kommissionens grön- och

vitböcker samt förslag, dels genom att

erhålla muntlig information från

företrädare för regeringen,

regeringskansliet, myndigheterna och

Sveriges EU-representation i Bryssel. Av

stor betydelse för utskottens arbete är

kommissionens arbetsplaner och

ordförandeskapets handlingsplaner.

Information kan också erhållas vid

sammanträffanden med företrädare för

EU:s institutioner. Utskottskanslierna

förutsätts spela en aktiv roll i

informationsinhämtandet. För den

offentliga debattens skull är det

vnskvärt att utskotten i särskilt

viktiga frågor anordnar öppna

utfrågningar.

För att markera vikten av att utskotten

engagerar sig i EU-frågor föreslår

utskottet att utskottens skyldighet att

följa arbetet inom EU regleras i

riksdagsordningen. (Se 10 kap. 3 §

författningskommentaren s. 39).

Förutom att lägga förslag om

tillkännagivanden till regeringen i

kammaren har utskotten i dag möjlighet

att direkt påverka regeringen i EU-

ärenden vid t.ex. informella samråd i

utskotten. Utskottet har under

beredningen av detta betänkande även

behandlat frågan om ökade möjligheter

för utskotten att påverka regeringen när

den bereder EU-ärenden. Utskottet har

därvid diskuterat möjligheten för

utskott att t.ex. lämna skriftliga

uttalanden till regeringen. Utskottet

tar dock inte upp frågan i detta

sammanhang utan avser att fortsätta att

utreda frågan.

EU-information

Utskottet har ovan föreslagit att

regeringens faktapromemorior skall göras

mer lättillgängliga samt att de skall

delas till riksdagens samtliga

ledamöter. Utskottet vill i detta

sammanhang också ta upp frågan om

allmänhetens tillgång till annan

information om de förslag som bereds

inom Europeiska unionens institutioner.

Enligt utskottet finns det ingen

principiell skillnad i önskvärdheten av

offentlighet och öppen diskussion när

det gäller normgivningsprocessen i EG

(den överstatliga delen av unionen) och

i Sverige. Som folkets främsta

företrädare har riksdagen här ett

särskilt ansvar. Utskottet föreslår

därför att riksdagen ger Riksdagens

förvaltningskontor i uppdrag att närmare

utreda riksdagens roll och ansvar för

tillgången på fullgod information om den

löpande normgivningsprocessen inom EG

(den överstatliga delen av unionen).

Förvaltningskontoret bör utreda vilka

kanaler som finns för information om

beslutsfattandet inom EU:s institutioner

och hur dessa skall kunna kompletteras.

En utgångspunkt för utredningsarbetet

bör vara att möjlighet till

direktbevakning av EU:s institutioner

bör finnas.

Utskottet vill erinra om att tidningen

Från Riksdag & Departement idag bevakar

den nationella lagstiftningskedjan.

Förvaltningskontoret bör i detta

sammanhang undersöka möjligheten att

tidningens uppdrag vidgas till att

omfatta även den normgivning som

beslutas inom EG. Möjligheten att

koordinera verksamheten med riksdagens

EU-upplysning bör också beaktas. Även

andra länders lösningar bör studeras.

Relationerna mellan utskotten och EU-

nämnden

Bakgrund

När det gäller EU-nämndens kompetens i

förhållande till bl.a. utskotten

poängterade konstitutionsutskottet (bet.

1994/95:KU22) att EU-nämndens område

avser samrådsfrågorna och att någon

förändring av utskottens ställning,

uppgifter och befogenheter inte

föranleds av inrättandet av EU-nämnden.

I frågan om hur utskottens kunskaper

och synpunkter skulle komma EU-nämnden

till godo vid samrådet anförde

konstitutionsutskottet att det är

nödvändigt att utskottens kunskaper och

synpunkter tas till vara i

samrådsförfarandet. Det är, anförde

utskottet, en fråga om en ömsesidig

process mellan utskotten och nämnden.

Enligt konstitutionsutskottet borde

utskotten givetvis kunna överlämna

formella yttranden till EU-nämnden både

på nämndens begäran och på eget

initiativ, men andra vägar kunde ofta

vara nog så ändamålsenliga, anfördes

det. I fråga om yttranden från utskottet

till EU-nämnden råder den svårigheten

att det inte finns något ärende eller

direkt förslag att knyta yttrandet till.

Det viktiga är, anförde

konstitutionsutskottet, att utskottens

ledamöter och tjänstemän håller sig väl

informerade i fråga om vad som händer på

deras område inom EU och att EU-nämndens

ledamöter och tjänstemän också ser det

som viktigt att påminna om väntade

ärenden och dagordningar inom EU. Dessa

samrådsformer får dock, anförde

konstitutionsutskottet, inte innebära

att samverkan, i avsaknad av en aktiv

reglering i riksdagsordningen, skall ske

blott på nämndens villkor. Utskottens

viktiga ställning i vårt parlamentariska

system innebär att dessa normalt sett

bör ha befattning med EU-processerna

fram till dess att de som formliga

ärenden skall behandlas i ministerrådet.

EU-nämnden borde också, anförde

konstitutionsutskottet, ha kunskaper om

riksdagens ställningstaganden och

utskottens ståndpunkter inför det att

regeringen rådgör med nämnden.

Konstitutionsutskottet ville dock inte

förorda att formerna för samråd och

informationsutbyte mellan nämnden och

utskotten skulle regleras.

Erfarenheterna borde i stället avvaktas

och om det, efter viss tid, skulle visa

sig att samspelet mellan utskotten och

nämnden inte speglar denna

konstitutionsutskottets mening om

ömsesidighet avsåg utskottet att i

riksdagen väcka förslag om en reglering

i riksdagsordningen om nämndens

skyldighet att samråda med det utskott

till vars ämnesområde en fråga som skall

behandlas i EU-rådet hör.

Yttrandena

Generellt framhålls i yttrandena att

gränsdragningen mellan utskott och EU-

nämnd inte har vållat några stora

problem. Kontakterna mellan utskott och

EU-nämnd bör enligt de flesta utskott

ske inom partigrupperna. Så gott som

samtliga utskott avvisar tanken på en

reglering i riksdagsordningen av

förhållandet utskott - EU-nämnd.

EU-nämnden ser det som sin viktigaste

uppgift att samråda med regeringen i

frågor som skall behandlas på

förestående ministerrådsmöten och också

beträffande vissa övergripande

förhandlingsfrågor såsom spörsmål i

samband med 1996 års regeringskonferens.

Samtidigt är det en angelägen uppgift

för utskotten att bevaka EU-frågorna

under den beredningsprocess i

Europaparlamentet och ministerrådets

arbetsgrupper som föregår rådets

ställningstaganden. Endast genom ett

samspel mellan utskottsbehandling samt

information och samråd i EU-nämnden kan

ett tillfredsställande inflytande för

riksdagen åstadkommas.

Huvudregeln bör alltså vara att nämnden

svarar för samråden inför

ministerrådsmötena och utskotten för

bevakningen av frågorna dessförinnan.

Att både utskotten och EU-nämnden är

aktiva på samrådsstadiet innebär i

allmänhet en onödig dubblering och kan

medverka till att riksdagens inställning

blir oklar. EU-nämnden har dock inte

kunnat finna att den nuvarande

avsaknaden av regler om utskottens och

nämndens kompetens har medfört några

oklarheter om kompetensgränserna.

Med hänsyn till vikten av flexibilitet

kan nämnden inte finna det önskvärt att

det dras några formella gränser mellan

utskottens och EU-nämndens befattning

med EU-frågorna. Även om utskottens

främsta uppgift är att bevaka EU-

frågorna i början av beslutsprocessen

måste det också finnas utrymme för

utskotten att anlägga synpunkter under

slutfasen. Detta gäller inte minst när

det under EU:s beslutsprocess framlagts

förslag till ändrade lösningar. När

sådana fall inträffat i nämnden har

nämnden uppmanat det ansvariga

statsrådet att också höra berört

utskott.

Enligt nämndens uppfattning är det

angeläget att utskotten fortlöpande

hålls underrättade om de frågor som är

aktuella för behandling i ministerrådet

och att de också informeras om utgången

i frågorna. Mot den bakgrunden tillämpas

vid kansliet den rutinen att kallelser

och föredragningslistor till nämndens

sammanträden jämte de aktuella

dagordningarna för kommande rådsmöten

sänds till samtliga utskotts

kanslichefer i omedelbar anslutning till

att handlingarna till sammanträdet delas

ut till nämndens ledamöter.

Behovet av flexibilitet gör sig också

gällande beträffande samordningen med

utskottens synpunkter och därtill

anknytande spörsmål. Enligt nämndens

uppfattning bör därför en formalisering

av samspelet mellan utskotten och

nämnden undvikas. Kontakterna mellan

utskotten och nämnden bör ske på det

partipolitiska planet när det gäller

frågan både om hur utskottssynpunkter

skall komma nämnden till del och om

nämnden skall underrätta utskotten om

avvikande bedömningar. Liksom

beträffande utskottens behandling i

övrigt av EU-frågorna måste emellertid

utskotten själva få bestämma

arbetsformerna.

Finansutskottet menar att

ställningstagandet i EU-nämnden

underlättas om frågorna dessförinnan har

behandlats i respektive fackutskott.

Utskottet ser inte något behov att

formalisera samarbetet med EU-nämnden

genom skrivelser eller yttranden.

Samarbetet mellan EU-nämnden och

finansutskottet bör i huvudsak ske via

partigrupperna och kanslierna.

Samarbetet har hittills fungerat väl och

underlättas av att finansutskottet är

väl representerat i EU-nämnden.

Lagutskottet erinrar om att EU-nämnden

vid ett tillfälle hösten 1995 tagit

initiativ till att regeringen lämnat

viss särskild information till

utskottet. Initiativet ledde till att

justitieministern inför utskottet vid

ett sammanträde den 21 november 1995

informerade om arbetet med ett utkast

till en konvention om rättskipning och

verkställighet i domar i mål om

äktenskapsskillnad (Brysselkonvention

II). Informationen lämnades inför

ministerrådsmötet i inrikes och

rättsliga frågor den 23 och 24 november

1995.

Några direkta oklarheter om

kompetensgränserna mellan utskottet och

EU-nämnden har enligt lagutskottet inte

uppkommit. Utskottet har ingen närmare

kännedom om i vilken utsträckning EU-

nämnden ägnat sig åt samma ärenden som

utskottet. Enligt utskottets mening bör

den ordningen gälla att nämnden endast

svarar för samråden inför

ministerrådsmötena och utskotten för

bevakningen av frågorna dessförinnan.

Utskotten bör också ha möjligheter att

framföra synpunkter inför ett

ministerrådsmöte.

I de fall ett utskott har särskilda

synpunkter på ett kommissionsförslag bör

dessa naturligtvis komma till EU-

nämndens kännedom. Hur detta lämpligen

bör ske torde få avgöras i varje

särskilt fall. Ett informellt sätt kan

vara att utskottets synpunkter

vidarebefordras via partigrupperna till

EU-nämndens ledamöter. Även formella

yttranden bör kunna komma i fråga. Om

det skulle visa sig att EU-nämnden och

ett utskott inte har samma uppfattning i

en viss fråga anser utskottet att det är

lämpligt att det berörda utskottet

underrättas härom i någon form.

Enligt lagutskottets mening finns det

för närvarande inte skäl att förorda att

samarbetet mellan EU-nämnden och

utskotten formaliseras genom ändringar i

riksdagsordningen. Utskottet anför att

det med hänsyn till de begränsade

erfarenheter som hittills föreligger kan

finnas anledning att avvakta ytterligare

någon tid innan ett slutligt

ställningstagande kommer till stånd. Som

en allmän synpunkt vill utskottet dock

peka på att det också i framtiden bör

finnas utrymme för en betydande

flexibilitet i samrådsförfarandet mellan

EU-nämnden och utskotten.

Socialförsäkringsutskottet håller sig

informerat om vilka frågor som EU-

nämnden har aktuella inom utskottets

område, men har inte dubblerat

utfrågningen av statsråd. EU-nämnden och

utskottet har olika roller när det

gäller EU-frågorna och deras behandling.

Utskottets synpunkter bör inte

formaliseras i yttranden till EU-

nämnden. Synpunkterna bör komma till EU-

nämndens kännedom via partierna som ett

led i partiernas inre arbete.

Samarbetet med EU-nämnden har enligt

socialutskottets mening fungerat

utmärkt. Det har aldrig varit fråga om

någon kompetenskonflikt. EU-nämnden

bereder ställningstaganden i

ministerrådet. Utskottet skall koncen-

trera verksamheten på ärendenas

beredning i kommissionen. Utskottet

skall dock vid behov medverka även i

förberedelserna av ställningstaganden i

ministerrådet.

Kulturutskottet förordar att nuvarande

arbetssätt tills vidare bibehålls,

vilket innebär att utskottet strävar

efter att följa EU-frågornas

handläggning redan i ett tidigt skede

men överlåter åt EU-nämnden att svara

för kontakterna med regeringen inför

ministerrådsmötena. Utskottet vill

tillägga följande. Det torde ställa

mycket stora krav på EU-nämnden att

skaffa sig sakkunskap i den mångfald

ärenden som nämnden har att behandla, om

inte en nära samverkan med fackutskotten

äger rum. Det anförda talar för att

möjligheter skapas för att låta

fackutskotten delta i samråden med

regeringsmedlemmarna inför

ministerrådssammanträden. Hur en sådan

samverkan skall organiseras kräver

noggranna överväganden. Utskottet anser

dock att det finns skäl att avvakta med

ett ställningstagande tills dess att

ytterligare erfarenheter vunnits av EU-

arbetet i riksdagen.

Näringsutskottet instämmer i

bedömningen att det är viktigt med

kontakterna mellan utskotten och EU-

nämnden men anser - baserat på

hittillsvarande erfarenheter - att det

inte är lämpligt att formalisera dessa

kontakter genom formella yttranden eller

skrivelser av olika slag. Enligt

utskottets mening bör kontakterna i

första hand ske inom resp. partigrupp.

Utskottet utesluter emellertid inte att

informationsutbytet mellan utskottens

och nämndens tjänstemän kan förbättras

så att tjänstemännen i respektive kansli

hålls informerade om aktuella

aktiviteter på EU-området.

Sammanfattningsvis anser

näringsutskottet att strävan bör vara

att det upprätthålls en effektiv

arbetsfördelning mellan utskotten och EU-

nämnden samt att kontakterna dem emellan

och även med de svenska

europaparlamentarikerna väsentligen bör

ske via partigrupperna.

Utskottets överväganden

Utskottet noterar att gränsdragningen

mellan utskott och EU-nämnd enligt de

inhämtade yttrandena inte har vållat

några stora problem och att så gott som

samtliga utskott avvisar tanken på en

reglering i riksdagsordningen av

förhållandet utskott - EU-nämnd.

Utskottet har tidigare i betänkandet

föreslagit att det i riksdagsordningen

införs en bestämmelse om utskottens

skyldighet att följa EU-frågorna inom

det egna ämnesområdet. De frågor som

utskotten har engagerat sig i kommer i

normalfallet troligen också att bli

föremål för samråd i EU-nämnden.

Samrådet inför ministerrådets möten bör,

enligt utskottet, även fortsättningsvis

äga rum i EU-nämnden.

Enligt utskottets bedömning kommer den

ökning av utskottens aktivitet som

föreslagits inte att vålla några

oklarheter när det gäller

gränsdragningen mellan utskotten och EU-

nämnden. Konstitutionsutskottet delar

uppfattningen i yttrandena att formen

för kontakter mellan utskotten och EU-

nämnden inte bör regleras i

riksdagsordningen. Utskottet anförde när

EU-nämnden inrättades, att utskotten

givetvis bör kunna överlämna formella

yttranden till EU-nämnden både på

nämndens begäran och på eget initiativ,

men även andra vägar kan vara

ändamålsenliga.

Utskottet noterar att flera utskott

hänvisar till kontakterna inom

respektive partigrupp.

EU-nämndens arbete

EU-nämndens yttrande

Skriftlig information från regeringen

till EU-nämnden

EU-nämnden sammanträder regelmässigt på

fredagarna för samråd med regeringen om

de frågor som står på dagordningarna för

ministerrådsmötena påföljande vecka.

Inför sammanträdena tillställs EU-

nämnden dels förslagen till

dagordningar, dels s.k. kommenterade

eller annoterade dagordningar, dels s.k.

ministerrådspromemorior.

Dagordningsförslagen upprättas inom

ministerrådet medan de kommenterade

eller annoterade dagordningarna

upprättas inom regeringskansliet. Även

ministerrådspromemoriorna upprättas inom

regeringskansliet.

I ministerrådspromemoriorna ges

ytterligare information om viktigare

dagordningspunkter. De skall innehålla

en redovisning för den aktuella frågans

innebörd samt uppgifter om hur svenska

regler påverkas och vilka

författningsändringar som kan krävas.

Uppgifter skall också lämnas om

eventuella ekonomiska konsekvenser för

staten, kommunerna, företagen och

enskilda. Även andra omständigheter som

kan vara av betydelse för frågans

bedömning skall redovisas, exempelvis

åsikter som framförts av svenska

intresseorganisationer och utfallet av

remissbehandling i Sverige.

Promemoriorna skall vidare innehålla

uppgifter om beslutsproceduren inom EU,

däribland den juridiska grunden för

ett rådsbeslut, frågans läge i

beslutsprocessen, ändringsförslag från

Europaparlamentet och kommissionens

inställning till dessa samt andra

förhållanden som är av betydelse, t.ex.

medlemsländers öppet deklarerade

ställningstaganden. Slutligen skall

regeringens förslag till svensk

huvudposition redovisas och om möjligt

också regeringens inställning till

Europaparlamentets ändringsförslag.

De kommenterade eller annoterade

dagordningarna och

ministerrådspromemoriorna inkommer till

EU-nämndens kansli på måndagen före

fredagssammanträdet.

Dagordningsförslagen inkommer till

kansliet ca 10 dagar före sammanträdet

och översätts och redigeras inom

kansliet. Materialet delas sedan till

ledamöterna i EU-nämnden på måndag

eftermiddag eller tisdag förmiddag.

Enligt EU-nämndens uppfattning

innehåller materialet från

regeringskansliet i stort sett den

information som är önskvärd inför

sammanträdena. Kvaliteten skiftar dock

något bl.a. beroende på vilket

departement som sammanställt materialet

och bör på vissa punkter kunna

förbättras. EU-nämnden ser det som

särskilt angeläget att den skriftliga

informationen innehåller förslag till

svensk position och att denna är

avfattad på ett klargörande sätt.

Nämnden är dock medveten om att det i

vissa frågor kan vara svårt att ange den

svenska inställningen. Viktigt är också

att andra länders inställning redovisas

när det kan ske. En brist är att den

skriftliga informationen inte innefattar

utkast till resolutioner och andra

dokument som utarbetats inom rådet och

som skall diskuteras och beslutas vid

rådsmötena. Detta gäller inte minst

frågor inom andra och tredje pelaren.

Nämnden vill understryka vikten av att

sådana dokument tillställs nämnden inför

sammanträdena i görligaste mån.

En förutsättning för att

samrådsförfarandet skall bli effektivt

är att den skriftliga informationen

inför sammanträdena kommer ledamöterna

till handa i god tid före sammanträdena.

Den nuvarande ordningen med utdelning av

materialet i början av

sammanträdesveckan är inte

tillfredsställande. Att materialet inte

når nämnden tidigare har dock inte sin

främsta orsak i regeringskansliets

arbetsformer utan beror väsentligen på

förhållandena inom ministerrådet och

särskilt på den omständigheten att

Corepers beredning av ärendena till

ministerrådsmötena slutförs mycket kort

tid före rådsmötena. Nämnden

understryker det angelägna i att

arbetsformerna i rådet ändras. Det bör

påpekas att de problem som sammanhänger

med rådets arbetsformer inte enbart är

en svensk angelägenhet utan har påtalats

även från andra parlament och regeringar

i EU:s medlemsländer.

Inom ramen för nuvarande ordning bör

det dock vara möjligt att åstadkomma en

viss förbättring. Riktpunkten bör vara

att material inför sammanträdena skall

komma nämndens ledamöter till handa

senast under måndag eftermiddag. Det

innebär att materialet behöver inkomma

till EU-nämndens kansli under föregående

fredag.

A-punkterna

Med A-punkter avses ärenden på rådets

dagordningar som kan avgöras utan

diskussioner. Vilka ärenden som skall

behandlas som A-punkter avgörs vid

Coreper-beredningen som föregår

rådsmötena.

Den skriftliga information som

sammanställts inom regeringskansliet och

överlämnats inför EU-nämndens

sammanträden har hitintills - med något

enstaka undantag - saknat uppgifter om

de ärenden som avses komma upp som A-

punkter. I viss utsträckning har dock

kansliet via telefax från Sveriges

representation i Bryssel erhållit

uppgifter om A-punkter. När dessa

meddelanden kommit kansliet till handa

före sammanträdet har de inkommit så

sent att de inte kunnat redigeras och

översättas till sammanträdena. Ofta har

de emellertid nått kansliet först efter

den aktuella sammanträdesdagen.

I avsaknad av närmare information om A-

punkterna har några bedömningar av dessa

ärenden inte kunnat göras inom nämnden,

vilket får ses som en brist. Enligt

nämndens uppfattning är det angeläget

att regeringens skriftliga information

tillförs uppgifter om viktiga ärenden

som kan bedömas bli behandlade som A-

punkter. Något krav på en fullständig

förteckning över sådana A-punkter kan

dock inte ställas förrän rådets

arbetsformer ändrats.

Det sagda innebär inte att nämnden helt

saknat information om de ärenden som

behandlats som A-punkter. Arbetet i

ministerrådet karakteriseras bl.a. av

att ett ärende kan stå på dagordningarna

vid flera tillfällen innan det slutligen

avgörs. Enligt nämndens erfarenhet är

detta regelmässigt fallet i mera

kontroversiella och viktiga ärenden. Om

det slutliga avgörandet sedan sker som

en A-punkt har nämnden alltså

dessförinnan erhållit information om

ärendet och haft möjlighet att påverka

regeringens agerande.

När det gäller riksdagens insyn i och

inflytande på ärenden som behandlas som

A-punkter vill nämnden också framhålla

att de nuvarande problemen får anses

vara av övergående natur. När Sverige

inträdde som medlem i EU hade ett stort

antal frågor initierats av kommissionen

och var föremål för beredning på olika

nivåer i beslutsprocessen. Varken

regeringen eller riksdagen hade då någon

närmare överblick över dessa ärenden och

möjlighet att påverka utvecklingen.

Under den tid som förflutit sedan

Sverige blev medlem har vi kunnat

medverka i beslutsprocessen och

allteftersom ärendena mognat för

avgöranden i ministerrådet har riksdagen

främst genom EU-nämnden kunnat utöva ett

inflytande på regeringens agerande på

detta sena stadium. Annorlunda förhåller

det sig med de ärenden som initierats

efter Sveriges medlemskap i unionen.

Beträffande dessa finns tillfälle för

riksdagen att redan från början av EU:s

beslutsprocess, då möjligheterna till

påverkan är störst, utöva ett

inflytande. Enligt nämndens uppfattning

är det en angelägen uppgift för

utskotten att ta till vara dessa

möjligheter till inflytande.

Utvecklingen av arbetsformer m.m.

En förändring av verksamheten i EU-

nämnden är att, utöver frågor som stått

på dagordningarna för ministerrådsmöten,

samråd också har hållits med regeringen

rörande dels Schengenförhandlingarna,

dels förberedelserna för 1996 års

regeringskonferens.

Vid ett sammanträde den 27 januari

1995 med företrädare för

regeringskansliet diskuterades olika

samarbetsfrågor, främst kraven på den

skriftliga information som skall lämnas

från regeringskansliet inför samråden i

nämnden. De riktlinjer som därvid lades

fast togs sedan upp i ett cirkulär från

EU-sekretariatet om samråd och

information mellan regering och riksdag

i EU-frågor. Nämndens arbetsformer

diskuterades ånyo vid ett sammanträde

den 19 maj 1995. Då beslöts att - som en

försöksverksamhet - ordföranden vid

samråden med regeringen skulle göra en

sammanfattning av huruvida det finns

eller inte finns en majoritet emot den

föreslagna förhandlingsuppläggningen.

Vid ett sammanträde den 7 september

samma år beslöt nämnden att samråd med

regeringen inte längre skulle hållas

inför informella ministerrådsmöten

såvida det inte finns särskilda skäl.

Anledningen härtill var att sådana

samråd inte ansågs meningsfulla.

I samband med samråden har nämnden

vidare fortlöpande framfört synpunkter

till statsråden rörande samarbetet med

regeringen.

Det kan också påpekas att regelbundna

(månadsvisa) sammanträffanden har ägt

rum på tjänstemannaplanet mellan

nämndens kansli och EU-sekretariatet.

Kansliet har vidare etablerat ett

samarbete med sekretariatet till

Folketingets Europaudvalg. Härigenom får

kansliet tillgång till de öppna

handlingar som delas ut till

Europaudvalgets ledamöter. Ett visst

samarbete har också etablerats med

tjänstemännen vid det utskott i Finlands

riksdag (Stora utskottet) som har

arbetsuppgifter motsvarande EU-nämndens.

Med anledning av att enskilda ledamöter

i nämnden framställt önskemål om

information och samråd i vissa frågor

fattade nämnden den 19 januari 1996 ett

beslut om riktlinjer för hur sådana

frågor skulle behandlas

fortsättningsvis. Riktlinjerna innebär i

huvudsak att informations- eller

samrådsönskemål som är av den karaktären

att de lämpligen bör tas upp i kammaren

eller i utskotten inte bör tillgodoses

av nämnden. Övriga önskemål skall

handläggas inom nämnden.

Samrådsförfarandet

Enligt nämndens uppfattning bör samrådet

med regeringen utformas så att

regeringsföreträdarna först lämnar

upplysningar som komplettering till den

information som lämnats skriftligen. Det

kan t.ex. gälla omständigheter av

sekretessbetonad karaktär. Regeringen

bör därefter redovisa sin syn på hur

Sverige skall ställa sig i den aktuella

frågan. Det ankommer sedan på nämndens

ledamöter att diskutera det föreslagna

förhandlingsupplägget och begära de

preciseringar och ändringar som kan vara

önskvärda.

Samrådet med regeringen har hitintills

huvudsakligen följt den angivna mallen.

För den fortsatta verksamheten ser

nämnden det som angeläget att regeringen

vid samråden - i större utsträckning än

hitintills varit fallet - redovisar

vilka alternativa positioner som kan

finnas. Viktigt är även att nämnden får

kännedom om andra länders inställning.

Frågan i promemorian från

konstitutionsutskottets kansli huruvida

sammanträdena präglats mera av

information än av samråd kan nämnden

inte besvara. I den mån informationen

dominerat får det anses bero på nämndens

eget agerande. I sammanhanget måste det

beaktas att åtskilliga punkter på

ministerrådets dagordningar enbart

innefattar information, lägesrapporter

och liknande muntliga föredragningar

exempelvis från kommissionen eller

ordförandeskapet. Som en mera

övergripande aspekt på samrådet med

regeringen vill nämnden understryka

vikten av att arbetet främst inriktas på

principiella frågor av betydelse för

Sverige och på de politiska

ställningstagandena.

Som svar på frågan i promemorian om vem

som bör företräda regeringen vid

nämndens sammanträden vill nämnden

erinra om att praxis hitintills har

varit att det ansvariga statsrådet skall

inställa sig för samrådet och detta även

i sådana fall då en statssekreterare

eller annan tjänsteman skall

representera Sverige vid rådsmötet.

Nämndens erfarenheter är att

diskussioner om Sveriges

förhandlingspositioner är meningsfulla

endast om de förs med den som bär det

faktiska ansvaret för positionerna.

Enligt nämndens mening är det därför

angeläget att statsråden är närvarande

vid nämndens sammanträden. Undantag bör

endast förekomma i de fall då statsrådet

på grund av starka skäl är tvungen att

utebli. Om en statssekreterare skall

företräda regeringen vid rådsmötet kan

det vara lämpligt att också hon eller

han är närvarande vid nämndens

sammanträde.

Ordförandens sammanfattningar

De sammanfattningar beträffande

majoritetsförhållandena som numera görs

av ordföranden har enligt EU-nämnden

till syfte att klargöra opinionsläget i

nämnden. Det kan i och för sig hävdas

att det ankommer på det ansvariga

statsrådet att av den förda diskussionen

själv dra slutsatser om nämndens

inställning till den föreslagna

förhandlingspositionen. För statsråden

får det emellertid anses vara en fördel

om ordföranden kan konstatera att den

diskuterade förhandlingslinjen har stöd

i nämnden. Opinionsläget kan

naturligtvis också uttryckas på det

sättet att ordföranden - vid de

tillfällen detta inträffar - konstaterar

att statsrådet inte förefaller ha

majoritet för sin ståndpunkt i nämnden.

Hur avläsningen av EU-nämndens

inställning sker bör enligt nämnden även

fortsättningsvis vara en uppgift för

nämnden att bedöma.

Skulle den överenskomna

förhandlingslinjen sedermera behöva

frångås vid förhandlingarna i

ministerrådet anser nämnden att

statsrådet bör återkomma till nämnden i

frågan. Ett sådant förnyat samråd kan om

saken brådskar ske mera formlöst t.ex.

vid en telefonkonferens med

partiföreträdare eller i mycket

brådskande lägen genom en hänvändelse

till ordföranden, som sedan får

informera nämnden i dess helhet. Såvitt

nämnden har sig bekant har endast ett

sådant fall inträffat. Det gällde frågan

huruvida EG-domstolen skulle ges

behörighet att tolka

Europolkonventionen. Vid toppmötet i

Cannes i juni 1995 framlades ett

kompromissförslag i frågan. Förslaget

var i och för sig godtagbart från svensk

sida men överensstämde inte med den

inställning som tidigare förankrats i

nämnden. Det ansvariga statsrådet

begärde och fick då telefonledes ett

förnyat besked från företrädare för

nämnden innan förhandlingarna fortsatte.

Kontakter med utomstående

Beträffande nämndens kontakter med

intressegrupper och andra vill nämnden

som sin principiella inställning hävda

att nämndens verksamhet bör koncentreras

på samrådet med regeringen. I denna

verksamhet är kontakter med organ

utanför riksdagen och regeringen sällan

befogade. Intressegruppers och andras

eventuella synpunkter och önskemål

rörande olika EU-frågor bör lämpligen

framföras på ett tidigare stadium av

beslutsprocessen inom EU än i det skede

då samrådet skall hållas. Detta hindrar

dock inte att nämnden kan finna det

motiverat att utomstående ges möjlighet

att framföra synpunkter till nämnden. Så

kan exempelvis bli fallet beträffande

mera allmänna aspekter på EU-samarbetet

och frågor som aktualiseras under 1996

års regeringskonferens.

Öppna sammanträden

Enligt 8 kap. 17 § riksdagsordningen

skall nämnden sammanträda inom stängda

dörrar. Detsamma gäller utskottens

sammanträden men utskotten har möjlighet

att besluta att ett sammanträde till den

del det avser inhämtande av upplysningar

skall vara helt eller delvis offentligt

(4 kap. 12 § riksdagsordningen). Detta

innebär bl.a. att EU-nämnden inte har

formell möjlighet att hålla öppna

sammanträden för inhämtande av

information och åsikter i frågor som är

av stort allmänt intresse.

Det ligger i sakens natur att samråden

med regeringen inför ministerrådsmötena

inte kan ske vid öppna sammanträden dit

allmänheten har tillträde. Inte heller

torde det, som berörts i föregående

avsnitt, vara motiverat för nämnden att

inhämta information från utomstående i

de olika frågor som skall behandlas i

ministerrådet. När behov av sådana

utfrågningar aktualiseras torde det

främst ankomma på utskotten att inhämta

informationen. Det är dock inte

uteslutet att det i vissa övergripande

frågor, som naturligen inte hör hemma i

något eller några utskott, kan finnas

anledning för nämnden att hålla öppna

sammanträden för inhämtande av

information och åsikter från andra än

regeringen. Inte minst den nu pågående

regeringskonferensen om översyn av

Maastrichtfördraget kan medföra att

vissa frågor behöver bli föremål för en

allsidig och offentlig belysning.

Nämnden förordar därför att det skapas

en möjlighet till öppna sammanträden

också för nämnden.

Stenografiska uppteckningar

Enligt 8 kap. 19 § riksdagsordningen

skall protokoll föras vid nämndens

sammanträden. Vid sammanträdena skall

också föras stenografiska uppteckningar

över vad som yttras vid nämndens

överläggningar med regeringen.

Som skäl för skyldigheten att föra

stenografiska uppteckningar åberopades

(bet. 1994/95:KU22) att det inte är

tillräckligt med samma regler om

protokollföring som gäller för utskotten

eftersom det i EU-nämnden inte kommer

att finnas något betänkande att justera

och att det för granskningen av

statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning var

nödvändigt att kunna konstatera vad som

förevarit vid nämndens överläggningar

med regeringen. Ett ytterligare skäl var

allmänhetens och forskningens

möjligheter till insyn. Dessa skäl

ansågs väga tyngre än intresset av att

överläggningarna kan hållas i en

förtrolig anda och att ingen bindning

som kan skada den nödvändiga

flexibiliteten i förhandlingarna skall

uppkomma i känsliga förhandlingsskeden.

Den stenografiska uppteckningen vid

nämndens sammanträden ombesörjs av

kammarkansliets stenografer.

Kammarkansliet svarar också för att

uppteckningarna renskrivs, att

statsråden och nämndens ledamöter har

tillfälle att framställa eventuella

anmärkningar samt för att

uppteckningarna blir korrekturlästa. EU-

nämndens kansli svarar sedan för att

uppteckningarna granskas från

sekretessynpunkt och att de mångfaldigas

till de sammanträden då uppteckningarna

skall justeras. Om uppteckningarna

innehåller sekretessbelagd information

framställs upplagan i två versioner. Den

ena delas enbart ut till ledamöterna vid

justeringssammanträdet och förstörs

sedan med undantag för ett arkivexemplar

som förvaras på kansliet. Den andra

versionen innehåller öppna uppgifter och

hålls tillgänglig vid sammanträdet och

efter justeringen också för allmänheten.

Uppteckningen från ett sammanträde

justeras numera i allmänhet vid det

sammanträde som infaller två veckor

senare (jfr bet. 1995/96:KU22).

Beträffande överläggningarna med

regeringen rörande regeringskonferensen

avser nämnden att i fortsättningen föra

en särskild serie stenografiska

uppteckningar för dem.

Regler om sekretess för protokoll i

riksdagen finns i 11 kap. 2 §

sekretesslagen (1980:100). Bestämmelsen

innebär att uppgifter i de stenografiska

uppteckningarna kan sekretessbeläggas

endast enligt reglerna om utrikes- och

försvarssekretess i 2 kap.

sekretesslagen och om sekretess vid

arbetskonflikter inom den offentliga

sektorn (6 kap. 6 §). Av dessa regler är

det bara utrikessekretessen som i

praktiken är tillämplig på uppgifter i

de stenografiska uppteckningarna.

Möjligheterna att sekretessbelägga de

stenografiska uppteckningarna är alltså

betydligt mera begränsade än vad som

gäller andra handlingar som kommer in

till nämnden eller upprättas inom

nämnden. Det innebär exempelvis att

uppgifter som finns ifrån regeringen

inkomna handlingar kan hållas hemliga

vid nämnden av hänsyn till

finanspolitiska, penningpolitiska eller

valutapolitiska skäl. Finns motsvarande

uppgifter i de stenografiska

uppteckningarna kan de däremot inte

sekretessbeläggas.

När det gäller frågan hur skyldigheten

att föra stenografiska uppteckningar har

påverkat nämndens arbete understryker

nämnden att det är en grundläggande

förutsättning för ett meningsfullt

samråd med regeringen att

överläggningarna kan hållas under

förtroliga former. Saknas denna

förutsättning kan samråden med

regeringen inte ge riksdagen det

inflytande som varit avsett. Det är

också angeläget att åsikter fritt kan

utbytas både mellan nämndens ledamöter

och regeringens företrädare och

ledamöterna sinsemellan. Sett från dessa

utgångspunkter har skyldigheten att föra

stenografiska uppteckningar haft

negativa konsekvenser för nämndens

arbete. Det har sålunda visat sig att

man från regeringens sida ibland har

varit återhållsam med att lämna vissa

uppgifter av förtrolig karaktär. För

fullständighetens skull bör det dock

påpekas att denna tendens till

återhållsamhet inte präglat alla

samråden. Graden av öppenhet har

varierat bl.a. beroende på den aktuella

frågans natur. En annan nackdel har

varit att det fria åsiktsutbytet

hämmats.

Enligt nämndens uppfattning finns det

därför starka skäl som talar för att

frågan om förandet av stenografiska

uppteckningar bör övervägas på nytt. Ett

ytterligare skäl är att framställningen

av uppteckningarna är kostnadskrävande

och att allmänhetens efterfrågan på

uppteckningarna varit synnerligen

begränsad.

Intresset av att samrådet med

regeringen inte påverkas negativt måste

emellertid vägas mot de skäl som

tidigare anförts för att nämndens

överläggningar med regeringen skall

dokumenteras. Denna avvägning bör

enligt nämndens mening göras av

konstitutionsutskottet. Skulle det

därvid anses motiverat med en fortsatt

dokumentation kan det dock finnas

anledning att pröva hur dokumentationen

skall ske. EU-nämnden lägger i sitt

yttrande fram förslag till tänkbara

förändringar som främst tar sikte på

konstitutionsutskottets behov av

underlag för granskningsarbetet.

Om nämndens skyldighet att föra

stenografiska uppteckningar skall

kvarstå är det enligt nämnden angeläget

att möjligheterna till

sekretessbeläggning utökas. Det har i

flera fall förekommit vid samråden med

regeringen att uppgifter lämnats som

inte omfattas av utrikessekretess men

väl av andra sekretessregler. Det har

främst rört uppgifter rörande

förberedelserna för tredje steget i EMU.

I ett fall har också uppgifter lämnats

om enskilda företags förhållanden. I

princip bör samma sekretessregler kunna

tillämpas på de stenografiska

uppteckningarna som på andra allmänna

handlingar. Under alla omständigheter

måste dock reglerna i 3 kap. 1 §

sekretesslagen om sekretess av

finanspolitiska, penningpolitiska eller

valutapolitiska skäl kunna tillämpas.

Det kan förutses att uppgifter som bör

hemlighållas av dessa skäl kommer att

lämnas till nämnden i ökande

utsträckning allteftersom tiden för

övergången till det tredje steget i EMU

närmar sig.

I en avvikande mening (m) till nämndens

yttrande till utskottet erinras om att

de moderata ledamöterna reserverade sig

vid utskottsbehandlingen hösten 1994 mot

föreskriften om stenografiska

uppteckningar vid nämndens sammanträden.

De erfarenheter som gjorts anses ha

bekräftat farhågorna för att

överläggningarna skulle komma att

påverkas negativt vad avser förtrolighet

och flexibilitet i känsliga

förhandlingslägen. En protokollföring av

samma slag som sker för utskottens

sammanträden rekommenderas därför i den

avvikande meningen.

Enligt en annan avvikande mening (fp)

bör de stenografiska uppteckningarna

även fortsättningsvis föras men med

ökade möjligheter till

sekretssbeläggning i enlighet med vad

nämndens majoritet förordat.

Utskottets överväganden

I fråga om nämndens arbetsformer vill

utskottet inledningsvis konstatera att

det ramverk som riksdagen beslutade då

nämnden inrättades i huvudsak fungerat

bra. Inom detta ramverk har nämnden

själv kunnat förändra och förbättra sina

arbetsformer under det ett och ett halvt

år som gått sedan dess. Den redovisning

som nämnden lämnar i sitt yttrande till

utskottet är mycket värdefull och ger en

bra bild av arbetet och de problem som

finns.

Regeringens skriftliga information till

nämnden

När det gäller regeringens skriftliga

information till nämnden delar utskottet

nämndens uppfattning att den så långt

möjligt bör innehålla ett förslag till

svensk ståndpunkt i de frågor som kommer

upp för diskussion och ställningstagande

i ministerrådet. Det är, som nämnden

framhåller, angeläget att denna

ståndpunkt avfattas på ett klargörande

sätt. Den bör nämligen tjäna som

utgångspunkt för nämndens diskussioner

med regeringen. Nämndens diskussioner

bör också kunna omfatta vilka

andrahandsståndpunkter som är acceptabla

ur svensk synpunkt. Men det säger sig

självt att det skrivna materialet i

allmänhet inte kan innehålla några

reflexioner av det slaget.

Nämnden har också kritiska synpunkter

på när det skriftliga materialet når

nämnden. Som påpekas i yttrandet har den

sena leveransen av material främst att

göra med beslutsprocessen i

ministerrådet. Denna fråga behandlas i

den pågående regeringskonferensen.

A-punkter

Nämnden framhåller i sitt yttrande att

den skriftliga informationen från

regeringen sällan innehåller uppgifter

om vilka ärenden som kan avgöras utan

diskussioner vid ministerrådets möten,

s.k. A-punkter. Enligt nämndens

uppfattning är det angeläget att

regeringens skriftliga information

tillförs uppgifter om viktiga ärenden

som kan bedömas bli behandlade som A-

punkter. Utskottet vill starkt

understryka detta önskemål. Det är, som

nämnden skriver, visserligen troligt att

många av dessa ärenden tidigare varit av

kontroversiellt slag och då varit

föremål för behandling i nämnden. Detta

utesluter ändå inte att det är viktigt

att nämnden inför det slutliga

avgörandet i rådet får besked om vilken

ståndpunkt som det tidigare rådsarbetet

lett fram till.

Det torde emellertid också kunna

förekomma att viktiga frågor i

realiteten avgörs i Coreper eller i

andra kommittéer utan diskussioner i

rådet. Även dessa A-punkter bör enligt

utskottet redovisas för nämnden. Detta

bör enligt utskottet ges regeringen till

känna.

Samrådsförfarandet

Vid det muntliga samrådet i nämnden är

det enligt nämnden angeläget att

regeringen redovisar alternativa

positioner och andra länders

inställningar. Som redan framgått delar

utskottet denna uppfattning och anser

liksom nämnden att uppgifter av denna

art är betydelsefulla vid bedömningen av

vilken förhandlingslinje som är den

lämpligaste.

I detta sammanhang kommer nämnden in på

frågan vem som bör företräda regeringen

vid nämndens sammanträden. Nämndens

erfarenheter är att diskussioner om

Sveriges förhandlingspositioner är

meningsfulla endast om de förs med den

som bär det faktiska ansvaret för

positionerna. Enligt nämndens mening är

det därför angeläget att statsråden är

närvarande vid nämndens sammanträden.

Undantag bör endast förekomma i de fall

statsrådet på grund av starka skäl är

tvungen att utebli. Om en

statssekreterare skall företräda

regeringen vid rådsmötet kan det vara

lämpligt att också hon eller han är

närvarande vid nämndens sammanträde.

Utskottet instämmer till fullo i

nämndens uppfattning om värdet av

statsrådens närvaro vid nämndens

sammanträden. De uttalanden som nämnden

gjort i sitt yttrande bör enligt

utskottets uppfattning kunna tjäna som

riktlinjer i denna fråga.

Utskottet vill vidare anföra följande

beträffande samverkan inför Europeiska

rådets möten. Europeiska rådet består av

medlemsstaternas stats- eller

regeringschefer och sammanträder som

regel en gång per halvår. Vid dessa

möten fattas främst beslut i

övergripande politiska frågor. I

propositionen (1994/95:19, s. 538 f.) om

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

angav regeringen att information skall

lämnas till riksdagen rörande frågor som

skall tas upp i Europeiska rådet. Enligt

regeringen låg det också i sakens natur

att riksdagen skall kunna begära att

information lämnas i sådana frågor.

Regeringen framhöll emellertid att

sådana frågor som rör utrikespolitiska

förhållanden som kan få betydelse för

riket, liksom utrikesärenden av större

vikt, självfallet skall behandlas i

Utrikesnämnden.

Någon särskild reglering av samverkan

mellan regering och riksdag inför

Europeiska rådet finns inte i

riksdagsordningen. I riksdagsordningen 3

kap. 6 § anges emellertid att

regeringen fortlöpande skall informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen.

Information om Europeiska rådets möten

torde falla inom denna bestämmelse. Om

informationen inför Europeiska rådets

möten lämnas i EU-nämnden bör

ovanstående riktlinjer om statsrådens

närvaro vid nämndens sammanträden också

gälla vid dessa tillfällen.

Vad utskottet anfört om statsrådens

närvaro i EU-nämnden bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Nämndens ställningstaganden

Utskottet noterar nämndens uppfattning

att ordförandens muntliga

sammanfattningar bidrar till att

klarlägga opinionsläget i nämnden. Ett

sätt att ytterligare förtydliga detta

opinionsläge skulle vara att nämnden

avslutar sina överläggningar med

regeringen i ärenden där regeringen

framlagt förhandlingsståndpunkter med

att anta ett skriftligt uttalande. Detta

uttalande kan vara en ren tillstyrkan

eller avstyrkan av regeringens

ståndpunkter. Det kan också innebära en

förändring och/eller tillägg till

regeringens förhandlingspositioner.

Föreligger flera meningar om vad nämnden

bör uttala får ordföranden avgöra vilken

mening som har de flestas stöd. Det bör

understrykas att sådana uttalanden

saknar formell rättslig betydelse.

Utskottet vill dock erinra om att

utskottet i samband med nämndens

tillkomst uttalade att man bör kunna

utgå från att regeringen inte kommer

att företräda en ståndpunkt som står i

strid med vad nämnden gett uttryck för i

samrådet (1994/95:KU22 s. 15). Nämnden

bör själv bedöma om och när denna metod

för att klarlägga nämndens inställning

bör användas. Någon ändring i de regler

i riksdagsordningen som gäller för

nämnden behöver enligt utskottets mening

inte göras. Med den samrådsuppgift som

nämnden har måste anses följa rätten att

besluta om uttalanden av detta slag.

Öppna sammanträden

EU-nämndens sammanträden äger rum inom

stängda dörrar (8 kap. 17 § RO). Nämnden

saknar den möjlighet som utskotten har

att anordna offentliga utfrågningar,

t.ex. när det gäller frågor som

behandlas i den pågående

regeringskonferensen. För att kunna

inhämta information och åsikter från

andra än regeringen i vissa övergripande

frågor, t.ex. den pågående

regeringskonferensen, förordar nämnden

att det skapas en sådan möjlighet också

för nämnden. Utskottet vill inte

motsätta sig att en möjlighet till öppna

sammanträden införs för nämnden men

förutsätter att den begagnas

restriktivt, vilket också är nämndens

uppfattning. Nämndens uppgift är att

samråda med regeringen inför beslut i

ministerrådet. Att anordna offentliga

utfrågningar i frågor som är under

behandling i EU:s institutioner är

däremot i första hand en uppgift för

riksdagens utskott. Den pågående

regeringskonferensen är emellertid ett

exempel på en fråga som på grund av sin

övergripande karaktär saknar naturlig

hemvist i något enskilt utskott.

Regeringskonferensen skulle därför kunna

föranleda att nämnden anordnade öppna

utfrågningar i syfte att skaffa sig

upplysningar om opinionsläget i de

frågor som regeringskonferensen

behandlar.

Utskottet föreslår således en ändring i

riksdagsordningens bestämmelse om att EU-

nämnden skall sammanträda inom stängda

dörrar. Ändringen innebär att EU-nämnden

om synnerliga skäl föreligger kan

besluta att sammanträde till den del det

avser inhämtande av upplysningar helt

eller delvis skall vara offentligt. Det

är enligt utskottet inte meningen att

regeringen eller annan statlig myndighet

som, enligt 10 kap. 5 och 6 §§ RO,

uppfyller sin uppgiftsskyldighet i

frågor som avses bli behandlade i

Europeiska unionens råd, skall göra

detta vid en offentlig del av ett

sammanträde. Enligt utskottet bör den

nya bestämmelsen tillämpas restriktivt.

(Se förslag till 10 kap. 7 § s. 40).

Stenografiska uppteckningar

De skäl som utskottet angav för att EU-

nämndens överläggningar med regeringen

skulle dokumenteras var bl.a. att det

för granskningen av statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas

handläggning var nödvändigt att kunna

konstatera vad som förevarit vid

överläggningarna med regeringen samt

möjligheten till insyn för allmänheten

och för forskningen. Dessa skäl kvarstår

enligt utskottet för att

överläggningarna skall dokumenteras. De

skäl mot dokumentation som utskottet

anförde har visat sig ha viss bärkraft.

Det gäller främst det förhållandet att

dokumentationen av överläggningarna kan

leda till en begränsning av den

information som regeringen anser sig

kunna vidarebefordra till nämnden.

Utgångspunkten är enligt utskottet

givetvis att regeringen lämnar all den

information till nämnden som behövs för

att samrådet skall bli meningsfullt. En

grundläggande förutsättning för detta är

att överläggningarna kan hållas under

förtroliga former. Dessa former måste

dock av de skäl utskottet angivit ovan

innefatta någon form av dokumentation av

vverläggningarna. Enligt utskottet bör

stenografiska uppteckningar från EU-

nämndens överläggningar med regeringen

även fortsättningsvis föras men

möjligheten till sekretessbeläggning

utökas.

Den utökning av sekretessen som visat

sig mest angelägen och som utskottet

vill föreslå gäller sekretess för

uppgifter som angår rikets centrala

finanspolitik, penningpolitik eller

valutapolitik. Utskottet anser inte att

det för närvarande därutöver finns skäl

att utöka sekretessen för uppgifter i de

stenografiska uppteckningarna då detta

inte visat sig nödvändigt. Utskottet

föreslår därför ett tillägg till 11 kap.

2 § andra stycket sekretesslagen

innebärande att för uppgift i EU-

nämndens stenografiska uppteckningar

enligt 10 kap. 9 § riksdagsordningen

gäller sekretess också för uppgift som

avses i 3 kap. 1 § sekretesslagen, dvs.

för uppgift som angår rikets centrala

finanspolitik, penningpolitik eller

valutapolitik. Utskottet föreslår också

en redaktionell ändring i 11 kap. 2 §

första stycket med anledning av de

ändringar i riksdagsordningen som

utskottet föreslår.

Utskottet vill erinra om att riksdagen

enligt 11 kap. 3 § sekretesslagen får

förordna om undantag från sekretess i

fråga om uppgifter hos riksdagen.

Återrapportering från ministerrådsmötena

Bakgrund

Regeringen skall enligt de riktlinjer

som formulerats återrapportera till EU-

nämnden vad som förevarit på rådsmötena.

Dessa återrapporter distribueras av

nämndens kansli. Av nämndens kallelser,

som går till utskottskanslierna, framgår

vilka återrapporter som skickas ut.

Utskottskanslierna kan sedan hämta

relevanta rapporter hos nämndens kansli.

EU-nämndens yttrande

EU-nämnden anser det nödvändigt att

regeringen fortlöpande lämnar rapporter

om vad som förekommit vid

ministerrådsmötena. Sådana återrapporter

ger möjlighet för både utskotten och

nämnden att följa EU-frågornas

behandling i ministerrådet. De utgör

därmed en viktig del av regeringens

information till riksdagen.

Enligt nämndens bedömning sker en

tillfredsställande återrapportering från

ministerrådsmötena. En genomgång som

gjorts beträffande rådsmötena under

andra halvåret 1995 och dem som

hitintills hållits under 1996 visar att

med något enstaka undantag en

kontinuerlig återrapportering har skett.

Rapporterna, som även omfattar

informella ministerrådsmöten, inkommer i

regel till EU-nämndens kansli en vecka

efter det aktuella rådsmötet.

Kvaliteten på återrapporteringen

varierar mellan departementen. Detta

gäller också redovisningen av hur

företrädarna för regeringen agerat vid

rådsmötena.

Som svar på frågan om det sker någon

fortlöpande kontroll och uppföljning av

hur regeringen agerat och i vilken mån

nämndens råd har följts, framhåller

nämnden att det knappast ankommer på den

att svara för en sådan systematisk

granskning. Det torde främst ligga i de

politiska partiernas intresse att bevaka

om och i vilken utsträckning de

synpunkter som framförts vid samråden

beaktats av regeringen under

diskussionerna och förhandlingarna i

ministerrådet. I den mån en mera

övergripande och systematisk kontroll

bör ske torde den lämpligen utföras inom

ramen för konstitutionsutskottets

granskningsarbete. Någon fortlöpande

kontroll av regeringens agerande i

ministerrådet har därför inte genomförts

i nämnden.

I en avvikande mening (fp) framhålls att

det bör vara en viktig uppgift för

konstitutionsutskottet att kontrollera

och följa upp regeringens agerande i

samband med granskningsarbetet rörande

statsrådens tjänsteutövning.

Utskottens yttranden

Justitieutskottet anser att det bör

åligga regeringen att till utskottet

regelbundet lämna skriftlig information

om vad som förekommit vid rådsmötena för

inrikes och rättsliga frågor.

Enligt kulturutskottet bör

återrapporteringen innehålla besked om

Sveriges synpunkter har blivit

tillgodosedda. Erfarenheterna av

återrapportering är begränsade, men har

i de fall de förekommit uppfyllt

utskottets krav.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet förutsätter att

regeringskansliet återrapporterar

samtliga ministerrådsmöten till

riksdagen. Återrapporterna bör

tillställas både EU-nämnden och

kammarkansliet. Utskottet vill framhålla

att det är av stor vikt att

återrapporteringen från

ministerrådsmötena innehåller relevant

information. Återrapporteringen är

viktig både för att utskotten och

nämnden skall veta hur ärendena har

behandlats vid rådsmötena - riksdagen

kan ha anledning att ha synpunkter på

den fortsatta hanteringen av ärendet -

och för den granskning av regeringen där

konstitutionsutskottet har en viktig

roll. Utskottet vill påpeka att det

ankommer även på andra utskott samt på

EU-nämnden att följa upp regeringens

agerande i rådet. Endast utskotten och

nämnden har den sakkunskap som i många

fall krävs för att kunna bedöma

regeringens agerande.

Kontakter med Europaparlamentet och

andra EU-institutioner

EU-nämndens yttrande

Några formella kontakter mellan EU-

nämnden och de svenska

Europaparlamentarikerna har inte

förekommit. I samband med studiebesök i

Bryssel av delegationer från EU-nämnden

har dock informella sammanträffanden med

Europaparlamentarikerna ägt rum.

Tilläggas kan att nämndens kansli efter

en överenskommelse med

partigruppskanslierna översänder

nämndens sammanträdeshandlingar till

dessa för vidarebefordran till

Europaparlamentarikerna. I övrigt har

kontakterna med Europaparlamentarikerna

upprätthållits på det partipolitiska

planet. Någon anledning till ändringar

härvidlag kan nämnden inte finna. I

linje med vad nämnden anfört om vikten

av att behandlingen av EU-frågor inte

kringgärdas av formaliteter vill nämnden

avvisa alla tankar på att samarbetet med

de svenska ledamöterna i

Europaparlamentet skall regleras.

Utskottens yttranden

Flera utskott anger i sina yttranden att

de har besökt Europaparlamentet. Detta

har varit mycket givande, och t.ex.

socialutskottet anser att det är

angeläget att regelbundna/årliga

studiebesök i Bryssel för

utskottsdelegationer blir möjliga.

Finansutskottet anger att ordföranden i

Europaparlamentets utskott för ekonomi,

valutafrågor och industripolitik vid

några tillfällen har inbjudit

ordförandena i de nationella

parlamentens utskott för ekonomi och

valutafrågor till gemensamma möten om

olika aktuella frågor.

Justitieutskottet har under det senaste

året haft vissa direkta kontakter med EU-

parlamentet. Ledamöter från utskottet

har deltagit i ett par konferenser som

anordnats inom EU och som rört frågor om

ekonomisk brottslighet och bedrägerier

mot EU. Utskottet har också tagit emot

besök såväl från EU-parlamentets utskott

för medborgerliga rättigheter och

inrikes frågor som från ett nationellt

parlament.

Socialförsäkringsutskottet och

kulturutskottet anser att kontakterna

med Europaparlamentet och

Europaparlamentarikerna i första hand

bör organiseras via partierna.

Kulturutskottet anser att en viktig

faktor för ett ökat EU-engagemang är att

kontakt kan skapas med olika EU-organ

bl.a. genom delegationsresor till olika

EU-institutioner.

Ett exempel på resor som redovisas i

yttrandena är lagutskottets studieresa

till Bryssel och Luxemburg under hösten

1995. Vid besöket i Bryssel erhöll

utskottet allmän och värdefull

information i en mängd EU-frågor på

utskottets beredningsområde. Sveriges EU-

representation redovisade därvid

aktuella och övergripande frågor av

särskilt intresse för lagutskottet.

Därutöver inhämtade utskottet

information om aktuella projekt inom EU

av betydelse för utskottets

beredningsområde. Utskottet besökte

bl.a. två generaldirektorat, ett under

rådet och ett under kommissionen. Vid

besöket i Bryssel träffade utskottet

också representanter för EU-parlamentets

utskott för miljö, folkhälsa och

konsumentskydd. Besöket i Luxemburg

innefattade ett studiebesök i EG-

domstolen.

Socialutskottet fann ett nyligen

genomfört studiebesök i Bryssel mycket

värdefullt. Det är utskottets bestämda

uppfattning att det bör ges möjligheter

till denna typ av resor med viss

regelbundenhet. Utskottet utgår från att

intresset för EU-frågorna kommer att öka

när mer kunskaper vunnits om ärendena

inom EU och arbetet där. Utskottets

besök i Bryssel har inneburit att EU-

frågorna blivit mer konkreta och kommit

närmare .

Utskottets överväganden

Utskottet vill understryka vikten av att

riksdagen erhåller information från

flera olika källor. Utfrågningar i öppen

eller sluten form kan vara ett sätt för

utskotten att inhämta information. Ett

annat viktigt inslag i

riksdagsledamöternas arbete med EU-

frågor kan vara direktkontakter med

t.ex. Europaparlamentet. Utskottet

noterar med tillfredsställelse att flera

utskott har positiva erfarenheter av

resor till Europaparlamentet och andra

EU-institutioner.

Utskottet vill betona vikten av att EU-

frågorna blir en naturlig del av arbetet

för riksdagens ledamöter och tjänstemän.

En viktig aspekt är att riksdagen har

goda kontakter med EU:s institutioner.

Det bör finnas möjligheter till resor

till EU:s institutioner med viss

regelbundenhet så att riksdagens

ledamöter kan upprätthålla kunskaperna

på området och vidga kontakterna inom EU-

samarbetet. Också utskottens och

partiernas kansliers kontakter med EU:s

institutioner är av vikt. Utskottet

noterar att det enligt

budgetpropositionen avsatts medel som

möjliggör ett tjänstemannautbyte mellan

riksdagen och EU-parlamentet.

Utskottet har ovan under rubriken EU-

information föreslagit att

förvaltningskontoret ges i uppdrag att

utreda bl.a. vilka kanaler som finns för

information om beslutsfattandet inom

EU:s institutioner och hur dessa skall

kunna kompletteras. Uppdraget till

förvaltningskontoret bör även avse hur

förutsättningar för direktkontakter

mellan riksdagen och EU:s institutioner

kan skapas.

Utskottet ser mot bakgrund av de

inkomna yttrandena och de erfarenheter

som gjorts ingen anledning att föreslå

någon reglering av kontakterna med EU:s

institutioner eller till de svenska

ledamöterna i Europaparlamentet.

Andra och tredje pelaren

Bakgrund

I betänkande 1994/95:KU22 behandlade

konstitutionsutskottet bl.a. en

motionsvägen aktualiserad fråga om en

uppdelning av samrådsförfarandet mellan

EU-nämnden och vissa utskott.

Motionsförslagen innebar främst att

samrådet i utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor skulle äga rum

i utrikesutskottet. Med hänsyn till den

betydelse som borde fästas vid ett

sammanhållet samrådsförfarande, där

samrådsorganet har överblick över den

samlade EU-politiken, fann

konstitutionsutskottet att det skulle

vara olämpligt att fördela samrådet på

olika utskott.

EU-nämndens yttrande

Den nuvarande ordningen enligt vilken

samråd mellan regeringen och EU-nämnden

äger rum i såväl frågor inom första

pelaren som det mellanstatliga

samarbetet inom ramen för andra och

tredje pelaren har enligt nämnden

utfallit väl och medfört att nämnden

fått den samlade överblick över EU-

politiken som varit avsedd. Därmed har

den fördelen vunnits att det i riksdagen

finns ett organ med en helhetsbild av

alla de samarbetsområden som ingår i EU

och samlade erfarenheter av hur

samarbetet fungerar. Det finns ett nära

samband mellan de utrikespolitiska

övervägandena i andra pelaren och främst

handelspolitiken och utvecklingsfrågorna

i första pelaren. En uppsplittring av

samrådet på flera organ skulle med all

säkerhet leda till en dubblering av

samrådsförfarandet.

Med hänvisning till det anförda vill EU-

nämnden bestämt ta avstånd från tanken

att man nu skulle dela upp

samrådsfunktionen vare sig det gäller

andra eller tredje pelaren eller frågor

inom första pelaren.

Utskottens yttranden

Utrikesutskottet anser att såväl

regeringen som konstitutionsutskottet i

sina överväganden rörande samverkan

mellan riksdagen och regeringen i EU-

frågor i allt väsentligt utgått från de

förhållanden som gäller EU:s s.k. första

pelare (området för övernationellt

beslutsfattande).

Ett huvudmotiv bakom införandet av

samverkansförfarandet mellan reger-ing

och riksdag i EU-frågorna har varit att

tillförsäkra riksdagen ett reellt

inflytande på områden där

suveränitetsöverlåtelse ägt rum.

Eftersom någon sådan överlåtelse ej

skett vad avser utrikespolitiken

(handels- och biståndspolitiken

undantagen) kan det förmodas att den

införda ordningen, vilken ju innefattar

nya samverkansformer också på

utrikespolitikens område, medför att

riksdagen får en större roll på

utrikespolitikens område än vad som var

avsett vid den nuvarande

regeringsformens tillkomst.

Den rådande ordningen kan enligt

utrikesutskottet sägas innebära att

utskottet är ålagt att hålla sig

informerat om viktigare frågor från det

att de blir aktuella inom GUSP (Gemensam

utrikes- och säkerhetspolitik), via

behandlingen i ministerrådet (ibland

också i Europeiska rådet), till dess

eventuella beslut genomförts. Inför ett

ärendes behandling i ministerrådet har

EU-nämnden, samtidigt som

utrikesutskottet följer frågan, att

samråda med regeringen i samma ärende.

Kräver frågan i ett senare skede

riksdagsbehandling har utskottet att

även bereda ärendet. Det bör i

sammanhanget påpekas att

utrikesutskottet i kraft av sin

initiativrätt har möjlighet att föra in

frågor i GUSP-samarbetet.

Mot bakgrund av modeller som prövats i

andra EU-stater har bl.a. ifrågasatts

det lämpliga i att regeringen först

samråder med EU-nämnden i en fråga

vilken utrikesutskottet därefter har att

ta ställning till inför ett

riksdagsbeslut. Det har härvid anförts

att riksdagens uppfattning mera

konsistent och konsekvent skulle komma

till uttryck om utrikesutskottet även

skulle svara för samrådsfunktionen.

Genom sina fackkunskaper skulle

utskottet kunna ge samrådet en större

tyngd.

Hanteringen av utrikespolitiska frågor

inom riksdagen skiljer sig från vad som

är fallet på andra politikområden bl.a.

genom att själva besluten inte sällan

blott utgör en formell bekräftelse av

vad som framkommit genom föregående,

ofta långvariga diskussioner i andra

fora. Det kan mot denna bakgrund

ifrågasättas om ett samrådsförfarande i

samband med ministerrådsmötena är ägnat

att åstadkomma de avsedda resultaten.

Enligt utrikesutskottet är den ovan

antydda, alternativa modellen värd att

beakta. Utskottet är dock ej berett att

förespråka att den nu införs. Ett

ställningstagande bör ej ske förrän

ytterligare erfarenhet vunnits av den

nuvarande modellen och innan det står

klart vilka resultaten blir av EU:s

pågående regeringskonferens (IGC),

vilken kan komma att behandla de

nationella parlamentens roll i EU:s

beslutsprocess.

EU-nämnden har hand om samrådet med

regeringen inför möten i ministerrådet

medan justitieutskottet koncentrerar

sina insatser på beredningen av

ärendena. Utskottet anser att denna

ordning i princip fungerar väl; detta

visar sig inte minst i att det hittills

inte har funnits anledning för utskottet

att yttra sig till EU-nämnden - här

måste dock också beaktas att samarbetet

inom tredje pelaren är mellanstatligt.

Utskottet är för närvarande inte berett

att föreslå ändringar i den ordning som

gäller.

Försvarsutskottet anser att resultaten

av den nu inledda regeringskonferensen

bör avvaktas för att få klarhet i om

någon förändring sker för ärenden som i

dag faller inom EU:s andra och tredje

pelare och därmed påverkar riksdagens

roll i beslutsprocessen.

Socialförsäkringsutskottet har erhållit

information från

Arbetsmarknadsdepartementet om dessa

frågor. Utskottet menar sig ha erhållit

tillfredsställande information. Samråd

bör inte ske på annat sätt än i övriga

frågor.

Utskottets överväganden

Konstititionsutskottet delar EU-nämndens

uppfattning att det finns ett nära

samband mellan t.ex. de utrikespolitiska

övervägandena i andra pelaren och främst

handelspolitiken och utvecklingsfrågorna

i första pelaren.

Utskottet vill vidare, i likhet med vad

utskottet anförde när samverkan mellan

riksdag och regering med anledning av

Sveriges anslutning till EU behandlades

(bet. 1994/95:KU22), erinra om att

utrikesnämndens ställning och uppgifter

är reglerade i regeringsformen och inte

berörs av att EU-nämnden inrättats.

Utskottet noterar att varken EU-nämnden

eller något utskott föreslår att

samrådet inför rådssammanträden rörande

frågor inom andra och tredje pelaren nu

skall flyttas från EU-nämnden. Utskottet

vill erinra om vikten av att riksdagen

ägnar EU-frågorna uppmärksamhet också

när det gäller de frågor som faller inom

utrikesutskottets område.

Avslutningsvis vill utskottet påpeka

att EU:s pågående regeringskonferens

(IGC) kan komma att ändra

förutsättningarna för samarbetet inom

andra och tredje pelaren. Sammantaget

innebär det anförda att utskottet inte

finner anledning att föreslå någon

ändring när det gäller samrådet inför

ministerrådsmöten i frågor inom andra

och tredje pelaren. Även

fortsättningsvis bör detta äga rum i EU-

nämnden.

EU-frågornas behandling i kammaren

Bakgrund

Riksdagens utredningstjänst har i

oktober 1996 gjort en genomgång av bl.a.

interpellationer, frågor och information

från regeringen under riksdagsåret

1995/96 i syfte att belysa hur ofta EU-

frågor tas upp i kammaren.

Utredningstjänsten har bl.a. undersökt

de nio tillfällen då kammaren fått

information från regeringen. Vid fem av

dessa nio tillfällen hade informationen

anknytning till EU eller EMU. Det skall

nämnas att även om EU, EMU eller någon

annan EU-orientering bara kortfattat

omnämns i det undersökta materialet har

det ansetts ha anknytning till EU. Bland

annat har redogörelser för Europeiska

rådets möten lämnats i kammaren.

EU-nämndens yttrande

I promemorian har ställts frågan om det

finns andra ärenden som efter remiss

från kammaren eller på nämndens eget

initiativ bör beredas i nämnden och

behandlas i kammaren. Enligt nämndens

uppfattning bör, såvitt nu kan bedömas,

olika frågor med anknytning till EU

kunna beredas i utskotten. Nämnden kan

alltså för närvarande inte finna att det

finns några frågor som bör beredas i

nämnden.

En ytterligare fråga som ställts är

huruvida nämnden bör kunna hänskjuta en

samrådsfråga till debatt i kammaren.

Nämnden kan inte heller beträffande

denna fråga finna att någon ändring är

motiverad. Nämnden vill hänvisa till att

de politiska partierna kan ta initiativ

till att kammardebatter hålls i

särskilda frågor utan samband med

handläggningen av ärenden. Inom ramen

för spörsmålsinstitutet kan också

enskilda ledamöter begära besked i

särskilda frågor.

Folkpartiet liberalernas representant i

EU-nämnden anför i en avvikande mening

att det normalt bör ankomma på utskotten

att svara för beredningen av olika

ärenden med anknytning till EU. Vissa

mer övergripande spörsmål kan dock

hänvisas till EU-nämnden för beredning

före behandlingen i kammaren. Vidare

erinras om att, såvitt bekant, flertalet

av EU-nämndens motsvarande organ i de

övriga medlemsländernas parlament kan

hänskjuta en samrådsfråga till debatt i

kammaren. Det är angeläget att viktigare

samrådsfrågor kan bli föremål för öppna

debatter i kammaren.

I ett särskilt yttrande (v) anförs att

EU-nämnden bör kunna ta initiativ till

kammardebatter i EU-frågor.

Utskottets överväganden

Statsråden har som redovisats ovan vid

flera tillfällen lämnat information om

EU-frågor i kammaren.

Konstitutionsutskottet vill också erinra

om att enligt 2 kap. 10 §

riksdagsordningen kan talmannen efter

samråd med de av partigrupperna utsedda

ledamöterna i talmanskonferensen besluta

att debatt utan samband med annan

handläggning får äga rum vid sammanträde

med kammaren. Således kan enligt

nuvarande regler talmannen efter samråd

med partigruppernas företrädare besluta

att en debatt om t.ex. ett förslag som

har väckts inom EU får hållas i

kammaren. Utskottet delar EU-nämndens

uppfattning att nämnden inte bör kunna

hänskjuta en samrådsfråga till debatt i

kammaren.

Reglering av samverkan. Fortsatt

behandling av ärendet

Bakgrund

Regleringen av samverkan mellan riksdag

och regering i frågor som rör Europeiska

unionen återfinns i riksdagsordningen (3

kap. 6 §, 4 kap. 10 §, 8 kap.). I

1993/94:TK3 (s. 31) anges att frågan om

en reglering av nämnden i

regeringsformen bör övervägas i

framtiden.

Utskotten och EU-nämnden har i

yttrandena tagit upp frågan om närmare

reglering i riksdagsordningen av arbetet

med EU-frågor skulle vara ett stöd eller

hinder för verksamheten. Nämnden och så

gott som samtliga utskott anser att

någon ytterligare reglering i RO inte

bör ske. Framför allt två argument

anförs för detta, dels bör flexibilitet

eftersträvas, dels är det för tidigt att

dra några definitiva slutsatser om

riksdagens organisation för EU-arbetet.

Vidare erinras om att EU:s

regeringskonferens (IGC) kan innebära

förändringar i de nationella

parlamentens roll.

Flera utskott tar också upp frågan om

att riksdagens hantering av EU-frågor

även fortsättningsvis bör ägnas

uppmärksamhet. Det föreslås att

ytterligare en utvärdering kan komma

till stånd om ungefär ett år.

EU-nämndens yttrande

Nämnden hänvisar till att man redan

tidigare i yttrandet tagit avstånd från

tanken på en reglering av förhållandet

mellan nämnden och utskotten. Nämnden

kan inte heller finna det motiverat att

arbetsformerna i övrigt formaliseras

ytterligare. Eftersom verksamheten

kontinuerligt behöver anpassas till

förhållandena skulle en närmare

reglering i riksdagsordningen utgöra ett

hinder i arbetet och knappast främja

riksdagens behandling av EU-frågorna.

Vidare välkomnar EU-nämnden att

konstitutionsutskottet tagit initiativ

till en utvärdering rörande behandlingen

av EU-frågorna i riksdagen. Enligt

nämnden måste det dock samtidigt

konstateras att erfarenheterna

hitintills inte ger underlag för något

mera definitivt ställningstagande till

hur arbetet med EU-frågorna bör vara

utformat. Detta gäller särskilt

förhållandet mellan nämnden och

utskotten. Enligt nämndens uppfattning

skulle det därför vara värdefullt om en

ytterligare utvärdering, dock kanske av

mera begränsad omfattning, kom till

stånd om cirka ett år.

Utskottens yttranden

Utrikesutskottet erinrar om att Sverige

har varit medlem av EU under ett drygt

år. Vad avser utskottets befattning med

EU-frågorna har denna tid varit en

inlärnings- och anpassningsperiod under

vilken nya arbetsformer successivt vuxit

fram. Denna process kan knappast anses

vara avslutad. Det kan övervägas om det

inte vore lämpligt att bl.a. invänta

resultatet av konstitutionsutskottets

pågående utvärdering innan ett

ställningstagande till en eventuell

ändring i riksdagsordningen gjordes.

Ett för de flesta utskott representativt

yttrande i dessa frågor kommer från

skatteutskottet. Utskottet anser att det

är värdefullt att det nu görs en

utvärdering av så att säga

kontrollstationskaraktär av EU-frågornas

behandling i riksdagen. En sådan

utvärderingsåtgärd kan visa sig mycket

värdefull genom att den kan ge impulser

till förbättrade rutiner och genom att

utskotten får anledning att ompröva sina

ageranden såvitt avser EU-frågorna. Mot

bakgrund av de begränsade erfarenheterna

anser emellertid skatteutskottet att det

nu är alldeles för tidigt att göra en

definitiv utvärdering av riksdagens

organisation för EU-arbetet. Utskottet

förutsätter att sökandet efter

meningsfulla arbetsformer när det gäller

utskottens informationsinhämtande och

deras möjligheter till inflytande på

regeringens EU-politik fortsätter och

anser därför att en förnyad och mera

grundlig utvärdering av EU-frågornas

behandling i riksdagen bör genomföras

senare när ytterligare erfarenheter har

vunnits på detta område.

Enligt jordbruksutskottet utgör det nu

gällande regelverket för samarbetet

mellan riksdagen och regeringen i frågor

som rör EU inget hinder för fortsatta

förbättringar av förutsättningarna för

ett effektivt arbete med dessa frågor i

fackutskotten. Det bör ankomma på varje

enskilt utskott att utforma verksamheten

med utgångspunkt i arten och

omfattningen av de EU-frågor som har

anknytning till utskottets

beredningsområde.

Jordbruksutskottet anser inte att

erfarenheterna av drygt ett års

medlemskap i EU utvisar att samarbetet

mellan utskotten och EU-nämnden bör

formaliseras. En närmare reglering i

riksdagsordningen skulle snarare vara

ett hinder än ett stöd för verksamheten.

Under alla förhållanden förefaller det

rimligt att det nuvarande systemet får

verka ytterligare en tid innan

arbetsformerna omprövas i något

väsentligt avseende.

Liknande svar har inkommit från övriga

utskott på denna punkt.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet har tidigare

(bet. 1994/95:KU22) konstaterat att

bestämmelserna om samverkan mellan

riksdag och regering i EU-frågor är av

mycket stor betydelse för möjligheterna

för riksdagen att påverka utvecklingen

inom de områden som samarbetet i

Europeiska unionen avser. De kommer

därmed att gälla grunderna för

folkstyrelsen. Detta talar i sig för att

bestämmelserna bör tas in i en

författning av högre dignitet.

Utskottet vidhåller denna bedömning.

Vikten av att riksdagens ställning inte

undergrävs som en följd av överlåtandet

av beslutanderätt till Europeiska

gemenskaperna kan enligt utskottets

mening motivera att regeringens

skyldighet att informera och samråda med

riksdagen grundlagsfästs. Utskottet är

dock inte nu berett att föreslå en sådan

ändring.

I likhet med vad som anförs i

yttrandena, vill utskottet framhålla att

det bör finnas utrymme för flexibilitet

i riksdagens arbete med EU-frågor. Som

anförs i vissa yttranden kan EU:s

pågående regeringskonferens (IGC) komma

att innebära förändringar i de

nationella parlamentens roll. Vilka

åtgärder utfallet av

regeringskonferensen kan komma att

innebära har riksdagen att ta ställning

till i ett senare skede.

Utskottet avser att även framdeles

följa EU-frågornas hantering i

riksdagen. De erfarenheter som då

framkommer får avgöra om någon mer

genomgripande utvärdering bör göras.

Riksdagsordningens bestämmelser om EU

Utskottets bedömning

De bestämmelser som rör EU-frågornas

behandling i riksdagen är spridda på

olika ställen i riksdagsordningen (RO).

Som en följd av den ökade reglering som

utskottet föreslår i detta betänkande

skulle den bristande överskådligheten

komma att öka. Utskottet anser därför

att regleringen i RO som gäller EU-

frågornas behandling i riksdagen i

huvudsak skall finnas i ett kapitel.

Utskottet föreslår därför att de

bestämmelser som gäller riksdagens

befattning med EU-frågorna samlas i ett

nytt 10 kap. i RO. Kapitlet bör få

rubriken Behandlingen av frågor i

Europeiska unionen.

Författningskommentar

10 kap. Behandlingen av frågor i

Europeiska unionen

1 §

Regeringen skall fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen samt

varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över

verksamheten i Europeiska unionen.

Bestämmelsen flyttas från 3 kap. 6 §

andra stycket. Ingen ändring görs i

bestämmelsen.

2 §

Regeringen skall informera riksdagen om

sin syn på de förslag från Europeiska

gemenskapernas kommission som regeringen

bedömer som betydelsefulla.

Bestämmelsen är ny och har kommenterats

ovan s. 13-14. Informationen kan ske

skriftligt och/eller muntligt. Den

skriftliga informationen har vanligen

formen av s.k. faktapromemorior som

överlämnas till kammarkansliet som i sin

tur vidarebefordrar dem till berörda

utskott. Faktapromemoriorna är inga

skrivelser från regeringen i enlighet

med bestämmelsen i 3 kap. 6 § första

stycket och är därför inga

riksdagsärenden. De föranleder ingen

motionsrätt och inga beslut i kammaren.

Regeringen kan emellertid, om den finner

det lämpligt, lämna informationen i en

skrivelse, vilket i så fall medför

motionsrätt.

3 §

Utskott skall följa arbetet i Europeiska

unionen inom de ämnesområden som för

varje utskott anges i 4 kap. 4-6 §§ med

tillhörande tilläggsbestämmelser.

Beträffande statlig myndighets

skyldighet att lämna upplysningar till

utskott finns bestämmelser i 4 kap. 10

§.

Bestämmelsen i första stycket är ny och

har kommenterats ovan s. 14. Andra

stycket innehåller en hänvisning till

bestämmelsen i 4 kap. 10 § om statlig

myndighets upplysningsskyldighet. Av den

bestämmelsen framgår att när det gäller

regeringen åligger sådan skyldighet

endast i fråga om arbetet inom

Europeiska unionen på utskottets område.

4 §

För samråd med regeringen i frågor som

gäller Europeiska unionen skall

riksdagen inom sig för varje valperiod

tillsätta en nämnd för Europeiska

unionen (EU-nämnden).

Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 14 §.

Ingen ändring görs i bestämmelsen.

5 §

Regeringen skall underrätta EU-nämnden

om frågor som avses bli behandlade i

Europeiska unionens råd. Regeringen

skall också rådgöra med nämnden om hur

förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som

betydelsefulla och i andra frågor som

nämnden bestämmer.

Begär minst fem av ledamöterna i EU-

nämnden att regeringen skall rådgöra med

nämnden enligt första stycket skall

nämnden föranstalta om detta, såvida den

inte finner att därmed förenat dröjsmål

skulle leda till avsevärt men.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 15 §.

Ingen ändring görs i bestämmelsen.

6 §

Annan statlig myndighet än regeringen

skall lämna upplysningar och avgiva

yttrande i frågor som skall behandlas i

Europeiska unionens råd, då EU-nämnden

begär det. Myndighet som ej lyder under

riksdagen kan hänskjuta begäran från

nämnden till regeringens avgörande.

Begär minst fem av ledamöterna i

nämnden att upplysningar eller yttrande

skall inhämtas enligt första stycket,

skall nämnden föranstalta om detta,

såvida den inte finner att därmed

förenat dröjsmål skulle leda till

avsevärt men.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 16 §.

Ingen ändring görs i bestämmelsen.

7§

EU-nämnden skall sammanträda inom

stängda dörrar. Nämnden kan medge att

även annan än ledamot, suppleant och

tjänsteman i nämnden är närvarande. Om

det finns synnerliga skäl får nämnden

besluta att sammanträde helt eller

delvis skall vara offentligt till den

del det avser inhämtande av

upplysningar.

Vid offentlig del av sammanträde är

företrädare för statlig myndighet inte

skyldig att lämna uppgift för vilken

sekretess gäller hos myndigheten.

Bestämmelsens två första meningar

motsvarar nuvarande 8 kap. 17 §.

Tillägget till bestämmelsen har

kommenterats ovan s. 28-29.

8 §

Den som är ledamot, suppleant eller

tjänsteman i EU-nämnden får ej

obehörigen yppa vad som enligt beslut av

regeringen eller nämnden skall hållas

hemligt med hänsyn till rikets säkerhet

eller av annat synnerligen viktigt skäl,

som betingas av förhållandet till

främmande stat eller mellanfolklig

organisation.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 18 §.

Ingen ändring görs i bestämmelsen. I 16

kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall

en hänvisning göras till 10 kap. 8 § RO,

(se bilaga 1).

9 §

Över sammanträde med EU-nämnden förs

protokoll.

Vid sammanträde med nämnden skall föras

stenografiska uppteckningar över vad som

yttras vid nämndens överläggningar med

regeringen.

Bestämmelsen flyttas från 8 kap. 19 §.

Ingen ändring görs i bestämmelsen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagens

hantering av EU-frågor

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

res.1 (mp)

2. beträffande publicering av

faktapromemoriorna

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört om publicering av

faktapromemoriorna,

3. beträffande regeringens

information till riksdagen

att riksdagen antar det av utskottet

i bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 10 kap. 2 §,

4. beträffande utskottens roll

att riksdagen antar det av utskottet

i bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 10 kap. 3 §,

5. beträffande EU-information

att riksdagen beslutar uppdra åt

Riksdagens förvaltningskontor att

utreda frågan om EU-information i

enlighet med vad utskottet anfört,

6. beträffande A-punkter

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. beträffande

samrådsförfarandet

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört om statsrådens närvaro i EU-

nämnden,

8. beträffande nämndens

ställningstaganden

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

res. 2 (v,

mp)

9. beträffande nämndens

sammanträden

att riksdagen antar det av utskottet

i bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 10 kap. 7 §,

10. beträffande stenografiska

uppteckningar i EU-nämnden

att riksdagen antar det av utskottet

i bilaga 1 framlagda förslaget till

lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) såvitt avser 11 kap. 2 §,

res. 3 (m)

11. beträffande kontakter med

EU:s institutioner

att riksdagen beslutar uppdra åt

Riksdagens förvaltningskontor att

utreda frågan om kontakter med EU:s

institutioner i enlighet med vad

utskottet anfört,

res. 4 (mp)

12. beträffande EU-frågornas

behandling i kammaren

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

res. 5 (fp,

v, mp)

13. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen antar

dels det av utskottet i bilaga 1

framlagda förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen i vad

förslaget inte berörts ovan under

momenten 3, 4 och 9,

dels det av utskottet i bilaga 1

framlagda förslaget till lag om

ändring i sekretesslagen (1980:100) i

vad förslaget inte berörts ovan under

moment 10.

Stockholm den 21 november 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus

(c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist

(v), Frank Lassen (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg

(fp), Nikos Papadopoulos (s), Nils

Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt

(m), Elisebeth Markström och Ola

Karlsson (m).

Reservationer

1. Riksdagens hantering av EU-frågor

(mom. 1)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 11 börjar med I och med och

slutar med arbetet inom EU. bort ha

följande lydelse:

Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen har inneburit att riksdagens

ställning försvagats. Lagstiftare på de

områden EG-rätten omfattar är Europeiska

unionens råd, i vilket regeringen och

inte riksdagen utövar Sveriges rösträtt

i lagstiftningsprocessen. För att

säkerställa det parlamentariska sy-

stemet måste därför riksdagens roll

stärkas så långt möjligt i

beslutsprocessen.

Utskottet anser att erfarenheterna från

den tid som gått sedan Sverige blev

medlem i EU visar att riksdagen inte har

kunnat utöva det inflytande som hade

varit önskvärt. Organisationen med en EU-

nämnd som tar det huvudsakliga ansvaret

för riksdagens del har inte fungerat som

avsett. Riksdagen har inte engagerats i

tillräcklig utsträckning, och EU-

frågorna har saknats i den offentliga

debatten.

Demokratiutvecklingskommittén har i

sitt betänkande På medborgarnas villkor

- en demokratisk infrastruktur (SOU

1996:162) anfört bl.a. Fler

riksdagsledamöter bör engageras i de

unionspolitiska frågorna. Därför bör

regeringens information och förankring

inför ministerrådsmötena ske hos

respektive fackutskott. Därigenom

utnyttjas hela den stora kompetens som

finns hos riksdagens ledamöter och

utskotten får ett eget intresse av att i

god tid sätta sig in i de förslag som är

på väg att ta form på unionsnivå. De kan

t.ex. föra diskussioner utifrån

vitböcker, grönböcker och förslag som

kommissionen presenterar. Detta innebär

också att riksdagens EU-nämnd blir

obehövlig och kan avskaffas. Utskottet

delar till stor del denna bedömning.

Utskottet anser att det behövs

betydande förändringar av riksdagens

hantering av EU-frågor. Utskotten bör

behandla förslag som väcks inom

Europeiska unionen på liknande sätt som

man behandlar förslag till t.ex.

nationella lagar. Utskotten bör kunna

hänskjuta EU-ärenden till kammaren för

debatt. Debatterna skall kunna mynna ut

i t.ex. antagandet av en resolution, där

riksdagen anger hur regeringen bör

bedriva förhandlingarna i EU i den

speciella frågan. Ett sådant system

skulle på ett smidigt sätt stärka

riksdagens roll. Det ökar möjligheten

att få en folkligt förankrad

beslutsprocess och skapar ett ökat

engagemang för Europapolitiken. Det ökar

också väsentligt möjligheterna för en

demokratisk kontroll av regeringen och

regeringens arbete. När frågan skall

behandlas på ett sammanträde med

ministerrådet bör samrådet ske i

utskotten och inte i EU-nämnden som

hittills. EU-nämndens arbetsuppgifter

bör begränsas till att vara aktiva i

speciella situationer, i frågor av

övergripande karaktär som t.ex.

Europeiska rådet och den pågående

regeringskonferensen.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande riksdagens hantering

av EU-frågor

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

2. Nämndens ställningstaganden (mom. 8)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 28 börjar med Utskottet

noterar och slutar med detta slag.

bort ha följande lydelse:

Utskottet drar den slutsatsen att EU-

nämndens sammanträden inte har präglats

av samråd utan av information.

Regeringens företrädare har informerat

om vilka frågor som skall behandlas på

ministerrådet och lyssnat på de

synpunkter nämndens ledamöter har

avgivit.

Utskottet anser att om samrådet skall

äga rum i EU-nämnden är en formalisering

nödvändig. Samverkansförfarandet bör

leda fram till ett besked om

förhandlingsuppläggningen som regeringen

kan utgå från i förhandlingarna i

ministerrådet. Fördelarna med en sådan

ordning är betydande. De svenska

partierna tvingas ta ställning till

Europapolitiken. Det leder till bredare

offentlig debatt och skärper de svenska

åsikterna. Det ökar möjligheten att få

en folkligt förankrad beslutsprocess och

skapar ett ökat engagemang för

Europapolitiken. Det ökar också

väsentligt möjligheterna för en

demokratisk kontroll av regeringen och

regeringens arbete.

Erfarenheterna från Danmark visar

enligt utskottets mening att en

möjlighet att fatta beslut i EU-nämnden

stärker det egna landets

förhandlingsposition.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande nämndens

ställningstaganden

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

3. Stenografiska uppteckningar i EU-

nämnden (mom. 10)

Inger René, Nils Fredrik Aurelius,

Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 29 börjar med De skäl och

slutar med uppgifter hos riksdagen.

bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottet skall

regeringen vid samrådet i EU-nämnden

lämna all den information till nämnden

som behövs för att samrådet skall bli

meningsfullt. En grundläggande

förutsättning för detta är att

överläggningarna kan hållas under

förtroliga former. Erfarenheterna har

visat, vilket också bekräftats av

representanter för regeringen, att det

faktum att överläggningarna upptas

stenografiskt medfört att

regeringsrepresentanterna inte varit så

öppenhjärtiga som varit önskvärt.

Konstitutionsutskottet anser att samma

regler om protokollföring som gäller för

utskotten är tillräckliga och bör gälla

även för EU-nämnden. Några stenografiska

uppteckningar skall därför inte längre

föras vid överläggningarna i EU-nämnden.

Enligt utskottet bör därför 8 kap. 19 §

andra stycket riksdagsordningen

upphävas.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande stenografiska

uppteckningar i EU-nämnden

att riksdagen upphäver 8 kap. 19 §

andra stycket riksdagsordningen,

4. Kontakter med EU:s institutioner

(mom. 11)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 32 börjar med Utskottet vill

betona och slutar med och EU-

parlamentet. bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona vikten av att EU-

frågorna blir en naturlig del av arbetet

för riksdagens ledamöter och tjänstemän.

En viktig aspekt är att riksdagen har

goda kontakter med EU:s institutioner.

Utskottet vill dock poängtera att goda

kontakter kan upprätthållas på flera

sätt, inte enbart genom regelrätta

resor. I större utsträckning bör t.ex.

modern informationsteknik kunna

utnyttjas. Detta skulle innebära att

antalet resor inte behöver öka.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande kontakter med EU:s

institutioner

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört

5. EU-frågornas behandling i kammaren

(mom. 12)

Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v),

Peter Eriksson (mp) och Håkan Holmberg

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 36 börjar med Statsråden har

och slutar med i kammaren. bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att enligt

uppgift kan EU-nämndens motsvarighet i

samtliga andra EU-länder hänskjuta en

samrådsfråga för debatt till kammaren

(SOU 1996:42). Enligt utskottets

uppfattning bör nämnden ha en sådan

rätt. Öppna debatter i kammaren kan

skapa öppenhet och ett folkligt intresse

för frågorna. Principiellt är det

viktigt att det finns institutionella

former som bidrar till att främja debatt

i riksdagens kammare kring förslag som

kan bli gällande rätt i Sverige.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande EU-frågornas

behandling i kammaren

att riksdagen godkänner vad utskottet

anfört,

Av utskottet framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om

riksdagsordningen1

dels att 8 kap. 14-19 §§ samt

tilläggsbestämmelserna 8.14.1, 8.17.1

samt 8.17.2 skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 6 § skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas ett

nytt kapitel, 10 kap., av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Regeringen får Regeringen får

lämna meddelande lämna meddelande

till riksdagen till riksdagen

genom skrivelse genom skrivelse

eller också eller också

muntligen genom muntligen genom

statsråd vid statsråd vid

sammanträde med sammanträde med

kammaren. kammaren.

Regeringen skall

fortlöpande

informera riksdagen

om vad som sker

inom ramen för

samarbetet i

Europeiska unionen

samt varje år till

riksdagen lämna en

skrivelse med

berättelse över

verksamheten i

Europeiska unionen.

10 kap.

Behandlingen av

frågor i Europeiska

unionen

1 §

Regeringen skall

fortlöpande

informera riksdagen

om vad som sker

inom ramen för

samarbetet i

Europeiska unionen

samt varje år till

riksdagen lämna en

skrivelse med

berättelse över

verksamheten i

Europeiska unionen.

2 §

Regeringen skall

informera riksdagen

om sin syn på de

förslag från

Europeiska

gemenskapernas

kommission som

regeringen bedömer

som betydelsefulla.

3 §

Utskott skall

följa arbetet i

Europeiska unionen

inom de

ämnesområden som

för varje utskott

anges i 4 kap. 4-6

§§ med tillhörande

tilläggsbestämmelse

r.

Beträffande

statlig myndighets

skyldighet att

lämna upplysningar

till utskott finns

bestämmelser i 4

kap. 10 §.

4 §

För samråd med

regeringen i frågor

som gäller

Europeiska unionen

skall riksdagen

inom sig för varje

valperiod tillsätta

en nämnd för

Europeiska unionen

(EU-nämnden).

EU-nämnden skall

bestå av udda antal

ledamöter, lägst

femton.

Tilläggsbestämmelse

10.4.1

Antalet ledamöter

i EU-nämnden

fastställs av

riksdagen på

förslag av

valberedningen.

5 §

Regeringen skall

underrätta EU-

nämnden om frågor

som avses bli

behandlade i

Europeiska unionens

råd. Regeringen

skall också rådgöra

med nämnden om hur

förhandlingarna i

rådet skall föras

inför beslut som

regeringen bedömer

som betydelsefulla

och i andra frågor

som nämnden

bestämmer.

Begär minst fem av

ledamöterna i EU-

nämnden att

regeringen skall

rådgöra med nämnden

enligt första

stycket skall

nämnden föranstalta

om detta, såvida

den inte finner att

därmed förenat

dröjsmål skulle

leda till avsevärt

men.

6 §

Annan statlig

myndighet än reger

ingen skall lämna

upplysningar och

avgiva yttrande i

frågor som skall

behandlas i

Europeiska unionens

råd, då EU-nämnden

begär det.

Myndighet som ej

lyder under

riksdagen kan

hänskjuta begäran

från nämnden till

regeringens

avgörande.

Begär minst fem av

ledamöterna i

nämnden att

upplysningar eller

yttrande skall

inhämtas enligt

första stycket,

skall nämnden

föranstalta om

detta, såvida den

inte finner att

därmed förenat

dröjsmål skulle

leda till avsevärt

men.

7 §

EU-nämnden skall

sammanträda inom

stängda dörrar.

Nämnden kan medge

att även annan än

ledamot, suppleant

och tjänsteman i

nämnden är

närvarande. Om det

finns synnerliga

skäl får nämnden

besluta att

sammanträde helt

eller delvis skall

vara offentligt

till den del det

avser inhämtande av

upplysningar.

Vid offentlig del

av sammanträde är

företrädare för

statlig myndighet

inte skyldig att

lämna uppgift för

vilken sekretess

gäller hos

myndigheten.

Tilläggbestämmelser

10.7.1

EU-nämnden

sammanträder första

gången på kallelse

av talmannen inom

två dagar efter det

att nämnden valts.

Därefter

sammanträder

nämnden på kallelse

av ordföranden.

Personlig kallelse

skall utgå till

samtliga ledamöter

och suppleanter.

Kallelse bör om

möjligt anslås i

riksdagens lokaler

senast kl. 18 dagen

före sammanträdet.

10.7.2

Innan ordförande

har valts, förs

ordet vid

sammanträde med EU-

nämnden av den av

de närvarande

ledamöterna som har

varit ledamot av

riksdagen längst

tid. Om två eller

flera har tillhört

riksdagen lika

länge, har den

äldste av dem

företräde.

8 §

Den som är ledamot,

suppleant eller

tjänsteman i EU-

nämnden får ej

obehörigen yppa vad

som enligt beslut

av regeringen eller

nämnden skall

hållas hemligt med

hänsyn till rikets

säkerhet eller av

annat synnerligen

viktigt skäl, som

betingas av

förhållandet till

främmande stat

eller mellanfolklig

organisation.

9 §

Över sammanträde

med EU-nämnden förs

protokoll.

Vid sammanträde

med nämnden skall

föras stenografiska

uppteckningar över

vad som yttras vid

nämndens

överläggningar med

regeringen.

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

2. Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 §

och 16 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §2

Föreskrifterna i 1 Föreskrifterna i 1

kap. 2-4 §§ gäller kap. 2-4 §§ gäller

inte för ledamot av inte för ledamot av

riksdagen såvitt riksdagen såvitt

avser uppgift som avser uppgift som

ledamoten har ledamoten har

erhållit under erhållit under

utövandet av sitt utövandet av sitt

uppdrag. uppdrag.

Föreskrifterna om Föreskrifterna om

tystnadsplikt för tystnadsplikt för

sådan ledamot och sådan ledamot och

för tjänsteman i för tjänsteman i

riksdagen finns i riksdagen finns i

10 kap. 7 § 10 kap. 7 §

regeringsformen regeringsformen

samt 2 kap. 4 §, 4 samt 2 kap. 4 §, 4

kap. 15 § och 8 kap. 15 § och 10

kap. 18 § kap. 8 §

riksdagsordningen. riksdagsordningen.

För uppgift om vad För uppgift om vad

som har förekommit som har förekommit

vid sammanträde med vid sammanträde med

riksdagens kammare riksdagens kammare

gäller sekretess gäller sekretess

enligt denna lag enligt denna lag

endast om endast om

sammanträdet har sammanträdet har

hållits inom hållits inom

stängda dörrar. För stängda dörrar. För

uppgift som har uppgift som har

intagits i intagits i

kammarens protokoll kammarens protokoll

gäller sekretess gäller sekretess

enligt denna lag enligt denna lag

endast i fall som endast i fall som

avses i 2 kap. För avses i 2 kap. För

uppgift i annat uppgift i annat

riksdagens riksdagens

protokoll eller protokoll eller

beslut gäller beslut gäller

sekretess enligt sekretess enligt

denna lag endast i denna lag endast i

de fall som avses i de fall som avses i

2 kap. och 6 kap. 6 2 kap., 6 kap. 6 §

§. och, när det gäller

EU-nämndens

stenografiska

uppteckningar

enligt 10 kap. 9 §

riksdagsordningen,

3 kap. 1 §.

Erhåller riksdagen från regeringen

uppgift som är sekretessbelagd där,

gäller sekretessen också hos riksdagen.

16 kap.

1 §3

Nuvarande lydelse

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen att meddela

och offentliggöra uppgifter i vissa fall

är begränsad framgår av 7 kap. 3 §

första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §

1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av

5 kap. 1 § första stycket samt 3 §

första stycket 1 och 2

yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av

tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet

enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5

§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.

1 § första stycket och 3 § första

stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i

övrigt är begränsad, är de där

tystnadsplikten följer av

1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje

stycket andra meningen regerings-

formen

2 kap. 4 § andra stycket riksdags-

såvitt avser uppgift vars röjande

ordningen eller beslut enligt 4 kap.

kan antas sätta rikets säkerhet i fara

15 § eller 8 kap. 14 § riksdagsord-

eller annars skada landet allvarligt

ningen

----------------------------------------

----------------------------------------

--------------

Föreslagen lydelse

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen att meddela

och offentliggöra uppgifter i vissa fall

är begränsad framgår av 7 kap. 3 §

första stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 §

1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av

5 kap. 1 § första stycket samt 3 §

första stycket 1 och 2

yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av

tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet

enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5

§ 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap.

1 § första stycket och 3 § första

stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i

övrigt är begränsad, är de där

tystnadsplikten följer av

1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje

stycket andra meningen regerings-

formen

2 kap. 4 § andra stycket riksdags-

såvitt avser uppgift vars röjande

ordningen eller beslut enligt 4 kap.

kan antas sätta rikets säkerhet i fara

15 § eller 10 kap. 8 § riksdagsord-

eller annars skada landet allvarligt

ningen

----------------------------------------

----------------------------------------

--------------

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1997.

Konstitutionsutskottets promemoria 1996-

03-14

Finansutskottets yttrande

1995/96:FiU4y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 14 mars

1996 beslutat bereda samtliga övriga

utskott tillfälle att yttra sig

angående EU-frågornas behandling i

riksdagen.

EU-frågor inom finansutskottets

beredningsområde

Det finns inom utskottets

beredningsområde ett antal frågor inom

skilda områden som kan sägas vara EU-

frågor i den bemärkelsen att de är

föremål för diskussioner och

överenskommelser inom EU. Vissa av dessa

frågor aktualiserades redan genom EES-

avtalet och har i samband därmed

anpassats till EU:s regelverk och krav

på samordning. Till de senare hör den

offentliga upphandlingen och den

statliga statistikproduktionen.

Av EU-frågorna är det främst det

ekonomiska och monetära samarbetet inom

unionen och förutsättningar för Sveriges

deltagande i detta som utskottet följt

det senaste året. Förberedelser för

genomförande av den monetära unionens

(EMU) tredje steg med införandet av den

gemensamma valutan och den gemensamma

centralbanken har varit föremål för

diskussion och behandling i utskottet.

Dels har frågor med anknytning härtill

tagits upp i propositioner och i

motioner för ställningstagande i

utskottet, dels har utskottet haft

anledning att följa Sveriges

förberedelser och anpassning till de

s.k. konvergenskriterierna. Länder som

inte uppfyller dessa kriterier skall

enligt Maastrichtfördraget redovisa s.k.

konvergensprogram om på vilket sätt och

i vilken takt landet tänker sig att

uppfylla konvergenskriterierna.

I och med medlemskapet i EU betalar

Sverige en avgift till

gemenskapsbudgeten. Utskottet beredde

frågorna angående budgeteffekterna av

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

(prop. 1994/95:40, FiU5, rskr. 67). EG-

budgetens omfattning styrs av fleråriga

beslut. Budgeten finansieras av tullar,

jordbruksavgifter, en

mervärdesskattebaserad avgift och en

s.k. BNI-avgift (avgift baserad på

bruttonationalinkomsten). EU-rådet och

EU-parlamentet har bestämt att

avgiftsuttaget skall öka från 1,20 % av

BNI år 1993 till 1,27 % år 1999.

Under 1997 skall frågan om avgiftens och

EG-budgetens storlek för åren efter 1999

tas upp till diskussion. Det är

angeläget att inför dessa beslut ta

ställning till utformningen av olika

program inom EU:s budget och hur de

påverkas av en eventuell utvidgning av

unionens medlemsländer.

Jordbruksprogrammet svarar för 50 % av

utgifterna och strukturprogrammen för 30

%. Utskottet ser det som en angelägen

uppgift att noggrant följa EG-budgetens

utformning, tillkomst och genomförande.

En viktig uppgift i sammanhanget är att

granska hur gemenskapens resurser

utnyttjas. Uppföljning, utvärdering och

revision av gemenskapens medel är därför

av stort intresse för utskottet.

Information och påverkan

Information från kommissionen

Flödet av information från kommissionen

är omfattande, utan urskiljning och

avisering av särskilt viktiga frågor.

Rapporterna kommer till riksdagen oftast

först i en engelsk version, därefter med

en sammanfattning på svenska och så

småningom kommer hela rapporten på

svenska. Eftersom flödet inte är

förutsebart eller kan överblickas

försvåras distributionen till utskottets

ledamöter. Redogörelser från

kommissionen och faktapromemorior från

departementen som inkommit till

utskottet via kammarkansliet anmäls

löpande vid utskottets sammanträden.

S.k. grön- och vitböcker är viktiga

informationskällor för riksdagen.

Hittills har information motsvarande ca

sex pärmar inkommit. Det kan konstateras

att en stor del av det material som

hittills vidarebefordrats till

finansutskottet via kammarkansliet är av

ringa intresse för utskottet.

Några kontakter direkt med företrädare

för kommissionen har inte förekommit.

Information från regeringen

Det är regeringen som representerar

Sverige och deltar som part i det

direkta beslutsfattandet i EU-

samarbetet. Företrädare för

regeringskansliet och olika myndigheter

förbereder ärenden och deltar i olika

arbetsgrupper under kommissionen.

Regeringen har inte skyldighet att i

detta förberedande skede av beredningen

av olika frågor efterhöra riksdagens

uppfattning. Men de viktiga frågorna

kommer så småningom upp för

ställningstagande i Rådet och inför

dessa möten redovisas regeringens

uppfattning av det ansvariga statsrådet

i EU-nämnden. Ställningstagandet i EU-

nämnden underlättas om frågorna

dessförinnan har behandlats i respektive

fackutskott.

Finansutskottet har vid ett flertal

tillfällen kallat till sig företrädare

för Finansdepartementet för att

informera sig om vad som pågår i de

frågor som är aktuella inom olika

ansvarsområden. Under det första

medlemsåret har det inte inträffat att

regeringen tagit initiativ till att

informera utskottet om någon aktuell EU-

fråga. Närmast följer en redovisning

område för område av vad utskottet gjort

för att sätta sig in i olika EU-frågor.

Det ekonomiska och monetära samarbetet

Statssekreteraren i Finansdepartementet

har vid ett par tillfällen rapporterat

för utskottet inför viktigare möten i

den monetära kommittén eller Ecofin-

möten om olika frågor med anknytning

till EMU. Inför överlämnandet av

Sveriges konvergensplan hölls den 13

juni 1995 en utfrågning i utskottet med

planeringschefen och andra tjänstemän i

Finansdepartementet.

Inom Riksbanken pågår ett omfattande

förberedelsearbete för att Sverige, om

riksdagen så beslutar, skall kunna delta

i tredje etappen av EMU. Företrädare för

Riksbanken, vice riksbankscheferna Lars

Heikensten och Stefan Ingves, har

redogjort för detta arbete inför

utskottet. I samband härmed har

Kommissionens grönbok On the practical

arrangements for the introduction of the

single currency och EMI-rapporten

Utvecklingen mot konvergens

distribuerats till utskottet.

En delegation från utskottet planerar

att göra ett studiebesök på Bundesbank

och EMI (Europeiska monetära institutet)

i Frankfurt senare i år.

Gemenskapsbudgeten samt kontroll och

revision av gemenskapens medel

Företrädare för Finansdepartementet har

för utskottet redogjort för olika frågor

kring EG:s budget. I samband härmed har

PM om EG:s budget som utarbetats inom

Finansdepartementet och en

sammanfattning av EG-budgeten redovisats

för utskottet.

Avsikten är att även revisionsfrågor

skall belysas.

Offentlig upphandling

Sverige har sedan EES-avtalet slöts

deltagit i det europeiska samarbetet på

upphandlingsområdet. En lag om offentlig

upphandling som överensstämmer med EU:s

direktiv på området har antagits av

riksdagen. Därmed har även den kommunala

upphandlingen blivit generellt reglerad.

Lagen har därefter modifierats ett antal

gånger och anpassats till de

förändringar som skett inom EU. Även

våren 1996 har en proposition lagts fram

för riksdagen med förslag till ändringar

bl.a. med hänsyn till vad som

överenskommits inom WTO (World Trade

Organisation). Företrädare för

Finansdepartementet har informerat

utskottet om aktuella frågor inom EU

kring den offentliga upphandlingen.

Statistik

Företrädare för Finansdepartementet och

SCB har inför utskottet redogjort för

vilka frågor som är föremål för

samordning inom det europeiska

samarbetsorganet Eurostat (EU:s organ

för statistikfrågor) och hur denna

samordning påverkar SCB:s arbete och den

information som SCB ansvarar för. Det är

omfattande krav som ställs på SCB från

EU:s sida både vad gäller statistikens

innehåll och rapporteringsformerna. Det

innebär att statistik som är av

nationellt intresse kommer att

prioriteras ned.

Finansutskottets syn på regeringens

information till utskottet

Riksdagen har vid flera tillfällen

strukit under vikten av att det

parlamentariska inflytandet kommer till

uttryck på ett tidigt stadium i

beslutsprocessen inom EU. Ett nära

samspel mellan riksdagen, dess utskott

och regeringen är nödvändigt om Sverige

skall kunna agera på ett effektivt och

trovärdigt sätt i EU-sammanhang.

Utskottet anser att den information som

lämnats har varit av god kvalitet och av

betydande omfattning. Det har varit

värdefullt för utskottets arbete. En

bättre framförhållning är dock önskvärd.

Det åligger såväl utskottet som

regeringen att se till att riksdagen får

relevant information vid lämpliga

tillfällen under beredningen. Det är

angeläget att regeringen bevakar vad som

kan vara av intresse och tar initiativ

till att informera utskotten om ärenden

redan när dessa är under beredning i

olika arbetsgrupper. Utskottet har

förståelse för att det kan vara svårt

för regeringen att avgöra vid vilken

tidpunkt som det är lämpligt att

informera utskotten. En praktisk ordning

för finansutskottets del skulle kunna

vara att Finansdepartementet minst en

gång per år eller en gång per vår och

höst kallas till utskottet för att

redovisa läget för olika aktuella frågor

samt svara på frågor. Frågor inom

utskottets beredningsområde som

redovisas i s.k. grön- och vitböcker bör

uppmärksammas särskilt.

EG:s budget tar rådet och parlamentet

upp under sommaren och hösten. Det

förefaller därför lämpligt att

finansutskottet informeras om det

pågående budgetarbetet någon gång sent

på våren.

För EMU-frågorna kan inte någon fast

tidsplan läggas fast. Det är angeläget

att utskottet successivt informeras om

när och hur dessa frågor tas upp i den

monetära kommittén och vid Ecofin-

mötena. Med tanke på frågornas stora

politiska betydelse förutsätter

utskottet att regeringen kontinuerligt

redovisar för finansutskottet hur

frågorna utvecklas. Utskottet är

medvetet om att detta kan innebära att

Finansdepartementets företrädare tvingas

lämna redogörelser både till

finansutskottet och till EU-nämden.

Information från annat håll

Som ett led i förberedelserna för ett

ställningstagande från riksdagens sida

till tredje steget i EMU har utskottet

kallat till sig ekonomer, experter på

monetära frågor som redovisat sin syn på

dessa frågor. Så t.ex. har medlemmar av

SNS konjunkturråd 1996, Nils Lundgren

och Carl B Hamilton, med anledning av

SNS- rapporten om EMU Vad vill Sverige

med EMU? inför utskottet redovisat sin

syn på EMU-frågorna.

Utskottets relationer till EU-nämnden

För att regeringen skall ha möjlighet

att på ett konstruktivt sätt kunna delta

i förhandlingar inom EU bör inte

riksdagen genom formella beslut eller

ställningstaganden låsa fast regeringens

förhandlingsmandat. Utskottet ser inte

något behov att formalisera samarbetet

med EU-nämnden genom skrivelser eller

yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden

och finansutskottet bör i huvudsak ske

via partigrupperna och kanslierna.

Samarbetet har hittills fungerat väl och

underlättas av att finansutskottet är

väl representerat i EU-nämnden. Sören

Lekberg (s) och Lars Tobisson (m) är

ordinarie ledamöter i både

finansutskottet och EU-nämnden. De

ordinarie ledamöterna i finansutskottet

Per-Ola Eriksson (c) och Anne Wibble

(fp) är suppleanter i EU-nämnden.

Ytterligare ett antal ledamöter är

suppleanter i både finansutskottet och i

EU-nämnden.

Samarbetet med Europaparlamentet

Ordföranden i Europaparlamentets utskott

för ekonomi, valutafrågor och

industripolitik har vid några tillfällen

inbjudit ordförandena i de nationella

parlamentens utskott för ekonomi och

valutafrågor till gemensamma möten om

olika aktuella frågor. Bl.a. har den

ekonomiska tillväxten och den gemensamma

valutan diskuterats vid dessa möten.

Utskottets ordförande Jan Bergqvist har

vid flera tillfällen och Lars Tobisson

vid ett tillfälle för utskottets räkning

deltagit i dessa möten.

Sammanfattande slutsats

Det finns ännu ingen fråga inom

finansutskottets område som utskottet

kunnat följa hela vägen från ett

förberedande stadium till ett slutligt

beslut i EU. Eftersom erfarenheterna av

Sveriges medlemskap hittills bara

omfattar 16 månader anser utskottet det

vara för tidigt att redan nu dra några

definitiva slutsatser om riksdagens

organisation för EU-arbetet.

Stockholm den 18 april 1996

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist

(s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg

(s), Lars Tobisson (m), Lisbet Calner

(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m),

Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),

Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth

(v), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson

(mp), Mats Odell (kds) och Kjell

Nordström (s).

Avvikande mening

Utskottets relationer till EU-nämnden

Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och

Roy Ottosson (mp) anför:

Angående utskottets relationer till EU-

nämnden delar vi majoritetens

uppfattning att det inte är lämpligt att

alltför mycket formalisera samarbetet

genom regelbundna skrivelser eller

yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden

och finansutskottet bör i huvudsak ske

via partigrupperna och kanslierna. I

speciella fall och för att öka

öppenheten anser vi dock att skriftliga

synpunkter från finansutskottet bör

kunna delges EU-nämnden som ett underlag

för dess diskussion.

Skatteutskottets yttrande

1995/96:SkU11y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har hemställt hos

övriga utskott och hos EU-nämnden om

yttranden angående EU-frågornas

behandling i riksdagen. Som underlag för

denna begäran har konstitutionsutskottet

bifogat en promemoria som upprättats

inom utskottets kansli och som

innehåller olika frågor om utskottens

arbete med EU-frågorna och relationer

med EU-nämnden.

EU-frågor som skatteutskottet ansvarar

för

Förverkligandet av den inre marknaden

innebär bl.a. att EU strävar efter att

ta fram gemensamma regler även på

skatteområdet. Särskilt när det gäller

mervärdesskatten har harmoniseringen

redan kommit långt, i synnerhet såvitt

avser skattebasen. Även när det gäller

olika punktskatter pågår ett

harmoniseringsarbete som bl.a.

resulterat i att de punktskattebelagda

områdena (energi i olika former samt

tobaksvaror och alkoholvaror) stämmer

ganska väl överens i de olika länderna.

Gemensamma regler såvitt avser

inkomstskatterna är däremot hittills få.

På bolagsbeskattningens område har dock

vissa resultat uppnåtts. Vad gäller

kapitalbeskattningen är det en allmän

uppfattning att avsaknaden av gemensamma

regler skapar problem.

När det gäller tullen blev vid Sveriges

inträde i EU de gemenskapsförordningar

som reglerar handeln gentemot tredje

land direkt gällande här i landet.

Samtidigt infördes dock i den interna

svenska lagstiftningen - i avvaktan på

en permanent lösning - vissa

övergångsbestämmelser rörande tullens

befogenheter vid den inre gränsen. Under

innevarande vår kommer riksdagen att ta

ställning till ett förslag av regeringen

om att föra över dessa regler till en

särskild lag om tullens befogenheter vid

den inre gränsen (prop. 1995/96:166).

I den mån skattefrågor behandlas inom

EU hör de till första pelaren.

Samarbetet är således här överstatligt.

När det gäller beslut om skatter och

även vissa gränskontrollfrågor som också

hör till första pelaren erfordras

emellertid enhällighet. Ett enskilt

medlemsland har alltså vetorätt, dvs.

kan stoppa ett gemensamt beslut. Detta

förhållande bidrar till att det kan ta

lång tid innan beslut kan fattas på

skatteområdet.

Redan under hösten 1994, inför den

svenska anslutningen till EU, behandlade

skatteutskottet ett flertal lagkomplex

som syftade till att harmonisera den

svenska lagstiftningen inom skatte- och

tullområdet med EU-rätten. Det handlade

bl.a. om moms (bet. 1994/95:SkU7),

energiskatt (bet. 1994/95:SkU4), skatt

på alkohol och tobak (bet.

1994/95:SkU6), tullagstiftning (bet.

1994/95:SkU8) och regler om

omstrukturering av företag inom EU (bet.

1994/95:SkU10). Harmoniseringsarbetet

har sedan fortsatt under år 1995 med

ytterligare ändringar i momsreglerna

avseende omsättning av begagnade varor

(bet. 1994/95:SkU27) och i

förfarandereglerna för punktskatterna

(bet. 1994/95:SkU29). Under hösten 1995

har ytterligare förändringar skett med

avseende på bl.a. momsen för att bringa

de svenska momsreglerna i

överensstämmelse med gällande EG-

direktiv. Bl.a. har moms på allmänna

nyhetstidningar införts (bet.

1995/96:SkU12) och vissa förenklingar

genomförts (bet. 1995/96:SkU13).

Avsikten är vidare att förslag till

riksdagen som innebär en helhetslösning

av frågan om moms på kulturområdet skall

lämnas senast i september i år.

Information till utskottet

Från EU-kommissionen erhåller utskottet

via kammarkansliet en strid ström av

information avseende bl.a. förslag av

kommissionen och diverse rapporter m.m.

Detta flöde är svårt att överblicka och

tillgodogöra sig. Ofta är dokumenten

skrivna på engelska eller franska. Det

mesta materialet rör detaljfrågor, t.ex.

om speciella tullsatser på olika varor

från olika länder utanför EU. Det mesta

av denna information är av begränsat

intresse för utskottets ledamöter och

suppleanter.

Kansliets rutiner går ut på att

registrera dokumenten och föra upp dem

på en lista - med en kortfattad

redovisning av dokumentens innehåll -

som skickas ut till utskottets ledamöter

och suppleanter tillsammans med övriga

handlingar till utskottets sammanträden.

Dokumenten samlas på utskottets kansli

där de hålls tillgängliga för dem som

vill granska dem närmare. Dokument som

bedöms vara av ett större intresse för

utskottet kopieras och tillställs

ledamöterna och suppleanterna särskilt,

t.ex. genom utdelning i facken, om de

inte är alltför omfattande. Sådan

utdelning har t.ex. gjorts av

kommissionens arbetsprogram för 1996,

det italienska ordförandeskapets

prioriteringar och förteckning över

förslag från kommissionen.

Faktapromemorior och annat intressant

material om skatter och tullar som

framställts inom regeringskansliet delas

rutinmässigt omgående till utskottets

ledamöter och suppleanter.

Till EU-nämndens sammanträden inför

ekofinmötena erhåller kansliet

dagordning och sammanställningar av

handlingar m.m. På basis härav kan

snabbt bedömas vilket material som är av

intresse för utskottets ledamöter och

suppleanter och en delning i facken

göras av dessa handlingar.

Vid fem tillfällen under år 1995 och

1996 har tjänstemän från

Finansdepartementet, Riksskatteverket

och Generaltullstyrelsen kallats till

utskottet i särskild ordning för att

informera om skatte- och tullfrågor inom

EU. Därutöver - detta skedde redan år

1994 i anslutning till utskottets

beredningsuppgifter före det svenska EU-

inträdet - har tjänstemän från

Finansdepartementet, och i något fall en

statssekreterare, kallats att informera

utskottet i anslutning till EU-anknutna

propositioner som utskottet haft att

behandla.

Utskottet avser att senare i vår hålla

ett internt seminarium för att öka sitt

kunnande och sina insikter om de frågor

som hänger samman med de nuvarande och

de framtida momsreglerna inom EU. Till

det seminariet kommer utskottet att

kalla experter från Riksskatteverket,

någon revisor med stor sakkunskap om

momsproblemen sedda ur

företagsperspektiv samt

statssekreteraren för skattefrågor i

Finansdepartementet.

En grupp inom utskottet planerar att

göra en studieresa till EU-

institutionerna och EU-organen i Bryssel

senare i vår. Övriga ledamöter inom

utskottet kommer att göra motsvarande

resa vid ett senare tillfälle.

Omdömen

Det finns enligt utskottets uppfattning

anledning att göra skillnad mellan å ena

sidan den information som bör lämnas

till utskottet i samband med ett

omedelbart förestående beslut i

ministerrådet och å andra sidan den

kunskap som utskottet behöver för att

riksdagen skall kunna påverka ärenden

medan de fortfarande är under

övervägande i kommissionen och innan

positionerna har låsts. Utskottet tar

först upp den senare frågan.

För att riksdagen skall ha möjlighet

att utöva inflytande på ärenden som är

på gång inom EU och som kan förväntas

senare bli föremål för beslut i

ministerrådet är det viktigt att berört

utskott skaffar sig relevant information

redan när ärendena är under beredning i

olika arbetsgrupper. Härigenom skulle

utskottets ledamöter få möjligheter att

framföra synpunkter på ärendet i fråga.

Dessa synpunkter skulle sedan kunna

vidarebefordras till EU-nämnden eller

regeringen på lämpligt sätt.

Det är regeringen som representerar

Sverige och som deltar som part i det

direkta beslutsfattandet i EU-arbetet.

Företrädare för regeringskansliet och

olika myndigheter förbereder ärenden och

deltar i olika arbetsgrupper under

kommissionen. Regeringen har visserligen

ingen direkt formell skyldighet att

informera riksdagen i detta förberedande

skede. Utskottet vill emellertid betona

vikten av att berört utskott får

relevant information om de åtgärder som

regeringen förbereder eller har vidtagit

på ett så tidigt stadium som möjligt.

Det kan också vara värdefullt för

utskottet att känna till vilka

instruktioner och direktiv som har

givits till de svenska företrädarna i

EU:s arbetsgrupper.

Informationen från regeringen till

utskottet bör ges denna inriktning.

Detta innebär att det är en uppgift för

regeringskansliet att ta initiativ till

ett informationslämnande så snart som

det föreligger intressant information

att lämna. Samtidigt är utskottet

medvetet om att det kan framstå som

onödigt med alltför tätt återkommande

hearingar med regeringskansliets

tjänstemän. De rutiner som utvecklats

och som innebär att tjänstemän från

Finansdepartementet två eller tre gånger

per halvår lämnar muntlig information

till utskottet har utskottet hittills

ansett sig kunna acceptera, och

utskottet räknar med att även

fortsättningsvis kunna inhämta

information på detta sätt med jämna

mellanrum. Utskottet efterlyser dock en

ökad närvaro av de politiskt ansvariga

inom Finansdepartementet vid dessa

hearingar för att erhålla mera direkt

information om regeringens bedömningar.

Härigenom möjliggörs också en dialog

mellan utskottets ledamöter och de

politiskt ansvariga inom

regeringskansliet.

Det anförda innebär givetvis också att

utskottet självt måste ta ett större

ansvar då det gäller att penetrera och

sätta sig in i EU-materien. Utskottet

avser därför att prioritera EU-frågorna

högre och ägna mer tid och kraft åt att

inom sig diskutera de frågor som är

aktuella inom EU, medan det fortfarande

är meningsfullt att ge uttryck åt en

meningsyttring.

När det gäller ärenden som står inför

ett beslut i ministerrådet är det

givetvis också ett grundläggande krav

att utskottet ges den information som

behövs för att hålla utskottet à jour

med frågorna. Samtidigt bör det

framhållas att det normalt är alldeles

för sent att utöva något reellt

inflytande ens när det gäller

detaljfrågor när ett beslut i

ministerrådet är nära förestående. Det

material som kommer via EU-nämnden

innehåller ofta värdefull information

för utskottet, och utskottet är

angeläget om att detta informationsflöde

fortsätter. Vad i övrigt gäller

rollfördelningen mellan EU-nämnden och

utskottet anser utskottet att man bäst

upprätthåller en effektiv

arbetsfördelning genom att undvika att

formalisera och byråkratisera samarbetet

med skrivelser och formella yttranden

till nämnden. Kontaktarbetet bör i

stället som hittills ske genom

partigrupperna. Samarbetet har hittills

fungerat väl.

Informationen från kommissionen via

kammarkansliet är som nämnts tidigare

omfattande och svår att överblicka,

sortera och arkivera på ett meningsfullt

sätt. De rutiner som valts utgör enligt

utskottets uppfattning en godtagbar

kompromiss mellan behovet av att ta del

av relevant material och nödvändigheten

att lägga annat, som är av mindre

intresse, åt sidan. En förutsättning för

den valda ordningen är dock att det

genom utskottskansliets försorg

säkerställs att utskottet får kännedom

om även vad den sistnämnda informationen

i huvudsak handlar om och att de

aktuella handlingarna finns tillgängliga

för dem som vill granska dem närmare.

Utskottet vill dock betona att

förfarandet kan behöva ses över med

tanke på bl.a. problemet att göra

information på främmande språk snabbt

tillgänglig för utskottet.

Det är inte meningsfullt - eller över

huvud taget möjligt - att skatte

utskottet lägger sig i alla detaljfrågor

inom skatte- och tullområdet - t.ex.

sådana frågor som avser tullen på

enskilda varor från enskilda länder -

som kommer upp inom EU. I stället bör

utskottet inrikta sig på att följa upp

vissa principiellt viktiga frågor.

Exempel på sådana frågor är

momssystemet, punktskatterna,

företagsbeskattningen,

kapitalbeskattningen, tullfrågor av

större intresse samt frågor om ekonomisk

brottslighet på skatte- och tullområdet.

Två frågor som för närvarande är

särskilt aktuella är dels frågan om en

obligatorisk koldioxidskatt i hela EU,

dels införandet av ett definitivt

momssystem.

Skatteutskottets EU-frågor har stor

betydelse - skatterna berör ju alla

människor och samhällssektorer - men är

relativt få till antalet. Dessutom tar

det normalt många år från det att ett

förslag på skatteområdet kommit upp inom

EU - i synnerhet om det är ett viktigt

och kontroversiellt förslag - till dess

att ministerrådet fattar beslut om

direktiv. Den hittillsvarande perioden

av svenskt medlemskap om knappt sexton

månader har därför inte gett så mycket

erfarenheter av EU-arbete på

skatteområdet. Utskottet anser att det

är värdefullt att det nu görs en

utvärdering av så att säga

kontrollstationskaraktär av EU-frågornas

behandling i riksdagen. En sådan

utvärderingsåtgärd kan visa sig mycket

värdefull genom att den kan ge impulser

till förbättrade rutiner och genom att

utskotten får anledning att ompröva sina

ageranden såvitt avser EU-frågorna. Mot

bakgrund av de begränsade erfarenheterna

anser emellertid skatteutskottet att det

nu är alldeles för tidigt att göra en

definitiv utvärdering av riksdagens

organisation för EU-arbetet. Utskottet

förutsätter att sökandet efter

meningsfulla arbetsformer när det gäller

utskottens informationsinhämtande och

deras möjligheter till inflytande på

regeringens EU-politik fortsätter och

anser därför att en förnyad och mera

grundlig utvärdering av EU-frågornas

behandling i riksdagen bör genomföras

senare när ytterligare erfarenheter har

vunnits på detta område.

Stockholm den 23 april 1996

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors

(s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson

(s), Sverre Palm (s), Lisbeth Staaf-

Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn

Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m),

Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v),

Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m),

Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson

(kds), Lars U Granberg (s), Carl Erik

Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp).

Avvikande mening

Lars Bäckström (v) och Ronny Korsberg

(mp) anför:

Angående skatteutskottets relationer

till EU-nämnden delar vi majoritetens

uppfattning att det inte är lämpligt att

alltför mycket formalisera samarbetet

genom regelbundna skrivelser eller

yttranden. Samarbetet mellan EU-nämnden

och utskottet bör i huvudsak ske via

partigrupperna och kanslierna. I

speciella fall och för att öka

öppenheten anser vi dock att skriftliga

synpunkter från utskottet bör kunna

delges EU-nämnden som ett underlag för

nämndens diskussion.

Justitieutskottets yttrande

1995/96:JuU7y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har i en

skrivelse den 14 mars 1996 hemställt om

yttrande från övriga utskott samt EU-

nämnden angående EU-frågornas behandling

i riksdagen.

Skrivelsen föranleder följande yttrande

från justitieutskottet.

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen anfördes att

riksdagen borde tillförsäkras ett

inflytande på förhand över de frågor som

skall behandlas i Europeiska unionens

råd (EU-rådet eller ministerrådet).

Detta borde, anförde regeringen,

åstadkommas genom att riksdagen gavs

möjlighet att påverka de ståndpunkter

som Sverige skall inta inför

förhandlingar och beslutsfattande inom

EU. Även i övrigt borde riksdagen få

insyn i och inflytande över

beslutsprocessen i EU (prop.

1994/95:19).

I sitt av riksdagen godkända betänkande

1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)

behandlade konstitutionsutskottet

således dels regeringens förslag till

bestämmelse om samverkan mellan

riksdagen och regeringen i frågor som

rör EU (prop. 1994/95:19), dels

förslag från talmanskonferensen om

inrättande av en EU-nämnd (1994/95:TK1)

och dels motioner som väckts med

anledning av förslagen.

I betänkandet föreslog

konstitutionsutskottet att riksdagen

skulle tillsätta en EU-nämnd för samråd

med regeringen i frågor som gäller

Europeiska unionen. Riksdagen biföll

konstitutionsutskottets förslag, och

regeringen skall således underrätta EU-

nämnden om frågor som avses bli

behandlade i Europeiska unionens råd.

Regeringen skall också rådgöra med

nämnden om hur förhandlingarna i rådet

skall föras inför beslut som regeringen

bedömer som betydelsefulla. Om nämnden

bestämmer det, skall regeringen rådgöra

med nämnden även i andra frågor. I

betänkandet betonade

konstitutionsutskottet att EU-nämndens

verksamhet inte påverkar regeringens i

regeringsformen fastställda skyldigheter

gentemot utrikesnämnden och att det inte

heller innebär någon förändring av

utskottens ställning och uppgifter

enligt riksdagsordningen.

Bestämmelserna om samråd mellan

regeringen och riksdagen i de aktuella

frågorna och om inrättande av en EU-

nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).

Enligt 3 kap. 6 § RO skall regeringen

således fortlöpande informera riksdagen

om vad som sker inom ramen för

samarbetet i EU samt varje år till

riksdagen lämna en skrivelse med

berättelse över verksamheten i EU.

Reglerna om regeringens

samrådsskyldighet med EU-nämnden och

formerna härför finns intagna i 8 kap.

RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås

skyldigheten för regeringen att på

begäran informera utskotten i fråga om

arbetet inom EU på respektive utskotts

ämnesområde. I samma bestämmelse

fastslås myndighets allmänna

uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.

När det gäller EU-nämndens kompetens i

förhållande till bl.a. utskotten

poängterade konstitutionsutskottet att

EU-nämndens område avser samrådsfrågorna

och att någon förändring av utskottens

ställning, uppgifter och befogenheter

inte föranleds av inrättandet av EU-

nämnden. I flera motioner begärdes att

samrådet mellan regeringen och riksdagen

skulle ske via respektive fackutskott.

Konstitutionsutskottet uttalade att det

inte var lämpligt att fördela samrådet

på olika utskott med tanke på den

betydelse som borde fästas vid ett

sammanhållet förfarande där

samrådsorganet har överblick över den

samlade EU-politiken. Motionerna

avstyrktes.

I frågan om hur utskottens kunskaper

och synpunkter skulle komma EU-nämnden

till godo vid samrådet anförde

konstitutionsutskottet att det är

nödvändigt att utskottens kunskaper och

synpunkter tas till vara i

samrådsförfarandet. Det är, anförde

utskottet, en fråga om en ömsesidig

process mellan utskotten och nämnden.

Enligt konstitutionsutskottet borde

utskotten givetvis kunna överlämna

formella yttranden till EU-nämnden både

på nämndens begäran och på eget

initiativ, men andra vägar kunde ofta

vara nog så ändamålsenliga, anfördes

det. I fråga om yttranden från utskottet

till EU-nämnden råder, anfördes det, den

svårigheten att det inte finns något

ärende eller direkt förslag att knyta

yttrandet till. Det viktiga är, anförde

konstitutionsutskottet, att utskottens

ledamöter och tjänstemän håller sig väl

informerade i fråga om vad som händer på

deras område inom EU och att EU-nämndens

ledamöter och tjänstemän också ser det

som viktigt att påminna om väntade

ärenden och dagordningar inom EU. Dessa

samrådsformer får dock, anförde

konstitutionsutskottet, inte innebära

att samverkan, i avsaknad av en aktiv

reglering i riksdagsordningen, skall ske

blott på nämndens villkor. Utskottens

viktiga ställning i vårt parlamentariska

system innebär, anförde utskottet, att

dessa normalt sett bör ha befattning med

EU-processerna fram till dess att de som

formliga ärenden skall behandlas i

ministerrådet. EU-nämnden borde också,

anförde konstitutionsutskottet, ha

kunskaper om riksdagens

ställningstaganden och utskottens

ståndpunkter inför det att regeringen

rådgör med nämnden.

Konstitutionsutskottet ville dock inte

förorda att formerna för samråd och

informationsutbyte mellan nämnden och

utskottet skulle regleras.

Erfarenheterna borde i stället avvaktas

och om det, efter viss tid, skulle visa

sig att samspelet mellan utskotten och

nämnden inte speglar denna

konstitutionsutskottets mening om

ömsesidighet avsåg utskottet att i

riksdagen väcka förslag om en reglering

i riksdagsordningen om nämndens

skyldighet att samråda med det utskott

till vars ämnesområde en fråga som skall

behandlas i EU-rådet hör.

Konstitutionsutskottet framhöll i

betänkandet att den föreslagna samverkan

med bl.a. inrättandet av EU-nämnden

innebar helt nya förhållanden och

arbetsformer för riksdagen och att

utvecklingen därför skulle komma att

följas noga. Det anfördes att det låg i

sakens natur att arbetsformerna efter

hand skulle kunna komma att förändras

med anledning av vunna erfarenheter.

Konstitutionsutskottet har nu för

avsikt att i vår lägga fram ett

betänkande i kammaren om EU-frågornas

behandling i riksdagen.

Justitieutskottets ställningstaganden

Inledningsvis vill justitieutskottet

anmärka att de EU-frågor som hör till

utskottets beredningsområde faller inom

tredje pelaren där samarbetet är

mellanstatligt. Härav följer att det

inom utskottets område inte sker någon

för Sverige bindande reglering av EU:s

organ utan frågorna måste, i den mån

regeringen inte får besluta, behandlas i

riksdagen efter sedvanlig beredning i

utskottet.

Rubriksättningen i utskottets yttrande

överensstämmer med rubriksättningen i

den promemoria som upprättats inom

konstitutionsutskottet och som är

underlag för konstitutionsutskottets nu

aktuella skrivelse.

Information och påverkan

Utskottet har alltsedan Sveriges inträde

i EU ägnat stor uppmärksamhet åt att

skapa utskottsrutiner som syftar till

att utskottet tillförsäkras tidig och

tillräcklig information i frågor som rör

utskottets beredningsområde. Rutinerna

har också förbättrats och förändrats

genom de erfarenheter som gjorts. Det

arbetet fortsätter. För närvarande

gäller följande.

Inom ramen för utskottets arbete med EU-

frågor sker en omfattande

skrifthantering. Skrifter inkommer till

utskottet bl.a. direkt från olika EU-

organ, från kammarkansliet, från

regeringskansliet och från EU-nämnden.

På utskottets kansli genomgås EU-

nämndens föredragningslistor, och

bakgrundsmaterial i för utskottet

aktuella ärenden införskaffas. I den

utsträckning frågorna bedöms ha särskilt

intresse för utskottet gör kansliet en

muntlig föredragning av ärendet eller

delas materialet till utskottets

ledamöter. Samtliga handlingar förs in i

ett särskilt EU-diarium som förs på

kansliet och som månadsvis anmäls för

utskottet. Kopior av handlingarna

tillhandahålls naturligtvis på begäran.

Slutligen bör nämnas att utskottet inför

sina sammanträden som en stående punkt

på föredragningslistan har uppsatt EU-

frågor . Under denna punkt tas upp

information, inkomna handlingar m.m. som

rör EU.

Utskottet har påkallat och erhåller

regelbundet, minst tre gånger per år,

information från regeringen om aktuella

frågor. Regeringen brukar i dessa

sammanhang företrädas av

statssekreteraren i

Justitiedepartementet samt

cheftjänstemän och handläggare i

departementet. Syftet med dessa

sammankomster är att i ett tidigt skede

få tillfälle till information och

diskussion. Detta har medfört att

utskottet numera har mer kunskaper om

det arbete med konventioner m.m. som

pågår inom utskottets beredningsområde

än vad som var fallet före inträdet i

EU. Informationen har härrört från olika

nivåer i beslutsprocessen inom tredje

pelaren, dock i flertalet fall från

styrgrupperna och arbetsgrupperna.

På senare tid har det också vid ett par

tillfällen förekommit att regeringen

tagit initiativ till information i

särskilt viktiga och aktuella frågor.

Det har gällt dels frågor inför IGC-

konferensen, dels Schengenavtalet. Detta

ser utskottet som en positiv utveckling,

och utskottet vill gärna i detta

sammanhang framföra uppfattningen att

det är angeläget att regeringen tar

sådana initiativ. Informationen bör inte

begränsa sig till olika EU-förslag och

deras effekter på den svenska

regleringen utan omfatta också en

bedömning av om och i vilken

utsträckning förslagen skulle medföra

ändringar i vad som kan sägas vara

grundläggande principer för

rättsordningen inom utskottets

beredningsområde.

Utskottet har vidare diskuterat olika

EU-frågor direkt med berörda

myndigheter, t.ex. i samband med

utfrågningar men efterlyser här inte

någon förändring.

Utskottets relationer med EU-nämnden,

m.m.

Som framgått har EU-nämnden hand om

samrådet med regeringen inför möten i

ministerrådet medan utskottet

koncentrerar sina insatser på

beredningen av ärendena. Utskottet anser

att denna ordning i princip fungerar

väl; detta visar sig inte minst i att

det hittills inte har funnits anledning

för utskottet att yttra sig till EU-

nämnden - här måste dock också, som

inledningsvis påpekats, beaktas att

samarbetet inom tredje pelaren är

mellanstatligt. Utskottet är för

närvarande inte berett att föreslå

ändringar i den ordning som gäller.

Utskottet anser dock att det bör åligga

regeringen att till utskottet

regelbundet lämna skriftlig information

om vad som förekommit vid rådsmötena för

inrikes och rättsliga frågor.

Övriga frågor

Utskottet har under det senaste året

haft vissa direkta kontakter med EU-

parlamentet. Ledamöter från utskottet

har deltagit i ett par konferenser som

anordnats inom EU och som rört frågor om

ekonomisk brottslighet och bedrägerier

mot EU. Utskottet har också tagit emot

besök såväl från EU-parlamentets utskott

för medborgerliga rättigheter och

inrikes frågor som från ett nationellt

parlament. För närvarande planeras en

studieresa till Bryssel, i första hand

för de ledamöter som ännu inte på plats

bekantat sig med EU:s institutioner.

Sammanfattande synpunkter

Utskottet anser sammanfattningsvis att

den nuvarande ordningen för EU-frågornas

behandling i riksdagen fungerar väl

såvitt gäller utskottets

beredningsområde. Det kan dock sägas att

det råder ett visst

informationsunderskott som sammanhänger

med svårigheten för utskottet att hela

tiden hålla sig à jour med aktuella

drenden och således kunna ta initiativ

och påkalla information från regeringen

när ett ärende framskridit så långt att

detta är lämpligt. Denna brist synes

botas bäst genom att regeringen, när den

bedömer att ett ärende av vikt nått

denna punkt, tar initiativ till samråd.

Utskottet har med tillfredsställelse

noterat att regeringen under våren tagit

ett par sådana initiativ. Rapporteringen

från ministerrådets möten bör också

förbättras.

I övrigt har justitieutskottet inget

att anföra när det gäller EU-frågornas

behandling i riksdagen.

Stockholm den 18 april 1996

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

I beslutet har deltagit: Lars-Erik

Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid

Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta

Johansson (s), Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström

(v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m),

Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson

(kds), Helena Frisk (s), Görel Thurdin

(c) och Christel Anderberg (m).

Avvikande mening

Kia Andreasson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande som har rubriken

Sammanfattande synpunkter bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening fins det stora

brister i riksdagens hantering av EU-

frågorna. Bristen på öppen diskussion i

kammaren och utskotten om de problem som

medlemskapet medför är närmast

uppseendeväckande.

Det låter sig i och för sig sägas att

tillräcklig information kommer utskottet

till del. Men frågan är om inte

informationen är mer än tillräcklig.

Riksdagen och dess utskott översköljs av

information om stort och smått. De stora

och viktiga principiella frågorna

drunknar i informationsmängden. Här

skulle regeringen åtminstone något kunna

förbättra situationen genom att

tillgodose de önskemål som utskottet i

det föregående framfört om initiativ

från regeringen i ärenden under

beredning och om information från rådet

för inrikes och rättsliga frågor. Här

vill utskottet tillägga att det i fråga

om ärenden under beredning borde vara

självklart att utskottet får en

fortlöpande redovisning av läget i de

olika arbets- och styrgrupperna. Detta

är en förutsättning för möjligheten att

föra en debatt om och påverka de svenska

ställningstagande

Detta är emellertid inte tillräckligt.

Riksdagen måste också finna sådana

former för behandlingen av EU-frågorna

att de princiella frågorna förs fram och

blir tydligt belysta samtidigt som

debatten i riksdagen uppmuntras.

Lagutskottets yttrande

1995/96:LU3y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 14 mars

1996 beslutat hemställa om yttranden

från övriga utskott samt EU-nämnden

angående EU-frågornas behandling i

riksdagen. Till beslutet har fogats en

inom konstitutionsutskottets kansli

upprättad promemoria med ett 40-tal

särskilda frågor som är avsedda att

utgöra underlag för yttrandena. Frågorna

till utskotten gäller bl.a. information

och påverkan samt utskottets relationer

till EU-nämnden.

Yttrandena bör ha inkommit till

konstitutionsutskottet senast den 23

april 1996.

Lagutskottet, som beslutat avge

yttrande, får anföra följande.

Inledning

Som en allmän bakgrund till de spörsmål

som aktualiseras genom

konstitutionsutskottets hemställan om

yttrande vill lagutskottet först

redovisa några av de regler som gäller

fr.o.m. den 1 januari 1995 för

riksdagens arbete med EU-frågorna.

Enligt 3 kap. 6 § riksdagsordningen

skall regeringen fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i EU samt varje år till

riksdagen lämna en skrivelse med

berättelse över verksamheten i EU. Av 4

kap. 10 § riksdagsordningen framgår att

regeringen på begäran av utskott är

skyldig att lämna upplysningar och avge

yttrande i fråga om arbetet inom EU på

utskottets ämnesområde.

EU-nämnden spelar en central roll i

riksdagens arbete med EU-frågorna. I 8

kap. 15 § riksdagsordningen föreskrivs

att regeringen skall underrätta nämnden

om frågor som avses bli behandlade i

EU:s råd. Regeringen skall också rådgöra

med nämnden om hur förhandlingarna i

rådet skall föras inför beslut som

regeringen bedömer som betydelsefulla

och i andra frågor som nämnden

bestämmer.

I sammanhanget kan nämnas att

regeringen nyligen överlämnat en sådan

skrivelse som avses i 3 kap. 6 §

riksdagsordningen (rskr. 1995/96:190,

Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1995). Skrivelsen

behandlar EU:s övergripande politiska

och institutionella utveckling, det

ekonomiska och sociala samarbetsområdet,

unionens förbindelser med omvärden samt

det utrikes och rättsliga samarbetet.

Föreskrifterna i riksdagsordningen

bygger på de förslag som lades fram av

talmanskonferensen i en skrivelse hösten

1994 (1994/95:TK1). I skrivelsen

behandlades också frågan om utskottens

och EU-nämndens respektive roller.

Utskotten förutsattes därvid få en aktiv

roll, men det slutliga ansvaret för

samrådet med regeringen skulle ligga på

nämnden.

Vid konstitutionsutskottets behandling

av skrivelsen (bet. 1994/95:KU22)

följdes i huvudsak talmanskonferensens

förslag. I betänkandet behandlades också

fackutskottens ställning.

Konstitutionsutskottet framhöll därvid

att utskottens befogenheter inte

förändras genom inrättande av EU-

nämnden. Utskotten skall som tidigare

bereda remitterade ärenden inom sina

områden och har full möjlighet att inom

dessa områden ta sådana initiativ som de

anser påkallade. Konstitutionsutskottet

konstaterade vidare att EU-nämnden inte

kommer att överta någon av utskottens

uppgifter, utan nämndens område avser

samrådsfrågor.

Beträffande förhållandet i övrigt

mellan EU-nämnden och utskotten framhöll

konstitutionsutskottet att det är

nödvändigt att utskottens kunskaper och

synpunkter tas till vara i

samrådsförfarandet. Det är här, framhöll

konstitutionsutskottet, fråga om en

ömsesidig process mellan utskotten och

nämnden. Utskotten bör givetvis kunna

överlämna formella yttranden till EU-

nämnden både på nämndens begäran och på

eget initiativ, men andra vägar kan ofta

vara nog så ändamålsenliga. I fråga om

yttranden från utskotten till nämnden

kan det, anförde konstitutionsutskottet,

finnas den svårigheten att det inte

finns något ärende eller direkt förslag

att knyta yttrandet till. Vad som är

viktigt, framhöll konstitutionsutskottet

vidare, är att utskottens ledamöter och

tjänstemän håller sig väl informerade i

fråga om vad som händer på deras område

inom EU och att EU-nämndens ledamöter

och tjänstemän också ser det som viktigt

att påminna om väntande ärenden och

dagordningar inom EU. Dessa

samrådsformer får dock enligt

konstitutionsutskottet inte innebära att

samverkan, i avsaknad av en aktiv

reglering i riksdagsordningen, kan komma

att ske blott på nämndens villkor.

Utskottens viktiga ställning i vårt

parlamentariska system innebär att

dessa, normalt sett, bör ha befattning

med EU-processerna fram till dess att de

som formliga ärenden skall behandlas i

ministerrådet. Vidare anförde

konstitutionsutskottet att EU-nämnden

också bör ha kunskaper om riksdagens

ståndpunkter inför det att regeringen

enligt 8 kap. 15 § riksdagsordningen

rådgör med nämnden.

Konstitutionsutskottet ville inte

förorda att formerna för samråd och

informationsutbyte mellan nämnden och

utskotten reglerades. Utskottet ansåg i

stället att erfarenheterna borde

avvaktas.

Inom lagutskottets beredningsområde

finns ett antal frågor som omfattas av

EU-samarbetet. Inom det ekonomiska och

sociala samarbetsområdet finns

livsmedelsfrågor, konsumentfrågor,

bolagsrätt och immaterialrätt. I

samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor ingår konventionsarbeten på

privaträttens och konkursrättens

områden. För en närmare redovisning av

EU-samarbetet på lagutskottets

beredningsområde hänvisas till

regeringens skrivelse 1995/96:190 s.

58-61, 109, 110, 145-152 och 196-199.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse

att konstitutionsutskottet tagit

initiativ till en utvärdering av EU-

frågornas behandling i riksdagen.

Samtidigt måste emellertid konstateras

att erfarenheterna av arbetet hittills

är ganska begränsade. Utskottet har ännu

inte ett tillräckligt underlag för att

mer i detalj kunna gå in på alla de

frågor som ställts i

konstitutionsutskottets promemoria.

Fråga uppkommer om man inte bör avvakta

ytterligare någon tid innan en slutlig

utvärdering kommer till stånd.

Utskottet övergår därmed till att under

skilda rubriker behandla de frågor som

aktualiserats i konstitutionsutskottets

promemoria.

Information och påverkan

Lagutskottet har ägnat en inte obetydlig

tid till att informera sig i olika EU-

frågor. Till en början eftersträvades

att få en så allsidig information som

möjligt. Frågor som rörde EU:s

verksamhetsområden och rättsregler samt

EU:s institutioner och andra organ

ställdes därvid i förgrunden. Med hänsyn

till det stora informationsbehov som

förelåg i samband med Sveriges

anslutning till EU kom spörsmål om var i

berednings- eller beslutsprocessen en

viss samarbetsfråga befann sig att bli

av underordnat intresse. Under senare

tid har emellertid målsättningen varit

att få information på ett så tidigt

stadium som möjligt.

Information om EU-frågorna får numera

anses ingå som en naturlig del i det

löpande arbetet. Dokument från

kommissionen och inom regeringskansliet

upprättade faktapromemorior, som

tillställs utskottet via kammarkansliet,

anmäls regelmässigt i samband med

ordinarie utskottssammanträden. Vid

sammanträdena ges i regel en muntlig

sammanfattning om dokumentens innnehåll.

Enligt utskottets mening har detta

informationsflöde fungerat utan

anmärkning.

Utskottet har också tagit egna

initiativ till att få EU-information.

Under hösten 1995 företog utskottet en

studieresa till Bryssel och Luxemburg.

Vid besöket i Bryssel erhöll utskottet

allmän och värdefull information i en

mängd EU-frågor på utskottets

beredningsområde. Sveriges EU-

representation redovisade därvid

aktuella och övergripande frågor av

särskilt intresse för lagutskottet.

Därutöver inhämtade utskottet

information om aktuella projekt inom EU

av betydelse för utskottets

beredningsområde. Utskottet besökte

bl.a. två generaldirektorat, ett under

rådet och ett under kommissionen. Vid

besöket i Bryssel träffade utskottet

också representanter för EU-parlamentets

utskott för miljö, folkhälsa och

konsumentskydd. Besöket i Luxemburg

innefattade ett studiebesök på EG-

domstolen.

I samband med inhemska studiebesök

begär utskottet numera regelmässigt att

få information om aktuella EU-frågor.

Under våren 1996 har utskottet fått

sådan information vid studiebesök hos

Konsumentverket samt Patent- och

registreringsverket. Information och

synpunkter har således i viss

utsträckning inhämtats från andra än

regeringen. Några kontakter med

intressegrupper eller organisationer har

dock inte förekommit. Däremot har, såsom

utskottet närmare redovisat till

talmanskonferensen i en särskild

promemoria den 5 mars 1996 om

lagutskottets arbete med EU-frågorna,

förekommit uppvaktningar och skrivelser

från bl.a. näringslivsorganisationer när

fråga varit om att införliva beslutade

direktiv med svensk rätt.

Sedan våren 1995 förekommer regelbundna

kontakter med regeringskansliet för att

få information om aktuella EU-frågor.

Statssekreterarna vid

Justitiedepartementet och

Civildepartementet har därvid

tillsammans med andra

regeringstjänstemän vid olika tillfällen

inför utskottet informerat om pågående

arbete på civilrättens område respektive

konsumentområdet. Utöver vad utskottet

redovisat till talmanskonferensen den 5

mars 1996 kan nämnas att statssekretaren

i Justitiedepartementet tillsammans med

sex tjänstemän vid utskottssammanträde

den 26 mars 1996 lämnat redovisningar om

EU-samarbetet i olika civilrättsliga

frågor. Den 16 april 1996 har

ytterligare information på

konsumentområdet lämnats av företrädare

för Civildepartementet.

Genom vad som sålunda redovisats torde

en del av konstitutionsutskottets frågor

rörande information och

informationsflödet m.m. vara besvarade.

Beträffande övriga frågor som gäller

information och påverkan vill utskottet

anföra följande.

EU:s organisation samt de

procedurregler som gäller för beredning

och beslut har till en början medfört en

del svårigheter att få en helt

tillfredsställande överblick över EU-

samarbetet på utskottets

beredningsområde. Särskilt svårt har det

varit att få ett klart grepp på var inom

besluts- och beredningsprocessen en viss

fråga befunnit sig. Vidare har det inte

alla gånger varit möjligt att kunna få

en uppfattning om när ett slutligt

ställningstagande kan förväntas. Därmed

har viss osäkerhet rått om i vilken mån

utskottet kunnat påverka en viss fråga.

Utskottet har emellertid ingen kritik

mot den information som hittills

lämnats. Såvitt utskottet kan bedöma har

informationen varit relevant.

Genom regeringens skrivelse 1995/96:190

med en berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under år 1995 finns

numera för första gången tillgång till

en mer samlad redovisning över aktuella

och väsentliga EU-frågor. Enligt

utskottets mening torde redovisningen

fylla ett sedan länge konstaterat behov

av sammanfattande och koncentrerad

information. Såvitt utskottet nu kan

bedöma kommer redovisningen att vara

till hjälp i det fortsatta arbetet.

Den information som utskottet hittills

erhållit i olika sammanhang har inte

ansetts påkalla några omedelbara

åtgärder från utskottets sida. En

väsentlig orsak härtill torde vara att

Sverige som ett nytt medlemsland trätt

direkt in i en sedan länge pågående

berednings- och förhandlingsprocess.

Möjligheterna till påverkan i frågor som

vid Sveriges EU-inträde kommit långt i

beredningsprocesserna har i en del fall

bedömts som begränsade.

I framtiden ser utskottet som en

angelägen uppgift att på ett tidigt

stadium av beslutsprocessen inom EU

identifiera och bevaka för Sverige

angelägna frågor. Utskottet anser att

det därvid kan finnas anledning att i

större utsträckning än vad som hittills

skett analysera informationen och bedöma

vilka konsekvenser ett visst förslag kan

tänkas innebära för svensk del. För att

detta skall kunna ske bör informationen

i större utsträckning i framtiden vara

problemorienterad. Vidare kan det finnas

anledning att närmare efterhöra vilka

förhandlingspositioner som man från

svensk sida ämnar inta. Det är vidare

viktigt att utskottet om möjligt får

kännedom om andra länders inställning.

Beträffande de s.k. grönböckerna torde

det ofta finnas värdefull information

att hämta i anslutning till regeringens

arbete med utformningen av den svenska

hållningen till kommissionens förslag.

Från utskottets utgångspunkter skulle

det vara värdefullt om regeringen

underrättade utskottet om vilka åtgärder

som planeras för den svenska

beredningsfasen i form av

remissförfaranden och utfrågningar m.m.

och vilken tidsfrist som gäller för

ingivandet av de svenska synpunkterna på

förslagen. Med den överblick en sådan

enkel redovisning ger, skulle det vara

möjligt för utskottet att i enskilda

frågor av intresse begära närmare

information dels om vilka synpunkter som

under beredningen har lämnats av

organisationer och andra berörda, dels

om regeringens ställningstagande till

grönbokens innehåll och om inriktningen

i regeringens svar till kommissionen.

Vidare bör information inhämtas från

Sveriges EU-representation i Bryssel

liksom från nationella experter i olika

arbetsgrupper inom EU. Enligt utskottets

mening kan information således i ökad

utsträckning inhämtas via utfrågningar.

Utskottet har ingen generell uppfattning

i frågan om utfrågningarna bör vara

offentliga eller slutna.

I sammanhanget kan upplysas att

utskottet under våren 1996 beslutat att

med särskild uppmärksamhet följa några

aktuella EU-frågor. Dessa gäller

konsumenträtt (tvistlösningar och

rättsliga garantier), aktiebolagsrätt

(offentliga uppköpserbjudanden) och

immaterialrätt (konsumtionsreglerna).

Beträffande en närmare beskrivning av

dessa frågor hänvisas till lagutskottets

redovisning till talmanskonferensen den

5 mars 1996.

På konsumenträttens område kan kommande

ställningstaganden med anledning av

regeringens skrivelse 1995/96:181,

Konsumentpolitiken i EU - mål och

inriktning för det svenska arbetet,

komma att aktualisera ytterligare

områden för fördjupningar.

Relationerna till EU-nämnden

Lagutskottet har inte haft några

formella kontakter med EU-nämnden. Någon

samverkan mellan utskottet och EU-

nämnden har således inte kommit till

stånd. De kontakter som förekommit har

hittills ägt rum på kanslinivå och

syftat till att få information om frågor

inför ministerrådsmötena som berör

utskottet. Kansliet får regelmässigt

kallelser och föredragningslistor till

EU-nämndens samtliga sammanträden.

Därvid informeras också om vilka

underliggande handlingar som finns

tillgängliga på EU-nämndens kansli. På

föredragningslistorna anges också vilka

återrapporteringar från rådsmöten som

inkommit. Dokumentationen till EU-

nämndens sammanträden har, i den mån den

berört utskottets beredningsområde,

anmälts vid utskottssammanträden.

Vidare kan nämnas att EU-nämnden vi ett

tillfälle hösten 1995 tagit initiativ

till att regeringen lämnat viss särskild

information till utskottet. Initiativet

ledde till att justitieministern inför

utskottet vid ett sammanträde den 21

november 1995 informerade om arbetet med

ett utkast till en konvention om

rättsskipning och verkställighet i domar

i mål om äktenskapsskillnad

(Brysselkonvention II). Informationen

lämnades inför ministerrådsmötet i

inrikes och rättsliga frågor den 23 och

24 november 1995.

Beträffande konstitutionsutskottets

frågor som gäller utskottens relationer

med EU-nämnden vill lagutskottet anföra

följande.

Några direkta oklarheter om

kompetensgränserna mellan utskottet och

EU-nämnden har inte uppkommit. Utskottet

har ingen närmare kännedom om i vilken

utsträckning EU-nämnden ägnat sig åt

samma ärenden som utskottet. Enligt

utskottets mening bör den ordningen

gälla att nämnden endast svarar för

samråden inför ministerrådsmötena och

utskotten för bevakningen av frågorna

dessförinnan. Utskotten bör också ha

möjligheter att kunna framföra

synpunkter inför ett ministerrådsmöte.

Erfarenheterna av det ovan redovisade

ärendet angående Brysselkonvention II

visar att det i vissa frågor kan vara

motiverat att den sakkunskap som finns i

ett fackutskott kommer fram också på ett

sent stadium i beslutsprocessen. Enligt

utskottet är det viktigt att också

regeringen inför ministerrådsmötena kan

ta kontakt med utskotten när frågorna är

sådana att särskilda synpunkter från ett

utskott är erforderligt.

I de fall ett utskott har särskilda

synpunkter på ett kommissionsförslag bör

dessa naturligtvis komma till EU-

nämndens kännedom. Hur detta lämpligen

bör ske torde få avgöras i varje

särskilt fall. Ett informellt sätt som

bör kunna komma till användning kan vara

att utskottets synpunkter

vidarebefordras via partigrupperna till

EU-nämndens ledamöter. Också formella

yttranden bör kunna komma i fråga. Om

det skulle visa sig att EU-nämnden och

ett utskott inte har samma uppfattning i

en viss fråga anser utskottet att det är

lämpligt att det berörda utskottet

underrättas härom i någon form.

Övriga frågor

När det gäller kontakterna med

Europaparlamentarikerna har sådana i

begränsad utsträckning förekommit i

samband med utskottets studieresa till

Bryssel hösten 1995. Något behov av att

kontakterna organiseras utskottsvis

finns inte enligt utskottets mening.

Erfarenheterna av att frågor inom andra

och tredje pelaren ligger hos EU-nämnden

är så begränsade att utskottet nu inte

anser sig kunna besvara

konstitutionsutskottets frågor härom.

Det kan dock nämnas att utskottet

erhållit information om vissa rättsliga

frågor, främst konventionsarbete, som

hör till tredje pelaren på samma sätt

som enligt vad ovan redovisats gällt för

direktiv och förordningar.

Enligt utskottets mening finns det för

närvarande inte skäl att förorda att

samarbetet mellan EU-nämnden och

utskotten formaliseras genom ändringar i

riksdagsordningen. Som utskottet

inledningsvis anfört kan det med hänsyn

till de begränsade erfarenheter som

hittills föreligger finnas anledning att

avvakta ytterligare någon tid innan ett

slutligt ställningstagande kommer till

stånd. Som en allmän synpunkt vill

utskottet dock peka på att det också i

framtiden bör finnas utrymme för en

betydande flexiblitet i

samrådsförfarandet mellan EU-nämnden och

utskotten. Som framhållits i samband med

EU-nämndens inrättande måste det stå

ledamöterna i både EU-nämnden och

utskotten fritt att själva avgöra hur

arbetet med EU-frågorna skall bedrivas.

Avslutningsvis vill utskottet åter

understryka vikten av att utskottens

roll i arbetet med EU-frågorna

förstärks. Utskottens medverkan är

särskilt viktig med hänsyn till att

möjligheterna till inflytande torde vara

störst under ett tidigt stadium av

beslutsprocesserna. För den

parlamentariska förankringen av

samarbetet med EU är det också

värdefullt om inte bara EU-nämnden utan

också utskotten kan spela en aktiv roll

som samrådspartner till regeringen under

beslutsprocessen inom EU. En

utgångspunkt i det fortsatta arbetet

måste vara att utskotten själva följer

utvecklingen inom EU och på eget

initiativ skaffar sig den information

och kunskap i olika frågor som kan

behövas. Informations- och

kunskapsinhämtandet bör ske på ett så

tidigt stadium som möjligt.

Stockholm den 18 april 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg

(s), Rune Berglund (s), Karin Olsson

(s), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Tanja Linderborg (v),

Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström

(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta

Carlsson (c), Anders Ygeman (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och

Kerstin Heinemann (fp).

Avvikande mening

Relationerna till EU-nämnden

Rolf Dahlberg, Tomas Högström och

Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande

i avsnittet Relationerna till EU-nämnden

som börjar med I de och slutat med

någon form bort ha följande lydelse:

När det gäller utskottens relationer

till EU-nämnden måste beaktas att

nämnden är ett rådgivande organ till

regeringen. Som framhållits i andra

sammanhang (se bet. 1994/95:KU22 s. 15)

är det regeringen som företräder Sverige

vid ministerrådets möten och regeringen

agerar därvid med fullt politiskt

ansvar. EU-nämndens medverkan vid

uppläggningen av förhandlingarna

påverkar inte riksdagens möjligheter att

använda de kontrollinstrument som anges

i 12 kap. regeringsformen.

Enligt utskottets mening finns det

bl.a. mot denna bakgrund inte skäl att

formalisera utskottens sammarbete med EU-

nämnden. Nämnden förutsätts ha kunskaper

om riksdagens tidigare

ställningstaganden i olika frågor, och

utskottens synpunkter i övrigt kan

enkelt och obyråkratiskt alltid

vidarebefordras via partigrupperna till

EU-nämndens ledamöter. Formella

yttranden från utskotten till EU-nämnden

bör, enligt utskottets mening, undvikas

och bör endast få förekomma i

undantagsfall. Också i de fall EU-

nämnden och ett utskott inte har samma

uppfattning i en viss fråga anser

utskottet att det är tillräckligt att

underrättelser härom sker via

partigrupperna.

Utrikesutskottet yttrande

1995/96:UU5y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 14 mars

1996 beslutat hemställa om yttranden

från övriga utskott samt EU-nämnden

angående EU-frågornas behandling i

riksdagen. Som underlag för dessa

yttranden har inom

konstitutionsutskottets kansli

upprättats en "PM om remiss från

konstitutionsutskottet angående EU-

frågornas behandling i riksdagen".

Utskottet väljer att i det följande

begränsa sitt yttrande till mera

principiella frågor. Inom ramen för

dessa överväganden kommer även vissa av

konstitutionsutskottets mera detaljerade

frågor att besvaras.

1. Bakgrund

1.1 Proposition 1994/95:19

I proposition 1994/95:19 erinrar

regeringen om att ett svenskt medlemskap

innebär att Sverige på de områden som

faller inom EG:s kompetens kommer att ha

inflytande på och delta i de beslut EG

fattar men att vi också kan bli bundna

av beslut vi motsatt oss.

Regeringen konstaterar att EU-

medlemskapet som sådant och EG-rätten

inte ställer några krav på hur samspelet

mellan statsmakterna skall ordnas, utan

att detta i stället helt och hållet är

en nationell angelägenhet. Enligt

parlamentarismens principer skulle

regeringen, om Sverige blir medlem i EU,

i sitt sätt att sköta Sveriges intressen

inom EU visserligen ansvara inför

riksdagen, men riksdagens medverkan

skulle bli indirekt och riksdagens

kontroll av regeringen utövas i

efterhand. Regeringen anför att detta

skulle innebära att Sverige blir

folkrättsligt bundet av beslut inom

riksdagens nuvarande kompetensområde som

fattas utan någon direkt medverkan av

riksdagen, även om riksdagens medverkan

ibland kan vara nödvändig för att

Sverige skall kunna uppfylla de

förpliktelser som följer av beslutet.

Regeringen anser att det inte är

tillräckligt att riksdagens inflytande

utövas endast genom kontroll i efterhand

utan att det är önskvärt med en ordning

där riksdagen därutöver får ett aktivt

och reellt inflytande som gör det

möjligt att på förhand påverka de

ståndpunkter som Sverige skall inta

inför förhandlingar och beslutsfattande

inom EU.

Enligt regeringen bör riksdagen som

folkets främsta företrädare även i

övrigt få insyn i och ges inflytande

över den process som leder fram till för

vårt land viktiga och bindande beslut.

Samrådet syftar enligt propositionen

till att Sveriges inställning i olika

frågor skall bli parlamentariskt

förankrad. Regeringen anför även att ett

riksdagsorgans uttalande självfallet

inte kan bli bindande för hela riksdagen

och att det också saknar formell

konstitutionell betydelse.

När det gäller informations- och

samrådsskyldigheten beträffande beslut i

EU-rådet görs inte några formella

avgränsningar. Alla frågor oavsett

detaljeringsnivån skall i princip

omfattas. I sammanhanget påpekas att

viktigare utrikespolitiska frågor och

frågor om utrikespolitiska förhållanden,

vilka kan få betydelse för riket, liksom

hittills skall behandlas i

utrikesnämnden. Även i det avsnitt som

rör möten med Europeiska rådet

understryker regeringen utrikesnämndens

betydelse.

1.2 Konstitutionsutskottet (bet.

1994/95:KU22)

Konstitutionsutskottet anför i

betänkande 1994/95:KU22 under rubriken

Innebörden av samverkan (s. 14 f.)

följande:

Som anförs i propositionen ansvarar

regeringen i sitt sätt att sköta

Sveriges intressen inom EU enligt

parlamentarismens principer visserligen

inför riksdagen, men riksdagens

medverkan skulle bli indirekt och

riksdagens kontroll av regeringen utövas

i efterhand. Utskottet anser, i likhet

med regeringen, det inte vara

tillräckligt att riksdagens inflytande

utövas endast genom kontroll i

efterhand, utan det är önskvärt med en

ordning där riksdagen därutöver får ett

aktivt och reellt inflytande som gör det

möjligt att på förhand påverka de

ståndpunkter som Sverige skall inta

inför förhandlingar och beslutsfattande

inom EU. - - -

Ett riksdagsorgans uttalanden kan, som

framhålls i propositionen, inte bli

bindande för hela riksdagen och saknar

också formellt konstitutionell

betydelse. - - -

Riksdagen har den 7 juni 1994 fattat

principbeslut (bet. 1993/94:KU18) att en

nämnd för Europeiska unionen, EU-

nämnden, skall inrättas för samråd och

för att tillförsäkra riksdagen

inflytande över beslutsprocessen. EU-

nämndens uppgift bör bli den i

propositionen föreslagna. Regeringen bör

således underrätta nämnden om frågor som

avses bli behandlade i Europeiska

unionens råd samt rådgöra med nämnden om

hur förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som

betydelsefulla och i andra frågor som

nämnden bestämmer.

Senare i betänkandet (s. 19) erinrar

konstitutionsutskottet om att

utrikesnämndens ställning och uppgifter

är reglerade i regeringsformen och att

de inte berörs av att en EU-nämnd

inrättas. Konstitutionsutskottet påpekar

vidare att bestämmelser om utskottens

ställning och uppgifter finns i

riksdagsordningen. Inte heller i fråga

om utskottens befogenheter sker någon

förändring genom att EU-nämnden

inrättas.

Med tanke på den betydelse som bör

fästas vid ett sammanhållet förfarande

där samrådsorganet har överblick över

den samlade EU-politiken anser

konstitutionsutskottet (s. 20) att det

inte är lämpligt att fördela samrådet på

olika utskott. Däremot menar

konstitutionsutskottet (s. 22) att

utskottens kunskaper och synpunkter

skall kunna komma EU-nämnden till godo

inför dess samråd med regeringen.

Utskotten bör givetvis kunna överlämna

formella yttranden till EU-nämnden både

på nämndens begäran och på eget

initiativ, men andra vägar kan vara nog

så ändamålsenliga. Vad som är viktigt är

enligt konstitutionsutskottets

uppfattning att utskottens ledamöter och

tjänstemän håller sig väl informerade om

vad som händer på deras område inom

Europeiska unionen.

2. Utskottets överväganden

2.1 Övergripande synpunkter

Som framgår av ovanstående referat utgår

såväl regeringen som

konstitutionsutskottet i sina

överväganden rörande samverkan mellan

riksdagen och regeringen i EU-frågor i

allt väsentligt från de förhållanden som

gäller EU:s s.k. första pelare (området

för övernationellt beslutsfattande). Det

kan därför finnas anledning att från

utskottets sida framhålla de särdrag som

gäller andra pelaren (utrikesfrågor),

vilken inte omfattas av överstatlighet

utan i princip är att betrakta som ett

område för traditionell, mellanstatlig

samverkan.

Av 10 kap. regeringsformen framgår att

regeringen har omfattande befogenheter i

fråga om utrikespolitiken. I samband med

tillkomsten av regeringsformen och

riksdagsordningen konstaterade

Grundlagberedningen (bet. Ny

regeringsform, Ny riksdagsordning; SOU

1972:15) och regeringen (prop. 1973:90)

att utrikespolitikens betydelse för

rikets säkerhet motiverar att riksdagen

försäkrar sig om en vidsträckt insyn

däri och ett starkt inflytande däröver.

I 10 kap. regeringsformen finns också

bestämmelser som garanterar riksdagen

ett visst inflytande på viktigare

utrikespolitiska avgöranden.

Utvecklingen efter den nya grundlagens

tillkomst synes tala för att praxis

blivit den avsedda.

Ett huvudmotiv bakom införandet av

samverkansförfarandet mellan regering

och riksdag i EU-frågorna har, som

framgått ovan, varit att tillförsäkra

riksdagen ett reellt inflytande på

områden där suveränitetsöverlåtelse ägt

rum. Eftersom någon sådan överlåtelse ej

skett vad avser utrikespolitiken

(handels- och biståndspolitiken

undantagen) kan det förmodas att den

införda ordningen, vilken ju innefattar

nya samverkansformer också på

utrikespolitikens område, medför att

riksdagen får en större roll på detta

område än vad som var avsett vid den

nuvarande regeringsformens tillkomst.

Medan regeringen tidigare vände sig

till riksdagen endast i särskilt angivna

frågor och i frågor av större betydelse

har den nu införda ordningen kommit att

innebära att i princip alla frågor som

behandlas inom den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken (GUSP), oavsett

betydelse, görs till föremål för

riksdagssamverkan. Det nya förfarandet

innebär också att detaljeringsgraden

ökat. Riksdagens insyn, och därmed också

dess möjlighet till inflytande, synes

således bli både bredare och djupare.

Detta kan komma att medföra att

riksdagens befattning med

utrikesfrågorna stundom skulle kunna

tangera den operationella hanteringen av

utrikespolitiken, något som skulle kunna

ifrågasättas ur lämplighetssynpunkt. Det

skulle även innebära en utveckling bort

från den i andra sammanhang uttryckta

ambitionen att fokusera riksdagens roll

på principiella och övergripande frågor.

2.2 Rollfördelningen mellan utskottet

och EU-nämnden beträffande frågor inom

andra pelaren

Den nu rådande ordningen kan sägas

innebära att utskottet är ålagt att

hålla sig informerat om viktigare frågor

från det de blir aktuella inom GUSP, via

behandlingen i ministerrådet (ibland

också i Europeiska rådet), till dess

eventuella beslut genomförts. Inför ett

ärendes behandling i ministerrådet har

EU-nämnden, samtidigt som

utrikesutskottet följer frågan, att

samråda med regeringen i samma ärende.

Kräver frågan i ett senare skede

riksdagsbehandling har utskottet att

även bereda ärendet. Det bör i

sammanhanget påpekas att

utrikesutskottet i kraft av sin

initiativrätt har möjlighet att föra in

frågor i GUSP-samarbetet.

Konstitutionsutskottet påpekar att

utskottens ställning, uppgifter och

befogenheter inte förändras genom att EU-

nämnden inrättas. Med tanke på den

betydelse som bör fästas vid ett

sammanhållet förfarande, där

samrådsorganet har överblick över den

samlade EU-politiken, anser

konstitutionsutskottet att det inte är

lämpligt att fördela samrådet på olika

utskott. Däremot menar

konstitutionsutskottet att utskottens

kunskaper och synpunkter skall kunna

komma EU-nämnden till godo inför dess

samråd med regeringen.

Konstitutionsutskottets ovan återgivna

synpunkter synes väga tungt vad avser

frågor inom första pelaren. Det är

däremot inte lika självklart att den

rådande modellen är lika funktionell på

utrikespolitikens område, där

suveränitetsöverlåtelse inte skett.

Mot bakgrund av modeller som prövats i

andra EU-stater har det bl.a.

ifrågasatts det lämpliga i att

regeringen först samråder med EU-nämnden

i fråga vilken utrikesutskottet därefter

har att ta ställning till inför ett

riksdagsbeslut. Det har härvid anförts

att riksdagens uppfattning mera

konsistent och konsekvent skulle komma

till uttryck om utrikesutskottet även

skulle svara för samrådsfunktionen.

Genom sina fackkunskaper skulle

utskottet kunna ge samrådet en större

tyngd.

Behovet av överblick över EU-ärendena

måste vägas mot behovet av en överblick

över och en samordnad hantering av de

utrikespolitiska frågorna. Det kan då

anföras att den nuvarande, splittrade

behandlingen av utrikespolitiken, vilken

i icke obetydlig del bedrivs utanför ett

EU-sammanhang, generellt sett får anses

försvaga riksdagens inflytande. Till

detta kommer att det grundläggande

argumentet för den särskilda

hanteringen inom riksdagen av EU-

frågorna - parlamentets minskade

inflytande till följd av

suveränitetsöverlåtelsen - inte är

tillämpligt vad avser utrikespolitiken.

EU-nämndens behov av överblick skulle

med denna alternativa modell kunna

tillgodoses genom att den direkt av

regeringen erhöll information i de

aktuella frågorna på motsvarande sätt

som redan i dag sker genom dubblerad

information också till utskott.

Genom att utrikesutskottet har det

samordnande beredningsansvaret i

riksdagen för hela EU-området, t.ex. vid

behandlingen av regeringens årligen

återkommande EU-skrivelse, har utskottet

(i likhet med EU-nämnden) en helhetsbild

av alla de sektorer som EU-samarbetet

omfattar. Utrikesutskottet har därutöver

också möjligheten till en överblick över

hela det utrikespolitiska området,

inklusive de delar som ligger utanför

GUSP-samarbetet. Av särskild betydelse

är att utskottet svarar för de centrala

säkerhetspolitiska frågorna, vilka

ligger utanför men nära berör EU-

samarbetet. Sammantaget torde därför

utrikesutskottet vara det riksdagsorgan

som har störst möjligheter att

överblicka regeringens agerande inom det

här aktuella området.

Hanteringen av utrikespolitiska frågor

inom riksdagen skiljer sig från vad som

är fallet på andra politikområden bl.a.

genom att själva besluten inte sällan

blott utgör en formell bekräftelse av

vad som framkommit genom föregående,

ofta långvariga diskussioner i andra

fora. Det kan mot denna bakgrund

ifrågasättas om ett samrådsförfarande i

samband med ministerrådsmötena är ägnat

att åstadkomma de avsedda resultaten.

Enligt utskottets mening är den ovan

antydda, alternativa modellen värd att

beakta. Utskottet är dock ej berett att

förespråka att den nu införs. Ett

ställningstagande bör ej ske förrän

ytterligare erfarenhet vunnits av den

nuvarande modellen och innan det står

klart vilka resultaten blir av EU:s

pågående regeringskonferens (IGC),

vilken kan komma att behandla de

nationella parlamentens roll i EU:s

beslutsprocess.

2.3 Information och påverkan

Enligt konstitutionsutskottets

uppfattning är det viktigt att

utskottens ledamöter - - - håller sig

väl informerade om vad som händer på

deras område inom Europeiska unionen .

Detta har i allmänhet tolkats som att

utskotten skall hålla sig informerade.

Konstitutionsutskottet har inte angivit

några närmare motiv beträffande varför

ledamöterna bör hålla sig informerade.

Ett tänkbart motiv skulle kunna vara att

detta är en förutsättning för att

riksdagen genom frågeinstitutet skall

kunna utöva en effektiv parlamentarisk

kontroll. Även en rad andra motiv är

tänkbara.

Man får emellertid i sammanhanget inte

bortse ifrån sambandet mellan

information och påverkan. Reell påverkan

förutsätter information. Behovet av

information, och motivationen för att

informera sig, torde emellertid vara

begränsat om påverkansmöjlighet ej

föreligger. Vad gäller utskotten som

sådana (ej utskottsledamöterna) är dock

påverkansmöjligheterna, enligt

förarbetena, i princip begränsade enär

EU-nämnden är det enda riksdagsorgan som

tilldelats rollen som samrådspartner

till regeringen. Som antyds i

konstitutionsutskottets frågeformulär

kan det emellertid också vara aktuellt

att söka information från, informera

eller påverka andra än regeringen.

Den tveksamhet om utskottens roll som i

viss utsträckning präglat det första

dryga året av svenskt medlemskap i EU

torde i viss utsträckning vara hänförlig

till oklarheter av ovan antydd art.

Enligt utskottets uppfattning skulle

klarlägganden på denna punkt vara till

gagn för det fortsatta arbetet med EU-

frågorna.

2.4 Eventuell reglering i

riksdagsordningen av arbetet med EU-

frågorna

Konstitutionsutskottet väcker frågan om

huruvida en närmare reglering i

riksdagsordningen av arbetet med EU-

frågorna, t.ex. vad avser förhållandet

utskott - EU-nämnd, skulle vara ett stöd

eller ett hinder för verksamheten.

Sverige har varit medlem av EU under

ett drygt år. Vad avser utskottets

befattning med EU-frågorna har denna tid

varit en inlärnings- och

anpassningsperiod under vilken nya

arbetsformer successivt vuxit fram.

Denna process kan knappast anses vara

avslutad. Det kan övervägas om det inte

vore lämpligt att bl.a. invänta

resultatet av konstitutionsutskottets

pågående utvärdering innan ett

ställningstagande till en eventuell

ändring i riksdagsordningen gjordes.

Även andra, externa skäl skulle kunna

tala för en dylik slutsats. Inom

utskottets beredningsområde finns en rad

EU-relaterade "gråzonsfrågor" avseende

bl.a. VEU och WEAG. Förhållandena

rörande bl.a. dessa kan förväntas komma

att påverkas av utgången av den pågående

regeringskonferensen (IGC). Som nämnts

ovan skulle även andra faktorer av

betydelse kunna framkomma. Det kan

därför förmodas vara en fördel om

resultatet av IGC inväntades innan ett

ställningstagande till den av

konstitutionsutskottet väckta frågan

gjordes.

Stockholm den 23 april 1996

På utrikesutskottets vägnar

Nils T Svensson

I beslutet har deltagit: Nils T Svensson

(s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-

Fries (s), Berndt Ekholm (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v),

Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund

(kds), Christina Axelsson (s), Håkan

Juholt (s) och Anna Corshammar-Bojerud

(c).

Försvarsutskottets yttrande

1995/96:FöU5y

Angående EU-frågornas behandling i

riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 14 mars

1996 hemställt bl.a. om

försvarsutskottets yttrande över en inom

konstitutionsutskottets kansli upprättad

promemoria angående EU-frågornas

behandling i riksdagen.

Försvarsutskottet

Det finns inom Europeiska unionen ingen

gemensam försvarspolitik eller gemensamt

försvar. Eventuella unionsbeslut eller

aktioner som berör försvaret överlåts

till Västeuropeiska unionen (VEU). I VEU

är Sverige inte medlem utan har endast

observatörsstatus. EU-medlemskapet berör

försvarsutskottets beredningsområde

främst genom att utskottet följer EU:s

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitík

(GUSP). GUSP hänförs till den s.k. andra

pelaren inom vilken helt andra samarbets-

och beslutsformer förekommer än inom den

första pelaren. Sverige är suveränt i

dessa frågor.

Den helt dominerande delen av

försvarsutskottets beredningsområde -

frågor som rör totalförsvaret, dvs. den

nationella försvarspolitiken - är

sålunda inte en fråga för EU. I dessa

frågor har Sverige full suveränitet.

Genom att även den gemensamma utrikes-

och försvarspolitiken står utanför de

traditionella berednings- och

beslutsformerna inom unionen har

försvarsutskottet - som ett

riksdagsorgan - endast i begränsad

omfattning berörts av EU-frågornas

behandling i riksdagen.

Försvarsutskottet berörs dock i viss

utsträckning av frågor inom EU:s första

och tredje pelare som t. ex.

fredsräddningstjänsten, transport av

farligt gods, gränskontrollen till sjöss

samt försvarsindustriella frågor.

Dessa ärenden utgör dock ofta delar i

större frågor som huvudsakligen berör

andra politikområden och därmed i första

hand andra utskott.

Informationen om den verksamhet som

pågår inom EU, och som rör

försvarsutskottets verksamhetsområde,

har primärt kommit via det

allmänpolitiska intresse som fokuserats

till 1996 års regeringskonferens och i

massmedias rapportering som föregått

denna, samt genom information från EU

96-kommittén.

Försvarsutskottets arbete har sålunda

hittills endast i liten omfattning

kommit att påverkas av riksdagens

behandling av EU-frågorna. Utskottets

medverkan i EU-frågornas formella

behandling har hittills varit så pass

begränsad att det är svårt att nu ha

någon bestämd uppfattning om

samrådsförfarandet med, och

informationsgivningen till, riksdagen

behöver en omfattande reformering.

Utskottet anser vidare att resultaten

av den nu inledda regeringskonferensen

bör avvaktas för att få klarhet om någon

förändring sker för ärenden som i dag

faller inom EU:s andra och tredje pelare

och därmed påverkar riksdagens roll i

beslutsprocessen.

Utskottet vill emellertid betona vikten

av regeringens aktiva information till

och samråd med berörda fackutskott. För

närvarande är regeringen endast skyldig

att samråda med riksdagens EU-nämnd,

även i frågor som berör

försvarsutskottets ansvarsområde.

Försvarsutskottet anser för sin del att

riksdagen bör överväga att utvidga

regeringens samrådsskyldighet till

berörda fackutskott samt att regeringen

ges en skyldighet att aktivt informera

fackutskotten om verksamheten inom EU.

Mot bakgrund av vad försvarsutskottet nu

anfört avstår utskottet från att närmare

besvara de detaljfrågor som framställs i

den promemoria som utarbetats av

konstitutionsutskottets kansli.

Stockholm den 23 april 1996

På försvarsutskottets vägnar

Britt Bohlin

I beslutet har deltagit: Britt Bohlin

(s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg

(s), Henrik Landerholm (m), Karin

Wegestål (s), Anders Svärd (c), Lennart

Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan

Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle

Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke

Carnerö (kds), Jörgen Persson (s), Rolf

Gunnarsson (m) och Göthe Knutson (m).

Avvikande mening

Lennart Rohdin (fp) anser

Med Sveriges medlemskap i EU har Sverige

fått ett välkommet och väsentligt ökat

inflytande över för medborgarna viktiga

frågor av främst gränsöverskridande

karaktär. Ett medborgarnas Europa kräver

emellertid att olika politiska frågor

hanteras på rätt nivå och i varje

sammanhang så nära de berörda

medborgarna som möjligt. EU riskerar

ofta att byråkratiseras och

centraliseras på ett oacceptabelt sätt.

Medborgarnas Europa får aldrig bli

eliternas Europa. Den demokratiska

kontrollen över de beslut som fattas

inom EU måste ligga hos de folkvalda.

Jag vill i detta sammanhang framhålla

den förskjutning från riksdagen till

regeringskansliet som medlemskapet i EU

inneburit. För att riksdagen skall kunna

skaffa sig bättre inflytande över EU:s

dagordning krävs att riksdagen kommer in

på ett betydligt tidigare stadium, om

möjligt redan då ärendena aktualiseras

inom EU. Detta lyfter fram frågan om

fackutskottens roll.

För närvarande är regeringen endast

skyldig att samråda med riksdagens EU-

nämnd, även i frågor som berör

försvarsutskottets ansvarsområde. Jag

anser att regeringens samrådsskyldighet

bör utvidgas till att samråda med

berörda fackutskott redan på det

stadium, när ärenden initieras inom EU.

Det gäller inte minst det arbete som

pågår inom EU:s olika arbetsgrupper.

Avvikande mening

Annika Nordgren (mp) anser

EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik (GUSP) hör till den

andra pelaren, vilket innebär att varje

enskilt land har vetorätt, men förväntas

enligt Maastrichtfördraget stödja den

överenskomna politiken i en anda av

lojalitet och ömsesidig solidaritet.

GUSP skall, enligt artikel J.4. i

Maastrichtfördraget, omfatta alla

frågor som berör unionens säkerhet,

inbegripet utformningen på lång sikt av

en gemensam försvarspolitik, som med

tiden skulle kunna leda till ett

gemensamt försvar . Denna målsättning

diskuteras under den pågående

regeringskonferensen.

Sverige är observatörer i

Västeuropeiska unionen (VEU). Eventuella

unionsbeslut eller aktioner som berör

försvaret överlåts till VEU.

Försvarsutskottet berörs också i viss

utsträckning av frågor inom EU:s första

och tredje pelare som t.ex.

fredsräddningstjänsten, transport av

farligt gods, gränskontrollen till sjöss

samt försvarsindustriella frågor.

Försvarsutskottet har vid ett tillfälle

haft besök av försvarsministern. EU-

skrivelser finns tillgängliga i en pärm

i utskottssalen.

Utskottets ledamöter har primärt

inhämtat information om den verksamhet

som pågår inom EU och som rör

försvarsutskottets verksamhetsområde

genom egna efterforskningar genom t.ex.

massmedias bevakning, det

allmänpolitiska intresse som har

fokuserats till regeringskonferensen

samt genom EU 96-kommitténs rapporter.

När det gäller EU-nämnden har samarbetet

ägt rum på det sättet att enskilda

ledamöter i de båda utskotten har haft

kontakt med varandra. Planen för EU-

nämndens sammanträden har också delats

ut till utskottets ledamöter.

Jag anser att det måste bedömas som

omöjligt att tillföra EU-nämnden

sakkunskap i den mångfald ärenden som

nämnden har att behandla. Därför bör

fackutskottet, där sakkunskapen finns,

bära ansvaret för riksdagens inflytande

över Sveriges agerande i EU.

Det är angeläget att utskottet på ett

så tidigt stadium som möjligt i

beslutsprocessen inom EU bevakar,

analyserar och bedömer angelägna frågor.

Min mening är därför att EU-nämnden bör

avskaffas. I andra hand anser jag att

regeringen skall informera om vad som

planeras för den svenska beredningen av

det aktuella ärendet och när synpunkter

skall vara ingivna. För att ett utskott

skall kunna ha reell möjlighet att

påverka behandlingen av en fråga är det

viktigt att utskottet tidigt i processen

får information om de ärenden som skall

tas upp av ministerrådet, samt om

ärenden inom utskottets beredningsområde

inom andra EU-organ.

Med en sådan arbetsordning skulle det

vara möjligt för utskottet att, i de

fall det anses intressant, kunna begära

närmare information och om det anses

nödvändigt kunna ta ett

utskottsinitiativ. Utskottet bör genom

formella yttranden framföra sina

synpunkter till EU-nämnden. Sveriges

agerande i EU måste också följas upp och

utvärderas. Därför skall utskottet

informeras efter förhandlingar.

Socialutskottets yttrande

1995/96:SoU3y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har hemställt om

yttrande från övriga utskott samt EU-

nämnden om EU-frågornas behandling i

riksdagen. Som underlag för yttrandena

har överlämnats en PM upprättad inom

konstitutionsutskottets kansli med

frågor till utskotten och EU-nämnden.

Socialutskottet har beslutat avge

yttrande och får anföra följande.

Utskottet

Inledning

Utskottet tog vid ett sammanträffande

med den dåvarande socialministern Ingela

Thalén i januari 1995 de första

kontakterna med Socialdepartementet för

att skaffa erforderlig information om

vilka frågor som behandlades inom EU på

utskottets område och vilka av dessa som

var aktuella i ministerrådet. Vid två

tillfällen därefter under 1995, i mars

och i oktober, har företrädare för

Socialdepartementet, bl.a. den ansvariga

statssekreteraren kallats till utskottet

för att redovisa utvecklingen inom EU

och de EU-frågor, som då var aktuella

inom departementet. Vid båda tillfällena

medverkade även ministern för sociala

frågor vid Sveriges ständiga

representation i Bryssel.

En utskottsdelegation bestående av elva

ledamöter och två tjänstemän har i

mitten av april gjort ett tvådagarsbesök

i Bryssel. Studiebesöket inleddes på

Sveriges ständiga representation med en

redogörelse för aktuella frågor inom EU.

Därefter besöktes Europaparlamentet med

bl.a. besök i respektive partigrupper.

Vidare besöktes ministerrådets

rådssekretariat och kommissionen (den

svenska kommissionären). Studiebesöket

var mycket värdefullt. Det är utskottets

bestämda uppfattning att det bör ges

möjligheter till denna typ av resor med

viss regelbundenhet för att riksdagens

ledamöter och tjänstemän skall kunna

upprätthålla kunskaperna på området och

vidga kontakterna inom EU-samarbetet.

Utskottet bildade i slutet av 1995 en

informell EU-grupp bestående av

ledamöter från samtliga partier i

utskottet för att närmare följa EU-

frågorna och förbereda utskottets

ställningstaganden. Avsikten är att

gruppen skall sammanträda före varje

ministerrådsmöte där frågor på

utskottets område behandlas. Gruppen har

hittills sammanträtt tre gånger. Den

förses från kansliet, i huvudsak utan

kommentarer, med de handlingar som

överlämnas inför EU-nämndens

sammanträden om hälsofrågor eller

sociala frågor samt med de dokument som

erhålls från kommissionen. En tjänsteman

vid utskottskansliet har fått i uppdrag

att särskilt följa EU-frågorna och ge

service åt EU-gruppen.

Information och påverkan

(frågorna 1a-1i)

Utskottet erhåller information om

utvecklingen inom EU dels genom

skriftliga handlingar från kommissionen

och ministerrådet dels genom muntliga

kontakter med företrädare för

Socialdepartementet. Utskottet har

sålunda vid några tillfällen kallat till

sig företrädare för Socialdepartementet,

bl.a. den ansvariga statssekreteraren,

för att redovisa utvecklingen inom

samarbetet i Bryssel och de EU-frågor

som vid respektive tillfälle varit

aktuella. Vid två av dessa tillfällen

medverkade även ministern för sociala

frågor vid Sveriges ständiga

representation i Bryssel. Informationen

har syftat till att ge utskottet en

allmän uppfattning om de frågor Sverige

(Socialdepartementet) prioriterar, dels

ge en bild av hur departementet och den

svenska representationen i Bryssel

arbetar med dessa frågor. Utskottet har

även efterfrågat information om det

förberedande arbetet i kommissionen.

Utskottet har intrycket att den

information som varit tillgänglig för

departementet också i lämplig omfattning

redovisats för utskottet vid dessa

sammanträffanden. Inga frågor har dock

varit aktuella som krävt aktiva

ställningstaganden och påverkan från

utskottets sida.

Socialutskottets sakfrågor berörs inte

särskilt mycket av EU-samarbetet. Sett

mot bakgrunden att Sverige varit medlem

i EU endast en kort tid anser utskottet

att informationsflödet fungerat

tillfredsställande och att informationen

i stort sett varit relevant. I några

fall har utskottet erhållit

kommissionsdokument som rört frågor inom

annat utskotts beredningsområde. Dessa

har då vidarebefordrats av kansliet. Det

är enligt utskottets uppfattning

emellertid svårt att överblicka

informationsflödet. Många dokument är

svårlästa. Endast ett fåtal är

kommenterade från svensk sida. Mer och

bättre information om arbetet i

kommissionen behövs enligt utskottet i

framtiden.

Utskottet har hittills erhållit två

faktapromemorior. Den ena rör ett

förslag från kommissionen till rådet om

program för hälsoindikatorer. Den andra

rör antagandet av en handlingsplan för

kampen mot cancer (1996-2000). När den

senare promemorian presenterades hade en

förlikningsprocedur avslutats och

Europaparlamentet och rådet hade

bekräftat resultatet. Inget av

programmen berör svensk lagstiftning. I

faktapromemoriorna nämns emellertid att

programmen kan ha positiva effekter för

Sverige eftersom medel kommer att kunna

sökas för svenska projekt. Någon form av

personella resurser kommer att krävas

för arbete med programmen (kostnader för

tjänstemännens arbetstid). Utskottet har

inte närmare övervägt om

faktapromemorior i andra fall än de

nämnda bort utarbetas.

När det gäller möjligheten att påkalla

information av regeringen har som

tidigare nämnts utskottet vid några

tillfällen utnyttjat möjligheten att

kalla till sig tjänstemän från

departementet. Det har också

överenskommits att mer allmän

information tills vidare skall ges

åtminstone två gånger om året. Nästa

mera allmänna information planeras ske i

maj 1996.

När det gäller arbetet i kommissionens

olika arbetsgrupper har utskottet

hitintills endast kunnat erhålla en

mycket översiktlig information. Frågan

har berörts vid departementets

informationstillfällen. Någon påverkan

på arbetet i arbetsgrupperna har alltså

inte kunnat ske. Det behövs i framtiden

mer information om utskottet skall kunna

ha en mer aktiv roll i detta sammanhang.

Med hänsyn till den korta tid Sverige

varit medlem anser utskottet att

situationen kan accepteras.

Utskottet har erhållit tre

återrapporteringar. Från ett ministerråd

den 27-29 oktober 1995 saknas dock helt

återrapportering. Utskottet anser att

omfattningen och innehållet i de

återrapporteringar som skett har varit

tillfredsställande.

Frågan om inhämtande av information och

synpunkter från andra än regeringen har

hittills inte varit aktuell för

utskottet. Inga intressegrupper har

kontaktat utskottet för att lämna

synpunkter. Ingen utfrågning har skett

på utskottets område.

De handlingar som kommer via

kammarkansliet samlas på

utskottskansliet i kronologisk ordning.

I några fall har utskottet erhållit

handlingar som har rört

socialförsäkringsutskottets område.

Sådana handlingar har lämnats vidare.

Sedan utskottets EU-grupp bildats

tillställs inkomna handlingar gruppens

medlemmar. Utskottet anser att

informationsflödet är så pass omfattande

och i en del fall så svårtillgängligt

att en mera ingående granskning av

samtliga dokument skulle kräva mer

personal för ändamålet. Hittills har

genomgången av handlingarna varit

närmast översiktlig när ingen ledamot

krävt något annat.

Som utskottet ovan framhållit saknas

tillfredsställande information om

arbetet i kommissionen. Ambitionen är

att förbättra situationen. Besöket i

Bryssel får bl.a. ses som ett led i

detta. Utskottet anser att besöket givit

goda inblickar i aktuella och kommande

frågor.

Utskottets relationer med EU-nämnden

(frågorna 2a-2d)

Samarbetet med EU-nämnden har enligt

utskottets mening fungerat utmärkt. Det

har aldrig varit fråga om någon

kompetenskonflikt. EU-nämnden bereder

ställningstaganden i ministerrådet.

Utskottet skall koncentrera verksamheten

på ärendenas beredning i kommissionen.

Utskottet skall dock vid behov medverka

även i förberedelserna av

ställningstaganden i ministerrådet.

Utskottet har hitintills uteslutande

agerat för att skaffa sig bättre

information och överblick. Ett led i

detta har varit att ta del av handlingar

inför ett nära förestående

ministerrådsmöte. I den meningen har

utskottet och EU-nämnden ägnat sig åt

samma ärende. Detta är väl också

förutsatt även om tyngdpunkten i

utskottets arbete i framtiden kommer att

ligga tidigare i beredningsprocessen i

EU. Vidare har utskottet försökt skaffa

sig översiktlig information om arbetet i

kommissionens arbetsgrupper m.m. Man kan

inte påstå att utskottet hitintills

ägnat sig åt ett visst ärende i

kommissionen. Följdfrågorna om

gränsdragning är enligt utskottet för

tidigt väckta.

Utskottet utgår från att framförandet av

synpunkter till EU-nämnden tills vidare

kan ske informellt genom att ledamöter i

utskottet kontaktar sina

representanter i EU-nämnden.

I det fall utskottet som sådant framför

sin bedömning till EU-nämnden i en viss

fråga som skall behandlas i

ministerrådet bör nämnden omgående

meddela utskottet om den avviker från

utskottets bedömning.

Övriga frågor

(frågorna 3a-3e)

De kontakter som har skett med de

svenska EU-parlamentarikerna har gått

via partigrupperna. Utskottet har i

samband med besöket i Bryssel haft en

längre överläggning med en svensk

parlamentariker som är ledamot i

utskottet för sociala frågor och

sysselsättning. Vidare följdes

respektive partis gruppmöten i

Europaparlamentet varvid tillfällen gavs

till mer informella samtal.

Frågan om ett överförande av

samrådsförfarandet från EU-nämnden till

utskottet i visst eller vissa ärenden

har inte varit aktuell.

Utskottet anser att ytterligare

erfarenheter bör vinnas innan ställning

tas till frågan om närmare reglering av

utskottens arbete med EU-frågorna.

Utskottet utgår från att intresset för

EU-frågorna kommer att öka när mer

kunskaper vunnits om ärendena inom EU

och arbetet där. Utskottets besök i

Bryssel har inneburit att EU-frågorna

blivit mer konkreta och kommit

närmare . Vid de överläggningar som

utskottet hade under besöket gavs goda

möjligheter att diskutera olika

sakfrågor inom utskottets område liksom

synen på riksdagens och fackutskottens

roll.

För att belysa svårigheterna att tränga

in i kommissionens förberedande arbete

kan nämnas att det inom

Socialdepartementet nyligen har

tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att

lämna förslag till en strategi för

Sveriges EG-arbete i frågor som gäller

folkhälsa och hälso- och sjukvård.

Gruppen leds av en

statssekreterare.Vidare ingår

generaldirektörerna för Socialstyrelsen,

Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket

och Smittskyddsinstitutet samt även

företrädare för Landstings- och

Kommunförbunden. Gruppens uppgift är att

- kartlägga, såväl grupper och kommittéer

som vilka frågor som behandlas inom

hälso- och sjukvårdssamarbetet inklusive

miljö- och samhällsmedicinsk verksamhet,

hälsoskydd och smittskydd inom EG,

- lämna förslag till svenska

prioriteringar inom området,

- se över och lämna förslag till hur de

befintliga resurserna inom departement,

andra myndigheter och organisationer kan

samordnas och användas på bästa sätt.

Gruppens arbete skall vara avslutat den

31 maj 1996.

Sammanfattning

Utskottet avser att under den närmaste

tiden fortsätta sitt arbete med EU-

frågorna på samma sätt som hittills.

Inriktningen och uppläggningen av

arbetet är naturligtvis fortfarande

preliminär. Det är enligt utskottet ännu

för tidigt att dra några mer långtgående

slutsatser av det hittillsvarande

arbetet. Utskottets ambition är att

skaffa en bättre bild av de frågor som

behandlas inom kommissionen för att vid

behov kunna påverka arbetet så tidigt

som möjligt.

Utskottet anser det angeläget att

regelbundna/årliga studiebesök i Bryssel

för utskottsdelegationer blir möjliga.

Stockholm den 18 april 1996

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s),

Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson

(s), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson

(m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman

(s), Mariann Ytterberg (s), Birgitta

Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine

Pålsson (kds), Annika Jonsell (m) och

Kerstin Warnerbring (c).

Kulturutskottets yttrande

1995/96:KrU6y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 14 mars

1996 beslutat hemställa om yttranden

från övriga utskott och EU-nämnden

angående EU-frågornas behandling i

riksdagen. Som underlag för dessa

yttranden har inom

konstitutionsutskottets kansli

upprättats en promemoria med frågor till

utskotten och EU-nämnden.

Kulturutskottet yttrar sig i det

följande över flertalet av de till

utskotten ställda frågorna, nämligen de

frågor som har relevans för

kulturutskottets beredning av EU-frågor.

Utskottet

Allmänt

Kulturutskottet vill inledningsvis

understryka att antalet EU-frågor inom

kulturutskottets beredningsområde

hittills varit ytterst litet. Skälet

härtill är främst att kulturfrågorna -

som utgör den största delen av

utskottets beredningsområde - först

genom Maastrichtfördraget kom att räknas

in i EU:s kompetensområde. Vidare anses

kultur vara varje medlemsstats suveräna

angelägenhet, vilket har till följd att

EU inom kulturområdet har relativt små

beslutsbefogenheter. Inom utskottets

övriga beredningsområden, främst medie-,

turist- och ungdomsområdena, har antalet

aktuella frågor varit ringa. Det anförda

innebär att utskottets möjligheter att

dra några säkra slutsatser om

arbetsformerna för EU-arbetet i

riksdagen är begränsade.

I det följande lämnar kulturutskottet

synpunkter på konstitutionsutskottets

frågor.

Information och påverkan

Fråga 1 a

I betänkande 1994/95:KU22 anförs att det

är viktigt att utskottens ledamöter och

tjänstemän håller sig väl informerade i

fråga om vad som händer på deras område

inom EU. I vilken utsträckning har

utskottet erhållit information om och

kunnat påverka vad som är på gång inom

det egna området? Har utskottet försökt

att informera sig om vad som är på gång

redan innan kommissionen har lagt fram

sina förslag?

Synpunkter

Sedan Sverige blivit medlem i EU den 1

januari 1995 har kulturutskottet i god

tid fått information av tjänstemän i

Kultur-, Civil- och Näringsdepartementen

om de ärenden inom utskottets

beredningsområde som har skolat

behandlas på kommande ministerrådsmöten.

Utskottets ledamöter har därvid

tillfälle att framföra synpunkter på den

fortsatta hanteringen av aktuella

ministerrådsärenden.

Hösten 1995 fick utskottet en särskild

föredragning av representanter för

Näringsdepartementet rörande EU-

kommissionens grönbok Unionens roll inom

turistområdet. En grönbok på det

audiovisuella området kommer att läggas

fram i en nära framtid. Utskottet avser

att så snart den har blivit tillgänglig

begära särskild information om dess

innehåll och om regeringskan- sliets

bedömning.

Fråga 1 b

Utskotten erhåller bl.a. viktigare

redogörelser som lagts fram av

kommissionen och faktapromemorior om

förslag till viktigare rättsakter från

departementen via kammarkansliet. Hur

har informationsflödet fungerat, sett

från utskottets perspektiv? Har

utskottet uppfattat att det fått

relevant information? Har det varit

möjligt att bedöma vad i materialet som

har varit viktigt? Finns det upparbetade

rutiner för att tillgodose att utskottet

erhåller information? Vilka är i så fall

dessa rutiner och kan de förbättras? Har

material från EU överlämnats av

regeringen utan att dess innehåll och

innebörd har förklarats på ett

tillfredsställande sätt?

Synpunkter

Mängden EU-material som inkommer till

utskottet från kammarkansliet har efter

hand minskat och blivit mer relevant.

Behovet av att sålla materialet har

därigenom minskat eller praktiskt taget

upphört.

De rutiner som utarbetats inom

utskottskansliet när det gäller

skriftlig information om EU-frågor är i

korthet följande. Material från EU-

nämnden, från kammarkansliet och från

andra källor systematiseras efter vissa

principer så att den intresserade enkelt

kan få överblick över detsamma. Det

systematiserade materialet står

ständigt till ledamöternas förfogande.

EU-nämndens sammanträden har endast vid

ett tillfälle i mera betydande

utsträckning avsett kultur- och

mediefrågor. I detta fall informerades

ledamöterna omedelbart genom elektronisk

post om att det aktuella materialet

fanns samlat hos kansliet.

De rutiner som utarbetats när det

gäller muntlig information är följande.

Utskottskansliet gör en genomgång av EU-

nämndens arbetsplan och noterar vid

vilka sammanträden som nämnden avser att

behandla frågor som rör kulturutskottets

beredningsområde. Kansliet tar därefter

kontakt med departementens EU-

handläggare som ombeds komma till

utskottet och lämna information om de

ärenden som skall behandlas på kommande

EU-nämndssammanträden och

ministerrådsmöten. Det förekommer också

att - på utskottets begäran -

departementstjänstemän ger en allmän

orientering om arbetsläget på

ifrågavarande beredningsområde.

Utskottet har inte något att erinra mot

det sätt på vilket informationen

redovisats av regeringen eller

regeringskansliet.

Fråga 1 c

Regeringen behöver inte göra några

faktapromemorior rörande de rättsakter

som regeringen bedömer vara av mindre

vikt. Har utskottet kunnat göra en av

regeringen oberoende bedömning av dessa

ärendens vikt?

Synpunkter

Antalet ärenden som avser

kulturutskottets beredningsområde har

varit för få för att utskottet skall

kunna göra en meningsfull bedömning i

detta hänseende.

Fråga 1 d

Utskotten har möjlighet att påkalla

information av regeringen i fråga om

arbetet inom EU på utskottets område (4

kap. 10 § RO). I vilken utsträckning har

utskottet utnyttjat denna möjlighet? Har

det förekommit att regeringen lämnat

information på eget initiativ? Vilka

erfarenheter har utskottet av

omfattningen och kvaliteten på den

information som regeringen lämnat?

Synpunkter

Utöver vad som framgår under 1 a och 1 b

kan nämnas att den tidigare

kulturministern på eget initiativ lämnat

information om EU-frågor.

Utskottet har inte något att erinra i

fråga om omfattning och kvalitet på den

lämnade informationen.

Fråga 1 e

Det finns ungefär 200 arbetsgrupper

under rådet som behandlar kommissionens

förslag innan Coreper och rådet tar upp

ärendena. I vilken utsträckning har

utskottet följt och kunnat påverka

ärendena mellan det att kommissionen

kommit med sitt förslag och det att

ministerrådet tagit upp frågan på ett

rådssammanträde? Har utskottet haft

information om ärendenas behandling i

rådets arbetsgrupper och överblick över

vad som är på gång i dessa

arbetsgrupper?

Synpunkter

Utskottet hänvisar till vad som anförts

under 1 a.

Utskottet har inte fått någon mera

ingående information om verksamheten i

arbetsgrupperna.

Fråga 1 f

I vilken utsträckning har utskottet

erhållit rapporter om vad som förevarit

i ministerrådet? Vilka krav anser

utskottet att återrapporteringen från

ministerrådsmötena bör uppfylla?

Uppfylls dessa krav?

Synpunkter

Utskottet har erhållit återrapportering

från ett informellt och ett ordinarie

kulturministerråd. Enligt utskottets

uppfattning bör återrapporteringen

innehålla besked om Sveriges synpunkter

har blivit tillgodosedda. Erfarenheterna

av återrapportering är begränsade, men

har i de fall de förekommit uppfyllt

utskottets krav.

Fråga 1 g

I vilken utsträckning har information

och synpunkter inhämtats från andra än

regeringen? Har t.ex. intressegrupper

varit i kontakt med utskottet? På vems

initiativ har i så fall kontakterna

tagits? Anser utskottet att information

i ökad utsträckning bör inhämtas via

utfrågningar? Bör dessa utfrågningar

vara offentliga?

Synpunkter

Kulturutskottet har på eget initiativ

under våren 1996 haft kontakt med de i

det här sammanhanget viktigaste

myndigheterna/institutionerna inom

kulturområdet, vilka informerat om det

europeiska samarbete som bedrivs med

anledning av EU-direktiv, EU-program,

m.m. Vidare har

myndigheterna/institutionerna redogjort

för sin egen roll i EU-samarbetet och

sin verksamhet med EU-information i form

av publikationer, konferenser,

seminarier och kunskapsinhämtande i

andra former.

På turistområdet har en

intresseorganisation, Svenska Rese- och

Turistindustrins samarbetsorganisation,

på eget initiativ framfört synpunkter på

hur den svenska rese- och

turistindustrin påverkas av Sveriges

medlemskap i EU.

Utskottets handläggare har efter

inbjudan deltagit i ett seminarium om

arbetet i EU:s regionkommitté.

Hittills har utskottet inte upplevt

något behov av utfrågningar. Utskottet

utesluter dock inte att behov av

utfrågningar - offentliga eller icke

offentliga - kan komma att uppstå

framöver.

Fråga 1 h

Utskottens kanslier erhåller information

om EU-frågor bl.a. via kammarkansliet

och från EU-nämnden. Vilka rutiner finns

för att tillgodose att utskottets

ledamöter kan ta del av informationen?

Skiljer sig kansliets roll när det

gäller EU-ärenden från övriga, icke EU-

relaterade, ärenden? I så fall hur?

Synpunkter

Som framgår av svaret under 1 b

förekommer både skriftlig och muntlig EU-

information. Kansliet svarar för att

skrifligt EU-material görs tillgängligt

på ett systematiserat sätt.

I motsats till vad som är fallet i

utskottets ordinarie beredningsarbete

gör kansliet inte några egna utredningar

när det gäller EU-frågor.

Fråga 1 i

Har utskottet en tillfredsställande

överblick över EU-frågorna inom det egna

beredningsområdet? Anser utskottet sig

väl informerat om arbetet inom EU?

Synpunkter

För närvarande anser sig utskottet ha en

relativt god överblick över aktuella EU-

frågor inom utskottets beredningsområde.

Den delegationsresa som utskottet gjort

under våren 1996 har ökat kunskaperna i

utskottet om EU-arbetet.

Utskottets relationer med EU-nämnden

Fråga 2 a

Hur har relationen med EU-nämnden

fungerat? Har det rått oklarheter om var

kompetensgränserna mellan utskott och

nämnd går?

Synpunkter

Samarbetet mellan EU-nämnden och

kulturutskottet har ägt rum på det

sättet att enskilda ledamöter i de båda

riksdagsorganen haft kontakt med

varandra. Därutöver har utskottets

handläggare haft fortlöpande kontakter

med EU-nämndens kansli.

Fråga 2 b

I vilken utsträckning har utskott och

nämnd ägnat sig åt samma ärenden? Har

klara gränser då dragits mellan de olika

skedena av EU:s beslutsprocess så att

utskottet endast ägnat sig åt frågor som

inte skall behandlas på ett nära

förestående ministerrådsmöte? Bör en

gränsdragning av denna typ eftersträvas

eller bör utskottet delta aktivt inför

samrådet inför rådets sammanträden?

Synpunkter

Utskottet hänvisar till vad som anförts

ovan under 1 a om att utskottet i god

tid får information av tjänstemän från

departementen om de ärenden inom

utskottets beredningsområde som skall

behandlas på kommande ministerrådsmöten.

Utskottet förordar att nuvarande

arbetssätt tills vidare bibehålls,

vilket innebär att utskottet strävar

efter att följa EU-frågornas

handläggning redan i ett tidigt skede

men överlåter åt EU-nämnden att svara

för kontakterna med regeringen inför

ministerrådsmötena. Utskottet vill

tillägga följande. Det torde ställa

mycket stora krav på EU-nämnden att

skaffa sig sakkunskap i den mångfald

ärenden som nämnden har att behandla, om

inte en nära samverkan med fackutskotten

äger rum. Det anförda talar för att

möjligheter skapas för att låta

fackutskotten delta i samråden med

regeringsmedlemmarna inför

ministerrådssammanträden. Hur en sådan

samverkan skall organiseras kräver

noggranna överväganden. Utskottet anser

dock att det finns skäl att avvakta med

ett ställningstagande tills dess att

ytterligare erfarenheter vunnits av EU-

arbetet i riksdagen.

Fråga 2 c

Hur kan och bör utskottets synpunkter på

kommissionsförslagen komma till nämndens

kännedom? Genom formella yttranden?

Synpunkter

Utskottets synpunkter på

kommissionsförslagen bör

fortsättningsvis främst komma till

nämndens kännedom på samma sätt som

hittills skett, dvs. genom informella

kontakter mellan enskilda

riksdagsledamöter i utskottet och

nämnden. Det anförda bör inte hindra

utskottet från att även framföra

synpunkter till EU-nämnden i formella

yttranden. Utskottet är medvetet om att

en sådan ordning kommer att medföra en

ökad arbetsbelastning för utskottet och

dess kansli. Särskilt under pågående

budgetarbete kan det därför vara svårt

att tillämpa.

Fråga 2 d

Bör nämnden meddela utskottet om den

avviker från utskottets bedömning i en

viss fråga som skall behandlas i

ministerrådet?

Synpunkter

För den händelse det införs ett formellt

remissförfarande, bör utskottet

självfallet få en återrapportering från

nämnden.

Övriga frågor

Fråga 3 a

I vilken utsträckning har utskottet haft

kontakt med de svenska

Europaparlamentarikerna och motsvarande

utskott i Europaparlamentet? Hur bör

kontakterna organiseras?

Synpunkter

En delegation från utskottet har under

våren 1996 företagit en resa till

Bryssel och därvid sammanträffat med EU-

parlamentariker. Utskottet har inte haft

några kontakter med Europaparlamentets

kulturutskott.

Kontakterna med Europaparlamentarikerna

och Europaparlamentets kulturutskott bör

i första hand ske på partinivå.

Fråga 3 c

Skulle en närmare reglering i

riksdagsordningen av arbetet med EU-

frågor, t.ex. förhållandet utskott -

nämnd, vara ett stöd eller ett hinder

för verksamheten?

Synpunkter

Det torde vara alltför tidigt att redan

nu formellt reglera förhållandet mellan

utskott och nämnd.

Fråga 3 d

Hur kan utskottet och riksdagen

engageras mer i EU-frågor? Vilka goda

och dåliga erfarenheter finns så här

långt?

Synpunkter

En viktig faktor för ett ökat EU-

engagemang är att kontakt kan skapas med

olika EU-organ bl.a. genom

delegationsresor till olika EU-

institutioner. De breda kontakter som

utskottet har haft med regeringskansliet

och myndigheter/institutioner inom

utskottets beredningsområde har bidragit

till att göra bilden av EU tydligare.

Fråga 3 e

Vad vill utskottet framhålla beträffande

arbetet med EU-frågor i övrigt?

Synpunkter

För att ett utskott skall kunna ha en

reell möjlighet att påverka behandlingen

av en fråga är det - generellt sett - av

största betydelse att utskottet på ett

tidigt stadium får information om de

ärenden som skall tas upp av

ministerrådet liksom om ärenden inom

utskottets beredningsområde som är

aktuella i övriga EU-organ. Som

utskottet anfört inledningsvis har

antalet EU-frågor inom kulturutskottets

beredningsområde varit ytterst litet.

Enligt utskottets mening bör ytterligare

erfarenhet vinnas före ett slutligt

ställningstagande när det gäller EU-

frågornas behandling i riksdagen och

samarbetet mellan utskotten och EU-

nämnden.

Stockholm den 18 april 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson

(s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s),

Marianne Andersson (c), Lennart Fridén

(m), Agneta Ringman (s), Charlotta L

Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny

Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s),

Lars Lilja (s), Gunnar Hökmark (m),

Birgitta Wichne (m) och Elizabeth

Nyström (m).

Avvikande mening

Ewa Larsson (mp) anser att den del av

utskottets yttrande i avsnittet Övriga

frågor som börjar med För att och

slutar med och EU-nämnden bort ha

följande lydelse:

För att ett utskott skall kunna ha en

reell möjlighet att påverka behandlingen

av en fråga är det - generellt sett - av

största betydelse att utskottet på ett

tidigt stadium får information om de

ärenden som skall tas upp av

ministerrådet liksom om ärenden inom

utskottets beredningsområde som är

aktuella i övriga EU-organ. Detta

konstaterande leder fram till

slutsatsen att det finns starka skäl som

talar för att EU-nämnden skall

omstruktureras. EU-nämnden har nu

funnits i närmare 16 månader. Genom den

omfattande remissbehandling som görs i

detta ärende får konstitutionsutskottet

bred kännedom om erfarenheterna i

riksdagen av EU-nämndens hittillsvarande

verksamhet. Med hänvisning till det

anförda anser utskottet att beslut om en

omstrukturering bör kunna tas redan nu.

Utbildningsutskottets yttrande

1995/96:UbU3y

EU-frågornas behandling i riksdagen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut

den 14 mars 1996 hemställt om yttrande

från övriga utskott samt EU-nämnden

angående EU-frågornas behandling i

riksdagen. Som underlag för yttrandena

har utskotten tillställts en på

konstitutionsutskottets kansli upprättad

promemoria, vari återfinns ett stort

antal frågor till utskotten i nu berört

ämne.

Inledning

Utbildningsutskottet vill inledningsvis

peka på att riksdagen - såvitt avser

utskottets beredningsområde - endast i

begränsad omfattning berörs av

samarbetet inom EU. Unionen fattar inte

beslut om gemensam utbildnings- och

forskningspolitik. Varje medlemsland

ansvarar för den nationella politiken på

området. Det bör dock i sammanhanget

erinras om att medlemsländerna har

kommit överens om ömsesidigt erkännande

av vissa yrkesexamina.

Samarbetet inom EU på utbildningens och

forskningens område sker inom ramen för

gemensamt beslutade program. För dessa

anvisar EU medel. Utbildningsprogrammen

är Socrates (för skola och högre

utbildning) och Leonardo da Vinci (för

yrkesutbildning). De syftar till att

höja kvaliteten i utbildningen och

kompetensutvecklingen. När det gäller

forskningen sker samarbetet

huvudsakligast inom s.k. ramprogram; för

närvarande löper det fjärde

ramprogrammet.

Som en allmän reflexion vill utskottet

framhålla svårigheten att redovisa

erfarenheter hittills av EU-frågornas

behandling i utskottet mot bakgrund av

den korta tid som löpt efter det att

Sverige blev medlem av unionen. Härtill

kommer att beredningen av ärenden som

under det första medlemsåret skulle

beslutas i ministerrådet var långt

framskriden och att ärendena var

tämligen okontroversiella; de har i stor

utsträckning rört samarbetsavtal med

länder utanför EU och det fjärde

ramprogrammet hade just börjat löpa.

Detta har inneburit att utskottets

behandling av EU-frågorna under år 1995

har varit begränsad och inte krävt

särskilda resurser. Utskottets kansli

har bevakat ärendena, för utskottet

anmält via kammarkansliet inkommet