Bet. 1996/97:NU11

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU11

Frågor om mätning m.m. på elmarknaden

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

NU11

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1996/97:85 om frågor om mätning m.m. på elmarknaden,

dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition

1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning,

dels - helt eller delvis - fyra motioner från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att ett s.k. takpris på 2 500 kr

för timregistrerande mätutrustning och dess installation skall införas den 1

juli 1997. Det är, enligt utskottets mening, angeläget att de små

elkonsumenterna inte upplever kostnaderna för timmätning som ett hinder för

att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet att det är av

stort värde att timmätningskravet kan bibehållas. Utskottet klargör att det

takpris som skall gälla är 2 500 kr inklusive mervärdesskatt.

Samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet avstyrks av utskottet.

Därvid hänvisas till bl.a. det uppföljningsarbete i fråga om

elmarknadsreformen som nätmyndigheten vid NUTEK, Affärsverket svenska kraftnät

och Konkurrensverket har i uppdrag att bedriva, liksom till av regeringen

aviserade utredningsuppdrag. I en reservation (mp) begärs ett tillkännagivande

av riksdagen om de små elproducenternas situation, om principerna för

prissättningen på el, om s.k. grön el och om särskilda direktiv för

elmarknaden. I en annan reservation (v, mp) föreslås att riksdagen skall

anmoda regeringen att vidta åtgärder så att den rörliga kostnadens andel av

den totala elkostnaden ökas.

Propositionen

I proposition 1996/97:85 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar.

Lagförslaget återges i bilaga.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition 1996/97:85 är följande:

1996/97:N39 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för små

elproducenter att sälja el till lokala konsumenter.

1996/97:N40 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge

konsumenter med låg förbrukning av el en reell möjlighet att påverka sin

totala elkostnad,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

elmarknaden bör anpassas till programmet för "en uthållig (energi(försörj-

ning".

Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:84 och som

behandlas här är

1996/97:N27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (24) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas

konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Konsumentverket i samverkan med NUTEK bör undersöka konsekvenserna för

konsumenterna och miljön av avregleringen av elmarknaden,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Konsumentverket bör uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara

konsumenternas engagemang för att spara elenergi.

1996/97:N417 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om elbolagens höga

distributionsavgifter och behovet av billigare mätutrustning för hushållen

efter norsk modell.

1996/97:N418 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag syftande till att undanröja de

konkurrensstörningar som skapas av de kommunala bolag som bedriver

energidistribution och elinstallationsverksamhet, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:N420 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nödvändigheten av att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till

externa effekter,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta

bort undantagsreglerna för etablerade "stora och viktiga industrier",

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

elprissättningen enbart bör baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta

avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå och att lagförslaget i

stället bör inkludera den norska modellen med normalförbrukningskurvor,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig

information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

införa tydliga direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och

samtidigt främja energihushållning.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslöt hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.

1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär

att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en

ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet

för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall

vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el

och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet).

Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som

önskar det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande

villkor. Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas

av nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och

slutligen prövas i domstol.

Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge

konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det

finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan

koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till

alla konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el.

Konsumenten är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av

nätmyndigheten.

Affärsverket svenska kraftnät har som systemansvarig myndighet det

övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert

inom landet, och att nätet utnyttjas på ett rationellt sätt, så att det

kontinuerligt råder balans mellan produktion och förbrukning av el. Det är

också en uppgift för Svenska kraftnät att förvalta och driva det svenska

stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna.

Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya

lagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och

övervakning av elmarknadens utveckling. NUTEK har regeringens uppdrag att i

samråd med Konkurrensverket och Svenska kraftnät årligen redovisa sina

erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. NUTEK och Svenska kraftnät

redovisade hösten 1996 sina erfarenheter i rapporten Utvecklingen på

elmarknaden, och Konkurrensverket lämnade en motsvarande uppföljning i

rapporten Fungerar elmarknaden?

Större delen av elleveranserna sker fortfarande i enlighet med avtal som

ingicks före lagändringarna den 1 januari 1996. Under det första året med det

nya regelverket har ungefär 25 % av den svenska elkonsumtionen upphandlats i

konkurrens - främst av större elförbrukare. Med dagens mätkostnader är det i

allmänhet inte lönsamt för små kunder att upphandla el i konkurrens. Tillgång

till billiga mätsystem är därför en förutsättning för att konsumenter med låg

elförbrukning skall ha något ekonomiskt utbyte av att utnyttja de

förutsättningar som ges genom den nya ellagstiftningen. NUTEK och Svenska

kraftnät har haft regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att

åstadkomma billiga mätsystem m.m. Uppdraget redovisades i maj 1996 i rapporten

Fri elmarknad för alla, vilken har remissbehandlats. I rapporten föreslås att

avräkningen av elleveranser till hushållskunder och andra konsumenter med låg

elförbrukning inte längre skall grundas på timvis mätning, utan i stället

beräknas med hjälp av s.k. typkurvor (schablonavräkning), liknande det system

som finns i Norge.

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att systemet med timvis mätning och avräkning bör

behållas för de kunder som köper el från annan än leveranskoncessio-nären. Det

anses dock viktigt för elmarknadens utveckling att det uppnås sänkta kostnader

för mätning så att fler konsumenter kan delta i elhandeln. Regeringen föreslår

därför att en ny lagregel skall införas i den s.k. ellagen (1902:71 s. 1).

Enligt denna bestämmelse skall nätföretagen få debitera konsumenter med låg

elförbrukning högst 2 500 kr för kostnader för timregistrerande mätutrustning

och dess installation (s.k. takpris). Med ett takpris kan kravet på timvis

mätning behållas för de konsumenter som väljer annan elleverantör än

leveranskoncessionären, framhåller regeringen.

Omregleringen av elmarknaden är en av efterkrigstidens största

energipolitiska reformer, sägs det i propositionen. Det är ännu för tidigt att

göra en samlad utvärdering av reformen, vars mål bl.a. är att öka valfriheten

för elkonsumenterna. Näringsutskottet anförde våren 1996 i ett betänkande om

vissa kompletteringar till elreformen (bet. 1995/96:NU20) att bästa

hushållning och största möjliga effektivitet uppnås i systemet vid mätning av

den verkliga förbrukningen, erinras det om i propositionen. Kravet på timvis

mätning och dygnsvis rapportering av elförbrukningen syftar till att skapa

förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av elsystemet.

En slutsats i den tidigare nämnda rapporten Fri elmarknad för alla från

NUTEK och Svenska kraftnät, liksom i en rapport från Elbranschens

forskningsinstitut - Åtgärder för att åstadkomma billigare fjärravläsning av

elmätare, är att det nu sker en snabb systemutveckling på kommersiella grunder

när det gäller teknik för mätning och för kommunikation av mätinformation.

Vissa remissinstanser har, beträffande den förstnämnda rapporten, anfört att

konsekvenserna av den föreslagna metoden för schablonavräkning bör analyseras

ytterligare. Det gäller särskilt de ekonomiska effekterna för de

elleverantörer som har leveranskoncession. Regeringen aviserar att NUTEK och

Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att i samråd med företrädare för

elbranschen ytterligare utreda förutsättningarna för ett system med

schablonavräkning vid leverans till konsumenter med låg elförbrukning.

Ett system för schablonavräkning kan, enligt regeringen, införas först på

några års sikt. För att på kort sikt ge fler konsumenter möjlighet att delta i

handeln med el föreslår regeringen därför, som redan beskrivits, att det skall

sättas ett tak för kostnaden för timregistrerande mätutrustning för små kunder

och att en bestämmelse härom skall införas i ellagen (2 § 10 mom.) Den

föreslagna regleringen om takpris omfattar såväl kostnaden för mätutrustning

som för dess installation.

För att säkerställa en fortsatt prispress på mätutrustning bör takpriset

bestämmas till en nivå som motsvaras av vad timvis registrerande utrustning

för närvarande kostar att köpa på marknaden vid en effektiv upphandling, anför

regeringen. Kostnaderna för timregistrerande mätutrustning har sjunkit de

senaste åren, och de bedöms minska ytterligare som en följd av bl.a. den

tekniska utvecklingen, sägs det. Denna utveckling bör påskyndas genom åtgärder

som leder till ökade försäljningsvolymer och ökad konkurrens mellan

tillverkare av mätutrustning, anser regeringen.

Genom att bestämma takpriset till en nivå som ligger nära marknadspriset för

timregistrerande mätutrustning och dess installation undviks, enligt

regeringen, att stora kostnader för mätutrustning övervältras på de

konsumenter som inte vill delta i en öppen elhandel. Regeringen föreslår, som

tidigare nämnts, att det takpris som tills vidare skall gälla sätts till 2 500

kr. Vidare aviseras att NUTEK och Svenska kraftnät skall ges i uppdrag att

följa utvecklingen inom området och föreslå lämpliga åtgärder för att

underlätta för konsumenter med låg elförbrukning att upphandla el. I uppdraget

skall också ingå att årligen lämna förslag till ändring av takpriset för

timregistrerande mätutrustning.

Regeringens förslag innebär alltså att kravet på timvis mätning bibehålls

för de konsumenter som väljer en annan leverantör än leveranskoncessionären.

Införandet av ett takpris anses därför vara en för elsystemet mindre

ingripande åtgärd än ett införande av schablonavräkning. Ett takprissystem

kräver inte heller någon förändring av den balansavräkningsmodell som

tillämpas för närvarande. Genom att behålla kravet på timvis mätning

tillgodoses också behovet av ett effektivt utnyttjande av elsystemet, anser

regeringen och anför att en effektiv användning av energi är en förutsättning

för ett ekologiskt uthålligt energisystem.

Bestämmelsen om takpris föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. Förslaget

är, enligt regeringens uppfattning, av sådan beskaffenhet att Lagrådets

hörande skulle sakna betydelse, varför något yttrande från Lagrådet inte har

inhämtats.

Motionerna

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som syftar till att undanröja de

konkurrensstörningar som skapas av kommunala bolag som bedriver både

energidistribution och elinstallationsverksamhet, anförs det i motion

1996/97:N418 (m, c, fp, kd). Kommunalt ägda nätbolag erbjuder tjänster inom

elinstallationsverksamhet, med dithörande materialförsäljning, i konkurrens

med privata entreprenörer och företag, säger motionärerna och anser att risken

för konkurrenssnedvridning därmed är påtaglig. I många fall ger prissättningen

inte ens utrymme för företagsmässig kostnadstäckning, vilket har belysts t.ex.

av Underprissättningsutredningen (SOU 1995:105), sägs det. En annan viktig

faktor är, enligt motionärerna, att ett kommunalt nätbolag som bedriver

energidistribution gör detta i egenskap av lokal myndighetsutövare som direkt

berör de privata elinstallationsföretagen, eftersom elinstallatören har sin

behörighet registrerad hos det aktuella kommunala bolaget. Elinstallatörerna

skall vidare för- och efteranmäla installationsarbeten till det berörda

kommunala bolaget. Därefter är det samma kommunala nätbolag som besiktigar

elinstallatörens arbete, påpekar motionärerna. De hävdar att de privata

elinstallatörerna upplever att de är i en beroendeställning till de kommunala

nätbolagen, vilket bidrar till att de undviker att agera då de utsätts för

osund konkurrens från kommunala nätbolag. Ytterligare faktorer som förskjuter

konkurrensförhållandena är att ett kommunalt bolag har tillgång till t.ex.

kommunal borgen, menar motionärerna. Vetskapen om detta finns i

leverantörsledet, vilket, enligt motionärerna, leder till att kommunalt ägda

energidistributörer kan förhandla sig till förmånligare inköpsvillkor än vad

privata entreprenörer kan. Kommunala bolag som bedriver både

energidistribution och elinstallationsverksamhet skapar sålunda allvarliga

konkurrensstörningar på marknaden, anser motionärerna och föreslår att denna

typ av blandad myndighetsutövning och kommunal näringsverksamhet skall

förbjudas och att den kommunala näringsverksamheten skall avvecklas.

I motion 1996/97:N417 (fp) föreslås att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om elbolagens höga distributionsavgifter och behovet av

billigare mätutrustning enligt norsk modell. Med hänvisning till

distributionsavgifternas nivå inom Göteborgs kommun förordar motionären att

det skall prövas om man i Sverige, liksom det gjorts i Norge, kan frångå

kravet på timmätning. Eldistributören och elleverantören kan - förutsatt att

de är samma bolag - gå skadeslösa ur en konkurrenssituation genom att ta ut

eventuella förluster från elförsäljning på distributionsavgiften, hävdar

motionären. Han menar att ett system med oskäligt höga fasta elavgifter också

ger inlåsningseffekter för de hushåll som vill byta elbolag. Uttaget av höga

distributionsavgifter från vissa elföretags sida kan inte anses vara i

överensstämmelse med riksdagens intentioner med reformen om avregleringen av

elmarknaden, anför motionären.

Riksdagen bör göra tillkännagivanden dels om att konsumenter med låg

förbrukning av el skall ges en reell möjlighet att påverka sin totala

elkostnad, dels om att elmarknaden bör anpassas så att den främjar en minskad

elanvändning, anförs det i motion 1996/97:N40 (v). Propositionen visar att

Vänsterpartiets farhågor för att den omreglerade elmarknaden främst skulle

gynna större elkonsumenter var riktiga, säger motionärerna. De menar att

varken schablonavräkning eller ett takpris på mätutrustningen kommer att ge

konsumenter med låg elförbrukning en reell möjlighet att sänka sina

elkostnader. Det finns, enligt motionärerna, två avgörande motiv för att göra

det möjligt och reellt intressant för denna kundgrupp att delta aktivt på den

omreglerade elmarknaden - dels är det av intresse att denna grupp kan minska

sina elkostnader, dels är det viktigt att gruppen ser det som meningsfullt att

spara el. Enda sättet att få konsumenter med låg elförbrukning att delta

aktivt i handeln med el är att öka den rörliga kostnadens andel av

totalkostnaden, anför motionärerna. De anser att principen om att elleveranser

skall ligga i ett bolag skilt från nätbolaget inte får utgöra ett

oöverstigligt hinder, utan att det viktiga måste vara att få en fungerande

elmarknad där alla kundgrupper har ett intresse av att delta och där det finns

starka motiv för elsparande.

Riksdagen bör vidta åtgärder så att det blir möjligt för små elproducenter

att sälja el till lokala konsumenter, anförs det i motion 1996/97:N39 (mp).

Det finns i Sverige ett antal kooperativa föreningar som äger och driver

vindkraftverk och som säljer, eller avser att sälja, elkraften direkt till

sina medlemmar, konstaterar motionären. Detta upplägg förutsätter emellertid

att föreningens medlemmar också kan köpa el från annan leverantör, i praktiken

leveranskoncessionären. Kravet på timmätning blir därmed förmodligen

tillämpligt, säger motionären. Hon anser att kostnaden för mätaren - även med

en takkostnad på 2 500 kr - blir alldeles för hög och att det kooperativa

konceptet därför inte kan genomföras. Med mindre ändringar i förordningen om

mätning och rapportering av överförd el (1995:1179) skulle det bli möjligt för

en liten elproducent att sälja el till små, lokala konsumenter, samtidigt som

dessa köper el från leveranskoncessionären, om den senare tar det ekonomiska

balansansvaret, anför motionären Hon föreslår att riksdagen skall ge

regeringen i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta.

I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att

snarast vidta åtgärder för att lösa problemen med de små elproducenternas

konkurrenssituation på den avreglerade elmarknaden. Avregleringen av

elmarknaden och uppdelningen mellan nätbolag och elhandelsbolag har lett till

att små producenter kommit i kläm, anför motionärerna. De anser att den nya

ellagstiftningen inte har fungerat som riksdagen avsåg. För att små

elproduktionsanläggningar skall kunna byggas ut snabbt måste små oberoende

elproducenter få rimliga möjligheter att konkurrera och inte vara utlämnade åt

de stora kraftbolagens godtycke och delvis motstående intressen, säger

motionärerna. De förutsätter att regeringen snarast vidtar åtgärder så att

problemen för de små elproducenterna kan lösas. Därvid borde särskilt beaktas

möjligheten att införa någon form av system som garanterar de små

producenterna rimliga avräkningspriser.

I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås att riksdagen skall göra

tillkännagivanden i en rad avseenden - om nödvändigheten att få en

prissättning på el som tar riktig hänsyn till externa effekter, om att upphäva

undantagsregler för större industrier, om att elprissättningen enbart bör

baseras på förbrukad elenergi, dvs. inga fasta avgifter skall förekomma utöver

anslutningsavgift, om att timmätningskravet i nuvarande lagstiftning bör utgå

och att lagförslaget i stället bör inkludera den norska modellen med

normalförbrukningskurvor, om tydlig information om vilka kraftproducenter som

kan tillhandahålla s.k. grön el samt om att införa tydliga direktiv för

elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja

energihushållning. Avregleringen av elmarknaden har inte givit tillräckliga

förutsättningar för en väl fungerande elmarknad, anför motionärerna. De

hänvisar (1) till att hushållsabonnenterna har fått kraftigt höjda elpriser,

(2) till att kraftbolagen har höjt den fasta eltaxan kraftigt medan den

rörliga har sänkts, vilket medför att hushålls-abonnenterna har små

möjligheter att sänka elkostnaderna och att incitament för sparande saknas,

(3) till att systemet med ?privatiserade vinstmöjligheter? har fortsatt, medan

kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker och utsläpp drabbar

samhället i stort. De gällande skatterna och priserna på energi innebär att

vattenkraften subventionerar kärnkraften, hävdar motionärerna och anser att

det är angeläget att få en prissättning på el som tar riktig hänsyn till

externa effekter och som gagnar sparande och ger alla samma möjlighet att

välja el, vilket skulle innebära en omfördelning av energiskatterna och en

generell höjning av energipriserna. För närvarande ligger, enligt

motionärerna, Sveriges elpriser under de flesta andra länders, vilket bl.a.

inneburit att Sverige sedan 1970-talet åstadkommit avsevärt mindre

energieffektivisering och energibesparing än andra länder. Motionärerna

föreslår vidare - i syfte att ge ytterligare incitament till energibesparing -

att den fasta eltaxan skall slopas helt eller minimeras, så att minskad

energianvändning ger så stor ekonomisk vinning som möjligt för konsumenten.

Avregleringen av elmarknaden gjorde det teoretiskt möjligt för

energikonsumenten att själv välja elleverantör, konstaterar motionärerna

vidare. Kravet på timmätning av elförbrukningen leder dock till stora

kostnader för den hushållskonsument som vill byta leverantör. Till dess att

kostnadseffektiv mätutrustning som kan användas av alla konsumenter tagits

fram anser motionärerna därför att timmätningskravet bör utgå och att den

norska modellen med normalförbrukningskurvor bör införas. Det är inte entydigt

vad begreppet grön el innefattar, säger motionärerna vidare. De anser att det

är viktigt att konsumentintressena värnas och att det därför måste finnas

tydlig information om vilka kraftproducenter som kan tillhandahålla grön el.

Eftersom marknaden är generellt kortsiktig i sina reaktioner och därför

oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar utveckling som leder till

jämlikhet och överlevnad, måste det politiska systemet ingripa så att

leverantörernas naturliga önskan att öka användningen av energi motverkas med

tydliga direktiv, anför motionärerna. Dessa direktiv borde bl.a. innefatta

följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas på en energiplan

som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen, elproducenter

och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på förbrukad elenergi

och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall förekomma, systemet med

leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att ansvaret för mätningen

(inkl. mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens skyldighet, frågan om

balansansvaret för små leverantörer (t.ex. innehavare av vindkraftverk) bör

utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera el, småskaliga

elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att konkurrera med de

stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt fristående

företag som inte får vara dotterföretag till elproducenter.

I motion 1996/97:L713 (mp), slutligen, anförs att riksdagen bör göra ett

tillkännagivande om att Konsumentverket i samverkan med NUTEK skall ges i

uppdrag att undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av

avregleringen av elmarknaden. Vidare föreslås att Konsumentverket skall

anmodas att uppmuntra energiföretagens rutiner som tar till vara

konsumenternas engagemang för att spara elenergi. Någon motivering till

yrkandena lämnas inte i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Takpriset

Från Närings- och handelsdepartementet har påpekats en oklarhet i

propositionen beträffande takpriset. I propositionen anges inte uttryckligen

om det angivna takpriset på 2 500 kr är inklusive eller exklusive

mervärdesskatt. I NUTEK:s och Svenska kraftnäts rapport Fri elmarknad för

alla - till vilken det hänvisas i den del av propositionen (s. 17) där

regeringen redovisar sina resonemang avseende nivån på takpriset - används

pris exklusive mervärdesskatt. Med utgångspunkt från detta skulle det i

propositionen angivna priset kunna tolkas som pris exklusive mervärdesskatt.

Enligt gällande riktlinjer för hur pris skall redovisas bör dock ett angivet

pris inkludera mervärdesskatt. I prisinformationslagen (1991:601) anges hur

prisinformation skall lämnas. Priset skall inbegripa mervärdesskatt, sägs det

i 5 §. Mot bakgrund härav skall, enligt uppgift från Närings- och

handelsdepartementet, det i propositionen angivna priset uppfattas som pris

inklusive mervärdesskatt.

Nätbolag - elhandelsbolag

Frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag har tagits upp i några

av motionerna. En huvudprincip i ellagstiftningen är, som tidigare nämnts, att

det skall vara en klar åtskillnad mellan å ena sidan produktion och

försäljning av el och å andra sidan nätverksamhet. För att dessa två

funktioner skall hållas isär har i lagstiftningen införts krav på organisation

och ekonomisk redovisning av nätverksamhet. Kraven innebär att en juridisk

person som bedriver produktion eller handel med el inte får bedriva nät-

verksamhet. Vidare skall all nätverksamhet redovisas särskilt. Den som

bedriver nätverksamhet och annan verksamhet inom samma rörelse skall

ekonomiskt redovisa nätverksamheten som en särskild rörelsegren. Reglerna har

utformats i syfte att minska riskerna för problem med s.k.

korssubventionering. Med korssubventionering avses här att nätverksamhet

utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt måste finansieras på

ett annat sätt än genom nättariffer. Lagstiftningen är avsedd att ge

nätmyndigheten sådana möjligheter att få insyn i och kontroll av de ekonomiska

förhållandena i nätverksamhet att korssubventionering kan förhindras och att

skäligheten i nättarifferna kan fastställas.

Med nätverksamhet avses enligt ellagen att ställa elektriska

starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nätverksamhet

hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och

transformatorstationer, anslutning av elektriska ledningar, mätning av

överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra

el på det elektriska nätet. Den typ av elinstallationsverksamhet med

tillhörande materialförsäljning som aktualiseras i motion 1996/97:N418 (m, c,

fp, kd) faller inte inom definitionen av nätverksamhet och skall således inte

redovisas tillsammans med nätverksamheten. Det är en uppgift för

nätmyndigheten att utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om

särskild redovisning av nätverksamheten.

Reglering avseende kommunala nätbolags eventuella myndighetsutövning

återfinns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om behörighet m.m. vid

elinstallationsarbete och allmänna råd om tillämpningen av dessa föreskrifter

(ElsäkFS 1996:2). Behörighet som elinstallatör utfärdas av Elsäkerhetsverket.

Elinstallatören skall registrera sig hos nätägaren inom det område där han

verkar. Enligt verkets föreskrifter skall installationer för- och efteranmälas

till nätägaren. Vidare skall nätägaren göra stickprovskontroller av

installationsarbeten och erbjuda besiktning av installationer före inkoppling.

NUTEK har, som tidigare redovisats, regeringens uppdrag att i samråd med

Svenska kraftnät och Konkurrensverket följa utvecklingen på elmarknaden och

årligen rapportera om denna. En viktig fråga är härvid hur nätverksamheten

avgränsas i praktiken. Enligt vad som sägs i den tidigare nämnda rapporten

Utvecklingen på elmarknaden har nätmyndigheten observerat tecken på förekomst

av korssubventionering. Det gäller bl.a. i samband med nätföretags upphandling

av elkraft för att täcka de energiförluster som uppkommer vid överföringen av

elkraften. De flesta nätföretag upphandlar denna elkraft från elhandelsföretag

som är ägarmässigt närstående till nätägaren och där priset på förlustkraften

i vissa fall överstiger elhandelspriset för högspänningskunder. Skillnaden

kan, enligt nätmyndigheten, delvis förklaras av att nätföretagens uttag för

att täcka förluster är som störst vid hög belastning, medan de flesta

högspänningskunder har ett uttag som är jämnare fördelat över året.

Nätmyndigheten har dock i några tillsynsärenden initierat ytterligare

undersökningar av företeelsen. Vidare har det, enligt nätmyndigheten, funnits

tecken på underprissättning av el som säljs till lågspänningskunder.

Nätmyndigheten har i vissa fall ifrågasatt dessa prissättningsprinciper.

Nätmyndighetens genomgång av nättarifferna för år 1996 har vidare visat att i

några enstaka fall har rabatter tillämpats på nättjänster för kunder som köper

sin el från ett till nätföretaget ägarmässigt närstående elhandelsföretag.

Närmare utredning har visat att anledningen varit tidsbrist i samband med

införandet av de nya tariffprinciperna, till följd av det nya regelverkets

ikraftträdande. Berörda företag har justerat dessa brister i tariffsättningen.

Nätmyndighetens möjligheter att kontrollera nätföretagen försvåras dock av att

nätföretagens redovisning har varit bristfällig, vilket har lett till brister

i det underlag som myndigheten haft tillgång till.

Enligt vad utskottet erfarit avser Närings- och handelsdepartementet att

låta se över behovet av ytterligare skärpning av kraven på boskillnad mellan

nätföretag och elhandelsföretag.

Tariffer m.m.

Bestämmelser om tariffer och övriga villkor för nätverksamhet återfinns i

ellagen. Där sägs att tariffer och övriga villkor skall vara skäliga och

utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara

objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de

intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet.

Tarifferna skall således återspegla kostnaderna i verksamheten, dvs. såväl

fasta som rörliga kostnader. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet)

en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för

överföring av el till en viss abonnent utgörs därmed till stor del av fasta

kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen.

Överföringskostnaden är däremot beroende av kundens effektbehov. Genom att

minska sitt högsta effektuttag kan kunden i allmänhet sänka sin nätavgift.

Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretagen stiger den

fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten.

Nätföretagen bestämmer själva om sina tariffer. Frågan om relationen mellan

fast och rörlig tariff har inte behandlats i lagstiftningsarbetet, utan

skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En princip för utformningen

av nättariffer är att den som förorsakar kostnader också skall betala för

dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara kostnadsriktiga för varje

kundkategori. Det förekommer stora skillnader mellan nätföretagen när det

gäller nättarifferna för samma kundkategorier, vilket avspeglar

kostnadsskillnader mellan nätområdena, t.ex. mellan utpräglade tätorts- och

landsbygdsnät.

En av de bärande principerna i den nya ellagstiftningen är att nättariffen,

dvs. priset på överföringstjänsten, är oberoende av valet av elleverantör. En

grundläggande förutsättning för att konkurrensen på elmarknaden skall fungera

är att priset för nättjänsten är helt frikopplad från övriga tjänster och att

det inte låser kunder till någon specifik leverantör. Det innebär bl.a. att

inom ett nätområde erlägger kunder inom samma kundkategori samma nättariff

oberoende av vilken elleverantör de har valt. Därmed avses nättariffens

storlek och sammansättning inte leda till inlåsningseffekter och inte heller

sätta den fria konkurrensen ur spel. Detta gäller under förutsättning att

nättarifferna är utformade enligt reglerna i ellagstiftningen, vilket som nyss

nämnts innebär att de är skäliga och utformade på sakliga grunder. Det är inte

tillåtet att kompensera förluster i elförsäljningen på nättarifferna.

Skäligheten i nättariffen och andra överföringsvillkor kan, som tidigare

beskrivits, granskas av nätmyndigheten och slutligen prövas av domstol.

Småskalig elproduktion

Den småskaliga elproduktionen, som berörs i några av motionerna, utgör ett

särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Bestämmelserna om leveranskoncession i

lagen (1994:618) om handel med el, m.m. infördes bl.a för att skapa stabila

förutsättningar och skydd för den småskaliga elproduktionen. Den som har

leveranskoncession är skyldig att köpa el från produktionsanläggning som är

belägen inom koncessionsområdet och som kan leverera en effekt om högst 1 500

kW. Ersättningen baseras på koncessionshavarens genomsnittliga

försäljningsintäkter per kWh över året, med avdrag för skäliga kostnader för

administration m.m. och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren. Hänsyn

tas till när under året inmatning av el sker. Med försäljningsintäkter avses

de tariffer som leveranskoncessionshavaren tillämpar för hushållskunder och

andra mindre förbrukare. Producenten kan få skäligheten i det pris han

erhåller prövad. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar är

garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser. Små

producenter är inte förhindrade att sälja el till någon annan än

leveranskoncessionshavaren.

Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen utgörs av reglering av

villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen (2 §

11 mom.) rätt till reducerad nättariff; de skall inte betala annan del av

nättariffen än engångsavgift för anslutning, avgift för mätare med tillhörande

insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten samt årlig

avgift för mätning och rapportering. Den del av nättariffen som därmed

bortfaller är den årliga avgiften för själva överföringen.

I rapporten Utvecklingen på elmarknaden från nätmyndigheten hösten 1996

omnämns inte några problem för den småskaliga elproduktionen i samband med

elmarknadsreformen. Det sägs dock att nätmyndigheten avser att särskilt följa

utvecklingen för den småskaliga elproduktionen samt ersättningsnivåerna för

denna.

Ett särskilt driftstöd till vindkraft i form av ett skatteavdrag - s.k.

miljöbonus - infördes den 1 juli 1994 (bet. 1993/94:SkU34). Miljöbonusen höjs

den 1 juli 1997 för både befintliga och nya vindkraftverk, som följd av

tidigare beslutad höjning av skatten på el. Miljöbonusen kommer då att uppgå

till 13,8 öre per kWh, jämfört med 9 öre när den infördes. I 1997 års

ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) föreslås en ytterligare höjning

av skatten på el den 1 januari 1998, vilket medför att miljöbonusen då kommer

att uppgå till 15,2 öre per kWh. EG-kommissionens konkurrensdirektorat

granskar för närvarande utformningen av dels det generella stödet till den

småskaliga elproduktionen enligt ellagstiftningen, dels miljöbonusen till

vindkraften, i förhållande till riktlinjerna för miljöstöd.

Regeringen har aviserat att den under våren 1997 till riksdagen skall

överlämna en proposition med förslag om ny ellag. Den nya lagen skall ersätta

den nuvarande ellagen och den s.k. elhandelslagen. Regeringen avser därvid att

föreslå att bl.a. bestämmelserna om leveranskoncession och de särskilda

reglerna om nättariffer för små elproducenter skall föras över till den nya

lagen.

Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Systemet med

leveranskoncessioner skall utvärderas före detta år. I det sammanhanget skall

även villkoren för avsättning av el från småskaliga produktionsanläggningar

ses över. De speciella problem som tas upp i motion 1996/97:N39 (mp) avseende

försäljning av el från kooperativa föreningar som äger och driver

vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar kan, enligt vad

utskottet erfarit, förväntas bli behandlade i översynen. Utredningen avses ge

underlag för en prövning av systemet med leveranskoncession, bl.a. om detta på

ett ändamålsenligt sätt tillgodoser de små konsumenternas och de små

producenternas behov av skydd på elmarknaden. I anslutning därtill kan

ställning komma att tas till om systemet skall permanentas i en eller annan

form. Enligt vad utskottet inhämtat kan utredningen om leveranskoncessioner

beräknas komma i gång under hösten 1997. Utredningsarbetet kommer att ha

koppling till det tidigare nämnda utredningsuppdraget om schablonavräkning som

regeringen avser att ge till NUTEK och Svenska kraftnät.

Övriga uppgifter

Beträffande vad som föreslås i motion 1996/97:N420 (mp) om prissättning på el

som tar hänsyn till externa effekter, bl.a. från kärnkraftsanläggningar, kan

nämnas att en översyn av atomansvarighetslagen (1968:45) för närvarande pågår

i en intern arbetsgrupp inom Justitiedepartementet. Utredningsarbetet väntas

komma att slutföras under våren 1997.

I den nämnda motionen föreslås också att riksdagen skall verka för att det

införs tydlig information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k.

grön el. Naturskyddsföreningen har tagit fram ett frivilligt system för

miljömärkning av el, som används av vissa kraftproducenter och

elhandelsföretag.

I motion 1996/97:L713 (mp) föreslås att Konsumentverket i samverkan med

NUTEK skall undersöka konsekvenserna för konsumenterna och miljön av

avregleringen av elmarknaden och att Konsumentverket skall uppmuntra

energiföretagen att införa rutiner som tar till vara konsumenternas engagemang

att spara elenergi. NUTEK har, som tidigare nämnts, i uppdrag att i samråd med

Konkurrensverket och Svenska kraftnät följa utvecklingen på elmarknaden.

Enligt uppdraget skall samråd också ske med Elsäkerhetsverket och

Konsumentverket. I uppdraget ingår att följa utvecklingen för konsumenterna på

elmarknaden. NUTEK skall vidare enligt sin instruktion (SFS 1991:960) inom

sitt verksamhetsområde uppfylla de miljömål som regeringen har beslutat om.

Utskottet behandlar proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning

jämte motioner i betänkande 1996/97:NU12, som kommer att avlämnas inom kort.

Utskottets ställningstagande

Takpris m.m.

Utskottet behandlar först frågan om takpris m.m., varvid huvuddelen av de här

aktuella motionsyrkandena tas upp. Därefter behandlas frågan om fasta

respektive rörliga avgifter.

Det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden är, enligt utskottets

mening, att stärka konsumenternas ställning. De effektivitetsvinster som en

ökad konkurrens kan väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till

del. Mot bakgrund härav fäster utskottet mycket stor vikt vid den verksamhet

med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen som NUTEK,

Konkurrensverket och Svenska kraftnät fått i uppdrag att bedriva.

Utskottet anser - i likhet med vad som anfördes våren 1996 i betänkande

1995/96:NU20 om vissa kompletteringar till elreformen - att möjligheten till

byte av leverantör är en viktig fråga för konsumenternas tilltro till

reformen. I det nämnda betänkandet framhöll utskottet vidare att bästa

hushållning och största möjliga effektivitet i elsystemet uppnås vid mätning

av den verkliga förbrukningen. Från denna utgångspunkt ansåg utskottet det

olyckligt om timvis mätning skulle ersättas av en schabloniserad debitering.

En sådan förändring, fortsatte utskottet, skulle också troligen medföra att

utvecklingen av billigare mätmetoder för små konsumenter avstannar helt.

Utskottet kunde för sin del inte utesluta att en övergång till en

schabloniserad debitering skulle komma att te sig nödvändig, men betonade

vikten av att regeringen först noga prövar om konsumentens kostnader för

mätning kan nedbringas inom rimlig tid.

Det förslag som regeringen nu lägger fram om införande av ett takpris

tillstyrker utskottet mot bakgrund av vad som nyss anförts. Det är angeläget

att kostnaderna för timmätningen inte upplevs som ett hinder för de små

elkonsumenterna att delta i den fria elmarknaden. Samtidigt anser utskottet,

som redovisats, att det är ett stort värde att timmätningskravet kan

bibehållas.

Utskottet vill i detta sammanhang klargöra att det takpris som skall gälla

för mätutrustning och installation fr.o.m den 1 juli 1997 skall vara 2 500 kr

inklusive mervärdesskatt.

Med det anförda tillstyrker utskottet sålunda propositionen och avstyrker

berörda yrkanden i motionerna 1996/97:N417 (fp) och 1996/97:N420 (mp).

Vad gäller frågan om åtskillnad mellan nätbolag och elhandelsbolag, som

tagits upp i några av motionerna, vill utskottet anföra följande. När

riksdagen hösten 1995 beslöt om ny ellagstiftning ställde sig utskottet bakom

regeringens förslag om att nätverksamhet respektive produktion av och handel

med el skall bedrivas av olika juridiska personer - detta för att undvika

risken för korssubventionering. Som tidigare redovisats har nätmyndigheten i

sin uppföljning av elmarknadsreformen observerat tecken på förekomst av

korssubventionering. Närings- och handelsdepartementet avser, som tidigare

nämnts, att låta se över behovet av ytterligare skärpning av kravet på

boskillnad mellan nätföretag och elhandelsföretag.

Utskottet står fast vid sin åsikt att det skall vara en klar åtskillnad

mellan nätbolag och elhandelsbolag. Detta är viktigt för att uppnå en effektiv

konkurrens på elmarknaden. Vidare kan tveksamheter ur konkurrenssynpunkt

uppstå i det fall ett nätbolag bedriver egen installationsverksamhet.

Utskottet förutsätter att också denna fråga blir föremål för behandling i den

nyssnämnda aviserade översynen. Därvid bör lämpligheten i att en nätägare

bedriver egen installationsverksamhet övervägas. Med det sagda krävs inget

initiativ av riksdagen i frågan, anser utskottet. Motion 1996/97:N418 (m, c,

fp, kd) blir med det anförda tillgodosedd; den avstyrks därmed.

Beträffande förslaget i motion 1996/97:L713 (mp) om särskilda uppgifter för

Konsumentverket i anslutning till den nya ellagstiftningen vill utskottet

hänvisa till vad som tidigare redovisats om att NUTEK också skall samråda med

Konsumentverket i sitt arbete med att följa utvecklingen på elmarknaden. När

det gäller frågor om effektivare elanvändning m.m. hänvisar utskottet till

nyssnämnda betänkande 1996/97:NU12. Med det anförda avstyrker utskottet den

här aktuella motionen i berörda delar.

Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna

1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), utgör som tidigare redovisats ett

särskilt skyddsintresse på elmarknaden. Leveranskoncessionssystemet infördes

bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den småskaliga

elproduktionen. Härigenom är små producenter garanterade avsättning av sin el

- upp till en effekt om högst 1 500 kW. Producenten kan också få skäligheten i

det pris han erhåller prövad. Systemet med leveranskoncessioner, som gäller

t.o.m. år 2000, skall utvärderas, varvid även villkoren för avsättning av el

från småskaliga produktionsanläggningar skall ses över. De speciella

förhållanden som gäller vid försäljning av el från kooperativa föreningar som

äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina medlemmar

kan, som nämnts, förväntas bli behandlade i översynen.

Utskottet anser vidare - i likhet med vad som anfördes hösten 1995 (bet.

1995/96:NU1) - att det är angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras

rimliga villkor för sin avsättning på en reformerad elmarknad. Med hänvisning

till vad som nyss anförts finns det dock ingen anledning för riksdagen att

göra något uttalande av den typ som föreslås i de här aktuella motionerna; de

avstyrks sålunda i berörda delar.

När det gäller förslaget i motion 1996/97:N420 (mp) om att en prissättning

på el som tar hänsyn till externa effekter bör åstadkommas vill utskottet

hänvisa till den översyn av atomansvarighetslagen som för närvarande pågår.

Frågan om information om vilka kraftproducenter som tillhandahåller s.k. grön

el tas också upp i motionen. Som tidigare redovisats har Naturskyddsföreningen

utarbetat ett frivilligt system för miljömärkning av el. Enligt utskottets

mening är det främsta syftet med reformeringen av elmarknaden att stärka

konsumenternas ställning. Starka konsumenter kan genom att agera på marknaden

klargöra sina preferenser för producenterna. Med det anförda avstyrks den här

aktuella motionen i berörd del.

Fasta avgifter

Frågan om relationen mellan fasta och rörliga avgifter tas upp i några

motioner. Som tidigare redovisats behandlas denna fråga inte i

ellagstiftningen eller i dess förarbeten. Det som gäller enligt ellagen är att

nättariffer och övriga villkor för nätverksamhet skall vara skäliga och

utformade på sakliga grunder. Skäligheten kan granskas av nätmyndigheten och

slutligen prövas av domstol. Skälighetsprövningen skall baseras på de intäkter

och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet, dvs.

tarifferna skall återspegla såväl fasta som rörliga kostnader. En faktor av

betydelse i sammanhanget är att överföring av el är en kapitalintensiv

verksamhet som allmänt sett är förknippad med höga fasta kostnader.

Som tidigare nämnts är elkundernas nätavgifter till stor del oberoende av

energianvändningen men beroende av effektuttaget. Den fasta avgiften som

kunden betalar kan således påverkas genom ett minskat effektuttag.

Enligt utskottets mening bör inte statsmakterna gripa in i elmarknaden genom

att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser

utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att

uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i

tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar

snabbt och effektivt i dessa fall.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:N417 (fp),

1996/97:N40 (v) och 1996/97:N420 (mp) i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande takpris m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L713 yrkandena 20 och 21,

1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39, 1996/97:N417 i denna del,

1996/97:N418 och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2 och 4-6 antar det i

proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

res. 1 (mp)

2. beträffande fasta avgifter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del och

1996/97:N420 yrkande 3.

res. 2 (v, mp)

Stockholm den 20 maj 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia

Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s),

Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran

Hägglund (kd), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),

Eva Flyborg (fp), Roland Larsson (c) och Marina Pettersson (s).

Reservationer

1. Takpris m.m. (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Takpris m.m.

som börjar med ?Den småskaliga? och slutar med ?berörd del? bort ha följande

lydelse:

Den småskaliga elproduktionen, som är föremål för yrkande i motionerna

1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N39 (mp), har visserligen, som tidigare

redovisats, ett visst skydd genom leveranskoncessionssystemet. Detta är dock

långt ifrån tillräckligt. I praktiken har det blivit så att de små

elproducenterna inte har fått rimliga möjligheter att konkurrera på den

avreglerade elmarknaden, utan de har blivit utlämnade åt de stora

kraftbolagens godtycke. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att snarast

vidta åtgärder så att problemen för de små producenterna löses, varvid

särskilt bör beaktas möjligheten att införa någon form av system som

garanterar rimliga avräkningspriser.

Ett särskilt problem rörande små elproducenter är de kooperativa föreningar

som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el direkt till sina

medlemmar. För närvarande är detta inte möjligt utan att kravet på timmätning

blir aktuellt, vilket enligt utskottets mening inte är en acceptabel ordning.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder

för att komma till rätta med detta missförhållande.

Med det anförda tillstyrker utskottet de båda nyssnämnda motionerna i

berörda delar.

I motion 1996/97:N420 (mp) föreslås, som nämnts, att riksdagen skall göra

ett uttalande om att det vid prissättningen på el bör tas vederbörlig hänsyn

till externa effekter. För närvarande är det, enligt utskottets mening, så att

vattenkraften subventionerar kärnkraften. En riktig prissättning på el, som

skulle gagna sparande och ge alla konsumenter samma möjlighet att välja vilken

el man vill köpa, förutsätter en omfördelning av energiskatterna och en

generell höjning av elpriserna samt att undantagsregler för större industrier

tas bort.

I det föregående har utskottet ställt sig bakom regeringens förslag om

införande av ett takpris. Utskottet anser dock att den modell som tillämpas i

Norge med normalförbrukningskurvor också borde kunna användas i Sverige. Det

uppdrag till NUTEK och Svenska kraftnät som aviseras i propositionen bör

därför bedrivas med skyndsamhet.

När det gäller grön el, som också tas upp i motion 1996/97:N420 (mp), har,

som nämnts, Naturskyddsföreningen tagit fram ett frivilligt system för

miljömärkning av el. Detta är dock, enligt utskottets mening, inte

tillräckligt, utan riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder för att

åstadkomma att miljömärkningen av el blir allmänt förekommande.

I den här aktuella motionen begärs vidare att statsmakterna inför tydliga

direktiv för elmarknaden för att garantera konkurrensen och samtidigt främja

energihushållning. Eftersom marknaden generellt sett är kortsiktig i sitt

agerande och därför oförmögen att ta ansvar för en långsiktigt hållbar

utveckling som leder till jämlikhet och överlevnad, måste, enligt utskottets

mening, det politiska systemet ingripa så att leverantörernas naturliga önskan

att öka energianvändningen motverkas med tydliga direktiv. Dessa direktiv bör

bl.a. innefatta följande: nya energi- och elförbrukningsprognoser bör byggas

på en energiplan som förutsätter en successiv minskning av energianvändningen,

elproducenter och nätoperatörer skall basera sin prissättning enbart på

förbrukad elenergi och inga fasta avgifter utöver anslutningsavgift skall

förekomma, systemet med leveranskoncessioner bör utredas med sikte på att

ansvaret för mätningen (inklusive mätutrustningen) skall ingå i nätoperatörens

skyldighet, frågan om små leverantörers (t.ex. innehavare av vindkraftverk)

balansansvar bör utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera

el, småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och möjligheter att

konkurrera med de stora elbolagen samt nätverksamhet skall bedrivas i

juridiskt fristående företag som inte får vara dotterföretag till

elproducenter. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda erforderliga

åtgärder i enlighet med vad som här har anförts.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1996/97:N420 (mp) i här

aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande takpris m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N27 yrkande 24, 1996/97:N39

och 1996/97:N420 yrkandena 1, 2, 5 och 6, med anledning av motion

1996/97:N420 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:L713

yrkandena 20 och 21, 1996/97:N417 i denna del och 1996/97:N418

dels antar det i proposition 1996/97:85 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Fasta avgifter (mom. 2)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Fasta avgifter bort ha

följande lydelse:

Avregleringen av elmarknaden har, enligt utskottets mening, gynnat framför

allt de stora elkunderna. Det föreslagna takpriset på 2 500 kr möjliggör för

små elkunder att delta i handeln med el. Detta är emellertid inte

tillräckligt. Nätavgiften, som utgör en stor del av totalkostnaden, kvarstår

även vid leverantörsbyte. Enda sättet att intressera konsumenter med låg

elförbrukning att spara och delta aktivt i handeln med el är, enligt

utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens andel av totalkostnaden

ökas. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder så att en annan

relation mellan fasta och rörliga avgifter kommer till stånd. Detta bör vara

möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och leverantör förändras. Med

ett sådant beslut blir motionerna 1996/97:N417 (fp), 1996/97:N40 (v) och

1996/97:N420 (mp) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande fasta avgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N40, 1996/97:N417 i denna del

och 1996/97:N420 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................3

Bakgrund............................................3

Propositionen.......................................4

Motionerna..........................................5

Vissa kompletterande uppgifter......................9

Takpriset.........................................9

Nätbolag elhandelsbolag.........................9

Tariffer m.m.....................................10

Småskalig elproduktion...........................11

Övriga uppgifter.................................13

Utskottets ställningstagande.......................13

Takpris m.m......................................13

Fasta avgifter...................................15

Hemställan.........................................16

Reservationer........................................16

1. Takpris m.m. (mp)...............................16

2. Fasta avgifter (v, mp)..........................18

Bilaga

Regeringens lagförslag.............................19