Bet. 1996/97:NU5

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU05

Valutaväxling och valutahandel

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

NU5

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:216 om

valutaväxling och valutahandel,

dels två motioner som har väckts med

anledning av propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om införande av en

valutaväxlings-lag. Det huvudsakliga

syftet med lagen är att förhindra att

företag som bedriver valutaväxling

utnyttjas för penningtvätt. I en

reservation (fp) avvisas förslaget med

hänvisning till befintligt regelverk,

dvs. penningtvättslagen.

Vidare tillstyrker utskottet

regeringens förslag om slopande av

valutahandelstillståndet enligt

riksbankslagen. Det tillsynsansvar som

tidigare legat på Riksbanken flyttas

samtidigt över till Finansinspektionen.

Förslaget om att avskaffa

valutahandelstillståndet avstyrks i en

reservation (v, mp); reservanterna anser

att tillståndskravet behövs bl.a. för

att motverka försök till penningtvätt.

Propositionen

I proposition 1995/96:216 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. valutaväxlingslag,

2. lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100),

3. lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617),

4. lag om ändring i lagen (1988:1385)

om Sveriges riksbank,

5. lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontroll-uppgifter,

6. lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601),

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i lagen (1992:1610)

om kreditmarknadsbolag,

9. lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt.

Lagförslagen återges i bilaga.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1995/96:N42 av Lennart Beijer m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen om Sveriges riksbank.

1995/96:N43 av tredje vice talman

Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas

att riksdagen avslår propositionens

förslag om en ny lag om valutaväxling.

Utskottet

Bakgrund

Våren 1992 tillkallades med stöd av

regeringens bemyndigande en särskild

utredare (lagman Anders Nordström) med

uppdrag att utreda behovet av

normgivning och tillsyn inom vissa delar

av betalningsväsendet. Utredningen, som

antog namnet Betaltjänstutredningen,

lämnade i maj 1994 ett delbetänkande,

Finansiella tjänster i förändring (SOU

1994:66), vilket innehöll bl.a. förslag

till en reglering av valutaväxling.

Vidare har Riksbanken inkommit till

regeringen med en framställan om en

ändring av lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank (den s.k. riksbankslagen), av

innebörd att valutahandel skall få

bedrivas utan tillstånd av Riksbanken

samt att sådan handel skall omfattas av

den grundläggande auktorisationen för

banker och andra finansiella institut.

Inom Finansdepartementet har utarbetats

en promemoria som behandlar frågor om

valutaväxling och valutahandel. Såväl

promemorian som Betaltjänstutredningens

betänkande har remissbehandlats.

Gällande bestämmelser

Valutahandel

Enligt 22 b § riksbankslagen får

valutahandel bedrivas endast med stöd av

tillstånd av Riksbanken. Lagen skiljer

mellan tillstånd för valutahandel och

valutahandelstillstånd. Det förstnämnda

kan ges till t.ex. ett

finansieringsföretag inom en större

koncern som sköter sin valutahantering

via detta företag. Ett

valutahandelstillstånd däremot avser

valutahandel med allmänheten.

Den som har rätt att bedriva

valutahandel med allmänheten kallas

auktoriserad valutahandlare. Förutom att

auktorisera institut har reglerna

beträffande valutahandelstillstånd till

syfte att begränsa valutahandlarnas

valutaexponering genom att bestämma s.k.

limitbelopp. Limiter, som bestäms av

Riksbanken, används i syfte att begränsa

den totala riskexponeringen i ett

finansiellt institut.

Riksbanken övervakar valutahandlarnas

agerande och risktagande på

valutamarknaden. Finansinspektionen

övervakar, sedan den 1 januari 1996, att

alla banker, kreditmarknadsbolag och

värdepappersbolag uppfyller reglerna om

kapitalkrav för valutakursrisker enligt

lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och

stora exponeringar för kreditinstitut

och värdepappersbolag. Riksbanken och

Finansinspektionen övervakar således

delvis samma område.

Valutaväxling

I svensk rätt skiljer man mellan handel

med resevaluta och annan valutahandel.

För den förstnämnda verksamheten, som

ofta benämns valutaväxling, krävs i

regel inte något särskilt tillstånd. De

s.k. fristående valutaväxlingsföretagen

står inte under Finansinspektionens

tillsyn. Någon beloppsbegränsning eller

skyldighet att kontrollera syftet med

valutaväxlingsverksamheten finns inte i

fråga om dessa företag.

Penningtvätt

Med penningtvätt förstås åtgärder som

företas i syfte att dölja eller omsätta

vinning från brottslig verksamhet. Inom

EU finns ett direktiv om åtgärder för

att förhindra att det finansiella

systemet används för tvättning av pengar

(91/308/EEG). Direktivet har genomförts

i Sverige genom lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt (den s.k.

penningtvättslagen), som trädde i kraft

den 1 januari 1994. Lagen omfattar för

närvarande företag som driver

bankrörelse, livförsäkringsrörelse,

värdepappersrörelse eller verksamhet

enligt lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag.

En särskild utredare, kammarrättslagman

Per Anclow (Fi 1995:18), har i uppdrag

att utreda vilka åtgärder som kan och

bör vidtas för att effektivisera

bekämpningen av penningtvätt och annan

kvalificerad ekonomisk brottslighet. I

uppdraget (dir. 1995:132) ingår att

utvärdera bl.a. om även icke-finansiella

verksamheter bör omfattas av

penningtvättslagstiftningen samt om

ändring bör ske av straff- resp.

sekretesslagstiftningen. Arbetet skall

redovisas senast i mars 1997.

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny

valutaväxlingslag skall införas den 1

januari 1997. Det huvudsakliga syftet

med lagen är att förhindra att företag

som bedriver valutaväxling utnyttjas för

penningtvätt.

Det kan befaras att illegala

transaktioner söker sig till

verksamheter som inte omfattas av

penningtvättslagens tillämpningsområde,

anförs det i propositionen. Detta gäller

i första hand sådana företag vars

verksamhet vänder sig till allmänheten

och består i att bedriva handel med

utländska sedlar och mynt samt

resecheckar i utländsk valuta. Det är

angeläget att förhindra att dessa

företag utnyttjas och etableras i

penningtvättssyfte, sägs det. Banker,

livförsäkringsbolag, kreditmarknadsbolag

och värdepappersbolag omfattas redan av

penningtvättslagen. I den mån andra

företag bedriver valutaväxling bör dessa

därför omfattas av det regelverk som

avser att förhindra eller försvåra

penningtvätt, anför regeringen.

Att motverka att företag utnyttjas för

penningtvätt får anses vara ett

tillräckligt skäl för att införa en viss

reglering av valutaväxling, sägs det i

propositionen. Också med syfte att

befrämja konsumenternas ställning kan

det enligt regeringen finnas vissa skäl

för att införa regler för valutaväxling

(se vidare i det följande).

Kravet på tillstånd enligt

riksbankslagen för att bedriva

valutahandel skall samtidigt avskaffas.

Det enda skälet för att behålla en

lagreglering skulle, enligt regeringen,

vara att motverka att företag som

bedriver sådan verksamhet utnyttjas för

penningtvätt. Samtliga företag som har

valutahandelstillstånd enligt

riksbankslagen omfattas dock redan för

närvarande av penning-tvättslagens

bestämmelser. Behov av en reglering av

valutahandeln av den anledningen kan

därför inte längre anses föreligga, sägs

det i propositionen. Riksbanken skall

dock även fortsättningsvis ha ansvar för

översynen av penning- och

valutamarknadernas funktionssätt.

I den nya lagen skall

valutaväxlingsrörelse definieras som

yrkesmässig handel med utländska sedlar

och mynt samt resecheckar utställda i

utländsk valuta. Den valutaväxling som

för närvarande sker av företag som är

fristående från bankerna har till syfte

bl.a. att tillhandahålla resevaluta,

sägs det i propositionen. Eftersom det

inte längre finns någon begränsning vad

gäller det belopp som får föras in

respektive ut ur Sverige och inte heller

någon begränsning i fråga om medlens

användning, är det emellertid inte som

tidigare lämpligt att definiera

begreppet valutaväxling med ledning av

om handeln avser köp och försäljning av

resevaluta eller valuta för annat

ändamål. Syftet med

valutaväxlingstransaktionen har numera

ingen egentlig betydelse, konstateras

det.

Valutaväxling som bedrivs i väsentlig

omfattning skall endast få utövas efter

anmälan till Finansinspektionen, som

skall föra ett register över de företag

som driver sådan verksamhet. Från kravet

på anmälningsplikt görs undantag för de

företag som redan omfattas av

penningtvättslagen.

I Sverige har tidigare behovet av

konsumentskyddande reglering beträffande

valutaväxling inte varit så påtagligt,

eftersom sådan verksamhet huvudsakligen

har bedrivits av banker vilka omfattas

av regler till skydd för konsumenten,

konstaterar regeringen. Med hänsyn till

att valutaväxlingsverksamhet under

senare år i allt större omfattning har

kommit att bedrivas av företag utanför

banksektorn, finns dock anledning att

överväga om det inte föreligger behov av

att införa grundläggande konsumentregler

för denna verksamhet, anser regeringen.

Behovet av reglering är främst föranlett

av konsumentens krav på att erhålla

tydlig information om aktuella avgifter

och växelkurser.

I den föreslagna valutaväxlingslagen

införs en bestämmelse om att ett företag

som driver valutaväxlingsrörelse är

skyldigt att informera om tillämpade

växelkurser och avgifter samt att

tillhandahålla avräkningsnota. Av denna

nota skall framgå företagets namn,

växelkurs samt de avgifter som tas ut av

valutaväxlingsföretaget. Någon

begränsning av konsumentskyddsregeln

till att avse endast anmälningspliktiga

företag föreslås inte, varför

bestämmelsen även kommer att omfatta

företag som driver valutaväxlingsrörelse

som bisyssla. Följden av underlåtenhet

att rätta sig efter informationsregeln i

den nya lagen föreslås bli ett åläggande

om att lämna sådan information.

Marknadsföringslagens (1995:450)

handläggningsregler skall därvid

tillämpas.

Regler om valutalimiter, dvs. regler om

hur stora valutapositioner ett institut

får ta, kan komma i fråga av olika

anledningar. Valutapolitiska skäl har

tidigare haft stor betydelse; efter

avvecklingen av valutaregleringen har

dessa skäl minskat i betydelse. De

argument som nu kan anföras är

hänförliga till behov av att begränsa

omfattningen av de valutakursrisker som

instituten ikläder sig, sägs det i

propositionen. Riksdagen har hösten 1994

beslutat om regler om kapitalkrav för

valutakursrisker (prop. 1994/95:50, bet.

NU12). Såväl dessa regler som regler om

största tillåtna valutapositioner kan

användas för att begränsa risken för att

ett finansiellt företag skall råka i

solvensproblem på grund av förluster på

valutapositioner, konstaterar

regeringen. Kapitalkravsregler innebär

att risken för solvensproblem begränsas

genom att företaget måste ha ett visst

eget kapital för att få ikläda sig

valutarisker, medan regler om största

tillåtna valutapositioner begränsar

risken för att företaget får

solvensproblem genom att direkt begränsa

valutapositionernas maximala storlek och

därmed begränsa hur stora förluster som

positionerna kan ge.

För institut som, i förhållande till

sin kapitalbas, tar begränsade

valutakursrisker utgör, enligt

regeringens bedömning, de gällande

reglerna om kapitalkrav för

valutakursrisker ett tillräckligt skydd

mot att valutakursförluster skulle hota

ett instituts ekonomiska ställning. För

institut som tar mycket stora

valutakursrisker, i förhållande till

storleken på institutets kapitalbas,

anses å andra sidan konsekvenserna kunna

bli betydligt större av att

kapitalkravet för valutakursrisker kan

vara otillräckligt för att absorbera de

förluster som stora valutakursrörelser

ger upphov till. Det sagda talar för att

det kan finnas skäl att överväga

införandet av regler om största tillåtna

valutapositioner trots att regler för

kapitaltäckning av valutakursrisker har

införts, anser regeringen. Nya

paragrafer föreslås sålunda varigenom

regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen får

meddela föreskrifter om största tillåtna

valutapositioner för banker,

kreditmarknadsbolag och

värdepappersbolag.

Införande av en ny valutaväxlingslag

och slopandet av

valutahandelstillståndet enligt

riksbankslagen medför att ett antal

ändringar i andra lagar behöver göras.

Förslag om sådana lagändringar, som

också de skall träda i kraft den 1

januari 1997, läggs fram i

propositionen.

Möjligheten till insamling av statistik

påverkas inte i någon avgörande

utsträckning av att tillståndskravet för

valutahandel avskaffas, sägs det i

propositionen. I enlighet med 22 §

riksbankslagen skall ett kreditinstitut

eller ett annat företag som står under

tillsyn av Finansinspektionen lämna de

uppgifter som Riksbanken anser

nödvändiga för att dels följa

utvecklingen på valuta- och

kreditmarknaderna, dels övervaka

betalningssystemets stabilitet.

Beträffande ekonomiska effekter av

regeringens förslag sägs i propositionen

att regeringen avser att ta upp frågan

om utökade anslag till

Finansinspektionen i samband med

behandlingen av inspektionens fördjupade

anslagsframställning avseende åren

19971999. Minskade kostnader torde

uppstå hos Riksbanken, sägs det i

propositionen. När det gäller de ökade

kostnaderna med anledning av den

föreslagna konsumentskyddsregeln

hänvisas till att riksdagen har anvisat

3 miljoner kronor på tilläggsbudget för

budgetåret 1995/96 för att förstärka

Konsumentombudsmannens och

Konsumentverkets roll på området

finansiella tjänster (prop. 1995/96:82,

bet. LU10).

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av

propositionen. I den ena - 1995/96:N43

(fp) - yrkas avslag på regeringens

förslag om ny valutaväx- lingslag,

medan den andra - 1995/96:N42 (v) - går

ut på att riksdagen skall avvisa

förslaget om att slopa kravet på

valutahandelstillstånd enligt

riksbankslagen.

Motionärerna bakom den förstnämnda

motionen ifrågasätter - i likhet med

vissa remissinstanser, t.ex. Sveriges

Advokatsamfund, Konkurrensverket och

Riksskatteverket - behovet av en ny

valutaväxlingslag. De hänvisar till att

det redan finns en lag

penningtvättslagen som reglerar de

finansiella institutens verksamhet på

det aktuella området. Motionärerna

erinrar om Konkurrensverkets påpekande

om att vissa medlemsstater inom EU har

kommit överens om att deras nationella

lagstiftning i denna fråga endast skall

omfatta kreditinstitut och finansiella

institut. Sverige bör, till dess

erfarenhet vunnits om hur EG-direktivet

gällande penningtvätt fungerar, avvakta

med att införa en ny lag, anser

motionärerna. De menar att det är

rimligare att först ta del av en

utvärdering av EG-direktivets

tillämpning. Om förekomsten av penning-

tvätt trots allt skulle visa sig vara

ett reellt problem hos de företag som

inte omfattas av penningtvättslagen kan

ett tillägg, i form av en utvidgning av

den lagens tillämpningsområde till att

omfatta valutaväxlingsföretag, ses som

den enklaste lösningen, anför

motionärerna.

Vänsterpartiet har inga invändningar

mot regeringens förslag till

valutaväxlingslag, sägs det i motion

1995/96:N42 (v). Motionärerna menar dock

till skillnad från regeringen att

Riksbanken även fortsättningsvis bör

meddela tillstånd för valutahandel.

Riksbankens och därmed riksdagens

ansvar och inflytande på penning- och

valutamarknaderna måste snarast skärpas,

anser motionärerna. Särskilt gäller

detta om Sverige återgår till en

fastkursregim. EMU:s tredje fas kan

sannolikt leda till omfattande

spekulation mot enskilda länders valutor

oavsett vilka som blir medlemmar, hävdar

motionärerna och menar att Sverige måste

kunna försvara en annorlunda valutaregim

utanför EMU.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar först frågan om ny

valutaväxlingslag och därefter frågan om

avskaffande av tillståndskravet för

valutahandel enligt riksbankslagen.

Utskottet delar regeringens bedömning

att en valutaväxlingslag bör införas.

Internationella erfarenheter visar att

det förekommer att företag som bedriver

valutaväxling utnyttjas och etableras i

penningtvättssyfte. Vissa länder inom EU

har därför, i samband med införlivande

av det tidigare nämnda EG-direktivet om

åtgärder för att förhindra att det

finansiella systemet används för

tvättning av pengar, infört regler om

penningtvätt som omfattar även

valutaväxlingsföretag. Det gäller bl.a.

Belgien, Frankrike, Portugal, Spanien

och Storbritannien. Enligt utskottets

mening kan det befaras att illegala

transaktioner även i Sverige sker inom

verksamheter som inte omfattas av

penningtvättslagens tillämpningsområde.

För att komma till rätta med denna

problematik är det, anser utskottet,

nödvändigt att införa en reglering av

valutaväxling.

Samtliga företag som omfattas av

penningtvättslagen står, som tidigare

redovisats, under Finansinspektionens

tillsyn enligt den lagstiftning som

gäller för respektive företag.

Penningtvättslagen innehåller dock inte

några bestämmelser som möjliggör för

inspektionen att ingripa mot

penningtvätt i dessa företag, utan det

förutsätts att sådana ingripanden görs

inom ramen för inspektionens

tillsynsansvar enligt den lagstiftning

som gäller för respektive institut. Det

räcker därför inte att - som föreslås i

motion 1995/96:N43 (fp) - låta

penningtvättslagen omfatta även

valutaväxlingsföretag, eftersom

möjlighet att ingripa mot dessa då

saknas. Det skulle i så fall krävas

ytterligare ändringar av lagen för att

åstadkomma nödvändiga

ingripandemöjligheter. Som tidigare

redovisats är penningtvättslagen för

närvarande föremål för utredning. Enligt

utskottets uppfattning finns det inte

skäl att göra några omfattande ändringar

av lagen innan utredaren har redovisat

sitt arbete.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i här aktuell del och

avstyrker motion 1995/96:N43 (fp).

Utskottet övergår så till att behandla

frågan om avskaffande av

tillståndskravet för valutahandel enligt

riksbankslagen.

Regeringens förslag om att slopa

valutahandelstillståndet tillstyrks av

utskottet. Handeln med valuta är

avreglerad i Sverige sedan slutet av

1980-talet. Fram till dess utgjorde

valutahandelstillståndet ett stöd för

valutaregleringen.

Valutahandelstillståndet har därefter,

som tidigare nämnts, i första hand

inneburit en auktorisation att handla

med valutor och att utföra betalningar

till och från utlandet. Reglerna

beträffande valutahandelstillstånd har

även haft till syfte att begränsa

valutahandlarnas valutaexponering genom

att bestämma s.k. limitbelopp. Därmed

har valutahandelstillståndet och därtill

hörande limiter först och främst varit

ett tillsynsinstrument över instituten.

Det är Finansinspektionen som har

tillsyn över banker, kreditmarknadsbolag

och värdepappersbolag. Utskottet finner

det mot denna bakgrund motiverat att,

som regeringen föreslår, flytta över det

tillsynsansvar som för närvarande ligger

på Riksbanken till Finansinspektionen.

Utskottet vill härutöver framhålla att

Sveriges möjligheter att upprätthålla en

fast växelkurs inte kan baseras på

regleringar av valutamarknaden utan

måste grundas på en stabilitetsinriktad

ekonomisk politik som är förenlig med en

fast växelkurs.

Utskottet tillstyrker med det anförda

propositionen i övrig del och avstyrker

motion 1995/96:N42 (v).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande

valutaväxlingslag

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:N43 antar de i proposition

1995/96:216 framlagda förslagen till

a) valutaväxlingslag,

b) lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

c) lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601),

d) lag om ändring i lagen

(1993:768) om åtgärder mot

penningtvätt,

res. 1 (fp)

2. beträffande tillståndskravet

för valutahandel enligt

riksbankslagen

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:N42 antar de i proposition

1995/96:216 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank,

c) lag om ändring i lagen

(1990:325) om självdeklaration och

kon-trolluppgifter,

d) lag om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse,

e) lag om ändring i lagen

(1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

res. 2 (v, mp)

Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta

Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),

Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister

(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer

(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),

Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)

och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Valutaväxlingslag (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet delar

och på s. 7 slutar med motion

1995/96:N43 (fp) bort ha följande

lydelse:

Utskottet ifrågasätter, i likhet med

vad som görs i motion 1995/96:N43 (fp),

behovet av att införa en ny

valutaväxlingslag. De skäl som angivits

i propositionen - penningtvätt och

konsumentskydd - är inte tillräckliga.

Samtliga de frågeställningar som är

avsedda att tas om hand genom den nya

lagen kan hanteras med befintligt

regelverk, dvs. penningtvättslagen.

Som Konkurrensverket har framhållit i

sina remissyttranden har vissa

medlemsstater inom EU kommit överens om

att deras nationella lagstiftning i

denna fråga endast skall omfatta

kreditinstitut och finansiella institut

till dess erfarenhet vunnits om hur det

tidigare nämnda EG-direktivet gällande

penningtvätt fungerar. Sverige bör,

enligt utskottets mening, avvakta med

att införa en ny valutaväxlingslag till

dess att en utvärdering av EG-direktivet

gjorts. Om det skulle visa sig att

förekomsten av penningtvätt är ett

reellt problem hos de

valutaväxlingsföretag som inte omfattas

av penningtvättslagen, anser utskottet

att den enklaste lösningen är att

utvidga lagens tillämpningsområde till

att omfatta även dessa företag.

Med det anförda avstyrker utskottet

propositionen i här aktuell del och

tillstyrker motion 1995/96:N43 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande valutaväxlingslag

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N43 avslår proposition

1995/96:216 momenten 1, 2, 6 och 9.

2. Tillståndskravet för valutahandel

enligt riksbankslagen (mom. 2)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 7 börjar med Regeringens

förslag och slutar med motion

1995/96:N42 (v) bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening - och i likhet

med vad som anförs i motion 1995/96:N42

(v) - bör tillståndskravet för

valutahandel inte slopas ur

riksbankslagen. Tillståndskravet behövs

bl.a. för att motverka försök till

penningtvätt.

Mot bakgrund av att Sverige snart kan

komma att tvingas lämna den nuvarande

växelkursregimen är det vidare, enligt

utskottets uppfattning, olämpligt att nu

slopa tillståndskravet. Det är sannolikt

att EMU:s tredje fas kan komma att leda

till kraftig spekulation mot enskilda

länders valutor - oavsett vilka länder

som blir medlemmar. Sverige måste, i det

fall att Sverige står utanför EMU, kunna

försvara en egen valutakursregim.

Utskottet avstyrker med det anförda

propositionen i här aktuell del och

tillstyrker motion 1995/96:N42 (v).

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillståndskravet för

valutahandel enligt riksbankslagen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:N42 avslår proposition

1995/96:216 momenten 3-5, 7 och 8.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till valutaväxlingslag

2 Förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)

3 Förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617)

4 Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank

5 Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

6 Förslag till lag om ändring i

prisinformationslagen (1991:601)

7 Förslag till lag om ändring i lagen

(1991:981) om värdepappersrörelse

8 Förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1610) om kreditmarknadsbolag

9 Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt