Bet. 1996/97:KU4

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU04

Den regionala samhällsorganisationen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

KU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 1996/97:36 Den regionala

samhällsorganisationen. I propositionen

föreslås att en försöksverksamhet med

ändrad regional ansvarsfördelning

genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och

Jämtlands län fram till utgången av år

2002. Genom en särskild lag för Kalmar

län och Skåne län inrättas regionala

självstyrelseorgan, regionförbund. I

Gotlands län utgör kommunen och

kommunfullmäktige självstyrelseorganet.

Regionförbunden övertar vissa statliga

uppgifter från länsstyrelserna, framför

allt det regionala utvecklingsansvaret.

I Jämtlands län bedrivs

försöksverksamheten av ett

partssammansatt samverkansorgan utan att

några statliga befogenheter överförs.

Länsstyrelserna i försökslänen skall

under tiden försöket pågår inte ha någon

lekmannastyrelse. I Gotlands län

genomförs en vidgad samordnad

länsförvaltning innebärande att

länsarbetsnämnden och

skogsvårdsstyrelsen går in under

länsstyrelsen. Enligt förslaget kan

också huvudmannaskapet för

kollektivtrafik lägggas på

regionförbunden i Kalmar och Skåne län.

Utskottet har behandlat sammanlagt 20

motioner, varav 11 väckts med anledning

av propositionen. Samtliga motioner har

avstyrkts. Utskottet tillstyrker med

smärre förändringar i de föreslagna

lagtexterna propositionens förslag. Elva

reservationer och två särskilda

yttranden har anmälts.

Propositionen

I proposition 1996/97:36 yrkas att

riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning,

2. lag om försöksverksamhet med

regionförbund i Kalmar län och Skåne

län,

3. lag om upphävande av lagen

(1996:946) om val av ledamöter i

styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,

4. lag om ändring i lagen (1978:438) om

huvudmannaskap för viss kollektiv

persontrafik,

dels godkänner regeringens förslag om

en försöksverksamhet med vidgad

samordnad länsförvaltning i Gotlands

län.

Propositionens lagförslag finns i bilaga

1.

I propositionen föreslås att en

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning genomförs i Kalmar,

Gotlands, Skåne och Jämtlands län fram

till utgången av år 2002. Syftet med

försöksverksamheten är att utveckla

former för en bättre demokratisk

förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. Det regionala

utvecklingsansvaret, som i dag ligger på

länsstyrelsen, och vissa andra statliga

uppgifter föreslås överföras till ett

regionalt självstyrelseorgan i Kalmar,

Gotlands och Skåne län. Berörda

uppgifter är beslut om fördelning av

regionalpolitiska medel och andra

utvecklingsmedel, upprättande och

fastställande av länstrafikplaner och

fördelning av statsbidrag till regionala

kulturinstitutioner. En lagstiftning med

denna inriktning föreslås träda i kraft

den 1 juli 1997.

I propositionen föreslås också en lag

om försöksverksamhet med en ny typ av

självstyrelseorgan, regionförbund, i

Kalmar och Skåne län. I regionförbunden

avses samtliga kommuner och landsting

ingå. I Skåne län skall regionförbundet

svara för de gemensamma uppgifterna fram

till utgången av år 1998, varefter det

nybildade landstinget övertar ansvaret.

I Gotlands län ansvarar kommunen för

verksamheten. I Jämtlands län, där

försöksverksamheten föreslås bedrivas av

ett partssammansatt samverkansorgan,

avses inga statliga beslutsbefogenheter

föras över till samverkansorganet.

Vissa frågor om länsstyrelsernas roll

och organisation behandlas också i

propositionen. Enligt regeringen bör

länsstyrelserna ges en tydlig roll att

vara regeringens företrädare i länet.

Utvecklingen mot en samordnad

länsförvaltning bör enligt propositionen

fortsätta. Regeringen föreslår att en

försöksverksamhet med vidgad samordnad

länsförvaltning i Gotlands län

genomförs. I propositionen meddelas att

regeringen kommer att överväga att pröva

förutsättningarna för att föra in

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna

och besluta att länsstyrelserna i

försökslänen under försökstiden inte

skall ha någon lekmannastyrelse.

I propositionen föreslås också en

ändring i lagen om huvudmannaskap för

viss kollektiv persontrafik, innebärande

att huvudmannaskapet för

kollektivtrafiken kan läggas på de

föreslagna regionförbunden i Kalmar och

Skåne län. Därigenom kan den nuvarande

organisationen i Skåne behållas tills

det nya landstinget bildas den 1 januari

1999.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1994/95

1994/95:K505 av Roy Ottosson (mp) vari

yrkas att riksdagen i enlighet med vad

som anförts i motionen beslutar avskaffa

länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari

1997.

1994/95:K608 av Eva Goës och Peter

Eriksson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslut på olika nivåer,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattningsrätt,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de ansvarsområden som

länsparlamentet skall styra över,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sammanslagning av flera

landsting till de större länsparlamenten

skall kunna ske frivilligt,

5. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om införande av direktvalda

länsparlament i Skåne,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om införande av direktvalda

länsparlament i Jämtland,

7. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om successivt införande av

länsparlament i hela riket i enlighet

med vad i motionen anförts.

1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati på regional nivå.

1994/95:K622 av Margitta Edgren m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett administrativt och

politiskt samlat Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet med

förändrad regional uppgiftsfördelning i

Skåne.

1994/95:K624 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett gemensamt Skånelandsting.

1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl.

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast framlägga förslag

om en direktvald

Skånefullmäktigeförsamling med egen

beskattningsrätt.

1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl.

(fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt för Stockholms län att

med försteg stärka den regionala

demokratin och behovet av lagstiftning

härför.

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av inomregional

balans för den regionala

samhällsverksamheten.

1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och

Göran Magnusson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att en försöksverksamhet

skall starta i Västmanlands län i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalförbund i Skåne.

1996/97:K5 av Monica Widnemark och

Carina Hägg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länets självstyrelseorgan

blir länets främsta företrädare,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att benämningen landshövding

ändras till generaldirektör.

1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samlad strategi för

regionaliseringen av statliga verk och

myndigheter,

2. att riksdagen beslutar att de

myndigheter som handhar medlen ur EU:s

strukturfonder skall läggas under de nya

regionförbundens kontroll i

försökslänen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper i försökslänen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsexperter i

jämställdhetsfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsarbetsnämndens ställning

på Gotland.

1996/97:K7 av Erik Arthur Egervärn (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kulturanslag till de

föreslagna regionförbunden.

1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari

yrkas att riksdagen avslår proposition

1996/97:36 Den regionala

samhällsorganisationen i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:K9 av Jan Backman (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår 2 § punkt 3 i

regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelning av statliga bidrag

till regional kulturverksamhet.

1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionernas Europa,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens engagemang på den

regionala nivån,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges behov av endast två

direktvalda politiska nivåer, den

statliga och den kommunala, med egen

beskattningsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivillig samverkan med

kommunerna som bas,

5. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser obligatorisk

medverkan i de föreslagna

regionförbunden i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m.

1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Kalmar län i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Gotlands län i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett Jämtforum.

1996/97:K11 av Birgit Friggebo (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår proposition

1996/97:36 i den del den gäller

införande av regionförbund som regionalt

självstyrelseorgan i Kalmar län och

Skåne län,

2. att riksdagen avslår proposition

1996/97:36 i den del den gäller

försöksverksamhet avseende beslut om

fördelningen av vissa statsbidrag till

regionala kulturinstitutioner,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till försöksverksamhet med

landstingsfrihet i ett landstingsområde.

1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för det

fortsatta utvecklingsarbetet när det

gäller den regionala

samhällsorganisationen,

2. att riksdagen avslår den del som

avser Kalmar län i proposition

1996/97:36 Den regionala

samhällsorganisationen.

1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Jämtlands län bör ingå

med direktvalt läns/regionfullmäktige i

försöket med ändrad regional

ansvarsfördelning på samma sätt som det

nybildade Skåne län,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Kalmar län bör ingå i

försöket med ändrad regional

ansvarsfördelning på samma sätt som

föreslås för Skåne län,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Gotland även i framtiden

skall utgöra ett eget och självständigt

län,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring i föreslagna och

nuvarande (kollektiv persontrafik)

lagar,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet att under

försöksperiodens gång ge det regionala

självstyrelseorganet ökade befogenheter

vad avser länstrafikanslag, regional

miljövård och turism.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1996/97

1996/97:K507 av Agne Hansson och Sivert

Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om återföring av besluten över

statliga sektorsorganens organisation

och lokalisering till riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en länsdemokratireform.

1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts angående ett rikstäckande system

med regionalt självstyre.

Utskottet

Ärendets beredning

Utskottet har berett arbetsmarknads-,

bostads-, kultur- och trafikutskotten

tillfälle att yttra sig över

propositionen och följdmotionerna.

Trafikutskottet har beslutat att inte

avge något yttrande. Från de övriga

utskotten har inkommit yttranden som

redovisas nedan under respektive

avsnitt.

Utskottet har remitterat propositionen

(prop. 1996/97:36) till Lagrådet för

yttrande över lagförslagets

grundlagsenlighet. Lagrådet har avgett

sitt yttrande den 6 november 1996.

Yttrandet återges i bilaga 7.

Till utskottet har bl.a. från

Skånestyrelsen inkommit en skrivelse, i

vilken föreslås vissa ändringar i den i

propositionen föreslagna lagtexten.

Bakgrund

Ändringar i länsindelningen m.m.

Regionberedningen, som haft i uppgift

att utforma förslag om den offentliga

verksamhetens uppbyggnad på regional

nivå, lämnade hösten 1993 sitt förslag

till ny länsindelning i Skåne och

Västsverige (SOU 1993:97). Regeringen

redovisade våren 1996 sina överväganden

med anledning av förslaget i proposition

1995/96:38. Med anledning härav beslöt

riksdagen (bet. 1995/96:BoU9, rskr. 206)

att Kristianstads och Malmöhus län den 1

januari 1997 skall läggas samman till

Skåne län. I proposition 1995/96:224 har

regeringen redovisat sin avsikt att

återkomma till riksdagen beträffande

läns-indelningen i västra Sverige under

våren 1997.

Framställningar om att få bedriva

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning har framförts till

regeringen från, förutom de i

propositionen aktuella försökslänen,

Stockholms län. Regerigen tar i

propositionen inte ställning till frågan

om försök med ändrad ansvarsfördelning i

det sistnämnda länet. Inte heller tas i

propositionen frågan upp om

försöksverksamhet med s.k.

landstingsfria kommuner, vilket tre

kommuner begärt att få vara.

Reformeringen av den statliga regionala

förvaltningen

Under årens lopp har i den allmänna

debatten två utvecklingslinjer för

länsförvaltningens organisation

förekommit parallellt. Den ena linjen

har inneburit en betoning av en

sektoriell förvaltning där fristående

centrala verk med utlöpare i länen getts

en stark ställning. Den andra linjen

innebär en mer enhetlig och

nivåsamordnad statlig

förvaltningsfunktion med förmåga att

hantera balansen mellan

sektorsperspektivet och en samordning

över sektorsgränserna.

Två alternativa linjer har framförts

när det gäller

förtroendemannainflytandet på regional

nivå. Den ena linjen förespråkar att den

statliga länsförvaltningen bör ges viss

kommunal förankring, medan den andra

linjen förespråkar en mer utvecklad

länsdemokrati, där huvuddelen av

samhällsuppgifterna på länsplanet bör

anförtros regionala självstyrelseorgan.

I början av 1970-talet fick

länsstyrelsen en ställning som det

centrala läns-organet med huvudansvar på

en rad viktiga samhällsområden.

Samordningen garanterades huvudsakligen

genom att alla väsentliga

beslutsfunktioner samlades hos

länsstyrelsen. Länsstyrelserna fick

samtidigt en lekmannastyrelse, som med

undantag för landshövdingen valdes av

landstinget.

Under 1980-talet fick länsstyrelserna

ansvar för bl.a. regional miljövård,

fysisk riksplanering, kulturminnesvård

och förmedling av plan- och bygglagens

statliga intressen, medan den

beskattande och dömande verksamheten

fördes över till nybildade

länsskattemyndigheter och länsrätter. En

annan betydelsefull förändring har gällt

länsstyrelsernas utökade befogenheter

att besluta om regionalpolitiskt stöd,

syftande till att utveckla näringslivet

och att åstadkomma en jämnare regional

fördelning av tillväxt och välfärd.

Strävandena att bryta genom

sektorsindelningen till förmån för

regional överblick och samordnade

insatser har under senare år utgjort en

tydlig utvecklingslinje. Ett uttryck för

denna strävan är den form av

sammanhållen länsförvaltning som 1991

genomfördes i hela landet.

Länsindelningen håller enligt den här

aktuella propositionen på att mista sin

funktion som sammanhållande struktur för

den statliga förvaltningen på

mellannivå. Vissa myndigheter, t.ex.

studiestödsnämnderna och de regionala

högskolestyrelserna, har försvunnit från

den regionala nivån. Andra har

mellannivåer som är större än länet

eller håller på att avveckla

mellannivån. Kommunikationsverken och

affärsverken har genomgående valt att

arbeta i egna regionala indelningar.

Regionalpolitiken har successivt

breddats och delvis fått en ny

inriktning. Större vikt än tidigare

läggs vid infrastruktur och samordning

av sektorspolitiken, vilket lett till

förskjutningar av roller och nya

konstellationer av aktörer. Samverkan

över länsgränser har blivit allt

vanligare. Villkoren för EU:s regionala

stöd leder till partnerskap mellan

regionala och lokala aktörer. Andra

konsekvenser av den europeiska

integrationen är att kommuner och

regioner är representerade i EU:s

regionkommitté. Nya samarbetsformer

mellan kommuner och mellan regioner

håller på att växa fram i Europa.

Nationsgränserna tenderar därmed att

förlora i betydelse till följd av de

allt starkare regionala

samarbetssträvandena.

Regionberedningens förslag

Regionberedningen har i sitt

slutbetänkande, utöver förslag angående

en ny länsindelning i Skåne och

Västsverige som omnämnts i det

föregående, lämnat förslag angående dels

ansvarsfördelningen mellan staten och

den kommunala självstyrelsen, dels

länsstyrelsernas framtida roll. I det

förstnämnda avseendet har beredningen

föreslagit att det regionala

utvecklingsansvaret bör föras över från

länsstyrelserna till landstingen utan

att kommunernas ansvarsområde begränsas.

Beträffande länsstyrelserna har

beredningen uttalat att länsstyrelsernas

roll bör renodlas till att enbart vara

statens företrädare. Mot denna bakgund

bör enligt beredningen länsstyrelsernas

av landstingen valda styrelser

avvecklas. Vidare har beredningen

föreslagit att länsstyrelsernas prövning

av överklaganden i förvaltningsärenden

förs över till länsrätterna och att

skogsvårdsstyrelserna inordnas i

länsstyrelserna.

Beredningens mera detaljerade förslag

redovisas i det följande i anslutning

till propositionens förslag under

respektive rubriker.

Försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning

Försöksverksamhetens syfte och

omfattning

Propositionen

Regionberedningen har som nämnts

föreslagit att det regionala

utvecklingsansvaret och ansvaret för

vissa statliga uppgifter skall överföras

till landstingen i samtliga län från år

1999. Många remissinstanser har varit

tveksamma eller negativa till förslaget.

Regeringen har bedömt att

Regionberedningens förslag inte kan

genomföras, eftersom en framgångsrik

samverkan enligt regeringens mening inte

kan skapas om de offentliga organen

motsätter sig de föreslagna

samverkansformerna. Därför föreslår

regeringen i propositionen i stället en

försöksverksamhet i ett begränsat antal

län och att denna verksamhet bör

regleras i särskild lag.

I propositionen föreslås att en

försöksverksamhet genomförs i fyra län.

Försöksverksamheten i tre av dessa län,

Kalmar, Gotlands och Skåne län, föreslås

regleras i lag. I dessa tre län överförs

det regionala utvecklingsansvaret från

länsstyrelsen till ett regionalt

självstyrelseorgan, vilket är ett

samlingsbegrepp för de olika organ som

föreslås få ansvaret för den regionala

utvecklingen. Till sådana organ överförs

också ansvaret för vissa statliga

uppgifter som är knutna till det

regionala utvecklingsansvaret.

I Kalmar län överförs enligt

propositionen ansvaret från den 1 juli

1997 till ett regionförbund som bildas

av länets samtliga kommuner och

landstinget. I Gotlands län övertar

kommunen ansvaret från den 1 juli 1997.

I Skåne län överförs

utvecklingsansvaret den 1 juli 1997 till

ett regionförbund som bildas av länets

kommuner och landsting. När det nya

landstinget är bildat år 1999 överförs

ansvaret till landstinget. I Jämtlands

län görs försök med ett samverkansorgan

på regional nivå, Jämtforum, som är ett

informellt organ bestående av

företrädare för länsstyrelsen,

landstinget, näringsliv och

organisationer. Här ändras inte

ansvarsfördelningen mellan staten och

den kommunala nivån, och verksamheten

behöver därför inte regleras i lag.

Försöksperioden föreslås omfatta tiden

från den 1 juli 1997 till den 31

december 2002.

Motionerna

Avslag på propositionen i olika delar

I följdmotion 1996/97:K8 hemställer Göte

Jonsson (m) att riksdagen avslår

propositionen i enlighet med vad som

anförts i motionen. Enligt motionären

skulle en radikalt ändrad

regionindelning med inrättande av

länsparlament innebära en långtgående

centralisering med negativa konsekvenser

för såväl enskilda medborgare som

företrädare för näringsliv och andra

organisationer. Att skapa länsparlament

med omfattande samhällsuppgifter skulle

även innebära nya kompetenskonflikter

och risk för sammanblandningspolitik .

Landstingens ansvar bör enligt

motionären renodlas till att omfatta

enbart sjukvård, varvid övriga uppgifter

skulle kunna föras över till staten och

kommunerna. Länsstyrelseorganisationen

har kunnat påvisa såväl

förvaltningsstabilitet som

anpassningsförmåga, varför resonemanget

om att denna organisation skulle vara

omodern enligt motionären är helt

irrelevant. Länsstyrelsen är enligt

motionären även för framtiden den bästa

organisationsformen på regional nivå.

I följdmotion 1996/97:K10 hemställer

Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna

dels att en tredje politisk nivå mellan

staten och kommunerna inte bör införas

(yrkande 1), dels att samverkan på den

regionala nivån bör ske mellan statliga

instanser och berörda områden (yrkande

2), dels att det i Sverige endast finns

behov av två direktvalda politiska

nivåer med egen beskattningsrätt, den

statliga och den kommunala (yrkande 3),

dels att den regionala samverkan bör ske

i flexibla former med kommunerna som bas

(yrkande 4), dels också att det inte är

en uppgift för riksdagen att besluta om

inrättandet av diskussionsorgan som

Jämtforum (yrkande 9). I motionen yrkas

avslag på dels den del som avser

obligatorisk medverkan i de föreslagna

regionförbunden (yrkande 5), dels

förslaget i den del som avser Skåne län

fr.o.m. 1999 (yrkande 6), dels förslaget

i den del som avser försöksverksamhet i

Kalmar län (yrkande 7), dels också

förslaget i den del som avser Gotlands

län (yrkande 8).

Enligt motionärerna innebär den

obligatoriska medverkan av kommuner och

landsting som förslaget bygger på en

kränkning av den kommunala

självstyrelsen, varför förslaget avvisas

i denna del. Beträffande den föreslagna

försöksverksamheten i Skåne län

accepterar motionärerna försökets första

del men inte den del som innebär att det

nya storlandstinget från 1999 övertar de

regionala uppgifterna från

regionförbundet. Landstinget bör enbart

ha kvar ansvaret för sjukvården, medan

ansvaret för övriga regionala frågor på

sikt bör överföras till ett indirekt

valt regionförbund utan

beskattningsrätt. Beträffande

försöksverksamheten i Kalmar län anser

motionärerna att den efterfrågats av

endast ett fåtal i länet och att den

medför ökade kostnader. Motionärerna

anser också att den föreslagna

försöksverksamheten på Gotland är

tveksam av bl.a. det skälet att den

allvarligt kan försvaga länsstyrelsens

ställning.

I följdmotion 1996/97:K11 hemställer

Birgit Friggebo (fp) att riksdagen

avslår propositionen i den del den

gäller införande av regionförbund som

regionala självstyrelseorgan i Kalmar

och Skåne län (yrkande 1). Enligt

motionärens mening förutsätter

införandet av obligatoriska

regionförbund i dessa län en ändring i 1

kap. 7 § första stycket regeringsformen

och 11 kap. 6 § tredje stycket

regeringsformen. I propositionen har

regeringen inte redovisat några

överväganden i dessa hänseenden och

regeringen har heller inte remitterat

lagförslaget till Lagrådet för yttrande

om hur förslaget förhåller sig till

regeringsformen. Mot denna bakgrund bör

propositionen enligt motionären avslås i

denna del.

I följdmotion 1996/97:K12 hemställer

Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att

riksdagen avslår den del av

propositionen som avser Kalmar län

(yrkande 2). Som motiv för yrkandet

anförs att nästan var femte

länsinnevånare skulle komma att sakna

ordinarie representant i det föreslagna

regionförbundets styrelse på grund av

att de mindre partierna inte skulle bli

representerade samtidigt som de

direktvalda fullmäktigeförsamlingarna i

kommunerna och landstinget skulle

förlora makt och inflytande till det

indirekt valda regionförbundet.

Utökning av försöksverksamheten m.m.

I följdmotion 1996/97:K3 hemställer Sven-

Erik Österberg och Göran Magn-usson,

båda (s), att en försöksverksamhet med

regionförbund enligt propositionens

förslag skall starta även i Västmanlands

län, vilket riksdagen som sin mening bör

ge regeringen till känna. Enligt

motionärerna är det viktigt att de

samordnings- och rationaliseringsvinster

som kan göras genom förändringar i den

regionala statliga organisationen blir

noggrant belysta. Mot den bakgrunden bör

en försöksverksamhet, som tar fasta på

att utveckla nya former för uppgiften

att vara statens företrädare i länet,

genomföras i Västmanlands län.

I följdmotion 1996/97:K4 hemställer

Bertil Persson (m) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunalförbund i

Skåne. I Skåne bör ett kommunalförbund

med obligatoriskt medlemskap kunna ta

över uppgifter som det statliga ansvaret

för lokal näringslivsutveckling och

fysisk planering. Kommunalförbundet kan

också ta över de landstingsuppgifter som

inte har anknytning till sjukvården.

Någon regional beskattningsrätt

erfordras inte för kommunalförbundets

verksamhet, som enligt motionären kommer

att bli mycket begränsad.

I följdmotion 1996/97:K13 hemställer

Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

dels att Jämtlands län bör ingå i

försöksverksamheten med ett direktvalt

läns- eller regionfullmäktige på samma

sätt som det nybildade Skåne län

(yrkande 1), dels att Kalmar län bör

ingå i försöket på samma sätt som

föreslås för Skåne län (yrkande 2).

Enligt motionärerna ger inte försöket

med Jämtforum den önskvärda förstärkning

av demokratin som ett direkvalt läns-

eller regionparlament skulle ge. Inte

heller blir samhällsorganisationen och

ansvarsfördelningen tydliga.

Försöksverksamheten med regionförbund i

Kalmar län bör enligt motionärerna pågå

på samma grunder som i Skåne län fram

till 1999, då landstinget bör överta

regionförbundets uppgifter. I motionen

hemställs också att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjlighet att under

försöksperiodens gång ge det regionala

självstyrelseorganet ökade befogenheter

vad avser länstrafikanslag, regional

miljövård och turism (yrkande 5). Inte

bara upprättande och fastställande av

LTA-planer bör föras över till de

regionala självstyrelseorganen utan även

beslut om användningen av medel för

drift och underhåll, anser motionärerna.

Vidare bör ansvaret för den regionala

miljövården vad avser tillsyn och

kontroll överföras till det regionala

självstyrelseorganet, medan

tillståndsprövningen bör ligga kvar hos

länsstyrelserna. Självstyrelseorganet

bör under försökstiden ges möjlighet att

tillsammans med kommunerna i regionen

utveckla turistnäringen och

marknadsföringen för hela regionen.

Lagrådets yttrande

Konstitutionsutskottet beslöt den 29

oktober 1996 att inhämta Lagrådets

yttrande över lagförslagen i den här

aktuella propositionen i de delar som

avser dels lag om försöksverksamhet med

ändrad regional ansvarsfördelning, dels

lag om försöksverksamhet med

regionförbund i Kalmar län och Skåne län

jämte motioner som väckts med anledning

av propositionen. Lagrådet har med

hänvisning till motionerna 1996/97:K11

yrkande 1 och 1996/97:K10 yrkande 5, som

väckts med anledning av propositionen,

begränsat sin granskning till frågan om

den föreslagna regleringen med

obligatoriska regionförbund är förenlig

med regeringsformen. Lagrådets yttrande

återges i bilaga 7.

Lagrådet finner att de regionförbund

som enligt propositionens förslag skall

finnas i Kalmar län och Skåne län inte

är att anse som direktvalda

självstyrelseorgan utan närmast är att

jämställa med kommunalförbund.

Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket

regeringsformen, enligt vilken det i

riket finns primärkommuner och

landstingskommuner där beslutanderätten

utövas av valda församlingar, hindrar

inte att kommunala angelägenheter

överförs till kommunalförbund eller

liknande subjekt för samverkan mellan

kommuner. De föreslagna regionförbunden

skiljer sig från kommunalförbund som

bildats på grund av

kommunalförbundslagen (SFS 1985:894) i

bl.a. det avseendet att de berörda

kommunerna och landstingen enligt

förslaget är skyldiga att ingå i

regionförbunden, medan bildandet av

kommunalförbund bygger på frivillighet.

Statsmakterna har dock möjlighet att

under särskilt angivna förutsättningar

tvångsvis inrätta kommunalförbund, t.ex.

regionplane- och kollektivtrafikförbund.

Enligt Lagrådet kan bestämmelser om

obligatorisk samverkan i kommunalförbund

o.d. genomföras utan att det uppstår

konflikt med 1 kap. 7 § regeringsformen.

Sådana bestämmelser måste dock ges i lag

i enlighet med 8 kap. 5 §

regeringsformen. I det här aktuella

fallet är kravet på lagform uppfyllt.

Bestämmelsen i 11 kap. 6 §

regeringsformen, enligt vilken

förvaltningsuppgift kan anförtros

kommun, torde enligt Lagrådet inte

hindra att kommuner lämnar

förvaltningsuppgifter, inklusive sådana

som omfattar myndighetsutövning, vidare

till ett kommunalförbund eller liknande

sammanslutning.

Med hänsyn till det anförda finner

Lagrådet att de föreslagna

bestämmelserna om regionförbund får

anses förenliga med regeringsformen.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

(1996/97:BoU3y) till

konstitutionsutskottet föreslagit att

följdmotionerna K8 (m), K10 (m), K12

yrkande 2 (kd), K3 (s), K4 (m) och K13

yrkandena 1 och 2 (mp) avslås. Med

anledning härav har anmälts avvikande

meningar i tre fall, nämligen angående

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning (m), utformning av

försöksverksamheten i Kalmar län (mp och

kd) samt utformningen av försöket i

Jämtlands län (v och mp).

Beträffande motionerna K8 och K10, båda

(m), säger sig bostadsutskottet dela

regeringens och motionärernas

uppfattning att det inte finns

tillräcklig anledning att i Sverige

omdana samhällets organisation i

federalistisk riktning, och utskottet

anser i motsats till motionärerna inte

att regeringens förslag har denna

innebörd. Utskottet instämmer i vad som

sägs i propositionen om att Sverige

alltjämt skall vara en enhetsstat och

anser det inte meningsfullt att vidare

diskutera grunderna för förslagen i

motionerna K8 och K10 angående

länsparlament eller liknande. Utskottet

delar inte heller motionärernas

uppfattning att förslaget om en

tidsbegränsad försöksverksamhet med

ändrad regional uppgiftsfördelning

skulle äventyra den kommunala

självstyrelsen. Försöket bör enligt

utskottet kunna ge erfarenheter som gör

det möjligt att ytterligare förbättra

den demokratiska förankringen i det

regionala utvecklingsarbetet.

De moderata ledamöterna anför avvikande

mening mot utskottets utlåtande i denna

del och hänvisar därvid till de argument

för avstyrkande på propositionens

förslag som anförs i motionerna K8 och

K10.

I motion K3 (s) föreslås att en

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning startas även i

Västmanlands län. Bostadsutskottet

framhåller i sitt yttrande att även om

det i motionen föreslagna försöket

skulle kunna vara motiverat är utskottet

inte berett föreslå att försöket

utvidgas, varför motionen avstyrks.

Beträffande motion K4 (m) anför

utskottet, med hänvisning till sitt här

tidigare redovisade, principiella

ställningstagande till

försöksverksamheten, att riksdagen bör

anta det förslag till lagstiftning som

avses reglera försöksverksamheten,

varför motionen avstyrks. Mot denna

uppfattning anför representanterna för

Moderata samlingspartiet avvikande

mening med hänvisning till vad som

anförs i den här aktuella motionen samt

partimotionen K10 och den enskilda

motionen K8. (Denna avvikande mening

utgör en del av den avvikande mening (m)

som redovisats i det föregående.)

I motion K13 yrkande 1 (mp) föreslås

att försöksverksamheten i Jämtlands län

skall bedrivas på samma sätt som i Skåne

län. Bostadsutskottet, som avstyrker

motionen, gör här samma bedömning som

beträffande Kalmar län, nämligen att det

är en fördel att flera olika

försöksmodeller prövas. Även den

försöksverksamhet som avses genomföras i

Jämtlands län är av vikt för att få

erfarenhet inför kommande beslut om den

regionala ansvarsfördelningens

utformning. Mot detta uttalande anför

representanterna för Vänsterpartiet och

Miljöpartiet avvikande mening med

hänvisning till de argument som framförs

i motion K13 yrkande 1.

I yrkande 2 i samma motion föreslås att

försöket i Kalmar län skall ges samma

utformning som i Skåne län med ett

regionförbund och ett landsting som

ansvariga för försöket under olika delar

av försöksperioden. Enligt

bostadsutskottets mening finns skäl att

pröva olika modeller avseende

ledningsansvaret för det regionala

utvecklingsarbetet. Att så sker måste

vara till fördel i det arbete med den

uppföljning och utvärdering som enligt

propositionen bör göras. Med det anförda

avstyrks motion K13 yrkande 2. Mot detta

anför representanterna för Miljöpartiet

och Kristdemokraterna avvikande mening

med hänvisning till vad som anförs i

motionen.

Utskottets bedömning

Propositionens förslag i denna del

innebär att en försöksverksamhet med

ändrad regional ansvarsfördelning

genomförs under tiden den 1 januari 1997

till den 31 december 2002 i Kalmar,

Gotlands och Skåne län. Det regionala

utvecklingsansvaret och befogenheten att

besluta om länstrafikplaner föreslås

från den 1 juli 1977 överföras från

länsstyrelserna till ett regionalt

självstyrelseorgan. Till

självstyrelseorganet överförs också

befogenheten att besluta om fördelningen

av statsbidrag till regionala

kulturinstitutioner respektive vissa

regionalpolitiska och andra

utvecklingsmedel. I Gotlands län

föreslås Gotlands kommun utgöra

självstyrelseorganet. Beträffande Kalmar

län och Skåne län avses ett nybildat

regionförbund utgöra

självstyrelseorganet, för Skånes del

begränsat till tiden den 1 juli 1997

till den 31 december 1998. I Skåne län

övertas rollen från den 1 januari 1999

av det landsting omfattande hela länet

som bildas vid denna tidpunkt.

Utskottet konstaterar att förslaget om

regionförbund innebär att ett nytt

självstyrelseorgan med den föreslagna

lagstiftningen tillskapas.

Självstyrelseorganet är dock inte, som

Lagrådet konstaterat, någon ny typ av

direktvalt kommunalt organ utan är i

stället närmast jämställt med ett

kommunalförbund, där beslutanderätten

utövas av indirekt valda fullmäktige.

Bestämmelsen i 1 kap. 7 § första stycket

regeringsformen utgör inget hinder för

att kommunala angelägenheter överförs

till kommunalförbund eller liknande

subjekt för samverkan mellan kommuner.

Enligt propositionen är kommunernas och

landstingens medverkan i de föreslagna

regionförbunden obligatorisk. Därigenom

skiljer sig regionförbunden från sådana

kommunalförbund som bildas på grund av

kommunalförbundslagen (1984:894) och där

samverkan är frivillig. Bestämmelser om

obligatorisk samverkan i

kommunalförbundsform strider dock, som

Lagrådet framhållit, inte mot den nyss

refererade bestämmelsen i

regeringsformen. Under särskilt angivna

förutsättningar får statsmakterna

nämligen inrätta kommunalförbund där

kommunernas medverkan är obligatorisk.

Så är t.ex. fallet med kommunalförbund

för regionplanering och kollektivtrafik.

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen måste

sådana bestämmelser ges i lag, vilket

sker i det här aktuella förslaget.

Utskottet instämmer i de bedömningar

Lagrådet redovisat i sitt yttrande och

konstaterar mot denna bakgrund att

propositionens förslag om regionförbund

får anses förenligt med regeringsformen.

På denna grund avstyrker utskottet

avslagsyrkandet i motion 1996/97:K11

yrkande 1 (fp), i vilken förslagets

grundlagsenlighet ifrågasätts.

Mot bakgrund av principiella resonemang

om den önskvärda utvecklingen av

samhällsorganisationen på regional nivå

avvisas i den moderata motionen

1996/97:K10 förslaget i propositionen i

vad avser obligatorisk medverkan i de

föreslagna regionförbunden (yrkandena

1-5). I motionen yrkas även avslag på

försöksverksamheten i Kalmar län och

Gotlands län och att riksdagen inte

skall fatta beslut om ett

diskussionsorgan som Jämtforum

(yrkandena 7-9). Ett liknande yrkande

om avslag på propositionen finns

dessutom i motion 1996/97:K8 (m).

Utskottet konstaterar att propositionens

förslag till väsentlig del bygger på

framställningar till regeringen från

bl.a. Kalmar, Gotlands och Jämtlands län

samt det blivande Skåne län om att få

bedriva en försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning. Detta

indikerar ett grundläggande lokalt

intresse för den föreslagna

försöksverksamheten. När det gäller

kommunernas och landstingens

obligatoriska medverkan i

regionförbunden finner utskottet att

tvångsinslaget har en begränsning i så

måtto, att bildandet av regionförbundet

enligt 9 § i förslaget till lag om

försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar län och Skåne län förutsätter att

var och en av medlemmarna, dvs.

kommunerna och landstingen, antar

förbundsordningen. Om följaktligen en

enskild tilltänkt medlem i förbundet av

något skäl inte är beredd att anta

förbundsordningen, kommer

regionförbundet inte till stånd. Det

framgår inte av propositionen hur man i

ett fall som detta skall förfara.

Utskottet förutsätter att regeringen,

för den händelse att ett regionförbund

inte kommer till stånd, är beredd att

vidta åtgärder med anledning av det

inträffade. Utskottet finner således i

likhet med bostadsutskottet att den

föreslagna försöksverksamheten inte

kränker den kommunala självstyrelsen.

Utskottet avstyrker motionerna K8 och

K10 i denna del (yrkandena 1-5 samt

7-9).

I några motioner yrkas på utökningar av

olika slag eller förändringar i annat

hänseende i försöksverksamheten.

I motion 1996/97:K3 (s) begärs att en

försöksverksamhet bör starta även i

Västmanlands län. Bostadsutskottet är

inte berett att föreslå en sådan

utvidgning även om motionsförslaget

skulle kunna vara motiverat. Till detta

kan läggas att i propositionen aviseras

överläggningarna med vissa län, bl.a.

Västmanlands, om överväganden angående

den fortsatta försöksverksamheten.

Konstitutionsutskottet avstyrker

motionen.

I motion 1996/97:K4 (m) föreslås att

ett kommunalförbund med obligatoriskt

medlemskap och utan beskattningsrätt

inrättas i Skåne med uppgift att överta

vissa statliga uppgifter och

landstingsuppgifter. Denna konstruktion

för Skånes del förordas också i motion

1996/97:K10 yrkande 6 (m) fr.o.m. den 1

januari 1999. Bostadsutskottet avstyrker

motionen med hänvisning till vad

utskottet anfört principiellt tidigare,

i anslutning till motionerna K8 och K10.

Konstitutionsutskottet instämmer i denna

bedömning och tillägger att den

försöksverksamhet som föreslås i den här

aktuella propositionen för Skånes

vidkommande delvis överensstämmer med

motionärernas önskemål. Motionerna K4

och K10 yrkande 6 avstyrks.

I motion 1996/97:K13 (mp) föreslås att

försöksverksamheten i Jämtlands län

(yrkande 1) och Kalmar län (yrkande 2)

bör bedrivas på samma sätt som i Skåne.

Innebörden av detta är att Jämtlands län

borde tas in i lagstiftningen om

regionförbund och att landstinget i båda

länen från den 1 januari 1999 övertar

regionförbundets uppgift som huvudman

för försöksverksamheten. I motion

1996/97:K12 (kd) yrkas avslag på

försöksverksamheten i Kalmar län.

Argumentationen går ut på att

regionförbundslösningen i Skåne län kan

accepteras med hänsyn till att det är en

övergångsordning medan det i Kalmar län

avses gälla under hela försöksperioden.

Motionen får därför förstås så att

försöksverksamheten i Kalmar län bör

bedrivas på samma sätt som i Skåne (jfr.

avvikande mening 5 i BoU:s yttrande).

Bostadsutskottet anför att det är en

fördel för försöket att olika modeller

för ledningsansvaret prövas och att

erfarenheterna av försöksverksamheten i

Jämtlands län och Kalmar län är viktiga

för utvärderingen och inför kommande

beslut om den regionala

ansvarsfördelningen på längre sikt.

Bostadsutskottet avstyrker båda

yrkandena. Konstitutionsutskottet

instämmer i detta och avstyrker

motionerna K13 yrkandena 1 och 2 och K12

yrkande 2.

Beträffande den utökning av ansvaret i

försöksverksamheten som föreslås i

motion 1996/97:K13 yrkande 5 (mp) vill

utskottet anföra följande.

Kommunikationskommittén har i ett

delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit

ett försök i Västernorrlands och

Jämtlands län syftande till att stärka

det regionala inflytandet över

vägunderhållet på länsvägarna. Vissa

åtgärder som i dag räknas som underhåll

och finansieras via Vägverkets drift-

och underhållsanslag eller den särskilda

bärighetsplanen skall enligt förslaget i

stället bedömas som investeringar och

föras till LTA-anslagen. På detta sätt

avses länen få ökat inflytande över

vilka åtgärder som skall genomföras och

i vilken ordning. Enligt kommittén finns

det inga hinder för ytterligare försök

om intresse finns i andra län än de

föreslagna. Förslagen från kommittén är

föremål för vidare beredning i

regeringskansliet och en proposition har

aviserats. - Vad beträffar ansvaret för

den regionala miljövården, som också

behandlas i motionen, har

Miljöbalksutredningen i sitt

huvudbetänkande (SOU 1996:103)

föreslagit att tillsynen och

efterlevnaden av miljöbalken och av

föreskrifter och villkor som meddelas

med stöd av miljöbalken bör utövas av

statliga myndigheter och kommuner. En

tydlig ansvarsfördelning av tillsynen på

lokal, regional och central nivå

föreslås. Enligt förslaget skall

kommunerna ha en tillsyn motsvarande den

som sker i dag. Länsstyrelserna föreslås

få en regionalt samordnande och

uppföljande roll. Den fortsatta

beredningen av kommitténs förslag i

regeringskansliet har gett upphov till

en lagrådsremiss som för närvarande

behandlas i Lagrådet. Det synsätt som

ligger till grund för utredningens

förslag tyder närmast på att det finns

en fördel i och med en uppdelning av

ansvaret mellan statliga och kommunala

organ framför att kommunalisera

miljövården som motionärerna föreslår. -

Några statliga tillstånd för att

utveckla turistnäringen och

marknadsföringen för regionen torde inte

behövas. Med detta får motion K13 i

denna del anses besvarad varför den

avstyrks.

Innehållet i försöksverksamheten

Det regionala utvecklingsansvaret

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

landstingen från år 1999 skall upprätta

regionala utvecklingsplaner och att

länsstyrelsernas ansvar för regionala

utvecklingsfrågor begränsas i

motsvarande mån. Remissopinionen har som

framgår av propositionen varit

splittrad. Samtliga landsting med

undantag av landstingen i Kalmar och

Jämtlands län har tillstyrkt förslaget.

Landstingen i Kalmar och Jämtlands län

har framhållit att en försöksverksamhet

bör genomföras varvid de lösningar som

tagits fram inom respektive län bör

prövas. Regeringen synes ha följt denna

rekommendation.

Regeringen vill, genom en

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning, pröva nya metoder för

att få en starkare demokratisk

förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. Enligt regeringens

mening krävs, med hänsyn till behovet

av ökad ekonomisk tillväxt i landet som

helhet, numera inte bara speciella

insatser i några få regioner utan även

en regionalt anpassad utveckling och

tillväxt i alla regioner.

I propositionen föreslås att i de tre

län som omfattas av den föreslagna

försökslagen, dvs. Kalmar, Gotlands och

Skåne län, överförs länsstyrelsens

utvecklingsansvar till ett regionalt

självstyrelseorgan. En överföring av det

regionala utvecklingsansvaret till ett

regionalt självstyrelseorgan innebär

enligt propositionen en sådan formell

utvidgning av den kommunala kompetensen

som kräver uttryckligt lagstöd. Det är

därför nödvändigt att begreppet

regionalt utvecklingsansvar definieras

och begränsas så att den ändrade

ansvarsfördelningen inte kommer i

konflikt med ett grundläggande statligt

ansvar eller den kommunala

självstyrelsen.

Det regionala utvecklingsansvaret

omfattar enligt propositionen uppgiften

att utarbeta en strategi för länets

utveckling (regionalt

utvecklingsprogram). I detta program

skall bl.a. redovisas de långsiktiga

målen för länets utveckling, vilka

åtgärder som bör vidtas för att de

uppsatta målen skall uppnås, hur olika

parter förväntas medverka i

genomförandet och hur insatserna skall

finansieras. Utvecklingsprogrammet bör

enligt förslaget i första hand inriktas

på åtgärder som stimulerar tillväxt och

sysselsättning och har betydelse för

näringslivets struktur och utveckling.

Enligt regeringens mening bör, i syfte

att stärka genomförandet av

utvecklingsplanen, från staten överföras

beslutanderätt avseende

länstrafikplaner, vissa

regionalpolitiska och andra

utvecklingsinriktade medel samt

statsbidrag till regionala

kulturinstitutioner. Ett fastställt

regionalt utvecklingsprogram skall

enligt propositionen beaktas av statliga

myndigheter både regionalt och centralt

i den mån deras verksamhet i länet

berörs av programmet. Ansvaret för

kommunal verksamhet förändras inte.

Utvecklingsprogrammet måste enligt

propositionen vara väl förankrat i

kommunerna, landstinget och de statliga

myndigheterna. Det regionala organet

åläggs därför enligt lagförslaget att

samverka med dessa organ, och samråd bör

ske även med organisationernas och

näringslivets företrädare.

Fördelningen av regionalpolitiska medel

Propositionen

Regionberdningen har föreslagit att

beslut om de regionalpolitiska medlens

fördelning i regionen skall fattas av

landstingen i stället för av

länsstyrelserna och att landstingen

också får ansvaret för de regionala

planeringsinsatser som syftar till att

erhålla medel från EU:s strukturfonder.

Regeringen föreslår i propositionen att

i de tre län som omfattas av

försökslagen överförs länsstyrelsens

befogenhet att besluta om fördelningen

av regionalpolitiska medel till det

regionala självstyrelseorganet. I

propositionen anförs att användningen av

regionalpolitiska och andra

utvecklingsmedel kan kopplas direkt till

ett genomförande av det regionala

utvecklingsprogrammet genom att medlen

disponeras av samma organ som har det

regionala utvecklingsansvaret.

Regeringen anser inte att det finns

skäl att ändra den nyligen inrättade

beslutsordningen vad gäller hanteringen

av strukturfondsprojekten. I de nya

myndigheter som inrättats för detta

ändamål fattas besluten av

representanter för bl.a. länsstyrelse,

länsarbetsnämnd, kommuner och landsting.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K6 hemställer

Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

beslutar att i försökslänen skall de

myndigheter som handhar medlen ur EU:s

strukturfonder läggas under de nya

regionförbundens kontroll (yrkande 2).

De särskilda myndigheter som hanterar

strukturfondmedlen är sammansatta så att

de inte stämmer överens med

länsindelningen, och den demokratiska

insynen är enligt motionärerna dålig.

Därför bör dessa myndigheter ställas

under de föreslagna regionförbundens

kontroll och insyn, anser motionärerna.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande

att motion K6 yrkande 2 (v) inte nu bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet anför i denna del bl.a. att

beslutsansvaret avseende stödet från

EG:s strukturfonder sedan årsskiftet

1995/96 åvilar s.k. beslutsgrupper

bestående av företrädare för kommuner,

länsstyrelser, landsting och

länsarbetsnämnder. Länsstyrelsen i det

eller de län där beslutsgruppen verkar

svarar för sekretariatsfunktionen för

gruppen. Det kan enligt utskottet inte

anses lämpligt att som föreslås i

motionen upplösa beslutsgrupperna efter

det att de varit verksamma så kort tid.

De erfarenheter som kan bilda underlag

för kommande beslut om bl.a.

utbetalningen av strukturfondsmedel får

ge vid handen om en ändring är påkallad.

Mot detta uttalande anför representanten

för Vänsterpartiet avvikande mening med

hänvisning till de argument som framförs

i motion K6 yrkande 2.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

yttrande i denna del att det lokala

initiativet och engagemanget alltid är

grundläggande och något som måste

uppmuntras och stödjas. Lokala

genomarbetade utvecklingsplaner får allt

större betydelse. Även på detta område

kan en lokal förankring enligt utskottet

bidra till bättre samordning och

effektivare resursutnyttjande. Utskottet

ser det som mycket positivt att

regeringen vill tillmötesgå det intresse

som finns i vissa län att pröva nya

metoder för att utveckla den regionala

verksamheten och ge den en starkare

demokratisk förankring. Det är enligt

utskottet också bra att regeringen vill

pröva olika former för det demokratiska

inflytandet så att man kan få ett brett

underlag av erfarenheter. Med hänvisning

till det ökade behovet av samordning och

lokal förankring av

utvecklingsprogrammet välkomnar

utskottet att frågan om samverkan och

samråd mellan det regionala

självstyrelseorganet och berörda parter

blir lagreglerad.

Utskottet understryker att det är de av

riksdagen fastställda regionalpolitiska

målen som skall gälla även för den

föreslagna försöksverksamheten och att

staten alltjämt har huvudansvaret. Den

förändrade rollen för länsstyrelsen bör

enligt utskottet borga för att de

nationella målen nås. Länsstyrelsen får

möjlighet att koncentrera sig på sin

sektorsövergripande uppgift i fråga om

den regionala utvecklingen, och i

förhållande till självstyrelseorganet

blir länsstyrelsens roll att företräda

staten. Utskottet noterar att när det

gäller beslut om vissa regionalpolitiska

och andra utvecklingsmedel skall samma

regler gälla för självstyrelseorganet

som för länsstyrelsen, varigenom det

säkerställs att medlens användning

stämmer överens med riksdagens beslut.

Beslut om länstrafikplaner

Propositionen

Regionberedningen har bl.a. föreslagit

att beslutanderätten över

länstrafikplanerna överförs till

landstingen. Vidare har

Kommunikationskommittén i ett

delbetänkande (SOU 1996:26) föreslagit

en försöksverksamhet i Skåne och

Stockholms län med inriktning på att öka

det politiska inflytandet på regional

nivå. I Västernorrlands och Jämtlands

län föreslås en inriktning på att medel

för drift och underhåll tillförs

anslaget för länstrafikanläggningar

(LTA) för att stärka länens inflytande

över genomförandet av åtgärder. En

majoritet av remissinstanserna har visat

ett positivt intresse för den föreslagna

försöksverksamheten.

I propositionen anförs att

planeringsprocessen bör utformas så att

de regionala prioriteringarna vad gäller

transportinfrastrukturens utveckling och

dess effekter får en starkare lokal och

regional politisk förankring i de

folkvalda församlingarna. I de tre län

som omfattas av försökslagen föreslås

länsstyrelsernas ansvar för

länstrafikanläggningar (LTA-planer)

eller motsvarande planer överlåtas till

regionala självstyrelseorgan, dvs. de

nybildade regionförbunden i Kalmar och

Skåne län respektive Gotlands kommun,

från den 1 juli 1997. För upprättande av

LTA-planer bör enligt propositionen

motsvarande bestämmelser som gäller för

länsstyrelsen också gälla för det

regionala självstyrelseorganet.

Ansvaret för kollektivtrafiken

Propositionen

I det nybildade Skåne län skall enligt

propositionen fr.o.m. den 1 januari 1999

landstinget i Skåne län ensamt eller

tillsammans med kommunerna i länet vara

huvudman för den kollektiva

persontrafiken i länet. Intill utgången

av år 1998 skall ansvaret för trafiken

utövas enligt de bestämmelser som gällde

före den 1 januari 1997, såvida inte

kommunerna och landstingen kommer

överens om att föra över

huvudmannaskapet till ett regionförbund.

Sammanläggningen av Kristianstads och

Malmöhus län till Skåne län samt

möjligheterna till att bedriva

fösöksverksamhet och att bilda

regionförbund i Kalmar län och Skåne län

föranleder ändringar i lagen (1978:438)

om huvudmannaskap för viss kollektiv

persontrafik. Ändringarna är av två

slag. Genom en hänvisning i den nyss

nämnda lagen till den föreslagna lagen

om försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar och Skåne län ges möjlighet för

kommunerna och landstinget att komma

överens om att ett regionförbund skall

kunna vara huvudman för

kollektivtrafiken i de båda länen i

stället för nuvarande huvudmän. Den

andra ändringen föranleds av att

Kristianstads län och Malmöhus län

upphör vid årsskiftet 1996/97. Förslaget

till lagändring i denna del innebär att

ansvaret för kollektivtrafiken i det

nybildade Skåne län till utgången av år

1998 skall utövas enligt de bestämmelser

som vid utgången av år 1996 gällde för

de båda nuvarande länen, såvida inte

kommunerna och landstingen kommer

överens om att föra över ansvaret för

kollektivtrafiken till ett

regionförbund. Enligt regeringens mening

bör från den 1 januari 1999 det

nybildade landstinget i Skåne län,

ensamt eller tillsammans med samtliga

kommuner i länet, vara huvudman för

länets kollektivtrafik.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K13 hemställer

Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ändringar i

den föreslagna lagstiftningen om

kollektiv persontrafik (yrkande 4).

Enligt motionärerna bör även Jämtlands

län få delta i försöksverksamheten i

denna del. Detta kan ske genom ett

tillägg till den föreslagna 2 a § i lag

om ändring i lagen (1978:438) om

huvudmannaskap för viss kollektiv

persontrafik.

Fördelningen av kulturpolitiska medel

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

landstinget, inom ramen för det

regionala utvecklingsprogrammet, bör få

befogenhet att fördela statliga medel

till regional och lokal

kulturverksamhet. Statens kulturråd och

Riksantikvarieämbetet har avstyrkt

förslaget. Dock finns enligt regeringens

mening, mot bakgrund av

Kulturutredningens förslag, skäl att

pröva nya former för ansvarsfördelningen

inom kulturområdet. Samhällsansvaret för

att förverkliga ett regionalt

utvecklingsprogram inklusive kulturell

utveckling bör i ett sådant försök

enligt regeringens mening i större

utsträckning än hittills åvila de

förtroendevalda i regionen.

Mot denna bakgrund föreslås i

propositionen att uppgiften att fördela

statsbidrag för regional

kulturverksamhet överförs från Statens

kulturråd till de regionala

självstyrelseorganen från den 1 juli

1998 i de tre län som omfattas av

försökslagen.

Vissa villkor bör därvid föreskrivas

för att säkerställa att nationella

kulturpolitiska mål och åtgärder beaktas

vid bidragsgivningen. Dessa frågor har

aktualiserats i kulturpropositionen

(prop. 1996/97:3), av vilken bl.a.

framgår att en analys bör ske

beträffande de krav som från

kulturpolitiska utgångspunkter skall

ställas på en försöksverksamhet av här

avsett slag. Av analysen bör framgå hur

de mål och riktlinjer som föreslagits i

kulturpropositionen kan genomföras inom

ramen för den förändrade beslutsordning

som föreslås för försökslänen. Enligt

propositionen behöver regeringen med

utgångspunkt i kulturpolitikens nya

inriktning utarbeta de villkor eller

föreskrifter för försöksverksamheten som

är nödvändiga för att nationella

intressen skall tillgodoses. Regeringen

avser att återkomma till riksdagen i

nästa års budgetproposition med en

redovisning av hur anslags- och

ansvarsfrågorna bör lösas.

Motionerna

I följdmotion 1996/97:K7 hemställer Erik

Arthur Egervärn (c) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kultur-anslag

till de föreslagna regionförbunden.

Enligt motionären bör förslaget vidgas

och inte bara avse anslag till

kulturinstitutioner vilka i dag fördelas

av Statens kulturråd. Bidragen måste

enligt motionären ha en klar regional

profil. Kommunernas och föreningarnas

roll måste beaktas. De medel som i dag

utgår till länsstyrelserna för

satsningar inom kulturområdet bör också

vävas in i sammanhanget, anser

motionären.

I följdmotion 1996/97:K9 hemställer Jan

Backman (m) dels att riksdagen avslår

propositionens förslag till lag om

försöksverksamhet i den delen som berör

fördelningen av vissa statsbidrag till

regionala kulturinstitutioner, 2 § punkt

3 (yrkande 1), dels att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fördelning av

statliga bidrag till regional

kulturverksamhet (yrkande 2). Enligt

motionären är den ordning som föreslås

för försökslänen felaktig från

principiell synpunkt. Statens stöd måste

anses som en konkretisering av den

statliga kulturpolitiken och direkt

eller indirekt innehålla ett avtal

mellan staten och de berörda

institutionerna om deras roll som

ansvariga för ett definierat nationellt

uppdrag. Ett regionalt

självstyrelseorgan kan enligt

motionären inte företräda staten i ett

sådant avtal. En enklare lösning vore

att de institutioner som är berättigade

att ansöka om statligt stöd låter sina

ansökningar passera ett förtroendevalt

regionalt organ.

I följdmotion 1996/97:K11 hemställer

Birgit Friggebo (fp) att riksdagen

avslår propositionen i den del den

gäller beslut om fördelningen av vissa

statsbidrag till regionala

kulturinstitutioner (yrkande 2). Enligt

motionären är förslaget inte genomtänkt,

eftersom propositionen inte anger vilka

krav som från kulturpolitisk synpunkt

skall ställas på försöksverksamheten,

villkoren för fördelningen av de

statliga bidragen, preciseringen av

vissa ekonomiska frågor, villkor och

föreskrifter avsedda att tillgodose

nationella intressen samt utgångspunkter

för uppföljning och utvärdering av

försöksverksamheten. Mot denna bakgrund

bör enligt motionären propositionen

avslås i denna del.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet har i sitt yttrande

uttalat sig över de motioner som i denna

del väckts med anledning av

propositionen och som redovisats i det

föregående, dvs. motionerna K7 (c), K9

(m) och K11 yrkande 2 (fp).

Beträffande motion K7 (c) erinrar

utskottet om att regeringen skall

analysera hur de mål och riktlinjer som

föreslagits i kulturpropositionen kan

genomföras inom ramen för

försöksverksamheten. Dessa analyser

skall enligt propositionen avse vilka

anslag och bidragsformer som bör

omfattas av försöksverksamheten och hur

bidragen för försökslänen bör beräknas.

Utskottet förutsätter att regeringen i

sin analys beaktar synpunkterna i

motionen och att regeringen som angetts

i propositionen redan före starten av

försöksverksamheten lägger fram förslag

till de lagändringar som analyserna kan

ge anledning till. Enligt utskottet

påkallar motion K7 inte någon riksdagens

åtgärd.

När det gäller motion K9 (m) och K11

(fp) anförs att utskottet i olika

sammanhang understrukit kulturens

betydelse för den regionala

utvecklingen. Utskottet kan inte se

något hinder för att, sedan de

övergripande principerna för

kulturpolitiken och fördelningen av

statsbidrag på kulturområdet lagts fast,

riksdagen beslutar om en

försöksverksamhet där den närmare

fördelningen av bidrag görs på regional

nivå och av organ som har en stark

regional förankring. Först sedan en

sådan försöksverksamhet slutförts och

utvärderats bör frågan prövas huruvida

det skall ske en allmän permanent

delegering till den regionala nivån av

fördelningen av statsbidrag till

regional och lokal kulturverksamhet.

Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i

motionerna är det enligt utskottet

motiverat att diskutera huruvida

förslaget i den här aktuella delen har

en sådan precision att det kan ligga

till grund för ett beslut av riksdagen.

Det hade självfallet enligt utskottet

varit en fördel om regeringen låtit göra

sådana analyser på kulturområdet som

förutskickas i propositionen och att

riksdagen fått ta ställning till

försöksverksamheten på grundval av dessa

analyser. Enligt utskottet är

beslutsunderlaget något bristfälligt i

detta hänseende. Samtidigt vill

utskottet framhålla att det är först då

försöksverksamheten genomförts som svar

kan ges på vissa av de frågor som nu

ställs om en lämplig regional

beslutsordning på kulturområdet.

Utskottet erinrar också om att

försöksverksamheten skall påbörjas först

vid halvårsskiftet 1998 och att det

därför finns relativt gott om tid att

utföra de förutskickade analyserna.

Regeringen avser att återkomma i nästa

års budgetproposition till redovisningen

av hur anslags- och ansvarsfrågorna bör

lösas. Utskottet framhåller också värdet

för det regionala förberedelsearbetet av

att det redan nu beslutas om att

försöksverksamheten skall omfatta också

kulturområdet även om den närmare

utformningen kommer först senare.

Utskottets slutsats är att

konstitutionsutskottet bör tillstyrka

det framlagda lagförslaget i vad avser

kulturområdet och avstyrka motionerna K9

och K11 yrkande 2.

Mot utskottets ställningstagande anförs

avvikande mening av representanterna för

Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet

liberalerna, som hänvisar till vad som

anförts i motionerna K9 (m) och K11

yrkande 2 (fp). Representanten för

Miljöpartiet anför avvikande mening med

hänvisning till vad som anförts i motion

K7 (c).

Beslut om regionplaner

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att de

föreslagna storlandstingen i Skåne och

Västsverige genom lag skall utses att

vara regionplaneorgan i likhet med vad

som sedan länge varit fallet i

Stockholms län, där landstinget har

denna befogenhet. Beredningens förslag

innebär att landstingen i storstadslänen

obligatoriskt görs till regionplaneorgan

oavsett om berörda kommuner motsätter

sig detta eller inte. Regeringen är

enligt propositionen inte beredd att

lägga fram ett lagförslag innebärande

att det kommunala planmonopolet delvis

upphävs. Däremot är regeringen beredd

att i varje särskilt fall och i enlighet

med reglerna i plan- och bygglagen

(1987:10) pröva frågan om

regionplaneorgan bör inrättas i

försökslänen. Redan nu bör enligt

regeringen klarläggas att de föreslagna

regionförbunden i Kalmar och Skåne län

kan utses till regionplaneorgan.

Samverkan mellan olika parter

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

landstingen skall ha en sammanhållande

roll på det regionala planet inom

områden som miljö, kultur, turism,

utbildning och forskning, dock att

kommunerna behåller sitt ansvar och sina

uppgifter på lokal nivå. Enligt

propositionen kan ett regionalt

utvecklingsprogram komma att beröra

verksamheter som staten, kommuner och

landsting svarar för. Berörda

myndigheter bör därför garanteras ett

inflytande över planeringsarbetet och de

frågor som de berörs av i detta arbete.

Därför föreslås i propositionen ett

obligatoriskt krav på samverkan mellan

det regionala självstyrelseorganet och

länets kommuner och landsting samt

länsstyrelsen och övriga berörda

statliga myndigheter. Sådan samverkan

skall ske i alla frågor som berör

regionens utvecklingsansvar. Samråd bör

även ske med företrädare för

organisationer och näringsliv i dessa

frågor. Förslaget angående

försöksverksamhet innebär ingen

förändring av sådant huvudmannaskap som

evilar kommunerna enligt särskild lag.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K6 hemställer

Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper i försökslänen (yrkande

3). Enligt motionärerna finns det en

risk att den demokratiska insynen i

länsstyrelsernas verksamhet tunnas ut,

då länsstyrelsernas styrelser avskaffas.

Försökslänen borde enligt motionen vara

skyldiga att inrätta parlamentariskt

förankrade samrådsgrupper i sådana

frågor som nu ligger under dessa

styrelser, t.ex. polisens verksamhet.

Bostadsutskottet yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

behandlat de frågor som tas upp i motion

K6 yrkande 3. Utskottet erinrar bl.a. om

att det i propositionen pekas på

möjligheten för länsstyrelsen att

inrätta ett råd med rådgivande funktion

eller en nämnd som kan fatta beslut i de

grupper av ärenden som länssstyrelsen

föreslås få ett fortsatt ansvar för i

den nya ordningen. Enligt utskottets

uppfattning får det anses naturligt att

den ändrade regionala

ansvarsfördelningen får slå igenom också

när det gäller länsstyrelsens

ledningsfunktion i försökslänen.

Förslaget att länsstyrelsen i

försökslänen inte skall ha någon

styrelse innebär att det skapas en

renodlad ledningsfunktion för de i

försöket ingående myndigheterna och

regionförbunden m.fl. Utskottet

avstyrker förslaget i motionen om ett

tillkännagivande till regeringen om

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper med hänvisning till att

det ändå kommer att finnas möjlighet att

lösa frågan på det sätt som motionärerna

förordar. Mot utskottets

ställningstagande anför representanten

för Vänsterpartiet avvikande mening med

hänvisning till vad som anförts i motion

K6 yrkande 3.

Utskottets bedömning

När det gäller överförandet av det

regionala utvecklingsansvaret till de

nya självstyrelseorganen vill utskottet

anföra följande. Utskottet instämmer i

vad som anförs i propositionen angående

nödvändigheten av att begreppet

regionalt utvecklingsansvar definieras

och avgränsas så att den föreslagna

ansvarsfördelningen inte kommer i

konflikt med det statliga ansvaret eller

det kommunala självbestämmandet. Den

lagtekniska lösningen på detta problem

är enligt utskottet inte helt

tillfredsställande men får accepteras.

Utskottet kommenterar detta närmare

längre fram i detta betänkande i

avsnittet om lagförslagen.

Utskottet har i övrigt inga

invändningar mot vad som anförs i

propositionen i denna del.

I propositionen föreslås också att

länsstyrelsens befogenheter att besluta

om fördelningen av regionalpolitiska

medel överförs från länsstyrelsen till

det regionala självstyrelseorganet i de

här aktuella tre länen, varigenom

ansvaret för att utarbeta och genomföra

det regionalpolitiska

utvecklingsprogrammet och medlen för att

åstadkomma denna utveckling finns

samlade inom ett och samma organ.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt

yttrande understrukit att de

regionalpolitiska mål som riksdagen

fastställt skall gälla även för

försöksverksamheten och att samma regler

skall gälla för självstyrelseorganet som

för länsstyrelsen vad avser beslut om

vissa regionalpolitiska och andra

utvecklingsmedel. Härigenom säkerställs

att medlen används i överensstämmelse

med riksdagens beslut. I dessa

uttalanden instämmer

konstitutionsutskottet, som inte har

några invändningar mot vad som anförs i

propositionen i övrigt i denna del.

När det gäller hanteringen av medel

från EG:s strukturfonder anser

regeringen att det inte finns skäl att

ändra på den nuvarande beslutsordningen.

I motion 1996/97:K6 yrkande 2 (v)

föreslås att de myndigheter som handhar

dessa medel bör läggas under

regionförbundens kontroll.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande

att det inte är lämpligt att upplösa de

beslutsgrupper som nyligen inrättats och

föreslår att motionen avstyrks. I denna

bedömning instämmer

konstitutionsutskottet och avstyrker

motion K6 yrkande 2.

En ytterligare uppgift som enligt

propositionen skall ingå i den ändrade

ansvarsfördelningen är beslut om

länstrafikplaner vilka föreslås

överföras från länsstyrelsen till

självstyrelseorganet. Utskottet har inga

invändningar mot förslaget i denna del.

När det gäller ansvaret för

kollektivtrafiken föreslås i

propositionen att det genom ändringar i

lagen (1978:438) om huvudmannaskap för

viss kollektiv persontrafik skall bli

möjligt för kommunerna och landstingen i

Kalmar och Skåne län att komma överens

om att ett regionförbund skall kunna

vara huvudman för kollektivtrafiken i

stället för nuvarande huvudmän. För det

nya Skåne län krävs särskilda

arrangemang i den aktuella

lagstiftningen. Utskottet finner att

lagförslaget vad avser

övergångsbestämmelserna behöver

förtydligas för att motivtexten och

lagtexten skall stämma överens, något

som framhållits i en skrivelse till

utskottet från Skånestyrelsen. Utskottet

redovisar längre fram i avsnittet om

lagförslagen hur detta bör ske. I övrigt

har utskottet inga invändningar mot

förslaget i denna del.

I motion 1996/97:K13 yrkande 4 (mp)

föreslås att även Jämtlands län bör få

delta i försöksverksamheten vad avser

ansvaret för kollektivtrafiken. Med

anledning av motionen vill utskottet

erinra om att propositionens förslag i

denna del, som ovan tillstyrkts av

utskottet, innebär att det inte bildas

något regionförbund i Jämtlands län och

att samrådsorganet Jämtforum inte avses

erhålla någon beslutskompetens. Mot

denna bakgrund är det enligt utskottets

mening inte möjligt att tillmötesgå

motionärerna, varför motionen avstyrks.

Uppgiften att fördela kulturpolitiska

medel överförs enligt propositionens

förslag från Statens kulturråd till de

regionala självstyrelseorganen från den

1 juli 1998 i Kalmar, Gotlands och Skåne

län. De krav som från kulturpolitiska

utgångspunkter skall ställas på

försöksverksamheten i denna del bör

enligt kulturpropositionen (prop.

1996/97:3) analyseras med avseende på

mål och riktlinjer i enlighet med

kulturpropositionens förslag. Regeringen

avser att inför starten av

försöksverksamheten utarbeta villkor och

föreskrifter för verksamheten och

redovisa detta i budgetpropositionen för

1998.

Två motioner, 1996/97:K9 (m) och K11

yrkande 2 (fp), yrkar avslag på

propositionens förslag i denna del. I

motion 1996/97:K7 (c) pläderas för en

vidgning av förslaget till att avse

anslag för kulturinstitutioner vilka i

dag fördelas av andra än Statens

kulturråd. Kulturutskottet har yttrat

sig över dessa motioner och anför bl.a.

att beslutsunderlaget är något

bristfälligt vad avser analyser av det

slag som förutskickas i propositionen.

Kulturutskottet framhåller att det finns

relativt gott om tid att genomföra dessa

analyser och att det är värdefullt för

de regionala förberedelserna att ett

principbeslut fattas av riksdagen nu.

Konstitutionsutskottet bör enligt

kulturutskottets mening tillstyrka

förslaget i denna del och avstyrka

motionerna K9 och K11 yrkande 2.

Kulturutskottet förutsätter att

regeringen beaktar synpunkterna i motion

K7 i sin kommande analys och anser att

motionen inte påkallar någon riksdagens

åtgärd. Konstitutionsutskottet instämmer

i kulturutskottets bedömningar och

avstyrker motionerna 1996/97:K7, K9 och

K11 yrkande 2.

I propositionen föreslås beträffande

beslut om regionplaner att det i

förslaget till lag om försöksverksamhet

med regionförbund i Kalmar och Skåne län

tas in en bestämmelse om att regeringen

får utse ett regionförbund till

regionplaneorgan enligt 7 kap. plan- och

bygglagen (SFS 1987:10). Utskottet

tillstyrker förslaget.

I propositionen föreslås ett

obligatoriskt krav på samverkan mellan

det regionala självstyrelseorganet och

länets kommuner och landsting samt

länsstyrelsen och övriga berörda

statliga myndigheter i alla frågor som

berör regionens utvecklingsansvar.

Samråd skall också ske med företrädare

för organisationer och näringsliv.

Utskottet har inget att erinra mot

förslaget i denna del.

Regional samverkan i Skåne län

Motionerna

Margitta Edgren m.fl. (fp) hemställer i

motion 1994/95:K622 att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dels ett

administrativt och politiskt samlat

Skåne (yrkande 1), dels

försöksverksamhet med förändrad regional

uppgiftsfördelning i Skåne (yrkande 2).

Enligt motionärerna finns det

demokratiska, ekonomiska och praktiska

argument för att en framtida svensk

regionindelning skall bygga på andra

områden än dagens län. När inflytandet

genom nationalstaten förändras är det

naturligt att den lokala och den

regionala nivån stärks, vilket ligger

väl i linje med den s.k.

närhetsprincipen. Motionärerna erinrar

om att de båda skånska landstingen

tillsammans med Malmö stad 1991 hos

regeringen begärt att få bli en

friregion med en form av gemensamt

parlament för samordningen av en rad

verksamhetsområden och att ett gemensamt

organ för de båda länens kommuner och

landsting bildades 1994, den s.k.

Skånestyrelsen. Enligt motionärerna är

Regionberedningens förslag om bl.a.

försöksverksamhet med regionförbund inte

till fyllest. Motionärerna förespråkar

ett direktvalt Skåneparlament med mer

omfattande uppgifter och

beskattningsrätt.

I motion 1994/95:K624 hemställer Bertil

Persson (m) att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett gemensamt

Skånelandsting. Enligt motionären finns

det stora rationaliseringsvinster att

göra inom sjukvården vid en

sammanslagning av Malmöhus och

Kristianstads läns landsting och ett

samtidigt inträde från Malmö i ett

sådant nytt landsting.

I motion 1994/95:K630 yrkande 1

hemställer Johnny Ahlqvist m.fl. (s) att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

snarast framlägga förslag om en

direktvald Skånefullmäktigeförsamling

med egen beskattningsrätt. Enligt

motionärerna krävs ett tydligare

statligt engagemang i utvecklingen av

Skåneregionen för att Skåne på ett bra

sätt skall kunna ta tillvara sina

möjligheter. Landstingen och kommunerna

har på eget initiativ inrättat en

Skånestyrelse. Uppgifterna för det

föreslagna Skånefullmäktige bör enligt

motionärerna vara bl.a. sjukvård,

trafikfrågor, regionala planfrågor och

näringspolitik. Skånefullmäktige bör

ersätta de nuvarande

sjukvårdshuvudmännen, landstingen och

kommunalförbunden på berörda områden

samt överta en del av länsstyrelsens

regionala uppgifter.

Utskottets bedömning

Sedan de här aktuella motionerna väcktes

i början av 1995 har Regionberedningen i

mars 1995 avlämnat sitt slutbetänkande

(SOU 1995:27) med förslag till

förändringar av den regionala

samhällsorganisationen. Efter

remissbehandling av detta betänkande har

den här aktuella propositionen

utarbetats, varvid regeringen övervägt

flera av de frågor som tas upp i

motionerna. Som framgår av propositionen

avses den föreslagna försöksverksamheten

följas upp och utvärderas av en

parlamentarisk kommitté så att

erfarenheterna av försöksverksamheten

kan läggas till grund för statsmakternas

ställningstaganden om den regionala

samhällsorganisationens långsiktiga

inriktning och struktur i god tid före

valen år 2002. Enligt utskottets mening

bör frågan om ett direktvalt

Skåneparlament (motion 1994/95:K622, fp)

respektive en direktvald

Skånefullmäktigeförsamling (motion

1994/95:K630, s) kunna övervägas i detta

sammanhang. Därvid bör också frågan om

uppgiftsfördelning, beskattningsrätt

etc. med anknytning till dessa förslag

kunna prövas. Med hänvisning till vad

utskottet här anfört får motionerna

anses besvarade, varför de avstyrks. Vad

beträffar motion 1994/95:K624 (m)

konstaterar utskottet att motionärens

önskan om inrättande av ett gemensamt

Skånelandsting uppfyllts såtillvida att

ett hela Skåne omfattande landsting

kommer att inrättas den 1 januari 1999.

Motionen avstyrks.

Övriga frågor med anknytning till

försöksverksamheten

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att de

resurser som frigörs vid länsstyrelserna

till följd av överföringen av vissa

uppgifter bör överföras från staten till

landstingen. De förslag som regeringen

lägger fram om en försöksverksamhet i

vissa län innebär en sådan

uppgiftsöverföring att den s.k.

finansieringsprincipen aktualiseras.

Enligt regeringen bör därför en

ekonomisk reglering ske beträffande de

uppgifter som åläggs kommuner och

landsting enligt försökslagen. Enligt

propositionen bör regeringen besluta om

en sådan reglering i varje särskilt fall

efter överläggningar med berörda parter.

Regeringen avser att redovisa den

ekonomiska regleringen och

anslagskonsekvenserna i nästa års

budgetproposition.

Den här aktuella försöksverksamheten

skapar enligt propositionen nya

förutsättningar både för kommuner,

landsting och statliga myndigheter

inklusive länsmyndigheter.

Försöksverksamheten bör därför enligt

regeringens mening följas upp och

utvärderas, vilket kan läggas till grund

för senare ställningstaganden om den

regionala samhällsorganisationens

långsiktiga inriktning och struktur. I

propositionen föreslås att en

parlamentarisk kommitté tillkallas för

att följa och utvärdera

försöksverksamheten.

Motionerna

I följdmotion 1996/97:K2 hemställer

Bengt Harding Olson (fp) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av

inomregional balans för den regionala

samhällsverksamheten. Enligt motionären

finns en risk att resultatet av den

föreslagna reformen blir en

centraliserad regionalisering, dvs. att

alla eller de flesta regionala

funktioner koncentreras till en och

samma ort. För att uppnå en

decentraliserad regionalisering måste de

aktuella organen lokaliseras på ett

balanserat sätt inom regionen. För

Skånes vidkommande innebär detta bl.a.

att eftersom Malmö redan utsetts till

residensstad, bör Kristianstad bli

regional centralort. Övriga organ bör

spridas över hela regionen på lämpligt

sätt. Mot denna bakgrund bör enligt

motionären nu riksdagen ange den

lämpliga inriktningen vid lokaliseringen

av de statliga och regionala organen.

I följdmotion 1996/97:K12 hemställer

Chatrine Pålsson m.fl. (kd) att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utgångspunkter för det fortsatta

utvecklingsarbetet när det gäller den

regionala samhällsorganisationen

(yrkande 1). Förändringar i

samhällssystemet måste enligt motionären

bygga på en bred lokal och regional

förankring. Ansvarsfördelningen mellan

kommunerna, regionerna och staten måste

bygga på subsidiaritetsprincipen, där

frågorna hanteras så nära människorna

som möjligt och så effektivit som

möjligt.

I följdmotion 1996/97:K11 hemställer

Birgit Friggebo (fp) att riksdagen hos

regeringen begär förslag till

försöksverksamhet med landstingsfrihet i

ett landstingsområde (yrkande 3).

Regionberedningen avstyrkte ansökningar

från några kommuner om att få bli s.k.

landstingsfria kommuner. Enligt

motionären finns det klara fördelar från

bl.a. demokrati- och

effektivitetssynpunkt med att kommuner

svarar för uppgifter som ankommer på

landstinget. Mot denna bakgrund bör

enligt motionären riksdagen begära

förslag till en försöksverksamhet med

landstingsfrihet i ett landstingsområde.

I följdmotion 1996/97:K13 hemställer

Peter Eriksson m.fl. (mp) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

att Gotland även i framtiden skall

utgöra ett eget och självständigt län i

enlighet med vad i motionen anförts

(yrkande 3). Motionärerna anser det

viktigt på grund av den unika ställning

som Gotland har som region att dess

ställning som eget län inte hotas vid en

eventuell förändring av den regionala

samhällsorganisationen i Sverige.

I följdmotion 1996/97:K6 hemställer

Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samlad

strategi för regionaliseringen av

statliga verk och myndigheter (yrkande

1). Den omstrukturering som äger rum

inom de statliga verken och bolagen

stämmer enligt motionärerna allt sämre

överens med de länsgränser och

länsstrukturer som finns. Därför bör man

enligt motionärerna söka sig fram mot en

samlad strategi för regionalisering av

statliga verk och myndigheter och den

regionala uppdelningen och

organiseringen av de folkvalda

institutionerna.

I motion 1996/97:K507 hemställer Agne

Hansson och Sivert Carlsson (c), att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

dels återföring av besluten över de

statliga sektorsorganens organisation

och lokalisering till riksdagen (yrkande

1), dels en länsdemokratireform

(yrkande 2). Enligt motionärerna drar en

centraliseringsvåg fram över statliga

myndigheter utan demokratisk förankring

och kontroll till följd av att riksdag

och regering frånhänt sig möjligheten

att besluta om omorganisationer inom

statliga sektorsorgan. Med exempel från

Kalmar län visar motionärerna på två

mönster i den pågående regionala

omstruktureringen. I det ena fallet

bildas regioner som splittrar länet i

olika regioner. I det andra fallet sker

en samverkan med andra län i en större

region med huvudkontor i ett angränsande

län. Enligt motionärerna måste

statsmakterna ta ett helhetsansvar för

den regionala utvecklingen, och regering

och riksdag bör återta den beslutsroll

de tidigare haft på detta område. Vad

gäller den föreslagna

försöksverksamheten anför motionärerna

att reformen är angelägen mot bakgrund

av bl.a. att flera förtroendeuppdrag

försvunnit genom att vissa länsorgan

flyttats in under länsstyrelsen och att

beslutsfunktioner flyttats från

länsstyrelsens styrelse till

landshövdingen och tjänstemän.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Utskottet stöder förslaget att en

parlamentarisk kommitté bör följa och

utvärdera försöksverksamheten. Utskottet

vill också väcka tanken att en

arbetsgrupp tillsätts inom

regeringskansliet med uppgift att från

mera begränsat regionalpolitiska

utgångspunkter följa verksamheten och

löpande redovisa erfarenheterna för

regeringen, varigenom även riksdagen på

ett lämpligt sätt kan hållas

underrättad.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande i

denna del behandlat motionerna K2 (fp),

K12 yrkande 1 (kd), K13 yrkande 3 (mp)

och K6 yrkande 1 (v). Innehållet i dessa

motioner har redovisats i det

föregående.

Beträffande motion K2 (fp), i vilken

pläderas för en decentraliserad

lokalisering av de regionala och

statliga samhällsorganen i Skåne, anför

utskottet att resultatet av vissa

pågående utredningar bör avvaktas, bl.a.

den förvaltningspolitiska kommissionens

slutbetänkande. Den fråga som motionären

aktualiserar kan bäst lösas genom

förslag från den regionala och lokala

nivån, anser utskottet, som också anför

att riksdagen och regeringen i princip

inte genom uttalanden i den ena eller

andra riktningen bör föregripa sådana

förslag. Utskottet avstyrker med det

anförda motionen. Mot utskottets

bedömning anför representanter för

Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,

Miljöpartiet, Kristdemokraterna och

Vänsterpartiet avvikande mening med

hänvisning till vad som anförs i motion

K2 (fp).

Vad gäller motion K12 yrkande 1 (kd)

hänvisar utskottet till propositionens

förslag om att en parlamentarisk

kommitté bör tillkallas för att följa

och utvärdera försöksverksamheten. I en

sådan utvärdering finns det anledning

förutsätta att också den fråga som

tagits upp i motionen kommer att

övervägas. Att utvärderingen avses kunna

läggas till grund för den regionala

samhällsorganisationen framgår också av

propositionen. Med det anförda avstyrker

bostadsutskottet motionens yrkande. Mot

utskottets uttalande anför

representanterna för Folkpartiet

liberalerna och Kristdemokraterna

avvikande mening med hänvisning till vad

som anförs i den här aktuella motionen.

Bostadsutskottet avstyrker också motion

K13 yrkande 3 (mp) enligt vilken

Gotlands län även i framtiden skall vara

ett självständigt län. Utskottet kan

inte i propositionen finna stöd för

motionärernas farhågor att länets

ställning skulle hotas av en förändring

av den regionala samhällsorganisationen,

varför ett uttalande av riksdagen inte

kan anses nödvändigt. Mot denna

bedömning anför Miljöpartiets

representant avvikande mening med

hänvisning till vad som anförs i

motionen i denna del.

Beträffande motion K6 yrkande 1 (v)

anför bostadsutskottet att frågan om de

centrala myndigheternas regionala

struktur är viktig och att frågan hör

ihop med det statliga regionala

utvecklingsansvaret. Utskottet erinrar

om vad som anförs i propositionen om att

pågående utredningar, inte minst den

förvaltningspolitiska kommissionen vars

slutbetänkande avlämnas i slutet av

1996, kan förväntas lämna bidrag till

den fortsatta diskussionen bl.a. i vad

gäller organisations- och

uppgiftsfördelningen mellan central,

regional och lokal statlig nivå.

Utskottet anser sig ha grundad anledning

utgå från att den fråga som tas upp i

motionen därvid blir föremål för

överväganden. Enligt utskottet bör

motionens yrkande inte nu föranleda

någon åtgärd från riksdagen. Mot denna

bedömning anför Vänsterpartiets

representant avvikande mening med

hänvisning till vad som anförs i

motionen i denna del.

Utskottets bedömning

Utskottet har inga invändningar mot

propositionens förslag vad gäller

ekonomisk reglering med anledning av de

nya uppgifter som läggs på kommuner och

landsting enligt försökslagen.

Konstitutionsutskottet stöder

propositionens förslag angående

uppföljning och utvärdering av

försöksverksamheten genom en

parlamentarisk kommitté. Om en sådan

regionalpolitisk arbetsgrupp inom

regeringskansliet som

arbetsmarknadsutskottet förespråkar bör

tillsättas, får ankomma på regeringen

att avgöra. Konstitutionsutskottet utgår

från att regeringen på lämpligt sätt

fortlöpande håller riksdagen underrättad

om hur försöksverksamheten fortskrider.

I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås att

riksdagen bör ange den lämpliga

inriktningen vid lokaliseringen av de

statliga och regionala organen i Skåne i

syfte att skapa en inomregional balans

för den regionala samhällsverksamheten.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

anfört att resultatet av vissa pågående

utredningar bör avvaktas, bl.a. den

förvaltningspolitiska kommissionens

slutbetänkande. Statsmakterna bör enligt

utskottet inte genom uttalanden

föregripa förslag från den lokala och

regionala nivån i en fråga som denna. I

detta instämmer konstitutionsutskottet

och avstyrker motion K2.

I motion 1996/97:K12 yrkande 1 (kd)

anförs bl.a. att när det gäller

utgångspunkter för det fortsatta

utvecklingsarbetet är det viktigt att

samhällsförändringarna är brett

förankrade lokalt och regionalt och att

ansvarsfördelningen mellan kommunerna,

regionerna och staten bör bygga på

subsidiaritetsprincipen.

Bostadsutskottet hänvisar till förslaget

i propositionen om att en parlamentarisk

kommitté bör tillkallas för att följa

och utvärdera försöksverksamheten.

Utskottet förutsätter att det i detta

sammanhang finns utrymme att diskutera

de frågor som tagits upp i motionen.

Enligt propositionen avses utvärderingen

ligga till grund för den regionala

samhällsorganisationen framgent.

Konstitutionsutskottet instämmer i

bostadsutskottets bedömning och

avstyrker motion K12 yrkande 1.

I motion 1996/97:K13 yrkande 3 (mp)

anförs bl.a. att Gotlands ställning som

självständigt län inte får hotas vid en

eventuell förändring av den regionala

samhällsorganisationen i Sverige.

Gotland bör även i framtiden utgöra ett

eget och självständigt län enligt

motionen. Bostadsutskottet anför att

utskottet inte kunnat finna stöd i

propositionen för motionärernas

farhågor, varför ett uttalande av

riksdagen inte är nödvändigt.

Konstitutionsutskottet instämmer i denna

bedömning och avstyrker motion K13

yrkande 3.

I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v)

efterlyser motionärerna en samlad

strategi för regionaliseringen av

statliga verk och myndigheter. Likartade

synpunkter framförs i motion

1996/97:K507 (c). Bakgrunden är att den

omstrukturering som äger rum inom de

statliga verken och bolagen stämmer allt

sämre överens med länsgränserna och

länsstrukturen. Enligt bostadsutskottet

kan bl.a. den förvaltningspolitiska

kommissionen förväntas lämna bidrag till

den fortsatta diskussionen avseende

bl.a. uppgiftsfördelningen mellan

central, regional och lokal statlig

nivå. Den fråga som tas upp i motion K6

bör enligt utskottet bli föremål för

överväganden i detta sammanhang. Detta

är också fallet med motion K507 enligt

vilken besluten över sektorsorganens

organisation och lokalisering bör

återföras under medborgarnas ansvar och

kontroll. I likhet med bostadsutskottet

anser konstitutionsutskottet att

motionernas yrkanden därför inte bör

föranleda någon åtgärd från riksdagen.

Konstitutionsutskottet avstyrker motion

K6 yrkande 1 och K507.

Beträffande motion 1996/97:K11 yrkande

3 (fp) angående landstingsfrihet i ett

län konstaterar utskottet att tre

kommuner enligt propositionen hos

regeringen begärt att på försök få bli

s.k. landstingsfria kommuner.

Regionberedningen har avstyrkt

ansökningarna främst på grund av att en

bred uppslutning saknades i de berörda

regionerna för förändring av de

regionala uppgifterna. Regeringen anser

att något försök med landstingsfria

kommuner inte bör genomföras i de

aktuella fallen. Förslaget i motionen

torde innebära att samtliga kommuner i

ett län eller ett landstingsområde

skulle bli landstingsfria. Ett sådant

försök som det här är tal om förutsätter

en fullständig uppslutning från de

berörda kommunernas sida. Med hänsyn

till detta och att frågan med detta

vidare innehåll är ny, bör den

aktualiseras i annat sammanhang.

Utskottet avstyrker motion K11 i denna

del.

Inrättande av länsparlament och

kommunalförbund m.m.

Motionerna

I motion 1994/95:K608 ställer Eva Goës

och Peter Eriksson (mp) en rad yrkanden

angående införande av länsparlament m.m.

Grundläggande för den föreslagna

reformen är enligt motionärerna att

politiska beslut skall fattas så nära de

berörda som möjligt (yrkande 1).

Beskattningsrätten skall enligt

motionärerna finnas kvar på kommunal,

regional och statlig nivå (yrkande 2).

Länsparlamentens ansvarsområden bör

enligt motionen kunna vara de som i dag

ligger på länsstyrelserna, t.ex.

miljöpolitik, trafikpolitik och regional

näringspolitik samt de uppgifter som

ligger på landstingen (yrkande 3).

Sammanslagning av flera landsting till

länsparlament skall kunna ske frivilligt

(yrkande 4). Direktvalda länsparlament

bör enligt motionärerna införas i Skåne

(yrkande 5) resp. Jämtland (yrkande 6),

och riksdagen bör hos regeringen begära

förslag om successivt införande av

länsparlament i hela riket (yrkande 7).

Olof Johansson m.fl. (c) hemställer i

motion 1994/95:K619 yrkande 1 att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som i motionen anförts om

demokrati på regional nivå. Enligt

motionärerna bör den centrala

statsmakten flyttas närmare människorna,

och därför bör folkvalda parlament

inrättas på regional nivå. Enligt

motionen har flera regionala statliga

förvaltningsuppgifter omorganiserats och

undandragits från direkt politiskt

inflytande. Miljöpolitikens ökade

betydelse och den tilltagande

internationaliseringen utgör motiv för

en stark regional nivå. Det föreligger

på den regionala nivån ett tydligt

demokratiskt underskott i den meningen

att landstingen saknar helhetsansvar för

de regionala frågorna och att huvuddelen

av länsstyrelsernas ärenden avgörs av

tjänstemän utan föregående offentlig

debatt. Den nya regionala rollen måste

enligt motionärerna byggas upp med

utgångspunkt i närhetsprincipen, ökad

samverkan och samordning, mångfald,

folkval och egen beskattningsrätt. Vissa

delar av länsstyrelsernas nuvarande

funktioner bör kunna föras över till ett

renodlat statligt förvaltningskontor.

Regionparlamenten bör koncentrera sig på

att öka insatserna på att utveckla

infrastrukturen, att aktivt bidra till

regionens kompetensutveckling, att

stärka det regionala inflytandet över

näringslivsutveckling samt

arbetsmarknads- och regionpolitik, att

tydligt ange ansvaret för utvecklingen

av miljökompetens och att tillvarata

länets energitillgångar samt att ta ett

övergripande ansvar för sjukvård och

folkhälsa. Renodlad statlig tillsyn och

myndighetsutövning skall enligt motionen

läggas på en speciell regional

rättsinstans.

I motion 1994/95:A467 yrkande 2

hemställer Birgit Friggebo m.fl. (fp)

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt för Stockholms län att

med försteg stärka den regionala

demokratin och behovet av lagstiftning

härför. Enligt motionärerna har

Stockholmsregionens behov av regional

samordning och ett demokratiskt

förankrat regionalt beslutsfattande

fastslagits genom storlandstingets

bildande och följande lagstiftning på en

rad områden. Det är enligt motionärerna

angeläget att riksdag och regering under

de kommande årens viktiga arbete på att

bl.a. utveckla miljöanpassade

transportsystem accepterar och utnyttjar

regionens möjligheter till och behov av

regionalt ansvarstagande. Erfarenheterna

från Stockholms län kan ligga till grund

för den generella ansvarsfördelningen på

regional nivå.

I motion 1996/97:A432 yrkande 9

hemställer Olof Johansson m.fl. (c) att

riksdagen ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående ett riks-

täckande system med regionalt

självstyre. Den föreslagna

försöksverksamheten bör enligt

motionärerna fortlöpande utvärderas med

sikte på att riksdagen skall kunna fatta

beslut om ett rikstäckande system med

regionalt självstyre med ikraftträdande

i samband med valet 2002. Detta system

bör bygga på direktvalda

regionfullmäktige. Enligt motionärerna

är det viktigt att den aviserade

försöksverksamheten också sker i några

av de mindre länen.

I motion 1994/95:K505 hemställer Roy

Ottosson (mp) att riksdagen i enlighet

med vad som anförts i motionen avskaffar

länsstyrelserna från den 1 januari 1997.

Enligt motionären har den statliga

verksamheten en regional indelning som

starkt avviker från länsindelningen.

Parallellt med denna organisation finns

de folkvalda landstingen. Två fördelar

med att avskaffa länsstyrelserna skulle

enligt motionären kunna uppnås. För det

första skulle staten spara pengar på en

effektivare regional organisation, och

verksamhetsmålen skulle bli lättare att

uppnå. För det andra skulle de folkvalda

regionala parlamenten - landstingen - få

ett samlat grepp om de regionala

utvecklingsfrågorna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att de här

aktuella motionerna i flera fall är

inriktade på frågor som gäller den

regionala självstyrelsens utveckling i

ett mera långsiktigt perspektiv. Det

gäller här bl.a. frågan om ett

successivt införande av länsparlament i

hela riket (motion 1994/95:K608, mp) och

inrättande av folkvalda regionparlament

eller regionfullmäktige (motionerna

1994/95:

K619, c, och 1996/97:A432, c). Det

gäller även frågan om att avskaffa

länsstyrelserna (motion 1994/95:K505,

mp). Beträffande dessa motioner kan

sägas att regeringen i den föreliggande

propositionen har aviserat att den

regionala samhällsorganisationens

långsiktiga inriktning och struktur

kommer att övervägas före valen år 2002

på basis av erfarenheterna av den nu

föreslagna försöksverksamheten. I detta

sammanhang bör det enligt utskottets

mening vara naturligt att pröva frågor

av det slag som behandlas i de här

aktuella motionerna. Därmed får

motionerna 1994/95:K608, 1994/95:K619,

1994/95:K505 och 1996/97:A432 anses

besvarade. Motionerna bör således inte

föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Beträffande motion 1994/95:A467 yrkande

2 (fp) angående möjligheterna att stärka

den regionala demokratin i Stockholms

län konstaterar utskottet att regeringen

kommer att pröva frågan om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning i bl.a. Stockholms län

efter överläggningar med företrädare för

länet inför arbetet med en proposition

om länsindelningen i Västsverige som

planeras föreläggas riksdagen under

första halvåret 1997. Utskottet utgår

från att de frågor som behandlas i den

här aktuella motionen bör kunna tas upp

i dessa överläggningar. Med detta får

motion 1994/95:A467 yrkande 2 anses

besvarad, varför den avstyrks.

Den statliga länsförvaltningen

Försöksverksamhet med vidgad samordnad

länsförvaltning m.m.

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

skogsvårdsstyrelsen förs in i

länsstyrelseorganisationen.

Verksamhetsgrenar som inte utgör

myndighetsutövning föreslås bolagiseras

eller läggas över på skogsnäringen.

Enligt beredningen finns däremot ingen

anledning att föra över uppgifter från

länsarbetsnämnden till länsstyrelsen

eller att hela nämnden integreras i

länsstyrelsen. Flertalet remissinstanser

är kritiska till förslaget angående

skogsvårdsstyrelserna. De som yttrat sig

över förslaget angående

länsarbetsnämnderna anser att de

arbetsmarknadspolitiska frågorna även i

fortsättningen skall hanteras av ett

självständigt statligt regionalt organ.

Enligt regeringens mening bör man pröva

nya former för att utöva den statliga

verksamheten på regional nivå i syfte

att stärka den statliga samordningen.

Regeringen vill nu pröva möjligheterna

att på försök vidga den samordnade

länsförvaltningen i Gotlands län genom

att föra in länsarbetsnämnden och

skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsens

organisation. Det är enligt

propositionen av särskilt värde att

förlägga försöksverksamheten till

Gotlands län, eftersom försök med ändrad

regional ansvarsfördelning mellan stat

och kommun föreslås där för samma

tidsperiod. Erfarenheter kommer då att

vinnas av en mer samlad statlig regional

förvaltning i ett län där arbetet

bedrivs med delvis nya förutsättningar.

Den parlamentariska kommitté som avses

tillkallas med uppgift att följa och

utvärdera försöksverksamheten bör också

följa och utvärdera försöksverksamheten

med utvidgad samordnad länsförvaltning i

Gotlands län. Regeringen kommer

därutöver att överväga att tillkalla en

särskild utredare med uppgift att utreda

och pröva förutsättningarna för att

inordna länsarbetsnämnderna i

länsstyrelserna.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K6 hemställer

Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

länsarbetsnämndens ställning på Gotland

(yrkande 5). Enligt motionärerna bör

arbetsmarknadspolitiken vara en

nationell angelägenhet. Därför är

motionärerna tveksamma till att stödja

förslaget om att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Det är nödvändigt att särskilt utreda

förutsättningarna för den föreslagna

ordningen med länsarbetsnämnderna, anser

motionärerna.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

behandlat den här aktuella motionen och

därvid föreslagit att yrkandet bör

avslås av riksdagen. Utskottet säger sig

inte ha anledning att motsätta sig vad i

propositionen anförts om

förutsättningarna för att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelsen.

Enligt utskottets uppfattning bör

emellertid inte riksdagen genom ett

ställningstagande ge sin syn på

beredningen av frågan. Mot denna

uppfattning anför representanten för

Vänsterpartiet avvikande mening med

hänvisning till vad som anförs i

motionen.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

yttrande att det finns anledning att

hysa en viss tveksamhet mot tanken att

inordna länsarbetsnämnderna i

länsstyrelsens organisation. På detta

område bör sektorsförvaltningen ha vissa

fördelar. Om förslaget genomförs skulle

det medföra en uppbrytning av den enhet

som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda

med Arbetsmarknadsstyrelsen och

länsarbetsnämnderna, i vilka bl.a. ingår

den offentliga arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten. Utskottet

delar uppfattningen att det krävs en

samordning av de näringspolitiska och

arbetsmarknadspolitiska insatserna på

regional nivå men anser att detta kan

ske även utan ändring i

länsförvaltningen.

Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta

inte motsätta sig att en

försöksverksamhet inleds men anmärker

att erfarenheterna från försöket kan få

begränsat värde med hänsyn både till

Gotlands speciella förhållanden och till

att Gotland samtidigt skall vara

försökslän för det regionala

självstyrelseorganet. Utskottet vill

heller inte motsätta sig att en utredare

tillsätts men utgår från att uppdraget

formuleras förutsättningslöst.

Mot denna bedömning har den

vänsterpartistiske representanten anmält

avvikande mening och anför att förslaget

i propositionen bör avvisas på grund av

att det inte är tillräckligt underbyggt

vad avser motiv, syfte och effekter.

Länsstyrelsens uppgifter och ledning i

försökslänen

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

länsstyrelsen bör vara ett renodlat

statligt organ och att länsstyrelsen

därmed inte bör ha en av landstinget

utsedd styrelse. Om en styrelse inrättas

bör den enligt beredningen utses av

regeringen. I det sistnämnda har

remissinstanserna instämt.

I propositionen framhålls att en mer

renodlad roll för länsstyrelsen kan

prövas i försökslänen, varigenom

konflikten försvinner i länsstyrelsens

hittillsvarande dubbla roll, dvs. att

vara regeringens företrädare i länet och

samtidigt vara regionens företrädare

inför statsmakterna. För länsstyrelserna

i försökslänen bör detta tydliggöras

genom ändringar i instruktionen.

Regeringen avser enligt propositionen

att besluta om sådana ändringar.

Enligt propositionen bör länsstyrelsen

behålla uppgifterna att verka för att

statlig verksamhet i länet samordnas och

anpassas efter övergripande miljö- och

regionalpolitiska mål, samordna de olika

sektorerna inom länsstyrelsens

ansvarsområde, följa upp och utvärdera

olika insatser i länet, vidta lämpliga

åtgärder för länets utveckling samt

informera regeringen om tillståndet i

länet.

Länsstyrelsens ledningsform bör enligt

regeringens mening reformeras i de län

som deltar i försöksverksamheten. I

försökslänen föreslås länsstyrelsen

ledas av landshövdingen, och någon ny

styrelse bör inte utses i Kalmar,

Gotlands och Skåne län för tiden efter

den 1 januari 1998. Den särskilda lag om

val av ledamöter i styrelsen för

länsstyrelsen i Skåne län föreslås

upphöra att gälla vid utgången av år

1997.

Länsstyrelsen i försökslänen har ett

fortsatt ansvar för en grupp viktiga

frågor som brukar hanteras som

styrelseärenden, t.ex. polisfrågor. I

propositionen framhålls att

länsstyrelsen kan inrätta ett eller

flera råd för att tillföra verksamheten

sakkunskap och samrådsmöjlighet. För

vissa frågor kan länsstyrelsen inrätta

nämnder med beslutsrätt inom bestämda

ansvarsområden. När landshövdingen ensam

leder länsstyrelsen, som avsikten är i

försökslänen, bör landshövdingen enligt

propositionen ha motsvarande befogenhet.

Hanteringen av polisfrågorna inom

försöken med ändrad regional

ansvarsfördelning

Den följande redovisningen bygger på

visst skriftligt material och muntliga

uppgifter från Justitiedepartementets

polis- och kriminalvårdsenhet.

Länsstyrelsen är länets högsta

polisorgan och ansvarar i denna egenskap

för polisverksamheten och har tillsyn

över den. I länsstyrelsens styrelse

skall viktigare frågor om

polisverksamheten beslutas. I vissa

frågor som är operativa eller ligger

nära dessa frågor beslutar

landshövdingen efter föredragning av

länspolismästaren. I övrigt är det

länspolismästaren, som är regional

polischef, som ensam avgör frågorna om

dessa inte skall beslutas av

länsstyrelsens styrelse.

Länen är indelade i polisdistrikt. För

varje polisdistrikt skall finnas en

polismyndighet som ansvarar för

polisverksamheten inom distriktet. För

ledningen av polismyndigheten finns en

polisstyrelse, vars ledamöter utom

polischefen och dennes ställföreträdare

utses av kommunfullmäktige, om

polisdistriktet omfattar endast en

kommun, annars av landstinget.

Polisstyrelsen avgör bl.a. viktigare

frågor om planering och inriktning av

polisverksamheten, viktigare frågor om

organisation och arbetsformer samt

frågor av större ekonomisk betydelse.

I de föreslagna försökslänen finns i

Kalmar län och Gotlands län endast en

polismyndighet/distrikt och följaktligen

en polisstyrelse. I det blivande Skåne

län finns för närvarnade fem

polisdistrikt med var sin styrelse.

Enligt Justitiedepartementets bedömning

är det rimligt att anta att det i Skåne

län kommer att finnas endast ett

polisdistrikt från den 1 januari 1998.

Länsstyrelsen och polisstyrelsen har i

stort sett samma kompetensområde.

Behovet av länsstyrelsebeslut föreligger

främst när länet har flera

polismyndigheter. När det endast finns

en myndighet har lagstiftaren

rekommenderat att besluten i huvudsak

läggs på polisstyrelsen, trots att

viktigare polisfrågor enligt

länsstyrelseinstruktionen skall

handläggas av länsstyrelsernas styrelse.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K5 hemställer

Monica Widnemark och Carina Hägg (båda

s), att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länets självstyrelseorgan

blir länets främsta företrädare (yrkande

1) och att riksdagen i konsekvens härmed

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att

benämningen landshövding ändras till

generaldirektör (yrkande 2). Med den

ordning som regeringen föreslår blir

konsekvensen med nödvändighet att

självstyrelseorganet övertar rollen som

länets främste företrädare. Motionärerna

anser det principiellt viktigt att

riksdagen tar ställning i denna fråga.

Landshövdingeämbetet kommer enligt

motionärerna att i den nya

länsförvaltningen starkt ändra karaktär.

Som en konsekvens av det ändrade

ansvaret bör enligt motionärerna chefen

för länsstyrelsen benämnas

generaldirektör i likhet med chefer för

statliga myndigheter.

Bostadsutskottets yttrande

I sitt yttrande behandlar

bostadsutskottet de frågor som tas upp i

motion K5 (s). Enligt utskottets mening

skulle inte något väsentligt stå att

vinna på ett tillkännagivande enligt

yrkande 1. Med den koppling som finns

mellan de båda yrkandena i motionen

finns inte heller anledning att i sak

behandla yrkande 2, varför motionen i

sin helhet avstyrks. Mot detta

ställningstagande anför representanten

för Vänsterpartiet avvikande mening med

hänvisning till vad som anförts i

motionen.

Länsstyrelsens länsexperter

Propositionen

Riksdagens revisorer har i en rapport

(1994/95:9) anfört att kravet på att

länsstyrelsen skall ha länsexperter

verkar styrande för

organisationsutformningen och att

regleringen därför kan ifrågasättas.

Riksdagen har med anledning av

bostadsutskottets betänkande (bet.

1995/96:BoU5) gett regeringen till känna

att regeringen bör överväga om den

nuvarande länsexpertfunktionen är den

mest ändamålsenliga.

Regeringen har enligt propositionen vid

skilda tillfällen uttalat att det inte

föreligger några organisatoriska hinder

för olika lösningar när det gäller

placeringen av länsexperter.

Länsstyrelserna har till regeringen

uttalat att de ser regleringen av

länsexperterna mer som ett stöd för

verksamheten än som ett hinder vid

utformningen av organisationen. De

farhågor som Riksdagens revisorer gett

uttryck för bör enligt regeringens

mening kunna undanröjas genom att

länsstyrelserna strävar efter flexibla

lösningar när det gäller utnyttjandet av

samtliga personella resurser i

länsstyrelserna. I propositionen

framhålls att samverkan mellan

länsstyrelser vad gäller

länsexpertfunktionen kan vara ett sätt

att utnyttja resurserna effektivt och

rationellt. Regeringen avser att göra

ytterligare förtydliganden om

länsexpertfunktionen i

länsstyrelseinstruktionen.

Motionen

I följdmotion 1996/97:K6 hemställer

Gudrun Schyman m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om länsexperter i

jämställdhetsfrågor (yrkande 4). Den

kompetens som byggts upp inom

jämställdhetsområdet sedan tjänster som

jämställdhetsexperter inrättades vid

länsstyrelserna år 1994 är viktig och

bör tas till vara.

Jämställdhetsexperterna bör få fortsätta

sin verksamhet inom ramen för

försöksverksamheten, anser motionärerna.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

behandlat den här aktuella motionen K6

yrkande 4 (v). Utskottet hänvisar därvid

till utskottets behandling våren 1996 av

Riksdagens revisorers förslag om

samordnad länsförvaltning (bet.

1995/96:BoU5), varvid utskottet föreslog

att riksdagen skulle göra ett uttalande

till regeringen om länsstyrelsernas

länsexperter. Enligt riksdagens

uttalande borde regeringen överväga om

den nuvarande ordningen med länsexperter

var den mest ändamålsenliga. De

uttalanden som görs i den här aktuella

propositionen får enligt utskottets

mening ses som ett fullföljande av

riksdagens uttalande. Att en prövning av

behovet av länsexperter även

fortsättningsvis kommer att göras av

regeringen får därvid enligt utskottet

anses naturligt. Denna prövning får ge

vid handen om en länsexpert för

jämställdhetsfrågor skall finnas vid

varje länsstyrelse eller om andra

lösningar bör sökas. Ett

tillkännagivande i frågan enligt

motionens intentioner bör enligt

utskottet inte föras vidare till

regeringen. Mot denna uppfattning anförs

avvikande mening av representanterna för

Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,

Miljöpartiet, Kristdemokraterna och

Vänsterpartiet med hänvisning till vad

som anförs i motion K6 yrkande 4.

Avvikande mening (v) i

arbetsmarknadsutskottets yttrande

I anslutning till

arbetsmarknadsutskottets yttrande har

representanten för Vänsterpartiet inom

ramen för en avvikande mening angående

vidgad samordnad länsförvaltning uttalat

kritik mot förslaget om flexiblare

regler när det gäller länsexperterna.

Länsstyrelsen som överklagningsmyndighet

Propositionen

Regionberedningen har föreslagit att

länsstyrelsens överklagandefunktion förs

över till länsrätten eller till annan

domstol. Remissreaktionerna på förslaget

har varit splittrade. Regeringen har i

sin bedömning av förslaget utgått från

en principiell ordning med länsrätt som

första instans i de måltyper som prövas

av förvaltningsdomstolarna. Denna

ordning behöver dock inte gälla för alla

typer av mål. Den nuvarande ordningen

för handläggning och beredning av

överklagningsärenden innebär enligt

regeringens mening att det finns

tillräckliga garantier för att

objektiviteten upprätthålls. Eventuella

rollkonflikter kan enligt regeringen

klaras ut genom att överklagningsärenden

hanteras av särskild juridisk expertis

som är organisatoriskt skild från

tillsynsfunktionen. Enligt regeringens

uppfattning har länsstyrelsen även

framdeles en viktig funktion som instans

för överklaganden. Det finns enligt

regeringens bedömning inte tillräckliga

skäl att flytta över överklagnings-

ärenden från länsstyrelserna till

länsrätt eller annan domstol.

Utskottets bedömning

I propositionen föreslås att en

försöksverksamhet med vidgad samordnad

länsförvaltning genomförs i Gotlands län

från den 1 januari 1998 till den 31

december år 2002, innebärande att

länsarbetsnämnden och

skogsvårdsstyrelsen inordnas i

länsstyrelsens organisation. Härutöver

kommer regeringen att tillkalla en

särskild utredningsman med uppgift att

pröva förutsättningarna för att allmänt

inordna länsarbetsnämnderna i

länsstyrelsens organisation.

I motion 1996/97:K6 yrkande 5 (v)

anförs att motionärerna är tveksamma

till förslaget om länsarbetsnämndernas

inordnande i länsstyrelserna med

hänvisning till att

arbetsmarknadspolitiken är en nationell

angelägenhet. Bostadsutskottet som i

sitt yttrande föreslår att motionen

avstyrks vill inte motsätta sig vad som

anförs i propositionen angående

förutsättningarna att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt

yttrande en viss tveksamhet med

hänvisning till sektorsförvaltningens

fördelar på det aktuella området. Enligt

utskottet kan försöket få ett begränsat

värde med hänsyn till Gotlands speciella

förhållanden och länets medverkan i den

parallella försöksverksamheten med

ändrad regional ansvarsfördelning.

Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig

trots dessa reservationer inte att den

föreslagna försöksverksamheten i denna

del genomförs i Gotlands län.

Konstitutionsutskottet anser att den

föreslagna försöksverksamheten bör komma

till stånd. Enligt utskottets mening bör

försöket kunna ge värdefull erfarenhet

med betydelse för

arbetsmarknadspolitikens framtida

hantering och organisation. Utskottet

ställer sig alltså bakom propositionens

förslag i denna del, innebärande att

riksdagen föreslås godkänna regeringens

förslag om en försöksverksamhet med

vidgad samordnad länsförvaltning i

Gotlands län, och avstyrker motion K6

yrkande 5.

Vad gäller länsstyrelsernas uppgifter

och ledning i försökslänen föreslås i

propositionen bl.a. att länsstyrelsernas

ledningsform bör reformeras så att någon

ny styrelse för länsstyrelsen inte utses

i Kalmar, Gotlands och Skåne län för

tiden efter den 1 januari 1998 och att

landshövdingen därefter ensam leder

länsstyrelsen i dessa län.

Beslutanderätten i de frågor som

länsstyrelsen får ett fortsatt ansvar

för och som brukar behandlas som

styrelseärenden bör enligt propositionen

tillkomma landshövdingen men kan också

läggas på särskilda nämnder som inrättas

för bestämda ansvarsområden. Enligt

propositionen finns också möjlighet att

inrätta rådgivande organ för dessa

ärendetyper.

I motion 1996/97:K6 yrkande 3 (v)

föreslås att parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper bör inrättas för frågor

som i dag ligger under länsstyrelsens

styrelse, t.ex. polisverksamheten.

Bostadsutskottet avstyrker förslaget i

motionen med hänvisning till de

möjligheter som finns för

länsstyrelserna att inrätta rådgivande

eller beslutande organ för frågor som

länsstyrelserna föreslås få fortsatt

ansvar för.

Beträffande hanteringen av

polisfrågorna finner utskottet mot

bakgrund av vad som här redovisats i det

föregående att borttagandet av

länsstyrelsens styrelse i försökslänen i

princip inte påverkar ledningsfunktionen

vad gäller polisverksamheten i Kalmar

län eller Gotlands län, eftersom det i

dessa län endast finns ett polisdistrikt

och en polisstyrelse, och inte heller i

Skåne län, förutsatt att en ny

organisation med endast ett

polisdistrikt kommer till stånd i detta

län. Här bör dock dualismen i

regelverket beträffande var

polisfrågorna skall ligga, i

länsstyrelsens styrelse eller i

polisstyrelsen, beaktas.

Beslutanderätten i de polisfrågor som i

dag ligger på länsstyrelsens styrelse

övergår i försökslänen till

landshövdingen, om inget annat beslutas.

Om landshövdingen får en sådan

beslutanderätt, kan frågan om inrättande

av ett rådgivande organ eller

alternativt inrättande av en beslutande

nämnd i enlighet med vad som anförs i

propositionen komma att aktualiseras.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motion K6 yrkande 3.

I motion 1996/97:K5 (s) att

landshövdingetiteln med hänsyn till att

de föreslagna självstyrelseorganen blir

länens främsta företrädare, ändras till

generaldirektör. Bostadsutskottet

avstyrker motionen med hänvisning till

att inget väsentligt står att vinna på

ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen i denna fråga.

Konstitutionsutskottet instämmer i

bostadsutskottets bedömning och

avstyrker därför motion 1996/97:K5.

Riksdagens uttalande under förra

riksmötet om att regeringen borde

överväga om den nuvarande

länsexpertfunktionen är den mest

ändamålsenliga har, som bostadsutskottet

framhåller, fullföljts genom regeringens

uttalanden i den här aktuella

propositionen. De farhågor som framförts

angående läns-expertfunktionens styrande

verkan på länsstyrelsernas organisation

bör enligt propositionen kunna

undanröjas genom ett mer flexibelt

uttnyttjande av personalresurserna i

länsstyrelserna och genom samverkan

mellan länsstyrelserna. Regeringen

aviserar förtydliganden i

länsstyrelseinstruktionen med detta

innehåll.

I motion 1996/97:K6 yrkande 4 (v)

föreslås att jämställdhetsexperterna bör

få fortsätta sin verksamhet inom ramen

för försöksverksamheten. Utskottet

instämmer i de bedömningar som

bostadsutskottet redovisar i sitt

yttrande vad avser den prövning

regeringen framgent kommer att göra i

frågan om hur expertfunktionen för

jämställdhetsfrågor skall organiseras på

den regionala nivån. Utskottet delar

bostadsutskottets uppfattning om att ett

tillkännagivande i frågan enligt

motionens intentioner inte bör göras och

avstyrker därför motion 1996/97:K6

yrkande 4.

När det gäller frågan om länsstyrelsen

som överklagningsmyndighet instämmer

utskottet i regeringens bedömning att

det inte finns tillräckliga skäl att

flytta över överklagningsärenden från

länsstyrelserna till länsrätt eller

annan domstol.

Lagförslagen

Utskottets kommentarer och förslag till

ändringar

Beträffande förslag till lag om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning

2 §

tredje punkten: Här föreslås att

uttrycket vissa (statsbidrag) byts ut

mot uttrycket enligt vad som närmare

föreskrivs av regeringen som placeras

efter kulturinstitutioner .

fjärde punkten: Här föreslås att

uttrycket vissa (regionalpolitiska

etc) byts ut mot uttrycket enligt vad

som närmare föreskrivs av regeringen

som placeras efter utvecklingsmedel .

Motivet till ändringen är att undanröja

oklarheten i fråga om vilka medel det

faktiskt gäller. Av de föreslagna

ändringarna torde framgå att regeringen

fattar beslut i särskild ordning om

medlen och deras användning.

5 §

Utskottet har vid beredningen av

förslaget till lag om försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsfördelning

funnit att innebörden av paragrafens

andra stycke är något oklar, eftersom

innehållet i uppräkningen inte helt

stämmer överens med vad som föreskrivs i

7 a § förordningen (1982:877) om

regionalt utvecklingsarbete till vilken

hänvisas i 2 §. Utskottet har från

Inrikesdepartementet underhand erfarit

att avsikten med uppräkningen i 5 §

andra stycket är att tillgodose önskemål

från kommunalt håll om att det regionala

utvecklingsansvarets innehåll och de

regionala självstyrelseorganens ansvar

bör vara preciserade. I paragrafen

förtydligas innehållet i det regionala

utvecklingsansvar som i dag regleras i

den nyss nämnda förordningen och som de

regionala självstyrelseorganen i sin

helhet tar över i enlighet med 2 § 1. På

denna grund finner utskottet att

paragrafen kan stå kvar i oförändrat

skick.

Övrigt

Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter

en språklig ändring i 9 §.

Beträffande förslag till lag om

försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar län och Skåne län

15 §

Som framgår av en skrivelse från

Skånestyrelsen till utskottet är

avsikten att Malmö kommun skall vara

representerad i regionförbundet inte

bara som kommun utan också på grund av

att kommunen handhar uppgifter som

motsvarar landstingsverksamheten. Enligt

Skånestyrelsen bör Malmö kommun välja

ledamöter och ersättare till

regionförbundets fullmäktigeförsamling

både från den kvot som skall väljas av

kommunerna och från den kvot som väljs

av landstingen. Med den utformning

lagtexten har i propositionen är ett

sådant förfarande inte möjligt. Därför

bör lagtexten ändras enligt följande:

15 § I Skåne län skall antalet ledamöter

i förbundsfullmäktige uppgå till 99. Av

dessa skall 66 väljas av länets samtliga

kommuner. Övriga 33 skall väljas av

landstingen och Malmö kommun.

39 §

Paragrafen synes uppbyggd med 4 kap. 10

§ kommunalförbundslagen (SFS 1985:894)

som förebild. För symmetrins skull bör

därför i början av andra stycket införas

ett tillägg enligt följande: I fråga om

överklagande av länsrättens beslut

tillämpas 10 kap. 14 § kommunallagen .

Innebörden av ändringen är att villkoren

för laglighetsprövning i denna del blir

desamma som kommunallagens. Enligt 10:14

kommunallagen får vid beslut som gått

klaganden emot bara klaganden själv

överklaga beslutet.

Övrigt

Lagförslaget i övrigt tillstyrks efter

språkliga ändringar i 5, 9 och 38 §§.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1978:438) om huvudmannaskap för viss

kollektiv persontrafik

Övergångsbestämmelser

Skånestyrelsen har i skrivelse till

utskottet framhållit att det

föreliggande förslaget är oklart och

inte stämmer överens med den allmänna

motiveringen (s. 47 f. i propositionen).

Enligt motivtexten skulle kommunerna och

landstingen kunna komma överens om att

föra över ansvaret för trafiken till ett

regionförbund. Förslaget till

övergångsbestämmelse täcker emellertid

inte en sådan lösning. För att

åstadkomma ett sådant förtydligande

föreslås ett tillägg till texten av

följande lydelse:

Kommunerna och landstingen kan dock med

stöd av 2 a § komma överens om att

regionförbundet i stället skall vara

huvudman.

Lagförslaget i övrigt tillstyrks.

Förslaget till lag om upphävande av

lagen (1996:946) om val av ledamöter i

styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län

Lagförslaget tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

propositionens förslag avseende

införande av regionförbund i Kalmar

län och Skåne län

att riksdagen avslår motion

1996/97:K11 yrkande 1,

2. beträffande avslag på

propositionens förslag avseende

införande av regionförbund i Kalmar

län m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena

1-5 och yrkandena 7-9,

res. 1 (m)

3. beträffande försöksverksamhet

i Västmanlands län

att riksdagen avslår motion

1996/97:K3,

4. beträffande försöksverksamhet

i Skåne län

att riksdagen med avslag på

motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10

yrkande 6 godkänner propositionen i

denna del,

res. 2 (m)

5. beträffande försöksverksamhet

i Jämtlands och Kalmar län

att riksdagen med avslag på

motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1

och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2

godkänner propositionen i denna del,

res. 3 (v, mp)

6. beträffande utökat ansvar i

försöksverksamheten

att riksdagen avslår motion

1996/97:K13 yrkande 5,

7. beträffande hantering av

medel från EG:s strukturfonder

att riksdagen avslår motion

1996/97:K6 yrkande 2,

res. 4 (v)

8. beträffande ansvar för

kollektivtrafiken

att riksdagen med avslag på motion

1996/97:K13 yrkande 4 godkänner

propositionen i denna del,

res. 5 (v, mp)

9. beträffande fördelningen av

kulturpolitiska medel

att riksdagen med avslag på

motionerna 1996/97:K7, 1996/97:K9 och

1996/97:K11 yrkande 2 godkänner

propositionen i denna del,

res. 6 (m, fp)

10. beträffande regional

samverkan i Skåne län

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K622, 1994/95:K624 och

1994/95:K630 yrkande 1,

11. beträffande lokalisering av

statliga och regionala organ i Skåne

län

att riksdagen avslår motion

1996/97:K2,

12. beträffande utgångspunkter

för det fortsatta

utvecklingsarbetet

att riksdagen avslår motion

1996/97:K12 yrkande 1,

13. beträffande Gotlands

ställning som självständigt län

att riksdagen avslår motion

1996/97:K13 yrkande 3,

14. beträffande en samlad

strategi för regionaliseringen av

statliga verk och myndigheter

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:K6 yrkande 1 och

1996/97:K507,

res. 7 (c)

15. beträffande landstingsfrihet

i ett län

att riksdagen avslår motion

1996/97:K11 yrkande 3,

16. beträffande inrättande av

länsparlament m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:K505, 1994/95:K608,

1994/95:K619 yrkande 1 och

1996/97:A432 yrkande 9,

res. 8 (c, mp)

17. beträffande stärkande av den

regionala demokratin i Stockholms

län

att riksdagen avslår motion

1994/95:A467 yrkande 2,

18. beträffande vidgad samordnad

länsförvaltning i Gotlands län

att riksdagen med avslag på motion

1996/97:K6 yrkande 5 godkänner

propositionens förslag om en

försöksverksamhet,

res. 9 (fp, v)

19. beträffande länsstyrelsernas

uppgifter och ledning i

försökslänen

att riksdagen med avslag på motion

1996/97:K6 yrkande 3 godkänner

propositionen i denna del,

res. 10 (v)

20. beträffande ändring av

landshövdingetiteln

att riksdagen avslår motion

1996/97:K5,

21. beträffande

länsexpertfunktionens ställning

att riksdagen avslår motion

1996/97:K6 yrkande 4,

res. 11 (fp, c, v,

mp)

22. beträffande lagen om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning

att riksdagen antar det i

propositionen framlagda lagförslaget

med den ändringen att 2 och 9 §§ får

den lydelse som i bilaga 2 betecknas

som utskottets förslag,

23. beträffande lagen om

försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar län och Skåne län

att riksdagen antar det i

propositionen framlagda lagförslaget

med den ändringen att 5, 9, 15, 37

och 39 §§ får den lydelse som i

bilaga 3 betecknas som utskottets

förslag,

24. beträffande lagen om ändring

i lagen (1978:438) om huvudmannaskap

för viss kollektiv persontrafik

att riksdagen antar det i

propositionen framlagda lagförslaget

med den ändringen att

övergångsbestämmelser får följande

lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1997. I fråga om Skåne län

skall dock fram till utgången av år

1998 finnas en huvudman i vardera den

del av länet som utgjort Malmöhus län

och Kristianstads län. Därvid skall

2, 5 och 6 §§ i deras äldre lydelse

gälla. Kommunerna och landstingen kan

dock med stöd av 2 a § komma överens

om att regionförbundet i stället

skall vara huvudman.

25. beträffande lagen om

upphävande av lagen (1996:946) om val

av ledamöter i styrelsen för

Länsstyrelsen i Skåne län

att riksdagen antar det i

propositionen framlagda lagförslaget.

Stockholm den 21 november 1996

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo

(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Axel Andersson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus

(c), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist

(v), Frank Lassen (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg

(fp), Nikos Papadopoulos (s), Nils

Fredrik Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt

(m), Elisebeht Markström (s) och Ola

Karlsson (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionens förslag

avseende införande av regionförbund i

Kalmar län m.m. (mom. 2)

Inger René, Nils Fredrik Aurelius,

Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Mot bakgrund

av och slutar med K8 och K10 i denna

del (yrkandena 1-5 och 7-9) bort ha

följande lydelse:

I den moderata partimotionen

1996/97:K10 erinras om att frågan om den

regionala självstyrelsen debatterats

under lång tid. Det finns mycket som

talar mot att ett genomförande av

regeringens förslag till

försöksverksamhet med förändrat

regionalt utvecklingsansvar i fyra län

innebär att en starkare demokratisk

förankring uppnås. Det kan på goda

grunder hävdas att det demokratiska

inslaget i de föreslagna regionförbunden

blir tämligen svagt.

Liksom motionärerna tar utskottet

avstånd från regeringens förslag som

innebär att en tredje politisk nivå

formellt tillskapas. Det finns inte

några bärande skäl för detta förslag.

Med den homogena samhällsstruktur vi har

i vårt land saknas behov av att införa

regionparlament och liknande organ med

hög grad av självstyre. I andra länder,

t.ex. Spanien med historiskt starka

regioner och Tyskland med en

statsbildning som bygger på en federativ

idé, är förhållandena annorlunda.

Nationalstatens roll i Europa i dag är

en annan än den var för bara några år

sedan. Uppgifter flyttas från central

nationell nivå dels upp till Europanivå,

dels ner till kommunnivå. En viktig

utgångspunkt för beslut om samhällets

organisatoriska uppbyggnad är den s.k.

närhetsprincipen. Denna innebär bl.a.

att om en fråga kan avgöras på lokal

nivå får den avgöras på högre nivå bara

om det leder till bättre resultat. Även

av andra skäl är ett överförande av

statliga uppgifter till regionala

självstyrelseorgan betänkligt.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att varje land skall

utveckla och bevara en

samhällsorganisation som är bäst lämpad

utifrån det unika landets förhållanden.

Inte heller i detta hänseende är

regeringsförslaget acceptabelt.

Grundkraven på samhällets organisation

är egentligen bara två.

Samhällsorganisationen skall vara

demokratisk, dvs. ge medborgarna

möjlighet till inflytande och

delaktighet. Den skall vara utformad på

så sätt att den förser medborgarna med

de tjänster som de vill ha på ett

billigt och effektivt sätt. För detta

krävs dels en central statlig nivå, som

svarar för de övergripande frågorna och

för fördelningen av samhällets resurser,

dels en lokal nivå, som bygger på den

kommunala självstyrelsens princip. Ett

genomförande av regeringens förslag

innebär en konstitutionell förändring

genom att en tredje nivå införs, och

detta utan att denna blivit föremål för

politisk förankring, beredning eller

debatt. Redan med försöksverksamheten

uppstår en glidning i denna riktning som

riskerar att urholka den kommunala

självstyrelsen.

Utskottet anser liksom motionärerna att

Sverige bara behöver ha två direktvalda

politiska nivåer med egen

beskattningsrätt, nämligen den statliga

och den kommunala.

När en verksamhet behöver organiseras

för ett större geografiskt område än

varje kommun för sig, dvs. när behov av

regional samverkan uppstår, bör det

överlåtas till kommunerna att själva

avgöra hur denna samverkan skall

utformas och anpassas till de behov som

skall tillgodoses. Här finns enligt

utskottets uppfattning ingen given

patentlösning avseende formen för

samverkan, då behovet av samverkan

skiftar från fråga till fråga och över

tid och rum. Det innebär att olika

samverkansformer, med olika aktörer, kan

behövas i skilda frågor, och olika

geografiska områden kan vara berörda.

Samverkansformerna måste därför vara

många och flexibla.

Olika möjligheter står till buds för

regional samverkan på frivillighetens

grund, inom ramen för redan nu gällande

lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom

kommunalförbund, eller genom avtal och

projekt, som kan beröra specifika frågor

där det finns genuint gemensamt intresse

av samverkan, och som också kan vara

tidsbegränsade.

Vad nu anförts motsvaras av yrkandena

1-5 i den moderata partimotionen.

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av dessa yrkanden avslår

regeringens förslag och som sin mening

ger regeringen till känna vad nu anförts

om regionernas Europa, statens

engagemang på den regionala nivån,

Sveriges behov av endast två direktvalda

nivåer samt om frivillig samverkan med

kommunerna som bas.

I tre yrkanden i motionen yrkas avslag

på förslagets uppläggning i Kalmar,

Gotlands och Jämtlands län. Med

hänvisning till vad utskottet nu anfört

med anledning av partimotionen (m)

tillstyrker utskottet även dessa

motionsförslag. Det nu anförda ligger i

linje med vad som föreslagits i de

övriga m-mo-tioner som behandlas i detta

betänkande nämligen motionerna

1996/97:K4 och 1996/97:K8.

dels att utskottets hemställan under

mom. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avslag på

propositionens förslag avseende

införande av regionförbund i Kalmar

län m.m.

att riksdagen bifaller motionerna

1996/97:K8 och 1996/97:K10 yrkandena

1-5 och yrkandena 7-9,

2. Försöksverksamhet i Skåne län (mom.

4)

Inger René, Nils Fredrik Aurelius,

Fredrik Reinfeldt och Ola Karlsson (alla

m) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med I motion

1996/97:K4 (m) föreslås och på s. 15

slutar med yrkande 6 avstyrks bort ha

följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att det

finns en betydande både principiell och

praktisk skillnad mellan att inrätta ett

kommunal- eller regionalförbund, låt

vara obligatoriskt, utan

beskattningsrätt och en övergång till

ett regionförbund med landstinget som

huvudman, vilket är propositionens

förslag för Skånes del från den 1

januari 1999. Den sistnämnda modellen

leder enligt utskottets mening lätt över

i en mera federalistisk konstruktion som

enligt utskottets mening inte står i

överensstämmelse med svensk politisk

tradition. Med det anförda yrkar

utskottet bifall till motionerna K4 och

K10 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under

mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande försöksverksamhet i

Skåne län

att riksdagen med avslag på

propositionen i denna del bifaller

motionerna 1996/97:K4 och 1996/97:K10

yrkande 6,

3. Försöksverksamhet i Jämtlands och

Kalmar län (mom. 5)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med I motion

1996/97:K13 och slutar med K12 yrkande

2 bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser för sin

del att det är en fördel om

försöksverksamheten bedrivs på samma

grunder i de fyra försökslänen.

Innebörden av detta är att Jämtlands län

borde tas in i lagstiftningen om

regionförbund och att landstinget i båda

länen från den 1 januari 1999 övertar

regionförbundets uppgift som huvudman

för försöksverksamheten.

Utskottet avstyrker propositionen i

denna del och tillstyrker med det

anförda motionerna 1996/97:K13 yrkandena

1 och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 (kd).

Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna att regeringen bör

eterkomma med ett förslag till lag som

innebär att vad nu förordats kommer att

förverkligas.

dels att utskottets hemställan under

mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande försöksverksamhet i

Jämtlands och Kalmar län

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:K13 yrkandena 1

och 2 samt 1996/97:K12 yrkande 2 och

med avslag på propositionen i denna

del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Hantering av medel från EG:s

strukturfonder (mom. 7)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 24 börjar med När det gäller

hanteringen och slutar med avstyrker

motion K6 yrkande 2 bort ha följande

lydelse:

I propositionen anförs att när det

gäller hanteringen av medel från EG:s

strukturfonder finns det inte skäl att

ändra på den nuvarande beslutsordningen.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande

avstyrkt motion 1996/97:K6 yrkande 2

(v), i vilken föreslås att myndigheter

som handhar dessa medel bör läggas under

regionförbundens kontroll. Enligt

bostadsutskottet är det inte lämpligt

att upplösa de beslutsgrupper som

nyligen inrättats.

Enligt konstitutionsutskottets mening

finns goda skäl för den uppfattning som

förs fram i motionen om att detta

beslutsansvar skall anförtros det organ

som i de olika länen skall ansvara för

försöksverksamheten. Detta skulle

ytterligare förstärka försökets

regionalpolitiska profil. Vad nu anförts

bör riksdagen med anledning av motion

1996/97:K6 yrkande 2 som sin mening ge

regeringen till känna. Regeringen bör

skyndsamt förelägga riksdagen ett

lagförslag så att förslaget i motionen

kan förverkligas.

dels att utskottets hemställan under

mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande hantering av medel

från EG:s strukturfonder

att riksdagen med bifall till

motion1996/97:K6 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Ansvar för kollektivtrafiken (mom. 8)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 24 börjar med I motion

1996/97:K13 yrkande 4 (mp) och slutar

med motionen avstyrks bort ha följande

lydelse:

Enligt propositionens förslag får i

Kalmar och Skåne län ett regionförbund

med stöd av lagen om försöksverksamhet

med regionförbund vara huvudman för

kollektivtrafiken. I motion 1996/97:K13

yrkande 4 (mp) hemställs att även

Jämtlands län skall vara med i försöket

i denna del. Utskottet som instämmer i

motionens yrkande finner att en

förutsättning för detta är att även

Jämtlands län omfattas av den föreslagna

lagen om försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning. Regeringen

bör snarast återkomma med förslag i

detta hänseende.

dels att utskottets hemställan under

mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ansvar för

kollektivtrafiken

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:K13 yrkande 4 och med avslag

på propositionen i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Fördelningen av kulturpolitiska medel

(mom. 9)

Birgit Friggebo (fp), Inger René (m),

Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik

Aurelius (m), Fredrik Reinfeldt (m) och

Ola Karlsson (m) och anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 24 börjar med Två motioner,

1996/97:K9 (m) och K11 yrkande 2 (fp)

och på s. 25 slutar med avstyrker

motionerna 1996/97:K7, K9 och K11

yrkande 2 bort ha följande lydelse:

I motionerna 1996/97:K9 (m) yrkande 1

och 1996/97:K11 yrkande 2 (fp) yrkas

avslag på propositionens förslag i denna

del. I motion 1996/97:K7 (c) pläderas

för en vidgning av förslaget till att

avse anslag för kulturinstitutioner

vilka i dag fördelas av andra än av

Statens kulturråd. Kulturutskottet har

framhållit att beslutsunderlaget är

något bristfälligt vad gäller analyser

av det slag som förutskickas i

propositionen men tillstyrker dock

propositionens förslag i denna del och

avstyrker de här aktuella motionerna.

Utskottet delar den uppfattning som

kommer till uttryck i motion K9 (m), då

det gäller frågan om ett regionalt

självstyrelseorgan skall kunna ta över

statens roll vid fördelning av vissa

kulturbidrag. Som anförs i motionen

måste statens stöd anses som en

konkretisering av den statliga

kulturpolitiken och direkt eller

indirekt innehålla ett avtal mellan

staten och de bidragsmottagande

institutionerna om deras roll som

ansvariga för ett definierat nationellt

uppdrag. Enligt utskottets mening kan

ett regionalt självstyrelseorgan inte

företräda staten i ett sådant avtal.

Regeringens förslag är inte

tillräckligt berett, då det gäller

kulturområdet. Riksdagen har i olika

sammanhang framhållit angelägenheten av

att konsekvenserna av de förslag som

regeringen lägger fram skall kunna

utläsas av propositionerna. De analyser

som förutskickas i propositionen (s.

50) borde ha gjorts innan regeringen

lade fram ett förslag om

försöksverksamhet i denna del. Detta

framgår bl.a. av att lagförslaget

omfattar vissa statsbidrag till

regionala kulturinstitutioner - således

en stark begränsning av mandatet -

medan det i den anslutande

propositionstexten anförs att det

behöver ske en precisering av vilka

anslag och bidragsformer som skall

omfattas av försöksverksamheten. Det

sistnämnda tyder på att regeringen

tänker sig en mera omfattande delegering

av beslutsfunktionerna då det gäller

kulturområdet. Således finns det

anledning utgå från att regeringen kan

behöva återkomma till riksdagen för att

få en ändring av den lag som nu

föreslås. Som närmare utvecklas i motion

K9 (m) visar regeringens förslag i fråga

om Skåne att dess förslag är en

ogenomtänkt skrivbordsprodukt.

Utskottet anser i enlighet med vad som

föreslås i motion K 9 (m) att syftet

med propositionsförslaget om ett större

ansvar för de förtroendevalda i regionen

för utvecklingen bl.a. på det kulturella

området kan nås på ett enklare sätt än

vad som föreslås i propositionen.

Med tillstyrkande av motion K9 (m)

yrkande 1 och motion K11 (fp) yrkande 2

avstyrks propositionen i nu berörd del.

Riksdagen bör i enlighet med yrkande 2 i

motion K9 som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionerna anförts om

fördelningen av statliga bidrag till

regional kulturverksamhet. Utskottet

avstyrker motion 1996/97:K7 (c).

dels att utskottets hemställan under

mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande fördelningen av

kulturpolitiska medel

att riksdagen med avslag på

propositionen i denna del och motion

1996/97:K7 bifaller motion

1996/97:K11 yrkande 2 samt med bifall

till motion 1996/97:K7 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. En samlad strategi för

regionaliseringen av statliga verk och

myndigheter (mom. 14)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 30 börjar med I motion

1996/97:K6 yrkande 1 (v) och slutar med

och K507 bort ha följande lydelse:

I motion 1996/97:K6 yrkande 1 (v)

efterlyser motionärerna en samlad

strategi för regionaliseringen av

statliga verk och myndigheter. I motion

K507 anförs en delvis annan aspekt,

nämligen att omstruktureringen och

centralisering av statliga myndigheter

sker utan demokratisk förankring och

kontroll. Orsaken till detta är att

regering och riksdag inte längre har

möjlighet att besluta om de statliga

sektorsorganens organisation. Utskottet

anser i likhet med motionärerna att det

är angeläget att statsmakterna tar ett

helhetsansvar för den regionala

utvecklingen och att regering och

riksdag bör återta den beslutsroll de

tidigare haft på detta område. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna med anledning av vad som

anförts i motion 1996/97:K507 och

1996/97:K6 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under

mom. 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande en samlad strategi

för regionaliseringen av statliga

verk och myndigheter

att riksdagen med bifall till

motionerna 1996/97:K6 yrkande 1 och

1996/97:K507 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Inrättande av länsparlament m.m.

(mom. 16)

Birgitta Hambraeus (c) och Peter

Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 32 börjar med Utskottet

konstaterar och slutar med åtgärd av

riksdagen bort ha följande lydelse:

I propositionen aviserar regeringen att

den regionala samhällsorganisationens

långsiktiga inriktning och struktur

kommer att övervägas före valen 2002 på

basis av erfarenheterna av den nu

föreslagna försöksverksamheten.

Utskottet anser för sin del att

demokratiseringen av den regionala

politiska nivån på det sätt som

förespråkas i motionerna K608, K619 och

1996/97:A432 och förändringen av den

statliga organisationen på regional nivå

som förespråkas i motion K505 bör

bedrivas i betydligt högre tempo än vad

som anges i propositionen och ett

reformprogram för inrättande av

länsparlament i hela riket bör snarast

utarbetas av regeringen och föreläggas

riksdagen. Detta bör riksdagen med

anledning av yrkandena i motionerna som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande inrättande av

länsparlament m.m.

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:K505,

1994/95:K608, 1994/95:K619 och

1996/97:A432 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Vidgad samordnad länsförvaltning i

Gotlands län (mom. 18)

Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v)

och Håkan Holmberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 38 börjar med I propositionen

föreslås och slutar med K6 yrkande 5

bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna bakom motion

1996/97:K6 yrkande 5 (v) anser

konstitutionsutskottet att

arbetsmarknadspolitiken är en nationell

angelägenhet. Utskottet avstyrker därför

regeringens förslag om att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Enligt utskottets mening är det

nödvändigt att det först görs en

särskild utredning för att pröva

förutsättningarna för att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Detta bör riksdagen med anledning av

motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vidgad samordnad

länsförvaltning i Gotlands län

att riksdagen med avslag på

propositionens förslag om en

försöksverksamhet och med bifall till

motion 1996/97:K6 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Länsstyrelsernas uppgifter och

ledning i försökslänen (mom. 19)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 39 börjar med I motion

1996/97:K6 yrkande 3 (v) och slutar med

K6 yrkande 3 bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:K6 yrkande

3 finns risk för att den demokratiska

insynen i de verksamheter som kommer att

ligga kvar i länsstyrelserna uttunnas då

man i försökslänen avskaffar

länsstyrelsens parlamentariskt utsedda

styrelse. Därför bör enligt utskottets

mening länsstyrelserna i försökslänen

vara skyldiga att inrätta

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper i sådana frågor som nu

ligger under dessa styrelser - t.ex.

polisens verksamhet.

dels att utskottets hemställan under

mom. 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande länsstyrelsernas

uppgifter och ledning i försökslänen

att riksdagen med avslag på

propositionen i denna del bifaller

motion 1996/97:K6 yrkande 3,

11. Länsexpertfunktionens ställning

(mom. 21)

Birgit Friggebo (fp), Birgitta Hambraeus

(c), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson

(mp) och Håkan Holmberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 39 börjar med I motion

1996/97:K6 och slutar med 1996/97:K6

yrkande 4 bort ha följande lydelse:

Jämställdhetsexperter har funnits på

länsstyrelserna sedan 1994 och de har

framgångsrikt lyft fram

jämställdhetsfrågorna. Enligt utskottets

mening har en viktig kompetens byggts

upp, och det är viktigt att den tas till

vara inom ramen för försöksverksamheten.

Utskottet anser att det

jämställdhetsarbete som i dag bedrivs i

länen också skall fortsätta inom ramen

för försöksverksamheten. Utskottet anser

vidare att sådana experter även

fortsättningsvis skall finnas också på

de länsstyrelser som inte ingår i

försöksverksamheten. De

rationaliseringssträvanden avseende

ordningen med länsexperter som redovisas

i propositionen får alltså inte innebära

att jämställdhetsexperter inte längre

kommer att ingå bland länsexperterna.

Detta bör riksdagen med anledning av

motion 1996/97:K6 yrkande 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under

mom. 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande

länsexpertfunktionens ställning

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:K6 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Beredningen av propositionen m.m.

Birgit Friggebo och Håkan Holmberg, båda

(fp) anför:

Den förevarande propositionen (prop.

1996/97:36) lämnar en hel del i övrigt

att önska när det gäller beredningen

och, delvis som en konsekvens av detta,

innehållet.

Vi konstaterar att det fanns goda skäl

för regeringen att låta Lagrådet granska

om propositionen var förenlig med

grundlagens formaliakrav, även om detta

inte var obligatoriskt. Redan den minst

sagt originella grundkonstruktionen

borde föranlett en hänvändelse till

Lagrådet. Regeringen borde, alldeles

bortsett från frågan om

lagrådsgranskningen, ha redovisat sina

överväganden i propositionstexten

beträffande hur man kommit fram till

slutsatserna om förslagets

grundlagsenlighet.

När det gäller Lagrådets granskning

finner man att Lagrådet inte har

behandlat hur det förhåller sig med den

formella grunden för överförande av

statliga uppgifter till ett

obligatoriskt regionförbund. Lagrådet

har endast uttalat sig om att kommunerna

har rätt att delegera uppgifter till ett

kommunal- eller regionförbund.

Beträffande innehållet i propositionen

kan konstateras att det finns inslag som

tyder på att kompromissandet mellan

fackdepartementen ibland gått så långt

att det går ut över klarheten i t.ex.

lagreglerna. Utskottet har på en rad

punkter tvingats justera lagtexten och i

skrivningar förklara motiv och

konsekvenser som fördolts i

propositionen.

Trots att propositionen lider av grava

brister vill vi inte motsätta oss att

förslagen i huvudsak genomförs.

2. Fördelningen av kulturpolitiska medel

(mom. 9)

Peter Eriksson (mp) anför:

När det gäller regionförbundens uppgift

att fördela anslag till

kulturinstitutioner vill jag anföra

följande.

Jag har förståelse för de invändningar

som riktats mot förslaget från moderat

och folkpartistiskt håll och där man

argumenterar för att kulturpolitik är en

nationell angelägenhet, att det krävs

avtalsförhållanden mellan staten och de

bidragsmottagande institutionerna etc.

Jag vill dock inte gå så långt som att

avstyrka förslaget. Dock vill jag betona

att jag förutsätter att medel avsedda

för de genuint nationella uppdragen

lämnas utanför den hantering det här är

tal om och att detta klargörs i kommande

propositioner där villkoren för

verksamheten skall redovisas.

Propositionens lagförslag

Av utskottet föreslagna ändringar i

regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

I försökslänen skall ett regionalt

självstyrelseorgan

1. från och med den 1 juli 1997 från

länsstyrelsen överta ansvaret för det

sektorsövergripande arbetet med att

utarbeta en strategi för länets

långsiktiga utveckling enligt 7 §

förordningen (1982:877) om regionalt

utvecklingsarbete (det regionala

utvecklingsansvaret),

2. från och med den 1 juli 1997 från

länsstyrelsen överta befogenheten att

besluta om länstrafikplaner enligt

förordningen (1991:1809) om rikstäckande

väghållningsplan, regionala

väghållningsplaner och planer för

länstrafikanläggningar,

3. från och med 3. från och med

den 1 juli 1998 den 1 juli 1998

från Statens från Statens

kulturråd överta kulturråd överta

befogenheten att befogenheten att

besluta om besluta om

fördelningen av fördelningen av

vissa statsbidrag statsbidrag till

till regionala regionala

kulturinstitutioner kulturinstitutioner

, samt enligt vad som

närmare föreskrivs

av regeringen, samt

4. från och med 4. från och med

den 1 januari 1998 den 1 januari 1998

besluta om besluta om

användningen av användningen av

vissa regionalpolitiska

regionalpolitiska och andra

och andra utvecklingsmedel

utvecklingsmedel. enligt vad som

närmare föreskrivs

av regeringen.

Regeringen får besluta att överföringen

av en uppgift skall ske vid en senare

tidpunkt än vad som sägs i första

stycket.

9 §

Regeringen får Regeringen får

meddela de meddela de närmare

ytterligare föreskrifter som

föreskrifter som behövs för

behövs för genomförandet av

genomförandet av försöksverksamheten

försöksverksamheten .

.

Av utskottet föreslagna ändringar i

regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med regionförbund i

Kalmar län och Skåne län

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 §

I regionförbundet I regionförbundet

skall det som skall det som

beslutande beslutande

församling finnas församling finnas

ett förbundsfullmäktige

förbundsfullmäktige .

.

9 §

För regionförbundet skall det finnas en

förbundsordning med närmare bestämmelser

om förbundet,

Förbundsordningen Förbundsordningen

skall fastställas skall antas av

av förbundsmedlemmarna

förbundsmedlemmarna s fullmäktige.

s fullmäktige var

och en för sig.

15 §

I Skåne län skall I Skåne län skall

antalet ledamöter i antalet ledamöter i

förbundsfullmäktige förbundsfullmäktige

uppgå till 99 uppgå till 99. Av

varav 66 skall dessa skall 66

väljas av väljas av samtliga

kommunerna och 33 kommuner. Övriga 33

av landstingen. skall väljas av

landstingen och

Malmö kommun.

37 §

Regionförbundet i Regionförbundet i

Kalmar län skall Kalmar län skall

träda i likvidation träda i likvidation

efter utgången av efter utgången av

år 2002 och år 2002 och

regionförbundet i regionförbundet i

Skåne län efter Skåne län vid

utgången av år utgången av år

1998. 1998.

Likvidationen verkställs av

förbundsstyrelsen i egenskap av

likvidator.

39 §

Bestämmelserna om överklagande i 10

kap. kommunallagen (1991:900) gäller i

fråga om ett beslut som har fattats av

förbundsfullmäktige, förbundsstyrelsen

eller annan nämnd. Ett sådant beslut får

överklagas såväl av varje kommun och

landsting som är medlem i förbundet som

av deras medlemmar.

Om länsrätten I fråga om

eller kammarrätten överklagande av

har upphävt ett länsrättens beslut

beslut eller tillämpas 10 kap.

förbjudit att det 14 § kommunallagen.

verkställs, får Om länsrätten eller

domstolens beslut kammarrätten har

även överklagas av upphävt ett beslut

regionförbundet, eller förbjudit att

varje kommun och det verkställs, får

landsting som är domstolens beslut

medlem i förbundet överklagas av

och av deras regionförbundet,

medlemmar. varje kommun och

landsting som är

medlem i förbundet

och av deras

medlemmar.

Kulturutskottets yttrande

1996/97:KrU3y

Den regionala samhällsorganisationen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 10

oktober 1996 beslutat att bereda

kulturutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1996/97:36 Den

regionala samhällsorganisationen jämte

motioner.

Med anledning av propositionen har

väckts motionerna 1996/97:K2- K13.

Kulturutskottet yttrar sig i det

följande över propositionen i vad avser

fördelning av kulturpolitiska medel

(avsnitt 6.2.5) och motionerna i

motsvarande del, nämligen motion

1996/97:K7 (c), motion 1996/97:K9 (m)

och motion 1996/97:K11 (fp) yrkande 2.

Utskottet

Regeringens förslag

Det förslag till lag om

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning som läggs fram i

propositionen innebär följande i fråga

om fördelning av vissa statsbidrag till

regionala kulturinstitutioner i de tre

försökslänen Kalmar, Gotland och Skåne.

I angivna län skall från och med den 1

juli 1998 ett regionalt

självstyrelseorgan överta befogenheten

att besluta om fördelningen av vissa

statsbidrag till regionala

kulturinstitutioner.

I Kalmar län skall ett regionförbund

som bildas av landsting och kommuner

fördela statsbidragen.

I Gotlands län skall Gotlands kommun ha

ansvaret för denna fördelning.

I Skåne län skall fördelningen av

statsbidragen ankomma på följande

rättssubjekt, nämligen under tiden den 1

juli 1998 till och med den 31 december

samma år ett regionförbund som bildas av

landsting och kommuner samt under tiden

därefter landstinget.

I alla de tre länen skall

försöksverksamheten pågå till och med

utgången av år 2002.

Enligt den föreslagna lagen bör det

regionala självstyrelseorganet samråda

med företrädare för bl.a. berörda

organisationer i länet.

Regeringen skall få meddela de

föreskrifter som behövs för

genomförandet av försöksverksamheten.

I propositionen framhålls att om det

uppkommer behov av att förändra former,

inriktning, omfattning och annat som

inte ryms inom försökslagens ram får

frågan om lagändring föreläggas

riksdagen (prop. s. 70).

Då det gäller det närmare innehållet i

regeringens förslag om fördelning av

kulturpolitiska medel hänvisar utskottet

till propositionen (s. 49 och 50) och

till avsnittet med utskottets bedömning.

Motionsförslagen

Enligt motion K7 (c) bör propositionens

förslag vidgas till att avse även andra

bidrag än bidrag till

kulturinstitutioner som nu fördelas av

Statens kulturråd. Bidragen måste ha en

klar regional profil, så att inte enbart

institutionerna i residensstaden

förstärks.

Motionären framhåller också att

kommunernas och föreningarnas roll i

regionen måste beaktas. Det nationella

ansvaret som avspeglas i

kulturpropositionen (prop. 1996/97:3)

och i budgetpropositionen för år 1997

måste få ordentligt genomslag i

försöksverksamheten. De medel som i dag

utgår till länsstyrelserna för

satsningar inom kulturens område måste

vägas in i sammanhanget.

I motion K9 (m) yrkas avslag på den del

av propositionen som avser fördelning av

statsbidrag på kulturområdet (yrkande

1). Motionären anser att förslaget är

felaktigt från rent principiella

utgångspunkter. Statens stöd måste anses

som en konkretisering av den statliga

kulturpolitiken och direkt eller

indirekt innehålla ett avtal mellan

staten och de bidragsmottagande

institutionerna om deras roll som

ansvariga för ett definierat nationellt

uppdrag. Ett regionalt

självstyrelseorgan kan inte företräda

staten i ett sådant avtal, anför

motionären. Eftersom förslaget i övrigt

handlar om ansvarsfördelningen mellan

länsstyrelsen och det regionala

självstyrelseorganet kan man inte säga

att den del av propositionen som avser

kulturområdet innefattar en omistlig del

av försöksverksamheten. Motionären pekar

vidare bl.a. på att fördelningen inom

Skåne av de kulturpolitiska medlen skall

ske av ett rättssubjekt första halvåret

1998, av ett annat rättssubjekt andra

halvåret samma år och av ett tredje

rättssubjekt under tiden därefter. Med

hänsyn till vad som anförs i

propositionen om bl.a. skydd för snabba

förändringar i anslagsnivåer och krav på

ekonomiska motprestationer från

kommunala och landstingskommunala

huvudmän visar detta att

regeringsförslaget är en ogenomtänkt

skrivbordsprodukt.

Motionären bakom motion K9 anser att

syftet med propositionsförslaget om ett

större ansvar för de förtroendevalda i

regionen för utvecklingen bl.a. på det

kulturella området på ett enklare sätt

kan nås om ansökningarna om statligt

stöd för yttrande får passera ett

förtroendevalt regionalt organ (yrkande

2).

Även i motion K11 (fp) yrkas avslag på

propositionen då det gäller fördelning

av statsbidrag på kulturområdet (yrkande

2). Motionären framhåller att den analys

som enligt propositionen skall göras av

de kulturpolitiska förutsättningarna för

försöksverksamheten borde ha skett innan

förslag lagts fram om försöksverksamhet

som berör kulturområdet. Det är

uppenbart att propositionens förslag om

överförande av uppgiften att fördela

statsbidrag från Statens kulturråd till

regionalt beslutsorgan inte är

genomtänkt. Att besluta först och

analysera sedan är högst betänkligt och

kan enligt motionärens mening inte komma

i fråga.

Utskottets bedömning

Då det gäller frågan om de i motionerna

K9 (m) yrkande 1 och K11 (fp) yrkande 2

framställda avslagsyrkandena vill

utskottet anföra följande.

Regeringen vill genom

försöksverksamheten tillmötesgå det

intresse som finns i vissa län att pröva

nya metoder för att utveckla den

regionala verksamheten och ge den en

starkare demokratisk förankring (prop.

s. 36). En bred förankring av det

regionala utvecklingsarbetet kan bidra

till en bättre samordning och därmed

till ett effektivare utnyttjande av de

resurser som finns inom regionen. En

sådan kraftsamling av resurser på

regional nivå bör kunna underlätta

utvecklingen av konkurrenskraftiga

regioner, anförs det också i

propositionen.

Utskottet har i olika sammanhang

understrukit kulturens betydelse för den

regionala utvecklingen. Utskottet kan

inte se något hinder för att - sedan de

övergripande principerna för

kulturpolitiken och för fördelningen av

statsbidrag på kulturområdet lagts fast

- riksdagen beslutar om en

försöksverksamhet där den närmare

fördelningen av bidragen görs på

regional nivå och av organ som har en

stark regional förankring. Först sedan

en sådan försöksverksamhet slutförts och

utvärderats bör frågan prövas huruvida

det skall ske en allmän och permanent

delegering till den regionala nivån av

fördelningen av statsbidrag till

regional - och lokal - kulturverksamhet.

Med hänsyn bl.a. till vad som anförs i

motionerna är det motiverat att

diskutera huruvida regeringens förslag i

här aktuell del har den precision att

det kan ligga till grund för ett

riksdagsbeslut. Självfallet hade det

varit önskvärt att, i enlighet med

synpunkterna i motion K11, regeringen

låtit göra sådana analyser på

kulturområdet som förutskickas i

propositionen och att riksdagen fått ta

ställning till försöksverksamhet på

området på grundval av analyserna.

Utskottet anser således att

beslutsunderlaget är något bristfälligt.

Samtidigt vill utskottet framhålla att

det är först då försöksverksamheten

genomförts som svar kan ges på vissa av

de frågor som nu ställs om en lämplig

regional beslutsordning på

kulturområdet. Kulturutskottet vill

också erinra om att försöksverksamheten

på kulturområdet skall påbörjas först

vid halvårsskiftet år 1998. Det finns

därför relativt gott om tid för att

utföra de förutskickade analyserna.

Regeringen avser att återkomma i nästa

års budgetproposition med en

redovisning av hur anslags- och

ansvarsfrågorna bör lösas. Slutligen

vill utskottet framhålla att det måste

vara av värde för det regionala

förberedelsearbetet att det redan nu

beslutas om att försöksverksamheten

skall omfatta även kulturområdet, låt

vara att den närmare utformningen av

försöket kommer att ske först senare.

Utskottets slutsats är att

konstitutionsutskottet bör tillstyrka

det av regeringen framlagda lagförslaget

i vad avser kulturområdet. Motion K9

yrkande 1 och motion K11 yrkande 2

avstyrks således.

Som en följd av utskottets

ställningstagande i det föregående

avstyrks även yrkande 2 i motion K9.

Vad angår motion K7 (c) vill utskottet

erinra om att regeringen skall analysera

hur de mål och riktlinjer som

kulturpropositionen föreslagit kan

genomföras inom ramen för

försöksverksamheten. Av propositionen

framgår att regeringens analyser kommer

att avse vilka anslag och bidragsformer

som bör omfattas av försöksverksamheten

och hur bidragen för försökslänen bör

beräknas. Utskottet förutsätter att

regeringen vid sitt analysarbete beaktar

synpunkterna i motionen. Kulturutskottet

förutsätter också att, i enlighet med

vad som anges i propositionen,

regeringen redan före starten av

försöksverksamheten lägger fram förslag

till de lagändringar som de kommande

analyserna kan ge anledning till.

Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att motion K7 inte påkallar

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1996

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson

(s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo

Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn

Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Jan

Backman (m), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika

Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny

Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth

Nyström (m) och Kenth Skårvik (fp).

Avvikande meningar

1. Elisabeth Fleetwood (m), Lennart

Fridén (m), Jan Backman (m), Fanny

Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och

Kenth Skårvik (fp) anser att avsnittet

som börjar med Utskottet har och

slutar med avstyrks således bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som

kommer till uttryck i motion K9 (m), då

det gäller frågan om ett regionalt

självstyrelseorgan skall kunna ta över

statens roll vid fördelning av vissa

kulturbidrag. Som anförs i motionen

måste statens stöd anses som en

konkretisering av den statliga

kulturpolitiken och direkt eller

indirekt innehålla ett avtal mellan

staten och de bidragsmottagande

institutionerna om deras roll som

ansvariga för ett definierat nationellt

uppdrag. Enligt utskottets mening kan

ett regionalt självstyrelseorgan inte

företräda staten i ett sådant avtal.

Regeringens förslag är inte

tillräckligt berett, då det gäller

kulturområdet. Riksdagen har i olika

sammanhang framhållit angelägenheten av

att konse-kvenserna av de förslag som

regeringen lägger fram skall kunna

utläsas av propositionerna. De analyser

som förutskickas i propositionen (s.

50) borde ha gjorts innan regeringen

lade fram ett förslag om

försöksverksamhet i denna del. Detta

framgår bl.a. av att lagförslaget

omfattar vissa statsbidrag till

regionala kulturinstitutioner - således

en stark begränsning av mandatet -

medan det i den anslutande

propositionstexten anförs att det

behöver ske en precisering av vilka

anslag och bidragsformer som skall

omfattas av försöksverksamheten. Det

sistnämnda tyder på att regeringen

tänker sig en mera omfattande delegering

av beslutsfunktionerna då det gäller

kulturområdet. Således finns det

anledning utgå från att regeringen kan

behöva återkomma till riksdagen för att

få en ändring av den lag som nu

föreslås. Som närmare utvecklas i motion

K9 (m) visar regeringens förslag i fråga

om Skåne att dess förslag är en

ogenomtänkt skrivbordsprodukt.

I enlighet med det anförda bör

propositionen med tillstyrkande av

motion K9 (m) yrkande 1 och motion K11

(fp) yrkande 2 avslås i vad avser

kulturområdet.

Utskottet anser i enlighet med vad som

föreslås i motion K 9 (m) att syftet

med propositionsförslaget om ett större

ansvar för de förtroendevalda i regionen

för utvecklingen bl.a. på det kulturella

området kan nås på ett enklare sätt än

vad som föreslås i propositionen,

nämligen genom att ansökningarna om

statligt stöd för yttrande får passera

ett förtroendevalt regionalt organ.

Utskottet tillstyrker således motionen i

denna del (yrkande 2).

2. Ewa Larsson (mp) anser att avsnittet

som börjar med Vad angår och slutar

med riksdagens åtgärd bort ha följande

lydelse:

I motion K7 (c) tas upp bl.a. frågan om

omfattningen av försöksverksamheten på

kulturområdet. Utskottet delar det

synsätt som i detta hänseende kommer

till uttryck i motionen.

Försöksverksamheten bör således inte

begränsas till att avse vissa

statsbidrag till kulturinstitutioner

utan även omfatta andra bidragsformer, i

första hand sådana bidrag som utgår från

det utvecklingsanslag som administreras

av Statens kulturråd. Endast om

försöksverksamheten får en större bredd

än vad regeringen föreslagit blir det

enligt utskottets uppfattning möjligt

att lägga resultatet av

försöksverksamheten till grund för den

kommande bedömningen av huruvida och i

vad mån de statliga bidragen på

kulturområdet bör fördelas på regional

nivå. Utskottet anser således att

riksdagen med anledning av motion K7 som

sin mening bör ge regeringen till känna

vad utskottet anfört om omfattningen av

försöksverksamheten på kulturområdet.

Som en följd av det anförda förutsätter

utskottet att, i enlighet med vad som

anförts i propositionen, regeringen

redan före starten av

försöksverksamheten lägger fram förslag

till de lagändringar som den kommande

analysen kan ge anledning till.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1996/97:AU5y

Den regionala samhälsorganisationen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett bl.a.

arbetsmarknadsutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 1996/97:36 om

den regionala samhällsorganisationen

jämte de motioner som kunde komma att

väckas med anledning av propositionen.

Detta yttrande begränsar sig till frågor

som särskilt rör

arbetsmarknadsutskottets

beredningsområden. Utskottet avstår från

att lägga synpunkter på de mera

principiella frågeställningarna om den

regionala samhällsorganisationen.

Förslaget om en försöksverksamhet i

vilken det regionala utvecklingsansvaret

överförs från länsstyrelsen till ett

kommunalt organ på regional nivå ligger,

som också påpekas i propositionen, i

linje med utvecklingen bl.a. inom

regional- och arbetsmarknadspolitiken. I

sammanhanget kan utskottet nämna den

försöksverksamhet med lokal samverkan

mot arbetslösheten inom ramen för

kommunala arbetsförmedlingsnämnder som

riksdagen beslutade om i våras (prop.

1995/96:148, AU13, rskr. 223). Bärande

tankar var att stärkt samordning av de

ekonomiska resurserna ger bättre

resultat och att effektivitetsvinster

kunde nås genom samverkan med andra

berörda instanser. Bättre samverkan och

starkare lokal förankring av

arbetsmarknadspolitiken skulle kunna

bidra till ökad träffsäkerhet och

förbättrad kvalitet i åtgärderna.

På det regionalpolitiska området anser

arbetsmarknadsutskottet att det lokala

initiativet och engagemanget är

grundläggande och något som måste

uppmuntras och stödjas. Lokala

genomarbetade utvecklingsplaner får allt

större betydelse. Även på detta område

kan en lokal förankring bidra till

bättre samordning och effektivare

resursutnyttjande. Utskottet ser det som

mycket positivt att regeringen vill

tillmötesgå det intresse som finns i

vissa län att pröva nya metoder för att

utveckla den regionala verksamheten och

ge den en starkare demokratisk

förankring.

Det är också bra att regeringen vill

pröva olika former för det demokratiska

inflytandet så att man kan få ett brett

underlag av erfarenheter.

Ökad decentralisering av resurser,

ansvar och befogenheter ställer större

krav på samordning. Om ett

utvecklingsprogram skall få genomslag

måste det vara förankrat hos de berörda.

Utskottet välkomnar att frågan om

samverkan och samråd mellan det

regionala självstyrelseorganet och

berörda parter blir lagreglerad.

Det bör understrykas att de av

riksdagen fastställda regionalpolitiska

målen skall gälla som ram även för denna

försöksverksamhet. Staten har alltjämt

huvudansvaret. Den förändrade roll som

försöksverksamheten innebär för

länsstyrelsen bör som utskottet ser det

borga för att de fastställda nationella

målen nås. Länsstyrelsen får möjlighet

att koncentrera sig på sin sektors

övergripande uppgift i fråga om den

regionala utvecklingen. I förhållande

till det regionala självstyrelseorganet

blir länsstyrelsens roll att företräda

staten. När det gäller att fatta beslut

om vissa regionalpolitiska och andra

utvecklingsmedel noterar utskottet att

samma regler skall gälla för det

regionala självstyrelseorganet som för

länsstyrelsen. Därigenom säkerställs att

medlens användning står i

överensstämmelse med riksdagens beslut.

Utskottet stöder förslaget att en

parlamentarisk kommitté bör följa och

utvärdera försöksverksamheten. Som

utskottet förstår saken skall denna

kommitté ha ett övergripande uppdrag att

även utforma förslag om den framtida

regionala organisationen.

Arbetsmarknadsutskottet vill också väcka

tanken att en arbetsgrupp tillsätts inom

regeringskansliet med uppgift att från

mera begränsat regionalpolitiska

utgångspunkter följa verksamheten och

löpande redovisa erfarenheterna för

regeringen. Därigenom skulle även

riksdagen kunna hållas underrättad på

lämpligt sätt.

När det gäller försöksverksamheten med

vidgad samordnad länsförvaltning i

Gotlands län vill utskottet framföra

följande. Det finns anledning att hysa

viss tveksamhet mot tanken som sådan att

inordna länsarbetsnämnderna i

länsstyrelsens organisation. På detta

område bör sektorsförvaltningen ha

fördelar. Man skulle bryta upp den enhet

som Arbetsmarknadsverket kan sägas bilda

med Arbetsmarknadsstyrelsen och

länsarbetsnämnderna, i vilka ingår bl.a.

den offentliga arbetsförmedlingen och

arbetsmarknadsinstituten. Utskottet

delar uppfattningen att det krävs en

samordning av de näringspolitiska och

arbetsmarknadspolitiska insatserna på

regional nivå men anser att detta kan

ske även utan ändring i

länsförvaltningen.

Arbetsmarknadsutskottet vill trots detta

inte motsätta sig att en

försöksverksamhet inleds. Den

anmärkningen bör dock göras att

erfarenheterna från detta försök kan få

begränsat värde med hänsyn både till

Gotlands speciella förhållanden och till

att Gotland samtidigt skall vara

försökslän för det regionala

självstyrelseorganet.

Utskottet vill inte heller motsätta sig

att en utredare tillsätts men utgår från

att uppdraget formuleras

förutsättningslöst.

Stockholm den 7 november 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist

(s), Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m),

Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m),

Martin Nilsson (s), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder

(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson

(v), Kristina Zakrisson (s), Christel

Anderberg (m), Barbro Johansson (mp),

Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och

Christer Erlandsson (s).

Särskilda yttranden

1. Det regionala utvecklingsansvaret

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder

och Christel Anderberg (alla m) anför:

Av Moderaternas motion K10 framgår vår

syn på proposition 1996/97:36. Vi

ansluter oss till motionens yrkanden om

avvisning av delar av förslagen. Vår

principiella inställning är att en

försöksverksamhet av detta slag skall

grunda sig på frivillig medverkan,

eftersom det annars innebär en kränkning

av den kommunala självstyrelsen.

Försöksverksamheten i Kalmar och Skåne

län bygger emellertid på obligatorisk

medverkan av kommuner och landsting. -

Frågan om överförande av statliga

uppgifter till regionala

självstyrelseorgan är för närvarande

under utredning. Dessutom skall en

parlamentarisk utredning ges i uppdrag

att behandla dessa frågeställningar. Den

föreslagna försöksverksamheten framstår

som både brådstörtad och omotiverad.

Förslagen vilar på ett

otillfredsställande underlag och i vissa

viktiga avseenden finns oklarheter.

Verksamheten kommer att bli

kostnadskrävande för de berörda utan att

väsentliga frågor blir lösta. Det gäller

särskilt Skåne län, där ett

regionförbund skall vara verksamt i

enbart 16 månader, varefter landstinget

skall överta det regionala

självstyrelseorganets roll. - Vi avvisar

förslaget om försöksverksamhet i Kalmar

och Gotlands län med överförande av det

regionala utvecklingsansvaret. I Skåne

län finns redan en diskussion kring

dessa frågor. Man bör se positivt på den

utveckling som pågår där. Vår

uppfattning är att Skåne bör få

genomföra ett försök med regionförbund i

enlighet med önskemål från

Skånestyrelsen efter diskussioner mellan

de politiska partierna i Skåne. Däremot

avvisar vi regeringsförslaget att

landstinget i Skåne skall överta det

regionala självstyrelseorganets roll

från 1999. - Vår uppfattning beträffande

förslaget för Jämtlands vidkommande -

ett samverkansorgan, Jämtforum, på

regional nivå utan att någon

beslutskompetens övertas - är att det

bör kunna genomföras utan riksdagens

medverkan.

2. Det regionala utvecklingsansvaret

Dan Ericsson (kd) anför:

Försöksverksamheten i Kalmar län innebär

att det regionala utvecklingsansvaret

överförs från länsstyrelsen till ett

regionförbund som bildas av länets

samtliga kommuner och landstinget.

Försöket kommer att ledas av ett

indirekt valt regionförbund under hela

försöksperioden fram till utgången av år

2002. I praktiken innebär förslaget att

nästan var femte länsinvånare i Kalmar

län kommer att sakna ordinarie

representant i den styrelse som skall

leda arbetet i det regionala organet.

Det är helt oacceptabelt och strider mot

propositionens tankar om starkare

demokratisk förankring. I Skåne län

däremot kan man som medborgare vid

allmänna val år 1998 påverka

sammansättningen av det organ som skall

ha ansvaret för verksamheten. Jag anser

att konstitutionsutskottet bör avstyrka

förslaget såvitt gäller Kalmar län.

3. Vidgad samordnad länsförvaltning i

Gotlands län m.m.

Hans Andersson (v) anför:

Vänsterpartiet anser att

arbetsmarknadspolitiken skall vara en

nationell angelägenhet.

Jag kan konstatera att förslaget om en

försöksverksamhet med inordnande av

länsarbetsnämnden i länsstyrelsen inte

bygger på några arbetsmarknadspolitiska

överväganden. Det är anmärkningsvärt att

förslag av detta slag kan läggas fram

utan egentligt underlag i fråga om

motiv, syfte och effekter.

Som nämns i majoritetstexten ingår

flera organ i länsarbetsnämnden. I

Gotlands län ingår även KAS-regionen.

Det framgår inte klart om regeringens

avsikt är att även dessa delar av

verksamheten skall inordnas i

länsstyrelsen.

Förslaget innebär att man tar bort en

länk i kedjan för ledning, styrning och

verkställande av

arbetsmarknadspolitiken. Fler blir

inblandade, vilket talar för att

möjligheterna blir sämre att genomföra

en effektiv arbetsmarknadspolitik.

Förslaget väcker även en del frågor på

det praktiska planet, t.ex. om

tillgången till Arbetsmarknadsverkets

datasystem.

Detta är enligt min mening tillräckliga

skäl för att avvisa förslaget om

försöksverksamhet.

Jag ställer mig också kritisk till

förslaget om flexiblare regler när det

gäller länsexperter. Enligt min mening

har länsstyrelsernas

jämställdhetsexperter stor betydelse för

arbetet med jämställdhetsfrågorna. Det

nuvarande kravet i

länsstyrelseinstruktionen att det skall

finnas en länsexpert på området har

inneburit att frågorna lyfts fram och

att en viktig kompetens har byggts upp.

Bostadsutskottets yttrande

1996/97:BoU3y

Den regionala samhällsorganisationen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat

bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle

att yttra sig över proposition

1996/97:36 om den regionala

samhällsorganisationen jämte de motioner

som kunde komma att väckas med anledning

av propositionen.

Detta yttrande omfattar förslagen i

propositionen och i motionerna i de

delar som framgår nedan.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om att en försöksverksamhet med

ändrad regional ansvarsfördelning

genomförs i Kalmar, Gotlands, Skåne och

Jämtlands län.

Samtliga i yttrandet behandlade

motioner avstyrks.

Tolv avvikande meningar har avgivits

bl.a. om avslag på propositionen av

företrädare för (m), om länen som grund

för en förändrad regional

ansvarsfördelning av (fp) och (kd), om

utveckling av centrala myndigheters

regionala struktur av (v) och om

principer för lokaliseringen av vissa

statliga myndigheters regionala

förvaltning av (c), (fp), (v), (mp) och

(kd).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:36

- i de delar den behandlas i detta

yttrande - föreslagit att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning,

2. lag om försöksverksamhet med

regionförbund i Kalmar län och Skåne

län,

3. lag om upphävande av lagen

(1996:946) om val av ledamöter i

styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län,

dels godkänner regeringens förslag om en

försöksverksamhet med vidgad samordnad

länsförvaltning i Gotlands län.

Motionerna

I betänkandet behandlas följande med

anledning av propositionen väckta

motioner

1996/97:K2 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av inomregional

balans för den regionala

samhällsverksamheten.

1996/97:K3 av Sven-Erik Österberg och

Göran Magnusson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att en försöksverksamhet

skall starta i Västmanlands län i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K4 av Bertil Persson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalförbund i Skåne.

1996/97:K5 av Monica Widnemark och

Carina Hägg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länets självstyrelseorgan

blir länets främsta företrädare,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att benämningen landshövding

ändras till generaldirektör.

1996/97:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samlad strategi för

regionaliseringen av statliga verk och

myndigheter,

2. att riksdagen beslutar att de

myndigheter som handhar medlen ur EU:s

strukturfonder skall läggas under de nya

regionförbundens kontroll i

försökslänen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper i försökslänen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsexperter i

jämställdhetsfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsarbetsnämndens ställning

på Gotland.

1996/97:K8 av Göte Jonsson (m) vari

yrkas att riksdagen avslår proposition

1996/97:36 Den regionala

samhällsorganisationen i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:K10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionernas Europa,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens engagemang på den

regionala nivån,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges behov av endast två

direktvalda politiska nivåer, den

statliga och den kommunala, med egen

beskattningsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivillig samverkan med

kommunerna som bas,

5. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser obligatorisk

medverkan i de föreslagna

regionförbunden i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Skåne län fr.o.m.

1999 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Kalmar län i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som avser förslag till

försöksverksamhet i Gotlands län i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett Jämtforum.

1996/97:K12 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för det

fortsatta utvecklingsarbetet när det

gäller den regionala

samhällsorganisationen,

2. att riksdagen avslår den del som

avser Kalmar län i proposition

1996/97:36 Den regionala

samhällsorganisationen.

1996/97:K13 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Jämtlands län bör ingå

med direktvalt läns/regionfullmäktige i

försöket med ändrad regional

ansvarsfördelning på samma sätt som det

nybildade Skåne län,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Kalmar län bör ingå i

försöket med ändrad regional

ansvarsfördelning på samma sätt som

föreslås för Skåne län,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Gotland även i framtiden

skall utgöra ett eget och självständigt

län.

Utskottet

Inledning

Sammanfattningen i detta avsnitt bygger

på beskrivningen i propositionen (se s.

23-27). Tonvikten har lagts på den del

som främst rör bostadsutskottets

beredningsområde.

I propositionen konstateras att den

statliga förvaltningen på regional nivå

fortlöpande föranlett förändringar av

samhällets regionala

förvaltningsorganisation. Det

konstateras också att länsförvaltningen

ständigt varit under debatt. En

redovisning lämnas i propositionen om

olika försök att under efterkrigstiden

stärka länsstyrelsens samordnade

funktion. Det erinras om 1971 års

länsstyrelsereform som gick ut på att

säkra länsstyrelsens ställning som det

centrala länsorganet med huvudansvar på

en rad viktiga områden. De överväganden

som tidigare gjorts om huvudmannaskapet

för den regionala förvaltningen

fortsattes under 1970-talet. Emellertid

ledde dessa inte till någon omfördelning

av ansvar och arbetsuppgifter mellan

länsstyrelse och landsting. I stället

kan sägas att den s.k. länsdemokratiska

linjen vunnit insteg genom att

länsstyrelsens styrelse i slutet av 1970-

talet fick en politisk sammansättning.

Även under 1980-talet fattades vissa

beslut i syfte att stärka

länsstyrelsernas samordnande och

planerande verksamhet. Avsikten med

dessa var bl.a. att bryta igenom

sektorsindelningen till förmån för

regional överblick och samordnande

insatser. Länsstyrelserna fick ansvaret

bl.a. för regional miljövård, samordning

av arbetet med den fysiska

riksplaneringen, kulturminnesvården och

att företräda statens intressen i vissa

frågor som regleras i

byggnadslagstiftningen. Den beskattande

och dömande verksamheten ansågs inte ha

sin plats i en planerande och

samordnande länsstyrelse varför dessa

uppgifter skildes ut från

länsstyrelserna och fördes till

nybildade länsskattemyndigheter och

länsrätter.

I en redovisning av arbetet med att

reformera länsförvaltningen bör också

erinras om den s.k. samordnade

länsförvaltningen som infördes i början

av 1990-talet. Den innebar ytterligare

steg i syfte att stärka den regionala

överblicken och ge bättre möjligheter

till samordnade insatser.

Länsstyrelserna gavs stor frihet att

själva organisera sin verksamhet; dock

skall i länsstyrelseorganisationen

finnas vissa länsexperter som skall

säkra vissa sakområden och

verksamhetsinriktad kompetens. På senare

tid har till länsstyrelserna förts

ytterligare uppgifter, t.ex.

bostadsfinansieringsfrågor,

jämställdhetsfrågor,

konkurrensövervakning och hanteringen av

EG-bidrag, medan vissa allmänna

förvaltningsuppgifter, t.ex. hanteringen

av bilregistret, förts från

länsstyrelserna.

Utgångspunkter för en försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsfördelning

Efter att ha erinrat om vissa förslag

beträffande utformningen av den

regionala organisationen - bl.a.

Regionberedningens slutbetänkande och

riksdagens godkännande av att Skåne län

skall bildas den 1 januari 1997 - anförs

i propositionen att samhällsutvecklingen

successivt ökat den lokala och regionala

nivåns betydelse inom det svenska

folkstyret. Enligt regeringens mening

bör nu ytterligare steg tas för att ge

medborgarna vidgade möjligheter att

utöva ett inflytande över den regionala

samhällsutvecklingen. Detta bör ske

genom att de kommunala

självstyrelseorganen inom ramen för en

försöksverksamhet får ett ökat ansvar

för det regionala utvecklingsarbetet i

samarbete med den statliga förvaltningen

på regional nivå. Huvudsyftet med

försöksverksamheten är att utveckla

former för en bättre demokratisk

förankring av det regionala

utvecklingsansvaret. Regeringen vill

förstärka den kommunala självstyrelsen

och den decentralisering av beslut som

skett under längre tid. Fördelningen av

uppgifter bör enligt regeringen utgå

från förutsättningen att Sverige

alltjämt skall vara en enhetsstat och

att någon federalistisk utveckling inte

skall eftersträvas.

Propositionsförslaget innebär att en

försöksverksamhet genomförs i fyra län,

nämligen i Kalmar län, Gotlands län,

Skåne län och Jämtlands län.

Verksamheten i de tre förstnämnda länen

regleras i lag. I dessa tre län föreslår

regeringen att det regionala

utvecklingsansvaret överförs från

länsstyrelsen till ett kommunalt organ

på regional nivå. Detta föreslås också

få ansvaret för vissa statliga uppgifter

som är knutna till det regionala

utvecklingsansvaret.

Försöksperioden föreslås omfatta tiden

den 1 juli 1997 till den 31 december

2002. Försöket har olika uppläggning. I

Kalmar län föreslås att ansvaret förs

över till ett regionförbund som bildas

av länets samtliga kommuner och

landstinget. I Gotlands län övertar

kommunen ansvaret under försöksperioden.

I Skåne län överförs - liksom i Kalmar

län - det regionala utvecklingsansvaret

till ett regionförbund, dock med den

skillnaden att det nya Skånelandstinget

år 1999 övertar ansvaret. I Jämtlands

län föreslår regeringen ett försök med

ett samverkansorgan på regional nivå.

Ingen ändrad ansvarsfördelning föreslås

mellan staten och den kommunala nivån i

detta län. Verksamhet där behöver därför

inte regleras i lag.

I Moderata samlingspartiets partimotion

1996/97:K10 yrkande 5 föreslås riksdagen

avslå regeringens förslag i den del som

avser obligatorisk medverkan i de av

regeringen föreslagna regionförbunden.

Motivet till avslags-yrkandet är

motionärernas ståndpunkt i fråga om hur

ett ökat regionalt utvecklingsansvar bör

utformas. De tar avstånd från att införa

en tredje politisk nivå bestående av

regionparlament eller liknande. En

utveckling i federalistisk riktning är

enligt dem inte önskvärd. Det finns inga

samhällsbehov som skulle motivera en

sådan utveckling. Varje land skall ha

möjlighet att bevara och utveckla en

samhällsorganisation som är bäst lämpad

utifrån landets unika förhållanden.

Enligt motionärerna finns i Sverige

inget utrymme för den federalism som

kännetecknar folkstyret i vissa

europeiska länder och som ibland kallas

regionernas Europa . I Sverige har

nationalstaten i dag en annan roll än

för bara några år sedan. Uppgifter har

flyttats från central nationell nivå

dels till Europanivå, dels till

kommunnivå. Motionärerna anser att

regionalpolitiken i Sverige genomförs

bäst genom samverkan mellan statliga

instanser och den berörda regionen och

inte genom att stridande särintressen

ges beslutanderätt och ökade

befogenheter. I motionen anges att

Sverige bara behöver två nivåer - en

statlig central och en lokal som bygger

på den kommunala självstyrelsens

princip. Den samhällsorganisation som

anses lämplig och nödvändig för regional

samverkan bör det överlåtas till

kommunerna själva att besluta om och hur

den i så fall skall utformas. Olika

samverkansformer kan tänkas.

Vad nu redovisats motsvaras i Moderata

samlingspartiets partimotion 1996/97:

K10 - förutom av det ovan redovisade

avslagsyrkandet (yrkande 5) - av

yrkandena 1, 2, 3 och 4. I dessa

yrkanden föreslås att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regionernas Europa,

om statens engagemang på regional nivå,

om att Sverige behöver endast två

direktvalda politiska nivåer samt om att

samhällsorganisationen skall bygga på

frivillig samverkan med kommunerna som

bas.

I sammanhanget bör också behandlas

motion 1996/97:K8 (m). Även i den

motionen yrkas avslag på regeringens

förslag delvis med samma motiv som i

partimotionen.

Utskottet delar regeringens och

motionärernas uppfattning att det inte

finns tillräcklig anledning att i

Sverige omdana samhällets organisation i

federalistisk riktning. Till skillnad

från motionärerna anser utskottet inte

att regeringsförslaget har denna

innebörd. Som framgått ovan anförs i

propositionen att Sverige alltjämt skall

vara en enhetsstat utan att någon

federalistisk utveckling skall

eftersträvas. Vid ett sådant

konstaterande - i vilket alltså

utskottet instämmer - kan det inte anses

meningsfullt att vidare diskutera

grunderna för förslagen i partimotion

1996/97:K10 (m) eller i motion

1996/97:K8 (m) i vad där förs en

diskussion om länsparlament eller

liknande. Inte heller kan utskottet dela

motionärernas uppfattning att

regeringens förslag till en

tidsbegränsad försöksverksamhet med

ändrad regional försöksverksamhet i fyra

län skulle vara så ingripande i den

kommunala självstyrelsen att riksdagen

bör gå emot förslaget. I motsats till

motionärerna anser utskottet att

försöket bör kunna ge erfarenheter som

gör det möjligt att fortsätta de

strävanden som sedan länge pågått i

syfte att ytterligare förbättra den

demokratiska förankringen i det

regionala utvecklingsarbetet.

Med det anförda föreslår

bostadsutskottet att

konstitutionsutskottet avstyrker de nu

behandlade motionsyrkandena om avslag på

propositionen m.m.

I motion 1996/97:K12 (kd) yrkande 1

föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande till regeringen bl.a.

av innebörd att ansvarsfördelningen

mellan den centrala regionala och lokala

nivån skall bygga på

subsidiaritetsprincipen och att det inte

är självklart att de nuvarande länen i

alla lägen är lämpliga som geografisk

grund för ett förändrat ansvar för de

regionala uppgifterna.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på

att regeringen i propositionen (s. 59)

anför att en parlamentarisk kommitté bör

tillkallas för att följa och utvärdera

verksamheten. I en sådan utvärdering

finns anledning förutsätta att också den

fråga som tagits upp i motion

1996/97:K12 (kd) yrkande 1 om det

fortsatta utvecklingsarbetet för den

regionala samhällsorganisationen kommer

att övervägas. Att utvärderingen avses

kunna läggas till grund för

samhällsorganisationen på regional nivå

framgår också av propositionen. Med det

anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet.

Beträffande den parlamentariska

kommittén för uppföljning och

utvärdering av försöksverksamheten som

enligt regeringen bör tillkallas

förutsätter utskottet att den verkligen

kommer till stånd. För det fall att det

under ärendets fortsatta beredning finns

anledning hysa tvekan därvidlag

förutsätter bostadsutskottet att

konstitutionsutskottet på lämpligt sätt

föreslår riksdagen att fästa regeringens

uppmärksamhet på vikten av att

uppföljningen genomförs.

I detta avsnitt behandlar utskottet

även förslaget i Vänsterpartiets

partimotion 1996/97:K6 yrkande 1. Ett

tillkännagivande till regeringen

föreslås som går ut på att en samlad

strategi behövs för regionaliseringen av

statliga verk och myndigheter.

Motionärerna anför att statliga verks

och bolags organisation allt sämre

stämmer överens med de länsgränser och

länsstrukturer som finns.

Den fråga motionärerna aktualiserar -

utvecklingen av centrala myndigheters

regionala struktur - är viktig. Den hör

nära samman med det statliga regionala

utvecklingsansvaret. Utskottet vill

erinra om vad i propositionen (s. 33)

anförts om att pågående utredningar kan

förväntas lämna bidrag till den

fortsatta diskussionen bl.a. i vad

gäller organisations- och

uppgiftsfördelningen mellan central,

regional och lokal statlig nivå.

Utskottet anser sig ha grundad anledning

utgå från att den av motionärerna

upptagna frågan därvid kommer att bli

föremål för överväganden. Inte minst får

den anses ha en anknytning till de

överväganden som görs av den

förvaltningspolitiska kommissionen vars

slutbetänkande kommer att avlämnas

senast vid utgången av år 1996. När

pågående utredningar och beredningen av

dem avslutats finns bättre underlag för

bedömning av förslaget i Vänsterpartiets

partimotion 1996/97:K6 yrkande 1.

Motionsyrkandet bör inte nu föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Den närmare utformningen av regeringens

förslag med ändrad regional

ansvarsfördelning m.m.

Skåne län

Som framgått ovan avses det regionala

utvecklingsansvaret i Skåne län den 1

juli 1997 föras över till ett

regionförbund. Detta kommer att bildas

av länets kommuner och landsting. När

det nya landstinget i Skåne län bildas

överförs ansvaret den 1 januari 1999

till landstinget. Som också framgått

ovan föreslås försöksverksamheten pågå

till utgången av år 2002.

I tre motioner tas upp frågor som

direkt rör försöket i vad avser Skåne

län.

I Moderata samlingspartiets partimotion

1996/97:K10 yrkande 6 framförs förslag

om avslag på propositionen delvis också

i denna del. Motionärernas förslag går

tillbaka på deras ovan behandlade

förslag om att en eventuell

försöksverksamhet inte bör regleras i

lag utan i princip bygga på ett

frivilligt deltagande. Motionärerna

avvisar den del av försöket som består i

att landstinget den 1 januari 1999 skall

överta det regionala

utvecklingsansvaret. De anser att denna

del av försöket bör utformas så att

Skånelandstinget enbart skall ha

sjukvårdsansvaret och inte också

ansvaret för utbildning, kultur och

kollektivtrafik. En liknande uppfattning

förs fram i motion 1996/97:K4 (m).

Utskottets ställningstagande ovan

innebär att riksdagen bör anta de lagar

som reglerar försöksverksamheten. Detta

ställningstagande är inte förenligt med

förslaget i de båda nu behandlade m-

motionerna. Dessa bör alltså avslås av

riksdagen.

I motion 1996/97:K2 (fp) föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om

inomregional balans för den regionala

samhällsverksamheten. Motionären anför

sammanfattningsvis att en

decentraliserad lokalisering av de

regionala och statliga organen är bäst

för Skåneregionen.

Utskottet kan i och för sig dela

uppfattningen i motionen om att en

decentraliserad lokalisering kan vara

eftersträvansvärd. Även beträffande

detta motionsförslag bör resultatet av

vissa pågående utredningar avvaktas;

bl.a. den förvaltningspolitiska

kommissionens slutbetänkande. Utskottet

anser för övrigt att den fråga som

motionären aktualiserar bäst löses genom

förslag från den regionala och lokala

nivån. Riksdagen och regeringen bör i

princip inte genom uttalanden i den ena

eller andra riktningen föregripa sådana

förslag. Med det anförda avstyrker

utskottet fp-motionen 1996/97:K2.

Kalmar län

Till skillnad från i Skåne län föreslår

regeringen beträffande Kalmar län att

ett regionförbund under hela

försöksperioden skall överta ansvaret

för försöksverksamheten.

Frågan om försöksverksamhetens

utformning i Kalmar län behandlas i tre

motioner. I Moderata samlingspartiets

partimotion 1996/97:K10 yrkande 7

föreslås riksdagen avslå regeringens

förslag. Bl.a. anförs i motionen att det

för Kalmar län föreslagna

regionförbundet inte torde tillgodose de

behov av samverkan som faktiskt finns

eftersom dessa sträcker sig över

länsgränserna. Också i motion

1996/97:K12 (kd) yrkande 2 föreslås

riksdagen avslå förslaget i vad avser

Kalmar län. Motionärerna anser att

försöket där är ett steg tillbaka vad

gäller demokrati- och

medborgarinflytande eftersom försöket

kommer att ledas av ett indirekt valt

regionförbund under hela försöksperioden

till skillnad mot i Skåne län där man

vid allmänna val 1998 som medborgare

kommer att kunna påverka

sammansättningen av det organ som skall

ha ansvaret för den regionala

samhällsverksamheten. I motion

1996/97:K13 (mp) yrkande 2 föreslås att

försöket i Kalmar län genomförs såsom i

Skåne.

Utskottet behandlar först den moderata

partimotionen. Detta förslag bygger på

motionärernas ovan redovisade

principiella uppfattning att någon ny

beslutsnivå inte bör tillskapas av

statsmakterna. Om beslut därom fattas

skall det utgå från initiativ i den

aktuella regionen. Utskottet har ovan

uttryckt som sin mening att det är

värdefullt att ett försök med ändrad

regional ansvarsfördelning nu genomförs.

Uppenbarligen har motionärerna en annan

uppfattning än utskottet därvidlag.

Utskottet avstyrker med hänvisning till

vad ovan och nu anförts också yrkande 7

i den moderata partimotionen

1996/97:K10.

Vad gäller förslagen i de båda andra

motionerna går dessa, som utskottet

uppfattat förslaget i kd-motionen, ut på

att om försöket i Kalmar län skall

genomföras skall det ges den utformning

som det föreslås få i Skåne län med ett

regionförbund och landsting som

ansvariga för försöket under olika delar

av försöksperioden.

Enligt utskottets mening finns skäl att

pröva olika modeller avseende

ledningsansvaret för det regionala

utvecklingsarbetet. Att så sker måste

vara till fördel i det arbete med den

uppföljning och utvärdering som enligt

propositionen bör göras. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna 1996/97:

K12 (kd) yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp)

yrkande 2.

Jämtlands län

Regeringen föreslår beträffande

Jämtlands län att försök skall göras med

ett samverkansorgan på regional nivå. I

länet föreslås ingen ändring av

ansvarsfördelningen mellan staten och

den kommunala nivån. Jämtforum, som är

under bildande, avses bli ett informellt

organ på länsnivå. I Jämtforum avses

ingå företrädare för länsstyrelsen,

kommuner, landsting, näringsliv och

organisationer. Jämtforum kommer inte

att i formell mening ta över

beslutskompetens från någon annan part

utan skall enbart vara ett organ för

diskussion och samordning av frågor som

behöver behandlas på regional nivå.

Försöksverksamheten kommer därför inte

att lagregleras.

I två motioner tas upp

försöksverksamheten i Jämtlands län. I

Moderata samlingspartiets partimotion

1996/97:K10 yrkande 9 föreslås ett

riksdagens tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om

inrättande av Jämtforum. Motionärerna

anser att det inte är en uppgift för

riksdagen att besluta om inrättande av

Jämtforum. I motion 1996/97:K13 (mp)

yrkande 1 föreslås att

försöksverksamheten i Jämtlands län

avseende den ändrade regionala

ansvarsfördelningen skall bedrivas på

samma sätt som den i Skåne län.

Beträffande förslaget i mp-motionen gör

utskottet samma bedömning som

beträffande Kalmar län, nämligen att det

är till fördel att flera olika

försöksmodeller prövas. Även den modell

som representeras av Jämtlandsdelen är

av vikt för att få erfarenhet inför

kommande beslut om den regionala

ansvarsfördelningens utformning.

Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet konstaterar, med anledning av

vad som anförts i den moderata

partimotionen, att Jämtforum bildas av

myndigheter, näringsliv och

organisationer i Jämtlands län och inte

genom ett riksdagsbeslut. I den mån

yrkande 9 i den moderata partimotionen

1996/97:K10 inte kan anses tillgodosett

med vad nu anförts avstyrks det av

utskottet.

Gotlands län

Länsstyrelsen i Gotlands län har i

skrivelse till regeringen uttryckt

önskemål om att få genomföra en

försöksverksamhet med utvidgad samordnad

länsförvaltning. I propositionen

föreslås att möjligheterna prövas att

vidga den samordnade länsförvaltningen

genom att föra in länsarbetsnämnden och

skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsen. Det

anges i propositionen vara av särskilt

värde att förlägga en försöksverksamhet

med vidgad samordnad länsförvaltning

till Gotlands län, eftersom försök med

ändrad regional ansvarsfördelning mellan

stat och kommun föreslås där under samma

tidsperiod. Erfarenheter anges då kunna

vinnas av en mer samlad statlig regional

förvaltning i ett län, där arbetet

bedrivs med delvis nya förutsättningar.

Försöket föreslås kunna inledas den 1

januari 1998 och bedrivas så att det kan

avslutas den 31 december 2002.

Som tidigare nämnts avser regeringen

att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med uppgift att följa och utvärdera

försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning. Kommitténs uppdrag

föreslås också omfatta den föreslagna

försöksverksamheten med utvidgad

samordnad länsförvaltning i Gotlands

län.

I den moderata partimotionen

1996/97:K10 yrkande 8 föreslås riksdagen

avslå regeringsförslaget även i denna

del. Bl.a. anför motionärerna att det,

med tanke på Gotlands speciella

förhållanden, är svårt att se vilken

relevans en försöksverksamhet där kan

ha.

Utskottet vidhåller vad ovan anförts.

Det måste anses vara av vikt med olika

försöksmodeller och då även den som

representeras av försök med vidgad

samordnad länsförvaltning. Yrkande 8 i

Moderata samlingspartiets partimotion

1996/97:K10 avstyrks med hänvisning till

det anförda.

Under beredningen av ärendet om

försöksverksamheten i Gotlands län har

frågan om Skogsvårdsstyrelsens

inordnande i länsstyrelsen aktualiserats

i vad gäller den uppdragsverksamhet som

de skogliga myndigheterna bedriver.

Farhågor från dessa har yppats om att

uppdragsverksamheten kommer att minska

betydligt om skogsvårdsstyrelserna

inordnas i länsstyrelsen på det sätt

Regionberedningen föreslagit.

Förslaget i propositionen om att

inordna Skogsvårdsstyrelsen på Gotland i

länsstyrelsen där är emellertid - i

jämförelse med Regionberedningens

förslag - av betydligt mindre

omfattning. De farhågor som förts fram

kan inte anses ha den relevans som de

möjligen kan ha haft vid en bedömning av

Regionberedningens förslag. Utskottet

förutsätter därför att Gotlandsför-

söket i den del som nu diskuteras

kommer att omfatta också den

uppdragsverksamhet som bedrivs av

skogsvårdsstyrelsen.

I motion 1996/97:K13 (mp) yrkande 3

föreslås ett riksdagens tillkännagivande

till regeringen av innebörd att Gotlands

län även i framtiden skall vara ett

självständigt län. Motionärerna anser

det viktigt att Gotlands ställning som

eget län inte hotas vid förändring av

den regionala samhällsorganisationen.

Utskottet kan inte i propositionen

finna stöd för motionärernas farhågor.

Ett uttalande enligt deras förslag kan

inte anses nödvändigt. Motionsyrkandet

avstyrks.

Övriga frågor

I motion 1996/97:K3 (s) föreslås att en

försöksverksamhet med regional

ansvarsfördelning startas även i

Västmanlands län.

Även om ett försök enligt förslaget i

motionen måhända skulle kunna vara

motiverat är utskottet inte berett

föreslå att försöket utvidgas. Motion

1996/97:K3 (s) avstyrks alltså.

I Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K6 yrkandena 2, 3, 4 och 5 tas

bl.a. upp vissa frågor som rör

försöksverksamheten. I yrkande 2

föreslås riksdagen besluta att de

myndigheter i försökslänen som handhar

medlen ur EU:s strukturfonder skall vara

en del av försöksverksamheten. I

yrkandena 3, 4 och 5 föreslås riksdagen

göra tillkännagivanden till regeringen

om att det i försökslänen skall finnas

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper samt att

jämställdhetsarbetet inom

länsstyrelserna skall fortsätta inom

ramen för försöksverksamheten. Bl.a. bör

länsexperter för jämställdhetsfrågor

finnas även i fortsättningen. Slutligen

föreslås att en särskild utredning

tillsätts för att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Med anledning av motionsförslagen vill

utskottet anföra följande. Beträffande

beslutsansvaret avseende stöd ut EG:s

strukturfonder kan erinras om att detta

ansvar sedan årsskiftet 1995/96 åvilar

s.k. beslutsgrupper. Dessa består av

företrädare för kommuner, länsstyrelser,

landsting och länsarbetsnämnder.

Länsstyrelsen i det eller de län där

beslutsgruppen verkar svarar för

sekretariatsfunktionen för gruppen. De

nu beskrivna beslutsgrupperna har

tämligen nyligen påbörjat sin

verksamhet. Det kan inte anses lämpligt

att, som motionärerna förordar, efter

endast cirka ett år upplösa grupperna i

försökslänen. De erfarenheter som kan

bilda underlag för kommande beslut om

bl.a. utbetalningen av

strukturfondsmedel får ge vid handen om

en ändring är påkallad. Vänsterpartiets

partimotion 1996/97:K6 yrkande 2 bör

inte nu föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Yrkande 3 i samma motion om att det i

försökslänen för att bibehålla den

demokratiska insynen bör inrättas

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper t.ex. beträffande

polisens verksamhet ger utskottet

anledning erinra om följande.

I propositionen föreslås att

länsstyrelsen i försökslänen skall ledas

av en landshövding och att någon ny

styrelse i Kalmar, Gotlands och Skåne

län inte bör utses för tiden efter den 1

januari 1998. I propositionen anförs

vidare att länsstyrelsen i försökslänen

har ett fortsatt ansvar för en grupp

viktiga frågor som brukar hanteras som

styrelseärende, t.ex. polisfrågor. I

propositionen pekas på möjligheten för

länsstyrelsen att inrätta ett råd med

rådgivande funktion eller en nämnd som

kan fatta beslut i denna grupp av

ärenden. Denna möjlighet finns för

övrigt redan i dag. När landshövdingen

ensam leder länsstyrelsens arbete bör

enligt propositionen landshövdingen ha

motsvarande befogenhet.

Enligt utskottets uppfattning får det

anses naturligt att den ändrade

regionala ansvarsfördelningen får slå

igenom också när det gäller

länsstyrelsens ledningsfunktion i

försökslänen. Länsstyrelsens uppgifter i

dessa län blir att i första hand

företräda staten. Ett genomförande av

förslaget i propositionen om att under

försöksperioden de i försöket ingående

tre länen i södra Sverige inte skall ha

någon styrelse innebär att det skapas en

renodlad ledningsfunktion för de i

försöket ingående myndigheterna och

regionförbunden m.fl. Invändningar mot

den av regeringen föreslagna ordningen

som sådan har inte förts fram i

motioner.

Förslaget i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K6 yrkande 3 om ett

tillkännagivande till regeringen om

parlamentariskt förankrade

samrådsgrupper i försökslänen avstyrks

emellertid av utskottet. Som framgått

ovan kommer det att finnas möjlighet att

lösa frågan på det sätt motionärerna

förordar. I den mån motionsyrkandet inte

kan anses tillgodosett med vad nu

anförts föreslår bostadsutskottet att

det avstyrks.

Yrkande 5 i Vänsterpartiets partimotion

om att det bör utredas om inte också

länsarbetsnämnderna skall inordnas i

länsstyrelserna torde i riksdagen främst

få anses vara en fråga för

arbetsmarknadsutskottet att bedöma.

Bostadsutskottet har, från den

utgångspunkt utskottet har att beakta,

inte anledning att motsätta sig vad i

propositionen anförts om

förutsättningarna för att inordna

nämnderna i länsstyrelsen. Enligt

utskottets uppfattning bör emellertid

inte riksdagen genom ett

ställningstagande ge sin syn på

beredningen av frågan. Motionsyrkandet

bör avslås av riksdagen.

I Vänsterpartiets partimotion återstår

att behandla yrkande 4 om att länsexpert

i jämställdhetsfrågor skall finnas vid

länsstyrelserna under försöksperioden.

Vid behandlingen våren 1996 av

Riksdagens revisorers förslag om

samordnad länsförvaltning (bet.

1995/96:BoU5) föreslog bostadsutskottet

riksdagen att göra ett tillkännagivande

till regeringen om länsstyrelsens

länsexperter.

Ett enigt utskott ansåg att regeringen

borde överväga om den nuvarande

ordningen med ett antal länsexperter

inom olika sakområden var den mest

ändamålsenliga. Riksdagen följde

utskottet. Frågan om länsexperter

behandlas i den nu aktuella

propositionen (s. 62-63). Där anförs

bl.a. att de farhågor revisorerna har

för att systemet med länsexperter kan

verka styrande bör kunna undanröjas

genom att länsstyrelserna eftersträvar

flexibla lösningar när det gäller

utnyttjandet av samtliga personella

resurser inom länsstyrelserna.

Regeringen avser att göra ytterligare

förtydliganden om länsexpertfunktionen i

länsstyrelseinstruktionen. I

propositionen anförs att behovet av läns-

experter i syfte att stärka eller

markera tyngdpunktsförskjutningar inom

olika politikområden fortlöpande bör

prövas.

Vad i propositionen i nu redovisad del

anförts får ses som ett fullföljande av

riksdagens ovannämnda beslut. Utskottet

ser naturligtvis positivt på att

riksdagens tillkännagivanden till

regeringen föranleder de åtgärder

utskottet uttalat sig för. Att en

prövning av behovet av länsexperter även

fortsättningsvis kommer att göras av

regeringen får därvid anses naturligt.

Denna prövning får ge vid handen om en

länsexpert för jämställdhetsfrågor skall

finnas vid varje länsstyrelse eller om

andra lösningar bör sökas. Ett

tillkännagivande i frågan enligt yrkande

4 i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K6 bör inte föras vidare till

regeringen.

Slutligen återstår i detta yttrande att

behandla motion 1996/97:K5 (s).

Riksdagen föreslås göra två

tillkännagivanden: ett om att länets

självstyrelseorgan skall bli länets

främsta företrädare (yrkande 1) och ett

om att - i konsekvens härmed -

benämningen landshövding ändras till

generaldirektör (yrkande 2).

Utskottet kan inte finna att något

väsentligt skulle stå att vinna på ett

tillkännagivande enligt yrkande 1 i

motionen. Med den koppling motionärerna

gjort mellan motionens båda yrkanden

finns inte anledning att i sak behandla

yrkande 2. Motionen avstyrks.

Stockholm den 5 november 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing

(m), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar

(s), Sten Andersson (m), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars

Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s),

Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd),

Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s),

Peter Weibull Bernström (m) och Stig

Sandström (v).

Avvikande meningar

1. En försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),

Stig Grauers (m) och Peter Weibull

Bernström (m) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Utgångspunkter för en

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning börjar med Utskottet

delar och under rubriken Övriga frågor

slutar med Motionen avstyrks bort ha

följande lydelse:

Som framgår av redovisningen ovan har

utskottet och motionärerna bakom den

moderata partimotionen 1996/97:K10 helt

olika utgångspunkter för hur en reform

av den statliga regionala förvaltningen

bör utformas och genomföras.

I partimotionen erinras om att frågan

om den regionala självstyrelsen

debatterats under lång tid. Det finns

mycket som talar mot att ett

genomförande av regeringens förslag till

försöksverksamhet med förändrat

regionalt utvecklingsansvar i fyra län

innebär att en starkare demokratisk

förankring uppnås. Det kan på goda

grunder hävdas att det demokratiska

inslaget i de föreslagna regionförbunden

blir tämligen svagt och att verksamheten

i praktiken i hög grad kommer att ledas

av förbundets tjänstemän.

Liksom motionärerna tar utskottet

avstånd från regeringens förslag som

innebär att en tredje politisk nivå

formellt tillskapas. Det finns inte

några bärande skäl för detta förslag.

Med den homogena samhällsstruktur vi har

i vårt land saknas behov av att införa

regionparlament och liknande organ med

hög grad av självstyre. I andra länder,

t.ex. Spanien med historiskt starka

regioner och Tyskland med en

statsbildning som bygger på en federativ

idé, är förhållandena annorlunda.

Nationalstatens roll i Europa i dag är

en annan än den var för bara några år

sedan. Uppgifter flyttas från central

nationell nivå dels upp till Europanivå,

dels ner till kommunnivå. En viktig

utgångspunkt för beslut om samhällets

organisatoriska uppbyggnad är den s.k.

närhetsprincipen. Denna innebär bl.a.

att om en fråga kan avgöras på lokal

nivå får den avgöras på högre nivå bara

om det leder till bättre resultat. Även

av andra skäl är ett överförande av

statliga uppgifter till regionala

självstyrelseorgan betänkligt.

Utskottet delar motionärernas

uppfattning att varje land skall

utveckla och bevara en

samhällsorganisation som är bäst lämpad

utifrån det unika landets förhållanden.

Inte heller i detta hänseende är

regeringsförslaget acceptabelt.

Grundkraven på samhällets organisation

är egentligen bara två.

Samhällsorganisationen skall vara

demokratisk, dvs. ge medborgarna

möjlighet till inflytande och

delaktighet. Den skall vara utformad på

så sätt att den förser medborgarna med

de tjänster som de vill ha på ett

billigt och effektivt sätt. För detta

krävs dels en central statlig nivå, som

svarar för de övergripande frågorna och

för fördelningen av samhällets resurser,

dels en lokal nivå, som bygger på den

kommunala självstyrelsens princip. Ett

genomförande av regeringens förslag

innebär en konstitutionell förändring

genom att en tredje nivå införs, och

detta utan att denna blivit föremål för

politisk förankring, beredning eller

debatt. Redan med försöksverksamheten

uppstår en glidning i denna riktning som

riskerar att urholka den kommunala

självstyrelsen.

Utskottet anser liksom motionärerna att

Sverige bara behöver ha två direktvalda

politiska nivåer med egen

beställningsrätt, nämligen den statliga

och den kommunala.

När en verksamhet behöver organiseras

för ett större geografiskt område än

varje kommun för sig, dvs. när behov av

regional samverkan uppstår, bör det

överlåtas till kommunerna att själva

avgöra hur denna samverkan skall

utformas och anpassas till de behov som

skall tillgodoses. Här finns enligt

utskottets uppfattning ingen given

patentlösning avseende formen för

samverkan, då behovet av samverkan

skiftar från fråga till fråga och över

tid och rum. Det innebär att olika

samverkansformer, med olika aktörer, kan

behövas i skilda frågor, och olika

geografiska områden kan vara berörda.

Samverkansformerna måste därför vara

många och flexibla.

Olika möjligheter står till buds för

regional samverkan på frivillighetens

grund, inom ramen för redan nu gällande

lagstiftning. Detta kan ske bl.a. genom

kommunalförbund, eller genom avtal och

projekt, som kan beröra specifika frågor

där det finns genuint gemensamt intresse

av samverkan, och som också kan vara

tidsbegränsade.

Vad nu anförts motsvaras av yrkandena

1-5 i den moderata partimotionen.

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av dessa yrkanden avslår

regeringens förslag och som sin mening

ger regeringen till känna vad nu anförts

om regionernas Europa, statens

engagemang på den regionala nivån,

Sveriges behov av endast två direktvalda

nivåer samt om frivillig samverkan med

kommunerna som bas.

I de övriga fyra yrkandena i motionen

yrkas avslag på förslagets uppläggning i

Kalmar, Gotlands och Jämtlands län samt

i Skåne län i detta län vad avser

försöksverksamheten fr.o.m.1999. Med

hänvisning till vad utskottet nu anfört

med anledning av partimotionen (m)

tillstyrker utskottet även dessa

motionsförslag. Det nu anförda ligger i

linje med vad som föreslagits i de

övriga m-motioner som behandlas i detta

yttrande nämligen motionerna 1996/97:K4

och 1996/97:K8. Vad utskottet nu

förordat är också en anslutning till

motion 1996/97:K12 (kd).

Övriga motioner som behandlas i detta

yttrande utgår från ett delvis annat

synsätt än det utskottet nu redovisat

eller aktualiserar sådana frågor som

inte bör vinna riksdagens bifall. Det

gäller Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K6 samt motionerna 1996/97:K2

(fp), 1996/97:K3 (s), 1996/97:K5 (s) och

1996/97:K13 (mp) yrkandena 1 - 3. Dessa

motioner bör alltså avslås av riksdagen.

2. Länen som grund för en förändrad

regional ansvarsfördelning

Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd)

anser att den del av bostadsutskottets

yttrande som under rubriken

Utgångspunkter för en försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsfördelning

börjar med Utskottet vill och slutar

med uppföljningen genomförs bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:K12 (kd)

måste förändringarna i vår

samhällsorganisation bygga på en bred

lokal och regional förankring. Problem,

synpunkter och önskemål i olika delar av

landet måste fångas upp. Att hitta vägar

för att öka medborgarnas möjligheter

till inflytande är kanske en av de

viktigaste framtidsfrågorna. Att slå

vakt om våra demokratiska värden är att

skapa ett samhälle som präglas av

gemenskap, omtanke och öppenhet. Det är

också att skapa ett samhälle där alla

människor får komma till tals och känna

delaktighet. Ansvarsfördelningen mellan

kommunerna, regionerna och staten måste

bygga på subsidiaritetsprincipen där

frågorna hanteras så nära människorna

som möjligt och där de också kan skötas

mest effektivt. Det är naturligtvis inte

självklart att de nuvarande länen i alla

lägen är lämpliga som geografisk grund

för de regionala uppgifterna samtidigt

som det är värdefullt att det positiva i

dagens indelning tas till vara. Det

gäller att finna en indelning som har

förankring bland medborgarna men också

förutsättningar att mobilisera regionens

egna resurser mot gemensamma mål.

Vad utskottet nu anfört om

utgångspunkterna för den fortsatta

reformen bör riksdagen med anledning av

motionens yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Utvecklingen av centrala myndigheters

regionala struktur

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Utgångspunkter för en

försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning börjar med Den fråga

och slutar med riksdagens åtgärd bort

ha följande lydelse:

Vad i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K6 anförts om de statliga

verkens och myndigheternas regionala

struktur är viktigt. Som bekant är det

snarare regel än undantag att denna

struktur - för den enskilda myndigheten

- byggts upp för att passa just den

myndighetens behov och inte för att

passa in i ett regionalt mönster. Det är

väl i och för sig naturligt sett utifrån

myndigheternas perspektiv att så skett

men utifrån ett samhällsperspektiv finns

inte sällan goda skäl för omprövning av

dagens organisationsstruktur.

Ansvaret för den helhetssyn som bör

prägla de kommande förändringarna måste

ytterst vila på regeringen Den bör

snabbt ta initiativ till åtgärder som

gör dessa myndigheter och verk bättre

lämpade än i dag att ha en aktiv roll i

ett regionalt sammanhang. Vad utskottet

nu med anledning av yrkande 1 i

motionen anförts bör ges regeringen till

känna.

4. Principer för lokaliseringen av vissa

statliga myndigheters regionala

förvaltning i Skåne län

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),

Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Skåne län börjar med Utskottet

kan och slutar med fp-motionen

1996/97:K2 bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:K2 (fp)

innefattar den ändrade regionala

samhällsorganisationen även frågan om

den inomregionala lokaliseringen av

berörda myndigheter. Som också anförs av

motionären måste den statliga

förvaltningen placeras på skilda orter.

Eftersom Malmö redan utsetts till

residensstad bör Kristianstad bli

regional centralort. Övriga regionala

självstyrelsefunktioner och statliga

regionala förvaltningsfunktioner måste

spridas över hela regionen på lämpligt

sätt. Detta måste också gälla de

statliga sektorsorganen, som innefattar

en regional ledningsfunktion men ofta

också s.k. regionala stödfunktioner. Här

är det särskilt angeläget att överväga

om samtliga dessa stödfunktioner

nödvändigtvis måste lokaliseras till

samma ort som den övergripande

ledningsfunktionen.

En stark skånsk region med demokratisk

förankring samt balanserad och

decentraliserad lokalisering av dessa

regionala och statliga organ är bäst för

Skåneregionen och dess verksamhet.

Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motionen som sin mening ger

regeringen till känna vad nu anförts om

behovet av inomregional balans för den

regionala samhällsverksamheten.

5. Utformning av försöksverksamheten i

Kalmar län

Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd)

anser att den del av bostadsutskottets

yttrande som under rubriken Kalmar län

börjar med Enligt utskottets och

slutar med 1996/97:K13 (mp) yrkande 2

bort ha följande lydelse:

Förslagen i motionerna 1996/97:K12 (kd)

yrkande 2 och 1996/97:K13 (mp) yrkande

2 går, så som utskottet uppfattat det

förstnämnda förslaget, ut på att om

försöket i Kalmar län skall genomföras

skall det genomföras enligt

Skånemodellen .

Utskottet som delar denna uppfattning

anser att lagstiftningen bör ges en

utformning så att motionärernas förslag

kan förverkligas. Regeringen bör anmodas

förelägga riksdagen ett sådant förslag i

sådan tid att försöket kan inledas vid

halvårsskiftet 1997 eller den 1 januari

1999 då landstingsdelen av

Skåneförsöket avses inledas. En

utformning enligt Skånemodellen också

för försöket i Kalmar län innebär en

bättre representativitet i och med att

valutslaget i 1998 års val kommer att

återspegla sammansättningen av

ledninbgsorganet/landstinget.

Ett tillkännagivande till regeringen

med anledning av de båda

motionsyrkandena bör göras.

6. Utformningen av försöket i Jämtlands

län

Stig Sandström (v) och Per Lager (mp)

anser att den del av bostadsutskottets

yttrande som under rubriken Jämtlands

län börjar med Beträffande förslaget

och slutar med Motionsyrkandet

avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion

1996/97: K13 (mp) om att även Jämtlands

län skall ingå i försöket på exakt samma

sätt som det nybildade Skåne län.

Försöket med ett Jämtforum förbiser

helt de diskussioner som förts inom och

mellan partierna i Jämtland under ett

par års tid. Det ger inte den

förstärkning av demokratin i form av

direktvalda läns- eller

regionfullmäktige som tidigare har

föreslagits. Jämtforum medför inte

heller att samhällsorganisationen och

ansvarsfördelningen i samhället blir

tydlig.

Utskottet tillstyrker med det anförda

yrkande 1 i motionen. Regeringen bör

återkomma med ett förslag till lag som

innebär att vad nu förordats kommer att

förverkligas. Även beträffande Jämtland

bör försöket kunna inledas såsom

planerats för Skåne.

7. Uttalande om Gotland som

självständigt län

Per Lager (mp) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Gotlands län börjar med

Utskottet kan och slutar med

Motionsyrkandet avstyrks bort ha

följande lydelse:

Liksom motionärerna bakom motion

1996/97: K13 (mp) finner utskottet det

viktigt att Gotlands ställning som eget

län inte hotas vid en eventuell

förändring av den regionala

samhällsorganisationen i Sverige. Det

innebär inte att utskottet är negativt

till en försöksverksamhet på Gotland.

Vad utskottet nu med anledning av

yrkande 3 i motionen anfört om att

Gotland även i framtiden bör vara ett

eget län bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Beslutsansvaret för stöd ur EG:s

strukturfonder

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med Med

anledning och slutar med riksdagens

åtgärd bort ha följande lydelse:

I propositionen erinras (s. 26) om att

en rad uppgifter tillkommit för

länsstyrelsernas del under 1990-talet,

bl.a. EG-bidragshanteringen. Utskottet

vill emellertid erinra om att

hanteringen avseende beslut om stöd ur

EG:s strukturfonder åvilar särskilda

s.k. beslutsgrupper, låt vara att

länsstyrelsen har en

sekretariatsfunktion i sammanhanget.

Det finns goda skäl för den uppfattning

som förs fram i Vänsterpartiets

partimotion 1996/97:K6 om att detta

beslutsansvar skall anförtros det organ

som i de olika länen skall ansvara för

försöksverksamheten. Detta skulle

ytterligare förstärka försökets

regionalpolitiska profil. Vad nu anförts

bör riksdagen med anledning av yrkande 2

i motionen som sin mening ge regeringen

till känna. Regeringen bör skyndsamt

förelägga riksdagen ett lagförslag så

att förslaget i motionen kan

förverkligas.

9. Inrättande av samrådsgrupper i

försökslänen

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med

Enligt utskottets och slutar med det

avstyrks bort ha följande lydelse:

Som anförs i Vänsterpartiets

partimotion 1996/97:K13 finns risk för

att den demokratiska insynen i de

verksamheter som kommer att ligga kvar i

länsstyrelserna uttunnas då man i

försökslänen avskaffar länsstyrelsens

parlamentariskt utsedda styrelse. Därför

borde enligt utskottets mening

länsstyrelserna i försökslänen vara

skyldiga att inrätta parlamentariskt

förankrade samrådsgrupper i sådana

frågor som nu ligger under dessa

styrelser - t.ex. polisens verksamhet.

Vad nu anförts bör riksdagen med

anledning av yrkande 3 i motionen som

sin mening ge regeringen till känna.

10. Översyn av länsarbetsnämndernas

organisatoriska ställning

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med

Yrkande 5 och slutar med av

riksdagen bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna bakom

Vänsterpartiets partimotion 1996/97:K13

anser utskottet att

arbetsmarknadspolitiken skall vara en

nationell angelägenhet. Utskottet är

därför tveksamt till att stödja

regeringens förslag om att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Det får dock anses nödvändigt att det

görs en särskild utredning för att pröva

förutsättningarna för att inordna

länsarbetsnämnderna i länsstyrelserna.

Detta bör riksdagen med anledning av

yrkande 5 i motionen som sin mening ge

regeringen till känna.

11. Behov av länsexpert i

jämställdhetsfrågor i försökslänen

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp),

Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med Ett

enigt och slutar med till regeringen

bort ha följande lydelse:

Jämställdhetsexperter har funnits på

länsstyrelserna sedan 1994 och har

framgångsrikt lyft fram

jämställdhetsfrågorna. En viktig

kompetens har byggts upp, och det är

viktigt att den tas till vara inom ramen

för försöksverksamheten. Utskottet anser

att det jämställdhetsarbete som i dag

bedrivs i länen också skall fortsätta

inom ramen för försöksverksamheten.

Utskottet anser vidare att sådana

experter även fortsättningsvis skall

finnas också på de länsstyrelser som

inte ingår i försöksverksamheten. De

rationaliseringssträvanden avseende

ordningen med länsexperter som redovisas

i propositionen får alltså inte innebära

att jämställdhetsexperter inte längre

kommer att ingå bland länsexperterna.

Detta bör riksdagen med anledning av

yrkande 4 i Vänsterpartiets partimotion

1996/97:K13 som sin mening ge regeringen

till känna.

12. Det regionala självstyrelseorganets

ställning m.m.

Stig Sandström (v) anser att den del av

bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Övriga frågor börjar med

Utskottet kan och slutar med Motionen

avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion

1996/97:K5 (s) om att det finns

anledning för riksdagen att göra de två

i motionen föreslagna tillkännagivandena

till regeringen.

Det ena tillkännagivandet gäller frågan

om det kommande självstyrelseorganets

ställning i förhållande till

länsstyrelsen. Som motionärerna anför är

det både av principiella och praktiska

skäl viktigt att riksdagen ger sin syn

tillkänna härvidlag. En meningsyttring

av denna innebörd skulle tydligt och

klart understryka riksdagens uppfattning

om att det regionala utvecklingsansvaret

fått nya huvudmän och att den

demokratiska processen efter ett långt

utredningsarbete, i vilket olika

meningar kommit till uttryck, nu

äntligen börja få genomslag också i vad

gäller den regionala utvecklingen.

Som också anförs i motionen innebär

regeringens förslag att länsstyrelserna

kommer att bli renodlade regionala

myndigheter. Landshövdingeämbetet, som

därmed kommer att få en annan innebörd,

bör avskaffas och benämningen

landshövding bör ändras. Utskottet

tillstyrker motionen även i denna del.

Lagrådets yttrande

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 6

Ärendets beredning 6

Bakgrund 6

Ändring i länsindelningen m.m.

........................................

................... 6

Reformeringen av den statliga

regionala förvaltningen

........................ 6

Regionberedningens förslag

........................................

......................... 7

Försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning

..................... 8

Försöksverksamhetens syfte och

omfattning 8

Innehållet i försöksverksamheten 16

Regional samverkan i Skåne län 25

Övriga frågor med anknytning till

försöksverksamheten 26

Inrättande av länsparlament och

kommunalförbund m.m. 31

Den statliga länsförvaltningen 33

Försöksverksamhet med vidgad

samordnad länsförvaltning m.m. 33

Länsstyrelsens uppgifter och

ledning i försökslänen 34

Länsstyrelsens länsexperter 36

Länsstyrelsen som

överklagningsmyndighet 37

Utskottets bedömning 38

Lagförslagen 40

Utskottets kommentarer och

förslag till ändringar 40

Hemställan 42

Reservationer 44

1. Avslag på propositionens förslag

avseende införande av regionförbund

i Kalmar län m.m. (mom. 2) 44

2. Försöksverksamhet i Skåne län

(mom. 4) 46

3. Försöksverksamheten i Jämtlands

och Kalmar län (mom. 5) 46

4. Hantering av medel från EG:s

strukturfonder (mom. 7) 47

5. Ansvar för kollektivtrafiken

(mom. 8) 47

6. Fördelningen av kulturpolitiska

medel (mom. 9) 48

7. En samlad strategi för

regionaliseringen av statliga verk

och myndigheter (mom. 14) 49

8. Inrättande av länsparlament m.m.

(mom. 16) 49

9. Vidgad samordnad länsförvaltning

i Gotlands län (mom. 18) 50

10. Länsstyrelsernas uppgifter och

ledning i försökslänen (mom. 19) 50

11. Länsexpertfunktionens ställning

(mom. 21) 51

Särskilda yttranden 51

1. Beredningen av propositionen

m.m. 51

2. Fördelningen av kulturpolitiska

medel (mom. 9) 52

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 53

Bilaga 2 Av utskottet föreslagna

ändringar i regeringens förslag till

lag om försöksverksamhet

med ändrad regional ansvarsför-

delning 67

Bilaga 3 Av utskottet föreslagna

ändringar i regeringens förslag till

lag om försöksverksamhet

med regionförbund i Kalmar län

och Skåne län 68

Bilaga 4 Kulturutskottets yttrande 69

Bilaga 5 Arbetsmarknadsutskottets

yttrande . 74

Bilaga 6 Bostadsutskottets yttrande 78

Bilaga 7 Lagrådets yttrande 96