Bet. 1996/97:NU8

Näringsutskottets betänkande

1996/97:NU08

Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

NU8

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 1996/97:71 om Sverige, EU och handelspolitiken

inför 2000-talet,

dels sex motioner som väckts med anledning av skrivelsen,

dels - delvis - två motioner som väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1996/97:80 med berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under

1996,

dels - helt eller delvis - tio motioner från allmänna motionstiden.

Utrikesutskottet har avgivit yttrande (1996/97:UU5y) i ärendet (se bilaga).

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en rad handelspolitiska frågeställningar med

tyngdpunkten lagd på de prioriteringar som bör gälla för det svenska agerandet

inom WTO och EU. Utskottet avstyrker samtliga motioner och föreslår att

regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige fortlöpande bevakar

frihandelsintresset i EU-samarbetet. Utskottet ställer sig bakom regeringens

ambitioner att påverka EU i riktning mot en liberalare utformning och tillämp-

ning av de egna handelspolitiska instrumenten. Vidare understryker utskottet

det starka samband som råder mellan en liberaliserad världshandel och

förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och

sysselsättning. Denna slutsats återfinns också i deklarationen från WTO:s

ministermöte i Singapore. Motioner med olika aspekter på handel och ekonomisk

tillväxt följs upp i reservationer (v; mp).

Utskottet avstyrker också motionsyrkanden som behandlar sambanden mellan

handelspolitik, arbetsvillkor och miljöhänsyn. I en motion - som får stöd i en

reservation (m, fp, kd) - framförs farhågor för att social- och miljöklausuler

i handelsavtal kan användas i protektionistiska syften. Även motsatta

uppfattningar förs till torgs i denna del där krav reses på motverkande

åtgärder mot de miljöproblem som transportsektorn förorsakar. I reservationer

(v; mp) utpekas motsättningen mellan den fria rörligheten för varor och

personer och miljöhänsynen. Företrädaren för Miljöpartiet anför vidare i sin

reservation att Sveriges handelspolitik på ett tydligare sätt än hittills

måste uppmärksamma frågorna om arbetsvillkor och miljö.

I några motioner aktualiseras djurskyddets ställning i handelspolitiken.

Yrkanden framställs om att handelspolitiken måste utformas så att stöd kan ges

till t.ex. produktmärkning med information om hur djur har behandlats.

Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet fortsatt

framhåller betydelsen av förbättrat djurskydd och bättre djurtransporter. I en

reservation (v, mp) krävs bl.a. att frågan om hur djur behandlas skall ingå

vid tolkningen av WTO-avtalen.

I övrigt behandlar utskottet yrkanden om handel och fattigdomsbekämpning,

rättvisemärkning, kooperationens roll i Östersjösamarbetet, svensk uranimport

samt marknadsföring av alkoholdrycker. I reservationer (mp) sägs beträffande

den svenska uranimporten att en utredning bör tillsättas med uppgift att

klarlägga uranimportens externa kostnader och beträffande marknadsföringen av

alkoholdrycker att det helstatliga bolaget Vin & Sprit AB av regeringen bör

anmodas att redovisa på vilket sätt bolaget avser bidra till att målet om en

minskad alkoholkonsumtion skall uppnås.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1996/97:71 lämnas en översikt över Sveriges och EU:s

målsättningar på det handelspolitiska området med tonvikt på det multilaterala

samarbetet och utvecklingen av den gemensamma handelspolitiken. Särskild

uppmärksamhet ägnas åt en redovisning av Världshandelsorganisationens - WTO:s

- första ministerkonferens, som avhölls i december 1996 i Singapore.

Ett utförligt referat av skrivelsens innehåll återfinns i utrikesutskottets

här bilagda yttrande (1996/97:UU5y), till vilket hänvisas.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1996/97:71 är följande:

1996/97:N7 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

intensifierad bevakning av frihandelsovänliga inslag hos EU.

1996/97:N8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utrikeshandel och ekonomisk tillväxt,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur

handelspolitiken skall bidra till näringslivets förnyelse,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

spekulationen på penningmarknaderna bidrar till att sänka den ekonomiska

tillväxten i världen som helhet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige inom EU och WTO måste ta initiativ till att frågor om transporternas

negativa konsekvenser för världshandeln beaktas.

1996/97:N9 av Maggi Mikaelsson (v) och Marie Wilén (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika instrument, t.ex.

produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan ta hänsyn till hur djur har

behandlats då de gör sitt val av varor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

"animal welfare" skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen i framtida skrivelser bör redovisa arbete som rör handelspolitiken

och "animal welfare" under egen rubrik.

1996/97:N10 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ILO

som organ för grundläggande arbetsnormer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillämpningen av MR-klausuler i EU:s avtal,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sambandet mellan miljö- och handelsfrågor.

1996/97:N11 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna behovet av en utredning om hur målet om

fattigdomsbekämpning i Maastrichtfördraget och en strategi för den svenska

handelspolitiken inom EU och WTO, avseende global miljö och rättvisa, skall

uppfyllas.

1996/97:N12 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

beskattning av transporternas externa effekter som ett prioriterat område för

handelspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö-

och sociala klausuler som ett prioriterat område för handelspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avvecklingen av dolda subventioner som ett prioriterat område för

handelspolitiken,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den

främjar arbete för "animal welfare",

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika instrument, t.ex.

produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan ta hänsyn till hur djur har

behandlats då de gör sitt val av varor,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

"animal welfare" skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen i framtida skrivelser bör redovisa arbete som rör handelspolitiken

och "animal welfare" under egen rubrik.

De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1996/97:80 och som behandlas

här är följande:

1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att Sverige i EU skall verka för strängare miljö-, djurskydds- och sociala

regler utan att det uppfattas som handelshinder.

1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en intensifierad bevakning av EU:s handelspolitik.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (17)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbete för internationell avveckling av dolda subventioner till

exportindustrin.

1996/97:N230 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige uppnår

en rimlig andel av den multilateralt finansierade biståndsmarknaden.

1996/97:N233 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativa och andra föreningsinitiativ vid beslut gällande medel från den

fond till Östersjöregionens utveckling som upprättats,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

reglerna för fonden stimulerar till utvecklande av miljöanpassad utveckling

och bevarande av verksamheter som redan i dag passar väl in i kretslopps-

tänkandet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den näringspolitiska fonden stimulerar utveckling av kooperativt

småföretagande i Baltikum.

1996/97:N235 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av fair

trade-handeln.

1996/97:N237 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det

fortsatta koloniala utnyttjandet av fattiga som råvaruleverantörer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

rikas dolda subventioner till sina egna branscher,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

uppenbara handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

maktkoncentrationen med den s.k. internationella handel, som sker mellan olika

delar inom samma transnationella företag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

miljöklausuler och sociala klausuler skall gälla inom WTO,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

införa klausul om djurskydd inom WTO.

1996/97:N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin &

Sprits marknadsföring av Absolut Vodka utomlands, inte minst i

utvecklingsländer,

3. hos regeringen begär att den bör ålägga Vin & Sprit att redovisa vad de

gör för att regeringens och WHO:s alkoholpolitiska mål skall kunna uppfyllas.

1996/97:N247 av Roy Ottosson och Ewa Larsson (båda mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att den bör arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till

exportindustri.

1996/97:N257 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

frihandelns betydelse,

2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten

av att stärka det multilaterala frihandelssystemet och WTO,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

motverka protektionism,

6. beslutar att Sverige i EU verkar för en kartläggning av EU:s tullskydd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avveckling av EU:s tullskydd för industrivaror,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring av EU:s antidumpningslagstiftning i frihandelsvänlig riktning.

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (28) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

frihandelspolitiken.

1996/97:N425 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

den som importerar uran bör åläggas att öppet redovisa var och under vilka

former råvaran har utvunnits och hanterats,

2. hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa kostnader samt

om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.

Utskottet

Den gemensamma handelspolitiken

I skrivelsen 1996/97:71 uttalas att en öppen världshandel utgör det

övergripande målet för svensk handelspolitik. När det gäller utformningen av

EU:s handelspolitik är den svenska linjen att verka för att exportmarknader i

tredjeland öppnas och att en importpolitik tillämpas som bygger på största

möjliga öppenhet mot omvärlden, inte minst beträffande u-ländernas viktigaste

exportvaror. Erfarenheten av två års medlemskap i EU, sägs det, är att

kommissionen genomsyras av ett frihandelstänkande, som dock inte får fullt

genomslag när medlemsländernas intressen och målsättningar vägs samman.

Regeringen kommer att arbeta för att EU även i fortsättningen skall värna om

det multilaterala handelspolitiska regelverket i Världshandelsorganisationen

(World Trade Organization, WTO). Sverige skall påverka EU att gå vidare mot en

fortsatt liberalisering inom de områden där unionen för en alltför restriktiv

politik, framhålls det.

I skrivelsen anges ett antal angelägna arbetsuppgifter som berör den

gemensamma handelspolitiken och som EU-samarbetet enligt regeringens

uppfattning bör rikta in sig på. Långsiktigt bör tullarna avvecklas, framför

allt på industrivaror. I närtid måste EU:s tullar mot omvärlden sänkas. Vidare

vill regeringen se en förändrad tillämpning av EU:s antidumpningspolitik. En

nedtrappning av nuvarande restriktioner inom textil- och konfektionsområdet

bör ske; EU:s kvotavveckling bör genomföras så effektivt och så tidigt som

möjligt. Vidare bör EU:s tullagstiftning förenklas och förbättras.

Utformningen av handels- och miljöpolitiken skall vara sådan att de ömsesidigt

stödjer varandra i syfte att uppnå en hållbar utveckling.

I motion 1996/97:N269 (m) pläderas för att Sverige aktivt skall driva och

främja frihandelns idéer inom EU och dess gemensamma handelspolitik. Det är en

viktig uppgift för Sverige, anförs det, att verka för en liberalare utformning

och tillämpning av EU:s olika handelspolitiska instrument. Målet skall vara

att EU avskaffar samtliga kvarvarande importrestriktioner mot alla berörda

länder. Sverige bör aktivt, fortsätter motionärerna, verka för en total

avveckling av EU:s tullskydd på industrivaror.

Ett likartat budskap framförs i motion 1996/97:N257 (m). En viktig uppgift

för Sverige är att verka för en utformning och tillämpning av EU:s olika

handelspolitiska instrument som bygger på frihandelns principer. Ett

övergripande mål, sägs det, skall vara att EU avvecklar samtliga kvarvarande

importrestriktioner. Motionärerna anser att Sverige bör utnyttja alla

möjligheter att påverka EU:s handelspolitik i syfte att få till stånd en

fortsatt handelsliberalisering inom WTO. Sverige bör gå i bräschen för en

total avveckling av EU:s tullskydd för industrivaror, heter det. Motionärerna

menar vidare att Sverige bör ta initiativ till att en kartläggning genomförs

beträffande de kostnader och konsekvenser som EU:s tullskydd på

industrivaruområdet innebär.

I motion 1996/97:N10 (m) påpekas att det i EU:s avtal med andra länder -

associations-, partnerskaps-, handels- och biståndsavtal - normalt finns en

klausul om mänskliga rättigheter. Syftet är att EU på detta sätt skall markera

vikten av att länderna uppfyller grundläggande krav på mänskliga rättigheter.

Om dessa krav ej uppfylls kan avtalen suspenderas eller sägas upp.

Motionärernas uppfattning är att handelsrestriktioner normalt är kontra-

produktiva och att ländernas befolkning inte skall bestraffas genom

handelssanktioner som ett resultat av maktövergrepp från respektive regering.

EU har fattat handelspolitiska beslut som inneburit att konkurrensen satts

ur spel, medfört högre priser för konsumenterna och motverkat export från

utvecklingsländerna, anförs det likalydande i motionerna 1996/97:N7 (fp) och

1996/97:U14 (fp). Sådana ställningstaganden måste motarbetas från svensk sida,

menar motionärerna. Som stöd för den framförda kritiken hänvisar de till två

exempel, dels återinförande av minimipriser på datachips tillverkade i

Republiken Korea (Sydkorea) och Japan, dels införande av antidumpningstullar

för skor och väskor från Indonesien respektive Kina.

Utrikesutskottet anför i sitt yttrande att det är ett grundläggande svenskt

intresse att värna om och utvidga frihandeln. Häri ligger också en ambition

att verka mot förtäckt protektionism. Frihandeln, sägs det, är en av de

viktigaste förutsättningarna för ekonomisk utveckling, tillväxt och

sysselsättning. Detta gäller för Sverige och övriga EU-länder men också för u-

länderna och för staterna i Central- och Östeuropa. Mot denna bakgrund delar

utrikesutskottet regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att

tillträdet till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s handelspolitik

förblir öppen och att EU förändrar sin politik inom de områden där man

hittills varit mindre öppen mot omvärlden. Europa måste självfallet fortsätta

att engagera sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov, sägs det.

Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med strävan att

bekämpa fattigdomen. En stark europeisk union måste enligt utrikesutskottets

uppfattning vara generös mot omvärlden.

Beträffande användningen av klausuler om mänskliga rättigheter hänvisar

utrikesutskottet till ett nyligen avlämnat betänkande (bet. 1996/97:UU12), där

det framhålls att det är värdefullt, om än inte alltid nödvändigt, att

sanktioner beslutas av FN:s säkerhetsråd. Utrikesutskottet påpekar att sådana

sanktionsbeslut ger moralisk legitimitet och leder till effekter. Enligt den

sanktionslag (1996:95) som antogs av riksdagen år 1996 kan regeringen under

vissa förutsättningar besluta om sanktioner efter beslut av FN:s säkerhetsråd,

eller efter beslut av EU inom ramen för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken (GUSP). Utrikesutskottet menar dock att utnyttjandet av

sanktionsinstrumentet inte är oproblematiskt. Det visar sig ofta att

civilbefolkningen drabbas hårt av ekonomiska sanktioner som tillgripits till

följd av åtgärder som ifrågakommande regim vidtagit. Vad gäller handelsavtal

som EU har slutit med bestämmelser om mänskliga rättigheter vill

utrikesutskottet påpeka att förekomsten och utformningen av dylika klausuler

varierar beroende på vilken EU:s avtalspart är. Utrikesutskottet menar att de

för EU viktigaste avtalen med andra stater har syften som går långt utöver att

enbart främja handel. Ofta har de aktuella avtalen som mål att reglera ett

brett spektrum av relationer mellan avtalsparterna och ibland också att

påverka andra förhållanden som inte behöver vara av bilateral karaktär,

exempelvis att åstadkomma en positiv utveckling på miljöområdet, hållbar

utveckling eller kanske just främjande av förhållanden som omfattar mänskliga

rättigheter. Det kan därför inte hävdas, anser utrikesutskottet, att målet om

fri handel alltid skall ha prioritet framför andra mål som man med avtalet

velat uppnå. Hur en eventuell klausul om mänskliga rättigheter skall tillämpas

måste bedömas mot bakgrund härav, sägs det. Utrikesutskottets slutsats är att

det aktuella yrkandet i motion 1996/97:N10 (m) om tillämpningen av klausuler

om mänskliga rättigheter inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Näringsutskottet ser det som angeläget att Sverige fortlöpande bevakar

frihandelsintresset i EU-samarbetet och driver på övriga medlemsstater i

riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte minst beträffande u-

ländernas viktigaste exportvaror. Den svenska linjen måste hävdas med kraft

och inriktas bl.a. på att få till stånd en öppning av exportmarknader i

tredjeland och en importpolitik som bygger på största möjliga öppenhet.

Utskottet ställer sig bakom regeringens ambitioner att påverka EU i riktning

mot en liberalare utformning och tillämpning av EU:s olika handelspolitiska

instrument. I detta ligger - som också nämns i skrivelsen - bl.a. följande

åtgärder: en avveckling av EU:s samtliga kvarvarande importrestriktioner

innefattande borttagande av tullarna på framför allt industrivaror och en

nedtrappning av nuvarande restriktioner inom textil- och konfektionsområdet,

en förändrad tillämpning av EU:s antidumpningspolitik och en i närtid

förenklad tullagstiftning. Vidare finner utskottet det vara önskvärt att en

kartläggning genomförs av de kostnader och konsekvenser som EU:s tullskydd på

industrivaruområdet innebär.

Vad gäller yrkandet i motion 1996/97:N10 (m) om EU:s tillämpning av

klausuler om mänskliga rättigheter har utskottet ingen annan uppfattning än

den som har anförts från utrikesutskottets sida.

Med det sagda torde de yrkanden som återfinns i motionerna 1996/97: N257

(m), 1996/97:N269 (m), 1996/97:N10 (m), 1996/97:N7 (fp) och 1996/97:U14 (fp)

beträffande den svenska bevakningen av EU:s handelspolitik vara i väsentlig

utsträckning tillgodosedda. Något initiativ från riksdagens sida är därför

inte erforderligt. Utskottet avstyrker här aktuella motioner i berörda delar.

Den multilaterala handelspolitiken

Handel och ekonomisk tillväxt

WTO-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1995. Avtalet omfattar tre

huvudavtal, vilka vardera förvaltas av ett administrativt råd. Ett råd svarar

för tullar och varuhandel (General Agreement on Tariffs and Trade - GATT), ett

för tjänstehandel (General Agreement on Trade in Services - GATS) och ett för

handelsrelaterade immaterialrättsfrågor (Trade Related Intellectual Property

Rights - TRIPS). Vid sidan av dessa tre huvuddelar ligger WTO:s organ för

handelspolitiska länderöversyner, tvistlösningsorganet samt kommittéerna för

miljö, för handel och utveckling, för betalningsbalansfrågor, för granskning

av regionala avtal, för anslutningsförhandlingar samt för organisationens

budget.

Den första reguljära ministerkonferensen i WTO avhölls i Singapore i

december 1996. I skrivelsen sägs att konferensens kanske viktigaste syfte var

att bekräfta WTO:s roll i det globala handelspolitiska och ekonomiska

samarbetet. En del av konferensens uppgift var att anta rapporter från WTO:s

kommittéväsende. Rapporterna utgjorde en av delarna i konferensens

slutdeklaration. Regeringen anför i skrivelsen att resultatet av konferensen

ur svenskt perspektiv sammantaget får betraktas som gott, trots att den

avslutande ministerdeklarationen liksom mandaten för det framtida WTO-arbetet

blev svagare än önskat.

Regeringens grundsyn, anförs det i skrivelsen, är att ett starkt

multilateralt regelverk gynnar den ekonomiska utvecklingen globalt, inte minst

för mindre och ekonomiskt svagare stater. Den ökande internationaliseringen

innebär att handelspolitiken måste utvecklas. Frågor som tidigare var

nationella behandlas i dag i allt större omfatttning på ett globalt plan. I

skrivelsen hänvisas till ministerdeklarationen från Singapore där det sägs att

världshandelns ökning, underlättad av liberaliseringen av handeln, har skapat

fler och bättre betalda arbetstillfällen i många länder. Handeln och

handelspolitiken har en central roll för ekonomisk utveckling, tillväxt och

sysselsättning. Mot denna bakgrund, menar regeringen, är för svenskt vidkom-

mande WTO, det multilaterala regelverket och dess utveckling högt prioriterat.

I motion 1996/97:N257 (m) sägs att frihandel är en av de viktigaste

förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft och därmed

för välståndet. Att värna frihandelns principer och motverka protektionism

måste vara en prioriterad uppgift för svenska politiker. Förtroendet för det

multilaterala handelssystemet, liksom för WTO, måste befästas och stärkas,

menar motionärerna.

Kritik framförs i motion 1996/97:N8 (v) mot regeringens beskrivning av

utrikeshandelns historiska utveckling. Näringslivets förnyelseförmåga efter år

1970 har varit svag, sägs det. Ett försämrat utbytesförhållande har mötts med

justeringar av kronkursen, och inte med produktförnyelse och nyinvesteringar.

Den svaga kronkursen och de höga förtjänsterna i storföretagen är uttryck för

en svag förnyelseförmåga inom näringslivet, en ekonomisk stagnation och en

alltmer tudelad ekonomi. Motionärernas slutsats är att handels- och

näringspolitiken i större utsträckning måste bidra till näringslivets

förnyelse. Vidare sägs i motionen att en skrivelse om handels-politiken också

borde behandla vilka effekter på sysselsättning och välfärd som följer av den

omfattande spekulationen i räntenivåer och valutakurser. Spekulationen bidrar

till snabba kast i växelkurser och räntor, och till en osäkerhet som går ut

över handel, investeringar och sysselsättning i alla länder. Ett mer

omfattande offentligt ägande skulle kunna motverka den instabilitet och

kortsiktighet som utmärker finansmarknadens aktörer, menar motionärerna.

I motion 1996/97:N237 (mp) hävdas att en rad myter byggts upp om WTO. Enligt

motionärerna dikteras GATT-överenskommelserna av de största och mäktigaste

multinationella företagen, bankerna, finansinstituten och handelshusen. Dessa

intressenter, anför motionärerna, utformade utkasten till de slutliga överens-

kommelserna och kontrollerar tillämpningen i den nya organisationen WTO och

dess byråkrati. De nya GATT- och WTO-handelsreglerna kör över århundranden av

demokratiskt framväxta lagstiftningar och gör såväl demokratisk som ekonomisk

tillväxt i u-länderna omöjlig, heter det. En av slutsatserna i motionen är att

fattiga länder blir fattigare och kommer att användas som arbetsmarknads- och

resursreserv för de multinationella bolagen. Vidare anser motionärerna att den

internationella handel som sker mellan olika delar inom samma transnationella

företag måste göras synlig. Här intas ståndpunkten att Sverige aktivt måste

verka för att i internationella sammanhang minska dessa företags makt, infly-

tande och världsstyrande roll. I motionen uppmärksammas också förekomsten av

statsstöd till företag, en fråga som även tas upp i motionerna 1996/97:Fi213

(mp), 1996/97:N12 (mp) och 1996/97:N247 (mp). I motionerna sägs att en friare

handel mellan länder kan åstadkommas endast om förutsättningarna är likartade

vad gäller subventioner och stöd av olika slag. Motionärerna menar att uppen-

bara handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter ofta

kompletteras av mer dolda skydd som t.ex. statliga subventioner till vissa

näringar, vilket leder till snedvridande effekter i den internationella

konkurrensen.

Utskottet vill understryka det starka samband som råder mellan en

liberaliserad världshandel och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk

utveckling, tillväxt och sysselsättning. Minskade restriktioner för det

gränsöverskridande varu- och tjänsteutbudet ger positiva effekter i de

enskilda ländernas ekonomier och avspeglas i form av förbättrad

konkurrenskraft, ökade varuflöden och en förbättrad tillväxt. Förhållandet

gäller för såväl i-länder som u-länder. Utskottet välkomnar slutsatsen i

Singapore-deklarationen där det sägs att världshandelns ökning, underlättad av

liberaliseringen av handeln, har skapat fler och bättre betalda

arbetstillfällen i många länder. Sverige bör även fortsättningsvis delta

aktivt i ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för

det multilaterala handelssy-stemet, liksom för WTO. Frihandel är en av de

viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft.

Att värna frihandelns principer och ständigt uppmärksamma protektionistiska

inslag i det internationella handelsutbytet måste vara hörnstener i den

svenska handelspolitiken.

Utskottets uppfattning är vidare att de synpunkter som framförs i motion

1996/97:N8 (v) om vikten av att handels- och näringspolitiken samordnas för

att bidra till näringslivets förnyelse ligger i linje med vad som nyss

anförts. En friare världshandel med ökande varuströmmar leder till ökat

konkurrenstryck, krav på effektivare produktionsformer och därmed förnyelse av

näringslivet. Att i en skrivelse om handelspolitiken behandla effekter på

sysselsättning och välfärd som följer av spekulation i räntenivåer och valu-

takurser - som begärs i den nyssnämnda motionen - vore enligt utskottets

förmenande inte meningsfullt. I stället är det allmänt sett den ekonomiska

politik som förs i de enskilda länderna som avgör var de internationella

kapitalförvaltarna anser det vara tryggast att placera de tillgångar vars

avkastning de ansvarar för. En effektiv ekonomisk politik som innebär att

enskilda stater långsiktigt förmår att finansiera bl.a. sina välfärdspolitiska

åtaganden blir också i långt mindre grad påverkad av t.ex. de ränterörelser

som förekommer och som är en ofrånkomlig del av en avreglerad kapitalmarknad.

I detta perspektiv spelar ägandeformerna ingen större roll; utskottet har

svårt att se att ett ökat offentligt ägande kan motverka störningar som är

följden av ekonomisk misshushållning.

Utskottet har tidigare behandlat frågor om transnationella företags interna

transaktioner och förekomst av statssubventioner till företag, som

uppmärksammas i motioner från företrädare för Miljöpartiet de gröna. Vad

gäller den förstnämnda frågan anförde utskottet i det utrikeshandelspolitiska

betänkandet våren 1995 (bet. 1994/95:NU22 s. 18) att det är en viktig uppgift

för nationer och internationella organ att tillse att koncerner som verkar i

flera länder inte äventyrar de landvinningar som uppnåtts i

frihandelsförhandlingarna genom att missbruka sin dominerande ställning. Här

borde Sverige, sade utskottet, verka för en bredare tillämpning av

konkurrensreglerna. Vad gäller subventioner till företag pekade utskottet på

vikten av att det finns gemensamma regler för statsstöd som gör att

konkurrensen mellan företagen kan ske på lika villkor. På denna punkt utgick

utskottet ifrån att Sverige även fortsättningsvis kommer att verka för att

snedvridande subventioner avvecklas. I båda dessa frågor vidhåller utskottet

sin uppfattning; något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet här aktuella motioner i

berörda delar.

Handel och arbetsvillkor och miljö

Frågan om sambandet mellan handel och arbetsvillkor har under ett tiotal år

varit en tvistefråga inom handelspolitiken. I skrivelsen påpekas att en enig

u-landskrets har motsatt sig varje diskussion av frågan inom WTO. Länderna

upplever det som ett hot mot möjligheten att konkurrera genom lägre löner. I

skrivelsen hänvisas till studier som visar på att handel är att föredra

framför restriktioner för att förbättra arbetsvillkoren. Under

Singaporekonferensen var det ingen part som drev frågan om att nyttja

sanktioner för att uppnå mål på arbetsrättsområdet. I ministerdeklarationen

kunde länderna enas om att utpeka den Internationella arbetsorganisationen

(ILO) som det behöriga organet för att bedöma de grundläggande arbetsnormerna.

Skrivningarna om arbetsvillkor kom därmed - sägs det i skrivelsen - att

omfatta den för Sverige viktiga frågan om en koppling mellan WTO och ILO genom

en hänvisning till samarbete mellan de två organisationernas sekretariat. I

deklarationen sägs att regeringarna motsätter sig nyttjandet av

arbetsrättsfrågor för protektionistiska syften. Regeringen vill i skrivelsen

framhålla betydelsen av att WTO:s medlemsländer i Singapore uttalat sitt stöd

för ILO:s arbete på detta område. I deklararationen ligger, enligt svensk

uppfattning, underförstått att frågan kan komma att tas upp igen vid kommande

ministermöten inom WTO, beroende på utvecklingen inom ILO.

De tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet

socialklausul förs fram måste Sverige med kraft motverka, anförs det i motion

1996/97:N10 (m). De brister som föreligger i många u-länder riskerar att

ytterligare förvärras om fattiga länder skulle utsättas för handelshinder. Mot

bakgrund av att ILO i Singaporeöverenskommelsen tilldelas en central roll för

att fastställa och behandla arbetsnormer vill motionärerna fästa

uppmärksamheten på bristerna i ILO:s regelverk. På denna punkt sägs att de

olika ILO-konventionerna knappast är bra instrument för att stärka respekten

för de grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheterna på

arbetslivsområdet.

Utskottet har vid olika tillfällen behandlat frågan om handel och

arbetsvillkor. I tidigare nämnda betänkande 1994/95:NU22 (s. 16) om vissa

utrikeshandelsfrågor anförde utskottet att krav i fråga om arbetsvillkor bör

integreras i reglerna för den internationella handeln. Det är viktigt, menade

utskottet, att en noggrann analys görs av de effekter som regler om

arbetsvillkor kan få på u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. I

likhet med vad som gäller inom handelspolitiken i övrigt måste strävan vara,

underströk utskottet, att reglerna formuleras så att handelsåtgärderna riktade

mot arbetsvillkor skall grundas på internationella överenskommelser och vara

icke-diskriminerande. I denna del fogades en motivreservation (m, c, fp, kds)

till betänkandet där tveksamhet uttrycktes huruvida det är möjligt att

integrera regler om arbetsvillkor i de internationella avtalen och samtidigt

behålla en i verklig mening fri handel. Det finns, framhölls det, en risk för

att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan i förhållande till

den avsedda.

I skrivelsen sägs vidare att också kopplingen mellan handel och miljö är en

kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Även här råder i många u-länder en

utbredd misstänksamhet mot att miljöhänsyn skall användas i protektionistiskt

syfte från i-ländernas sida. I Singaporedeklarationen framhålls att WTO:s

kommitté för handel och miljö gett ett viktigt bidrag till genomförandet av

sitt arbetsprogram. Mot bakgrund därav gav ministrarna kommittén i uppdrag att

fortsätta att granska och slutföra sitt arbete beträffande omfattningen av de

ömsesidiga sambanden mellan handel, ekonomisk utveckling och skydd av miljön.

Emellertid anser regeringen att resultatet från kommitténs arbete inte

motsvarar EU:s och Sveriges ambitionsnivå för arbetet. Avsikten är därför att

man från svensk sida aktivt skall delta i arbetet att finna en samsyn och

skapa en plattform för att driva dessa frågor framåt.

I motion 1996/97:N10 (m) anförs att Sverige bör avvisa försök att med

miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella

handelssystemets allmänna regler. Miljöklausuler kan leda till införandet av

protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot

en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-

jöproblem. Den grundläggande principen bör vara, menar motionärerna, att

områden där man inte kan komma överens på ett globalt plan inte får bli

föremål för handelshindrande åtgärder.

De ökade koldioxidutsläppen sker i dag från den växande transportsektorn,

påpekas det i motion 1996/97:N8 (v). Dessa miljökostnader måste betalas fullt

ut, sägs det. Ett liknande budskap framförs i motion 1996/97:N12 (mp). Det

finns en grundläggande motsättning mellan en alltmer expanderande världshandel

och de miljöproblem som transporterna förorsakar. Värdet av en friare rörlig-

het för varor och personer måste vägas mot de i grunden ohållbara miljöproblem

som en alltför stor rörlighet orsakar, heter det. Ekonomiska styrmedel där

varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan den orsakar bör aktivt

utnyttjas, anför motionärerna vidare. De menar att överenskommelse bör nås i

det internationella samarbetet om gemensamma miniminivåer för beskattning av

transporternas externa effekter. I motionen sägs också att det bästa vore om

en överenskommelse kunde nås inom WTO om vissa minimistandarder när det gäller

både miljö och arbetsvillkor. En liknande ståndpunkt, dock mer långtgående,

uttrycks i motion 1996/97:N237 (mp) med innebörden att miljö- och

socialklausuler måste gälla utan att detta skall betraktas som icke-tariffära

handelshinder. Miljö och hälsa måste gå före frihandel, framhålls det.

I regeringens skrivelser Sveriges internationella samarbete för hållbar

utveckling (skr. 1996/97:2) och På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle

(skr. 1996/97:50) behandlas frågan om samspelet mellan handel och miljö. I den

förstnämnda skrivelsen (s. 32) hänvisas till att en arbetsgrupp inom OECD för

handel och miljö i maj 1995 presenterade en rapport med slutsatser och

rekommendationer i ämnet. Gruppen har nu fått ett förnyat mandat att fortsätta

sitt arbete med att analysera förhållandet mellan handels- och miljöpolitiken.

Resultatet av studien skall presenteras under sommaren 1997. Syftet är bl.a.

att resultaten skall utgöra ett analytiskt underlag för kommande förhandlingar

i WTO. I den andra skrivelsen (s. 89) sägs att regeringen inom ramen för den

pågående regeringskonferensen (IGC) har föreslagit att EU:s regeringskonferens

skall klarlägga staternas rätt att i vissa fall tillämpa miljöregler för varor

som är strängare än EU:s gemensamma regler. Målsättningen för Sverige är också

att övrig nationell miljöpolitik - som inte är kopplad till produkter - skall

behållas och förstärkas. De multilaterala handelsreglerna skall stödja inter-

nationella miljökonventioner. Vidare anser regeringen att handelsreglerna inte

skall motverka utan stödja en internationalisering av miljökostnader på

nationell och internationell nivå.

Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat yrkanden liknande dem som nu

är aktuella. I det utrikeshandelspolitiska betänkandet våren 1995 (bet.

1994/95:NU22 s. 12) anförde utskottet att strävan efter en miljömässigt

hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen av han-

delspolitiken. Utskottet ansåg att handels- och miljöpolitiken skall vara

ömsesidigt stödjande och att handelsåtgärderna skall kunna vidtas inte enbart

mot miljöskadliga produkter utan även mot process- och produktionsmetoder.

Dock ville utskottet understryka att miljökraven inte får bli diskriminerande

mot andra länder. Det ligger i Sveriges intresse, underströks det, att tillse

att i de fall handelsåtgärderna är motiverade, så skall dessa vidtas efter

internationella överenskommelser och att åtgärder vidtagna ensidigt av

enskilda länder inte kan godtas.

I betänkande 1994/95:NU8 (s. 10) om Sveriges anslutning till Världshan-

delsorganisationen togs upp frågan om sambandet mellan handel och

miljöstörningar från trafiken. På denna punkt anförde utskottet att frågan

ligger utanför kompetensområdet för GATT/WTO. Dock erinrades om att en rad

initiativ har tagits för att lyfta fram miljöaspekterna i handeln och att

Sverige hade för avsikt att bl.a. inom ramen för EU-samarbetet ge prioritet åt

miljöfrågor. Något särskilt initiativ från riksdagens sida speciellt inriktat

mot att belysa sambandet mellan trafik och handel var därför enligt utskottets

mening inte erforderligt.

Utrikesutskottet vill i sitt yttrande fästa uppmärksamhet på att frågan om

handelspolitikens roll i förhållande till andra politikområden, inklusive de

målkonflikter som måste hanteras, fortlöpande beaktas såväl inom EU som vid

utformningen av svensk utrikespolitik. Utrikesutskottets bedömning är att de

svenska positionerna på området - sådana de i olika sammanhang har redovisats

- är väl avvägda och att regeringen i fortsättningen bör agera på

hittillsvarande sätt.

Den nyss lämnade redogörelsen visar, enligt näringsutskottets mening, på ett

aktivt intresse för frågorna om arbetsvillkor och miljö i den internationella

handelspolitiken och att Sverige deltar på ett konstruktivt sätt i dessa

diskussioner. Utskottet vill framhålla betydelsen av den koppling som finns

mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda

bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Utskottet instämmer i

utrikesutskottets ståndpunkt att de svenska positionerna på området är väl

avvägda och att regeringen i fortsättningen bör agera på hittillsvarande sätt.

Med det sagda avstyrker utskottet här aktuella motioner i berörda delar.

Handel och fattigdomsbekämpning

WTO är den organisation som måste förändras för att världshandeln skall få en

mer ekologisk och rättvis inriktning, sägs det i motion 1996/97:N11 (s).

Sverige måste på ett ännu tydligare sätt påverka EU i denna riktning.

Maastrichtfördraget innebär att frågor som rör handel, skuld, strukturanpass-

ningsprogram och mänskliga rättigheter för första gången skall samordnas med

biståndsmålet, anför motionären. Om detta skall lyckas, fortsätter hon, krävs

en bättre analys av handelspolitikens effekter på u-ländernas situation vad

gäller fattigdom och miljö.

I det utrikeshandelspolitiska betänkandet (bet. 1994/95:NU22 s. 10) våren

1995 framhöll utskottet att frihandel är en avgörande drivkraft för den

globala utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning främjas u-ländernas

utveckling bäst genom en konsekvent bedriven frihandelspolitik, som syftar

till att efter hand ge dem fritt tillträde till i-ländernas marknader.

Utskottet anförde också att Sverige kommer att verka för att berättigade u-

landsintressen skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO.

EU:s relationer till staterna söder om Sahara exklusive Sydafrika regleras

av den s.k. Lomékonventionen. I ett svar nyligen på en fråga (1996/97:409) av

Lena Klevenås (s) om denna konvention erinrade handelsminister Leif Pagrotsky

om att den nuvarande Lomékonventionen - Lomé IV - löper ut i februari 2000.

Förhandlingar om det nya avtalet med de länder som omfattas av konventionen

skall påbörjas i september 1998. Konventionen täcker ett mycket brett spektrum

av områden, bl.a. handel, bistånd, råvarufrågor och kultur. Statsrådets

uppfattning var att efterföljaren till Lomé IV måste vara helt förenlig med

WTO:s regler. På så sätt garanteras en långsiktighet i reglerna för samarbetet

på handelns område. I svaret underströks att handelsfrågorna är komplexa och

centrala för utformningen av det avtal som skall bilda efterföljaren till Lomé

IV. Sverige har mot denna bakgrund initierat särskilda studier för att belysa

bl.a. villkoren för marknadstillträde och de s.k. MUL-ländernas (de minst

utvecklade ländernas) särskilda förhållanden.

Samtidigt besvarades en annan fråga (1996/97:422) av Lena Klevenås (s) om

Uruguayrundans utfästelser till de fattigaste länderna. Härvid betonade

statsrådet att de åtgärder som vidtagits för att stärka och koordinera det

tekniska biståndet från WTO och övriga organisationer väl motsvarar de

utfästelser som gjordes i det s.k. Marrakechavtalet gentemot alla u-länder.

Handelsministern framhöll också att det svenska aktiva deltagandet i de

multilaterala organisationer som svarar för genomförandet av det tekniska

biståndet på handelsområdet redan har resulterat i en ökad fokusering på de

minst utvecklade ländernas problem och skapat möjligheter för att ett ökat

bistånd skall kunna bedrivas bättre koordinerat.

I utrikesutskottets yttrande påpekas att EU:s relationer till ett stort

antal u-länder, närmare 70 stycken, regleras av Lomékonventionen. Omfattande

biståndsresurser är knutna till avtalet. Konventionen innehåller mer

långtgående handelspreferenser än vad som ges inom ramen för bl.a. EU:s

allmänna preferenssystem. Mot bakgrund av att Lomékonventionen är

diskriminerande i förhållande till andra u-länder och inte heller syftar till

att uppnå ömsesidig frihandel eller en tullunion mellan EU och berörda u-

länder har den fått ett särskilt undantag i WTO. Utrikesutskottet har också

nyligen vid en föredragning av biståndsminister Pierre Schori informerats om

att svenska positioner för närvarande förbereds inom Regeringskansliet inför

förhandlingarna om det avtal som skall ersätta den nuvarande Lomékonventionen.

Härvid beaktas inte bara handelspolitiska aspekter utan även förhållanden av

den art som motionären nämner och som har att göra med att avtalsparterna är

u-länder. Diskussioner om hur den framtida strategin gentemot dessa länder

skall utformas har också inletts i EU-kretsen med aktivt svenskt deltagande.

Utrikesutskottet noterar att det är angeläget att behandla de minst utvecklade

länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt sätt. Med det sagda som bakgrund

menar utrikesutskottet att det inte föreligger något behov av att tillmötesgå

motionärens yrkande.

Näringsutskottet instämmer i utrikesutskottets bedömning att såväl från

svensk sida som inom EU anläggs i en rad sammanhang ett sammanhållet synsätt

på frågor som rör handel, miljö och utveckling. Av den här lämnade

redogörelsen framgår att Sverige är och kommer att vara aktivt både i WTO-

sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala

handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Det är angeläget,

menar utskottet, att olika politikområden, som t.ex. handels- och

biståndspolitiken, samordnas och samverkar så att de fattiga länderna blir

delaktiga i den ökade globaliseringen. Utskottet vill dock understryka - i

likhet med vad som anförs från utrikesutskottets sida - att det är angeläget

att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt

sätt. Utskottet noterar också att ett WTO-program för stöd till de minst

utvecklade länderna - där Sverige agerar för att få till stånd snabba konkreta

resultat - skall diskuteras vid ett högnivåmöte mellan WTO, UNCTAD (FN:s

konferens för handel och utveckling) och ITC (International Trade Center), som

enligt planerna skall avhållas under sommaren 1997.

Med det sagda avstyrker utskottet den här aktuella motionen.

Handel och djurskydd

I motion 1996/97:N12 (mp) riktas kritik mot att regeringens skrivelse inte

behandlar frågor som rör handelspolitiken i relation till djurskyddet.

Motionärerna anser att det föreligger ett stort behov av att regeringen i

framtida skrivelser redovisar arbetet med denna fråga tydligare, förslagsvis

under egen rubrik. Det är viktigt att Sverige lyfter fram frågan om hur djur

behandlas vid tolkningen av WTO-avtalen, sägs det. Den gemensamma

handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den främjar arbetet

för djurens välbefinnande och stödjer olika instrument, t.ex. produktmärkning,

som underlättar för konsumenterna att ta hänsyn till hur djur behandlats då de

gör sina val av varor. Likalydande krav framförs i motionerna 1996/97:U12

(mp), 1996/97:N9 (v, c) och 1996/97:N237 (mp).

I betänkande 1994/95:NU8 med anledning av Sveriges anslutning till WTO

framhöll utskottet beträffande frågan om djurskyddsaspekter i samband med

handel att Sverige varit pådrivande inom OECD för att påskynda analysen av

relationen mellan handel och produktionsmetoder. Utskottet utgick från att

Sverige även fortsättningsvis kommer att driva denna linje och såg det också

som naturligt att djurskyddsaspekter beaktas i internationella handelspo-

litiska sammanhang.

Som en kompletterande uppgift kan nämnas att Sverige stödjer och deltar i

den s.k. CITES-konventionen (Convention on International Trade and Endangered

Species), som reglerar handel med utrotningshotade djur. Sverige deltar också

inom ramen för EU-medlemskapet i arbetet med att ta fram ett internationellt

avtal om standarder för humana fångstmetoder. I diskussioner om miljömärkning

inom WTO betonar Sverige särskilt att handelsreglerna måste ge utrymme för

livscykelbaserade märkningskriterier. I första hand gäller detta de

märkningssystem som i dag beaktar produktionsrelaterade miljöfrågor.

Utskottet anser att det är angeläget att Sverige internationellt verkar för

ett förbättrat djurskydd. Dessa frågor hanteras bäst inom ramen för

internationellt konventionsarbete där handelsåtgärder kan utgöra en viktig

komponent. Även i denna fråga är det utskottets bedömning att ensidigt

vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella överenskommelser

riskerar att motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas

av sådana, unilateralt fattade beslut. Utskottet erinrar om att både Sverige

och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att handelsregelverket

skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för

miljökonventioner. Beträffande frågan om att på ett tydligare sätt lyfta fram

djurskyddet i framtida redogörelser om handelspolitiken menar utskottet att en

sådan begäran bör kunna tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs inom

EU, där frågan kommit att uppmärksammas i allt högre grad - delvis som en

följd av svenska initiativ. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för

EU-samarbetet fortsatt framhåller betydelsen av förbättrat djurskydd och

bättre djurtransporter som en viktig del i en handelspolitik, till gagn för

både producenter och konsumenter.

Med det anförda avstyrks motionerna i här aktuella delar.

Rättvisemärkning

Produktionen i vissa länder sker ofta genom hård exploatering av människor och

förödelse av naturen, anförs det i motion 1996/97:N235 (s). Lösningen på

problemet är inte att upphöra med importen utan konstruktiva lösningar måste

enligt motionärerna sökas för att stimulera social utveckling och bättre

miljöanpassning i de exporterande länderna. Ett sådant sätt kan vara att

införa rättvisemärkning (fair trade), menar motionärerna. I flera länder har

särskilda märkningssystem för fair trade tagits fram. Det påpekas dock i

motionen att många problem kan vara förknippade med märkning av sådana

produkter. Ett värdefullt bidrag för fortsättningen vore, sägs det, att

analysera erfarenheterna i de länder där man kommit längre. I motionen begärs

att riksdagen hos regeringen skall begära en sådan studie och översikt.

I betänkandet om vissa utrikeshandelsfrågor våren 1995 (bet. 1994/95: NU22

s. 17) hänvisade utskottet beträffande rättvisemärkning till att det i

internationella sammanhang görs flera studier av sambanden mellan handel och

miljö och handel och arbetsvillkor. Vidare erinrades om Sveriges avsikt att

verka för att erfarenheterna från den nordiska miljömärkningen skall tillföras

EG:s miljömärkningssystem.

Enligt uppgift har sedan cirka ett år tillbaka ett arbete bedrivits bland

ett antal ideella, kyrkliga och fackliga organisationer för att införa en

rättvisemärkning i Sverige. Den första produkten med rättvisemärkning - kaffe

-introducerades i början av år 1997. I april 1997 presenterade de nyssnämnda

organisationerna - som samverkar inom ramen för Föreningen för

Rättvisemärkning - det märke som inledningsvis kommer att finnas på kaffe och

te. Märket skall garantera att odlaren erhållit betalning på en rimlig nivå.

Priset på produkten skall alltid ligga över världsmarknadspris och får inte

understiga ett angivet minimipris.

Utskottet anser att det initiativ som har tagits av de aktuella

organisationerna genom att bilda Föreningen för Rättvisemärkning måste

välkomnas och att det ansluter till liknande initiativ i andra länder i

Europa. De första produkterna med rättvisemärket är nu på väg ut i den svenska

handeln och får konkurrera med de etablerade varumärkena. En process har

påbörjats ur vilken erfarenheter fortlöpande kommer att vinnas - såväl

positiva som negativa. Utskottets uppfattning är att de slutsatser som erhålls

från denna praktiska verksamhet med fördel kan ersätta den begäran om en

utredning i ämnet som återfinns i den aktuella motionen. Utskottet finner det

också vara principiellt viktigt att slå fast att en rättvisemärkning endast

kan byggas upp på frivillighetens grund och inte vara baserad på beslut och

stå under kontroll av en enskild stat. Ett system uppbyggt enligt det

sistnämnda skulle med stor sannolikhet av andra länder uppfattas som

handelsstörande.

Med det sagda avstyrks motion 1996/97:N235 (s).

Kooperationen i Östersjösamarbetet

I motion 1996/97:N233 (s) understryks betydelsen av att nykooperativa företag

bildas som ett sätt att stödja företagandet i Östersjöområdet. Kooperationen

kan spela en avgörande roll i utvecklandet av området, såväl marknadsmässigt

som demokratiskt, menar motionärerna. Uppfattningen är att kooperationen har

unika möjligheter att ta ansvar för en hållbar utveckling i hela

Östersjöregionen. Motionärerna vill att dessa synpunkter skall beaktas vid

beredningen av de medel som har anslagits för att stärka Östersjösamarbetet.

I skrivelsen sägs att Östersjöområdet för svenskt vidkommande är prioriterat

då det gäller handelspolitiska frågor. Sveriges handel med Östersjöstaterna

har ökat mycket kraftigt under senare år. Handeln med de baltiska staterna

uppgick i båda riktningarna år 1992 till 2,3 miljarder kronor. År 1995 hade

handelsomslutningen ökat till 8,2 miljarder kronor.

Det ekonomiska samarbetet är ett viktigt element i det samarbete som bedrivs

i Östersjöstaternas råd. Rådet är utrikesministrarnas samarbetsorgan i vilket

de elva länderna runt Östersjön samt Europeiska kommissionen ingår. En av

rådets arbetsgrupper är helt ägnad åt det ekonomiska samarbetet. För närva-

rande är den huvudsakliga uppgiften att samordna och verka pådrivande för att

genomföra det handlingsprogram som antogs vid ministersessionen i Kalmar år

1996. I den ekonomiska delen av handlingsprogrammet behandlas åtgärder för

ekonomisk utveckling i form av infrastruktur, energi, handelslagstiftning m.m.

Riksdagen beslutade sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) att anvisa

1 miljard kronor till samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Ett

reservationsanslag anvisades för ändamålet på tilläggsbudget för budgetåret

1995/96. Detta innebär att outnyttjade medel får användas längst tre år efter

det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, dvs. fram t.o.m.

budgetåret 1999. Anslaget uppfördes under dåvarande första huvudtiteln

(Statschefen och regeringen - anslagsbeteckning B 2 Samarbete och utveckling

inom Östersjöregionen). Inför budgetåret 1997 inordnades reservationen under

utgiftsområde 1 (Rikets styrelse). Ingen belastning har ännu skett på

anslaget.

För närvarande pågår i Regeringskansliet beredningen av ca 300 ansökningar

som inkommit med begäran om projektmedel från de anslagna medlen för

Östersjösamarbetet. Statsrådsberedningen håller samman detta arbete under

ledning av generaldirektör Anders Sahlén. Ambitionen är att vid ett och samma

tillfälle inteckna hela det anslagna beloppet. Ansökningarna kommer från

myndigheter, näringslivet samt ekonomiska och ideella föreningar. En ansökan

har ingivits av Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva och har som syfte att

utveckla den lokala demokratin, stimulera småföretagande och uppmuntra

samverkan i lokala föreningar genom rådgivning och utveckling av kontakter.

Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete för närvarande pågår i

Regeringskansliet med att behandla de nämnda ansökningarna om stöd till olika

Östersjöprojekt. I denna prövning ingår att se på projektens ekonomiska

realism och förmåga att bidra till att de uppsatta målen för

Östersjösamarbetet kan uppnås. Bland den stora mängd ansökningar som inkommit

återfinns också begäran om stöd till kooperativa projekt. Utskottet kan i

likhet med motionärerna se att det allmänt sett finns goda skäl för bl.a.

kooperationen att engagera sig i Östersjösamarbetet och för insatser i de

baltiska staterna. Att stimulera etablerandet av kooperativa företagsformer i

dessa länder kan leda till demokratiska vinster och miljömässigt positiva

effekter enligt vad som nämns i motionen. Införande av producentkooperativ kan

också i vissa fall utgöra en lämplig övergångsfas till eget företagande. Dock

finner utskottet inget skäl att förorda att kooperationens ansökningar

särskilt skall gynnas. Avgörande i de bedömningar som skall göras måste vara

bärkraften i de enskilda projekten i förhållande till de mål som finns

uppsatta för stödet.

Med det sagda avstyrker utskottet nämnda motion.

Övriga handelspolitiska frågor

Svensk uranimport

Det finns rapporter som tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen

medför oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser, anförs det i motion

1996/97:N425 (mp). Det är främst radonavgång vid gruvbrytning samt hanteringen

av avfallet från brytningen som orsakar problem. I dag krävs, framhåller

motionärerna, ingen redovisning från den som importerar kärnbränsle av under

vilka former uranet har brutits och vilka miljöeffekter detta har orsakat.

Dessutom är det ofta omöjligt för myndigheter eller allmänheten att få

upplysningar om var uranet brutits, sägs det. Motionärerna anser att denna

situation gör det omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader. I

motionen begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att studera var

och under vilka former uranråvaran utvunnits och hanterats. I

utredningsuppdraget skall också ingå att framlägga förslag om hur svensk

kärnkraftsindustri kan täcka dessa kostnader.

Våren 1995 anförde utskottet i ett betänkande (bet. 1994/95:NU21) om

Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen m.m. att Sverige i

olika internationella sammanhang, främst FN:s atomenergiorgan IAEA

(International Atomic Energy Agency) och OECD, bör fortsätta att aktivt driva

frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning. I en reservation

(mp) krävdes bl.a. att riksdagen skulle anmoda regeringen att lägga fram

förslag om förbud mot all uranimport. I en annan reservation (c, v, kds)

föreslogs i denna del att regeringen skulle låta genomföra en utredning om den

svenska uranimportens externa kostnader och om hur den svenska

kärnkraftsindustrin skall kunna täcka dessa kostnader.

I november 1994 publicerade miljöorganisationen Greenpeace en rapport från

ett besök i de ryska urananläggningarna vid Priargunskij Gruvkombinat i staden

Krasnokamensk vid Bajkalsjön i Sibirien. I rapporten sägs bl.a. att

Krasnokamensk är ett samhälle präglat av förstörd hälsa och miljö som en

direkt följd av uranbrytningen. Cancerfrekvensen sades överskrida

normalfrekvensen i Ryssland med 200-300 % och andelen graviditetsstörningar

var mycket hög. I rapporten hänvisades till mätresultat som påvisade

radonhalter i bostadshus som var tio gånger högre än gränsvärdet i Ryssland

och Sverige.

På regeringens uppdrag besökte i augusti 1995 en svensk delegation - under

ledning av företrädare för Statens strålskyddsinstitut (SSI) - Krasnokamensk.

Efter resan sammanställde delegationen en rapport med titeln En bedömning av

hälso- och miljösituationen i gruvsamhället Krasnokamensk, östra Sibirien,

Ryssland (SSI-rapport 95-20). Av denna rapport framgår att de uppgifter som

hade lämnats i rapporten från Greenpeace inte kunde verifieras. Delegationens

bedömning var att situationen i Krasnokamensk inte skiljer sig från vad som

kan anses normalt vid industriell verksamhet av denna storlek i Ryssland. Det

finns visserligen, sägs det, stora problem i området men dessa beror inte på

uranutvinningen utan är mer av social och ekonomisk karaktär. När det gäller

hälsoläget i stort finns inget, enligt det material som delegationen hade fått

ta del av, som talar för att detta skulle vara sämre än i Ryssland i övrigt.

Delegationen konstaterade att verksamheten vid gruvföretaget styrs av ett

omfattande regelverk. Vidare bedömdes strålskyddsverksamheten bedrivas i

enlighet med internationella rekommendationer och omfatta såväl

arbetsmiljöfrågor som andra miljöfrågor. På en punkt fanns en överensstämmelse

mellan rapporterna, och det gällde de olämpligt höga radonhalterna i ett

bostadsområde utanför Krasnokamensk.

I ett brev från miljöminister Anna Lindh till Greenpeace i november 1996

sägs att IAEA och OECD:s kärnenergiorgan NEA (Nuclear Energy Agency) på

svenskt initiativ beslutat att bilda en särskild arbetsgrupp med uppgift att

behandla uranbrytningens miljöfrågor i ett helhetsperspektiv. I uppdraget

ingår också att sammanställa och utarbeta rekommendationer om bl.a.

arbetsmiljö, utsläpp till luft och vatten, avfall, återställning och

strålskydd. Vidare framhöll statsrådet att kärnkraftsindustrin enligt uppgift

nu arbetar systematiskt med att granska och miljökvalificera alla leverantörer

inom kärnbränslecykeln. Kriterier skall också tas fram för miljöbedömning av

leverantörer. Avsikten är att få till stånd en förankring av dessa kriterier i

internationella organ.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Det är uppenbart att det finns

olika uppfattningar beträffande de hälsorisker och den miljöstörning som

följer av uranbrytning i framför allt ryska gruvor. Som framgått av

redogörelsen i det föregående har dock företrädare för ansvariga svenska

myndigheter och medföljande expertis vid ett besök i den ryska gruvan i

Krasnokamensk inte kunnat påvisa de typer och den omfattning av miljö- och

hälsostörningar som en tidigare rapport från Greenpeace har förmedlat.

Samtidigt välkomnar utskottet det arbete som pågår med att miljökvalificera

samtliga leverantörer inom kärnbränslecykeln. Den miljöanalys som en sådan

klassificering kommer att bygga på inkluderar följaktligen också förfarandet

vid brytning av uran. Ett underlag för att kunna göra de bedömningar som

efterfrågas i motionen kommer därmed att kunna byggas upp. Utskottet vidhåller

också det som tidigare sagts om att Sverige i olika internationella forum bör

fortsätta att aktivt driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med

uranbrytning.

Med det sagda avstyrker utskottet den här berörda motionen.

Biståndsmarknaden

Den s.k. multilateralt finansierade marknaden, eller biståndsmarknaden,

beräknas uppgå till mer än 50 miljarder dollar årligen, påpekas det i motion

1996/97:N230 (s). Denna marknad förtjänar stor uppmärksamhet, inte minst av

svenskt näringsliv. Motionären anser att många åtgärder behöver vidtas för att

ändra attityder och främja svensk projektexport. En viktig förutsättning för

detta är att ytterligare förbättra näringslivets kännedom om de

marknadsmöjligheter som finns. I motionen erinras om att svenska företag

hittills inte haft formell möjlighet att ta del av de medel som finns inom den

Europeiska utvecklingsfonden (EDF), genom vilken något mer än hälften av EU:s

bistånd kanaliseras. När nu medlen i EDF VII snart är förbrukade och EDF VIII

skall komma till användning bör det svenska näringslivet vara med, anförs det.

Finansieringen genom EDF är betydande och beräknas uppgå till mer än tre

miljarder ecu årligen.

Enligt uppgift har ännu inte samtliga medlemsländer ratificerat EDF VIII.

Bedömningen är att medlemsländerna kommer att göra detta under hösten 1997 och

att det är möjligt att programmet startar den 1 januari 1998. För närvarande

förbereds projekt och program, men upphandling har ännu inte påbörjats.

Svenska företag och organisationer kan inte delta i tävlan om biståndsprojekt

finansierade ur EDF förrän dessa - helt eller delvis - bestrids med pengar

från EDF VIII. Den svenska utrikesförvaltningen följer utarbetandet av de

biståndsprogram som skall stödjas av EDF VIII, liksom även andra program som

är finansierade på andra sätt med inriktning mot t.ex. Östeuropa och länderna

runt Medelhavet. En viss resursförstärkning har också tilldelats den svenska

utrikesrepresentationen, inklusive de exportfrämjande enheterna, för denna

bevakning. Sveriges Exportråd har av regeringen erhållit direktiv i

regleringsbrevet för budgetåret 1997 att i sin projekt- och affärsbevakning

lägga särskild vikt vid de nya möjligheter som medlemskapet i EU medför.

De synpunkter som framförs i motionen om vikten av att svenska företag med

uppmärksamhet skall följa de affärsmöjligheter som EU:s omfattande

biståndsprogram skapar har enligt utskottets mening stor relevans. Detta

gäller i synnerhet när påfyllnaden från EDF VIII inleds.

EU:s omfattande biståndsprogram skapar betydande affärsmöjligheter för

svenska företag. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är av stor

vikt att dessa möjligheter utnyttjas och att detta bör kunna ske i större

utsträckning än vad som varit fallet i inledningen av det svenska

medlemskapet. För detta krävs såväl aktivitet från näringslivet som att

utrikesförvaltningen fortsätter sina ansträngningar att underlätta för svenska

företag att få del av EU-projekten, inte minst sådana som kommer att följa av

EDF VIII.

Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning till något särskilt

initiativ från riksdagens sida. Den aktuella motionen avstyrks alltså.

Marknadsföring av alkoholdrycker

I motion 1996/97:N238 (mp) konstateras att Absolut Vodka är den svenska

spritindustrins kanske största försäljningsframgång. Detta hänger i hög grad

samman med de reklamkampanjer med vars hjälp produkten marknadsförs, påpekar

motionärerna. De anför att den aggressiva marknadsföringen av alkohol från ett

helstatligt bolag är helt oacceptabel och bör upphöra. V&S Vin & Sprit AB bör

åläggas, krävs det, att redovisa offentligt vad bolaget gör för att

Världshälsoorganisationens (WHO:s) och regeringens mål om en minskad

alkoholkonsumtion med 25 % till år 2000 skall kunna uppfyllas.

Våren 1995 behandlades i det tidigare nämnda betänkandet (bet. 1994/95:NU22

s. 19) om vissa utrikeshandelsfrågor även en motion med ett yrkande liknande

ett av dem som återfinns i den nu aktuella motionen. Utskottet hänvisade till

ett tidigare ställningstagande våren 1993 (bet. 1992/93: NU23) då utskottet

hade anfört att ett producentföretag, även om det är statligt, bör ha frihet

att på eget ansvar utnyttja förekommande exportmöjligheter. I detta tidigare

betänkande följdes den då berörda motionen upp i en reservation (fp, c, kds).

Utskottet fann våren 1995 ingen anledning till någon åtgärd från riksdagens

sida med anledning av den då aktuella motionen.

Utskottet ser inget skäl att nu inta en annan ståndpunkt. Fram till år 1994

hade Vin & Sprit AB ensamrätt till export av spritdrycker enligt lagen

(1977:293) om handel med drycker. Genom den nya alkohollag (1994:1738) som

trädde i kraft den 1 januari 1995 har Vin & Sprits ensamrätt till export

upphört. Nu gäller att företag som erhållit partihandels- eller

tillverkningstillstånd också får exportera. För Vin & Sprits del innebär detta

följaktligen att företagets produktsortiment är utsatt för konkurrens och att

ett producentföretag, även om det är statligt ägt, skall ha frihet att på eget

ansvar utnyttja förekommande exportmöjligheter. Med det sagda avstyrks den

aktuella motionen i här berörd del.

Regeringens skrivelse

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till handlingarna utan

vidare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den gemensamma handelspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U14 yrkande 6, 1996/97:N7, 1996/97:N10

yrkande 2, 1996/97:N257 yrkandena 6-8 och 1996/97: N269 yrkande 28,

2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N8 yrkandena

1-3, 1996/97:N12 yrkande 3, 1996/97:N237 yrkandena 1-4, 1996/97:N247 och

1996/97:N257 yrkandena 1-3,

res. 1 (v)

res. 2 (mp)

3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N8 yrkande 4, 1996/97:N10 yrkandena 1

och 3, 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och 1996/97: N237 yrkande 5,

res. 3 (m, fp, kd)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

4. beträffande handel och fattigdomsbekämpning

att riksdagen avslår motion 1996/97:N11,

5. beträffande handel och djurskydd

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U12 yrkande 5, 1996/97:N9,

1996/97:N12 yrkandena 4-7 och 1996/97:N237 yrkande 6,

res. 6 (v, mp)

6. beträffande rättvisemärkning

att riksdagen avslår motion 1996/97:N235,

7. beträffande kooperationen i Östersjösamarbetet

att riksdagen avslår motion 1996/97:N233,

8. beträffande svensk uranimport

att riksdagen avslår motion 1996/97:N425,

res. 7 (mp)

9. beträffande biståndsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1996/97:N230,

10. beträffande marknadsföring av alkoholdrycker

att riksdagen avslår motion 1996/97:N238 yrkandena 2 och 3,

res. 8 (mp)

11. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:71 till handlingarna.

Stockholm den 22 april 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Karin

Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg (m),

Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer

(v), Dag Ericson (s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Sten

Tolgfors (m), Jan Backman (m) och Marina Pettersson (s).

Reservationer

1. Handel och ekonomisk tillväxt (mom. 2)

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ?Utskottet

vill? och slutar på s. 11 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N8 (v) - att

handels- och näringspolitiken i större utsträckning måste bidra till nä-

ringslivets förnyelse. Den ekonomiska utvecklingen har varit svag, samtidigt

som de svenska multinationella företagen tjänat pengar mer på spekulation än

som en följd av produktförnyelse och nyinvesteringar. Förhållandet har lett

till ekonomisk stagnation och en alltmer tudelad ekonomi. Utskottet finner

också skäl att rikta invändningar mot att regeringen i en skrivelse om

handelspolitiken väljer att inte behandla de effekter på sysselsättning och

välfärd som följer av den omfattande spekulationen i räntenivåer och valu-

takurser på den internationella kapitalmarknaden. Denna spekulation, som

bidrar till snabba kast i växelkurser och räntor samt skapar osäkerhet för

handel, investeringar och sysselsättning, har i hög grad drabbat vårt land. På

denna punkt menar utskottet att ett mer omfattande offentligt ägande skulle

kunna motverka den instabilitet och den kortsiktighet som utmärker

finansmarknadens aktörer.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N8 (v) i berörda

delar och avstyrker samtliga övriga aktuella motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N8 yrkandena 1-3 och med avslag

på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N12 yrkande 3,

1996/97:N237 yrkandena 1-4, 1996/97:N247 och 1996/97: N257 yrkandena 1-3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Handel och ekonomisk tillväxt (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ?Utskottet

vill? och slutar på s. 11 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N237 (mp) ser utskottet med

viss oro på att GATT-överenskommelserna i hög grad är styrda av de största och

mäktigaste multinationella företagen, bankerna, finansinstituten och handels-

husen. Följden av detta har också blivit att dessa intressen kontrollerar

tillämpningen i den nya organisationen WTO och dess byråkrati. Sverige måste

med kraft agera i syfte att få till stånd ett synliggörande av den inter-

nationella handel som sker mellan olika delar inom samma transnationella

företag och i internationella sammanhang aktivt verka för att minska de

multinationella företagens makt, inflytande och världsstyrande roll. Tyvärr

tvingas utskottet härutöver konstatera - som även uppmärksammas förutom i den

nyssnämnda motionen i motionerna 1996/97:Fi213 (mp), 1996/97:N12 (mp) och

1996/97:N247 (mp) - att statsstöd till företag fortfarande har en besvärande

stor omfattning i det internationella handelsumgänget. Utskottet vill upprepa

tidigare intagna ståndpunkter att en friare handel mellan länder kan

åstadkommas endast om förutsättningarna är likartade vad gäller subventioner

och stöd av olika slag. Utskottet vill dessutom i detta sammanhang tillägga

att sådana subventioner också kompletteras av mer uppenbara handelshinder som

tullar, importavgifter och importkvoter. Allt detta leder till snedvridande

effekter i den internationella konkurrensen som ensidigt gynnar de stora

företagen i de rika länderna och leder till att företag verksamma i fattiga

länder slås ut.

Vidare finner utskottet skäl att rikta invändningar mot att regeringen i en

skrivelse om handelspolitiken väljer att inte behandla de effekter på

sysselsättning och välfärd som följer av den omfattande spekulationen i

räntenivåer och valutakurser på den internationella kapitalmarknaden. Denna

spekulation, som bidrar till snabba kast i växelkurser och räntor samt skapar

osäkerhet för handel, investeringar och sysselsättning, har i hög grad drabbat

vårt land. Sådana dramatiska effekter som följer av den internationella

valuta- och värdepappershandeln kan inte lämnas åt sidan vid en beskrivning av

svensk handelspolitik inför 2000-talet. Utskottets uppfattning i denna del

ligger därmed delvis i linje med den ståndpunkt som intas i motion 1996/97:N8

(v).

Det utskottet har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrker utskottet här behandlade yrkanden i

motionerna 1996/97:Fi213 (mp), 1996/97:N12 (mp), 1996/97:N237 (mp),

1996/97:N247 (mp). Övriga här aktuella motioner avslås i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handel och ekonomisk tillväxt

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 17, 1996/97:N12

yrkande 3, 1996/97:N237 yrkandena 1-4 och 1996/97: N247, med anledning

av motion 1996/97:N8 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1996/97:N8

yrkandena 1 och 2 och 1996/97:N257 yrkandena 1-3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Göran Hägglund

(kd), Sten Tolgfors (m) och Jan Backman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och

slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som sägs i motion 1996/97:N10 (m) anser utskottet att

Sverige med kraft måste motverka de tendenser till förtäckt protektionism som

framskymtar när begreppet socialklausul förs fram. Enligt utskottets

uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera regler om

arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt behålla en i

verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-länderna så gott

som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att införa krav

i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida bottnar i att de

ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck

för protektionistiska strävanden som - om de förverkligas - hindrar u-länderna

från att få exportinkomster som kan användas för att successivt förbättra

välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns alltså en risk

för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den

avsedda.

Utskottet instämmer också i det som anförs i nyssnämnda motion beträffande

försök att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det

internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som för

avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av

protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot

en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-

jöproblem. Den grundläggande principen måste vara, anser utskottet, att

områden där man inte kan komma överens på ett globalt plan inte får bli

föremål för handelshindrande åtgärder.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N10 (m)

i här berörd del. Övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 och med

avslag på motionerna 1996/97:N8 yrkande 4, 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2

och 1996/97:N237 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och

slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Den nyss lämnade redogörelsen visar, enligt utskottets mening, på ett aktivt

intresse för frågorna om arbetsvillkor och miljö i den internationella

handelspolitiken och att Sverige deltar på ett konstruktivt sätt i dessa

diskussioner. Utskottet vill framhålla betydelsen av den koppling som finns

mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda

bristande arbetsvillkor och miljöskydd.

Samtidigt ser utskottet - i linje med vad som sägs i motionerna 1996/97:N8

(v) och 1996/97:N12 (mp) - med oro på den motsättning som alltmer gör sig

märkbar mellan en expanderande världshandel och de miljöproblem som

transporterna förorsakar. Utskottet finner det angeläget att en bedömning görs

av värdet av en friare rörlighet för varor och personer i förhållande till de

i grunden ohållbara miljöproblem som denna rörlighet orsakar. Ekonomiska

styrmedel där varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan det

orsakar bör aktivt utnyttjas, menar utskottet. I det internationella

samarbetet bör överenskommelse nås om gemensamma miniminivåer för beskattning

av transporternas externa effekter.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N8 (v) i denna del och

avstyrker motionerna 1996/97:N10 (m) och 1996/97:N237 (mp) i berörda delar.

Det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion

1996/97:N12 (mp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N8 yrkande 4, med anledning av

motion 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna

1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:N237 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Handel och arbetsvillkor och miljö (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ?Den nyss? och

slutar på s. 14 med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att en överenskommelse bör kunna nås inom WTO om

vissa minimistandarder när det gäller både miljö och arbetsvillkor. Med

instämmande i vad som sägs i motion 1996/97:N237 (mp) menar utskottet att

miljö- och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som

icke-tariffära handelshinder. Utskottet ser med viss oro på att tillgången på

naturresurser kommer i underläge i förhållande till handelsintresset. För att

eliminera u-ländernas misstänksamhet mot att krav på bättre arbetsvillkor och

bättre miljö blir ett hot mot deras konkurrenskraft krävs att de nuvarande

mönstren för världshandeln förändras. Sverige bör på ett tydligare sätt än

hittills uppmärksamma arbetsvillkor och miljö i sin egen handelspolitik och i

sitt internationella utvecklingssamarbete samt ändra sina handelsmönster till

förmån för en solidarisk handel som tar hänsyn till människa och miljö.

Utskottet kan vidare - i linje med vad som sägs i motionerna 1996/97:N8 (v)

och 1996/97:N12 (mp) - konstatera den motsättning som alltmer gör sig märkbar

mellan en expanderande världshandel och de miljöproblem som transporterna

förorsakar. Utskottet finner det angeläget att en bedömning görs av värdet av

en friare rörlighet för varor och personer i förhållande till de i grunden

ohållbara miljöproblem som denna rörlighet orsakar. Ekonomiska styrmedel där

varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan den orsakar bör aktivt

utnyttjas, menar utskottet. I det internationella samarbetet bör

överenskommelse nås om gemensamma miniminivåer för beskattning av

transporternas externa effekter.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N12 (mp) och

1996/97:N237 (mp) och avstyrker motion 1996/97:N10 (m) i här berörda delar.

Det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion

1996/97:N8 (v).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande handel och klausuler om arbetsvillkor och miljö

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N12 yrkandena 1 och 2 och

1996/97:N237 yrkande 5, med anledning av motion 1996/97:N8 yrkande 4 och

med avslag på motion 1996/97:N10 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Handel och djurskydd (mom. 5)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?aktuella delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N12 (mp) - att

det är en brist att skrivelsen om handelspolitiken inte behandlar

djurskyddsfrågor. Inför 2000-talet måste det i de handelspolitiska

övervägandena på internationell nivå ingå bedömningar av hur djur hanteras

inom t.ex. livsmedelskedjan. En humanistisk livssyn kräver - på samma sätt som

människors arbetsvillkor i produktionen tas upp i detta sammanhang - att även

frågan om hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen. Enligt

utskottets uppfattning bör Sverige ta initiativ i den riktningen. Vidare bör

den gemensamma handelspolitiken vara utformad på ett sådant sätt att den

främjar arbetet för djurens välbefinnande och stödjer olika instrument, t.ex.

produktmärkning, som underlättar för konsumenterna att ta hänsyn till hur djur

behandlats då de gör sina val av varor. Utskottet menar att den tydliga

opinion som finns i Sverige för ett ökat djurskydd på europeisk nivå och som

präglar det svenska agerandet i ministerrådet på jordbruksområdet också skall

motsvaras av en svensk aktivitet när det gäller gemenskapens handelspolitik.

Med det sagda tillstyrker utskottet här nämnda motioner i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande handel och djurskydd

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U12 yrkande 5, 1996/97:N9,

1996/97:N12 yrkandena 4-7 och 1996/97:N237 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Svensk uranimport (mom. 8)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?berörda motionen? bort ha följande lydelse:

Utskottet finner - i likhet med vad som anförs i motion 1996/97:N425 (mp) -

det i högsta grad otillfredsställande att ingen redovisning lämnas av den som

importerar kärnbränsle beträffande de former under vilka uranet har brutits

och vilka miljö- och hälsokonsekvenser detta har orsakat. Det är med oro som

utskottet tagit del av rapporter som tyder på att speciellt den ryska

uranhanteringen medför oacceptabla effekter både för arbetande personal och

för omkringliggande bebyggelse. Den rapport som de svenska myndigheterna och

expertisen tog del av vid sitt besök i Krasnokamensk om den radiologiska

situationen var enligt uppgift preliminär. Den svenska delegationens rapport

redovisade i sin tur enligt vad som vidare uppgivits bara delvis vad som hade

framkommit. Sålunda togs inte hänsyn till den dynamik i hälsoproblemen som

finns i området. Inte heller anlades någon helhetssyn beträffande urvalet av

arbetskraft och förekomsten av synergieffekter mellan olika typer av påverkan.

Det arbete till vilket miljöminister Anna Lindh hänvisar i sitt brev till

Greenpeace betraktar utskottet som ett steg i rätt riktning, men måste

samtidigt bedömas vara helt otillräckligt. Den miljöanalys och

miljöklassificering som kommer att genomföras sker på den internationella

kärnkraftsindustrins villkor med en riskbedömning som starkt understiger den

nivå som vetenskaplig miljöexpertis anser skall vara normerande. Utskottet

anser mot denna bakgrund att riksdagen bör anmoda regeringen att tillsätta en

utredning om uranimportens externa kostnader, inkluderande en analys av under

vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. I utredningsuppdraget bör

också ingå att framlägga förslag om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka

dessa kostnader.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1996/97:N425 (mp).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande svensk uranimport

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N425 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Marknadsföring av alkoholdrycker (mom. 10)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ?Utskottet

ser? och slutar på s. 22 med ?berörd del? bort ha följande lydelse:

Utskottet finner - i likhet med vad som sägs i motion 1996/97:N238 (mp) -

starka skäl för regeringen att ingripa mot den aggressiva marknadsföring av

alkohol som det helstatliga bolaget Vin & Sprit AB bedriver på

exportmarknaden. Dyrbara och sofistikerade reklamkampanjer för framför allt

Absolut Vodka har lett till stora försäljningsframgångar. Utskottet anser att

det inte är acceptabelt att ett statligt företag på detta sätt exploaterar en

alkoholprodukt på den utländska marknaden och uppenbart i strid mot de mål som

Världshälsoorganisationen (WHO) har satt upp om en minskad alkoholkonsumtion

med 25 % till år 2000. Det finns anledning för utskottet att påminna om att

även Sverige har ställt sig bakom detta mål. Mot denna bakgrund menar

utskottet att regeringen via ägardirektiv bör anmoda Vin & Sprit att

offentligt redovisa vilka åtgärder företaget tänker vidta för att bidra till

att det nyssnämnda målet kan uppnås.

Det utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrks den nämnda motionen i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande marknadsföring av alkoholdrycker

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N238 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utrikesutskottets yttrande

1996/97:UU5y

Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 10 april 1997 beslutat bereda utrikesutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och

handelspolitiken inför 2000-talet jämte motioner i de delar som berör

utrikesutskottets beredningsområde.

Utskottet yttrar sig i det följande över dels skrivelse 1996/97:71 i de

delar som berör utskottets beredningsområde, dels de med anledning av

skrivelsen väckta motionerna 1996/97:N10 (m), yrkande 2, och 1996/97:N11 (s).

Till utrikesutskottets yttrande är fogat ett särskilt yttrande av Eva

Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp).

Sammanfattning av skrivelsen

I regeringens skrivelse 1996/97:71 ges en översikt över Sveriges och EU:s

målsättningar på det handelspolitiska området med tonvikt på det multilaterala

samarbetet och utvecklingen av den gemensamma handelspolitiken. Särskild

uppmärksamhet ägnas åt en redovisning av Världshandelsorganisationens, WTO:s,

första ministerkonferens, som avhölls den 9-13 december 1996 i Singapore.

Handelspolitiken inför 2000-talet

Frihandelspolitik för ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning

Den svenska ekonomin har efter andra världskriget blivit alltmer

internationaliserad. Det svenska välståndet har byggts på vår handel med

utlandet.

Denna utveckling fortsätter.

Genom Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (EU), och EU:s samarbete

med sina europeiska grannländer, skapas för allt fler företag en europeisk

hemmamarknad. Samtidigt blir konkurrensen på den svenska marknaden alltmer

påtaglig.

Regionala frihandelsavtal och förhandlingarna inom ramen för det allmänna

tull- och handelsavtalet, GATT, har varit avgörande för den ökande handeln

mellan länder. Den senaste stora multilaterala förhandlingsomgången, den s.k.

Uruguayrundan, varade mellan åren 1986 och 1994. Resultatet blev vidgandet av

GATT till Världshandelsorganisationens, WTO, och en kraftig stimulans för

världsekonomin genom betydande sänkningar av handelshindren i världen.

Den ökade internationaliseringen innebär att handelspolitiken måste

utvecklas. Frågor som tidigare var nationella behandlas i dag i allt större

omfattning på ett globalt plan. Exempel på sådana frågor är miljö- och

investeringsfrågor.

Sveriges handelspolitiska målsättningar

Medlemskapet i EU innebar på det handelspolitiska området dels en fullständig

integration i den inre marknaden, dels att Sverige samtidigt omfattades av en

gemensam yttre handelspolitik i vilken unionen företräds av kommissionen. Den

främsta handelspolitiska vinsten med medlemskapet låg i deltagandet och

möjligheten att fullt ut påverka den inre marknaden. En annan stor

handelspolitisk fördel som uppnåtts genom medlemskapet i EU, är att Sverige nu

har större möjlighet än tidigare att påverka den internationella

handelspolitiska utvecklingen.

Den handelspolitiska kostnaden för medlemskapet var en mer restriktiv

handelspolitik gentemot tredje land inom ett antal områden.

Genom medlemskapet i EU har Sverige tillgång till den inre marknaden och

kommer att främja arbetet med att effektivisera denna marknad. I strävan att

utvidga och effektivisera hemmamarknaden innefattas även Norden och området

kring Östersjön. Staterna kring Östersjön utgör en viktig marknad som det dock

kräver mer kunskap och tålamod för att erövra. Målet för regeringen är att

även denna marknad framdeles skall komma att ingå som en del i den svenska

hemmamarknaden.

Sverige är ett exportberoende land. Exporten har under den senaste uppgången

i ekonomin haft en dramatisk betydelse för tillväxten vilket innebär att

tillväxten till stor del varit exportledd under de senaste åren. Det är

viktigt att även fortsättningsvis förstärka de svenska exportmöjligheterna.

Detta gäller framför allt i den kunskapsintensiva delen av produktionen

eftersom Sverige har utvecklat värdefulla konkurrensfördelar på detta område.

Importen är även betydelsefull eftersom den är nödvändig i förverkligandet

av de olika ekonomisk-politiska målen och för att den ger konsumenterna

tillgång till bättre och billigare varor och tjänster.

Samverkan med våra grannländer i Östersjöområdet på det handelspolitiska

området blir alltmer betydelsefull i takt med att denna region utvecklas. WTO-

medlemskap för de baltiska staterna och Ryssland står för dörren och ett antal

länder i vår omedelbara närhet har ansökt om medlemskap i EU. Sverige

välkomnar denna utveckling. Inför sekelskiftet förbättras förutsättningarna

för en fortsatt utveckling av det handelspolitiska samarbetet med Sveriges

nordeuropeiska grannar.

Den genomgående svenska linjen vad gäller utformningen av EU:s

handelspolitik är att verka för öppnandet av exportmarknader i tredje land och

för en importpolitik som bygger på största möjliga öppenhet mot omvärlden,

inte minst för u-ländernas viktigaste exportvaror. Dessa mål uppnås genom en

fortgående liberalisering av världshandeln och genom att vi samtidigt verkar

för att EU för en öppen handelspolitik.

Den gemensamma handelspolitiken

EU:s gemensamma handelspolitik regleras i EG-fördragets artikel 113. Frågorna

på det handelspolitiska området avgörs i huvudsak med kvalificerad majoritet.

Kommissionen agerar på uppdrag av medlemsstaterna i handelspolitiska frågor

och svarar för förhandlingsarbetet, såväl bilateralt som regionalt och

multilateralt. Detta innebär att det är kommissionen som efter samråd med

medlemsländerna för unionens talan både i WTO och i andra handelspolitiska

sammanhang.

Beträffande vissa frågor som ingår i det handelspolitiska regelverket råder

s.k. blandad kompetens. Beslut fattas då med enhällighet.

Europeiska kommissionen företräder en i grunden frihandelsvänlig politik.

Samtidigt måste man givetvis beakta medlemsländers särintressen även när dessa

kan gå i mer protektionistisk riktning. Sammantaget pekar dock två års

erfarenhet av svenskt medlemskap i EU på ett starkt svenskt intresse av att i

flertalet fall stödja kommissionen på det handelspolitiska området då

frihandelstänkandet genomsyrar kommissionens målsättningar.

En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är angelägen för Sverige

utifrån flera utgångspunkter, t.ex. strävanden efter avreglering och

miljöanpassning. En reform är även angelägen i ett handelspolitiskt

perspektiv, bl.a. för att uppfylla de åtaganden EU gjort i samband med

Uruguayrundan och för att möjliggöra ytterligare sänkningar av gränsskyddet i

kommande WTO-förhandlingar. En reform är inte minst av vikt för u-ländernas

möjlighet att exportera jordbruksvaror till EU. I kommande WTO-förhandlingar,

som enligt avtalet skall inledas vid sekelskiftet, kan förutses krav från

främst USA och Cairnsländerna, som är en grupp länder med betydande

exportintressen vilka samarbetar i WTO, om ytterligare neddragningar av stödet

och skyddet för jordbruket.

Handel och miljö är ett område där Sverige fortsatt kommer att agera

kraftfullt inom EU och i andra internationella forum. Den övergripande

målsättningen är att göra handels- och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande för

att på så sätt uppnå en hållbar utveckling. Arbetet syftar också till att

främja en hållbar utveckling i u-länderna. Målsättningen är vidare att

Sveriges progressiva miljöpolitik skall stödjas och få internationell

spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara intakta eller

förbättras.

Regionalt samarbete och bilaterala förbindelser

Regionalt samarbete

Inom EU har frågan om de regionala frihandelsprojekten diskuterats utifrån ett

multilateralt perspektiv, men också mot bakgrund av de konkreta avtal om vilka

förhandlingar pågår. Intresset inom EU är för närvarande i första hand

inriktat på att få till stånd en ny generation avtal med länderna i

Medelhavsregionen i syfte att upprätta ett frihandelsområde till år 2010.

Aktuellt för närvarande är även förhandlingar om ett frihandelsavtal med

Sydafrika.

Regeringens uppfattning är att EU bör driva handelsliberaliseringar genom en

parallell process, både multilateralt och regionalt. En viktig förutsättning

är att sådana avtal utformas enligt WTO:s regler.

Östeuropasamarbete inklusive Östersjösamarbetet

Med länderna i Central- och Östeuropa fortsätter EU att bygga ut och fördjupa

samarbetet i enlighet med den strategi som antogs vid Europeiska rådets möte i

Essen i december år 1994. De viktigaste samverkansformerna är Europaavtalen

(associeringsavtalen), den strukturerade dialogen som innebär en möjlighet att

på ministernivå diskutera gemensamma frågor, vitboken för laganpassning om vad

som måste gälla för att dessa länder skall kunna delta i den inre marknaden

samt biståndsprogrammen PHARE och TACIS.

Sveriges handel med Östersjöstaterna har ökat mycket kraftigt under senare

år. Beträffande den ryska delen av Barentsregionen är handeln ännu föga

utvecklad, men de stora råvarutillgångarna gör området intressant. Ekonomiska

frågor behandlas inom ramen för Barentsrådet. Östersjöområdet är för svenskt

vidkommande prioriterat då det gäller handelspolitiska frågor. Prioriterade

svenska mål är EU-medlemskap för Estland, Lettland och Litauen samt WTO-

medlemskap för de baltiska staterna och för Ryssland. Av vikt är även att

utveckla de fyra staternas relationer med OECD.

Europaavtalen med Bulgarien, Polen, Rumänien Ungern, Tjeckien och Slovakien

har trätt i kraft. Vad gäller avtalen med Estland, Lettland, Litauen och

Slovenien pågår ratificering. Fram till dess att dessa Europaavtal träder i

kraft tillämpas övergångsavtal som täcker handelsavsnitten i avtalen. Syftet

med Europaavtalen är att skapa en struktur för politisk dialog, främja ökning

av handeln, etablera goda ekonomiska förbindelser, ge en ram för tekniskt och

ekonomiskt bistånd från EU, underlätta kulturellt samarbete och allmänt

medverka till gynnsamma förutsättningar för ländernas gradvisa integration i

gemenskapen. Syftet med avtalen är att underlätta ländernas EU-integration.

För medlemsländer i Oberoende staters samvälde (OSS) tillämpar EU en något

annorlunda strategi. Här har EU tecknat s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal.

I dessa förutses varken medlemskap eller associering och de anpassas efter de

förutsättningar som råder i respektive land. De viktigaste delarna i dessa

avtal är ekonomiskt, politiskt och kulturellt samarbete samt handelspolitik

baserad på GATT:s princip om mest gynnad nation. Inga partnerskapsavtal har

ännu trätt i kraft, utan dessa håller på att ratificeras. Till dess att de

trätt i kraft tillämpas övergångsavtal om handel och handelsrelaterade frågor.

För närvarande har övergångsavtalen med Ryssland, Ukraina och Moldavien trätt

i kraft.

Det ekonomiska samarbetet är ett viktigt element i det samarbete som bedrivs

i Östersjöstaternas råd. Rådet är utrikesministrarnas samarbetsorgan i vilket

de elva länderna runt Östersjön samt Europeiska kommissionen ingår. En av

rådets arbetsgrupper ägnar sig helt åt det ekonomiska samarbetet. För

närvarande är den huvudsakliga uppgiften att samordna och verka pådrivande för

att genomföra det handlingsprogram som antogs vid ministersessionen i Kalmar i

juli år 1996. I den ekonomiska delen av handlingsprogrammet behandlas åtgärder

för ekonomisk utveckling i form av infrastruktur, energi, handelslagstiftning

m.m.

Gentemot länderna i det före detta Jugoslavien, utom Slovenien, samt

gentemot Albanien, fortsätter EU sina ansträngningar att få till stånd ett

närmare samarbete.

Medelhavsregionen och Afrika söder om Sahara

Genom EU-medlemskapet har Sverige kommit att delta i ett utvidgat och

fördjupat samarbete med Medelhavsregionen.

Inom ramen för den s.k. Barcelonaprocessen drog EU i november år 1995 upp

riktlinjerna för en ny handelsstrategi för ovan nämnda Medelhavsländer.

Strategin syftar till att utveckla Medelhavsregionen till ett

frihandelsområde. Detta skall vara genomfört år 2010. Som ett första steg

skall EU sluta bilaterala associeringsavtal med respektive land och i ett

andra steg skall dessa stater inbördes sluta frihandelsavtal. Hittills har EU

slutit nya associeringsavtal med Tunisien, Israel och Marocko samt ett

interimistiskt associeringsavtal med PLO för den palestinska myndighetens

räkning. Förhandlingar pågår med Egypten, Jordanien samt Libanon och kommer

att inledas med Algeriet. Inledande samtal om ett associeringsavtal med Syrien

pågår. Enligt dessa avtal skall EU stegvis få tullfritt marknadstillträde för

industrivaror till nämnda länder. Övergångsperioden är tolv år. Dessa stater

har sedan samarbetsavtalen slöts på 1970-talet haft tullfrihet på EU-marknaden

för sina industrivaror.

Frågan om jordbruksprodukternas inkluderande i dessa frihandelsavtal har

utgjort ett stort problem för EU. Avtalen har därmed inte kunnat uppfylla WTO-

kraven på frihandelsavtal. Detta har bidragit till den pågående diskussionen

inom EU om regionalism.

År 1988 slöts ett samarbetsavtal mellan EU och de sex arabiska Gulfstaterna

som ingår i Gulfstaternas samarbetsråd, GCC (Bahrein, Förenade Arab-

emiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien). Avtalet utgör ett första

steg, och som ett andra steg planeras ett frihandelsavtal mellan EU och GCC.

EU:s relationer till staterna söder om Sahara exklusive Sydafrika regleras

av Lomékonventionen. Gällande avtal löper fram till år 2000. Totalt omfattar

Loméavtalet 70 u-länder varav flertalet är afrikanska. Tillsammans med

tidigare kolonier i Karibien och Stillahavsområdet benämns de ACP-länderna.

Omfattande biståndsresurser är knutna till avtalet.

Mot bakgrund av att Lomékonventionen är diskriminerande visavi andra u-

länder och inte heller syftar till att uppnå ömsesidig frihandel eller en

tull-union mellan EU och ACP-länderna har den fått ett särskilt undantag i

WTO. Det är dock enligt regeringens uppfattning angeläget att behandla de

minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt sätt.

Diskussioner om hur den framtida strategin gentemot dessa länder skall

utformas har inletts. Sverige deltar aktivt i dessa diskussioner utifrån ovan

nämnda målsättningar.

Ett förhandlingsmandat för ett frihandelsavtal mellan EU och Sydafrika

överlämnades till Sydafrika under år 1996. Några realförhandlingar har ännu

inte inletts.

För närvarande är Sydafrika inkluderat i EU:s allmänna preferenssystem.

En viktig fråga för Sydafrika och de afrikanska stater som ingår i den

Sydafrikanska tullunionen SACU (Sydafrika, Botswana, Lesotho, Swaziland och

Namibia) är att EU beaktar detta tullunionsarrangemang i sitt kommande

frihandelsavtal med Sydafrika. EU avser att stödja ekonomiskt samarbete och

integrationsträvanden mellan Sydafrika och dess grannar, bl.a. genom att knyta

Sydafrika till vissa delar av Lomékonventionen. Sydafrika är, liksom flertalet

afrikanska stater, anslutet till WTO.

Nordamerika

Vid toppmötet mellan EU och USA i Madrid i december år 1995 antogs en gemensam

deklaration och handlingsplan för fördjupningen av de transatlantiska

förbindelserna. Handlingsplanen spänner över ett brett fält av

samarbetsområden. Den är dock mest konkret på det handelspolitiska området. En

motsvarande handlingsplan för EU och Kanada undertecknades i december år 1996

i Ottawa.

Ett fördjupat handelspolitiskt samarbete i framtiden skulle även komma att

gynna den globala handelsutvecklingen. För närvarande pågår diskussioner om

hur det transatlantiska samarbetet skall kunna utvecklas i framtiden. Visioner

om ett transatlantiskt frihandelsområde får dock anses ligga långt fram i

tiden.

Stärkandet av det transatlantiska samarbetet är en prioriterad uppgift. Det

är därför av stor vikt att handlingsplanen ytterligare konkretiseras. Även om

en rad handelspolitiska konflikter under senare år försvårat relationerna

mellan EU och USA finns det stor samsyn i internationella handelspolitiska

frågor. På det handelspolitiska området bör det främsta målet för den

transatlantiska dialogen vara att parterna gemensamt skall verka för att

främja det multilaterala handelssystemet och WTO.

I december år 1992 undertecknade USA, Mexiko och Kanada det nordamerikanska

frihandelsavtalet, NAFTA.

Bildandet av NAFTA kan ses som ett första steg i den process som möjligen

kommer att resultera i ett amerikanskt frihandelsområde som sträcker sig från

Alaska i norr till Eldslandet i söder. Målsättningen är att till år 2005 kunna

skapa detta frihandelsområde.

Mot bakgrund av EU:s och Nordamerikas globala ekonomiska betydelse, samt de

länkar och kontakter som såväl USA som Kanada har med de asiatiska länderna,

är det av stor vikt att det transatlantiska handelspolitiska samarbetet

framdeles ytterligare fördjupas och konkretiseras. Dessutom finns all

anledning att tro att Mexikos ekonomiska utveckling även fortsatt kommer att

påverkas positivt av NAFTA-medlemskapet, varför ett frihandelsavtal mellan

Mexiko och EU kommer att innebära ekonomiska fördelar för båda parter.

Latinamerika

Den ekonomiska utvecklingen i regionen fortsätter att uppvisa en årlig

tillväxt på 3-4 %, vilket innebär att regionen som helhet också fortsätter som

en av världens tillväxtregioner.

I regionen har det under senare år skett en omsvängning mot en mer öppen

handelspolitik. Detta har kompletterats med en aktiv regional integration. Det

mest betydelsefulla regionala samarbetet - särskilt från svensk synpunkt och

EU-synpunkt - utgörs av Mercosur (Mercado Comun del Sur), som omfattar

länderna Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Samarbetet inom Mercosur

sker inom en år 1995 etablerad tullunion. Denna kommer år 2001, till sin

huvuddel, och år 2006, fullt ut, att övergå till en gemensam marknad med fri

rörlighet för varor, tjänster och kapital samt möjligen även en gemensam

arbetsmarknad. Under år 1996 har Bolivia och Chile anslutit sig som

associerade medlemmar och kommer därmed omkring år 2000 att ha etablerat

tullfrihet för huvuddelen av varuområdet. Övriga länder i regionen har inlett

kontakter syftande till ett närmande till Mercosur.

Mellan EU och Mercosur finns ett ramavtal från år 1995 som syftar till att

upprätta en politisk och ekonomisk interregional associering, grundad på ökat

politiskt samarbete, en gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln och

främjande av investeringar. Ett liknande samarbetsavtal finns sedan år 1996

mellan EU och Chile.

En svensk strävan är att snarast få till stånd handelsliberaliseringar i

förhållandet till Mercosur och Chile. Detta innebär att Sverige också måste

vara pådrivande för en mer öppen handelsregim från EU:s sida.

Asien

Stillahavsasien utgör i dag en av de mest dynamiska och snabbväxande

regionerna i världsekonomin.

ASEAN-länderna (Thailand, Malaysia, Indonesien, Singapore, Brunei,

Filippinerna och Vietnam) har bildat det asiatiska frihandelsområdet AFTA.

Detta samarbete, liksom samarbetet inom APEC (Asia Pacific Economic Co-

operation), har som sin utgångspunkt s.k. öppen regionalism, dvs. de

handelsliberaliseringar som uppnås mellan de deltagande länderna tillämpas

också mot tredje länder, utan undantag från Världshandelsorganisationens,

WTO:s, princip om mest gynnad nation. Det är dock ännu för tidigt att bedöma

om frihandelsansträngningarna inom regionen verkligen kommer att innebära en

sådan öppenhet mot omvärlden.

Kina utgör i dag en av de viktigaste aktörerna inom världshandeln och har en

mycket hög ekonomisk tillväxttakt som ligger runt 10 % per år. Förhoppningar

finns att landet redan under år 1997 skall bli medlem i WTO. Sverige har i EU

understött Kinas ansökan om WTO-medlemskap, förutsatt givetvis att Kina är

berett att göra nödvändiga åtaganden.

Hongkong är i dag medlem av WTO och kommer efter överlämnandet till Kina den

1 juli 1997 att fortsätta utgöra en självständig handelspolitisk enhet inom

WTO. Taiwan har observatörstatus i WTO. Ett anslutningsavtal är i princip

färdigförhandlat och nu avvaktas att förhandlingarna om WTO-medlemskap för

Kina skall slutföras.

Japan är EU:s näst största handelspartner. EU:s handelspolitik gentemot

Japan är aktiv och har i hög grad inriktats på konkreta marknadsöppningar.

Våren år 1995 utarbetade EU ett specifikt handlingsprogram för Japan. Syftet

med detta är att höja profilen gentemot Japan som del av unionens

förhållningssätt till Asien som helhet.

EU har genom samarbetet i ASEM (Asia-Europe Meeting) inlett ett övergripande

samarbete som omfattar ekonomiskt, politiskt, vetenskapligt och kulturellt

utbyte med tio länder i Stillahavsasien. Dessa är ASEAN-länderna samt Kina,

Japan och Sydkorea. Kontakterna bidrar till att bredda och fördjupa

relationerna med Asien. ASEM kan ses som en parallell process till APEC, som

inneburit att Nordamerika har stärkt sina relationer med Stillahavsasien.

Länderna inom den sydasiatiska regionala samarbetsorganisationen SAARC

bildade år 1995 frihandelsområdet SAFTA (South Asian Free Trade Area).

Samarbetet omfattar länderna på den indiska subkontinenten. EU har välkomnat

de handelsliberaliseringar som SAFTA har kommit överens om skall börja verka

år 2005.

Bilaterala förbindelser och exportfrämjande

EU-medlemskapet innebär inte att Sverige prioriterat ned de bilaterala

kontakterna på det handelspolitiska området, i synnerhet inte vad gäller

viktiga länder utanför Europa.

Sveriges möjligheter att bilateralt förhandla om handelshinder i andra

länder är begränsade. En viktig del av svensk strategi är dock att identifiera

handelshinder som möter svensk export utomlands.

Officiella kontakter med regeringar i andra länder syftar också till att

stödja svenska företags exportansträngningar. Staten medverkar aktivt i

exportfrämjandet även på andra sätt inom ramen för handelspolitiken, inklusive

exportfrämjande.

Inom Europeiska kommissionens ram bedrivs en rad exportfrämjande aktiviteter

riktade mot tredje land. Sådana insatser bör enligt svensk uppfattning

genomföras endast i de fall då kommissionens insatser kompletterar vad som

görs nationellt.

Det statsstödda exportfinansieringssystemet är också en viktig del av det

statliga exportfrämjandet. Syftet med verksamheten är att främja svensk export

och erbjuda företag i Sverige ett finansieringsstöd som i stort sett motsvarar

vad deras konkurrenter i utlandet kan erhålla. Stödet utnyttjas mest och har

störst betydelse för exporten till vissa u-länder och länder i Central- och

Östeuropa. Verksamheten sker inom ramen för internationella överenskommelser.

Sverige stöder arbetet med att harmonisera garantigivningen för att på så sätt

skapa lika konkurrensvillkor för exportföretagen inom EU.

Världshandelsorganisationen

Det multilaterala liberaliseringsarbetet inom GATT har, enligt regeringens

bedömning, varit en grundförutsättning för Sveriges framgångar inom

utrikeshandeln. För Sverige är Världshandelsorganisationen, WTO, det

multilaterala regelverket och dess utveckling, därför högt prioriterat. Genom

medlemskapet i EU har förutsättningarna för Sveriges deltagande i den

internationella handelspolitiska utvecklingen förändrats. Regeringens grundsyn

att ett starkt multilateralt regelverk gynnar den ekonomiska utvecklingen

globalt, inte minst för mindre och ekonomiskt svagare stater, står fast.

Det multilaterala regelverket inom handelsområdet har utvecklats successivt

efter andra världskriget. Efter kriget togs initiativ till bildandet av en

internationell handelsorganisation. Denna var tänkt att utgöra ett led i det

internationella ekonomiska samarbetet där de s.k. Bretton Woods-

institutionerna, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken, utgjorde

de andra delarna. Initiativtagare var USA.

ITO kom aldrig till stånd, då avtalet inte godkändes av USA:s kongress. Den

multilaterala handelspolitiken kom i stället att under nästan 50 år regleras

genom det Allmänna tull- och handelsavtalet, GATT, som tillkom år 1947 och

ursprungligen var tänkt som en del av ett mer komplett handels-

system.

GATT, i vilket Sverige inträdde som avtalsslutande part år 1950, utvecklades

från de första decenniernas fokusering på tullförhandlingar till att

successivt och i synnerhet under den senaste förhandlingen, den s.k.

Uruguayrundan, omfatta en stor mängd icke-tariffära och handelsrelaterade

områden.

Uruguayrundan

Uruguayrundan, namngiven efter starten på förhandlingen i Punta del Este i

Uruguay år 1986, kom att bli den mest omfattande förhandlingen i GATT:s

historia. Förhandlingen kunde efter flera års förseningar avslutas först år

1994. Under förhandlingens senare år växte successivt beslutet fram att tiden

var mogen att stöpa om varuhandelsavtalet GATT, med tillhörande

uppförandekoder och andra anknutna avtal, till en ny organisation.

Förhandlingarna inom ramen för Uruguayrundan visade att det dåvarande

varuhandelssavtalet skulle komma att utvecklas på en rad punkter, dels i form

av revideringar av befintliga avtal, dels med nya avtal. I tillägg till detta

skulle ett separat avtal om tjänstehandel samt ett avtal om immaterialrätt

slutas. Ett annat viktigt resultat var att WTO och dess olika avtal nu i

princip utgör ett gemensamt åtagande för alla länder. Tidigare hade vissa

delar av GATT:s samlade regelverk varit frivilliga och haft ett begränsat

antal deltagare.

WTO

WTO kom genom beslutet i Marrakesh att omfatta tre parallella avtal med en

gemensam organisation. I tillägg till detta förbättrades GATT:s i dessa

sammanhang unika tvistlösningsmekanism. WTO-avtalet trädde i kraft den 1

januari 1995. De länder som varit signatärer till GATT kunde under det

inledande årets övergångsperiod ansluta sig till avtalet. Flertalet av GATT-

länderna anslöt sig också till WTO under år 1995. Övriga WTO-medlemmar har

anslutit sig under år 1996 och organisationen hade den 1 januari 1997 129

medlemsländer. WTO har sitt säte i GATT:s tidigare lokaler i Genève.

WTO:s organisation och avtal

Det högsta beslutsfattandet i WTO sker i ministerkonferenser, vilka enligt

överenskommelsen från Marrakesh skall anordnas minst vartannat år. I det

dagliga arbetet styrs WTO av ett allmänt råd där samtliga WTO:s medlemsländer

deltar och i vilket Europeiska kommissionen efter samråd med medlemsländerna

för unionens talan.

WTO omfattar tre huvudavtal, vilka vardera förvaltas av ett administrativt

råd. Ett råd svarar för varuhandel, GATT, ett för tjänstehandel, General

Agreement on Trade in Services (GATS) och ett för immateralrätt, Trade Related

Intellectual Property Rights (TRIPS). Under varuhandelsrådet men även inom

GATS inordnas vidare ett antal underavtal. Vid sidan av dessa tre huvuddelar

ligger WTO:s organ för handelspolitiska länderöversyner, tvistlösningsorganet

samt kommittéerna för miljö, handel och utveckling, för

betalningsbalansfrågor, för granskning av regionala avtal, för

anslutningsförhandlingar samt för organisationens budget.

WTO:s tvistlösning

Överenskommelsen om tvistlösning i WTO har inneburit påtagliga förbättringar

jämfört med GATT och är en av hörnstenarna i avtalet. Den tillämpas på hela

WTO:s regelverk och innebär en högre grad av automatik i förfarandet och en

snabbare hantering av tvister. Förfarandet inleds med bilaterala

konsultationer mellan de tvistande länderna varefter en panel tillsätts för

att granska det aktuella förfarandet, för det fall tvister inte kunnat lösas

konsultationsvägen. Efter antagandet av panelens beslut föreligger möjlighet

för det drabbade landet att införa handelspolitiska motåtgärder om det felande

landet inte rättar sig efter panelens utslag. I överenskommelsen har

medlemsstaterna åtagit sig att inte tillgripa unilaterala åtgärder vid tvister

utan att utnyttja det multilaterala systemet och de procedurer som fastläggs i

avtalet. Viktiga nyheter är överprövningsorganet, dit panelutslag kan

överklagas, och möjligheterna att avtalsenligt införa motåtgärder om ett land

inte följer en panels rekommendationer. Tidigare var det i GATT vanligt att

ett land blockerade panelbeslut. Denna möjlighet föreligger inte längre.

Under de två år som avtalet varit i kraft kan man konstatera att antalet

frågor som anmälts till tvistlösning är betydligt fler än under det gamla

systemet med GATT-paneler. De stora handelsnationerna USA, EU, Kanada och

Japan dominerar både som klagande och svarande, men glädjande är att också u-

länderna utnyttjat tvistlösningssystemet. Systemet har också fungerat bra så

till vida att många konflikter kunnat lösas på ett tidigt stadium genom

konsultationer innan frågan gått så långt som till panel. Att ett ökat antal

tvister anmäls behöver inte ses som ett tecken på brister i handelssystemet.

Det innebär snarare en ökad tillit till det nya tvistlösningssystemet och

speglar medlemsländernas vilja att lösa tvister inom det multilaterala

systemet.

Arbetet i WTO åren 1995-1996

De inledande två åren i WTO:s historia har framför allt ägnats åt att etablera

och bygga upp organisationens struktur. Det faktum att organisationen har ett

bredare ansvarsområde än GATT har medfört organisatoriska förändringar.

Organisationen är dock till sin storlek fortsatt relativt begränsad i

förhållande till ansvarsområdet. WTO har också begränsade resurser när det

gäller att utföra bredare handelspolitiska utredningar, då dess huvudsyfte är

att förvalta avtalen. De handelspolitiska ländergranskningar som genomförs har

dock bidragit till att förstärka WTO:s roll på det analytiska området.

Två centrala frågor har stått i förgrunden under WTO:s inledning. Dels har

det handlat om att se till att de nya avtalen från Uruguayrundan satts i kraft

och tillämpas på ett korrekt sätt; dels att organisera övergången från GATT

till WTO.

WTO:s medlemsantal uppgår som nämnts ovan för närvarande till 129 länder.

Ett trettiotal ytterligare länder har ansökt om medlemskap. Av ansökarländerna

utgör Kina, Taiwan och Ryssland tre ur handelssynpunkt prioriterade länder.

För svenskt vidkommande lägger vi även stor vikt vid att de baltiska staterna

och även andra östeuropeiska länder införlivas i WTO. Av de ovannämnda är

Taiwan ett särfall, då landet i princip redan uppfyller kraven på medlemskap.

Av politiska skäl har dock WTO:s medlemmar föredragit att avvakta Kinas

anslutning, innan Taiwan medges inträde i organisationen.

Ansökningsprocessen till WTO är värdefull eftersom den dels genererar

kunskap om landets handelspolitik, dels ger tillfälle att påtala och söka

rätta till svårigheter i handelsutbytet. För det ansökande landet kan

processen, särskilt när det gäller övergångsekonomierna, hjälpa till att

stärka reformarbetet.

WTO:s första ministerkonferens

1996 års ministermöte, den första reguljära ministerkonferensen i WTO, var

WTO:s första möte på politisk nivå efter avslutandet av Uruguayrundan.

Konferensens kanske viktigaste syfte var att bekräfta WTO:s roll i det globala

handelspolitiska och ekonomiska samarbetet. Vid konferensen skulle även

ministrar från WTO:s medlemsländer bekräfta de långtgående åtaganden som

gjorts i samband med Uruguayrundans avslutning. EU och ett antal andra länder

ville även lyfta fram de nya horisontella frågornas roll inom WTO, exempelvis

sambandet mellan handel och investeringar, konkurrens och miljö. Många länder

förordade att frågan om arbetsvillkor skulle tas upp i WTO:s arbetsprogram.

Den enskilda fråga som stod mest i fokus i Singapore var dock avtalet om

informationsteknik.

Resultatet av konferensen får ur ett svenskt perspektiv sammantaget

betraktas som gott, trots att deklarationen liksom mandaten för det framtida

WTO-arbetet i vissa fall är svagare än vad vi själva velat se. Med tanke på de

meningsmotsättningar som rådde i samband med förberedelsearbetet är det en

framgång att samtliga svåra frågor kom att behandlas i deklarationen. Särskilt

glädjande för svensk del var att en separat överenskommelse om ett

informationsteknikavtal kunde uppnås.

I anslutning till konferensen pågick även en parallell konferens med

deltagande av ett stort antal fristående organisationer (non-governmental

organizations, NGO:er). I denna deltog företrädare för näringslivet,

fackföreningar, miljöorganisationer, u-landsrelaterade grupper, etc. Denna del

av konferensen blev ett bra tillfälle att diskutera WTO:s framtidsfrågor

kopplade till miljö, u-landsproblem, investeringar och arbetsrätt.

Regionala handelsavtal

Den stora ökningen av regionala handelsavtal, inklusive utvidgningen av

befintliga, har medfört att vikten av att dessa avtal granskas i WTO ökat.

Deklarationen pekar på att regionala avtal kan leda till ett stöd för

handelsliberalisering och att de kan stödja u-länder i dess utveckling och

integrering i det internationella handelssystemet. I deklarationen finns ett

stöd för den svenska uppfattningen, dvs. att regional integration och

multilateral handelsliberalisering är ömsesidigt förstärkande.

Anslutningsförhandlingar

För att WTO skall uppnå målet att bli en världsorganisation för handel i

ordets rätta bemärkelse, krävs bl.a. framgångar i ansträngningarna att

ytterligare vidga dess medlemskrets. Detta gäller inte minst de betydande

handelsnationer som i dag står utanför organisationen. Av det trettiotal

länder som för närvarande ansöker om medlemskap är de s.k.

övergångsekonomierna, dvs. de tidigare statshandelsländerna, de mest

betydelsefulla.

Förutsättningarna för att Kina skall kunna anslutas till WTO inom en

relativt snar framtid bedöms i dagsläget som mer gynnsamma än tidigare. Andra

länder som nu förhandlar om medlemskap, och som inte minst ur ett svenskt

geografiskt och handelsmässigt perspektiv har hög prioritet, är Ryssland,

övriga OSS och de baltiska staterna.

Ett allmänt stöd uttalas i ministerdeklarationen för fortsatta förhandlingar

med det trettiotal länder som nu förhandlar om WTO-medlemskap. Under år 1996

blev 16 länder medlemmar i WTO.

Handel och arbetsvillkor

Frågan om sambandet mellan handel och arbetsvillkor har under ett tiotal år

varit en tvistefråga inom handelspolitiken. Frågan har utgjort ett prioriterat

område för flertalet EU-länder, Norge och USA. Syftet har varit att, utan att

undergräva u-ländernas komparativa fördelar i form av låga löner eller att

öppna för möjlighet till protektionism, diskutera sambandet mellan handel och

vissa grundläggande arbetsvillkor fastlagda i ILO:s konventioner och arbete.

En enig u-landskrets har motsatt sig varje diskussion av frågan inom WTO

eftersom man anser att den utgör ett hot mot dessa länders möjlighet att

konkurrera genom lägre löner.

En grundläggande studie om sambandet mellan handel och arbetsvillkor

presenterades år 1996 av OECD. Studien visar på positiva samband mellan handel

och arbetsvillkor, dvs. ju öppnare ett lands handel är desto bättre synes dess

respekt för arbetsvillkor vara. Den visar också att inget land synes ha dragit

exportfördelar av dåliga arbetsvillkor. Detta talar för att handel är att

föredra framför restriktioner när det gäller att förbättra arbetsvillkoren.

Däremot finns exempel på s.k. exportzoner där arbetsvillkor, men även tull-

och skatteregler, medvetet åsidosätts för att locka till sig exportindustri.

Slutsatsen i studien är dock att det inte kan påvisas att dessa zoner

medverkar till en långsiktig ekonomisk utveckling för ett land.

Ingen part drev vid Singaporekonferensen frågan om att nyttja sanktioner för

att uppnå mål på arbetsrättsområdet. Diskussionen kom i stället att cen-

treras kring WTO:s roll i frågan. Skrivningarna om arbetsvillkor kom att

omfatta den för Sverige viktiga frågan om en koppling mellan WTO och ILO genom

en hänvisning till samarbete mellan de två sekretariaten. Vidare konstateras

att regeringarna motsätter sig nyttjandet av arbetsrättsfrågor i

protektionistiska syften. Texten får anses vara en framgång med tanke på hur

förutsättningarna var under Genèveprocessen, där flera u-länder vägrade att

över huvud taget diskutera frågan i WTO.

Regeringen avser att verka för en ökad anslutning till och förbättrad

efterlevnad av de centrala normerna inom ILO. Regeringen anser att frågan bör

tas upp även i WTO. Genom en öppen dialog kan WTO verka för ökad förståelse

för frågan och därigenom undanröja de missförstånd som föreligger och

samtidigt minska riskerna för att frågan kan utnyttjas i protektionistiskt

syfte.

Regeringen anser att även om resultatet inte ger ett konkret mandat för

vidare arbete i WTO så är det viktigt att fastslå att WTO:s medlemsländer i

Singapore uttalat sitt stöd för ILO:s arbete på detta område. I uttalandet

ligger även, enligt svensk uppfattning, underförstått att frågan kan komma att

tas upp igen vid kommande ministermöten inom WTO, beroende på utvecklingen i

ILO.

Handel och miljö

Handel och miljö är en kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Kommittén för

handel och miljö tillkom i samband med WTO:s bildande och har därmed endast

verkat i två år. Den föregicks emellertid av diskussioner i andra

arbetsgrupper, diskussioner som påbörjades år 1991. Förhandlingarna har

hittills karakteriserats av ett starkt motstånd från många u-länders sida till

att introducera en diskussion om miljöfrågor mot WTO-systemet. Det råder i

många u-länder en utbredd misstänksamhet mot att miljöhänsyn från i-ländernas

sida skall användas i protektionistiskt syfte.

Handel och miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO-sammanhang.

Sverige har således verkat mycket aktivt inom EU i förhandlingarna inför

Singaporekonferensen för att få ett så framåtsyftande och konkret resultat som

möjligt. En viktig övergripande svensk målsättning i handels- och miljöarbetet

är att så långt som möjligt undanröja risk för konflikt mellan miljöpolitiska

och handelspolitiska beslut, så att de blir ömsesidigt stödjande i syfte att

uppnå en hållbar utveckling. Målsättningen är vidare att Sveriges, i en

internationell jämförelse, progressiva miljöpolitik skall stödjas och få

internationell spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara

intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall kunna utgöra

en konkurrensfördel.

En högt prioriterad fråga för EU och Sverige i WTO har hittills varit frågan

om förhållandet mellan handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-

regelverket. Det som gör denna fråga angelägen är bl.a. vikten av att uppnå

stabilitet och förutsägbarhet i systemen, vikten av att minimera riskerna för

protektionistiskt missbruk av miljöskäl och vikten av att stödja det

internationella miljöarbetet inom multilaterala miljökonventioner. EU bidrog

på detta område med det mest långtgående förslaget. Förslaget går ut på att

man, för att stödja det internationella miljöarbetet, skall skapa en permanent

undantagsmöjlighet i WTO-regelverket för handelsåtgärder riktade mot globala

och regionala miljöproblem som vidtas inom ramen för multilaterala

miljökonventioner. EU har även lagt förslag i kommittén rörande miljömärkning

och marknadstillträde.

Kommitténs rapport till ministerkonferensen och ministerdeklarationen

innehåller få rekommendationer eller konkreta förslag till åtgärder på

miljöområdet. Fokus ligger i stället på att precisera vikten av fortsatt

arbete rörande de olika frågorna. Resultatet i kommittén motsvarar därmed inte

EU:s och Sveriges ambitionsnivå i arbetet.

En viktig slutsats från Singapore är att miljökommittén skall få förnyat

mandat att fortsätta sitt arbete med samma arbetsprogram som tidigare. Sverige

välkomnar detta beslut och kommer nu att fortsatt verka aktivt i det mödosamma

arbetet att finna en samsyn och skapa en plattform för att driva dessa frågor

framåt.

U-länder

Medlemskapet i WTO innebär för många u-länder mer långtgående förpliktelser

jämfört med GATT, även om man i vissa fall åtnjuter övergångsperioder och

medges särbehandling från vissa åtaganden, t.ex. på jordbruksområdet. De ökade

förpliktelserna följer av de många nya avtal som innefattas i WTO, t.ex. det

immaterialrättsliga området, och det faktum att WTO utgör ett homogent

regelverk till vilket man ansluter sig i dess helhet. Genomförandet av WTO-

avtalen uppfattas åtminstone i vissa delar som problematiskt av flera länder.

Detta är också en av anledningarna till att en stor och viktig grupp u-länder

ställt sig negativa till att utvidga WTO:s arbetsprogram då redan de

befintliga avtalen uppfattas som alltför långtgående och arbetskrävande.

Deklarationen lyfter fram dessa problem. Med hjälp av tekniskt bistånd avser

man inom WTO:s ram att bistå u-länderna så att de får möjlighet att genomföra

sina åtaganden och reformer.

Förutom detta kan nämnas att i överenskommelsen från Uruguayrundan ingår ett

åtagande om att de minst utvecklade länderna och de u-länder som är

nettoimportörer av livsmedel och därmed drabbas av högre världsmarknadspriser

under en övergångsperiod skall kunna erbjudas särskild stödmöjlighet i form av

biståndsinsatser.

Minst utvecklade länder

Inför Singaporemötet hade WTO:s generaldirektör presenterat ett program för

utökat stöd för de minst utvecklade länderna. Programmet omfattade ett ökat

handelsfrämjande bistånd och förbättrat marknadstillträde. Bland annat

föreslogs att dessa länder skulle erbjudas nolltullar. I slutskedet av mötet

presenterade EU en text om de minst utvecklade länderna som innebar

ytterligare åtaganden gentemot denna ländergrupp. Texten, som välkomnades av

dessa länder, fick dock andra länder, såväl inom u- som i-landskretsarna, att

reagera - detta då denna del av deklarationen redan ansågs överenskommen.

Texten, som innehöll element om autonoma åtgärder för att stödja de minst

utvecklade länderna och att ge mer förmånliga villkor för marknadstillträde

för varor från de minst utvecklade länderna, kunde slutligen antas i en

jämfört med EU:s förslag något reviderad form. EU spelade i denna fråga en

positiv och pådrivande roll. USA, Japan och vissa u-länder sökte däremot

motsätta sig förstärkningar av texten.

Ett delresultat är att WTO i samarbete med ITC (UNCTAD:s och WTO:s

Internationella handelscentrum, International Trade Center) och UNCTAD skall

anordna en konferens under år 1997 för att diskutera handelsrelaterat bistånd

och ökat marknadstillträde avseende de minst utvecklade länderna.

Från svensk sida driver regeringen nu på inom EU för att följa upp detta

genom att genomföra konkreta marknadsöppnande åtgärder.

Övrig multilateral verksamhet

Även övriga multilaterala organisationer på det handelspolitiska området har,

enligt regeringens bedömning, en viktig roll att spela, om än underordnad WTO.

Både OECD och UNCTAD har centrala uppgifter när det gäller att förbereda,

analysera och utveckla det multilaterala regelverket. Regeringens mål är att

organisationerna effektiviseras så att arbetet blir ett stöd för denna

utveckling.

OECD

Ett av OECD:s syften är, enligt stadgarna, att bidra till en ökning av

världshandeln på multilateral bas och i enlighet med internationella

åtaganden. OECD:s uppgift är i detta avseende att utgöra ett analysorgan och

idéforum som stöd för förbättringar av handelssystemet och fortsatt avveckling

av handelshinder.

Regeringen anser att OECD spelar en viktig roll som analysorgan och

policyforum i handelspolitiska frågor. OECD-arbetet kan förbereda marken för

förhandlingar och överenskommelser om liberaliseringar i WTO. OECD:s roll blir

att stödja den fortsatta WTO-processen och slutsatserna från WTO:s

ministermöte i Singapore. Även om det kan föras förhandlingar inom OECD - för

närvarande pågår förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal - är

detta inte OECD:s huvuduppgift. OECD:s komparativa fördel ligger i analysen

och policydialogen. Fördelen med ett OECD som fortsatt får spela en roll på

det handelspolitiska området är, enligt regeringens bedömning, att en allsidig

analys och debatt kan genomföras utan att parterna intar

förhandlingspositioner och därmed begränsar en förutsättningslös diskussion.

UNCTAD

UNCTAD - FN:s konferens för handel och utveckling - har till syfte att bidra

till ökad internationell handel, särskilt mellan länder i olika stadier av

utveckling, och att bidra till en snabbare ekonomisk utveckling för utveck-

lingsländer. UNCTAD har därvid en utredande funktion på handelspolitikens

område, men är ej ett förhandlande organ. UNCTAD bidrar dock till

förberedelserna för förhandlingar inom handelspolitikens område genom bl.a.

analyser. Vidare är UNCTAD centralt forum för dialog om u-ländernas problem

inom handel och utveckling. UNCTAD fungerar dock som forum för förhandlingar

om multilaterala råvaruavtal.

Regeringen anser att UNCTAD utför ett värdefullt utredande och analyserande

arbete, vartill kommer att UNCTAD:s tekniska bistånd kommer u-länderna, och

särskilt de minst utvecklade, till godo inom skilda områden av betydelse för

deras möjligheter att delta i ett internationellt handelsutbyte.

Övriga internationella organisationer

På råvaruområdet har ett ändrat internationellt politiskt och ekonomiskt

klimat medfört att regleringstänkandet successivt har fått vika för

marknadsanpassade lösningar. Sveriges tidigare höga profil på området har

under senare år ersatts av en betydligt lägre aktivitetsnivå. Ambitionen är

att vi av kommersiella, miljöpolitiska och biståndspolitiska skäl skall hålla

oss rimligt informerade om och medverka till effektivisering av verksamheten i

de råvaruorgan vi deltar i. Inom EU sker ett nära samråd om råvarufrågorna.

Medlemskapet innebär att Sverige även på detta område åtagit sig att agera

inom ramen för den gemensamma handelspolitiken.

För att uppnå resultat i det handelspolitiska samarbetet är det av betydelse

att det svenska agerandet i alla dessa organ sker konsekvent vad gäller de

övergripande målsättningarna om frihandel.

Riktlinjer och prioriteringar för framtiden

Sverige skall, enligt regeringens uppfattning, verka för att EU fortsätter

arbetet inom WTO för en fri handel. Avtalen om telekommunikation och

informationsteknik har visat vägen mot en allt bredare samsyn över världen

om att undanröja handelshinder. Samtidigt har den svenska industrins

konkurrenskraft förstärkts. En minskning av handelshindren leder även till

billigare produkter för konsumenterna.

Ett viktigt handelspolitiskt mål är att avveckla tullarna. Ett annat mål är

att förändra tillämpningen av antidumpningsinstrumentet. Att ge investerare

möjlighet att etablera sig utomlands på lika villkor som värdlandets företag

är ett tredje mål. Detta gäller inte minst i Asien.

Ett starkt multilateralt regelverk som förmår anpassa sig till

globaliseringens utmaningar utgör en av förutsättningarna för att de

övergripande handelspolitiska målen skall uppnås och att utvecklingen av

regionala samarbetsformer sker på ett sätt som inte bidrar till ökade

handelshinder. En fortsatt europeisk integration såväl som ett fortsatt arbete

på att utveckla de transatlantiska förbindelserna och öka samverkan med de

dynamiska ekonomierna i Asien utgör viktiga mål för regeringen.

Utvecklingen inom det handelspolitiska regelverket bör ske i samklang med

andra prioriterade mål, exempelvis på miljöområdet eller avseende förhållanden

i arbetslivet.

En av de grundläggande målsättningarna för det multilaterala regelverket är

en fortsatt integrering av u-länderna. De minst utvecklade länderna har av

förståeliga skäl i vissa fall svårt att anpassa sig i takt med utvecklingen av

det multilaterala regelverket. Mycket kan dock göras för dessa länder, inte

minst i form av tekniskt bistånd och särskilda åtgärder för förbättrat

marknadstillträde.

Regeringens mål är att Östersjön blir en hemmamarknad för Sverige. Samtidigt

verkar regeringen för att Östersjöstaterna, såväl som övriga Öst- och

Centraleuropa, integreras handelspolitiskt med övriga Europa, med EU-

medlemskap som slutmål. De nya medlemsstaternas handelspolitiska intressen

talar också för att de blir ett tillskott till en frihandelsvänlig union.

EU måste även fortsätta att fördjupa sitt handelspolitiska samarbete med

såväl Nordamerika som Latinamerika. Detta genom att verka för att det

transatlantiska samarbetet utvecklas och fördjupas och att samarbetet med

Mexiko och Mercosur utvecklas i riktning mot frihandelsavtal.

Det handelspolitiska samarbetet med Japan, ASEAN och övriga länder i

regionen måste öka och fördjupas. Det arbete som pågår inom ASEM måste fortgå

och utvecklas. Relationerna med Kina måste även de finna sina former.

Medlemskap i WTO utgör ett viktigt steg i denna riktning.

Genom EU-medlemskapet har Sverige fått ytterligare instrument för att agera

även inom det bilaterala området. EU:s möjligheter och de åtgärder som nu

genomförs för att öppna marknader i tredje land utgör ett viktigt komplement

till den svenska bilaterala strategin och ett viktigt stöd för svenskt

näringsliv.

Motionerna

I kommittémotionen N10 (m) krävs i yrkande 2 att riksdagen gör ett

tillkännagivande rörande tillämpningen av MR-klausuler i EU:s avtal.

Motionärernas utgångspunkt är att handelsrestriktioner normalt är

kontraproduktiva och att ländernas befolkning inte skall bestraffas genom

handelsrestriktioner som ett resultat av maktövergrepp från respektive

regering.

I EU:s avtal med andra länder, associationsavtal, partnerskapsavtal,

handels- och biståndsavtal, finns normalt en s.k. MR-klausul. Syftet är att EU

på detta sätt skall markera vikten av att länderna uppfyller grundläggande

krav på mänskliga rättigheter. Om så ej är fallet kan avtalen suspenderas

eller sägas upp.

I grunden, säger motionärerna, bör samma princip som för all annan handel

gälla - handeln bör vara fri. Det primära undantaget är när FN beslutar om

handelsrestriktioner som en sanktion mot ett land för dess brott mot

internationell rätt, vilket t.ex. varit fallet beträffande Irak och Libyen.

I den enskilda motionen 1996/97:N11 (s) krävs att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om hur målet om fattigdomsbekämpning enligt Maa-

strichtfördraget och en strategi för den svenska handelspolitiken inom EU och

WTO, avseende global miljö och rättvisa skall uppfyllas.

Motionären anför att regeringen i skrivelsen lägger tonvikt på de fördelar

med de handelspolitiska reglerna som tillkommer det svenska näringslivet, men

underlåter att på allvar analysera handelspolitikens effekter på lång sikt och

ur global synvinkel. Problemet med det övergripande målet om frihandel är att

det i viktiga avseenden strider mot andra övergripande mål, exempelvis målet

att minska koldioxidutsläppen.

När WTO bildades stimulerades världsekonomin kraftigt genom de sänkta

handelshindren, men det var huvudsakligen EU, Japan och USA som var vinnare.

Analysen av vilka som tjänar på och vilka som skulle behöva tjäna mest på

världshandeln är bristfällig. Att, som u-länderna, öppna sig för

världsmarknaden i ett läge då produktionskapaciteten inom såväl jordbruk som

industri är svag riskerar att leda till underutveckling och

avindustrialisering. Detta är, enligt motionären, vad som nu sker i Afrika

söder om Sahara. De afrikanska länderna har under 15 års tid genomfört

handelsliberaliseringar och strukturanpassningar av sina ekonomier, men de har

inte fått en förbättrad handelssituation och har inte heller dragit till sig

utländska invest-eringar. I skrivelsen framhålls att den övergripande

målsättningen är att göra handels- och miljöpolitiken ömsesidigt stödjande och

också syfta till en hållbar utveckling i u-länderna. Ett problem som, enligt

motionären, måste beaktas i detta sammanhang är den stora skuldbörda som u-

länderna dignar under, och som tvingar dem att för att kunna betala räntor på

dessa skulder exploatera sina skogar och andra naturresurser på ett icke

uthålligt sätt. För att frihandel skall kunna vara verkligt fri behöver vissa

länder växa till sig för att kunna delta på en någorlunda jämbördig nivå.

Annars leder handel, hur fri den än kallas, till ytterligare exploatering.

Maastrichtfördraget innebar en politisk vändpunkt för inställningen till

biståndspolitiken. Utvecklingssamarbetet fick formellt en egen position i den

framväxande Europapolitiken och fattigdomsbekämpningen sattes i centrum

(artikel 130 u). Arbetet med att upphäva fattigdomen skall inte påverkas

negativt av annan politik som berör u-länderna (artikel 130 v). Politiken inom

handel skall samordnas med målet om fattigdomsbekämpning. Därmed innebär

Maastricht-fördraget att frågor som rör handel, skuld,

strukturanpassningsprogram och mänskliga rättigheter för första gången skall

samordnas med biståndsmålet.

Utskottets överväganden

Sveriges beroende av omvärlden har successivt ökat efter andra världskriget.

Detta har avspeglat sig inom flertalet samhällsområden. Särskilt påtaglig har

internationaliseringen och dess effekter dock varit inom den ekonomiska

sektorn. På grund av vår näringslivsstruktur och storleken på vår ekonomi har

utrikeshandeln kommit att spela en avgörande roll för Sveriges utveckling.

I regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför

2000-talet beskrivs utvecklingen på utrikeshandelns område samt ges en

översikt över Sveriges och EU:s målsättningar med tonvikt på det multilaterala

samarbetet och den gemensamma handelspolitiken.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad som anförs i skrivelsen i

de delar som behandlas i detta yttrande. Utöver att ta ställning till de

inledningsvis nämnda motionerna avser utskottet också att i föreliggande

yttrande framhålla betydelsen av den växelverkan som finns mellan

utrikeshandeln och andra aspekter på Sveriges relationer till omvärlden,

främst på utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Enligt utskottets uppfattning förtjänar det att framhållas att många av de

frågor som behandlas i regeringens skrivelse är säkerhetspolitiskt relevanta

och av central betydelse i perspektiv av den vidgade syn på säkerheten som

introducerats under senare år. Kännetecknande för diskussionen av det vidgade

säkerhetsbegreppet är den allmänt omfattande insikten om de direkta och

indirekta sambanden mellan olika aspekter på säkerhet. Denna typ av samband

innebär bl.a. att en positiv utveckling av ekonomi, inklusive utrikeshandel,

samt av miljö, respekt för demokrati och de mänskliga rättigheterna m.m.

skapar en grund för internationell stabilitet och säkerhet.

Sveriges säkerhetspolitik har en såväl ekonomisk som politisk och militär

dimension. Ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för stabil fred

och säkerhet. Sverige bidrar till global säkerhet och långsiktigt

fredsbyggande genom en i internationell jämförelse omfattande satsning på

civila aspekter av säkerheten. Häri innefattas bl.a. våra insatser på

handelspolitikens område.

Säkerhet är i dagens värld inte bara en militär fråga eller en fråga om att

undvika krig. Det är även en fråga om att på andra sätt skapa förutsättningar

för fred. Den utveckling i efterkrigstidens Europa som lett fram till dagens

EU är ett exempel härpå. Utrikeshandeln som sammanhållande element och

skapandet av gemensamma ekonomiska strukturer har utgjort grunden för det

fredsprojekt som EU är.

Utrikesutskottet har tidigare i många sammanhang konstaterat att det är ett

grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Frihandel

är en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomisk utveckling, för

tillväxt och för sysselsättning. Detta gäller för Sverige och övriga EU-länder

men också för u-länderna och för staterna i Central- och Östeuropa. Mot denna

bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka

för att tillträdet till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s

handelspolitik förblir öppen och att EU förändrar sin politik inom de områden

där man hittills varit mindre öppen mot omvärlden.

EU har flera typer av avtal med tredje land. Ofta reglerar avtalen inte bara

handel utan också samarbete, bistånd och andra områden där medlemsstaterna har

befogenheter.

EU har som uttrycklig målsättning att bygga broar i Europa för att därigenom

främja fred, demokrati och stabilitet. De s.k. Europaavtalen, dvs. de

associationsavtal som ingåtts med länder i Central- och Östeuropa, reglerar

inte enbart handel m.m. utan har också medlemskap som slutligt mål.

Uppgiften att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras

ansträngningar att säkra demokratin, den sociala rättvisan och uppbyggnaden av

fungerande ekonomiska system utgör en av de allra största utmaningarna i

Europa i dag. På samma sätt måste Europa självfallet fortsätta att engagera

sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö

och utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa fattigdomen. En

stark europeisk union måste enligt utskottets uppfattning vara generös mot

omvärlden.

Riksdagen bör, enligt motion N11 (s), av regeringen begära en utredning om

hur målet om fattigdomsbekämpning enligt Maastrichtfördraget och en strategi

för den svenska handelspolitiken inom EU och WTO, avseende global miljö och

rättvisa, skall uppfyllas. I motionens motivtext nämns en rad exempel på

konflikter mellan handelspolitiska och andra mål.

Utskottet vill, med anledning av motionen, framhålla att frågan om

handelspolitikens roll i förhållande till andra politikområden och de

målkonflikter som finns fortlöpande beaktas i olika sammanhang, såväl inom EU

som vid utformningen av svensk utrikespolitik.

I motionen pekas bl.a. på målkonflikter mellan områdena

fattigdomsbekämpning, handelspolitik och miljö. Av skrivelsen framgår väl att

regeringen är medveten om dessa problem och att Sverige, bl.a. i WTO-

sammanhang, aktivt driver frågan om miljöhänsyn i handelspolitiken. Utskottet

vill i sammanhanget också framhålla att regeringen i regeringens skrivelse

1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för hållbar utveckling redovisar

inriktningen, både inom och utom ramen för EU-samarbetet, av svenska insatser

i denna typ av frågor. Enligt utskottets uppfattning är de svenska

positionerna på området, sådana de i olika sammanhang redovisats, väl avvägda,

och regeringen bör även i fortsättningen verka på sätt som hittills.

Med beaktande av det perspektiv motionären anlägger kan det finnas skäl att

i sammanhanget peka på den serie avtal som f.n. håller på att ingås inom ramen

för EG:s Medelhavspolitik. Dessa avtal, som bl.a. innehåller bestämmelser om

politisk dialog, frihandel samt ekonomiskt och socialt samarbete, syftar till

att åstadkomma säkerhetspolitisk stabilitet samt en positiv ekonomisk och

social utveckling i regionen. Avtalskomplexet, som också avses bidra till att

knyta samman de icke-europeiska Medelhavsländerna (IEM) sinsemellan, bl.a.

genom att skapa handelspolitiska förutsättningar för ett ökat ekonomiskt

utbyte, har även en god miljömässig utveckling som ett klart uttalat mål.

EU:s relationer till ett stort antal u-länder, närmare 70 stycken, regleras

av Lomékonventionen, som löper fram till år 2000. Omfattande biståndsresurser

är knutna till avtalet. Konventionen ger mer långtgående handelspreferenser än

vad som ges inom ramen för bl.a. EU:s allmänna preferenssystem. Mot bakgrund

av att Lomékonventionen är diskriminerande visavi andra u-länder och inte

heller syftar till att uppnå ömsesidig frihandel eller en tullunion mellan EU

och berörda u-länder har den fått ett särskilt undantag i WTO.

Enligt vad utskottet nyligen (mars 1997) erfarit vid en föredragning av

biståndsministern förbereds för närvarande inom Regeringskansliet svenska

positioner inför förhandlingarna om det avtal som skall ersätta

Lomékonventionen. Härvid beaktas inte bara handelspolitiska aspekter utan även

förhållanden av den art motionären nämner och som har att göra med att

avtalsparterna är u-länder. Diskussioner om hur den framtida strategin gent-

emot dessa länder skall utformas har också inletts i EU-kretsen med aktivt

svenskt deltagande. Som en grund för Sveriges agerande i dessa sammanhang

finns den "EU-strategi om utvecklingsarbete" som den 7 november 1996

presenterades för riksdagen av biståndsministern. Utskottet noterar att det är

angeläget att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-

förenligt sätt.

Också i andra EU-sammanhang görs övergripande bedömningar av de problem som

motionären pekar på. Så sker exempelvis inom ramen för det arbete som för

närvarande pågår inför fastställandet av nästa budget för gemenskaperna.

Motionären tar speciellt upp frågan om förhållandena i Afrika söder om

Sahara. Utskottet finner därför anledning att framhålla att en särskild

kommitté under Utrikesdepartementet ("Partnership Africa" Arbetsgrupp för en

ny Afrikapolitik [UD 1996:D]) för närvarande utför ett analys- och

utredningsarbete rörande demokrati och politisk utveckling samt säkerhet,

utveckling och konfliktlösning i Afrika söder om Sahara.

Även i andra sammanhang anläggs, såväl från svensk sida som inom EU, ett

sammanhållande synsätt på frågor som rör handel, miljö och utveckling. Mot

denna bakgrund föreligger enligt utskottets mening inget behov av att

tillmötesgå motionärens yrkande.

I motion N10 (m), yrkande 2, tas frågan om ?tillämpningen av MR-klausuler i

EU:s avtal? upp. Motionärens uppfattning synes vara att handelssanktioner

endast undantagsvis skall tillgripas; det primära undantaget är sanktioner

beslutade av FN.

Som utskottet anfört tidigare i detta yttrande är det ett grundläggande

svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Häri ligger också en

ambition att verka mot förtäckt protektionism.

Utskottet har nyligen (bet. 1996/97:UU12) framhållit att det är värdefullt,

om än inte alltid nödvändigt, att sanktioner beslutas av FN:s säkerhetsråd,

eftersom detta ger moralisk legitimitet och effekt åt sanktionsbesluten.

Enligt den sanktionslag som antogs av riksdagen 1996 (SFS 1996:95) kan

regeringen under vissa förutsättningar besluta om sanktioner efter beslut av

FN:s säkerhetsråd eller efter beslut av EU inom ramen för den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).

Utnyttjandet av sanktionsinstrumentet är inte oproblematiskt och utskottet

har tidigare noterat att det, i likhet med vad motionären påpekar, ofta visar

sig att civilbefolkningen drabbas hårt av ekonomiska sanktioner som

tillgripits till följd av åtgärder som ifrågakommande regim vidtagit.

Visserligen vänder sig motionären inte mot att MR-klausuler ingår i EU:s

avtal med andra stater, men det kan likväl finnas skäl att påpeka att

förekomsten och utformningen av dylika klausuler varierar beroende på vilken

EU:s avtalspart är. Sålunda finns exempelvis inte behov av en dylik klausul i

avtal med stater som är medlemmar i Europarådet.

De för EU viktigaste avtalen med andra stater har syften som går långt

utöver att enbart främja handel. Ofta har dylika avtal som mål att reglera ett

brett spektrum av relationer mellan avtalsparterna och ibland också att

påverka andra förhållanden som inte behöver vara av bilateral karaktär,

exempelvis att åstadkomma en positiv utveckling på miljöområdet, hållbar

utveckling eller kanske just främjande av MR-förhållanden. Det kan därför inte

hävdas att målet fri handel alltid skall ha prioritet framför andra mål som

man med avtalet velat uppnå. Hur en eventuell MR-klausul tillämpas måste

bedömas mot bakgrund härav.

I sammanhanget finns skäl att påpeka att MR-klausuler i avtal av här aktuell

typ, exempelvis i de s.k. Medelhavsavtalen, ofta innehåller bestämmelser om

politiska konsultationer i MR-frågor och att de således ger andra möjligheter

än enbart suspension och uppsägning.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att behov av att

tillmötesgå motionärens yrkande inte föreligger.

Stockholm den 10 april 1997

På utrikesutskottets vägnar

Göran Lennmarker

I beslutet har deltagit: Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Urban Ahlin

(s), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone

Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil

Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Bengt

Silfverstrand (s), Christina Axelsson (s) och Ingbritt Irhammar (c).

Särskilt yttrande

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Utrikesutskottet har i detta yttrande till näringsutskottet lämnat synpunkter

på regeringens skrivelse om målsättningar på det handelspolitiska området. Vi

instämmer i huvudsak med yttrandet, men vill därutöver framhålla följande

aspekter.

Sambandet mellan handel och arbetsvillkor samt sambandet mellan handel och

miljö syns tydligt när krav på bra arbetsvillkor och en god miljö kommer i

konflikt med handelsintressen och förväntningar om en snabb ekonomiskt

tillväxt.

Vi har vid många tillfällen i riksdagsdebatterna påpekat nödvändigheten av

hänsyn till sociala behov, arbetstagarnas ålder och arbetstidens omfattning

samt hänsyn också till miljön. Handelsintressen kommer lätt i motsättning till

tillgången på naturresurser och deras förmåga till regenerering, liksom sättet

att ta fram varor och producera dem. Skrivelsen tar upp u-ländernas motstånd

mot att arbetsvillkor och miljö tar plats i handelspolitiken och diskuteras

seriöst i WTO. För att eliminera ländernas misstänksamhet mot att krav på

bättre arbetsvillkor och en bättre miljö är ett hot mot deras konkurrenskraft

krävs att de nuvarande mönstren för världshandeln förändras.

Regeringens skrivelse uttrycker vad gäller sambandet mellan handeln och

grunderna för arbetsvillkoren i ILO:s konventioner en pessimism - mandat för

vidare arbete med detta gavs inte, och ?Kommitténs rapport ... innehåller få

rekommendationer eller konkreta förslag till åtgärder på miljöområdet. ...

Resultatet i kommittén motsvarar därmed inte EU:s och Sveriges ambitionsnivå i

arbetet.? En hållbar utveckling som utgår från miljöhänsyn antogs av

deltagarna i Riokonferensen och är en av grundstenarna i Agenda 21-arbetet.

Den har därmed en given plats i allt mänskligt arbete och utveckling.

Vi förutsätter att Sverige, tillsammans med de länder inom EU som har samma

åsikt, konsekvent driver frågan om att miljöfrågorna involveras i WTO. Sverige

bör gå i täten - exemplets makt är stor. Sverige kan fokusera på arbetsvillkor

och miljö i sin egen handelspolitik och i sitt internationella

utvecklingssamarbete samt ändra sina handelsmönster till förmån för en

solidarisk handel som tar hänsyn till människa och miljö.

Den fråga om u-ländernas skuldbörda och krav på skuldavskrivning som

framförs i motion N11 (s) är av stor vikt. Sverige bör på det internationella

planet agera med all kraft för att inför år 2000 uppnå skuldfrihet för de

fattigaste länderna. Detta är krav som bland annat framförts av Sveriges

kristna råd och andra frivilliga organisationer.

I den moderata motionen N10 (m), yrkande 2, finns en diskussion om

sanktioner och det sägs att dessa egentligen bara bör accepteras av Sverige om

de är påbjudna av FN. Vi är medvetna om att sanktionsinstrumentet är svårt att

dirigera så att det inte skadar befolkningen. Trots detta måste det vara

möjligt för EU att ta ställning till sanktioner mot ett annat land när

uppenbara brott mot mänskliga rättigheter pågår. Det kan vara nödvändigt att

en grupp av länder går före andra innan det internationella samfundet kan

samla sig till ett gemensamt beslut om sanktioner.

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................2

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................5

Den gemensamma handelspolitiken.....................5

Den multilaterala handelspolitiken..................8

Handel och ekonomisk tillväxt.....................8

Handel och arbetsvillkor och miljö...............11

Handel och fattigdomsbekämpning..................14

Handel och djurskydd.............................15

Rättvisemärkning.................................16

Kooperationen i Östersjösamarbetet...............17

Övriga handelspolitiska frågor.....................19

Svensk uranimport................................19

Biståndsmarknaden................................20

Marknadsföring av alkoholdrycker.................21

Regeringens skrivelse..............................22

Hemställan.........................................22

Reservationer........................................23

1. Handel och ekonomisk tillväxt (v)...............23

2. Handel och ekonomisk tillväxt (mp)..............24

3. Handel och arbetsvillkor och miljö (m, fp, kd)..25

4. Handel och arbetsvillkor och miljö (v)..........26

5. Handel och arbetsvillkor och miljö (mp).........26

6. Handel och djurskydd (v, mp)....................27

7. Svensk uranimport (mp)..........................28

8. Marknadsföring av alkoholdrycker (mp)...........29

Bilaga

Utrikesutskottets yttrande 1996/97:UU5y............30