Bet. 1996/97:KU28

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU28

Ändringar i JO-instruktionen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

KU28

Sammanfattning

I betänkandet föreslår utskottet vissa ändringar i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän. Riksdagens ombudsmän föreslås bl.a. få

utökad möjlighet att i vissa fall överlämna ärende till annan myndighet för

handläggning. I dag finns denna möjlighet endast för fråga som väckts genom

klagomål.

Utskottet

Chefsjustitieombudsmannens skrivelser

I en skrivelse den 8 mars 1996 till konstitutionsutskottet har

chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh föreslagit vissa författningsändringar

som skulle ge Riksdagens ombudsmän (JO) dels rätt att överlämna

initiativärende till annan myndighet för utredning och prövning, dels

möjlighet att förelägga vite med högre belopp än nu gällande 1 000 kr.

I en skrivelse den 17 december 1996 till konstitutionsutskottet har

chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh aktualiserat vissa frågor rörande

organisationen och arbetsförhållandena hos Riksdagens ombudsmän. Olika möjliga

åtgärder för att minska sårbarheten och möta en eventuell ytterligare ökning

av ärendemängden presenteras.

Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 5 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän

(instruktionen) bedrivs ombudsmännens tillsyn genom prövning av klagomål från

allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar, som ombudsmännen

finner påkallade.

Är fråga, som väckts genom klagomål, av sådan beskaffenhet att den lämpligen

kan utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och har myndigheten

ej tidigare prövat saken, får ombudsman, enligt 18 § första stycket

instruktionen, överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning.

Klagomål får dock överlämnas till Justitiekanslern endast efter

överenskommelse med denne.

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08

I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:

På grund av den stora och kontinuerligt ökande arbetsbelastningen måste JO

tillvarata alla möjligheter till rationaliseringar av verksamheten. Ett sätt

att uppnå en viss avlastning är att till en annan tillsynsmyndighet överlämna

ärenden som lämpligen kan utredas och prövas av den andra myndigheten. I

förarbetena till såväl 1976 som 1986 års JO-reformer uttalades att JO borde

utnyttja överlämnandemöjligheten mer än som dittills skett.

Enligt 18 § första stycket instruktionen får en ombudsman - under vissa

närmare angivna förutsättningar - överlämna ett ärende som väckts genom

klagomål till en annan myndighet för handläggning. Detta innebär att en fråga

som en ombudsman tagit upp på eget initiativ inte kan göras till föremål för

sådant överlämnande, även om det framstår som mest ändamålsenligt att frågan

utreds och prövas av en annan myndighet.

Det förekommer inte sällan att JO under utredningen av ett klagomåls-ärende

uppmärksammar fel och brister i en myndighets verksamhet eller en tjänstemans

handläggningsåtgärder som inte omfattas av anmälan och som är av den art att

de inte rimligen kan lämnas outredda. I en sådan situation tar ombudsmannen

upp saken till granskning inom ramen för ett initiativärende. Ibland är den

sålunda väckta frågan av sådan beskaffenhet att den lämpligast borde utredas

och prövas av en annan tillsynsmyndighet.

Det förekommer vidare att JO vid en inspektion gör iakttagelser som

föranleder att ett initiativärende läggs upp. Iakttagelserna kan ibland vara

sådana att vad som förekommit lämpligen kan utredas och prövas av en ordinär

tillsynsmyndighet, t.ex. en länsstyrelse, Socialstyrelsen, Skolverket,

Riksskatteverket eller Riksåklagaren. Möjligheten bör öppnas för Riksdagens

ombudsmän att i sådana fall överlämna ärendet till en annan tillsynsmyndighet

för handläggning enligt samma grunder som gäller för överlämnande av

klagomålsärenden.

En annan situation aktualiserades för något mer än ett halvår sedan. Under

utredningen i ett klagomålsärende uppkom först i samband med att myndighetens

yttrande inkom till JO misstanke att en tjänsteman (lärare) gjort sig skyldig

till misshandel mot andra elever än den elev vars förhållanden i skolan

klagomålet gällde. Det konstaterades att händelsen inte var anmäld till polis

eller åklagare. JO bedömde att det med anledning härav fanns skäl att inleda

en förundersökning. Omständigheterna var sådana att det inte fanns några

vägande skäl för att förundersökningen och det eventuella åtalet skulle drivas

av JO. Ett överlämnande till vederbörande åklagarmyndighet hade i stället

framstått som mer ändamålsenligt men omöjliggjordes på grund av att

misshandelsmisstanken uppkommit under utredningen av ett till JO inkommet

klagomål. (Jfr i detta sammanhang följande uttalande i SOU 1985:26 s. 164:

?Vidare ter sig naturligt att JO till allmän åklagare överlämnar anmälningar

till JO om brott i tjänsten när fråga är om allmänna brott - t.ex. misshandel

eller förskingring - och en utredning i saken skulle ta en betydande del av

JO:s resurser i anspråk.?)

Det kan undantagsvis även förekomma att det i JO:s verksamhet uppkommer

misstanke om ett tjänstefel som inte omfattas av ett klagomål och som är av

ett slag som JO i ett annat ärende utrett i förundersökningens form och drivit

till åtal som resulterat i fällande dom, eller där rättsläget är klarlagt

exempelvis genom ett avgörande av Högsta domstolen. I sådana fall kan

omständigheterna vara sådana att det kan bedömas vara av mindre intresse att

just JO tar ställning i saken, och det kan därför ifrågasättas om JO:s

begränsade utredningsresurser bör belastas med en förundersökning. Denna bör i

stället lämpligen hanteras helt inom det ordinära åklagarväsendet.

Begränsningen i 18 § instruktionen av JO:s rätt att överlämna ärenden

omöjliggör emellertid en sådan rationell lösning.

Chefsjustitieombudsmannen föreslår att 18 § ändras i enlighet härmed.

Utredningar m.m.

Redan i 1967 års JO-instruktion (1967:928) infördes en bestämmelse enligt

vilken JO kunde överlämna klagomål till annan myndighet för handläggning om

fråga som väckts genom klagomål var av sådan beskaffenhet att den lämpligen

kunde utredas och prövas av annan myndighet än JO eller JK.

På uppdrag av riksdagen tillsatte talmanskonferensen i april 1972 en

utredning om riksdagens ombudsmäns uppgifter och arbetsformer m.m.

Utredningen, som antog namnet riksdagens JO-utredning, överlämnade i april

1975 betänkandet JO-ämbetet - uppgifter och organisation (SOU 1975:23). I

betänkandet anför utredningen (s.109 f.) bl.a.:

Ett sätt för JO att begränsa prövningen av klagomål är att överlämna dem till

annan myndighet för utredning och prövning. Enligt utredningens bedömning

utnyttjar JO-ämbetet ej i full utsträckning den möjlighet som JO-instruktionen

ger. Detta kan kanske bero på att överlämnande av klagomål till annan

myndighet för prövning i många fall måste av de klagande uppfattas som

jämställt med avskrivning, eftersom det ofta just är en JO-utredning som

klaganden vill ha, och att det då känns otillfredsställande för JO att skjuta

ärendet ifrån sig. Överlämnande sker numera mest av ärenden som rör

kriminalvård, sjukvård och åklagarväsendet. Enligt utredningens mening bör man

i större utsträckning, särskilt inom andra förvaltningsområden än de nu

nämnda, söka utnyttja denna möjlighet då det gäller klagomål som är alltför

väsentliga för att avskrivas omedelbart men som helst ej bör föranleda en JO-

utredning.

Konstitutionsutskottet anförde i betänkande KU 1975/76:22, i vilket förslag

till ny instruktion för justitieombudsmännen lades fram, att det ansåg det

lämpligt att ombudsmännen i större utsträckning utnyttjar möjligheten att

överlämna anmälningar till annan myndighet. Genom att statsförvaltningen i

huvudsak är uppbyggd med centrala, regionala och lokala förvaltnings-

myndigheter har i allmänhet den centrala förvaltningsmyndigheten tillsyn över

hela verksamheten inom sitt förvaltningsområde. Den regionala myndigheten har

motsvarande uppgift i förhållande till underlydande statliga eller kommunala

organ. Det var, enligt utskottet, vidare med hänsyn till JO-ämbetets

extraordinära karaktär väsentligt att de ordinarie tillsynsorganen i första

hand utnyttjades för nu berörd klagomålsprövning.

Talmanskonferensen tillsatte i december 1982 på uppdrag av riksdagen en

utredning med uppgift att verkställa en översyn av JO-ämbetet. Utredningen

antog namnet 1983 års JO-utredning. Utredningen överlämnade i maj 1985

betänkandet JO-ämbetet - En översyn (SOU 1985:26). Utredningen uttalade att

den anslöt sig till vad utskottet anfört i betänkande KU 1975/76:22 samt att

den för sin del endast ville framhålla det angelägna i att JO utnyttjar den

möjlighet till överlämnande som finns så snart det är fråga om klagomål som

lämpligen kan handläggas av annan myndighet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att ärende som är av sådan beskaffenhet att det lämpligen kan

utredas och prövas av annan myndighet än ombudsmännen och som myndigheten ej

tidigare prövat skall få överlämnas av ombudsman till denna myndighet för

handläggning. Denna möjlighet skall enligt utskottet inte vara beroende av om

ärendet gäller fråga som väckts genom klagomål. Möjligheten skall även finnas

när det gäller fråga som väckts t.ex. i samband med en av JO:s inspektioner.

Utskottet föreslår därför att 18 § instruktionen ändras på sätt som framgår av

bilagan. Samtidigt bör rubriken närmast före 20 § Allmänna bestämmelser om

handläggningen placeras närmast före 18 §.

Vite

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen skall domstol och förvaltningsmyndighet

samt tjänsteman hos staten eller kommun tillhandagå ombudsman med de

upplysningar och yttranden han begär. Sådan skyldighet åligger även annan om

han står under ombudsmans tillsyn.

Enligt 21 § instruktionen får ombudsman när han enligt regeringsformens

föreskrifter begär upplysningar och yttranden i andra ärenden än dem där han

har beslutat inleda förundersökning förelägga vite om högst 1 000 kr.

Ombudsman får också utdöma försuttet vite.

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08

I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande med anledning av

vitesbestämmelsen i 21 § andra stycket instruktionen:

Denna bestämmelse framstår vad gäller beräkningen av vitesbeloppets storlek

som helt otidsenlig och bör bringas i överensstämmelse med vad som allmänt

gäller.

Vår bedömning är att det, ehuru befogenheten sannolikt kommer att behöva

utnyttjas ytterst sällan, är av värde att ombudsmännen har lagenlig befogenhet

att tillgripa vitesföreläggande mot den som obstruerar granskningsverksamheten

genom att vägra efterkomma en begäran om upplysningar eller yttrande. Redan

existensen av en sådan regel får antas ha betydande effekt. För att detta

påtryckningsmedel skall vara verkningsfullt måste emellertid ombudsmännen

kunna förelägga viten av en helt annan storleksordning än vad som nu är

möjligt. Vi föreslår därför att den särskilda föreskriften om vitesmaximum i

21 § instruktionen upphävs med den följd att reglerna i 3 § lagen (1985:206)

om viten rörande beräkning av vitesbelopp blir automatiskt tillämpliga.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet bör vitesbestämmelsen ändras på så sätt att vitesbeloppet får

bestämmas till högst 10 000 kr. Utskottets förslag framgår av bilagan.

Ordinarie tjänster som föredragande

Bakgrund

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17

I skrivelsen anför chefsjustitieombudsmannen bl.a. följande:

En metod att effektivt öka genomströmningen av ärenden hos JO har visat sig

vara att öka kapaciteten på föredragandesidan. Genom tillmötesgående från

riksdagen vid budgetbehandlingen samt genom vissa omdispositioner av

tillgängliga resurser för personalkostnader har som nämnts antalet

föredragande kunnat ökas i viss begränsad omfattning under senaste åren.

Det är sannolikt att ytterligare fördelar skulle kunna vinnas - från såväl

kvalitets- som effektivitetssynpunkt - om vissa särskilt kompetenta

föredragande kunde behållas inom organisationen under längre tid än de

maximalt sex år som den nuvarande anställningsformen medger. Detta skulle

kunna uppnås genom att Riksdagens ombudsmän fick rätt att inom ramen för

tillgängliga resurser anställa handläggare med tillsvidareförordnande på en

nivå mellan föredragande och byråchefer.

I samband med tidigare JO-reformer har den synpunkten framförts att antalet

innehavare av fasta tjänster i JO:s utredande personal borde vara mycket

begränsat för att man skall uppnå en rörlighet som borgar för att utredarna av

tillsynsärenden har någorlunda färska erfarenheter från sådan verksamhet som

står under JO:s tillsyn. Utan att förringa värdet av denna synpunkt kan man å

andra sidan konstatera att kontinuitet i verksamheten har ett betydande värde,

särskilt på sådana svårtillgängliga specialområden som t.ex. allmän

försäkring.

Den här diskuterade anställningen är inte ny. Den används sedan länge av

särskilda skäl för den föredragande som har bakgrund inom polisväsendet. Före

slutet av 1970-talet förekom det även att vissa andra handläggare anställdes

på fasta avdelningsdirektörstjänster; en person med sådant förordnande finns

fortfarande inom organisationen.

Gällande bestämmelser

Enligt 8 kap. 10 § riksdagsordningen är chefsjustitieombudsmannen

administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av verksamheten.

För verksamheten skall enligt 13 § instruktionen finnas en expedition

(ombudsmannaexpeditionen). Vid denna är anställda en kanslichef samt

byråchefer och övriga tjänstemän enligt personalförteckning. I mån av behov

och tillgång på medel får chefsjustitieombudsmannen anlita annan personal samt

experter och sakkunniga. Chefsjustitieombudsmannen bestämmer om personalens

tjänstgöring. Kanslichefen skall under chefsjustitieombudsmannen leda arbetet

inom ombudsmannaexpeditionen och i övrigt lämna ombudsmännen erforderligt

biträde.

Enligt 28 § tillsätter chefsjustitieombudsmannen tjänster vid

ombudsmannaexpeditionen och antar personal i övrigt, i den mån han inte enligt

15 § överlåtit dessa uppgifter på kanslichefen.

Avtalet 1993-03-31 om anställningsvillkor för rättssakkunniga föredragande hos

Riksdagens ombudsmän tillämpas för en tjänsteman som är anställd med

tidsbegränsad arvodestjänst som rättssakkunnig föredragande.

En rättssakkunnig föredragande får enligt 4 § avtalet förordnas för bestämd

tid eller tills vidare dock längst till viss tidpunkt. Den sammanlagda

förordnandetiden genom ett eller flera förordnanden får enligt 5 § inte

överstiga sex år. Finns särskilda skäl kan ett förordnande, i samråd med lokal

facklig organisation, förlängas ytterligare högst två år.

Enligt protokollsanteckningar till 4 och 5 §§ kan Riksdagens ombudsmäns

behov av att ta i anspråk en tjänstemans särskilda kompetens vara skäl till

förlängning av förordnandet. Ett annat skäl kan vara att bereda tjänstemannen

möjlighet att förbereda övergång till annan tjänst. Parterna är vidare enligt

protokollsanteckningarna överens om att tjänstgöringen i praktiken skall vara

inriktad på kortare tid, i enlighet med hittillsvarande praxis, dvs. cirka

fyra år.

Liknande reglering för ämnessakkunniga finns enligt avtal 1991-03-25 för

ämnessakkunniga föredragande hos Riksdagens ombudsmän.

Utskottets tidigare behandling

I betänkande KU 1986/87:2 om JO-ämbetet uttalade konstitutionsutskottet

följande när det gällde frågan om handläggartjänster vid

ombudsmannaexpeditionen (s. 49 f.):

För närvarande gäller bl.a. följande. Hos JO finns åtta byråchefstjänster.

Dessa är ordinarie s.k. r-tjänster. Under varje ombudsman finns två

tillsynsbyråer. Byråchef är chef för sådan enhet. Till varje byrå finns knutet

ett antal föredraganden. Föredragandetjänsterna är i allmänhet

arvodestjänster. Några av tjänsterna är dock ordinarie avdelningsdirektörs-

eller byrådirektörstjänster. Under senare år har gällt att, då innehavare av

tjänst av sistnämnda slag slutat, tjänsten vakantsatts och att i stället

anställts en arvodesanställd föredragande. Från JO:s sida har, som bl.a.

framgår av JO-utredningen, framställts önskemål att avdelningsdirektörs- och

byrådirektörstjänsterna avvecklas.

Enligt utskottets mening bör i fråga om JO:s handläggande personal för

framtiden bl.a. följande gälla.

Antalet byråchefer bör minska. Frågan om sådana tjänster har samband med det

framtida ställningstagandet till kanslichefstjänsten. Övergångsvis anser

utskottet att det bör överlämnas till chefsjustitieombudsmannen att inom de

nuvarande ramarna bestämma vilka byråchefstjänster som skall finnas.

Ur rekryteringssynpunkt bör byråchefstjänsterna vara ordinarie s.k. r-

tjänster. Skäl att i övrigt låta ordinarie handläggartjänster ingå i

organisationen kan i princip inte anses föreligga.

Utskottets bedömning

Utskottet delar chefsjustitieombudsmannens bedömning att efter det att vissa

särskilt kompetenta föredragandes tidsbegränsade förordnande löpt ut, bör

dessa, inom ramen för tillgängliga resurser, kunna anställas med

tillsvidareförordnande på en nivå mellan föredragande och byråchefer. Denna

möjlighet bör enligt utskottet tillämpas restriktivt. Någon ändring i

instruktionen behövs emellertid inte för att göra detta möjligt.

Ändring i 6 § JO-instruktionen

Bakgrund

Enligt 6 § andra stycket instruktionen får ombudsman som särskild åklagare

väcka åtal mot befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger

honom i tjänsten eller uppdraget har begått annan brottslig gärning än

tryckfrihetsbrott.

Av 9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF) framgår att Justitiekanslern är

ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får

inleda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott.

Enligt 7 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) skall bestämmelserna i 9

kap. 1-4 §§ TF om tillsyn och åtal gälla också i fråga om radioprogram, filmer

och ljudupptagningar och i fråga om yttrandefrihetsmål. Justitiekanslern är

således ensam åklagare också i mål om yttrandefrihetsbrott.

Utskottets bedömning

Har någon begått yttrandefrihetsbrott är det Justitiekanslern som är ensam

åklagare. Utskottet föreslår därför att 6 § andra stycket instruktionen ändras

så att det framgår att även yttrandefrihetsbrott undantas från området för

ombudsmannens behörighet att väcka åtal. Utskottets förslag framgår av

bilagan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar i bilaga intaget förslag till lag om ändring i lagen

(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.

Stockholm den 21 maj 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson

(s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),

Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Ola Karlsson

(m).

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän

dels att 6, 18 och 21 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 20 § skall sättas närmast före 18 §.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 6 §[1] |

--------------------------------------------------------

|Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får|

|uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller|

|befattningshavare strider mot lag eller annan|

|författning eller annars är felaktig eller olämplig.|

|Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att|

|främja enhetlig och ändamålsenlig rättstillämpning. |

-------------------------------------------------------

|Ombudsman får som särskild | Ombudsman får som|

|åklagare väcka åtal mot |särskild åklagare väcka|

|befattningshavare som |åtal mot befattningshavare|

|genom att åsidosätta vad |som genom att åsidosätta|

|som åligger honom i |vad som åligger honom i|

|tjänsten eller uppdraget |tjänsten eller uppdraget|

|har begått annan brottslig |har begått annan brottslig|

|gärning än |gärning än|

|tryckfrihetsbrott. Ger |tryckfrihetsbrott eller|

|utredningen i ärende |yttrandefrihetsbrott. Ger|

|ombudsman anledning anta |utredningen i ärende|

|att sådan brottslig |ombudsman anledning anta|

|gärning begåtts, tillämpas |att sådan brottslig|

|vad som föreskrivs i lag |gärning begåtts, tillämpas|

|om förundersökning, åtal |vad som föreskrivs i lag|

|och åtalsunderlåtelse samt |om förundersökning, åtal|

|om allmän åklagares |och åtals-underlåtelse|

|befogenheter i övrigt i |samt om allmän åklagares|

|fråga om brott under |befogenheter i övrigt i|

|allmänt åtal. I mål som |fråga om brott under|

|har väckts vid tingsrätt |allmänt åtal. I mål som|

|bör talan fullföljas till |har väckts vid tingsrätt|

|Högsta domstolen endast om |bör talan fullföljas till|

|synnerliga skäl föranleder |Högsta domstolen endast om|

|det. |synnerliga skäl föranleder|

| |det. |

--------------------------------------------------------

|Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som|

|åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig|

|skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt|

|förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har|

|befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som|

|är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom|

|hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln|

|med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt|

|oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat|

|sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får|

|ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att|

|besluta om återkallelse av legitimationen eller|

|behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om|

|begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares|

|behörighet, om denna har missbrukat sin behörighet på|

|något annat sätt. |

| Anser ombudsman det vara påkallat att|

|befattningshavare avskedas eller avstängs från sin|

|tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller|

|upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom|

|till den som har befogenhet att besluta om sådan|

|åtgärd. |

| När ombudsman har gjort anmälan i ett sådant ärende|

|som avses i tredje eller fjärde stycket skall han i|

|ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och|

|att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet|

|av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör|

|hålls. Vad som nu har sagts gäller dock inte ärenden om|

|avstängning. |

--------------------------------------------------------

| 18 § |

-------------------------------------------------------

|Är fråga, som väckts genom | Om ett ärende är av|

|klagomål, av sådan |sådan beskaffenhet att det|

|beskaffenhet att den |lämpligen kan utredas och|

|lämpligen kan utredas och |prövas av någon annan|

|prövas av annan myndighet |myndighet än ombudsmännen|

|än ombudsmännen och har |och om myndigheten inte|

|myndigheten ej tidigare |tidigare har prövat saken,|

|prövat saken, får |får ombudsman överlämna|

|ombudsman överlämna |ärendet till denna|

|klagomålet till denna |myndighet för|

|myndighet för |handläggning. Endast|

|handläggning. Klagomål får |ärende som väckts genom|

|dock överlämnas till |klagomål får överlämnas|

|Justitiekanslern endast |till Justitiekanslern och|

|efter överenskommelse med |endast efter|

|denne. |överenskommelse med denne.|

| Avser klagomål | Om ett klagomål avser en|

|befattningshavare som är |befattningshavare som är|

|advokat och är den fråga |advokat och frågan som|

|som väckts genom |väckts genom klagomålet är|

|klagomålet sådan, att den |sådan att den enligt 8|

|enligt 8 kap. 7 § fjärde |kap. 7 § fjärde stycket|

|stycket rättegångsbalken |rättegångsbalken kan|

|kan prövas av organ inom |prövas av något organ inom|

|advokatsamfundet, får |advokatsamfundet, får|

|ombudsman överlämna |ombudsman överlämna|

|klagomålet till samfundet |klagomålet till samfundet|

|för handläggning. |för handläggning. |

-------------------------------------------------------

21 §[2]

--------------------------------------------------------

| Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som|

|fordras för prövning av klagomål och andra ärenden. |

-------------------------------------------------------

|När ombudsman enligt | När ombudsman enligt|

|regeringsformens |regeringsformens |

|föreskrifter begär |föreskrifter begär|

|upplysningar och yttranden |upplysningar och yttranden|

|i andra ärenden än dem där |i andra ärenden än dem där|

|han har beslutat att |han har beslutat att|

|inleda förundersökning, |inleda förundersökning,|

|får han förelägga vite om |får han förelägga vite om|

|högst 1 000 kronor. |högst 10 000 kronor.|

|Ombudsman får utdöma |Ombudsman får utdöma|

|försuttet vite. |försuttet vite. |

-------------------------------------------------------

Kan det misstänkas att befattningshavare som omfattas av bestämmelserna om

disciplinansvar i lagen (1994:260) om offentlig anställning har gjort sig

skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och

kan det befaras att en skriftlig underrättelse enligt 17 § nämnda lag inte kan

tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda

motsvarande underrättelse. Vad som nu har sagts gäller även för den som

omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om motsvarande underrrättelse

i någon annan författning.

När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överläggningar har

han ej rätt att yttra sin mening.

___________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1987:995.

[2]: Senaste lydelse 1994:365.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Utskottet.............................................1

Chefsjustitieombudsmannens skrivelser...............1

Möjligheten att överlämna ärenden till annan myndighet1

Bakgrund..........................................1

Gällande bestämmelser...........................1

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.2

Utredningar m.m.................................3

Utskottets bedömning..............................4

Vite................................................4

Bakgrund..........................................4

Gällande bestämmelser...........................4

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-03-08.4

Utskottets bedömning..............................5

Ordinarie tjänster som föredragande.................5

Bakgrund..........................................5

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse 1996-12-17.5

Gällande bestämmelser...........................5

Utskottets tidigare behandling..................6

Utskottets bedömning..............................7

Ändring i 6 § JO-instruktionen......................7

Bakgrund..........................................7

Utskottets bedömning..............................7

Hemställan..........................................7

Bilaga..........................................................................

.................... ..........

9