Bet. 1996/97:NU4

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU04

Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

NU4

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:215 om

otillbörlig kurspåverkan och vissa

insiderfrågor,

dels två motioner som väckts med

anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till förändringar i

insiderlagstiftningen. Det införs förbud

för bl.a. vissa ledande

befattningshavare i aktiebolag att göra

korttidsaffärer med aktier i bolaget. Om

aktier i bolaget har förvärvats får

dessa överlåtas tidigast tre månader

efter förvärvet. Dessutom skall

nuvarande brottspåföljder vid

överträdelser av bl.a.

anmälningsskyldigheten till

insiderregistret ersättas med

sanktionsavgifter. Vidare kriminaliseras

vissa otillbörliga förfaranden vid

handel på värdepappersmarknaden som

syftar till att påverka priset på

finansiella instrument - s.k.

otillbörlig kurspåverkan.

Till betänkandet har fogats fyra

reservationer (m, c, fp, v, mp, kd, v,

mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:215 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i insiderlagen

(1990:1342),

2. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

3. lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827),

4. lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument,

5. lag om ändring i lagen (1983:1092)

med reglemente för Allmänna

pensionsfonden,

6. lag om ändring i lagen (1988:1385)

om Sveriges riksbank,

7. lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

Lagförslagen återges i bilaga 1.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1995/96:N40 av Bengt Harding Olson (fp)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

utformningen av insiderbrottet,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

sanktionssystemet vid insiderbrott,

3. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

begränsningen av korttidsaffärer,

4. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

utformningen av brottet otillbörlig

kurspåverkan.

1995/96:N41 av Karin Falkmer m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till lag

om ändring i insiderlagen (1990:1342)

avseende 7 a och 7 b §§ i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

handelsförbud avseende tredje part.

Utskottet

Bakgrund

Insiderlagen (1990:1342) trädde i kraft

den 1 februari 1991 och innebar skärpta

förbud mot insiderhandel på

värdepappersmarknaden. Förbudet berör i

princip alla som på något sätt får del

av icke offentliggjord information som

är ägnad att väsentligen påverka kursen

på fondpapper, dvs. i huvudsak aktier

och obligationer, samt andra i lagen

särskilt angivna finansiella instrument.

Vidare återfinns i lagen bestämmelser om

skyldighet för personer med

insynsställning i ett s.k.

aktiemarknadsbolag att anmäla innehav av

aktier i bolaget och förändringar av

innehavet. Insiderregistret förs - sedan

den 1 januari 1993 - av

Finansinspektionen.

I september 1993 beslutade regeringen

att låta tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att studera vissa frågor

rörande insiderlagstiftningen.

Utredningen - 1993 års insiderutredning

(särskild utredare: justitierådet Johan

Munck) - överlämnade i maj 1994 till

regeringen betänkandet Otillbörlig

kurspåverkan och vissa insiderfrågor

(SOU 1994:68). Tillsammans med två

skrivelser från Finansinspektionen

bildar betänkandet utgångspunkt för

regeringens överväganden i proposition

1995/96:215. Två motioner har väckts med

anledning av regeringens förslag.

Allmänt om regeringens förslag

I propositionen föreslås att vissa

otillbörliga förfaranden vid handel på

värdepappersmarknaden som syftar till

att påverka priset på finansiella

instrument skall kriminaliseras. Det nya

brottet benämns otillbörlig

kurspåverkan, och bestämmelser härom

införs i lagen (1991:980) om handel med

finansiella instrument.

Vidare föreslås vissa ändringar i

insiderlagstiftningen. Enligt

regeringens förslag utvidgas förbudet

mot insiderhandel till att avse samtliga

förekommande finansiella instrument. Det

införs ett förbud för vissa ledande

befattningshavare och uppdragstagare i

aktiemarknadsbolag och dess moderföretag

att göra korttidsaffärer med aktier i

bolaget. Förbudet skall även omfatta

sådana fysiska och juridiska personer

som är närstående till dessa. Dessutom

föreslås att överträdelser av

anmälningsskyldigheten till

insiderregistret och skyldigheten att

lämna andra uppgifter till

Finansinspektionen avkriminaliseras och

att nuvarande brottspåföljder ersätts

med en sanktionsavgift. Även

överträdelser av förbudet mot

korttidshandel föreslås bli

avgiftssanktionerat. Det nuvarande

förbudet för personer med

insynsställning i aktiemarknadsbolag att

ha aktier i bolaget

förvaltarregistrerade upphävs.

Dessutom innebär regeringens förslag

att Finansinspektionen snabbare skall

kunna få uppgifter ur

avstämningsregistret hos

Värdepapperscentralen VPC AB då det

finns anledning anta att insiderlagen

eller bestämmelsen om otillbörlig

kurspåverkan har överträtts.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997.

Handelsförbudet

Handelsförbudet enligt 4 § insiderlagen

innebär, som nämnts, att personer som

känner till en icke offentliggjord

omständighet som är ägnad att väsentligt

påverka kursen på fondpapper inte får

handla med dessa papper innan

omständigheten har blivit allmänt känd

eller upphört att ha betydelse för

kurssättningen. En liknande bestämmelse

fanns tidigare i lagen (1985:571) om

värdepappersmarknaden.

I förarbetena till insiderlagen

uttalades att det är svårt att ange en

procentuell gräns för vad som skall

anses vara väsentlig påverkan, det s.k.

väsentlighetsrekvisitet. Det noterades

att innebörden av begreppet varierar

mellan olika marknader. Vad gäller

aktiemarknaden anslöt sig föredragande

statsrådet Erik Åsbrink till vad som

sades i förarbetena till lagen om

värdepappersmarknaden om att en

kursförändring på 10 % i allmänhet fick

anses vara väsentlig.

Finansinspektionen har hos regeringen

begärt att handelsförbudet skall inträda

vid kännedom om icke offentliggjorda

omständigheter som är ägnade att icke

oväsentligt påverka kursen på

fondpapper. Enligt inspektionen har

rättstillämpningen - vad gäller

aktiemarknaden - i alltför hög grad

kommit att ansluta sig till den 10-

procentsgräns som angetts som riktmärke

i förarbetena; det påpekas att det är

ovanligt med fall där kursutvecklingen

överstiger 10 %. Uttrycket icke

oväsentligt överensstämmer med det

begrepp som används i

inregistreringskontrakten och de

noterade bolagens avtal med Stockholms

fondbörs för att beskriva det mått av

kurspåverkan som utlöser en skyldighet

för de noterade bolagen att lämna

information om bakomliggande

omständigheter.

Enligt vad regeringen anför i

propositionen (s. 34) bör

väsentlighetsrekvisitet inte ändras. Med

hänsyn till att det är fråga om en

straffrättslig lagstiftning kvarstår

regeringen vid tidigare bedömning att

kraven för att handelsförbud skall

inträda enligt insiderlagen bör vara

högre än de som gäller för börsbolagens

informationsskyldighet enligt avtalen

med Stockholms fondbörs. Det noteras i

propositionen att

väsentlighetsrekvisitets innebörd,

såvitt regeringen bekant, inte blivit

föremål för någon vägledande prövning i

domstol. Den rigida rättstillämpning som

påtalats av Finansinspektionen och vissa

remissinstanser har således ägt rum

utanför domstolarna, sägs det. Vidare

erinras om att det av motivuttalandena

framgår att det inte är möjligt att

uttrycka väsentlighetsrekvisitets

innebörd i någon fast procentsats.

Omständigheterna kan variera från fall

till fall, varför det är svårt att

fastställa en enhetlig bedömningsnorm.

Med gällande lydelse av lagtexten och

tidigare motivuttalanden finns det

enligt regeringen tillräckligt utrymme

för att bedöma kursrörelser

understigande 10 % som väsentliga.

Dessutom, fortsätter regeringen, finns

det inget som hindrar att bedömningen

sker utifrån andra parametrar än den

procentuella kursavvikelsen. En ändring

i enlighet med Finansinspektionens

förslag framläggs sålunda inte i

propositionen.

I motion 1995/96:N40 (fp) anförs att

insiderlagstiftningen måste förbättras

på flera punkter. Motionären är kritisk

dels till att väsentlighetsrekvisitet

tillämpas för stelbent, dels till att

rekvisitet inte ändras i linje med vad

Fi-nansinspektionen föreslagit. För att

uppnå en rimlig effektivitet i

lagstiftningen bör enligt motionären

handelsförbudet inträda redan vid icke

oväsentlig påverkan på kursen. Med en

sådan förändring uppnås dessutom att

Finansinspektionen och Stockholms

fondbörs använder samma mått av kurs

påverkan, framhålls det i motionen.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning och avstyrker med de skäl som

redovisas i propositionen det nu

aktuella yrkandet i motion 1995/96:N40

(fp). Utskottet utgår från att

regeringen nogsamt följer utvecklingen

inom området.

I motion 1995/96:N41 (m) tas upp en

fråga som Sveriges Advokatsamfund har

berört i ett remissvar och som gäller

handelsförbud för tredje part vid

offentliga erbjudanden. Om ett bolag

avser att lämna ett offentligt bud på

aktierna i ett annat företag, och om en

företrädare för ett tredje bolag får

kunskap om detta, är detta senare

företag förbjudet att handla med aktier

i det bolag som är föremål för uppköp

innan informationen har blivit

offentlig. Om det tredje företaget

önskar handla med aktierna har företaget

enligt Advokatsamfundet endast två

alternativ, nämligen att antingen själv

lämna ett offentligt erbjudande eller

att offentliggöra den tilltänkta

köparens avsikter.

Regeringen medger i propositionen (s.

37) att handelsförbudet kan få de

konsekvenser som Advokatsamfundet

beskrivit. Eftersom frågan aktualiserats

i ett remissvar har den inte blivit

föremål för beredning. Regeringen saknar

därför förutsättningar för att i

propositionen föreslå någon lämplig

lagstiftningsåtgärd, meddelas det i

propositionen.

Det beskrivna förhållandet kan av

konkurrensskäl inte anses vara önskvärt,

sägs det i motion 1995/96:N41 (m).

Enligt motionärerna bör riksdagen uppdra

åt regeringen att snarast återkomma med

en sådan förändring av insiderlagen att

de uppmärksammade olägenheterna

undanröjs.

Enligt vad utskottet erfarit kommer

vissa ytterligare frågor rörande

insiderlagstiftningen att beredas vidare

inom regeringskansliet. Utskottet

förutsätter att den nu aktuella frågan

tas upp till prövning i samband med den

fortsatta beredningen av insiderfrågor.

Något initiativ av riksdagen i denna

fråga är således inte erforderligt,

varför utskottet avstyrker nyssnämnda

motion i denna del.

Införande av sanktionsavgifter

Som tidigare redovisats innebär

regeringens förslag (propositionen s.

46) att förseelser mot anmälnings- eller

uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen

skall avkriminaliseras och att det i

stället skall införas en avgiftssanktion

för sådana förseelser. Den särskilda

avgiften skall fastställas till 10 % av

vederlaget för aktierna eller, vid

benefika förvärv och överlåtelser, 15

000 kr. Vid överträdelser som inte har

anknytning till förändringar i

aktieinnehav skall avgiften vara 15 000

kr. Även för överträdelser av förbudet

mot korttidshandel skall avgifter utgå

och då fastställas till 90 % av vinsten.

Finansinspektionen skall besluta om

avgiften, som lägst skall kunna uppgå

till 15 000 kr och högst till 350 000

kr. Beloppet skall dock kunna efterges

helt eller delvis om överträdelsen är

ringa eller ursäktlig eller om det finns

synnerliga skäl.

Införandet av sanktionsavgifter

välkomnas i motion 1995/96:N40 (fp).

Emellertid anser motionären att det

föreslagna sanktionssystemet signalerar

en mildare syn på överträdelserna än vad

som nu gäller. Med erinran om framförda

remissynpunkter från Finansinspektionen

och Riksåklagaren hävdas i motionen att

det möjliga avgiftsuttaget i princip

inte bör begränsas uppåt. Om det likväl

anses att en begränsning är erforderlig

bör denna, enligt motionären, sättas på

en högre nivå än vad som föreslås i

propositionen.

Enligt uppgift från Finansdepartementet

har påföljden vid överträdelser av

anmälningsskyldigheten uteslutande

blivit böter. Endast i ett fåtal fall

har bötesbeloppet överstigit 15 000 kr.

Det högsta bötesbelopp som enligt

tillgängliga uppgifter har dömts ut är

ca 34 000 kr. Vidare gäller att den

föreslagna högsta möjliga

sanktionsavgiften - 350 000 kr - ligger

betydligt över nivån på högsta möjliga

bötesbelopp.

Av de nu redovisade uppgifterna

framgår, menar utskottet, att

avkriminaliseringen och införandet av

sanktionsavgifter inte innebär en

mildare syn på de aktuella

överträdelserna, snarare tvärtom. Genom

avkriminaliseringen uppnås en

effektivare övervakning av

bestämmelserna och ett mer

ändamålsenligt utnyttjande av

rättsväsendets resurser. Det berörda

motionsyrkandet avstyrks av utskottet.

Begränsning av korttidsaffärer

Frågan om förbud mot korttidsaffärer har

varit föremål för överväganden tidigare.

Värdepappersmarknadskommittén (SOU

1989:72) föreslog en regel om sådan

begränsning - under sex månader - för

vissa personer med insynsställning i

aktiemarknadsbolag. Förslaget ledde dock

inte till lagstiftning. I den aktuella

propositionen (prop. 1990/91:42) anförde

föredraganden - statsrådet Erik Åsbrink

- att förslaget krävde ytterligare

överväganden på grund av de

tillämpningsproblem som regeln kunde

föranleda. En annan nackdel med

förslaget ansågs vara att även legitima

affärer helt skulle utebli genom kravet

på att aktier skulle behållas i sex

månader. Mot bakgrund av synpunkterna på

Värdepappersmarknadskommitténs förslag

har Insiderutredningen kommit till

slutsatsen att det inte bör införas

något förbud mot korttidshandel. I

stället bör frågan enligt utredningen

överlämnas till självreglering.

Regeringen anför emellertid i

propositionen (s. 64) att fördelarna med

en bestämmelse som begränsar

möjligheterna att göra korttidsaffärer

är så stora att en sådan bestämmelse bör

införas. Det har i praktiken visat sig

vara svårt att lagföra överträdelser mot

insiderlagens handelsförbud, påpekas

det. Sedan år 1989 har endast fem fall

avseende insiderbrott prövats av

domstol. En regel om förbud mot

korttidshandel har fördelar ur

bevissynpunkt, anför regeringen och

menar att denna regel skall ses som ett

komplement till handelsförbudet. Enligt

regeringen kan förbudet ha viss

förebyggande effekt och den kan också

stärka allmänhetens och de olika

aktörernas förtroende för

värdepappersmarknadens sätt att fungera.

Förslaget innebär att vissa

befattningshavare i ett

aktiemarknadsbolag och dess moderföretag

skall få överlåta aktier i bolaget

tidigast tre månader efter det att

motsvarande antal aktier av samma slag

har förvärvats. Den krets som skall

omfattas är ledamöter och suppleanter i

styrelsen, verkställande och vice

verkställande direktören samt revisorer

och revisorssuppleanter. Kretsen är

därmed mindre än den som anses ha

insynsställning i aktiemarknadsbolag.

Från förbudet införs vissa

undantagsregler. Det skall sålunda vara

tillåtet att överlåta aktier dels om

kursen har fallit under

anskaffningskursen, dels om överlåtelsen

sker i enlighet med villkoren i ett

offentligt erbjudande. Det skall också

vara tillåtet att överlåta tilldelade

emissionsrätter. Finansinspektionen

skall kunna medge undantag från förbudet

även i andra fall om det finns

synnerliga skäl. Som tidigare nämnts

skall överträdelser av förbudet

avgiftssanktioneras; avgiften skall

fastställas till 90 % av vinsten.

Regeringens förslag i denna del avvisas

i motion 1995/96:N41 (m). Såväl

principiella som praktiska skäl talar

enligt motionärerna mot en reglering. De

påpekar att ett förbud skulle hindra

fullt berättigad handel. Vidare erinras

om att regler av detta slag förutom i

Förenta staterna finns endast i Finland.

Motionärerna har noterat uppgifter i

Insiderutredningen om att den finska

tillsynsmyndigheten anser att reglerna

är svårtillämpade och ofta medför behov

av dispens, och att myndigheten därför

föreslagit att de skall avskaffas.

En motsatt uppfattning till förslaget

redovisas i motion 1995/96:N40 (fp). Där

sägs att den föreslagna regleringen

getts ett alltför snävt

tillämpningsområde. Det föreslagna

förbudet gäller endast vid en

uppåtgående marknad, påpekas det. Ur

allmänhetens synpunkt är det lika illa

om en insider otillbörligen tillskansar

sig en vinst eller undandrar sig en

förlust, heter det i motionen. Dessutom

bör enligt motionären personkretsen

utvidgas till att omfatta samma personer

som insiderkretsen för att en lämplig

likformighet skall uppnås. Vidare borde

sanktionssystemet utformas så att

avgiften skall fastställas till 100 % av

vinsten.

EG:s insiderdirektiv (89/592/EEG)

innehåller inte någon bestämmelse om

korttidshandel. Dock gäller enligt EG-

direktivet om investeringstjänster inom

värdepappersområdet (93/22/EEG) att

medlemsstaterna skall införa

sundhetsregler för värdepappersföretag

och att dessa regler bl.a. skall ålägga

sådana företag att ha en

internkontrollfunktion som särskilt

innehåller regler för affärer som

genomförs av anställd personal. Enligt

föreskrifter för värdepappersinstitut

som antagits av Finansinspektionen (FFFS

1995:59), och som trädde i kraft den 1

januari 1996, skall sådana institut

införa regler rörande anställdas och

närståendes egna affärer med finansiella

instrument och utländsk valuta i syfte

att säkerställa allmänhetens förtroende

för värdepappersmarknaden. Härutöver

finns tvingande anvisningar om vad dessa

regler skall innehålla. Anvisningarna

överensstämmer i stort med

rekommendationer som utfärdats av

Svenska Fondhandlareföreningen. Enligt

dessa rekommendationer får berörda per-

soner köpa svenska och utländska

marknadsnoterade värdepapper m.m. endast

om innehavstiden överstiger tre månader.

Anledningen till att förbudet mot

korttidshandel skall drabba en mindre

krets än anmälningsskyldigheten till

insiderregistret är enligt regeringen

att förbudet är mer ingripande än

anmälningsskyldigheten. Förbudet är en

nyhet i svensk rätt och bör därför,

menar regeringen, ges en tämligen snäv

krets. För att så långt möjligt begränsa

att förbudet drabbar legitim handel

eller att regeln påverkar likviditeten i

handeln i nämnvärd grad skall förbudet

endast gälla vid en uppåtgående marknad.

Enligt regeringen skulle det dessutom

vara oskäligt att införa en regel som

generellt förbjuder försäljning av

aktier när kursen har fallit. Enligt

uppgift finns också en motsvarande

undantagsbestämmelse i de regelverk som

gäller hos bl.a. Stockholms fondbörs,

VPC och olika fondbolag.

För personal hos värdepappersinstitut

har det utfärdats föreskrifter och

rekommendationer beträffande

korttidshandel. Vidare finns det regler

om förbud mot korttidsaffärer för

anställda hos bl.a. Finansinspektionen

och Riksbanken. Däremot förekommer det

inte någon motsvarande allmän

självreglering bland

aktiemarknadsbolagen. Utskottet

tillstyrker därför förslaget i

propositionen om införande av

begränsning av korttidsaffärer för vissa

befattningshavare i sådana bolag.

Förbudet mot korttidshandel har, som

även påpekas i propositionen, fördelar

ur bevissynpunkt jämfört med

bestämmelsen om handelsförbud. Med

förbudet mot korttidsaffärer undgår man

de svårigheter som ligger i att bevisa

att en person som har genomfört en affär

har haft tillgång till

insiderinformation av sådant slag att

handelsförbud har förelegat.

Begränsningen av korttidsaffärer utgör

därför ett komplement till

handelsförbudet. Med den föreslagna

utformningen av förbudet mot

korttidshandel - som tidsmässigt är

mindre långtgående än vad

Värdepappersmarknadskommittén föreslog

år 1989 - uppnås enligt utskottets

mening en väl avvägd avgränsning av

förbudet. Med det anförda tillstyrks

förslaget i propositionen och avstyrks

motionerna 1995/96:N41 (m) och

1995/96:N40 (fp) i här aktuella delar.

Otillbörlig kurspåverkan

Det nya brottet otillbörlig kurspåverkan

skall enligt förslaget i propositionen

(s. 70) gälla vissa otillbörliga

förfaranden vid handel på

värdepappersmarknaden. Kriminaliseringen

omfattar skenavtal och dolda avtal som

ingås vid handel med finansiella

instrument med avsikt att otillbörligt

påverka priset vid allmän omsättning av

sådana instrument. Även andra avtal som

ingås eller åtgärder som vidtas i avsikt

att otillbörligt påverka priset på

finansiella instrument berörs, om

åtgärden är ägnad att vilseleda

marknaden. Straffet för brottet skall

vara böter eller fängelse i högst två

år. Är brottet grovt skall dömas till

fängelse i lägst sex månader och högst

fyra år. Finansinspektionen skall

övervaka efterlevnaden av

bestämmelserna. Dessa införs, som redan

nämnts, i lagen om handel med

finansiella instrument.

Enligt vad som sägs i motion

1995/96:N40 (fp) bör brottsrekvisitet om

prispåverkan ges en annan utformning.

Den föreslagna lydelsen med krav på att

åtgärden skall vidtas i avsikt att

otillbörligt påverka priset på det

aktuella instrumentet ställer enligt

motionären orimliga beviskrav. Han

föreslår i stället att brott skall

föreligga om aktuellt avtal eller annan

åtgärd vid handel med finansiella

instrument är ägnad att otillbörligt

påverka priset. Genom en sådan

formulering uppnås en effektivare men

likväl rättssäker brottsbekämpning,

heter det i motionen. Dessutom

tillskapas en lämplig likformighet vid

insiderbrottens bekämpning. I motionen

föreslås också att

vilseledanderekvisitet i fråga om övriga

avtal och åtgärder (7 kap. 1 § andra

stycket) skall utgå, eftersom det enligt

motionären torde ingå i bedömningen av

vad som bör anses vara otillbörligt.

I propositionen anförs att det är

angeläget att nu täcka den lucka som

finns i svensk lagstiftning vad gäller

vissa kursmanipulativa åtgärder, även om

sådana åtgärder i vissa fall torde kunna

bedömas som brott enligt brottsbalken.

Det påpekas att Sverige är ett av de få

länder som inte har någon lagstiftning

som direkt tar sikte på otillbörlig

kurspåverkan. I likhet med

Insiderutredningen föreslår regeringen

att det uppställs ett krav på direkt

uppsåt för straffbarhet. Därigenom

föreligger det enligt regeringen inte

någon risk för att fullt legitima

marknadsoperationer kan komma att

omfattas av kriminaliseringen.

Motionärens förslag beträffande

vilseledanderekvisitet överensstämmer

med utredningens förslag, där det i

författningskommentaren men inte i

lagtexten sägs att för straffbarhet

krävs att åtgärden varit vilseledande.

Under remissbehandlingen av utredningens

förslag har det emellertid anförts att

detta rekvisit klart bör framgå av

lagtexten, och regeringen har alltså

instämt i detta.

Sverige är som påpekats ett av de få

länder som inte har någon lagstiftning

som direkt tar sikte på otillbörlig

kurspåverkan. Utskottet delar

regeringens uppfattning att en sådan

lagstiftning nu bör införas. Syftet med

bestämmelserna är att motverka sådana

förfaranden som inte har något legitimt

ändamål utan enbart är avsedda att vara

vilseledande och kursmanipulativa. Också

utskottet anser att det bör krävas ett

direkt uppsåt för straffbarhet samt att

vilseledanderekvisitet beträffande

övriga avtal och åtgärder bör uttryckas

i lagtexten. Av det sagda följer att

motion 1995/96:N40 (fp) avstyrks i nu

berört avseende.

Lagförslagen i övrigt

Regeringens förslag till övriga

lagändringar tillstyrks av utskottet.

Dock föreslår utskottet två smärre

justeringar beträffande förslaget till

ändringar i insiderlagen. I regeringens

förslag till ny lydelse av 4 § har ordet

sådana bortfallit i tredje stycket.

Vidare har i den redaktionella ändring

av 8 § som regeringen föreslår orden

eller annan ledande befattningshavare

bortfallit i paragrafens första stycke

punkt 6. Utskottets förslag till ny

lydelse av berörda paragrafer framgår av

bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

väsentlighetsrekvisitet

att riksdagen avslår motion

1995/96:N40 yrkande 1,

res. 1 (fp, v, mp,

kd)

2. beträffande handelsförbud för

tredje part vid offentliga

erbjudanden

att riksdagen avslår motion

1995/96:N41 yrkande 2,

3. beträffande införande av

sanktionsavgifter

att riksdagen avslår motion

1995/96:N40 yrkande 2,

res. 2 (fp, v, mp,

kd)

4. beträffande begränsning av

korttidsaffärer

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:N40 yrkande 3 och

1995/96:N41 yrkande 1 antar det i

proposition 1995/96:215 framlagda

förslaget till lag om ändring i

insiderlagen (1990:1342) såvitt avser

7 a, 7 b, 21 och 22 §§,

res. 3 (m, c)

res. 4 (v, mp)

5. beträffande otillbörlig

kurspåverkan

att riksdagen avslår motion

1995/96:N40 yrkande 4,

6. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen antar de i proposition

1995/96:215 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i insiderlagen

(1990:1342) i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan i

det föregående, dock med ändring att

4 och 8 §§ erhåller lydelse enligt

Utskottets förslag i bilaga 2,

b) lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

c) lag om ändring i aktiekontolagen

(1989:827),

d) lag om ändring i lagen (1991:980)

om handel med finansiella instrument,

e) lag om ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för

Allmänna pensionsfonden,

f) lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank,

g) lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),

Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister

(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer

(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),

Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)

och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Väsentlighetsrekvisitet (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer

(v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 4 börjar med Utskottet

instämmer och slutar med inom området

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör

väsentlighetsrekvisitet ändras i linje

med vad Finansinspektionen -

tillsynsmyndigheten - föreslagit.

Bortsett från det uppenbara att det nu

gällande rekvisitet har tillämpats

alltför stelbent finns det skäl, menar

utskottet, för en utvidgning av det

straffbara området. Som föreslås i

motion 1995/96:N40 (fp) bör

handelsförbudet inträda redan vid icke

oväsentlig påverkan på kursen. Därigenom

uppnås också, som påpekas av motionären,

att Finansinspektionen och Stockholms

fondbörs tillämpar samma begrepp vad

gäller kurspåverkan.

Riksdagen bör anmoda regeringen att

återkomma med ett förslag till

utformning av den aktuella bestämmelsen

i insiderlagen i enlighet med vad

utskottet nu har förordat. Med det sagda

tillstyrks alltså det här berörda

yrkandet i nyssnämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande

väsentlighetsrekvisitet

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N40 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Införande av sanktionsavgifter (mom.

3)

Christer Eirefelt (fp), Lennart Beijer

(v), Eva Goës (mp) och Göran Hägglund

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 5 börjar med Av de och

slutar med av utskottet bort ha

följande lydelse:

Införandet av sanktionsavgifter för

förseelser mot anmälnings- och

uppgiftsskyldigheten enligt insiderlagen

är enligt utskottets uppfattning en

riktig åtgärd för att uppnå en

effektivare övervakning av de aktuella

bestämmelserna. Med instämmande i

Finansinspektionens och Riksåklagarens

remissynpunkter anser emellertid

utskottet att den övre gränsen för

sanktionsavgifterna bör sättas högre än

vad regeringen föreslår. Som sägs i

motion 1995/96:N40 (fp) bör systemet i

princip inte förses med en begränsning

uppåt vad gäller avgiftens storlek. Om

en sådan begränsning ändå anses

erforderlig bör nivån fastställas på en

betydligt högre nivå än vad regeringens

förslag innebär. Regeringen bör på nytt

studera denna fråga och därefter

återkomma till riksdagen med ett förslag

i enlighet med vad utskottet nu anfört.

I avvaktan härpå tillstyrks förslaget i

propositionen.

dels att utskottets hemställan under 3

bort ha följande lydelse:

3. beträffande införande av

sanktionsavgifter

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N40 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Begränsning av korttidsaffärer (mom.

4)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m),

Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med För personal

och slutar med aktuella delar bort ha

följande lydelse:

Regeringen har i motsats till

Insiderutredningen och de

remissinstanser som yttrat sig i frågan

valt att lägga fram förslag om införande

av begränsning av korttidsaffärer. Som

framhållits har frågan om förbud mot

korttidshandel varit föremål för

överväganden tidigare men med hänvisning

till redovisade tillämpningsproblem och

andra nackdelar inte lett till

lagstiftning.

Enligt utskottets uppfattning är det

naturligt att insiderreglerna successivt

anpassas till utvecklingen på

värdepappersmarknaden och till

framkomsten av nya finansiella

instrument. Samtidigt är det väsentligt

att regleringen inte sträcker sig längre

än vad syftet med lagstiftningen kräver,

nämligen att förbjuda ett otillbörligt

utnyttjande av insiderinformation. Det

nu aktuella förslaget om förbud mot

korttidshandel kommer, om det införs,

att hindra fullt legitim handel och

därmed skada riskkapitalmarknaden.

Härutöver är förbudet förenat med olika

tillämpningsproblem. Vidare gäller att

det riktas mot personer som även

omfattas av övriga insiderregler; dessa

personer blir således föremål för dubbel

förbudsreglering. Dessutom bör noteras

att EG:s insiderdirektiv inte innehåller

någon bestämmelse om korttidshandel.

Utskottet avstyrker sålunda det

aktuella förslaget i propositionen

liksom motion 1995/96:N40 (fp) i denna

del. Ett beslut av riksdagen i enlighet

härmed innebär att det berörda yrkandet

i motion 1995/96:N41 (m) blir

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av

korttidsaffärer

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N41 yrkande 1 och med avslag

på motion 1995/96:N40 yrkande 3

a) avslår det i proposition

1995/96:215 framlagda förslaget till

lag om ändring i insiderlagen

(1990:1342) såvitt avser 7 a och 7 b

§§,

b) antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om

ändring i insiderlagen (1990:1342)

såvitt avser 21 och 22 §§, dock med

ändrad lydelse enligt Alternativt

förslag i bilaga 3.

4. Begränsning av korttidsaffärer (mom.

4)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med För personal

och slutar med aktuella delar bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening har den

föreslagna regleringen av

korttidsaffärer givits ett alltför snävt

tillämpningsområde. Utskottet finner

inga bärande motiv till varför kretsen

som skall omfattas av förbudet skall

vara mindre än den som anses ha

insynsställning i aktiemarknadsbolag.

Vidare bör förbudet mot korttidshandel

inte endast gälla vid uppåtgående

marknad. Som påpekas i motion

1995/96:N40 (fp) måste det betraktas som

lika illa om en insider otillbörligen

tillskansar sig en vinst eller undandrar

sig en förlust. Härutöver menar

utskottet att sanktionssystemet bör

utformas så att avgiften skall

fastställas till 100 % av vinsten - och

inte endast 90 %.

Regeringen bör framlägga förslag till

erforderliga ändringar av insiderlagen i

enlighet med vad utskottet nu anfört.

Därmed tillstyrks nyssnämnda motion i

aktuell del. Härav följer att det

berörda yrkandet i motion 1995/96: N41

(m) avstyrks av utskottet. I avvaktan på

regeringens kompletterande förslag

tillstyrks förslaget i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av

korttidsaffärer

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N40 yrkande 3 och med avslag

på motion 1995/96:N41 yrkande 1

a) antar det i proposition

1995/96:215 framlagda förslaget till

lag om ändring i insiderlagen

(1990:1342) såvitt avser 7 a, 7 b, 21

och 22 §§,

b) som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

insiderlagen (1990:1342)

2 Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

3 Förslag till lag om ändring i

aktiekontolagen (1989:827)

4 Förslag till lag om ändring i lagen

(1991:980) om handel med finansiella

instrument

5 Förslag till lag om ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för Allmänna

pensionsfonden

6 Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank

7 Förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

Av utskottet föreslagna ändringar i

regeringens förslag till lag om ändring

i insiderlagen (1990:1342)

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 §

Har någon - - - - - - här avses.

Förbudet i - - - - - - äger aktier.

Den som i annat Den som i annat

fall än som sägs fall än som sägs

förut i denna förut i denna

paragraf fått paragraf fått

kännedom om en icke kännedom om en icke

offentliggjord offentliggjord

omständighet, som omständighet, som

är ägnad att är ägnad att

väsentligt påverka väsentligt påverka

kursen på kursen på

finansiella finansiella

instrument och som instrument och som

måste ha röjts av måste ha röjts av

någon som avses i någon som avses i

första eller andra första eller andra

stycket eller på stycket eller på

annat sätt kommit annat sätt kommit

ut obehörigen, får ut obehörigen, får

inte för egen eller inte för egen eller

annans räkning köpa annans räkning köpa

eller sälja eller sälja sådana

finansiella finansiella

instrument på instrument på

värdepappersmarknad värdepappersmarknad

en innan en innan

omständigheten omständigheten

blivit allmänt känd blivit allmänt känd

eller upphört att eller upphört att

ha betydelse för ha betydelse för

kurssättningen. kurssättningen.

8 §

Följande fysiska personer anses enligt

denna lag ha insynsställning i ett

aktiemarknadsbolag:

1. ledamot eller suppleant i bolagets

eller dess moderföretags styrelse,

2. verkställande direktör eller vice

verkställande direktör i bolaget eller

dess moderföretag,

3. revisor eller revisorssuppleant i

bolaget eller dess moderföretag,

4. bolagsman i ett handelsbolag som är

bolagets moderföretag, dock inte

kommanditdelägare,

5. innehavare av annan ledande

befattning i eller annat kvalificerat

uppdrag av stadigvarande natur för

bolaget eller dess moderföretag, om

befattningen eller uppdraget normalt kan

antas medföra tillgång till icke

offentliggjord information om sådant

förhållande som kan påverka kursen på

aktierna i bolaget,

6. 6.

befattningshavare befattningshavare

eller eller

uppdragstagare uppdragstagare

enligt 1-3 i ett enligt 1-3 eller

dotterföretag, om annan ledande

denne normalt kan befattningshavare i

antas få tillgång ett dotterföretag,

till icke om denne normalt

offentliggjord in- kan

formation om sådant antas få tillgång

förhållande som kan till icke

påverka kursen på offentliggjord

aktierna i bolaget, information om

sådant förhållande

som kan påverka

kursen på aktierna

i bolaget,

7. den som äger aktier i bolaget,

motsvarande minst tio procent av

aktiekapitalet eller av röstetalet för

samtliga aktier i bolaget, eller äger

aktier i denna omfattning tillsammans

med sådan fysisk eller juridisk person

som är aktieägaren närstående på det

sätt som anges i 10 § första stycket.

Finansinspektionen skall - - - - - -

eller 6.

I reservation 3 föreslagna ändringar i

regeringens förslag till lag om ändring

i insiderlagen (1990:1342)

Regeringens förslag Alternativt förslag

21 §

Finansinspektionen skall besluta att en

särskild avgift skall tas ut, om någon

1. underlåter att inom föreskriven tid

göra anmälan enligt 9, 14 eller 15 §,

2. lämnar oriktig 2. lämnar oriktig

eller vilseledande eller vilseledande

uppgift vid uppgift vid

fullgörande av fullgörande av

anmälningsskyldighe anmälningsskyldighe

t enligt någon av t enligt någon av

nämnda paragrafer nämnda paragrafer

eller vid eller vid

fullgörande av fullgörande av

uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet

som avses i 18 § som avses i 18 §

första stycket 2-4, första stycket 2-4,

6 och 7, 6 och 7.

3. överlåter

aktier i strid mot

7 a §.

22 §

Särskild avgift beräknas enligt

följande:

1. vid underlåtenhet att göra anmälan

enligt 9 § eller när oriktig eller

vilseledande uppgift har lämnats vid

fullgörande av anmälningsskyldighet

enligt samma paragraf: 10 procent av

vederlaget för aktierna eller, om

vederlag inte har utgått, 15 000 kronor,

2. vid underlåtenhet att göra anmälan

eller lämna uppgifter enligt 14 eller 15

§ eller när oriktig eller vilseledande

uppgift har lämnats vid fullgörande av

anmälningsskyldighet enligt samma

paragrafer: 15 000 kronor,

3. när oriktig 3. när oriktig

eller vilseledande eller vilseledande

uppgift har lämnats uppgift har lämnats

vid fullgörande av vid fullgörande av

uppgiftsskyldighet uppgiftsskyldighet

som avses i 18 § som avses i 18 §

första stycket 2-4, första stycket 2-4,

6 eller 7: 15 000 6 eller 7: 15 000

kronor, kronor.

4. vid Avgift enligt

överträdelse av 7 a första stycket 1

§: 90 procent av skall uppgå till

skillnaden mellan lägst 15 000 och

inköps- och högst

försäljningspriset.

350 000 kronor.

Avgift enligt

första stycket 1

eller 4 skall uppgå

till lägst 15 000

och högst 350 000

kronor.