Bet. 1996/97:LU18

Lagutskottets betänkande

1996/97:LU18

Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1996/97

LU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:127, vari regeringen

lägger fram förslag till en ny lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat

boende. Den föreslagna lagen skall tillämpas på avtal som rör upplåtelse eller

överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en bostadslägenhet. Syftet med

lagförslaget är att med svensk rätt införliva ett EG-direktiv om skydd för

konsumenter vid förvärv av nyttjanderätten till fast egendom på

tidsdelningsbasis, s.k. time-sharing. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli

1997.

Vidare behandlas i betänkandet två motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och avstyrker bifall

till motionerna. Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

I proposition 1996/97:127 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1996/97:L10 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om

sådan ändring i 12 § första stycket förslaget till lag om konsumentskydd vid

avtal om tidsdelat boende som anförts i motionen.

1996/97:L11 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar

att ångerfristen skall vara 14 dagar enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog år 1994 ett direktiv om

skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till

fast egendom på tidsdelningsbasis (94/47/EG). Direktivet, som är ett s.k.

minimidirektiv, skall ha genomförts i medlemsstaterna senast den 29 april

1997.

EG-direktivet tar sikte på den företeelse inom turistnäringen som

internationellt kallas ?time-sharing?. Därmed avses en rätt att under vissa

återkommande tidsperioder använda en bostad, en s.k. bostadsandel. Ett förvärv

av en sådan rätt kan avse ett visst antal år eller all framtid. Boendet kan

avse en eller flera veckor per år, antingen vid samma tid på året eller vid

varierande årstider.

I förevarande proposition lämnas förslag som syftar till att genomföra EG-

direktivet. Propositionen grundar sig på departementspromemorian (Ds 1996:39)

Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Promemorian har

remissbehandlats. Även i de andra nordiska länderna förbereds nu lagstiftning

för genomförande av direktivet.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås att riksdagen antar en helt ny lag om konsumentskydd

vid avtal om tidsdelat boende. Den föreslagna lagen skall tillämpas på avtal

som rör upplåtelse eller överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en

bostadslägenhet. Syftet med lagstiftningen är inte att införa regler om en ny

överlåtelse- eller upplåtelseform. Den föreslagna lagen utgör en

konsumentskyddslagstiftning som, i fråga om avtalsförhållanden som faller in

under befintlig rätt, uppställer ytterligare ett antal regler av

konsumentskyddskaraktär. Lagen antas få sin största praktiska betydelse i

fråga om bostadsandelar som är belägna inom Sverige. Om avtalet avser rätt

till egendom som är belägen utomlands, kommer det landets lagstiftning som

regel att bli tillämplig.

Bestämmelserna om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende skall vara

tillämplig på alla icke tidsbegränsade avtal samt på tidsbegränsade avtal som

har ingåtts för minst tre år, oavsett den årliga brukstidens längd och oavsett

om betalning skall erläggas vid ett eller flera tillfällen. Lagen skall gälla

endast avtal mellan näringsidkare och konsument och vara tvingande till

konsumentens förmån.

I lagförslaget finns bestämmelser som ställer upp krav på innehållet i den

skriftliga information som näringsidkaren skall lämna till konsumenten.

Informationen skall innehålla uppgifter om bl.a. de rättigheter som

konsumenten har enligt den föreslagna lagen. Den näringsidkare som inte lämnar

föreskriven information skall kunna drabbas av sanktioner enligt

marknadsföringslagen (1995:450). Avtalet skall vara skriftligt samt upprättat

på något av de officiella språken i det land där konsumenten är bosatt eller

är medborgare. Konsumenten skall ha rätt att välja vilket av dessa språk som

skall användas. Om bostaden är belägen i en stat inom EES, skall

näringsidkaren dessutom vara skyldig att låta översätta avtalet till något av

språken i det landet. Avtalet skall, förutom sådana uppgifter som skall lämnas

i den skriftliga informationen, innehålla uppgifter om konsumentens namn och

adress, under vilka tidsperioder bostaden får nyttjas samt från vilken dag

konsumenten kan utöva sin rätt. Av avtalet skall också framgå att konsumenten

inte kommer att bli ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än de

som har angetts i avtalet.

Näringsidkaren skall vara bunden av de uppgifter som har lämnats i den

skriftliga informationen. Detta skall dock inte gälla om parterna uttryckligen

kommit överens om att en avvikelse får göras eller om avvikelsen är en följd

av omständigheter utanför näringsidkarens kontroll. Ytterligare en

förutsättning för att näringsidkaren inte skall vara bunden av uppgifterna i

den skriftliga informationen skall vara att avvikelserna särskilt har angetts

i avtalet.

Är bostaden eller anläggningen som den hör till ännu inte färdigbyggd när

avtalet om upplåtelse eller överlåtelse träffas, skall näringsidkaren ställa

säkerhet för att konsumenten får tillbaka betalning som har lämnats, för det

fall bostaden med tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdigställs.

Näringsidkaren skall inte få kräva eller ta emot betalning innan säkerhet har

ställts.

Om avtalet inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen har

konsumenten rätt att kräva avtalets återgång. En konsument som vill utnyttja

denna rätt skall underrätta den person som anvisats i avtalet om detta. Om

bristerna i avtalet består i något annat än att formföreskrifterna inte har

iakttagits, skall underrättelsen lämnas inom tre månader från det att avtalet

undertecknades. Om näringsidkaren kompletterar avtalet med de uppgifter som

saknas, skall konsumentens rätt att kräva avtalets återgång upphöra.

Bostadslägenheter som är föremål för timesharing är ofta belägna i en annan

stat och omfattas därför av lagstiftning som skiljer sig från den i köparens

land. För att ge konsumenten möjlighet att bättre inse sina skyldigheter och

rättigheter enligt avtalet föreskriver EG-direktivet att konsumenten skall ges

en tidsfrist under vilken han eller hon kan frånträda avtalet utan att ange

några skäl. I propositionen föreslås att konsumenten, när det föreligger ett

skriftligt och undertecknat avtal som innehåller alla de uppgifter direktivet

kräver, skall ha tio kalenderdagar på sig att frånträda avtalet. Om avtalet

inte är komplett vid undertecknandet, skall ångerfristen börja löpa när de

saknade uppgifterna överlämnats till konsumenten. Ångerfristen skall dock

aldrig kunna löpa ut senare än tre månader och tio dagar från undertecknandet.

Den i propositionen föreslagna ångerfristens längd överensstämmer med den

minimitid som anges i direktivet. Näringsidkaren skall inte ha rätt att kräva

eller ta emot betalning innan ångerfristen har gått ut. Den näringsidkare som

uppsåtligen bryter mot detta förbud skall kunna dömas till böter.

Av propositionen framgår vidare att konsumenten skall ges samma skydd i s.k.

trepartsförhållanden som konsumenter har enligt konsumentkreditlagen

(1992:830). Sålunda föreslås ett förbud mot att använda löpande

fordringshandlingar, såsom växlar och löpande skuldebrev. Kreditavtal som

konsumenten har träffat med näringsidkaren eller med någon annan med anledning

av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren skall upphöra att gälla,

om avtalet återgår eller konsumenten utnyttjar sin ångerrätt. I ett sådant

fall skall kreditgivaren inte få tillgodoräkna sig någon särskild ersättning

för att skulden betalas i förtid.

Konsumentverket skall ha tillsyn över att lagen följs. För tillsynen skall

verket ha rätt att bl.a. kräva in vissa uppgifter från den som upplåter eller

överlåter bostadsandelar. Om bostadslägenheten är belägen inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför

samarbetsområdet är tillämplig på rättsförhållandet, skall bestämmelserna i

den nya svenska lagen tillämpas i den mån de ger konsumenten ett bättre skydd

i den aktuella frågan.

Vidare föreslås i propositionen en ändring i hemförsäljningslagen

(1981:1361), som innebär att denna lag inte skall tillämpas på nu aktuella

typer av avtal.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.

Motionerna

I de två motioner som väckts med anledning av propositionen kritiseras

förslaget såvitt gäller ångerfristens längd.

I motion L10 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas att ångerfristen skall

bestämmas till 15 dagar. Som skäl för yrkandet anför motionärerna att nu

ifrågavarande avtal ofta innebär ett stort ekonomiskt åtagande för den

enskilde konsumenten. I motionen påpekas vidare att Konsumentvägledarnas

förening i sitt remissvar föreslagit en ångerfrist om 15 dagar, och enligt

motionärerna torde denna ångerfrist inte vara oskälig mot näringsidkaren.

Tanja Linderborg m.fl. (v) förespråkar i motion L11 en ångerfrist om 14

dagar. I motionen pekas på det förhållandet att marknadsföring och

affärskontakter vid köp av andelslägenheter många gånger sker i andra länder

och under andra förhållanden än vad som är brukligt. Vidare framhålls i

motionen att försäljningsmetoderna ofta är påträngande och aggressiva samt att

det rör sig om avtal som kan få omfattande ekonomiska konsekvenser för

konsumenten.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet kan konstatera att den stora marknaden för bostadsandelar, liksom de

mest allvarliga konsumentproblemen, finns utanför de nordiska länderna. Det

kan dock inte uteslutas att problem i framtiden kan uppstå också på den

svenska marknaden. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att ett skydd

för konsumenter vid avtal om tidsdelat boende införs i EU:s medlemsstater.

Eftersom erbjudanden om att förvärva bostadsandelar inte sällan ges

konsumenter i samband med resor utomlands framstår inte minst EG-direktivets

krav på en ångerrätt för konsumenten som angeläget. Enligt utskottets mening

tillgodoser det framlagda förslaget väl det lagstiftningsbehov som följer av

EG-direktivet.

När det gäller det av motionärerna uppmärksammade spörsmålet om vilken

ångerfrist som bör gälla enligt svensk lag, bör man enligt utskottets mening

göra en avvägning mellan de skilda intressen som gör sig gällande. Det handlar

om konsumentens behov av skäligt rådrum å ena sidan och näringsidkarens

intresse av att få klarhet i frågan om avtalets bestånd å den andra. Även

betydelsen av enhetlighet på det konsumenträttsliga området bör beaktas,

liksom önskemålet att uppnå nordisk enhetlighet. En utblick på

konsumenträttsområdet ger dock vid handen att såväl hemförsäljningslagen som

ett nyligen beslutat EG-direktiv om distansavtal har ångerfrister som

understiger den nu aktuella miniminivån. I 6 § hemförsäljningslagen

(1981:1361) föreskrivs att konsumenten kan frånträda ett avtal inom en vecka,

och enligt EG-direktivet har konsumenten rätt till en ångertid om sju

arbetsdagar.

Enligt vad som anförts i propositionen kan det från konsumentskyddssynpunkt

inte anses angeläget att införa en längre ångerfrist än vad som följer av

direktivet. Denna frist har också accepterats av de andra nordiska länderna,

med undantag av Finland som överväger att utsträcka fristen till 14 dagar.

Mot bakgrund av att den nu föreslagna lagen kommer att få sin största

praktiska betydelse i fråga om bostadsandelar som är belägna inom Sverige, och

med hänsyn till att flertalet nordiska länder har accepterat direktivets

ångerfrist, anser utskottet för sin del att den i propositionen föreslagna

tiodagarsfristen i vart fall tills vidare bör godtas. Utskottet utgår dock

från att regeringen noga följer utvecklingen och därvid uppmärksammar frågan

om ångerfristen i framtiden kan behöva göras längre än vad som följer av

direktivet. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker propositionen i

denna del och avstyrker bifall till motionerna L10 och L11.

Mot de delar av lagförslagen som inte har berörts i motionerna har utskottet

ingen erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande tidsdelat boende

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L10 och 1996/97: L11 antar

regeringens förslag till

dels lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

dels lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

res. (c, fp, v, mp)

Stockholm den 24 april 1997

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Lennart Thörnlund

(s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rigmor Ahlstedt (c) och Roy Ottosson

(mp).

Reservation

Tidsdelat boende

Agne Hansson (c), Bengt Harding Olson (fp), Tanja Linderborg (v), Rigmor

Ahlstedt (c) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "När det" och

på s. 5 slutar med "och L11" bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om ångerfristens längd anser utskottet i likhet med

motionärerna att det finns anledning att i den svenska lagen om konsumentskydd

vid avtal om tidsdelat boende ge konsumenten ett starkare skydd än vad som

föreslås i propositionen. Erbjudanden om att förvärva bostadsandelar ges

nämligen inte sällan till konsumenter i samband med resor utomlands, varvid

marknadsföringen och affärskontakterna sker under andra förhållanden än vad

konsumenterna är vana vid. I många fall är försäljningsmetoderna dessutom

synnerligen påträngande och aggressiva. Härtill kommer att de ifrågavarande

avtalen oftast innebär ett stort ekonomiskt åtagande för konsumenterna.

Utskottet noterar att Konsumentvägledarnas förening i sitt remissvar

föreslagit att ångerfristen skall vara 15 dagar. Vid en avvägning mellan

konsumentens och näringsidkarens skilda intressen kan utskottet ställa sig

bakom detta förslag.

Mot den angivna bakgrunden förordar utskottet att 12 § i den föreslagna

lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende, med bifall till motion

L10 och med anledning av motion L11, utformas i enlighet med vad utskottet nu

anfört.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande tidsdelat boende

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L10 samt med anledning av

propositionen och motion 1996/97:L11 antar regeringens förslag till

dels lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende med den

ändringen att 12 § erhåller i bilaga 2 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse,

dels lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 1 §[1]1 |

--------------------------------------------------------

|Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt|

|överlåter eller upplåter lös egendom eller utför|

|tjänster till konsumenter för huvudsakligen enskilt|

|bruk, om avtalet ingås |

| 1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumen-|

|tens eller någon annan konsuments bostad eller på någon|

|annan plats där konsumenten inte endast för stunden|

|befinner sig, |

| 2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning|

|eller annan liknande verksamhet, eller |

| 3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt|

|till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe.|

| Lagen tillämpas dock inte, om |

| 1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala|

|understiger 300 kr, |

| 2. avtalet gäller leverans av livsmedel från|

|näringsidkare som regelmässigt betjänar vissa rutter, |

| 3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i|

|lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,|

| 4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan|

|fast anläggning på mark eller i vatten, |

-------------------------------------------------------

|5. avtalet är ett försäk- | 5. avtalet är ett|

|ringsavtal, eller |försäkringsavtal, |

-------------------------------------------------------

|6. avtalet ingås vid ett | 6. avtalet ingås vid ett|

|hembesök som äger rum på |hembesök som äger rum på|

|konsumentens uttryckliga |konsumentens uttryckliga|

|begäran och avtalet gäl- |begäran och avtalet gäl-|

|ler en vara eller en |ler en vara eller en|

|tjänst som om-fattas av |tjänst som om-fattas av|

|konsumentens begäran eller |konsumentens begäran eller|

|som har ett direkt samband |som har ett direkt samband|

|med den varan eller tjäns- |med den varan eller tjäns-|

|ten. |ten, eller |

| |7. avtalet gäller|

| |upplåtelse eller|

| |överlåtelse som avses i|

| |lagen (1997:000) om|

| |konsumentskydd vid avtal|

| |om tidsdelat boende. |

-------------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

**FOOTNOTES**

[1]:1 Senaste lydelse 1992:1111.

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

--------------------------------------------------------

| |

| 12 § |

-------------------------------------------------------

|Konsumenten har rätt att | Konsumenten har rätt att|

|frånträda ett bindande |frånträda ett bindande|

|avtal (ångerrätt) genom |avtal (ångerrätt) genom|

|att lämna eller sända ett |att lämna eller sända ett|

|meddelande om detta inom |meddelande om detta inom|

|tio dagar från den dag som |femton dagar från den dag|

|anges i andra stycket |som anges i andra stycket|

|(ångerfrist) till den |(ångerfrist) till den|

|person som enligt avtalet |person som enligt avtalet|

|skall ta emot ett sådant |skall ta emot ett sådant|

|meddelande. |meddelande. |

--------------------------------------------------------

|Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets|

|undertecknande. Om för-hållandena är sådana som anges i|

|11 § första stycket, börjar ångerfristen i stället löpa|

|dagen efter det att konsumentens rätt att kräva|

|återgång har upphört enligt 11 § andra eller tredje|

|stycket. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------