Bet. 1996/97:KU9

Konstitutionsutskottets betänkande

1996/97:KU09

Samtjänst vid medborgarkontor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

KU9

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag om försöksverksamhet

med samtjänst vid medborgarkontor. Förslaget innebär att den pågående

försöksverksamheten utvidgas med syfte att få ytterligare kunskaper om och

erfarenheter av hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga

myndighetsgränser kan utformas. Utvidgningen innebär att statliga myndigheter,

en allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun inom ramen för ett

samtjänstavtal skall få använda varandras personal till att utföra enklare

förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller som kräver

tillgång till personregister.

Till betänkandet har fogats två reservationer från vardera (m) och (v).

Propositionen

I proposition 1996/97:90 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor.

Lagförslaget är fogat till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:K29 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en möjlighet för

handläggare som omfattas av ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal att

i enklare fall få medge anstånd med att lämna självdeklaration i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under försöksverksamhetens gång uppmärksamt följa hur bl.a. den

enskildes integritetsskydd tillgodoses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyndsamma åtgärder mot negativa konsekvenser avseende den

enskildes integritetsskydd till följd av försöksverksamhetens utvidgning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kostnader och möjlighet till samordningsvinster i den fortsatta

verksamheten blir föremål för kontinuerlig uppföljning.

1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under försöksperioden ge ett antal försökskommuner möjlighet

att inrätta mellan stat och kommun integrerade medborgarkontor som har

funktionsfördelaren som grund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra en samordnad bedömning av medborgarnas behov av och krav

på tillgänglig, medborgarinriktad information och service samt hur denna

information och service skall utformas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör utvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under försöksperioden pröva samtjänstavtal mellan två eller

flera kommuner och två eller flera allmänna försäkringskassor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det i utvecklingsprojektet för integrerade medborgarkontor

också bör ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom

polisområdet (anmälan om brott, passärenden, hantering av hittegods/förlorat

gods etc.) kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service.

1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarperspektiv som grundval för medborgarkontorsverksamheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med

medborgarkontor efter funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner,

3. att riksdagen beslutar att 1 § första meningen i lagen om

försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor skall ges följande

lydelse: "Statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor, en eller flera

kommuner eller ett eller flera landsting får ingå avtal om att för varandras

räkning lämna upplysningar."

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996

1996/97:K403 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarkontor.

1996/97:K537 av Birgitta Gidblom och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn

om möjligheten att tillskapa s.k. medborgarkontor.

1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av integrerade medborgarkontor.

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet och justitieutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen och med anledning av den väckta

motioner. Skatteutskottets yttrande är fogat till betänkandet som bilaga 2.

Justitieutskottets yttrande har avgivits i form av protokollsutdrag och

redovisas endast nedan i avsnittet Närmare om uppgifterna vid medborgarkontor.

Utskottet

Regeringens förslag i korthet

I propositionen föreslås att lagen (1994:686) om försöksverksamhet med

medborgarkontor ersätts med en lag om försöksverksamhet med samtjänst vid

medborgarkontor. Förslaget innebär att den pågående försöksverksamheten

utvidgas. Syftet är att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av hur

ett organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan

utformas.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997, och tidsperioden för

försöket föreslås utsträckas till utgången av juni år 2002.

Allmänt om medborgarkontor

Pågående verksamhet

Verksamhet enligt 1994 års lag m.m.

Ett medborgarkontor beskrivs i propositionen som en inrättning - en plats för

offentlig verksamhet - där lokala förvaltningsmyndigheter samverkar för att ge

service till medborgarna. Medborgarkontoret i sig är inte en myndighet. En

grundläggande tanke med medborgarkontor är att de skall kunna organiseras

utifrån de lokala behov som kan finnas. Det finns i dag enligt propositionen

ett stort antal medborgarkontor etablerade i landet, både i glesbygd och i

större kommuner.

Samverkan mellan myndigheter i ett medborgarkontor sker på frivillig grund.

För närvarande förekommer i huvudsak tre organisationsmodeller för

medborgarkontor, nämligen

- medborgarkontor med enbart kommunal verksamhet och kommunal personal,

- medborgarkontor där både kommunala och andra myndigheter samlokaliserar

verksamheter och där var och en har sin egen personal,

- medborgarkontor där en kommun med stöd av 1994 års försökslag på uppdrag av

andra myndigheter utför förvaltningsuppgifter åt dem med sin personal.

Lagen (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor trädde i kraft den 1

juli 1994 (prop. 1993/94:187, bet. 1993/94:KU39, rskr. 1993/94:392). Syftet

med försöksverksamheten är att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av

hur ett organiserat samarbete över myndighetsgränser kan utformas.

Med stöd av den gällande försökslagen kan en kommun träffa avtal, s.k.

samverkansavtal, med en statlig myndighet, en allmän försäkringskassa eller

ett landsting om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte

innebär myndighetsutövning. Samtidigt får dessa myndigheter en befogenhet att

lämna kommunen ett sådant uppdrag.

De uppgifter som kan bli aktuella genom ett samverkansavtal är service och

rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag. Det kan röra sig om allt från

att ge information eller tillhandahålla blanketter, broschyrer och annat

material till att ge enklare råd samt att vara behjälplig vid ifyllandet av

ansökningar.

Ett samverkansavtal måste vara skriftligt och ha godkänts av regeringen.

Senast den 1 mars varje år skall avtalsparterna gemensamt redovisa för

regeringen hur verksamheten har bedrivits under det närmast föregående

kalenderåret.

De uppgifter som en kommun med stöd av försökslagen tar på sig utför

kommunen i sitt eget namn och inte i de uppdragsgivande myndigheternas namn.

Det innebär bl.a. att kommunala regler - t.ex. i fråga om sekretess,

skadeståndsansvar m.m. - blir tillämpliga på uppdragsverksamheten i stället

för de regler som annars gäller när den ursprungliga myndigheten utför

uppgifterna i fråga.

Vid sidan om 1994 års försökslag finns enligt propositionen ett flertal

exempel på olika former för samverkan i stat och kommun. Det kan röra sig om

en samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning eller administrativ

service. Det handlar alltså närmast om en samlokalisering med vissa gemensamma

administrativa funktioner men där respektive myndighet svarar för alla

förvaltningsuppgifterna, vilket inte kräver någon författningsreglering. Det

kan också vara fråga om en kombination av samlokalisering och olika former av

integrerad verksamhet. I de fallen har en författningsreglering skett.

Bakgrund till den pågående försöksverksamheten

Det finns enligt propositionen flera skäl för myndigheterna att inrätta

medborgarkontor. En förbättrad och mer lättillgänglig samhällsservice till

medborgarna är ett huvudskäl. Ärendena kan behandlas snabbare. Dessutom kan

flera ärenden som hör till olika verksamhetsområden behandlas vid samma besök,

till och med av samma handläggare. I glesbygd kan en samverkan mellan olika

myndigheter innebära att servicen kan få finnas kvar i stället för att flyttas

till en större ort. Möjligheterna att göra vissa kortsiktiga eller långsiktiga

kostnadsbesparingar är ett annat skäl för att inrätta medborgarkontor.

Myndigheternas verksamheter kan effektiveras genom att information och

serviceuppgifter samt hanteringen av enklare handläggningsärenden kan utföras

vid medborgarkontoret. På så sätt får specialistutbildad personal hos

myndigheterna mer tid för den kvalificerade ärendehandläggningen. Deras

verksamheter kan vidare rationaliseras genom att de utför vissa enklare

förvaltningsuppgifter för varandras räkning. De samverkande myndigheterna kan

också dela på kostnader för t.ex. lokaler, underhåll, lokalvård och viss

utrustning.

En utgångspunkt är att ett sektorsövergripande arbetssätt bör kunna

förbättra och effektivera den offentliga verksamheten. Den snabba utvecklingen

av informationstekniken (IT) visar på en stor potential för att genom ett

sektorsövergripande arbetssätt förbättra och effektivera de offentliga

verksamheterna. Med de erfarenheter som försöksverksamheten ger kan detta

arbetssätt sedan utvecklas. På sikt kan medborgarkontoren också ge medborgarna

en möjlighet att välja service och påverka dess utformning.

Vissa lagreglerade samarbetsbegränsningar

När det gäller kommunernas befogenhet att driva eller delta i olika

verksamheter finns vissa lagreglerade begränsningar för ett samarbete.

Begränsningarna gäller oberoende av om det är fråga om myndighetsutövning

eller inte. En kommun får enligt kommunallagen (1991:900) inte svara för

sådana förvaltningsuppgifter som enbart staten, en annan kommun, ett landsting

eller någon annan svarar för. För att en kommun skall få svara för sådana

uppgifter fordras det föreskrifter i lag. Genom 1994 års försökslag ges ett

sådant författningsstöd.

En kommun får inte heller föra över vården av en kommunal angelägenhet på

någon annan utöver vad som framgår av 3 kap. 16 § kommunallagen om kommunala

företag. Om den angelägenhet som lämnas över innefattar myndighetsutövning

fordras lagstöd (jfr 11 kap. 6 § regeringsformen).

En kommun får enligt 6 kap. 33 § kommunallagen inte heller delegera

beslutanderätt till någon annan än den som är anställd i kommunen.

Det finns även bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring som

begränsar möjligheterna för en allmän försäkringskassa att bedriva annan

verksamhet än som anges i lagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av

den.

Propositionen

Utvidgning av samverkansmöjligheterna

Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för samverkan utvidgas så att även

statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa och ett landsting ges rätt

att inom ramen för försöksverksamheten utföra enklare förvaltningsuppgifter,

som inte innefattar myndighetsutövning eller kräver tillgång till

personregister, för varandras räkning eller för en kommuns räkning samt

använda varandras personal till att utföra sådana uppgifter. Samlingsbegreppet

samtjänst vid medborgarkontor införs för denna samverkan.

Det innebär att begränsningen i 1994 års lag till kommunalt huvudmannaskap

för denna form av samverkan upphör. Härigenom blir det t.ex. möjligt att

etablera en samtjänst uteslutande mellan statliga myndigheter eller mellan en

eller flera statliga myndigheter och en allmän försäkringskassa eller mellan

en statlig myndighet och en kommun där den statliga myndigheten genom sin

personal svarar för en del kommunala förvaltningsuppgifter.

Ytterligare form av samverkan

Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för försöksverksamheten utvidgas

till att omfatta även vissa förvaltningsuppgifter som innefattar

myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister. Statliga

myndigheter, en allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun skall

få använda varandras personal till att utföra enklare förvaltningsuppgifter.

Det innebär förenklat att en myndighet efter överenskommelse med en annan

myndighet ställer personal till den andra myndighetens förfogande för att

utföra vissa förvaltningsuppgifter.

Kombinationer av de båda samverkansformerna

De båda formerna av samverkan bör enligt regeringen kunna kombineras i en

samtjänst. För det fall en myndighet önskar gå in i en samverkan med enbart

sådana förvaltningsuppgifter som information, rådgivning och annan enklare

service utan inslag av myndighetsutövning eller som inte kräver tillgång till

personregister för att kunna utföras, bör således myndigheten - precis som i

1994 års försökslag - kunna uppdra åt en annan myndighet i samtjänsten att

utföra dessa uppgifter. Detta bör kunna ske utan hinder av att en eller flera

av de andra myndigheterna i samtjänsten samtidigt använder varandras personal

för att utföra enklare förvaltningsuppgifter.

Andra samverkansformer bör inte vara uteslutna. Det kan vara fråga om en

samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning och administrativ

service, alltså närmast en samlokalisering med vissa administrativa

funktioner, men där respektive myndighet svarar för alla

förvaltningsuppgifter. Detta kräver inte någon ytterligare

författningsreglering. Det kan också vara fråga om en kombination av

samlokalisering och samtjänst i ett begränsat antal ärenden. Möjligheterna

till olika samverkansformer bör således hållas öppna.

Principerna för handläggning av myndighetsuppgifter vid medborgarkontoren

Följande principer bör enligt regeringen gälla för myndighetsutövning vid

medborgarkontor i de fall personal från en annan myndighet används för

handläggningen.

- Det skall bara vara fråga om frekventa och okomplicerade förvaltnings-

ärenden.

- Myndighetsutövningen skall bara gälla beslut som är gynnande eller neutrala

för den enskilde. Handläggaren bör således inte kunna avslå eller avvisa en

framställning, återkalla ett tillstånd eller ett annat gynnande beslut,

rätta eller ompröva ett beslut, kräva tillbaka en redan utbetald förmån

eller besluta om åligganden för enskilda eller ingrepp i enskildas

ekonomiska eller personliga förhållanden.

- Ärendena skall vara av sådant slag att utrymmet för handläggaren att göra

självständiga bedömningar är begränsat.

- Handläggarens tillgång till känslig information bör vara begränsad. Tillgång

till personregister bör begränsas till sådana uppgifter som handläggaren

behöver för att kunna utföra de aktuella arbetsuppgifterna.

De förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och som regeringen

föreslår skall ingå i den utvidgade försöksverksamheten är dels sådana som

ankommer på en statlig myndighet eller en allmän försäkringskassa (7 §), dels

sådana som ankommer på en kommunal myndighet (8 §).

De uppgifter som ankommer på statliga myndigheter och försäkringskassor och

som skall kunna utföras på medborgarkontor finns inom

socialförsäkringsområdet, skatteområdet och arbetsmarknadsområdet. Uppgifterna

avser bostadstillägg och hustrutillägg i vissa fall, beslut om jämkning under

inkomståret av preliminär skatt i vissa enkla fall, medgivande om anstånd med

att ge in självdeklaration, registrering av flyttningsanmälan och beviljande

av flyttningsbidrag i vissa fall.

De uppgifter som ankommer på kommunala myndigheter och som skall kunna

utföras på medborgarkontoren rör beredning av ärenden om ekonomiskt bistånd

till vissa pensionärer, ärenden om barnomsorgsplats, ärenden om stöd till

inackordering, ärenden om tillstånd till annat slag av toalett än

vattentoalett och ärenden om parkeringstillstånd för handikappade.

Avtal

Avtal mellan medverkande myndigheter

Myndigheternas samverkan skall enligt propositionen regleras i ett avtal

(samtjänstavtal) där samtliga förvaltningsuppgifter som får utföras inom ramen

för samtjänsten skall anges. Om avtalet omfattar förvaltningsuppgifter som

innebär myndighetsutövning eller kräver tillgång till personregister, skall

det av avtalet framgå vem som skall utföra uppgifterna och vilken tillgång

till personregister denne kommer att ha. Det skall också framgå om

handläggaren har andra sådana förvaltningsuppgifter och den tillgång till

personregister handläggaren i så fall har. I avtalet skall alltså anges dels

den yttre ramen för samtjänsten, dels - när det blir fråga om

myndighetsutövning eller personregistertillgång - ges en tydlig och uttömmande

redovisning av hur förvaltningsuppgifterna från olika förvaltnings- eller

myndighetsområden kombineras hos de enskilda handläggarna.

Avtalen skall godkännas av regeringen för att bli gällande.

Kravet på precision när det gäller att beskriva förvaltningsuppgifter som

innefattar myndighetsutövning bör enligt regeringen ställas högt. Det gäller

också sådana förvaltningsuppgifter som, utan att innefatta myndighetsutövning,

kräver tillgång till personregister, även om det kanske inte alltid är möjligt

att nå samma grad av precisering. Av beskrivningen bör det alltid framgå vilka

personuppgifter som handläggaren har tillgång till i varje

förvaltningsuppgift. Den enskilde handläggarens tillgång till personuppgifter

bör dessutom begränsas till enbart de uppgifter som han eller hon behöver för

att kunna utföra förekommande förvaltningsuppgifter.

En handläggare som deltar i samtjänsten kan också i sin ordinarie

anställning ha andra uppgifter som innefattar myndighetsutövning eller kräver

tillgång till personregister. I ett sådant fall måste även dessa

förvaltningsuppgifter och eventuell tillgång till personregister anges i

samtjänstavtalet.

Avtal mellan myndighet och handläggare

Om samtjänsten omfattar förvaltningsuppgifter som innefattar

myndighetsutövning eller som kräver tillgång till ett personregister, skall

den myndighet som ansvarar för uppgifterna träffa ett särskilt anställnings-

eller uppdragsavtal med den som skall utföra dessa.

Som skäl för sitt förslag i denna del anger regeringen att en viktig

utgångspunkt är att den för förvaltningsuppgiften ansvariga myndigheten

behåller ansvaret för och kontrollen över hur uppgiften fullgörs. Regeringen

understryker särskilt att det inte kan komma i fråga med en modell där

förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över från en

myndighet till en annan.

Dessa avtal bör reglera medarbetarens ansvarsområde för respektive myndighet

och ansvarsförhållandet mellan medarbetaren och myndigheten. Beroende på

avtalens innehåll och uppläggningen av arbetet kan det bli fråga om antingen

ett uppdrags- eller ett anställningsförhållande. Detta kommer att få avgöras

från fall till fall. Vid ett anställningsförhållande blir alla tillämpliga

arbetsrättsliga regler i lag och kollektivavtal gällande på förhållandet. Det

gäller också i fråga om disciplinansvar och skadereglering. Situationen är

annorlunda i uppdragsförhållande, och det är då viktigt att de skillnader som

kan uppstå mellan en anställning och ett uppdrag i så stor utsträckning som

möjligt kompletteras eller fylls ut genom avtalet.

I sammanhanget framhåller regeringen vikten av att den personal som en

myndighet placerar i en samtjänst med en annan myndighet behåller sin

anställning hos myndigheten. En samverkan i samtjänst måste således förutsätta

att varje handläggare har en grundanställning.

När en myndighet genom särskilda avtal knyter anställda hos andra

myndigheter till sig gör man det möjligt att bedriva myndighetsutövningen som

en del av den ordinarie verksamheten. Riksdagens kontroll över vilka

förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller moment av

myndighetsutövning som med stöd av avtal får anförtros anställda i en annan

myndighet tillgodoses enligt propositionen genom att förvaltningsuppgifterna

räknas upp i lagen.

Sekretessen

I fråga om sekretessen påpekar regeringen att sekretess gäller mellan olika

myndigheter. Sekretess kan också gälla inom samma myndighet, om myndigheten är

uppdelad i olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i

förhållande till varandra. Om sekretess gäller för viss uppgift får uppgiften

inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet där sekretessen gäller

(1 kap. 4 § sekretesslagen, 1980:100).

Enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen gäller förbudet att röja eller utnyttja en

sekretessbelagd uppgift både anställda och uppdragstagare. Som förutsättning

gäller att de har deltagit i myndighetens verksamhet och då fått kännedom om

uppgiften. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § sekretesslagen innebär att en person som

har flera myndighetsanställningar inte får lämna sekretessbelagda uppgifter

mellan verksamheterna eller utnyttja sådana uppgifter utanför den ursprungliga

verksamheten.

I propositionen hänvisas till att MBK-utredningen har lämnat en översikt

över de möjligheter som kan stå till buds för att rent praktiskt uppnå det

ställda kravet på att en handläggare inte skall ha tillgång till andra

uppgifter än dem som han eller hon behöver för att utföra den aktuella

förvaltningsuppgiften (rapporten s. 161 f.). Vilken metod som skall användas

bör rimligtvis avgöras av de ansvariga myndigheterna.

Regeringen framhåller att vid utvärderingen av försöksverksamheten bör

särskild uppmärksamhet ägnas åt berörda sekretessfrågor. Dessa frågor måste

också fortlöpande uppmärksammas under försökets gång.

Utvärdering och fortsatt utvecklingsarbete

Regeringen understryker i propositionen att verksamheten har karaktär av

försök och att försöksverksamhet ingår som ett betydelsefullt moment i

utredningsmetodiken. Det handlar enligt regeringen om att vinna erfarenheter i

praktisk verksamhet för att efter utvärdering komma fram till en permanent

ordning. Detta innebär att det inte kan krävas att alla frågeställningar skall

ha klarats ut i förväg, utan det får i stället ske genom det praktiska

försöket.

Regeringen betonar utvärderingens betydelse och framhåller att en

arbetsgrupp tillsatts i Inrikesdepartementet för att följa och stödja arbetet

med att utveckla medborgarkontor och andra former av kontakter mellan

medborgarna och offentliga organ. En viktig uppgift för arbetsgruppen är att

fortlöpande redovisa de erfarenheter och den kunskap som finns om

verksamheten. Resultaten från de studier och utvärderingar som gjorts eller

pågår vid exempelvis universitet och högskolor skall därvid tas till vara.

Arbetsgruppen skall inleda sitt arbete med att ta fram ett samlat underlag

om pågående försök med medborgarkontor samt redovisa de erfarenheter och den

kunskap som finns om verksamheterna. En plan för det fortsatta

utvärderingsarbetet bör utarbetas i detta sammanhang. Den utvidgning av

försöksverksamheten som nu föreslås leder enligt regeringen till att bl.a.

frågor om integritet, rättssäkerhet och ansvarsförhållanden mellan de

avtalsslutande parterna måste ägnas särskild uppmärksamhet.

En andra huvuduppgift för arbetsgruppen är att klarlägga vilka planer och

önskemål som finns om att förändra i nuvarande verksamheter eller starta nya

medborgarkontor. I detta sammanhang skall arbetsgruppen redovisa och belysa de

problem och svårigheter som kan finnas på lokal nivå för att genomföra ett

önskvärt förnyelse- och förändringsarbete. Arbetsgruppen bör därvid bedöma

behovet av förändringar och utarbeta förslag som kan leda till att dialogen

mellan medborgare och samhällsorgan fördjupas.

En tredje viktig uppgift för arbetsgruppen är att följa och stödja

utvecklingsarbetet. I direktiven för arbetet anges exempel på frågor som

särskilt bör uppmärksammas. Det gäller inrättande av s.k. integrerade

medborgarkontor och hur information i ökad utsträckning kan göras elektroniskt

tillgänglig för alla. Ett underlag skall vidare tas fram som belyser

medborgarkontorens möjligheter att genom sektorsövergripande arbetssätt bidra

till det utvecklingsarbete som pågår i storstadsregionerna inom ramen för

särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden.

I arbetsgruppens uppdrag ingår vidare att initiera studier och diskussioner

som blickar framåt när det gäller kontaktformer och informationsstrategier

samt sprida information och erfarenheter från utvecklingsarbetet. Ledamöter

och experter är företrädare för Regeringskansliet, statliga myndigheter,

kommuner, landsting samt universitet och högskolor.

Kostnader

Regeringen framhåller att i den mån försöksverksamheten medför ökade kostnader

bör dessa finansieras genom omprioriteringar av resurser inom kommunerna och

myndigheterna.

Ansvaret för att förslagen i de konkreta fallen inte leder till

kostnadsökningar som inte motsvaras av minst lika stora besparingar ligger

liksom för den nuvarande försöksverksamheten på de avtalsslutande parterna.

Regeringen påpekar att det saknas uppskattningar av de

rationaliseringsvinster som kan erhållas genom sambruk och att det är en av de

frågor som bör tas upp i den fortsatta utvärderingen av försöksverksamheten.

Motioner

Inrättande av medborgarkontor

I tre motioner från allmänna motionstiden 1996 begärs tillkännagivanden om

behovet av medborgarkontor.

I motion 1996/97:K537 av Birgitta Gidblom och Monica Öhman (båda s) anser

motionärerna att en översyn bör göras av möjligheten att inrätta s.k.

medborgarkontor, och i motion 1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd)

yrkande 5 anser motionärerna att integrerade medborgarkontor bör utvecklas. De

anser att ett reformarbete bör inledas som går ut på att finna former för hur

statlig och kommunal verksamhet kan integreras vid medborgarkontoren och att

därmed medborgarnas myndighetskontakter underlättas.

Ett liknande tillkännagivande begärs i motion 1996/97:K403 av Bengt Harding

Olson (fp) yrkande 4. Motionären beskriver ett medborgarkontor som en lokal

där man kan få information och service i olika samhällsfrågor.

Medborgarkontoret bör förutom konsumentupplysning kunna erbjuda enkla

samhällsbeslut samt politisk information, juridisk hjälp samt kultur- och

miljöinformation. Den nu pågående utbyggnaden av medborgarkontor går enligt

motionären alldeles för långsamt och bör därför med alla till buds stående

medel påskyndas med det övergripande målet att kontoren skall bli

?medborgarkontor? och inte ?myndighetskontor?.

I två av de motioner som väckts med anledning av propositionen läggs allmänna

synpunkter på utformningen av den fortsatta försöksverksamheten.

I motion 1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begär

motionärerna ett tillkännagivande om behovet av medborgarperspektiv som

grundval för medborgarkontorsverksamheten. Motionärerna anför att många

medborgare är beroende av hjälp för att kunna orientera sig om vart de, om ett

ärende inte kan avgöras vid medborgarkontoret, skall vända sig och att många

människor är otillräckligt orienterade om strukturen på myndighetssystemet och

därigenom har svårt att göra sina intressen och rättigheter gällande. Som ett

exempel på information som bör kunna ges vid medborgarkontoren nämns regler

för överklagande i ett ärende.

I samma motion yrkande 2 anser motionärerna att regeringen skall lägga fram

förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor efter

funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner. Motionärerna hänvisar här

till att flera av de medborgarkontor som redan finns har organiserats efter en

?funktionsfördelningsmodell?, där olika åtgärdsnivåer inom myndigheter och

kommunala verksamheter preciseras. Där genomförs en analys av

arbetsuppgifterna inom organisationen med hjälp av en fördelningsnyckel där

åtta nivåer ringats in, nämligen 1) Information/Upplysningar/Generell

samhällsinformation, 2) Vägledning/Rådgivning, 3) Administrativa

förberedelser, 4) Rutinmässig och regelstyrd handläggning och beslut, 5)

Utredningsuppgifter, 6) Värderande handläggning och beslut, 7) Arbetsledning

och 8) Politisk ledning och styrning. Motionärerna anför att ett integrerat

medborgarkontor enligt Svenska kommunförbundets arbetsgrupp för

medborgarkontor skulle vara en serviceenhet som på uppdrag av kommunala

nämnder, statliga myndigheter, försäkringskassa eller andra huvudmän handhar

ärenden som ryms inom de fyra första nivåerna inom funktionsfördelningen. De

anser att en konsekvent funktionsanalys för hela myndighetsspektrumet väl

harmonierar med det medborgarperspektiv som de vill lägga till grund för hela

det fortsatta arbetet med medborgarkontorstanken. I förberedelserna för en mer

genomgripande reform på området bör enligt motionärerna ingå utarbetande av en

relevant generalistutbildning för handläggare vid medborgarkontoren.

Liknande tankar förs fram i motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd).

I motionens yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att under försöksperioden

ett antal försökskommuner bör ges möjlighet att inrätta mellan stat och kommun

integrerade medborgarkontor som har funktionsfördelaren som grund. I samma

motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en samordnad bedömning av

medborgarnas behov av och krav på tillgänglig, medborgarinriktad information

och service samt om hur denna information och service skall utformas.

Motionärerna anför att inriktningen bör vara dels att så långt det över huvud

taget är möjligt kunna lämna service över disk, dels att kunna geografiskt

lokalisera servicen så nära medborgarna som möjligt och dels att därmed kunna

nedbringa kostnaderna samtidigt som den offentliga sektorns service till

medborgarna förbättras. Genom att regeringens förslag enligt motionärerna inte

bygger på en funktionsfördelningsanalys utan avser ett antal ärendetyper som

till sin natur sällan eller aldrig är av annan art än just rutinmässig och

regelstyrd handläggning och beslut kommer den nya lagen inte att ge möjlighet

till den effektivering och rationalisering av hela den offentliga sektorns

service som de kommunala medborgarkontoren enligt motionärerna indikerar.

Verksamhetsintegration är enligt motionärerna en rimlig lösning på konflikten

mellan kraven på tillgänglighet och behövliga ekonomiska resurser men har

hittills på grund av problem med kunskapsöverföring, styrningsfrågor m.m. inte

genomförts i någon större skala. Vad som saknas är enligt motionärerna en

samordnad bedömning av medborgarens behov och krav på tillgänglighet och

utformning av medborgarinriktad information och service, och en sådan

samordnad bedömning kan endast möjliggöras om en bred, nationell

försöksverksamhet med integrerade medborgarkontor genomförs.

I motionens yrkande 3 begärs också - utan närmare argumentation - ett

tillkännagivande om att IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör

utvecklas.

Integritetsfrågor

I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om

behovet av att under försöksverksamhetens gång uppmärksamt följa hur bl.a. den

enskildes integritetsskydd tillgodoses (yrkande 2) och om behovet av

skyndsamma åtgärder mot negativa konsekvenser för den enskildes

integritetsskydd till följd av försöksverksamhetens utvidgning (yrkande 3).

Motionärerna framhåller att det inte helt kan bortses från att den enskildes

integritetsskydd riskerar att försvagas när en och samma handläggare anförtros

förvaltningsuppgifter från verksamheter mellan vilka sekretess kan gälla och

där självständiga bedömningar skall göras av handläggaren. Regeringen anser

enligt motionärerna att integritetsskyddet tillgodoses genom att samtjänst som

omfattar myndighetsutövning begränsas till vissa utvalda

förvaltningsuppgifter. I övrigt överlåts till de ansvariga myndigheterna som

kan komma att ingå i samtjänsten att avgöra vilken av flera till buds stående

tekniska metoder som skall tillämpas för att begränsa en handläggares

terminalåtkomst så att han eller hon inte får tillgång till andra

personuppgifter än sådana som behövs för att utföra arbetsuppgiften.

Motionärerna utgår från att regeringen - om det visar sig att den enskildes

integritetsskydd inte respekteras - skyndsamt kommer att åtgärda sådana

negativa konsekvenser som uppstått till följd av försöksverksamhetens

utvidgning. Uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten i denna del bör

således inte avvaktas utan i stället bedrivas löpande under hela

försöksperioden.

Kostnaderna

I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) begärs vidare tillkännagivande

om behovet av kontinuerlig uppföljning av kostnaderna och möjligheten till

samordningsvinster i den fortsatta verksamheten (yrkande 4). Motionärerna

anför att med hänsyn till det samhällsekonomiska läget tar regeringen för lätt

på behovet av en mer omfattande kostnadsberäkning av den fortsatta

försöksverksamheten, och som regeringen själv framhåller skall inte

försöksverksamhetens möjligheter till besparingar och samordningsvinster

överdrivas. Ett sådant konstaterande borde rimligen ha föranlett regeringen

att närmare överväga och analysera den utvidgade försöksverksamhetens framtida

finansiering och möjlighet till faktiska samordningsvinster. En samlad

utvärdering av verksamheten aviseras till efter år 2002. Av statsfinansiella

skäl är det enligt motionärerna högst angeläget att kostnader och möjligheten

till samordningsvinster i den fortsatta verksamheten blir föremål för

kontinuerlig uppföljning.

Bakgrund

I det utredningsbetänkande som närmast ligger till grund för propositionen,

MBK-utredningens betänkande Myndighetsutövning vid medborgarkontor (SOU

1995:61), görs en analys av frågor om funktionsfördelning och

förvaltningsorganisation (s. 105 f.). Inledningsvis anför utredningen att tre

former av funktionsfördelning kan sägas prägla förvaltningsorganisationens

uppbyggnad, nämligen saklig, lokal och vertikal. Den sakliga

funktionsfördelningen bygger på att man av praktiska skäl måste fördela

arbetsuppgifterna på olika organ, eftersom förvaltningsverksamheten omfattar

arbetsuppgifter av de mest skiftande slag. Den lokala funktionsfördelningen

delar upp en verksamhetsgren i olika geografiska arbetsområden. Den vertikala

funktionsfördelningen bygger upp verksamheten inom en förvaltningsgren så att

centrala myndigheter är överordnade i förhållande till regionala myndigheter

och de sistnämnda överordnade i förhållande till lokala.

Under rubriken En alternativ funktionsfördelning belyses de fördelar som kan

nås om man fördelar om funktionerna så att verksamheten blir

sektorövergripande. I ett annat avsnitt anförs att ett sätt att göra

förvaltningen effektivare är att sortera dess funktioner. Utredningen påpekar

att den offentliga verksamheten, dess tjänste- och serviceutbud och

ärendehandläggning består av en mängd arbetsuppgifter, från mycket

kvalificerat beslutsfattande till enkelt faktiskt handlande som att lämna ut

en broschyr eller något liknande. Dessa arbetsuppgifter som många gånger has

om hand av en och samma tjänsteman kan definieras närmare med hänsyn till sin

funktion och sedan delas in i ett antal funktionsnivåer. Resultatet av en

sådan generell definitionsprocess kallas för ?funktionsfördelare?.

Funktionsfördelaren kan man sedan använda sig av för att sortera verksamheten

hos en bestämd myndighet.

Utredningen hänvisar vidare till att man i det danska s.k. ROSA-projektet

arbetar med en funktionsindelning i åtta nivåer och att verksamheten enligt

ROSA-projektets modell med utgångspunkt i en s.k. funktionsfördelning kan

delas in i följande åtta nivåer.

1. Receptionsuppgifter

- utlämning av material

- allmän information

2. Informationsuppgifter

- vägledning och hänvisning

3. Fackvägledningsuppgifter

- hänvisningar per post och telefon

- val mellan olika regelverk

4. Lag- och regeluppgifter

- enklare ärendebehandling

- expeditionsgöromål

5. Utredningsuppgifter

- rådgivning om möjligheter

- regeltolkning

6. Specialistuppgifter

- tyngre och komplicerade ärenden

- ärenden som kräver särskild kompetens

7. Ledningsuppgifter

- samordning, kontroll och förvaltningsutveckling

8. Politiska uppgifter

- presidieuppgifter

- mål och ramar

I traditionell svensk offentlig verksamhet ingår som inledningsvis antytts i

stort sett samtliga nu beskrivna funktionsnivåer - med undantag för nivåerna 7

och 8 - i en specialisthandläggares arbetsuppgifter. Det innebär t.ex. att en

specialist inte bara sysslar med kvalificerad ärendehandläggning och

beslutsfattande (nivåerna 4-6) utan även med rena receptionsuppgifter som att

ge allmän information och enklare rådgivning och lämna ut broschyrer,

blanketter och annat material, liksom att hjälpa till med att fylla i olika

ansökningar m.m. (nivåerna 1-3).

När det gäller förvaltningsorganisationen finns det enligt utredningen ett

intresse av att utnyttja tillgängliga personresurser gemensamt för olika

verksamhetsgrenar både ur ekonomisk synpunkt och för att ta till vara

kompetens. Att kunna tillgodose de nu nämnda intressena förutsätter att man

går ganska långt ner i förvaltningsorganisationens funktioner. Det innebär att

merparten av arbetsuppgifterna i ett medborgarkontor hör till någon av

nivåerna 1-3. Det är alltså fråga om uppgifter som inte innefattar

myndighetsutövning eller ens utförs ?vid? myndighetsutövning. Men även sådan

enklare ärendebehandling inom olika verksamhetsgrenar på handläggarnivå

(nivå 4) är arbetsuppgifter som kan utföras av personal utan

specialistutbildning. Sådana ärenden innebär emellertid många gånger att

självständiga bedömningar måste göras av tjänstemannen. Det är här fråga om

ärenden som kan innefatta myndighetsutövning eller i vart fall utförs ?vid?

myndighetsutövning.

Förvaltningspolitiska kommissionen (Fi 1995:13, dir. 1995:93) har haft i

uppdrag att med utgångspunkt i nuvarande statliga åtaganden och därav följande

uppgifter för statliga myndigheter eller andra organ

- göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av

statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de

uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag, samt

- lämna synpunkter på hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i

den statliga förvaltningen bör bedrivas.

Kommissionen har nu avgivit sitt betänkande I medborgarnas tjänst (SOU

1997:57).

Under rubriken En anpassad organisering diskuteras i betänkandet formerna

för den offentliga förvaltningen. I ett avsnitt om avsektorisering hänvisas

till att när den offentliga verksamheten byggdes ut under 1960- och 1970-talen

härskade ett uttalat sektortänkande och att starka sektorsmyndigheter byggdes

upp och att samma tendenser gjorde sig gällande i kommunerna. Under 1980-talet

slog stämningen om. Arbetet med att avsektorisera inriktades främst på den

statliga länsförvaltningen och den kommunala nämndorganisationen.

Avsektorisering är enligt kommissionen ett sätt att tillgodose samverkansbehov

internt inom den offentliga verksamheten. Det kan ske genom att uppgifter

delegeras till kommunala nivåer eller genom att den statliga regionala

förvaltningen mer än hittills förs samman till länsstyrelserna. Kommissionen

uttalar också följande.

Samverkan i förvaltningen ses ofta i ett myndighetsperspektiv. För sådana

förvaltningar som har breda kontaktytor mot allmänheten bör emellertid

medborgarperspektivet vara styrande. Medborgarnas kontakter med myndigheterna

bör underlättas genom att förvaltningen i mötet med individen så långt möjligt

är integrerad på den lokala nivån. Med modern informationsteknik, som

övervinner avstånd i tid och rum, ges förutsättningar för detta i ?virtuella

organisationer?.

I ett antal kommuner har man prövat så kallade medborgarkontor med uppdrag

från flera myndigheter och förvaltningar - statliga och kommunala - att

ansvara för vissa tjänster, såsom utbetalningar, mottagande av inbetalningar,

information och råd. Ehuru erfarenheten inte varit entydigt positiv, anser

kommissionen att försöken bör fortsätta. Den snabba utvecklingen av

informationstekniken talar för att verksamheten kan ge goda resultat.

I betänkandet diskuteras vidare behovet av utbildning för statstjänst och hur

detta behov skall tillgodoses.

Utskottets bedömning

Regeringen har nu lagt fram ett förslag om bättre möjligheter att samverka vid

medborgarkontor. Motionerna 1996/97:K403 yrkande 4, 1996/97:K537 och

1996/97:K603 yrkande 5 får härigenom enligt utskottets uppfattning anses

tillgodosedda.

Med stöd av 1994 års lag om försöksverksamhet kan en kommun för en statlig

myndighet, en allmän försäkringskassa eller ett landsting åta sig vissa

uppgifter såsom service och rådgivning av enklare och mer rutinbetonat slag.

Andra former av samverkan som inte regleras i försökslagen kan röra sig om

samordning av sådana resurser som lokaler, utrustning eller administrativ

service.

Regeringens nu lagda förslag innebär att möjligheterna till

försöksverksamhet utvidgas till att omfatta även viss myndighetsutövning och

vissa uppgifter som kräver tillgång till personregister. De principer som

tjänat till ledning vid urvalet av uppgifter - att det skall vara fråga om

frekventa och okomplicerade ärenden, att myndighetsutövningen bara skall gälla

beslut som är gynnande eller neutrala för den enskilde, att utrymmet för

handläggaren att göra självständiga bedömningar skall vara begränsat och att

handläggarens tillgång till känslig information bör vara begränsad - har

redovisats närmare ovan. Principerna är enligt utskottets mening väl lämpade

att läggas till grund för försöksverksamheten.

Det lagda förslaget har motionsvis kritiserats för att präglas av hänsyn mer

till myndigheternas intressen än till medborgarnas. En respekt för

ansvarsfördelningen inom offentlig verksamhet är dock enligt utskottets

uppfattning till gagn för de enskilda medborgarna, och viss varsamhet kan

därför vara befogad vid utformningen av den fortsatta försöksverksamheten.

I den utvärdering och det fortsatta utvecklingsarbete som regeringen

redovisar kommer möjligheterna till ytterligare utvidgning att aktualiseras.

Som exempel på frågor som bör uppmärksammas särskilt under utvärderingen nämns

inrättande av s.k. integrerade medborgarkontor och hur information i ökad

utsträckning kan göras elektroniskt tillgänglig för alla. Regeringen har också

särskilt angivit att myndigheter, kommuner och landsting som deltar i försöket

under försöksperioden kommer att ges tillfälle att väcka frågor om ytterligare

förvaltningsuppgifter som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för

försöksverksamheten, och regeringen kan därefter komma att lägga fram förslag

till utvidgning av försöksverksamheten.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K30 yrkandena 1-3 och

1996/97:K31 yrkandena 1 och 2.

Regeringen har i propositionen uttalat dels att hanteringen av sekretessfrågor

erfarenhetsmässigt är komplicerad, dels att det inte finns skäl att befara att

den enskildes integritetsskydd försämras. Regeringen betonar att frågan måste

uppmärksammas fortlöpande under försökets gång och nämner frågor om integritet

och rättssäkerhet bland dem som under utvärderingen måste ägnas särskild

uppmärksamhet.

Med dessa uttalanden i propositionen anser utskottet sig kunna utgå från att

regeringen, om behovet visar sig, kommer att vidta erforderliga åtgärder för

att skydda den enskildes integritet. Utskottet avstyrker därmed motion

1996/97:K29 yrkandena 2 och 3.

Regeringen framhåller vidare att i den mån försöksverksamheten medför ökade

kostnader bör dessa finansieras genom omprioriteringar av resurser inom

kommunerna och myndigheterna men att ett syfte med medborgarkontoren är att de

samverkande myndigheterna skall kunna göra samordningsvinster genom att

effektivare ta till vara personal, lokaler och utrustning. Frågan om

rationaliseringsvinster skall tas upp i den fortsatta utvärderingen av

försöksverksamheten.

Kostnadsfrågorna är således uppmärksammade, och utskottet anser inte att

något tillkännagivande behövs med anledning av motion 1996/97:K29 yrkande 4.

Medverkande organ

Propositionen

Förslaget ger en kommun, ett landsting och en allmän försäkringskassa det

uttryckliga lagstöd som behövs för att de skall få delta i en utvidgad

verksamhet. Avsikten är inte att tillåta mer än en kommun eller en allmän

försäkringskassa att delta i en gemensam samtjänst.

Något utrymme för att låta två kommuner eller landsting eller två

försäkringskassor samverka i en samtjänst föreslås således inte. Det är enligt

regeringen i och för sig tänkbart att det på någon ort kan finnas ett behov av

en sådan samverkan, t.ex. i anslutning till en kommungräns. Ett liknande behov

kan kanske även uppstå i försäkringskassornas verksamheter. En sådan

utvidgning har emellertid inte föreslagits av utredningen. Den har inte heller

tidigare aktualiserats i samband med tillkomsten av 1994 års försökslag. En

utvidgning i denna riktning bör därför enligt regeringen inte göras i detta

skede av försöksverksamheten.

I författningskommentaren framhålls att bestämmelsen ger utrymme för att

etablera en samtjänst mellan två eller flera statliga myndigheter, eller

mellan en eller flera statliga myndigheter och en allmän försäkringskassa,

eller mellan en statlig myndighet och ett landsting. Det ställs således inte

något krav på att både statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa och en

kommun samtidigt ingår i samtjänsten. Det är fullt tillräckligt att två

myndigheter samverkar. Det blir däremot inte möjligt för en kommun eller ett

landsting att åta sig att utföra förvaltningsuppgifter för en annan kommun

eller ett landsting. Här ges således inte något undantag för att få utföra

förvaltningsuppgifter som i detta avseende ligger utanför kompetensramen

enligt kommunallagen.

Motioner

I motion 1996/97:K31 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 3 begärs att

riksdagen skall besluta att även flera allmänna försäkringskassor, kommuner

och landsting skall få ingå samtjänstavtal. Enligt motionärerna innebär det

att ett medborgarkontor bara får ge service till den medborgare som bor i den

kommun vari kontoret är beläget, vilket medför nackdelar för personer som bor

i en kommun men arbetar i en annan. Medborgarkontor skulle enligt motionärerna

kunna inrättas på vissa platser där människor ofta passerar, såsom på centrala

trafikpunkter i storstadsområden.

Liknande synpunkter framförs i motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl.

(kd). I motionens yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att under

försöksperioden samtjänstavtal mellan två eller flera kommuner och två eller

flera allmänna försäkringskassor bör prövas.

Utskottets bedömning

I propositionen påpekar regeringen att det enligt förslaget inte blir möjligt

för en kommun eller ett landsting att åta sig att utföra förvaltningsuppgifter

för en annan kommun eller ett landsting och således inte ges något undantag

för att få utföra förvaltningsuppgifter som i detta avseende ligger utanför

kompetensramen enligt kommunallagen. Regeringen påpekar också att det kan

finnas ett behov av att låta två kommuner eller landsting samverka i en

samtjänst och att ett liknande behov kanske kan uppstå även i

försäkringskassornas verksamheter. En sådan utvidgning har emellertid inte

föreslagits av utredningen och inte heller tidigare aktualiserats i samband

med tillkomsten av 1994 års försökslag. En utvidgning i denna riktning bör

därför enligt regeringen inte göras i detta skede av försöksverksamheten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en utvidgning av

försöksverksamheten som innebär att flera kommuner, landsting eller

försäkringskassor kan samverka i samma samtjänst inte bör göras i detta skede

utan sedvanlig beredning. Utskottet utgår från att frågan beaktas i det

fortsatta arbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K30 yrkande 4 och

1996/97:K31 yrkande 3.

Vissa särskilda förvaltningsuppgifter

Anstånd med att ge in självdeklaration

Propositionen

De förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och som regeringen

föreslår skall ingå i den utvidgade försöksverksamheten är, som framgår ovan,

dels sådana som ankommer på en statlig myndighet eller en allmän

försäkringskassa, dels sådana som ankommer på en kommunal myndighet.

De uppgifter som ankommer på statliga myndigheter och försäkringskassor och

som skall kunna utföras på medborgarkontor finns, som också framgår ovan, inom

socialförsäkringsområdet, skatteområdet och arbetsmarknadsområdet. Uppgifterna

på skatteområdet avser bl.a. att i enklare fall medge anstånd med att ge in

självdeklaration enligt bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter.

Regeringen påpekar i propositionen att Riksskatteverket avstyrkt förslaget

och anfört att beslut om anstånd ofta har stor betydelse för den efterföljande

granskningsverksamheten. Enligt verket sätter många skattskyldiga i system att

lämna sin deklaration sent för att förkorta granskningstiden, och på

myndigheten finns ofta sådan personkännedom som behövs för att kunna bedöma om

anstånd skall medges. Dessutom finns där föregående års deklarationer som kan

innehålla värdefulla upplysningar för bedömningen.

Regeringen instämmer i Riksskatteverkets påpekande att anståndsprövningen

kan komma att påverka det efterföljande granskningsarbetet. Regeringen anför

vidare.

I vissa fall kan också anståndsprövningen förutsätta information som

medborgarkontoret inte har tillgång till. Det är emellertid uppenbart att en

ansökan om anstånd med att lämna självdeklaration många gånger är

förhållandevis enkel att handlägga. Vissa överväganden måste visserligen göras

i den meningen att de åberopade skälen för anstånd alltid skall värderas. I

många fall är det dock fråga om en okomplicerad prövning eftersom praxis för

anstånd är entydig. Beslutet antecknas på ansökningsblanketten och registreras

i skatteregistret eller skrivs ut direkt från skatteregistret och

undertecknas. Regeringen anser att beslut om anstånd i dessa enklare fall bör

kunna anförtros en handläggare vid ett medborgarkontor som omfattas av ett

särskilt anställnings- eller uppdragsavtal. Om en anståndsprövning kräver mer

ingående bedömningar skall handläggaren hänvisa ärendet vidare. I de fall

anståndet gäller ett bolag eller en fysisk person som bedriver

näringsverksamhet bör ärendet alltid hänvisas vidare till en handläggare som

har sin grundanställning vid den berörda skattemyndigheten. I samtjänstavtalet

skall de enklare fallen preciseras.

Det är inte heller lämpligt att en handläggare vid ett medborgarkontor som

omfattas av ett särskilt anställnings- eller uppdragsavtal medger s.k.

byråanstånd, dvs. beslut om anstånd för en bokförare med att lämna sina

klienters deklarationer enligt en viss fastställd plan. Även dessa fall måste

hänvisas vidare antingen till en handläggare vid medborgarkontoret som har sin

grundanställning vid den myndighet som ansvarar för uppgiften eller till denna

myndighets huvudkontor.

Motion

I motion 1996/97:K29 av Anders Björck m.fl. (m) yrkande 1 hemställs att

riksdagen avslår förslaget såvitt avser möjligheten att medge anstånd med att

lämna självdeklaration. Motionärerna anser att starka skäl inte minst från

rättssäkerhetssynpunkt talar mot förslaget i denna del. Rent generellt gäller,

påpekar motionärerna, att handläggaren i ett ärende kan behöva gå tillbaka

till tidigare informationsunderlag i ärendet, och sådant kommer inte att

finnas tillgängligt vid medborgarkontoren i anståndsärenden. Motionärerna

hänvisar vidare till att Riksskatteverket avstyrkt förslaget i denna del med

bl.a. motiveringen att beslut om anstånd ofta har stor betydelse för den

efterföljande granskningsverksamheten och att många skattskyldiga sätter i sy-

stem att lämna sin deklaration sent för att förkorta granskningstiden samt att

det på skattemyndigheten ofta finns både behövlig personkännedom och

föregående års deklarationer, vilket underlättar anståndsbedömningen.

Ytterligare en aspekt som motionärerna anser bort beaktas är att skatteuppbörd

normalt sett inte anses vara en uppgift för kommunal verksamhet.

Yttrande från skatteutskottet

Skatteutskottet har i yttrande den 22 april 1997 i denna del anfört följande.

Regeringens förslag syftar till att få fördjupade erfarenheter om hur ett ökat

samarbete kan förenkla medborgarnas kontakter med myndigheterna och förbättra

myndigheternas service till allmänheten. Syftet med försöksverksamheten är att

samtidigt ta vara på möjligheterna att uppnå administrativa besparingar och

andra vinster. Inte minst mot bakgrund av det arbete som pågår för att

regionalisera skattemyndigheterna är det enligt utskottets uppfattning

angeläget att uppgifter på skatteområdet skall kunna ingå i detta samarbete.

Att på detta sätt underlätta för allmänheten kan också innebära en värdefull

avlastning för skattemyndigheterna. Utskottet utgår samtidigt från att

allmänheten även i fortsättningen skall kunna vända sig direkt till

skattemyndigheterna i frågor som rör deras område och få den hjälp som behövs.

Utskottet vill framhålla att försöksverksamheten givetvis inte får bedrivas

på ett sådant sätt att den enskildes krav på rättssäkerhet och integritet

sätts åt sidan. Regeringens förslag innehåller därför särskilda begränsningar

som innebär att ansökningar skall kunna bifallas i den aktuella

samarbetsformen men att ärenden där ett annat beslut kan komma i fråga skall

överlämnas till den ansvariga myndigheten. Förslaget innebär vidare att den

ansvariga myndigheten skall ingå ett detaljerat anställnings- eller

uppdragsavtal med den person som skall utföra arbetet, om arbetsuppgifterna

innefattar någon form av myndighetsutövning eller kräver tillgång till ett

personregister. Avsikten är att integritetsfrågorna skall beaktas bl.a. vid

regeringens prövning av samtjänstavtalen och att ett godkännande skall kunna

återkallas om integritetsskyddet äventyras. Vad som uttalas i propositionen i

dessa frågor och om kostnadsaspekterna innebär att det kan förväntas att

regeringen kontinuerligt kommer att följa utvecklingen av försöksverksamheten

och vid behov vidta erforderliga åtgärder, utan särskilda ställningstaganden

från riksdagens sida.

Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motion K29 i denna

del.

Utskottets bedömning

Som regeringen anfört är det uppenbart att en ansökan om anstånd med att lämna

självdeklaration många gånger är förhållandevis enkel att handlägga och att

det i många fall är fråga om en okomplicerad prövning eftersom praxis för

anstånd är entydig. Enligt förslaget skall de enklare fallen - dvs. de som

skall kunna handläggas vid medborgarkontoren - preciseras i samtjänstavtalet,

och samtjänstavtal skall alltid godkännas av regeringen.

Med det anförda instämmer utskottet i skatteutskottets bedömning att

tillstyrka propositionen i denna del och avstyrker därmed motion 1996/97:K29

yrkande 1.

Uppgifter inom polisväsendet

Propositionen

Beträffande ytterligare förvaltningsuppgifter anför regeringen att

myndigheter, kommuner och landsting under försöksperiodens gång ?bör ges

möjlighet? att hos regeringen väcka frågor om ytterligare

förvaltningsuppgifter som kan vara lämpliga att pröva inom ramen för

försöksverksamheten och att regeringen därefter kommer att lägga fram de

förslag till utvidgning av försöksverksamheten som bedöms lämpliga.

Regeringen anför att omfattningen och avgränsningen av de

förvaltningsuppgifter med moment av myndighetsutövning som skall kunna prövas

i försöket kan diskuteras. Regeringen framhåller att den i stor utsträckning

tagit hänsyn till invändningar som rests mot förslag som utredningen lagt

fram, och det gäller bl.a. myndighetsuppgifter på polisområdet. Både JO och

Rikspolisstyrelsen har avstyrkt att en polismyndighets arbetsuppgifter

handläggs vid medborgarkontor. I sin bedömning har regeringen också vägt in

utvecklingen i fråga om närpolisverksamheten.

Motion

I motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att i utvecklingsprojektet för integrerade medborgarkontor

också bör ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom

polisområdet (anmälan om brott, passärenden, hantering av hittegods/förlorat

gods etc.) kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service.

Yttrande från justitieutskottet

Justitieutskottet har i yttrande den 22 april 1997 instämt i regeringens

bedömning att polisärenden inte bör omfattas av den möjlighet till

samtjänstavtal som föreslås i propositionen. I stället vill justitieutskottet

peka på möjligheten att samlokalisera närpoliskontor med medborgarkontor för

att härigenom ändå uppnå målet med en god service till allmänheten.

Utskottets bedömning

Regeringen har föreslagit att polisuppgifter inte skall tas med i den

utvidgade försöksverksamheten. Utskottet har inte någon annan uppfattning än

justitieutskottet i denna fråga. Motion 1996/97:K30 yrkande 5 avstyrks.

Lagförslaget i övrigt

Lagsförslaget i övrigt har inte föranlett några motioner. Utskottet

konstaterar att förslaget innebär en utvidgad försöksverksamhet och att

regeringen redogjort för den utvärdering och det fortsatta utvecklingsarbete

som planeras.

Utskottet har inte någon erinran mot lagförslaget i övrigt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av medborgarkontor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkande 4, 1996/97:K537 och

1996/97:K603 yrkande 5,

2. beträffande utformningen av medborgarkontoren

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K30 yrkandena 1-3, 1996/97:K31

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (v)

3. beträffande integritets- och kostnadsfrågor

att riksdagen avslår motion 1996/97:K29 yrkandena 2-4,

res. 2 (m)

4. beträffande medverkande organ

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K30 yrkande 4 och

1996/97:K31 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor såvitt avser 1 §,

res. 3 (v)

5. beträffande anstånd att lämna självdeklaration

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K29 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid

medborgarkontor såvitt avser 7 §,

res. 4 (m)

6. beträffande uppgifter inom polisområdet

att riksdagen avslår motion 1996/97:K30 yrkande 5,

7. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med

samtjänst vid medborgarkontor i den mån förslaget inte berörts ovan vid

momenten 4 och 5.

Stockholm den 15 maj 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård

(m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg

(s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen

(s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nikos

Papadopoulos (s).

Reservationer

1. Utformningen av medborgarkontoren (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Regeringens

nu? och på s. 16 slutar med ?1 och 2.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning präglas regeringens förslag inte av det

medborgarperspektiv som hade varit önskvärt. Förslaget hade också bort byggas

upp med tydligare ledning av den funktionsfördelningsmodell som lanserats av

Svenska kommunförbundets arbetsgrupp för medborgarkontor och som återges i

motion K31. Regeringen bör enligt utskottets uppfattning lägga fram ett nytt

förslag om försöksverksamhet med medborgarkontor efter

funktionsfördelningsprincipen i ett antal kommuner. Härigenom tillgodoses i

stor utsträckning också önskemålen i motion K30 yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utformningen av medborgarkontoren

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K31 yrkandena 1 och 2 och med

anledning av motion 1996/97:K30 yrkandena 1-3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Integritets- och kostnadsfrågor (mom. 3)

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Med dessa?

och slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:

Regeringen är således medveten om att frågan om skyddet för den enskildes

integritet måste ägnas särskild uppmärksamhet. Som framhålls i

motion 1996/97:K29 är det dock nödvändigt att skyndsamt åtgärda sådana

negativa konsekvenser i integritetshänseende som kan uppstå till följd av

försöksverksamheten, och utskottet anser att detta bör ges regeringen till

känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med

?Kostnadsfrågorna är? och slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att det samhällsekonomiska läget fortfarande är mycket

ansträngt för såväl kommunerna som myndigheterna anser utskottet, liksom

motionärerna i motion 1996/97:K29, att regeringen tar för lätt på behovet av

en mer omfattande kostnadsberäkning av försöksverksamheten. Det är av

statsfinansiella skäl angeläget att kostnader och möjligheten till

samordningsvinster i den fortsatta verksamheten blir föremål för kontinuerlig

uppföljning och att inte den samlade utvärderingen av verksamheten avvaktas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande integritets- och kostnadsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K29 yrkandena 2-4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Medverkande organ (mom. 4)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör redan nu två eller flera kommuner, två

eller flera landsting eller två eller flera allmänna försäkringskassor kunna

verka inom ramen för ett samtjänstavtal. Detta skulle innebära stora fördelar

för exempelvis personer som bor i en kommun och arbetar i en annan och för

personer som bor vid en kommungräns. Som föreslås i motion K31 bör därför

regeringens lagförslag ändras i denna del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medverkande organ

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:K30

yrkande 4 och 1996/97:K31 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om

försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor såvitt avser 1 § med

den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse: Statliga

myndigheter, allmänna försäkringskassor, en eller flera kommuner eller

ett eller flera landsting får ingå avtal om att för varandras räkning

lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda

och i övrigt handlägga enklare förvaltnings- ärenden med de begränsningar

som anges i denna lag eller att använda varandras personal till att

utföra sådan verksamhet (samtjänst vid medborgarkontor).

4. Anstånd att lämna självdeklaration (mom. 5)

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m) och Inger René (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Som

regeringen? och slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

Som Riksskatteverket påpekat i remissvar har beslut om anstånd ofta stor

betydelse för den efterföljande granskningsverksamheten och många

skattskyldiga kan sätta i system att lämna sin deklaration sent för att

förkorta tiden för granskning. Verket har också påpekat att det på

skattemyndigheten ofta finns både behövlig personkännedom och tillgång till

den skattskyldiges deklarationer för föregående år, vilket underlättar

anståndsbedömningen. Starka skäl, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt,

talar enligt utskottets mening mot regeringens förslag att vissa beslut om

anstånd med att ge in självdeklaration skall omfattas av samtjänsten inom

medborgarkontoren. Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och

tillstyrker motion K29 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande anstånd att lämna självdeklaration

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K29 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor

såvitt avser 7 § med den ändringen att punkt 4 utgår och att punkterna 5

och 6 skall betecknas 4 respektive 5,

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor

Skatteutskottets yttrande

1996/97:SkU6y

Medborgarkontor

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1996/97:90 Bättre möjligheter att samverka vid medborgarkontor och

över de motioner som har väckts med anledning av propositionen. Med anledning

härav får utskottet anföra följande.

Ett femtiotal kommuner deltar sedan 1994 i en försöksverksamhet med ett

organiserat samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser rörande

information, rådgivning och annan service gentemot allmänheten. Samarbetet kan

också gälla administrativa frågor. Försöksverksamheten regleras i en särskild

lag och får pågå till och med första halvåret 1999.

Regeringen föreslår nu att försöksverksamheten byggs ut och att

försöksperioden förlängs med tre år, till och med första halvåret 2002.

Avsikten är bl.a. att kommunala och statliga myndigheter skall kunna samverka

även i fråga om enkla arbetsuppgifter som innehåller moment av

myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister. Samarbetet

skall liksom hittills regleras närmare i ett särskilt avtal som skall

godkännas av regeringen. Den nya lag som föreslås för försöksverksamheten

innebär på skatteområdet att ett samtjänstavtal skall kunna omfatta

myndighetsutövning som består i att bevilja jämkning av preliminär skatt för

studerande och att i enklare fall medge anstånd med att lämna självdeklaration

och registrera flyttningsanmälningar. I samtjänsten skall också kunna ingå

andra enkla uppgifter, såsom att utfärda utdrag ur taxeringsregister med

uppgifter som inte omfattas av sekretess, taxeringsbevis för fastighet, A-

skattsedel och personbevis. Olika rent administrativa frågor skall också kunna

ingå.

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen: K29 av Anders Björck

m.fl. (m), K30 av Inger Davidson m.fl. (kd) och K31 av Gudrun Schyman m.fl.

(v). I den förstnämnda motionen yrkas avslag på propositionen i vad avser

anstånd med självdeklaration och att riksdagen uttalar sig om angelägenheten

av att tillgodose den enskildes integritetsskydd och av att beakta

kostnadsaspekterna och ta vara på möjligheten till samordningsvinster.

Avslagsyrkandet grundar sig på kravet på en rättssäker handläggning även av

anståndsärenden. Motionerna K32 och K31 och de andra motioner som behandlas i

detta ärende - K403 av Bengt Harding Olson (fp), K537 av Birgitta Gidblom och

Monica Öhman (s) och K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) - har en allmän

karaktär och berör inte direkt de särskilda frågorna på skatteområdet.

Regeringens förslag syftar till att få fördjupade erfarenheter om hur ett

ökat samarbete kan förenkla medborgarnas kontakter med myndigheterna och

förbättra myndigheternas service till allmänheten. Syftet med försöksverk-

samheten är att samtidigt ta vara på möjligheterna att uppnå administrativa

besparingar och andra vinster. Inte minst mot bakgrund av det arbete som pågår

för att regionalisera skattemyndigheterna är det enligt utskottets uppfattning

angeläget att uppgifter på skatteområdet skall kunna ingå i detta samarbete.

Att på detta sätt underlätta för allmänheten kan också innebära en värdefull

avlastning för skattemyndigheterna. Utskottet utgår samtidigt från att

allmänheten även i fortsättningen skall kunna vända sig direkt till

skattemyndigheterna i frågor som rör deras område och få den hjälp som behövs.

Utskottet vill framhålla att försöksverksamheten givetvis inte får bedrivas

på ett sådant sätt att den enskildes krav på rättssäkerhet och integritet

sätts åt sidan. Regeringens förslag innehåller därför särskilda begränsningar

som innebär att ansökningar skall kunna bifallas i den aktuella

samarbetsformen men att ärenden där ett annat beslut kan komma i fråga skall

överlämnas till den ansvariga myndigheten. Förslaget innebär vidare att den

ansvariga myndigheten skall ingå ett detaljerat anställnings- eller

uppdragsavtal med den person som skall utföra arbetet, om arbetsuppgifterna

innefattar någon form av myndighetsutövning eller kräver tillgång till ett

personregister. Avsikten är att integritetsfrågorna skall beaktas bl.a. vid

regeringens prövning av samtjänstavtalen och att ett godkännande skall kunna

återkallas om integritetsskyddet äventyras. Vad som uttalas i propositionen i

dessa frågor och om kostnadsaspekterna innebär att det kan förväntas att

regeringen kontinuerligt kommer att följa utvecklingen av försöksverksamheten

och vid behov vidta erforderliga åtgärder, utan särskilda ställningstaganden

från riksdagens sida.

Det anförda innebär enligt utskottets uppfattning att syftet med motion K29

är tillgodosett.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motion

K29.

Övriga motioner föranleder ingen kommentar från utskottets sida.

Stockholm den 22 april 1997

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),

Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn

Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s),

Per Rosengren (v), Ulla Wester-Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg

(mp), Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Yttranden från andra utskott..........................3

Utskottet.............................................3

Regeringens förslag i korthet 3

Allmänt om medborgarkontor 3

Pågående verksamhet 3

Verksamhet enligt 1994 års lag m.m. 3

Bakgrund till den pågående försöksverksamheten 4

Vissa lagreglerade samarbetsbegränsningar 5

Propositionen 5

Utvidgning av samverkansmöjligheterna 5

Ytterligare form av samverkan 6

Kombinationer av de båda samverkansformerna 6

Principerna för handläggning av myndighetsuppgifter vid

medborgarkontoren 6

Avtal 7

Utvärdering och fortsatt utvecklingsarbete 9

Kostnader 10

Motioner 10

Inrättande av medborgarkontor 10

Integritetsfrågor 12

Kostnaderna 12

Bakgrund 13

Utskottets bedömning 15

Medverkande organ 16

Propositionen 16

Motioner 17

Utskottets bedömning 17

Vissa särskilda förvaltningsuppgifter 18

Anstånd med att ge in självdeklaration 18

Propositionen 18

Motion 19

Yttrande från skatteutskottet 19

Utskottets bedömning 20

Uppgifter inom polisväsendet 20

Propositionen 20

Motion 20

Yttrande från justitieutskottet 20

Utskottets bedömning 21

Lagförslaget i övrigt 21

Hemställan 21

Reservationer........................................22

1. Utformningen av medborgarkontoren (mom. 2) 22

2. Integritets- och kostnadsfrågor (mom. 3) 22

3. Medverkande organ (mom. 4) 23

4. Anstånd att lämna självdeklaration (mom. 5) 23

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 25

Förslag till lag om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor

25

Bilaga 2 Skatteutskottets yttrande 1996/97:SkU6y 28