Bet. 1996/97:NU3

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU03

Förbättrad kapitalförsörjning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

1996/97

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:214 om

förbättrad kapitalförsörjning,

dels en motion som väckts med anledning

av propositionen.

En gemensam skrivelse från Företagarnas

Riksorganisation och Sveriges

Köpmannaförbund har inkommit med

anledning av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen

framlagda förslagen till ändringar i

kreditmarknadsbolagslagen. Ett undantag

från lagens tillämpningsområde föreslås

bli infört för riskkapitalbolag som har

en begränsad utlåningsverksamhet och som

inte finansierar sin verksamhet via lån

från allmänheten. Även vissa stiftelser

och bolag med offentlig anknytning som

lämnar krediter till företag föreslås

bli undantagna. Slutligen föreslås att

den tidsgräns som är angiven i lagens

övergångsbestämmelser avseende vissa

äldre finansbolag skall förlängas med

ytterligare två år fram till den 31

december 1998.

I en motion avvisas regeringens förslag

om undantag från lagens

tillämpningsområde. I stället bör, sägs

det, beslut fattas om återinförande av

den frikrets som gällde enligt 1988 års

finansbolagslag så att nya

kreditmarknadsbolag kan etablera sig på

marknaden.

Utskottet avstyrker motionen med

hänvisning till att ett sådant beslut

skulle föregripa arbetet inom den s.k.

Banklagskommittén, vars direktiv

innefattar en prövning av frågan.

Motionen följs upp i en reservation (m,

c, fp, kds), vari bl.a. anförs att ett

införande av nämnda frikrets skulle få

en större positiv effekt för de små och

medelstora företagens kapitalförsörjning

än regeringens förslag.

Propositionen

I proposition 1995/96:214 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag.

Lagförslaget återges i bilaga.

Lagändringen föreslås träda i kraft den

1 januari 1997.

Motionen

Den motion som väckts med anledning av

propositionen är

1995/96:N39 av Karin Falkmer m.fl. (m,

fp, kds) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

införa en frikrets i enlighet med 1988

års finansbolagslag,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

beakta direktiv vad gäller

finansieringsverksamheten,

3. avslår propositionen i den del som

berör undantag för riskkapitalbolag samt

stiftelser och företag med offentlig

anknytning i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen

innehåller enhetliga regler för de

kreditföretag vars verksamhet tidigare

styrdes av lagen (1988:606) om

finansbolag och lagen (1963:76) om

kreditaktiebolag. Huvuddelen av de äldre

reglerna för finansieringsföretag

utanför banksystemet sammanfördes i den

nya lagen och gäller oavsett till vilket

ändamål krediter ges. Genom lagen

genomfördes EG:s första och andra

banksamordningsdirektiv (77/780/EEG och

89/646/EEG). Syftet med dessa direktiv

är att samordna lagar och andra

författningar som reglerar rätten att

starta och driva kreditinstitut.

Med kreditinstitut avses enligt EG:s

första banksamordningsdirektiv ett

företag som bedriver verksamhet som

består i att ta emot insättningar eller

andra återbetalbara medel från

allmänheten och att bevilja krediter för

egen räkning. Definitionen i direktivet

på vad som är ett kreditinstitut skiljer

sig från vad som enligt lagen om

kreditmarknadsbolag utgör ett s.k.

kreditmarknadsbolag. Ett sådant bolag är

enligt lagen ett företag som erhållit

tillstånd att bedriva

finansieringsverksamhet. Med

finansieringsverksamhet i lagens mening

avses näringsverksamhet vars ändamål är

att lämna kredit, ställa garanti för

kredit, förmedla kredit till konsumenter

eller medverka till finansiering genom

att förvärva fordringar eller upplåta

lös egendom till nyttjande. På vilket

sätt denna verksamhet finansieras saknar

enligt lagen betydelse i fråga om kravet

på tillstånd. Rörelsereglerna skiljer

sig heller inte åt beroende på om

företaget lånar medel från allmänheten

eller ej. Den svenska regleringen har

därmed ett vidare tillämpningsområde än

vad som krävs enligt EG:s

banksamordningsdirektiv.

I den s.k. kreditmarknadsbolagslagen

anges vissa finansieringsverksamheter

som inte omfattas av lagens

tillämpningsområde. I följande fall

krävs inte tillstånd:

1. finansieringsverksamhet som bedrivs

av statlig eller kommunal myndighet,

2. finansieringsverksamhet i form av

s.k. handelskrediter,

3. finansieringsverksamhet i företag

som tillgodoser finansieringsbehov inom

en grupp näringsidkare med

intressegemenskap,

4. normal likviditetsförvaltning såvida

denna inte har ett självständigt syfte

vid sidan av företagets huvudsakliga

verksamhet,

5. finansieringsverksamhet som utförs

av pantlånerörelse,

6. finansieringsverksamhet som står

under Finansinspektionens tillsyn,

7. finansieringsverksamhet som drivs av

de regionala utvecklingsbolagen, dvs.

dotterbolag till ALMI Företagspartner

AB,

8. finansieringsverksamhet som bedrivs

av vissa mindre sparlåneföreningar.

Förutom denna undantagslista finns i

lagen övergångsbestämmelser beträffande

mindre finansbolag som när lagen trädde

i kraft den 1 januari 1994 bedrev

finansieringsverksamhet som inte

fordrade tillstånd enligt 1988 års

finansbolagslag. Dessa företag erhöll i

särskilda övergångsbestämmelser dispens

att fortsätta verksamheten fram till en

viss angiven tidpunkt. Dispenskraven var

bl.a. att företagets balansomslutning

inte fick överstiga 50 miljoner kronor

och att finansieringsverksamheten inte

riktade sig till konsumenter. Vid två

tillfällen efter lagens ikraftträdande

har riksdagen beslutat att flytta fram

den aktuella tidsgränsen i

övergångsbestämmelserna. Det senaste

beslutet innebar att tidpunkten

flyttades fram från den 30 juni 1996

till den 31 december samma år (prop.

1995/96:173, bet. NU23).

Propositionen

I proposition 1995/96:214 om förbättrad

kapitalförsörjning erinras om uppdraget

till den s.k. Banklagskommittén (Fi

1995:09) under ordförandeskap av

landshövding Gösta Gunnarsson.

Utredningen, som påbörjade sitt arbete

sommaren 1995, skall enligt sina

direktiv (dir. 1995:86) slutföra sitt

arbete före utgången av år 1996.

Kommittén har att överväga vilka

rörelseregler som skall gälla för banker

och andra kreditinstitut. I

propositionen sägs att

Banklagskommitténs arbete är omfattande

och att utredningens ställningstaganden

ej bör föregripas. Förslag till

förändringar av kreditmarknadsbolags

lagen måste mot denna bakgrund prövas

kritiskt.

Regeringen konstaterar emellertid att

det föreligger skäl till att nu föreslå

vissa förändringar i lagen. Anledningen

är att regeringen ser tillgången på

kapital som en kritisk faktor för de små

och medelstora företagens möjligheter

att växa. Brist på kapital till

investeringar, utveckling av produkter

och marknadsföringsinsatser är ett

problem som hämmar åtskilliga företags

utveckling, sägs det i propositionen.

Detta förhållande får negativa effekter

både på den samhällsekonomiska

tillväxten och på sysselsättningen.

Regeringens uppfattning är att staten

inte bör, annat än i begränsad om

fattning, finansiera företagandet.

Statens viktigaste uppgift är i detta

sammanhang att skapa sådana förhållanden

att de enskilda företagarna själva vågar

skjuta till kapital. Staten skall

undanröja hinder för privat finansiering

av små och medelstora företag och

stimulera utbudet av riskvilligt ägar

kapital till den nämnda

företagskategorin.

Härvidlag spelar de s.k.

riskkapitalbolagen en viktig roll, anser

regeringen. I propositionen beskrivs det

sätt på vilket dessa företag arbetar.

Riskkapitalföretagets verksamhet

finansieras vanligen med eget kapital

utan upplåning från allmänheten.

Verksamheten innebär att små och

medelstora företag tillförs kapital i

utbyte mot aktier och andelar. De

företag som på sådant sätt mottar

kapital benämns intresseföretag.

Riskkapitalbolaget blir på detta sätt

delägare i intresseföretaget. Avsikten

är att på sikt kunna tillgodogöra sig en

värdetillväxt när aktierna eller

andelarna sedermera säljs.

Riskkapitalverksamhet i sig är inte

tillståndspliktig enligt kreditmarknads

bolagslagen. Om däremot försörjningen av

riskkapital kompletteras med utlåning

till intresseföretaget faller

verksamheten under lagens tillämpnings

område. Utlåning i utbyte mot t.ex.

konvertibla skuldebrev måste alltså

underkastas tillståndsprövning enligt

lagen om kreditmarknadsbolag. Risk

kapitalbolagens utnyttjande av bl.a.

konvertibla skuldebrev som finansie

ringskälla i verksamheten har i

betydande utsträckning bidragit till

riskkapitalmarknadens tillväxt och ut

veckling under de senaste åren, påpekar

regeringen. Riskkapitalbolagen ökar sin

finansiella uthållighet med hjälp av

nämnda instrument, eftersom de genererar

en regelbunden intäkt som bidrar till

att bekosta den löpande verksamheten i

riskkapitalbolaget. Kreditmark

nadsbolagslagens rörelseregler - t.ex.

bestämmelserna om riskexponering och

kapitaltäckning - kan vara betungande

eller t.o.m. omöjliga för ett risk-

kapitalbolag att uppfylla. Detta innebär

att den verksamhet som ett

riskkapitalbolag bedriver - som per

definition är riskfylld - inte alltid

uppfyller lagens krav.

Regeringen föreslår därför att ett nytt

undantag införs i kreditmarknadsbo

lagslagen från lagens

tillämpningsområde. Undantaget avses

omfatta riskkapitalbolag som har en

begränsad utlåningsverksamhet och som

inte finansierar sin verksamhet via lån

från allmänheten. Riskkapitalbolagets

utlåning får enbart vara ett komplement

till det huvudsakliga engagemanget, dvs.

tillskott av kapital i utbyte mot aktier

och andelar. Vidare får inte

intresseföretagets aktier eller andelar

vara noterade vid en svensk eller

utländsk börs. Låneverksamheten får ej

heller rikta sig mot konsument, utan

enbart avse finansiering av företagande.

Även vissa stiftelser och företag med

offentlig anknytning som ger krediter

till företag skall enligt regeringens

förslag undantas från lagens

tillämpningsområde. Undantaget gäller

dels stiftelser vars kapital till

övervägande del tillskjutits av staten

eller en eller flera kommuner, dels

aktiebolag som är helägda av staten

eller en eller flera kommuner, i båda

fallen under förutsättning att syftet

med verksamheten är att finansiellt

stödja tekniskt eller annat utvecklings

arbete. De stiftelser som undantaget

gäller har tillkommit för att fungera

som närings- eller regionalpolitiska

verktyg, framhålls det. Regeringen anser

att det inte är rimligt - och inte

heller meningen - att de aktuella

stiftelserna skall vara underkastade det

regelverk som tillkommit för att

tillgodose helt andra intressen.

Regeringen menar också att undantaget

bör gälla även andra associationer än

stiftelser som är helägda av stat eller

kommun och vars verksamhet har till

syfte att finansiellt stödja tekniskt

eller annat utvecklingsarbete. En

förutsättning för undantaget är vidare

att stiftelserna och företagen inte

lånar upp medel för verksamheten från

allmänheten.

Regeringen föreslår vidare att den

tidsgräns som är angiven i den tidigare

nämnda övergångsregeln i

kreditmarknadsbolagslagen skall

förlängas ytterligare med två år till

den 31 december 1998.

I anslutning till den sistnämnda frågan

överväger regeringen i propositionen

huruvida det vore lämpligt att nu införa

ett permanent undantag för de bolag som

tillhör den nyssnämnda frikretsen. Det

rör sig om, sägs det, företag som utan

att låna av allmänheten driver

finansieringsverksamhet i form av

factoring eller leasing i förhållandevis

liten skala. Resonemanget i

propositionen är bl.a. föranlett av ett

remissvar som Finansinspektionen

avlämnade våren 1996 på en promemoria

gemensamt skriven av Finans- och

Näringsdepartementen om behovet av en

översyn av de regler som gäller för

finansieringsverksamhet. Av Finansinspek

tionens remissvar framgår att

myndigheten finner det lämpligt att

återinföra samma regler som gällde före

den 1 januari 1994 om tillåtelse för

mindre finansbolag med en

balansomslutning understigande 50

miljoner kronor att få driva finansie

ringsverksamhet utan att omfattas av

lagens föreskrifter, förutsatt att

företaget i fråga inte lånar upp medel

från allmänheten. Regeringens bedömning

är emellertid att ett sådant beslut nu

på ett olyckligt sätt skulle föregripa

Banklagskommitténs omprövningsarbete.

Motionen

Regeringen borde ha gått längre i sina

förslag vad gäller synen på vanliga

företags och kreditmarknadsföretags

möjligheter att bedriva finansierings

verksamhet, sägs det i motion

1995/96:N39 (m, fp, kds). Möjligheterna

för vanliga företag att låna pengar av

varandra är kraftigt inskränkta i den

nuvarande lagstiftningen, framhålls det.

Även etablerandet av nya mindre

kreditföretag som kan förmedla

finansiering är förhindrad. Motionärerna

hänvisar till det nyssnämnda remissvaret

från Finansinspektionen och anför att

det är beklagligt att regeringen inte

tar hänsyn till inspektionens

uppfattning i frågan om de mindre

finansbolagen. Enligt motionärerna bör

ett beslut nu fattas om återinförande av

den frikrets som gällde enligt 1988 års

finansbolagslag så att nya

kreditmarknadsbolag kan etablera sig på

marknaden. Därutöver borde

Banklagskommittén ges tilläggsdirektiv

att tillse att ytterligare utvidgningar

i frikretsen utreds. Regeringen bör i

sammanhanget, menar motionärerna, beakta

att EU:s banksamordningsdirektiv

föreskriver att endast fi

nansieringsföretag som refinansierar sin

verksamhet genom att ta emot

insättningar från allmänheten behöver

omfattas av reglering. Att öppna upp för

den frikrets som tidigare gällde möter

inga hinder från EU, anförs det i

motionen. I avvaktan på förslag från

Banklagskommittén om utvidgning av

frikretsen finns det ingen anledning att

nu gå längre än vad som gällde enligt

1988 års finansbolagslag. Motionärerna

anser därför att regeringens förslag om

undantag från tillståndsprövning för

riskkapitalbolag samt offentligt ägda

bolag respektive stiftelser bör avvisas.

Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen våren 1996 av

regeringens förslag om förlängning fram

till den 31 december 1996 av

kreditmarknadsbolagslagens

övergångsbestämmelser för de aktuella

finansbolagen hade utskottet också att

ta ställning till en motion (m) med

liknande yrkanden som i den nu aktuella

motionen. Utskottet (bet. 1995/96:NU23)

avstyrkte motionen med hänvisning till

att problemen är väl kända och att det i

Banklagskommitténs uppdrag ingår att

allsidigt överväga utformningen av

regelverket för finansieringsverksamhet.

Att pröva frågan om kreditmarknadsbolag

som inte lånar upp medel från

allmänheten skall omfattas av det

regelverk som följer av bl.a. EG:s

banksamordningsdirektiv är en del av

kommitténs arbete. Utskottet framhöll

att om studierna visar att sådana

begränsningar föreligger för svenska

företag att bedriva

kreditmarknadsverksamhet jämfört med vad

som gäller i andra EU-länder, bör sådana

olikheter elimineras.

Utskottet finner inte anledning att

frånträda denna ståndpunkt. Utskottet

delar regeringens bedömning att

tillgången på riskkapital är en central

faktor för att stimulera framväxten av

nya småföretag. Det är av största vikt

att den del av riskkapitalmarknaden som

riktar sig till små och medelstora

företag expanderar. Utskottet finner

regeringens förslag vara så avvägt att

tillflödet av privat riskkapital till

den nämnda företagskategorin främjas med

den föreslagna lagändringen, utan att

förutsättningarna för Banklagskommitténs

arbete väsentligt påverkas.

Vad gäller frågan om att i

kreditmarknadsbolagslagen återinföra den

frikrets som gällde enligt 1988 års

finansbolagslag vill utskottet anföra

följande. Som tidigare nämnts har

Banklagskommittén bl.a. att pröva denna

fråga. Den ingår som en del i

bedömningen av de olikartade former av

finansieringsverksamhet som vuxit fram

under senare år och som bedrivs av de

mindre kreditmarknadsbolagen. Problemet

är hur och om de skall regleras med

hänsyn tagen till de skyddsaspekter som

den finansiella lagstiftningen skall

beakta. I denna prövning ligger således

vilka ytterligare undantag som kan

medges i t.ex.

kreditmarknadsbolagslagens tillämpning.

I detta sammanhang gör utskottet

bedömningen att om beslut nu fattades om

att ta bort kraven på tillståndsprövning

för sådana finansieringsverksamheter som

omfattades av undantagsreglerna enligt

1988 års finansbolagslag på det sätt som

t.ex. Finansinspektionen föreslagit,

skulle förutsättningarna för kommitténs

arbete påverkas på ett mer påtagligt

sätt än vad som följer av regeringens

förslag vad gäller riskkapitalföretagen.

Samtidigt vill utskottet understryka

betydelsen av att regeringen fortlöpande

följer utvecklingen både vad gäller

förutsättningarna att bedriva

finansieringsverksamhet i Sverige

jämfört med de betingelser som gäller

inom övriga EU-länder och möjligheterna

för såväl nya som befintliga mindre

företag i expansionsfas att inom rimlig

tid erhålla erforderlig

kapitalförsörjning.

Med det sagda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till ändringar i

kreditmarknadsbolagslagen och avstyrker

de i motionen framförda yrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:N39 antar det i proposition

1995/96:214 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag.

res. (m, c, fp, kd)

Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),

Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister

(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer

(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),

Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)

och Kerstin Warnerbring (c).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer

(m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister

(m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund

(kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet

finner och slutar med framförda

yrkandena bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motion

1995/96:N39 (m, fp, kds) kan utskottet

konstatera att två väsentliga

förändringar inträtt sedan frågan

behandlades senast.

Först gäller det den synpunkt som den

ansvariga tillsynsmyndigheten -

Finansinspektionen - har anlagt i frågan

om att återinföra den frikrets som

gällde enligt 1988 års finansbolagslag.

Vid tidpunkten för

kreditmarknadsbolagslagens införande

gjordes tolkningen att ett frisläppande

av företag med en balansomslutning

understigande 50 miljoner kronor från

lagens tillämpning stod i strid med EU:s

regler om obligatorisk auktorisation för

alla kreditinstitut. Utskottet noterar

att inspektionens bedömning nu är att om

en finansieringsverksamhet bedrivs med

den angivna omfattningen och företaget i

fråga ej lånar upp medel från

allmänheten är företaget inte ett

kreditinstitut i EU:s mening. Innebörden

av detta är att ett beslut om att

återinföra samma regler som gällde före

den 1 januari 1994 inte kräver några nya

överväganden och att ett sådant

ställningstagande inte skulle föregripa

Banklagskommitténs arbete. Dessutom

noterar utskottet den bedömning som

Finansinspektionen gör i sitt remissvar

om att ett beslut om att återinföra

nämnda frikrets troligen får en större

positiv effekt för de små och medelstora

företagens kapitalförsörjning än

regeringens förslag att medge undantag

för riskkapitalbolagen.

För det andra innebär förslaget i

propositionen om att medge undantag från

lagens tillämpningsområde för

riskkapitalföretag och

företagsfinansierande stiftelser samt

bolag med offentlig anknytning ett

föregripande av Banklagskommitténs

arbete. Förslagen i propositionen går

därutöver längre än vad som gällde

enligt 1988 års finansbolagslag.

Utskottets uppfattning är att

tillgången på riskkapital är en central

faktor för att stimulera framväxten av

nya småföretag. Det är av största vikt

att den del av riskkapitalmarknaden som

riktar sig till små och medelstora

företag expanderar. Det tillgodoses

bättre genom ett återinförande av de

undantagsregler som gällde enligt 1988

års finansbolagslag jämfört med

föreliggande förslag. Enligt utskottets

mening är det förvånande att regeringen

går emot Finansinspektionens uppfattning

på denna punkt samtidigt som ett förslag

läggs fram som i högsta grad

intervenerar i kommitténs arbete.

Utskottet instämmer i vad som sägs i

motionen om att den nuvarande

utformningen av lagen om

kreditmarknadsbolag lägger stora hinder

i vägen för svenska företag när det

gäller försörjningen av kapital. Följden

blir att svenska företags möjligheter

att konkurrera med företag i andra

länder försämras. De regleringar som

införts fungerar därmed som ett hinder

för tillväxt och full sysselsättning.

Regeringen bör lägga fram förslag om

återinförande av undantagsregler i

enlighet med bestämmelserna enligt 1988

års finansbolagslag. I avvaktan härpå

tillstyrks förslaget i propositionen om

en förlängning av

övergångsbestämmelserna. Övriga delar av

lagförslaget avstyrks av utskottet.

Därmed tillstyrks motion 1995/96:N39 (m,

fp, kds).

dels att utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N39

a) antar det i proposition

1995/96:214 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag såvitt gäller

punkten 5 i övergångsbestämmelserna

och avslår förslaget i övrigt,

b) som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om kreditmarknadsbolag