Bet. 1996/97:NU10

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU10

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels - helt eller delvis - 46 motioner från allmänna motionstiden om vissa

näringspolitiska frågor,

dels Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang

i regionala investmentbolag,

dels en motion med anledning av revisorernas förslag.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av

företrädare för den svenska träskiveindustrin.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett hundratal motionsyrkanden om olika

näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin

syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas. När det gäller

yrkanden om avreglering, stöd till uppfinnare och innovatörer, kvinnors

företagande, invandrares företagande, kompetensutveckling och mentorskap,

teknikspridning samt kooperativa företag hänvisar utskottet till olika

åtgärder som statsmakterna vidtagit, bl.a. inrättandet av

småföretagsprogrammet. I reservationer (m, fp, kd; c; v; mp) presenteras

respektive partiers uppfattning om hur näringspolitiken bör utformas.

Utskottet avstyrker också motionsyrkanden om turistnäringen (reservation c),

om mineralfrågor (reservation mp), om miljövänlig bil (reservation kd) och om

träskiveindustrin (reservation (m, fp). Vidare avstyrks yrkanden om vissa

särskilda branscher m.m. Genomgående hänvisas till pågående beredningsarbete

inom Regeringskansliet eller inom utredningsväsendet.

Slutligen behandlar utskottet förslag från Riksdagens revisorer baserat på

en granskning av tidigare statliga engagemang i regionala investmentbolag.

Utskottet välkomnar revisorernas granskning och förutsätter att

Regeringskansliet beaktar revisorernas slutsatser vid överväganden om åtgärder

för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter. Emellertid finner

utskottet inte skäl att tillstyrka revisorernas förslag om en samlad

utvärdering av statliga åtgärder som har till syfte att stimulera

riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara företag i regioner med

sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur; utskottet hänvisar

till att det pågår olika utvärderingar och utredningar angående

regionalpolitiska stöd. Också ett förslag från revisorerna beträffande

redogörelsen för statliga företag avstyrks av utskottet. Med vissa

kompletteringar tillstyrks det sistnämnda förslaget i reservationer (m, c, fp,

kd; mp).

Riksdagens revisorers förslag

I Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 föreslås att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om en

samlad utvärdering av statliga åtgärder i syfte att stimulera

riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara företag i regioner med

sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om

vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport till riksdagen

om de statliga bolagen.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden skall

slutföra sitt arbete,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

minst 1 % av all statlig teknikupphandling bör kanaliseras till små och

medelstora företag.

1996/97:L212 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förenkling av regelmassan.

1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (båda s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av konsultföretag för och med invandrare,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

försöksverksamhet med företagsutvecklingsinstitut i ett antal kommuner.

1996/97:Ub232 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsarbete

inom kommunikationshandikappområdet.

1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer

till ALMI och NUTEK.

1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

9. hos regeringen begär förslag till strategi för hur hälften av Sveriges

bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

miljövänliga bilen.

1996/97:T224 av Elver Jonsson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

europeiska integrationen och industriell växtkraft,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nyföretagande och småföretagsutveckling.

1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (båda v) såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens ansvar för Assi Domäns skogsstrategi.

1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare.

1996/97:N202 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för

att nyindustrialisera Sverige.

1996/97:N205 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) såvitt gäller

yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

"uppfinnande" bör prövas som ett instrument för att skapa nya

arbetstillfällen.

1996/97:N206 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen

hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1996/97:N208 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kvinnobank och nätverkskredit,

2. hos regeringen begär medel som möjliggör att en kvinnobank eller

nätverkskredit kan startas i enlighet med vad som har anförts i motionen.

1996/97:N209 av Kjell Ericsson och Kerstin Warnerbring (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer.

1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för

småföretagare,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande

företag,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i

riskkapitalbolagen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det

offentliga stödet till olika företagsformer.

1996/97:N213 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt

stenindustriellt centrum.

1996/97:N218 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av att lyfta fram den lokala kulturen och historien från

turistsynpunkt,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vägskyltning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skatteregler och flexibla arbetstider,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetslöshetsersättning.

1996/97:N220 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk varvsindustri.

1996/97:N221 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om lokala riskföretagsbörser i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1996/97:N222 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvaruförsörjning

inom den svenska skivindustrin.

1996/97:N224 av Sylvia Lindgren och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nödvändigheten av att slå vakt om en seriös väktarbransch.

1996/97:N227 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovatörernas

administrativa problem.

1996/97:N228 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge anvisningar

till berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa

sektorn adekvat statistik.

1996/97:N229 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för

utveckling av svensk rese- och turistindustri.

1996/97:N231 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om hanteringen av pyrotekniska varor.

1996/97:N240 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till

innovatörer.

1996/97:N242 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett

gott innovationsklimat.

1996/97:N243 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla

programmet för tekniköverföring till de mindre företagen.

1996/97:N244 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av möjligheterna att kvitta företagsstöd mot

sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:N246 av Ronny Korsberg och Eva Goës (båda mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativt entreprenörskap,

2. hos regeringen begär förslag om ett särskilt starta-vårt-stöd som ger ej

arbetslösa medlemmar i nystartade kooperativ motsvarande stöd som arbetslösa

medlemmar,

3. hos regeringen begär förslag om en särskilt anpassad stödform för att

stimulera till nystart av kooperativa företag.

1996/97:N252 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konsekvensanalyser av regelförändringar,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingen inom den gröna sektorn,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på de innovationsbefrämjande åtgärderna,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

program för främjande av kvinnors företagande,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ungdomar och företagande,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ansvaret för de kooperativa frågorna.

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av en näringspolitik som bygger på jobb genom företagande.

1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

staten skall ansvara för samhällsplanering och infrastruktur, sätta ramar och

övervaka att reglerna följs, inte agera både spelare och domare genom att

driva konkurrensutsatta företag,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

särskild småföretagarminister bör ingå i regeringen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inrättandet av en avregleringsdelegation som skall arbeta med uppgift att

löpande pröva befintliga lagar och förslag till nya lagar och förordningar som

berör företag och företagare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Regeringskansliet vid beredning av beslut som berör företagande måste

undersöka och redogöra för effekterna för företagen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagsstöd,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av mentorsprogram för kvinnliga företagare,

11. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera

tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

samhället på olika sätt aktivt måste stödja även mindre företag att ta del i

forsknings- och utvecklingsarbete,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

innovativ teknikupphandling utökas så att minst 1 % av all statlig

teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag,

17. hos regeringen begär förslag om åtgärder för kompetensutveckling och

forskning i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

det statliga ägandet av konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt

det program som antogs av riksdagen hösten 1991,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

alla offentliga handlingar bör vara åtkomliga elektroniskt och att all

offentlig upphandling bör ske elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt

även för mindre företag att delta.

1996/97:N258 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl

uttjänta regelverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att inrätta en avregleringsdelegation.

1996/97:N261 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den statliga

turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige.

1996/97:N262 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. godkänner de övergripande riktlinjerna och strategierna i

handlingsprogrammet för utveckling av svensk turism,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av dialog mellan myndigheter och turistanknuten verksamhet och de

turistiska organisationerna och företagen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och

turistindustrins företag,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

turismens miljöaspekter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Östersjön som en utvecklad turistisk möjlighet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

långväga inrikes transporternas betydelse för turismen i regionalt utsatta

områden,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samverkan mellan myndigheter, institutioner och organisationer.

1996/97:N263 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av

svenskt näringsliv.

1996/97:N266 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att ett statligt bolag startas för prospektering

enligt vad i motionen anförts,

2. hos regeringen begär att resultat från prospekteringar skall överlämnas

till staten enligt vad i motionen anförts,

3. hos regeringen begär en lagstiftning som garanterar svenska staten del i

vinsten enligt vad i motionen anförts.

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre

förutsättningar för företag och företagande,

21. beslutar inrätta en statlig avregleringsdelegation i enlighet med vad

som anförts i motionen,

22. hos regeringen begär förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två

år i enlighet med vad som anförts i motionen,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

överföring av hos PRV registrerade patent till en databas,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

databas med aktuell forskning,

27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av mentorskap.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas om till hållbar

utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av kärnkraft,

övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara, biologiska

transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb),

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

åtgärder som verkar för att ägandet hålls inom landet, regionen eller orten

skapar ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av

stabiliserande och sysselsättningsskapande art,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

förenkla regler, öka service och rådgivning samt minska skatter för

nystartare,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

öka sysselsättningen genom stöd till småföretag,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

prospektörers redovisning av gjorda resultat och att den största tillåtna

prospekteringsarean fastställs,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

statens aktiva företagsägande och taxesättningskommissioner i anslutning till

monopolföretagen,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör få i uppdrag att

särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska

miljöinnovationer för möjlig svensk produktion,

27. hos regeringen begär en studie av de ekonomiska och demokratiska

effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort utländskt ägande.

1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

näringspolitik under avsnittet Inledning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Sveriges näringsliv,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

kunskapsintensiva branscherna,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

småföretagen under avsnittet De små företagen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

definitionerna på småföretag,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under

avsnittet Riskkapitalförsörjningen fungerar inte!,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nätverksstrategier.

1996/97:N406 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motoralkoholer.

1996/97:N428 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (båda c) såvitt gäller

yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av utveckling av energieffektiva motorer.

1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

programmet för småföretagsutveckling,

31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

företagsvänligt klimat,

37. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån

till kvinnors företag,

38. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativa företag,

40. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utbildning i företagande.

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingen av turistbranschen.

1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

hälften av småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av reglerna för anlitande av tjänster,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av alternativa banker och finansiering,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagsgarantier,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning kring kvinnligt företagande.

Den motion som väckts med anledning av Riksdagens revisorers förslag är

1996/97:N5 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för en fungerande riskkapitalförsörjning.

Utskottet

Inledning

Betänkandet - i vilket bl.a. behandlas 46 motioner om olika näringspolitiska

frågor som väckts under allmänna motionstiden 1996 - är disponerat på följande

sätt. I det inledande avsnittet - om näringspolitikens inriktning, m.m. -

behandlas huvuddelen av motionsyrkandena. Först redovisas, under aktuella

rubriker, innehållet i de olika motionerna, och i anslutning till detta lämnas

vissa kompletterande uppgifter. Utskottets ställningstagande redovisas

därefter samlat.

Vidare behandlas i separata avsnitt ett antal särskilda frågor, som

aktualiserats i olika motioner. Avslutningsvis behandlar utskottet ett förslag

från Riksdagens revisorer angående statligt engagemang i regionala

investmentbolag.

Näringspolitikens inriktning, m.m.

Allmänt om näringspolitiken

Motionerna

I partimotioner från samtliga partier utom Socialdemokraterna finns yrkanden

om näringspolitikens inriktning.

I motion 1996/97:N269 (m) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av bättre

förutsättningar för företag och företagande. Sverige behöver bättre

förutsättningar för nya och växande företag samt nya och växande branscher,

anförs det. Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya

industriländer, snabbare teknikutveckling samt strukturella förändringar i

näringslivet och i arbetskraften ställer krav på en ny näringspolitik med ett

gynnsammare och flexiblare företagarklimat. Sammanfattningsvis anförs följande

i motionen:

- Skatten behöver sänkas betydligt för företag och företagare.

- Reglerna på det arbetsrättsliga området behöver förändras radikalt.

- Inom staten, kommunerna och landstingen bedrivs betydande verksamheter som

kan och bör konkurrensutsättas.

- Avregleringsarbetet bör påskyndas genom att en statlig

avregleringsdelegation ges i uppgift att löpande ompröva alla regler på

företagsområdet vart fjärde år.

- Frihandeln måste värnas.

Moderata samlingspartiets syn på näringspolitikens inriktning redovisas i

motionens fyra inledande avsnitt under följande rubriker: Krav på ny politik

(avsnitt 2 med underrubrikerna Nya villkor ställer krav på en ny politik,

Bristande förutsättningar för tillväxt och Bristande förutsättningar för

växande företag och nya branscher), En chans till en ny politik (avsnitt 3),

Socialdemokraterna kväver företagandet (avsnitt 4 med underrubrikerna

Bristande förståelse för entreprenören, Bristande förståelse för företagandets

drivkrafter, Socialdemokraterna ger en felaktig bild av företagarna, Sveket

mot de arbetslösa och Sveket mot företagarna och företagen), En politik för

växande företag (avsnitt 5 med underrubrikerna Öppna för nya arbeten i

företagen, Öppna tjänstesektorn för nya arbeten, Möjligheter för arbeten med

höga löner i Sverige och Nyföretagande).

Riksdagen bör göra ett uttalande om utvecklingen inom den gröna sektorn,

anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Allt talar för att de miljövänliga och

resurseffektiva företagen kommer att bli de mest framgångsrika företagen i

framtiden, säger motionärerna. De menar att det är i landets små och

medelstora företag som den stora potentialen finns för att skapa nya gröna

jobb. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala behov och

kretsloppsteknik sägs skapa nya möjligheter inom regioner som har en sviktande

ekonomisk utveckling. Det är viktigt att regionalpolitiska medel används till

kretsloppsinriktade företag och utveckling av den gröna sektorn, anför

motionärerna. De anser att det krävs särskilda insatser för att stimulera

framväxt av nya företag inom miljösektorn, t.ex. att bygga upp miljönätverk

och miljökompetens i näringslivet. Statens uppgift är därvid att skapa

förutsättningar för miljömedveten produktion genom forskning och utveckling

(FoU), skatteväxling, avgifter på miljöfarliga produkter m.m. Motionärernas

bedömning är att det i den aktuella sektorn finns förutsättningar att skapa 50

000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod.

I en annan partimotion från Centerpartiet - 1996/97:A432 (c) - begärs

uttalanden av riksdagen dels om programmet för småföretagsutveckling, dels om

ett företagsvänligt klimat. Landsbygdens näringslivsstruktur passar väl in i

den inriktning som angetts för programmet för småföretagsutveckling, anser

motionärerna; dock finns det uppenbara problem för landsbygden, beroende på

bl.a. ett alltför ensidigt näringsliv. Centerpartiet anser att lantbruket och

landsbygdens småskaliga näringslivsstruktur måste beaktas inom ramen för de

medel som anslagits till småföretagsprogrammet (1 miljard kronor). Hit räknas

behoven av kompetensutveckling men även utvecklandet av annat eller breddat

näringsliv. Merparten av framtidens jobb måste skapas i nya företag samt små

och medelstora företag, sägs det vidare i motionen. Staten måste därför

uppmuntra företagande i alla former och försöka komma till rätta med de hinder

som för närvarande föreligger - det gäller såväl skatter som

försäkringssystem. En grundförutsättning för allt företagande är någorlunda

stabila villkor och en god samhällsekonomisk bas med låga räntor och stabilt

låg inflation, anför motionärerna. Att lägga en sådan grund har, sägs det,

varit huvudmotivet för Centerpartiets samarbete med den socialdemokratiska

regeringen om den ekonomiska politiken.

I motion 1996/97:N255 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av en

näringspolitik som bygger på jobb genom företagande. En grundsten i ett

företagsklimat där man vågar investera i sina drömmar och satsa framåt är en

stabil omgivning, heter det. Att kunna räkna med att spelreglerna inte

förändras från dag till dag är nödvändigt för den som skall bygga upp en

långsiktig verksamhet - detta gäller beträffande såväl skatter och regler som

räntor, växelkurser och priser. Tillsammans med stabila spelregler är det

givetvis också viktigt med goda ekonomiska incitament, anför motionärerna. De

menar att ett bra företagsklimat dock inte bara handlar om att underlätta för

företagen. Det är något av en paradox att kortsiktiga förändringar som synes

stärka ett företags konkurrenskraft i själva verket kan riskera att ta bort

det omvandlingstryck som leder till den förnyelse som är själva grunden för en

verklig och långsiktig styrka, sägs det. För att en hög och stabil tillväxt

skall kunna upprätthållas är det nödvändigt med ett företagsklimat som

stimulerar till nytänkande, anför motionärerna. De menar att en hård inhemsk

konkurrens är en nyckelfaktor i ett sådant klimat. Kanske är dock det största

hindret för nyföretagande i Sverige varken höga räntor, krångliga regler eller

tunga skatter utan den bristande förmågan att förändra den inlärda synen på

företagande, anförs det.

I motion 1996/97:N5 (fp), som har väckts med anledning av Riksdagens

revisorers förslag 1996/97:RR2 angående statligt engagemang i regionala

investmentbolag men som i sak inte berör revisorernas förslag, efterlyses

åtgärder för en förbättrad riskkapitalförsörjning. Motionärerna framhåller att

grunden för statens engagemang i de regionala investmentbolagen torde ha varit

en insikt om att i synnerhet små och nystartade företag har problem med

försörjningen av riskkapital. Det krävs emellertid, sägs det, helt andra

åtgärder än dessa engagemang för att underlätta riskkapitalförsörjningen. Till

dessa åtgärder hör ett avskaffande av dubbelbeskattningen på aktier. Vidare

avvisas i motionen förslag om att första-tredje fondstyrelserna inom Allmänna

pensionsfonden (AP-fonden) skulle ges rätt att placera medel i aktier; i

stället förordas att genomförda skattehöjningar för det privata risksparandet

återställs.

I motion 1996/97:T224 (fp), med rubriken Västsverige, begärs uttalanden av

riksdagen om den europeiska integrationen och industriell växtkraft samt om

nyföretagande och småföretagsutveckling. En fortgående europeisk integration

ökar förutsättningarna för Västsverige att ytterligare expandera och dra nytta

av tillväxtkraft i näringslivet, anför motionärerna. De anser att regeringens

politik måste grundas på förståelse för ett bejakande av värden i samklang med

industri och företagande för att utnyttja de förutsättningar den europeiska

integrationen ger för industriell tillväxtkraft. Västsverige har särskilda

möjligheter att vidareutveckla goda traditioner för nyföretagande och

småföretagsamhet, sägs det; därför måste regeringens politik inriktas på att

medverka till och inte försvåra nyföretagande och småföretagsutveckling.

I en annan motion - 1996/97:A433 (fp) med rubriken Skärgården - begärs ett

riksdagsuttalande om småföretagarklimatets vikt för en levande skärgård. I

alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika och driftiga för att

överleva, säger motionärerna och konstaterar att vid sidan av fiske och

jordbruk är annat småföretagande det viktigaste medlet att hålla bygden

levande. Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat innebär

samtidigt ökade möjligheter för en levande skärgård, anför motionärerna. De

framhåller att Folkpartiet liberalerna håller fast vid den politik som bedrevs

under åren 1991(1994 och som främjar småföretagens utveckling.

Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden begärs i motion 1996/97:

N271 (v). Det gäller vad som anförs i motionen om näringspolitik, om Sveriges

näringsliv, om de kunskapsintensiva branscherna, om småföretagen, om

definitionerna på småföretag, om att inte riskkapitalförsörjningen fungerar

samt om nätverksstrategier. En aktiv näringspolitik måste bidra till att

näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir

konkurrenskraftigt och ger jobb, anför motionärerna. De menar att

näringspolitiska satsningar kan ge resultat på kort sikt, men att det

generellt sett gäller att den politik som drivs för närvarande kommer att ge

resultat först om fem-tio år. Vänsterpartiet anser att staten har ett

övergripande ansvar för näringspolitiken och att det därför är av stor vikt

att staten behåller ett strategiskt ägande i näringslivet. Inget land är så

beroende av sina storföretag som Sverige, hävdar motionärerna och erinrar

vidare om att de flesta svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet.

Svenska företag har förlorat marknadsandelar på snabbväxande marknader, men

vunnit på stagnerande marknader, sägs det. Sverige kan inte behålla sin höga

levnadsstandard genom att konkurrera med låga löner, anför motionärerna. De

menar att utvecklingsmöjligheterna i stället finns inom den kunskapsintensiva

industrin, dvs. högteknologisk, FoU-intensiv industri. Den svenska

basindustrin måste också utvecklas, vilket anges kunna ske genom såväl ökad

förädlingsgrad som ökad produktdifferentiering. Om svensk ekonomi skall ha en

framtid måste det således inom näringspolitiken ske en satsning på de

kunskapsintensiva tillväxtbranscherna. Om Sverige hade haft samma

genomsnittliga utveckling som inom OECD-området skulle det ha funnits

ytterligare 110 000 jobb i dessa branscher, anförs det.

Ökad sysselsättning beräknas främst ske i de små företagen, sägs det vidare

i motionen. De flesta småföretag är i mycket stor utsträckning beroende av

hemmamarknaden och dess utveckling, varför den låga inhemska efterfrågan har

blivit ett stort hinder för dessa företags utveckling, anför motionärerna. De

menar att många egenföretagare föredrar att fortsätta ensamma framför att

anställa en medarbetare. För små företag som har anställda anges den hämmande

faktorn ofta vara problem att finansiera produktionshöjande investeringar som

i sin tur kan leda till nyanställningar. Den vanliga definitionen av

småföretag är företag med högst 200 anställda, erinras det om. Vänsterpartiet

anser dock att en sådan definition är felaktig. Gränsen för småföretag bör

eventuellt sättas till 20 anställda, sägs det; då skulle 95 % av företagen

definieras som småföretag. Beträffande företagsform bör beaktas att nästan

alla nystartade företag är enskilda firmor och handelsbolag/kommanditbolag;

stöd till nystartade företag bör alltså i större utsträckning riktas mot dessa

företagsformer, anför motionärerna.

Det höga ränteläget i Sverige är en av de viktigaste faktorerna som

förhindrar utveckling av småföretagen, anförs det härutöver i motionen. Det

erinras om att Vänsterpartiet kritiserade många inslag i den omorganisering av

riskkapitalförsörjningen som beslutades under åren 1991(1994, framför allt

sammankopplingen av löntagarfondernas avveckling med småföretagens

riskkapitalförsörjning. Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig

måste det skapas stabiliserande finansiella institutioner, anser motionärerna.

Att bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte

överlämnas till kapitalmarknaden, där det enda intresset är allt högre och

allt snabbare avkastning. Sverige bör kunna lära av framgångsrika regioner i

EU-länderna - Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland - anförs det

vidare i motionen. Nätverk och riskspridning har starkt bidragit till

framgångarna i dessa regioner. En ny svensk modell för att återupprätta

Sverige som ledande industrination kräver att många tänker om ( näringslivet,

fackföreningsrörelsen och politikerna, anser motionärerna och hänvisar till

att i Gnosjö med omnejd finns nätverk av ?Emilientyp? sedan länge etablerade.

För att sprida denna anda krävs en näringspolitik som inte skyggar för att

staten tar en aktiv roll i näringslivsutvecklingen, heter det i motionen.

I motion 1996/97:N270 (mp) begärs uttalanden av riksdagen i följande fem

avseenden: om att samhället i stort och näringslivet i synnerhet måste ställas

om till hållbar utveckling (kretsloppsanpassning) som innebär avveckling av

kärnkraft, övergång från olja, bensin och kol till biologisk industriråvara,

biologiska transportsystem och ett kretsloppsbaserat jordbruk, om en

yrkesklassificering med konsekvensbeskrivningar (gröna jobb), om att åtgärder

som verkar för att ägandet behålls inom landet, regionen eller orten skapar

ett engagemang som går längre än vinstmaximeringen och därför är av

stabiliserande och sysselsättningsskapande art samt om att öka

sysselsättningen genom stöd till småföretag. Vidare begärs en studie av de

ekonomiska och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett

stort utländskt ägande. Målsättningen måste vara att omvandla

industriprocesserna och varuflödet till industriella kretslopp, anför

motionärerna. Hushållningen med naturresurser måste förbättras, varor och

material måste ingå i återanvändnings- och återvinningssystem och

produktionsprocesserna måste fungera som slutna system. Motionärerna menar att

potentialen för ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de

traditionellt mjuka sektorerna, dvs. inom vård, omsorg och utbildning.

Miljöpartiet de gröna eftersträvar ett differentierat, spritt och

decentraliserat ägande, bestående av såväl privata, kooperativa och kommunala

som statliga företag. Multinationella företag tenderar att flytta produktionen

till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och

arbetslagstiftning också ger låga kostnader, hävdar motionärerna. Ett program

inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95 har enligt gjorda

utvärderingar varit relativt framgångsrikt, sägs det. Det anförs att en

liknande satsning under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare.

En del av de i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) avsatta medlen

på 1 miljard kronor skulle kunna användas för detta ändamål, anser

motionärerna. De vill vidare att det skall göras en studie av de ekonomiska

och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort

utländskt ägande. Den föreslagna utredningen skall ha till syfte att skapa

bättre förutsättningar för lokala investeringar.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka

spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur

samt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anförs det i motion

1996/97:N256 (kd). När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är

risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett

optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna, anser

motionärerna. De hänvisar till att denna strävan efter tydlig

ansvarsfördelning får stöd av de flesta nationalekonomer som anser att en

stabil marknads-ekonomisk miljö är avgörande för att stimulera tillväxten.

Insatser som främjar förutsättningarna för företagande och tillväxt kan bara

åstadkommas genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila

regler och en kraftfull tillväxtpolitik, bl.a. åtgärder avseende arbetsrätten

och lönebildningen, sägs det. Attityden till företagande anses vidare vara

helt avgörande. Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt

klimat än hittills, anför motionärerna; det är avgörande för Sveriges framtid

att små företag kan utvecklas. Samhället måste därför aktivt verka för att

skapa positiva attityder och ge kunskap om företagande. I regeringen bör en

särskild småföretagarminister ingå för att tydliggöra vikten av ett ökat och

väl fungerande småföretagande, menar motionärerna.

I motionen begärs också förslag om åtgärder för att stimulera

tjänstesektorn. Bedömare är i dag eniga om att framtidens arbeten i stor

utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn, säger motionärerna. De

konstaterar att ca 45 % av allt arbete i Sverige utförs i hemmen, och att

detta totalt motsvarar ca 3,7 miljoner heltidsarbeten. Hushållstjänster är en

sektor där den sedan årtionden förda politiken och skattesystemets utformning

motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden,

hävdar motionärerna. I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster

till hushållet och minska den omfattande förekomsten av s.k. svarta jobb vill

de införa en modell för hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark.

Det danska systemet innebär att hushållet betalar 60 danska kronor (nyligen

höjt till 80 danska kronor) per timme för att få de vanligaste

hushållsgöromålen utförda. Staten tillskjuter 85 danska kronor per timme, men

sägs trots detta göra en nettovinst på 24 danska kronor per timme.

Målsättningen för en dylik modell i Sverige bör vara att alla hushåll skall ha

råd att köpa tjänster avseende de mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom

privat barnomsorg och privat hälsovård, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågan om näringspolitikens inriktning senast i december

1996 i betänkande 1996/97:NU1 om anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv (s.

48). I reservationer (v; mp) och i särskilda yttranden (m; c; fp; v; kd)

redovisades respektive partis syn på näringspolitikens inriktning. Riksdagen

följde utskottet.

Riksdagen avslog vidare i december 1996 ett motionsyrkande (kd), liknande

det här aktuella i motion 1996/97:N256 (kd), om inrättande av ett nytt anslag,

Hushållstjänster, och anvisande av 300 miljoner kronor för ändamålet för år

1997 (bet. 1996/97:NU1).

En särskild utredare, ekonomen Dan Andersson, tillkallades hösten 1996 med

uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida

roll i samhällsekonomin och förutsättningarna för dess utveckling (dir.

1996:69). Utredningen, som antagit namnet Tjänstebeskattningsutredningen, har

i dagarna presenterat sitt betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning

(SOU 1997:17). Där föreslås bl.a. att arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna

för egenföretagare skall avskaffas i tjänstebranscher som kan anses utgöra

substitut till hemarbete och s.k. svart arbete. Förslaget omfattar följande

branscher: bilserviceverkstäder, reparationsverkstäder för hushållsartiklar,

restauranger, personalmatsalar, cateringföretag, landtransportföretag (endast

persontransporter), städföretag (endast verksamhet riktad till

privatkonsumenter) och andra serviceföretag. Vidare föreslås en höjd och

permanentad skattereduktion för utgifter för reparationer, ombyggnader och

tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (ROT-avdrag), ändringar i

föräldraförsäkringen och en särskild skattereduktion för pensionärer.

Betänkandet skall nu remissbehandlas.

Statliga företag

Motionerna

Ökat enskilt ägande av näringslivet - en plan för minskat offentligt ägande är

rubriken på motion 1996/97:N206 (m). Där begärs en plan för försäljning av

statlig verksamhet i enlighet med vad som redovisas i motionen. Enligt

motionärerna finns det inget självändamål med statligt ägande, som sägs binda

skattemedel och förhindra andra angelägna verksamheter. Utgångspunkten borde

vara att all verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i privat regi

bör vara privatägd. Konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi men

även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild

monopolreglering kan i många fall bedrivas bättre i privat regi.

Försäljningarna av de statliga företagen måste dock enligt motionärerna ske på

ett ansvarsfullt sätt. Sålunda skall varje enskilt företag bli starkare och

konkurrenskraftigare efter slutförd privatisering. Därför måste, sägs det,

starka hänsyn tas till företagens intressen vid valet av bl.a. tidpunkt för

försäljning, ägarstrukturen och metoden för genomförandet. Under förutsättning

att vissa ändringar görs beträffande beskattningen av riskkapital bedömer

motionärerna riskkapitalmarknaden sådan att det är möjligt att genomföra

minskningar av det statliga ägandet med i storleksordningen 10 miljarder

kronor per år.

I motionen lämnas en utförlig redovisning över vilka privatiseringar som

motionärerna anser bör genomföras. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de

olika bolagen och verksamheterna bör utföras. Redovisningen upptar följande

bolag:

- Inom Kommunikationsdepartementet: Telia AB, SAS Sverige AB, Statens

Järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters flygplatser, AB Svensk

Bilprovning samt vissa bolag inom Luftfartsverket.

- Inom Finansdepartementet: Nordbanken AB, Stadshypotek AB, Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Securum AB (inklusive Retriva AB),

Vasakronan AB, V&S Vin & Sprit AB, AB Tipstjänst, Svenska Penninglotteriet

AB och AB Industrikredit.

- Inom Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall AB, Luossavaara

Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB,

Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och SAQ Kontroll AB.

- Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges Television samt

TERACOM Svensk Rundradio AB.

- Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB.

I motion 1996/97:N256 (kd) anförs att det statliga ägandet av

konkurrensutsatta företag bör minska i princip enligt det program (med 34

namngivna företag) som antogs av riksdagen år 1991. Utvecklingen mot ett

minskat statligt ägande pågår runt om i hela Europa, påpekar motionärerna. De

framhåller att det är företag som är verksamma inom konkurrensutsatt

verksamhet som är aktuella för försäljning. Monopolföretag kan inte säljas

innan omstrukturering skett, sägs det. Enligt motionärerna bör allmänheten och

de anställda i företagen vara viktiga målgrupper vid utförsäljningarna.

Motivet för stat och kommun att äga och driva företag i den

konkurrensutsatta sektorn bör vara något mer än ren vinstmaximering, anförs

det i motion 1996/97:N270 (mp). Offentligt ägda företag bör enligt

motionärerna vara ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina

intressenter men också när det gäller miljö- och resursfrågor i vid

bemärkelse. I motionen berörs två andra aspekter beträffande statens

företagsägande. Den första gäller sammansättningen av styrelserna. De

offentliga ägarna måste i större utsträckning än hittills bredda kompetensen i

styrelsen; även ledamöter med erfarenheter utanför den offentliga sektorn bör

ingå. Vidare borde stat och kommun finna former för att effektivt övervaka hur

styrelserna sköter sina uppdrag. Den andra aspekten gäller taxesättningen hos

de statliga monopolen. Motionärerna anser att staten bör inrätta demokratiskt

valda taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och

kostnader inom monopolverksamheterna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen beslöt våren 1996 om att minskning av statens ägande ( med vissa

angivna restriktioner ( skall kunna ske beträffande åtta angivna företag

(prop. 1995/96:141, bet. NU26). De åtta företagen är följande: Assi Domän AB,

Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk

Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande ersatte

det bemyndigande som riksdagen lämnade år 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade bemyndiganden avseende

Nordbanken, Securum AB (numera inklusive Retriva AB) och Svenska Skogsplantor

AB skall fortsätta att gälla.

I en reservation (m, c, fp, kds) avstyrktes regeringens förslag och

förordades i stället att de bemyndiganden om försäljning av statliga företag

som riksdagen tidigare gett regeringen skulle kvarstå och dessutom

kompletteras. I en annan reservation (v) stöddes utskottsmajoritetens

ställningstagande med undantag i fråga om Assi Domän AB. I en tredje

reservation (mp) tillstyrktes regeringens förslag, under förutsättning att det

fastställdes en policy för statliga företag. Privatisering av följande företag

förordades vidare i reservationer: TERACOM Svensk Rundradio AB (m); Telia AB,

Svensk Interkontinental Lufttrafik AB och Vasakronan AB (m, fp, kds); Arlanda

flygplats (m, fp); TV 2 och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (m).

Avreglering

Motionerna

Riksdagen bör besluta om att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas,

anförs det i motion 1996/97:N269 (m). Vidare bör riksdagen hos regeringen

begära förslag till inställd uppgiftsskyldighet under två år. Oförståelsen och

ointresset för företagaren som person och småföretagandet som företeelse har

gjort att Socialdemokraterna genom åren vidtagit den ena åtgärden efter den

andra utan att inse effekterna på företagens och företagarnas vardagsvillkor,

hävdar motionärerna. De anser att ett visst uppgiftslämnande är en nödvändig

förutsättning för att rättssamhället skall fungera, men att de omfattande

uppgiftskrav som företagarna för närvarande möter inte kan försvaras. Staten

måste med kraft verka för avregleringar, anför motionärerna och föreslår

därför att en statlig avregleringsdelegation skall inrättas. En princip bör

därvid vara att varje företagsregel skall omprövas vart fjärde år. Under två

år bör vidare, med vissa oundgängliga undantag, all statistisk

uppgiftsskyldighet för företag ställas in. Under denna tid bör en kritisk

prövning göras av hela det regelkomplex som uppgiftslämnandet baserar sig på,

varvid erfarenheterna av den inställda uppgiftsskyldigheten bör tas till vara,

sägs det i motionen.

I motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om behovet av

stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare.

Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i

företagandet, anför motionärerna. För att underlätta och stimulera till

nyföretagande krävs även förenklingar av regelverken. Det måste generellt bli

enklare att starta företag, anser motionärerna och föreslår att det skall

räcka med en anmälan på en enkel blankett.

Det behövs en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl

uttjänta regelverk, anförs det i motion 1996/97:N258 (m). Sverige behöver ett

bättre tillväxtklimat, anför motionären, som anser att regelverken ibland

utgör ett hinder. Lika viktigt som att stifta nya lagar i takt med samhällets

förändringar är det att mönstra ut föråldrade, överspelade eller annars

uttjänta lagar, förordningar och bestämmelser, sägs det. Därför föreslås att

en avregleringsdelegation skall inrättas som ett ekonomiskt/juridiskt

expertorgan åt regeringen men med årlig rapporteringsskyldighet direkt till

riksdagen. Delegationens uppgift föreslås vara bl.a. att fortlöpande och

systematiskt inventera regelverk och författningssamlingar samt att ge

regeringen förslag och råd rörande lagar eller förordningar som bör upphävas.

Många företag, särskilt småföretagen, har i dag problem med att överblicka

den omfattande regelmassa de omgärdas av, anförs det i motion 1996/97: N252

(c). Det är viktigt att reglerna för företagsamhet är stringenta och över-

blickbara, anser motionärerna och föreslår att regering och riksdag skall

tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör småföretagen

föregås av konsekvensanalyser. Sådana analyser kan utföras av ett organ som är

fristående från regering och riksdag, sägs det.

Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förenkling av regelmassan för

företagare, anförs det i motion 1996/97:L212 (fp). Ett av de stora hindren som

identifierats för ökad konkurrenskraft är den omfattande och ökande

regelmassan, sägs det. Omfattningen av företagsregler har, enligt motionären,

uppskattats till 20 000 sidor. Behovet av regelförenklingar och avregleringar

framgår av en tysk studie, enligt vilken den relativa kostnaden för

administrativa bördor per anställd är 20 gånger större i ett litet företag än

i ett stort, säger motionären. Han hänvisar också till en annan rapport, The

UNICE Regulatory Report, där företag från 14 europeiska länder deltagit. Av

rapporten framgår att regleringar är ett stort hinder för de svenska

företagens möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft. De

lagstiftningsområden som anses ha mest negativa effekter på företagens

konkurrenskraft är i nämnd ordning skattelagar, arbetsrättslagar och

miljölagar.

Det behövs åtgärder för att förenkla regler, öka service och rådgivning samt

minska skatter för nyföretagare, anförs det i motion 1996/97:N270 (mp). En

företagsstart är ofta förenad med så knappa eller ojämnt fördelade inkomster

att man inte ens klarar att betala den kalkylmässigt beräknade

preliminärskatten, hävdar motionärerna. Korrespondens med myndigheter,

upprättande av deklarationer, sökande av tillstånd och andra administrativa

åtgärder upplevs av många nyföretagare som en oöverstiglig barriär.

Motionärerna anser dels att en översyn av regelsystemen i sig bör göras i

syfte att så långt som möjligt förenkla dem för nyföretagare, dels att ALMI

Företagspartner AB bör ge alla nyföretagare under de första åren en utökad

gratis service. De föreslagna regelförenklingarna, den ökade servicen och

eventuell skattereduktion under företagarens startfas bör utredas och beslutas

under det kommande budgetåret med verkställighet år 1998, anför motionärerna.

Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden bör

slutföra sitt arbete, anförs det i motionerna 1996/97:Fi214 (kd) och

1996/97:N256 (kd). Många företagare, framför allt de mindre, upplever sig ofta

kämpa mot en kompakt byråkrati, hävdar motionärerna. De anser att en

samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagarfrågor bör

ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar,

uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs. Målsättningen bör därvid vara

att det endast skall finnas en instans att vända sig till när en person vill

starta ett företag. Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka

vilken effekt den aktuella lagen kommer att få för företagandet, föreslår

motionärerna vidare. Många av de lagar, förordningar, avtal och andra regler

som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de stora och

multinationella företagen, sägs det. Den skillnad som finns mellan stora och

små företag måste avspeglas även i regelverken, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Inom Regeringskansliet har arbetet med regelreformering pågått under lång tid

inom ramen för ett program för god regelkvalitet och med en särskild

checklista för regelskrivare. Regeringen har vidare utfärdat anvisningar för

myndigheterna att inom ramen för budgetprocessen göra konsekvensanalyser av

sina egna regler.

Vid årsskiftet 1994/95 infördes i Regeringskansliet en särskild ordning för

systematisk genomgång av företagsregler. De regler som berörs är sådana som

mer påtagligt påverkar antingen företagens beteenden på marknaden respektive

vilja att driva näring eller på annat sätt påverkar själva betingelserna för

företagandet. Granskningen syftar till att förenkla, förändra eller ta bort

regler eller ersätta dem med andra styrmedel i de fall reglerna orsakar för

höga kostnader eller andra problem, t.ex. minskad effektivitet på marknaden. I

arbetet ingår även att granska reglers kostnadseffektivitet och att

uppmärksamma om de med tiden blivit felaktiga, onödiga, föråldrade,

kostnadsdrivande, ineffektiva eller icke ändamålsenliga ( exempelvis därför

att marknadssituationen har förändrats sedan de skrevs. I detta arbete skall

beaktas att det inte får ske försämringar av skyddet för viktiga intressen

såsom liv och hälsa, arbetar- och konsumentskydd samt miljön.

Varje departement ansvarar för arbetet på sitt område, och Närings- och

handelsdepartementet har en samordningsfunktion. Förteckningar över

företagsregler på olika nivåer ( lagar, förordningar, myndighetsföreskrifter

och allmänna råd ( har upprättats departementsvis. Urval har gjorts av områden

som granskas särskilt. En referensgrupp har bildats med bl.a. företrädare för

näringslivsorganisationer för att effektivisera flödet av information från

marknaden om enskilda regelsystems effekter.

Som arbetsverktyg i det rullande systemet för regelgranskning har utarbetats

ett antal checklistor och analysinstrument. Genom dessa hjälpmedel noteras

bl.a. kostnadsställen och kostnadsslag som har samband med vissa offentliga

regleringar och som anger var och hur marknadsmekanismerna och

konkurrensförhållandena kan skadas genom en viss reglering eller utformningen

av denna. Ett väsentligt inslag i systemet är effektivare konsekvensanalyser

och utvärdering av regler. Programmet är särskilt inriktat på de små och

medelstora företagens situation. Systemet med metodisk granskning av

företagsregler kom till på förslag av den tidigare avregleringsdelegationen,

som därmed ansågs ha slutfört sitt arbete.

Regeringen har inom EU verkat för en liknande ordning avseende

regelreformering. Sverige har också aktivt deltagit i det senaste

kommissionsinitiativet på regelförenklingens område, det s.k. SLIM-projektet.

De första resultaten från detta arbete kom i slutet av år 1995. Regeringen

anser att systemet med en mindre arbetsgrupp för varje utvalt regelområde är

framgångsrik och har förordat att arbetet inom EU fortsätter i denna

projektform.

Regeringen tillsatte hösten 1996 en delegation ( Småföretagsdelegationen (N

1996:4) - med uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att

undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Enligt

direktiven (dir. 1996:70) ingår i delegationens uppgifter bl.a. att

komplettera det arbete som pågår inom Regeringskansliet med avreglering och

regelreformering samt att uppmärksamma skillnader i konkurrensförutsättningar

mellan små och stora företag och söka lösningar för att reducera dessa

skillnader. Delegationens arbete skall baseras på en bred och åtgärdsinriktad

dialog med näringslivets organisationer, fackliga organisationer, statliga

myndigheter och kommuner samt inledas med en kartläggning av förekommande

typer av mer betydande problem för småföretagen. Erfarenheter skall samlas in

direkt från de lokala och regionala nivåerna för att komplettera den

information som kommer från central nivå. Det är viktigt att delegationen

också följer EG:s projekt med liknande syften samt övrigt internationellt

arbete av denna karaktär, sägs det. På basis av det insamlade

underlagsmaterialet skall delegationen utforma och aktualisera förslag till

konkreta åtgärder för att reducera hinder m.m. för företagsetableringar och

tillväxt. Det ingår även i delegationens uppgifter att lämna konkreta förslag

till hur information om bl.a. regelverk och stödsystem kan spridas till de små

företagen.

Företagsstöd

Motionerna

Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om möjligheterna att kvitta

företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anförs det i motion 1996/97:N244

(kd, m). Sveriges långsiktiga konkurrenskraft försvagas av snedvridande

företagsstöd, framhåller motionärerna. De menar att en växling av företagsstöd

mot sänkta arbetsgivaravgifter skulle öka sysselsättningen och bidra till att

konkurrens sker på lika villkor. Den kommitté som tillsattes år 1995 med

uppgift att se över de statliga företagsstöden gjorde en bristfällig analys av

möjligheterna att kvitta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter, anser

motionärerna och hävdar att en grundlig genomgång av företagsstöden visar att

besparingar är möjliga. Dessa besparingar skulle ge utrymme för sänkta

arbetsgivaravgifter som i motsats till företagsstöd gynnar alla företag. En ny

parlamentarisk utredning borde tillsättas med uppdrag att analysera

företagsstödens konkurrenseffekter samt belysa i vilken mån sänkta

arbetsgivaravgifter är ett bättre alternativ.

Riksdagen bör göra ett uttalande om företagsstöden, föreslås det i motion

1996/97:N256 (kd). Företagsstöden är dåligt beskrivna och redovisade i

Sverige, anför motionärerna, som kritiserar resultatet av

Företagsstödsutredningens arbete. Målet för en förnyad översyn, menar

motionärerna, bör vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, t.ex.

arbetsgivaravgifter, varvid en rättvisare konkurrens bör eftersträvas.

Vissa kompletterande uppgifter

Företagsstödsutredningen lade i april 1996 fram sitt betänkande Kompetens och

kapital (SOU 1996:69). Utredningen behandlade det statliga företagsstödet inom

näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Enligt

utredningens beräkning uppgick detta stöd under budgetåret 1994/95 till ca 6,1

miljarder kronor, varav 3,9 miljarder kronor avsåg stöd inom

arbetsmarknadspolitikens område, 1,7 miljarder kronor stöd inom

regionalpolitiken och 0,5 miljarder kronor stöd inom näringspolitiken. Enligt

den avgränsning av begreppet företagsstöd som utredningen gjort ingår inte

följande delar i företagsstödet: bankstödet, jordbruksstödet, räntebidrag till

bostadsbyggande, utdelning av aktierna i riskkapitalbolagen Atle AB och

Investment AB Bure, praktik för arbetslösa, presstöd, kulturstöd till företag

och stöd från vissa forskningsstiftelser.

Utredningens uppfattning var att det näringspolitiska stödet är av begränsad

omfattning och har en adekvat inriktning. Utredningen lade fram förslag på

följande områden: åtgärder för att åstadkomma ett bättre företagsklimat samt

fler och aktivare entreprenörer, åtgärder för att förstärka information,

rådgivning och kompetensutveckling, åtgärder för att förbättra

finansieringsmöjligheterna, åtgärder för att effektivisera regionalpolitiken

och åtgärder för att främja kvinnors företagande. Utredningens betänkande

beaktades delvis i beredningen av sysselsättningspropositionen (prop.

1995/96:222) sommaren 1996.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

Motionerna

Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att

nyindustrialisera Sverige, anförs det i motion 1996/97:N202 (s). Att processen

från uppfinning till att konsumenterna köper en produkt fungerar optimalt är

väsentligt för att det skall kunna skapas nya jobb i Sverige, menar

motionärerna. I denna process anses den svagaste delen vara möjligheten att

erhålla riskkapital i samband med serieproduktion och marknadsintroduktion.

Det bör övervägas om innovationskunskap kan ingå som ett ämne i

gymnasieskolan, anser motionärerna. Med hänsyn till frågans komplexitet och

nationella intresse föreslår de att processen från idé till konsument skall

belysas i sin helhet utifrån målsättningen att nyindustrialisera Sverige,

genom att varje möjlighet till exploatering av svenska och utländska

uppfinningar tillvaratas optimalt.

Det finns administrativa problem för uppfinnare och innovatörer som bör

undanröjas, anförs det i motion 1996/97:N227 (s). Motionärerna anser att det

för det första bör vara möjligt att få till stånd fasta och låga priser för

nyhetsgranskningar, patentansökningar och mönsterskyddsansökningar. För det

andra bör genom engagemang från statens sida ekonomiskt och juridiskt stöd ges

för att hjälpa uppfinnaren i patentintrångsmål. För det tredje bör ett sy-stem

och stöd för ?mäkleriarbetet? mellan uppfinnare och exploatörer skapas, anförs

det.

Riksdagen bör göra ett uttalande om stöd till innovatörer, anförs det i

motion 1996/97:N240 (s). Många små innovatörer behöver ett ökat stöd till

skydd för sina idéer, anser motionärerna. Det skulle kunna åstadkommas genom

ett system där en opartisk instans kan bisitta idégivaren i de förhandlingar

där innovatören anser sig behöva skydd. Förhandlingarna skulle protokollföras

av den opartiska instansen; dessa protokoll kan senare vid eventuella tvister

åberopas och möjligen hjälpa till att bilägga tvisterna. Väsentligt för de små

innovatörerna är att kostnaderna som är förknippade med en opartisk bisittare

i förhandlingar inte blir oöverstigliga, anför motionärerna.

I motion 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) begärs ett riksdagsuttalande om

vikten av ett gott innovationsklimat. De låsningar som existerar för att den

innovativa förmågan i Sverige skall kunna utvecklas utgörs inte främst av

hinder i de fria företagen, utan består i att det offentliga såväl i sin egen

produktion av tjänster som i sin skatte-, utgifts- och regleringsverksamhet

byggts för andra förutsättningar än de som tillhör framtiden, anför

motionärerna. I stället bör man sträva efter att i alla delar av politiken

skapa villkor för ett innovativt klimat för företagandet och befolkningen. En

sådan klimatförändring måste bli målet för den reformpolitik som bör bedrivas

inom olika politikområden, anser motionärerna och föreslår att detta mål skall

föras in i alla utredningsdirektiv och i övrigt prägla arbetet på alla nivåer

i syfte att skapa bättre förutsättningar för företagandet.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att "uppfinnande" skall prövas som ett

instrument för att skapa nya arbetstillfällen, anförs det i motion 1996/97:

N205 (m). Innovatörer och uppfinnare är en stor tillgång för Sverige,

konstaterar motionärerna och pekar på att Svenska Uppfinnareföreningen (SUF)

har angett olika åtgärder för att stimulera innovativ verksamhet. Bland dessa

finns en överföring av medel från arbetsmarknadssektorn till

utvecklingssektorn. SUF har genom sin rådgivarverksamhet under den senaste

treårsperioden medverkat till att skapa ca 500 nya arbetstillfällen, bl.a. på

orter i glesbygder, anför motionärerna vidare.

Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande

betydelse att få fram nya idéer och uppfinningar samt att få i gång

innovationsprocessen, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). Motionärerna

föreslår att riksdagen skall uttala att de innovationsbefrämjande åtgärderna

skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och tillväxt genom att

vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom rådgivning och

utbildning samt personlig service i olika nätverk, stimulera en mångfald av

idéer och uppfinningar som är en förutsättning för att så många bärkraftiga

nya projekt som möjligt skall formuleras, vilket kan ske bl.a. genom

professionell rådgivning, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden

genom aktiv rådgivning och utveckling av entreprenörskap samt samverka med

andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen om

uppfinnandets betingelser och därigenom effektivisera innovationsarbetet.

Det krävs ett bättre klimat för uppfinnare och innovatörer, anförs det i

motion 1996/97:N209 (c). Innovationer som leder till nya produkter och

processer i befintliga eller nystartade företag är en viktig drivkraft för

tillväxt och förnyelse av svenskt näringsliv, säger motionärerna. De föreslår

att regeringen skall utreda och återkomma till riksdagen med förslag om

åtgärder på följande områden:

- Införande av en ny patentintrångsförsäkring; det anges som viktigt att denna

fråga får sin lösning.

- Ökat stöd till uppfinnare med idéer. Ytterligare resurser erfordras för att

ett antal uppfinnarcentrum, som kan tillhandahålla rådgivning och viss

finansiering, skall kunna etableras. Stödet till SUF:s rådgivarverksamhet

borde förbättras.

- Åtgärder för uppfinnare med inkomster från uppfinningar. Skatten på royalty

från uppfinningar borde minskas och möjligheter för uppfinnare att få

periodisera inkomster över tiden, typ skogskontomodell, borde skapas.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom näringspolitiken av följande

aktörer: Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), ALMI-bolagen,

produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Av tablån på nästa sida

framgår vissa uppgifter om dessa organisationer (källa:

Företagsstödsutredningens betänkande SOU 1996:69).

-----------------------------------------------------------------------

|Organisation|NUTEK |ALMI |Produktråd |Industri- |Innovations-|

| | | | |fonden |centrum |

-----------------------------------------------------------------------

|Utvecklings-|Mycket |Tidig |Mycket |Tidig |Mycket |

|fas |tidig | |tidig | |tidig |

-----------------------------------------------------------------------

|Målgrupp |Nya och |Tillväxtföre-|Enskild |Större |Kommersiali-|

| |befintliga |tag och |person, |indu- |serbara |

| |teknik- |nya |enkel |striella |innovationsprojekt

|

| |baserade |företag |produkt- |projekt | |

| |företag | |utveckling | | |

-----------------------------------------------------------------------

|Typ av |Villkorslån,|Lån, |Bidrag |Villkorslån,|Villkorslån,|

|stöd |royalty, |garantier,| |royalty/utv.-|bidrag |

| |projektgaranti|utvecklingskapital| |kap., | |

| | | | |garan- | |

| | | | |tier, | |

| | | | |ägarkap. | |

-----------------------------------------------------------------------

|Avkastnings-|Årligt |Kapitalet |Inget |Kapitalet |Kapitalet,|

|krav |anslag |nominellt |avkast- |nominellt |500 mkr, |

| | |intakt |ningskrav |intakt |får |

| | | | | |förbrukas |

| | | | | |på 10 år |

-----------------------------------------------------------------------

|Stödbelopp|150 000 kr |Max 1 mkr |Max 70 000 |Över 1 mkr |Max 400 000|

| |- 2 mkr | |kr | |kr |

-----------------------------------------------------------------------

|Geografisk|Nationell |Regional |Regional |Nationell |Nationell |

|inriktning| | | | | |

-----------------------------------------------------------------------

|Juridisk |Myndighet |Bolag, |Adm. av |Statlig |Privat |

|form | |del-vis |ALMI |stiftelse |stiftelse |

| | |statsägt | | | |

-----------------------------------------------------------------------

NUTEK skall enligt regleringsbrevet rikta särskild uppmärksamhet mot

teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har

möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt mot innovationer

som kan bilda grund för företagsetableringar. Dessa företagsgrupper bör ha god

tillgång till rådgivning och finansiering, sägs det. Inom ramen för anslaget

till småföretagsutveckling har en särskild anslagspost (2) för

innovationsfrämjande åtgärder tagits upp med 28 miljoner kronor. Denna

anslagspost får täcka bidrag till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt

teknikbaserade företag, bidrag till Svenska Uppfinnareföreningen (SUF), bidrag

till verksamhet vid regionala s.k. produktråd för bl.a. bedömning av tekniska

idéer och rådgivning till enskilda innovatörer och företag samt s.k.

såddfinansiering i enlighet med förordningen (1995:1254) om statligt stöd till

teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. SUF

får, förutom från NUTEK, även bidrag från Innovationscentrum till sin

rådgivningsverksamhet. Under år 1996 fick SUF totalt 9 miljoner kronor i

sådant bidrag.

Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 5 miljoner

kronor till Ljusåret 1997, vilket är ett samverkansprojekt mellan regeringen

och ett fyrtiotal organisationer. Syftet är att stimulera och understödja

processer som är av betydelse för ekonomins långsiktiga förnyelsekraft och

utvecklingstakt genom att påverka attityder, belysa sambandet mellan

innovationer, tillväxt och välfärd samt utmana individer, företag och

organisationer att själva ta initiativ till förbättringar. Kostnaderna för

Ljusåret har beräknats till ca 80 miljoner kronor, varav ca 40 miljoner kronor

är fasta kostnader som Närings- och handelsdepartementet avses svara för.

Regeringen fattade vidare hösten 1996 beslut - inom ramen för

småföretagsprogrammet - om ett uppdrag till NUTEK att utforma ett program för

samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv. Aktiviteterna skall avse

samverkan med små och medelstora företag under en treårsperiod i syfte att

stärka företagens konkurrenskraft genom höjd kunskapsnivå och har

kostnadsberäknats till 60 miljoner kronor. Regeringen gav också NUTEK i

uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett vidgat program för

tekniköverföring till små och medelstora företag via

industriforskningsinstituten. För genomförandet av detta pilotprojekt har 20

miljoner kronor beräknats. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling

(KK-stiftelsen) fattade i slutet av år 1996 beslut om att utvidga ett

befintligt program för kunskapsöverföring mellan näringsliv och högskola med

totalt 80 miljoner kronor, vilket möjliggör finansiering av de båda nyssnämna

projekten. Det kan i detta sammanhang också noteras att riksdagen våren 1995

beslöt om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor för uppbyggnad av ett

nätverk för tekniköverföring till små och medelstora företag (prop.

1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20).

I januari 1997 fattade regeringen också beslut om att, inom ramen för

småföretagsprogrammet, avsätta 180 miljoner kronor under en treårsperiod för

att utveckla industriella utvecklingscentrum (IUC) på nio orter i Sverige.

Dessa orter är Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång, Arvika,

Borlänge, Sandviken och Skellefteå. Kommuner, landsting, länsstyrelser och

EU:s strukturfonder väntas bidra med ytterligare 40 miljoner kronor. Syftet

med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i små och medelstora företag.

Verksamheten skall bedrivas inom framför allt följande tre områden: uppsökande

verksamhet, produktutveckling och förstudier för avknoppning.

Regeringen meddelade vidare i sysselsättningspropositionen sin avsikt att

fatta nödvändiga beslut för att genomföra en patentintrångsförsäkring, byggd

på kommersiella grunder. Bakgrunden angavs vara att svenska patentinnehavare

för närvarande inte kan försäkra sig mot patentintrång. Avsikten är att en

försäkring skall vara en övergångslösning fram till det att en planerad

europeisk försäkring i EU-kommissionens regi kan komma till stånd. NUTEK fick

hösten 1996 regeringens uppdrag att ta fram ett underlag som skall innehålla

förutsättningar för samt förslag till utformning av en

patentintrångsförsäkring. Verket avlämnade i januari 1997 rapporten

Rättsskyddsförsäkring för patent (R 1997:4) till regeringen. I rapporten

föreslås sammanfattningsvis att regeringen skall ta de initiativ som krävs för

att få till stånd en svensk försäkringslösning med expansionsmöjligheter till

nordisk och europeisk nivå. Vidare föreslås att regeringen skall vidta

åtgärder i syfte att komma till rätta med patentprocessens problem samt ta

initiativ till en särskild utredning om en försäkringslösning för varumärken.

Beträffande en svensk försäkringslösning föreslås dels att regeringen skall

utse en förhandlingsman med uppgift att förhandla med potentiella intressenter

i ett nytt patentförsäkringsbolag, dels att staten genom bidrag eller

villkorslån skall finansiera vissa etablerings- och initialkostnader om 4

miljoner kronor. Härutöver föreslår NUTEK att regeringen skall verka för att

erforderligt grundkapital om ca 20 miljoner kronor kan säkerställas samt

engagera sig i och stimulera andra aktörer till informationsaktiviteter

rörande en försäkringslösning. Rapporten bereds nu inom Närings- och

handelsdepartementet.

Inom ramen för småföretagsprogrammet gav regeringen hösten 1996 i uppdrag åt

landshövdingarna i samtliga län att samla alla berörda parter för att utifrån

lokala och regionala förutsättningar utarbeta och genomföra åtgärder som

främjar småföretagsutveckling, däribland kooperativt företagande, tillväxt och

sysselsättning. Åtgärderna skall utarbetas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Företrädare för småföretag, fackliga organisationer, kommuner, landsting,

lokala utvecklingsgrupper, ALMI, lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU),

statliga myndigheter, folkrörelser och andra aktörer som kan bidra till goda

utvecklingsbetingelser för småföretagen skall, enligt uppdraget, erbjudas att

delta i samarbetet. Rapporter om planerade åtgärder och förslag om eventuella

regelförändringar har inlämnats till Närings- och handelsdepartementet. Beslut

har nyligen fattats om fördelning av medel på de olika länen. Det arbete som

landshövdingarna ansvarar för kan förväntas vara av relevans beträffande flera

områden som behandlas i det här aktuella betänkandet.

Kvinnors företagande

Motionerna

Riksdagen bör göra uttalanden om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör

rikta sin verksamhet till tjänsteproducerande företag, om att personer med

erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen

samt om det offentliga stödet till olika företagsformer, anförs det i motion

1996/97:N212 (m, fp, kd). Det finns gott om riskkapital hos investmentbolag

och fonder, men det finns en benägenhet att satsa på traditionella

verksamheter, framför allt i tillverkningsindustrin, anser motionärerna. De

menar att kvinnor ofta har svårt att få respons för nya och annorlunda

affärsidéer. Motionärerna anför att riskkapitalbolagen i ökad utsträckning bör

inriktas på de nya företagstyper som startas och föreslår att en del av det

befintliga riskkapitalet speciellt bör riktas till tjänsteproducerande företag

inom nya verksamheter. I riskkapitalbolagen bör personer som har erfarenhet av

ensam- eller småföretagande ingå, gärna kvinnor, säger motionärerna vidare.

Kvinnor väljer ofta att starta företag som enskild näringsverksamhet eller i

kooperativ form, och om dessa företagsformer negligeras i näringspolitiken

snedvrids bilden av företagandet, anför motionärerna. De anser att stödet från

samhället skall vara neutralt till olika företagsformer och ha lånesystem som

inte missgynnar någon företagsform.

Det behövs en ökad satsning på kvinnors företagande, anförs det i motion

1996/97:N252 (c). Av de företag som startades år 1995 ägdes endast 23 % av

kvinnor, sägs det. Den traditionella näringspolitiken har varit ensidigt

inriktad på mäns företagande och de branscher inom vilka män traditionellt

startar och driver företag, anser motionärerna. Därför borde ett tioårigt

program som innehåller rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors

företagande utarbetas. De kvinnliga resurscentrum som Centerpartiet tagit

initiativ till bör etableras och permanentas i varje län, heter det vidare.

Två andra åtgärder som anses ha stor betydelse för kvinnors företagande är

kvittningsrätten och de s.k. kvinnolånen.

Det är viktigt att de särskilda lånen till kvinnors företagande, som

infördes av den borgerliga regeringen år 1994, kan bevaras och utvecklas,

anförs det i motion 1996/97:A432 (c). Efterfrågan på dessa lån har varit stor,

säger motionärerna. De erinrar om att åtgärder för att underlätta för kvinnor

att starta egen verksamhet är ett viktigt led i Centerpartiets strävan att

skapa ökad sysselsättning.

I motion 1996/97:A807 (c) begärs det riksdagsuttalanden i sex avseenden - om

att det bör finnas kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun, om att hälften av

småföretagarstödet bör gå till kvinnors företagande, om att det behövs en

översyn av reglerna för anlitande av tjänster, om att det behövs alternativa

banker och finansiering, om att företagsgarantier bör införas samt om att det

behövs särskild forskning kring kvinnors företagande. Tjänstesektorn kommer

att växa, säger motionärerna och hänvisar till att bland offentliganställda

har många valt att starta egen verksamhet. Det krävs rådgivning till dem som

står i begrepp att starta eget, anser motionärerna. När det gäller

finansiering behövs det ett kvinnoperspektiv, där det småskaliga projektet kan

uppfattas som en styrka, heter det vidare. Som ett komplement till nuvarande

banker kan det behövas en särskild kvinnobank, och NUTEK måste fortsätta att

utveckla ett sådant alternativ, hävdar motionärerna. Det erfordras även andra

former av stöd till kvinnors företagande, t.ex. företagsgarantier. Uppdraget

till landshövdingarna måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet

riktas till kvinnliga företagare, anför motionärerna. De menar vidare att

kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom systematisk forskning.

Det anses också behövas en könsindelad statistik kring företagandet.

Det fordras en kvinnobank eller en särskild nätverkskredit för kvinnors

företagande, anförs det i motion 1996/97:N208 (mp). Vidare bör riksdagen hos

regeringen begära att medel som möjliggör en sådan bank eller en sådan

nätverkskredit ställs till förfogande. På Lofoten i Norge startades år 1992 en

nätverkskredit - en kvinnobank - för arbetslösa kvinnor, påpekas det. Denna är

uppbyggd så att fem arbetslösa kvinnor får 200 000 kr vardera av staten, och

varje person kan låna ytterligare 50 000 kr. Gruppen står solidariskt ansvarig

för lånet. På Lofoten har därigenom 15 företagsetableringar kommit till stånd.

Det framhålls att en kvinnobank skulle bidra till mångfalden av banker. I

Sverige finns en vilande företagsbank i Norrbotten (NORA), erinrar

motionärerna om. Vidare pågår för närvarande en förstudie avseende en

kvinnobank som Kvinnoforum svarar för. Enligt motionärerna krävs nu endast att

regeringen genom regelverk och anslag möjliggör starten av en kvinnobank eller

nätverkskredit.

Riksdagen bör uttala sig för ett mentorsprogram för kvinnliga företagare,

anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Det kvinnliga företagandet har en stor

potential och bör uppmuntras och stödjas, menar motionärerna och hänvisar till

att mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i chefsrollen.

Projekt av detta slag bör därför inrättas även för kvinnliga företagare.

Efterfrågan på de särskilda lånen för kvinnliga företagare har varit mycket

stor, erinrar motionärerna om, liksom om att det finns speciella

företagsutbildningar för kvinnor. Då kvinnor ofta startar sitt företag vid

sidan om en anställning är kvittningsrätten extra betydelsefull för kvinnor,

anför motionärerna avslutningsvis.

Vissa kompletterande uppgifter

NUTEK skall enligt regleringsbrevet inom ramen för programmet

Företagsutveckling lägga särskild vikt vid möjligheterna att öka antalet

kvinnliga företagare och stimulera vidareutvecklingen av företag med kvinnliga

ägare och ledare. I regleringsbrevet anges vidare under programmet Regional

utjämning och utveckling att NUTEK skall sträva efter att de regionala

utvecklingsinsatserna kommer kvinnor och män till del i lika hög grad.

Beträffande affärsrådgivarprojektet, som berörs i motion 1996/97:A807 (c),

gäller att NUTEK har fått i uppdrag att fortsätta med det ( dock täcker

projektet inte hela landet. NUTEK följer vidare utvecklingen av

nätverkskredit, som berörs i motion 1996/97:N208 (mp).

ALMI, som ansvarar för lån till kvinnors företagande, har våren 1996 av

regeringen i särskilda s.k. ägardirektiv anmodats att avsätta en ram för dessa

lån på totalt lägst 400 miljoner kronor. Lånen ges till alla slags

företagsformer, dvs. även kooperativa företag. Flertalet ALMI-bolag har en

särskilt utbildad handledare som arbetar med att koppla ihop kvinnliga

företagare med erfarna mentorer.

Beträffande synpunkten i motion 1996/97:N212 (m, fp, kd) om ökad

kvinnorepresentation kan noteras att Statsrådsberedningen i en skrivelse till

samtliga statssekreterare våren 1995 uppmanade departementen att intensifiera

sina ansträngningar att öka andelen kvinnor i de statliga styrelserna och

kommittéerna.

Småföretagsdelegationen har, som tidigare redovisats, i uppgift att

identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för

etablering och tillväxt i småföretag. Detta gäller självfallet även kvinnors

företagande.

När det gäller yrkandet i motion 1996/97:A807 (c) om forskning kring

kvinnors företagande kan noteras att NUTEK i maj 1996 till Närings- och

handelsdepartementet överlämnade ett förslag till forskningsprogram om

kvinnors företagande (R 1996:32). I programmet avses följande sex projekt

ingå: Företagande som strategi att undkomma marginalisering, Kooperation och

franchising som kvinnliga organisationsformer, Omvandling av offentlig sektor

och kvinnors förflyttning, Familjeföretagandet som fenomen, Service och handel

som tillväxtgenerator samt Samspelet mellan kvinnors och mäns företagande.

Forskningsprogrammet är kostnadsberäknat till 4 miljoner kronor per år i fyra

år.

Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning tilldelades i maj 1996 14 miljoner

kronor av Närings- och handelsdepartementet för ett flerårigt

forskningsprogram på området små och medelstora företag. Inom ramen för detta

program fattade stiftelsen i december 1996 beslut om att 2 miljoner kronor

skulle avsättas för det nyssnämnda forskningsprogrammet om kvinnors

företagande under det första året. Detta innebär alltså att

forskningsprogrammet saknar finansiering för totalt 14 miljoner kronor av

kostnaderna.

Invandrares företagande

Motionerna

För att aktivt åtgärda problemen kring arbetslösheten och bidragsberoendet

bland invandrare krävs många olika nya idéer, initiativ och åtgärder som kan

leda till jobb, anförs det i motion 1996/97:Sf613 (s). För det första anses

det behövas särskilda stödformer för invandrare som vill starta företag;

kunskap eller adekvat rådgivning ses som en viktig förutsättning för

invandrarnas företagande. Enligt motionärerna krävs det kraftfulla insatser

för att utveckla invandrarföretagandet och aktivt motarbeta de hinder sådana

företag möter. Konsultverksamhet som har till uppgift att stödja och utveckla

invandrarägda företag bör för det andra främjas, menar motionärerna. En sådan

verksamhet avses hjälpa invandrarföretagen med administration, marknadsföring,

juridik, revision, ekonomisk styrning, affärsutveckling och kontakter med

myndigheter och kreditgivare. Regeringen bör för det tredje överväga

möjligheten att på prov, i t.ex. tre kommuner där det finns många invandrare,

bygga upp ett mångkulturellt företagsutvecklingsinstitut. Erfarenheter från

Förenta staterna, Kanada och Australien borde därvid inhämtas.

Riktlinjerna för ALMI:s och NUTEK:s verksamheter bör ändras så att dessa

blir bättre anpassade till invandrare och människor i storstädernas förorter,

anförs det i motion 1996/97:Ub247 (fp). När människor med goda idéer vill

starta en verksamhet, ett företag, behöver man ofta stöd, säger motionären.

Riskkapital, rådgivning och administrativ hjälp styrs i hög grad av politiska

riktlinjer till ALMI, NUTEK m.fl., konstaterar hon och anför att det nuvarande

stödsystemet knappast alls fungerar för invandrare eller för människor i

storstädernas förorter.

Vissa kompletterande uppgifter

Företagsstödsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1996:69) att ALMI i

sin rådgivning skall rikta särskild uppmärksamhet mot företag som drivs av

invandrare. Regeringen har i särskilda ägardirektiv våren 1996 anmodat ALMI

att speciellt ta hänsyn till invandrarföretagen.

Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län påbörjade under hösten 1996 ett

projekt riktat mot invandrare som vill starta företag. Särskilda rådgivare med

invandrarbakgrund har engagerats. Verksamheten bedrivs i samarbete med

Internationella Företagarföreningen i Sverige. Avsikten är att ta fram en

modell som skall kunna appliceras i andra delar av landet. En utvärdering av

verksamheten planeras till hösten 1997, varefter etablering av liknande

verksamhet i övriga regioner kan ske under år 1998.

Lokala riskföretagsbörser

Motionen

Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om lokala riskföretagsbörser,

anförs det i motion 1996/97:N221 (m). Riskkapitalförsörjningen har alltid

varit ett stort problem för nyföretagandet, inte minst inom

högteknologiområdet, säger motionären och konstaterar att såväl utomlands som

i liten skala i Stockholm har modeller med riskkapitalbörser prövats. En sådan

modell innebär att substansvärdet i företaget ökar efterhand som

produktutvecklingen fortskrider, och denna ökning kan företaget tillgodogöra

sig medelst aktieemissioner som görs på en speciell riskföretagsbörs.

Vissa kompletterande uppgifter

Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK i oktober 1996 i uppdrag att

analysera förutsättningarna för organiserad handel med aktier i småföretag och

vidta åtgärder för att stimulera sådan verksamhet. NUTEK skall medverka i

utvecklingen av befintliga och projekterade marknadsformer som initierats för

kontakt mellan företag och investerare. Därvid skall NUTEK dels kartlägga de

förutsättningar som gäller vid marknadsplatserna och de projekt som pågår

eller befinner sig i en utredningsfas, dels analysera de allmänna

förutsättningar som krävs för att marknadsplatserna skall fungera i praktiken.

Verket skall dessutom finansiellt stödja de marknadsplatser eller projekt som

har goda förutsättningar att lyckas. NUTEK disponerar 5 miljoner kronor för

uppdraget. En delrapport har nyligen lämnats till regeringen, och en

slutredovisning skall presenteras senast den 1 september 1997.

Kompetensutveckling och mentorskap

Motionerna

Det behövs åtgärder för att främja utveckling av mentorskap, anförs det i

motion 1996/97:N269 (m). En nationell mentorsbank med pensionerade företagare

skulle kunna bistå små, växande och nya företag med kunskap och erfarenhet

inom teknik, marknadsföring, data, företagande och finansiella tjänster, sägs

det. Mentorer kan vara "bollplank", gå in som styrelseledamöter eller vara en

form av erfarenhetsbas att ösa ur, påpekas det.

I motion 1996/97:A432 (c) begärs ett uttalande om utbildning i företagande.

Bristen på möjligheter till sådan utbildning är ett problem som ofta påtalas,

anför motionärerna, som anser att utbildning i att starta och driva företag är

önskvärt. Mer av entreprenörskap bör finnas i ordinarie utbildningsutbud,

säger motionärerna. De menar att denna typ av utbildning är viktig inte minst

för att fler kvinnor skall våga satsa på att starta eget företag.

Företagsamhet bland ungdomar måste stimuleras på olika sätt och ett eget

entreprenörskap måste bli ett naturligt alternativ till anställning, sägs det

i motion 1996/97:N252 (c). Förståelse för företagandets villkor måste därför

grundläggas i ett tidigt skede. Utbildning som stimulerar till företagande och

entreprenörskap bör sålunda ges redan på grundskolenivå för att därefter

byggas vidare på i gymnasieskolan, säger motionärerna. De anser att även på

universitets- och högskolenivå bör utbildning i entreprenörskap erbjudas som

en del i utbildningsprogrammen.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att det behövs åtgärder för att främja

kompetensutveckling och forskning, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd). Den

viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att vara kunskap, säger

motionärerna och anför att svenskt näringsliv behöver en satsning på

utbildning och kompetens. Kvalitet måste därvid vara ledordet och anpassning

ske till framtidens behov. En ökad koppling till näringslivet måste vidare

finnas. Det livslånga lärandet bör prägla såväl utbildningsväsendet som

arbetsplatserna, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog i december 1996 ett motionsyrkande om ökade insatser för

utbildning av företagare och mentorskap (bet. 1996/97:NU1). Utskottet

redovisade (s. 10) att regeringen inom ramen för småföretagsprogrammet har

anvisat 20 miljoner kronor till ALMI för managementutbildning. Insatserna

innefattar åtgärder på två områden, nämligen dels ett småföretagsinstitut för

kvalificerad utbildning, dels mentorskap och styrelseförstärkning.

När det gäller utbildning av företagare kan noteras att det enligt skollagen

(1985:1100) finns möjlighet att inom gymnasieskolans och den kommunala

vuxenutbildningens ram utforma individuella eller specialutformade program.

Beträffande utbildning på högskole- och universitetsnivå gäller att de olika

universiteten/högskolorna själva bestämmer sitt kursutbud, med beaktande av de

allmänna riktlinjer som statsmakterna utfärdar.

På uppdrag av Närings- och handelsdepartementet har det gjorts en utredning

om hur utbildning på olika nivåer kan främja ett ökat entreprenörskap.

Utredningen har granskat befintliga utbildningar och existerande hinder, och

resultatet har dokumenterats i skriften I entreprenörskapets tecken (Ds

1997:3). Utredningen har försökt göra en kartläggning av ekonomiska och

tekniska utbildningar inom högskolan med inriktning på entreprenörskap. Enligt

studien förekommer inom ekonomiska utbildningar 15 sådana program och 30

kurser, varvid program definieras som utbildning om minst 20 poäng eller en

termins heltidsstudier. Inom tekniska utbildningar förekommer 5 program och 20

kurser med inriktning på entreprenörskap. Som exempel på de utbildningar som

anordnas kan nämnas ett program vid Lunds universitet - Ekonomi för

entreprenörer, omfattande 60 poäng, och ett program vid Högskolan i Halmstad -

Utvecklingsingenjör, omfattande 120/180 poäng.

Teknikspridning m.m.

Motionerna

Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av förnyelse av svenskt

näringsliv, anförs det i motion 1996/97:N263 (s). Eftersläpningen i svensk

industri beträffande produkter som till stor del är baserade på forskning och

utveckling är påtaglig, säger motionären. Han anger följande tänkbara åtgärder

från statens sida för att vända utvecklingen: statlig upphandling av för

landets infrastruktur strategiskt viktiga högteknologiska system, särskilda

investeringsbanker, stöd till samarbete mellan näringsliv och högskola,

utbildningsinsatser o.d. För mera ingående analyser av dessa frågor och

kraftfullare insatser från statens sida krävs, enligt motionären, en

organisation med bredare och djupare ansvar, befogenheter och kompetens än vad

som kan rymmas inom ett departement och inom NUTEK var för sig. Det föreslås

att en snabbutredning skall tillsättas med uppdrag att undersöka önskvärdheten

av och möjligheten till att inrätta en kraftfull myndighet med ansvar att

bidra till långsiktig förnyelse och effektivisering av svenskt näringsliv. I

utredningen skulle ingå representanter för riksdagen, näringslivet och

forskarsamhället.

Riksdagen beslöt våren 1995 om ett engångsvis anslag på 50 miljoner kronor

till ett tvåårigt program för tekniköverföring till de små företagen (prop.

1994/95:100 bil. 13, bet. NU18; prop. 1994/95:150, bet. FiU20), erinras det om

i motion 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd). Ansvaret lades på NUTEK, och en rad

myndigheter, företag och organisationer ingår dessutom i arbetet. För att en

förmedlingsorganisation skall komma till stånd behövs, enligt motionärerna,

följande: en förlängd försöksperiod, ett brett förankrat politiskt

ställningstagande till att en förmedlingsorganisation skall byggas upp, en

förankring av de principer som bör gälla för denna organisation - snabbhet,

enkelhet och låga transaktionskostnader för förmedling av projekt samt

formande av ett nationellt partnerskap på försöksbasis med

sekretariatsuppgifter som handhas av t.ex. NUTEK.

I motion 1996/97:N269 (m) begärs uttalanden av riksdagen om överföring till

en databas av registrerade patent hos Patent- och registreringsverket (PRV),

om att göra Sveriges tekniska attachéers rapporter tillgängliga via en databas

samt om en databas med aktuell forskning. Ett kännetecken för svensk

underleverantörsindustri är att den har varit legotillverkare snarare än

tillverkare av egna produkter med egen utveckling, anför motionärerna och

anser att detta förhållande måste förändras, vilket ställer högre krav på

teknikspridning än tidigare. Exempelvis bör PRV överföra alla sina patent till

data, och teknikrapporterna från Sveriges tekniska attachéer (STATT) bör göras

tillgängliga för en väsentligt vidare krets av läsare genom överföring till

datatext, föreslår motionärerna. De anser också att en databas med aktuell

forskning bör startas, exempelvis av NUTEK.

NUTEK och Sveriges tekniska attachéer bör i samverkan få i uppdrag att

särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och inhemska

miljöinnovationer för möjlig svensk produktion, anförs det i motion

1996/97:N270 (mp). I det föreslagna uppdraget skall ingå att utifrån den

insamlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera tillväxten i

miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggnad av nätverk och genom samordning.

Samhället måste på olika sätt aktivt stödja även små företag att ta del i

forsknings- och utvecklingsarbete, anförs det i motion 1996/97:N256 (kd).

Vidare bör den innovativa teknikupphandlingen utökas så att minst 1 % av all

statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag, anser

motionärerna. De föreslår också att alla offentliga upphandlingar skall vara

åtkomliga elektroniskt och att all offentlig upphandling skall ske

elektroniskt på ett sätt som gör det möjligt även för små företag att delta.

Innovationer tas inte tillräckligt väl hand om i Sverige, anser motionärerna.

Förutom att det behövs ett allmänt bra investerings- och företagsklimat,

måste, enligt motionärerna, ytterligare åtgärder vidtas som främjar

kommersialisering av innovationer. En utökad satsning på innovativ

teknikupphandling till små företag och uppfinnare bör ske, föreslår

motionärerna och hänvisar till erfarenheter från Förenta staterna,

Storbritannien och Nederländerna som pekar på framgångar med sådan riktad

upphandling. I Förenta staterna kanaliseras minst 1 % av all statlig

teknikupphandling till små och medelstora företag, vilket bör prövas även i

Sverige, anför motionärerna. De anser vidare att nya rön inom forskning och

utveckling bör göras mer lättillgängliga för småföretagen. Slutligen föreslås

det i motionen att den offentliga sektorn skall göra all upphandling

elektroniskt. Alla offentliga handlingar borde sålunda inom några år kunna nås

elektroniskt, och all offentlig information i elektronisk form borde vara

kostnadsfri. Det skall inte vara förbehållet storföretag och stora

tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser, anser

motionärerna.

I ytterligare en partimotion från Kristdemokraterna, 1996/97:Fi214 (kd),

begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att minst 1 % av all statlig

teknikupphandling skall kanaliseras till små och medelstora företag.

Vissa kompletterande uppgifter

En redovisning av åtgärder för tekniköverföring till små och medelstora

företag och för samverkan mellan näringsliv och högskola har lämnats i

avsnittet om stöd till uppfinnare och innovatörer.

Arbetet med att digitalisera olika typer av information av relevans för

småföretag som finns hos olika myndigheter och organisationer har

uppmärksammats av näringsutskottet vid olika tillfällen under de senaste åren.

Detta arbete består av olika delar, nämligen den tekniska information som

finns hos PRV, information som finns hos STATT och information om den

industrirelevanta forskningen. Hösten 1995 avstyrkte näringsutskottet i ett

yttrande över den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) motioner med

krav på åtgärder för att öka den elektroniska tillgängligheten. Utskottet

(1995/96:NU3y) anförde att det är ytterst angeläget att det skapas kanaler, så

att småföretagen kan få tillgång till den aktuella kompetensen, men ansåg inte

att det behövdes något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna följdes upp

i en avvikande mening (m, fp, kds).

Frågan om ökad tillgänglighet till PRV:s tekniska information togs också upp

hösten 1996 i betänkande 1996/97:NU1 i anslutning till ett motionsyrkande.

Utskottet redovisade att PRV, via anslaget Bidrag till tekniköverföring, för

budgetåret 1995/96 tillförts 5 miljoner kronor för en delvis finansiering av

arbetet med att utöka den externa tillgängligheten av verkets dokumentation

inom patentområdet. Inom PRV finns vidare ett IT-projekt som har till syfte

dels att underlätta och rationalisera PRV:s egen myndighetsutövning, dels att

göra PRV:s informationsmängd lättillgänglig för näringslivet. Projektet

innefattar bl.a. följande: digitalisering av information som för närvarande

endast finns i pappersform, komplettering av databaser med text och

bildinformation, uppbyggnad av parallella informationsdatabaser tillgängliga

för allmänheten, utveckling av programvaror som gör sökning effektiv och enkel

samt utveckling av system som är kompatibla med internationella system.

Finansieringen av detta projekt är dock oklar med hänsyn till att verksamheten

vid verket är avgiftsfinansierad.

Utskottet behandlade senast frågan om teknikupphandling i december 1996 i

anslutning till ett motionsyrkande om att 10 miljoner kronor skulle anvisas

till NUTEK för detta ändamål (bet. 1996/97:NU1). Utskottet redovisade att

regeringen har tillsatt en särskild utredare, universitetskansler Stig

Hagström (N 1995:06), med uppgift att utreda frågan om en mer aktiv tek-

nikupphandling från statens och övriga offentliga aktörers sida. Den s.k.

Teknikupphandlingsutredningen redovisade en första etapp av sitt arbete vid

årsskiftet 1996/97 i en promemoria till Närings- och handelsdepartementet.

Promemorian, som innehåller en allmän översikt av det aktuella området, har

legat till grund för diskussioner med departementet om det fortsatta arbetet

och på vilka områden fördjupade studier skall ske. Enligt vad utskottet

erfarit kommer fördjupning att ske på två områden, nämligen i fråga om

kommunala upphandlingar och utbildning. Utredningen planerar att lämna sin

slutrapport sommaren 1997.

Det kan också noteras att två delegationer har uppdrag som rör

teknikupphandling, nämligen Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik

och Byggkostnadsdelegationen (N 1996:06).

Beträffande förslaget om att 1 % av all statlig teknikupphandling skall

kanaliseras till små och medelstora företag bör noteras att detta står i strid

med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling. Däremot finns det inga hinder

för att informera alla berörda om de möjligheter som en statlig

teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag ha behov av extra, anpassad

information för att ?komma i nivå? med andra större företag. Sådan information

bör lämpligen inte ges av den som svarar för den offentliga upphandlingen.

Kooperativa företag

Motionerna

Om kooperationen på sikt skall bli en kraft att räkna med i det svenska

samhället och som företagsform bli ett känt och fullvärdigt alternativ måste

den få en plats i de olika bilder av närings- och organisationslivet som har

den officiella statistiken som grund, anförs det i motion 1996/97:N228 (s).

Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att utfärda anvisningar till

berörda myndigheter att säkerställa uppbyggnaden av för den kooperativa

sektorn adekvat statistik. Den svenska kooperationen är, fortsätter

motionärerna, fortfarande i olika avseenden satt på undantag, vilket har

belysts av den s.k. Företagskooperativa utredningen. Detta anses inte minst

gälla hur kooperationen speglas av den officiella statistiken, vilken inte

sägs ge någon rättvisande bild av sektorn.

Ansvaret för de kooperativa frågorna bör ligga på Närings- och

handelsdepartementet, eftersom det i första hand är ett näringspolitiskt

ansvarsområde, anförs det i motion 1996/97:N252 (c). För närvarande handlägger

flera departement ( Inrikes-, Arbetsmarknads- och Närings- och

handelsdepartementen ( kooperativa frågor, konstaterar motionärerna och anser

att denna uppdelning skapar osäkerhet kring ansvaret. Motionärerna noterar

dock samtidigt att frågan om hur verksamheten skall fördelas mellan de olika

departementen är en intern regeringsfråga.

För att öka resurserna för lån till kvinnors företagande har ALMI avsatt en

särskild ram för detta ändamål inom sin totala kapitalmängd, påpekas det i

motion 1996/97:A432 (c). Motionärerna anser att det inom denna ram även bör

skapas utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag.

I motion 1996/97:N246 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om kooperativt

entreprenörskap. Vidare föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära

förslag om ett särskilt ?starta-vårt-stöd? som ger ej arbetslösa medlemmar i

nystartade kooperativ motsvarande stöd som lämnas till arbetslösa medlemmar.

Vidare efterlyses förslag om en särskilt anpassad stödform för att stimulera

till nystart av kooperativa företag. Huvudmålet i kooperativt entreprenörskap

är ofta att skapa arbetstillfällen eller att trygga befintlig sysselsättning,

säger motionärerna. De hänvisar till erfarenheter från de lokala kooperativa

utvecklingscentrumen (LKU); berörda entreprenörer skulle inte ha skapat de

aktuella arbetstillfällena om inte det kooperativa alternativet hade funnits.

Det kooperativa entreprenörskapets särdrag är, enligt motionärerna, att man är

flera och att man försöker skapa ett demokratiskt förvaltat företag. När en

grupp startar ett gemensamt ägt företag kan någon i gruppen ha rätt till

starta-eget-stöd, medan andra i gruppen har arbete och därmed inte rätt till

sådant stöd, säger motionärerna. De befarar att konsekvensen kan bli att

gruppen får en sämre kompetensmässig sammansättning, vilket skulle undvikas om

samtliga medlemmar fick rätt till stöd. Kooperativa och medarbetarägda företag

har svårare att erhålla riskkapital, hävdas det vidare. Det finns inga

speciella stödformer för kooperativa entreprenörer, men om det anses önskvärt

att en större del av befolkningen skall ta del i nyföretagande måste anpassade

stödformer inrättas, anser motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1996 ett anslag på 6,5 miljoner kronor till stöd

till kooperativ utveckling (prop. 1996/97:1, bet. NU1). I betänkandet

redovisades (s. 12) vad som gäller för det aktuella anslaget (A 3). Detta

disponeras för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter härom

finns i förordningen (1993:569) om stöd till kooperativ utveckling.

Statsbidrag kan ges dels till kostnadsfri information och rådgivning till

allmänheten om kooperativt företagande, dels till kooperativa projekt. Det

övergripande målet är att stimulera en utveckling av kooperativa småföretag

genom att ge allmänheten tillgång till information och rådgivning om den

kooperativa företagsformen. Rådgivningen skall vara likvärdig med den som ges

om andra företagsformer. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för

kontakt och dialog med kooperationen. Merparten av stödet fördelas till 23

LKU.

Utskottet anförde i det nyssnämnda betänkandet (s. 50) att det såg positivt

på det som meddelades i budgetpropositionen om att det är regeringens ambition

att underlätta framväxten av nya kooperativa företag och främja kunskapen om

den kooperativa företagsformen. Utskottet utgick vidare från att LKU

uppmärksammas särskilt i uppdraget till landshövdingarna inom ramen för

småföretagsprogrammet.

Regeringen har nyligen, inom ramen för detta program, fattat beslut om att

anvisa ytterligare 3 miljoner kronor till verksamheten hos LKU utöver de 6,5

miljoner kronor som riksdagen fattade beslut om i december 1996.

Vidare har regeringen för avsikt att senare under år 1997 lämna en

proposition om den kooperativa företagsformen. I underlaget för denna

proposition ingår betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU

1996:31) som Företagskooperativa utredningen lade fram våren 1996. Utredningen

hade tillsatts mot bakgrund av ett riksdagsuttalande på näringsutskottets

initiativ våren 1994.

Beträffande behovet av fakta om den kooperativa sektorn som aktualiseras i

motion 1996/97:N228 (s) kan noteras att regeringen i budgetpropositionen

aviserade en samhällsekonomisk studie för att ytterligare belysa efekterna av

en satsning på kooperativt företagande. Institutet för regional forskning i

Östersund har vidare år 1996 publicerat en rapport om kooperativa företag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Därefter

kommenteras övriga aktuella yrkanden i den ordningsföljd som de har refererats

i det föregående. I den tidigare redovisningen har i anslutning till de olika

motionerna vissa kompletterande uppgifter lämnats under berörda rubriker.

Dessa omständigheter - till vilka utskottet här hänvisar - utgör i flertalet

fall grunden för utskottets ställningstagande till motionerna.

Enligt utskottets uppfattning och i likhet med vad som anfördes i

budgetpropositionen är näringspolitikens främsta syfte att medverka till en

halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. För att klara detta

krävs en omfattande förnyelse av näringslivet; näringspolitiken måste vara

inriktad på att främja nyföretagande och tillväxt i befintliga småföretag. De

små företagen har en avgörande roll för förnyelsen av näringslivet och därmed

för sysselsättningen.

Utskottet vill också framhålla att näringspolitiken måste ses mot bakgrund

av den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram

finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation.

Balans i de offentliga finanserna måste nås och upprätthållas.

För att underlätta förnyelsen av näringslivet är det viktigt att attityder

påverkas samt att villkoren för företagande, entreprenörskap och innovationer

förbättras. Olika hinder för småföretagens expansion måste undanröjas. En

angelägen uppgift för näringspolitiken är att främja utvecklingen av de små

och medelstora företagens förmåga att övergå till mer flexibla

arbetsorganisationer, att öka kunskaps- och kompetensnivån inom företagen och

att stimulera användningen av modern teknik.

Det program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på 1 miljard

kronor som riksdagen fattade beslut om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet.

FiU15) innebär just en sådan inriktning av näringspolitiken som utskottet

förordar. En viktig utgångspunkt är härvid att skillnader i regionala

förutsättningar skall påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En

annan viktig utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och

samverkan mellan olika aktörer på internationell, regional och lokal nivå,

liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för

näringslivet. Som framgått av den tidigare redogörelsen har under hösten 1996

och våren 1997 olika beslut fattats om till vilka ändamål de anslagna medlen

skall användas. Generellt gäller att de insatser som sålunda beslutats om ännu

inte har hunnit ge några påtagliga resultat. Beträffande de s.k.

landshövdingepengarna har beslut nyligen fattats.

Näringspolitikens inriktning på att främja förnyelse och tillväxt i

näringslivet innebär att med olika generella medel stärka det nationella

produktionssystemet. Därvid är det centralt att spelreglerna är överskådliga,

konsekventa och stabila. Sund konkurrens är vidare en förutsättning för ett

dynamiskt näringsliv.

Av stor betydelse för näringspolitiken är inriktningen och utformningen av

energipolitiken. Härvid är det av avgörande vikt att energiförsörjningen på

kort och lång sikt säkras. Regeringen har nyligen, på basis av en

överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet,

lagt fram en proposition om den framtida energipolitiken (prop. 1996/97:84).

Härmed inleds den nödvändiga omställningen av det svenska energisystemet.

Överenskommelsen får ses som en del i arbetet att bygga om Sverige till ett

ekologiskt uthålligt samhälle.

Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt

konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för

riskkapitalförsörjningen. I syfte att underlätta försörjningen med riskkapital

för små och medelstora företag beslöt riksdagen i december 1996 om lättnader i

dubbelbeskattningen (prop. 1996/97:45, bet. SkU13). Vidare har beslut fattats

om en sänkning av lönekostnaderna för i första hand de små företagen genom att

arbetsgivaravgifterna fr.o.m. år 1997 reduceras med 5 procentenheter på en

lönesumma upp till 600 000 kr (prop. 1996/97:21, bet. FiU1).

Behovet av stabila spelregler lyfts fram i bl.a. motionerna 1996/97:N269

(m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd). Som nyss anförts ser utskottet

det som en central del av näringspolitiken att företagen har stabila

spelregler. I begreppet stabila spelregler inbegriper utskottet att företagen

kan räkna med låga räntor och låg inflation. Detta är helt avgörande för att

företagen skall kunna planera sin framtida verksamhet och sina investeringar.

Den sanering av statsfinanserna som genomförts i samarbete mellan

Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft till syfte att skapa

förutsättningar för låga räntor och låg inflation.

Vid saneringen av statsfinanserna har skattehöjningar utgjort en viktig del,

både genom att bidra med ökade inkomster till staten och genom att bördorna

därigenom har kunnat fördelas efter bärkraft. Några stora förändringar av det

totala skatteuttaget, som förordas i motion 1996/97:N269 (m), finns det med

hänvisning till kravet på balans i budgeten inte utrymme för. Däremot kan

justeringar och omfördelningar mellan olika skatter komma att aktualiseras,

bl.a. till följd av den fortgående internationaliseringen av den svenska

ekonomin samt önskemål om ökad miljörelatering av skattesystemet och om

förbättringar för småföretagen.

Ett tecken på den förbättring av företagsklimatet som skett är redovisningen

av antalet företagskonkurser, vilka stadigt har minskat sedan våren 1996.

Mellan februari 1996 och februari 1997 minskade sålunda antalet

företagskonkurser med 24 %, enligt uppgifter från Upplysningscentralen UC AB.

Vid en jämförelse mellan de två första månaderna åren 1996 och 1997 kan en

minskning av antalet företagskonkurser med 17 % konstateras.

Tjänstesektorns betydelse för möjligheterna att få till stånd en ökad

sysselsättning betonas i de tre nyssnämnda motionerna. I motion 1996/97:N256

(kd) förordas att en modell för hushållstjänster liknande den som finns i

Danmark skall prövas i Sverige. Som tidigare redovisats har

Tjänstebeskattningsutredningen haft i uppdrag att analysera den privata

tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin och

förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen har i dagarna avlämnat sitt

betänkande, vilket kommer att bli föremål för sedvanligt beredningsarbete. Med

hänvisning härtill finns det, enligt utskottets mening, inte anledning för

riksdagen att nu göra något uttalande i saken.

I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) föreslås insatser för

att främja utvecklingen av s.k. gröna jobb. I finansplanen i

budgetpropositionen angavs att den ekonomiska politiken skall utformas med

hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i

vid mening. En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt

hållbar tillväxt, sades det. Visionen är i stället att skapa ett ekologiskt

uthålligt samhälle där tillväxt och god miljö förenas. I budgetpropositionen

hänvisades också till det program om 1 miljard kronor under fem år för

miljöinvesteringar som riksdagen beslutade om sommaren 1996 (prop. 1995/96:

222, FiU15).

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen våren 1997 (skr. 1996/97:50)

redovisat sitt arbete under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt

hållbart samhälle med vissa framåtblickar. En viktig del är, sägs det, att

tydliggöra de olika samhällssektorernas ansvar för hushållningen med

naturresurser och för att integrera miljöhänsyn i sina verksamheter. I

skrivelsen konstateras att regeringen - utöver ett antal pågående utredningar

som redovisas - har tillsatt en särskild delegation för ekologiskt hållbar

utveckling inom Regeringskansliet. Delegationen har två huvuduppgifter,

nämligen dels att utveckla en för samhällssektorerna gemensam plattform med en

sammanhängande målstruktur som innefattar såväl miljömål som mål för

användning av och försörjning med naturresurser, dels att utveckla de första

stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk

hållbarhet och ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för detta program

skall läggas fast i den ekonomiska vårpropositionen 1997, och att en samlad

politik för ekologisk hållbarhet skall presenteras i sina huvuddrag i

anslutning till budgetpropositionen 1997.

Vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c) om att lantbruket och landsbygden

skall beaktas inom ramen för småföretagsprogrammet innebär ingen motsättning

mot uppläggningen av programmet. Avsikten med landshövdingeuppdraget är att de

olika regionerna skall kunna utforma de aktuella insatserna med utgångspunkt i

de speciella förutsättningar som gäller i respektive region.

I motion 1996/97:N271 (v) efterfrågas en mer aktiv näringspolitik med

inriktning på bl.a. de kunskapsintensiva branscherna, småföretagen och

nätverksstrategier. Detta är frågor som utskottet, enligt vad som tidigare

anförts, anser är viktiga beståndsdelar i den näringspolitik som utskottet

förordar och som kommer till uttryck i t.ex. småföretagsprogrammet. Som

exempel kan nämnas det nyligen beslutade stödet till de industriella

utvecklingscentrumen. Däremot anser utskottet inte att olika definitioner av

begreppet småföretag har någon praktisk betydelse för de insatser som görs på

området. När det gäller gränsen för antal anställda är detta, enligt

utskottets mening, en fråga för de organ som har ansvar för den officiella

statistiken. Beträffande företagsform anser utskottet att det är en

självklarhet att statliga insatser skall vara neutrala till olika

företagsformer.

Med det här anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motionerna

1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp),

1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v),

1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd).

Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en

betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra

branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och

regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar såsom skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en

funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Utskottet har

med tillfredsställelse noterat regeringens klargörande av att den inte ämnar

fortsätta med de ideologiskt motiverade utförsäljningarna av statligt ägda

företag som genomfördes av den borgerliga regeringen. Utskottet vill också

framhålla att det är av största vikt att staten kan agera effektivt i sin roll

som ägare av företag. Med detta avstyrker utskottet de här aktuella motionerna

1996/97:N206 (m), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar.

Beträffande yrkandena om avreglering vill utskottet hänvisa till den

tidigare redovisningen över vad som görs inom Regeringskansliet i den frågan.

Därav framgår den vikt som regeringen lägger vid detta arbete. Enligt vad

utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att göra en

kartläggning av vilka resultat som de olika departementen uppnått vad avser

regelförenkling. Detta kan komma att kopplas till en aviserad förfrågan från

OECD till medlemsländerna avseende regelreformering. Enligt utskottets mening

vore det värdefullt med en sådan kartläggning för att ytterligare kunna

effektivisera arbetet på området.

Vidare kan erinras om den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts och

som har till uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att

undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Med det

sagda avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N269

(m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:N252 (c),

1996/97:L212 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97:Fi214 (kd).

Företagsstödsutredningen uppskattade omfattningen av statligt företagsstöd

inom närings-, regional- och arbetsmarknadspolitikområdena till totalt ca 6,1

miljarder kronor budgetåret 1994/95, varav stödet inom näringspolitiken

beräknades till 0,5 miljarder kronor. När man i den allmänna debatten, liksom

i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd), talar om

möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter

inkluderas ofta i begreppet företagsstöd sådana stödformer som jordbruksstöd,

räntebidrag till bostadsbyggande, bankstöd m.m. Dessa kan dock inte anses som

företagsstöd i mer avgränsad mening och tillhör inte heller näringsutskottets

beredningsområde. Utskottet avstyrker de båda nämnda motionerna i aktuella

delar.

Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill

utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på

marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att

åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som

framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av

stöd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer - NUTEK, ALMI-bolagen,

produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum.

Inom ramen för småföretagsprogrammet har, som redovisats, fattats olika

beslut av relevans för frågan om stöd till uppfinnare och innovatörer. Det

gäller sådant som samverkan mellan högskolor och näringsliv, tekniköverföring

och projektet Ljusåret 1997. Särskilt intressant i detta sammanhang är det

nyligen fattade beslutet om utveckling av industriella utvecklingscentrum på

nio orter i landet. I några av de här aktuella motionerna tas upp frågan om de

problem en uppfinnare eller innovatör kan ställas inför i samband med

patentprocessen. NUTEK har, som nämnts, lämnat ett förslag om införande av en

rättsskyddsförsäkring för patent, vilket nu är föremål för beredning inom

Närings- och handelsdepartementet. Vidare vill utskottet hänvisa till de

insatser som kommer att göras inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget

och som har bäring också på situationen för uppfinnare och innovatörer. Med

det här anförda avstyrker utskottet i aktuella delar motionerna 1996/97:N202

(s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd),

1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c).

För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika

variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan

bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör

kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter

som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att

eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom

näringspolitiken. Liksom att det statliga stödet inom näringspolitiken bör

vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan

kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI ansvarar för kan ses

som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Flertalet ALMI-

bolag har också, som redovisats, särskilda handläggare som arbetar med

kvinnliga företagare.

Utskottet vill även erinra om att i landshövdingeuppdraget skall

möjligheterna att stödja kvinnors företagande särskilt beaktas. När det gäller

yrkandet om forskning om kvinnors företagande hänvisar utskottet till det

forskningsprogram som Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning nyligen fattat

beslut om visst stöd till. Utskottet utgår från att ytterligare medel skall

kunna erhållas för detta forskningsprogram.

Med vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N212 (m, fp,

kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:A807 (c), 1996/97: N208 (mp)

och 1996/97:N256 (kd) i berörda delar.

De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt

utskottets mening, främst med att relevant information från myndigheter och

andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det

tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket

positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i

andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan

utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp)

avstyrks sålunda i berörda delar.

När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala

riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som

NUTEK har på området, och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen

avstyrks därmed.

Kompetensutveckling och mentorskap, som berörs i motionerna 1996/97: N269

(m), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd), är viktiga

områden när det gäller näringspolitiska insatser för småföretagen. Som

utskottet tidigare redogjort för har inom ramen för småföretagsprogrammet 20

miljoner kronor anvisats dels till ett småföretagsinstitut för kvalificerad

utbildning, dels till mentorskap och styrelseförstärkning. Vidare har

utskottet redovisat vilka typer av utbildningar med inriktning på

entreprenörskap som finns inom skolväsendet och vid universiteten och

högskolorna. Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet

inte se och avstyrker därför i berörda delar de nyssnämnda motionerna.

Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna

1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m),

1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare

redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering

underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för

småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder, men att något

uttalande av riksdagen i saken inte är erforderligt. Frågan om

teknikupphandling, som berörs i vissa av de nämnda motionerna, är som nämnts

föremål för utredning ( slutrapportering planeras till sommaren 1997.

Tekniköverföring till småföretag och samverkan mellan näringsliv och högskola

är insatser som vidtagits inom ramen för småföretagsprogrammet. Sammantaget

anser utskottet att det inte för närvarande finns behov av något uttalande av

riksdagen avseende teknikspridning; sålunda avstyrks i berörda delar de här

aktuella motionerna.

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom

småföretagsamheten. Som utskottet tidigare framhållit måste de kooperativa

företagen behandlas på ett med andra företagsformer konkurrensneutralt sätt.

Regeringen har aviserat en proposition om den kooperativa företagsformen

senare under år 1997. Något behov av ett uttalande av riksdagen om att lyfta

fram de kooperativa företagen i den officiella statistiken, som begärs i

motion 1996/97:N228 (s), kan utskottet inte se. Inte heller anser utskottet

att riksdagen bör göra något uttalande om att ALMI skall avsätta särskilda

lånemedel för kooperativa företag inom ramen för de medel som är avsatta för

lån till kvinnors företagande, vilket föreslås i motion 1996/97:A432 (c).

ALMI:s låneverksamhet skall självfallet vara neutral mellan olika

företagstyper. Frågan om ansvarsfördelningen mellan olika departement, som tas

upp i motion 1996/97:N252 (c), är en fråga för regeringen.

Att utöka det starta-eget-stöd som arbetslösa personer kan erhålla till att

också omfatta icke arbetslösa, vilket föreslås i motion 1996/97:N246 (mp),

menar utskottet vara principiellt helt felaktigt. Inte heller anser utskottet

att det bör införas några särskilda stödformer för kooperativa företag. I

stället bör strävan vara att kooperativa företag på olika sätt skall behandlas

likvärdigt med andra typer av företag. I detta sammanhang vill utskottet

erinra om att regeringen nyligen beslutat anvisa - inom ramen för

småföretagsprogrammet - ytterligare 3 miljoner kronor till verksamhet hos

LKU, utöver de medel på 6,5 miljoner kronor som tidigare anslagits. Med det

anförda avstyrker utskottet i aktuella delar de fyra här nämnda motionerna.

Turism

Motionerna

Riksdagen bör göra ett uttalande om förutsättningarna för utveckling av svensk

rese- och turistindustri, anförs det i motion 1996/97:N229 (s). Turistnäringen

har, enligt motionärerna, många olika konkurrensfördelar men det finns också

begränsningar. Det rör sig om att tillgångar på turistområdet i form av natur,

kultur och sevärdheter inte är omsatta i produktion på ett kommersiellt sätt.

Produktionssystemen är också ofta inriktade på att leverera deltjänster,

varför samordning ur kundens synvinkel saknas. Vidare är resmål i många fall

inte utformade utifrån besökarens behov, och arrangörs- och återförsäljarleden

har för liten kapacitet. Det finns brister i samspelet mellan privat och

offentlig sektor, i kompetensen och i stödet inom näringspolitiken - på lokal,

regional och central nivå, anser motionärerna. Åtgärder måste vidtas för att

existerande företagsutvecklingsinsatser också skall omfatta turistnäringen,

vilket innebär en uppfordran till myndigheter och företag med uppgifter på

området att innefatta turismen i sin verksamhet, anför motionärerna.

Regeringen och riksdagen måste snarast besluta om en nationell

turistpolitik, förordas det i motion 1996/97:N261 (s). Härvid skall

utgångspunkten vara att turistnäringen skall utvecklas och nya

arbetstillfällen skapas. Sveriges förutsättningar att öka antalet turister är,

enligt motionärens mening, mycket goda. En dubblering av antalet besökare bör

vara det statliga målet för den svenska turistpolitiken, anser motionären. För

detta krävs, enligt honom, en långsiktig politik med klara spelregler och med

ett tydligt statligt åtagande - ekonomiskt och organisatoriskt.

Turismen är en av de snabbast växande näringarna, både nationellt och

internationellt, och den lokala turismen är en av förutsättningarna för ökad

turism, anförs det i motion 1996/97:N218 (c). Genom att lyfta fram den lokala

historien och kulturen på rätt sätt kan många fler orter bli intressanta ur

turistsynpunkt, anser motionärerna. Det är viktigt att turistbranschen blir

bättre på att identifiera och nå de möjliga kunderna, men en försvårande

omständighet är de begränsade möjligheterna till vägskyltning, sägs det.

Skyltningen måste därför underlättas så att turisterna lättare kan finna

attraktioner som drivs i privat regi. Förenklade skatteregler samt ökade

möjligheter till flexibla arbetstider skulle underlätta för det säsongsbundna

och service-inriktade arbetet inom turistnäringen, anser motionärerna vidare.

Ett av turistnäringens problem är att den oftast är säsongsbunden, sägs det.

Den som äger och driver ett företag som för tillfället inte är bärkraftigt

föreslås därför kunna erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen om

företagets verksamhet är vilande tills vidare.

I motion 1996/97:N262 (c) framställs yrkanden i sju avseenden - dels

föreslås att riksdagen skall godkänna de övergripande riktlinjerna och

strategierna i det handlingsprogram för utveckling av svensk turism som

Turistdelegationen presenterade i maj 1996, dels begärs riksdagsuttalanden om

behovet av dialog mellan myndigheter med turistanknuten verksamhet och de

organisationer och företag som är verksamma på turistområdet, om vikten av

lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga villkor för rese- och

turistindustrins företag, om turismens miljöaspekter, om Östersjön som en

möjlighet på turistområdet, om de långväga inrikestransporternas betydelse för

turismen i regionalt utsatta områden samt om behovet av samverkan mellan

myndigheter, institutioner och organisationer. I den senaste

budgetpropositionen anmälde regeringen att det nämnda handlingsprogrammet

utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet, erinrar

motionärerna om. De anser att även riksdagen bör ställa sig bakom

handlingsprogrammet. Detta program visar på nödvändigheten av att alla

myndigheter skall eftersträva en dialog med turistorganisationer och företag,

konstateras det. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt

beakta behovet av en sådan dialog i sin instruktionsgivning till

myndigheterna, menar motionärerna. För att företag skall etableras inom

turistnäringen erfordras lönsamhet och stabila och konkurrenskraftiga

spelregler. Att villkoren blir sådana är, enligt motionärerna, en uppfordran

till det politiska systemet av sådan dignitet att det särskilt bör

understrykas i ett riksdagsuttalande. Motionärerna förutsätter vidare att

resurser avdelas så att Turistdelegationen kan ges i uppdrag att tillsammans

med berörda myndigheter utarbeta ett program för miljön sett ur turistper-

spektiv. Östersjön måste på ett helt nytt sätt komma i fokus också inom

turistområdet, säger motionärerna och ser det som naturligt att de nya medel

som riksdagen beviljade sommaren 1996 också kan utnyttjas i detta sammanhang.

De långa transporterna ger betydande konkurrensnackdelar för den svenska

turismen, anser motionärerna. Enligt deras mening är det angeläget att detta

beaktas inom regionalpolitiken och i samarbetet med EU:s strukturfonder.

Avgörande för att den svenska rese- och turistindustrin skall få en positiv

utveckling är att ett samarbete mellan berörda företag och alla myndigheter

inom turistområdet kommer till stånd, anför motionärerna avslutningsvis. De

menar att Turistrådet med ökade resurser bättre skulle kunna hjälpa till att

etablera säljkanaler och marknadsplatser, varvid Turistdelega- tionen kan

fungera som en förmedlande länk.

Också i motion 1996/97:A433 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett

uttalande om utvecklingen av turistbranschen. Turistanläggningar bör inte

drivas av kommuner utan av privata företag, organisationer eller på

entreprenad av enskilda företagare, anser motionärerna med hänvisning till att

anläggningar som på något sätt är skattesubventionerade inte skall kunna

konkurrera ut privata intressenter. För att ta vara på den expansionsmöjlighet

som borde finnas inom turistbranschen vill de vidare sänka turistmomsen till 6

%.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1996 81,4 miljoner kronor till turistfrämjande

(prop. 1996/97:1, bet. NU1). De statliga insatserna inom turistområdet

genomförs dels av Turistdelegationen, dels av det av staten och turistnäringen

gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB (Turistrådet). Målet

för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som

turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Riksdagen beslöt

våren 1995 om inriktningen och utformningen av turistpolitiken (prop.

1994/95:100, prop. 1994/95:177, bet. KrU28).

Turistrådet har till uppgift att svara för övergripande marknadsföring och

information utomlands av Sverige som turistland. Rådet har utarbetat en

strategi för marknadsföring och utveckling av Sverige som resmål inom ramen

för projektet ?Kraftsamling Resmål Sverige?. Målsättningen med projektet är

att öka Sveriges attraktionskraft som resmål och att år 2000 ha skapat 25 000

nya jobb och genererat 35 miljarder kronor i ökade turistintäkter i Sverige.

Turistdelegationens uppgift är att dels samordna olika statliga insatser för

att stärka turistnäringens utveckling, dels utveckla samverkan mellan staten,

regionala organ, kommuner och turistnäringen.

Turistdelegationen lade, som tidigare nämnts, i maj 1996 fram ett

handlingsprogram för utveckling av svensk turism. Programmet, som syftar till

att starta en utvecklingsprocess där alla känner sig omfattade och delaktiga i

programmets strategier och förslag, riktar sig till företag, myndigheter och

organisationer med verksamhet som på något sätt har en anknytning till turism.

I programmet formuleras målen för svensk turistnäring på följande sätt:

Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland när det gäller såväl

fritids- som affärsresande och Sverige skall ha en långsiktigt

konkurrenskraftig och lönsam rese- och turistindustri.

Sju strategier för utveckling av svensk turism anges i programmet:

långsiktigt hållbar utveckling, företagandet behöver stabila och

konkurrenskraftiga villkor, rese- och turistindustrin är en samlad näring,

nätverk för resmål och teman, kundorienterad produktutveckling och

marknadsföring, turismen utvecklas genom kunskap och kunnighet samt kvalitet

skall vara vägledande i alla led. Under följande rubriker framläggs i

handlingsprogrammet ett antal förslag för att de uppsatta målen skall nås:

näringspolitik, produktutveckling, marknadsföring, marknadsinformation,

informationsteknologi och kompetensutveckling. I programmet sägs att

Turistdelegationen under år 1998 skall initiera ett vetenskapligt arbete för

utvärdering av handlingsprogrammet, vilket skall vara en utgångspunkt för det

program som skall tas fram till senast år 2001.

Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 11 miljoner

kronor till Turistdelegationen för delfinansiering av uppbyggnad av ett

kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan och vidareutveckling av

befintligt turistforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-medel.

Huvudsyftet med projektet är att stödja utvecklingen av näringslivet genom att

öka forskningsvolymen och stärka de små och medelstora företagens möjligheter

att utnyttja forskningsresultat för sin verksamhet. Forskningsarbetet

innefattar insatser på följande fem områden: företags- och

organisationsutveckling, områdes- och destinationsutveckling, kulturmiljöer,

naturmiljöer och naturresurser samt informationsteknik och

informationsförmedling. Regeringen har vidare beslutat om att från

småföretagsprogrammets medel anvisa 90 miljoner kronor till Turistrådet för

internationell marknadsföring av Sverige som turistland. Medlen utbetalas när

bolaget kan redovisa att ett dubbelt så stort belopp ställts till förfogande

för samma ändamål av berörda branschföretag och andra organ. Slutligen har

regeringen från småföretagsprogrammets medel anvisat 2 miljoner kronor till

Turistdelegationen för att förstärka dess kansli.

Det kan också noteras att riksdagen hösten 1995 fattade beslut om att anvisa

20 miljoner kronor till Turistrådet (prop. 1995/96:94, bet. NU13). Medlen

avsattes främst för att utveckla och anpassa informationsteknik för små och

medelstora turistföretag samt för rådgivning till dessa företag i samband med

introduktion och användning av de nya hjälpmedlen. Berörda företag förutsattes

svara för minst hälften av kostnaderna.

I det tidigare nämnda handlingsprogrammet angavs att Turistdelegationen

avsåg att, tillsammans med Svenska Rese- och Turistindustrins

Samarbetsorganisation (RTS), göra en kartläggning av förekomsten av byråkrati

och hindrande regler för turistnäringens utveckling. Denna kartläggning har

nyligen publicerats i rapporten Sunt förnuft - Grunden för en god byråkrati.

Där redovisas bl.a. problemställningar kring beskattning, säsongsvariationer,

konkurrenssnedvridning, tillstånds- och tillsynsfrågor, konflikter kring

naturens utnyttjande samt resegarantilagens (1992:1672) effekter för

småföretagen. De flesta av problemen är generella för små företag och

tjänsteföretag, men det anses också finnas hinder som är specifika för

turistnäringen.

Beträffande frågan om turismens miljöaspekter kan noteras att

Turistdelegationens instruktion nyligen ändrats så att sektorsansvaret för

miljön kommer till tydligare uttryck.

När det gäller samverkan på turistområdet kan nämnas att det inom

Utrikesdepartementet inrättats en nämnd för Sverigeinformation i utlandet.

Förutom representanter från departementet ingår i nämnden företrädare för

Svenska institutet, Sveriges exportråd, Turistrådet och Delegationen för

utländska investeringar i Sverige (ISA).

Utskottets ställningstagande

Tjänstesektorn, till vilken turistnäringen räknas, är en sektor inom vilken en

fortsatt sysselsättningsökning kan förväntas. Enligt utskottets mening är det

viktigt att turismen ges generellt goda möjligheter att utvecklas.

Gemensamt för flertalet av de motionsyrkanden som här är aktuella är att det

efterfrågas uttalanden av riksdagen om handlingsprogram, om hinder och om

åtgärder för att främja näringens utveckling. Som framgått av tidigare

redovisning har Turistdelegationen presenterat ett handlingsprogram för

utveckling av svensk turism. Regeringen angav i budgetpropositionen att detta

program utgör en god grund för det fortsatta arbetet på turistområdet. Något

behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet inte se.

I den kartläggning som Turistdelegationen och Svenska Rese- och Turist-

industrins Samarbetsorganisation nyligen presenterat har en redovisning gjorts

av olika regler som utgör hinder för turistnäringens utveckling. Detta kommer

att utgöra underlag för de berörda aktörernas fortsatta arbete på området. I

det föregående har vidare redovisats olika åtgärder som statsmakterna vidtagit

för att främja turistnäringens utveckling. Något budgetmässigt utrymme för

ytterligare insatser finns det inte, enligt utskottets mening.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna 1996/97: N229

(s), 1996/97:N261 (s), 1996/97:N218 (c), 1996/97:N262 (c) och 1996/97:A433

(fp) i berörda delar.

Mineralfrågor

Motionerna

Staten har avhänt sig möjligheten att tjäna pengar på de mineraltillgångar som

de utländska bolagen exploaterar, anförs det i motion 1996/97:N266 (v).

Motionärerna föreslår att det skall startas ett statligt bolag för

prospektering på helt kommersiella grunder. Ett sådant bolag skulle ha till

uppgift att ta fram nya objekt, genomföra prospektering och öka den statliga

kontrollen över vilka som bryter malm och mineraler i Sverige. Motionärerna

anser vidare att de utländska bolag som prospekterar i Sverige skall ha

skyldighet att överlämna resultatet av sin prospektering till svenska staten

senast 10 år efter det att prospekteringen har avbrutits eller upphört.

Dessutom föreslås att regeringen skall låta se över lagstiftningen, så att

svenska staten garanteras en del i de vinster som utländska bolag gör när de

exploaterar Sveriges mineraltillgångar.

I motion 1996/97:N270 (mp) begärs en skärpning av minerallagstiftningen,

innebärande dels att prospektörer skall bli skyldiga att redovisa gjorda

resultat inom en månad efter avslutad undersökning, dels att den största

tillåtna prospekteringsarean skall fastställas. Motionärerna hänvisar för

motivering till en motion från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:N221 (mp).

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen beslöt våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. NU18) att statens

insatser på mineralområdet skulle koncentreras till basverksamhet, främst i

form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samt forskning och

utveckling. Beslutet innefattade vidare en avveckling av den statliga

prospekteringsverksamheten och Nämnden för statens gruvegendom (NSG). Våren

1993 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:238, bet. NU33) om vissa ändringar i

minerallagen (1991:45). Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession

avskaffades, och giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängdes från 10

till 25 år. Vidare avvecklades institutet kronoandel, enligt vilket staten

hade rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.

Motionsyrkanden om ett fortsatt statligt deltagande i prospekteringen har

framställts vid olika tillfällen sedan de nämnda förändringarna beslutades.

Vid det senaste tillfället, våren 1995, avslog riksdagen dem med hänvisning

till bl.a. att det inom dåvarande Näringsdepartementet övervägdes vissa

förändringar i de aktuella regelsystemen (bet. 1994/95:NU18 s. 62). I en

reservation (v, mp) förordades att ett statligt prospekteringsbolag skulle

inrättas. Våren 1996 avslog riksdagen den tidigare nämnda motionen

1994/95:N221 (mp) med krav på komplettering av minerallagen med regler som

skulle medföra skyldighet för prospektörer att redovisa resultaten av utförda

undersökningsarbeten (bet. 1995/96:NU15). Utskottet hänvisade (s. 4) till

den då pågående Gruvkommitténs arbete.

I betänkandet Gruvorna och framtiden (SOU 1996:152), som Gruvkommittén

avlämnade hösten 1996, tas upp frågan om huruvida statlig prospektering skall

återinföras. Den särskilde utredaren, f.d. landshövdingen Görel Bohlin, anser

att detta inte bör ske, med hänvisning till att det skulle kunna få en effekt

motsatt den avsedda, bl.a. genom att konkurrenssituationen skulle ändras. I

stället framläggs förslag t.ex. om stöd till forskning och utveckling samt

till geologisk kartering. Vidare föreslås vissa ändringar i minerallagen bl.a.

om skyldighet för tillståndshavare att redovisa resultat. Betänkandet har

remissbehandlats. Regeringen avser, enligt vad näringsminister Anders

Sundström meddelat i ett svar på en fråga (1996/97:168) i december 1996, att

återkomma till riksdagen under år 1997 med förslag rörande mineralpolitiken.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har, som redovisats, aviserat att den under år 1997 skall lämna

förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. I beredningsunderlaget ingår

Gruvkommitténs betänkande, i vilket flera av de frågor som tas upp i de här

aktuella motionerna behandlas. Med hänvisning härtill anser utskottet att

riksdagen inte nu bör göra något uttalande i saken. Motionerna 1996/97:N266

(v) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks därmed i berörda delar.

Miljövänlig bil

Motionerna

Åtgärder bör vidtas för att främja användningen av motoralkoholer, anförs det

i motion 1996/97:N406 (s). Trots framgångar med tekniskt bättre motorer och

avgasrening ligger totalutsläppen av kväveoxid och koldioxid från trafiken på

en för hög nivå, konstaterar motionärerna. De anser att ersättning av fossila

bränslen med biologiska, t.ex. motoralkoholer, borde underlättas.

Motoralkoholer kan för närvarande användas i nyare bilar med en viss

(5(10 %) inblandning i bensinen. För att en sådan produkt skall få genomslag

är det dock av avgörande betydelse att biltillverkare lämnar garantier för

motorskador vid användning av blandprodukter, anför motionärerna. Vidare anses

de befintliga distributionskanalerna för fossila bränslen kunna utnyttjas även

för biobränslen och blandbränslen. Motionärerna föreslår att en utredning

skall ges i uppdrag att se över vilka möjligheter som finns att använda

befintliga kanaler för distribution av motorbränsle för att också

tillhandahålla motoralkoholer.

I motion 1996/97:N428 (c) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av

utveckling av energieffektiva motorer. Den svenska bilindustrin, som till stor

del är lokaliserad till Västsverige, har en mycket stor betydelse för

sysselsättningen, sägs det. Mot bakgrund av växthuseffekten anses det

nödvändigt att bilindustrin snarast fokuserar intresset på energieffektivitet

och förnybara bränslen. En satsning på mera energieffektiva motorer och nya

bränslen kommer att vara en överlevnadsfråga för bilindustrin i världen, säger

motionärerna och menar att svensk bilindustri skall gå i spetsen och därigenom

uppnå konkurrensfördelar.

Det bör ske en omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare, anförs det

i motion 1996/97:Jo728 (mp). I början av år 1994 startade NUTEK ett

elbilskonsortium för att samordna upphandlingen av elbilar, konstaterar

motionärerna och hävdar att spekulanter avvaktade konsortiets beslut med följd

att elbilsförsäljningen avstannade. NUTEK budgeterade för en försäljning på

500 personbilar och 500 lätta lastbilar/minibussar, men endast en mindre del

av denna försäljning kom till stånd, säger motionärerna. De menar att de medel

som anslagits för ändamålet därför bör kunna användas till att ge rabatter

till alla köpare av elbilar. Eventuella framtida upphandlingar bör vidare

utformas på ett sådant sätt att de inte leder till att marknaden avstannar,

anförs det.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till strategi för hur hälften av

Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än fossila bränslen, anförs

det i motion 1996/97:T213 (kd). Sverige har mycket goda förutsättningar att

framställa förnybara drivmedel för fordon, anser motionärerna och förordar att

en introduktion av biobränslen skall ske både genom inblandning i

konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer. Tydliga mål bör,

enligt motionärerna, fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt

riktning. Ett tydligt mål bör därvid vara att minst hälften av alla bilar år

2010 skall drivas med annat än fossila bränslen. I alla biltillverkande länder

pågår en teknisk utveckling med inriktning på att minska bilarnas

bränsleförbrukning, sägs det. För att Sverige skall kunna hålla jämn takt med

övriga biltillverkande länder är det viktigt med en fortsatt effektiv

forskning och framtagning av nytänkande inom bilindustrin, anför motionärerna.

De föreslår att NUTEK och Försvarets forskningsanstalt (FOA), som förfogar

över spjutspetsteknik på området, skall få direktiv att utvärdera vilka

möjligheter till tekniköverföring som finns, varefter ett samarbetsprojekt med

fordonsindustrin bör inledas. Sammanfattningsvis anser motionärerna att

miljöbilen måste bli en självklarhet i framtidens Europa och att den

erforderliga kunskapen finns, men att samordning och stimulans saknas.

Vissa kompletterande uppgifter

Från anslaget Teknisk forskning och utveckling finansieras ett antal

forskningsprogram som i olika utsträckning tar sikte på utveckling av

förbränningsmotorer. NUTEK bedriver två större forskningsprogram rörande

förbränningsteknik. Tre av de nyligen inrättade kompetenscentrumen är också

inriktade på förbränningsteknik. Utöver detta finns ett fordonstekniskt

forskningsprogram som till viss del berör utveckling av förbränningsmotorer.

Inom forskningsprogrammet Motorrelaterad förbränningsteknik bedrivs

grundläggande forskning inom tre tillämpningsområden, nämligen dieselmotorer,

ottomotorer och gasturbiner. NUTEK:s finansiering uppgår till 35 miljoner

kronor under tre år. Målen för programmet är att ta fram kunskap och teknik

som underlättar för den tillverkande industrins framtida vidareutveckling av

förbränningsmotorer och avgasreningsteknik samt för att få teknik med minskade

miljöfarliga emissioner, ökad verkningsgrad och långsiktig anpassning till

biobränslen. Detta avses leda till reducerade utsläpp, minskad klimatpåverkan,

minskad energiförbrukning och ökad konkurrenskraft.

Forskningsprogrammet Miljöanpassade fordon och drivmedel är inriktat på

utveckling av miljöanpassade fordon inom områdena el- och elhybridfordon samt

alkoholdrivna fordon. NUTEK:s finansiering uppgår till 30 miljoner kronor

under tre år. Målen för programmet är att ta fram ny teknik för miljöanpassade

fordon. Med detta avses energieffektivisering och substitution av fossila

drivmedel med förnybara drivmedel under beaktande av framtida skärpta krav för

avgasemissioner. Detta skall leda till reduktion av emissioner till en nivå

minst motsvarande de krav som gäller i Kalifornien, till energieffektivisering

och reduktion av energiförbrukning med minst 50 % för personbilar och med 30 %

för tunga fordon, till substitution av fossila drivmedel med förnybara

drivmedel samt till ökad konkurrenskraft inom indu- strin.

Tre kompetenscentrum med anknytning till förbränningsområdet har som nämnts

inrättats, nämligen Förbränningsprocesser vid Lunds universitet samt

Förbränningsmotorteknik och Katalys vid Chalmers tekniska högskola.

Riksdagen beslöt år 1993 om inrättande av ett treårigt fordonstekniskt

forskningsprogram. Programmet syftar till att stärka den internationella

konkurrenskraften hos den svenska fordonsindustrin. Detta åstadkoms genom

forskningsprojekt inom utvalda områden i samverkan mellan industrin och

forskarsamhället. Den statliga insatsen har varit 30 miljoner kronor per år.

Industrin har bidragit med lika mycket. Ett viktigt mål för programmet är att

medverka till att skapa förutsättningar för utveckling av fordon och

fordonskomponenter som kan möta långtgående krav på kretsloppsanpassning och

på reduktion av miljöbelastning och bränsleförbrukning, samtidigt som övriga

relevanta långsiktiga fordonskrav från konsumenter, producenter och samhälle

kan uppfyllas. En viktig del i detta är fortsatt utveckling av

förbränningsmotorn. Riksdagen beslöt i december 1996 om en femårig förlängning

av programmet på samma ekonomiska nivå (prop. 1996/97:1, NU1).

För att det skall finnas förutsättningar att etablera en lönsam

etanoltillverkning till lägre priser än de som gäller för närvarande krävs

det, enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet, billigare råvaror,

högt utbyte av etanol och att synergier med andra verksamheter utnyttjas.

Närhet till råvarorna anses vara betydligt viktigare för att minimera

kostnaderna än närhet till marknaderna. Sverige har sedan lång tid satsat på

forskning om framställning av etanol från produkter från skogsindustrin och

jordbruket, och tekniken sägs nu vara mogen att börja testas i större skala.

Frågan om storskalig introduktion av biodrivmedel utreds av

Kommunikationskommittén (K 1995:01) och av Alternativbränsleutredningen (M

1995:06). Den senare utredningen har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande,

Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184).

Teknikupphandlingen av el- eller hybridbilar, som är föremål för yrkande i

motion 1996/97:Jo728 (mp), har organiserats av NUTEK och finansierats inom

ramen för ett program för effektivare energianvändning. Det stöd som NUTEK

lämnat kan inte, som föreslås i motionen, ges som ett generellt stöd till alla

elbilsköpare, eftersom medlen är avsatta just för teknikupphandling. När det

gäller elbilar kan nämnas att en samverkansgrupp, Storstädernas elfordonsgrupp

(STEG), bildades år 1991 på initiativ av NUTEK.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har samma grundinställning som den som kommer till uttryck i de här

aktuella motionerna, dvs. att stora ansträngningar bör göras för att minska

olika utsläpp från trafiken. Därvid är det viktigt både med utveckling av

alternativa drivmedel och med utveckling av bilmotorer. Som framgått av den

lämnade redovisningen är statsmakterna på olika sätt engagerade i detta

arbete. Inom den svenska bilindustrin pågår också utvecklingsarbete på

området. För närvarande kan utskottet inte se att ett riksdagsuttalande skulle

innebära att utvecklingen fördes framåt. Med detta avstyrks motionerna

1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c), 1996/97:Jo728 (mp) och 1996/97: T213 (kd)

i berörda delar.

Träskiveindustrin

Motionen

Regeringen bör anmodas att noga följa utvecklingen av råvaruförsörjningen inom

den svenska träskiveindustrin, anförs det i motion 1996/97:N222 (s). En viktig

förutsättning för en fortsatt positiv utveckling av träskiveindustrin är att

en stabil råvaruförsörjning kan påräknas även i framtiden, säger motionären

och anför att det därvid inte går att bortse från de problem som denna

industrisektor har med konkurrensen om råvaran med energisektorn. Dessa

problem sammanhänger med förekomsten av styrmedel för att främja användning av

biobränslen i stället för olja och kol. Sverige är i behov av exportinkomster

för att stärka sin ekonomi. Motionären hänvisar till att skogsprodukter är

mycket viktiga exportvaror som har möjlighet att expandera om befintlig råvara

tas till vara på rätt sätt.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1995 motioner om vedråvaruförsörjningen till

träskiveindustrin och konkurrensen med bränslesektorn om råvaran (bet.

1994/95:NU18 s. 80). Utskottet konstaterade, mot bakgrund av uppgifter från

NUTEK, att det inte förelåg några akuta problem när det gäller

träskiveindustrins råvaruförsörjning. Utskottet utgick från att regeringen och

NUTEK på lämpligt sätt skulle fortsätta att följa utvecklingen. Det är

viktigt, menade utskottet, att snedvridningseffekter på den aktuella marknaden

till följd av bl.a. beskattningen uppmärksammas.

Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet är regeringen och

NUTEK sedan lång tid uppmärksamma på prisutvecklingen för träskiveindustrins

råvaror, bl.a. mot bakgrund av den ökande efterfrågan på sågspån från

fjärrvärmeverk och pelletsfabriker. Departementet håller löpande kontakt med

berörda branscher.

Utskottets ställningstagande

Ur samhällsekonomisk synvinkel och från sysselsättningssynpunkt bör

spånråvaran, enligt utskottets mening, i första hand vidareförädlas. Detta är

inte minst viktigt med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i

regionalpolitiskt utsatta områden. Energiinnehållet i träskiveindustrins

produkter, som har ett högt bränslevärde, kan utnyttjas i ett senare skede som

bioråvara i avfallsförbränning. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen

att inom kort tillkalla en särskild förhandlare med uppgift att föra

diskussioner med berörda parter i syfte att nå en frivillig överenskommelse

som kan trygga träskiveindustrins råvaruförsörjning. Mot bakgrund härav bör

riksdagen inte nu göra något uttalande i saken; motion 1996/97:N222 (s)

avstyrks därmed.

Vissa särskilda branscher m.m.

Varvsindustrin

Motionen

I motion 1996/97:N220 (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om

svensk varvsindustri. Under år 1994 träffades en internationell

överenskommelse om att varvsstödet skulle vara avvecklat under år 1996,

erinras det om. Praktiskt taget alla länder - utom Sverige - fortsätter dock

att subventionera sin varvsproduktion, konstaterar motionärerna. I Förenta

staterna, Nederländerna, England, Danmark och Norge lämnas sålunda

subventioner på mellan 10 och 14 % av ordersummorna. Det mest naturliga är,

enligt motionärerna, att Sverige agerar kraftfullt för att avveckla

subventionerna i alla länder. Till dess att så sker bör dock också Sverige

lämna subventioner på någorlunda samma villkor som andra länder, anser

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen biföll våren 1994 en hemställan från näringsutskottet om skapande av

internationell konkurrensneutralitet och införande av kreditgarantier för den

svenska varvsnäringen (bet. 1993/94:NU15).

Förhandlingar inom OECD resulterade i juli 1994 i en överenskommelse mellan

Europeiska gemenskapen, Finland, Förenta staterna, Japan, Republiken Korea

(Sydkorea), Norge och Sverige. Avtalet innebär i princip att allt direkt och

indirekt statligt stöd till varvsindustrin skulle upphöra den 1 januari 1996.

Avtalets ikraftträdande har försenats på grund av att Förenta staterna som

enda part ännu inte ratificerat det. Avtalets förbud mot statligt stöd kommer

att bli direkt tillämpligt i EU:s medlemsstater genom en av rådet beslutad EG-

förordning. På grund av ovissheten i fråga om Förenta staternas ratificering

har rådet vid två tillfällen senarelagt det datum som anger förordningens

ikraftträdande. Enligt nu gällande lydelse skall förordningen träda i kraft

samma dag som OECD-avtalet träder i kraft, dock senast den 31 december 1997.

NUTEK studerade år 1994 på regeringens uppdrag de svenska varvens och deras

underleverantörers situation. Av rapporten, Varv och underleverantörer (NUTEK

R 1994:56), framgår att den internationella konkurrensen är mycket hård,

särskilt i fråga om det större tonnaget till följd av bl.a. överkapacitet.

Konkurrensen är dessutom snedvriden, eftersom andra länder än Sverige i

varierande utsträckning subventionerar den nationella varvsindustrin.

Riksdagen beslöt våren 1995 om införande av ett kreditgarantisystem för

fartygsfinansiering i syfte att underlätta försäljningen av svenskbyggda

fartyg (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU15). Inom ramen för systemet kan

staten garantera dels varvets finansiering, dels redarens finansiering för att

förvärva fartyget. Garantisystemet är utformat så att det inte innehåller

något statligt stöd, eftersom de premier som tas ut för utestående garantier

långsiktigt täcker systemets kostnader.

Näringsminister Anders Sundström besvarade i januari 1997 en fråga

(1996/97:187) av Krister Örnfjäder (s) om huruvida regeringen har för avsikt

att ta initiativ till en noggrann analys av förutsättningarna för en eventuell

satsning på varvsnäringen i Sverige. I sitt svar redovisade näringsministern

vad som gäller enligt OECD-överenskommelsen och nyssnämnda

kreditgarantisystem. Vidare anförde han att Sverige tidigare har varit ett av

de ledande länderna vad gäller nyproduktion av fartyg, men att den svenska

produktionskapaciteten för närvarande är starkt begränsad sedan storvarven

avvecklats. Det finns dock en betydande kompetens vad gäller skeppsbyggnad och

fartygsproduktion, och det är angeläget att denna kompetens tas till vara,

sades det vidare. Näringsministern meddelade att regeringen, mot denna

bakgrund, avser att låta genomföra en analys av branschens förutsättningar och

konkurrenssituation. Regeringens ställningstagande kommer eventuellt att

redovisas i den ekonomiska vårpropositionen.

Den av regeringen aviserade analysen har nyligen rapporterats till Närings-

och handelsdepartementet i konsultrapporten Konkurrensvillkoren för svensk

varvsnäring (dnr N 97/513/F). I utredningen görs en kartläggning av befintlig

produktionskapacitet och antalet sysselsatta inom den svenska varvsindustrin.

Utredaren gör bedömningen att den enda möjligheten att bibehålla en svensk

varvsindustri som förmår att konkurrera med den i andra länder synes vara att

återinföra stöd i någon form. Därvid ses det som naturligt att välja den form

av stöd som finns inom EU, nämligen ett kontantstöd som är baserat på

kontraktsbeloppet. Kostnaderna för ett sådant stöd uppskattas till 60(80

miljoner kronor per år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser - liksom tidigare - att det är mycket viktigt att olika

industrigrenar erhåller konkurrensneutralitet i förhållande till motsvarande

industrigrenar i konkurrentländerna. Våren 1995 konstaterade utskottet, som

redan nämnts, med stor tillfresställelse att en överenskommelse träffats inom

OECD med innebörd att i princip allt statligt stöd till varvsnäringen skulle

vara avvecklat fr.o.m. den 1 januari 1996. Eftersom Förenta staterna dock inte

har ratificerat avtalet har detta ännu inte trätt i kraft. Som en följd härav

förekommer fortfarande subventioner i Sveriges konkurrentländer. Detta är,

enligt utskottets mening, inte en tillfredsställande ordning. Med hänvisning

till att frågan för närvarande är föremål för beredning inom regeringen anser

utskottet att riksdagen nu inte bör ta något initiativ i saken. Därmed

avstyrks motion 1996/97:N220 (s).

Stenindustrin

Motionen

Det bör skapas ett nationellt stenindustriellt centrum i Kalmar län, anförs

det i motion 1996/97:N213 (s). Enligt motionären talar följande skäl för en

utveckling av stenindustrihanteringen: ökat behov av yrkesmän på grund av

otillräcklig utbildning, behov av sammanknytning av utvecklingsarbete inom

design, formgivning och innovationer med företagande och nyetableringar, behov

av kunskap om restaurering för bevarande av kulturarvet samt behov av

forskning och utveckling. Motionären förordar att ett nationellt

stenindustriellt centrum etableras i Kalmar län och hänvisar till att länet är

ett genuint stendistrikt, stenexport från Öland har pågått under tusentals år,

transportmöjligheterna är goda genom närheten till havet, Öland är ett område

dit många konstnärer och formgivare söker sig, Kalmar län har hög arbetslöshet

samt att tillgången på lokaler är god.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet finns i nordöstra Skåne

en koncentrerad stenverksamhet (stenbrott, förädlingsverksamhet, montering

m.m.), där betydande steg till ett stencentrum har tagits. Ett antal

stenföretag i södra Sverige har med visst stöd från länsstyrelse och kommuner

byggt upp Breanäs Kulturhus med konstutställning, produktutställning,

stenapplikationer och konferenslokaler. Ett utvecklingsprogram har också lagts

upp tillsammans med Lunds universitet och med viss finansiering av NUTEK.

Programmet innehåller bl.a. doktorandtjänst, examensarbete, studentexkursioner

och seminarier. I närheten av Breanäs finns vidare Stenforsaskolan med en

speciell stenteknisk linje inom industriprogrammet med kapacitet för 16

elever, men där antalet sökande varit två per år. Det råder således snarare

brist på elever än på utbildningsplatser.

Det kan vidare noteras att resurser finns inom ALMI-nätverket för att knyta

samman utvecklingsarbete inom design, formgivning och innovationer med

företagande och nyetableringar.

Utskottets ställningstagande

Att riksdagen, som föreslås i motion 1996/97:N213 (s), skulle agera för att

ett nationellt stenindustriellt centrum skall komma till stånd i Kalmar län

kan utskottet inte se något motiv för. Som nämnts finns för närvarande en

koncentrerad stenverksamhet i nordöstra Skåne, vilken uppstått utifrån

befintliga förutsättningar. Härmed avstyrker utskottet den nämnda motionen.

Väktarbranschen

Motionen

Riksdagen bör göra ett uttalande om nödvändigheten av att en seriös

väktarbransch bevaras, anförs det i motion 1996/97:N224 (s). I en situation då

det tilltagande våldet leder till ökad otrygghet för samhällsmedborgarna är

det viktigt att allmänheten kan känna förtroende för bevakningsbranschen och

att den bedrivs i ordnade former, säger motionärerna. De anser att de signaler

som förekommit om en avreglering av branschen därför är ytterst oroväckande.

En reformering av väktarbranschen är en fråga som även diskuteras på

europeiskt plan, anför motionärerna och hänvisar till en överenskommelse om en

avsiktsförklaring av vilken framgår att införande av obligatorisk

auktorisation för hela väktarbranschen övervägs. Motionärerna är mot denna

bakgrund förvånade över den debatt som pågår i Sverige och som går ut på en

kraftig begränsning av den obligatoriska auktorisationen.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade senast motioner om bevakningsföretag våren 1994 (bet.

1993/94:NU15 s. 91).

Lagen (1974:191) om bevakningsföretag reglerar bevakningsföretagens

verksamhet. Lagen kräver att de som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter

för annans räkning skall ha statlig autorisation. Frågan om auktorisation

prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet. Auktorisation får beviljas endast om

det kan antas att verksamheten dels blir bedriven på ett sakkunnigt och

omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen,

dels inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Kom-

pletterande bestämmelser finns i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag.

Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd avseende

auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag etc.

Trygghetsutredningen, som har haft i uppdrag att se över rollfördelningen

mellan polisen, kommunerna och de enskilda när det gäller att skapa trygghet

mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar, avlämnade

hösten 1995 sitt slutbetänkande Trygghet mot brott ( rollfördelning och

samverkan (SOU 1995:146). Beträffande bevakningsföretagen och

säkerhetsbranschen i övrigt föreslår utredningen att lagen om

bevakningsföretag skall upphävas och ersättas av en lag om säkerhetsföretag.

Det föreslås att kravet på obligatorisk auktorisation för bevakning skall

begränsas kraftigt. För vissa slags uppdrag föreslås dock auktorisation krävas

även framöver. Betänkandet remissbehandlades under år 1996. Därvid framfördes

kritik mot den föreslagna lagen om säkerhetsföretag. Beredning pågår för

närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottets ställningstagande

Med hänvisning till att frågan om regleringen av väktarbranschen är föremål

för beredning inom Justitiedepartementet anser utskottet att motion 1996/97:

N224 (s) inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Assi Domän AB:s skogsstrategi

Motionen

Motion 1996/97:Jo312 (v) innehåller ett yrkande om statens ansvar för

skogsstrategin inom Assi Domän AB. Denna strategi går ut på att köpa eller

byta till sig skog i tre områden där företaget har huvuddelen av sin industri.

Som majoritetsägare i Assi Domän bör inte staten acceptera att skogen i stora

regioner säljs ut, heter det i motionen. Det påpekas att särskilt

försäljningar i Jämtlands och Västernorrlands län har kritiserats eftersom de

bidragit till ökat s.k. utboägande. Ett ökat sådant ägande bidrar sannolikt

till ett minskat engagemang för bygden och sämre utvecklingsmöjligheter, menar

motionärerna och efterlyser en ordentlig konsekvensanalys i fråga om regionala

aspekter och sysselsättningen. Med samma syfte framställs i motionen också ett

yrkande om ändringar i jordförvärvslagen, vilket har hänvisats till

bostadsutskottet.

Vissa kompletterande uppgifter

I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för ombildning av

Domänverket till aktiebolag, Domän AB, behandlades även frågan om hur olika

delar av verkets markinnehav skulle hanteras (prop. 1991/92:134, bet. NU33).

Bland annat fastställde riksdagen riktlinjer för hur försäljningen av mark

till enskilda skulle genomföras. I den berörda propositionen anfördes att

försäljning av mark till enskilda är viktig och bl.a. syftar till att stärka

det enskilda skogs- och jordbruket. Det angavs att försäljningen skulle ske

efter två huvudlinjer: dels skulle mindre enskilda skogsskiften understigande

200 ha bjudas ut till försäljning, dels skulle privata skogsägare, som var i

behov av mera skogsmark för att uppnå effektivitet, hos Domän kunna begära

förhandlingar om förvärv av skogsmark. Vid årsskiftet 1993/94 sammanfördes AB

Statens Skogsindustrier (ASSI) och Domän AB genom att staten som

aktieägartillskott tillförde samtliga aktier i ASSI till Domän, som

namnändrades till Assi Domän AB. Staten äger för närvarande ca 50 % av

aktierna i detta bolag.

Näringsminister Anders Sundström lämnade i maj 1996 ett skriftligt svar på

en fråga (1995/96:407) av en av de två aktuella motionärerna - Maggi

Mikaelsson (v) - om Assi Domäns stora utförsäljningar av skogsmark. I sitt

svar konstaterade näringsministern att Assi Domän är ett börsnoterat bolag och

att staten äger drygt 50 % av aktierna i bolaget. Detta innebär dock inte att

staten som ägare har ett avgörande inflytande över de affärsbeslut som tas av

bolagets ledning, anförde statsrådet. Han erinrade om att en av de bärande

idéerna bakom skapandet av ett fjärde skogsblock i Sverige var att djupare

integrera råvaruproduktion och industriproduktion. Detta innebär att Assi

Domän koncentrerar sitt markinnehav till de delar av landet där bolaget

bedriver industriell produktion, dvs. till norra Norrland, Bergslagen och

Småland. Bolaget både förvärvar och säljer skog, varvid försäljningarna ofta

sker till privatpersoner, medan köp och byten i de flesta fall sker med bolag.

Det meddelades att näringsministern hade för avsikt att ta upp en diskussion

med ledningen för Assi Domän om företagets principer för markförsäljningar.

Slutligen påpekades att jordförvärvslagen naturligtvis också gäller för Assi

Domän.

Enligt jordförvärvslagen (1979:230) krävs tillstånd i vissa fall för förvärv

av lantbruksegendom. För juridiska personer krävs alltid tillstånd, medan

fysiska personers förvärv prövas endast om förvärvet avser egendom i glesbygd

eller egendom i s.k. omarronderingsområde. Tillstånd till förvärv av egendom i

glesbygd får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen eller

bosättningen på orten.

Ärenden om jordförvärvslagstiftningen handläggs av bostadsutskottet. Detta

utskott har nyligen i ett betänkande om vissa fastighetsrättsliga frågor -

1996/97:BoU11 - behandlat olika motionsyrkanden med krav på förändringar i

jordförvärvslagen, inklusive det tidigare nämnda yrkandet i motion

1996/97:Jo312 (v). Härvid har bostadsutskottet erinrat om att Jordbruksverket

har genomfört en utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Enligt verket

(rapport 1995:3) har lagens effekter för sysselsättning och bosättning varit

små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen krävt. Om lagen skall

ha ett regionalpolitiskt syfte är det enligt Jordbruksverkets uppfattning

nödvändigt att bestämmelserna i lagen skärps. På uppdrag avlämnade verket i

maj 1996 till regeringen en rapport med kompletterande slutsatser, bl.a. om på

vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att lagens regler om bosättning

inte skall kunna kringgås. Med hänvisning till att jordförvärvsfrågorna nu

bereds inom Regeringskansliet har bostadsutskottet avstyrkt bl.a. det aktuella

yrkandet i motion 1996/97:Jo312 (v) om förändringar i jordförvärvslagen.

Yrkandet har följts upp i en reservation (v). Andra uppfattningar i frågan om

jordförvärvslagstiftningen redovisas i tre andra reservationer (m; fp, kd; c).

Riksdagen kommer att behandla betänkandet inom kort.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör det berörda yrkandet i nämnda motion som

hänvisats till näringsutskottet och som avser statens ansvar för Assi Domäns

skogsstrategi inte föranleda något initiativ av riksdagen. Utskottet

förutsätter att bolagets styrelse och ledning beaktar de frågor som tas upp i

motionen i nu aktuell del. Såvitt gäller frågor om jordförvärvslagstiftningen

hänvisar utskottet till bostadsutskottets aktuella behandling av sådana frågor

i betänkandet 1996/97:BoU11. Med det sagda avstyrks ifrågavarande

motionsyrkande.

Kommunikationshandikapp

Motionen

Riksdagen bör göra ett uttalande om behovet av utvecklingsarbete inom

kommunikationshandikappområdet, anförs det i motion 1996/97:Ub232 (s). Sverige

har utvecklat unik kompetens inom viktiga välfärdsområden, inte minst på

handikappområdet, säger motionärerna och hänvisar till att Örebro län har

utvecklats till ett nationellt centrum för kompetens inom området

kommunikationshandikapp. Det utvecklingsarbete som där bedrivs är exempel på

den potential för tjänsteexport och industriell utveckling som finns inom den

offentliga sektorn, anser motionärerna. Om framgångsrika modeller för att

överföra mjukvarukunskap till industriell produktion skall kunna växa fram

krävs dock, enligt motionärerna, tillgång till såväl centrala ekonomiska

resurser som medverkan från centrala statliga organs sida. Detsamma anses

gälla tjänsteexporten. En aktiv strategi för samverkan med näringslivet kan ha

en betydelsefull påverkan på antalet nya jobb och tillväxten i svensk ekonomi,

anför motionärerna. De menar att det krävs medverkan från centralt statligt

håll om det i Sverige skall kunna utvecklas internationella kompetenscentrum

på handikappområdet.

Vissa kompletterande uppgifter

Socialdepartementet anordnade hösten 1996 en hearing om tjänsteexport inom de

sociala och medicinska områdena och möjligheterna för svenska intressenter att

bli mer aktiva i det sammanhanget. Som ett underlag för hearingen hade en

rapport om alternativa former för biståndsfinansierad tjänsteexport inom

Socialdepartementets ansvarsområden tagits fram. Syftet var att undersöka hur

de organisatoriska förutsättningarna kan bidra till att svenskt kunnande inom

områdena hälso- och sjukvård, socialförsäkring samt socialtjänst,

företrädesvis handikappfrågor, blir tillgängligt för biståndsfinansierad

tjänsteexport.

På Socialdepartementets område har vidare tre myndigheter - Socialstyrelsen,

Riksförsäkringsverket och Folkhälsoinstitutet - i regleringsbrev getts i

uppdrag att undersöka möjligheterna att på sina respektive områden bedriva

tjänsteexport. Redovisning skall för de två sistnämnda myndigheterna ske i

slutet av maj 1997 och för den förstnämnda myndigheten i mars 1998.

Närings- och handelsdepartementet anordnade i februari 1997 en hearing om

sjukvårdsexport. Därvid diskuterades överensstämmelsen mellan utbud och

efterfrågan och statens eventuella roll i sammanhanget. Frågan kommer att bli

föremål för fortsatta överväganden inom departementet.

När det gäller den aktuella verksamhet i Örebro som berörs i motionen, kan

nämnas att det finns ett konsultföretag, Sweden Senior Service, med säte i

Örebro, som kommunen och landstinget startat i samarbete med några privata

företag. Företaget är inriktat på export av svensk ?know how? inom

äldreomsorgen. Hösten 1996 gjorde företaget på uppdrag från Lettland en

handbok för omsorg, boende och rehabilitering av äldre och handikappade i

Lettland. Denna rapport har för kännedom också tillställts socialminister

Margot Wallström.

Utskottets ställningstagande

Tjänsteexport kan, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:Ub232 (s),

vara ett område där det kan finnas utvecklingsmöjligheter i framtiden. Som

framgått har frågan uppmärksammats av Social- och Närings- och

handelsdepartementen. Något behov av ett uttalande av riksdagen kan utskottet

inte se - motionen avstyrks därmed.

Pyrotekniska varor

Motionen

Såväl lagändringar som begränsningsregler vad gäller tillgänglighet och rätten

att saluföra pyrotekniska varor torde erfordras för att komma till rätta med

det starkt tilltagande missbruket av dessa varor, anförs det i motion

1996/97:N231 (s). Flera länder i Europa har begränsat försäljningen av

fyrverkerier, säger motionärerna; i Danmark får inga smällare säljas över

huvud taget, bara raketer, och i Tyskland är försäljningen av fyrverkeripjäser

begränsad till vissa tidsperioder. Följande åtgärder föreslås i motionen:

genomförande av en översyn av gällande regelverk, införande av en begränsning

av rätten att saluföra pyrotekniska varor till företag med dokumenterad

förmåga att på ett ansvarsfullt sätt hantera en sådan verksamhet, införande av

en begränsning av rätten att sälja pyrotekniska varor enligt regler liknande

dem som gäller i Danmark och Tyskland, införande av absolut skyldighet för

handlare att kräva legitimation vid försäljning av pyrotekniska varor samt

införande av särskilt tillstånd för innehav av fyrverkeripjäser med stor

sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber) och den typ av smällare som

erfarenhetsmässigt i stor utsträckning används för rena okynnesändamål.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1996 tre motioner med krav på översyn av regelverket

för hantering av fyrverkeriartiklar och på införande av vissa begränsningar i

nuvarande produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor (bet.

1995/96:NU16). För att få ett allsidigt underlag för utskottets behandling

gavs berörda myndigheter, organisationer och företag möjlighet att lämna

synpunkter på motionerna. Yttranden inkom från Sprängämnesinspektionen,

Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet,

Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, gemensamt från de

tre företagen Hammargren Pyroteknik AB, Norabel Hansson AB och Linders

Pyrotekniska AB samt från Sveriges Fyrverkeribranschförbund.

I betänkandet (s. 2(5) redogjordes för den lagstiftning som reglerar

verksamheten med pyrotekniska varor och som är av två slag. Den ena omfattar

bestämmelser på grundval av lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor, och den andra utgörs av ordningslagen (1993:617). Den förstnämnda lagen

reglerar hantering och import av de nämnda varorna. Syftet med lagen är att

förhindra att dessa varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd

samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand

eller explosion vid hantering av varorna. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer har därutöver genom lagen bemyndigats att meddela

särskilda föreskrifter om åtgärder och försiktighetsmått vid hantering av

brandfarliga och explosiva varor. Av förordningen (1988:1145) om brandfarliga

och explosiva varor framgår att för att en explosiv vara skall få hanteras

eller importeras krävs att den är godkänd av Sprängämnesinspektionen.

Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18

år.

Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av

ordningslagen. Där stadgas bl.a. att pyrotekniska varor inte får användas utan

tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten,

platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller

någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, en kommun har enligt lagen möjlighet att meddela de

ytterligare föreskrifter som behövs för att förhindra att människors hälsa

eller egendom skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor. En

kommun kan således i lokala föreskrifter införa krav på tillstånd för eller

förbud mot användningen av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område

eller beträffande sådana varor av visst slag.

Av de åtta remissinstanser som utskottet våren 1996 inhämtade yttrande ifrån

ansåg fem, däribland Sprängämnesinspektionen, att den gällande lagstiftningen

är tillräcklig.

När det gäller frågan om vilka begränsningar som skall gälla beträffande

hanteringen av fyrverkerier anförde utskottet i nämnda betänkande att det

måste göras en avvägning mellan önskemålet att förhindra vissa företeelser och

risken för att skärpta bestämmelser medför att oreglerad hemtillverkning ökar.

Utskottet fann efter en prövning att den nuvarande ordningen utgör en rimlig

avvägning och att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Utskottet

uteslöt dock inte att en viss uppstramning av tillsynen och kontrollen var

erforderlig och förutsatte att frågan uppmärksammas. Utskottet framhöll också

att avgörande för de risker som kan uppstå vid användning av pyrotekniska

varor är det egna ansvarstagandet, varvid en god säkerhetsinformation är av

stor vikt. Vidare underströk utskottet de möjligheter som ordnings-lagen ger

kommunerna att utfärda lokala ordningsföreskrifter rörande pyrotekniska varor,

varigenom förutsättningar skapas för att komma till rätta med vissa

olägenheter till följd av användningen av dessa varor.

Statsrådet Björn von Sydow besvarade i januari 1997 en fråga (1996/97:200)

av Siw Persson (fp) om huruvida regeringen har några planer på att skärpa

reglerna så att det blir svårare att få tag på och köpa pyrotekniska

produkter. I sitt svar redovisade statsrådet den gällande lagstiftningen. Han

anförde att de nödvändiga reglerna redan finns, men att det är angeläget att

höja medvetenheten bland dem som använder smällare och fyrverkeripjäser om

såväl faror och oljud som nedskräpning. Möjligen bör tillsynen av att

regelverket följs förbättras, sades det. Nyckeln till färre olyckor med

fyrverkeripjäser angavs vara information och tillsyn; någon skärpning av

reglerna på området är inte aktuell, påpekades det.

Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1997 en interpellation

(1996/97:116) av Sten Andersson (m) om vilka åtgärder regeringen var beredd

att vidta i syfte att minska okynneshanteringen av raketer och smällare. I

sitt svar redovisade justitieministern som sin grundinställning att det inte

finns skäl att motverka ett ansvarsfullt användande av pyrotekniska varor.

Däremot är det angeläget att hanteringen av varorna är föremål för kontroll

och begränsningar så att risken för skador och andra olägenheter motverkas,

sade hon. I svaret hänvisades till den gällande lagstiftningen, dvs. lagen om

brandfarliga och explosiva varor och ordningslagen. Justitieministern anförde

att frågan om vilka skärpningar som kan göras i första hand borde övervägas av

kommunerna, med hänvisning till att dessa har fått det redskap som

lagstiftningen anvisar. Hon ansåg att det säkert finns anledning för en del

kommuner att överväga på vilket sätt de skulle kunna förbättra situationen i

sin kommun.

Sprängämnesinspektionen genomförde inför årsskiftet 1995/96 olika

informationsinsatser. En video, Rapport om en vådasprängning, togs fram och

visades i TV. Videon har också distribuerats till ca 900 kemilärare inom

gymnasieskolan. Vidare förekom inslag om hanteringen av fyrverkeripjäser i

Anslagstavlan i TV, och pressmeddelande skickades ut. Även Svenska

Brandförsvarsföreningen har gått ut med pressmeddelande. För att underlätta

polisens tillsynsarbete har Sprängämnesinspektionen tagit fram en checklista

som har distribuerats till samtliga polismyndigheter. Inspektionen har vidare

skickat en enkät till samtliga polismyndigheter med frågor om t.ex. vilken typ

av skador de har noterat och vilka olägenheter av smällare som har förekommit.

Inspektionen har vidare infört förbud (fr.o.m. den 1 februari 1997) mot

försäljning av s.k. flygande smällare (smällare som inte ger något gnistregn

utan bara en knall), vid försäljning styckvis eller i förpackningar med endast

samma typ av smällare. Det är framför allt olägenheter med oljud och

skadegörelse som ligger bakom förbudet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet gjorde under riksmötet 1995/96, som redovisats, en grundlig

genomgång av frågan om hanteringen av fyrverkeriartiklar. Utskottet fann,

efter en prövning, att den gällande lagstiftningen är tillräcklig. Samtidigt

anförde utskottet att det inte kunde uteslutas att en viss uppstramning av

tillsynen och kontrollen är erforderlig och det förutsattes att frågan

uppmärksammas.

Någon anledning att nu göra något annat ställningstagande kan utskottet inte

finna. Det bör återigen understrykas att kommunerna genom ordningslagen har

stöd för att ingripa mot avarter när det gäller hantering av pyrotekniska

varor. Ett mer aktivt agerande härvidlag kan vara befogat.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:N231 (s).

Riksdagens revisorers förslag

Revisorernas granskning

Efter förslag från näringsutskottet har Riksdagens revisorer granskat statens

engagemang i sex regionala investmentbolag som bildades i slutet av 1980-

talet, nämligen Bergslagens Teknikutvecklings AB, Blekingen AB, Rödkallen AB,

Sorbinvest AB, Troponor Invest AB och Utvecklings AB Skeppsankaret. Staten

tillförde dessa bolag ca 187 miljoner kronor i ägarkapital och blev på så sätt

delägare i samtliga bolag. Avsikten var att bolagen skulle tillföra nytt

riskvilligt kapital till utvecklingsbara företag i regioner som drabbats av

företagsnedläggningar och relativt sett hög arbetslöshet.

Bakgrunden till utskottets förslag till granskning var att staten successivt

under 1990-talet sålt bolagen till privata intressenter, varför det enligt

utskottets mening fanns skäl att närmare granska vilket utbyte staten har

erhållit av dessa engagemang.

Revisorernas granskning har baserats på en utvärdering av civilekonom Ragnar

Boman. Efter remissbehandling av rapporten Regionala investmentbolag -

erfarenheter av statligt engagemang (1995/96:9) redovisas revisorernas

överväganden i förslag 1996/97:RR2 till riksdagen. Den motion - 1996/97:N5

(fp) - som väckts med anledning av förslaget har behandlats i det inledande

avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m.

Revisorernas överväganden och förslag

Revisorerna konstaterar vid en samlad bedömning att staten inte lyckats

särskilt väl med engagemangen i de sex aktuella investmentbolagen. Några

lyckade insatser har i och för sig skett. Sorbinvest och Troponor Invest

medverkade i några rekonstruktioner av konkursdrabbade företag, och Rödkallen

kom att bidra till utvecklandet av ett förhållandevis betydande

datakonsultföretag i Luleå. De företag som på detta sätt fått stöd av

investmentbolagen sysselsätter för närvarande tillsammans ca 400-500

anställda. Huruvida företagen existerat eller inte utan stödet i fråga går det

dock inte att uttala sig om med någon säkerhet.

Enligt revisorerna kan merparten av bolagen inte bedömas ha uppfyllt de mål

som statsmakterna ställt upp för verksamheterna i fråga. Vidare bedöms

kostnaderna per tillkommande arbetstillfälle ha varit relativt höga.

Revisorerna påminner om att det i en verksamhet av det aktuella slaget

ligger flera inbyggda problem och konflikter som försvårar möjligheterna för

ett gott resultat. En inbyggd motsättning är kravet på snabba åtgärder

samtidigt som det i praktiken tar flera år från den ursprungliga krisen innan

ett investmentbolag är i full gång. Samtidigt noteras att det finns andra och

mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter än att

initiera helt nya investmentbolag.

I fråga om statens roll som ägare anser revisorerna att resurserna inom

Regeringskansliet inte varit tillräckligt samordnade. Ett annat problem som

revisorerna framhåller är att styrningen via bolagsordning och andra

styrinstrument varit otillräcklig. De målsättningar som funnits vid sidan av

de strikt företagsekonomiska, exempelvis sysselsättningsmässiga, har inte

tillräckligt tydliggjorts i dessa styrinstrument. Revisorerna registrerar

också - vilket dock Närings- och handelsdepartementet delvis avvisar i sitt

remissvar - att staten uppträtt passivt i sin ägarroll, bl.a. i samband med

tillfällen då sammanslagningar av investmentbolag varit aktuella eller när

investmentbolag avyttrats.

Revisorerna framlägger två förslag till riksdagen. Enligt det första skall

riksdagen hos regeringen begära en samlad utvärdering av statliga åtgärder som

har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjningen till utvecklingsbara

företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur.

Revisorerna erinrar om Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens och

kapital - om statligt stöd till företag (SOU 1996:69). Emellertid konstaterar

revisorerna att det inte inom den utredningens ram - eller i någon annan

utredning - genomförts eller initierats någon mer utförlig utvärdering av de

olika stödformernas effektivitet. Därför borde regeringen föranstalta om en

oberoende utvärdering med en sådan inriktning.

För det andra föreslår revisorerna ett uttalande av riksdagen till

regeringen om vikten av förbättrad information i regeringens årliga rapport

till riksdagen om de statliga bolagen. Revisorerna har bl.a. i sin granskning

av de regionala investmentbolagen funnit vissa brister i denna information

till riksdagen. Sålunda konstateras att statsmakternas mål för respektive

bolag, vid sidan av de strikt lönsamhetsmässiga, sällan är redovisade. Vidare

har viktigare avtal som ägaren tecknat med bolaget eller med andra delägare i

bolaget inte redovisats i skrivelsen till riksdagen. Revisorerna har noterat

regeringens avsikt (meddelad i proposition 1995/96:141) att utveckla och

förbättra de årliga redogörelserna för företag med statligt ägande och anser

att detta är ett steg i rätt riktning. Dock menar revisorerna att regeringen

härutöver i den årliga skrivelsen till riksdagen bör redovisa statsmakternas

mål för respektive företag och viktigare händelser i företaget, såsom nya

ägaravtal.

Vissa kompletterande uppgifter

Hösten 1996 behandlade riksdagen regeringens senaste redogörelse för företag

med statligt ägande (skr. 1996/97:20, bet. NU6). I samband härmed väcktes två

motioner med krav på kompletteringar av redogörelsen. Enligt den ena motionen

borde det av redogörelsen framgå för varje företag dels syftet med det

statliga ägandet, dels vad som gjorts under året och planeras under kommande

år för att uppfylla detta syfte. I den andra motionen efterlystes en

redovisning av ägarpolicyn för statligt ägda företag. Motionärerna menade att

den statliga företagssektorn tjänar flera viktiga ändamål och indelade de

statliga företagen i fyra grupper. Förutom generella policydeklarationer för

var och en av dessa grupper borde det enligt motionärerna utarbetas en policy

för varje enskilt statligt företag. På förslag av utskottet avslogs

motionerna. Utskottet erinrade om att den årliga redogörelsen till riksdagen

för de statliga företagen endast är avsedd att ge en samlad bild över denna

del av näringslivet. Frågor om riktlinjer för och syftet med det statliga

ägandet borde enligt utskottets uppfattning tas upp i näringspolitiska

princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag.

Slutligen framhöll utskottet det positiva i att 1996 års redogörelse hade

kompletterats med en redovisning över viktigare händelser m.m. beträffande de

statliga företagen. Den förstnämnda motionen fick stöd i en reservation (m, c,

fp, kd).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har revisorerna redovisat en förtjänstfull granskning

av statens engagemang i de aktuella regionala investmentbolagen. Sammantaget

konstaterar revisorerna att staten inte lyckats särskilt väl med dessa

engagemang, även om några lyckade insatser har gjorts. Det framhålls att det

finns andra och mer närliggande sätt att stödja nyföretagande på krisdrabbade

orter än att initiera helt nya investmentbolag. Utskottet noterar vidare att

det också bland de regionala investmentbolag med helt privat ägande som

bildades under den aktuella perioden finns exempel på bolag med både mer och

mindre framgångsrik utveckling. Utskottet förutsätter att Regeringskan-sliet

tar del av slutsatserna i rapporten och beaktar dessa vid överväganden om

åtgärder för att stödja nyföretagande på krisdrabbade orter.

Som redovisats efterlyser revisorerna en utvärdering av statliga åtgärder

som har till syfte att stimulera riskkapitalförsörjning till utvecklingsbara

företag i regioner med sysselsättningsproblem och ensidig näringslivsstruktur.

Efter avveckling av statens aktier i riskkapitalbolagen Atle AB och Investment

AB Bure är statens återstående insatser på riskkapitalområdet av begränsad

omfattning. Med sin begäran torde revisorerna i stället ha avsett främst olika

regionalpolitiska åtgärder med syfte att främja sysselsättningen i berörda

regioner. Frågor om regionalpolitiken handläggs inte av näringsutskottet,

varför utskottet saknar underlag att bedöma behovet av den föreslagna

utvärderingen. Utskottet har emellertid uppmärksammat att det hos revisorerna

pågår en granskning av det regionalpolitiska stödet utifrån medlemskapet i EU.

Vidare har den s.k. REKO-STAT-utredningen nyligen avlämnat sitt betänkande

Regionalpolitik för hela Sverige (SOU 1997:13), där det bl.a. skisseras hur en

samordning av statens verksamheter och regionala intressen kan bidra till en

högre tillväxt i alla landets regioner och en regionalt balanserad utveckling.

Härutöver har regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare (landshövding

Georg Andersson) med uppdrag att utreda frågan om ett utvidgat

regionalpolitiskt transportbidrag. Den nu redovisade bakgrunden leder

utskottet till slutsatsen att revisorernas begäran om en utvärdering bör

läggas till handlingarna utan vidare åtgärd av riksdagen.

Inte heller revisorernas förslag beträffande redogörelsen för statliga

företag bör enligt utskottets uppfattning bifallas av riksdagen. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att frågor om riktlinjer för och syftet med det

statliga ägandet av företag bör tas upp i näringspolitiska

princippropositioner eller i särskilda propositioner om statliga företag.

Vidare finner utskottet skäl att erinra om regeringens tidigare meddelade

avsikt att utöka den årliga skrivelsen med kompletterande uppgifter om de

statliga företagen. Sålunda innehöll den senaste skrivelsen - 1996 års

redogörelse - en redovisning över aktuella händelser och pågående aktiviteter

rörande de statliga företagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14,

1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5(7, 1996/97:

Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5,

1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4,

1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10,

1996/97:N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242,

1996/97:N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6

och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14

och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22

och 24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271

yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40,

1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (c)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande turism

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N218, 1996/97:N229, 1996/97:N261,

1996/97:N262 och 1996/97:A433 yrkande 6,

res. 5 (c)

3. beträffande mineralfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N266 och 1996/97:N270 yrkande 14,

res. 6 (mp)

4. beträffande miljövänlig bil

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10, 1996/97:Jo728

yrkande 6, 1996/97:N406 och 1996/97:N428 yrkande 2,

res. 7 (kd)

5. beträffande träskiveindustrin

att riksdagen avslår motion 1996/97:N222,

res. 8 (m, fp) - motiv.

6. beträffande vissa särskilda branscher m.m.

att riksdagen

a) avslår motion 1996/97:N220 (varvsindustrin),

b) avslår motion 1996/97:N213 (stenindustrin),

c) avslår motion 1996/97:N224 (väktarbranschen)

d) avslår motion 1996/97:Jo312 yrkande 6 (Assi Domän AB:s

skogsstrategi),

e) avslår motion 1996/97:Ub232 (kommunikationshandikapp)

f) avslår motion 1996/97:N231 (pyrotekniska varor).

7. beträffande Riksdagens revisorers förslag

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2.

res. 9 (m, c, fp, kd)

res. 10 (mp)

Stockholm den 18 mars 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh

Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson

(s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson

(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran

Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Enligt

utskottets mening - och i likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269

(m), 1996/97:N255 (fp) och 1996/97:N256 (kd) ( är statens främsta

näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets

verksamhet och bidra till att skapa goda betingelser för långsiktig tillväxt.

Ökad internationalisering, ökad konkurrens från nya industriländer, snabbare

teknikutveckling och strukturella förändringar i näringslivet ställer krav på

ett gynnsammare företagsklimat. Sverige behöver bättre förutsättningar för nya

och växande företag samt nya och växande branscher.

Den strategi som regeringen valt för budgetsaneringen har präglats av en

felaktig balans mellan skattehöjningar, besparingar och behovet av

strukturförändringar, vilket försämrat förutsättningarna för nya jobb och

företag.

Regeringen har misslyckats i kampen mot arbetslösheten, och förtroendet för

regeringens förmåga att ge Sverige ett långsiktigt vitalt och utvecklande

företagsklimat har kraftigt urholkats. Läget är allvarligt. Arbetslösheten

stiger mot nya rekordnivåer i stället för att halveras, vilket regeringen

lovat. Behovet av nya företag är större än någonsin, men antalet

nyregistrerade företag minskar. Antalet konkurser har inte gått tillbaka till

nivåerna före lågkonjunkturen utan har planat ut på en alltför hög nivå.

Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer och påverkar både

investeringar och företagens förutsättningar att skapa nya jobb.

Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt utskottets mening,

välgrundad. På område efter område har regeringen slagit in på en kurs som

försämrar förutsättningarna för företagande. Det är fråga om en öppen

förtroendekris, där regeringen alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det

som nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna för

tillväxt och nya jobb. Då får inte partitaktiskt spel stå högst på

dagordningen!

Det är utskottets uppfattning att alla politiska krafter bör samlas för att

skapa förutsättningar för investeringar, företagande och nya jobb. I detta

perspektiv är den träffade energiuppgörelsen djupt olycklig. Den riskerar att

leda till höjda elpriser och skapar därtill betydande osäkerhet om de

långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige.

Den tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta för tillväxt

och nya jobb och med bibehållen industriproduktion inom landet - har

regeringen nu övergivit. Energipolitiken är inte det enda område där

regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror också på regeringens kursval i

fråga om skatte-, konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och

arbetsrättsområdena.

Sedan Socialdemokraterna hösten 1994 efterträdde den borgerliga regeringen -

bestående av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna - har skatterna för företagen

höjts i en snabbare takt än någonsin tidigare. Såväl problemet med stora s.k.

skattekilar för arbete som problemet med den höga beskattningen av

ägarkapitalet i företagen har därigenom förvärrats. Skattekilarna får t.ex.

som effekt att framväxten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn hindras.

Skattepolitiken har varit särskilt skadlig, då den hindrat framväxten av nya

företag. Besluten att fördubbla skatten på avkastningen på riskkapital samt

den i övrigt hårda och skärpta beskattningen har lett till att

riskkapitalförsörjningen för nya och växande företag fungerat sämre än vad den

annars skulle ha gjort. Riskkapitalmarknaden har också skadats av beslutet att

öka det statliga ägandet och den statliga kontrollen av företagen genom

inrättandet av en sjätte AP-fondstyrelse med uppgift att köpa aktier.

Regeringens skattechock mot företagen har inte avmattats. Det hårt

kritiserade beslutet om den förlängda arbetsgivarperioden försvårar vidare

tillkomsten av nya jobb. Trots detta har regeringen framhärdat och verkställt

beslutet. Den förtida inbetalningen av mervärdesskatt för företagen är också

en oacceptabel skattehöjning, som tvingar företag att betala mervärdesskatt på

basis av betalningar som de själva ännu inte fått från sina kunder.

Sedan regeringsskiftet har arbetet stannat upp när det gäller att stärka

konkurrensen, minska regeltrycket för företagen och förtydliga statens roll

inom näringspolitiken. Trots den kraftiga tillväxten av kommunala bolag och

det stora antalet anmälningar av brott mot konkurrensreglerna valde regeringen

att helt förbigå Underprissättningsutredningens betänkande. Regeringen har i

stället lagt hinder i vägen för skapandet av en sundare konkurrens, bl.a.

genom att stoppa försäljning av kommunala bostadsföretag. I den

energipolitiska propositionen (prop. 1996/97:84) har Vattenfall AB tilldelats

energipolitiska uppgifter. Därmed skapas osäkerhet om Vattenfalls möjligheter

att agera på affärsmässiga grunder och om konkurrensvillkoren på den

avreglerade elmarknaden. Åtgärden riskerar dessutom att skapa en generell

osäkerhet om hur marknadsaktörer bör se på företag där staten har ett

avgörande ägarinflytande.

På avregleringsområdet uppvisar de minimala arbetsinsatser som regeringen

gjort inga synbara resultat. Tvärtom har de byråkratiska hindren för företagen

ökat genom regeringens agerande på det arbetsrättsliga området. De

förändringar som genomförts innebär att de arbetsrättsliga hindren för

nyanställningar för närvarande är större än de var år 1994.

Regeringen visar sammantaget genom sin politik en bristande förståelse för

företagaren som person. I små företag går det inte att särskilja företagets

ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot ägarnas ekonomi slår också

mot deras företag och därmed mot möjligheterna till nya och växande företag.

Om inte arbete, risktagande och ägande tillåts löna sig, kommer få att vilja

sätta sin egen och familjens ekonomi på spel för att starta och driva företag.

Förhoppningarna om att nya statligt dirigerade byggprojekt och en

detaljstyrd energipolitik skall kunna bidra till nya jobb visar att regeringen

utgår från att välstånd kan skapas genom politiska beslut, oberoende av

enskilda människors entreprenöranda och risktagande.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört beträffande den

allmänna inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna

1996/97:N269 (m), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i

berörda delar. Yrkandet i den sistnämnda motionen om att det i regeringen bör

ingå en småföretagarminister avstyrks dock, med hänvisning till att det är en

intern regeringsfråga hur arbetet organiseras inom Regeringskansliet. Övriga

här aktuella motioner, 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c), 1996/97:T224 (fp),

1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97: N270 (mp), avstyrks samtidigt

i motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med

den som kommer till uttryck i motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256

(kd) och som våren 1996 redovisats i en reservation (m, c, fp, kds) till

betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som

där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och

regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser

för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som

utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad

problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning,

risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital

till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt

utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i

privat regi.

Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska

statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt

mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de

försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder

kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket

minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde

också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare

innehaft aktier.

Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för

försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts, varmed

de båda nämnda motionerna i sak blir tillgodosedda i aktuella delar. Motion

1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del.

På avregleringsområdet har regeringen som tidigare nämnts varit mycket

passiv. Ett visst uppgiftslämnande är visserligen en nödvändig förutsättning

för att ett rättssamhälle skall fungera, men den mängd av regler som ett

företag möter kan inte försvaras. En löpande omprövning av olika

företagsregler måste ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som

drabbar små företag. Riksdagen bör instämma i vad som här har anförts,

varigenom motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258

(m), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:N256 (kd) i huvudsak blir tillgodosedda i

här berörda delar. Motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N270 (mp) avstyrks

samtidigt i motsvarande delar.

Förslagen i motionerna 1996/97:N244 (kd, m) och 1996/97:N256 (kd) om

möjligheterna att kvitta sänkta företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter

bl.a. i syfte att sänka det totala skattetrycket för företagen och undvika

risken för konkurrenssnedvridning överensstämmer väl med den syn utskottet har

på betydelsen av en effektiv konkurrens. Som utskottet tidigare anfört har

arbetet med att stärka konkurrensen stannat av under den socialdemokratiska

regeringen. Riksdagen bör ansluta sig till det nu sagda, varigenom de nämnda

motionerna blir i sak tillgodosedda.

Beträffande motionerna om stöd till uppfinnare och innovatörer vill

utskottet understryka vikten av att uppfinningar och idéer kommer ut på

marknaden. Sverige har, jämfört med andra länder, haft svårigheter med att

åstadkomma kommersialisering av de idéer och uppfinningar som finns. Som

framgått av tidigare redovisning, lämnas inom näringspolitiken olika former av

bistånd till uppfinnare och innovatörer av olika aktörer ( NUTEK, ALMI-

bolagen, produktråden, Industrifonden och Innovationscentrum. Helt avgörande

är dock att det råder ett gott företagsklimat. Hur ett sådant klimat bör se ut

har utskottet redogjort för i det föregående.

I några av de här aktuella motionerna berörs de problem en uppfinnare eller

innovatör kan ställas inför i samband med patentprocessen. NUTEK har, som

nämnts, lämnat ett förslag om införande av en rättsskyddsförsäkring för

patent, vilket nu är föremål för beredning inom Närings- och

handelsdepartementet. Utskottet vill understryka vikten av att denna fråga får

en snar lösning. Med det här anförda avstyrker utskottet motionerna

1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s), 1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c,

fp, kd), 1996/97:N205 (m), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) i berörda

delar.

Utskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt

stödja kvinnors företagande. Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga

företagare som infördes under den borgerliga regeringen är ett exempel på en

åtgärd som har gett goda resultat. Det finns en stor utvecklingspotential

bland kvinnliga företagare. Enligt utskottets mening är det angeläget att fler

kvinnor blir företagare. Enligt beräkningar som gjorts utgör kvinnor ca 25 %

av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder

för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är,

enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken.

I motion 1996/97:N256 (kd) läggs förslag fram om ett mentorsprogram för

kvinnliga företagare. Utskottet anser ( som framgår av det följande ( att

insatser för mentorskap bör göras. Därvid är det självklart att de särskilda

behov som kvinnliga företagare har också skall beaktas. I det följande

föreslås riksdagen instämma i behovet av åtgärder för att främja mentorskap.

Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella

motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432 (c),

1996/97:A807 (c) och 1996/97:N208 (mp), avstyrks i motsvarande delar.

De problem som finns rörande invandrares företagande sammanhänger, enligt

utskottets mening, delvis med att relevant information från myndigheter och

andra aktörer inte alltid når fram. Mot denna bakgrund ser utskottet det

tidigare nämnda försöksprojektet som bedrivs av ALMI i Stockholm som mycket

positivt. Efter utvärdering kan liknande verksamheter komma att etableras i

andra delar av landet. Något behov av uttalande från riksdagens sida kan

utskottet inte se; motionerna 1996/97:Sf613 (s) och 1996/97:Ub247 (fp)

avstyrks sålunda i berörda delar.

När det gäller förslaget i motion 1996/97:N221 (m) om en utredning om lokala

riskföretagsbörser hänvisar utskottet till det tidigare nämnda uppdraget som

NUTEK har på området och där slutredovisning skall ske hösten 1997. Motionen

avstyrks därmed.

Utskottet anser beträffande kompetensutveckling och mentorskap ( i likhet

med vad som anförs i motionerna 1996/97:N269 (m) och 1996/97:N256 (kd) ( att

det behövs åtgärder för att främja detta. Den viktigaste konkurrensfaktorn i

framtiden kommer att vara kunskap, varvid ledorden bör vara kvalitet och

anpassning till framtidens behov. Det bör också inrättas en nationell

mentorsbank med pensionerade företagare som skall kunna bistå små, växande och

nya företag med kunskap och erfarenhet inom teknik, marknadsföring, data,

företagande och finansiella tjänster. Riksdagen bör instämma i detta. Därmed

tillstyrks de nämnda motionerna i berörda delar, medan de övriga motionerna,

1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i motsvarande delar.

Enligt utskottets mening ( och i likhet med vad som anförs i motionerna

1996/97:N269 (m), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd) ( bör ytterligare

insatser göras för att främja teknikspridning till småföretag. Visserligen

pågår, som redovisats, en del arbete på området, men med hänsyn till den

snabba utvecklingen är detta inte tillräckligt.

Vad utskottet förordar är ett nytt och mer kraftfullt angreppssätt.

Ytterligare anslagsmedel är således inte det som erfordras. I stället gäller

det att hitta nya vägar för att göra t.ex. relevant forskningsinformation lätt

tillgänglig för småföretagen. Vidare bör redan pågående arbete vad gäller

digitalisering av PRV:s tekniska information och STATT:s information påskyndas

och slutföras. När det gäller offentlig upphandling kan elektronisk

åtkomlighet innebära att småföretagens möjlighet att delta underlättas.

Självfallet skall de regler som ställs enligt lagen (1992:1317) om offentlig

upphandling iakttas.

Riksdagen bör instämma i det sagda, varigenom de nämnda motionerna i sak

blir tillgodosedda i berörda delar. De övriga här aktuella motionerna,

1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N270 (mp),

avstyrks i motsvarande delar.

Kooperativa företag anser utskottet bör behandlas på ett likvärdigt sätt med

andra företagsformer. Som anförts inledningsvis bör över huvud taget en

generellt verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns ingen grund för att

påstå att kooperativa företag är missgynnade. Några ytterligare åtgärder för

att främja de kooperativa företagen anser utskottet inte erfordras och

avstyrker därför motionerna 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c), 1996/97: A432

(c) och 1996/97:N246 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 13,

1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:N5, 1996/97:N212 yrkande 1, 1996/97:N255

yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 5(8, 11, 12 och 17(19, 1996/97:N258

och 1996/97:N269 yrkandena 1, 21 och 24(27, med anledning av motionerna

1996/97:Fi214 yrkande 14, 1996/97: N206 yrkande 4, 1996/97:N244,

1996/97:N256 yrkande 14 och 1996/97:N269 yrkande 22 och med avslag på

motionerna 1996/97: Sf613 yrkandena 5(7, 1996/97:Ub247 yrkande 3,

1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4,

1996/97:N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 8(10, 1996/97:N221,

1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243,

1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N256 yrkande

4, 1996/97:N263, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27,

1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38

och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och

17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet redovisar - - - (= utskottet) - - - i saken.

I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N252 (c) anser utskottet att

den gröna marknaden är mycket expansiv. De miljövänliga och resurseffektiva

företagen kan förväntas bli de mest framgångsrika i framtiden. Det är i de små

och medelstora företagen som den stora potentialen finns för att skapa nya,

gröna jobb. I dessa företag finns en kreativitet och dynamik som kan ge upphov

till nya idéer och lösningar, vilka leder fram till nya, miljöanpassade

produkter och tjänster. Miljömarknaden och nya småskaliga lösningar på globala

behov och kretsloppsteknik skapar, enligt utskottets mening, nya möjligheter

inom regioner som för närvarande har en sviktande ekonomisk utveckling.

För att stimulera framväxt av nya företag inom miljösektorn krävs särskilda

insatser, t.ex. att bygga upp miljönätverk och miljökompetens i näringslivet.

Regering och riksdag måste ställa upp tydliga mål för ett långsiktigt arbete

på miljöområdet. Det är de som är verksamma inom näringsliv och forskning som

har nyckelroller när det gäller att få till stånd kretsloppsinvesteringar för

fler gröna jobb. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för

miljömedveten produktion genom FoU, skatteväxling, avgifter på miljöfarliga

produkter m.m. Utskottet bedömer att det finns förutsättningar att skapa 50

000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod. Riksdagen bör anmoda

regeringen att vidta åtgärder enligt de riktlinjer som här angetts. Därigenom

blir motion 1996/97:N252 (c) tillgodosedd i berörd del och tillstyrks sålunda.

Den andra här aktuella motionen 1996/97:N270 (mp) avstyrks i motsvarande del.

Landsbygdens näringslivsstruktur passar, enligt utskottets mening och i

likhet med vad som anförs i motion 1996/97:A432 (c), väl in i den inriktning

som gäller för småföretagsprogrammet. Det ensidiga näringslivet på landsbygden

utgör dock ett problem. Utskottet anser att lantbruket och landsbygdens

småskaliga näringslivsstruktur särskilt skall beaktas inom ramen för de medel

på 1 miljard kronor som anslagits till småföretagsprogrammet. Därvid bör

hänsyn tas till behovet av kompetensutveckling och ett mer differentierat

näringsliv. Regeringen bör göras uppmärksam på vad som här har anförts. Den

sistnämnda motionen tillstyrks därmed i berörd del.

I motion 1996/97:N271 (v) - - - (= utskottet) - - - olika företagsformer.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N252 (c) och

1996/97:A432 (c) i berörda delar. Motionerna 1996/97:N269 (m), 1996/97: N255

(fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp), 1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v),

1996/97:N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med

den som kom till uttryck i en reservation (m, c, fp, kds) våren 1996 till

betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som

där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och

regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser

för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som

utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad

problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning,

risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital

till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt

utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i

privat regi.

Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska

statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt

mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de

försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder

kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket

minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningarna ledde

också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare

innehaft aktier.

Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för

försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts.

Motionerna 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd) blir därmed till viss del

tillgodosedda. Motion 1996/97:N270 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande del.

Beträffande frågan om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som

anförs i motion 1996/97:N252 (c), att riksdagen bör anmoda regeringen att

tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de små

företagen föregås av konsekvensanalyser. Dessa kan i en del fall utföras av

organ som är fristående från regering och riksdag. De små företagen har ofta

problem med att överblicka den omfattande regelmassa som berör deras

verksamhet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna för

företagsamhet är stringenta och överblickbara. Utskottet vill också erinra om

den småföretagsdelegation som nyligen tillsatts, inom ramen för

småföretagsprogrammet, och som har till uppgift att identifiera problem och

föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt

i småföretag. Med det anförda tillstyrker utskottet den nyssnämnda motionen i

berörd del. Samtidigt avstyrks de övriga här aktuella motionerna 1996/97:N269

(m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m), 1996/97:L212 (fp), 1996/97:

N270 (mp) och 1996/97:N256 (kd) i motsvarande delar.

Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - aktuella

delar.

När det gäller stöd till uppfinnare och innovatörer har, som framgått av

tidigare redogörelse, olika åtgärder vidtagits under senare år. Dessa är dock

inte tillräckliga, utan arbetet med att förbättra innovationsklimatet måste

fortsätta. I motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) redovisas hur de

innovationsfrämjande åtgärderna bör utformas. I den förstnämnda motionen

föreslås att åtgärderna skall ha följande inriktning: bidra till förnyelse och

tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom

rådgivning och utbildning, stimulera idéer och uppfinningar som är en

förutsättning för att så många bärkraftiga nya projekt som möjligt skall

formuleras, bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden samt samverka

med andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen

om uppfinnandets betingelser.

I den andra motionen föreslås att regeringen skall anmodas utreda och

återkomma till riksdagen med förslag i vissa angivna avseenden. En fråga

gäller införande av patentintrångsförsäkring, där det nu bör vidtas åtgärder

så att en sådan försäkring kommer till stånd. Vidare bör ett antal

uppfinnarcentrum etableras som skall kunna ge stöd i form av rådgivning och

viss finansiering. Även stödet till Svenska Uppfinnareföreningen bör

förbättras. På skatteområdet bör stimulanser ges t.ex. genom att skatten på

royalty minskas och att möjligheter till periodisering av inkomster över tiden

av typ skogskontomodell införs.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Motionerna

1996/97:N252 (c) och 1996/97:N209 (c) tillstyrks därmed i berörda delar; de

övriga här aktuella motionerna 1996/97:N202 (s), 1996/97:N227 (s),

1996/97:N240 (s), 1996/97:N242 (s, m, c, fp, kd) och 1996/97:N205 (m) avstyrks

i motsvarande delar.

Kvinnors företagande bör, i likhet med vad som anförs i bl.a. motionerna

1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:A807 (c), lyftas fram inom

näringspolitiken. Kvinnors företagande kan få lika stor betydelse för ökning

av produktion och sysselsättning som kvinnornas inträde på arbetsmarknaden

hade under första delen av 1900-talet. Den traditionella näringspolitiken har

varit alltför ensidigt inriktad på mäns företagande och på de branscher inom

vilka män vanligen startar och driver företag. För att öka satsningen på

kvinnors företagande bör, enligt utskottets mening, riksdagen anmoda

regeringen att utarbeta ett tioårigt program, innehållande rådgivning,

utbildning och finansiering för kvinnors företagande.

Utskottet vill också framhålla de åtgärder som redan har vidtagits för att

främja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor som ALMI

nu ansvarar för bör bevaras och utvecklas. Vidare vill utskottet understryka

vikten av att möjligheterna ( inom ramen för småföretagsprogrammet ( att

stödja kvinnors företagande särskilt beaktas.

Riksdagen bör instämma i vad utskottet här förordar, varigenom motionerna

1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) blir helt tillgodosedda i berörda delar.

Även motion 1996/97:A807 (c) blir väsentligen tillgodosedd. Övriga här

aktuella motioner, 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N208 (mp) och

1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande delar.

De problem - - - (= utskottet) - - - avstyrks därmed.

Beträffande kompetensutveckling och mentorskap vill utskottet framhålla, i

likhet med vad som görs i motionerna 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c),

att förståelse för företagandets villkor måste grundläggas i ett tidigt skede.

Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har en inriktning mot anställning,

varför de som skall ge sig ut i arbetslivet ofta saknar kunskaper om att

starta och driva företag. Riksdagen bör ansluta sig till uppfattningen att det

bör finnas mer av utbildning i entreprenörskap i det ordinarie

utbildningsutbudet, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i

berörda delar ( de tillstyrks sålunda.

Som framgått av tidigare redovisningar har inom ramen för

småföretagsprogrammet 20 miljoner kronor anvisats dels till ett

småföretagsinstitut för kvalificerad utbildning, dels till mentorskap och

styrelseförstärkning. De övriga två här aktuella motionerna 1996/97:N269 (m)

och 1996/97:N256 (kd) avstyrks i berörda delar.

Olika förslag - - - (= utskottet) - - - aktuella motionerna.

Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna

1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c) är kooperativa företag en

verksamhetsform som bör bejakas. En åtgärd som bör vidtas är att det, inom den

ram som ALMI har avsatt för lån till kvinnors företagande, bör skapas särskilt

utrymme för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag. Ett

annat område där utskottet anser att riksdagen bör ta initiativ gäller

ansvaret för de kooperativa frågorna inom regeringen. Enligt utskottets mening

vore det bättre om ansvaret låg hos Närings- och handelsdepartementet i

stället för som för närvarande hos Inrikesdepartementet. Visserligen är detta

ytterst en sak för regeringen att ta ställning till, men utskottet anser ändå

att riksdagen bör uttrycka en sådan uppfattning. Med det anförda tillstyrker

utskottet de båda nämnda motionerna i berörda delar. De två övriga här

aktuella motionerna avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9

och 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, med anledning av motionerna

1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N256 yrkande 18 och 1996/97:A807 yrkandena

10(13, 15 och 17 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och

14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97: Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247

yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202,

1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97: N208, 1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1

och 8(10, 1996/97: N221, 1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97:N240,

1996/97:N242, 1996/97: N243, 1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N255 yrkande

1, 1996/97: N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14, 17 och 19, 1996/97:N258,

1996/97: N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N270

yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8 och

1996/97:A433 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom 1)

Lennart Beijer (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottets redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. En aktiv

näringspolitik måste, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs

i motion 1996/97:N271 (v), ha en utformning som innebär att den bidrar till

att näringslivet långsiktigt får en sådan sammansättning att det blir

konkurrenskraftigt och att jobb skapas. Näringspolitiska insatser kan i vissa

fall ge resultat på kort sikt, men generellt gäller att den politik som

bedrivs vid en viss tidpunkt kommer att ge resultat först om 5(10 år. Eftersom

enskilda aktörer inte kan svara för en sådan långsiktighet, måste detta ansvar

i stället tas av staten.

Utskottet anser således att staten har ett övergripande ansvar för

näringspolitiken. Därför är det av stor vikt att staten behåller ett

strategiskt ägande i näringslivet. Kortsiktigt kan näringspolitiken inte skapa

ökad sysselsättning. Det är i stället framför allt realräntenivån och

storleken på efterfrågan på hemmamarknaden som är avgörande för om

arbetslösheten snabbt skall kunna sjunka. Sänkta skatter, minskad ekonomisk

trygghet, försämringar av arbetsrätten och försvagade fackföreningar medför

inte nyanställningar.

Inget land i västvärlden är så beroende av sina storföretag som Sverige. De

flesta av de svenska storföretagen är bildade kring sekelskiftet. Svenska

företag har förlorat andelar på snabbväxande marknader och vunnit på

stagnerande. Storföretagen har haft svårt att anpassa sig till sina kunders

önskemål. Skogsindustrin har tagit andelar främst genom en gynnsam

prisutveckling under 1980-talet. Trots att skogsindustrin har investerat

tiotals miljarder kronor, räknar man inte med fler nya jobb utan snarare

minskat antal sysselsatta. Samma mönster gäller för i stort sett alla svenska

storföretag.

Om det skall ske en utveckling av svensk ekonomi måste staten göra

näringspolitiska satsningar på de kunskapsintensiva tillväxtbranscherna.

Sverige ligger beträffande dessa branscher under genomsnittet för OECD-

länderna. Mellan åren 1975 och 1990 var antalet anställda i Sverige i

tillväxtbranscher oförändrat, medan genomsnittet av OECD-länder hade en ökning

med ca 50 %.

Det har rått stora förväntningar på att de små och medelstora företagen

skall bidra till ökad sysselsättning, bl.a. baserat på deras förmåga till

flexibilitet. De flesta småföretag är dock i mycket stor utsträckning beroende

av hemmamarknaden, och den under senare tid låga efterfrågan på denna marknad

är ett stort hinder för småföretagens utveckling. Ett annat hinder för

tillväxt i småföretag är det motstånd att växa som kan finnas hos företagaren.

För småföretag med anställda är ofta problem med att finansiera

produktionshöjande investeringar ett hinder för tillväxt.

En fråga av betydelse vid utformningen av en näringspolitik riktad till

småföretag är hur dessa företag definieras. Enligt den officiella statistiken

definieras småföretag som företag med färre än 200 anställda. Enligt

utskottets mening bör gränsen i det här aktuella sammanhanget i stället sättas

till 20 anställda. När det gäller företagsform kan konstateras att nästan alla

nystartade företag finns inom grupperna enskilda firmor och

handelsbolag/kommanditbolag; näringspolitiskt stöd bör alltså i större

utsträckning riktas till dessa företagsformer och inte till aktiebolag.

Om den svenska ekonomin skall kunna återhämta sig måste det, enligt

utskottets mening, skapas stabiliserande finansiella institutioner. Att

bestämma nivån på investeringarna och företagens tillväxt kan inte överlämnas

till marknaderna för kapital, som bara är intresserade av allt högre och allt

snabbare avkastning. Många av de beslut som fattades under åren 1991(1994

beträffande riskkapitalförsörjningen ledde knappast till några förbättringar.

Detta gällde särskilt inrättandet av riskkapitalbolagen Atle AB och Investment

AB Bure med löntagarfondsmedel. Utskottet anser att det erfordras bättre

tillgång till kapital genom det ordinarie kreditsystemet och att det uppnås en

lägre ränta.

Utskottet vill vidare peka på lyckade försök med nätverksbyggande i t.ex.

Emilien i Italien och Baden-Württemberg i Tyskland. Framgångarna för dessa

regioner har uppkommit genom ett hårt omvandlingstryck och positiva

drivkrafter till förnyelse. Regionala myndigheter, företagsorganisationer,

fackföreningar, banker, universitet, högskolor och forskningsinstitut har

utgjort nätverk som starkt bidragit till framgångarna. Nyckelordet i de båda

regionerna är riskspridning; ett litet företag behöver inte ensamt ta hela

risken för en nysatsning. I Sverige är Gnosjö med omnejd ett område där

nätverk av den typ som här har beskrivits sedan länge är etablerade. För att

sprida denna anda krävs dock en mer aktiv näringspolitik, där staten tar en

pådrivande roll i näringslivsutvecklingen.

Riksdagen bör instämma i vad utskottet här anfört, varigenom motion

1996/97:N271 (v) blir helt tillgodosedd i berörda delar ( motionen tillstyrks

sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c),

1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp),

1996/97:A433 (fp), 1996/97:N270 (mp) och 1996/97: N256 (kd), avstyrks i

motsvarande delar.

Utskottets inställning - - - (=utskottet) - - - nämnda motionerna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och 8

och med avslag på motionerna 1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14,

1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247

yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10, 1996/97:N5, 1996/97:N202,

1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4, 1996/97:N208,

1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221,

1996/97:N227, 1996/97:N228, 1996/97: N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243,

1996/97:N244, 1996/97:N246, 1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9,

1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och

17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263, 1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och

24(27, 1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27, 1996/97:A432

yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och 1996/97:A807

yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som

kommer till uttryck i motion 1996/97:N270 (mp). Grundprincipen för ett

ekologiskt hållbart samhälle är att det som är hållbart långsiktigt också bör

vara lönsamt kortsiktigt. För närvarande är det ofta tvärtom, varför

näringslivet stimuleras att producera icke ekologiskt anpassade varor på ett

icke hållbart sätt. För att komma till rätta med detta krävs det, enligt

utskottets mening, en grön skatteväxling, dvs. sänkta skatter och avgifter på

arbete och höjda på energi, råvaror och utsläpp.

Näringslivet bör även vara socialt hållbart. Små företag, självstyrande

företag och kooperativa företag är ofta delar i ett socialt sammanhang, där

delaktighet och ansvarstagande omfattar något vidare än vinstmaximering.

Därför är det viktigt att dessa typer av företag stimuleras. En viktig

dimension i näringspolitiken är, enligt utskottets uppfattning, att människor

känner att de kan påverka, vara delaktiga och ha överblick. Ett socialt

hållbart näringsliv motverkas när näringslivet globaliseras; utvecklingen är

sådan att näringslivet blir allt mindre socialt hållbart.

Utskottet stöder i stor utsträckning de satsningar som görs inom

småföretagsprogrammet men ser samtidigt den fortgående minskningen av

sysselsättningen i industrisektorn som en lika naturlig utveckling som den

tidigare minskningen av sysselsättningen i jordbrukssektorn. Påståendet att

det nya IT-samhället kommer att ge många nya arbetstillfällen är, enligt

utskottets mening, en myt. Beträffande tjänstesektorn, som också hävdas vara

en växande sektor, anser utskottet att regeringen för en politik som medför

att de stora tjänstesektorerna inom såväl kommuner som landsting tvingas

avveckla arbetstillfällen. Utskottets uppfattning är att potentialen för en

ökande sysselsättning finns inom sektorn gröna jobb och i de s.k. mjuka

sektorerna vård, omsorg och utbildning.

I de stora koncernerna har ägandet i stor utsträckning blivit

internationellt, även om makten över företagen ofta ligger kvar i det gamla

hemlandet. Det blir dock allt vanligare att dessa transnationella företag

övergår till att bli multinationella. I sådana företag finns det inte längre

någon solidaritet med något hemland, utan strävan är att flytta produktionen

till områden där arbetskraftskostnaden är lägst och där skatter, miljökrav och

arbetsmarknadslagstiftning också ger låga kostnader. Utskottet anser att

åtgärder som verkar för att ägandet av företag behålls inom landet, regionen

eller orten skapar ett engagemang som sträcker sig längre än till

vinstmaximering och därför har en stabiliserande och sysselsättningsskapande

verkan. Utskottet menar vidare att det bör göras en studie av de ekonomiska

och demokratiska effekterna av ett stort lokalt ägande kontra ett stort

utländskt ägande. I en sådan utredning bör också ingå ett uppdrag att lämna

förslag till hur bättre förutsättningar för lokala investeringar kan skapas.

Ett program inom arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95,

omfattande 800 miljoner kronor, har enligt gjorda utvärderingar varit relativt

framgångsrikt, på det sättet att en hög sysselsättningseffekt har åstadkommits

på kort tid. Utskottet anser att en liknande satsning med stöd till småföretag

under kommande budgetår skulle kunna bli ännu effektivare, eftersom den skulle

kunna baseras på de erfarenheter som vunnits.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir

motion 1996/97:N270 (mp) helt tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks

sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N252 (c),

1996/97:A432 (c), 1996/97:N255 (fp), 1996/97:N5 (fp), 1996/97:T224 (fp),

1996/97:A433 (fp), 1996/97:N271 (v) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i

motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag anser utskottet, i likhet med vad

som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att offentligt ägda företag bör vara

ett föredöme när det gäller god etik i relationer till sina intressenter men

också beträffande miljö- och resursfrågor i vid bemärkelse. Vidare bör staten

i sin ägarroll agera på ett annat sätt. I styrelserna för de statliga och

kommunala företagen bör kompetensen breddas; även ledamöter med erfarenheter

utanför den offentliga sektorn bör ingå. Vidare bör stat och kommun finna

former för att effektivt övervaka hur styrelserna sköter sina uppdrag.

Utskottet anser avslutningsvis att det bör inrättas demokratiskt valda

taxekommissioner med uppgift att granska och fastställa priser och kostnader

inom monopolverksamheterna. Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom

den nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del. De övriga två

motionerna, 1996/97:N206 (m) och 1996/97:N256 (kd), avstyrks i motsvarande

delar.

Vad avser yrkandena om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som

anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att det behövs radikalt förenklade regler

för dem som skall starta ett nytt företag. Korrespondens med myndigheter,

upprättande av deklarationer, tillståndsansökningar och annat som krävs enligt

det svenska regelsystemet upplevs av många som vill starta ett företag som en

oöverstiglig barriär. Utskottet anser dels att det bör göras en översyn av

regelsystemen i syfte att förenkla dessa för dem som skall starta ett nytt

företag, dels att staten genom ALMI bör ge alla nystartare en gratis service

under de första åren när det gäller att fylla i blanketter, deklarera, m.m. De

av utskottet föreslagna regelförenklingarna och den ökade servicen för

nystartare bör utredas och beslutas under år 1997 och komma till

verkställighet år 1998; riksdagen bör ansluta sig till detta. Därmed

tillstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del, medan övriga här aktuella

motioner, 1996/97:N269 (m), 1996/97:N212 (m, fp, kd), 1996/97:N258 (m),

1996/97:N252 (c), 1996/97:L212 (fp) och 1996/97:Fi214 (kd), avstyrks i

motsvarande delar.

Företagsstödsutredningen uppskattade - - - (= utskottet) - - - och 1996/97:

N209 (c).

För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika

variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan

bidra till en minskning av arbetslösheten. Enligt beräkningar som gjorts utgör

kvinnor ca 25 % av samtliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter

som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att

eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom

näringspolitiken.

I motion 1996/97:N208 (mp) föreslås en åtgärd som tar sikte på att

underlätta kvinnlig företagsamhet och kvinnligt sparande. Enligt modell från

en verksamhet som bedrivs på Lofoten i Norge, och som utskottet tidigare

redogjort för, föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att låta utreda

hur en kvinnobank eller en nätverkskredit skall kunna inrättas och att

riksdagen skall begära att medel ställs till förfogande för ändamålet.

Utskottet anser att riksdagen bör besluta i enlighet med detta och tillsyrker

därmed den nämnda motionen. Även i motion 1996/97:A807 (c) framläggs liknande

förslag; i denna del blir motionen således tillgodosedd. Övriga delar av

motionen, liksom andra här aktuella motioner i berörda delar - 1996/97:N212

(m, fp, kd), 1996/97:N252 (c), 1996/97:A432 (c) och 1996/97:N256 (kd) -

avstyrks.

De problem - - - (= utskottet) - - - nyssnämnda motionerna.

Olika förslag för att främja teknikspridning m.m. läggs fram i motionerna

1996/97:N263 (s), 1996/97:N243 (s, m, c, fp, kd), 1996/97:N269 (m),

1996/97:N270 (mp), 1996/97:N256 (kd) och 1996/97:Fi214 (kd). Som tidigare

redovisats har olika åtgärder vidtagits för att genom digitalisering

underlätta åtkomsten av olika typer av information av relevans för

småföretagen. Utskottet anser att detta är viktiga åtgärder men att det inte

är tillräckligt. I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp) anser

utskottet att NUTEK och Sveriges tekniska attachéer i samverkan bör ges i

uppdrag att särskilt bevaka, samla in och dokumentera både utländska och

inhemska miljöinnovationer för möjlig svensk produktion. I uppdraget bör ingå

att utifrån den samlade dokumentationen skapa en modell för att stimulera

tillväxten i miljötekniksektorn, t.ex. med uppbyggande av nätverk och genom

samordning. Riksdagen bör ställa sig bakom vad som nu anförts - därmed

tillstyrks den sistnämnda motionen i berörd del; övriga här aktuella motioner

avstyrks i motsvarande delar.

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom

småföretagsamheten. Erfarenheterna från de kooperativa utvecklingscentrumen

är, som anförs i motion 1996/97:N246 (mp), att många av de kooperativa företag

som har startats inte skulle ha kommit till stånd om inte det kooperativa

alternativet hade funnits. Att starta ett medarbetarägt företag reser ofta

speciella problem, på grund av bristande erfarenheter av företagsformen hos

omgivningen och genom att passande stöd- och regelsystem saknas. Det

kooperativa entreprenörskapets särdrag är att det är flera personer inblandade

och att det rör sig om ett demokratiskt förvaltat företag.

Kooperativa och medarbetarägda företag har, enligt utskottets bedömning,

svårare än andra typer av företag att erhålla riskkapital. Om en större del av

befolkningen skall delta i nyföretagande krävs därför särskilt anpassade

stödformer. Ett speciellt problem vid start av ett kooperativt företag är att

vissa personer kan ha rätt till starta-eget-bidrag, medan andra personer kan

ha arbete och därmed inte är berättigade till något stöd. Konsekvensen kan bli

att företaget får en sämre kompetensmässig sammansättning. För att undvika

detta bör samtliga medlemmar få rätt till stöd. Riksdagen bör ansluta sig till

det sagda - därmed tillstyrks den nämnda motionen. Övriga här aktuella

motioner, 1996/97:N228 (s), 1996/97:N252 (c) och 1996/97:A432 (c), avstyrks i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N208, 1996/97:N246 och

1996/97:N270 yrkandena 2(4, 8, 11, 18, 26 och 27 och med avslag på motionerna

1996/97:Fi214 yrkandena 13 och 14, 1996/97:L212 yrkande 2, 1996/97:Sf613

yrkandena 5-7, 1996/97:Ub247 yrkande 3, 1996/97:T224 yrkandena 9 och 10,

1996/97:N5, 1996/97:N202, 1996/97:N205 yrkande 4, 1996/97:N206 yrkande 4,

1996/97:N209, 1996/97:N212 yrkandena 1 och 8(10, 1996/97:N221, 1996/97:N227,

1996/97:N228, 1996/97:N240, 1996/97:N242, 1996/97:N243, 1996/97:N244,

1996/97:N252 yrkandena 1, 3(6 och 9, 1996/97:N255 yrkande 1, 1996/97:N256

yrkandena 2, 4(8, 11, 12, 14 och 17-19, 1996/97:N258, 1996/97:N263,

1996/97:N269 yrkandena 1, 21, 22 och 24(27, 1996/97:N271 yrkandena 1(5, 7 och

8, 1996/97:A432 yrkandena 7, 31, 37, 38 och 40, 1996/97:A433 yrkande 1 och

1996/97:A807 yrkandena 10(13, 15 och 17 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

5. Turism (mom. 2)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande

lydelse:

Sverige har stora förutsättningar för en kraftig tillväxt i rese- och

turistnäringen. Denna näring kan ge betydande tillskott till sysselsättning i

hela landet, inte minst i de regionalt utsatta områdena. Avgörande för om

detta skall ske är att företagandet inom näringen kan utvecklas, och att det

går att fullfölja ett positivt samarbete mellan dessa företag och myndigheter

med uppgifter inom turistområdet.

I motion 1996/97:N262 (c) föreslås en rad åtgärder i syfte att främja

utvecklingen inom turistnäringen, vilka utskottet till fullo ställer sig

bakom. Det gäller att riksdagen aktivt bör uttala sitt stöd för det

handlingsprogram som Turistdelegationen presenterade i maj 1996. Vidare bör

riksdagen uppdra åt regeringen att på lämpligt sätt, t.ex genom

instruktionsgivning, beakta behovet av en dialog mellan statliga myndigheter

och turistorganisationer och berörda företag.

I det nämnda handlingsprogrammet framhålls tillfredsställande lönsamhet samt

stabila och konkurrenskraftiga spelregler som förutsättningar för att företag

inom turistnäringen skall startas och vidareutvecklas. Att villkoren blir

sådana är, enligt utskottets mening, en uppfordran till det politiska sy-

stemet av sådan dignitet att det bör komma till uttryck i ett

riksdagsuttalande. Utskottet anser vidare att regeringen bör ge

Turistdelegationen i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter utarbeta

ett program för miljön med ett turistperspektiv - resurser bör avdelas för

detta ändamål.

Turistrådet har framhållit Östersjön som en ny marknad på turistområdet.

Utskottet anser att det vore naturligt om det program för samarbete och

utveckling i Östersjöregionen på 1 miljard kronor som riksdagen fattade beslut

om sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) också kunde utnyttjas för

insatser på turistområdet. Enligt utskottets mening är det även angeläget att

frågan om de långa transporternas betydelse i regionalpolitiken och i

samarbetet med EU:s strukturfonder beaktas.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad utskottet här har

anfört. Därmed blir motion 1996/97:N262 (c) helt tillgodosedd. Även motion

1996/97:N218 (c) blir i sak tillgodosedd. Övriga här aktuella motioner,

1996/97:N229 (s), 1996/97:N261 (s) och 1996/97:A433 (fp), avstyrks i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N262, med anledning av motion

1996/97:N218 och med avslag på motionerna 1996/97:N229, 1996/97:N261 och

1996/97:A433 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. Mineralfrågor (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om mineralfrågor bort ha

följande lydelse:

Regeringen har visserligen, som redovisats, aviserat att den under år 1997

skall lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken. Utskottet anser

dock, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N270 (mp), att riksdagen nu

bör göra ett uttalande om behovet av en skärpning av minerallagen, så att

prospektörer åläggs att redovisa undersökningsresultat inom en månad efter

avslutad undersökning och så att en maximering av tillåten prospekteringsarea

uppnås. Genom ett sådant riksdagsuttalande blir regeringen informerad om

riksdagens inställning i frågan, vilket kan beaktas i den aviserade

propositionen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.

Den andra motionen, 1996/97:N266 (v), avstyrks samtidigt.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande mineralfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 14 och med avslag på

motion 1996/97:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

7. Miljövänlig bil (mom. 4)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljövänlig bil bort ha

följande lydelse:

Transporter och kommunikation är precis som energi nödvändiga variabler i

all ekonomisk aktivitet. Transporter och resande ger dock inte bara

välfärdsvinster - deras negativa miljöpåverkan är påtaglig, och en stor

utmaning under de närmaste åren är att utveckla ett miljöanpassat

transportsystem. För att åstadkomma harmoni mellan trafiken och vad naturen

långsiktigt tål, måste bl.a. utsläppen av försurande ämnen och växthusgaser

minskas radikalt.

Tydliga mål bör, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i

motion 1996/97:T213 (kd), fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt

riktning. Riksdagen bör sålunda hos regeringen begära förslag till en strategi

för hur hälften av Sveriges bilar år 2010 skall kunna drivas av annat än

fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar att framställa

förnybara drivmedel. Introduktion av biobränslen bör ske både genom

inblandning i konventionella bränslen och genom utveckling av nya motorer.

Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt effektiv forskning och att

NUTEK och FOA bör ges i uppdrag att utvärdera möjligheterna till

tekniköverföring.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd, varigenom den

nämnda motionen blir helt tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks sålunda.

Övriga motioner, 1996/97:N406 (s), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:Jo728 (mp),

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande miljövänlig bil

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T213 yrkandena 9 och 10 och med

avslag på motionerna 1996/97:Jo728 yrkande 6, 1996/97: N406 och

1996/97:N428 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Träskiveindustrin (mom. 5, motiveringen)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m)

och Eva Flyborg (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om

träskiveindustrin bort ha följande lydelse:

Träskiveindustrin, som sysselsätter ett tusental anställda, är viktig inte

minst med hänsyn till möjligheterna att skapa arbetstillfällen i

regionalpolitiskt utsatta områden. De problem som träskiveindustrin står inför

sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som regeringen

tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet valt. Till följd härav

uppstår snedvridningar i konkurrensförhållandena som kan leda till att annars

konkurrenskraftiga branscher slås ut. Att i efterhand försöka komma till rätta

med problem som har uppstått till följd av en felaktig politik är, enligt

utskottets mening, inte konstruktivt. Med en annan utformning av politiken -

som utskottet förordar - skulle yrkandet i motion 1996/97:N222 (s) sakna

aktualitet; motionen avstyrks därmed.

9. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens

revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga

företagen? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det dock skäl för riksdagen att ta till

sig revisorernas andra förslag beträffande en komplettering av den årliga

redogörelsen till riksdagen över de statliga företagen. Emellertid bör denna

komplettering ta sikte på en redovisning av syftet med det statliga ägandet i

respektive bolag snarare än statsmakternas mål för företagen i fråga. Med en

sådan redovisning av syftet med ägandet ges riksdagen tillfälle att

fortlöpande pröva de skäl som låg till grund för bildandet eller övertagandet

av bolaget i fråga. Utskottet menar vidare att det av redogörelsen bör framgå

vad som gjorts och vad som planeras för att syftet med det statliga ägandet

skall uppnås.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen hemställa om den komplettering

av den årliga redogörelsen för statliga företag som utskottet här har angivit.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande Riksdagens revisorers förslag

att riksdagen

a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1,

b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Riksdagens revisorers förslag (mom. 7)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Riksdagens

revisorers förslag som börjar med ?Inte heller? och slutar med ?statliga

företagen? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i revisorernas uppfattning att den årliga redogörelsen

för statliga företag bör kompletteras med uppgifter om statens mål för

respektive företag. Emellertid gäller att målet för företagen varierar

beroende på om det är fråga om konkurrensutsatta företag, monopolföretag,

företag som arbetar med hälsofarliga substanser eller företag som inte kan

komma till stånd på normala kommersiella villkor. Det är uppenbart att dessa

grupper av företag tjänar olika ändamål och att statens policy för företagen

bör skilja sig åt.

Enligt utskottets mening bör regeringen därför tillkalla en parlamentarisk

utredning med uppgift att utarbeta förslag till ägarpolicy för var och en av

dessa grupper. Vidare bör en enskild företagspolicy tas fram för varje

viktigare statligt företag. Vad utskottet här anfört bör riksdagen ställa sig

bakom genom ett uttalande till regeringen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort har följande lydelse:

7. beträffande Riksdagens revisorers förslag

att riksdagen

a) avslår Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR2 moment 1,

b) med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97: RR2 moment 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mom. 1)

Lennart Beijer (v) anför:

Jag vill erinra om att Vänsterpartiets förslag till budget för år 1997 som

framlades hösten 1996 med anledning av budgetpropositionen innebar att ramen

för utgiftsområde 24 Näringsliv översteg det som blev riksdagens beslut med

drygt 1 miljard kronor. Dessa ökade medel var avsedda att användas för

insatser på flera av de områden som berörs i de här aktuella motionerna. Det

gäller stöd till uppfinnare och innovatörer, kompetensutveckling,

teknikspridning och kooperativa företag. Om detta förslag hade vunnit

riksdagens bifall skulle näringspolitiken, enligt min mening, ha fått en mer

ändamålsenlig utformning.

2. Mineralfrågor (mom. 3)

Lennart Beijer (v) anför:

Med hänvisning till att regeringen har aviserat att den under år 1997 skall

lämna förslag till riksdagen rörande mineralpolitiken har jag avstått från

reservation på detta område. Jag vill dock framhålla att det är angeläget att

det sker en skärpning av minerallagen så att skyldighet införs att till

svenska staten överlämna resultatet av en prospektering om prospekteringen

avbryts eller upphör och så att en maximering av prospekteringsytan kommer

till stånd.

3. Miljövänlig bil (mom. 4)

Kerstin Warnerbring (c) anför:

Som framgår av den lämnade redovisningen är bilindustrin och statsmakterna

på olika sätt engagerade i arbetet med att utveckla alternativa drivmedel och

att utveckla en mer miljövänlig bilmotor. Mer påtagliga resultat av detta

arbete har dock ännu inte framkommit. Utsläppen från biltrafiken av försurande

ämnen och växthusgaser är fortfarande en av de största föroreningskällorna; de

måste radikalt minskas. Jag vill understryka vikten av att de insatser som

görs kraftfullt inriktas på sådant som kan ge konkreta resultat.

4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d)

Lennart Beijer (v) anför:

Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen avser att ta upp en diskussion

med Assi Domän om företagets principer för markförsäljning. Vi ifrågasätter

företagets policy att koncentrera sitt skogsinnehav till tre områden, norra

Norrland, Bergslagen och Småland. Totalt har 91 600 hektar sålts under åren

1992(1995. Konsekvensen har blivit att stora skogsarealer sålts ut i bl.a.

Jämtland, som inte är ett prioriterat område för det nya bolaget.

Försäljningarna har inte bidragit till att jordförvärvslagens bosättningsplikt

kunnat hävdas. Ett ökat utboägande riskerar på sikt att utarma inland och

glesbygd.

En annan konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att

skyddsvärd skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre

skydd. I vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från

Riksdagens revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket

gick snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid

för nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte

informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna

policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden.

Det är allvarligt när ett tidigare statligt verk, ombildat till bolag och

privatiserat men med statlig majoritet, inte följer de av riksdag och regering

fastställda målen och riktlinjerna. Vänsterpartiet var emot utförsäljningen av

Assi Domän. Hittills har vår kritik visat sig vara berättigad.

5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mom. 6 d)

Eva Goës (mp) anför:

En konsekvens av bolagiseringen av Domänverket har blivit att skyddsvärd

skogsmark har förlorat sitt tidigare skydd eller har fått ett sämre skydd. I

vissa fall har skyddsvärd skog avverkats. I en rapport från Riksdagens

revisorer (1996/97:4) konstateras att bolagiseringen av Domänverket gick

snabbt. Varken före bolagiseringen eller inför privatiseringen fanns tid för

nyinventering av mark. Länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser har inte

informerats på ett förutsett sätt. Assi Domän har inte följt sin egen interna

policy för fastighetsförsäljning av marker med höga naturvärden.

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Riksdagens revisorers förslag.........................2

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................9

Inledning...........................................9

Näringspolitikens inriktning, m.m..................10

Allmänt om näringspolitiken......................10

Vissa kompletterande uppgifter.................15

Statliga företag.................................15

Motionerna.....................................15

Vissa kompletterande uppgifter.................17

Avreglering......................................17

Motionerna.....................................17

Vissa kompletterande uppgifter.................19

Företagsstöd.....................................20

Motionerna.....................................20

Vissa kompletterande uppgifter.................21

Stöd till uppfinnare och innovatörer.............21

Motionerna.....................................21

Vissa kompletterande uppgifter.................23

Kvinnors företagande.............................26

Motionerna.....................................26

Vissa kompletterande uppgifter.................28

Invandrares företagande..........................29

Motionerna.....................................29

Vissa kompletterande uppgifter.................29

Lokala riskföretagsbörser........................30

Motionen.......................................30

Vissa kompletterande uppgifter.................30

Kompetensutveckling och mentorskap...............30

Motionerna.....................................30

Vissa kompletterande uppgifter.................31

Teknikspridning m.m..............................32

Motionerna.....................................32

Vissa kompletterande uppgifter.................33

Kooperativa företag..............................35

Motionerna.....................................35

Vissa kompletterande uppgifter.................36

Utskottets ställningstagande.....................36

Turism.............................................42

Motionerna.......................................42

Vissa kompletterande uppgifter...................44

Utskottets ställningstagande.....................46

Mineralfrågor......................................46

Motionerna.......................................46

Vissa kompletterande uppgifter...................47

Utskottets ställningstagande.....................47

Miljövänlig bil....................................48

Motionerna.......................................48

Vissa kompletterande uppgifter...................49

Utskottets ställningstagande.....................50

Träskiveindustrin..................................51

Motionen.........................................51

Vissa kompletterande uppgifter...................51

Utskottets ställningstagande.....................51

Vissa särskilda branscher m.m......................52

Varvsindustrin...................................52

Motionen.......................................52

Vissa kompletterande uppgifter.................52

Utskottets ställningstagande...................53

Stenindustrin....................................53

Motionen.......................................53

Vissa kompletterande uppgifter.................54

Utskottets ställningstagande...................54

Väktarbranschen..................................54

Motionen.......................................54

Vissa kompletterande uppgifter.................55

Utskottets ställningstagande...................55

Assi Domän AB:s skogsstrategi....................55

Motionen.......................................55

Vissa kompletterande uppgifter.................56

Utskottets ställningstagande...................57

Kommunikationshandikapp..........................57

Motionen.......................................57

Vissa kompletterande uppgifter.................58

Utskottets ställningstagande...................58

Pyrotekniska varor...............................58

Motionen.......................................58

Vissa kompletterande uppgifter.................59

Utskottets ställningstagande...................61

Riksdagens revisorers förslag......................61

Revisorernas granskning..........................61

Revisorernas överväganden och förslag............62

Vissa kompletterande uppgifter...................63

Utskottets ställningstagande.....................63

Hemställan.........................................64

Reservationer........................................66

1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (m, fp, kd)..66

2. Näringspolitikens inriktning, m.m. (c)..........71

3. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........75

4. Näringspolitikens inriktning, m.m. (mp).........77

5. Turism (c)......................................80

6. Mineralfrågor (mp)..............................81

7. Miljövänlig bil (kd)............................82

8. Träskiveindustrin (m, fp).......................82

9. Riksdagens revisorers förslag (m, c, fp, kd)....83

10. Riksdagens revisorers förslag (mp).............83

Särskilda yttranden..................................84

1. Näringspolitikens inriktning, m.m. (v)..........84

2. Mineralfrågor (v)...............................84

3. Miljövänlig bil (c).............................84

4. Assi Domän AB:s skogsstrategi (v)...............85

5. Assi Domän AB:s skogsstrategi (mp)...........85