Bet. 1996/97:NU12

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU12

En uthållig energiförsörjning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

NU12

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning,

dels - helt eller delvis - 22 motioner som väckts med anledning av denna

proposition,

dels - delvis - en motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:11

om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred,

dels - helt eller delvis - 27 motioner från allmänna motionstiden.

Bostadsutskottet har avgivit yttrande i ärendet (1996/97:BoU6y; se bilaga 2).

Utskottet behandlar proposition 1996/97:85 om frågor om mätning m.m. på

elmarknaden jämte motioner i betänkande 1996/97:NU11.

Sammanfattning

I februari 1997 träffades en överenskommelse om den framtida

energiförsörjningen mellan företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet

och Vänsterpartiet. Utskottet tillstyrker nu regeringens förslag att riksdagen

skall anta de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken.

Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att omställningen av

Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle kan påskyndas. Energipolitiken

skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv

svensk energiförsörjning med låg påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt samhälle. Härutöver skall

energipolitiken bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och en förnyelse och utveckling av den svenska

industrin. Energipolitiken skall även främja ett breddat energi-, miljö- och

klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv

energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå.

Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila

bränslet, bör utnyttjas effektivare.

Enligt riktlinjerna skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck ställas

av. Detta kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat

område. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera

bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering samt

hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Förhandlingar

skall upptas med Sydkraft AB om en stängning av en första reaktor i Barsebäck

före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Ett villkor

för stängningen av den andra reaktorn är att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el.

Innan en stängning av den andra reaktorn kan genomföras bör riksdagen, betonar

utskottet, ges möjlighet att pröva att förutsättningen för stängningen av

kärnkraftsreaktorn är uppfylld. Till frågan om lagstiftningen beträffande

avvecklingen av kärnkraften återkommer utskottet när regeringen har framlagt

sitt lagförslag. Detta förslag, som är aviserat till hösten 1997, baseras på

en utarbetad departementspromemoria som nyligen har remissbehandlats.

Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds är det

enligt utskottets uppfattning betydelsefullt att omställningen och

utvecklingen av energisystemet sker under tillräckligt lång tid så att inte

problem uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö.

Utskottet ansluter sig därför till förslaget enligt överenskommelsen att år

2010 inte längre skall gälla som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet tillstyrker även omfattningen på de i propositionen redovisade

omställningsprogrammen om totalt drygt 9 miljarder kronor. Föreslagna statliga

insatser för forskning och utveckling under sju år uppgår till 5,6 miljarder

kronor. De åtgärder som föreslås för att kompensera bortfallet av elproduktion

från kärnkraftverket i Barsebäck omfattar 3,1 miljarder kronor för en

femårsperiod. I bilaga 1 redovisas en sammanställning över förslagen.

Vidare instämmer utskottet i förslagen i propositionen om att en ny

energimyndighet skall inrättas, att en särskild delegation för el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige skall tillsättas och att Vattenfall AB - inom

ramen för kraven på affärsmässighet - skall avsätta resurser för utveckling av

ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är

ekologiskt och ekonomiskt uthållig.

I reservationer från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna redovisas respektive

partiers uppfattning om hur energipolitiken bör utformas. Förutom olika

invändningar mot den träffade energiöverenskommelsen kritiseras i samtliga

dessa reservationer regeringens förslag utifrån klimatpolitiska

utgångspunkter.

I reservationen från Moderata samlingspartiets sida, där regeringens förslag

avstyrks i dess helhet, riktas stark kritik mot propositionen såväl

beträffande beslutsunderlaget som vad gäller den energipolitiska inriktningen

av förslagen. Där förordas i stället en naturlig avveckling av kärnkraften:

staten skall fastställa stabila krav och regler om säkerhet, miljö, skatter

m.m. för energiproduktionen, och kraftindustrin skall ansvara för förnyelsen,

utvecklingen och omställningen av produktionssystemet inom ramen för dessa

krav och regler.

Förslaget om stängning av kärnkraftverket i Barsebäck avstyrks även i

reservationerna av representanterna för Folkpartiet och Kristdemokraterna. I

den förstnämnda av dessa reservationer anförs att det inte bör fattas

politiska beslut om när olika reaktorer skall stängas. I stället borde

energisystemet påverkas i miljövänlig riktning genom införande av välavvägda

ekonomiska styrmedel. Företrädaren för Folkpartiet har inget att erinra emot

att de erforderliga omställningsprogrammen får den totala omfattning som anges

i propositionen, men menar att de medel som är kopplade till stängningen av

kärnkraftverket i Barsebäck bör användas för en kraftfull satsning på ökad

kärnsäkerhet i Östeuropa. Enligt vad som sägs i (kd)-reservationen kan den

första reaktorn fasas ut först när motsvarande el tillförts eller sparats

bort. Där framförs inga principiella invändningar mot inriktningen av de

föreslagna omställningsprogrammen, men det anförs att beslut om anslagsnivåer

för respektive program bör anstå till dess att regeringen har presenterat en

redovisning över hur programmen skall finansieras.

En stängning av minst tre reaktorer under de närmaste fem åren förordas i

reservationen av företrädaren för Miljöpartiet. Hon anser att riksdagen bör

behålla årtalet 2010 som slutår för kärnkraftsavvecklingen och menar att det

för avvecklingen krävs ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel

med utgångspunkt i att alla energislag skall bära sina fulla risk- och

miljökostnader. I denna reservation, där det förespråkas en högre nivå på

omställningsprogrammen än vad regeringen förordar, framläggs förslag om en

reform av energibeskattningen och om en revidering av

atomansvarighetslagstiftningen.

I propositionen aviseras ett regeringsförslag till hösten 1997 om åtgärder

för att minska användningen av s.k. avkopplingsbara elpannor i fjärr-

värmesystemet. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om att det aviserade

förslaget inte bör läggas fram; därvid konstaterar utskottet att möjligheterna

till minskad elanvändning i fjärrvärmesystemet bör tas till vara, men att

olika avvägningar torde bli nödvändiga vid utformningen av åtgärderna för att

åstadkomma denna utveckling. I en reservation (m, fp, kd) anförs bl.a. att

åtgärder riktade mot användningen av elpannor för fjärrvärmeproduktion kan

leda till ökad oljeanvändning, försämrad handelsbalans och höjda

fjärrvärmetaxor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bidrag till

fjärrvärmeanslutning, effektminskande åtgärder och konvertering från elvärme i

syfte att minska elanvändningen i bebyggelsen. I fråga om bidraget till

effektminskande åtgärder - som skall kunna utgå för installation av s.k.

effektvakt, värmeproduktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering

- föreslår emellertid utskottet en ändring i förhållande till propositionen.

Ändringen innebär att bidrag skall kunna utgå till beställning av

installationer m.m. som gjorts tidigast den 1 april 1997, i stället för

tidigast den 1 juli som regeringen föreslagit. I reservationer (fp; mp; kd)

föreslås ytterligare förändringar av bidragsbestämmelserna.

Också de åtgärder som föreslagits i propositionen för att åstadkomma en ökad

tillförsel av el tillstyrks av utskottet. Det gäller bidrag för investeringar

i biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar med högst 25 % av

investeringsbeloppet, bidrag för investeringar i vindkraftverk med 15 %,

bidrag för investeringar i småskaliga vattenkraftverk med 15 % och bidrag till

upphandling av ny elproduktionsteknik. I en reservation (fp) föreslås att

investeringsstödet till småskalig vattenkraft bara skall ges till åtgärder i

befintliga anläggningar och regleringar. Andra reservationer (mp) i denna del

avser förslag om förmånligare bidragsregler för investeringar i

biobränslebaserad kraftvärme och i vindkraftverk, avslag på förslaget om

bidrag till småskalig vattenkraft och en utvidgad användning av det föreslagna

stödet till upphandling av ny elproduktionsteknik. I reservationer (kd)

föreslås att bidragsnivån för stödet till vindkraft och småskalig vattenkraft

skall bestämmas till 25 %.

Utskottet avstyrker ett antal motioner med förslag om investeringsbidrag

till solvärmeanläggningar med hänvisning till att statens insatser på det

området i enlighet med regeringens förslag bör koncentreras till stöd till

teknik-utveckling och forskning. Reservationer (mp; kd) har avgivits med

anslutning till olika motionsyrkanden i frågan.

Även regeringens förslag till åtgärder för effektivare energianvändning

tillstyrks av utskottet. Dessa förslag avser åtgärder för teknikupphandling av

energieffektiv teknik, information, utbildning, kommunal energirådgivning samt

provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Vad gäller

de förändringar i det hittillsvarande stödet till teknikupphandling av

energieffektiv teknik som regeringen föreslagit och utskottet således

tillstyrker, hänvisas bl.a. till det behov av en tydligare målformulering för

verksamheten som framkommit i olika utvärderingar. Reservationer (mp) har

avgivits beträffande stödet till teknikupphandling av energieffektiv teknik

och kommunal energirådgivning. I båda fallen förordas ett mer omfattande stöd

än vad regeringsförslaget innebär. I en reservation (kd) anförs att stödet

till information och utbildning bör inriktas tydligare på vissa nyckelgrupper.

I propositionen föreslås ökade statliga insatser för forskning och

utveckling för att det under de närmaste tio till femton åren skall kunna

åstadkommas en kraftig ökning av el- och värmeproduktion baserad på förnybara

energikällor och en effektivare energianvändning. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och konstaterar att det i huvudsak råder samstämmighet om

principer och riktlinjer för utveckling av ny energiteknik och effektivare

energianvändning, där forskning om energisystemet, internationellt samarbete

och provningsverksamhet skall betonas. Motioner med förslag om större statliga

insatser på vissa områden och annan inriktning av insatserna avstyrks av

utskottet men följs upp i reservationer (mp; kd).

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om att intensifiera

utvecklingsinsatserna för att sänka produktionskostnaderna för etanol från

skogsråvara och avstyrker motionsyrkanden som behandlar andra förslag på

drivmedelsområdet. I reservationer (mp; kd) föreslås att riksdagen hos

regeringen skall begära nytt förslag till insatser på biodrivmedelsområdet. En

motion med krav på att riksdagen hos regeringen skall begära en

miljökonsekvens-analys av de i propositionen föreslagna åtgärderna för att öka

tillförseln av el från biobränslebaserad produktion avstyrks av utskottet men

får stöd i en reservation (m, fp, kd).

Härutöver ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till en strategi

för minskad klimatpåverkan från energisektorn där de internationella

klimatinsatserna intar en central roll. Utskottet avstyrker motionsyrkanden -

som dock följs upp i reservationer (fp, kd; mp) - om att riksdagen hos

regeringen skall begära nytt förslag till strategi där de nationella

insatserna för att minska klimatpåverkande utsläpp betonas. Därvid erinrar

utskottet om att förslagen till långsiktiga insatser för omställningen av

energisystemet utgör nationella åtgärder för att bl.a. minska

koldioxidutsläppen i framtiden. Slutligen avstyrker utskottet, med hän-visning

till Sveriges nuvarande insatser på området, ett motionsyrkande med förslag

till insatser för att öka kärnsäkerheten i Östeuropa. Även detta yrkande

vinner anslutning i en reservation (fp).

En förteckning över samtliga reservationer finns i innehållsförteckningen.

Utskottets beredning av ärendet

Med anledning av ärendet har synpunkter och upplysningar i olika frågor

lämnats inför utskottet av företrädare för Barsebäck Kraft AB,

Ingenjörsvetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen, Småkraftverkens

Riksförening, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen,

Svenska Gasföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen,

Svenska Solenergiföreningen, Svensk Vindkraftförening och Sveriges

Industriförbund samt av företrädare för fönstertillverkare och för

sammanslutningen Västeråsare för kärnkraft.

Närings- och handelsdepartementet samt Fjärrvärmeföreningen,

Kraftverksföreningen och Naturskyddsföreningen har i skrivelser till utskottet

lämnat kompletterande information och upplysningar. På begäran av utskottet

har Affärsverket svenska kraftnät i en skrivelse redovisat uppgifter om

effektbalansen vid avveckling av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Vidare har

skrivelser i ärendet inkommit från bl.a. Marks kommun, Svenska

Torvproducentföreningen, organisationen Belysningsbranschen och föreningen

Miljövänner För Kärnkraft samt gemensamt från branschföreningarna

Jernkontoret, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Svenska Gruvföreningen.

Inför beredningen av detta ärende har utskottet härutöver företagit

delegationsresor till Helsingfors, Köpenhamn och Oslo för att studera aktuella

energipolitiska frågor i respektive land.

Propositionen

I proposition 1996/97:84 föreslås att riksdagen

dels godkänner vad regeringen förordar om

1. riktlinjer för energipolitiken (avsnitt 3),

2. åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (avsnitt 6.3),

3. inrättandet av en ny central energimyndighet (avsnitt 9.1),

4. riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (avsnitt 9.2),

dels godkänner utformningen av det program för ett ekologiskt och ekonomiskt

uthålligt energisystem som regeringen förordar avseende

5. åtgärder för att minska elanvändningen (avsnitt 7.2),

6. bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (avsnitt 7.3.1),

7. bidrag till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 7.3.2),

8. bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft (avsnitt 7.3.3),

9. upphandling av ny elproduktionsteknik (avsnitt 7.3.4),

10. information, utbildning m.m. (avsnitt 7.4.2),

11. teknikupphandling av energieffektiv teknik (avsnitt 7.4.3),

12. provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m.

(avsnitt 7.4.4),

13. kommunal energirådgivning (avsnitt 7.4.5),

14. energiforskning (avsnitt 7.5.2),

15. forskning om energisystemet (avsnitt 7.5.3),

16. forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen (avsnitt 7.5.4),

17. en förstärkning av Energiteknikfonden (avsnitt 7.5.5),

18. introduktion av ny energiteknik (avsnitt 7.5.6),

dels godkänner den strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn som

regeringen förordar avseende

19. åtgärder i internationellt samarbete (avsnitt 11.4.1),

20. etanolproduktion från skogsråvara (avsnitt 11.4.2).

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition 1996/97:84 och behandlas

här är följande:

1996/97:N17 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

elförsörjningens betydelse för skog och skogsindustri.

1996/97:N18 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

produktionsskatten på el där el ingår som råvara i processen bör avskaffas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

differentierade investeringsbidrag till vindkraftverk.

1996/97:N19 av Inge Carlsson och Paavo Vallius (båda s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

riksdagen bör upphäva beslutet (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr.

1979/80:410) att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skall stängas senast

år 2010,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

omställningen av energisystemet skall inledas med ett program för en

omfattande satsning på effektivisering av elanvändningen, konvertering av

elvärme och utveckling av förnybar elproduktion,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

riksdagens beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) att

"inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen avgörs av resultaten av

hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion

och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser"

skall ligga fast.

1996/97:N20 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag.

1996/97:N21 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen

1. med avslag på regeringens förslag till riktlinjer skall godkänna vad i

motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken,

2. avslår regeringens förslag avseende el- och värmeförsörjningen i

Sydsverige,

3. avslår regeringens proposition avseende riktlinjer för Vattenfall AB:s

verksamhet,

4. avslår regeringens förslag om Svenska Kraftnät och infrastrukturen för

import och export av el,

5. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

minska elanvändningen,

6. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

miljökonsekvensanalys av effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,

7. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om investeringsbidrag för

vindkraft,

8. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om investeringsbidrag för

småskalig vattenkraft,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på anslaget för information och utbildning,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av teknik för framtidens energisystem,

11. i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om energipolitiska

insatser på klimatområdet,

12. tills vidare avslår regeringens förslag om anslagsnivåer för de olika

omställningsprogrammen i avvaktan på regeringens förslag till finansiering.

1996/97:N22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till energipolitiska riktlinjer,

2. avslår förslaget om en snabbstängning av Barsebäck,

3. avslår förslaget om åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige,

4. avslår förslaget om inrättande av en ny central energimyndighet,

5. avslår förslaget om nya riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet,

6. hos regeringen begär ett nytt förslag i enlighet med de riktlinjer för

energipolitiken som förordats i motionen (avsnitten 2.3, 2.4, 4, 5),

7. hos regeringen begär förslag om ett program för att öka

kärnkraftssäkerheten i Östeuropa enligt vad som anförts i motionen (avsnitt

4.4).

1996/97:N23 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av den

nya energimyndigheten till Norrköping.

1996/97:N24 av Inger Lundberg m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av

energimyndigheten till Örebroregionen.

1996/97:N25 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vattenkraftverk i

de i dag utbyggda älvarna.

1996/97:N26 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts när det gäller möjligheter

att utnyttja solenergi.

1996/97:N27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens mål,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

fullt risk- och miljökostnadsansvar införs i energisektorn,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

precisera och skärpa kärntekniklagen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen,

5. avslår regeringens förslag avseende bidrag till investeringar i småskalig

vattenkraft,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ekonomiska styrmedel för kärnkraftsavvecklingen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lagstiftning om kärnkraftens avveckling,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energibeskattningen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta

bort ansvarsgränsen i atomansvarighetslagen och införa ett obegränsat strikt

ansvar,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

krav på det egna kapitalets storlek och/eller på motsvarande ekonomiska

garantier uttrycks i lag,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

ömsesidigt nationellt skadeståndsansvar för kärnkraftsindustrin i Sverige,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bilaterala riskdelningsavtal för att täcka kärnkraftsindustrins

skadeståndsansvar vid atomolyckor,

13. hos regeringen begär utredning av en svensk reaktorsolyckas totala

kostnader,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov

av statliga anslag till omställning av energisystemet,

15. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av bidrag för

konvertering från elvärme,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bidrag till fjärrvärmeanslutning,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energirådgivning m.m.,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

teknikupphandling av energieffektiv teknik,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

anpassning av byggregler och byggnormer,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

undanröja hinder i fastighetstaxeringen som hindrar utveckling mot mer

energieffektiva byggnader och inredningar,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och utveckling för effektivare energianvändning,

22. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag

till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och utveckling av biobränslebaserad kraftvärmeteknik samt forskning

om biobränsleförsörjning,

25. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag

till vindkraftsproduktion,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och utveckling av vindkraftteknik,

27. godkänner den i motionen föreslagna utformningen av investeringsbidrag

för solvärme,

28. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och utveckling av solenergiteknik,

29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

övriga förnybara energislag,

30. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

upphandling av produktionsteknik för förnybara energislag,

31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och utveckling på energiområdet,

32. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

omställning av drivmedelssystemet,

33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det

internationella samarbetet i klimatpolitiken,

34. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av energisystemet i Baltikum och Östeuropa,

35. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

motoralkoholproduktion från skogsråvara,

36. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ansvarsfördelning i omställningsarbetet.

1996/97:N28 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av

den föreslagna energimyndigheten.

1996/97:N29 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att

bidragsberättigade investeringar i småhus enligt propositionen skall få

påbörjas tidigare än den 1 juli 1997.

1996/97:N30 av Lena Klevenås och Pär-Axel Sahlberg (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samordning av olika statliga bidrag.

1996/97:N31 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

upprätthållande av kärnsäkerheten vid Barsebäcksverket under avvecklings-

perioden, tillvaratagande av personal och infrastruktur vid anläggningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokaliseringen av den nya energimyndigheten.

1996/97:N32 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avkopplingsbara elpannor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag

till värmepumpar.

1996/97:N33 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokalisering av föreslagen energimyndighet till Kalmar.

1996/97:N34 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att utnyttja

solenergi.

1996/97:N35 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

att förlägga den nya energimyndigheten till Borås.

1996/97:N36 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att

bidragsberättigade investeringar i småhus enligt propositionen skall få

påbörjas tidigare än den 1 juli 1997.

1996/97:N37 av Sten Tolgfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:N38 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av

den föreslagna energimyndigheten.

Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:11 och behandlas

här är

1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (10) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

omställning till ekologiskt hållbart och småskaligt energisystem.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1996/97:U815 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av en energi/vindkraftsmyndighet till Kalmar.

1996/97:Jo311 av Monica Green m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (3) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energin.

1996/97:N251 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (7) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en delning och utförsäljning av Vattenfall.

1996/97:N252 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (12) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

delning av NUTEK.

1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (20) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut.

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (23) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitiken.

1996/97:N402 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokalisering av en nyinrättad myndighet med ansvar för vindkrafts-

/energifrågor till Kalmar.

1996/97:N403 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ökad och utvecklad bioenergiförsörjning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

NUTEK:s roll för att utveckla och stimulera användningen av bioenergi,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheterna till utveckling av bioenergi i Kalmar län.

1996/97:N404 av Berndt Sköldestig och Michael Hagberg (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en folkbildningskampanj för energisparande.

1996/97:N405 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kärnkraftsavvecklingen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd

till alternativ energi,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

incitament för energisparande.

1996/97:N407 av Göran Magnusson och Sven-Erik Österberg (båda s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ökad sysselsättning genom tillkomsten av en fullskalig anläggning för

etanolproduktion.

1996/97:N408 av Eva Goës och Per Lager (båda mp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en uppdatering av utredningen Läge för vindkraft (SOU

1988:32) enligt vad i motionen anförts.

1996/97:N409 av Eva Goës och Ewa Larsson (båda mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Forsmarks hot mot Storstockholmsregionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

avveckla reaktorerna i Forsmark,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

investera i energieffektivisering, sol, vind och biobränslen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sprickor m.m. i reaktorerna,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kostnader vid Forsmark fram till sekelskiftet.

1996/97:N411 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva

industrins konkurrenssituation.

1996/97:N412 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga lån med låg ränta

till investering i vindkraftverk och solfångare.

1996/97:N413 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av statliga satsningar på biodrivmedlens områden.

1996/97:N414 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av det svenska

naturgasnätet.

1996/97:N416 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsuppbyggnad

inom energiområdet.

1996/97:N420 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning

av Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de landsting/länsparlament inom

vars områden verken är belägna.

1996/97:N422 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det

angelägna i investeringsbidrag för solenergi och solel,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheter till nya arbetstillfällen vid stimulans av solfångarbranschen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheter till nya arbetstillfällen vid stimulans av solcellsbranschen.

1996/97:N423 av Karin Falkmer m.fl. (m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitiken.

1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheter att lägga grunden för en svensk vindkraftsindustri,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

huvudsaklig placering av större grupperingar vindkraftverk,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vindkraftens potentiella bidrag till ett mindre sårbart samhälle,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förnyat investeringsstöd till vindkraft,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bibehållen miljöbonus till vindkraft,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika

kostnad för anslutning av vindkraft till elnätet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Gotlandsmodellen för anslutning av vindkraft till elnätet,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en utredning gällande modell för att tillförsäkra alla aktörer

samma nätanslutningskostnad,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

likabehandlande av vindkraftsaktörer oberoende av ägandeform,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

borttagande av nedre gräns på 60 kW för bidragsberättigade vindkraftverk,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

vindkraftverk med en effekt på över 2 MW bör undantas från investeringsstöd,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av oberoende vindkraftsrådgivare,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en ny vindkraftsutredning,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

militärens agerande gentemot vindkraften.

1996/97:N428 av Birgitta Carlsson och Lennart Brunander (båda c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

satsningar på bioenergi i Västsverige,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

satsning på biobaserade drivmedel,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheten att i Borås snabbt starta en försöksverksamhet med kraftvärme

baserad på bioenergi,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

tillvarata det kunnande om bioenergi som finns i Västsverige,

6. hos regeringen begär att den med utgångspunkt från vad i motionen anförts

förelägger riksdagen ett förslag om ett ökat nyttjande av bioenergi för

uppvärmning, produktion av el och som drivmedel,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lokaliseringar till Västsverige.

1996/97:N429 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva

industrins konkurrenskraft.

1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (17) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett decentraliserat och miljövänligt energisystem.

1996/97:Bo416 av Sivert Carlsson (c) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

stimulans åt installation av pelletteldning.

Utskottet

Bakgrund

Elförsörjningen

Den svenska elproduktionen ökade kraftigt under perioden 1970-1987, varefter

produktionen har varit nära nog konstant. År 1995 uppgick produktionen till ca

143 TWh jämfört med ca 60 TWh år 1970. Enligt preliminära uppgifter var

produktionen under år 1996 136 TWh (se vidare i det följande).

Den nuvarande produktionen baseras huvudsakligen på vattenkraft och

kärnkraft. I elproduktionssystemet ingår även kraftvärmeverk och industriella

mottrycksanläggningar samt oljekondensanläggningar, dieselaggregat,

gasturbiner och vindkraftverk.

I stora drag svarar vatten- och kärnkraft under normala förhållanden vardera

för omkring hälften av elproduktionen. Under ett normalår kan de svenska

vattenkraftverken producera ca 63,5 TWh el. Vid torrår kan elproduktionen

minska med upp till 15 TWh och vid våtår öka med ca 10 TWh, jämfört med

normalårsproduktionen. Produktionsförmågan i kärnkraftsreaktorerna är ca 72

TWh el per år. Under de senaste tio åren har kärnkraftsproduktionen upp-gått

till i genomsnitt ca 66 TWh per år. Under år 1993, som var ett våtår,

producerades endast ca 59 TWh i kärnkraftverken. Orsaken till detta var dels

nedreglering av reaktorerna, dels långa avställningar av några reaktorer.

Under såväl hösten 1992 som hösten 1993 var ett antal reaktorer (sex

respektive fem) tillfälligt avställda på grund av bl.a. tekniska problem.

De två aggregaten i Barsebäck togs i drift år 1975 respektive 1977. De har

vardera en effekt på 600 MW. Den sammanlagda produktionen vid kärnkraftverket

i Barsebäck har under de tre senaste åren varierat mellan 7,7 och 8,1 TWh. Som

mest har i Barsebäck producerats 9,1 TWh (år 1991).

Den installerade effekten i kraftvärmeverken i fjärrvärmenäten medger en

årlig elproduktion på 8-10 TWh. Under de senaste åren har denna elproduktion

dock varit knappt 5 TWh per år. I industriella mottrycksanläggningar

produceras årligen ca 4 TWh el. Den tekniskt möjliga produktionen bedöms vara

ca 5 TWh.

Oljekondensanläggningarna och gasturbinerna används i huvudsak som

reservkapacitet vid exempelvis torrår eller vid bortfall av kärnkraft och för

s.k. spetslast vid högt effektuttag i elsystemet.

Det finns för närvarande omkring 300 vindkraftverk i drift. Enligt

preliminära uppgifter uppgick vindkraftsproduktionen år 1996 till 0,14 TWh.

Detta innebär en ökning med ca 35 % jämfört med året innan.

Produktionsanläggningarna i elsystemet utnyttjas vanligen i kostnadsordning.

Anläggningar med låga rörliga produktionskostnader används i första hand. I

det svenska produktionssystemet har vattenkraftsanläggningarna de lägsta

rörliga kostnaderna. Därefter följer kärnkraftverken och sedan

kraftvärmeanläggningarna. Kraftvärmeverken utnyttjas främst under den kalla

årstiden då det s.k. värmeunderlaget, dvs. avsättningsmarknaden för värme, är

störst. Vattenkraften används även för regleringsändamål.

År 1995 var i likhet med flertalet år under den senaste tioårsperioden ett

våtår, medan år 1996 var ett extremt torrår. Preliminär statistik för år 1996

visar en vattenkraftsproduktion som var nära 20 % lägre än under ett normalår.

Den låga produktionen i vattenkraftverken kompenserades huvudsakligen av ökad

produktion i kondenskraftverken och nettoimport av el.

I tabellen nedan redovisas elproduktionen sedan år 1970.

Den inhemska elproduktionen (TWh)

----------------------------------------------------------------

|Produktionsslag|1970 |1980 | 1990 | 1995 | 1996 |

| | | | | | (prel) |

----------------------------------------------------------------

|Vattenkraft |40,9 |58,0 | 71,5 | 67,0 | 51,0 |

----------------------------------------------------------------

|Vindkraft | - | - | 0,0 | 0,1 | 0,1 |

----------------------------------------------------------------

|Kärnkraft | - |25,3 | 65,3 | 66,7 | 71,4 |

----------------------------------------------------------------

|Industriellt | 3,1 | 4,0 | 3,1 | 4,2 | 4,5 |

|mot-tryck | | | | | |

----------------------------------------------------------------

|Kraftvärme | 2,4 | 5,6 | 2,1 | 4,7 | 5,5 |

----------------------------------------------------------------

|Kondens- |12,0 | 0,9 | 0,3 | 0,4 | 3,5 |

|anläggningar | | | | | |

----------------------------------------------------------------

|Gasturbiner | 0,7 | 0,2 | 0,1 | 0,2 | 0,0 |

----------------------------------------------------------------

|Nettoproduktion|59,1 | 94,0 |142,2 |143,4 | |

| | | | | |136,0 |

----------------------------------------------------------------

|Nettoimport* | 4,3 | 0,5 | (2,5 | (1,8 | 5,0 |

----------------------------------------------------------------

* Minus = nettoexport

Vissa tidigare energipolitiska beslut

Med utgångspunkt i resultatet av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars

1980 beslutade riksdagen senare under våren detta år om riktlinjer för

kärnkraftens roll i energisystemet (prop. 1979/80:170, bet. NU70). Enligt

beslutet skall ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad förekomma utöver de tolv

reaktorer som då var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skall

avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft

för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall

vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift.

Regeringen hade i den aktuella propositionen inte satt något bestämt slutår

för kärnkraftsproduktionen. På förslag av näringsutskottet - i anslutning till

en socialdemokratisk partimotion - beslutade riksdagen emellertid uttala att

den sista reaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år 2010. Moderata

samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom förslaget i den

delen. De anförde dock att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte

förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande

motionen.

Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde

näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska

livslängd enligt uppgift i propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift

kom tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare

diskussion (bet. NU 1987/88:40). Därvid konstaterades att avskrivningstiden

för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har

konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande analyser

motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en

reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt

för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte, framhöll ut-

skottsmajoriteten, ses som en ren framräkning grundad på bedömningar om

reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att

utifrån folkomröstningens resultat en väl anpassad tidsram skulle anges inom

vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga rum.

Under perioden 1981-1990 förelades riksdagen vid fyra tillfällen

propositioner med mera övergripande förslag till riktlinjer för

energipolitiken. Dessa gick väsentligen ut på att ett kraftigt minskat

oljeberoende skulle uppnås samtidigt som förutsättningar för

kärnkraftsavvecklingen skulle skapas. En successiv utveckling skulle ske mot

ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och

inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. En rad beslut om

olika stödformer, beskattningsåtgärder m.m. fattades.

En första precisering av en avvecklingsplan beträffande kärnkraften togs

hösten 1987 (prop. 1986/87:158, bet. NU 1987/88:7) genom en avsiktsförklaring

innebärande att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993-1995

och en andra reaktor under perioden 1994-1996. Tillförseln av ny energi och

hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när avvecklingen

av reaktorerna kunde påbörjas.

En ytterligare precisering gjordes våren 1988 (prop. 1987/88:90, bet. NU40).

Enligt detta beslut skulle en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra

år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i

Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Riksdagens beslut

präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot

näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning.

De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken antogs av

riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Riktlinjerna var grundade

på en överenskommelse mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet

liberalerna och Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nytillträdande

borgerliga regeringen att energiöverenskommelsen låg fast (RD 1991/92:6).

Riktlinjerna innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är att på kort och

lång sikt trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med

dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken skall utgå från vad natur och

miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisy-stem

som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt genom en effektiv energihushållning.

Beslutet innebar vidare att de tidigare riktlinjerna för

kärnkraftsavvecklingens inledning upphävdes. I stället skall omställningen av

energisystemet ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av

elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs

av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel

kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt

konkurrenskraftiga elpriser. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad -

senast år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980 - blev inte föremål för

förnyad prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna som

föregick överenskommelsen.

Riksdagens beslut våren 1991 innefattade också olika stöd till omställningen

och utvecklingen av energisystemet. De har bl.a. gällt stöd till inve-

steringar i kraftvärmeproduktion med biobränslen samt investeringar i

vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Vidare beslutades om ett program för

effektivare användning av energi. Inklusive medel för energiforskning har

staten sedan år 1991 anslagit drygt 4 miljarder kronor till olika åtgärder för

omställningen av energisystemet.

Energikommissionen m.m.

Efter beslut av riksdagen och på förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:

NU17) tillsattes under sommaren 1994 en parlamentarisk kommission -

Energikommissionen - med uppgift att följa upp 1991 års energipolitiska beslut

och analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen

skulle bl.a. granska de energipolitiska programmen och lägga fram förslag om

program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet. En

utgångspunkt för dess arbete skulle vara att omställningen och utvecklingen av

energisystemet - i enlighet med 1991 års energipolitiska överenskommelse - kan

grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut.

Kommissionen (ordförande: numera riksmarskalken Gunnar Brodin) avlämnade

sitt slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) i december

1995. Till betänkandet fogades fyra underlagsbilagor (SOU 1995: 140).

Sammanfattningsvis anför kommissionen att såväl samhällsekonomiska som

miljömässiga skäl talar för att omställningen av energisystemet bör ske under

tillräckligt lång tid för att målen enligt 1991 års energipolitiska uppgörelse

skall kunna uppnås. Med hänvisning till kommissionens prognoser och

bedömningar anser kommissionen att något årtal (för närvarande år 2010) då den

sista reaktorn skall tas ur drift inte bör fastställas. Avvecklingen bör

påbörjas i ett tidigt skede så att omställningsprocessen kan inledas.

Härvidlag är kraftfulla ekonomiska styrmedel av central betydelse, påpekas

det. Det är Energikommissionens uppfattning att ett kärnkraftsaggregat kan

ställas av under innevarande mandatperiod utan att kraftbalansen påverkas

påtagligt. Kommissionens slutsatser föranledde reservationer av företrädarna

för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna.

Energikommissionens betänkande har remissbehandlats. Remissinstansernas

synpunkter har sammanställts i en departementspromemoria (Ds 1996: 55).

Regeringen inbjöd under våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar om

energipolitiken på grundval av 1991 års energiöverenskommelse,

Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta. Överläggningarna

slutfördes i början av februari 1997 efter det att en överenskommelse träffats

mellan företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Förslagen i proposition 1996/97:84 om en uthållig energiförsörjning är

uteslutande baserade på denna överenskommelse.

Energibeskattningen

Riksdagen beslutade våren 1996, efter förslag från regeringen (prop.

1995/96:198, bet. SkU31), om höjningar av energiskatterna i två steg. Den

första höjningen trädde i kraft den 1 september 1996, och den andra skulle ha

ägt rum den 1 juli 1997. Vid varje tillfälle skulle skattesatserna på bensin

och olja för motordrift höjas med 2,5 %, skatten på el med 1,5 öre per kWh och

övriga energiskatter med 10 %. Produktionsskatterna på el från kärnkraft och

äldre vattenkraft skulle öka med 1 öre per kWh vid varje steg.

Beslutet om höjda produktionsskatter utsattes för kritik som gällde främst

effekter på de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. I

budgetpropositionen för år 1997 föreslog regeringen att det andra steget av de

tidigare beslutade höjningarna av produktionsskatterna på el skulle återtas

och ersättas av höjda energiskatter på el och fossila bränslen. Samtidigt

föreslogs att vattenkraftsskatten skulle ersättas med en fastighetsskatt

baserad på markvärdet. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag

(prop. 1996/97:1, bet. FiU1). Produktionsskatten på el från kärnkraftverk

uppgår sedan den 1 september 1996 till 2,2 öre per kWh.

I 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagits en halvering av

fastighetsskatten på vattenkraft. Samtidigt skall energiskatten på el höjas

med 1,4 öre per kWh för att kompensera detta skattebortfall. I

energipropositionen meddelas att en översyn av energiskattesystemet kommer att

påbörjas under år 1997 i Regeringskansliet för att analysera och precisera den

principskiss till ett reformerat skattesystem som presenterats i

Skatteväxlingskommitténs betänkande (SOU 1997:11). Översynen avses kunna

genomföras så att förslag kan lämnas till riksdagen under år 1998. Ett nytt

energiskattesystem beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1999.

Förutsättningarna för att främja användningen av biobränslen och särskilt

biobränslebaserad kraftvärme kommer att behandlas i översynen av energi-

skattesystemet, sägs det i propositionen. Vidare skall hänsyn tas till det

arbete som pågår inom EU med ett nytt energibeskattningsdirektiv.

Beträffande produktionsskatten på kärnkraft påpekas vidare i propositionen

att denna skatt kan medföra snedvridningar i elproduktionssystemet. Eftersom

den rörliga kostnaden påverkas av skatten snedvrids den kostnadsmässiga

rangordningen av elproduktionsanläggningarna med ett sämre resursutnyttjande

som följd. Härutöver framhålls att en effektivt fungerande nordisk elmarknad

kräver en samordning av skatterna i elproduktionen.

Regeringen meddelar i propositionen att den avser att senast i

budgetpropositionen för år 1998 återkomma till frågan om nivån på och

utformningen av produktionsskatten på el. Regeringen kommer därvid, om den

bedömer att produktionsskatten till någon del bör behållas, att överväga om

det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta den nuvarande skatten på

kärnkraftsproducerad el med en fast skatt som är oberoende av

produktionsnivån. En möjlig bas för en sådan skatt är varje reaktors tillåtna

högsta effekt.

Lagstiftning om kärnkraftens avveckling

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat ett förslag till lag-

stiftning om kärnkraftens avveckling. Förslaget redovisas i departements-

promemorian Lag om kärnkraftens avveckling (Ds 1997:14). Det bygger på de

överväganden som gjorts i Energikommissionens slutbetänkande samt i en

underlagsbilaga (26) till detta betänkande (SOU 1995:140, del 4). I huvudsak

innebär lagförslaget följande.

- Regeringen får inom i lagen angivna ramar besluta att rätten att med stöd av

tillstånd enligt den s.k. kärntekniklagen (1984:3) driva en kärnkraftsreaktor

skall upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Tillståndet, och de skyldigheter

som är förknippade med detta, kvarstår i övrigt.

- Ett sådant beslut av regeringen ger rätt till ersättning från staten för

förlusten. Ersättningsberättigade enligt den skisserade lagen är

tillståndshavare och ägare till fastighet som använts till kärnteknisk

verksamhet. Kostnaderna för att avveckla och riva kärnkraftsanläggningar

finansieras dock genom det system av avgiftsmedel och säkerheter som den s.k.

finansieringslagen (1992:1537) tillhandahåller.

- Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt expropriationsrättsliga principer

och i den ordning som expropriationslagen (1972:719) anger. Detta innebär att

ersättningstalan i princip handläggs som expropriationsmål och att

expropriationslagens bestämmelser om nedsättning, fördelning och utbetalning

av ersättning blir tillämpliga.

- Vissa särskilda förutsättningar skall tillämpas vid bestämmandet av

ersättningen. Det skall antas att priset på högspänd el i Sverige inte ändras

mer än vad som skulle ha skett utan avveckling av kärnkraften enligt lagen. En

kalkylränta om fem procentenheter skall användas vid diskontering av framtida

driftsnetton.

- Slutligen skall det antas att kärnkraftsreaktorns drifttid inte är längre än

40 år.

Departementspromemorian har remissbehandlats. Regeringen bereder för

närvarande ärendet och avser att förelägga riksdagen ett lagförslag som kan

behandlas av riksdagen under hösten 1997.

Regeringens huvudsakliga förslag

Enligt förslag i propositionen, som alltså baseras på tidigare nämnda

trepartiöverenskommelse, skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck

ställas av. Förslag till lagstiftning om kärnkraftens avveckling kommer att

föreläggas riksdagen senare under år 1997 (se föregående avsnitt). Bortfallet

av el skall kompenseras genom effektivare energianvändning, konvertering från

elvärme, hushållning med el samt tillförsel av el från andra energikällor.

Stängningen av den första reaktorn skall enligt vad som sägs i propositionen i

huvudsak kompenseras genom en minskad användning av el i fjärrvärmesy-stemet.

Ett villkor för avställningen av den andra reaktorn är att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras. Enligt förslaget skall inte längre gälla något

årtal då den sista kärnkraftsreaktorn skall ha tagits ur drift (för närvarande

år 2010).

Det framhålls i propositionen att ca 400 personer arbetar vid

kärnkraftverket i Barsebäck, och att personalen generellt har hög kompetens

med en ofta specialiserad inriktning. Regeringen erinrar om att verket ingår i

en större energikoncern - Sydkraft AB - och anför att många av verkets

anställda på sikt bör kunna beredas annan sysselsättning. I god tid före

verkets slutliga nedläggning bör, enligt regeringen, berörda myndigheter

tillsammans med arbetsgivaren och personalorganisationerna överväga de

särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för personalen.

Regeringen konstaterar härutöver att avställningen av de två reaktorerna i

Barsebäck kommer att medföra en ökad arbetsbelastning för

säkerhetsmyndigheterna Statens kärnkraftinspektion och Statens

strålskyddsinstitut. Dessa myndigheter bör därför enligt regeringen ges ökade

resurser.

I propositionen föreslås vidare att bidrag skall lämnas för anslutning av

elvärmda byggnader till fjärrvärmenäten och för konvertering från elvärme till

uppvärmning med bränsle. Bidrag skall också lämnas till ägare av småhus med

elvärme för installation av utrustning som medför en minskning av

eleffektuttaget.

Stöd föreslås härutöver till investeringar i vindkraftverk, småskaliga

vattenkraftverk och anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.

Investeringsstöden kompletteras med stöd till upphandling av ny

elproduktionsteknik. Hushållningen med energi skall stimuleras genom

information, utbildning, teknikupphandling av energieffektiv teknik, provning,

märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal

energirådgivning.

De statliga insatserna för utveckling av teknik för framtidens energisystem

skall förstärkas och koncentreras. Energiforskningen ges ökade resurser och

får en delvis ny inriktning. Vidare tillförs Energiteknikfonden ytterligare

medel. Ett energiteknikbidrag införs för att stödja energiteknik som behöver

utvecklas genom att provas i full skala och demonstreras med reducerad risk

för företagen. Programmet för utveckling av etanolproduktion baserad på

skogsråvara förstärks.

En ny energimyndighet föreslås bli inrättad den 1 januari 1998. Till energi-

myndigheten förs merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet.

Vattenfall AB skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser

för utvecklingen av ny elproduktionsteknik. En delegation skall tillkallas med

uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.

En strategi redovisas för minskad klimatpåverkan från energisektorn, vari

som en viktig del ingår energipolitiskt motiverade internationella insatser.

De redovisade åtgärderna i propositionen innebär sammantagna en satsning på

drygt 9 miljarder kronor. Insatserna för forskning och utveckling uppgår till

5,6 miljarder kronor och löper under sju år. Åtgärderna för att kompensera

bortfallet av elproduktion från Barsebäck omfattar 3,1 miljarder kronor för en

femårsperiod. Härtill kommer att delegationen för Sydsveriges el- och

värmeförsörjning skall få disponera 400 miljoner kronor. I bilaga 1 redovisas

en sammanställning av förslagen i propositionen med angivande av beräknade

statliga utgifter för respektive åtgärd.

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150 s. 114) presenteras

översiktligt hur det nya energipolitiska programmet skall finansieras.

Inledningsvis (åren 1997 och 1998) skall åtgärderna bekostas genom att

befintliga reserverade medel från tidigare energiprogram samt medel från

Energiteknikfonden dras in. Vidare skall befintligt resursutrymme inom

utgiftsområde 21 Energi - motsvarande knappt 300 miljoner kronor per år - dras

in. Det återstående finansieringsbehovet skall tillgodoses genom

ianspråktagande av en del av den ram som regeringen föreslår i

vårpropositionen för ekologiskt hållbar utveckling.

I nämnda proposition föreslås att riksdagen på tilläggsbudget för

innevarande budgetår skall anvisa totalt 114 miljoner kronor för vissa

energipolitiska åtgärder under år 1997 i enlighet med vad som redovisas i den

energipolitiska propositionen. Medlen fördelar sig på bidrag till

investeringar i elproduktion från förnybara energikällor (80 miljoner kronor),

insatser för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning,

m.m. (4 miljoner kronor) och kostnader för bildandet av en ny energimyndighet

(30 miljoner kronor). Näringsutskottet har nyligen i ett yttrande

(1996/97:NU8y) till finansutskottet tillstyrkt de nu aktuella förslagen i den

ekonomiska vårpropositionen, varvid två avvikande meningar (m; fp) i denna

fråga avgavs. Vidare anmäldes en avvikande mening (m, fp, kd) med uppmaning

till finansutskottet att i sin fortsatta beredning av vårpropositionen närmare

klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av kärnkraftverket i

Barsebäck.

Allmänt om energipolitiken, m.m.

Inledning

Utskottet tar först upp till behandling yrkanden i tre motioner från

företrädare för Moderata samlingspartiet med krav på att propositionen skall

avslås i dess helhet. Därefter behandlas regeringens olika förslag jämte

motioner med början i frågan om riktlinjer för energipolitiken.

Avslag på propositionen

Motionerna

I partimotion 1996/97:N20 (m) anförs sammanfattningsvis att propositionen är

så undermålig att den - oavsett inställning i de energipolitiska sakfrågorna -

inte kan ligga till grund för beslut i riksdagen. Samtidigt som regeringen

föreslår en extrem energipolitik med drastisk påverkan på Sveriges

industriella framtid redovisas vare sig ett erforderligt beslutsunderlag eller

kostnaderna för riksdagens beslut, anför motionärerna. De saknar bl.a.

bedömningar av konsekvenserna för energiförsörjningen, miljön, hushållens

ekonomi, investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i

stort. Viktiga lagstiftningsfrågor med bäring på egendomsskyddet i

regeringsformen och Europakonventionen hanteras enligt motionärerna på ett

utmanande slarvigt sätt. De menar att en lagstiftning av föreslagen art kommer

att menligt påverka omvärldens tilltro till Sverige som en stabil och

marknadsekonomisk rättsstat. Det anförs också att det i propositionen inte

klargörs hur avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck skall gå till.

Vidare sägs i motionen att regeringen med sitt förslag går emot såväl

resultatet av 1980 års folkomröstning som 1991 års energipolitiska beslut. I

en situation när regeringens utlovade halvering av arbetslösheten ter sig mer

avlägsen än någonsin borde alla krafter samverka för att det skall skapas goda

förutsättningar för investeringar, företagande och sysselsättning, heter det i

motionen. I stället, fortsätter motionärerna, framläggs förslag som föröder de

produktionsresurser som står till det svenska folkets förfogande - förslag som

enligt motionärerna också förstör förtroendet för landets politiska ledning.

I motionen redovisas härutöver invändningar - dock utan yrkanden - mot

olika förslag i propositionen. Dessa synpunkter kommer att refereras under

aktuella avsnitt i det följande.

Krav på avslag på propositionen framförs också i motionerna 1996/97:N17 (m)

och 1996/97:N37 (m). Den förstnämnda motionen tar utgångspunkt i förslagens

effekter på skogsindustrin. Enligt motionären riskerar den föreslagna

kärnkraftsavvecklingen - med åtföljande höjda elpriser - att slå ut tusentals

arbetstillfällen i skogen och inom skogsindustrin. Energiöverenskommelsen sägs

därför innebära ett allvarligt hot mot såväl skogsbönder som alla dem som

arbetar i skogsnäringen. Avslagsyrkandet i motion 1996/97: N37 (m) framställs

främst med avseende på effekterna för den elintensiva industrin i Bergslagen.

Många orter i Bergslagen är för sin framtid beroende av denna industri,

påpekar motionärerna. De anklagar parterna i energiöverenskommelsen för att

inte ha klargjort hur den elintensiva industrin kommer att påverkas av en

förtida avveckling av kärnkraften. Denna avveckling kommer dessutom, sägs det,

att resultera i ökad användning av fossila bräns-len och ökade utsläpp av

klimatpåverkande ämnen.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet har i sitt yttrande (1996/97:BoU6y) till näringsutskottet

även berört de nu aktuella yrkandena om avslag på propositionen. Från

bostadsutskottets utgångspunkter har det inte visats att regeringsförslaget

skulle vara behäftat med sådana brister att propositionen bör avvisas, anför

utskottet och avstyrker de tre motionsyrkandena. En motsatt uppfattning

redovisas i en avvikande mening (m), där det dels riktas principiella

invändningar mot regeringens förslag vad gäller beslutsunderlaget, dels

framförs kritik mot förslagen ur energipolitisk synvinkel.

Utskottets ställningstagande

Oavsett inställning i olika energipolitiska frågor menar näringsutskottet att

det inte finns skäl att avvisa propositionen i dess helhet med hänvisning till

bristande beslutsunderlag. Till grund för det nu aktuella beslutet ligger ett

omfattande utredningsarbete genom främst Energikommissionens försorg.

Utskottet kommer i det följande att behandla olika energipolitiska frågor och

därvid pröva regeringens förslag mot framställda yrkanden i de aktuella

motionerna. Här berörda avslagsyrkanden i motionerna 1996/97:N17 (m),

1996/97:N20 (m) och 1996/97:N37 (m) avvisas sålunda av utskottet.

Riktlinjer för energipolitiken

Propositionen

I propositionens inledning redovisas överenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det föreslås att de i

överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken skall antas av

riksdagen. Överenskommelsen återges i dess helhet i det följande (s. 23-29).

Energipolitikens mål

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga

tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,

miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt

samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.

Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi-,

miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv

energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn

tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och

omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik.

Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering

till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.

Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Naturgasen är det

fördelaktigaste fossila bränslet och det befintliga naturgasnätet bör

utnyttjas. Nationalälvarna och de övriga älvsträckor som riksdagen har

undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för

den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall

ut-formas så att denna förutsättning bevaras. En ökad produktion och ekono-

misk aktivitet är av avgörande betydelse för sysselsättningen och därmed för

vår framtida välfärd. Med utgångspunkt i den politik för ekonomisk tillväxt

som riksdagen beslutat om bör elanvändningen för industrins produktion ges

möjlighet att öka under det närmaste decenniet. En effektiv elanvändning skall

främjas i såväl industrin som andra samhällssektorer.

Kärnkraftsavvecklingen och omställningen av energisystemet

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr.

1979/80:410) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med

hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och

välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i

Sverige skall stängas senast år 2010.

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.

1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Energisystemet skall

förnyas genom att renare och miljövänligare teknik för tillförsel, omvandling,

distribution och användning etableras och underhålls. Detta skall ske med hög

kostnadseffektivitet. Inledningen och takten i kärnkraftsavvecklingen avgörs

av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel

kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt

konkurrenskraftiga elpriser.

En strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet läggs nu fast.

Den gäller särskilt elproduktionen och en effektiv energianvändning. Målet är

att energisystemet skall bli ekologiskt och ekonomiskt uthålligt.

Energiförsörjningen skall i huvudsak baseras på förnybara energikällor.

De energipolitiska riktlinjerna i 1991 års uppgörelse ligger fast. Såväl

samhällsekonomiska som miljömässiga skäl talar för att omställningen och

utvecklingen av energisystemet bör ske under tillräckligt lång tid för att

målen i 1991 års energipolitiska uppgörelse skall kunna uppnås. Problem

uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om all

kärnkraftsproduktion avvecklas till år 2010. Det är partiernas bedömning att

något årtal då den sista kärnkraftsreaktorn tas ur drift inte bör fastställas.

Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen av energisystemet.

Omställningen skall därför påbörjas snarast.

Kärnkraften

I det följande redovisas de åtgärder som skall vidtas för att möjliggöra en

avställning av den första reaktorn senast den 1 juli 1998 och den andra

reaktorn senast den 1 juli 2001.

Ett förslag till en lag om avställning av kärnkraftsreaktorer föreläggs

riksdagen under år 1997 i så god tid att lagen kan träda i kraft den 1 januari

1998. I lagen föreskrivs att rätten att driva kärnkraftsreaktorer för att

utvinna kärnenergi kan upphävas av regeringen. Sådana beslut skall fattas med

utgångspunkt i att reaktorerna skall ställas av i den ordning och vid de

tidpunkter som bäst gagnar den av riksdagen beslutade omställningen av

energisy-stemet och dess genomförande. Av kriterierna bör vidare följa att

avställningen skall inledas med de reaktorer som mest kan ifrågasättas från

lokaliseringssynpunkt.

Barsebäcksverkets lokalisering är olämplig. Förhandlingar skall inledas med

ägaren till Barsebäcksverket om att stänga en reaktor före den 1 juli 1998 och

en andra reaktor före den 1 juli 2001. Regeringen avser att omedelbart efter

lagens ikraftträdande fatta beslut om avställning av kärnkraftsreaktorerna

Barsebäck 1 och Barsebäck 2. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn

är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el.

Vattenfall AB skall medverka till att stängningen av Barsebäcksverket kan

genomföras enligt redovisad tidtabell. Vattenfall ges uppdraget att som en av

sina viktigaste uppgifter aktivt medverka i omställningen av energisystemet.

Efter regeringens kontakter med företrädare för Sydkrafts huvudägare är vår

uppfattning att en stängning senast 1 juli 1998 av den första reaktorn kommer

att kunna genomföras.

Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el

från de bägge reaktorerna genom effektivare energianvändning, konvertering

samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor.

Förutsättningar skapas för att utnyttja det befintliga naturgasnätet

effektivare.

Ett nytt långsiktigt omställningsprogram inrättas för utveckling av ett

ekologiskt uthålligt energisystem. Inriktningen är att utveckla ny

energiteknik för tillförsel och hushållning med el och andra energiformer.

Syftet är att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar

energiförsörjning i huvudsak byggd på förnybara energislag. Målet är också att

tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el från ekologiskt

uthålliga energikällor till internationellt konkurrenskraftiga priser. Sverige

skall vara i huvudsak självförsörjande på el.

Genom stängningen av två reaktorer och genom det långsiktiga programmet

skapas förutsättningar för att nya konkurrenskraftiga elproduktionsalternativ

successivt skall kunna föras in i det svenska energisystemet. På det sättet

kan den fortsatta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle

genomföras till rimliga kostnader.

Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för

avställning av ytterligare reaktorer. Efter avställningen av Barsebäcksverket

skall en uppföljning ske av utvecklingen av elpriser, investeringar,

miljöpåverkan, sysselsättnings- och fördelningseffekter samt elmarknadens

funktionssätt m.m. Resultaten av det energipolitiska programmet skall

utvärderas och tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna

i Barsebäcksverket utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta

omställningen skall genomföras.

Före nästkommande mandatperiods utgång fattas beslut avseende hur den

fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall genomföras.

Programmet för ett ekologiskt uthålligt energisystem

Åtgärder för att på kort sikt minska elanvändningen och tillföra ny

elproduktion

Särskilda åtgärder vidtas för att användningen av el skall minska och för att

en ökad utbyggnad skall ske av el- och värmeproduktion baserad på förnybara

energislag. De sammanlagda resultaten förväntas motsvara årsproduktionen av el

i Barsebäcksverket.

Åtgärderna innefattar en minskad användning av de s.k. avkopplingsbara

elpannorna i fjärrvärmesystemet, insatser för konvertering och effektsänkande

åtgärder i hus med direktverkande elvärme, ökad fjärrvärmeanslutning samt

tillförsel av ny elproduktion från förnybara energikällor genom bl.a.

investeringsstöd och teknikupphandling.

Särskilda insatser görs för att utveckla kraft- och värmeförsörjningen i

Sydsverige.

Hushållningen med energi stimuleras genom information, rådgivning och

utbildning om effektiv energianvändning och genom provning och testning av

varor, utrustning och energisystem. Kommunal energirådgivning och utbildning

av bl.a. energirådgivare skall stödjas med statliga medel.

Marknadsintroduktion av ny energisnål teknik skall påskyndas genom

teknikupphandling. Det är viktigt att också industrin omfattas av åtgärderna

för en effektivare energianvändning.

Metoder skall utvecklas för att göra det möjligt att utvärdera

effektiviteten hos och mäta resultaten av de energipolitiska programmen. Detta

blir en uppgift för energimyndigheten.

Långsiktigt program för ett ekologiskt uthålligt energisystem

Ett nytt energipolitiskt program inrättas för forskning, utveckling och

demonstration av ekologisk och ekonomiskt uthållig tillförsel, omvandling,

distribution och användning av energi. Samverkan mellan staten, näringslivet

och forskningssamhället är nödvändig.

Programmets huvudinriktning är att minska kostnaderna för att utnyttja de

förnybara energislagen så att dessa blir ekonomiskt bärkraftiga alternativ

till kärnkraft och fossila bränslen. Teknisk utveckling och marknadsutveckling

bör främjas samtidigt. Insatser skall göras främst för ökad tillförsel av

biobränsle men även för teknik avseende vind- och vattenkraft, teknik för

värmelagring m.m. På längre sikt gäller insatserna t.ex. bränslecells- och

batteriteknik, artificiell fotosyntes, solceller och solvärme inom

energiforskningsprogrammets ram.

Energihushållningen skall främjas genom teknikutveckling, information och

utbildning, åtgärder för minskad användning av hushålls- och driftel i

bebyggelsen samt åtgärder för ökad energieffektivitet inom industrin. Goda

helhetslösningar skall främjas genom systemstudier och genom ökad kunskap om

sambanden mellan energi, miljö och ekonomisk tillväxt.

Finansieringen av programmet

Det energipolitiska program som partierna är överens om att genomföra innebär

statliga utgifter om totalt ca 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod.

Programmen skall finansieras fullt ut. De partier som står bakom uppgörelsen

skall enas om lämplig finansiering.

Statens uppgifter

Ett nytt, ekologiskt och ekonomiskt bärkraftigt, energisystem skall utvecklas.

Den svenska elförsörjningen skall även i framtiden i huvudsak baseras på

inhemskt producerad el. Statens viktigaste uppgift under omställningen av

energisystemet är att ange de ramar inom vilka företagen och konsumenterna

skall verka.

Statens innehav av ungefär halva den svenska elproduktionskapaciteten genom

Vattenfall AB är en viktig tillgång. Vattenfalls huvuduppgift är att inom

ramen för kravet på affärsmässighet bidra till en svensk elförsörjning som är

ekologiskt och ekonomiskt uthållig och som ger svensk industri och samhället i

övrigt el till konkurrenskraftiga priser. Resurser som skapas inom Vattenfall

skall användas för utveckling av ny elproduktionsteknik och för investeringar

som behövs för omställningen.

Denna förändring av Vattenfalls roll bör markeras i riksdagens riktlinjer

avseende Vattenfalls verksamhet. Vattenfall AB skall förbli i statlig ägo.

En ny central energimyndighet inrättas senast den 1 januari 1998 med ansvar

för myndighetsfunktionerna på energiområdet. Myndigheten får huvudansvaret för

att verkställa merparten av det energipolitiska programmet och ett

samordningsansvar för omställningsåtgärderna. Den nya myndigheten skall följa

programmets genomförande samt ta fram underlag för utvärdering av åtgärderna

och för redovisning av effekterna av att ställa av reaktorerna i Barsebäck.

Affärsverket svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska elsystemet.

Svenska kraftnät äger också huvuddelen av de svenska utlandsförbindelserna och

samordnar utlandshandeln med el. Verket har en central funktion för att

övervaka utrikeshandelns betydelse för den svenska försörjningstryggheten. För

att motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och

övriga Europas elmarknader bör samhällskontrollen stärkas. Principen skall

vara att staten genom Svenska kraftnät äger och förvaltar

utlandsförbindelserna. Enbart Svenska kraftnät bör ges koncession för

tillkommande utlandsförbindelser.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) har

de övervakande uppgifterna vad gäller kärnsäkerhet och strålskydd.

Avställningen av Barsebäcksreaktorerna kommer inledningsvis att kräva ökade

insatser från SKI och SSI. Myndigheterna bör få ökade resurser för att

kontrollera säkerheten vid kärnkraftsföretaget under genomförandet av

avställningen. Det är viktigt att långsiktigt bevara och förstärka

säkerhetsmyndigheternas resurser för att vidmakthålla samhällets insyn och

kontrollmöjligheter. Kraven på SKI:s tillsynsverksamhet kommer att öka i takt

med att planeringen av den slutliga avfallshanteringen efter hand övergår i

konkretare åtgärder. Även SSI kommer att i ökande omfattning involveras i

detta arbete.

Myndigheterna måste ha särskilda resurser för att kunna behålla och anställa

specialistkompetens på området. Samhällets insyn och statens övergripande

ansvar för kärnsäkerheten måste upprätthållas. De resursförstärkningar som kan

komma att behövas bör finansieras med höjda avgifter för kärnkraftsföretagen.

Atomansvarighet

Den svenska atomansvarighetslagen (1968:45) bygger på internationella

konventioner. Av lagen följer bl.a. att om ersättningsbeloppen enligt lagen

eller konventionssystemet inte räcker till för att uppkomna skador skall kunna

ersättas fullt ut kan ytterligare ersättning utgå av statsmedel. Någon viss

ersättningsnivå garanteras dock inte.

Partierna är eniga om att anläggningshavarnas ersättningsskyldighet bör

utökas. Frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen ses för närvarande

över i Regeringskansliet och ett förslag till ändrad lagstiftning är under

utarbetande. Regeringen avser att under innevarande år förelägga riksdagen en

proposition om ändringar i atomansvarighetslagen innebärande ett ökat ansvar

för kärnkraftsföretagen.

Ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete kring Östersjön

En fungerande och miljöriktig energiförsörjning är av avgörande betydelse för

den ekonomiska och sociala utvecklingen i Östersjöområdet. Det finns ett stort

utrymme för kostnadseffektiva åtgärder vad gäller energieffektivisering,

koldioxidutsläpp, försurande utsläpp och kärnsäkerhet. Den nya situationen i

Östersjöområdet ger Sverige möjlighet att aktivt delta i uppbyggnaden av ett

nytt energisystem runt Östersjön. Detta kommer att gagna både vårt land och

övriga länder i området.

Sedan reformprocessen i de central- och östeuropeiska staterna inleddes i

slutet av 1980-talet har Sveriges samarbete med dessa länder blivit en viktig

del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är ett starkt svenskt

intresse att länderna i Central- och Östeuropa kan fullfölja den pågående

samhällsomvandlingen och bli integrerade delar i en europeisk gemenskap.

Riksdagen har avsatt en miljard kronor för ökat samarbete i

Östersjöregionen. Ett antal konkreta projekt förbereds på energiområdet.

Sverige samarbetar nära såväl med andra länder i regionen som med

internationella finansiella institutioner.

En förbättrad infrastruktur på energiområdet i Östersjöområdet skulle

avsevärt öka försörjningstryggheten i Sverige och övriga Europa. Sverige skall

aktivt verka för en integrering av de nationella energisystemen i Norden och

Östersjöregionen. Det är av stort svenskt intresse att minska riskerna med

kärnkraften i Baltikum och östra Europa och att utveckla ett energisystem

kring Östersjön som är säkert, väl dimensionerat och ekologiskt uthålligt. Ett

program för energieffektivisering, konvertering och miljöförbättrande åtgärder

i el- och värmeproduktionsanläggningar runt Östersjön är ett viktigt inslag i

samarbetet. Åtgärderna är även en strategiskt viktig del av den svenska

klimatpolitiken.

Insatserna för ökad kärnsäkerhet bl.a. i Ryssland och Baltikum bör

fortsätta. SKI kanaliserar det svenska kärnsäkerhetsstödet i Baltikum och

östra Europa. Kärnsäkerhetsarbetet i dessa länder, till vilket många länder

bidrar, är av största betydelse för säkerheten i vårt närområde. Syftet är

framför allt att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i reaktorer som av

energiskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka oberoende

säkerhetsmyndigheters arbete med att ställa krav på och övervaka säkerheten

vid dessa anläggningar. Det är angeläget att detta arbete förs vidare.

Klimatpolitiken inom energiområdet

Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet.

Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika förbränning

av fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushållning och genom

att utnyttja förnybara energislag. Av de fossila bränslena ger naturgas lägst

utsläpp av koldioxid.

De svenska klimatpolitiska insatserna har på energiområdet koncentrerats

till följande områden: dels forskning, utveckling och användning i Sverige av

energieffektiv teknik för energihushållning och utnyttjande av förnybara

energikällor, dels insatser för energieffektivisering och övergång till

förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa.

Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken

(prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361). Där fastlades den

nationella strategin att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras

på 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska och att klimatpolitiken måste

utformas i ett internationellt perspektiv och i internationellt samarbete.

Hittillsvarande internationella åtgärder enligt klimatkonventionen har visat

sig otillräckliga för att konventionens syfte skall uppnås. Förhandlingar om

ytterligare åtaganden och åtgärder förs nu med siktet bortom sekelskiftet. Ett

framgångsrikt internationellt samarbete förutsätter en rättvis fördelning av

åtaganden och kostnader. Ländernas skilda utgångslägen och förutsättningar bör

liksom principen om en kostnadseffektiv fördelning av åtgärder enligt

klimatkonventionen beaktas vid åtaganden inom ramen för konventionen. Hänsyn

bör tas till bl.a. redan vidtagna åtgärder och klimatpåverkande utsläpp per

invånare.

Sverige bör genomföra kostnadseffektiva insatser såväl internationellt som

nationellt. Kravet på en rättvis fördelning av kostnadsansvaret och kostnads-

effektiva åtgärder måste upprätthållas. Den svenska klimatstrategin skall

utformas så att utsläppen i Sverige av koldioxid begränsas så långt det är

möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd.

Produktion och användning av alternativa drivmedel skall stödjas som ett led i

minskningen av trafikens miljöpåverkande utsläpp.

Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad nödvändiggör att

åtgärder mot utsläpp från elproduktion samordnas inom Europa så långt detta är

möjligt. Sverige skall aktivt verka för reduktioner av utsläppen även från

konkurrensutsatt verksamhet som den energiintensiva industrin.

Sverige bör som medlem i Europeiska unionen verka för en gemensam

klimatpolitik och vara pådrivande i det internationella klimatarbetet. Sverige

bör särskilt verka för att effektiva styrmedel och åtgärder utvecklas inom

ramen för EU:s klimatpolitik och klimatkonventionen. Sverige bör även samverka

med andra länder på det sätt klimatkonventionen anger, genom s.k. gemensamt

genomförande. Sverige bör verka för att mål antas som minskar utsläppen efter

sekelskiftet och som leder till stabilisering av halten av främst koldioxid på

en nivå som förhindrar allvarliga klimatförändringar.

Energibeskattningen

Energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för den svenska industrins

internationella konkurrenskraft. Det skall vara lönsamt att investera i varu-

och tjänsteproduktion i Sverige och det skall vara fördelaktigt att investera

i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare energianvändning.

Produktionsskatten på kärnkraft skall utformas enligt dessa principer.

Beskattningen bör ge drivkrafter för hushållning och konvertering till

förnybara energislag, samtidigt som den inte skall påverka industrins

internationella konkurrenskraft negativt. Beskattningsreglerna bör främja

elproduktion med förnybara energislag. Naturgasens miljöfördelar jämfört med

olja och kol skall beaktas.

Motionerna

I det följande redovisas synpunkter i olika motioner om riktlinjer för

energipolitiken. I detta avsnitt behandlas också vissa energipolitiska

motioner från allmänna motionstiden. Inledningsvis refereras partimotioner som

har väckts med anledning av propositionen, varefter övriga aktuella motioner

beskrivs.

Det finns inga sakliga skäl för en stängning av kärnkraften i förtid, anförs

det i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20. Därför välkomnas

förslaget i propositionen att det tidigare angivna slutåret för kärnkraftens

avveckling - år 2010 - inte längre skall gälla. Den logiska konsekvensen av

detta förslag är emellertid att det också saknas motiv för att påbörja

avvecklingen vid en annan bestämd tidpunkt, menar motionärerna. De hänvisar

till 1980 års folkomröstning och följande energipolitiska beslut med innebörd

att kärnkraften så småningom skall ersättas med förnybar, helst inhemsk,

energiproduktion.

I motionen förordas en ?naturlig? avveckling av kärnkraften, där varje

kärnkraftsreaktor drivs vidare så länge ägaren anser det vara kommersiellt

lönsamt att årligen reinvestera de belopp som erfordras för att myndigheternas

säkerhetskrav och företagets egna krav på driftsäkerhet skall kunna uppfyllas.

Genom den förtida avvecklingen uppkommer såväl företagsekonomiska som

statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser, framhålls det. Härtill

kommer de miljöeffekter som nedläggningen leder till, nämligen ökade utsläpp

av koldioxid men också ökade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider med

åtföljande försurning. Den realistiska bedömningen är att det väsentligen blir

ökad import av kolbaserad el från Danmark som kommer att kompensera bortfallet

av ren och utsläppsfri el från Barsebäck, heter det i motionen.

Motionärerna anser att regeringen helt bortser från den avreglering av

elmarknaden som genomförts. På denna marknad råder fundamentalt ändrade

förutsättningar jämfört med tidigare: prissättningen, investeringsbesluten och

planeringen sker nu utifrån den information som elmarknaden förmedlar till

konsumenter och producenter.

Hittillsvarande utveckling av svensk industri i allmänhet och svensk bas-

industri i synnerhet har gynnats av den goda tillgången på elenergi, påpekas

det vidare i motionen. Trots vad som sägs i propositionen kommer enligt

motionärerna den elintensiva industrin - inklusive ett stort antal

underleverantörer och serviceföretag - att drabbas av kärnkraftsavvecklingen.

Det erinras om att de traditionella basindustrierna svarar för en betydande

del av förädlingsvärdet i den samlade svenska exporten.

I motionen riktas härutöver skarp kritik mot den skisserade

avvecklingslagen. Motionärerna finner det uppseendeväckande att förslaget till

riktlinjer för energipolitiken framläggs trots att den erforderliga

lagstiftningen om avvecklingen av kärnkraften inte finns framtagen.

Beträffande de föreslagna omställningsprogrammen menar motionärerna att de i

huvudsak innebär en upprepning av de program som infördes i samband med 1991

års energipolitiska uppgörelse. Flera utvärderingar, bl.a. en på uppdrag av

näringsutskottet, har visat på allvarliga brister i dessa program, sägs det.

Den föreslagna förskjutningen av tyngdpunkten på insatserna från

investeringsbidrag till forsknings- och utvecklingsanslag ser motionärerna

positivt på. Dock betonas att denna forskning och utveckling är mycket

långsiktig och att svensk energiforskning endast utgör en liten del av de

globala forskningsansträngningarna.

Vad gäller förändringar i atomansvarighetslagen förordas i motionen

införande av någon form av regressrätt för staten jäntemot kraftbolagens

sakskadeersättning, så att staten vid ett större skadefall kan återkräva medel

intill dess att reaktorägarens eget kapital är helt förbrukat. Några andra

skäl att ändra lagen föreligger inte, sägs det.

I fråga om energibeskattningen anser motionärerna att den viktigaste

uppgiften är att få till stånd en ökad harmonisering av energibeskattningen

mellan de nordiska länderna. De särskilda produktionsskatterna på vattenkraft

och kärnkraft borde slopas. Enligt motionärerna bör endast miljöstyrande

skatter och avgifter användas i produktionsledet, medan den fiskala

beskattningen bör ske i konsumentledet. Som tidigare behandlats yrkas i denna

motion på att propositionen i dess helhet skall avslås av riksdagen.

Energiöverenskommelsen är förödande för Sverige, hävdas det i Folkpartiets

partimotion 1996/97:N22. Där anförs att det är beklagligt att

Socialdemokraterna har övergivit sina tidigare partner i

kärnkraftsomröstningen - Folkpartiet och LO. Därigenom, sägs det, valdes

möjligheten bort att nå en överenskommelse om en långsiktigt trovärdig

energipolitik, där kärnkraften avvecklas genom styrmedel och inte genom

politiska diktat.

Motionärerna anklagar regeringen för att framlägga en ofärdig proposition.

Många viktiga aspekter på och konsekvenser av den föreslagna inriktningen av

energipolitiken saknas. Motionärerna efterlyser bl.a. en bedömning av

effekterna av förslagen för industrin och hushållen. Det påpekas också att

propositionen inte rymmer några förslag om energibeskattningens framtida

utformning. Inte heller redovisas förslag till lagstiftning som gör det

möjligt att stänga kärnkraftverket i Barsebäck; den av regeringen skisserade

lagen anses vara ett utslag av planekonomiskt tänkande och avvisas. I motionen

föreslås att riksdagen skall avslå de framlagda riktlinjerna i propositionen

och i stället hos regeringen begära ett nytt förslag i enlighet med de

riktlinjer som redovisas i motionen. Det framställs också ett särskilt yrkande

om att riksdagen skall avvisa förslaget om stängning av kärnkraftverket i

Barsebäck.

Den politik som kan förena nationen i energifrågan måste kombinera inslag

som främjar en utfasning av kärnkraften med en långsiktighet som gör att

förtroendet för Sverige som industriland ökar, sägs det i motionen.

Folkpartiet förespråkar en annan linje än regeringens förslag till politiska

beslut om stängning av kärnkraften, men också - betonas det - en annan linje

än Moderata samlingspartiets uppfattning att kärnkraftsavvecklingen inte

kräver några politiska beslut.

Motionärerna pekar på flera förändrade faktorer av betydelse för

energipolitiken. Energifrågornas globala karaktär har blivit tydligare, inte

minst genom miljöhotet från växthuseffekten. Bedömningen av de svenska

kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd har förändrats jämfört med den 25-

åriga livslängd som låg till grund för 1980 års beslut om en avveckling av

kärnkraften till år 2010. Den svenska elmarknaden har avreglerats, och

elkunderna har därigenom fått större makt att påverka de produkter och de

tjänster som erbjuds.

I motionen redovisas följande mål för energipolitiken:

- Det svenska elsystemet bör successivt ställas om så att det blir ekologiskt

hållbart. På lång sikt bör såväl fossilt bränsle som kärnkraft fasas ut ur

energisystemet och ersättas av ekologiskt hållbara energikällor. Sverige bör

verka för en ökad kärnsäkerhet i Östeuropa.

- Omställningen av energisystemet i Sverige måste ske med hänsyn till behovet

av tillväxt och ökad sysselsättning. En långsiktig energipolitik som syftar

till en successiv omställning av energisystemet är att föredra framför

kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga höjningar av elpriset.

Motionärerna ställer sig, som nämnts, avvisande till politiska beslut om

stängningar av de svenska kärnkraftsreaktorerna. Följaktligen välkomnar de

förslaget om att det inte längre skall gälla något slutår för kärnkraften.

Samtidigt understryks att det inte går att ange när den första reaktorn kommer

att stängas. Att detta skulle ske före sekelskiftet framstår som orealistiskt,

anför motionärerna. De avfärdar härutöver planerna på en ökad statlig styrning

av utrikeshandeln med el.

I motionen avvisas en storskalig introduktion av naturgas för att ersätta

kärnkraften. En sådan introduktion skulle omintetgöra det fastställda

koldioxidmålet och tvinga Sverige att bryta mot den klimatkonvention som vi

bidragit till och själva undertecknat, framhålls det.

Vidare pläderas i motionen för införandet av välavvägda styrmedel för att

främja miljövänliga energislag och påverka kärnkraftens ekonomiska livslängd.

Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs också, enligt

motionärerna, aktiva insatser - t.ex. teknikupphandling - för att uppmuntra

energihushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan miljövänlig

energiproduktion samt forskning.

Motionärerna accepterar den i propositionen redovisade kostnadsramen för

omställningsåtgärderna inom energipolitiken. De reserverar sig emellertid

beträffande hur programmet skall finansieras och framhåller att de inte är

främmande för en finansiering som till viss del bygger på intäkter som

genereras av kärnkraftsproduktionen. De medel inom ramen som är kopplade till

stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck bör användas för en kraftfull

(tiodubblad) satsning på ökad kärnsäkerhet i Östeuropa.

Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 innehåller ett flertal yrkanden som

berör riktlinjerna för energipolitiken. Sålunda framställs förslag om

energipolitikens mål, kostnadsansvaret inom energisektorn och

energibeskattningen samt om utgångspunkter för, styrmedel för och lagstiftning

om avvecklingen av kärnkraften. Vidare ingår flera yrkanden avseende

skadeståndsansvaret vid en reaktorolycka. Här behandlas också ett yrkande i

motionen om behovet av statliga anslag till omställningen av energisystemet.

Motionärerna tror inte att kärnkraften kommer att avvecklas med regeringens

förslag som grund. Propositionen - som betecknas som en elproposition snarare

än en energiproposition - saknar förslag till styrmedel för att ställa om

energisystemet och därmed, sägs det, bortses från de möjligheter och den

dynamik som uppstår när efterfrågan på det nya skapas.

Den i motionen förordade energipolitiken innebär en total omställning av

energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en avveckling av

kärnkraften till år 2010. Ytterligare en kärnkraftsreaktor - totalt alltså tre

reaktorer - bör enligt motionärerna avvecklas under de kommande fem åren.

Detta skall ske utan att de totala utsläppen av koldioxid ökar. Bortfallet av

elproduktion (totalt 12,5 TWh) skall täckas dels genom minskad elanvändning

(7,5 TWh, varav 2,5 TWh i industrin och bebyggelsesektorn, 3 TWh genom minskad

el från avkopplingsbara elpannor och 2 TWh genom ersättning av elvärme med

fjärrvärme m.m.), dels genom ny elproduktion (5 TWh, varav 1,5 TWh från

vindkraft, 1,5 TWh från biobränslebaserad kraftvärme och 2 TWh genom

utnyttjande av befintlig kapacitet för biobränsleeldning i kraftvärmeverk).

Enligt motionärernas förslag till mål för energipolitiken bör varje

energislag långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska kostnader - inklusive

risk- och miljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till vad som är

långsiktigt ekologiskt hållbart skapas förutsättningar i landet för såväl en

robust ekonomisk utveckling som en god social utveckling, heter det.

Kärnkraften bör enligt vad som vidare sägs i motionen avvecklas med en

kombination av lagreglering och ekonomiska styrmedel. Inledningen av

avvecklingen skall ske med en avvecklingslag som gör en rimlig avvägning

mellan reaktorägarnas och samhällets intressen. Motionärerna har flera

invändningar mot den av regeringen skisserade avvecklingslagen. Bland annat

borde samhällets kostnader för miljö, hälsa och risker vid fortsatt drift av

kärnkraftsreaktorer beaktas i lagstiftningen.

För den fortsatta avvecklingen skall användas ekonomiska styrmedel som

tydliggör kärnkraftens risk- och miljökostnader, menar motionärerna. De ar-

gumenterar för en grundläggande reform av hela energibeskattningen inom ramen

för en skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp och lägre

skatter på arbete. Produktionsskatten på el från kärnkraftverk borde höjas

årligen med 1 öre per kWh från år 1998 till år 2010, till totalt ca 15 öre per

kWh. Vidare skulle koldioxidskatten tas ut på kolinnehållet i alla fossila

bränslen och höjas årligen med preliminärt 10 öre per kg. För industrin borde

koldioxidskatten höjas successivt till den allmänna nivån.

Vidare bör enligt motionärerna atomansvarighetslagstiftningen revideras i

grunden med inriktning på att kärnkraftsproducenterna skall ges ett strikt och

obegränsat skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka. En sådan

förändring borde kombineras med krav på ökad solvens för reaktorägarna. I

avvaktan på internationella förhandlingar om ändrad lagstiftning skisseras i

motionen införande - i tre steg - av ett fullvärdigt skadeståndsansvar för

kärnkraftsindustrin. Motionärerna föreslår också att en parlamentarisk kom-

mission skall tillsättas med uppgift att utreda de totala kostnaderna vid en

svensk reaktorolycka.

I motionen framläggs detaljerade förslag om stöd till utveckling och

investeringar i nya energikällor. För respektive åtgärd redovisar motionärerna

två alternativ till bidrags- och anslagsnivå - med och utan förslaget till

skatteväxling. Förslagen innebär totala omställningningsprogram på 10,7

miljarder kronor (med skatteväxling) respektive 12,8 miljarder kronor (utan

skatteväxling).

I Kristdemokraternas kommittémotion 1996/97:N21 erinras om att partiet under

förra mandatperioden var en av initiativtagarna till tillsättandet av

Energikommissionen. Partiets strävan i det energipolitiska arbetet har varit -

och är fortsättningsvis - att åstadkomma breda politiska uppgörelser och

långsiktigt stabila spelregler för aktörerna på energimarknaden, framhålls

det. En utgångspunkt för energiöverläggningarna var också, fortsätter

motionärerna, att samla största möjliga parlamentariska majoritet bakom ett

beslut där även näringsliv och fackförbund m.fl. skulle involveras. Vidare var

principen att el baserad på förnybara energikällor skulle tillföras och

sparande och effektivisering av elanvändningen skulle uppnås innan

avställningen skulle påbörjas. Fossila bränslen skulle inte tillföras

energisystemet.

Dessa principer övergav emellertid regeringen i ett sent skede av

energiöverläggningarna, anför motionärerna vidare. De menar att den träffade

trepartiuppgörelsen har splittrat nationen i energifrågan och skapat fortsatt

osäkerhet om villkoren på energimarknaden. I motionen anklagas regeringen för

att den själv inte vet hur den egna politiken skall kunna genomföras och vilka

miljöeffekter och samhällsekonomiska konsekvenser den får.

Enligt motionärernas förslag till riktlinjer för energipolitiken, som

föreslås ersätta det i propositionen framlagda förslaget, skall Sveriges

energiförsörjning långsiktigt baseras på inhemska, förnybara energikällor och

bränslen. Industri och hushåll skall tillförsäkras elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga elpriser. Strävan skall vara att möjliggöra en

successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom att el sparas och el från

förnybara energikällor tillförs. Motionärernas uppfattning är att den första

kärnkraftsreaktorn kan fasas ut när motsvarande el sparats eller tillförts.

Tillförseln skall baseras på förnybar elproduktion. Regeringens förslag till

hur avvecklingen av kärnkraften praktiskt skall genomföras är ännu oklar; att

nu fatta beslut om att stänga en reaktor utan att veta hur det skall gå till

är en äventyrlig politik, anför motionärerna och påpekar att det finns olika

lösningar för hur man praktiskt kan stänga av reaktorer. De understryker att

de kommer att ta ställning i frågan när konkreta förslag redovisas för

riksdagen.

Också beträffande energibeskattningen kommer motionärerna att ta slutlig

ställning när regeringen presenterat sina förslag. De framhåller dock i

motionen att de anser att energislag med miljöpåfrestningar bör på ett

tydligare sätt än för närvarande bära sina miljökostnader. Den förnybara

energi- och elproduktionen måste ges ekonomiska incitament för att den

långsiktigt skall kunna stå för en växande andel av Sveriges

energiförsörjning, sägs det.

Vad som anförs i propositionen om att enbart Svenska kraftnät bör ges

koncession för tillkommande utlandsförbindelser avvisas av motionärerna i ett

särskilt yrkande. Vidare efterlyser de effektiva insatser för en samlad

energipolitik rörande Östersjöområdet. Det betonas att det i dessa insatser

ingår dels ansträngningar för att göra kärnkraftsproduktionen i Litauen och

Ryssland säkrare, dels åtgärder för att långsiktigt skapa förutsättningar för

dessa länder att byta energisystem och avveckla såväl kärnkraften som

användningen av fossila bränslen.

Motionärerna instämmer i huvudsak i det framlagda förslaget till

omställningsprogram. Emellertid vill de avvakta med sitt definitiva

ställningstagande till dess regeringen har presenterat förslag om hur

programmet skall finansieras. Också på denna punkt menar motionärerna att det

är fel att först fatta beslut om ett omfattande program utan att riksdagen

samtidigt får möjlighet att ta ställning till frågan om finansiering. I

avvaktan på ett sådant förslag om finansiering avstyrks de i propositionen

redovisade anslagsnivåerna för respektive åtgärd.

Utskottet övergår därefter till att referera de övriga motioner med anledning

av propositionen och från allmänna motionstiden som behandlas här. Motionerna

redovisas partivis.

Med hänvisning till 1991 års energiöverenskommelse och följande

riksdagsbeslut framhålls i motion 1996/97:N19 (s) att en stor majoritet i

riksdagen har anslutit sig till linje 2:s energipolitik med innebörd att

kärnkraftsavvecklingen kan inledas först när resultatet av sparande och

tillförsel av miljöacceptabel el till ett konkurrenskraftigt pris tagits fram.

Enligt motionärerna avviker förslagen i propositionen i två avseenden från

såväl linje 2:s energipolitik som 1991 års energipolitiska beslut, nämligen i

fråga om tidpunkten för avvecklingens inledning och beträffande vad

kärnkraften skall ersättas med. I motionen framställs tre yrkanden. För det

första borde beslutet om slutåret för kärnkraftens avveckling (år 2010)

upphävas. Motionärerna anser vidare, för det andra, att omställningen av

energisystemet bör inledas med en omfattande satsning på effektivisering av

elanvändningen, konvertering av elvärme och utveckling av förnybar

elproduktion. Programmet skulle följas upp med en kontrollstation inom en

femårsperiod, och först därefter - när erforderliga resultat uppnåtts - skulle

avvecklingen av kärnkraften inledas. Enligt det tredje yrkandet i motionen

skall riksdagen bekräfta riktlinjerna från 1991 års energipolitiska beslut om

att resultaten av hushållningen med el, tillförseln av miljöacceptabel

kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt

konkurrenskraftiga elpriser skall avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan

inledas och i vilken takt den kan genomföras.

Motion 1996/97:N31 (s) tar främst sikte på situationen för personalen vid

kärnkraftverket i Barsebäck. Motionärerna ansluter sig till förslagen i

propositionen men påpekar att riksdagens beslut också föranleder skyldigheter

jäntemot de anställda vid verket och den aktuella regionen. Propositionen

innehåller inga konkreta förslag till hur kompetensen hos personalen skall tas

till vara eller hur säkerheten skall kunna upprätthållas under

omställningsperioden, anför motionärerna och föreslår ett uttalande av

riksdagen i saken. Enligt det andra yrkandet i motionen, till vilket utskottet

återkommer i ett senare avsnitt, skall den föreslagna energimyndigheten

lokaliseras till Barsebäck.

I motionerna 1996/97:N411 (s) och 1996/97:N429 (s) föreslås uttalanden om

den elintensiva industrins konkurrenssituation. Det är absolut nödvändigt,

sägs det i den förstnämnda motionen, att energipolitiken utformas så att den

elintensiva industrins konkurrenskraft bevaras; den elintensiva industrin i

Sverige måste få arbeta på samma villkor som sina internationella

konkurrenter. I den andra motionen uppmärksammas särskilt företaget Vargön Al-

loys AB. Elkostnaderna motsvarar en femtedel av företagets totala

produktionskostnader, påpekar motionärerna och anför att ytterligare ökningar

av elkostnaderna riskerar leda till att företagets konkurrenskraft allvarligt

rubbas i förhållande till utländska konkurrenter. I motion 1996/97:Jo311 (s)

om miljöpolitik sägs att Sverige skall bli det första landet i världen som

klarar omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle och att det i detta

ingår en övergång till ett nytt energisystem. Enligt motionärerna bör

avvecklingen av kärnkraften inledas under innevarande mandatperiod och ske i

sådan takt att den svenska industrin inte slås ut.

Bygg ut det svenska naturgasnätet, anförs det i motion 1996/97:N414 (s). Med

en sådan utbyggnad skulle bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås, och den

skulle även vara positiv för samarbetet runt Östersjön och inom EU, menar

motionären. Han anser att förutsättningarna och de långsiktiga ramvillkoren

för en fortsatt utbyggnad av det svenska naturgasnätet bör identifieras.

I partimotion 1996/97:N269 (m) anförs att en förtida avveckling av svensk

kärnkraft - redan en enstaka reaktor - riskerar att få allvarliga och

långtgående följder. När Sveriges elintensiva industri hotas att slås ut i den

internationella konkurrensen på grund av höjda elkostnader, kan ingen

regionalpolitik i världen kompensera skadorna, heter det vidare. Ett

motsvarande tema med inriktning på skogsindustrin anslås i motion 1996/97:N17

(m), där det påpekas att denna industri är en av de mest elberoende

industrigrenarna. Även om efterfrågan på ved för energiomställning ökar är det

bättre ekonomi, både för landet och för skogsägaren, om den elintensiva

skogsindustrin inte slås ut av höjda elpriser utan tillåts fortsätta förädla

högvärdig svensk vedråvara, framhåller motionären.

Ett uttalande av riksdagen om ett decentraliserat och miljövänligt energisy-

stem föreslås i partimotionen 1996/97:A432 (c) om regionalpolitik. En

omställning till ett kretsloppsanpassat energisystem kan bli en positiv

förnyelse som lyfter hela landet ur stelhet och stagnation och ger Sverige en

plats i den internationella utvecklingens frontlinje, sägs det. Motion

1996/97:N405 (c) innehåller tre yrkanden. Enligt motionärerna är det hög tid

att kärnkraftsavvecklingen påbörjas. De anför vidare att det är rimligt att

statligt stöd lämnas till utvecklingen av nya energisystem i likhet med vad

kärnkraften fått. Motionärerna menar vidare att det finns en stor

sparpotential inom energiområdet och att detta bör uppmuntras genom en

miljöinriktad skatte- och avgifts-politik.

Motion 1996/97:N403 (c) har rubriken Bioenergi. Motionärerna påpekar att

bioenergin har stora utvecklingsmöjligheter och föreslår ett uttalande av

riksdagen om behovet av ökad och utvecklad bioenergiförsörjning. I motionen

anförs vidare att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har en viktig

uppgift när det gäller att utveckla och stimulera användningen av bioenergi.

Härutöver anförs att det i Kalmar län finns stora förutsättningar för

produktion och vidareutveckling av bioenergin, vilket riksdagen som sin mening

borde ge regeringen till känna. På motsvarande sätt pläderas i motion

1996/97:N428 (c) för att en satsning på utveckling av bioenergi bör göras i

Västsverige. Denna region har möjlighet och kunnande att ta hand om

utvecklingen av ett energisystem som svarar mot 2000-talets krav och som kan

komma hela landet till godo, sägs det i motionen. Enligt ett ytterligare

yrkande av motionärerna bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag om

ökad användning av bioenergi för uppvärmning och elproduktion samt som

drivmedel.

Enligt förslag i motion 1996/97:N18 (fp) skall produktionsskatten på el

avskaffas för el som används som råvara i produktionsprocessen.

Produktionsskatten på el är förödande för de processindustrier som använder el

som råvara i produktionen, anför motionären och exemplifierar med tre

industrier i Medelpad. För att dessa företag skall kunna konkurrera på

världsmarknaden måste produktionsskatten på el som används som råvara i

produktionen tas bort, hävdas det. Därvid borde också den del som överförts

till fastighetsskatt vägas in i beslutet.

Ett riksdagsuttalande om energipolitiken föreslås i partimotion 1996/97:

N424 (mp). Motionärerna redovisar översiktligt sin syn på energipolitiken och

hänvisar i övrigt till kommande motion med anledning av den då aviserade

energipolitiska propositionen. Motion 1996/97:N409 (mp), som innehåller fem

yrkanden, tar sikte på kärnkraftverket i Forsmark. En kärnkrafts-olycka i

Forsmark skulle få förödande följder, påpekar motionärerna och menar att det

enda säkra är att stänga de tre reaktorerna i Forsmark och satsa på

investeringar i energieffektivisering och ny energiproduktion med sol, vind

och biobränslen. I stället för att som i Forsmark satsa mer än 2 miljarder

kronor fram till sekelskiftet för att åtgärda och förebygga brister i

säkerhetssystemen, bör medlen investeras i effektiv energianvändning och

förnybara energislag, heter det. I motion 1996/97:Fö59 (mp), som väckts med

anledning av en proposition om beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred (prop. 1996/97:11), sägs att avvecklingen av kärnkraften är

ett avgörande steg för att minska sårbarheten i samhället.

I partimotion 1996/97:N256 (kd), slutligen, föreslås ett uttalande av

riksdagen om betydelsen av ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut.

Osäkerheten kring energipolitiken är en faktor som spelat en inte oväsentlig

roll för de svenska företag som under de senaste åren valt att förlägga sina

investeringar utomlands, framhåller motionärerna. De anser därför att det är

viktigt att den överenskommelse som träffades i Energikommissionen snarast

följs av ett långsiktigt beslut i riksdagen.

Utskottets ställningstagande

I det föregående har återgetts den överenskommelse som träffats mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Utskottet instämmer i regeringens förslag att riksdagen bör anta de i

överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken. Därmed - vill

utskottet redan nu meddela - avstyrks, helt eller delvis, motionerna

1996/97:N19 (s), 1996/97:N414 (s), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N17 (m),

1996/97:N22 (fp), 1996/97:N27 (mp), 1996/97:N424 (mp), 1996/97:N409 (mp),

1996/97:N21 (kd) och 1996/97:N256 (kd).

Det är, menar utskottet, av väsentlig betydelse att omställningen av Sverige

till ett ekologiskt hållbart samhälle kan påskyndas. En hållbar utveckling in-

nebär att dagens behov skall kunna klaras utan att förutsättningarna för

framtida generationers liv och välfärd äventyras. Ekonomisk utveckling och

social välfärd skall gå hand i hand med skydd av miljön och naturresurserna.

För att Sverige skall kunna nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva

åtgärder.

Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett

föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Med

utgångspunkt i resultatet av 1980 års folkomröstning uttalade sig riksdagen

samma år för en avveckling av kärnkraften. De argument som låg till grund för

detta uttalande äger i allt väsentligt fortfarande sin giltighet. Man kan

aldrig bortse från kärnkraftens risker. Ett reaktorhaveri skulle kunna få

förödande konsekvenser för människor och miljö under lång tid. Vidare ger

kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga för människor i

hundratals generationer.

Enligt energiöverenskommelsen skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck

- varav den andra under vissa villkor - ställas av. Åtgärder skall vidtas för

att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el genom effektivare

energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från

andra energikällor.

För utveckling av ett ekologiskt uthålligt energisystem skall ett nytt

långsiktigt omställningsprogram inrättas. Inriktningen skall vara att utveckla

ny energiteknik i syfte att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar

energiförsörjning i huvudsak baserad på förnybara energislag. Målet skall

också vara att tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el till

internationellt konkurrenskraftiga priser.

Den träffade energiöverenskommelsen ligger i linje med 1991 års

energipolitiska riktlinjer. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt

trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som

gäller i omvärlden i övrigt. Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med

låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen

till ett ekologiskt samhälle. Vidare skall energipolitiken bidra till att

skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en

förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall även

främja ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på

varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv

energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå.

Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila

bränslet, bör utnyttjas effektivare.

Utskottet ansluter sig till förslaget i propositionen att kärnkraftverket i

Barsebäck skall ställas av. Detta kraftverk är, som framhålls i

överenskommelsen, olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat område.

Genom att nu besluta om att ställa av två kärnkraftsreaktorer och genom

satsningen på de långsiktiga omställningsprogrammen skapas förutsättningar för

att nya konkurrenskraftiga elproduktionsalternativ successivt skall kunna

föras in i det svenska energisystemet. Därigenom kan den fortsatta

omställningen till ett ekologiskt uthålligt energisystem genomföras till

rimliga kostnader.

Enligt vad som anges i överenskommelsen skall förhandlingar upptas med

ägaren till kärnkraftverket i Barsebäck om en stängning av en första reaktor

före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Till frågan om

lagstiftningen beträffande avvecklingen av kärnkraften återkommer utskottet

när regeringen har framlagt sitt aviserade lagförslag.

Beträffande det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N31 (s) om bl.a.

säkerheten vid kärnkraftverket i Barsebäck under avvecklingsperioden vill

utskottet erinra om vad som sägs i propositionen om att i god tid före verkets

slutliga nedläggning bör berörda myndigheter tillsammans med arbetsgivaren och

personalorganisationerna överväga de särskilda åtgärder som kan behöva vidtas

för personalen. Det påpekas att formerna för detta för närvarande övervägs

inom Regeringskansliet. Utskottet har vidare noterat vad som framhålls i

propositionen dels om att personalen vid kärnkraftverket har generellt en hög

kompetens med en ofta specialiserad inriktning och att regeringen är av den

uppfattningen att många av de anställda vid verket, som ingår i

Sydkraftskoncernen, på sikt bör kunna beredas annan sysselsättning inom

koncernen, dels att Sydkraft har meddelat att hela personalstyrkan vid verket

kan beredas fortsatt arbete efter den första reaktorns avställning och till

utgången av år 2001.

Bortfallet av el från reaktorerna i Barsebäck skall, som nämnts, kompenseras

genom effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt

tillförsel av el från andra energikällor. Som framhålls i överenskommelsen bör

ett villkor för stängningen av den andra reaktorn vara att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad

användning av el. Innan en stängning av denna reaktor kan genomföras bör

riksdagen - oavsett utformningen av lagstiftningen - ges möjlighet att pröva

att förutsättningen för stängningen av kärnkraftsreaktorn är uppfylld.

Samtidigt som det är av vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds är det

betydelsefullt - från såväl samhällsekonomiska som miljömässiga utgångspunkter

- att omställningen och utvecklingen av energisystemet sker under tillräckligt

lång tid för att målen enligt 1991 års energipolitiska beslut skall kunna

uppnås. Om all kärnkraftsproduktion skulle avvecklas till år 2010 skulle, som

sägs i propositionen, problem uppstå för sysselsättning, välfärd,

konkurrenskraft och miljö. Utskottet delar mot den bakgrunden uppfattningen

att det inte bör fastställas något årtal för när den sista kärnkraftsreaktorn

bör tas ur drift; i linje med vad som i denna del föreslås i motion

1996/97:N19 (s) skall alltså år 2010 inte längre gälla som s.k. slutår för

kärnkraftsavvecklingen. Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen.

Frågan om den fortsatta omställningen av energisystemet bör, som anges i

överenskommelsen, baseras på resultaten av de energipolitiska programmen och

på erfarenheterna av stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. Som där

vidare sägs skall ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning vara ett

villkor för avställning av ytterligare reaktorer. Före nästkommande

mandatperiods utgång skall beslut fattas avseende hur den fortsatta

avställningen av kärnkraftsreaktorer skall genomföras.

I enlighet med överenskommelsen är det vidare utskottets mening att en säker

tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den

svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken måste

utformas så att denna förutsättning bevaras. Som sägs i propositionen bör

elanvändningen för industrins produktion ges möjlighet att öka under det

närmaste decenniet. Parallellt med detta måste emellertid en effektiv

elanvändning främjas såväl i industrin som i andra samhällssektorer. De

framställda yrkandena om den elintensiva industrins konkurrenssituation i

motionerna 1996/97:N411 (s) och 1996/97:N429 (s) bör med hänvisning till det

sagda inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.

I detta sammanhang vill utskottet också understryka vad som anförs i

överenskommelsen om att energibeskattningen skall ge goda förutsättningar för

den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Till frågan om

produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande i motion

1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten 1997 med

anledning av att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp i

budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen av

energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella

yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.

Utskottet tillstyrker de i propositionen redovisade omställningsprogrammen

avseende dels åtgärder för att på kort sikt minska elanvändningen och tillföra

ny elproduktion, dels långsiktiga insatser för ett ekologiskt uthålligt

energisystem. Enligt utskottets mening ligger den totala omfattningen av

programmen på en väl avvägd nivå. Till den närmare utformningen av programmen

återkommer utskottet i senare avsnitt. Dock vill utskottet redan nu

understryka vikten av att programmen blir föremål för en kontinuerlig och

ingående uppföljning, där uppnådda resultat ställs mot de anvisade resurserna

och uppställda mål för åtgärderna. Utskottet har vidare noterat vad som sägs i

propositionen om att frågan om utvärdering kommer att ges hög prioritet i den

nya energimyndighetens forsknings- och utvecklingsverksamhet samt att

regeringen avser att årligen informera riksdagen om de resultat som har

uppnåtts. Enligt utskottets mening är det önskvärt om denna redovisning görs i

samlad form och att den ger information dels om hur insatta medel har använts,

dels - på sikt - om åtgärdernas effekter.

I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet även frågor om bl.a.

el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,

riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i

Östeuropa.

Beträffande statens uppgifter rörande omställningen av energisystemet berörs

i överenskommelsen frågan om Affärsverket svenska kraftnäts system- ansvar för

det svenska elsystemet och dess kontroll över utlandsförbindelserna. I likhet

med vad som redovisas i överenskommelsen anser utskottet att enbart Svenska

kraftnät bör ges koncession för tillkommande utlandsförbindelser. För att

motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och

elmarknader i övriga Europa är det viktigt att samhällets kontroll av

utrikeshandeln med el förstärks. Det nu anförda innebär att utskottet avvisar

det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).

Utskottet avstyrker även de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om

skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid

en svensk reaktorolycka. I enlighet med vad som redovisas i överenskommelsen

bör anläggningshavarnas ersättningsskyldighet utökas. Av propositionen framgår

att frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses

över inom Regeringskansliet och att regeringen senare under innevarande år

avser att förelägga riksdagen en proposition om ändringar i

atomansvarighetslagen med detta syfte.

Vad utskottet anfört i det föregående ligger delvis i linje med vad som i

aktuella delar tagits upp i motionerna 1996/97:Jo311 (s), 1996/97:A432 (c),

1996/97:N405 (c), 1996/97:N403 (c) och 1996/97:Fö59 (mp). Något skäl för ett

särskilt uttalande av riksdagen med anledning av berörda yrkanden finns

emellertid inte, varför dessa motionsyrkanden avstyrks. Utskottet avstyrker

även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N403 (c) om

satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda regioner och om

NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.

El- och värmeförsörjningen i Sydsverige

Propositionen

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att en delegation skall

tillkallas med uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige.

Delegationen avses få disponera 400 miljoner kronor för ändamålet.

Stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck, som normalt svarar för en

betydande del av eltillförseln i Sydsverige, kommer att påverka elbalansen i

regionen, konstateras det i propositionen. Enligt regeringen bör åtgärder

vidtas för att förbättra möjligheterna att överföra el till Sydsverige, öka

produktionen av el och värme samt minska effektbehovet inom området. Som en

viktig åtgärd anges en förstärkning av överföringsförbindelserna för el till

Sydsverige. Det noteras i propositionen att det är en uppgift för Affärsverket

svenska kraftnät att genomföra de förstärkningar av stamnätet som krävs för

att upprätthålla elbalansen i Sydsverige och i övrigt förbättra

förutsättningarna för ett effektivt kraftutbyte med utlandet. Samtidigt anförs

att planerade förstärkningar och nybyggnationer av högspänningsledningar till

Sydsverige norrifrån bör genomföras skyndsamt. Detsamma sägs gälla i fråga om

de ledningsförstärkningar i övriga delar av landet och annan anpassning av

stamnätet som kan krävas för att öka marginalerna vid höglastsituationer.

Regeringen menar vidare att det är angeläget att förutsättningar skapas för

att det befintliga naturgasnätet skall kunna utnyttjas effektivare. I

anslutning härtill meddelas att regeringen nyligen lämnat tillstånd till Malmö

Energi AB att uppföra en naturgaseldad kombicykelanläggning och att en ansökan

om en liknande anläggning hos Göteborg Energi AB för närvarande bereds inom

Regeringskansliet.

Emellertid anser regeringen att ytterligare åtgärder bör vidtas för att

utveckla el- och värmeproduktionen i Sydsverige. Den föreslagna delegationen

skall ges vida möjligheter att initiera åtgärder som stärker regionens el- och

värmeförsörjning. Åtgärderna skall kunna gälla såväl energihushållning och

minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Det är av

väsentlig betydelse, poängteras det, att delegationen snabbt kan bidra med

planerings- och projekteringsstöd och skyndsamt kan utreda behovet av

investeringar i infrastruktur. Vidare framhålls det angelägna i en effektivare

energianvändning och en ökad användning av det befintliga naturgasnätet.

Anslag till delegationen kommer att föreslås i budgetpropositionen för år

1998.

Motionerna

Med hänvisning till motionärernas avvisande av förslaget om stängning av

kärnkraftverket i Barsebäck yrkas i motion 1996/97:N22 (fp) också avslag på

det nu aktuella förslaget i propositionen. Enligt motionärerna bör de

beräknade medlen om 400 miljoner kronor för den planerade delegationens

insatser i stället satsas på det program för ökad kärnkraftssäkerhet i

Östeuropa som föreslås i motionen.

Även i motion 1996/97:N21 (kd) förkastas regeringens förslag avseende el-

och värmeförsörjningen i Sydsverige. Det är uppenbart, menar motionärerna, att

regeringen nu är inriktad på en ökad användning av naturgas - eller, som

motionärerna snarare vill benämnda det, fossilgas. De avvisar en sådan

satsning och anser även att det lämnade tillståndet till Malmö Energi AB att

uppföra en naturgaseldad kombicykelanläggning bör återkallas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner det välmotiverat att en särskild delegation skall tillsättas

för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige och att denna skall

få disponera 400 miljoner kronor för ändamålet. Som sägs i propositionen bör

delegationen ges vida möjligheter att initiera åtgärder som stärker regionens

el- och värmeförsörjning. Härvid är det angeläget med en effektivare

energianvändning och en ökad användning av förnybara energislag men också med

ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet. I likhet med

regeringen anser utskottet att det är väsentligt att delegationen snabbt kan

bidra med planerings- och projekteringsstöd och skyndsamt kan utreda behovet

av investeringar i infrastruktur. Utskottet förutsätter att en avrapportering

av de-legationens arbete vid lämpligt tillfälle lämnas till riksdagen.

Vidare har utskottet noterat vad som sägs i propositionen om vikten av att

överföringsförbindelserna för el till Sydsverige stärks. Det är, som påpekas i

propositionen, en uppgift för Affärsverket svenska kraftnät att genomföra de

förstärkningar av stamnätet som krävs för att upprätthålla elbalansen i

Sydsverige och att i övrigt förbättra förutsättningarna för ett effektivt

kraftutbyte med utlandet. Svenska kraftnät har i en skrivelse till utskottet

lämnat uppgifter om effektbalansen för Sydsverige vid en avveckling av

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Av skrivelsen framgår att beslut har

fattats om en ny kraftledning (400 kV-ledning) från Småland (Alvesta) till

Blekinge (Herm-sjö), som kan beräknas komma i drift år 2001 eller år 2002 och

som avsevärt kommer att öka överföringskapaciteten till Sydsverige.

Med det anförda som bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen

och avstyrker de två här aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N22 (fp) och

1996/97:N21 (kd). Till frågan om kärnsäkerhet i Östeuropa återkommer utskottet

i ett avslutande avsnitt i betänkandet.

En ny energimyndighet

Propositionen

Enligt regeringen bör myndighetsfunktionen inom energiområdet tydliggöras och

förstärkas. Därför föreslås, som redan nämnts, att en ny central

energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Till denna myndighet skall

föras merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet och då främst från

NUTEK. En viktig uppgift för myndigheten skall vidare vara att bevaka

energimarknadernas och energisystemets utveckling och analysera dess betydelse

för miljö, teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Myndigheten skall även

ansvara för statliga insatser för att främja forskning och utveckling på

energiområdet. Det betonas i propositionen att den nya energimyndigheten skall

ges huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska

programmen och ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna.

Regeringen meddelar i propositionen att den förutsätter att den personal som

för närvarande arbetar med energifrågor vid NUTEK i huvudsak kommer att

beredas arbetstillfällen vid den nya myndigheten. Inrättandet av myndigheten

bedöms inte komma att leda till att personal friställs.

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150) föreslås att riksdagen

på tilläggsbudget för år 1997 skall anvisa 30 miljoner kronor för att täcka

kostnader i samband med bildandet av den nya energimyndigheten.

Motionerna

I motion 1996/97:N22 (fp) anförs att NUTEK bör behålla uppgiften som central

energimyndighet. Regeringens förslag andas planhushållning och medför dessutom

ökade kostnader, menar motionärerna och yrkar avslag på förslaget i

propositionen om inrättande av en ny energimyndighet.

En motsatt uppfattning förs till torgs i motion 1996/97:N252 (c) från

allmänna motionstiden. Där förordas just att NUTEK:s verksamhet med

energifrågorna skall överföras till en ny central energimyndighet med ansvar

för omställningen av energisystemet.

I motion 1996/97:N27 (mp) ansluter sig motionärerna till uppfattningen att

en ny central sektorsmyndighet för energiområdet bör bildas. De anser emel-

lertid att denna myndighet bör inordnas i en mer decentraliserad modell där

statens uppgift främst skall vara att ange ramarna i form av legala och

ekonomiska styrmedel samt att fördela investeringsstöd. Det huvudsakliga

ansvaret för genomförandeprocessen skulle i stället läggas på kommunerna.

Enligt motionärerna skulle en sådan decentraliserad modell leda till ökad

miljömedvetenhet och ökat engagemang bland kommunerna.

I motion 1996/97:N30 (s) föreslås ett uttalande av riksdagen om samordning

av olika statliga bidrag. Enligt motionärerna måste omställningen av

energisystemet koordineras med andra former av bidrag som inrättats. Så t.ex.

borde Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik inordnas i den nya

energimyndigheten för att olika upphandlingsprojekt skall kunna dra nytta av

varandra. Likaså, fortsätter motionärerna, bör olika medel som anvisats för

ekologisk omställning hanteras på ett sätt som stöder omställningen av

energisystemet. Enligt vad som sägs i motionen bör regeringen se över

organisationen för de olika bidragsmedlen och försöka samordna de skilda

bidragssystemen med varandra.

Myndighetsuppgifterna på energiområdet kan och bör även fortsättningsvis

skötas av NUTEK, anförs det - utan särskilt yrkande - i motion 1996/97:N20

(m). De aktuella statliga myndighetsinsatserna ställer krav på kompetens inte

bara inom energiområdet utan också när det gäller teknisk forskning och

utveckling, företagsutveckling och transportfrågor, påpekar motionärerna och

framhåller att sådan kompetens finns samlad på NUTEK. Vidare är de kritiska

till ordningen att först skall riksdagen fatta beslut om inrättande av

myndigheten och därefter skall det utredas vilka uppgifter myndigheten skall

ha; någon form av omvänt förfarande hade tett sig mer passande, sägs det.

Härutöver framförs i tio motioner förslag till lämplig lokalisering av den

nya energimyndigheten. I huvudsak hänvisas till befintlig kompetens och

verksamhet med anknytning till energiområdet samt till behovet av ny

sysselsättning i respektive region.

Som tidigare redovisats föreslås i motion 1996/97:N31 (s) att myndigheten

skall placeras i Barsebäck. Enligt förslag i motion 1996/97:N23 (s) skall den

i stället lokaliseras till Norrköping. Skäl för en lokalisering till

Örebroregionen presenteras i motion 1996/97:N24 (s). Borås förordas som

lämplig lokaliseringsort i motionerna 1996/97:N28 (s) och 1996/97:N35 (c),

medan argumenteringen i motion 1996/97:N38 (s) utmynnar i ett yrkande om att

energimyndigheten skall lokaliseras till Västerås. För en placering i Kalmar

län pläderas i tre motioner, 1996/97:N33 (c), 1996/97:N402 (c) och 1996/97:

U815 (c). I de två sistnämnda motionerna, som väcktes under allmänna

motionstiden och sålunda innan förslaget i propositionen framlades, betonas en

ny energimyndighets ansvar för utvecklingen av vindkraft. Det sista här

aktuella yrkandet - i motion 1996/97:N428 (c) - tar sikte på en lokalisering

till Västsverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare

(generaldi-rektör Rolf Annerberg) med uppgift att förbereda inrättandet av den

nya energimyndigheten. Utredarens arbete skall enligt direktiven (dir.

1997:35) genomföras i två etapper. I en första etapp, som skall redovisas

senast den 15 september 1997, skall han lämna förslag till organisation,

uppgifter, bemanning, kompetens och arbetsformer m.m. för den nya myndigheten.

Den andra etappen av utredningsarbetet skall i huvudsak avse sådana åtgärder

som krävs för att den nya myndigheten skall kunna påbörja sin verksamhet den 1

januari 1998.

Av direktiven framgår att utredaren bl.a. bör granska arbetsuppgifternas

omfattning och avgränsning i relation till andra myndigheter. Vidare betonas

att de energipolitiska programmen berör flera statliga sektorsmyndigheter och

att det är energimyndighetens uppgift att samordna de statliga insatserna.

Häri, sägs det, ingår ansvaret för samordningen mellan energi-, miljö- och

transportfrågorna.

I utredarens uppgifter ingår att överväga och föreslå lämplig lokalisering

av energimyndigheten. Samtidigt sägs att han skall överväga möjligheterna att

den nya myndigheten och NUTEK samutnyttjar vissa resurser, t.ex.

administrativa funktioner och servicefunktioner, i syfte att sänka de två

myndigheternas samlade kostnader för verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.

Inför den omställning av energisystemet som nu sätts i fokus och med de

förestående insatserna för att främja denna omställning ser utskottet det som

ändamålsenligt att en ny energimyndighet inrättas. Genom en sådan åtgärd

tydliggörs och förstärks myndighetsfunktionen inom energiområdet. Utskottet

tillstyrker därför förslaget i propositionen - och i linje med vad som anförs

i motion 1996/97:N252 (c) - att en särskild energimyndighet skall inrättas och

att NUTEK:s verksamhet med energifrågorna skall överföras till den nya

myndigheten. Vad som sägs i propositionen om myndighetens uppgifter och ansvar

har utskottet inget att erinra emot. Utskottet har noterat att regeringen

förutsätter att den personal som nu arbetar med energifrågor vid NUTEK i

huvudsak kommer att beredas arbetstillfällen vid den nya myndigheten.

Av det sagda följer att de här berörda yrkandena i motionerna 1996/97: N22

(fp) och 1996/97:N27 (mp) avstyrks av utskottet.

Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N30 (s) om samordning av

olika statliga bidrag vill utskottet erinra om det som sägs i direktiven till

utredaren som skall förbereda inrättandet av energimyndigheten. I direktiven

påpekas att de energipolitiska programmen berör flera sektorsmyndigheter och

att det är den nya myndighetens uppgift att samordna de statliga insatserna. I

denna uppgift ingår ansvaret för samordningen mellan energi-, miljö- och

transportfrågorna. Enligt utskottets mening bör motionen inte föranleda något

initiativ från riksdagens sida; den avstyrks sålunda.

Vad sedan gäller frågan om lokalisering av en ny energimyndighet är detta inte

en sak för riksdagen att ta ställning till. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet de skilda motionsyrkandena med förslag till lämplig lokalisering av

myndigheten.

Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

Propositionen

Vattenfall AB är det största svenska elproduktionsföretaget och svarar för

ungefär hälften av den svenska elproduktionen. I kraft av sin storlek och sin

stora tillgång på kompetens är bolaget en viktig resurs i omställningsarbetet

på energiområdet, framhålls det i propositionen. Vidare sägs att det är

naturligt att staten som ägare till Vattenfall har ett starkt intresse av

företagets långsiktiga utveckling.

Regeringen anser att det är nödvändigt med en aktiv medverkan av

kraftföretagen och industrin - och då särskilt Vattenfall - i det långsiktiga

tekniska utvecklingsarbete som är avgörande för omställningen av

energisystemet. Vattenfall skall inom ramen för kraven på affärsmässighet,

betonas det, avsätta resurser för utvecklingen av ny elproduktionsteknik och

därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt

uthållig. I företagets långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner bör,

menar regeringen, utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och

investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag vara

framträdande.

Härutöver anförs i propositionen att Vattenfall bör förbli i statlig ägo och

hållas samman som koncern. Det konstateras att de samlade ekonomiska och

tekniska resurserna i Vattenfall är av stor betydelse för en effektiv svensk

elförsörjning och för den tekniska utvecklingen inom energiområdet.

Motionerna

Avslag på regeringens förslag till riktlinjer för Vattenfalls verksamhet yrkas

i motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd). I den förstnämnda motionen

konstateras att regeringens förslag dels om att Vattenfall skall medverka i

energiomställningen på affärsmässig grund, dels att bolaget skall förbli i

statlig ägo innebär ?dubbla? instruktioner, vilket kan få svåra konsekvenser

för företaget. Enligt motionärerna kan Vattenfalls trovärdighet som helt

affärsmässig partner på den avreglerade elmarknaden komma att ifrågasättas.

Den ökade statliga styrningen sägs också kunna påverka utländska långivares

inställning till bolaget. Vidare anförs i motionen att Vattenfall på sikt bör

introduceras på börsen.

I motion 1996/97:N21 (kd) åberopas bildandet av den nya energimyndigheten

som skäl för att Vattenfall skall fortsätta att arbeta enligt de riktlinjer

som nu gäller. Även utifrån dessa riktlinjer kan företaget på ett aktivt sätt

bidra till omställningen av energisystemet, hävdas det. Inte heller borde sta-

ten avhända sig möjligheten att bredda ägandet i Vattenfall.

Frågor om Vattenfall har även tagits upp i två motioner från allmänna

motionstiden. I motion 1996/97:N251 (fp) anförs att bolagets dominerande

ställning på elmarknaden behöver brytas. Vattenfall borde delas upp i två

eller tre bolag och säljas ut; med fler jämnstarka producenter som konkurrerar

på marknaden skulle elpriserna pressas, heter det. I motion 1996/97:N420 (mp)

föreslås att Vattenfalls vattenkraftverk skall överföras till de landsting

(länsparlament) inom vars områden kraftverken är belägna. På så sätt, menar

motionärerna, kan staten åstadkomma en effektivare konkurrens på energiområdet

och samtidigt upprätthålla den demokratiska kontrollen.

Det är ingen tvekan om, hävdas det - utan särskilt yrkande - i motion

1996/97:N20 (m), att en ökad politisk styrning av Vattenfall skadar

förtroendet för bolaget. Efter bolagiseringen har Vattenfalls ledning lyckats

att etablera företaget som en professionell, trovärdig och oberoende aktör på

kraftmarknaden, framhåller motionärerna. De menar att bolagets fortsatta

utveckling hämmas om politiska skäl lägger hinder i vägen för ett

affärsmässigt agerande. Dessutom påpekas risken för att en ökad politisk

styrning leder till en snedvridning av konkurrensen på elmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker i propositionen föreslagna riktlinjer för Vattenfalls

verksamhet. Som där påpekas är Vattenfalls aktiva medverkan av avgörande

betydelse för omställningen av energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär

50 % av elproduktionen, bör därför ges en strategisk roll i detta

omställningsarbete. I likhet med vad som sägs i propositionen anser utskottet

att utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el-

och värmeproduktion från förnybara energislag bör vara framträdande i

Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner. Företaget bör

aktivt verka för att den tekniska utvecklingen förs framåt. En sådan

verksamhet ingår naturligt, såsom också konstateras i propositionen, i en

framgångsrik affärsstrategi.

För ett företag som Vattenfall, som verkar på en konkurrensutsatt marknad

och som har i huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el

till sina kunder, är det emellertid viktigt att nu nämnda insatser görs inom

ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på

utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el- och

värmeproduktion från förnybara energislag bör därför baseras på att Vattenfall

kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin verksamhet.

För att Vattenfalls strategiska roll i omställningsarbetet skall kunna

bibehållas är det, enligt utskottets uppfattning, av vikt att bolaget hålls

samman som koncern. I enlighet med vad som sägs i propositionen menar

utskottet vidare att Vattenfall bör förbli i statlig ägo.

Med det nu anförda tillstyrker alltså utskottet det här aktuella förslaget i

propositionen och avstyrker nu behandlade motionsyrkanden.

Kärntekniklagen

Motionerna

Kärntekniklagen innehåller sedan i början av år 1987 en bestämmelse (6 §)

enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,

beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att

inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka

att personer inom en viss begränsad krets föranstaltar om resurskrävande

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor.

I motion 1996/97:N423 (m, fp) begärs att den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen - ?tankeförbudet? - skall avskaffas. Liknande synpunkter, utan

yrkande i saken, framförs i motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97: N22 (fp).

Det erinras i motion 1996/97:N423 (m, fp) om att förbudet har ifrågasatts från

principiella utgångspunkter vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter.

Vidare anförs att bestämmelsen har en hämmande inverkan på debatten om ny

kraftproduktion baserad på kärnteknik och på forskningen om utvinning av

ytterligare energi ur kärnavfallet. Härutöver påpekar motionärerna bl.a. att

det i en statlig utredning om lagstiftningen på området år 1991 föreslogs att

förbudet skulle slopas (se följande avsnitt).

Utskottet behandlar här också ett yrkande i motion 1996/97:N27 (mp) med krav

på en skärpning av kärntekniklagen. Enligt motionärerna bör det i lagen

preciseras vilken säkerhetsnivå som skall gälla för de svenska

kärnkraftverken.

Vissa kompletterande uppgifter

Det aktuella förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom samtidigt som

det i kärntekniklagen infördes en bestämmelse om att tillstånd att uppföra en

kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop. 1986/87:13, bet. NU13). Vid be-

handlingen av förslaget om nämnda förbud diskuterade utskottet först

utformningen och innebörden av förslaget. Härvid klargjorde utskottet att

förbudets funktion skulle vara att motverka att personer i en åsyftad

begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som

reaktorinnehavare - vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder

med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Det underströks - av ett

enigt utskott - att ett sådant förbud inte skulle förhindra personer i nämnda

krets att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och ökad

kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat.

Det skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på möjligheterna till

forskning och utvecklingsarbete på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta område. Därefter tog

utskottet ställning till frågan om införande av förbudet. Med vissa

redaktionella ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle införas,

medan en motsatt uppfattning fördes fram i en reservation (m, fp).

Som berörts i motion 1996/97:N423 (m, fp) föreslogs i utredningsbetänkandet

Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att den berörda

paragrafen (6 §) i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder

skulle avskaffas. Enligt utredningen kunde bestämmelsen inte anses vara

motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte höra hemma i nämnda lag,

vilken är att betrakta som en säkerhetslag. Huvuddelen av förslagen i

utredningsbetänkandet låg till grund för de ändringar i kärntekniklagen som

riksdagen på regeringens förslag beslutade om i december 1992 (prop.

1992/93:98, bet. NU11). Utredningens förslag beträffande 6 § berördes dock

inte i den aktuella propositionen.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen behandlat och avslagit motioner

med krav på avskaffande av förbudet. Vid det senaste tillfället - våren 1995

(bet. 1994/95:NU20) - anförde företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet att de i avvaktan på Energikommissionens arbete avstod från att

yrka bifall till den då aktuella motionen.

Frågan om förbudet kom emellertid inte att beröras i kommissionens

överväganden och förslag. Dock har representanterna i Energikommissionen för

Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet i ett särskilt yttrande anfört att

den aktuella bestämmelsen innebär en inskränkning i medborgerliga fri- och

rättigheter som inte står i rimlig proportion till motiven och att

lagstiftningen därför bör ändras på denna punkt.

Vad gäller kraven på säkerhetsnivå hos kärnkraftverken, som aktualiseras i

motion 1996/97:N27 (mp), gäller enligt grundläggande bestämmelser i kärn-

tekniklagen dels att kärnteknisk verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt

att kraven på säkerhet tillgodoses, dels att regeringen, eller den myndighet

som regeringen bestämmer (Statens kärnkraftinspektion), har bemyndigats att

utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för att säkerhetskraven skall

kunna uppfyllas. Ett yrkande liknande det nu aktuella med krav på skärpning av

kärntekniklagen har nyligen avslagits på förslag av jordbruksutskottet (bet.

1996/97:JoU16), som fr.o.m. hösten 1996 från näringsutskottet har övertagit

ansvaret för beredningen av frågor om kärnsäkerhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att

ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder. Förbudet skall ses som ett komplement till bestämmelsen

i lagen (5 §) om att tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får

lämnas.

Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N423 (m, fp) finner

utskottet anledning att här understryka förbudets innebörd. Som redan nämnts

är dess funktion att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets vidtar

något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en

viss kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen framgår att bestämmelsen

inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på

möjligheterna till fri opionsbildning. Motion 1996/97:N423 (m, fp) avstyrks av

utskottet.

Yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) med krav på skärpning av kärntekniklagen

bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Som tidigare nämnts är det numera jordbruksutskottet som har att bereda

ärenden om kärnsäkerhet. Jordbruksutskottet har också nyligen behandlat ett

yrkande av liknande innebörd som det nu aktuella. Näringsutskottet hänvisar

till jordbruksutskottets behandling och avstyrker sålunda motion 1996/97:N27

(mp) i nu berörd del.

Åtgärder för att minska elanvändningen

Propositionen

Inledning

Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall enligt regeringens

förslag kompenseras genom bl.a. minskad användning av el och ett minskat

eleffektuttag. Målet är en minskad årlig elanvändning om ca 5 TWh inom en

femårsperiod. För att åstadkomma denna utveckling bedöms det vara nödvändigt

med ett statligt ekonomiskt stöd till vissa åtgärder under de närmaste åren.

Vidare hänvisas i propositionen till kommunernas roll för att åstadkomma en

minskad elanvändning, särskilt vad avser lokalbeståndet. Regeringen framhåller

särskilt att ett minskat utnyttjande av elpannorna hos fjärrvärmeverken

avsevärt kan bidra till en minskad elanvändning under ett normalår. Ett

förslag om åtgärder för att påskynda en minskning av denna elanvändning

aviseras till budgetpropositionen för år 1998.

I det följande redovisas förslag i propositionen om bidrag till

fjärrvärmeanslutning, effektminskande åtgärder respektive konvertering från

elvärme. Bidragsreglerna skall enligt vad som föreslås av regeringen träda i

kraft den 1 januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller

utrustning som beställts tidigast den 1 juli 1997. För bidragen beräknas

sammanlagt 1 650 miljoner kronor anvisas under den närmaste femårsperioden.

Regeringen avser återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år

1998.

Bidrag till fjärrvärmeanslutning

I dagsläget är omkring 44 % av flerbostadshusen (motsvarande ca 70 % av detta

lägenhetsbestånd) men endast 7 % av småhusen anslutna till fjärrvärme. Enligt

de bedömningar som redovisas i propositionen kan ny teknik förbättra de

tekniska och ekonomiska förutsättningarna att ansluta bl.a. renodlade

småhusområden till fjärrvärme. En konvertering av elvärmda hus till fjärrvärme

medför att elbehovet minskar och att underlaget för elproduktion i

kraftvärmeverk ökar. Målet för konvertering till fjärrvärme anges vara att

minska den årliga elanvändningen med 1,5 TWh under en femårsperiod.

Regeringen föreslår att bidrag skall lämnas för att ansluta främst småhus

till de befintliga fjärrvärmenäten. Förslaget innebär att den närmare

utformningen av bidragsreglerna skall bestämmas först efter att en utvärdering

gjorts av erfarenheterna från ett par pilotprojekt som skall genomföras under

innevarande år. Avsikten med projekten är att prova den nya tekniken, liksom

möjligheterna att på ett standardiserat sätt genomföra installationsarbeten i

fastigheterna med så små störningar som möjligt för de boende. Enligt vad som

sägs i propositionen bör förutom bidrag till anslutning av fastigheter till

fjärrvärmen även andra stöd- och stimulansåtgärder övervägas som kan bidra

till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till sammankoppling av

fjärrvärmenät.

Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för

bidraget.

Bidrag till effektminskande åtgärder

I syfte att reducera effektbelastningen i elsystemet under höglastperioder

föreslår regeringen ett bidrag till effektminskande åtgärder inom

bostadssektorn. Ett minskat eleffektuttag bedöms vara ett alternativ för

elvärmda hus som inte ligger i områden som är lämpliga för utbyggnad av

fjärrvärme att bidra till resurshushållningen i energisystemet.

Regeringen föreslår att ett bidrag skall lämnas med upp till 10 000 kr per

småhus för installation av effektvakt och bränslebaserad

värmeproduktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering som medför

en minskning av effektuttaget under höglasttid. Boverket avses bli bemyndigat

att ansvara för bidraget.

Bidrag till konvertering från elvärme

Enligt vad som anförs i propositionen bör förutsättningar skapas för

konvertering av hus med elvärme till individuell bränsleeldning i den

bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. De privatekonomiska

motiven för ett fullständigt byte från el till bränslen bedöms dock vara små.

Regeringen föreslår därför att ett bidrag skall lämnas med upp till 30 % av

skäliga kostnader för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet

värmesystem och för installation av anordning för värmeackumulering. Bidraget

skall dock inte lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna eller

värmepump. Det föreslås att regeringen skall bestämma det högsta belopp med

vilket bidrag skall kunna utgå. Den skattereduktion för arbetskostnaden som

husägaren kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 skall ingå som en del av

bidraget.

Det anges i propositionen att det bör övervägas att i stället för bidrag

lämna ett fördelaktigt lån för ändamålet efter utgången av år 1997. Regeringen

avser att uppdra åt Boverket att ansvara för bidraget samt att utarbeta ett

förslag till utformning av det fortsatta stödet.

Motionerna

I fem motioner läggs fram förslag avseende de i propositionen förordade

åtgärderna för att minska elanvändningen. Dessutom behandlas i detta avsnitt

ett motionsyrkande från allmänna motionstiden.

Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 1996/97:N27 en delvis annan

utformning av bidraget till konvertering från elvärme än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna förordar att bidraget skall kunna utgå även till

panna för biobränsle, för skorsten till sådan panna samt för

solvärmeanläggning. Vad gäller bidragsnivån gör de bedömningen att regeringens

förslag om ett bidrag på 30 % är tillräckligt endast under förutsättning att

Miljöpartiets förslag om skatteväxling vinner anslutning. I annat fall

föreslås att bidragsnivån bestäms till 40 %. När det gäller bidrag till

fjärrvärmeanslutning ansluter sig motionärerna till regeringens förslag att

avvakta en försöksverksamhet. De förutsätter dock att beslut i frågan kan

fattas senast under hösten 1997 och att teknikupphandling kan användas för att

göra omställningen billigare. Motionärerna beräknar det sammanlagda

anslagsbehovet för bidragen till minskad elanvändning till ett högre belopp än

vad regeringen förordat. För bidragsnivån 30 % fordras enligt motionärerna ett

anslag på 2 100 miljoner kronor. Utan höjda energiskatter förordas ett anslag

på 2 800 miljoner kronor.

I motion 1996/97:N21 (kd) anförs att Kristdemokraterna i princip inte

motsätter sig den av regeringen föreslagna satsningen på åtgärder för att

minska elanvändningen. Däremot föreslår man att en avdragsmodell tillämpas i

stället för bidrag i fråga om stödet för byte till värmeanläggning baserad på

ett vattenburet system. Vidare förordas att regeringen skall återkomma med

förslag om ett system där elleverantören premieras om kunderna stimuleras till

att spara el.

Ett av villkoren för det föreslagna bidraget till effektminskande åtgärder

inom bostadssektorn diskuteras i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36

(c). Enligt regeringsförslaget skall bidrag kunna utgå till installationer

m.m. som beställts tidigast den 1 juli 1997. Motionärerna framhåller att

tidsgränsen kommer att medföra att försäljningar av kaminer, ackumulatortankar

m.m. i princip upphör fram till detta datum. Mot denna bakgrund föreslås att

de bidragsberättigade investeringarna skall få påbörjas tidigare än den 1 juli

1997.

Som tidigare nämnts aviseras i propositionen ett förslag i

budgetpropositionen med åtgärder för att påskynda en minskad elanvändning i

fjärrvärmesystemet. Denna typ av åtgärder avvisas dock i motion 1996/97:N32

(fp). Riksdagen föreslås i stället göra ett tillkännagivande vad gäller

användningen av avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmenäten. Motionären påpekar

att elpannorna främst används under perioder då det råder överskott på

vattenkraft varför en avstängning av elpannorna skulle leda till ökad

bränsleeldning utan att någon egentlig elbesparing åstadkoms. I motionen tas

också upp villkoren för det av regeringen föreslagna bidraget till

konvertering från elvärme. I motsats till regeringsförslaget föreslår

motionären att bidraget även skall kunna utgå till värmepumpar.

Regeringens förslag om åtgärder för att minska elanvändingen kommenteras

också i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20. Där anförs att

regeringen knyter orealistiska förhoppningar till möjligheterna att minska

elförbrukningen genom minskad användning av avkopplingsbara elpannor i

fjärrvärmesystemet. Dessa elpannor anses vara viktiga ur

resurshushållningssynpunkt eftersom de kan utnyttjas under perioder med

överskott på vattenkraft. Även de föreslagna investeringsstöden till

konverteringsåtgärder m.m. i småhusbebyggelsen kritiseras. Motionärerna anser

att de föreslagna stödnivåerna är helt otillräckliga för att ur

fastighetsägarens synvinkel motivera en ombyggnad av ett hus med

direktverkande eluppvärmning.

I motion 1996/97:Bo416 (c), väckt under allmänna motionstiden, föreslås att

ett stöd till installation av s.k. pelletspannor skall övervägas. En sådan

åtgärd kan bidra till att reducera konsumtionstopparna i elvärmda hus, heter

det.

Bostadsutskottets yttrande

Vad gäller de motionsförslag som specifikt tar upp frågan om åtgärder för att

minska elanvändningen konstaterar bostadsutskottet i sitt yttrande att

invändningarna mot regeringens förslag dels avser avsaknaden av en redovisning

av finansieringen, dels gäller vissa enskildheter i de olika stödformerna. I

finansieringsfrågan noterar bostadsutskottet att en redovisning numera har

lagts fram i den ekonomiska vårpropositionen. När det gäller den närmare

utformningen av de förordade stödformerna anför utskottet att det visserligen

alltid kan hävdas att stöden kan ges en annan utformning men att regeringens

förslag torde ge en viss flexibilitet om en justering i olika avseende skulle

visa sig erforderlig.

Bostadsutskottet anför vidare att ett generellt problem när olika stödformer

införs är att pågående verksamhet på området kan påverkas negativt. Ett sätt

att undvika detta anses vara att minimera tiden från det att stödet blir känt

till dess det träder i kraft. Utskottet anser att det mot denna bakgrund finns

anledning att överväga den tidigareläggning som förordas i två motioner. I

övrigt tillstyrker utskottet propositionen i den aktuella delen och avstyrker

övriga motionsyrkanden med förslag om olika ändringar i de föreslagna

investeringsstöden. Tre avvikande meningar (fp; mp; kd) har avgivits i denna

del.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen anförs, som nämnts, att bortfallet från Barsebäcksverket skall

kompenseras genom bl.a. en minskad användning av el och ett minskat

eleffektuttag. På kort sikt tillmäts därvid möjligheterna att åstadkomma en

minskad elanvändning i fjärrvärmenäten stor betydelse. Regeringen meddelar att

den har för avsikt att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för år

1998 med förslag till åtgärder för att påskynda denna utveckling. Som framgått

har lämpligheten i sådana åtgärder ifrågasatts i två motioner; de

avkopplingsbara elpannorna anses vara viktiga ur resurshushållningssynpunkt

eftersom de kan utnyttjas under perioder med överskott på vattenkraft.

Utskottet har i syfte att få den aktualiserade frågan ytterligare belyst

inhämtat synpunkter från Svenska Fjärrvärmeföreningen och Svenska

Kraftverksföreningen. Av de uppgifter som redovisats till utskottet framgår

bl.a. att elpannorna anses ha en viktig uppgift i att ta till vara det

överskott på vattenkraft som kan uppstå periodvis, främst under våren och

sommaren. Elpannorna uppges inte användas i någon större utsträckning under

den period av året då elbehovet är högt och produktionskapaciteten utnyttjas

för fullt. Ett undantag från det normala mönstret för användningen av elpannor

gällde dock under början av år 1996 då många elpannor utnyttjades trots ett

högt elutnyttjande i övrigt. Detta förhållande anges ha berott på vissa

?inkörningsproblem? i samband med avregleringen av elmarknaden.

Även Regeringskansliet har till utskottet redovisat en kompletterande

bedömning av frågan om elpannornas användning i fjärrvärmenäten. I en

promemoria som tillställts utskottet redovisas bakgrunden till att åtgärder

för att minska elpannornas användning övervägs. Det framhålls bl.a. att

elleverantörens möjlighet att styra elpannornas användning minskat under de

senaste åren. Nya typer av kontrakt utan villkor om att pannorna skall vara

?avkopplingsbara? tillämpas numera. Vidare hänvisas till att elanvändningen i

fjärrvärmesystemet under flera år varit hög under de kalla delarna av året.

I promemorian från Regeringskansliet understryks att utgångspunkten för det

aviserade förslaget om åtgärder för att minska elanvändningen i

fjärrvärmesystemet är att minskningen skall ske främst när så är ekonomiskt

och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållandena i det samlade el- och

värmeförsörjningssystemet. Olika alternativa åtgärder för att uppnå en minskad

elanvändning övervägs för närvarande. Bland de alternativ som diskuteras nämns

en höjning av elskatten för fjärrvärmenätens elpannor till den nivå som gäller

för elanvändningen inom hushålls- och servicesektorn. Ett annat alternativ

anges vara att tillämpa en högre elskattenivå under endast en del av året.

Användningen av el skulle då kunna beskattas på en lägre nivå under vårfloden

och sommarmånaderna.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet tar inledningsvis upp frågan om förutsättningarna för en

minskad elanvändning i fjärrvärmesystemet. Därefter behandlas förslagen om

olika investeringsbidrag till åtgärder i bostadsbebyggelsen.

Användningen av el i fjärrvärmesystemet

Mot bakgrund av de bedömningar som redovisas i propositionen samt de

kompletterande uppgifter som inhämtats vill utskottet anföra följande i frågan

om användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet.

Det bör först erinras om att installationen av elpannor i fjärrvärmenäten

påbörjades under 1980-talet för att ta till vara en tidvis mycket god tillgång

på billig elkraft inom landet. Pannorna gjordes avkopplingsbara, och

fjärrvärmenätens huvudsakliga värmeproduktion förutsattes även

fortsättningsvis ske på annat sätt. Det är mot denna bakgrund naturligt att

man i en situation då eltillförseln under en period kommer att minska i

samband med avvecklingen av kärnkraftsel åter söker minska elanvändningen i

fjärrvärmenäten. Behovet att minska denna elanvändning varierar mellan olika

perioder beroende på elanvändningen i övriga samhällssektorer. Det är således

under perioder med högt effektutnyttjande som det främst finns skäl att

ifrågasätta användningen av elpannorna. Däremot, vill utskottet betona, bör

man självfallet inte underlåta att utnyttja en god tillgång på vattenkraft om

alternativet är en avtappning från vattenmagasinen utan att kraftpotentialen

tas till vara. I denna fråga torde det inte råda några delade meningar.

Den hittillsvarande användningen av elpannor har emellertid inte bara varit

beroende av tillgången på svensk vattenkraft. Enligt de uppgifter som

redovisats för utskottet gäller dels att vissa elpannor i fjärrvärmenäten i

praktiken använts kontinuerligt utan hänsyn till eltillgången, dels att

utnyttjandegraden för elpannorna varit hög under vintertid. Det sistnämnda

förhållandet gällde exempelvis under vintern 1995/96 då en stor andel av

elpannorna i fjärrvärmesystemet utnyttjades trots att efterfrågan på el

samtidigt var stor i övriga samhällssektorer. Även om denna situation uppges

ha berott på att elmarknaden vid den aktuella tidpunkten inte fungerade helt

tillfredsställande kan det inte uteslutas att liknande situationer kan

uppkomma igen.

Det sagda innebär alltså att utskottet delar regeringens uppfattning att

möjligheterna till minskad elanvändning i fjärrvärmenäten bör tas till vara.

Utskottets beredning av ärendet har emellertid belyst att frågan om

användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet rymmer en viss komplexitet och

att olika avvägningar torde bli nödvändiga i det fortsatta arbetet med att

utforma åtgärder för att minska denna elanvändning. Av propositionen och av

den kompletterande bedömning från Regeringskansliet som redovisats för

utskottet framgår att också regeringen har denna utgångspunkt för sina

överväganden. Regeringens aviserade förslag i frågan bör därför avvaktas.

Utskottet avstyrker således det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N32 (fp).

Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen

Utskottet övergår nu till att behandla förslagen om investeringsstöd till

vissa åtgärder för att åstadkomma en minskad elanvändning i bebyggelsen.

Näringsutskottet kan inledningsvis instämma i den bedömning som görs i

bostadsutskottets yttrande att en relativt bred enighet synes råda i fråga om

att åtgärder bör vidtas för att minska elanvändningen i bebyggelsen. I de

motioner som innehåller särskilda yrkanden i frågor om investeringsstöden för

minskad elanvändning riktas således inga principiella invändningar mot

förslagen. De synpunkter som framförts rör i stället frågor om bl.a. utökade

stödmöjligheter och formerna för stödet.

I propositionen knyts stora förhoppningar till att en konvertering av

elvärmda hus till fjärrvärme skall medföra att elbehovet i delar av

bostadsbeståndet minskar och att underlaget för elproduktion i kraftvärmeverk

samtidigt ökar. En förutsättning för att en sådan utveckling skall påbörjas i

större skala är sannolikt att en utveckling mot nya och billigare tekniska

lösningar vad gäller konvertering kommer till stånd. Det föreslagna bidraget

till fjärrvärmeanslutning har också denna utgångspunkt. Utskottet tillstyrker

den förordade ordningen att bidragsvillkoren skall fastställas först efter det

att erfarenheter vunnits av de nu pågående pilotprojekten där olika tekniska

lösningar och installationsmetoder provas.

Även i motion 1996/97:N27 (mp) uttalas ett stöd för förslaget att avvakta

den pågående försöksverksamheten. Det anförs dock i motionen att beslut om

stödets utformning bör fattas senast under hösten 1997 och att teknik-

upphandling bör övervägas som en metod att göra omställningen billigare. Vad

gäller metoder som kan minska kostnaden för fjärrvärmeanslutning är detta

givetvis en huvudfråga för de pågående pilotprojekten och för utformningen av

det aviserade statliga stödet. Riksdagen bör inte i det nuvarande läget

förorda vissa lösningar framför andra. I frågan om när beslut om stödets

närmare utformning kan fattas anges i propositionen att bidragsreglerna bör

träda i kraft den 1 januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller

utrustning som beställts tidigast den 1 juli 1997. Detta innebär att beslut om

bidragsförordning måste tas senast under hösten 1997. Det får förutsättas att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan om inte den angivna tidplanen

kan hållas. Utskottet kommer också under hösten 1997 - i samband med

budgetbehandlingen för år 1998 - att få ta ställning till frågan om anslag

till det aktuella stödet.

Förslaget om bidrag till effektminskande åtgärder inom bostadssektorn är

motiverat av behovet att reducera effektbelastningen i elsystemet under

höglastperioder. Utskottet delar regeringens bedömning att en stimulans i

enlighet med förslaget i propositionen kan leda till ett minskat eleffektuttag

i delar av bostadsbeståndet och därmed bidra till resurshushållningen i

energisystemet i sin helhet. Det kan i sammanhanget konstateras att det

aviserade bidraget redan rönt stor uppmärksamhet och att ett stort antal

förfrågningar om bidragsvillkoren inkommit. En av de frågor som därvid kommit

att diskuteras tas också upp i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c),

nämligen frågan om tidpunkten för beställning av installationer, anläggningar

och utrustning. Enligt förslaget i propositionen gäller för de tre föreslagna

stöden till åtgärder för att minska elanvändningen att beställningen skall ha

skett tidigast den 1 juli 1997 för att bidrag skall kunna utgå. Enligt olika

uppgifter har detta emellertid lett till att många fastighetsägare nu avvaktar

med sina beställningar i väntan på eventuella bidrag. Detta uppges i sin tur

ha skapat avsättningsproblem för vissa företag inom energiområdet.

För att om möjligt begränsa uppkomna problem bör enligt utskottets mening

den aktuella tidpunkten vad avser det nu berörda förslaget om bidrag till

effektminskande åtgärder inom bostadssektorn ändras till att avse

beställningar som gjorts tidigast den 1 april 1997. Även bostadsutskottet har

i sitt yttrande förordat en ändring av tidpunkten under förutsättning att en

tidigareläggning inte ökar statens kostnader eller på annat sätt negativt

påverkar bidragsgivningen. Näringsutskottet gör bedömningen att några sådana

negativa effekter inte torde uppkomma av den förordade förändringen.

En förutsättning för att ändringen av tidpunkten skall få den avsedda

effekten är givetvis att den blir känd så tidigt som möjligt. Redan under

beredningen av detta ärende i näringsutskottet har därför representanter för

en majoritet i utskottet bestående av företrädare för Socialdemokraterna,

Center-partiet och Vänsterpartiet genom ett pressmeddelande förklarat sin

avsikt att verka för ett riksdagsbeslut i enlighet med vad som nu förordats.

Vad gäller de närmare förutsättningarna för bidraget i övrigt utöver vad som

framgår av propositionen pågår, enligt uppgift till utskottet, ett arbete inom

Regeringskansliet med utformningen av en förordning. Det får förutsättas att

utförlig information i denna fråga kan spridas snarast efter riksdagsbeslutet.

Utskottet har emellertid erfarit att som villkor för bidrag avses gälla bl.a.

att fastighetsägaren skall garantera att huvudsäkringen skall begränsas till

en viss nivå.

Vad utskottet nu anfört ligger i linje med förslagen i motionerna

1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c). Det kan vidare konstateras att även

förslaget i motion 1996/97:Bo416 (c) om stöd till installation av

pelletspannor torde kunna bli tillgodosett. Under förutsättning att övriga

bidragsvillkor är uppfyllda kan stöd ges för detta ändamål. Det aktuella

yrkandet avstyrks.

Bidraget till konvertering från elvärme är avsett att öka intresset för byte

till värmeanläggningar baserade på vattenburna värmesystem. I de motioner som

behandlar denna bidragsform föreslås dels förmånligare bidragsvillkor, dels

att stöd även skall ges till vissa anläggningar för värmeproduktion. Utskottet

har förståelse för dessa förslag i den bemärkelsen att det alltid kan hävdas

att ett mer omfattande stöd leder till att fler önskvärda åtgärder kommer till

stånd. Det är dock nödvändigt att se de framlagda förslagen om åtgärder för

att minska elanvändningen både som ett komplement till varandra och som en

helhet där de tillgängliga resurserna bör fördelas så att en önskvärd

utveckling kan initieras på flera områden. Det bör också framhållas att vissa

energihushållningsåtgärder redan utan bidrag i dag är fastighetsekonomiskt

motiverade och därför inte bör omfattas av bidragsgivningen.

Vad gäller formerna för stödgivningen till konvertering från elvärme har i

en motion - 1996/97:N21 (kd) - förordats att en avdragsmodell skall tillämpas

för stödet till fastighetsägarnas investeringar i stället för de av regeringen

föreslagna bidragen. Utskottet kan emellertid inte finna att en sådan ordning

skulle öka effektiviteten i stödet. Den av regeringen föreslagna

bidragsmodellen har använts i stor utsträckning för stöd såväl inom

energiområdet som inom bostadssektorn. Myndigheternas administrativa rutiner

för bidragsgivningen är väl inarbetade. Administrationen av det förordade

stödet inom skattesystemets ram torde kräva större insatser. Det bör också

erinras om att en avdragsmodell har den nackdelen att stödets totala

omfattning i praktiken blir mycket svår att förutse eller styra. Även ur den

enskilde fastighetsägarens perspektiv torde ett direkt bidrag vara att föredra

framför en skatteåterbäring långt efter det att investeringen genomförts.

I samma motion anförs också att ett system bör övervägas som innebär ett

ekonomiskt incitament för en eldistributör att vidta åtgärder som leder till

minskad elanvändning hos kunderna. Utskottet anser sig inte ha underlag att ta

ställning till hur ett sådant system skulle kunna utformas. Enligt utskottets

mening bör överväganden om eventuella förändrade eller ytterligare statliga

insatser för att minska elanvändningen i bebyggelsen kunna anstå tills

erfarenheter vunnits av de nu föreslagna åtgärderna. Det har dock under senare

tid framkommit uppgifter om att vissa eldistributörer på eget initiativ

beslutat stimulera energibesparande åtgärder hos kunderna. En sådan utveckling

bör givetvis hälsas med tillfredsställelse.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om stöd

till konvertering från elvärme och avstyrker aktuella yrkanden i motionerna

1996/97:N21 (kd), 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N32 (fp).

Även vad gäller konverteringsbidraget gäller givetvis att information om

bidraget bör ges en stor spridning när de närmare förutsättningarna för stödet

lagts fast i en förordning. Utskottet har erfarit att arbetet inom

Regeringskansliet i denna fråga bl.a. resulterat i att bidrag bör beviljas

system för såväl vatten- som luftburen värme. Enligt vad som anges i

propositionen skall den skattereduktion för viss arbetskostnad som en husägare

kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 - det s.k. ROT-avdraget - ingå som en del

av bidragsbeloppet för konvertering från elvärme. Avsikten är emellertid,

enligt vad utskottet erfarit, att denna avstämning även skall göras i fråga om

bidragen till fjärrvärmeanslutning och effektminskande åtgärder. Utskottet har

inget att erinra i dessa avseenden.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att det inte kan uteslutas att

bidragsformerna kan behöva justeras i olika avseenden i takt med att

erfarenheter och kunskaper om bidragsgivningen vinns. Näringsutskottet

instämmer i denna bedömning. I dagsläget är det svårt att med någon större

säkerhet förutse i vilken utsträckning som olika anpassningsåtgärder kommer

att vidtas i bostadsbeståndet och i övrig bebyggelse. Utvecklingen av nya

tekniska lösningar och prisutvecklingen på vissa produkter kommer sannolikt få

stor betydelse i detta sammanhang. Det får därför förutsättas att såväl

inriktningen av bidragen som formerna för stödet kan anpassas om utvecklingen

och efterfrågan på stöden motiverar detta. Av propositionen framgår att även

regeringen har denna inställning. Exempelvis anges att fördelaktiga lån till

konvertering från elvärme kan komma att övervägas.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens

förslag om investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen. I

den tidigare diskuterade frågan om vilken tidigaste tidpunkt som bör gälla i

fråga om bidraget till effektminskande åtgärder bör emellertid riksdagen med

anledning av de aktuella motionsförslagen ge regeringen till känna vad

utskottet förordat. Övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt

avstyrks.

Åtgärder för att öka tillförseln av el

Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme

Propositionen

Enligt vad som sägs i propositionen är det angeläget att öka elproduktionen

genom utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme. Det gäller såväl

nyinvesteringar som konvertering av hetvattenpannor till kraftvärme. En

kraftvärmeutbyggnad motsvarande en ökad årsproduktion av el med ca 0,75 TWh

beräknas vara möjlig att genomföra under en femårsperiod. Regeringen gör

emellertid bedömningen att investeringar i biobränslebaserad kraftvärme vid

nuvarande energipriser endast undantagsvis är företagsekonomiskt motiverade.

Det föreslås därför att ett bidrag skall lämnas med 3 000 kr per installerad

kW elproduktionskapacitet för investeringar i anläggningar för

kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidraget får dock enligt regeringen

uppgå till högst 25 % av investeringsbeloppet.

Bidragsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. För bidraget

beräknas 450 miljoner kronor under en femårsperiod. Regeringen har i den

ekonomiska vårpropositionen föreslagit att 45 miljoner kronor skall anvisas

för verksamheten under år 1997.

Motionerna

I motion 1996/97:N27 (mp) anförs att inriktningen på utbyggnaden av

biobränslebaserad kraftvärme bör vara att inom den närmaste femårsperioden öka

den årliga elproduktionen inom denna sektor med 3,5 TWh, varav 2 TWh i

befintliga anläggningar och 1,5 TWh i nybyggda anläggningar. Bidragsnivån bör

enligt motionärerna bestämmas till 4 000 kr per kW under förutsättning att

nuvarande energibeskattning förblir oförändrad. Om motionärernas förslag till

skatteväxling vinner gehör anses en bidragsnivå på 2 000 kr vara tillräcklig.

De förordade bidragsnivåerna beräknas leda till ett anslagsbehov på 600

miljoner kronor under fem år utan skatteväxling och 300 miljoner kronor om

förslaget om skatteväxling genomförs.

Det föreslagna bidraget till biobränslebaserad kraftvärme tas även upp i

motion 1996/97:N20 (m), dock utan särskilt yrkande. Motionärerna anför att det

är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att utgöra en löpande subvention

till gammal, befintlig teknik. Det framhålls i motionen att det tidigare

investeringsstödet till bl.a. biokraftvärme blev föremål för allvarlig kritik

i Energikommissionens betänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att en ökad elproduktion genom biobränslebaserad

kraftvärme bör eftersträvas. En sådan utveckling bidrar till det långsiktiga

målet att elförsörjningen skall baseras på ekologiskt uthålliga energikällor.

Enligt utskottets uppfattning är den i propositionen föreslagna stödnivån och

bedömningen av målet för utbyggnaden av biobränsleeldad kraftvärme väl avvägd

med hänsyn till de olika aspekter som måste beaktas.

Enligt vad utskottet erfarit har förslaget i propositionen föregåtts av en

noggrann analys av marknadsförhållandena för biobränslebaserade

kraftvärmeanläggningar och erfarenheterna av det tidigare stödet. Den

föreslagna stödnivån på 3 000 kr per kW installerad eleffekt är en anpassning

av stödnivån till minskade investeringskostnader. Stödnivå och totalt

bidragsbelopp för ny- eller ombyggnad har föreslagits utifrån de rådande

elpriserna och kostnaden för produktionsanläggningar samt den efterfrågan på

bidraget som kan förväntas mot bakgrund av den nuvarande produktionsstrukturen

och efterfrågan på värme. Utskottet bedömer att förslaget i propositionen

skapar förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av det stora antalet

biobränsleeldade värmeproduktionsanläggningar som byggts under senare år,

eftersom kostnaden för att konvertera ett värmeverk till kraftvärmeverk är

avsevärt lägre än nybyggnadskostnaden. Samtidigt kan stödet bidra till att

tidigarelägga viss nybyggnation. Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget

i propositionen och avstyrker yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp).

Investeringar i vindkraftverk

Propositionen

Det är enligt regeringen motiverat att även fortsättningsvis ge bidrag till

investeringar i vindkraft. Målet skall vara att öka den årliga elproduktionen

från landbaserade vindkraftverk med 0,5 TWh inom fem år. Som en förutsättning

för bidrag anges att vindkraftsanläggningar skall uppfylla vissa kvalitetskrav

och förläggas till platser med goda vindförhållanden. För att erhålla bäst

resultat av de statliga insatserna skall bidrag lämnas med 15 % av

investeringen i vindkraftverk med en eleffekt på minst 200 kW. Bidragsreglerna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. För bidraget beräknas 300 miljoner

kronor under en femårsperiod. Regeringen föreslår i den ekonomiska

vårpropositionen att 30 miljoner kronor skall anvisas för verksamheten under

år 1997.

Motionerna

Investeringsbidragen till vindkraft bör utformas så att högre bidrag ges till

uppförande av vindkraftsanläggningar i lägen med sämre vindförhållanden,

föreslås det i motion 1996/97:N18 (fp). Därigenom kan enskilda personer

utefter Norrlandskusten stimuleras att sluta sig samman i vindkraftsprojekt,

menar motionären.

I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås en stödnivå på 25 % i stället för 15 %

samt ett anslag på 200 miljoner kronor per år, totalt 1 miljard kronor under

femårsperioden. Under förutsättning att det i samma motion framlagda förslaget

om skatteväxling vinner anslutning anses dock en stödnivå på 10 % och ett

årligt anslag på 80 miljoner kronor vara tillräckligt. Vidare föreslås att den

nedre effektgränsen för vindkraftverkens storlek skall tas bort som krav för

bidrag. Motionärerna anser att effekten av de i motionen föreslagna åtgärderna

för vindkraft är en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en

femårsperiod.

Också i motion 1996/97:N21 (kd) förordas att investeringsbidraget till

vindkraft skall uppgå till 25 % av investeringsbeloppet. Att som regeringen

föreslår sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 % till 15 % ger

enligt motionärerna en felaktig signal när syftet är att åstadkomma en massiv

vindkraftsutbyggnad. Även förslaget att begränsa stödet till anläggningar på

lägst 200 kW avvisas av motionärerna med hänvisning till att det inte är ägnat

att stimulera den småskaliga kraftproduktionen. Vidare föreslås i motionen att

regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till förändringar i

lagstiftning och regelverk som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av

vindkraften i Sverige.

För att kunna fatta beslut om hur och i vilken takt omställningen av

energisystemet skall ske är det nödvändigt, anförs det i motion 1996/97:N408

(mp), att det tas fram ett korrekt beslutsunderlag för vilken potential svensk

vindkraft skulle kunna ha. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos

regeringen skall begära en uppdatering av vindkraftsutredningen Läge för

vindkraft från år 1988 (SOU 1988:32).

I motion 1996/97:N412 (mp) efterlyses statliga lån med låg ränta till inve-

steringar i vind- och solenergi. Vindkraft är rubriken på motion 1996/97:

N426 (mp). Enligt motionärerna bör målet för utbyggnad av vindkraft vara att

uppnå en årlig vindkraftsproduktion på 12 TWh till år 2010. I motionen, som

väcktes under allmänna motionstiden, föreslås en rad åtgärder för att detta

mål skall kunna uppnås. Inriktningen på förslagen är i korthet följande:

Framväxten av en svensk vindkraftsindustri bör stimuleras, det tidigare

investeringsbidraget bör förnyas, möjligheten att bilda en fond för att

bekosta nätanslutning och fördela kostnaderna på alla vindkraftverk bör

utredas, investeringsstöd och miljöbonus bör utbetalas till alla aktörer

oavsett ägandeform, ingen nedre gräns för bidragsberättigade vindkraftverk bör

införas, vindkraftverk på över 2 MW bör undantas från investeringsstöd,

oberoende vindkraftsrådgivare bör finansieras av staten och hårdare krav bör

ställas på militären att motivera sina beslut när de avstyrker uppförande av

ett vindkraftverk i ett område. Slutligen föreslås att en ny

vindkraftsutredning skall tillsättas med uppgift att beräkna vindkraftens

totala potential, prioritera mellan de olika intressena samt belysa

möjligheterna att uppnå en årlig vindkraftsproduktion på 12 TWh eller 10 % av

elförbrukningen år 2010.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det även fortsättningsvis är

motiverat att lämna bidrag till investeringar i vindkraft. Efterfrågan på det

hittillsvarande stödet har tidvis varit mycket stor. Det finns emellertid, som

regeringen framhåller, anledning att anpassa stödet till de delvis nya

marknadsförutsättningar som nu råder. Genom den tidigare relativt höga

stödnivån har en stark utbyggnad skett av vindkraften och kostnaderna för

anläggningarna har därigenom sjunkit. Utformningen av förslaget i

propositionen har också, enligt vad utskottet erfarit, grundats på

erfarenheterna från det tidigare inve-steringsstödet till vindkraft.

Utskottet anser att det är väsentligt att det fortsatta stödet till

vindkraft blir så kostnadseffektivt som möjligt. Förslaget att minska

stödnivån till 15 % beror dels på att kostnaden för vindkraftverk har sjunkit,

dels på att riksdagen beslutat om en höjning av elskatten och därmed också av

miljöbonusen till vindkraftsproduktionen. Den föreslagna sänkningen skapar

också utrymme för en mer omfattande vindkraftsutbyggnad inom ramen för de

tillgängliga medlen. Även förslaget om en höjning av kravet på eleffekt från

60 till 200 kW är ägnat att stärka vindkraftens konkurrensmöjligheter och

erhålla bäst effekt av bidragen. Som sägs i propositionen bör det genom den

förordade inriktningen på bidraget skapas förutsättningar att utnyttja de goda

vindlägena bättre, dvs. åstadkomma en hög elproduktionskapacitet där så är

möjligt. Det bör i sammanhanget noteras att de flesta vindkraftverk som nu

uppförs har en eleffekt på ca 500 kW. Förslagen i vissa motioner om högre

bidrag i sämre vindlägen samt om att bidraget skall omfatta även mindre

vindkraftverk är enligt utskottets mening oförenliga med de krav på kost-

nadseffektivitet som bör gälla för åtgärderna. Mot bakgrund av att det i en

motion föreslås större ekonomiska ramar för investeringsstödet, vill utskottet

påpeka att det i propositionen meddelas att om avsatta medel förbrukas bör

ytterligare medel kunna övervägas.

Vad gäller den fråga om inventering av lägen för vindkraftverk som tagits

upp i några motionsyrkanden har utskottet erfarit att NUTEK för närvarande i

samråd med bl.a. länsstyrelserna arbetar med att ta fram förslag till områden

av riksintresse för vindkraft. Redovisningen kommer att innehålla en

vindkartering och indikera lämpliga förläggningsplatser för vindkraftverk med

hänsyn tagen till de konflikter som kan finnas med andra samhällsintressen om

de bästa lägena. I ett skriftligt svar nyligen i riksdagen på en fråga

(1996/97:506) från Per Lager (mp) om stöd till vindkraft angav näringsminister

Anders Sundström att regeringens avsikt är att ge NUTEK möjlighet att inom

ramen för de medel som ställs till förfogande för administration av

investeringsstödet bedriva sådana utredningar och utvecklingsprojekt som är

nödvändiga för att de bästa vindlägena skall kunna utnyttjas.

Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker

de berörda motionerna i aktuella delar.

Investeringar i småskalig vattenkraft m.m.

Propositionen

Enligt vad som sägs i propositionen kan miljöanpassade investeringar i

småskalig vattenkraft ge ett bidrag när det gäller att öka tillförseln av el

från förnybara energislag. Med småskalig vattenkraft avses vattenkraftverk med

en installerad effekt som är mindre än 1 500 kW. Det finns i dag ca 1 200 små

vattenkraftverk med en sammanlagd årsproduktion på ca 1,5 TWh. I propositionen

hänvisas till att en utbyggnad motsvarande en årsproduktion om 0,25 TWh har

beräknats vara möjlig inom fem år.

Regeringen föreslår att ett bidrag skall införas till investeringar i

miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk. Bidraget skall utgå med 15 % av den

totala investeringen. Bidragsreglerna skall träda i kraft den 1 juli 1997.

Regeringen avser bemyndiga NUTEK att ansvara för bidraget. När

energimyndigheten har inrättats förutsätts frågorna föras över till denna.

Medel för verksamheten beräknas till 150 miljoner kronor under en

femårsperiod. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att

5 miljoner kronor skall anvisas för verksamheten under år 1997.

Motionerna

En högre bidragsnivå för investeringar i småskalig vattenkraft än i

regeringsförslaget förordas i motion 1996/97:N21 (kd). Motionärerna anser att

inve-teringsstödet bör bestämmas till 25 %.

I motion 1996/97:N27 (mp) föreslås att riksdagen skall avslå förslaget om

bidrag till investeringar i småskalig vattenkraft. Motionärerna framhåller att

varje utbyggnad av vattenkraft medför ytterligare åverkan på vattendragens

ekosystem. Däremot ställer de sig positiva till förnyelse av äldre teknik i

befintliga vattenkraftverk under förutsättning att detta inte påverkar miljön

negativt.

Frågan om investeringsbidrag till småskalig vattenkraft tas också upp i

motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97:N22 (fp), dock utan att separata

yrkanden läggs fram i frågan. I den förstnämnda motionen anförs att i den mån

som småskalig vattenkraft kan realiseras utan påtaglig miljöpåverkan bör de

komma till stånd utan statliga subventioner. I den andra motionen sägs att

investeringar i småskalig vattenkraft enbart bör avse redan befintliga

anläggningar och regleringar.

En mer allmän fråga om förutsättningen för utbyggnad av ny

vattenkraftsproduktion aktualiseras i motion 1996/97:N25 (s). Motionärerna

anser att man bör pröva möjligheten till ökat utnyttjande och ökad

effektivisering av vattenkraften i redan utbyggda älvar och där även tillåta

nyanläggning av vattenkraftverk. Riksdagen föreslås göra ett tillkännagivande

med denna innebörd.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet tar i sitt yttrande endast upp den fråga om utbyggnad av

vattenkraften som behandlas i motion 1996/97:N25 (s). Utskottet konstaterar

att regeringens förslag i fråga om stöd till utbyggnad av småskalig

vattenkraft inte innefattar några förslag till ändringar i den lagstiftning

som reglerar vattenkraftsutbyggnaden. Några sådana lagändringar bör inte

heller enligt utskottets mening aktualiseras. Den berörda motionen avstyrks av

bostadsutskottet med denna motivering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar först frågan om investeringsbidrag till småskalig

vattenkraft och därefter förslaget i motion 1996/97:N25 (s) om kompletterande

vattenkraftverk.

I några motioner framförs farhågor för att investeringar i småskalig

vattenkraft kan leda till oacceptabel miljöpåverkan. Utskottet vill i denna

fråga understryka vad som anförs i propositionen om att investeringarna måste

ske med hänsyn till miljö- och områdespåverkan. Avsikten är självfallet inte

att underlätta tillkomsten av kontroversiella vattenkraftsanläggningar med

stor miljöpåverkan. I propositionen redovisas bedömningen att bidragsgivning

främst torde bli aktuell till investeringar i redan befintliga anläggningar

och regleringar. Det bör också erinras om att prövningen av projektens

tillåtlighet enligt bl.a. vattenlagen (1983:291) och den s.k. naturresurslagen

(1987:12) ger möjlighet att förhindra utbyggnader som inte uppfyller kraven på

bl.a. miljöanpassning.

Det behöver således, enligt utskottets mening, inte befaras att det aktuella

bidraget till investeringar i småskalig vattenkraft skall leda till att

projekt med oacceptabel miljöpåverkan kommer till stånd. För att säkerställa

att intentionerna med miljöanpassning kommer att uppfyllas finns det

emellertid anledning att noga följa utvecklingen på området. Näringsutskottet

förutsätter att så kommer att ske och att regeringen återkommer till riksdagen

om inriktningen på stödet skulle behöva ändras.

I de aktuella motionerna finns förslag om såväl ett i förhållande till

regeringsförslaget högre bidrag som att propositionen helt skall avslås i

denna del. Det förstnämnda förslaget om högre investeringsbidrag är föranlett

av önskemålet att likställa stödet till vattenkraften med stödet till

vindkraftverk, som enligt motionärernas förslag också skall ges denna högre

bidragsnivå. Utskottet har i det föregående avstyrkt detta förslag och

avstyrker därför även det nu aktuella yrkandet. Bidraget bör bestämmas till

den nivå som föreslås i propositionen. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om bidrag till

småskalig vattenkraft och avslå de däremot stående motionsyrkandena.

Vad härefter gäller förslaget i motion 1996/97:N25 (s) om utbyggnad av

kompletterande vattenkraftverk i redan utbyggda älvar vill utskottet anföra

följande.

Tillåtligheten av ett visst vattenkraftsprojekt prövas enligt gällande

lagar. I naturresurslagen anges vissa vattenområden och älvsträckor som är

undantagna från vattenkraftsutbyggnad. I fråga om älvsträckor som inte är

undantagna från utbyggnad skall tillåtligheten i ett vattenkraftsprojekt

prövas enligt vattenlagen.

Den aktuella motionen bör enligt bostadsutskottets mening inte föranleda

några överväganden om ändringar i denna ordning. Näringsutskottet instämmer i

denna bedömning och avstyrker alltså motionen.

Upphandling av ny elproduktionsteknik

Propositionen

Regeringen framhåller att kostnaderna för elproduktion från förnybara

energikällor på sikt kan minskas genom en effektivare upphandling av ny

teknik. För att stimulera denna utveckling föreslås att ett bidrag skall

lämnas för upphandling av ny teknik för elproduktion med förnybara energislag.

Bidragsreglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. För bidraget

beräknas 100 miljoner kronor anvisas under en femårsperiod. Regeringen avser

bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för verksamheten.

Det föreslagna upphandlingsstödet kan enligt vad som sägs i propositionen

ses som ett komplement till förslagen om investeringsstöden för ny

elproduktion. Som bakgrund till förslaget om ett upphandlingsstöd hänvisar

regeringen bl.a. till ett motsvarande stödsystem som tillämpas i

Storbritannien. Syftet med detta stöd är att etablera en marknad för teknik

som kan bli kommersiell relativt snart samtidigt som kostnaderna kan

reduceras. Stödet anses ha bidragit till att kostnaderna för elproduktion från

förnybara energikällor minskat avsevärt.

Motionen

I motion 1996/97:N27 (mp) ansluter sig motionärerna till det aktuella

regeringsförslaget om ett upphandlingsstöd vad avser den förordade

anslagsnivån. När det gäller inriktningen på stödet föreslår de emellertid att

bidraget inte bara skall kunna ges till elproduktionsteknik, utan till all ny

produktionsteknik för förnybara energislag.

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i propositionen bör det aktuella stödet till upphandling av ny

elproduktionsteknik ses som ett komplement till investeringsstöden för

elproduktion från förnybara energikällor. Stödet kan bidra till att

elproduktion från kärnkraft och fossila bränslen i snabbare takt ersätts med

elproduktion från ekologiskt uthålliga energislag. Den minskade tillgången på

kärnkraftsproducerad el gör att stödet till elproduktionstekniken i dagsläget

bör ges en särställning. Motionsförslaget om att vidga kretsen av

bidragsberättigade verksamheter utan att öka anslagen skulle medföra minskat

utrymme för stöd till upphandling av ny elproduktionsteknik. I fråga om stöd

till ny produktionsteknik för förnybara energislag vill utskottet vidare

erinra om att propositionen även innehåller ett förslag om stöd till

introduktion av ny energiteknik. Detta förslag, som utskottet behandlar i ett

senare avsnitt, är inriktat på stöd till utveckling av ny teknik baserad på

förnybara energislag och på en effektiv användning av energi. Det förutsätts

också att teknikupphandling skall kunna utnyttjas inom ramen för denna

verksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget och avstyrker

motionen i aktuell del.

Stöd till solvärmeanläggningar

Motionerna

I ett antal motioner - väckta dels med anledning av propositionen, dels under

allmänna motionstiden - efterfrågas olika former av statligt stöd till

investeringar i solvärmeanläggningar.

Gemensamt för flera av motionerna är att det där framhålls

solvärmeanläggningarnas fördelar sett från bl.a. miljösynpunkt. Det påpekas

vidare att de statligt stödda satsningarna under de senaste åren lett till att

svensk solvärme i dag uppnått högt internationellt anseende. Det bidrag på

25 % av investeringskostnaderna som utgått under en period anses ha haft stor

betydelse i detta sammanhang. I de motioner som väckts med anledning av

propositionen riktas invändningar mot att regeringen inte lagt fram några

förslag om fortsatt stöd.

I motionerna 1996/97:N26 (s) och 1996/97:N34 (c) föreslås att riksdagen i

ett tillkännagivande till regeringen bl.a. skall betona att ett fortsatt

statligt marknadsstöd till solvärmeanläggningar är en förutsättning för att

den uppbyggda kompetensen skall kunna bibehållas och för att företagen med

inriktning mot solvärme skall kunna leva vidare. Motionärerna hänvisar till

att motsvarande stöd finns i flera EU-länder. I den sistnämnda motionen

redovisas också ett förslag till förändring av det tidigare gällande

investeringsbidraget till solvärmeanläggningar; det föreslagna bidragssystemet

tar hänsyn till flera parametrar som typ av anläggning, prestanda m.m.

Även i motion 1996/97:N21 (kd) föreslås att regeringen skall återkomma med

förslag till riksdagen om åtgärder som kan stimulera installation av

solpaneler.

I motion 1996/97:N27 (mp) förordas att ett investeringsbidrag till

solvärmeanläggningar skall utgå under en femårsperiod. Förslaget innebär att

bidragsnivån bör bestämmas till 10 % och det totala anslaget till 100

miljoner kronor om motionärernas förslag om skatteväxling vinner bifall. I

annat fall föreslås bidragsnivån bestämmas till 25 % och anslaget under

femårsperioden till 250 miljoner kronor.

Ett statligt stöd till solfångare bör enligt vad som sägs i motion

1996/97:N412 (mp) ges i form av lån med låg ränta. I motion 1996/97:N422 (mp),

med rubriken Solenergi för hållbar utveckling, förordas att investeringsbidrag

skall ges till solvärmeanläggningar och att riksdagen i ett tillkännagivanden

till regeringen skall understryka möjligheterna att tillskapa nya

arbetstillfällen genom stimulans av solfångarbranschen.

Vissa kompletterande uppgifter

Sedan 1991 års energipolitiska beslut har betydande medel avsatts till stöd

för investeringar i solvärmeanläggningar. Stödet har motiverats med att

kostnaden för solvärme varit för hög för att utan särskilda bidrag klara

konkurrensen med andra uppvärmningsalternativ. Under de senaste åren har också

sysselsättningspolitiska motiv bidragit till en fortsatt stödgivning. I

propositionen har, som framgått, inte föreslagits något fortsatt marknadsstöd.

Däremot tas frågor om solenergi upp i avsnittet om utveckling av teknik för

framtidens energisystem. I nämnda avsnitt, vilket utskottet behandlar senare i

detta betänkande, föreslås ett omfattande stöd till forskning och utveckling.

Bland de områden som kan bli aktuella för insatser nämns sol-energitekniken

och utvecklingen av teknik för rationalisering av tillverkningsprocessen för

solvärmefångare. Det understryks också att en utvecklad teknik för lagring av

värme och el drastiskt kommer att förbättra förutsättningarna för solenergi.

I ett svar i april 1997 på en interpellation (1996/97:269) av Inger Lundberg

(s) om stimulansbidrag till solvärmeanläggningar utvecklade näringsminister

Anders Sundström regeringens motiv för avvägningen av det föreslagna stödet

till solenergi. Han framhöll att de senaste åren medfört att

marknadssituationen för solvärme påtagligt förbättrats. Teknikutvecklingen har

lett till sjunkande kostnader. Samtidigt har kostnaderna för konkurrerande

uppvärmningsalternativ ökat genom höjda skatter på fossila bränslen och el.

Näringsministern underströk vidare att ett stöd som inriktas på

teknikutvecklingen långsiktigt gynnar de företag som tillverkar solfångare,

inte minst sett ur ett internationellt marknadsperspektiv.

Utskottets ställningstagande

Som framgått av föregående avsnitt innebär förslagen i propositionen att

staten även fortsättningsvis kan förväntas bidra aktivt till utvecklingen på

solenergiområdet. Den fråga som aktualiseras genom motionerna är snarast om

det fortsatta stödet bör utgå som ett statligt investeringsstöd eller om de

statliga insatserna i stället kan koncentreras på stödet till teknikutveckling

enligt regeringens förslag.

I det begränsade ekonomiska utrymme som står till förfogande för inve-

steringsstöd bör enligt utskottets mening åtgärder som medför ett eltillskott

eller en direkt elbesparing prioriteras. Även möjligheten till

effektminskningar i elnätet bör i sammanhanget tillmätas stor betydelse. Från

solvärmeanläggningarna blir emellertid energitillskottet minst under den del

av året när behovet av en effektminskning i elnätet är som störst. Detta

utesluter givetvis inte att solvärmeanläggningarna har en given plats i det

svenska energiförsörjningssystemet och att betydelsen sannolikt kommer att öka

under den närmaste framtiden. Som näringsministern framhöll i den refererade

interpellationsdebatten har det hittillsvarande stödet på området också lett

till att marknadssituationen för solvärme påtagligt förbättrats under de

senaste åren.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte nu berett att förorda ett

fortsatt investeringsstöd på området. De aktuella motionsyrkandena avstyrks

således.

Åtgärder för effektivare energianvändning

Inledning

Utskottet behandlar i detta avsnitt förslag om effektivare energianvändning i

olika avseenden. I propositionen läggs fram ett antal förslag med denna

inriktning. Sammantaget anser regeringen att 450 miljoner kronor bör anvisas

under en femårsperiod för teknikupphandling av energieffektiv teknik,

information, utbildning, kommunal energirådgivning samt provning, märkning och

certifiering av energikrävande utrustning.

Information, utbildning m.m.

Propositionen

För att stimulera till god energihushållning och till effektivisering av

energianvändningen bör enligt vad som sägs i propositionen konsumenternas

kunskaper om energianvändning och effektivisering stärkas och användningen av

energieffektiv teknik stimuleras. En allsidig och aktuell information om

energisystemet och energieffektiv teknik anses ha stor betydelse i detta

sammanhang. För information, utbildning m.m. förordas att 60 miljoner kronor

skall anvisas under en femårsperiod. Verksamheten bör enligt förslaget

påbörjas den 1 januari 1998. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan

i budgetpropositionen för år 1998.

Som bakgrund till regeringens förslag anges vissa utgångspunkter för behovet

att stärka informations- och utbildningsinsatserna. Det framhålls att

myndigheternas information till allmänheten måste samordnas. Information bör

riktas till specifika avnämargrupper, och kompetensutveckling av

nyckelpersoner bör stödjas. Regionala och lokala organisationer som arbetar

med energifrågor bör ges tillgång till en allsidig och korrekt information.

Den moderna informationstekniken bör enligt regeringen i ökad utsträckning

utnyttjas för att föra ut informationsunderlaget.

Den nya energimyndigheten föreslås få i uppdrag att ansvara för

verksamheten.

Motionerna

Ett informationsanslag är enligt vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) en

riktig åtgärd. Motionärerna anser dock att riksdagen bör understryka att

medlen skall riktas mot dem som är direkt involverade i arbetet med

effektivare energianvändning, bl.a. fastighetsförvaltare och liknande

yrkesgrupper.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1996/97:N404 (s) föreslås

att medel skall avsättas för en folkbildningskampanj för energisparande.

Förslaget innebär att studieförbunden skall få huvudansvaret för en kampanj

inriktad på vad enskilda individer och olika grupper kan göra för att spara

energi.

Utskottets ställningstagande

För att arbetet med att inleda en omställning av energisystemet skall bli

framgångsrikt krävs att de allmänna kunskaperna hos konsumenterna i frågor om

energianvändning och energieffektivisering stärks. Behov finns även av

information som är direkt inriktad på vissa nyckelgrupper. En informations-

och utbildningsverksamhet med både en bredare och en mer riktad ansats måste

därför komma till stånd. Utskottet anser att regeringens förslag om

användningen av de medel som förutsätts bli avsatta för information,

utbildning m.m. innebär att dessa utgångspunkter kan tillgodoses. I de

motioner som väckts med anledning av propositionen har inte heller några

invändningar mot det aktuella förslaget framkommit. Utskottet kan konstatera

att motionsyrkandena ligger väl i linje med regeringens förslag. I

propositionen framhålls sålunda särskilt vikten av kompetensutveckling av

nyckelpersoner som fastighetsförvaltare, elektriker, VVS-tekniker m.fl. Även

önskemålet om att studieförbunden skall kunna engageras i arbetet med att

sprida information om energisparande ligger inom ramen för regeringsförslaget.

Bidrag skall således kunna utgå till organisationer för särskilda

informations- eller utbildningsprojekt. Vad som förordats i motionerna torde

alltså kunna bli tillgodosett utan något tillkännagivande från riksdagen i de

aktualiserade frågorna. Förslaget i propositionen tillstyrks.

Teknikupphandling av energieffektiv teknik

Propositionen

Verksamheten med stöd till upphandling av energieffektiv teknik startades år

1988 och har därefter förlängts genom flera riksdagsbeslut. I propositionen

framhålls att stödet till utveckling och introduktion av energieffektiv teknik

genom teknikupphandling ofta har visat sig vara en bra metod för att få fram

ny teknik.

Utveckling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik skall enligt

förslag i propositionen också i fortsättningen stimuleras genom stöd till

teknikupphandling. För ändamålet beräknas att 100 miljoner kronor skall

anvisas under en femårsperiod från den 1 januari 1998. Regeringen avser att

återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998. Den nya

energimyndigheten avses ansvara för verksamheten. Stödet ersätter det

nuvarande stödsystemet för upphandling av energieffektiv teknik, ett

stödsystem som skall upphöra i och med utgången av år 1997.

Den föreslagna stödformen skall ses som ett komplement till övriga insatser

för energihushållning och teknikutveckling. Teknikupphandling bör enligt vad

som sägs i propositionen användas när det finns särskilda skäl eller

förutsättningar för att stimulera produkt- och systemutvecklingen. Stödet bör

användas vid upphandling av sådana produkter eller system där utveckling av ny

teknik är nödvändig för att beställarens krav skall kunna tillgodoses.

Motionen

Miljöpartiet avvisar i sin partimotion 1996/97:N27 regeringens förslag om ett

nytt stödsystem för teknikupphandling av energieffektiv teknik. Motionärerna

anser att den verksamhet med stöd till teknikupphandling som startades år 1988

och sedermera har förlängts i stället bör få fortsätta och tilldelas rimliga

resurser. Totalt 300 miljoner kronor bör enligt motionärerna anvisas under en

femårsperiod.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksrevisionsverket (RRV) redovisade våren 1996 en granskning av programmet

för effektivare energianvändning (RRV 1996:44). I denna rapport anförs bl.a.

att begreppet teknikupphandling kommit att få en alltför vid innebörd i

stödverksamheten. Redovisnings- och beslutsrutinerna anses inte ha utformats

på ett sådant sätt att styrning och uppföljning av verksamheten främjats. Även

Energikommissionen pekade i sin slutrapport på behovet av att koncentrera

verksamheten till det centrala i teknikupphandlingsprocessen.

Frågor om utfallet av energiomställningsprogrammen har också tagits upp i en

utredning (1996/97:URD1) som på näringsutskottets uppdrag genomförts av

medarbetare på Riksdagens revisorers kansli. En av slutsatserna i denna

utredning är att det fordras en tydligare verksamhetsindelning som gör det

lättare att följa de totala statliga insatserna inom olika delområden i

relation till de energipolitiska målsättningarna.

Närings- och handelsdepartementet har på uppdrag i en skrivelse till

utskottet redovisat hur de i propositionen föreslagna stödformerna avses

ersätta det hittills gällande stödet till teknikupphandling m.m. Härav framgår

att utformningen av regeringens förslag om åtgärder för effektivare

energianvändning delvis är föranledd av de brister i det nuvarande programmet

för upphandling av energieffektiv teknik som bl.a. RRV påtalat. Möjligheten

att styra medelsanvändningen till de avsedda ändamålen anses ha varit

bristfällig. Enligt de uppgifter som redovisas har exempelvis endast en mindre

del (19 %) av de avsatta medlen under den senaste femårsperioden använts för

teknikupphandling i dess egentliga bemärkelse. Det framgår vidare att en

tredjedel av de medel som anvisats till programmet hittills inte har

utnyttjats.

I skrivelsen framhålls att regeringen genom de nu föreslagna åtgärderna för

effektivare energianvändning sökt uppnå en klarare målformulering än vad som

gällt hittills. Verksamheten med teknikupphandling förutsätts således i

fortsättningen ske i en snävare mening än tidigare. Vid en jämförelse mellan

det nuvarande programmet och det föreslagna stödet till teknikupphandling av

energieffektiv teknik måste emellertid även övriga föreslagna åtgärder

beaktas. Det påpekas således att de föreslagna åtgärderna för effektivare

energianvändning sammanlagt innebär en satsning på en nivå som motsvarar de

medel som förbrukats av 1991 års medel för teknikupphandling och

demonstration. Vidare framhålls i redovisningen till utskottet att såväl

förslagen om stöd för minskad elanvändning som förslagen om förstärkningar av

Energiteknikfonden och ett nytt energiteknikbidrag innebär att åtgärder som

tidigare delvis finansierades från teknikupphandlingsprogrammet ges nya

finansieringsmöjligheter.

Utskottets ställningstagande

Det program för stöd till upphandling av energieffektiv teknik som startades

år 1988 och som ingick i 1991 års energipolitiska beslut har framgångsrikt

bidragit till teknikutvecklingen inom många områden. I vissa avseenden har det

dock, som redovisats i föregående avsnitt, riktats kritik mot verksamheten.

Även den utvärdering av 1991 års energiomställningsprogram som utskottet

initierat har visat att det föreligger ett behov av bl.a. en tydligare

målformulering. Därför har det inför det nu aktuella energipolitiska beslutet

funnits anledning att överväga den fortsatta inriktningen av bl.a. stödet till

teknikupphandling och därvid söka förtydliga målen med olika delar av stödet.

Det är sålunda mot denna bakgrund som regeringens förslag om ett nytt stöd

till teknikupphandling av energieffektiv teknik bör ses. Utskottet kan för sin

del konstatera att de utgångspunkter som regeringen haft för förslaget står

väl i överensstämmelse med de slutsatser som redovisats i den av utskottet

initierade utvärderingen. Inte minst den politiska beslutsprocessen

förutsätter en tydlig verksamhetsindelning och att uppföljningsbara mål kan

formuleras för olika satsningar. Utskottet kan mot bakgrund av de lämnade

uppgifterna från Regeringskansliet inte heller finna att det föreligger någon

grund för den kritik som framförs i den aktuella motionen om att förslagen i

propositionen ger uttryck för en sänkt ambitionsnivå vad gäller stödet till

energieffektiviseringar. Det är sålunda rimligt att jämförelsen mellan det

tidigare och föreslagna stödet till teknikupphandling görs dels med beaktande

av de medel som faktiskt förbrukats i det tidigare programmet, dels med hänsyn

till de totala föreslagna insatserna för en effektivisering av

energianvändningen. Sammantaget torde de föreslagna åtgärderna i propositionen

snarast innebära en höjd ambitionsnivå på de aktuella områdena.

Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen bör godkänna

regeringens förslag om nytt stöd för teknikupphandling av energieffektiv

teknik. Det däremot stående motionsyrkandet avstyrks.

Provning, märkning och certifiering

Propositionen

Hushållningen med energi inom hushållssektorn bör enligt vad som sägs i

propositionen främjas genom bl.a. provning och testning av varor, utrustning

och system. Tillgången till objektiv produktinformation anses vara avgörande

för att konsumenterna skall kunna jämföra marknadsutbudet och prioritera

produkternas viktigaste egenskaper. Återkommande tester och provningar behövs

också för att driva på produktutvecklingen. Vidare anförs i propositionen att

el- och energikrävande utrustning bör energideklareras och miljömärkas.

Metodutvecklingen av standarder för energiförbrukning samt av system för

märkning bör fortsätta i internationellt samarbete.

För viss kunskapsförmedling, provning, testning och märkning av

energikrävande produkter och system beräknar regeringen att 40 miljoner kronor

bör anvisas under en femårsperiod från den 1 juli 1997. Regeringen har i den

ekonomiska vårpropositionen föreslagit att 5 miljoner kronor skall anvisas för

ändamålet under år 1997.

Det anges vara en uppgift för Konsumentverket att ansvara för den föreslagna

verksamheten. De medel som föreslås skall också kunna användas för sådan

forsknings- och utredningsverksamhet som är av väsentlig betydelse för

verksamhetens genomförande. Konsumentverket bör samråda med de myndigheter som

har en specialkompetens på olika områden. När det gäller att sprida

information och provningsresultat framhålls ett nära samarbete med den nya

energimyndigheten vara väsentligt.

Utskottets ställningstagande

Förslaget om stöd till en verksamhet med provning, märkning m.m. har inte mött

några invändningar i motioner eller under utskottets beredning av ärendet.

Utskottet delar regeringens bedömning att provning och testning har stor

betydelse för att få fram energieffektiva produkter och system och för att

snabbt få ut dem på marknaden.

En framgångsrik omställning av energisystemet förutsätter också en aktiv

medverkan från de enskilda konsumenterna. I en rad olika inköpssituationer

görs val som för lång tid framåt påverkar energiåtgången i ett hushåll. Det

kan röra sig om val av tvättmaskin, uppvärmningssystem eller andra typer av

utrustning som sammantaget även får en stor betydelse för landets

energibalans. Det är angeläget att det i dessa valsituationer finns tillgång

till information och marknadsöversikter som sammanställts av en oberoende

instans.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag.

Kommunal energirådgivning

Propositionen

Från och med budgetåret 1977/78 till den 1 januari 1986 utgick statligt stöd

till kommunernas rådgivnings- och besiktningsverksamhet inom

energihushållningsområdet. Praktiskt taget samtliga landets kommuner bedrev

under denna period någon form av rådgivningsverksamhet riktad till

fastighetsägare. I samband med att stödet upphörde lade många kommuner ner sin

verksamhet inom området. Kommunal energirådgivning finns nu på endast några få

håll i landet.

Regeringen föreslår att stödet till kommunal energirådgivning skall

återupptas och beräknar att 250 miljoner kronor bör anvisas för verksamheten

under en femårsperiod. I propositionen understryks att kommunerna bör ha

kompetens för en specialiserad rådgivning på energiområdet som kompletterar

den som ges av el- och bränsleleverantörerna. Den kommunala energirådgivningen

anses också ha en viktig uppgift i att förmedla kunskaper till de lokala

organisationer som verkar med bl.a. energifrågor.

Förslaget innebär att kommunerna skall kunna ansöka om medel från den 1

januari 1998 för lokal energirådgivningsverksamhet som har inletts tidigast

den 1 juli 1997. Medlen föreslås utgå som dels ett grundbidrag, dels ett

invånarrelaterat bidrag. Medelstilldelningen skall kunna utnyttjas antingen

för att finansiera en verksamhet med energirådgivare i den egna kommunen eller

som en delfinansiering av energirådgivning för flera kommuner eller på

regional basis. Den nya energimyndigheten avses bli bemyndigad att ansvara för

bidragssystemet.

Regeringen avser återkomma med närmare förslag i budgetpropositionen för år

1998.

Motionen

I motion 1996/97:N27 (mp) förordas att verksamheten med kommunal

energirådgivning skall ges en långsiktig inriktning och att anslaget till

verksamheten successivt skall räknas upp. Enligt motionärerna bör sammanlagt

under en femårsperiod 375 miljoner kronor anslås till kommunal

energirådgivning.

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet anför att det i en situation där betydande satsningar görs på

generell information och rådgivning i energifrågor framstår som både lämpligt

och väl motiverat att dessa insatser följs upp på lokal nivå i enlighet med

regeringens förslag. Utskottet avstyrker yrkandet i frågan i motion

1996/97:N27 (mp). En avvikande mening har i denna fråga avgivits av

företrädaren för Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i tidigare avsnitt behandlat förslag om stöd till bl.a. de

centrala myndigheternas verksamhet med information, utbildning, provning och

kunskapsförmedling i frågor om energieffektivisering. Näringsutskottet

instämmer i vad bostadsutskottet anfört om vikten av att bl.a. dessa insatser

följs upp på lokal och regional nivå. En lokalt förankrad rådgivning på

energiområdet kan komplettera övriga insatser och utformas med utgångspunkt i

förutsättningarna på respektive ort. Det kan också antas att den lokala

anknytningen gör att rådgivningen även kan inriktas mot grupper som annars är

svåra att nå med centralt utformad information.

Vad gäller förslaget i motion 1996/97:N27 (mp) om högre anslag till

verksamheten kan givetvis hävdas att detta skulle ge möjlighet till en mer

omfattande rådgivningsverksamhet. Utskottet gör emellertid bedömningen att den

förutsatta bidragsnivån får anses vara godtagbar sett mot bakgrund av den

totala omfattningen av programmet för ett uthålligt energisystem. Motionen

avstyrks således i denna del. Regeringens förslag om stöd till kommunal

energirådgivning tillstyrks av utskottet.

Byggregler och fastighetstaxering

Motionen

I motion 1996/97:N27 (mp) tas också upp vissa frågor om åtgärder för effektiv

energianvändning som inte har aktualiserats i propositionen. Motionärerna

föreslår att riksdagen i tillkännagivanden till regeringen skall uttala dels

att byggreglerna kontinuerligt bör anpassas mot ökad energieffektivisering,

dels att reglerna för fastighetstaxering bör ses över så att inte en

anpassning till lågenergibebyggelse missgynnas.

Bostadsutskottets yttrande

I yttrandet behandlas frågan om byggreglernas utformning. Bostadsutskottet

hänvisar till att det uttalade syftet med nu gällande byggregler bl.a. är att

minska energiförbrukningen och att förbättra energieffektiviteten i våra

byggnader. Utskottet anför vidare att detta givetvis inte hindrar att reglerna

kan behöva ändras i takt med att nya erfarenheter vinns men att detta får

förutsättas ske utan någon särskild begäran av riksdagen. Bostadsutskottet

anser mot denna bakgrund att motionsyrkandet i frågan bör avstyrkas.

Miljöpartiets representant har även i denna fråga avgivit en avvikande mening.

Utskottets ställningstagande

Inte heller näringsutskottet kan finna att vad som i den aktuella motionen

anförts om byggreglernas utformning ger underlag för något uttalande från

riksdagens sida. En revidering av de aktuella reglerna får förutsättas komma

till stånd när så anses erforderligt.

Vad gäller motionsyrkandet om reglerna för fastighetstaxering kan utskottet

konstatera att ett motsvarande yrkande avslogs av riksdagen hösten 1996 på

förslag av finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1). Skatteutskottet framhöll i

detta sammanhang i ett yttrande till finansutskottet (1996/97:SkU1y) att

fastighetsskatten bör baseras på marknadsvärdet för fastigheterna. En översyn

har nyligen inletts av reglerna för fastighetstaxering m.m. Enligt direktiven

(dir. 1997:36) skall utredaren bl.a. överväga om de nuvarande reglerna för

fastighetstaxering på ett tillfredsställande sätt leder fram till

taxeringsvärden som återspeglar marknadsvärdena för enskilda fastigheter. Det

får förutsättas att eventuella problem i detta avseende med anledning av

energiinve-steringar kan komma att uppmärksammas av utredaren.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i

motion 1996/97:N27 (mp).

Forskning och utveckling

Utveckling av teknik för framtidens energisystem

Propositionen

I propositionen anförs att en målmedveten satsning på forskning, utveckling

och demonstration är basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och

ekonomiskt uthålligt energisystem. Ökade resurser och en delvis ny inriktning

förordas för energiforskningen, där forskning om energisystemet och det

internationella samarbetet med särskilt länderna i Östersjöregionen betonas.

Stödet till branschgemensam forskning och utveckling av ny energiteknik i

företag och branscher skall förstärkas genom att Energiteknikfonden tillförs

ytterligare medel. Ett energiteknikbidrag skall införas för att stödja

energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i full skala och

demonstreras med reducerad risk för företagen.

Målet är att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad

på förnybara energislag. Under de närmaste tio till femton åren skall inslaget

av el- och värmeproduktion baserad på förnybara energikällor, främst

biobränslen, storskalig vindkraft och solenergi, öka kraftigt. Vidare skall

den befintliga vattenkraften effektiviseras. Regeringen framhåller att det för

detta krävs ny teknik som är lönsam och kommersiellt tillgänglig. I

propositionen betonas särskilt vikten av ett nära och aktivt samarbete mellan

staten och näringslivet för att de statliga insatserna skall ge långsiktigt

uthålliga resultat. Regeringen meddelar att den i samband med bildandet av den

föreslagna nya energimyndigheten har för avsikt att ge detta samarbete en fast

struktur och en långsiktig inriktning. Vidare understryks nödvändigheten av en

aktiv internationell samverkan för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig

fördelarna med internationaliseringen.

Regeringen har i sitt förslag beräknat sammanlagt 5 070 miljoner kronor

under en sjuårsperiod för olika forsknings- och utvecklingsinsatser enligt

följande:

- energiforskning (2 310 miljoner kronor),

- forskning om energisystemet (210 miljoner kronor),

- forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen (70 miljoner kronor),

- förstärkning av Energiteknikfonden (870 miljoner kronor),

- introduktion av ny energiteknik (1 610 miljoner kronor).

Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositionen för år

1998.

Motionerna

Ett flertal yrkanden rörande utvecklingen av ny energiteknik framställs i

motion 1996/97:N27 (mp). Motionärerna delar i stort den bedömning som görs i

propositionen beträffande utgångspunkterna för utvecklingen av teknik för

framtidens energisystem men förordar högre belopp än vad regeringen beräknar

för vissa insatser: de föreslår 1 miljard kronor till Energiteknikfonden i

stället för 870 miljoner som beräknas i propositionen och 2 miljarder kronor

till energiteknikbidraget jämfört med regeringens beräknade 1 610 miljoner

kronor.

Höjningarna motiveras med att motionärerna vill göra en kraftig satsning på

demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad

kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft. I motionen föreslås

vidare att energiteknikbidraget skall kunna användas till att ge vissa

garantier mot t.ex. kostnader för driftavbrott till de energiföretag som står

värd för demonstrationsanläggningar. Motionärerna vill även öka insatserna

inom solfångarområdet, där de anför att det är en central uppgift att göra

solvärme till ett realistiskt alternativ även för nya områden inom

uppvärmningssektorn. Också utvecklingen av solceller bör vara ett prioriterat

område som kan leda till en stor exportframgång för Sverige, anser

motionärerna. På vindkraftsområdet borde stordriftsfördelar i goda vindlägen

tas till vara och utvecklingen drivas mot fullskaleförsök med havsbaserad

vindkraft och framsteg i tekniken för energilagring. De viktigaste områdena

för vidare forskning om biobränslen rör enligt motionärerna frågor om

förgasning av biobränslen samt effekterna på lång sikt av ett ökat

biobränsleuttag på skogsmark. Härutöver förordas att det i

energiforskningsbudgeten ges generöst utrymme för forskningsinsatser om

förnybara energislag som bergvärme, vågenergi samt energibärare som

vätgasteknik och batteriteknik för ellagring. Vidare förordas i motion

1996/97:N422 (mp) att riksdagen skall göra ett uttalande om att utvecklingen

av solceller bör stimuleras.

Även i motion 1996/97:N21 (kd) delar motionärerna regeringens principiella

uppfattning om inriktningen av insatserna för utveckling av teknik för

framtidens energisystem. Motionärerna anser dock att en större tonvikt bör

läggas på samarbetet kring Östersjön, på demonstrationsanläggningar för att i

full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen samt på utveckling av

solceller. Vidare anförs i motionen att det är väsentligt att värmepumpsteknik

och andra etablerade tekniker vidareutvecklas för att ge större möjligheter

att bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.

I motion 1996/97:N416 (s) efterlyses ett nationellt sammanhållet projekt för

de fyra länen med kärnkraftverk för kunskapsuppbyggnad kring framtidens

energiförsörjning. I motion 1996/97:N428 (c) föreslås att det i Borås skall

startas en försöksverksamhet med kraftvärme baserad på bioenergi.

I partimotion 1996/97:N20 (m) anförs, utan särskilt yrkande i saken, att det

är bra att tyngdpunkten i förslaget - jämfört med 1991 års omställningsprogram

- förskjuts från investeringsbidrag till forsknings- och utvecklingsanslag.

Motionärerna framhåller att staten har en roll att fylla när det gäller stöd

till forskning och utveckling men anser att regeringen överdriver forskningens

möjligheter på kort sikt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att de statliga

insatserna för utveckling av teknik för framtidens energisystem bör

förstärkas. Detta är viktigt för att Sverige skall kunna upprätthålla en hög

teknisk kompetens på energiområdet och för att ny miljöanpassad teknik med

utsikter till framtida lönsamhet skall kunna introduceras på marknaden.

Energikommissionen genomförde en analys av de resultat som har nåtts genom

1991 års energipolitiska beslut och konstaterade därvid att energiforskningen

bör ges större resurser och att formerna för kunskapsöverföring mellan företag

och universitet/högskola bör utvecklas.

Vad gäller den delvis nya inriktning som regeringen föreslår - med en större

betoning av forskning om energisystemet, internationellt samarbete och

provningsverksamhet - vill utskottet anföra följande. Sverige skall i ett

längre tidsperspektiv utveckla ett ekologiskt energisystem. Användningen av

kärnkraft och fossila bränslen skall minska. Detta skall ske med högt ställda

mål för sysselsättning, konkurrenskraft och välfärd. Det innebär i sin tur att

det ställs höga krav på ett utveckla miljöanpassad energiteknik som samtidigt

är kostnadseffektiv. Kostnaderna för energiteknik baserad på förnybara

energislag måste sänkas, och utvecklingen mot en effektivare energianvändning

måste fortsätta. För detta fordras aktiva insatser från näringslivet, vilket

kräver stora investeringar och högt risktagande. De statliga insatserna bör

därför stödja ny teknik, genom att bl.a. medverka till en reducerad risk för

företagen när det gäller att utveckla ny teknik i full skala och demonstrera

den inför kommersiell användning.

Vidare måste enligt utskottets mening ny kunskap vinnas om hur en ökad

användning av de förnybara energislagen kan inverka på energisystemets

funktionssätt, samhällsekonomin, människors hälsa samt natur och miljö. För

ett litet land som Sverige är det särskilt viktigt att ta vara på

internationella rön och erfarenheter för att höja den nationella kompetensen

och kvaliteten i den egna forskningen. Utskottet instämmer därför i

uppfattningen att det internationella forskningssamarbetet bör förstärkas.

Sverige bör också ta ett stort ansvar när det gäller att bidra till

utvecklingen av energisystemen i Östersjöregionen. Det gagnar såväl Sverige

som länderna i Östeuropa.

Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag om förstärkning och

koncentrering av stödet till forskning, utveckling och demonstration på

energiområdet vara så avvägt att insatserna främjar en effektiv och

miljöanpassad energiteknik och en effektiv energianvändning, samtidigt som det

internationella samarbetet kan fördjupas och bidra till att fördelarna med

internationaliseringen kan tas till vara. Utskottet vill särskilt framhålla

vikten av ett utvidgat samarbete med industrin om utveckling av energiteknik.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett nära och aktivt samarbete

mellan staten och näringslivet är en grundläggande förutsättning för att de

statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt

uthålliga resultat.

Utskottet konstaterar att det i huvudsak råder samstämmighet om regeringens

förslag till principer och riktlinjer för utvecklingen av ny energiteknik.

Energiforskningsprogrammet skall ges ökade resurser, bl.a. för att det

internationella forskningssamarbetet skall kunna fördjupas och resultaten i

större utsträckning kunna utnyttjas nationellt. Medlen i Energiteknikfonden

skall enligt förslaget i propositionen utökas för att ytterligare kunna bidra

till att lösa problem som identifierats i praktisk provning och demonstration.

Ett nytt energiteknikbidrag skall inrättas för att reducera risken för företag

som vill prova ny teknik i större skala inför kommersiell användning.

I propositionen (s. 50) redovisas exempel på viktiga

teknikutvecklingsområden som kan bli aktuella för insatser genom medel från

energiforskningsanslaget, Energiteknikfonden och det nya energiteknikbidraget.

Kraftvärme baserad på biobränsle anges som ett viktigt område för att bygga

vidare på de mycket omfattande försök som har gjorts för att utveckla teknik

för bl.a. förgasning av biobränsle. Utvecklingen av solceller framhålls också

som ett väsentligt område. Andra exempel gäller vindkraft och avser

stordriftsfördelar i goda vindlägen och havsbaserad vindkraft genom provning i

full skala med reducerad risk för företagen. Även teknik för lagring av värme

och el framhålls som centrala forskningsområden, särskilt när det gäller att

förbättra förutsättningarna för solenergi och vindkraft.

Med anledning av vad som anförs i motion 1996/97:N20 (m) om forskningens

möjligheter på kort sikt, vill utskottet understryka att forskningsinsatserna

måste ha ett långsiktigt perspektiv samt att avgörande teknikgenombrott torde

bero mera på den internationella teknikutvecklingen än på de enskilda svenska

insatserna. Därigenom, menar utskottet, är det desto viktigare att de i global

jämförelse relativt små resurser som Sverige bidrar med används så klokt som

möjligt.

I motion 1996/97:N27 (mp) förordas, som nämnts, ökade insatser på vissa

områden jämfört med regeringens förslag.

Möjligheterna att öka insatserna på enskilda områden är emellertid beroende

av de totala resurser som står till förfogande för forskning på energiområdet.

Utskottet konstaterar att förslaget i propositionen innebär en förstärkning av

forskningsanslagen i förhållande till nuläget och att en ökad tonvikt läggs

vid forskning och utveckling jämfört med andra åtgärder. Utskottet anser att

riksdagens uppgift främst är att lägga fast den övergripande inriktningen och

att bedömningen av den närmare fördelningen av anslag på vissa områden normalt

inte är en uppgift för riksdagen.

Som tidigare refererats föreslås i motion 1996/97:N416 (s) ett nationellt

sammanhållet projekt för de fyra länen med kärnkraftverk för

kunskapsuppbyggnad kring framtidens energiförsörjning. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det är viktigt att ta vara på den kunskap som

finns på området i de berörda länen och ser positivt på att länen samarbetar i

dessa frågor. Beträffande önskemålen om nationellt stöd i den aktuella

motionen samt i motion 1996/97:N428 (c) om stöd till en försöksanläggning med

kraftvärme i Borås, vill utskottet understryka att överväganden om enskilda

projekt bör göras av de instanser som skall ansvara för verksamheten. De två

yrkandena i nyssnämnda motioner avstyrks alltså av utskottet.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella förslagen i propositionen

och avstyrker de berörda delarna av övriga här behandlade motioner.

Etanolproduktion från skogsråvara

Propositionen

Utvecklingen av alternativa drivmedel kan bidra till att minska

klimatpåverkande utsläpp, sägs det i propositionen. Ansträngningarna bör

enligt regeringen intensifieras för att sänka tillverkningskostnaderna för

etanol. Det konstateras att en låg framställningskostnad är en viktig

förutsättning för att etanol skall kunna introduceras i större skala. För

utveckling av ny teknik för etanolproduktion från skogsråvara beräknas i

regeringens förslag 210 miljoner kronor anvisas under den närmaste

sjuårsperioden. Regeringen avser att återkomma till anslagsfrågan i

budgetpropositionen för år 1998.

Motionerna

I två motioner framläggs förslag med anledning av de i propositionen

föreslagna åtgärderna för att utveckla ny teknik för etanolproduktion från

skogsråvara. Dessutom behandlas här yrkanden i tre motioner från allmänna

motionstiden.

Enligt vad som anförs i motion 1996/97:N27 (mp) bör en omställning av

drivmedelssystemet inledas omgående. Som ett första steg föreslås att en

låginblandning av motoralkohol i bensin skall inledas år 1998. Därefter borde

inblandningsgraden stegvis öka. Biobränslebaserade drivmedel bör enligt

motionärerna befrias från koldioxidskatt och energiskatt under en

uppbyggnadsperiod. Vad gäller motoralkoholproduktionen framhåller motionärerna

att flera alternativa drivmedel bör utvecklas. En förstärkning av programmet

för utveckling av ny teknik för etanolframställning föreslås så att 300

miljoner kronor skall anvisas under en sjuårsperiod.

I motion 1996/97:N21 (kd) anförs att Kristdemokraterna principiellt anser

att det är riktigt med en satsning på en övergång till alternativa förnybara

bränslen i transportsystemet. Däremot anser motionärerna att regeringens

förslag till hur detta skall åstadkommas kan diskuteras och framhåller att en

annan metod kan vara lansering av s.k. försöksflottor.

I motion 1996/97:N407 (s) föreslås att en anläggning för etanolproduktion

skall förläggas till Köping, medan en etablering av en storskalig

etanolanläggning i Västsverige förordas i motion 1996/97:N428 (c).

Det är viktigt med forskning och utveckling kring biodrivmedel, anförs det

i motion 1996/97:N413 (m). Det finns anledning att utveckla fler alternativ än

etanol, menar motionärerna. De hänvisar till utvecklingen av ett biodrivmedel

benämnt DME (Di Metyl Eter) vid Växjö Värmekraftverk AB och pekar på behovet

av statliga satsningar på området.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att intensifiera

utvecklingsinsatserna för att sänka produktionskostnaderna för etanol från

skogsråvara. Den satsning som föreslås i propositionen för att utveckla ny

teknik för etanol från skogsråvara bygger på det program som riksdagen

tidigare anvisade medel till samt på NUTEK:s förslag till riktlinjer för

utvecklingen av alternativa drivmedel (dnr. N96/894). Utskottet vill dock

framhålla vikten av forskning även på andra slag av biodrivmedel än etanol.

Det är därför viktigt att Sveriges medverkan i den internationella forskningen

på dessa områden fortsätter.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det bör vara ett mål att uppföra

en etanolproduktionsanläggning under den kommande sjuårsperioden. Samtidigt

vill utskottet understryka att en låg framställningskostnad är en viktig

förutsättning för en sådan anläggning. En annan förutsättning är att de

ekologiska och övriga miljömässiga konsekvenserna av att tillämpa den nya

tekniken praktiskt och kommersiellt kan bedömas vara förenliga med miljömålen

i skogen.

Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella förslaget i propositionen

och avstyrker de berörda delarna i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N21

(kd). Vidare avstyrker utskottet de här behandlade yrkandena i motionerna

1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m) och 1996/97:N428 (c).

Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag

Motionerna

I motion 1996/97:N21 (kd) föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära

en miljökonsekvensanalys av ett kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen.

Motionärerna betonar att uttaget av biobränslen måste ske på ett sådant sätt

att den biologiska mångfalden också fortsättningsvis kan garanteras.

I det föregående har behandlats ett yrkande i motion 1996/97:N27 (mp) om

forskning kring de långsiktiga ekologiska effekterna av ett ökat

biobränsleuttag från skogen.

Frågan om effekterna av en ökad användning av biobränslen berörs även - utan

särskilt yrkande - i motion 1996/97:N20 (m). Där påpekas att förbränningen av

biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande och andra miljö- och

hälsoskadliga substanser. Motionärerna erinrar vidare om att farhågor

framförts för att den biologiska mångfalden i de svenska skogarna kommer att

hotas vid en forcerad storskalig ökning av biobränsleanvändningen. De ser en

ökad biobränsleanvändning som positiv men anser att regeringen bort redovisa

en miljökonsekvensbeskrivning av en storskaligt ökad biobränsleanvändning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det behövs ökad kunskap om de begränsningar

av uttaget av biobränslen som krävs för att miljömålen i skogen skall kunna

uppnås. Som exempel på viktiga forskningsområden nämns i propositionen

frågorna om resurser, ekonomi och miljöpåverkan i delar av biobränslekedjan,

inklusive hantering och nyttiggörande av askor.

Enligt utskottets bedömning innebär de förslag som redovisas i propositionen

att ökningen av biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en sådan takt

att miljö- och hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Utskottet menar att den

utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme som det föreslagna bidraget syftar

till bör kunna genomföras på ett miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och

de regler som i dag finns för den aktuella typen av anläggningar bedömer

utskottet som en god grund för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat.

Med det sagda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion 1996/97:

N21 (kd).

Klimatfrågor och kärnsäkerhet

Internationellt samarbete i klimatfrågor

Propositionen

Regeringen begär riksdagens godkännande för en strategi för minskad

klimatpåverkan från energisektorn där de internationella klimatinsatserna

intar en central roll. Dessa insatser skall huvudsakligen inriktas på

bilateralt och multilateralt samarbete avseende s.k. gemensamt genomförande

inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, den s.k.

klimatkonventionen, vilken undertecknades vid FN:s konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Konventionen innebär inte några

kvantitativa eller tidsbestämda åtaganden för enskilda länder. Den är ett

internationellt avtal som förpliktigar alla länder att rapportera och

publicera sina utsläppsdata för s.k. växthusgaser.

Med gemensamt genomförande avses att ett land kan genomföra åtgärder i ett

annat land och då till viss del räkna sig utsläppsminskningarna till godo.

Formerna för gemensamt genomförande utvecklas i internationellt samarbete, och

det pågår en rad projekt under en försöksperiod (Activities Implemented

Jointly). Beslut om fortsättningen skall fattas senast år 2000.

Regeringen framhåller att ett framgångsrikt internationellt samarbete

förutsätter en rättvis fördelning av åtaganden och kostnader. Vidare sägs att

ländernas skilda utgångslägen och förutsättningar måste beaktas vid åtaganden

inom ramen för konventionen, liksom principen om en kostnadseffektiv

fördelning av åtgärder enligt konventionen. Regeringen bedömer att den svenska

klimatstrategins närmare utformning skall ske mot bakgrund av faktiskt

vidtagna åtgärder i andra länder och att utsläppen i Sverige skall begränsas

så långt det är möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och

välfärd.

Regeringen erinrar i propositionen om riksdagens beslut år 1993 om

riktlinjer för den svenska klimatpolitiken (prop. 1992/93:179, bet. JoU19).

Enligt dessa fastlades den nationella strategin att koldioxidutsläppen från

fossila källor skall stabiliseras på 1990 års nivå år 2000 för att därefter

minska. I det nu framlagda förslaget till åtgärder i internationellt samarbete

föreslår regeringen, som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan

från energisektorn, bl.a. ett fortsatt program för utveckling av

energisystemen i Baltikum och Östeuropa. För energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser beräknar regeringen 350 miljoner kronor under

en sjuårsperiod från den 1 januari 1998. Regeringen återkommer till

anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.

Motionerna

Energipropositionen visar att regeringen nu byter fot i klimatpolitiken, heter

det i motion 1996/97:N27 (mp). Från att ha haft en strategi där Sverige är

föregångare övergår regeringen till en defensiv hållning som innebär att

Sverige skall bevaka sina ekonomiska intressen snarare än att vara pådrivande

i det internationella klimatsamarbetet, anför motionärerna. De föreslår att

Sverige skall stå fast vid den tidigare inriktningen av klimatpolitiken.

Motionärerna har emellertid inget att invända mot förslaget i propositionen

att 350 miljoner kronor skall anslås till energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

I motion 1996/97:N21 (kd) efterlyses en tydlig utvärdering av de

internationella klimatpolitiska insatser som gjorts fram till i dag. Vidare

anser motionärerna att formerna bör fastställas för hur det gemensamma

genomförandet i praktiken skall gå till. I motionen anförs att regeringen och

de partier som står bakom energiuppgörelsen planerar för ökade

koldioxidutsläpp och därmed medvetet bryter mot de internationella åtaganden

Sverige gjort vad gäller koldioxidutsläppen. Motionärerna anser att avsaknaden

av ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram är anmärkningsvärd.

Utan särskilda yrkanden beträffande det nu aktuella förslaget i

propositionen anförs i motionerna 1996/97:N20 (m) och 1996/97:N22 (fp) att

regeringens förslag innebär att Sverige överger de klimatpolitiska riktlinjer

som riksdagen antog år 1993 på den borgerliga regeringens förslag.

Motionärerna anser att den målsättning som då fastlades, dvs. att

koldioxidutsläppen från fossila bränslen skall stabiliseras på 1990 års nivå

år 2000 för att därefter minska, omöjliggörs genom regeringens energipolitik

och att regeringen tonar ner det nationella ansvaret i klimatpolitiken.

Vissa kompletterande uppgifter

Industriländerna har åtagit sig att anta nationella strategier och vidta

åtgärder för att begränsa klimatpåverkande utsläpp. EU är en part i

klimatkonventionen, och miljöministrarna beslöt i mars 1997 att EU i de

globala klimatförhandlingarna skall föreslå att industriländerna skall minska

sina sammanvägda utsläpp av koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010

jämfört med nivån år 1990. En fråga av särskild betydelse är hur en rättvis

fördelning mellan medlemsländerna skall ske av unionens samlade

utsläppsminskning. I förberedelserna inför det tredje partsmötet i slutet av

år 1997 i Japan (Kyoto) har EU utarbetat en första indikativ fördelning av

ansvaret inom unionen. Enligt denna varierar de olika ländernas beting från en

minskning med 25 % till en ökning med 40 % av utsläppen till år 2010 jämfört

med nivån år 1990. För Sveriges del finns enligt fördelningen ett utrymme att

öka utsläppen med 5 % till år 2010.

I ett svar i mars 1997 på interpellationer (1996/97:170 och 1996/97:185) om

koldioxidmålet framhöll miljöminister Anna Lindh att energiöverenskommelsen

vad gäller klimatpolitiken innebär att Sverige kommer att genomföra insatser

såväl nationellt som internationellt. Bland annat kommer medel att satsas på

forskning, utveckling och investeringar för att stötta energisparande,

alternativa bränslen och annat som kommer att minska Sveriges koldioxidutsläpp

i framtiden. Regeringen räknar enligt statsrådet med att inleda

kärnkraftsavvecklingen utan någon avgörande ökning av utsläppen av koldioxid.

Miljöministern redogjorde också för den interna gemensamma överenskommelsen

i EU inför de s.k. Kyotoförhandlingarna om att minska de samlade utsläppen av

koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010. Hon betonade att den

beräkningsmetod som använts för att ta fram ett förslag till en rättvis s.k.

bördefördelning mellan länderna har utgått från ländernas skilda

förutsättningar beträffande faktorer som industristruktur,

elproduktionsstruktur och övrig konsumtion.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påpeka att Sverige har bland de lägsta utsläppen

av koldioxid per capita och år bland industriländerna och att Sverige inom EU

har högst kostnader för att genomföra ytterligare åtgärder för att minska

utsläppen. Utskottet delar den uppfattning som redovisas i propositionen

beträffande en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn där de

internationella klimatinsatserna intar en central roll. Vidare vill utskottet

erinra om att de här tidigare behandlade förslagen till långsiktiga åtgärder

för ett ekologiskt uthålligt energisystem utgör nationella åtgärder som

Sverige vidtar bl.a. för att minska klimatpåverkan i framtiden.

Utskottet delar regeringens uppfattning att stängningen av den första

reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande förändring av Sveriges

möjligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att

beslutas om inom ramen för klimatkonventionen. Vidare noterar utskottet att

förslagen i propositionen inte innebär någon förändring av den nationella

strategin att koldioxidutsläppen från fossila källor skall stabiliseras på

1990 års nivå år 2000 för att därefter minska.

När det gäller fastställande av formerna för gemensamt genomförande vill

utskottet betona att dessa utvecklas i internationellt samarbete. Utskottet

ser positivt på att det i propositionen föreslås särskilda medel för att

Sverige aktivt skall kunna delta i utvecklandet av kriterier för gemensamt

genomförande. Härutöver har utskottet observerat att programmet för utveckling

av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa samt övrigt statligt svenskt

utvecklingsstöd inom energiområdet kommer att bli föremål för en utvärdering

inför budgetåret 1999.

Med det sagda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker

de berörda yrkandena i motionerna 1996/97:N27 (mp) och 1996/97:N21 (kd).

Kärnsäkerhet i Östeuropa

Motionen

I motion 1996/97:N22 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära ett

förslag till program för att öka kärnkraftssäkerheten i Östeuropa. En olycka i

något av de farliga kärnkraftverken i Östeuropa skulle få dramatiska effekter

för svenska medborgare, anför motionärerna och föreslår ett omfattande program

i sju punkter för att öka säkerheten vid dessa kärnkraftverk. Förslaget

innebär att drygt en halv miljard kronor under fem år inom den föreslagna

totala ramen för förslagen i propositionen skall avsättas för ett s.k.

Östsäkerhetsprogram.

Vissa kompletterande uppgifter

Sveriges bidrag till kärnsäkerheten i Östeuropa kanaliseras i stor

utsträckning genom de finansieringsformer som finns för det internationella

stödet. Det gäller medverkan i Europeiska utvecklingsbanken (Nuclear Safety

Account), EU (Phare- respektive TACIS-program för såväl ökad kärnsäkerhet som

effektivisering och energihushållning) samt OECD (det s.k. G 24-samarbetet). I

OECD-samarbetet har en särskild arbetsgrupp bildats för att koordinera

bilaterala och multilaterala insatser. Totalt har från år 1991 avsatts

motsvarande ca 5 500 miljoner kronor inom EU-programmen och ca 10 000 miljoner

kronor inom OECD-samarbetet. Från budgetåret 1991/92 t.o.m. budgetåret 1997

har Sverige bidragit med sammanlagt 475 miljoner kronor för insatser på

kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet i Östeuropa.

Sverige genomför vidare aktiva bilaterala insatser genom Statens

kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI), framför allt

i Litauen och Ryssland. För år 1997 har riksdagen anvisat 55 miljoner kronor

för sådana åtgärder (prop. 1996/97:1, bet. UU2). Sverige deltar också

tillsammans med andra nordiska länder aktivt i det internationella samarbetet

för att bistå Ryssland med hantering av radioaktivt avfall. Internationella

atomenergiorganet (IAEA) har på nordiskt initiativ upprättat en särskild

expertfunktion (Contact Expert Group) för att effektivisera

biståndsinsatserna. Inom Barentsrådet, där Sverige för närvarande

upprätthåller ordförandeposten, har frågor kring hantering av radioaktivt

avfall i Barentsregionen givits hög prioritet.

I propositionen anförs att den svenska inriktningen skall vara att stödet

till ökad kärnsäkerhet i närområdet, som kanaliseras genom SKI och SSI, inte

skall gå till investeringar i säkerhetsförbättringar som bidrar till att

förlänga drifttiden. Vidare anförs i propositionen att de kärnkraftverk som

inte kan uppnå en acceptabel säkerhet bör stängas så snart som möjligt och att

detta är en förutsättning för det svenska biståndet. Som tidigare nämnts

meddelar regeringen i propositionen att SKI och SSI bör ges ökade resurser

bl.a. för den ökade arbetsbelastning som en avställning av

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck medför. Härvid inkluderas även arbetet med

att höja säkerheten hos andra reaktorer i närområdet.

I det föregående har behandlats förslag i propositionen dels om

forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen, dels om energipolitiskt

motiverade klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de svenska insatserna på kärnsäkerhets- och

strålskyddsområdet i Östeuropa bör fortsätta men, som också framhålls i

propositionen, i större utsträckning inriktas på att stärka mottagarländernas

säkerhetsmyndigheter, höja säkerhetskulturen samt utveckla energisystemen.

I propositionen föreslås, som tidigare behandlats, ett stöd på 70 miljoner

kronor för att inleda ett forsknings- och utvecklingssamarbete med länderna i

Östersjöregionen på energiområdet. Sverige genomför vidare program för

utvecklingen av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa. För detta

program, tillsammans med övriga energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser, beräknas i propositionen 350 miljoner kronor under en

sjuårsperiod.

Enligt utskottets mening ger de två nu nämnda förslagen i propositionen en

god grund för en senare bedömning av det fortsatta stödet till kärnsäkerhet

och strålskydd i Östeuropa. De insatser som Sverige gör i det internationella

samarbetet på området följer enligt vad utskottet erfarit de rekommendationer

som ges i det multilaterala samarbetet.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen över Sveriges insatser på

området och mot bakgrund av här tidigare behandlade förslag kan utskottet i

detta sammanhang inte finna det motiverat att föreslå ytterligare program för

att främja kärnsäkerheten i Östeuropa. Det aktuella yrkandet i motion

1996/97:N22 (fp) avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänt om energipolitiken, m.m.

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N17 yrkande 1, 1996/97:N20 och

1996/97:N37,

res. 1 (m)

res. 2 (fp) - motiv.

2. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 1, med anledning

av motion 1996/97:N19 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö59

yrkande 10, 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17 yrkande 2, 1996/97:N18

yrkande 1, 1996/97:N19 yrkandena 2 och 3, 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och

12, 1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4 och

6-14, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N256 yrkande 20, 1996/97:N269

yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:N405,

1996/97:N409, 1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N424 yrkande 1,

1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429 och 1996/97: A432 yrkande

17 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för energipolitiken,

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

res. 5 (kd)

3. beträffande el- och värmeförsörjningen i Sydsverige

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 2 och med

avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 2 och 1996/97:N22 yrkande 3

godkänner vad som anges i propositionen om åtgärder för el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige,

res. 6 (fp, kd) - villk. res. 3 eller 5

4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 3, med anledning

av motion 1996/97:N252 yrkande 12 och med avslag på motionerna

1996/97:N22 yrkande 4, 1996/97:N27 yrkande 36 och 1996/97:N30 godkänner

vad som anges i propositionen om inrättande av en ny energimyndighet,

res. 7 (fp)

res. 8 (mp)

5. beträffande lokalisering av en ny energimyndighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U815 yrkande 5, 1996/97: N23,

1996/97:N24, 1996/97:N28, 1996/97:N31 yrkande 2, 1996/97: N33,

1996/97:N35, 1996/97:N38, 1996/97:N402 och 1996/97:N428 yrkande 7 i denna

del,

res. 9 (fp) - motiv., villk. res. 7

6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 4 och med avslag

på motionerna 1996/97:N21 yrkande 3, 1996/97:N22 yrkande 5, 1996/97:N251

yrkande 7 och 1996/97:N420 yrkande 7 godkänner i propositionen angivna

riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet,

res. 10 (fp, kd)

res. 11 (mp)

7. beträffande kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N27 yrkande 3 och 1996/97:N423,

res. 12 (m, fp, kd)

Åtgärder för att minska elanvändningen

8. beträffande användningen av el i fjärrvärmesystemet

att riksdagen avslår motion 1996/97:N32 yrkande 1,

res. 13 (m, fp, kd)

9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska

elanvändningen

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5 och motionerna

1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21

yrkande 5 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, 1996/97:N32

yrkande 2 och 1996/97:Bo416 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 14 (fp)

res. 15 (mp)

res. 16 (kd)

Åtgärder för att öka tillförseln av el

10. beträffande investeringar i biobränslebaserad kraftvärme

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 6 och med

avslag på motion 1996/97:N27 yrkande 22 godkänner vad som anges i

propositionen om bidrag till investeringar i biobränslebaserad

kraftvärme,

res. 17 (mp)

11. beträffande investeringar i vindkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 7 och med avslag

på motionerna 1996/97:N18 yrkande 2, 1996/97:N21 yrkande 7, 1996/97:N27

yrkande 25, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97:N426

yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 godkänner vad som anges i propositionen

om bidrag till investeringar i vindkraftverk,

res. 18 (mp)

res. 19 (kd)

12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 8 och med

avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 8 och 1996/97:N27 yrkande 5

godkänner vad som anges i propositionen om bidrag till investeringar i

småskalig vattenkraft,

res. 20 (fp)

res. 21 (mp)

res. 22 (kd)

13. beträffande kompletterande vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1996/97:N25,

14. beträffande upphandling av ny elproduktionsteknik

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 9 och med avslag

på motion 1996/97:N27 yrkande 30 godkänner vad som anges i propositionen

om upphandling av ny elproduktionsteknik,

res. 23 (mp)

15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del,

1996/97:N26, 1996/97:N27 yrkande 27, 1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna

del och 1996/97:N422 yrkandena 1 och 3,

res. 24 (mp)

res. 25 (kd)

Åtgärder för effektivare energianvändning

16. beträffande information, utbildning m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 10 och med avslag

på motionerna 1996/97:N21 yrkande 9 och 1996/97:N404 godkänner vad som

anges i propositionen om information, utbildning m.m.,

res. 26 (kd)

17. beträffande teknikupphandling av energieffektiv teknik

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 11 och med avslag

på motion 1996/97:N27 yrkande 18 godkänner vad som anges i propositionen

om teknikupphandling av energieffektiv teknik,

res. 27 (mp)

18. beträffande provning, märkning och certifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 12 godkänner vad

som anges i propositionen om provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning, m.m.,

19. beträffande kommunal energirådgivning

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 13 och med avslag

på motion 1996/97:N27 yrkande 17 godkänner vad som anges i propositionen

om kommunal energirådgivning,

res. 28 (mp)

20. beträffande byggregler och fastighetstaxering

att riksdagen avslår motion 1996/97:N27 yrkandena 19 och 20,

res. 29 (mp)

Forskning och utveckling

21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 momenten 14-18 och med

avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande 10, 1996/97:N27 yrkandena 21,

23, 26, 28, 29 och 31, 1996/97:N416, 1996/97:N422 yrkande 4 och

1996/97:N428 yrkande 4

a) godkänner vad som anges i propositionen om energiforskning,

b) godkänner vad som anges i propositionen om forskning om

energisystemet,

c) godkänner vad som anges i propositionen om forskningssamarbete med

länderna i Östersjöregionen,

d) godkänner vad som anges i propositionen om en förstärkning av

Energiteknikfonden,

e) godkänner vad som anges i propositionen om introduktion av ny

energiteknik,

res. 30 (mp)

res. 31 (kd)

22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 20 och med avslag

på motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena

32 och 35, 1996/97:N407, 1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7,

det senare i denna del, godkänner vad som anges i propositionen om

etanolproduktion från skogsråvara,

res. 32 (mp)

res. 33 (kd)

23. beträffande miljöeffekter av ökat biobränsleuttag

att riksdagen avslår motion 1996/97:N21 yrkande 6,

res. 34 (m, fp, kd)

Klimatfrågor och kärnsäkerhet

24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 19 och med avslag

på motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del och 1996/97:N27

yrkandena 33 och 34 godkänner vad som anges i propositionen om strategi

för minskad klimatpåverkan från energisektorn avseende åtgärder i

internationellt samarbete,

res. 35 (fp, kd)

res. 36 (mp)

25. beträffande kärnsäkerhet i Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1996/97:N22 yrkande 7.

res. 37 (fp)

Stockholm den 27 maj 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh

Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson

(s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson

(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Nils-Göran

Holmqvist (s), Laila Bäck (s), Roland Larsson (c) och Torsten Gavelin (fp).

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) har

inte deltagit i besluten under momenten 2-6, 9-12, 14-19, 21, 22, 24 och 25.

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om avslag på propositionen

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motion

1996/97:N20 (m) är propositionen så undermålig att den - oavsett vilken

inställning man har i de energipolitiska sakfrågorna - inte kan ligga till

grund för ett beslut i Sveriges riksdag.

Ett energipolitiskt riksdagsbeslut av denna dignitet bör inte fattas utan

att regeringen först har redovisat för riksdagen vad politiken kommer att

kosta i olika hänseenden. Sådan inslag saknas nästan helt i propositionen. Den

innehåller inga bedömningar av effekterna för energiförsörjningen, miljön,

hushållens ekonomi, boendekostnaderna och då särskilt för ägare till småhus

med elvärme, investeringarna, industrisysselsättningen eller för

samhällsekonomin i stort. Det finns heller ingen redovisning av vilka

kostnader som kommer att drabba staten redan under nästa budgetår. Detta ter

sig som särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att regeringen i samband med

den ekonomiska vårpropositionens avgivande plötsligt har ansett sig få

statliga budgetöverskott att spendera.

Den energipolitik som förordas i propositionen måste enligt utskottets

mening betraktas som extrem. Den innebär att staten medvetet skall föröda

produktionsresurser som står till landets förfogande, och detta skall dessutom

ske i en situation när arbetslösheten har bitit sig fast på en mycket hög

nivå. Därmed väljer regeringen också en energipolitisk linje i direkt

konfrontation mot den svenska fackföreningsrörelsen och industrin.

Utskottet anser det vara omöjligt att skapa tillväxt och sysselsättning

genom en medveten kapitalförstöring. I stället åstadkoms en bestående

osäkerhet om de långsiktiga förutsättningarna för att investera i industriell

verksamhet i Sverige. De samhällsekonomiska konsekvenserna härav blir enligt

utskottets förmenande betydande.

Som sägs i motion 1996/97:N20 (m) innebär propositionen härutöver att

regeringen förordar kraftiga ingrepp i förfoganderätten avseende enskild

egendom. Detta görs utan att viktiga lagfrågor med bäring på egendomsskyddet i

regeringsformen och i Europakonventionen om mänskliga rättigheter har varit

föremål för Lagrådets granskning eller regeringens eget beslut. Trots detta

begärs i propositionen godkännande av riktlinjer som innebär att denna

obefintliga lagstiftning redan om sju månader skall användas för att med

ytterligare sex månaders varsel beröva ett börsnoterat företag rådigheten över

tillgångar i mångmiljardklassen. Utskottet kan inte finna en sådan

hanteringsordning seriös!

Enligt utskottets mening kommer en lagstiftning av föreslagen art att

menligt påverka omvärldens tilltro till Sverige som en stabil och

marknadsekonomisk rättsstat och även viljan att investera i Sverige. Att

lagförslaget är ett hastverk med stora brister ur rättslig synvinkel visar

flera av de remissvar som nu har inkommit över förslaget. Det är kanske inte

förvånande att den ytterste ägaren till kärnkraftverket i Barsebäck, Sydkraft

AB, i sitt remissvar riktar stark kritik mot förslaget med hänvisning till

bl.a. grundlagen och Europakonventionen. När emellertid opartiska

remissinstanser - t.ex. Sveriges Advokatsamfund - framför liknande

invändningar är det uppenbart att den lagstiftning som förslaget om avveckling

av reaktorerna i Barsebäck bygger på inte finns framtagen i ett sådant skick

att den nu kan utgöra grund för beslut av riksdagen om riktlinjer för

avvecklingen av kärnkraften.

Vid sidan av införandet av denna lagstiftning anmäler regeringen i

propositionen att den avser inleda förhandlingar med ägaren till

Barsebäcksverket om stängning av kärnkraftverket. Detta innebär att regeringen

lämnar motsägelsefulla och oklara besked. Slutsatsen, menar utskottet, måste

bli endera att regeringens syfte med lagstiftningen är att tvinga Sydkraft

till en förment ?frivillig? uppgörelse eller att de aviserade förhandlingarna

är ett innehållslöst spel för gallerierna. Utskottet noterar att den senare

tolkningen fått visst stöd genom uttalanden av den ansvarige statssekreteraren

på Närings- och handelsdepartementet. Regeringens lättvindiga sätt att hantera

lagstiftningsmakten, den privata äganderätten och de stora ekonomiska värden

som står på spel är enligt utskottet ägnat att inge mycket stark oro.

Utskottet avvisar också propositionen från olika energipolitiska

utgångspunkter. Förslaget i propositionen strider mot utslaget i 1980 års

folkomröstning om kärnkraften. Som påtalas i motion 1996/97:N20 (m) - men

också i motion 1996/97:N19 (s) - avviker förslaget även mot 1991 års

energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att

bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser skall avgöra när

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras. Med

utgångspunkt i folkomröstningen eller 1991 års energipolitiska riktlinjer

finns det inga sakliga skäl för att fatta politiska beslut om stängning av

kärnkraftverk i förtid. Följaktligen välkomnar utskottet vad som sägs i

propositionen om att det nuvarande slutåret för kärnkraftens avveckling (år

2010) skall tas bort. Den logiska konsekvensen härav är emellertid att det

också saknas motiv för politiska beslut om att nu inleda

kärnkraftsavvecklingen.

I enlighet med vad som anförs i motion 1996/97:N20 (m) förespråkar utskottet

en naturlig avveckling av kärnkraften. Staten skall fastställa stabila krav

och regler om säkerhet, miljö, skatter m.m. för energiproduktionen. Det är

sedan kraftindustrin som skall ansvara för förnyelsen, utvecklingen och

omställningen av produktionssystemet inom ramen för dessa krav och regler.

Genom den nyligen införda avregleringen av elmarknaden har denna fördelning av

ansvaret blivit ännu viktigare. Paradoxalt nog föreslår regeringen en återgång

till ett planekonomiskt tänkande just när elmarknaden har avreglerats och en

öppnare europeisk elmarknad är på väg att kunna uppnås.

Med en politiskt beslutad stängning i förtid av reaktorer uppkommer såväl

företagsekonomiska som statsfinansiella och samhällsekonomiska konse-kvenser.

I fråga om Barsebäcksverket uppkommer därtill miljömässiga kostnader. Sverige

återfår enligt utskottets bedömning den fossilanvändning som vi undgick när

kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Kärnkraften bör i stället, i

enlighet med folkomröstningen, fortsatt nyttjas i avvaktan på att förnybara

energikällor blir tillgängliga som ett konkurrenskraftigt alternativ.

Som redovisas i betänkandet (s. 15) tvingades Sverige under år 1996 att

nettoimportera 5 TWh el. En förtida stängning av kärnkraftverket i Barsebäck

leder till ett betydande bortfall av elproduktionskapacitet i Sydsverige.

Främst torde el producerad i äldre danska kolkraftverk med dålig rening komma

att ersätta detta bortfall. Men ett bortfall av produktion medför också på en

marknad med kortsiktigt given efterfrågan en press uppåt på elpriserna.

Därför bidrar förslagen i propositionen - om de skulle genomföras - till en

ytterligare försvårad situation på arbetsmarknaden och detta i ett läge med

stadigvarande hög arbetslöshet. Svensk industri, och särskilt vår basindustri,

har historiskt gynnats av den goda tillgången på elenergi. Vattenkraftens och

sedermera kärnkraftens låga produktionskostnader har givit värdefulla

konkurrensfördelar. Svensk basindustri är emellertid elintensiv och därför

känslig för en energipolitik som leder till höjda elpriser. Även om regeringen

säger sig vilja skydda industrin från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga

konsekvenser, kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer - såsom påpekas i

motion 1996/97:N20 (m) men också i motionerna 1996/97:N17 (m) och 1996/97:N37

(m) - att medföra ett försämrat konkurrensläge för den elintensiva industrin

med åtföljande effekter för de olika regioner som är starkt beroende av denna

industri. Särskilt Norrbotten, Norrlandskusten och Bergslagsområdet kan komma

att påverkas mycket hårt. På sikt kommer även ett stort antal

underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas av

kärnkraftsavvecklingen. I en situation då den av regeringen utlovade

halveringen av den öppna arbetslösheten ter sig alltmer avlägsen, borde alla

krafter i stället samverka för att det skall skapas goda förutsättningar för

investeringar och företagande och därmed för ökad sysselsättning.

Regeringens förslag innebär vidare att riktlinjerna för klimatpolitiken nu i

praktiken kommer att överges. Enligt riksdagens beslut år 1993 (prop.

1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen

stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Nu har

regeringen i stället inom EU förhandlat sig till en möjlighet att öka Sveriges

utsläpp med 5 % till år 2010. Om kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck avvecklas

kommer bortfallet av el att till väsentlig del kompenseras med import av

kolbaserad el från Danmark. Avställningen av de två reaktorerna kommer således

att leda till ökade utsläpp av koldioxid men också förorsaka ökade utsläpp av

svaveldioxid och kväveoxider och därigenom en ökad försurning.

Med hänsyn till de alltmer sammankopplade elnäten kan avvecklingen även

komma att öka underlaget för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa. I

sådant fall riskerar förslaget i propositionen att leda till en försämrad

kärnsäkerhet i hela norra Europa. Förslaget får också negativa konsekvenser

för kärnsäkerheten vid de svenska reaktorerna. Det faktum att förslaget om

avställning av reaktorerna i Barsebäck uppfattas som godtyckligt och

irrationellt, motverkar det aktiva ansvarstagande och säkerhetstänkande hos

personalen som är ett bärande inslag i det svenska säkerhetskonceptet.

De redovisade omställningsprogrammen i propositionen innebär i huvudsak en

upprepning av de program som infördes i samband med 1991 års energipolitiska

beslut. Som erinras om i motion 1996/97:N20 (m) har flera genomförda

utvärderingar - bland annat en som utförts på uppdrag av utskottet - påvisat

allvarliga brister i dessa program. Strukturen har ansetts svåröverskådlig,

och resultatuppföljningen har varit bristfällig. Programmen har gripit in i

varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att

utvärdera kostnadseffektiviteten. Utskottet kan inte finna att de i

propositionen föreslagna programmen innebär någon förbättring i dessa

avseenden. Dock vill utskottet framhålla det positiva med en förskjutning av

tyngdpunkten i de energipolitiska programmen från investeringsbidrag till

anslag för energiforskning och utveckling av nya energikällor. På grund av det

bristande beslutsunderlaget och avsaknaden av tillräcklig information om

finansieringen av programmen bör riksdagen inte ta slutlig ställning till de

föreslagna omställningsprogrammen i detta sammanhang. Några av de åtgärder som

föreslås i syfte att minska elanvändningen och öka tillförseln av el

föranleder dock en kommentar från utskottets sida.

Utskottet noterar att regeringens omställningsprogram utgår från att den

årliga elanvändningen skall minska med 5 TWh inom en femårsperiod genom

statliga regleringar och bidrag. Den huvudsakliga minskningen av

elanvändningen förutsätts komma till stånd genom åtgärder riktade mot

användningen av elpannor i fjärrvärmenäten. I övrigt föreslås att tre olika

bidrag skall inrättas för att förmå enskilda fastighetsägare att ersätta sin

eluppvärmning med någon annan uppvärmningsmetod. Enligt utskottets mening

finns anledning att rikta stark kritik mot dessa förslag, som till stor del

utgår från orealistiska antaganden.

Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck skall enligt vad som anförs i

propositionen ?i huvudsak kompenseras genom en minskad användning av el i

fjärrvärmesystemet?. Detta torde innebära att regeringen räknar med en minskad

elanvändning i fjärrvärmeproduktionen med minst 3 TWh årligen, som den totala

elanvändningen i fjärrvärmenäten sägs ha uppgått till under senare år. Enligt

uppgifter som redovisats för utskottet uppgick dock den aktuella

elanvändningen under år 1996 till endast ca 1,7 TWh. Även om man utgår från

den högre nivån på elanvändningen bygger emellertid regeringens överväganden

på en kraftig felsyn i frågan. Elpannornas viktigaste uppgift är nämligen att

utnyttja det överskott på elenergi som tidvis uppstår när tillgången på

vattenkraft är god, främst under vår och sommar. Alternativet till en

användning av elpannorna under dessa tider av året kan ibland vara ett rent

resursslöseri genom att vatten måste släppas förbi kraftverken utan att någon

el produceras. Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom

skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att

bli en ökad användning av olja med de negativa konse-kvenser för miljön och

handelsbalansen som detta för med sig. Detta har också inför utskottet

bekräftats av företrädare för både Svenska Fjärrvärmeföreningen och Svenska

Kraftverksföreningen.

Utskottet anser vidare att regeringen knyter helt orealistiska förhoppningar

till möjligheterna att undvika en kärnkraftsavvecklings negativa effekter

genom att minska elförbrukningen i hushållssektorn. Det finns i dag ca 590 000

småhus som uteslutande värms med el. Av dessa har ca 440 000 enbart

direktverkande elvärme. Att bygga om ett sådant småhus till annan

uppvärmningsform beräknas kosta 80 000-150 000 kr enligt vad utskottet

erfarit. Det av regeringen föreslagna konverteringsbidraget på totalt 1 650

miljoner kronor skulle därmed räcka till ca 47 000 småhus, förutsatt att de

berörda ägarna är beredda att själva svara för utgifter om 50 000-100 000 kr

vardera för att ersätta sin nuvarande, oftast fullt funktionsdugliga, elvärme.

Vad gäller propositionens avsnitt om åtgärder för att öka tillförseln av el

vill utskottet anföra följande. En ökad biobränsleanvändning kan ha påtagliga

fördelar, särskilt om användningen innebär en ersättning av olja i

värmeproduktionen. En storskalig satsning förutsätter emellertid att en

ingående analys först genomförs av biobränsleanvändningens miljöpåverkan.

Någon sådan analys tycks inte ha föregått regeringens förslag om bidrag till

biobränslebaserad kraftvärme. Det saknas således överväganden om effekterna på

den biologiska mångfalden av ett ökat hyggesuttag. Under utskottets

beredningsarbete har det vidare framkommit farhågor för att en ökad användning

av biobränsle skulle få mycket allvarliga konsekvenser för bl.a. den svenska

pappers- och trävaruindustrin, eftersom en brist på råvara skulle kunna

uppstå. Tillsammans med följderna av stigande elpriser vid en

kärnkraftsavveckling skulle en sådan utveckling leda till att denna för

Sverige centrala näringsgren tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra

länder.

Även förslaget om bidrag till småskaliga vattenkraftverk ter sig oöverlagt.

Energitillskottet från satsningar med denna inriktning kan aldrig bli mer än

marginellt. Däremot kan miljökonsekvenserna bli allvarliga. Erfarenheterna

visar att den småskaliga vattenkraften kan leda till större miljöpåverkan i

förhållande till nyttan än vad större utbyggnader medför. Utbyggnad av den

småskaliga vattenkraften bör därför enligt utskottets uppfattning inte

subventioneras av staten.

Slutligen finner utskottet anledning att kommentera vissa förslag i

propositionen om statens uppgifter i omställningsarbetet. Regeringen föreslår

här inrättande av en ny energimyndighet utan att dess uppgifter och

befogenheter närmare redovisas. Inte heller lämnas någon övertygande

motivering till varför myndighetsuppgifterna på energiområdet bör brytas ut

från NUTEK:s ansvarsområde; enligt utskottets mening bör dessa uppgifter även

fortsättningsvis handläggas av NUTEK, som har viktig kompetens också på andra

områden av betydelse för energiområdet - t.ex. vad gäller teknisk forskning

och utveckling.

Vidare lämnas i denna del av propositionen motstridiga besked om Vattenfalls

framtida roll. Samtidigt som vikten av affärsmässighet betonas i propositionen

skall bolaget genom politisk styrning ges ?en strategisk roll i

omställningsarbetet?. Det är ingen tvekan om, menar utskottet, att denna

politiska styrning skadar förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och

utomlands. En sådan styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen på

elmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall även i

fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på helt kommersiella

grunder. Vidare bör ägandet av Vattenfall breddas.

Sammanfattningsvis är utskottet av uppfattningen att propositionen i dess

helhet bör avslås av riksdagen. Som framgått av det anförda kan stark kritik

riktas mot propositionen såväl beträffande beslutsunderlaget i propositionen

som vad gäller den energipolitiska inriktningen av förslagen. Med instämmande

i de aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N20 (m), 1996/97:N17 (m) och

1996/97:N37 (m) avstyrker utskottet alltså propositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N17 yrkande 1, 1996/97:N20

och 1996/97:N37 avslår proposition 1996/97:84.

2. Avslag på propositionen (mom. 1, motiveringen)

Torsten Gavelin (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om

avslag på propositionen bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det betydande brister i propositionen.

Många viktiga aspekter på den föreslagna inriktningen av energipolitiken

saknas helt liksom det samhällsekonomiska perspektivet och effekterna på

Sveriges industristruktur och miljö. Detta framgår av näringsutskottets

fortsatta behandling av de energipolitiska frågorna.

När det gäller omställningsprogrammens ekonomiska omslutning och

huvudsakliga inriktning ställer sig utskottet däremot bakom regeringens

förslag, och det finns därför inte skäl att avvisa propositionen i dess

helhet. Här berörda avslagsyrkanden i motionerna 1996/97:N17 (m), 1996/97:N20

(m) och 1996/97:N37 (m) avstyrks sålunda av utskottet.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1996/97:N22 (fp) är energiöverenskommelsen - om den

omsätts i riksdagsbeslut - förödande för Sverige:

- den splittrar nationen i en tid då vi behöver samling,

- den avvecklar resurser i en tid då vi behöver utveckling,

- den hotar arbetstillfällen i en tid då vi desperat behöver nya,

- den leder till ökat misstroende mot Sverige som investeringsland,

- den skadar naturen i en tid då vi behöver göra mer för att skydda den,

- den har ett nationellt perspektiv i en tid då vi behöver bli mera gränslösa.

Enligt utskottets mening, och i linje med vad som anförs i nyssnämnda motion,

måste en politik som kan samla nationen i energifrågan förena inslag som

främjar en utfasning av kärnkraften med en långsiktighet som gör att

förtroendet för Sverige som investeringsland ökar. Utformningen av den

framtida energipolitiken måste självfallet påverkas av de nya omständigheter

som tillkommit under senare år: energifrågornas globala karaktär har inte

minst genom växthuseffekten blivit allt tydligare; bedömningen av de svenska

kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd har förändrats jämfört med den 25-

åriga livslängd som låg till grund för 1980 års beslut om en avveckling till

år 2010; den svenska elmarknaden har avreglerats, och elkunderna har därigenom

fått större makt att påverka de produkter och de tjänster som erbjuds.

De energipolitiska besluten bör enligt utskottets uppfattning begränsas till

att fastställa övergripande mål och de styrmedel som kan behövas för att målen

skall nås. Parallellt skall en kraftfull satsning göras för att öka

kärnsäkerheten i Östeuropa.

Det svenska energisystemet måste, menar utskottet, successivt ställas om så

att det blir ekologiskt hållbart. Som långsiktigt mål bör gälla att såväl

fossilt bränsle som kärnkraft skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av

ekologiskt hållbara energikällor, samtidigt som klimatkonventionen om

begränsning av koldioxidutsläpp skall respekteras. Omställningen av

energisystemet måste vidare ske med hänsyn tagen till Sveriges behov av

tillväxt och ökad sysselsättning. Med rådande höga arbetslöshet och instabila

offentliga finanser är en långsiktig energipolitik som syftar till en

successiv omställning av energisystemet att föredra framför en kortsiktig

politik som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar. En sådan

kortsiktig energipolitik skulle kullkasta förutsättningarna för viktiga delar

av industrin, ytterligare försämra sysselsättningen och välfärden, urholka de

offentliga finanserna samt försvåra för hushållen.

Utskottet avvisar metoden att genom lagstiftning fatta årtalsbestämda beslut

om när reaktorer skall stängas. Följaktligen avstyrker utskottet bestämt

förslaget i propositionen om att kärnkraftsaggregaten i Barsebäck skall

ställas av. Förutom de ekonomiska konsekvenserna skulle en sådan

snabbavveckling av kärnkraften försämra miljön, riskera det långsiktiga

investeringsklimatet - och därmed arbetstillfällena och välfärden. Ett sådant

beslut skulle inte heller bidra till att lösa problemen med kärnsäkerheten i

Östeuropa. Mycket riktigt saknas också i propositionen bedömningar och

analyser av konsekvenserna av den förordade avvecklingen av kärnkraftverket i

Barsebäck.

Inte heller redovisas i propositionen förslag till lagstiftning som gör det

möjligt att stänga de två reaktorerna i Barsebäck. Det i propositionen

skisserade innehållet i en tilltänkt lag är, som påpekas i motion 1996/97:N22

(fp), ett utslag av planekonomiskt tänkande; utskottet vill redan nu framhålla

att ett sådant lagförslag kommer att tillbakavisas av utskottet.

Utskottet menar alltså att det inte bör fattas politiska beslut om när

olikareaktorer skall stängas. En följd härav - och i enlighet med vad som

föreslås i propositionen - är att det inte bör gälla något årtal för när den

sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift. I stället bör energisystemet

påverkas i mijövänlig riktning genom införande av välavvägda ekonomiska

styrmedel. Bland annat bör Sverige verka för att det inom EU skall införas en

skatt på utsläpp av koldioxid, som skall växlas mot att skatten på arbete

sänks.

Enligt utskottets uppfattning bör vidare riksdagen bekräfta att 1993 års

beslut om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Utskottet

avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas (fossilgas) för

att ersätta kärnkraften. En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda

till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.

Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi

själva bidragit till och undertecknat.

För att främja miljövänliga energislag behövs utöver ekonomiska styrmedel

som miljöavgifter också aktiva insatser, såsom t.ex. teknikupphandling, som

uppmuntrar till energihushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan

miljövänlig energiproduktion samt forskning. Utskottet har inget att erinra

emot att de erforderliga omställningsprogrammen får den totala omslutning som

anges i propositionen. Emellertid bör de medel som är kopplade till

stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck användas för en kraftfull satsning

på ökad kärnsäkerhet i Östeuropa. Till den närmare utformningen av programmen

återkommer utskottet i senare avsnitt.

Som tidigare nämnts aviseras i propositionen förslag om att enbart

Affärsverket svenska kraftnät skall ges koncession för tillkommande

elförbindelser med utlandet. Utskottet ställer sig avvisande till en sådan

ökad statlig styrning av utrikeshandeln med el och tillstyrker därmed det

aktuella yrkandet med denna innebörd i motion 1996/97:N21 (kd).

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning avslå de i propositionen angivna

riktlinjerna för energipolitiken och i stället hos regeringen begära förslag

till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. Därmed tillstyrks de nu

aktuella yrkandena i motion 1996/97:N22 (fp). Det sagda ligger delvis i linje

med vad som i denna del anförs i motionerna 1996/97:N19 (s), 1996/97:N21 (kd)

och 1996/97:N256 (kd).

I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet frågor om bl.a. el-

och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,

riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i

Östeuropa.

Till frågan om produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande

i motion 1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten

1997 med hänsyn till att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp

i budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen

av energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella

yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.

Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och

1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda

regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.

Vidare avstyrker utskottet de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om

skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid

en svensk reaktorolycka. Av propositionen framgår att frågan om ett utökat

ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses över inom Regeringskansliet

och att regeringen senare under innevarande år avser att förelägga riksdagen

en proposition om ändringar i atomansvarighetslagen med detta syfte.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks även

övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6 och

1996/97:N21 yrkande 4, med anledning av motionerna 1996/97:N19,

1996/97:N21 yrkande 1 och 1996/97:N256 yrkande 20 och med avslag på

motionerna 1996/97:Fö59 yrkande 10, 1996/97: Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17

yrkande 2, 1996/97:N18 yrkande 1, 1996/97:N21 yrkande 12, 1996/97:N27

yrkandena 1, 2, 4 och 6-14, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N269 yrkande

23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:N405, 1996/97:N409,

1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N424 yrkande 1, 1996/97:N428

yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429 och 1996/97:A432 yrkande 17

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 1,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör den svenska energipolitikens mål vara att

inom ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som

medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får

rimliga totalkostnader. Som anförs i motion 1996/97:N27 (mp) bör varje

energislag långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska kostnader, inklusive

risk- och miljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till vad som är

långsiktigt ekologiskt hållbart, skapas förutsättningar i Sverige för såväl en

robust ekonomisk utveckling som en god social utveckling. Det är av stor

betydelse att energianvändningen i industriländerna minskar radikalt för att

inte de grundläggande livsbetingelserna på vårt jordklot skall hotas. Sverige

bör vara ett föregångsland när det gäller omställningen av energisystemet.

Med utgångspunkt i dessa mål bör såväl kärnkraften som fossila bränslen

avvecklas ur det svenska energisystemet. Kärnkraften bör avvecklas helt, medan

målsättningen för fossila bränslen bör vara att användningen skall minska med

minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att bortfallet av energi inte skall

ersättas fullt ut. Även för miljövänliga energislag gäller det att finna en

optimal snarare än en maximal nivå på användningen. Sålunda får t.ex.

biobränslen inte användas i en sådan omfattning att skogen och den biologiska

mångfalden utarmas. Inte heller får energigrödor drivas fram med hjälp av ett

intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och kemikalier. Vikten av en

effektivisering av energianvändningen kan därför inte nog understrykas.

De i propositionen framlagda förslagen kan betraktas vara ett steg i rätt

riktning mot en omställning av energisystemet. Vid en granskning av innehållet

i propositionen visar det sig emellertid att den politik som där föreslås inte

innebär en omställning av energisystemet, utan bara en politik som i bästa

fall kan leda till en stängning av två kärnkraftsreaktorer med bibehållen

eller förstärkt elbalans och till priset av ökade koldioxidutsläpp.

I enlighet med vad som föreslås i bl.a. motion 1996/97:N27 (mp) förordar

utskottet en total omställning av det svenska energisystemet till elproduktion

med förnybara energislag och en slutlig avveckling av kärnkraften till år

2010. Det nuvarande s.k. slutåret för kärnkraftsavvecklingen bör sålunda

fortsätta att gälla. Under de närmaste fem åren bör minst tre

kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som koldioxidutsläppen från

energisektorn minskar.

För att åstadkomma en total avveckling av kärnkraften - och inte bara

eventuellt en enstaka reaktor - krävs ett aktivt utnyttjande av

marknadsekonomiska styrmedel med utgångspunkt i att alla energislag skall bära

sina fulla kostnader. För kärnkraften innebär det både riskkostnader, avseende

reaktorägarens skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka, och

miljökostnader, som uppstår alltifrån uranbrytningen till det slutliga

omhändertagandet av kärnavfallet. Dessa kostnader bör, såsom utförligt

redovisas i nyssnämnda motion, överföras till kärnkraftsproducenterna dels

genom en förändrad energibeskattning, dels genom ett förändrat

skadeståndsansvar vid en reaktorolycka.

Utskottet instämmer i det förslag till en grundläggande reform av

energibeskattningen som framläggs i motion 1996/97:N27 (mp). Reformen bör

genomföras inom ramen för en skatteväxling med högre skatter på energi och

miljöutsläpp och lägre skatter på arbete. Den allmänna energiskatten, som bör

utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör kompletteras med produktions- och

miljörelaterade skatter. Med hänsyn till kärnkraftens miljöeffekter bör

produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjas årligen med 1 öre per kWh

fram till år 2010. Vidare bör koldioxidskatten tas ut på kolinnehållet i alla

fossila bränslen och höjas årligen med preliminärt 10 öre per kg. För indu-

strin bör denna skatt höjas successivt mot den allmänna nivån; för den

elintensiva industrin bör denna nivå uppnås senast år 2010. Enligt utskottets

mening bör den aviserade översynen av energibeskattningen göras med

utgångspunkt i vad utskottet nu anfört.

Även vad som föreslås i nyssnämnda motion om en revidering av atom-

ansvarighetslagstiftningen tillstyrks av utskottet. Sålunda bör

kärnkraftsproducenterna ges ett strikt och obegränsat skadeståndsansvar i

händelse av en reaktorolycka. Som sägs i motionen bör en sådan förändring

kombineras med krav på ökad solvens för reaktorägarna. I avvaktan på

internationella förhandlingar om ändrad lagstiftning bör det i Sverige införas

ett fullvärdigt skadeståndsansvar för reaktorägarna. Införandet av detta

fullvärdiga skadeståndsansvar bör genomföras i tre steg i enlighet med vad som

skisseras i motionen: Först bör ansvarsgränsen i atomansvarighetslagen tas

bort. I ett andra steg bör det bland de svenska kärnkraftsföretagen införas

ett ömsesidigt ansvar för varandras olyckor. Härefter bör - i ett tredje steg

- staten ta initiativ till bilaterala riskdelningsavtal. Av propositionen

framgår att frågan om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande

ses över inom Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör denna översyn

resultera i den omläggning av atomansvarighetslagstiftningen som utskottet här

har angivit. I samband med denna översyn bör även, genom en kommission med

parlamentarisk sammansättning, utredas omfattningen av de totala kostnaderna

vid en reaktorolycka.

De ekonomiska styrmedel som utskottet nu har skisserat innebär att

kärnkraften får betala sina egna kostnader. Effekterna av dessa styrmedel

kommer emellertid inte att nås så fort att de kan utnyttjas för inledningen av

kärnkraftsavvecklingen. För att åstadkomma en påbörjad avveckling av

kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen sker i en jämn och rimlig

takt behövs därför en kompletterande lagstiftning.

Den tilltänkta avvecklingslag som redovisas i propositionen bör dock, menar

utskottet, inte ligga till grund för ett kommande lagförslag till riksdagen.

Utskottet har flera invändningar mot det framtagna utkastet till lagstiftning.

Genom att man avstår från att utnyttja ekonomiska styrmedel leder lagförslaget

till att staten drabbas av oskäliga ersättningskostnader. Förslaget tar vidare

inte hänsyn till säkerhetsaspekterna beträffande kärnkraften; den aktuella

kärnreaktorns säkerhetsnivå bör utgöra en särskild förutsättning vid

bestämmandet av ersättningen. Vid beräkningen av ersättningsnivån bör det

härutöver beaktas att den tekniska livslängden med rimlig säkerhetsnivå är

väsentligt kortare än de 40 år som anges i utkastet. Utskottet noterar även

att hänsyn i den skisserade lagen inte har tagits till statens överskjutande

kostnader för kärnavfallet liksom till övriga miljö- och hälsokostnader.

Regeringen bör vid utarbetandet av avvecklingslagen införa de aspekter på

bestämmandet av ersättningsnivån som utskottet här har redovisat.

Med de ekonomiska styrmedel och den avvecklingslag som utskottet förordar är

det, som tidigare nämnts, utskottets uppfattning att tre kärnkraftsreaktorer

kan stängas under de närmaste fem åren. Bortfallet av elproduktion bör

kompenseras genom dels minskad elanvändning med 7,5 TWh, dels ny elproduktion

från förnybara energikällor med 5 TWh i enlighet med vad som anges i motion

1996/97:N27 (mp).

Utskottet vill understryka att utskottets förslag innebär att bortfallet av

el kan täckas utan att utsläppen av koldioxid ökar. Regeringen - däremot -

växlar med sitt förslag över från en offensiv strategi, där Sverige varit ett

föregångsland i fråga om klimatpolitiken, till en defensiv hållning, som i

praktiken innebär att Sverige skall bevaka sina ekonomiska intressen snarare

än att vara pådrivande i det internationella klimatsamarbetet.

Den minskade elanvändning och den nya elproduktion från förnybara

energikällor som utskottet förordar skall stimuleras genom ett omfattande

omställningsprogram med den inriktning som utförligt presenteras i motion

1996/97:N27 (mp). Som sägs i motionen bör storleken på programmet styras av

införandet av de ekonomiska styrmedlen. I avvaktan på den omläggning av

energibeskattningen som utskottet efterlyst bör nivån på programmet

fastställas till 12,8 miljarder kronor. När omläggningen genomförts kan

programmets omfattning minskas med motsvarande ca 2 miljarder kronor.

Utskottets förslag till omställningsprogram innebär alltså en nivå som

överstiger regeringens nivå med 3,7 respektive 1,6 miljarder kronor. Till den

närmare utformningen av de olika delarna av programmet återkommer utskottet i

senare avsnitt.

I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet även frågor om bl.a.

el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,

riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i

Östeuropa.

Beträffande statens uppgifter rörande omställningen av energisystemet berörs

i överenskommelsen frågan om Affärsverket svenska kraftnäts system- ansvar för

det svenska elsystemet och dess kontroll över utlandsförbindelserna. I likhet

med vad som redovisas i överenskommelsen anser utskottet att enbart Svenska

kraftnät bör ges koncession för tillkommande utlandsförbindelser. För att

motverka obalanser i handeln med el mellan den öppna svenska marknaden och

elmarknader i övriga Europa är det viktigt att samhällets kontroll av

utrikeshandeln med el förstärks. Det nu anförda innebär att utskottet avvisar

det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).

Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och

1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda

regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning hos regeringen begära förslag

till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. I avvaktan härpå

tillstyrks de i propositionen framlagda riktlinjerna angående avställningen av

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Beträffande det aktuella yrkandet i motion

1996/97:N31 (s) om bl.a. säkerheten vid kärnkraftverket i Barsebäck under

avvecklingsperioden vill utskottet erinra om vad som sägs i propositionen om

att i god tid före verkets slutliga nedläggning bör berörda myndigheter

tillsammans med arbetsgivaren och personalorganisationerna överväga de

särskilda åtgärder som kan behöva vidtas för personalen. Det påpekas att

formerna för detta för närvarande övervägs inom Regeringskansliet. Utskottet

har vidare noterat vad som framhålls i propositionen dels om att personalen

vid kärnkraftverket har generellt en hög kompetens med en ofta specialiserad

inriktning och att regeringen är av den uppfattningen att många av de

anställda vid verket, som ingår i Sydkraftskoncernen, på sikt bör kunna

beredas annan sysselsättning inom koncernen, dels om att Sydkraft har meddelat

att hela personalstyrkan vid verket kan beredas fortsatt arbete efter den

första reaktorns avställning och till utgången av år 2001.

Med det anförda tillstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena i motion

1996/97:N27 (mp) men också motionerna 1996/97:Fö59 (mp) och 1996/97: N424 (mp)

i berörda delar. Det sagda ligger även väsentligen i linje med vad som anförs

i motion 1996/97:N409 (mp). Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 1, med bifall

till motionerna 1996/97:Fö59 yrkande 10, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4

och 6-14 och 1996/97:N424 yrkande 1, med anledning av motion 1996/97:N409

och med avslag på motionerna 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97:N17 yrkande

2, 1996/97:N18 yrkande 1, 1996/97:N19, 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och 12,

1996/97:N22 yrkandena 1, 2 och 6, 1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N256

yrkande 20, 1996/97:N269 yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1, 2 och 4,

1996/97:N405, 1996/97:N411, 1996/97:N414, 1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och

6, 1996/97:N429 och 1996/97: A432 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 2)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening - och som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) -

splittrar energiöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Vänsterpartiet nationen i energifrågan och skapar fortsatt osäkerhet om

villkoren på energimarknaden. Av propositionen framgår, menar utskottet, att

regeringen inte själv vet hur den egna politiken i praktiken skall kunna

genomföras och vilka konsekvenser detta får. Avsaknaden av miljökonsekvenser

och samhällsekonomiska analyser av förslagen är total. Besked saknas också på

en rad områden av betydelse för energifrågans fortsatta behandling.

På ett för Sveriges ekonomi, sysselsättning och företagande så centralt

område som energipolitiken, är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt

att beslut om framtida riktlinjer samlar största möjliga parlamentariska

majoritet bakom sig. Utskottet beklagar därför att energiöverläggningarna

mellan företrädare för riksdagspartierna inte kunde slutföras i denna anda.

Långsiktigt bör Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara

energikällor och bränslen. På så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisy-

stem. Vidare måste en utgångspunkt vara att industrin och hushållen skall

tillförsäkras elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga

priser. Strävan bör vara att möjliggöra en successiv utfasning av

kärnkraftsreaktorer genom att el sparas bort och el från förnybara

energikällor tillkommer. Fossila bränslen skall också kunna ersättas av

förnybara bränslen när det gäller uppvärmning.

De ökade koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är det allt

överskuggande miljöhotet för vårt jordklot. Om elproduktionen i en reaktor i

kärnkraftverket i Barsebäck skulle kompenseras med import av kolbaserad el

från Danmark av samma storlek skulle utsläppen av koldioxid öka med

motsvarande ca 5 % av nivån på Sveriges totala koldioxidutsläpp. För att

förhindra och stoppa upp växthuseffekten måste alla länder - också Sverige -

ta ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Att gå i motsatt riktning och

öka utsläppen är definitivt att gå i fel riktning. Varken inom energi- eller

transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas - tvärtom måste kraftfulla

handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen.

Enligt utskottets uppfattning kan den första kärnkraftsreaktorn fasas ut

först när motsvarande el tillförts eller sparats bort. Tillförseln av denna el

måste baseras på förnybar elproduktion. Regeringens förslag om avställning av

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck har inte utvecklats i form av förslag till

lagstiftning, ägardirektiv till statligt ägda reaktorer, ekonomiska styrmedel

eller en förhandlingslösning. Utskottet saknar därför möjlighet att ta

ställning till konkreta förslag på området och avstyrker det i propositionen

framlagda förslaget om avveckling av kärnkraftverket i Barsebäck. Som påpekas

i motion 1996/97:N21 (kd) är det en äventyrlig politik att fatta beslut om en

stängning av en reaktor utan att veta hur detta i praktiken skall gå till.

Utskottet kan i huvudsak ställa sig bakom inriktningen av de föreslagna

omställningsprogrammen. Till den närmare utformningen av dessa program

återkommer utskottet i senare avsnitt. Utskottet vill dock samlat här anföra

att beslut om anslagsnivåer för respektive program bör anstå till dess att

regeringen har presenterat en redovisning över hur programmen skall

finansieras.

Som tidigare nämnts aviseras i propositionen förslag om att enbart

Affärsverket svenska kraftnät skall ges koncession för tillkommande

elförbindelser med utlandet. Utskottet ställer sig avvisande till en sådan

ökad statlig styrning av utrikeshandeln med el och tillstyrker därmed det

aktuella yrkandet med denna innebörd i motion 1996/97:N21 (kd).

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning avslå de i propositionen angivna

riktlinjerna för energipolitiken och i stället hos regeringen begära förslag

till nya riktlinjer i enlighet med vad som här anges. Därmed tillstyrks de nu

aktuella yrkandena i motionerna 1996/97:N21 (kd) och 1996/97:N256 (kd). Det

sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del anförs i motionerna

1996/97:N19 (s) och 1996/97:N22 (fp).

I separata avsnitt i det följande behandlar utskottet frågor om bl.a. el-

och värmeförsörjningen i Sydsverige, inrättande av en ny energimyndighet,

riktlinjer för Vattenfalls verksamhet, klimatpolitiken samt kärnsäkerheten i

Östeuropa.

Till frågan om produktionsskatten på el, som särskilt tas upp i ett yrkande

i motion 1996/97:N18 (fp), får riksdagen anledning att återkomma under hösten

1997 med hänsyn till att regeringen har aviserat att frågan kommer att tas upp

i budgetpropositionen för år 1998. Med hänvisning till att hela utformningen

av energibeskattningen skall ses över avstyrker utskottet även det aktuella

yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp) om energibeskattningen.

Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna 1996/97:N428 (c) och

1996/97:N403 (c) om satsningar på utveckling av bioenergi i vissa särskilda

regioner och om NUTEK:s roll för att stimulera användningen av bioenergi.

Vidare avstyrker utskottet de olika yrkandena i motion 1996/97:N27 (mp) om

skadeståndsansvaret för den svenska kärnkraftsindustrin och om kostnaderna vid

en svensk reaktorolycka. Enligt utskottets uppfattning bör anläggningshavarnas

ersättningsskyldighet utökas. Av propositionen framgår emel-lertid att frågan

om ett utökat ansvar för kärnkraftsföretagen för närvarande ses över inom

Regeringskansliet och att regeringen senare under innevarande år avser att

förelägga riksdagen en proposition om ändringar i atomansvarighetslagen med

detta syfte.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks även

övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkandena 1, 4 och 12,

1996/97:N22 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:N256 yrkande 20, med anledning

av motion 1996/97:N19 och med avslag på motionerna 1996/97:Fö59 yrkande

10, 1996/97:Jo311 yrkande 3, 1996/97: N17 yrkande 2, 1996/97:N18 yrkande

1, 1996/97:N22 yrkande 6, 1996/97:N27 yrkandena 1, 2, 4 och 6-14,

1996/97:N31 yrkande 1, 1996/97:N269 yrkande 23, 1996/97:N403 yrkandena 1,

2 och 4, 1996/97:N405, 1996/97:N409, 1996/97:N411, 1996/97:N414,

1996/97:N424 yrkande 1, 1996/97:N428 yrkandena 1, 5 och 6, 1996/97:N429

och 1996/97:A432 yrkande 17

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 1,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. El- och värmeförsörjningen i Sydsverige (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 3 eller 5

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget om stängning av

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Härav följer att utskottet också avvisar

det nu aktuella förslaget om inrättande av en särskild delegation för el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige. Med vad utskottet tidigare förordat finns det

inget behov av en sådan delegation. Det sagda innebär att utskottet

tillstyrker motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd) i här berörda

delar. Ställningstagandet ligger också i linje med vad som anförs i motion

1996/97:N20 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande el- och värmeförsörjningen i Sydsverige

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkande 2 och 1996/97:N22

yrkande 3 avslår proposition 1996/97:84 moment 2.

7. Inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om en ny

energimyndighet som börjar med ?Utskottet behandlar? och slutar med ?avstyrks

sålunda? bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.

Enligt utskottets mening redovisas inte i propositionen några bärande motiv

för att en särskild energimyndighet skall inrättas. Tvärtom har det uppdragits

åt en utredare att föreslå lämpliga uppgifter för en ny energimyndighet. I

linje med vad som anförs i motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N20 (m)

anser utskottet att NUTEK bör behålla uppgiften att vara central

energimyndighet. Hos NUTEK finns också kompetens på området för teknisk

forskning och utveckling som är av betydelse för den fortsatta omställningen

av energisystemet.

Utskottets förståelse för regeringens förslag har inte blivit större av att

regeringen i direktiven uppmanat utredaren att särskilt överväga om den

tilltänkta nya myndigheten och NUTEK kan samfinansiera vissa administrativa

resurser; uppenbarligen planerar regeringen för en placering av den nya

myndigheten intill eller rentav i samma lokaler som NUTEK. Även utifrån detta

förhållande finns det anledning att ifrågasätta förslaget i propositionen om

inrättande av en ny energimyndighet.

Med hänvisning till det anförda och i enlighet med det berörda yrkandet i

motion 1996/97:N22 (fp) avstyrker utskottet det nu aktuella förslaget i

propositionen liksom också motion 1996/97:N252 (c) i denna del. Detta

ställningstagande överensstämmer även med vad som anförs i motion 1996/97:N20

(m) i motsvarande del. Vidare bör här behandlade yrkanden i motionerna

1996/97:N30 (s) och 1996/97:N27 (mp) avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N22 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1996/97:N27 yrkande 36, 1996/97:N30 och 1996/97:N252 yrkande

12 avslår proposition 1996/97:84 moment 3.

8. Inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om en ny

energimyndighet som börjar med ?Utskottet behandlar? och slutar med ?avstyrks

sålunda? bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlar först frågan om inrättande av en ny energimyndighet.

Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att en särskild

energimyndighet skall inrättas. Som sägs i motion 1996/97:N27 (mp) bör

emellertid denna myndighet inordnas i en mer decentraliserad modell. Härvid

bör staten ange ramarna i form av lagar och styrmedel samt fördela olika

ekonomiska bidrag och stöd, medan ansvaret för genomförandeprocessen bör

läggas på kommunerna. Mot bakgrund av vikten av att åstadkomma en väsentligt

mer decentraliserad energiproduktion än för närvarande är en sådan

decentraliserad modell av betydelse för omställningen av energisystemet.

Regeringen bör anmodas att utarbeta förslag till en sådan modell som

utskottet här har skisserat. Därmed tillstyrks det nu aktuella yrkandet i

motion 1996/97:N27 (mp) och avstyrks motsvarande yrkande i motion 1996/97:N22

(fp). Vid utarbetandet av förslaget till en decentraliserad modell bör

regeringen även beakta vad som sägs i motion 1996/97:N30 (s) om samordning av

olika statliga bidrag.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inrättande av en ny energimyndighet

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 3, med bifall

till motion 1996/97:N27 yrkande 36, med anledning av motionerna

1996/97:N30 och 1996/97:N252 yrkande 12 och med avslag på motion

1996/97:N22 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

9. Lokalisering av en ny energimyndighet (mom. 5, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Torsten Gavelin (fp) anser att den del av utskottets ställningstagande i

avsnittet om en ny energimyndighet som börjar med ?Vad sedan? och slutar med

?av myndigheten? bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget om inrättande av en ny

energimyndighet. Härav följer att de olika motionsyrkandena med förslag till

lokalisering av en ny energimyndighet avstyrks av utskottet.

10. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mom. 6)

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för Vattenfall

AB:s verksamhet bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N22 (fp), 1996/97:N21 (kd)

och 1996/97:N20 (m) avstyrker utskottet de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för Vattenfalls verksamhet. Regeringens förslag att bolaget både

skall medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från

statlig utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet innebär dubbla

budskap till Vattenfall. Med fog kan det befaras att Vattenfall - med

regeringens förslag - inte längre kommer att drivas som ett företag utan som

ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. Såsom sägs i nämnda

motioner bör staten inte intervenera i bolagets verksamhet på detta sätt. En

sådan inblandning från statens sida kan också skada företagets trovärdighet på

elmarknaden samt försvåra Vattenfalls upplåning på kapitalmarknaden. Utskottet

är vidare av den uppfattningen att en breddning av ägandet i Vattenfall bör

eftersträvas på sikt.

Det sagda innebär att motionerna 1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd)

tillstyrks i aktuella delar. Vad utskottet nu anfört ligger även i linje med

vad som i denna del sägs i motion 1996/97:N251 (fp) men också i motion

1996/97:N20 (m). Däremot avstyrker utskottet det här berörda yrkandet i motion

1996/97:N420 (mp).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N21 yrkande 3 och 1996/97:N22

yrkande 5, med anledning av motion 1996/97:N251 yrkande 7 och med avslag

på motion 1996/97:N420 yrkande 7 avslår proposition 1996/97:84 moment 4

och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mom. 6)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för Vattenfall

AB:s verksamhet bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för Vattenfalls

verksamhet. Samtidigt menar utskottet att en strävan på sikt bör vara att

bolagets vattenkraftstillgångar skall föras över till respektive region och

där förvaltas av någon form av länsparlament. Som sägs i motion 1996/97:N420

(mp) kan därigenom den demokratiska kontrollen över vattenkraften behållas

samtidigt som en ökad konkurrens på elmarknaden kan uppnås.

Med det sagda tillstyrker utskottet nyssnämnda motion i aktuell del och

avstyrker övriga här behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 moment 4 och motion

1996/97:N420 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1996/97:N21 yrkande

3, 1996/97:N22 yrkande 5 och 1996/97:N251 yrkande 7

dels godkänner i propositionen angivna riktlinjer för Vattenfall AB:s

verksamhet,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kärntekniklagen (mom. 7)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om

kärntekniklagen som börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?av

utskottet? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot den aktuella förbudsparagrafen som

framförs i motion 1996/97:N423 (m, fp) men också i motionerna 1996/97: N20 (m)

och 1996/97:N22 (fp). Om inte direkt så indirekt kan bestämmelsen - det s.k.

tankeförbudet - verka hämmande på den tekniska utvecklingen inom

kärnteknikområdet. Detta har också påtalats från olika forskare på området.

Förbudet utgör ett artfrämmande inslag i kärntekniklagen och bör därför

utmönstras ur lagen. Denna uppfattning har också, som nämnts, förts fram av en

statlig utredning (SOU 1991:95) i samband med en översyn av lagstiftningen på

kärnenergiområdet.

För övrigt gäller redan enligt kärntekniklagen att tillstånd för att uppföra

nya kärnkraftsaggregat inte får lämnas. Förbudet har därför i praktiken ingen

egentlig funktion. Det speglar i stället ett förmyndartänkande: staten skall

kunna gripa in mot dispositioner inom ett företag med motiveringen att dessa

tar sikte på att ett visst politiskt beslut skall rivas upp. Ett sådant förbud

hör inte hemma i en demokrati och bör, som sagt, snarast tas bort. Med

instämmande i vad som sägs i motion 1996/97:N423 (m, fp) bör riksdagen anmoda

regeringen att snarast lägga fram förslag om att det aktuella förbudet skall

avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kärntekniklagen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N423 och med avslag på motion

1996/97:N27 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

13. Användningen av el i fjärrvärmesystemet (mom. 8)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för

att minska elanvändningen - under rubriken Användningen av el i

fjärrvärmesystemet - som börjar med ?Det bör? och slutar med ?motion

1996/97:N32 (fp)? bort ha följande lydelse:

Elpannor började installeras i de kommunala fjärrvärmeverken under 1980-

talet. Avsikten var att utnyttja en god tillgång på el under de tider på året

då priset var konkurrenskraftigt. Elpannorna gjordes avkopplingsbara, och de

leveranskontrakt som upprättades innebar att elleverantörerna gavs ett

avgörande inflytande över användningen av pannorna. Den delvis nya situationen

på elmarkanden har gjort att fjärrvärmeverken numera själva har ett större

inflytande över när pannorna används. Marknadsläget gör emellertid att

förutsättningen för användningen av pannorna i princip är oförändrad.

Elpannornas viktigaste uppgift är således fortfarande att utnyttja det

överskott på vattenkraft som alltid kommer att finnas under vissa perioder,

främst under våren och sommaren. Alternativet till en användning av elpannorna

under dessa tider på året kan ibland vara ett rent resursslöseri genom att

vatten måste släppas förbi kraftverken utan att någon el produceras. Som

framgått av det underlagsmaterial som redovisats för utskottet utgör inte

heller elpannorna någon konkurrent till exempelvis biobränslebaserad

värmeproduktion. Under större delen av året är prisförhållandena sådana att

elproducerad värme inte utgör något realistiskt alternativ. De speciella

förhållanden som rådde under vintern 1995/96 får, som framhållits i

redovisningarna, ses i ljuset av att prisbildningen på elbörsen vid den

tidpunkten inte börjat fungera tillfredsställande.

Mot den redovisade bakgrunden finner utskottet de åtgärder mot

elanvändningen i fjärrvärmenäten som aviseras i propositionen både oroande och

förvånande. Den omedelbara följden om åtgärder vidtas för att förhindra

användningen av elpannor är att oljeanvändningen i fjärrvärmeproduktionen

ökar. En sådan utveckling leder både till en negativ miljöpåverkan och till en

försämrad handelsbalans. Den av regeringen diskuterade höjningen av skatten på

el som används i fjärrvärmeproduktionen skulle också leda till höjda kostnader

- och därmed höjda taxor - vilket skulle motverka en ökning av

fjärrvärmeanvändningen. Vidare skulle troligen en minskad användning av

elpannor i de svenska fjärrvärmenäten kompenseras i det nordiska elsystemet

genom en ökad användning av elpannor i Norge.

Det kan härutöver ifrågasättas om de elbalansberäkningar som utgör grunden

för förslagen i propositionen i denna del över huvud taget är realistiska. Det

anges således att stängningen av den första reaktorn i Barsebäck i huvudsak

skall kompenseras med minskad användning av el i fjärrvärmesystemet. Utskottet

kan dock konstatera att även om all användning av elpannor i fjärrvärmenäten

hade stoppats under år 1996 hade detta bara kunnat ?kompensera? hälften av den

el som produceras i ett av aggregaten i Barsebäck. Dessutom tar övervägandena

i propositionen inte hänsyn till att kraftproduktionen i ett

kärnkraftsaggregat är realtivt jämn sett över året medan elanvändningen i

fjärrvärmenäten är starkt årstidsberoende.

Utskottet anser att det anförda leder fram till slutsatsen att en

skattehöjning på elanvändningen i fjärrvärmenäten med den inriktning som

regeringen överväger inte bör aktualiseras. Detta bör riksdagen med anledning

av motion 1996/97:N32 (fp) som sin mening ge regeringen till känna. Ett sådant

tillkännagivande ligger också i linje med vad som anförs i motion 1996/97:N20

(m) i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande användningen av el i fjärrvärmesystemet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N32 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för

att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder

för att minska elanvändningen - som börjar med ?Bidraget till? och slutar med

?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vad gäller bidraget till konvertering från elvärme innebär regeringens

förslag att bidrag skall kunna utgå för byte till värmeanläggning baserad på

ett vattenburet värmesystem och för installation av anordning för

värmeackumulering. Däremot föreslås inte bidrag kunna utgå för

värmeproduktionsanläggning, som exempelvis värmepump.

Utskottet finner att denna avgränsning är omotiverad och kan få till följd

att en stor elbesparingspotential inte tas till vara. Att i ett läge då olika

stöd föreslås för att minska elanvändingen undanta värmepumpar från det

stödberättigade området främjar enligt utskottets mening inte en nödvändig

konvertering från direktverkande elvärme. Rätt använda värmepumpar kan under

gynnsamma förutsättningar leda till att elförbrukningen i ett hus sänks med

upp till 70-90 %. Det bör härutöver framhållas att värmepumparna även ur

miljösynpunkt har stora fördelar. Speciellt i områden där individuella

bränsleeldningsanläggningar är olämpliga är värmepumpen det enda realistiska

alternativet till direktverkande elvärme. Värmepumparna är också

förhållandevis billiga och kan kombineras med olika värmedistributionssystem.

Även om värmepumpar fordrar viss el för sin drift innebär installation av

värmepump totalt sett en så stor minskning av elförbrukningen att ett stöd i

enlighet med förslaget i motion 1996/97:N32 (fp) enligt utskottets mening är

motiverat. Motionen tillstyrks således i denna del.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om

investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen utom i två

avseenden. Den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget till

effektminskande åtgärder bör ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.

Dessutom bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:N32 (fp) som sin mening

ge regeringen till känna att bidraget till konvertering från elvärme även bör

omfatta stöd till värmepump. Övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska

elanvändningen

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall

till motion 1996/97:N32 yrkande 2, med anledning av motionerna

1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21

yrkande 5 i denna del, 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16 och 1996/97:Bo416

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för

att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder

för att minska elanvändningen - som börjar med ?Även i? och slutar med

?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de överväganden om bidraget till fjärrvärmeanslutning

som redovisas motion 1996/97:N27 (mp). Riksdagen bör således i ett

tillkännagivande till regeringen understryka att beslut om bidragets närmare

utformning måste fattas senast under hösten 1997. Möjligheten att använda

teknikupphandling för att minska kostnaderna för omställningen bör i

sammanhanget tas till vara. Det bör vidare övervägas om bidraget kan

kombineras med ett prestationsbundet stöd direkt till energileverantören för

att ytterligare stimulera omställningen.

Förslaget om - - - (= utskottet) - - - detta ändamål.

I fråga om bidraget till konvertering från elvärme finns enligt utskottets

mening anledning att rikta viss kritik mot regeringens förslag. Att byta från

direktverkande elvärme till andra värmesystem är, som framhålls i motion

1996/97:N27 (mp), en angelägen åtgärd. Det stora antal bostäder som i dag

värms med direktel ger ett elberoende som försvårar en i ekologisk mening

långsiktigt hållbar energiförsörjning. En övergång till andra

uppvärmningsformer måste därför komma till stånd. För att åstadkomma denna

utveckling fordras ekonomiska styrmedel av det slag som föreslås i

propositionen. Det föreligger dock en stor risk att de föreslagna

bidragsvillkoren inte leder till en konvertering av en erforderlig omfattning.

Ur enbart privatekonomisk synvinkel kan det befaras att den föreslagna

bidragsnivån på 30 % inte gör en konvertering tillräckligt intressant, i

synnerhet som bidrag inte förutsätts utgå till värmeproduktionsanläggningen.

Utskottet ansluter sig därför till de förslag i frågan som lagts fram i nyss

nämnda motion. Bidrag bör således kunna utgå inte bara till det vattenburna

distributionssystemet och ackumulatortank utan även till panna för biobränsle,

för skorsten till en sådan panna samt till solvärmeanläggning. Bidragsnivån

bör i avvaktan på att den i samma motion förordade skatteväxlingen kan träda i

kraft bestämmas till 40 %. I samband med att beslut om skatteväxlingens

närmare utformning fattas av riksdagen kan dock bidragsnivån sänkas till 30 %.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att förslagen i propositionen om

investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen i huvudsak

tillstyrks utom vad gäller bidraget till konvertering från elvärme. I denna

fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört. I övrigt bör den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget

till effektminskande åtgärder ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.

Slutligen bör beslutet om bidraget till fjärrvärmeanslutning fattas senast

under hösten 1997.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska

elanvändningen

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall

till motion 1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, med anledning av motionerna

1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna 1996/97:N21

yrkande 5 i denna del, 1996/97:N32 yrkande 2 och 1996/97:Bo416 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mom. 9)

Göran Hägglund (kd) anser:

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om åtgärder för

att minska elanvändningen - under rubriken Investeringsbidrag till åtgärder

för att minska elanvändningen - som börjar med ?Bidraget till? och slutar med

?avsnitt avstyrks? bort ha följande lydelse:

I fråga om bidraget till konvertering från elvärme kan utskottet i huvudsak

ansluta sig till den av regeringen föreslagna satsningen på stöd för byte till

värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och för installation av

anordning för värmeackumulering. Vad gäller formerna för denna stödgivning bör

dock en annan lösning väljas. En huvudinvändning mot regeringsförslaget i

denna del gäller att bidragsformen används i stället för avdrag. Det är

utskottets uppfattning att ett system med avdrag på skatten är att föredra av

flera skäl. Avdragsmodellen har under de senaste åren använts för stöd till

ombyggnadsåtgärder i bostadsbebyggelsen. En stor del av småhusägarna har

således redan utnyttjat stöd med denna inriktning och har erfarenhet av hur

bl.a. ansökningsförfarandet går till. Riksdagen bör således med bifall till

förslaget i motion 1996/97:N21 (kd) som sin mening ge regeringen till känna

att det föreslagna stödet till konvertering från elvärme bör utgå i form av

skatteavdrag.

I den nyss nämnda motionen föreslås också att ett system bör övervägas som

innebär ett ekonomiskt incitament för en eldistributör att vidta åtgärder som

leder till minskad elanvändning hos kunderna. Utgångspunkten för systemet

skulle vara att elleverantören får en premie som är relaterad till hur mycket

som elabonnenterna minskar sin elanvändning. Utskottet finner detta förslag

väl värt att pröva och förordar därför att regeringen överväger frågan och

därefter återkommer till riksdagen med förslag med denna inriktning.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att förslagen i propositionen om

investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen tillstyrks utom

i två avseenden. Den tidigare diskuterade tidpunkten beträffande bidraget till

effektminskande åtgärder bör ändras från den 1 juli till den 1 april 1997.

Dessutom bör, som föreslagits i motion 1996/97:N21 (kd), stödet till

konvertering från elvärme utgå i form av skatteavdrag. Härutöver bör

regeringen överväga formerna för ett system som stimulerar elabonnenterna att

minska sin elanvändning.

dels att utskottets hemställan umder 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande investeringsbidrag till åtgärder för att minska

elanvändningen

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 5, med bifall

till motion 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del, med anledning av

motionerna 1996/97:N29 och 1996/97:N36 och med avslag på motionerna

1996/97:N27 yrkandena 15 och 16, 1996/97:N32 yrkande 2 och 1996/97:Bo416

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (mom. 10)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i

biobränslebaserad kraftvärme bort ha följande lydelse:

Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiprodukt som tas

fram genom ett effektivt energiutnyttjande, eftersom den värme som bildas vid

elgenereringen direkt kan utnyttjas i fjärrvärmenäten. I kraftvärmeverk

kopplade till fjärrvärmenät producerades år 1995 ca 4,5 TWh el, huvudsakligen

med fossila bränslen. Uppskattningar från Statens naturvårdsverk tyder på att

det med nuvarande teknik skulle vara möjligt att producera 11 TWh el per år

med tillgängliga biobränsleresurser. För att kunna ersätta kärnkraften på ett

miljövänligt sätt är det nödvändigt att utnyttja hela den möjliga potentialen

för biobränslebaserad kraftvärme. Under den närmaste femårsperioden bör det,

enligt utskottets bedömning och i enlighet med vad som sägs i motion

1996/97:N27 (mp), vara möjligt att öka elproduktionen i biobränslebaserad

kraftvärme med 3,5 TWh, varav 2 TWh i befintliga anläggningar och 1,5 TWh i

nybyggda anläggningar.

Utskottet bedömer regeringens förslag till bidrag på 3 000 kr per kW

installerad eleffekt som otillräckligt för att åstadkomma den förordade

produktionsökningen. Såväl den nuvarande energibeskattningen som rådande

prisnivåer i byggsektorn indikerar behovet av en högre bidragsnivå. Utskottet

anser, i likhet med vad som föreslås i nyssnämnda motion, att

investeringsbidraget till biobränslebaserad kraftvärme bör lämnas med

inledningsvis 4 000 kr per kW och att stödet bör ges inom en årlig

ekonomisk ram på 240 miljoner kronor. När den i samma motion förordade

skatteväxlingen träder i kraft kan bidraget sänkas till 2 000 kr per kW och

den årliga ekonomiska ramen till 120 miljoner kronor. I övrigt bör denna del

av regeringsförslaget godkännas.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande investeringar i biobränslebaserad kraftvärme

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 6 och med bifall

till motion 1996/97:N27 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

18. Investeringar i vindkraftverk (mom. 11)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i

vindkraftverk bort ha följande lydelse:

Vindkraft är en miljövänlig energiresurs med stor potential. En kraftfull

satsning på vindenergi bör ingå som en central del i omställningen till ett

kretsloppssamhälle. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

nödvändigt med ett fortsatt investeringsstöd till vindkraftverk. Däremot

skulle ett genomförande av regeringens förslag om en neddragning av stödnivån

i dagsläget vara mycket negativ för branschen. Enligt vad utskottet erfarit

förutses emellertid att lönsamheten i vindkraften kontinuerligt kommer att

förbättras och därigenom bör bidraget på sikt kunna sänkas successivt.

Utskottet föreslår därför att investeringsbidraget utformas enligt det förslag

som läggs fram i motion 1996/97:N27 (mp). Bidragsnivån bör således

inledningsvis bestämmas till 25 % av investeringsbeloppet och stödet ges inom

en årlig ekonomisk ram av 200 miljoner kronor. När den i samma motion

förordade skatteväxlingen trätt i kraft kan bidragsnivån sänkas till 10 % och

den årliga ramen till 80 miljoner kronor. Vidare anser utskottet att den nedre

effektgränsen för vindkraftverkens storlek bör tas bort som krav för bidrag.

Med den av utskottet förordade utformningen av investeringsbidraget kan

effekten bli en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en femårsperiod.

Utskottet anser också att riksdagen bör begära att regeringen beaktar vad

som anförs i motionerna 1996/97:N408 (mp), 1996/97:N412 (mp) och 1996/97:N426

mp) och tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag till åtgärder i

enlighet med vad som redovisas i motionerna.

De åtgärder som utskottet nu förordat kan förväntas leda till en starkt ökad

utbyggnadstakt av vindkraften i Sverige. Utskottet anser därför att ett

rimligt mål för utbyggnad av vindkraft kan sättas till en årsproduktion av 12

TWh vindkraft år 2010.

Vad utskottet nu anfört om åtgärder för en ökad satsning på vindkraft bör

riksdagen med anledning av de aktuella motionerna som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringar i vindkraftverk

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 7, med bifall

till motion 1996/97:N27 yrkande 25, med anledning av motionerna

1996/97:N21 yrkande 7, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och

1996/97:N426 yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 och med avslag på motion

1996/97:N18 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

19. Investeringar i vindkraftverk (mom. 11)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar i

vindkraftverk bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en vindkraftsutbyggnad av betydande omfattning bör ingå

som en väsentlig del i en nödvändig omställning av det svenska energisystemet.

Det är i detta sammanhang angeläget att satsningen på nya vindkraftsaggregat

kan ske på bred bas och att produktionspotentialen i såväl storskaliga som

småskaliga anläggningar kan tas till vara. Det är också nödvändigt att det

statliga bidraget bestäms till en nivå som kan förväntas ge de avsedda

effekterna. Erfarenheterna av tidigare bidragsgivning visar att marknaden

reagerar mycket kraftigt på förändringar i bidragsnivån. Utskottet gör mot

denna bakgrund bedömningen att regeringens förslag inte skulle ge det

tillskott av vindkraft som är önskvärt med hänsyn till den betydelse som

vindkraften bör ha i ett nationellt klimatpolitiskt handlingsprogram.

Utskottet föreslår i stället, i linje med vad som anförs i motion

1996/97:N21 (kd), att investeringsbidraget till vindkraft skall utgöra 25 % av

investeringen och att stödet inte skall begränsas till anläggningar med en

viss eleffekt. Vidare anser utskottet att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till förändringar i lagstiftning och regelverk som

möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige. Med de av

utskottet föreslagna åtgärderna ges riktiga signaler när det gäller att

åstadkomma en massiv vindkraftsutbyggnad och att stimulera den småskaliga

kraftproduktionen. Utskottet tillstyrker med det sagda det aktuella yrkandet i

motion 1996/97:N21 (kd). Huvuddelen av övriga motionsyrkanden torde därigenom

till stor del bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringar i vindkraftverk

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 7, med bifall

till motion 1996/97:N21 yrkande 7, med anledning av motionerna

1996/97:N27 yrkande 25, 1996/97:N408, 1996/97:N412 i denna del och

1996/97:N426 yrkandena 1, 3-12, 14, 15 och 17 och med avslag på motion

1996/97:N18 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

20. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar

i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I några? och slutar med ?stående

motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste stor varsamhet iakttas i samband med alla

former av åtgärder för att utvinna energi från våra vattendrag. Den tid är

över då starkt miljöpåverkande nyanläggningar av vattenkraftverk kunde

accepteras. De investeringar i vattenkraft som kan bli aktuella framgent bör

således avse effektiviseringar av befintliga kraftverk och utnyttjande av

redan gjorda regleringar. Denna utgångspunkt bör också gälla för det av

regeringen föreslagna investeringsstödet till småskaliga vattenkraftverk.

Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om att de investeringar

som kan komma i fråga för stöd skall vara miljöanpassade och småskaliga.

Härutöver bör således gälla, i enlighet med vad som anförs i motion

1996/97:N22 (fp), att bidrag endast skall kunna utgå till åtgärder i

befintliga anläggningar och regleringar. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motionsyrkandena om avslag på regeringens förslag i

denna del respektive om högre bidragsnivå avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 8 och med avslag

på motionerna 1996/97:N21 yrkande 8 och 1996/97:N27 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar

i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I några? och slutar med ?stående

motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen avslå regeringens förslag om inve-

steringsbidrag till småskalig vattenkraft. Som sägs i motion 1996/97:N27 (mp)

bör ingen som helst utbyggnad av vare sig småskalig eller storskalig

vattenkraft som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag

accepteras. Erfarenheterna av genomförda utbyggnader visar att varje

nyanläggning av vattenkraftverk normalt innebär en sådan åverkan. Däremot

finns det inte skäl att förhindra en förnyelse av äldre teknik i de befintliga

kraftverken under förutsättning att detta inte får negativa effekter på

miljön.

Det anförda innebär att det aktuella yrkandet i nyssnämnda motion

tillstyrks. Av det sagda följer att motion 1996/97:N21 (kd) i denna del

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 5 avslår proposition

1996/97:84 moment 8 och motion 1996/97:N21 yrkande 8.

22. Investeringar i småskalig vattenkraft (mom. 12)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om investeringar

i småskalig vattenkraft m.m. som börjar med ?I de? och slutar med ?stående

motionsyrkandena? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning talar flera skäl för att likartade

förutsättningar bör ges för investeringar i vindkraft och småskalig

vattenkraft. Det är i båda fallen fråga om förnybara energikällor med

begränsad miljöpåverkan där ett tidsbegränsat marknadsstöd kan bidra till att

utvecklingen av ny teknik påskyndas och att en livskraftig näringsgren byggs

upp. Riksdagen bör således med anslutning till förslaget i motion 1996/97:N21

(kd) besluta att bidragsnivån för stödet till småskalig vattenkraft bör vara

25 %. I övrigt bör regeringsförslaget i denna del godkännas och det motstående

motionsförslaget avslås.

dels att utskottet hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande investeringar i småskalig vattenkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 8, med bifall

till motion 1996/97:N21 yrkande 8 och med avslag på motion 1996/97:N27

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Upphandling av ny elproduktionsteknik (mom. 14)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om upphandling av ny

elproduktionsteknik bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att en ny bidragsform bör inrättas i syfte

att stimulera till upphandling av ny effektiv energiproduktionsteknik. Ett

stöd med denna inriktning kan påskynda marknadsintroduktionen av teknik som

utnyttjar förnybara energikällor och leda till minskade produktionskostnader.

Utskottet ser dock inget skäl till att avgränsa stödet till att bara gälla

elproduktionsteknik i enlighet med vad regeringen föreslagit. Det är i stället

angeläget att stödet till ny energiproduktionsteknik kan ges på bred basis

till alla former av miljöanpassad energiproduktion som utnyttjar förnybara

energislag. På detta sätt ges likartade förutsättningar för olika

produktionsformer och möjligheter skapas till utveckling av kombinerade system

som utnyttjar flera produktionsmetoder.

Det sagda innebär alltså att det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N27 (mp)

tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande upphandling av ny elproduktionsteknik

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 9 och med bifall

till motion 1996/97:N27 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

24. Stöd till solvärmeanläggningar (mom. 15)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om stöd till

solvärmeanläggningar bort ha följande lydelse:

Den kritik som framförs i olika motioner mot att regeringen inte föreslagit

något fortsatt stöd till solvärmeanläggningar har också under utskottets

beredningsarbete påtalats från olika instanser och organisationer. Utskottet

instämmer i den framförda kritiken. Det är av flera skäl förvånande att

regeringen i det föreslagna omställningsprogrammet inte tagit till vara och

stimulerat användningen av det energitillskott som solenergianläggningarna kan

bidra med. Solvärmen är en outtömlig och förnybar energiform som dessutom i

princip helt saknar negativa miljöeffekter.

Intresset för solvärme i bostäder har under de senaste åren varit stort, och

många hus har försetts med anläggningar som starkt minskat behovet av att

utnyttja bl.a. el- och oljeuppvärmning. Tillsammans med en panna som utnyttjar

förnybara bränslen kan solvärmen svara för husets hela uppvärmningsbehov. Det

statliga stöd som utgått till solvärmeanläggningarna har starkt bidragit till

det snabbt växande intresset för solvärme. Stödet har också medverkat till att

en svensk solvärmebransch kunnat byggas upp till en internationellt sett

marknadsledande ställning. Förbättrade konstruktioner, förenklad tillverkning

och ökad efterfrågan har lett till att priset på solfångare sjunkit snabbt.

Branschen är i dag mycket nära den prisnivå som gör solfångartekniken fullt

kommersiellt konkurrenskraftig. Det krävs dock under en övergångsperiod ett

fortsatt marknadsstöd för att branschens hemmamarknad inte skall minska och

för att en ökad produktionsnivå skall kunna leda till sänkta priser. Det bör i

sammanhanget framhållas att ett motsvarande stöd finns i flera andra EU-

länder.

Utskottet anser således att investeringsbidrag även fortsättningsvis bör ges

till solvärmeanläggningar. Detta ger en tydlig signal till marknaden och de

enskilda fastighetsägarna om att solenergi kommer att spela en viktig roll i

arbetet med en omställning till förnybara energislag. På sikt kan solvärmen

förväntas svara för upp mot 20 % av värmebehovet i Sverige.

Investeringsbidraget bör utformas enligt det förslag som läggs fram i motion

1996/97:N27 (mp). Bidragsnivån bör således inledningsvis bestämmas till 25 %

och stödet ges inom en årlig ram på 50 miljoner kronor. När den i samma motion

förordade skatteväxlingen träder i kraft kan bidragsnivån sänkas till 10 % och

den årliga ramen till 20 miljoner kronor. Eftersom både de närmare

bidragsvillkoren och de administrativa rutinerna efter den tidigare

stödgivningen redan är väl etablerade förutsätter utskottet att

bidragsgivningen snabbt skall kunna komma i gång.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet förordat

om stöd till solvärme. Det anförda innebär att även övriga motioner med

förslag om fortsatt statligt stöd till solvärme får anses vara delvis

tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 27 och med anledning

av motionerna 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del, 1996/97:N26,

1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97: N422 yrkandena 1 och 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Stöd till solvärmeanläggningar (mom. 15)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om stöd till

solvärmeanläggningar bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit ett flertal stöd som syftar till att minska

elanvändningen i bebyggelsen. Ett av dessa stöd som utskottet tidigare

behandlat är avsett att stimulera till konvertering från direktverkande

eluppvärmning till installation av vattenburna värmesystem. I samband med

bl.a. en sådan konvertering kan installation av solvärmepaneler vara ett

intressant alternativ. Även i andra sammanhang kan solfångare i stor

utsträckning bidra till att användningen av el för uppvärmningsändamål

minskar. En central uppgift i arbetet med att ställa om det svenska

energisystemet bör vara att ta till vara möjligheterna att ersätta

elanvändningen på de omåden där fullgoda alternativ finns tillgängliga. Det

borde därför finnas starka skäl för staten att på olika sätt stimulera en ökad

installation av uppvärmningssystem som även utnyttjar det energitillskott som

kan fås från solvärmeanläggningar. Det kan dock konstateras att propositionen

inte innehåller något förslag med denna inriktning utom vad avser stödet till

forskning och teknikutveckling.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd) om att

möjligheterna till ytterligare statliga insatser på området bör övervägas. I

detta sammanhang kan även de synpunkter som förs fram i övriga motioner om

behovet av ett stöd till solenergi beaktas. Utskottet är emellertid i

dagsläget inte berett att ta ställning till de närmare formerna för stödet på

området. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag i denna

fråga.

Vad utskottet med anledning av motion 1996/97:N21 (kd) nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande stöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 5 i denna del och med

anledning av motionerna 1996/97:N26, 1996/97:N27 yrkande 27,

1996/97:N34, 1996/97:N412 i denna del och 1996/97:N422 yrkandena 1 och 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Information, utbildning m.m. (mom. 16)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om information, utbildning

m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett anslag för stöd till information och utbildning inom

energisektorn bör inrättas i enlighet med regeringens förslag. Det är dock

nödvändigt att de begränsade medel som står till förfogande för ändamålet

används så att satsningen ges en tydlig inriktning mot dem som är direkt

involverade i arbetet med att öka effektiviteten i energianvändningen.

Fastighetsförvaltare och liknande yrkesgrupper som i sin yrkesverksamhet har

att genomföra åtgärderna i praktiken bör således prioriteras liksom de

föreningar som verkar för en effektivare energianvändning. Riksdagen bör med

anslutning till förslaget i denna fråga i motion 1996/97:N21 (kd) som sin

mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande information, utbildning m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84

moment 10, med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 9 och med avslag på

motion 1996/97:N404 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

27. Teknikupphandling av energieffektiv teknik (mom. 17)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om teknikupphandling av

energieffektiv teknik bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att NUTEK:s arbete med

teknikupphandling av energieffektiv teknik i huvudsak varit mycket

framgångrikt. En teknikutveckling har genom upphandlingskrav stimulerats på en

rad olika områden, och stödet har bidragit till att nya energieffektiva

lösningar kunnat föras fram till en marknadsintroduktion. Inriktningen på

verksamheten har varit att stimulera utvecklingen av hela system där

kretsloppstänkande och miljöanpassning varit centrala utgångspunkter. Det bör

understrykas att en verksamhet med denna inriktning kräver ett långsiktigt

engagemang från myndighetens sida och en kontinuitet vad gäller organisationen

för stödgivningen. Ett omfattande kontaktnät och en verksamhet med tillräcklig

bredd är sannolikt nödvändiga förutsättningar för ett framgångsrikt arbete.

Det är mot denna bakgrund förvånande - minst sagt - att regeringen nu lägger

fram ett förslag om ett nytt program för teknikupphandling av energieffektiv

teknik med en väsentligt lägre ambitionsnivå än det program som inrättades år

1988. Ett långvarigt uppbyggnadsarbete riskerar att raseras om

regeringsförslaget skulle genomföras. Situationen är särskilt allvarlig

eftersom medel som tidigare avsatts för det befintliga

teknikupphandlingsprogrammet nu förutsätts bli indragna. NUTEK har i ett

pressmeddelande (1997-04-23) redovisat konsekvenserna av regeringens agerande.

Från verkets sida framhålls att det inte finns medel till bl.a.

spridningsaktiviteter och utvärderingar. Några nya upphandlingar kommer inte

heller att kunna starta under resterande del av innevarande år.

Regeringens förslag om att avveckla det befintliga

teknikupphandlingsprogrammet och ersätta det med en mer begränsad stödgivning

bör inte genomföras. Utskottet ansluter sig i stället till förslaget i motion

1996/97:N27 (mp) om att det befintliga programmet skall få fortsätta och

tilldelas tillräckliga resurser. Medel för den fortsatta verksamheten bör som

föreslås i nämnda motion beräknas till totalt 300 miljoner kronor under en

femårsperiod. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande teknikupphandling av energieffektiv teknik

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 18 och med avslag på

proposition 1996/97:84 moment 11 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

28. Kommunal energirådgivning (mom. 19)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kommunal energirådgivning

bort ha följande lydelse:

För den enskilde är det många gånger svårt att veta vilka åtgärder som ur

miljö- och energisynpunkt är mest effektiva när t.ex. energisparåtgärder skall

vidtas. Som framhålls i motion 1996/97:N27 (mp) borde det därför vara

självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare. Samtidigt

är det förståeligt om kommunerna i dagens ekonomiska situation tvingats

prioritera andra verksamheter. Ansvaret för en sammanhållen och långsiktig

energipolitik får trots allt anses vara en i första hand statlig uppgift. Det

är därför, enligt utskottets mening, bra att staten nu tar detta ansvar genom

att återinföra ett bidrag till kommunernas verksamhet på området.

Som sägs i motionen får emellertid inte statens åtagande begränsas till en

femårsperiod, utan stödet till den kommunala energirådgivningen måste vara

långsiktigt. Stödet skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och

en successivt uppräknad anslagsnivå. Behovet av en i förhållande till

regeringsförslaget höjd anslagsnivå har också understrukits av de synpunkter

som Svenska Kommunförbundet delgivit utskottet under beredningsarbetet.

Förbundet bedömer att regeringsförslaget inte leder till att de intentioner

som anges för stödgivningen kan uppnås. För att bättre tillgodose de behov som

finns av en kvalificerad rådgivning anser utskottet att stödet redan under den

inledande femårsperioden bör uppgå till 75 miljoner kronor årligen, dvs. till

totalt 375 miljoner kronor.

Vad utskottet nu anfört med anslutning till nyssnämnda motion och med

anledning av regeringens förslag om kommunal miljö- och energirådgivning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande kommunal energirådgivning

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 moment 13 och med

bifall till motion 1996/97:N27 yrkande 17 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

29. Byggregler och fastighetstaxering (mom. 20)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om byggregler och

fastighetstaxering bort ha följande lydelse:

De två frågor om vissa åtgärder för effektivare energianvändning som

aktualiseras i motion 1996/97:N27 (mp) understryker behovet av att samhällets

insatser på olika områden samordnas. Möjligheterna att genomföra en

framgångsrik energieffektivisering i bebyggelsen är således beroende inte bara

av de beslut som fattas utifrån rent energipolitiska utgångspunkter utan även

av regelutformningen inom andra politikområden. Såväl de byggnadstekniska

reglerna som skattelagstiftningen kan således ha en avgörande inverkan på

intresset för att vidta energibesparingsåtgärder.

Utskottet delar mot bakgrund härav vad som i nyssnämnda motion anförs om

behovet av att anpassa byggreglerna till utvecklingen på energiområdet. Som

framhålls av motionärerna måste reglerna i ökad utsträckning riktas in bl.a.

mot energieffektivisering och en övergång till lågenergiteknik. Det är

angeläget att kraven på energieffektiva lösningar inte bara ställs vid

nybyggnad utan även i samband med ombyggnader.

Även i fråga om villkoren för fastighetstaxering och fastighetsskatt

instämmer utskottet i vad som sägs i motionen. Det är således nödvändigt att

de fastighetstaxeringsregler som motverkar resurssnåla och kretsloppsanpassade

byggkonstruktioner snarast ändras. Utskottet syftar här bl.a. på det

förhållandet att investeringar som leder till minskad energianvändning också i

många fall medför en höjning av taxeringsvärdet och därmed av

fastighetsskatten. Det kan inte anses vara rimligt att åtgärder som staten i

ena stunden söker uppmuntra genom bl.a. investeringsbidrag i nästa stund skall

straffbeskattas. En översyn av dessa regler måste snarast komma till stånd.

Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97: N27

anfört om ändrade byggregler och utformningen av reglerna för

fastighetstaxering bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande byggregler och fastighetstaxering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N27 yrkandena 19 och 20 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mom. 21)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om utveckling av

teknik för framtidens energisystem som börjar med ?Möjligheterna att? och

slutar med ?behandlade motioner? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N27 (mp), att

större satsningar än vad regeringen förordar bör göras på forskning och

utveckling av ny energiteknik. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning

att anslaget till Energiteknikfonden bör utökas till 1 miljard kronor och att

det nya energiteknikbidraget för introduktion av ny energiteknik bör omfatta 2

miljarder kronor för sjuårsperioden.

Genom en utökning av anslagen kan, i likhet med vad som anförs i den

aktuella motionen, större satsningar göras på demonstrationsanläggningar för

att i full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen. Nya tillämpningar av

vindkraft kan prövas, och insatserna inom solfångarområdet liksom beträffande

utvecklingen av solceller kan utökas. Generöst utrymme kan ges för utveckling

av förnybara energislag som bergvärme, vågenergi samt energibärare som

vätgasteknik och batteriteknik för ellagring.

Som tidigare - - - (= utskottet) - - - av utskottet.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion

1996/97:N27 (mp). Det anförda ligger delvis i linje med vad som i denna del

sägs i motionerna 1996/97:N422 (mp) och 1996/97:N21 (kd).

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:84 momenten 14-16 och motion

1996/97:N27 yrkandena 21, 23, 26, 28, 29 och 31, med anledning av

proposition 1996/97:84 momenten 17 och 18 och motionerna 1996/97:N21

yrkande 10 och 1996/97:N422 yrkande 4 och med avslag på motionerna

1996/97:N416 och 1996/97:N428 yrkande 4

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) (= utskottet),

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

förstärkning av Energiteknikfonden,

e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

introduktion av ny energiteknik.

31. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mom. 21)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om utveckling av

teknik för framtidens energisystem som börjar med ?Möjligheterna att? och

slutar med ?behandlade motioner? bort ha följande lydelse:

Utskottet förordar, i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N21 (kd),

en något annorlunda inriktning av forskningsinsatserna än vad som redovisas i

propositionen. Sålunda bör samarbetet kring Östersjön, satsningar på

demonstrationsanläggningar för att i full skala pröva förgasningsteknik för

biobränslen samt resurser för utveckling av solceller och för utveckling av

värmepumpsteknik och annan etablerad energiteknik ges större möjligheter att

bidra till det ekologiskt uthålliga energisystemet.

Som tidigare - - - (= utskottet) - - - av utskottet.

Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion

1996/97:N21 (kd).

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utveckling av teknik för framtidens energisystem

att riksdagen med anledning av proposition 1996/97:84 momenten 14-18, med

bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 10 och med avslag på motionerna

1996/97:N27 yrkandena 21, 23, 26, 28, 29 och 31, 1996/97:N416,

1996/97:N422 yrkande 4 och 1996/97:N428 yrkande 4

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

energiforskning,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

forskning om energisystemet,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

förstärkning av Energiteknikfonden,

e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

introduktion av ny energiteknik.

32. Etanolproduktion från skogsråvara (mom. 22)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om etanolproduktion från

skogsråvara bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en omställning av drivmedelssystemet bör inledas

omgående i linje med förslagen i motion 1996/97:N27 (mp). Som ett första steg

bör en låginblandning av motoralkohol i bensin inledas år 1998. Därefter bör

inblandningsgraden stegvis öka. Biobränslebaserade drivmedel bör befrias från

koldioxidskatt och energiskatt under en uppbyggnadsperiod. Vad gäller

motoralkoholproduktionen bör flera alternativa drivmedel utvecklas. Enligt

utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära ett nytt förslag till

insatser på biodrivmedelsområdet, med bl.a. en förstärkning av programmet för

utveckling av ny teknik för etanolframställning så att 300 miljoner kronor kan

anvisas under en sjuårsperiod.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion

1996/97:N27 (mp) och avstyrker propositionen i berörd del. Det sagda

överensstämmer delvis med vad som i motsvarande delar anförs i motionerna

1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N21 (kd).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkandena 32 och 35 och med

anledning av motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del, 1996/97:N407,

1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7, det senare i denna del,

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 20,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Etanolproduktion från skogsråvara (mom. 22)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om etanolproduktion från

skogsråvara bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till

energipolitiska insatser på klimatområdet, där satsningar föreslås även på

andra metoder för uppbyggnad av ett alternativt drivmedelssystem. Härvid bör

även lansering av s.k. försöksflottor övervägas.

Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion

1996/97:N21 (kd) och avstyrker propositionen i berörd del. Det sagda

överensstämmer delvis med vad som i motsvarande delar anförs i motionerna

1996/97:N407 (s), 1996/97:N413 (m), 1996/97:N428 (c) och 1996/97:N27 (mp).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande etanolproduktion från skogsråvara

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del och

med anledning av motionerna 1996/97:N27 yrkandena 32 och 35,

1996/97:N407, 1996/97:N413 och 1996/97:N428 yrkandena 3 och 7, det senare

i denna del,

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 20,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag (mom. 23)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om miljöeffekter

av ökat biobränsleuttag som börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med

?motion 1996/97:N21 (kd)? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen i linje med vad som föreslås i motion

1996/97:N21 (kd) hos regeringen bör begära en miljökonsekvensanalys av de i

propositionen föreslagna åtgärderna för att öka tillförseln av el från

biobränslebaserad produktion. Detta ställningstagande överensstämmer också med

vad som härom anförs i motion 1996/97:N20 (m). Som påpekas i motionerna är en

förutsättning för ett ökat biobränsleuttag att den biologiska mångfalden också

fortsättningsvis kan garanteras.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande miljöeffekter av ökat biobränsleuttag

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N21 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24)

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om internationellt samarbete

i klimatfrågor bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till

strategi för minskad klimatpåverkan i linje med vad som anförs i motionerna

1996/97:N22 (fp) och 1996/97:N21 (kd). Regeringens förslag skulle enligt

utskottets bedömning innebära att det allvarligaste miljöhotet - utsläpp av

växthusgaser - förstärktes. Flera faktorer talar för att ett bortfall av

elproduktion i Barsebäcksverket sannolikt skulle behöva ersättas med ökad

förbränning av olja vid fossileldade kraftverk i Sverige, ökad import av

kolbaserad el från Danmark, ökad användning av fossilgas (naturgas) samt risk

för rysk kärnkraftsel via Finland. Utskottet anser därför att regeringens

förslag bryter mot klimatkonventionens anda och försämrar Sveriges möjligheter

att bidra till långsiktiga mål om minskade koldioxidutsläpp. I propositionen

hävdas att förslagen inte skulle innebära någon avgörande förändring i detta

avseende, men utskottet menar att Sveriges rykte som föregångsland i

miljöhänseende allvarligt skulle skadas om regeringens förslag genomfördes.

Utskottets förslag innebär att Sverige skall stå fast vid riksdagens beslut

från år 1993 om koldioxidmålet. Vidare anser utskottet att en tydlig

utvärdering bör göras av de åtgärder i internationellt samarbete som gjorts

fram till i dag och att formerna för det gemensamma genomförandet måste

fastställas. Vad utskottet nu anfört om en strategi för minskad klimatpåverkan

från energisektorn bör riksdagen med anledning av de behandlade

motionsyrkandena ge regeringen till känna. Detta ställningstagande ligger även

i linje med vad som i denna del anförs i motion 1996/97:N20 (m).

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del

och 1996/97:N27 yrkandena 33 och 34

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 19,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om internationellt samarbete

i klimatfrågor bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett förslag till

strategi för minskad klimatpåverkan i enlighet med vad som anförs i motion

1996/97:N27 (mp). Regeringens förslag skulle enligt utskottets mening innebära

att Sverige intar en defensiv roll i det internationella klimatsamarbetet.

Utskottet anser att Sverige i stället bör stå fast vid den hittills förda

internationella klimatpolitiken och att Sverige som ett föregångsland

kraftfullt skall verka för en skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom

Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av riksdagen uppsatta målet att

stabilisera utsläppen av koldioxid till 1990 års nivå år 2000 för att därefter

minska behövs krafttag inom både energisektorn och transportsektorn.

Utskottets förslag i enlighet med nämnda motion innebär bl.a. att en

omställning av drivmedelssystemet omgående skall inledas och att stora

satsningar skall göras på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från

förnybara energikällor. Dessutom föreslår utskottet i anslutning till

regeringens förslag att 350 miljoner kronor skall anslås till energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i motion

1996/97:N27 (mp) och avstyrker det berörda yrkandet i motion 1996/97:N21 (kd).

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande internationellt samarbete i klimatfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N27 yrkandena 33 och 34 och med

avslag på motion 1996/97:N21 yrkande 11 i denna del

dels avslår proposition 1996/97:84 moment 19,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Kärnsäkerhet i Östeuropa (mom. 25)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnsäkerhet i Östeuropa

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör begära ett förslag hos regeringen

beträffande insatser för att öka kärnsäkerheten i Östeuropa i enlighet med vad

som föreslås i motion 1996/97:N22 (fp). En olycka i något av kärnkraftverken i

Östeuropa skulle få dramatiska effekter för svenska medborgare. Utskottet

menar att det krävs ett omfattande program för att öka säkerheten vid dessa

kärnkraftverk. Drygt en halv miljard kronor under fem år bör avsättas inom

ramen för ett Östsäkerhetsprogram med den inriktning som skisseras i

nyssnämnda motion.

Sverige bör enligt utskottets mening verka för att alla berörda länder

skriver under relevanta konventioner samt att integrationen av elsystemen

fortsätter och också omfattar Baltikum, Polen och Ryssland. Vidare bör Sverige

aktivera det nordiska samarbetet och prioritera biståndet till Östersjöområdet

och till Murmanskområdet samt Kolahalvön. Sverige bör också aktivt bekämpa

kriminaliteten kring radioaktiva produkter, verka för prisreformer,

energihushållning och effektivisering i Östeuropa, vara pådrivande för att

kärnkraftsanläggningen i Tjernobyl stängs samt utbilda och upplysa svenska

folket om hur en eventuell olycka i ett aggregat i Östeuropa skall mötas.

Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion

1996/97:N22 (fp).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande kärnsäkerhet i Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N22 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anför:

I reservation 1 redovisas grunderna för Moderata samlingspartiets

avslagsyrkande på regeringens energiproposition. I den utförliga partimotion -

1996/97:N20 (m) - som ligger till grund för avslagsyrkandet presenteras också

ett fullödigt alternativ till den energiuppgörelse som har träffats mellan

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Vårt alternativ utgår från den nya situation som har skapats efter

bolagiseringen av Statens vattenfallsverk och etablerandet av den avreglerade

nordiska elmarknaden. Det bygger på den starka ställning som elkunderna har

fått på denna marknad och ger kraftbranschen ansvaret för den fortlöpande

förnyelsen och miljöanpassningen av dess produktionsapparat. Det

överensstämmer med utslaget i 1980 års folkomröstning samt med 1991 års

energipolitiska och 1993 års klimatpolitiska riksdagsbeslut. Det sätter

således jobben men också Sveriges åtaganden på det klimatpolitiska området i

fokus.

Det är vår övertygelse att de riktlinjer som skisseras i vår partimotion

gagnar Sveriges industriella framtid, vårt lands miljö och - inte minst - kan

bidra till att bryta den förödande utvecklingen av arbetslösheten. Med den

energipolitik som redovisas i motionen skulle också en tillväxtorienterad och

framtidsinriktad allians kunna skapas mellan statsmakterna,

fackföreningsrörelsen och industrin.

En majoritet i utskottet har dessvärre avvisat vårt yrkande om avslag på

propositionen. Som en följd härav har vi inte deltagit i utskottets fortsatta

behandling av propositionens olika delförslag. Vår syn på de olika

frågeställningar som har avhandlats vid utskottets fortsatta behandling av

propositionen framgår i stället av den sålunda avslagna partimotionen.

I flera grundläggande energipolitiska hänseenden föreligger det en betydande

samstämmighet mellan Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och

Kristdemokraterna. Vi kommer att ge uttryck för denna samstämmighet genom att

vid förekommande voteringar i kammaren biträda reservationer som dessa

partier, enskilt eller tillsammans, har avgivit under vissa moment där vi -

som en följd av det nyss sagda - inte har deltagit i utskottets beslut. Det

gäller reservationerna 6 om el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (mom. 3),

7 om inrättande av en ny energimyndighet (mom. 4), 9 om lokalisering av en ny

energimyndighet (mom. 5), 10 om riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet

(mom. 6) samt 35 om internationellt samarbete i klimatfrågor (mom. 24).

2. Kärntekniklagen (mom. 7)

Eva Goës (mp) anför:

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) är en

ramlag enligt vilken regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer

(Statens kärnkraftinspektion respektive Statens strålskyddsinstitut), har

bemyndigats att utfärda de föreskrifter och villkor som erfordras för att

säkerheten och strålskyddet i samband med kärnkraftsproduktionen skall kunna

tillgodoses. Riksdagen och regeringen har sålunda överlämnat till dessa

myndigheter att ange de närmare krav som skall ställas på kärnkraftverken

utifrån de vida ramar som ges i lagen.

Enligt min mening bör kraven på reaktorsäkerhet uttryckas tydligt i lagen.

Därigenom ges riksdagen möjlighet att klargöra sin värdering av riskerna med

reaktordrift och de oerhörda konsekvenser som kan följa av ett reaktorhaveri.

Med ett sådant klargörande kommer även ersättningen från staten till

reaktorägarna för förlorad intäkt vid stängning av kärnkraftsaggregat att

sänkas.

Det är numera jordbruksutskottet som handlägger ärenden om kärnsäkerhet.

Från Miljöpartiets sida kommer vi i jordbruksutskottet att verka för en

ändring av kärntekniklagen - i enlighet med vad som begärs i motion

1996/97:N27 (mp) - så att kraven på säkerhetsnivå tydliggörs i lagen.

Vad sedan gäller frågan om förbudet i lagen mot vissa förberedande åtgärder

framgår av betänkandet att den aktuella bestämmelsen inte inkräktar vare sig

på det tekniska utvecklingsarbetet eller på möjligheterna till fri

opinionsbildning. Detta hindrar inte att jag anser att förbudet kan tas bort

när varje energislag - och alltså även kärnkraften - får bära sina fulla

miljö- och riskkostnader.

Sammanställning av förslag i propositionen

-----------------------------------------------------------

|Åtgärder | Miljoner |

| | kronor |

-----------------------------------------------------------

|Sjuårigt program för forskning och | |5 630|

|utveckling | | |

-----------------------------------------------------------

|Energiforskning |2 310 | |

-----------------------------------------------------------

|Forskning om energisystemet | 210 | |

-----------------------------------------------------------

|Forskningssamarbete med länderna i | 70 | |

|Östersjöregionen | | |

-----------------------------------------------------------

|Förstärkning av Energiteknikfonden | 870 | |

-----------------------------------------------------------

|Introduktion av ny energiteknik |1 610 | |

-----------------------------------------------------------

|Internationellt samarbete i klimatfrågor | 350 | |

-----------------------------------------------------------

|Etanolproduktion från skogsråvara | 210 | |

-----------------------------------------------------------

|Åtgärder för att under 5 år kompensera | |3 100|

|bortfallet av el | | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag för att minska elanvändningen |1 650 | |

-----------------------------------------------------------

|a) bidrag till fjärrvärmeanslutning | | |

-----------------------------------------------------------

|b) bidrag till effektminskande åtgärder | | |

-----------------------------------------------------------

|c) bidrag till konvertering från elvärme | | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag till investeringar i | 450 | |

|biobränslebaserad kraftvärme | | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag till investeringar i vindkraftverk | 300 | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag till investeringar i småskalig | 150 | |

|vattenkraft | | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag till utveckling av | 100 | |

|upphandlingsförfarandet | | |

-----------------------------------------------------------

|Stöd till information, utbildning m.m. | 60 | |

-----------------------------------------------------------

|Stöd till teknikupphandling | 100 | |

-----------------------------------------------------------

|Stöd till provning, märkning m.m. | 40 | |

-----------------------------------------------------------

|Bidrag till kommunal energirådgivning | 250 | |

-----------------------------------------------------------

|Åtgärder för att minska elanvändningen i | - | |

|fjärrvärmen* | | |

-----------------------------------------------------------

|Övriga åtgärder | | 430|

-----------------------------------------------------------

|Sydsverigedelegation | 400 | |

-----------------------------------------------------------

|Ny myndighet | 30 | |

-----------------------------------------------------------

|Totala statliga utgifter | |9 160|

-----------------------------------------------------------

* Åtgärder aviseras till budgetpropositionen för år 1998.

Bostadsutskottets yttrande

1996/97:BoU6y

En uthållig energiförsörjning

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1996/97:84 En uthållig energiförsörjning jämte motioner i de delar

som berör bostadsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande förslagen i proposition och

motioner i vad avser åtgärder för att minska elanvändningen samt kommunal

energirådgivning. Dessutom behandlas motionsförslag som avser utbyggnad av

småskalig vattenkraft samt ändrade byggregler.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen i vad avser åtgärder

för att minska elanvändningen samt kommunal energirådgivning. Utskottet

ställer sig därmed bakom de förordade bidragen till fjärrvärmeanslutning, till

effektminskande åtgärder, till konvertering från elvärme samt till kommunal

energirådgivning. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till yttrandet har fogats åtta avvikande meningar. De avvikande meningarna

avser bl.a. avslag på propositionen (m), riktlinjer för energipolitiken (fp)

samt (kd) och förslagen till åtgärder för att minska elanvändningen (fp), (v),

(mp) samt (kd).

Behandlade förslag m.m.

Utskottet behandlar i yttrandet proposition 1996/97:84 yrkandena 5 och 13 samt

motionerna 1996/97:N17 (m) yrkande 1, 1996/97:N19 (s) yrkande 2 i motsvarande

del, 1996/97:N20 (m), 1996/97:N21 (kd) yrkandena 1 och 5, 1996/97:N22 (fp)

yrkande 1, 1996/97:N25 (s), 1996/97:N27 (mp) yrkandena 15-17 och 19,

1996/97:N29 (s), 1996/97:N30 (s) i motsvarande del, 1996/97:N32 (fp) yrkande

2, 1996/97:N36 (c) samt 1996/97:N37 (m).

I ärendet har inkommit en skrivelse från Emmaboda kommun.

Förslaget i propositionen

På grundval av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och

Vänsterpartiet läggs i propositionen bl.a. fram förslag till riktlinjer för

energipolitiken samt ett program för ett ekologiskt och uthålligt

energisystem. Förslaget innebär i korthet följande.

De två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck är olämpligt lokaliserade och skall

ställas av. Förhandlingar skall därför inledas med ägaren om att stänga av en

reaktor före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Det

bortfall av el som härvid uppstår skall kompenseras genom effektivare

energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av el

från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är

att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och genom minskad användning av el.

Ny elproduktionskapacitet och minskad elanvändning är ett villkor för

avställning av ytterligare reaktorer. Något årtal då den sista

kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift skall inte fastställas.

För omställningen av energisystemet inrättas ett nytt energipolitiskt

program. Programmet skall omfatta åtgärder som syftar till att på ett

kostnadseffektivt sätt

- minska användningen av el för uppvärmning,

- utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och

- öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor.

Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras genom att

investeringsbidrag under en femårsperiod lämnas till utbyggnad av el- och

värmeproduktion. Bidrag skall även utgå till effektivisering och minskad

användning i bostadssektorn. En närmare redovisning av det senare förslaget

lämnas nedan.

Utskottet

Avslag på propositionen m.m.

Regeringens förslag för att åstadkomma en uthållig energiförsörjning avvisas i

sin helhet i tre motioner.

I Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 anförs

sammanfattningsvis att regeringens energipolitiska proposition är så

undermålig att den - oavsett vilken inställning man har i de energipolitiska

sakfrågorna - inte kan läggas till grund för beslut i riksdagen. Enligt

motionen redovisar inte regeringen kostnaderna för förslaget. Samtidigt anges

det innefatta drastiska åtgärder som påverkar Sveriges industriella framtid

utan att ett beslutsunderlag värt namnet presenteras. Det föreslagna

omställningsprogrammet innebär enligt motionen i huvudsak en upprepning av de

program som infördes genom 1991 års energipolitiska uppgörelse - program som

uppvisat allvarliga brister. Dessutom anförs att i den mån småskaliga

vattenkraftverk kan realiseras utan påtaglig miljöpåverkan bör de komma till

stånd utan statliga subventioner. I fråga om bidraget till konvertering av

eluppvärmda småhus anges att det kommer att misslyckas genom att en

konvertering ändå blir för dyr för den enskilde.

Med hänvisning till att särskilt skogen och skogsindustrin drabbas av

förslaget yrkas i motion 1996/97:N17 (m) yrkande 1 avslag på regeringens

proposition.

Också i motion 1996/97:N37 (m) yrkas avslag på regeringens förslag. Det sker

främst mot bakgrund av att det bl.a. kommer att drabba en rad elintensiva

företag i Bergslagen.

Även om det inte primärt kan anses ankomma på bostadsutskottet att bedöma

huruvida regeringens energipolitiska förslag i sin helhet skall genomföras

eller inte har utskottet valt att inledningsvis behandla denna fråga. Med

utgångspunkt i de aspekter bostadsutskottet har att beakta har det enligt

utskottets mening i de aktuella motionerna inte visats att regeringsförslaget

skulle vara behäftat med sådana brister att det bör avvisas. Moderata

samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 samt motionerna 1996/97:N17 (m)

yrkande 1 och 1996/97:N37 (m) avstyrks.

Invändningar mot delar av förslagen reses i två motioner.

I Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 yrkande 1 avvisas regeringens

förslag till riktlinjer för energipolitiken. Enligt motionen kan man dock

instämma i huvuddragen i själva omställningsprogrammet. Däremot bör slutligt

ställningstagande till programmets omfattning och inriktning tas först när ett

förslag till finansiering presenterats.

Även i Folkpartiets partimotion 1996/97:N22 yrkande 1 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om förslaget till energipolitiska riktlinjer. I motionen

förordas att omställningsprogrammet får den omslutning som förordas i

propositionen. Också programmets huvudsakliga inriktning accepteras. Däremot

är det enligt motionen anmärkningsvärt att propositionen helt saknar förslag

om finansieringen. Enligt motionen bör finansieringen vara avvägd så att den i

minsta möjliga utsträckning påverkar industrins konkurrenskraft m.m.

Gemensamt för de båda motionerna är att de i allt väsentligt accepterar det

av regeringen förordade omställningsprogrammet. Det gäller också de delar av

programmet som bostadsutskottet främst har att behandla, dvs. åtgärderna för

att minska elanvändningen samt stödet till kommunal energirådgivning. De

invändningar som riktas mot propositionen avser i första hand att den inte

innehåller något förslag till finansiering och att slutlig ställning till

programmet därför inte nu kan tas. Bostadsutskottet delar inte denna

uppfattning. I propositionen anförs bl.a. att finansieringen av åtgärderna

skall redovisas i regeringens ekonomiska vårproposition och att anslagsfrågan

skall behandlas i budgetpropositionen för år 1998. Det är enligt utskottets

mening mot bakgrund härav möjligt att nu lägga fast den huvudsakliga

inriktningen och omfattningen av omställningsprogrammet. Den ytterligare

diskussion i hithörande frågor som erfordras torde enligt utskottets mening

kunna anstå i avvaktan på de aviserade förslagen. Det bör också noteras att

regeringen numera lagt fram den ekonomiska vårpropositition där frågan om

finansieringen tas upp. Av propositionen framgår bl.a. att programmet

inledningsvis skall finansieras genom att befintliga reserverade medel från

tidigare energiprogram m.m. dras in. Återstående finansieringsbehov skall

enligt propositionen tillgodoses genom att del av den ram som regeringen

föreslår avsättas för en ekologiskt hållbar utveckling tas i anspråk. I den

mån partimotionerna 1996/97:N21 (kd) yrkande 1 samt 1996/97:N22 (fp) yrkande 1

inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.

Åtgärder för att minska elanvändningen

Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall enligt

regeringsförslaget kompenseras bl.a. genom en minskad användning av el och av

ett minskat effektuttag. Under de närmast följande åren är det enligt

propositionen därför nödvändigt med statliga ekonomiska stöd för att

åstadkomma en erforderlig minskning av elanvändningen och en ökad tillförsel

av el från förnybara energislag. Det skall ske så att industrins och

hushållens utgifter inte ökar påtagligt till följd av höjda marknadspriser på

el. Målet anges vara en minskad årlig elanvändning om ca 5 TWh inom en

femårsperiod. Samtidigt framhålls att de problem i elförsörjningen som först

kan beräknas uppstå är brist på effekt snarare än brist på energi. De åtgärder

som föreslås för att minska elanvändningen är enligt förslaget därför

utformade så att de leder till en minskning av effektuttaget.

De stödformer som i propositionens yrkande 5 förordas är bidrag till

fjärrvärmeanslutning, till effektminskande åtgärder samt till konvertering

från elvärme. Till den närmare utformningen av bidragen återkommer utskottet

nedan.

Under en femårsperiod skall för bidragen anvisas sammanlagt 1 650 miljoner

kronor. Regeringen aviserar samtidigt sin avsikt att återkomma till

anslagsfrågan i budgetpropositionen för år 1998.

Utvecklingen av ny teknik förbättrar enligt propositionen de ekonomiska

förutsättningarna för anslutning av mindre befolkningstäta områden till fjärr-

värmenäten. Vidare anförs att uppgifter från fjärrvärmebranschen visar att

kostnaderna för konvertering till fjärrvärme skulle reduceras avsevärt om

konvertering genomförs samtidigt i ett helt småhusområde och om teknik med

lägre kostnader används för kulvertdragning och distribution av värmen inom

området. För gruppbebyggelse med direktverkande el kan kostnaderna för

installation av vattenburet värmesystem bli lägre om installationerna görs på

ett standardiserat sätt. Genom en sådan konvertering kan elanvändningen för

fastighetsuppvärmning minskas.

Under de närmast följande åren är det enligt förslaget nödvändigt med ett

statligt ekonomiskt stöd i form av ett bidrag till fjärrvärmeanslutning för

att åstadkomma mer omfattande fjärrvärmeanslutningar. Ett par pilotprojekt

avses också att genomföras under året. På grundval av de erfarenheter som

härvid vinns skall de närmare reglerna för bidraget utformas. Regeringen avser

att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för bidraget.

Det är enligt regeringsförslaget angeläget att reducera effektbelastningen i

elsystemet under höglastperioder - detta eftersom risken för brist på effekt i

det svenska elsystemet torde vara större än den för brist på energi. Ett

minskat eleffektuttag anges därför vara ett värdefullt bidrag till

resurshushållningen i energisystemet som helhet. Framför allt anges det vara

ett alternativ för elvärmda hus som ligger i områden som inte är lämpliga för

utbyggnad av fjärrvärme. Det totala effektuttaget i elvärmda fastigher kan

ofta minskas med enkla medel och utan minskad komfort.

För att åstadkomma denna minskning förordas i propositionen att bidrag till

effektminskande åtgärder skall lämnas med upp till 10 000 kr per småhus.

Bidrag skall enligt förslaget kunna utgå för installation av s.k. effektvakt

och kompletterande värmeanläggning eller utrustning för värmeackumulering som

medför ett minskat effektuttag under höglasttid. Ansvaret för bidraget skall

enligt förslaget åvila Boverket.

Förutsättningar bör enligt propositionen skapas för att minska

elanvändningen i den elvärmda bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är

möjlig. Kostnaden för konvertering av hus med elvärme till individuell

bränsleeldning är dock hög. De privatekonomiska motiven för ett fullständigt

byte från el till andra energislag är därmed små. Regeringen föreslår därför

att bidrag till konvertering från elvärme skall lämnas med upp till 30 % av

skäliga kostnader för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet

värmesy-stem och för installation av anordning för värmeackumulering. Bidrag

skall dock inte lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna eller

värmepump.

Det skall enligt förslaget ankomma på regeringen att bestämma det högsta

belopp med vilket bidrag kan lämnas. Den skattereduktion som husägaren kan

tillgodogöra sig t.o.m. år 1997 föreslås ingå som en del i bidragsbeloppet.

Boverket skall enligt förslaget ansvara för bidraget.

Bidragsreglerna för samtliga bidragsformer föreslås träda i kraft den 1

januari 1998 och avse installationer, anläggningar eller utrustning som

beställts tidigast den 1 juli 1997.

De av regeringen föreslagna åtgärderna för att minska elanvändningen tas upp

i sju motioner.

Stora insatser, med den inriktning som föreslås i propositionen, måste till

enligt motion 1996/97:N19 (s) innan en avveckling av kärnkraften kan inledas.

Enligt motionens yrkande 2, i motsvarande del, bör därför omställningen av

energisystemet inledas med ett program med en omfattande satsning på en

effektivisering av elanvändningen och konvertering av elvärme. Det anges bl.a.

innebära att fjärrvärmenäten måste byggas ut och effektiviseras.

I Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 yrkande 5 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om åtgärder för att minska elanvändningen. Enligt motionen

motsätter man sig i princip inte de av regeringen föreslagna satsningarna, men

förordar att avdrag används i stället för bidrag. Endast i de fall

avdragsmodellen inte kan användas bör bidrag komma i fråga. Motionsförslaget

innebär dessutom att energisparande bör stimuleras och stöd till solpaneler

övervägas. I fråga om anslagets storlek anförs att ställning bör tas när ett

förslag till finansiering presenterats.

Att byta värmesystem är enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande

15 förenat med stora kostnader. Det kan enligt motionen därför befaras att det

av regeringen föreslagna bidraget på 30 % inte är tillräckligt för att göra en

konvertering privatekonomiskt intressant. Med den skatteväxling som förordas i

motionen bedöms dock den av regeringen föreslagna bidragsnivån vara

tillräcklig. Skulle denna skatteväxling inte komma till stånd bör bidraget

enligt motionens yrkande 15 sättas till 40 % av kostnaden.

Förslaget i fråga om konvertering till fjärrvärme kan enligt samma motion

accepteras under förutsättning av att ett slutligt ställningstagande inte drar

ut för långt på tiden. Eftersom försöksverksamheten skall genomföras under

våren 1997 förordas i motionens yrkande 16 att beslut om utformningen av

bidraget bör fattas senast hösten 1997.

Med hjälp av värmepump kan enligt motion 1996/97:N32 (fp) stora mängder

energi sparas. Speciellt i områden där individuella eldningsanlägningar är

olämpliga är därför värmepump det så gott som enda alternativet till

direktverkande el. Enligt motionens yrkande 2 bör därför bidrag till

konvertering från elvärme kunna utgå också för installation av värmepump.

Hela omställningen av energisystemet måste enligt motion 1996/97:N30 (s),

såvitt nu är i fråga, koordineras med redan befintliga former av stöd. Det

anges bl.a. innebära att befintliga och nytillkommande bidragsformer bör

samordnas.

I motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c) förordas att

bidragsberättigade investeringar i småhus skall få påbörjas tidigare än den 1

juli 1997. Enligt motionerna innebär det av regeringen föreslagna

ikraftträdandet att inga beställningar eller köp nu görs i avvaktan på att

bidrag skall kunna utgå. Det medför i sin tur att tillverkare och

installatörer kan få problem med produktion och sysselsättning under den tid

som kvarstår till den 1 juli. En tidigareläggning av ikraftträdandet skulle

enligt motionerna motverka detta.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att bred enighet synes råda om att

åtgärder bör vidtas för att minska elanvändningen med i huvudsak den

inriktning och omfattning som regeringen föreslagit. De invändningar som i

motioner rests mot förslaget gäller dels att något förslag om finansiering

inte läggs fram i propositionen, dels enskildheter i de olika stödformerna.

Sedan motionerna väcktes har dock regeringen lagt fram sin ekonomiska

vårproposition där, som framgår ovan, frågan om finansieringen tas upp. I

denna del torde alltså motionerna få anses i allt väsentligt tillgodosedda.

När det gäller den närmare utformningen av de förordade stödformerna kan det

naturligtvis alltid hävdas att de kan ges en i olika avseenden annan

utformning. På samma sätt kan det också hävdas att redovisningen av den

närmare utformningen av dem kunde varit mer omfattande. Samtidigt ger ett

förslag som är mera övergripande utformat en flexibilitet som åtminstone i ett

inledningsskede kan visa sig vara lämplig. Det kan enligt utskottets mening

inte uteslutas att bidragsformerna kan behöva justeras i olika avseenden i

takt med att erfarenheter och kunskaper om bidragsgivningen vinns. Sådana för

måluppfyllelsen viktiga förändringar underlättas naturligtvis av att

bidragsformen inte redan från början är låst i alla sina detaljer. Det innebär

vidare att de kunskaper och erfarenheter på området som redan i dag finns

bl.a. hos de myndigheter som föreslås ansvara för bidragen - bl.a. Boverket -

kan tas till vara på ett sätt som annars kanske inte skulle vara fallet.

I fråga om samordningen av de nu aktuella stödformerna och övrigt stöd till

byggnadsåtgärder i bl.a. småhus får det enligt utskottets mening förutsättas

att en sådan samordning kommer till stånd utan någon riksdagens begäran härom.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att bidraget till konvertering

från elvärme enligt regeringsförslaget skall samordnas med den skattereduktion

för arbetskostnaden som husägaren kan tillgodogöra sig t.o.m. år 1997. Det

föreslås ske genom att reduktionen ingår som en del i bidragsbeloppet.

Det torde vara ett generellt problem när olika stödformer införs att utforma

ikraftträdandet på ett sådant sätt att pågående verksamhet på området inte

störs eller så att den påverkas negativt i så liten omfattning som möjligt.

Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att minimera tiden från det att stödet

blir känt till dess det träder i kraft. Det kan enligt bostadsutskottets

mening mot bakgrund härav finnas anledning att överväga tidpunkten för

ikraftträdandet av de nu aktuella stöden. Från de utgångspunkter utskottet har

att beakta får ett tidigare ikraftträdande än det som regeringen föreslagit

anses vara att föredra. En förutsättning är dock att en tidigareläggning inte

ökar statens kostnader eller på annat sätt negativt påverkar bidragsgivningen.

Denna fråga bör dock enligt utskottets mening bedömas i ett vidare sammanhang

där också de övriga åtgärder som förordas i propositionen vägs in. Det får

anses ankomma på näringsutskottet att göra denna mera övergripande bedömning

av förslagen. Enligt vad utskottet erfarit pågår också överväganden med denna

inriktning inom näringsutskottet. Som framgår ovan har förslag om

tidigareläggning förts fram i motionerna 1996/97:N29 (s) och 1996/97:N36 (c).

Ett beslut av riksdagen om tidigareläggning av ikraftträdandet skulle innebära

att förslagen i dessa motioner kommer att tillgodoses.

Utskottets ställningstagande i nu behandlad del innebär att propositionens

yrkande 5 tillstyrks. Förslagen i partimotionerna 1996/97:N21 (kd) yrkande 5

och 1996/97:N27 (mp) yrkandena 15 och 16 samt i motionerna 1996/97:N19 (s)

yrkande 2 i motsvarande del, 1996/97:N30 (s) i motsvarande del och 1996/97:

N32 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Kommunal energirådgivning

I propositionen anförs att generell information och allmänt utformat

rådgivningsmaterial i många fall måste användas med beaktande av de särskilda

förutsättningar som föreligger lokalt. Det finns därför ofta behov av att få

denna information anpassad till den egna situationen. För sådana insatser

krävs det enligt regeringsförslaget en lokalt förankrad rådgivning på

energiområdet. Kommunerna bör därför ha kompetens för en specialiserad

rådgivning på energiområdet. I dag har endast ett fåtal kommuner sådan

rådgivning. Förslaget i propositionens yrkande 13 innebär att kommunerna ges

möjlighet att ansöka om medel för lokal energirådgivning. Medelstilldelningen

skall enligt förslaget kunna utnyttjas antingen för att finansiera verksamhet

med energirådgivare i den egna kommunen eller som delfinansiering av

energirådgivning för flera kommuner eller på regional basis.

För verksamheten skall enligt förslaget anvisas 50 miljoner kronor årligen

för femårsperioden 1998-2002, dvs. totalt 250 miljoner kronor. Bidragssy-

stemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 och avse verksamhet som har

påbörjats tidigast den 1 juli 1997.

Det borde enligt Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande 17 vara

självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare. När nu

regeringen föreslår ett stöd till kommunal energirådgivning är det enligt

motionen därför viktigt att detta åtagande blir långsiktigt. Det anges bl.a.

innebära att det skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och en

successivt uppräknad anslagsnivå. Med hänvisning härtill föreslås att det

under den aktuella femårsperioden anvisas 75 miljoner kronor per år för

verksamheten, dvs. totalt 375 miljoner kronor.

Som framgår av redovisningen i propositionen har statligt stöd till kommunal

energirådgivning tidigare kunnat utgå. Sedan detta stöd avvecklades för drygt

tio år sedan finns det i dag kommunal energirådgivning endast i ett fåtal

kommuner. I en situation där betydande satsningar görs på generell information

och rådgivning i energifrågor framstår det enligt utskottets mening som både

lämpligt och väl motiverat att dessa insatser följs upp på lokal nivå. Även

enligt bostadsutskottets mening bör sålunda ett stöd till kommunal

energirådgivning införas i enlighet med regeringens förslag. Propositionens

yrkande 13 tillstyrks sålunda. Utskottets ställningstagande i denna del

innebär att förslaget i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande 17

avstyrks.

Utbyggnad av småskalig vattenkraft

För att öka produktionen av el från förnybara energikällor föreslår regeringen

att bidrag skall lämnas med 15 % av investeringen i miljövänliga och

småskaliga vattenkraftverk. I anslutning härtill uttalas bl.a.: ?Det är

viktigt att investeringar i vattenkraft sker med hänsyn till dess miljö- och

omgivnings-påverkan. Gällande vattenlagstiftning och naturresurslagstiftning

ger möjlighet att förhindra utbyggnader som påtagligt skadar motstående

intressen, samtidigt som fortsatta investeringar kan genomföras.

Investeringarna torde i huvudsak komma att gälla redan befintliga anläggningar

och utnyttjande av redan befintliga regleringar samt förbättrad turbinteknik.?

I motion 1996/97:N25 (s) anförs att miljöanpassade investeringar i

vattenkraft kan bidra till ökad tillförsel av förnybara energislag. Det

fordrar enligt motionen att utnyttjande och effektivisering av redan utbyggda

älvar också skall innefatta en möjlighet att kunna tillåta kompletterande

nyanläggningar av vattenkraftverk i dessa redan reglerade älvar. Enligt

förslaget skall därför regeringens uttalande i denna del ges en sådan

tolkning.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag i fråga om stöd till utbyggnad

av småskalig vattenkraft inte innefattar några förslag till ändringar i den

lagstiftning som reglerar vattenkraftsutbyggnaden, dvs. i första hand

naturresurslagen och vattenlagen. Några sådan lagändringar bör inte heller

enligt utskottets mening aktualiseras. Det innebär att tillåtligheten av de

vattenkraftsprojekt som kan bli aktuella med anledning av det föreslagna

stödet får prövas enligt gällande lagregler. Någon omtolkning eller på annat

sätt ändrad innebörd av lagstiftningen på det sätt som förslaget i motion

1996/97:N25 (s) torde innebära kan därmed inte komma i fråga. Motionen

avstyrks.

Ändrade byggregler

Som en del i strävandena att minska elanvändningen förordas i Miljöpartiets

partimotion 1996/97:N27 yrkande 19 att byggreglerna m.m. skall ges en ny

utformning så att energieffektivisering och en inriktning mot lågenergiteknik

åstadkoms.

Det bör naturligtvis ständigt vara en strävan att åstadkomma en förbättrad

energihushållning i bostäder och lokaler. Betydande insatser har också gjorts

från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. En fråga som är

av stor betydelse för energiförbrukningen är utformningen av byggregler m.m.

Utskottet vill erinra om att de av Boverket utfärdade byggreglerna som gäller

sedan den 1 juli 1994 har en delvis annorlunda utformning än tidigare. Det

gäller bl.a. kraven på värmeåtervinning i byggnader samt energihushållning i

fjärrvärmeområden. Genom reglerna har dessutom krav på eleffektivitet

tillkommit.

Det uttalade syftet med de nu gällande byggreglerna är bl.a. att minska

energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Det

hindrar naturligtvis inte att dessa regler kan behöva ändras i olika avseenden

i takt med att nya erfarenheter och kunskaper vinns. Utskottet är dock inte nu

berett att på de i motionen allmänt hållna grunderna förorda ändringar av

dagens regler. Det får enligt utskottets mening förutsättas att en revidering

av reglerna kommer till stånd utan någon särskild begäran härom när så

erfordras för att den eftersträvade effekten på energianvändning och

energihushållning skall uppnås. Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 yrkande

19 avstyrks således.

Stockholm den 24 april 1997

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s),

Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v),

Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s),

Peter Weibull Bernström (m), Eskil Erlandsson (c) och Barbro Johansson (mp).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen m.m.

Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Peter Weibull

Bernström (m) anser att bostadsutskottets yttrande under rubriken Utskottet

fram till underrubriken Ändrade byggregler bort ha följande lydelse:

Som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:N20 kan en rad

principiella invändningar riktas mot regeringens energipolitiska förslag.

En grundläggande invändning är naturligtvis att hela den s.k. omställningen

inleds med att en väl fungerande elproduktionsanläggning stängs av utan att

det finns några som helst garantier för att bortfallet kan kompenseras. En

absolut förutsättning för att produktionen av elkraft skall kunna minska i

våra kärnkraftsanläggningar är naturligtvis att bortfallet av el i förväg kan

ersättas med besparingar och genom nya produktionsanläggningar baserade på

andra energikällor. Att som regeringen förordar gå den motsatta vägen, dvs.

första avveckla och sedan se om bortfallet av el går att ersätta, är ur alla

aspekter oacceptabelt.

Förutom effekterna på vår elförsörjning kommer ett genomförande av

regeringsförslaget att ytterligare försvåra situationen på arbetsmarknaden -

detta i en situation där arbetslösheten har stigit till nya rekordnivåer.

Förslaget innebär dessutom ett brott mot utslaget i 1980 års folkomröstning om

kärnkraften samt mot 1991 års energipolitiska och 1993 års klimatpolitiska

riksdagsbeslut. Betecknande är också att mot förslaget står den borgerliga

oppositionen i riksdagen, ett flertal tunga fackförbund, ett enigt näringsliv

och en majoritet i väljarkåren.

Bristerna i propositionen är genomgående. Den innehåller inga bedömningar av

konsekvenserna för energiförsörjningen, miljön, hushållens ekonomi,

investeringarna, industrisysselsättningen och samhällsekonomin i stort. Trots

att boendekostnaderna kommer att öka, särskilt för småhusägare med elvärme,

finns inga uppskattningar av förslagens sociala effekter. Det finns inte ens

en antydan om vilka kostnader som kommer att drabba staten redan nästa

budgetår. Några förslag till finansiering av propositionens åtgärder

presenteras inte heller. Det ekonomiska beslutsunderlaget är sålunda

undermåligt för att inte säga obefintligt.

Förslaget innebär vidare att staten förordar kraftiga ingrepp i

förfoganderätten av enskild egendom utan att viktiga lagfrågor med bäring på

egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen hanteras på ett

seriöst sätt. Klimatmålet skall utan närmare överväganden och underlag

överges. Tidigare samförstånd om elmarknadens avreglering och de statliga

företagens roll bryts vid ett genomförande av förslaget. En ny myndighet

föreslås inrättad utan att dess uppgifter och befogenheter närmare redovisas.

Beträffande omställningsprogrammen konstaterar utskottet att regeringens

förslag i huvudsak innebär en upprepning av de program som infördes med 1991

års energipolitiska uppgörelse. Flera utvärderingar har påvisat allvarliga

brister i dessa program. Strukturen har ansetts svåröverskådlig och resultat-

uppföljningen har varit bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på

ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera

kostnadseffektiviteten. Det har t.o.m. varit svårt att följa vad som har

satsats på olika energikällor och vad som har blivit resultatet därav.

Utskottet kan inte finna att propositionen innebär någon förbättring i dessa

olika hänseenden.

Utskottet anser det riktigt att förskjuta tyngdpunkten i de energipolitiska

programmen från investeringsbidrag till anslag för energiforskning och

utveckling. Detta bör dock göras mer konsekvent. Sålunda bör, enligt

utskottets mening, inga fortsatta investeringsbidrag utgå. Sådana stödformer

riskerar att motverka en naturlig prispress på marknaden.

Utskottet konstaterar också att ryckigheten i den svenska energipolitiken

har drabbat de boende särskilt hårt. De omfattande problemen med s.k. sjuka

hus och dålig inomhusluft går att härleda till de statliga

energisparsatsningar som varit ett led i en tidigare energipolitik. Hushållen

har fått bära en dubbel kostnad för detta. De har både varit med och

finansierat politiken via skattsedeln och de har själva fått betala för att

lösa problemen. Utskottet befarar att de boende med propositionen åter kommer

att få vidkännas stora kostnadsökningar. De investeringar i elvärme som staten

tidigare uppmuntrat kan nu komma att stå hushållen dyrt. Särskilt prekär kan

situationen komma att bli för ägare till småhus värmda med direktverkande el.

Enligt vad utskottet har erfarit kan kostnaden för att konvertera ett sådant

småhus till annan uppvärmningsform beräknas uppgå till mellan 80 000 och 150

000 kr. Även med regeringens föreslagna investeringsbidrag kommer varje berörd

småhusägare att tvingas betala mellan 55 000 och 105 000 kr ur egen ficka.

Sammanfattningsvis delar utskottet uppfattningen i Moderata samlingspartiets

partimotion 1996/97:N21 att regeringens energipolitiska proposition är så

undermålig att den - oavsett vilken inställning man har i de energipolitiska

sakfrågorna - inte kan läggas till grund för beslut i riksdagen. I enlighet

med motionens förslag avstyrks regeringens proposition i vad den behandlas i

detta yttrande. Övriga nu aktuella motionsyrkanden saknar därmed aktualitet,

varför de avstyrks.

2. Riktlinjerna för energipolitiken

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Avslag på propositionen m.m. börjar med ?Gemensamt för? och slutar

med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:

Även om kärnkraften kan drivas med god säkerhet under mycket längre tid än

vad som tidigare ansetts möjligt finns det, som framhålls i Folkpartiets

partimotion 1996/97:N22 skäl som talar för att tidigarelägga den tidpunkt vid

vilken Sverige klarar sig utan kärnkraft. Det bör dock inte ske på det sätt

som regeringen nu föreslår. Någon politiskt motiverad snabbavstängning av

Barsebäck eller något annat kärnkraftverk bör alltså inte komma i fråga. Vad

som i stället erfordras är en energipolitik med styrmedel som främjar

miljövänliga energislag och påverkar kärnkraftens ekonomiska livslängd. Här

bör också ingå satsningar på kärnsäkerhet i de länder i öst där säkerheten i

dag är eftersatt.

Utskottet kan i och för sig acceptera den kostnadsram för en omställning av

energipolitiken som regeringen förordar. Det innebär dock inte att programmet

bör genomföras i alla sina delar. De medel som i regeringens förslag är

avsedda att bekosta en förhastad avstängning av Barsebäck bör i stället

användas för den ovan förordade förbättringen av kärnkraftssäkerheten i öst.

Dessutom bör stöd till forskning och teknikupphandling användas i större

utsträckning för att främja en introduktion av ekologiskt hållbar

energiproduktion.

En uppenbar brist i propositionen är att den saknar förslag till

finansiering av omställningsprogrammet. Även om den tänkta finansieringen

därefter har redovisats i den ekonomiska vårpropositionen är detta enligt

utskottet inte något lämpligt tillvägagångssätt. Fortsatta och fördjupade

överväganden om finansieringen måste enligt utskottets mening därför komma

till stånd. Utgångspunkten bör vara en finansiering som är så avvägd att den i

minsta möjliga utsträckning, eller helst inte alls, påverkar den svenska

industrins konkurrenskraft. Samtidigt måste finansieringen ges en utformning

som leder till att den stöder en omställning av energisystemet. Det kan t.ex.

innebära att den till någon del bygger på intäkter som genereras i

kärnkraftsproduktionen.

Sammanfattningsvis är det utskottets bedömning att de nu förordade

insatserna skall leda till en långsiktigt hållbar omställning av

energiförsörjningen.

Vad utskottet nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 1996/97:N22

yrkande 1 anfört om riktlinjerna för energipolitiken bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Riktlinjerna för energipolitiken

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Avslag på propositionen m.m. börjar med ?Gemensamt för? och slutar

med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i Kristdemokraternas partimotion 1996/97:N21 bör Sveriges

energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen.

Målet bör enligt utskottets mening vara ett ekologiskt uthålligt energisystem

som tillförsäkrar industri och hushåll säkra elleveranser till

konkurrenskraftiga och rimliga priser.

I det nu förordade energisystemet har inte kärnkraften någon plats. Det

innebär att en successiv utfasning av kärnkraften måste inledas. Denna

avveckling måste samordnas med nödvändiga energisparåtgärder och med

tillkomsten av ny långsiktigt hållbar elproduktion baserad på förnybara

energikällor. Dagens kärnkraftsreaktorer kan sålunda stängas i takt med att

energitillförseln tryggas genom en omställning till ett ekologiskt uthålligt

energisystem. Det är enligt utskottets mening därför viktigt att denna

omställning nu påbörjas.

Det omställningsprogram som regeringen nu presenterat bör enligt utskottets

mening kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet. Genom att något

förslag till finansiering av programmet inte läggs fram i propositionen bör

dock ett slutligt ställningstagande anstå i avvaktan på att

finansieringsfrågan löses. Även om den tänkta finansieringen nu har redovisats

i den ekonomiska vårpropositionen är detta enligt utskottets mening inte

tillräckligt. Fortsatta överväganden i finansieringsfrågan bör därför komma

till stånd innan omställningsprogrammet läggs fast i alla sina delar.

Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion

1996/97:N22 yrkande 1 anfört om riktlinjerna för energipolitiken bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

4. Åtgärder för att minska elanvändningen

Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Utskottet kan? och

slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall bidrag för konvertering från elvärme kunna

utgå för byte till värmeanläggning baserad på ett vattenburet värmesystem och

för installation av anordning för värmeackumulering. Däremot föreslås inte

bidrag kunna utgå för väremproduktionsanläggning som panna eller värmepump.

Att som regeringen föreslår undanta värmepumpar från bidrag främjar enligt

utskottets mening inte en nödvändig konvertering från direktverkande el.

Installation av värmepump är i många småhus det enda realistiska alternativet

till direktel. Det är förhållandevis billigt och betydligt enklare att

installera eftersom något nytt värmedistributionssystem inte behövs. Även om

värmepumpar fordrar viss el för sin drift innebär installation av värmepump

totalt sett en så stor minskning av elförbrukningen att ett stöd i enlighet

med förslaget i motion 1996/97:N32 (fp) yrkande 2 enligt utskottets mening är

motiverat. Motionen tillstyrks.

Vad utskottet nu med bifall till motion 1996/97:N32 (fp) yrkande 2 och med

anledning av regeringens förslag anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses

tillgodosedda med det anförda avstyrks de av utskottet.

5. Åtgärder för att minska elanvändningen

Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som

under rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Ut-skottet

kan? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att åstadkomma

en minskad elanvändning i bebyggelsen. Det är därför bra att regeringen nu

lägger fram ett förslag med denna inriktning. Samtidigt kan utskottet

konstatera att förslaget i vissa delar inte är tillräckligt långtgående. Det

kan dessutom ifrågasättas om de mål som satts upp för bidragsgivningen är

tillräckligt ambitiösa och precisa.

I fråga om bidraget till konvertering till fjärrvärme innebär förslaget att

bidragsreglerna skall läggas fast sedan en försöksverksamhet genomförts. Detta

förfaringssätt kan enligt utskottets mening i och för sig accepteras. En

förutsättning är dock att försöksverksamheten genomförs i sådan tid att beslut

om den närmare utformningen av bidraget kan fattas så snart som möjligt i

höst. För att bidraget skall komma i bruk samtidigt med övriga stödformer och

därmed få sin avsedda effekt fordras naturligtvis att förutsättningarna för

bidrag är kända i god tid.

Att byta från direktverkande elvärme till andra värmesystem är, som

framhålls i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27, en angelägen åtgärd. Det

stora antal bostäder som i dag värms med direktel ger ett elberoende som

försvårar en i ekologisk mening långsiktigt hållbar energiförsörjning. En

övergång till andra uppvärmningsformer måste därför komma till stånd. För att

åstadkomma denna utveckling fordras ekonomiska styrmedel. Det är därför bra

att ett förslag till bidrag för konvertering nu förs fram. För att den

förordade bidragsandelen om 30 % skall få avsedd effekt fordras dock att

priset på el höjs genom att den skatteväxling som förordas i Miljöpartiets

partimotion genomförs. Enligt bostadsutskottets mening bör också denna

skatteväxling komma till stånd. Skulle trots detta så inte bli fallet måste

bidragsandelen höjas till 40 % i enlighet med förslaget i samma motion.

Som anförs i motioner (s) och (c) medför de av regeringen föreslagna

ikraftträdandebestämmelserna att inga beställningar eller köp nu görs i

avvaktan på att bidrag skall kunna utgå. Det medför i sin tur att tillverkare

och installatörer torde få problem med produktion och sysselsättning under den

tid som kvarstår till den 1 juli. En tidigareläggning av ikraftträdandet

skulle naturligtvis motverka detta. I enlighet med motionsförslagen bör därför

bidrag kunna utgå för investeringar i småhus som påbörjats tidigare än den 1

juli 1997. Det naturliga är enligt utskottets mening att låta bidragen omfatta

sådan åtgärder som vidtagits fr.o.m. dagen för propositionens avlämnande.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion

1996/97:N27 yrkandena 15 och 16 samt motionerna 1996/97:N29 (s) och

1996/97:N36 (c) och med anledning av regeringens förslag anfört om åtgärder

för att minska elanvändningen och om ett tidigare ikraftträdande bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks av

utskottet.

6. Åtgärder för att minska elanvändningen

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under

rubriken Åtgärder för att minska elanvändningen börjar med ?Utskottet kan? och

slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening starka skäl som talar för att åtgärder

måste vidtas för att minska elanvändningen. Det är därför i och för sig

positivt att regeringen nu för fram förslag med detta syfte. Genom att något

förslag till finansiering inte presenteras samtidigt bör enligt utskottets

mening ställning inte nu tas till programmets omfattning. Samtidigt kan

invändningar riktas mot enskildheter i förslagen.

En huvudinvändning mot regeringsförslaget gäller att bidragsformen används i

stället för avdrag. Det är utskottets uppfattning att ett system med avdrag på

skatten av flera skäl är att föredra. Inte minst statsfinansiella skäl talar

för en sådan lösning. Genom att avdragen till övervägande del kan hanteras

inom t.ex. skattesystemet ger det dessutom administrativa fördelar. Endast i

de fall avdragsmodellen inte kan användas bör därför bidrag komma i fråga.

Det är utskottets bedömning att en erforderlig minskning av elanvändningen

inte kan uppnås enbart med de av regeringen förordade åtgärderna. Vad som

erfordras är därför kompletterande insatser med den inriktning som förordas i

den Kristdemokratiska partimotionen 1996/97:N21. Även enligt utskottets mening

bör sålunda energisparande stimuleras och stöd till solpaneler övervägas. Det

bör därför uppdras åt regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

sådana förslag.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i Kristdemokraternas

partimotion 1996/97:N21 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag

anfört om åtgärder för att minska elanvändningen bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

7. Kommunal energirådgivning

Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som

under rubriken Kommunal energirådgivning börjar med ?Som framgår? och slutar

med ?17 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Under en tioårsperiod fram till mitten av 1980-talet utgick statligt stöd

till kommunernas rådgivnings- och besiktningsverksamhet på

energihushållningsområdet. Erfarenheterna av denna verksamhet var mycket goda.

Trots detta avvecklades stödet. I en situation där kommunernas ekonomi blivit

allt mer ansträngd blev resultatet inte helt oväntat att verksamheten

successivt upphörde. I dag har endast ett fåtal kommuner kvar någon form av

energirådgivning.

För den enskilde är det många gånger svårt att veta vilka åtgärder som ur

miljö- och energisynpunkt är mest effektiva när t.ex. energisparåtgärder skall

vidtas. Som framhålls i Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27 borde det därför

vara självklart att alla kommuner har såväl energi- som miljörådgivare.

Samtidigt är det förståeligt om kommunerna i dagens ekonomiska situation

prioriterar andra verksamheter. Ansvaret för en sammanhållen och långsiktig

energipolitik får trots allt anses vara en i första hand statlig uppgift. Det

är enligt utskottets mening därför bra att staten nu tar detta ansvar genom

att införa ett bidrag till kommunernas verksamhet på området. Som framhålls i

partimotionen får dock inte statens åtagande begränsas till en femårsperiod,

utan stödet till den kommunala energirådgivningen måste vara långsiktigt.

Stödet skall präglas av kontinuitet, fasta politiska signaler och en

successivt uppräknad anslagsnivå. Det innebär bl.a. att stödet redan under den

inledande femårsperioden bör uppgå till 75 miljoner kronor, dvs. till totalt

375 miljoner kronor.

Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27

yrkande 17 och med anledning av regeringens förslag anfört om kommunal miljö-

och energirådgivning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8. Ändrade byggregler

Barbro Johansson (mp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som

under rubriken Ändrade byggregler börjar med ?Det bör? och slutar med

?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

En förutsättning för att en långsiktigt hållbar energianvändning skall kunna

uppnås är naturligtvis att samhällets åtgärder på olika områden samordnas. Det

innebär bl.a. att styrmedel i form av stimulanser såväl som tvingande åtgärder

måste användas. Utskottet delar mot bakgrund härav vad som i Miljöpartiets

partimotion 1996/97:N27 anförts om behovet av att anpassa byggreglerna till

utvecklingen på energiområdet. Som framhålls i motionen måste reglerna i ökad

utsträckning riktas in bl.a. mot energieffektivisering och en övergång till

lågenergiteknik.

Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1996/97:N27

yrkande 17 anfört om ändrade byggregler bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Utskottets beredning av ärendet.......................5

Propositionen.........................................5

Motionerna............................................6

Utskottet............................................14

Bakgrund...........................................14

Elförsörjningen..................................14

Vissa tidigare energipolitiska beslut............15

Energikommissionen m.m...........................17

Energibeskattningen..............................18

Lagstiftning om kärnkraftens avveckling..........19

Regeringens huvudsakliga förslag.................20

Allmänt om energipolitiken, m.m....................21

Inledning........................................21

Avslag på propositionen..........................22

Motionerna.....................................22

Bostadsutskottets yttrande.....................23

Utskottets ställningstagande...................23

Riktlinjer för energipolitiken...................23

Propositionen..................................23

Motionerna.....................................29

Utskottets ställningstagande...................37

El- och värmeförsörjningen i Sydsverige..........41

Propositionen..................................41

Motionerna.....................................41

Utskottets ställningstagande...................42

En ny energimyndighet............................42

Propositionen..................................42

Motionerna.....................................43

Vissa kompletterande uppgifter.................44

Utskottets ställningstagande...................44

Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet........45

Propositionen..................................45

Motionerna.....................................46

Utskottets ställningstagande...................46

Kärntekniklagen..................................47

Motionerna.....................................47

Vissa kompletterande uppgifter.................48

Utskottets ställningstagande...................49

Åtgärder för att minska elanvändningen.............49

Propositionen....................................49

Inledning......................................49

Bidrag till fjärrvärmeanslutning...............50

Bidrag till effektminskande åtgärder...........50

Bidrag till konvertering från elvärme..........50

Motionerna.......................................51

Bostadsutskottets yttrande.......................52

Vissa kompletterande uppgifter...................53

Utskottets ställningstagande.....................53

Användningen av el i fjärrvärmesystemet........54

Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen54

Åtgärder för att öka tillförseln av el.............58

Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme.....58

Propositionen..................................58

Motionerna.....................................58

Utskottets ställningstagande...................58

Investeringar i vindkraftverk....................59

Propositionen..................................59

Motionerna.....................................59

Utskottets ställningstagande...................60

Investeringar i småskalig vattenkraft m.m........61

Propositionen..................................61

Motionerna.....................................62

Bostadsutskottets yttrande.....................62

Utskottets ställningstagande...................62

Upphandling av ny elproduktionsteknik............63

Propositionen..................................63

Motionen.......................................64

Utskottets ställningstagande...................64

Stöd till solvärmeanläggningar...................64

Motionerna.....................................64

Vissa kompletterande uppgifter.................65

Utskottets ställningstagande...................66

Åtgärder för effektivare energianvändning..........66

Inledning........................................66

Information, utbildning m.m......................66

Propositionen..................................66

Motionerna.....................................67

Utskottets ställningstagande...................67

Teknikupphandling av energieffektiv teknik.......68

Propositionen..................................68

Motionen.......................................68

Vissa kompletterande uppgifter.................68

Utskottets ställningstagande...................69

Provning, märkning och certifiering..............70

Propositionen..................................70

Utskottets ställningstagande...................70

Kommunal energirådgivning........................71

Propositionen..................................71

Motionen.......................................71

Bostadsutskottets yttrande.....................72

Utskottets ställningstagande...................72

Byggregler och fastighetstaxering................72

Motionen.......................................72

Bostadsutskottets yttrande.....................72

Utskottets ställningstagande...................73

Forskning och utveckling...........................73

Utveckling av teknik för framtidens energisystem.73

Propositionen..................................73

Motionerna.....................................74

Utskottets ställningstagande...................75

Etanolproduktion från skogsråvara................77

Propositionen..................................77

Motionerna.....................................77

Utskottets ställningstagande...................78

Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag............78

Motionerna.....................................78

Utskottets ställningstagande...................79

Klimatfrågor och kärnsäkerhet......................79

Internationellt samarbete i klimatfrågor.........79

Propositionen..................................79

Motionerna.....................................80

Vissa kompletterande uppgifter.................80

Utskottets ställningstagande...................81

Kärnsäkerhet i Östeuropa.........................82

Motionen.......................................82

Vissa kompletterande uppgifter.................82

Utskottets ställningstagande...................83

Hemställan.........................................83

Reservationer........................................88

1. Avslag på propositionen (m).....................88

2. Avslag på propositionen (fp)....................93

3. Riktlinjer för energipolitiken (fp).............93

4. Riktlinjer för energipolitiken (mp).............96

5. Riktlinjer för energipolitiken (kd)............100

6. El- och värmeförsörjningen i Sydsverige (fp, kd)102

7. Inrättande av en ny energimyndighet (fp).......102

8. Inrättande av en ny energimyndighet (mp).......103

9. Lokalisering av en ny energimyndighet (fp).....104

10. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (fp, kd)104

11. Riktlinjer för Vattenfall AB:s verksamhet (mp)105

12. Kärntekniklagen (m, fp, kd)...................105

13. Användningen av el i fjärrvärmesystemet (m, fp, kd)106

14. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (fp)

107

15. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (mp)

108

16. Investeringsbidrag till åtgärder för att minska elanvändningen (kd)

109

17. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme (mp)110

18. Investeringar i vindkraftverk (mp)............111

19. Investeringar i vindkraftverk (kd)............112

20. Investeringar i småskalig vattenkraft (fp)....113

21. Investeringar i småskalig vattenkraft (mp)....113

22. Investeringar i småskalig vattenkraft (kd)....114

23. Upphandling av ny elproduktionsteknik (mp)....114

24. Stöd till solvärmeanläggningar (mp)...........115

25. Stöd till solvärmeanläggningar (kd)...........116

26. Information, utbildning m.m. (kd).............117

27. Teknikupphandling av energieffektiv teknik (mp)117

28. Kommunal energirådgivning (mp)................118

29. Byggregler och fastighetstaxering (mp)........119

30. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (mp)120

31. Utveckling av teknik för framtidens energisystem (kd)120

32. Etanolproduktion från skogsråvara (mp)........121

33. Etanolproduktion från skogsråvara (kd)........122

34. Miljöeffekter av ökat biobränsleuttag (m, fp, kd)122

35. Internationellt samarbete i klimatfrågor (fp, kd)123

36. Internationellt samarbete i klimatfrågor (mp).123

37. Kärnsäkerhet i Östeuropa (fp).................124

Särskilda yttranden.................................125

1. Avslag på propositionen (m)....................125

2. Kärntekniklagen (mp)...........................126

Bilagor.............................................127

1. Sammanställning av förslag i propositionen.....127

2. Bostadsutskottets yttrande 1996/97:BoU6y.......128