Bet. 1996/97:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU01

Socialförsäkringsbudget

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

SfU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

regeringens förslag till anslag inom

- utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

- utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

- utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Inom utgiftsområde 10 föreslår

regeringen en förlängning av lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och

hälso- och sjukvård respektive mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård

och socialtjänst.

Inom utgiftsområde 11 föreslår

regeringen en förkortning av den

generella tiden för omställningspension

för efterlevande, en växling mellan

folkpension i form av

efterlevandepension och

pensionstillskott och en inkomstprövning

av folkpension i form av änkepension.

Regeringen föreslår också förändringar

av bostadstillägget till pensionärer

genom dels en sänkning av

kompensationsgraden i bostadstillägget,

dels att värdet av

privatbostadsfastighet och privatbostad

som inte permanent bebos av pensionären

medräknas vid beräkningen av den inkomst

som reducerar bostadstillägget.

Förändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997, men tillämpas såvitt

avser inkomstprövning av änkepension och

att fritidsfastigheter m.m. medräknas

vid inkomstberäkningen för

bostadstillägg först fr.o.m. den 1 april

1997. Regeringen föreslår samtidigt

förbättringar av det särskilda

bostadstillägget. Vidare begär

regeringen godkännande av framflyttning

av vissa tidpunkter rörande det

reformerade ålderspensionssystemet.

Ikraftträdandet av regler om intjänande

av ålderspension föreslås framflyttat

till den 1 januari 1999. De första

utbetalningarna av ålderspension enligt

de reformerade reglerna skall påbörjas i

januari år 2001. Den tid som står till

arbetsmarknadens parters förfogande att

träffa avtal om höjning av åldersgränsen

för avgångsskyldighet förlängs till

utgången av november månad 1997, och en

eventuell tvingande lagreglering i

frågan senareläggs.

Inom utgiftsområde 12 föreslår

regeringen att en förmånsnivå omfattande

tre fjärdedels förmån införs inom

föräldraförsäkringen och att en

motsvarande rätt till ledighet införs i

föräldraledighetslagen.

I betänkandet behandlas också ett

flertal motioner som rör anslagen eller

anslutande frågor. Slutligen behandlas

två motioner som avser

socialförsäkringssektorn vid sidan av

statsbudgeten.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag med i huvudsak endast den

förändringen att för de allmänna

försäkringskassorna anvisas ytterligare

33 miljoner kronor och att

medelsanvisningen för

Riksförsäkringsverket för budgetåret

1997 minskas i motsvarande mån. Samtliga

motioner avstyrks.

M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har

i särskilda yttranden redovisat sina

respektive partiers budgetförslag.

Till betänkandet har fogats två

reservationer och tio särskilda

yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i

proposition 1996/97:1 Förslag till

statsbudget, finansplan m.m., bilaga 4

föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels anta regeringens förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och

hälso- och sjukvård, dels ändring i

samma lag,

2. lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst,

dels ändring i samma lag,

dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen

under utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp

enligt följande uppställning:

- A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m.: ramanslag:

16 359 370 000 kr,

- A 2 Handikappersättningar:

ramanslag: 978 700 000 kr,

- A 3 Förtidspensioner: ramanslag:

13 389 000 000 kr,

- B 1 Riksförsäkringsverket:

ramanslag: 726 634 000 kr,

- B 2 Allmänna försäkringskassor:

ramanslag: 4 379 578 000 kr,

under utgiftsområde 11

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962:382)

angående införande av lagen om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1969:205) om

pensionstillskott,

4. lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer,

dels godkänna vad regeringen anfört om

framflyttning av vissa tidpunkter vad

avser det reformerade pensionssystemet

m.m.,

dels för budgetåret 1997 anvisa anslagen

under utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom enligt följande

uppställning:

- A 1 Ålderspension: ramanslag:

53 148 000 000 kr,

- A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna: ramanslag: 857 000 000 kr,

- A 3 Bostadstillägg till

pensionärer: ramanslag: 9 970 000 000

kr,

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. lag om ändring i

föräldraledighetslagen (1995:584),

dels för budgetåret 1997 anvisa anslaget

under utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn enligt

följande uppställning.

- A 1 Allmänna barnbidrag:

ramanslag: 14 654 000 000 kr,

- A 2 Föräldraförsäkring:

ramanslag: 16 192 000 000 kr,

- A 3 Underhållsstöd: ramanslag:

2 411 450 000 kr,

- A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner: ramanslag:

24 000 000 kr,

- A 5 Barnpensioner: ramanslag:

305 000 000 kr,

- A 6 Vårdbidrag för handikappade

barn: ramanslag: 1 574 600 000 kr.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

1996/97:Sf201 av Jeppe Johnsson och Maud

Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om

ensamförsörjares AFP.

1996/97:Sf205 av Ingrid Andersson m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av utökade

möjligheter till samverkan mellan

försäkringskassa och landsting.

1996/97:Sf214 av Catherine Persson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av försöksverksamhet

som samordnar statlig, kommunal och

landstingskommunal verksamhet.

1996/97:Sf221 av Karin Wegestål m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en

utvidgad utredning om ett reformerat

pensionssystem.

1996/97:Sf226 av Anders Svärd (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen i

enlighet med vad som anförts i motionen

begär förslag om ändring i lagen om

allmän försäkring.

1996/97:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär ändrade regler enligt vad i

motionen anförts om frikoppling av

barnpensionen från om den avlidne

föräldern kvalificerat sig för

folkpension eller inte.

1996/97:Sf228 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp, m, kd) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens förslag till förlängd

arbetsgivarperiod, i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:Sf229 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla avgörande beslut som

återstår i pensionsreformen måste fattas

under innevarande mandatperiod,

3. att riksdagen med följande ändringar

i förhållande till regeringens förslag

anvisar anslagen under utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt

uppställning:

- A 1 Ålderspension: Regeringens

förslag: 53 148 000 000

Anslagsförändring: + 150 000 000

- A 2 Efterlevandepensioner till vuxna:

Regeringens förslag: 857 000 000

Anslagsförändring: + 420 000 000

- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:

Regeringens förslag: 9 970 000 000

Anslagsförändring: + 465 000 000

1996/97:Sf230 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med

följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisar anslagen

under utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn enligt

uppställning,

- A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens

förslag: 14 654 000 000

Anslagsförändring + 1 874 000 000

- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens

förslag: 16 192 000 000

Anslagsförändring: - 100 000 000

1996/97:Sf231 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av större

effektivitet i försöksverksamheten med

lokal finansiell samordning,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan

försäkringskassa, arbetsförmedling/AMI

och socialtjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om översynen av effekterna av

rehabiliteringssatsningarna,

4. att riksdagen med följande ändringar

i förhållande till regeringens förslag

anvisar anslagen under utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp enligt uppställning:

- A 1 Sjukpenning och rehabilitering,

m.m.: Regeringens förslag:

16 359 000 000 Anslagsförändring: -

600 000 000

- A 3 Förtidspensioner: Regeringens

förslag: 13 389 000 000

Anslagsförändring: - 1 000 000 000

1996/97:Sf232 av Inger Davidson (kd)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till regelförändringar för

att komma till rätta med de

missförhållanden som beskrivs i motionen

om flerbarnstilläggen.

1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjda barnbidrag och höjt

flerbarnstillägg,

2. att riksdagen beslutar i enlighet

med vad som anförts i motionen om att

höja ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen till 80 % från den

1 januari 1997,

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till tidigarelagd finansiering

av återgången till 80 % ersättning i

föräldraförsäkringen,

4. att riksdagen beslutar i enlighet

med vad som anförts i motionen om att

höjas ersättningen i de s.k. pappa- och

mammamånaderna till 90 procent från den

1 januari 1997,

5. att riksdagen beslutar att

garantidagarna i föräldraförsäkringen

slopas,

9. att riksdagen med följande ändringar

i regeringens förslag anvisar anslagen

under utgiftsområde 12. Ekonomisk

trygghet för familjer och barn enligt

följande uppställning (tkr):

- A 1 Allmänna barnbidrag: Regeringens

förslag: 14 654 000 Anslagsförändring: +

2 400 000

- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens

förslag: 16 192 000 Anslagsförändring: -

500 000

- A 3 Underhållsstöd: Regeringens

förslag: 2 411 450 Anslagsförändring: -

200 000.

1996/97:Sf240 av Barbro Westerholm och

Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja

ersättningen till 80 % i

närståendepenningen fr.o.m. den 1

januari 1997,

2. att riksdagen beslutar förlänga

rätten till närståendepenning samt den

därtill kopplade rätten till ledighet

från nuvarande 60 dagar till 120 dagar,

5. att riksdagen till Utgiftsområde 10

anslag A 1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. för budgetåret 1997

anvisar 40 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således

16 399 370 000 kr.

1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar höja nivån i

sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 %

av SGI:n enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar att

semesterlönefaktorn skall ingå i SGI:n

enligt vad i motionen anförts om att den

är en del av en samlad årslön och en

förändring drabbar människor med låga

inkomster,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte göra besparingar på

rehabiliteringsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ingen besparing skall

göras på den s.k. pappamånaden.

1996/97:Sf242 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens

förslag om en förlängning av

arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden

från två till fyra veckor,

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till tidigarelagd finansiering

av återgång till 80 % ersättning i

sjukförsäkringen från den 1 januari

1997,

11. att riksdagen beslutar om att höja

ersättningen i de s.k. pappa- och

mammamånaderna till 90 % från den 1

januari 1997 och att garantidagarna i

föräldraförsäkringen slopas,

12. att riksdagen avslår förslaget om

förkortning av tid då

omställningspensionen utgår till den som

mist sin make eller maka,

13. att riksdagen avslår förslaget om

inkomstprövningen av nuvarande

änkepensioner,

14. att riksdagen avslår förslaget att

innehav av fritidshus skall beaktas vid

fastställandet av rätt till

bostadstillägg för pensionärer,

15. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom enligt uppställning:

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna:

Regeringens förslag: 857 000 000:

Anslagsförändring: +900 000 000

1996/97:Sf244 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas att riksdagen med

följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisar anslagen

under utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp

enligt följande uppställning (tkr):

- A 1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m.: Regeringens förslag: 16 359 370

Anslagsförändring: 1 385 000

- A 3 Förtidspensioner: Regeringens

förslag: 13 389 000 Anslagsförändring:

75 000

- B 2 Allmänna försäkringskassor:

Regeringens förslag: 4 379 578

Anslagsförändring: 20 000

1996/97:Sf245 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas att riksdagen i

förhållande till regeringens förslag

beslutar om anslagen för utgiftsområde

12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn enligt uppställning (tkr):

- A 2 Föräldraförsäkring: Regeringens

förslag: 16 192 000 Anslagsförändring:

1 075 000

- A 5 Barnpensioner: Regeringens

förslag: 305 000 Anslagsförändring:

5 000

1996/97:Sf247 av Ragnhild Pohanka m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en organisatorisk reform

med sammanslagning och kommunalisering

av arbetsförmedlingar och

försäkringskassor i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande

1, hos regeringen begär att en

parlamentarisk utredning tillsätts för

att lämna förslag om en reform i

enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomi och finansiering av

en sammanslagen lokal organisation,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om statlig samordning och

uppföljning.

1996/97:Sf249 av Kjell Ericsson m.fl.

(c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försäkring för

småföretagare.

1996/97:Sf250 av Helena Nilsson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lagändring i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp enligt

Miljöpartiets förslag i budgettabell 1

(mkr).

- A 1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m.: regeringens förslag: 16 359,

Miljöpartiets förslag: -300

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp för åren 1998 och

1999 enligt budgettabell 1 (mkr),

- A 1. Sjukpenning och rehabilitering

m.m.: regeringens förslag: 1998: 17 237,

Miljöpartiets förslag 1998: -1 850:

regeringens förslag 1999: 18 552,

Miljöpartiets förslag 1999: - 1 850,

- A 3 Förtidspensioner: regeringens

förslag 1998: 13 297: Miljöpartitets

förslag 1998: 65, regeringens förslag

1999: 13 524: Miljöpartitets 1999: 135,

- B 2 Allmänna försäkringskassor:

regeringens förslag 1998: 4 310:

Miljöpartiets förslag 1998: oförändrat:

regeringens förslag 1999: 4 440:

Miljöpartiets förslag 1999: -220,

3. att riksdagen beslutar att

ersättningen i sjukförsäkringen från och

med 1997-07-01 skall utgå med 80 % på

inkomster upp till 4,2 basbelopp och med

40 % på överskjutande inkomstdelar,

4. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom enligt Miljöpartiets förslag i

budgettabell 2 (mkr),

- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:

regeringens förslag 1997: 9 970:

Miljöpartitets förslag 1997: 250,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom för åren 1998 och 1999 enligt

budgettabell 2 (mkr),

- A 1. Ålderspensioner: regeringens

förslag 1998: 53 419, Miljöpartitets

förslag 1998: 265, regeringens förslag

1999: 53 814, Miljöpartiets förslag

1999: 530,

- A 3 Bostadstillägg till pensionärer:

regeringens förslag 1998: 10 270,

regeringens förslag 1999: 10 570,

Miljöpartiets förslag 1998 och 1999:

250,

6. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn enligt Miljöpartiets

förslag i budgettabell 3 (mkr),

- A 2 Föräldraförsäkring: regeringens

förslag 1997: 16 192, Miljöpartiets

förslag 1997: 50,

- A 3 Underhållsstöd: regeringens

förslag 1997: 2 412, Miljöpartiets

förslag 1997: 100,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn för åren 1998 och 1999

enligt budgettabell 3,

- A 2 Föräldraförsäkring:

regeringens förslag 1998: 17 665,

regeringens förslag 1999: 18 365,

Miljöpartiets förslag 1998 och 1999:-

1020,

- A 3 Underhållsstöd: regeringens

förslag 1998: 2 296, regeringens förslag

1999: 2 216, Miljöpartiets förslag 1998

och 1999: 100,

8. att riksdagen beslutar att

ersättningen i föräldraförsäkringen från

och med 1997-07-01 skall utgå med 80 %

av inkomster upp till 4,2 basbelopp och

med 40 % på överskjutande inkomstdelar,

9. att riksdagen beslutar att

garantinivån i föräldraförsäkringen från

och med 1997-07-01 skall vara 180 kr per

dag,

10. att riksdagen vid bifall till

yrkande 9 beslutar att avskaffa de 90

dagarna i föräldraförsäkringen med

garantinivåersättning från och med 1997-

07-01,

11. att riksdagen vid bifall till

yrkande 9 beslutar att i

föräldraförsäkringen införa garanterad

rätt till ledighet i 18 månader.

1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar införa

ytterligare en karensdag i

sjukpenningförsäkringen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens

förslag om förlängd arbetsgivarperiod

från 14 till 28 dagar i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

skall beräknas på ett genomsnitt av de

senaste 24 månadernas inkomst för såväl

sjukpenningförsäkringen som

föräldraförsäkringen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av

sjukpenningförsäkringen,

13. att riksdagen beslutar anslå

13 979 370 000 kr för utgiftsområde 10

anslag A 1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. för budgetåret 1997

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av förtidspensioner,

18. att riksdagen beslutar anslå

11 489 000 000 kr för utgiftsområde 10

anslag A 3 Förtidspensioner för

budgetåret 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en höjning av den faktiska

pensionsåldern,

20. att riksdagen beslutar anslå

51 048 000 000 kr för utgiftsområde 11

anslag A 1 Ålderspensioner för

budgetåret 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

21. att riksdagen avslår förslaget om

en med sex månader förkortad

omställningsperiod i enlighet med vad

som anförts i motionen,

22. att riksdagen avslår förslaget om

en växling av folkpension och

pensionstillskott i enlighet med vad som

anförts i motionen,

23. att riksdagen avslår förslaget om

en inkomstprövning av änkepensionen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

24. att riksdagen avslår förslaget att

sänka kompensationsgraden i det statliga

bostadstillägget (BTP) från 85 till 83 %

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

25. att riksdagen avslår förslaget att

fritidsfastigheter skall medräknas som

förmögenhet vid beräkningen av BTP i

enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen till utgiftsområde 11

anslag A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna för budgetåret 1997 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med

911 000 000 kr ökat anslag på

1 768 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

27. att riksdagen till utgiftsområde 11

anslag A 3 Bostadstillägg för

pensionärer för budgetåret 1997 anvisar

ett i förhållande till regeringens

förslag med 465 000 000 kr ökat anslag

på 10 435 000 000 kr i enlighet med vad

som anförts i motionen,

28. att riksdagen beslutar avskaffa

flerbarnstillägget från den 1 januari

1997 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

30. att riksdagen beslutar anslå

13 774 000 000 kr för utgiftsområde 12

anslag A 1 Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

32. att riksdagen beslutar införa två

karensdagar i den tillfälliga

föräldraförsäkringen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

33. att riksdagen beslutar avskaffa

havandeskapspenningen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad kontroll i

föräldraförsäkringen,

35. att riksdagen beslutar anslå

11 724 000 000 kr för utgiftsområde 12

anslag A 2 Föräldraförsäkring för

budgetåret 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

36. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om ett reformerat

underhållsstöd i enlighet med vad som

anförts i motionen,

37. att riksdagen beslutar införa en

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader och ett

vårdnadsbidrag från den 1 januari 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

38. att riksdagen beslutar att för

utgiftsområde 12 skapa anslag A 7.

Vårdnadsbidrag för budgetåret 1997 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

39. att riksdagen beslutar anslå

2 400 000 000 kr för utgiftsområde 12

anslag A 7. Vårdnadsbidrag för

budgetåret 1997 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

40. att riksdagen beslutar avskaffa

delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1997

i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:Sf624 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i lagen om allmän

försäkring så att en särskild

folkpension kan ges till äldre

invandrare.

1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och

Göthe Knutson (m) vari yrkas

9. att riksdagen avslår förslaget om

förlängning av företagens sjuklöneperiod

i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förtidspension från och

med 63 års ålder ersätts med förtida

uttag från egen pension,

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en successivt höjd reell

pensionålder,

29. att riksdagen beslutar om

återinförande av vårdnadsbidrag i

enlighet med de regler som gällde 1995.

1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sjukförsäkringsregler för

småföretagare enligt vad som anförts

under avnitt 6.1,

1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

31. att riksdagen beslutar i enlighet

med vad som i motionen anförts om

förlängd arbetsgivarperiod.

1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillföra Dagmar 430 mer

resurser för att förbättra

rehabiliteringen (avsnitt 7),

40. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad samordning mellan

sjukförsäkringen och sjukvården (avsnitt

42),

43. att riksdagen godkänner de i

motionen anförda omfördelningarna mellan

rehabiliteringen och

sjukpenningförsäkringen så att

rehabiliteringen anvisas sammantaget 870

miljoner kronor, dvs. 620 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit

(avsnitt 7).

1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovsprövningen av änkors

inkomster som ligger under

"brytpunkten",

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergångsregler för änkor,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förkortad tid för

omställningspensionen,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkningen av

bostadstilläggets kompensationsgrad,

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att värdet av

fritidsfastigheter inte bör medräknas

vid beräkning av bostadstillägg för

pensionärer,

19. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning så att pensionerade

invandrare kan få folkpension i stället

för socialbidrag.

1996/97:So425 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om fullt inflationsskydd för

vårdbidrag och handikappersättning.

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra

vårdnadsbidraget i den form det hade

före den 1 januari 1995,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader i den form det hade

före den 1 januari 1995,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föra över en del av det

nuvarande generella barnbidraget till

det behovsprövade barnrelaterade

bidraget i bostadsbidragssystemet,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om flerbarnstillägget,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om underhållsstödet.

1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att den bör

återinföra vårdnadsbidrag och

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader i enlighet med vad

som anförts i motionen,

1996/97:So802 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete mellan

försäkringskassan och vårdsektorn.

1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl.

(m, fp, kd) vari yrkas

3. att riksdagen avslår förslaget om en

förlängning av arbetsgivarperioden till

fyra veckor i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att småföretagens försäkring

mot ökade kostnader på grund av

arbetsgivaransvaret bör förbättras.

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopande av den förlängda

arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.

1996/97:N256 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsgivarperioden i

sjukförsäkringen.

1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

18. att riksdagen beslutar avslå

förslaget till förlängd

arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordnad rehabilitering,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om modifierad äldreregel vid

förtidspension.

1996/97:A806 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagstadgad rätt till

föräldraledighet i 18 månader borde

införas,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de 90 dagarnas

föräldraledighet med ersättning på

garantinivå kan omvandlas till en

ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar

som i dag enbart får föräldrapenning på

garantinivå.

Utskottet

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två

verksamhetsområden, ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp samt

socialförsäkringsadministrationen.

Förmånerna ges i form av dagersättningar

såsom sjukpenning,

rehabiliteringsersättning,

närståendepenning samt vissa

yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår

i utgiftsområdet handikappersättning,

folkpension och pensionstillskott i form

av förtidspension.

Förmånerna inom verksamhetsområdet

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp bekostas från anslagen A 1

Sjukpenning och rehabilitering, m.m., A

2 Handikappersättningar och A 3

Förtidspensioner.

Socialförsäkringsadministrationen

omfattar anslagen B 1

Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna

försäkringskassor.

Riksdagen har för budgetåret 1997 i

enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftsområde 10

till 35 833 282 000 kr (bet. 1996/97:

FiU1, rskr. 1996/97:53).

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Gällande ordning

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön

(SjLL), som reglerar rätten till

sjukersättning vid korta sjukdomsfall

för anställda, har en arbetstagare rätt

att under de första 14 dagarna av varje

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla

en viss del av lön och andra

anställningsförmåner. För den första

dagen i sjuklöneperioden betalas ingen

ersättning (karensdag). För de

återstående dagarna i perioden har den

anställde rätt att behålla 75 % av lön

och andra anställningsförmåner som han

eller hon gått miste om till följd av

nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt

SjLL är antalet karensdagar begränsat

till tio under en tolvmånadersperiod.

Antalet karensdagar beräknas i

förhållande till sjuklön från varje

arbetsgivare för sig och i förhållande

till sjukpenning för sig.

Efter sjuklöneperioden utges

sjukpenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen

utgör 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. För den som inte omfattas av

SjLL, t.ex. egenföretagare och

uppdragstagare, utges sjukpenning enligt

AFL från sjukperiodens början.

Sjukpenning utges dock inte för den

första dagen i sjukperioden (karensdag).

För tid därefter utges sjukpenning med

75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Även enligt AFL är antalet

karensdagar begränsat till högst tio

under en tolvmånadersperiod.

Den sjukpenninggrundande inkomsten är

enligt reglerna i AFL den årliga inkomst

i pengar eller andra skattepliktiga

förmåner som en försäkrad kan antas

komma att tills vidare få för eget

arbete, antingen såsom arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst (inkomst av

anställning) eller på annan grund

(inkomst av annat förvärvsarbete). Med

inkomst av anställning likställs

skattepliktiga kostnadsersättningar och

skattepliktiga förmåner, vars värde

bestäms enligt vissa regler i

uppbördslagen. För rätt till sjukpenning

krävs att den försäkrade har en

sjukpenninggrundande inkomst som uppgår

till minst 6 000 kr. Vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst bortses

från sådan inkomst av anställning och

annat förvärvsarbete som överstiger 7,5

basbelopp.

På förslag av utskottet har riksdagen

nyligen beslutat om en förlängning av

sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar

fr.o.m. den 1 januari 1997. Samtidigt

har riksdagen beslutat att vare sig den

s.k. semesterlönefaktorn eller andra

skattepliktiga förmåner än lön och

kostnadsersättningar skall ingå i

beräkningen av sjukpenninggrundande

inkomst fr.o.m. den 1 januari 1997

(prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4,

rskr. 1996/97:22).

Regler om rehabilitering och

rehabiliteringsersättning finns i 22

kap. AFL. Enligt dessa skall

arbetsgivaren, om det inte framstår som

obehövligt, påbörja en

rehabiliteringsutredning bl.a. när den

försäkrade till följd av sjukdom har

varit helt eller delvis frånvarande från

sitt arbete under längre tid än fyra

veckor i följd eller när den försäkrades

arbete ofta har avbrutits av kortare

sjukperioder. I arbetsgivarens ansvar

ingår också att vidta de

arbetslivsinriktade

rehabiliteringsåtgärder som kan

genomföras inom eller i anslutning till

den egna verksamheten. Försäkringskassan

skall samordna och utöva tillsyn över de

insatser som behövs för

rehabiliteringsverksamheten och ansvara

för att rehabilitering kommer till stånd

när arbetsgivare saknas eller inte

fullgör sina åtaganden.

Försäkringskassan skall också upprätta

en rehabiliteringsplan om den försäkrade

är i behov av någon arbetslivsinriktad

åtgärd. Rehabiliteringsersättning utges

under vissa förutsättningar när en

försäkrad, vars arbetsförmåga till följd

av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en

arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliteringspenning, som utges med 75

% av den sjukpenninggrundande inkomsten,

och ett särskilt bidrag.

För köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster avsätts

särskilda medel som får användas av

försäkringskassorna för köp av sådana

tjänster. För budgetåret 1995/96 har

avsatts 980 miljoner kronor för detta

ändamål.

Inom ramen för den årliga

överenskommelsen mellan regeringen och

företrädare för sjukvårdshuvudmännen om

vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen m.m. har under

senare år avsatts särskilda medel för

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

inom hälso- och sjukvården. Medlen

utbetalas av försäkringskassan efter det

att en överenskommelse har träffats

mellan kassan och huvudmannen om medlens

användning. För år 1996 har avsatts 435

miljoner kronor för detta ändamål.

Närståendepenning utges enligt lagen

(1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård till den som avstår

från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning

kan även utges om vården sker på

sjukvårdsinrättning. Antalet

ersättningsdagar är begränsat till 60

dagar för varje person som vårdas.

Närståendepenning utges med 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten för

samtliga dagar i ersättningsperioden och

kan utges som hel, halv eller fjärdedels

förmån.

Närståendepenning kan även utges för

högst 240 dagar vid vård av en person

som blivit hivsmittad vid användning av

blodprodukter inom den svenska hälso-

och sjukvården.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. anvisar ett ram-

anslag på 16 359 370 000 kr.

Vid beräkningarna av anslaget har

regeringen utgått från de

besparingsåtgärder som aviserades i

vårpropositionen (prop. 1995/96:150).

Åtgärder som påverkar anslaget A 1 är

besparingseffekterna till följd av de

ovan redovisade ändringarna av reglerna

för sjukpenninggrundande inkomst. Andra

åtgärder är dels en neddragning av

försäkringskassornas särskilda medel för

upphandling av medicinska

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

från hälso- och sjukvården med 185

miljoner kronor, dels - i avvaktan på

resultatet av en av regeringen aviserad

översyn av effekterna av de senaste

årens rehabiliteringssatsningar - en

minskning av medlen för köp av

arbetslivsinriktade

rehabiliteringstjänster med 200 miljoner

kronor.

I budgetpropositionen erinras om att

regeringen i vårpropositionen även har

aviserat att ersättningsnivån i

sjukförsäkringen skall höjas till 80 %

fr.o.m. år 1998 samt att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

beräknas enligt nya regler fr.o.m. samma

år.

Motionerna

Moderata samlingspartiet

I motion Sf254 yrkande 13 begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret

1997 till anslaget A 1 anvisa 2 380

miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit.

I samma motion, yrkande 5, begärs

beslut att införa ytterligare en

karensdag i sjukpenningförsäkringen.

Enligt motionärerna är det nödvändigt

med två karensdagar för att ytterligare

betona arbetslinjen och för att skapa en

reell självrisk. Åtgärden bör kombineras

med ett högkostnadsskydd på tio dagar

per år. I yrkande 6 begärs avslag på

förslaget om förlängd sjuklöneperiod.

Enligt motionärerna bör förlängningen

inte genomföras eftersom den innebär en

ren skattehöjning för företagen med

udden riktad särskilt mot de små

företagen. I yrkande 7 (delvis) begärs

beslut att den sjukpenninggrundande

inkomsten skall beräknas på ett

genomsnitt av de senaste 24 månadernas

inkomster. Detta skulle enligt

motionärerna förenkla reglerna samtidigt

som det minskar kostnaderna för

försäkringen. I yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande om kontroll av

sjukpenningförsäkringen. Motionärerna

menar att kontrollen av utnyttjandet av

sjukpenningförsäkringen bör

intensifieras både för att minska

kostnaderna och för att öka respekten

för försäkringen.

Även i motionerna N269 yrkande 18 och

Fi203 yrkande 9 begärs beslut att avslå

förslaget om förlängd arbetsgivarperiod

i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna

är en förlängning förödande särskilt för

de små företagen samtidigt som den är

ett direkt hinder för nyanställning.

Folkpartiet liberalerna

I motion Sf240 yrkande 5 begärs att

riksdagen för budgetåret 1997 beslutar

att till anslaget A 1 anvisa 40 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit.

I motion So277 yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att tillföra

ytterligare medel för upphandling av

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

inom hälso- och sjukvården. Enligt

motionärerna är det lönsamt att korta

vårdköer då detta ger direkt effekt

genom minskade sjukskrivningskostnader.

I samma motion, yrkande 43, begärs att

riksdagen godkänner de i motionen

angivna omfördelningarna mellan

rehabiliteringen och

sjukpenningförsäkringen så att

rehabiliteringen anvisas sammantaget 870

miljoner kronor, dvs. 620 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit.

I motion Sf242 yrkande 5 begärs avslag

på förslaget om en förlängning av

arbetsgivaransvaret för

sjuklöneperioden. Enligt motionärerna

bryter förslaget mot principen om

kostnadsneutralitet. I samma motion,

yrkande 6, begärs förslag till en

tidigarelagd finansiering av återgång

till 80 % ersättning i sjukförsäkringen

fr.o.m. den 1 januari 1997. I motion

N255 yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om slopande av den

förlängda arbetsgivarperioden i

sjukförsäkringen. Motionärerna anser att

en förlängning är direkt skadlig för

möjligheterna till företagande.

I motion Sf240 begärs i yrkande 1

beslut att höja ersättningen i

närståendepenningen till 80 % fr.o.m.

den 1 januari 1997. I samma motion,

yrkande 2, begärs beslut att förlänga

rätten till närståendepenning samt den

därtill kopplade rätten till ledighet

från nuvarande 60 dagar till 120 dagar.

Enligt motionärerna kan åtgärderna, som

innebär både humanitära och ekonomiska

vinster, finansieras genom minskad

belastning på vårdplatser i landstingen.

Vänsterpartiet

I motion Sf244 (delvis) begärs att

riksdagen för budgetåret 1997 beslutar

att till anslaget A 1 anvisa 1 385

miljoner kronor mer än regeringen

föreslagit.

I motion Sf241 yrkande 2 (delvis)

begärs beslut att höja nivån i

sjukförsäkringen till 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m.

år 1997. I samma motion, yrkande 3,

begärs beslut att semesterlönefaktorn

skall ingå i den sjukpenninggrundande

inkomsten då den är en del av en samlad

årslön och en förändring drabbar

människor med låga inkomster. I yrkande

5 begär motionärerna ett

tillkännagivande om att inte göra

besparingar på rehabiliteringsområdet.

De avvisar regeringens besparingskrav

såväl vad gäller yrkesinriktad

rehabilitering som i fråga om medlen

avsedda för medicinska rehabiliterings-

och behandlingsinsatser.

Miljöpartiet de Gröna

I motion Sf253 yrkande 1 begärs att

riksdagen för budgetåret 1997 beslutar

att till anslaget A 1 anvisa 300

miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit.

I samma motion, yrkande 3, begärs

beslut att ersättningen i

sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1997

skall utges med 80 % på inkomster upp

till 4,2 basbelopp och med 40 % på

överskjutande inkomstdelar.

Kristdemokraterna

I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs

att riksdagen för budgetåret 1997

beslutar att till anslaget A 1 anvisa

600 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit. Motionärerna anser att sjuk-

och arbetsskadeförsäkringen skall

innehålla två karensdagar med ett

högkostnadsskydd på tio dagar per år,

att ersättningsnivån i sjukförsäkringen

bör ligga på 80 % samt att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

beräknas på snittinkomsten under de två

senaste åren. Vidare motsätter de sig

den föreslagna neddragningen på

försäkringskassornas medel för köp av

rehabiliteringstjänster och att

skattepliktiga förmåner och

skattepliktiga kostnadsersättningar inte

längre skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten.

I samma motion, yrkande 3, begärs ett

tillkännagivande om översynen av

effekterna av

rehabiliteringssatsningarna.

Motionärerna motsätter sig inte den

aviserade översynen men anser inte detta

vara något skäl att minska ner

resurserna vad gäller

försäkringskassornas medel för köp av

rehabiliteringstjänster.

I motion Sk371 yrkande 31 begärs beslut

att inte förlänga sjuklöneperioden.

Motionärerna framhåller att

arbetsgivarna i och med det ökande

ansvaret kommer att vara angelägna om

att bara anställa arbetskraft som inte

kan antas bli sjukskrivna i någon större

utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på

arbetsmarknaden samtidigt som

risktagandet för framför allt de mindre

företagen ökar dramatiskt. Enligt

motionärerna bör reglerna återställas.

I motion N256 yrkande 10 begärs ett

tillkännagivande om arbetsgivarperioden

i sjukförsäkringen. Enligt motionärerna

torde den lägre arbetsgivaravgiften inte

ha nog kompenserat de små företagen.

Flerpartimotioner

I motion Sf228 av Kenth Skårvik m.fl.

(fp, m, kd) begärs avslag på förslaget

om en förlängd sjuklöneperiod. En

förlängning försämrar villkoren för

företagande och försämrar därmed också

förutsättningarna för ökad

sysselsättning.

Även i motion N212 yrkande 3 av Gullan

Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs avslag

på förslaget om en förlängning av

arbetsgivarperioden. Enligt motionärerna

innebär en förlängning ett rent dråpslag

mot de små företagen samtidigt som det

finns en uppenbar risk att människor med

funktionshinder eller viss sjuklighet

kommer att få det ännu svårare att få

arbete.

Utskottet

Som redovisats ovan har Moderata

samlingspartiet, Miljöpartiet de Gröna

och Kristdemokraterna begärt att

riksdagen beslutar att till anslaget

anvisa ett lägre belopp än vad

regeringen föreslagit. Folkpartiet

liberalerna och Vänsterpartiet begär i

sina respektive motioner att ytterligare

medel, utöver vad regeringen föreslagit,

skall anvisas till anslaget. Flertalet

av dessa partier har dessutom i separata

motionsyrkanden redovisat sina olika

förslag till ändringar i fråga om

anslagets användning.

Utskottet tar först upp frågan om att

höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen

till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1997 och

erinrar därvid om att utskottet i sitt

av riksdagen nyligen godkända betänkande

1996/97:SfU4 behandlat ett

motionsyrkande avseende höjd

ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.

Utskottet, som noterade att regeringen

aviserat en höjning av ersättningsnivån

till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998,

ansåg då att det saknades finansiellt

utrymme för att tidigarelägga denna

höjning. Motionsyrkandet i fråga

avstyrktes därför. Eftersom det

ekonomiska utrymmet för att höja

ersättningsnivån inte har förändrats

anser utskottet att det inte finns skäl

att förorda en höjning av

ersättningsnivån i sjukförsäkringen

fr.o.m. den 1 januari 1997.

Vad därefter gäller frågan om s.k.

brutet tak i sjukförsäkringen anser

utskottet att utgångspunkten bör vara

att sjukförsäkringen skall vara en

inkomstbortfallsförsäkring och att

införandet av ett brutet tak skulle

bryta mot denna princip. Införandet av

ett brutet tak skulle samtidigt innebära

ytterligare en förstärkning av den

bristande överensstämmelse mellan

inbetalda socialavgifter och utbetalda

förmåner som förekommer redan i dag,

t.ex. genom att avgifter tas ut på

inkomster över 7,5 basbelopp medan

förmånerna utbetalas på inkomster under

detta tak. Utskottet kan därför inte

ställa sig bakom förslaget om att införa

ett s.k. brutet tak.

Även frågan om att beräkna

sjukpenninggrundande inkomst på ett

genomsnitt av de senaste 24 månadernas

inkomster har behandlats i betänkandet

1996/97:SfU4. Utskottet avstyrkte

motionsyrkanden i ämnet med hänvisning

till att Sjuk- och arbetsskadekommittén

hade lagt fram förslag om beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst i

betänkandet SOU 1996:113 och att dessa

förslag då var föremål för

remissbehandling. Frågan huruvida den

s.k. semesterlönefaktorn respektive

skattepliktiga förmåner m.m. skall ingå

i sjukpenninggrundande inkomst eller

inte behandlades också i utskottets

betänkande. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag att fr.o.m. den 1

januari 1997 slopa semesterlönefaktorn

vid beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst liksom att andra skattepliktiga

förmåner än lön m.m. inte skall ingå i

den sjukpenninggrundande inkomsten och

avstyrkte motionsyrkanden härom. Detta

blev också riksdagens beslut. Utskottet

finner inte skäl att frångå sina nu

redovisade ställningstaganden.

När det gäller frågan om införande av

ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen har även denna fråga

behandlats i betänkandet 1996/97:SfU4.

Utskottet ansåg bl.a. att ytterligare en

karensdag skulle innebära alltför stora

påfrestningar för redan utsatta gruppers

försörjningssituation och avstyrkte två

motionsyrkanden i ämnet. Utskottet

vidhåller sitt tidigare

ställningstagande i frågan.

Beträffande frågan om minskade

rehabiliteringsresurser har som ovan

nämnts regeringen föreslagit minskning

av medlen för köp av

rehabiliteringstjänster liksom för

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

inom hälso- och sjukvården. Regeringen

har samtidigt förklarat att medlen för

köp av tjänster minskas i avvaktan på

resultatet av en översyn av effekterna

av de senaste årens

rehabiliteringssatsningar. I fråga om

den samverkan som skett i form av att

försäkringskassan disponerat medel för

upphandling av medicinska

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

från hälso- och sjukvården har

regeringen ansett att denna samverkan

kan förutsättas ske med befintliga

resurser. Utskottet har låtit Centrum

för socialförsäkringsforskning vid

Mitthögskolan i Östersund göra en

jämförande studie av effekterna av

insatta rehabiliteringsåtgärder vad

gäller arbetslösa respektive anställda

sjukskrivna. Resultatet av uppdraget har

redovisats i rapporten

Arbetslivsinriktad rehabilitering - En

jämförande studie av anställdas och

arbetslösas arbetslivsinriktade

rehabilitering. Ett utdrag ur rapporten

- avsnittet Diskussion och konklusion -

återfinns i betänkandet som bilaga 2.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är angeläget med en översyn av

gjorda rehabiliteringssatsningar och

ansluter sig till regeringens

bedömningar i dessa frågor.

Vad därefter gäller frågan om

intensifierad kontroll av

sjukpenningförsäkringen har riksdagen på

förslag av utskottet (bet. 1993/94:SfU2,

rskr. 1993/94:11) uttalat att regeringen

skyndsamt borde låta göra en

kartläggning av i vilken omfattning det

förekommer fusk med förmåner och bidrag

av social karaktär, redovisa resultatet

härav för riksdagen och, beroende på vad

kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder

för att komma till rätta med ett

bidragsfusk. På regeringens uppdrag har

därefter Riksrevisionsverket kartlagt

fusk med förmåner och bidrag av social

karaktär samt ersättningar vid

arbetslöshet. Resultatet av

kartläggningen har redovisats i verkets

rapporter (RRV 1995:32-34) om fusk med

förmåner och bidrag. Utskottet noterar

att regeringen i budgetpropositionen har

aviserat att den under våren 1997 kommer

att lägga fram en proposition med

utgångspunkt från Riksrevisionsverkets

rapporter. Utskottet anser att den

aviserade propositionen bör avvaktas.

I åtskilliga motioner har tagits upp

frågan om den av utskottet tillstyrkta

och av riksdagen nyligen beslutade

förlängningen av sjuklöneperioden.

Utskottet finner inte skäl att föreslå

riksdagen att frångå sitt

ställningstagande i frågan.

I detta sammanhang vill utskottet nämna

att Kristdemokraterna i sin ekonomisk-

politiska motion (Fi214) har hänfört

effekterna av ett avvisande av

sjuklöneperiodens förlängning till

statsbudgetens inkomstsida.

Finansutskottet har dock vid sin

behandling av statsbudgetens inkomster

och utgifter redovisat effekten som en

utgiftsökning för utgiftsområde 10 (bet.

1996/97:FiU1).

När det gäller frågan om en förbättring

av närståendepenningen anser utskottet

att det med hänsyn till det alltjämt

besvärliga budgetläget inte finns

utrymme för att vidta ändringar som

medför kostnadsökningar. Utskottet kan

av det skälet inte förorda ett

genomförande av förslaget.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningtaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

Lokala försöksverksamheter

Med stöd av lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och

hälso- och sjukvård bedrivs

försöksverksamhet inom fem

försöksområden under tiden den 1 januari

1993 - den 31 december 1996.

Enligt lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst

får, om regeringen medger det, en allmän

försäkringskassa, ett landsting och en

kommun som har kommit överens om det

bedriva sådan försöksverksamhet i syfte

att pröva möjligheterna till en

effektivare användning av tillgängliga

resurser. Försöksverksamheten, som är

begränsad till högst fem försöksområden,

startade den 1 juli 1994 och skall

avslutas senast vid utgången av år 1998.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår

regeringen att lagen om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och

hälso- och sjukvård förlängs att gälla

till utgången av år 1997. Medel för

finansieringen av verksamheten får

disponeras från anslaget A 1 Sjukpenning

och rehabilitering, m.m. Vidare föreslås

att lagen om lokal försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård

och socialtjänst förlängs t.o.m. år

2000. Medel för finansiering av

verksamheten får i motsvarande mån

disponeras från anslagen A 1 respektive

B 2 Allmänna försäkringskassor.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag.

A 2 Handikappersättningar

Gällande ordning

Handikappersättning utges enligt 9 kap.

2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år

och som före 65 års ålder för avsevärd

tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i

sådan omfattning att han i sin dagliga

livsföring behöver mera tidskrävande

hjälp av annan eller behöver hjälp av

annan för att kunna förvärvsarbeta eller

eljest får vidkännas betydande

merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp

som per år motsvarar 69 %, 53 % eller

36 % av basbeloppet allt efter

hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek. Ersättningen kan

utges tillsammans med t.ex.

förtidspension eller ålderspension,

eller som självständig förmån.

Basbeloppet beräknas enligt 1 kap. 6 §

AFL genom att bastalet 36 168

multipliceras med ett jämförelsetal som

minskats med talet 1 och därefter

multiplicerats med 0,60, varefter ett

tillägg gjorts med talet 1.

Jämförelsetalet anger förhållandet

mellan det allmänna prisläget i juni

året före det som basbeloppet avser och

prisläget i juni 1995. Basbeloppet, som

fastställs av regeringen varje år, har

för innevarande år fastställts till 36

200 kr. Vid beräkning av bl.a.

ålderspension och förtidspension minskas

basbeloppet med 2 %. Sådan minskning

görs inte vid beräkning av vårdbidrag

och handikapp-ersättning. Vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst och

tillgodoräknande av pensionspoäng

används ett förhöjt basbelopp.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget A 2

Handikappersättningar anvisar ett

ramanslag på 978 700 000 kr.

Motionen

I motion So425 yrkande 8 (delvis) av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om fullt

inflationsskydd för handikappersättning.

Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma med förslag om att

handikappersättning fr.o.m. år 1997 åter

skall räknas upp med full hänsyn tagen

till inflationen. Enligt motionärerna

får en sådan åtgärd endast en liten

effekt på statskassan.

Utskottet

Utskottet har i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1994/95:SfU10

behandlat ett liknande motionsyrkande.

Utskottet avstyrkte då yrkandet i fråga

bl.a. med hänsyn till den kostnadsökning

som en sådan åtgärd skulle innebära.

Utskottet vidhåller sitt tidigare

ställningstagande.

Utskottet erinrar om att regeringen i

proposition 1994/95:25, vari föreslogs

att basbeloppsberäkningen skulle ändras

så att endast 60 % av förändringarna i

det allmänna prisläget skall påverka

basbeloppet, har förklarat att denna

begränsning av basbeloppsuppräkningen är

av temporär art med syfte att minska

budgetunderskottet (bet. 1994/95:FiU1,

rskr. 1994/95:145-146).

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningtaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 3 Förtidspensioner

Gällande ordning

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges

förtidspension till försäkrad som fyllt

16 år för tid före den månad då han

fyller 65 år om hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom eller annan nedsättning

av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst

en fjärdedel och nedsättningen kan anses

varaktig. Kan nedsättningen av

arbetsförmågan inte anses varaktig men

kan den antas bli bestående för avsevärd

tid har den försäkrade rätt till ett

tidsbegränsat sjukbidrag.

Vid bedömande av i vad mån

arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7

kap. 3 § AFL beaktas den försäkrades

förmåga att vid den nedsättning av

prestationsförmågan, varom är fråga,

bereda sig inkomst av sådant arbete som

motsvarar hans krafter och färdigheter

och som rimligen kan begäras av honom

med hänsyn till hans utbildning och

tidigare verksamhet samt ålder,

bosättningsförhållanden och därmed

jämförliga omständigheter. Bedömningen

skall göras efter samma grunder oavsett

arten av den föreliggande nedsättningen

av prestationsförmågan. Med inkomst av

arbete likställs i skälig omfattning

värdet av hushållsarbete i hemmet.

Från och med den 1 januari 1997

avskaffas de särskilda regler som gäller

för försäkrade som är 60 år eller äldre

(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10,

rskr. 1994/95:343).

Utskottet har nyligen tillstyrkt

regeringens förslag om ändrade kriterier

för rätt till sjukpenning och

förtidspension fr.o.m. den 1 januari

1997 (prop. 1996/97:28, bet.

1996/97:SfU6). Utgångspunkten för

ändringarna är att samhällets

trygghetssystem bör renodlas efter de

olika orsakerna till behovet av insats.

Sjukpenning och förtidspension skall

därför mer uttalat än i dag vara ett

skydd vid medicinskt grundad nedsättning

av arbetsförmågan. Utrymmet för att vid

bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning beakta andra faktorer än

rent medicinska skall därför minska.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget A 3 Förtidspensioner

anvisar ett ramanslag på 13 389 000 000

kr.

Enligt budgetpropositionen har

regeringen vid anslagsberäkningen även

beaktat de besparingseffekter som följer

av proposition 1996/97:28 Kriterier för

rätt till ersättning i form av

sjukpenning och förtidspension.

Motionerna

Moderata samlingspartiet

I motion Sf254 yrkande 18 begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret

1997 till anslaget A 3 anvisa 1 900

miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit. Vidare bör anslaget

därutöver minskas med 2 100 miljoner

kronor som en följd av att yrkandena 19

och 20 i samma motion om en höjning av

den faktiska pensionsåldern har

överförts från utgiftsområde 11 till

utgiftsområde 10.

I samma motion, yrkande 17, begärs ett

tillkännagivande om kontroll av

förtidspensioner. Genom ökad kontroll

kan enligt motionärerna kostnaderna för

fusk och överutnyttjande minskas. I

yrkandena 19 och 20 begär de ett

tillkännagivande om en höjning av den

faktiska pensionsåldern. Enligt

motionärerna bör det vara möjligt att

höja den faktiska pensionsåldern genom

att skapa en mer flexibel arbetsmarknad

och öka insatserna inom

rehabiliteringsområdet.

Kristdemokraterna

I motion Sf231 yrkande 4 (delvis) begärs

att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 till anslaget A 3 anvisa

1 000 miljoner kronor mindre än

regeringen föreslagit. Vidare begärs att

anslaget därutöver minskas med 750

miljoner kronor som en följd av att

motion Fi214 yrkande 19 om en successivt

höjd reell pensionsålder har överförts

från utgiftsområde 11 till utgiftsområde

10.

I motion Fi214 begärs tillkännagivanden

dels om att förtidspension fr.o.m. 63

års ålder skall ersättas med förtida

uttag från egen pension (yrkande 18),

dels om successivt höjd reell

pensionsålder (yrkande 19). Genom en

aktiv rehabilitering och ett minskat

antal förtidspensionärer bör enligt

motionärerna den genomsnittliga

pensionsåldern successivt kunna höjas.

Utskottet

Som framgår ovan begär Moderata

samlingspartiet och Kristdemokraterna i

sina respektive motioner att riksdagen

beslutar att till anslaget anvisa ett

lägre belopp än vad regeringen

föreslagit. Partierna har dessutom i

separata motionsyrkanden redovisat sina

olika förslag till ändringar i fråga om

anslagets användning.

Vad först gäller frågan om ökad

kontroll av förtidspensioner har

regeringen, som ovan nämnts, aviserat

att den under våren 1997 kommer att

lägga fram en proposition med förslag

som har utgångspunkt i

Riksrevisionsverkets rapporter (RRV

1995:32-34) om fusk med förmåner och

bidrag. Enligt utskottets uppfattning

bör den aviserade propositionen

avvaktas.

Vad därefter gäller frågan om en

höjning av den faktiska pensionsåldern

genom bl.a. ökade insatser på

rehabiliteringsområdet erinrar utskottet

om sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:SfU19, vari utskottet uttalat

vikten av en helhetssyn i fråga om

behovet av ytterligare förebyggande

åtgärder och åtgärder för

rehabilitering. Utskottet framhöll att

det skulle vara mycket värdefullt om

regeringen utformade ett samlat program

för förebyggande och rehabiliterande

insatser. Detta gavs också regeringen

till känna. Med hänsyn härtill och då

regeringen, som tidigare nämnts, har

aviserat en översyn av effekterna av de

senaste årens rehabiliteringssatsningar

anser utskottet att någon åtgärd från

riksdagens sida för närvarande inte är

påkallad.

Beträffande frågan om att

förtidspension fr.o.m. 63 års ålder

skall ersättas med förtida uttag från

egen pension vill utskottet hänvisa till

sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:SfU24, vari anfördes att

utskottet delade regeringens bedömning i

proposition 1993/94:250 att

förtidspension skall kunna beviljas även

efter 60 års ålder. Utskottet avstyrkte

ett motionsyrkande i ämnet. Med

hänvisning härtill anser utskottet att

förtidspension skall kunna beviljas även

fr.o.m. 63 års ålder.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningtaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2

Allmänna försäkringskassor

Gällande ordning

Riksförsäkringsverket utövar enligt 18

kap. 2 § AFL tillsyn över

försäkringskassorna och är enligt

förordningen (1988:1204) med instruktion

för Riksförsäkringsverket central

förvaltningsmyndighet för

socialförsäkringen och anslutande

bidragssystem. Verket skall särskilt

svara för den centrala ledningen och för

tillsynen av försäkringskassornas

verksamhet, verka för att

socialförsäkrings- och bidragssystemet

tillämpas likformigt och rättvist samt

följa utvecklingen av de olika grenarna

inom trygghetssystemet och utvärdera

trygghetsanordningarnas effekter för

individ och samhälle.

De allmänna försäkringskassorna har

till uppgift att handlägga enskilda

ärenden inom socialförsäkrings- och

bidragssystemen på regional och lokal

nivå. För närvarande finns 25

försäkringskassor med 359 lokalkontor

och 21 mindre serviceenheter i landet.

Vid ingången av budgetåret 1995/96 fanns

ca 2 700 personer anställda vid

regionalkontoren och ca 14 200 anställda

på lokalkontoren.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget B 1 anvisar ett

ramanslag på 726 634 000 kr.

Regeringen har vidare föreslagit att

till anslaget B 2 Allmänna

försäkringskassor anvisas ett ramanslag

på 4 379 578 000 kr. Vissa av

försäkringskassornas

administrationskostnader finansieras via

ersättningar som lämnas från Allmänna

pensionsfonden samt från

Arbetsskadefonden. Dessa inkomster kan

enligt regeringen för budgetåret 1997

beräknas till 475 miljoner kronor.

I propositionen beräknar regeringen de

allmänna försäkringskassornas

ramanslag för budgetåret 1997 med

utgångspunkt från ett besparingskrav på

3 %. Vidare gör regeringen den

bedömningen att försäkringskassorna bör

tillföras resursförstärkningar i

anslutning till ett flertal reformer

inom socialförsäkringsområdet m.m.

främst rörande bostadsbidrag och

underhållsstöd som innebär ökade

arbetsuppgifter. Mot bakgrund härav

föreslår regeringen utöver 40 miljoner

kronor som beräknats i den ekonomiska

vårpropositionen att 20 miljoner kronor

förs över till försäkringskassorna från

RFV:s anslag. Härutöver föreslås att 40

miljoner kronor från det nuvarande

anslaget B 11 Ersättning till Posten AB

tillförs kassornas ramanslag. Därtill

överförs 3 miljoner kronor från

Justitiedepartementets anslag till de

allmänna domstolarna för införandet av

tvåpartsprocess vid de allmänna

försäkringskassorna.

Motioner

Regeringens förslag såvitt avser RFV har

inte föranlett några motionsyrkanden.

Beträffande anslaget Allmänna

försäkringskassor begär Gudrun Schyman

m.fl. (v) i motion Sf244 (delvis) att

riksdagen i förhållande till regeringens

förslag beslutar om ett ökat anslag med

20 miljoner kronor. Enligt motionärerna

skall de ökade resurserna användas till

att förebygga fusk inom

socialförsäkringarna.

Utskottets bedömning

Utskottet vill beträffande anslaget

inledningsvis framhålla följande.

Försäkringskassorna har liksom övrig

statlig verksamhet att följa

besparingskravet på 11 % för budgetåren

1995/96-1998. För budgetåret 1997

innebär detta ett sparbeting på 3 %. Som

en konsekvens av besparingskravet för

budgetåret 1995/96 har åtgärder

vidtagits som innebär att närmare 900

årsarbetare vid utgången av år 1996

kommer att ha lämnat verksamheten.

Vidare har en mängd förenklings- och

effektivitetsåtgärder vidtagits eller

planeras på såväl regional som lokal

nivå.

Till sparkravet skall läggas att

inkomsterna från Arbetsskadefonden

minskas med 153 miljoner kronor i

förhållande till tidigare år. Enligt vad

utskottet erfarit kan dock ersättningen

från AP-fonden komma att bli 47 miljoner

kronor högre än vad som anges i

budgetpropositionen i och med att

försäkringskassornas inkomster från

fonden har räknats upp.

Samtidigt som resursnedskärningar skett

och sker har krav rests på ökade

insatser för kvalitet i handläggningen

samt ökad kontroll i syfte att komma åt

fusk m.m. samt insatser inom

rehabiliteringsområdet. Vidare har flera

stora reformer inom

socialförsäkringsområdet genomförts

eller är under genomförande. Som exempel

kan nämnas bostadsbidragen och

underhållsstödet som ställer krav på

resurser.

Enligt utskottets uppfattning är det

nödvändigt att mycket stora krav ställs

på försäkringskassornas administration.

De ovan beskrivna vidtagna och kommande

åtgärderna får inte innebära att en

effektiv och rationell hantering av

försäkringen äventyras med ökade

kostnader för socialförsäkringsförmåner

och bidragssystemen som följd. Negativa

effekter, som kan innebära betydande

rättsosäkerhet och längre handläggstider

m.m. till men för den enskilde vid

hantering av ärenden, måste också

undvikas. Enligt utskottets uppfattning

är det därför nödvändigt att ytterligare

medel anvisas över statsbudgeten för

budgetåret 1997 för försäkringskassornas

räkning. Detta bör ske genom att de

medel som anvisas för

Riksförsäkringsverket för samma budgetår

minskas i motsvarande mån. Utskottet

föreslår att 33 miljoner kronor på detta

sätt omförs till försäkringskassorna för

det kommande budgetåret. Utskottet utgår

från att regeringen noga följer

verksamheten och vid behov vidtar

erforderliga åtgärder.

Vad gäller särskilda medel för att

förebygga fusk har utskottet ovan nämnt

att Riksrevisionsverket (RRV) på

regeringens uppdrag kartlagt fusk med

förmåner och bidrag av social karaktär

samt ersättningar vid arbetslöshet.

Kartläggningen har resulterat i tre

rapporter i vilka RRV lagt fram förslag

till åtgärder. Rapporterna har

remissbehandlats. Med utgångspunkt från

dessa rapporter har regeringen för

avsikt att under våren 1997 lägga fram

en proposition till riksdagen om

åtgärder för att komma till rätta med de

problem som kunnat konstateras. I

avvaktan på denna proposition, och med

hänvisning till den ökade

medelstilldelning utskottet ovan

föreslår, anser utskottet att några

särskilda medel avseende fusk enligt vad

som föreslås i motion Sf244 inte bör

tilldelas försäkringskassorna.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

(utgiftsområde 10)

Som redovisats i det föregående har

riksdagen för budgetåret 1997 fastställt

ramen för utgiftsområde 10 till 35 833

282 000 kr. Utskottet har nu att ta

ställning till regeringens förslag till

fördelning av medlen till anslagen A

1-B 2

Utskottet, som ovan har föreslagit att

ytterligare 33 miljoner kronor tillförs

försäkringskassorna och att medel som

anvisas för Riksförsäkringsverket

minskas i motsvarande mån, anser att det

inte finns skäl att i övrigt frångå den

av regeringen föreslagna

medelsfördelningen. Med hänsyn härtill

och då utskottet inte har ansett sig

kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i

skilda delfrågor föreslår utskottet att

riksdagen med anledning av regeringens

förslag anvisar anslag för budgetåret

1997 enligt Utskottets förslag i bilaga

4. Samtliga i bilaga 5 förtecknade

motionsyrkanden avstyrks.

Utskottet tillstyrker också förslagen

till lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring och

hälso- och sjukvård, dels ändring i

samma lag. Vidare tillstyrks förslaget

till lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst,

dels ändring i samma lag.

Motioner med anknytning till

utgiftsområde 10

Beräkning av anslag för åren 1998 och

1999

I motion Sf253 yrkande 2 (delvis) av

Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 10 för åren

1998 och 1999. Motionärerna beräknar att

förslaget om ett s.k. brutet tak i

sjukförsäkringen liksom en sänkning av

taket till 6,5 basbelopp kommer att

innebära - i förhållande till

regeringens beräkningar - minskade

utgifter för anslaget A 1 med 1 850

miljoner kronor år 1998 och med lika

mycket år 1999. Såvitt avser anslaget A

3 beräknar de att deras yrkande om

skatteväxling medför en utgiftsökning

med 65 miljoner kronor år 1998 och 135

miljoner kronor år 1999.

Riksdagens beslut med anledning av

årets budgetproposition innefattar dels

ett ställningstagande till ramar för de

olika utgiftsområdena för budgetåret

1997, dels en preliminär fördelning av

utgifterna på utgiftsområden avseende

budgetåren 1998 och 1999. Den nya

budgetprocessen innebär att

fackutskotten därefter skall ta

ställning till anslagen inom respektive

områden. Någon preliminär fördelning av

medel till de olika anslagen för

budgetåren 1998 och 1999 är inte avsedd.

Mot bakgrund härav avstyrker utskottet

bifall till motion Sf253 yrkande 2

(delvis).

Sjuklön och försäkringen mot kostnader

för sjuklön

Enligt 17 § SjLL kan en arbetsgivare

vars sammanlagda lönekostnader,

exklusive sociala avgifter och särskild

löneskatt, under ett kalenderår inte

beräknas överstiga 90 basbelopp försäkra

sig mot kostnader för sjuklön. Avgiften

för försäkringen är för år 1996

fastställd till 1,6 % av de sammanlagda

lönekostnaderna. Riksdagen har på

förslag av utskottet höjt den övre

gränsen till 130 basbelopp fr.o.m. den 1

januari 1997 (bet. 1996/97:SfU4, rskr.

1996/96:22).

I motion N212 yrkande 4 av Gullan

Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs ett

tillkännagivande om att småföretagens

försäkring mot ökade kostnader på grund

av arbetsgivaransvaret bör förbättras.

I motion Sf249 av Kjell Ericsson m.fl.

(c) begärs ett tillkännagivande om att

de minsta företagen måste få tillgång

till en sjuklöneförsäkring som är så

prissatt att den faktiskt uppmanar till

teckning. Premien bör enligt

motionärerna inte överstiga 1 % av

lönesumman.

I motion Sk370 yrkande 14 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs förslag om att

företag med färre än fem anställda

undantas från arbetsgivarperioden. En

sådan ordning skulle enligt motionärerna

kunna lösas praktiskt genom att

arbetsgivaren får kvitta utbetald

kostnad för sjukersättning på sin

uppbördsdeklaration. Enligt motionärerna

kan kostnaden för staten beräknas till

400 miljoner kronor.

Riksdagen har som nyss nämnts nyligen

beslutat om en höjning av den övre

gränsen för försäkringen mot kostnader

för sjuklön till 130 basbelopp. I det

sammanhanget (bet. 1996/97:SfU4) anförde

utskottet att försäkringen är så

utformad att avgifterna sammantaget

skall täcka utgifterna för försäkringen.

Utskottet ansåg inte att det fanns skäl

att ändra detta förhållande och

avstyrkte ett motionsyrkande härom.

Enligt utskottets uppfattning skulle en

ökad anslutning till

sjuklöneförsäkringen kunna ge lägre

genomsnittliga premier för försäkringen.

Ett sätt att åstadkomma detta är att ge

den en sådan utformning att den upplevs

som attraktiv av företag med behov av en

sådan försäkring. Utskottet anser dock

inte att det för närvarande finns skäl

att föreslå ytterligare förändringar av

försäkringen.

Eftersom avsikten med den förlängda

sjuklöneperioden är att stimulera

arbetsgivare till tidigare och

effektivare rehabiliteringsåtgärder

liksom till insatser på det förebyggande

arbetsmiljöområdet kan utskottet inte

heller förorda ett slopande av

sjuklöneperioden för de minsta

företagen.

Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motionerna N212 yrkande 4,

Sf249 och Sk370 yrkande 14.

Modifierad äldreregel

I motion A305 yrkande 16 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en modifierad

äldreregel vid förtidspension. Enligt

motionärerna innebär de alltmer

renodlade försäkringssystemen att många

personer sannolikt kommer att falla

mellan stolarna. Även om

förtidspensionering bör minimeras som

metod blir pressen på individen med

dagens arbetsmarknadssituation orimligt

stor. Därför bör enligt motionärerna en

modifierad äldreregel prövas tillsammans

med andra kompletterande åtgärder.

Som nämnts ovan har utskottet nyligen

tillstyrkt regeringens förslag om

ändrade kriterier för rätt till

sjukpenning och förtidspension. Enligt

förslaget skall det finnas utrymme för

att ta rimlig hänsyn till individuella

förhållanden t. ex. ålder och

bosättningsförhållanden. En

sammanvägning av sådana faktorer, där

åldersfaktorn bör väga tyngst, skall i

begränsad omfattning kunna påverka

bedömningen av den försäkrades förmåga

att försörja sig själv genom arbete.

Däremot innebär förslaget inte något

återinförande av den s.k. äldreregeln.

Utskottet har gjort vissa förtydliganden

om hur förslagen skall uppfattas

samtidigt som utskottet uttalat att det

finns anledning att noga följa upp

effekterna av de ändrade reglerna.

Utskottet förutsatte därvid att en

grundlig och allsidig uppföljning och

analys snarast kommer till stånd.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att det inte finns skäl att

föreslå riksdagen att en modifierad

äldreregel införs. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion A305 yrkande

16.

Motioner om samverkan mellan olika organ

Utskottet tar under denna rubrik upp ett

antal motioner väckta under den allmänna

motionstiden med förslag om samverkan

mellan olika organ.

I motion Sf205 av Ingrid Andersson

m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

behovet av utökade möjligheter till

samverkan mellan försäkringskassa och

landsting. Motionärerna framhåller att

det borde vara möjligt att utvidga

försäkringskassornas och landstingens

möjlighet till samverkan även utanför

de ekonomiska ramar som de s.k.

Dagmarmedlen medger. Systemet med ett i

förväg fastställt belopp utgör ett

hinder för att på bästa sätt använda de

tillgängliga ekonomiska resurserna.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i

motion So277 yrkande 40 ett

tillkännagivande om ökad samordning

mellan sjukförsäkringen och sjukvården.

Motionärerna vill se en utökad

verksamhet eftersom försöken hittills

visat att kostnaderna för

sjukförsäkringen kunnat minska.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion

So802 yrkande 7 ett tillkännagivande om

samarbete mellan försäkringskassan och

vårdsektorn. Motionärerna framhåller att

en sjukvård av hög kvalitet kräver en

helhetssyn och samarbete mellan olika

vårdinstanser. En omfördelning av

resurser från försäkringskassan till

vården skulle kunna innebära att

patienter får hjälp snabbare och på så

vis även billigare. De försök som görs

på området måste följas upp. Enligt

motionärerna bör ett samarbetsorgan

tillsättas på lokal och regional nivå

för att utveckla samarbetsformer där

patienten/vårdtagaren sätts i centrum.

I motion Sf214 av Catherine Persson (s)

begärs ett tillkännagivande om vikten av

försöksverksamhet som samordnar statlig,

kommunal och landstingskommunal

verksamhet. I motionen framhålls att det

i dag finns ett begränsat utrymme för

att bedriva lokal försöksverksamhet

mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård

samt socialförsäkring men att det är

angeläget att fler sådana verksamheter

kommer till stånd och att utrymme bör

ges för detta.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i

motion Sf231 yrkande 1 ett

tillkännagivande om behovet av större

effektivitet i försöksverksamheten med

lokal finansiell samordning och i

yrkande 2 ett tillkännagivande om

samverkan mellan försäkringskassa,

arbetsförmedling/Ami och socialtjänst.

Motionärerna menar att försöken med

lokal finansiell samverkan tycks gå

trögare än förväntat. Vidare framhålls i

motionen att det finns många grupper på

arbetsmarknaden med behov av extra stöd

för att återställa arbetsförmågan

och/eller stärka konkurrensförmågan. För

dessa grupper är samverkan mellan

försäkringskassa, arbetsförmedling/Ami

och socialtjänst den viktigaste. Det är

därför angeläget att sådan samverkan

verkligen fungerar. Enligt motionärerna

redovisas i dag, trots lokala

rehabiliteringsgrupper, en rad

samverkansprojekt samt centrala

överenskommelser angående

ansvarsfördelning m.m., avsevärda

gränsdragnings- och samordningsproblem.

I motion A305 yrkande 15 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om samordnad

rehabilitering. Motionärerna menar att

det förslag som återfinns i betänkandet

Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU

1996:34) nu bör förverkligas. Förslaget

innebär i korthet att försäkringskassan,

arbetsförmedlingen och kommunen bildar

en samverkansorganisation på lokal nivå

för planering och beställning av

rehabiliterings- och andra

arbetsförberedande insatser. En

samordning av finansiella resurser och

det praktiska arbetet skulle ha

betydande fördelar för alla parter.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i

motion Sf247 att social- och

arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå

försvåras av att dagens

socialförsäkringar är olika uppbyggda.

För individen leder det ofta till att

frågan om vilken ersättning som skall

utgå blir viktigare än att rätt åtgärd

sätts in. För myndigheterna blir det

ofta en kamp om att slippa betala och

att sända över det ekonomiska ansvaret

för en individ till en annan kassa.

Många instanser är på lokal nivå

engagerade i att bekämpa arbetslösheten

och att arbeta med stöd och

rehabilitering till människor med en

blandad problembild i form av

sjuklighet, svag ställning på

arbetsmarknaden och kanske också sociala

problem. Bland de viktigaste instanserna

kan nämnas arbetsförmedlingen,

försäkringskassan och kommunernas

socialtjänst. Samma person kan ofta vara

aktuell hos flera av dessa instanser och

upplever ibland att han/hon blir skickad

runt på ett olyckligt sätt. De

inblandade myndigheterna har ofta olika

mål och kulturer, vilket ytterligare

försvårar ett konstruktivt och effektivt

samarbete. Mot bakgrund härav begärs i

yrkande 1 förslag till en organisatorisk

reform med sammanslagning och

kommunalisering av arbetsförmedlingen

och försäkringskassorna. Vid avslag på

yrkande 1 begärs i yrkande 2 att

riksdagen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts för att lämna

förslag till en reform i nämnt

hänseende. Enligt motionärerna skall de

ersättningar och bidrag som betalas ut

fortfarande i huvudsak vara statligt

finansierade. Kommunerna skall stå för

den lokala adminstrationen och ersättas

via statsbidrag. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande härom. Med en modell

som den nu föreslagna får enligt

motionärerna de centrala ämbetsverken en

begränsad roll och deras huvudsakliga

uppgifter inskränks till planering,

service och uppföljning. I yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan redovisat att lokal

försöksverksamhet pågår dels såvitt

avser finansiell samordning mellan

socialförsäkring och hälso- och

sjukvård, dels såvitt avser finansiell

samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Dessa försöksverksamheter föreslås nu

förlängas till utgången av år 1997 resp.

år 2000. Enligt lägesrapporter om de

s.k. Finsamförsöken var det sammanlagda

ekonomiska resultatet i

socialförsäkringen år 1995 ett överskott

på knappt 70 miljoner kronor, vilket är

en markant ökning jämfört med år 1993.

Såvitt gäller de s.k. Socsamförsöken

anges i propositionen att ytterligare

försöksområden kan komma i fråga.

Utskottet har ovan tillstyrkt att

försöksverksamheterna förlängs.

Vad gäller frågan om en samverkan med

arbetsmarknadsmyndigheter vill utskottet

hänvisa till sitt betänkande

1994/95:SfU17. Utskottet ansåg sig där

stärkt i uppfattningen att det var dags

att ta ett ytterligare steg i

utvidgningen av försöksverksamheten med

finansiell samordning mellan olika

parter och inleda en försöksverksamhet

där även arbetsmarknadsmyndigheterna

ingår. Utskottet ansåg att regeringen

borde bereda frågan och återkomma till

riksdagen med förslag. Det anförda gav

riksdagen som sin mening regeringen till

känna.

Härefter har förslag om samordnad

rehabilitering för utsatta grupper lagts

fram av Sjuk- och arbetsskadekommittén i

slutbetänkandet SOU 1996:113. Kommittén,

som samrått med Arbetsmarknadspolitiska

kommittén, har föreslagit att

försäkringskassan, arbetsförmedlingen

och kommunen skall utveckla en

finansiell samverkan på lokal nivå för

planering och genomförande av

rehabiliteringsinsatser och andra

arbetsförberedande åtgärder. Förslaget

bereds inom regeringskansliet.

Utskottet vill också nämna att en

särskild utredare har haft i uppdrag att

kartlägga lokala samverkansprojekt inom

rehabiliteringsområdet mellan huvudmän

som har näraliggande verksamheter.

Betänkandet Egon Jönsson - en

kartläggning av lokala samverkansprojekt

inom rehabiliteringsområdet (SOU

1996:85) bereds för närvarande inom

regeringskansliet.

En proposition avses bli avlämnad till

riksdagen under våren 1997.

Med hänvisning till det ovan anförda

anser utskottet att något

tillkännagivande i frågor som tas upp i

motionerna inte är påkallat. Utskottet

avstyrker därför motionerna Sf205,

So277, So802 yrkande 7, Sf214, Sf231

yrkandena 1 och 2, A305 yrkande 15 och

Sf247 yrkandena 1-4.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension i

form av ålderspension och

efterlevandepension till vuxna,

pensionstillskott till folkpension,

särskilt pensionstillägg till

folkpension i form av ålderspension,

bostadstillägg och särskilt

bostadstillägg till pensionärer.

Till utgiftsområdet hör tre anslag:

anslaget A 1 Ålderspension (folkpension

i form av ålderspension samt

pensionstillskott, barntillägg och

hustrutillägg till sådan pension samt

särskilt pensionstillägg), anslaget A 2

Efterlevandepensioner till vuxna

(folkpension i form av

omställningspension, särskild

efterlevandepension och änkepension samt

pensionstillskott till dessa förmåner)

och anslaget A 3 Bostadstillägg till

pensionärer (bostadstillägg till

pensionärer och särskilt bostadstillägg

till pensionärer).

Riksdagen har i enlighet med

regeringens förslag beslutat att för

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom för budgetåret 1997 fastställa

ramen till 63 975 miljoner kronor.

A 1 Folkpension i form av ålderspension

Gällande ordning

Det grundläggande ekonomiska skyddet vid

ålderdom garanteras genom

folkpensioneringen i 5-6 kap. lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Som tilläggsförmåner till folkpension

kan utges särskilda folkpensionsförmåner

i form av pensionstillskott och

bostadstillägg till pensionärer.

Övergångsvis utges som särskilda

folkpensionsförmåner också hustrutillägg

och barntillägg.

Rätt till folkpension kan intjänas

enligt två alternativa regler. Enligt

den ena regeln skall folkpension utges i

förhållande till bosättningstid i landet

och enligt den andra regeln i

förhållande till antalet år för vilka

tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som

ger det mest fördelaktiga resultatet

skall tillämpas. För rätt till oavkortad

folkpension krävs 40 bosättningsår

mellan 16 och 64 års ålder respektive 30

år med ATP-poäng. Om kravet på 40

respektive 30 år inte uppfyllts

reduceras pensionen. För flyktingar

m.fl. som beviljats asyl i Sverige finns

i 5 kap. 7 § AFL regler som innebär att

de som bosättningstid skall få

tillgodoräkna sig hela eller viss del av

tiden i hemlandet eller annat land där

de tillfälligt erhållit en fristad.

Hel folkpension i form av ålderspension

utges med 96 % av basbeloppet minskat

med två procent eller, för gift

försäkrad, med 78,5 % av basbeloppet

minskat med två procent.

Den ålderspensionär som har låg eller

ingen ATP har rätt till

pensionstillskott enligt lagen

(1969:205) om pensionstillskott.

Pensionstillskott till ålderspension

utges med högst 55,5 % av basbeloppet

minskat med två procent.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår

regeringen att riksdagen beslutar att

för budgetåret 1997 anvisa medel till

anslaget A 1 med 53 148 miljoner kronor.

Motionerna

I motionerna So424 och Sf624 tar Gudrun

Schyman m.fl. (v) upp frågan om äldre

invandrares rätt till folkpension.

Motionärerna anger att det finns många

äldre invandrare som inte har rätt till

folkpension utan därför måste leva på

socialbidrag. De invandrare som har fått

uppehållstillstånd i landet av

humanitära skäl omfattas inte av

bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då

det gäller rätt till folkpension, ger

vissa flyktingar rätt att få

tillgodoräkna sig bosättningstid i

hemlandet. Det finns också ett växande

antal äldre invandrare som, på grund av

alltför kort tillgodoräkningsbar

bosättningstid, inte kan leva på sin

ålderspension. Det borde övervägas att,

för båda dessa grupper, införa ett stöd

i form av särskild folkpension. I motion

So424 yrkande 19 begärs utredning i

frågan och i motion Sf624 yrkande 2

begärs förslag till lagändring så att en

särskild folkpension kan ges till äldre

invandrare.

Enligt motion Sf229 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) bör

pensionstillskottet till de sämst

ställda pensionärerna ökas med 200 kr i

månaden. Med hänsyn härtill begär

motionärerna (yrkande 3, delvis, med

beaktande av den justering som gjorts av

partiets företrädare i utskottet, se

SfU1y) att riksdagen till anslaget A 1

anvisar 900 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit.

Utskottet

Utskottet tar först upp frågan om äldre

invandrares rätt till folkpension.

Utskottet vill erinra om att utskottet i

samband med behandlingen av proposition

1992/93:7 om rätten till folkpension

m.m., i anledning av då väckta motioner,

tagit upp frågan om försörjningen av

vissa äldre invandrare. Utskottet

anförde i betänkandet 1992/93:SfU4 att

det fanns anledning för regeringen att

göra en närmare utredning av de problem

som fanns och som kunde uppkomma i

framtiden när det gällde försörjningen

av invandrade ålderspensionärer som inte

hade rätt till folkpension eller endast

skulle komma att få en reducerad sådan

pension. Därvid borde också undersökas

om det fanns möjlighet att lösa

eventuella problem med dessa gruppers

försörjningsskydd på ålderdomen på annat

sätt än genom socialbidrag. Riksdagen

beslöt att ge regeringen detta till

känna (rskr. 1992/93:69).

I regeringens skrivelse 1996/97:15 med

redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen

anges att frågan om invandrares

grundtrygghet kommer att beredas i

samband med den proposition om ny

socialtjänstlag som avses bli lämnad

till riksdagen under våren 1997.

Mot bakgrund av vad som anges i

regeringens skrivelse 1996/97:15 är det,

enligt utskottets uppfattning, inte

påkallat med någon riksdagens åtgärd med

anledning av motion Sf624 yrkande 2

eller motion So424 yrkande 19.

Det bör enligt utskottets mening i

sammanhanget också noteras att

regeringen i proposition 1996/97:25 om

svensk migrationspolitik i globalt

perspektiv, i anledning av förslag till

ändring i utlänningslagen (1989:529),

föreslår en följdändring i 5 kap. 7 §

AFL. Förslaget innebär att de

utlänningar som fr.o.m. den 1 januari

1997 föreslås få rätt till

uppehållstillstånd i landet som

skyddsbehövande får rätt att

tillgodoräkna sig bosättningstid i

hemlandet. Detta innebär en utvidgning

av de grupper som enligt nuvarande

bestämmelser i 5 kap. 7 § AFL har rätt

att tillgodoräkna sig sådan

bosättningstid. Utskottet har i

betänkandet 1996/97:SfU5 tillstyrkt

förslaget.

Då det gäller förslaget om en höjning

av pensionstillskotten och en därav

föranledd höjning av anslaget

konstaterar utskottet att något förslag

om en motsvarande besparing inom

utgiftsområdet inte har lämnats. Även om

en höjning av pensionstillskotten skulle

vara önskvärd anser utskottet, mot

bakgrund av budgetläget, att det saknas

förutsättningar för en sådan höjning.

Utskottet vill emellertid erinra om att

utskottet, i samband med behandlingen av

förslaget om en förbättring av det

särskilda bostadstillägget till

pensionärerna, i yttrande 1994/95:SfU6y

till finansutskottet uttalade bl.a. att

det fanns anledning för regeringen att

följa utvecklingen för pensionärerna.

Enligt utskottet fanns det ett behov av

en analys som tog sikte på levnadsnivån

för hela pensionärskollektivet.

Riksdagen beslöt, på förslag av

finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1), att

som sin mening ge regeringen detta till

känna. Utskottet förutsätter att

regeringen i enlighet härmed följer

utvecklingen för pensionärerna.

Utskottet har inte någon erinran mot

regeringens beräkningar av utgifterna

under anslaget.

Utskottet återkommer i avsnittet

Utskottets ställningstagande och

redovisar utskottets sammantagna

överväganden och ställningstaganden.

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension och särskild

efterlevandepension

Omställningspension och särskild

efterlevandepension, som infördes den 1

januari 1990, utges till efterlevande

make oavsett kön och omfattar såväl

folkpension som ATP.

Omställningspension utges till

efterlevande make som inte har fyllt 65

år och som vid tiden för dödsfallet

antingen sammanbott med maken under de

fem år som föregått dödsfallet eller då

stadigvarande bodde tillsammans med barn

under tolv år som stod under vårdnad av

makarna eller en av makarna. Med

efterlevande make likställs vissa

efterlevande som varit samboende med den

avlidne.

Omställningspension utges under en tid

som begränsats till tolv månader från

dödsfallet. Därefter utges

omställningspension endast om den

efterlevande har vårdnaden om och

stadigvarande sammanbor med barn under

tolv år som vid dödsfallet stadigvarande

vistades i makarnas hem. Sedan rätten

till omställningspension upphört kan

efterlevande make med nedsatt

förvärvsförmåga beviljas särskild

efterlevandepension, som allt efter

förvärvsförmågans nedsättning utges som

hel, tre fjärdedels, halv eller

fjärdedels förmån.

Hade den avlidne maken inte uppfyllt

bosättnings- eller ATP-kravet för

oreducerad folkpension utges folkpension

i form av omställningspension och

särskild omställningspension med

reducerat belopp.

Rätt till omställningspension och

särskild efterlevandepension upphör om

den efterlevande gifter om sig eller

sammanlever med någon som han eller hon

har varit gift med eller har eller har

haft barn med.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14

kap. AFL bestämmelser om folk- och

tilläggspension i form av änkepension.

Till följd av omfattande

övergångsbestämmelser kommer änkepension

enligt dessa äldre bestämmelser att

nybeviljas och betalas ut under en lång

tid framöver.

Rätt till folkpension i form av

änkepension har en änka, som antingen

fyllt 36 år vid mannens bortgång och då

varit gift med honom i minst fem år

eller har vårdnaden om och stadigvarande

bor tillsammans med barn, som är under

16 år och som stadigvarande vistades hos

makarna eller hos änkan vid tiden för

dödsfallet. Med änkor likställs vissa

grupper icke gifta kvinnor som varit

samboende med den avlidne.

Enligt huvudregeln utges oreducerad

folkpension i form av änkepension till

änka som var minst 50 år då mannen avled

eller som då vårdade barn under 16 år. I

sist nämnda fall utges oreducerad

pension i första hand fram till dess att

barnet fyller 16 år, men även därefter

om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50

års ålder. I övriga fall utges reducerad

pension. Även om änkan uppfyller nu

nämnda krav för oreducerad folkpension

reduceras folkpensionen om den avlidne

mannen inte uppfyllt bosättnings- eller

ATP-kravet för oreducerad folkpension.

Detta kan även gälla änkor som är födda

år 1945 eller senare, eftersom

folkpensionen för dessa änkor är knuten

till det antal år den avlidne mannen vid

utgången av år 1989 tillgodoräknats

pensionspoäng.

Folkpension i form av änkepension utges

till änka fram till dess att änkan

fyller 65 år eller dessförinnan får

folkpension. Pensionsförmånen upphör

dock om änkan gifter om sig eller

sammanlever med någon som hon har varit

gift med eller har eller har haft barn

med.

Änkepension från ATP utges till änka

som varit gift med den avlidne i minst

fem år eller som har gemensamt barn med

denne. Pensionen från ATP utges

oberoende av änkans ålder och oberoende

av om hon har egen ålders- eller

förtidspension men upphör om hon gifter

om sig. Pensionen reduceras om änkan får

tilläggspension i form av ålderspension.

För änkor som är födda år 1945 eller

senare gäller att de får änkepension

från ATP endast i förhållande till

mannens intjänade pensionspoäng vid

utgången av år 1989.

Före införandet av AFL fr.o.m. år 1963

fanns bestämmelser om änkepension i 1946

års lag om folkpensionering. Enligt 16 §

lagen (1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring har den som

blev änka före den 1 juli 1960 fortsatt

rätt till folkpension enligt äldre

bestämmelser. För dem som blev änkor

under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni

1960 är änkepensionen till viss del

inkomstprövad.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad folkpension i form av

änkepension eller omställningspension

och hel särskild efterlevandepension

utges med 96 % av basbeloppet minskat

med två procent. Pensionstillskottet

till dessa förmåner utgör 55,5 % av

basbeloppet minskat med två procent.

Till pensionstagare som inte har någon

tilläggspension till aktuell

efterlevandeförmån utges

pensionstillskottet i sin helhet. Till

pensionstagare som har tilläggspension

utges pensionstillskott endast i den mån

pensionstillskottet överstiger

tilläggspensionen. Utges reducerad

efterlevandeförmån reduceras även

pensionstillskottet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår

regeringen att riksdagen beslutar att

för budgetåret 1997 anvisa medel till

anslaget A 2 med 857 miljoner kronor.

Besparingsåtgärder föreslås inom

utgiftsområdet i enlighet med vad som

aviserades i prop. 1995/96:150.

Besparingarna innebär en förkortning av

tiden för omställningspension, en

växling mellan folkpension i form av

efterlevandepension och

pensionstillskott samt en

inkomstprövning av folkpension i form av

änkepension.

I anledning av de föreslagna

besparingsåtgärderna föreslår regeringen

att riksdagen antar regeringens förslag

till lagar om ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring, lagen

(1962:382) angående införande av lagen

om allmän försäkring, lagen (1969:205)

om pensionstillskott och lagen

(1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer.

Förkortad tid för omställningspension

Regeringen föreslår att för efterlevande

make, som inte vårdar barn under tolv år

som vid tiden för dödsfallet

stadigvarande vistades i makarnas hem,

tiden för omställningspension förkortas

till sex månader. Ändringen föreslås

träda i kraft den 1 januari 1997 men

inte tillämpas på dödsfall som inträffat

före ikraftträdandet. Förslaget beräknas

minska kostnaderna för folkpension i

form av omställningspension med 21

miljoner kronor år 1997 och 43 miljoner

kronor per år under åren 1997-1999.

Växling mellan folkpension och

pensionstillskott

I propositionen föreslås en motsvarande

växling mellan folkpension och

pensionstillskott som tidigare

genomförts i förtidspensioneringen.

Denna växling innebär en minskning av

folkpensionen från 96 till 90 % av

basbeloppet minskat med två procent

samtidigt som pensionstillskottet höjs

från 55,5 till 61,5 % av basbeloppet

minskat med två procent. Grundnivån blir

således oförändrad medan de som uppbär

tilläggspension får vidkännas

besparingen. Ändringen, som föreslås

träda i kraft den 1 januari 1997,

beräknas medföra en besparing på 90

miljoner kronor per år under åren

1997-1999.

Inkomstprövning av änkepension

Enligt regeringen innebär det omfattande

besparingsprogram som krävs för att

sanera statens finanser att stora

ingrepp måste göras inom alla områden

och att varje utgiftspost därvid måste

granskas.

Som skäl för att ändra bestämmelserna

om änkepension anförs att de stora

förändringar i ekonomin som inträffat

sedan reformeringen av

efterlevandepensionen genomfördes, och

som då inte förutsågs, gjort det

nödvändigt att ompröva bestämmelserna.

Änkepension för kvinnor infördes

ursprungligen för att ge kvinnor

möjlighet till ekonomisk försörjning om

mannen avled innan kvinnan erhållit ål-

derspension. Detta var ett viktigt skydd

eftersom det då var vanligt att mannen

var ensam familjeförsörjare. Enligt

propositionen saknas med dagens

förvärvsmönster oftast detta motiv

eftersom kvinnor med änkepension som

regel förvärvsarbetar. Det kan därför

enligt regeringen ifrågasättas om det är

rimligt att ett generellt grundskydd

utbetalas till dess att en änka beviljas

ålderspension. Eftersom det emellertid

finns änkor som inte har något

förvärvsarbete eller endast har låga

inkomster föreslår regeringen att

folkpension i form av änkepension

fortsättningsvis skall utges efter

inkomstprövning. Inkomstprövning skall

dock inte göras under de första sex

månaderna efter dödsfallet och inte

heller så länge änkan vårdar barn under

tolv år.

Mot bakgrund av att pensionstillskott

till änkepension är en

folkpensionsförmån föreslår regeringen

att inkomstprövningen av sådant

pensionstillskott skall utvidgas på så

sätt att pensionstillskottet prövas även

mot andra inkomster än inkomst av

tilläggspension. Då det gäller

tilläggspension i form av änkepension,

som inte utgör ett grundskydd utan är

relaterat till den avlidne makens

inkomster, anser regeringen dock att

någon inkomstprövning inte skall göras.

Enligt förslaget skall, för

pensionstagare som är bosatt i Sverige,

den inkomst som påverkar folkpensionen i

form av änkepension beräknas på samma

sätt som den inkomst som påverkar rätten

till bostadstillägg till pensionärer.

Vid denna beräkning medräknas i huvudsak

alla inkomster utöver folkpension

inklusive pensionstillskott och/eller

tilläggspension till ett belopp som

motsvarar ett helt pensionstillskott.

Vissa tjänstepensioner är emellertid så

konstruerade att de höjs om

folkpensionen minskar. Därför föreslås

den ändringen i bestämmelserna i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer att vid beräkning av den

inkomst som påverkar bostadstillägget

skall, då det gäller den som har

folkpension i form av änkepension,

endast beaktas den tjänstepension som

skulle ha betalats ut om änkepensionen

inte var inkomstprövad. Motsvarande

föreslås gälla livräntor från

arbetsskadeförsäkringen. För

pensionstagare som inte är bosatt i

Sverige föreslås att den inkomst som

skall påverka folkpensionen i form av

änkepension beräknas på visst annat

sätt.

Det föreslås att änkepensionen skall

minskas endast för pensionstagare, som

på grund av sin inkomst inte har rätt

till bostadstillägg enligt lagen om

bostadstillägg till pensionärer. Det

belopp som änkepensionens

folkpensionsdel - i förekommande fall

inklusive pensionstillskott - skall

reduceras med utgör 30 % av det belopp

varmed den inkomst som påverkar rätten

till bostadstillägg överstiger den

inkomst vid vilken rätten till

bostadstillägg upphör. Har änkan efter

prövning av pensionstillskottet mot

hennes inkomster av ATP rätt till

pensionstillskott skall först

pensionstillskottet reduceras med nämnda

belopp. Överstiger i sådant fall detta

belopp pensionstillskottet minskas

änkepensionen med överskjutande del av

beloppet.

För änka som inte är bosatt i Sverige,

liksom för änka som inte har några

bostadskostnader som kan beaktas då det

gäller rätt till bostadstillägg,

föreslås att det belopp som

änkepensionens folkpensionsdel skall

minskas med utgör 30 % av hela den

inkomst som skall påverka folkpensionen.

Förslaget om inkomstprövning omfattar

även änkepensioner enligt 1946 års lag

om folkpensionering.

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1997, men tillämpas först för

tid fr.o.m. den 1 april 1997.

Förslaget innebär även att de

folkpensioner i form av änkepension, som

utges vid ikraftträdandet, skall

omprövas. För att en omprövning skall

kunna ske skall de änkor som då uppbär

änkepension genom ny ansökan eller på

annat sätt komma in till

försäkringskassan med nödvändiga

uppgifter. Har uppgifter inte kommit in

till försäkringskassan före den 1 mars

1997 skall försäkringskassan kunna dra

in folkpensionen i form av änkepension

fr.o.m. den 1 april 1997. Omprövning

föreslås också kunna ske då de

förhållanden ändras som påverkar

inkomstavdraget.

Ändringen beräknas medföra en minskning

av utgifterna för anslaget med 675

miljoner kronor för år 1997 och med 900

miljoner kronor för vart och ett av åren

1998 och 1999.

Motionerna

I motion Sf254 yrkande 21 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på

förslaget om förkortad

omställningsperiod. I yrkande 22 begär

motionärerna att även förslaget om en

växling mellan folkpension och

pensionstillskott avslås. Beträffande

förslaget om inkomstprövning av

änkepension anförs att detta utgör ett

brott mot den överenskommelse som

träffades år 1988 om de framtida

efterlevandepensionerna och att det

dessutom innebär att en utlovad förmån

försämras på ett oacceptabelt sätt. Det

påpekas också att de som kommer att

drabbas av att änkepension inkomstprövas

tidigare fått sin pension försämrad i

flera steg genom de förändringar som vid

flera tillfällen gjorts i basbeloppen.

Det begärs därför (yrkande 23) att också

detta förslag avslås. Motionärerna anser

i yrkande 26 att riksdagen med hänsyn

till dessa förändringar till anslaget A

2 bör anvisa 911 miljoner kronor mer än

vad regeringen föreslagit.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i

motion Sf242 yrkande 12 avslag på

förslaget om förkortad tid för

omställningspension. Enligt motionärerna

har det inte framkommit några skäl för

att den omställningstid som behövs

skulle vara kortare nu än då de

nuvarande reglerna antogs. Det framhålls

också att det försämrade läget på

arbetsmarknaden och de ökade

svårigheterna för äldre personer att få

arbete snarare talar i motsatt riktning.

Motionärerna begär också (yrkande 13)

avslag på förslaget om inkomstprövning

av änkepension. Motionärerna anser att

det inte är motiverat med en

inkomstprövning och att en sådan i många

fall skulle leda till stora försämringar

för enskilda änkepensionärer. Enligt

yrkande 15 bör riksdagen med hänsyn till

dessa förändringar till anslaget A 2

anvisa 900 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit.

I motion So424 yrkande 15 av Gudrun

Schyman m.fl. begärs ett

tillkännagivande om att sex månader är

en för kort omställningstid och att

förslaget inte bör genomföras. I

motionen anges vidare att

behovsprövningen av änkepensionerna

kommer att slå hårdast mot de änkor som

har låga inkomster. De anser att

inkomstprövning inte skall göras i de

fall inkomsterna, inklusive

änkepensionen, understiger den s.k.

brytpunkten. I yrkande 11 begärs ett

tillkännagivande om detta. Motionärerna

påpekar också att förslaget innebär att

de kvinnor som drabbas av en minskning

av änkepensionen ges en omställningstid

på endast tre månader. De anser att det

måste finnas övergångsbestämmelser som

ger berörda änkor en längre period att

ställa om sin ekonomi och begär i

yrkande 12 ett tillkännagivande om

detta.

I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) anges att Kristdemokraterna

avvisar regeringens förslag om förkortad

omställningsperiod och inkomstprövning

av änkepension. Med hänsyn härtill begär

motionärerna i yrkande 3 (delvis) att

riksdagen till anslaget A 2 anvisar ett

belopp som med 420 miljoner kronor

överstiger regeringens förslag.

Utskottet

Förkortad tid för omställningspension

Som framhållits i propositionen innebär

det omfattande besparingsprogram som

krävs för att sanera statens finanser

att stora ingrepp måste göras inom alla

områden. Mot bakgrund av nödvändigheten

av besparingar och eftersom förslaget

inte innebär några förändringar för de

efterlevande som vårdar barn under tolv

år har utskottet inte något att erinra

mot förslaget.

Växling mellan folkpension och

pensionstillskott

Förslaget om växling mellan folkpension

och pensionstillskott innebär att

folkpensionens grundnivå blir

oförändrad. Utskottet har därför inte

heller något att erinra mot detta

förslag.

Inkomstprövad änkepension

Oreducerad folkpension i form av

änkepension utges i dag med 96 % av

basbeloppet men föreslås, enligt vad som

ovan sagts om växling mellan folkpension

och pensionstillskott, minskas till 90 %

av basbeloppet. Det finns emellertid

många änkor som endast har rätt till en

reducerad sådan förmån. Detta gäller

t.ex. änkor utan barn som inte fyllt 50

år då mannen avled samt i de fall då

mannen inte uppfyllt bosättningskravet

för oreducerad folkpension.

Förslaget om inkomstprövning av

folkpension till änkepension inklusive

pensionstillskott innebär - med

utgångspunkt i de nu föreslagna

bestämmelserna och 1997 års basbelopp -

att för en änka, som har en

bostadskostnad på 48 000 kr eller mer

per år och som uppbär oreducerad

folkpension, skall inkomstprövning göras

först då änkans årsinkomst överstiger

147 000 kr. Detta motsvarar den

inkomstnivå då bostadstillägg inte

längre kan utges. Minskning av pensionen

skall göras med 30 % av den del av

årsinkomsten som överstiger 147 000 kr.

Har änkan inte något pensionstillskott,

har folkpensionen helt reducerats vid en

årsinkomst på ca 250 000 kr. Är änkans

bostadskostnader lägre börjar

inkomstprövningen vid en lägre inkomst.

Detta beror på de föreslagna reglernas

koppling till beräkningen av

bostadstillägg, vilken förmån i viss mån

är behovsprövad. Inkomstprövningen

börjar vid en lägre inkomst även när

änkan har reducerad folkpension.

Kommunalskattelagens regler om särskilt

grundavdrag för pensionärer (SGA)

påverkar hur stor nettominskning av

inkomsterna den föreslagna

inkomstprövningen leder till. En änka

som uppbär oreducerad folkpension har

rätt till maximalt grundavdrag, vilket

innebär ett grundavdrag på 53 746 kr.

Detta grundavdrag minskar om änkan har

tilläggspension som överstiger beloppet

för maximalt pensionstillskott eller om

änkan uppbär tjänstepension. Däremot

reduceras grundavdraget inte i anledning

av arbetsinkomster. Änkor med

oreducerad folkpension som inte har

sådana ATP-inkomster som här sagts och

inte heller tjänstepension har således

maximalt SGA. Om änkepensionen minskar

reduceras detta grundavdrag med

motsvarande belopp. För änkor med

inkomster av ATP, som överstiger

beloppet för maximalt pensionstillskott

eller inkomster av tjänstepension, vilka

inte alls eller endast till viss del

etnjuter en motsvarande skattemässig

förmån, blir nettoeffekten lägre.

Utskottet konstaterar att minskningen

av änkepensionens folkpensionsdel kommer

att bli beroende av såväl änkans

bostadskostnad som änkans sammanlagda

inkomster, vari ingår avkastning av

förmögenhet. Att inkomstminskningen

efter skatt kommer att variera är ett

generellt problem som inte kan lösas i

detta sammanhang.

Utskottet vill framhålla att en

minskning av folkpensionen i form av

änkepension kan komma att innebära en

växling mellan denna pensionsförmån och

folkpension i form av barnpension. Detta

gäller vissa fall då, efter minskningen

av änkepensionen, folkpensionen i form

av barnpension tillsammans med

tilläggspension i form av barnpension

och folkpension i form av änkepension

kommit att understiga 40 % av

basbeloppet. I sådant fall skall, enligt

8 kap. 3 § AFL jämfört med punkt 4 andra

stycket övergångsbestämmelserna till

lagen (1988:881) om ändring i nämnda

lag, folkpensionen i form av barnpension

ökas så att den tillsammans med de

angivna andra pensionsförmånerna uppgår

till minst nämnda belopp.

Om uppgifter som kan ligga till grund

för inkomstprövningen inte kommit in

till försäkringskassan före den 1 mars

1997 skall, enligt regeringens förslag,

försäkringskassan kunna dra in

folkpensionen i form av änkepension

fr.o.m. den 1 april 1997. I anledning

härav vill utskottet erinra om att det

inte finns något hinder mot att en änka,

som på så sätt fått sin folkpension

indragen, gör en ny ansökan om

folkpension. I sådant fall kan hon

enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 §

femte stycket AFL få folkpension

retroaktivt för tre månader tillbaka

räknat från ansökningsmånaden.

Utskottet anser, med hänsyn till

nödvändigheten att få statens utgifter i

balans, att den föreslagna

inkomstprövningen bör godtas då det

gäller änkepension enligt de före den 1

januari 1990 gällande bestämmelserna i

AFL. Utskottet anser också att det bör

godtas att inkomstprövningen görs

fr.o.m. den 1 april 1997.

Enligt regeringens förslag skall

inkomstprövning också göras då det

gäller änkepension enligt 1946 års lag

om folkpensionering. Sådan förmån utges

för närvarande till ca 30 änkor. Deras

änkepensioner är redan inkomstprövade.

Eftersom förmånen utges längst till dess

änkan blir 65 år och det här är fråga om

kvinnor som är nära denna åldersgräns

anser utskottet att någon förändring av

principerna för nuvarande

inkomstprövning inte bör göras. Med

hänsyn härtill är utskottet inte berett

att tillstyrka den föreslagna ändringen

i lagen (1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring. Däremot bör

16 § lagen anpassas till att bl.a.

fritidsfastigheter skall påverka

inkomstprövningen enligt vad som

redovisas nedan under A 3 Bostadstillägg

till pensionärer.

I propositionen anges att vissa

tjänstepensioner, som enligt regeringens

förslag skall påverka inkomstavdraget

från folkpensionen i form av

änkepension, är så konstruerade att de

höjs om folkpensionen minskar. Därför

föreslår regeringen att det, vid

inkomstprövningen av folkpensionen i

form av änkepension, bör bortses från

det belopp som tjänstepensionen ökar med

vid en sådan inkomstminskning. Detsamma

föreslås gälla även livräntor från

arbetsskadeförsäkringen. I detta

sammanhang noterar utskottet att även

kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

är en sådan förmån som enligt

regeringens förslag skall påverka

änkepensionens storlek, samtidigt som

förmånen är så konstruerad att den höjs

om folkpensionen minskar. Utskottet

anser därför att det bör göras ett

tillägg till den nya paragrafen 5 b §

lagen om bostadstillägg till

pensionärer, så att vad som sägs där

även skall gälla kontant

arbetsmarknadsstöd.

Utskottet noterar också att det i

Riksförsäkringsverkets föreskrifter

RFFS 1993:8 finns bestämmelser som

medför att den inkomstgräns vid vilken

den föreslagna inkomstprövningen skall

göras blir lägre om änkan uppbär

bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om

bostadsbidrag. Sådant bostadsbidrag är

inkomstprövat mot bl.a. folkpension och

höjs således om folkpensionen minskar.

Till undvikande av en rundgång som

resultat av vad som nu sagts bör, enligt

utskottets mening, dels göras ett

tillägg till den föreslagna punkten 18 i

övergångsbestämmelserna till lagen

(1988:881) om ändring i lagen om allmän

försäkring, dels införas en ny paragraf

i lagen (1994:308) om bostadstillägg

till pensionärer (bilaga 3).

Då det gäller regeringens förslag till

lagtext i de delar som inte behandlats

ovan, anser utskottet att det, för att

undvika risk för missuppfattning om hur

den föreslagna inkomstprövningen skall

göras, bör göras ytterligare ett tillägg

till den föreslagna punkten 18 i

övergångsbestämmelserna till lagen

(1988:881) om ändring i lagen om allmän

försäkring. Utskottet anser också att

konsekvensändringar bör göras i femte -

sjätte punkterna i dessa

övergångsbestämmelser. Utskottet anser

vidare att vissa tekniska justeringar

bör göras i övergångsregleringen till

den föreslagna ändringen av nämnda

övergångsbestämmelser. Förslagen framgår

av bilaga 3.

Då det gäller regeringens beräkningar

av utgifterna under anslaget har

utskottet inte någon erinran mot dessa.

Utskottet återkommer i avsnittet

Utskottets ställningstagande och

redovisar utskottets sammantagna

överväganden och ställningstaganden.

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till

pensionärer ersattes fr.o.m. den 1

januari 1995 med ett statligt

bostadstillägg till pensionärer (BTP).

BTP regleras i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer.

BTP är en inkomstprövad förmån som kan

utges till den som uppbär folkpension i

form av ålderspension, förtidspension

eller efterlevandepension. BTP kan dock

aldrig utges till ålderspension före den

månad pensionären fyller 65 år. BTP kan

utges högst med ett belopp som motsvarar

85 % av bostadskostnaden mellan 100 och

4 000 kr. Detta maximibelopp utges till

pensionärer utan andra inkomster än

folkpension samt pensionstillskott

och/eller tilläggspension till ett

belopp som motsvarar ett oreducerat

pensionstillskott. För pensionärer med

andra inkomster görs från maximibeloppet

ett inkomstavdrag. Inkomstavdraget

grundas enbart på dessa andra inkomster.

Då det gäller inkomst av förmögenhet

beräknas denna som en schablonmässigt

bestämd procentuell andel av varje

förmögenhetsslag. Vid beräkning av

förmögenhetens avkastning ökar den

procentuella andelen då det gäller

förmögenhet överstigande visst belopp.

Före den 1 januari 1991 beräknades

avkastningen av en en- eller

tvåfamiljsfastighet, som den

pensionsberättigade bodde i, enligt en i

förhållande till den pensionsberättigade

mer generös metod än då det gällde

avkastning av annan förmögenhet. Före

den 1 januari 1990 gjordes också

förmögenhetsberäkningen avseende

förmögenhet överstigande visst belopp då

det gällde sådan fastighet på ett

förmånligare sätt än beräkningen av

annan förmögenhet.

Från och med den 1 januari 1991 beaktas

vid inkomstprövningen av

bostadstilläggen till pensionärer inte

längre inkomst av privatbostad. Detta

gäller oavsett om bostaden används för

permanent boende eller inte och gäller

således även fritidsfastighet. Inte

heller beaktas skulder och skuldräntor

som är hänförliga till sådana bostäder.

Motsvarande gäller

privatbostadsfastighet.

Avkastning av förmögenheten beräknas

till 5 % av förmögenheten upp till

60 000 kr för den som är gift och upp

till 75 000 kr för annan. Överstiger

förmögenheten dessa belopp beräknas

avkastningen till 15 % av det

överstigande beloppet.

Inkomstavdrag görs med 40 % av den

beaktade årsinkomsten upp till ett och

ett halvt basbelopp och med 45 % av den

överstigande årsinkomsten.

Särskilt bostadstillägg till

pensionärer (SBTP) betalas ut som en in-

komstutfyllnad om pensionärens inkomst -

sedan en skälig bostadskostnad är betald

- understiger en skälig levnadsnivå. De

inkomster som anses utgöra en skälig

levnadsnivå skall enligt 7 § tredje

stycket lagen om bostadstillägg till

pensionärer alltid uppgå till lägst 122

% av basbeloppet för den som är ogift

och till lägst 101 % av basbeloppet för

den som är gift. Riksförsäkringsverket

publicerar årligen belopp till ledning

för bedömningen av skälig levnadsnivå

och skälig bostadskostnad vid beräkning

av SBTP.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår

regeringen att riksdagen beslutar att

för budgetåret 1997 anvisa medel till

anslaget med 9 970 miljoner kronor.

Vid beräkningarna av anslaget har

regeringen utgått från de

besparingsåtgärder som aviserades i

proposition 1995/96:150. Dessa

besparingsåtgärder innebär dels en

sänkning av kompensationsgraden i

bostadstillägget till pensionärer, dels

att värdet av privatbostadsfastighet

eller privatbostad, som inte permanent

bebos av pensionären (t.ex.

fritidsfastighet) skall medräknas vid

beräkningen av den inkomst som reducerar

bostadstillägget.

I propositionen föreslås också att den

högsta skäliga bostadskostnaden vid

beräkningen av särskilt bostadstillägg

till pensionärer skall bestämmas i lag

och att den fr.o.m. januari 1997 skall

vara 5 200 kr per månad.

I anledning av de föreslagna

besparingsåtgärderna och förslaget

rörande beräkning av särskilt

bostadstillägg till pensionärer föreslår

regeringen att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1994:308) om bostadstillägg

till pensionärer.

Kompensationsgraden i BTP

Enligt propositionen bör, för att det

fastställda utgiftstaket för regeringens

utgifter inte skall överskridas,

kompensationsgraden i BTP sänkas.

Regeringen föreslår att

kompensationsgraden sänks från 85 till

83 % av bostadskostnaden mellan 100 och

4 000 kr. Med den föreslagna sänkningen

får alla pensionärer med BTP sänkt

bostadstillägg. Regeringen erinrar

emellertid om att pensionärer med små

ekonomiska resurser ofta har SBTP och

att dessa pensionärers sänkta BTP

kompenseras med en lika stor höjning av

SBTP.

Förändringen av kompensationsgraden,

som beräknas medföra en besparing på 385

miljoner kronor per år för åren

1997-1999, föreslås träda i kraft den 1

januari 1997.

Inkomstberäkning i fråga om BTP

Enligt regeringen är det, för att uppnå

saneringsmålet då det gäller statens

finanser, nödvändigt att vid

inkomstprövningen av BTP återgå till att

medräkna inkomst av

privatbostadsfastighet eller

privatbostad som inte permanent bebos av

den pensionsberättigade.

Med hänsyn härtill föreslås i

propositionen att endast

privatbostadsfastighet eller

privatbostad som permanent bebos av den

pensionsberättigade skall vara

undantagen från att medräknas vid

inkomstprövningen av BTP. Detta innebär

att innehav av bl.a. fritidsfastighet

kan komma att påverka bostadstilläggets

storlek.

Förändringen, som beräknas medföra en

besparing på 200 miljoner kronor per år

för åren 1997-1999, föreslås träda i

kraft den 1 januari 1997 men inte

tillämpas före den 1 april 1997.

Det föreslås att Riksförsäkringsverket,

i enlighet med tidigare lämnat

bemyndigande, får lämna föreskrifter om

de närmare detaljerna om hur bl.a. skuld

på fastighet och inkomst av uthyrd

bostad skall hanteras.

Innehav av privatbostadsfastighet eller

privatbostad finns inte registrerat hos

Riksförsäkringsverket eller

försäkringskassorna. Regeringen anser

därför att kassorna skall ges möjlighet

att hämta in nödvändiga uppgifter från

fastighetsregister eller

skattemyndighet.

Skälig bostadskostnad vid beräkning av

SBTP

Regeringen framhåller att det, i en tid

av snäva ekonomiska resurser, ur

fördelningspolitiska och ekonomiska

synpunkter är angeläget att regering och

riksdag har ett samlat ansvar för

bostadstilläggen till pensionärer. I och

med att systemet med utgiftstak för

statens budget har införts har dessa

synpunkter fått än större betydelse.

Regeringen anser därför att högsta

skäliga bostadskostnad bör fastställas

inom ramen för den övriga budgeten.

Normen för högsta skäliga bostadskostnad

föreslås därför, liksom vad i dag gäller

normen för lägsta skäliga levnadsnivå,

regleras i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer.

Från och med den 1 januari 1997

föreslås normen för högsta skäliga

bostadskostnad vid beräkning av SBTP

vara 5 200 kr per månad.

Ändringen, som föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997, beräknas öka

utgifterna med 70 miljoner kronor per år

under åren 1997 - 1999.

Motionerna

I motion Sf254 yrkandena 24 och 25 av

Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag

på förslagen att sänka

kompensationsgraden i bostadstillägget

till pensionärer och att medräkna

fritidsfastigheter som förmögenhet vid

beräkningen av dessa bostadstillägg.

Enligt yrkande 27 bör riksdagen, med

hänsyn till dessa ändringar, till

anslaget A 3 anvisa 465 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit.

I motion Sf242 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 14 avvisas förslaget att

fritidsfastighet skall medräknas som

förmögenhet vid beräkning av

bostadstillägg till pensionärer.

Motionärerna anser att det är rimligt

att undanta även sådana fastigheter vid

denna beräkning.

Enligt motion So424 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) måste de medel som finns

satsas på låginkomstpensionärerna som

kompensation för alla nedskärningar de

fått vidkännas. Ett av de bästa sätten

att stödja dessa pensionärer är via

bostadstilläggen. I yrkande 17 begärs

därför ett tillkännagivande om att

riksdagen motsätter sig en sänkning av

kompensationsgraden i bostadstillägget

till pensionärer. I yrkande 18 begär

motionärerna ett tillkännagivande om att

riksdagen även motsätter sig att

fritidsfastigheter skall medräknas vid

beräkningen av bostadstillägg till

pensionärer. Sådana fastigheter

genererar inga inkomster eller

avkastning. Dessutom har många

pensionärer redan drabbats av

upptaxeringar av taxeringsvärden.

I motion Sf253 yrkande 4 av Birger

Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen,

för att nivån på bostadstilläggen till

pensionärer skall kunna bevaras på

nuvarande nivå, till anslaget A 3

anvisar 250 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit.

Enligt motion Sf229 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) avvisar

Kristdemokraterna regeringens förslag om

sänkt kompensationsgrad i

bostadstillägget till pensionärer och om

att medräkna fritidsfastigheter som

förmögenhet vid beräkningen av dessa

bostadstillägg. Med hänsyn härtill begär

motionärerna i yrkande 3 (delvis) att

riksdagen till anslaget A 3 anvisar ett

belopp som med 465 miljoner kronor

överstiger regeringens föreslag.

Utskottet

Utskottet bedömer, mot bakgrund av det

svåra ekonomiska läget att de

besparingsåtgärder som regeringen

föreslagit i fråga om

kompensationsgraden i BTP och

beräkningen av BTP är nödvändiga.

Utskottet vill dock även i detta

sammanhang erinra om att utskottet, som

också sagts under utskottets bedömning

då det gäller A 1 Ålderspensioner,

förutsätter att regeringen följer

utvecklingen för pensionärerna.

En motsvarande ändring som den

regeringen föreslår i 5 § sjunde stycket

lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer bör, som tidigare nämnts,

göras i nuvarande lydelse av 16 § lagen

(1962:381) angående införande av lagen

om allmän försäkring. Sistnämnda ändring

framgår av bilaga 3, i vilken utskottet

lägger fram förslag till lagtext.

Regeringens förslag att den skäliga

bostadskostnaden, då det gäller

beräkning av särskilt bostadstillägg

till pensionärer, skall regleras i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer och förslaget om norm för

denna kostnad har inte föranlett några

motioner. Utskottet har ingen erinran

mot förslagen.

Utskottet har inte heller någon erinran

mot regeringens beräkningar av

utgifterna under anslaget.

Utskottet återkommer nedan och

redovisar utskottets sammantagna

överväganden och ställningstaganden

Utskottets ställningstagande

(utgiftsområde 11)

Tidigare har redovisats att riksdagen

för budgetåret 1997 har fastställt

utgiftsramen för utgiftsområde 11 till

63 975 miljoner kronor. Med utgångspunkt

från den fastställda utgiftsramen anser

utskottet att fördelningen av medel på

anslagen inom utgiftsområdet är anpassad

efter de utgifter anslagen, med hänsyn

tagen till de av utskottet godtagna

besparingsförslagen, har att täcka. Med

hänsyn härtill och då utskottet ovan

inte har ansett sig kunna ställa sig

bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor

föreslår utskottet att riksdagen med

bifall till regeringens förslag anvisar

anslag för budgetåret 1997 enligt

Utskottets förslag i bilaga 4. Samtliga

i bilaga 5 förtecknade motionsyrkanden

avslås.

Mot bakgrund av vad nu sagts och vad

utskottet tidigare anfört i betänkandet

föreslår utskottet vidare att riksdagen

dels antar utskottets förslag till lag

om ändring i lagen (1962:382) angående

införande av lagen om allmän försäkring,

dels antar regeringens förslag till

lagar om ändringar i lagen (1962:381) om

allmän försäkring, lagen (1962:382)

angående införande av lagen om allmän

försäkring, lagen (1969:205) om

pensionstillskott och lagen (1994:308)

om bostadstillägg till pensionärer med

de tillägg och ändringar som sagts ovan.

Det fortsatta genomförandet av

pensionsreformen

Riksdagen har på grundval av

propositionen 1993/94:250 beslutat om

riktlinjer för en reformering av det

allmänna ålderspensionssystemet (bet.

1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).

Riktlinjerna grundar sig på det förslag

som de dåvarande regeringspartiernas

representanter (m, fp, c och kd) och

Socialdemokraternas representanter i den

parlamentariskt sammansatta

Pensionsarbetsgruppen lagt fram i

betänkandet Reformerat pensionssystem

(SOU 1994:20). Beräkningen av

pensionsförmånerna skall i det nya

systemet bygga på den s.k.

livsinkomstprincipen. Den

inkomstrelaterade ålderspensionen skall

kompletteras med ett grundskydd,

garantipension. I den fortsatta

beredningen av pensionsreformen inom

regeringskansliet medverkar den av

regeringen tillsatta

Genomförandegruppen, bestående av

företrädare för nämnda partier.

Partiernas företrädare har förklarat sig

överens om att inte ensidigt genomdriva

förändringar i pensionsreformens

grundläggande beståndsdelar.

Enligt de antagna riktlinjerna skulle

lagstiftning om det inkomstrelaterade

pensionssystemet träda i kraft den 1

januari 1996. Vidare skulle de första

pensionerna enligt detta system börja

betalas ut den 1 januari 2000. Då skulle

också reglerna om garantipension träda i

kraft. Riksdagen har härefter beslutat

att tidpunkten för det formella

ikraftträdandet av det reformerade

pensionssystemets intjänanderegler skall

flyttas fram till den 1 januari 1997

(prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:SfU10,

rskr. 1994/95:343).

Bland annat för att arbetstagare

skulle få möjlighet att skaffa sig

pensionsgrundande inkomster under längre

tid föreslog regeringen i propositionen

1993/94:250 att arbetstagare, med vissa

undantag reglerade i kollektivavtal,

skulle få lagstadgad rätt att kvarstå i

arbete till 66 års ålder fr.o.m. år 1997

och till 67 års ålder fr.o.m. år 1998.

Regeringen anförde därvid att höjningen

av åldersgränsen för avgångsskyldighet i

första hand borde genomföras via avtal

mellan arbetsmarknadens parter och

uttalade att, om det visade sig att

arbetsmarknadens parter inte senast

under början av år 1996 träffat avtal

med innebörd att åldersgränsen höjdes på

sätt som föreslagits, det borde bli

fråga om en tvingande lagreglering med

detta innehåll. Riksdagen har godkänt

detta förslag (bet. 1993/94:SfU24, rskr.

1993/94:439).

Propositionen

I budgetpropositionen anges att

omfattningen av arbetet med att

genomföra och utveckla de riktlinjer

avseende en reformerad ålderspension,

som riksdagen beslutat, enligt

regeringens bedömning innebär att

ikraftträdandet av regler om intjänande

av sådan pension behöver senareläggas.

Regeringen föreslår att ikraftträdandet

senareläggs till den 1 januari 1999.

Regeringen framhåller också att den

omläggning av ADB-system och

administrativa rutiner, som i anledning

av pensionsreformen måste ske inom

socialförsäkringsadministrationen, till

stor del inte kan genomföras före ett

riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Detta

innebär att tiden mellan ikraftträdandet

av nya regler för intjänande av

ålderspension och de första

utbetalningarna av pension enligt de nya

reglerna inte får bli alltför kort.

Under nämnda tid måste vidare göras

omfattande beräkningar av pensionsrätt

m.m. avseende tiden fr.o.m. år 1960.

Regeringen föreslår att de första

utbetalningarna av ålderspension enligt

de reformerade reglerna skall påbörjas

först två år efter ikraftträdandet av de

nya intjänandereglerna, dvs. i januari

år 2001.

I propositionen konstateras att

arbetsmarknadens parter hittills inte

har träffat något avtal om höjning av

åldersgränsen för avgångsskyldighet.

Regeringen anför att situationen på

arbetsmarknaden för närvarande är sådan

att en samförståndslösning av innebörd

att den generella gränsen för

avgångsskyldighet höjs ännu inte är i

sikte. Samtidigt kvarstår regeringens

bedömning att frågor om

avgångsskyldighet smidigast och

effektivast regleras i kollektivavtal.

Av dessa skäl bör arbetsmarknadens

parter få ytterligare anstånd med att

finna lösningar som ger arbetstagarna

rätt att stanna kvar i arbete på det

sätt som förutsatts i

pensionsöverenskommelsen. Regeringen

föreslår därför, efter samråd med

Genomförandegruppen, att en eventuell

tvingande lagreglering senareläggs och

att den tid som står till parternas

förfogande att träffa avtal förlängs

till utgången av november månad 1997.

Motionerna

I motion Sf221 av Karin Wegestål m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande av

behovet av en utvidgad utredning om ett

reformerat pensionssystem. En alltför

liten grupp har haft den stora uppgiften

att utforma framtidens pensioner.

Pensionsarbetsgruppen bör utvidgas och

tillföras fler ledamöter och experter.

Alla riksdagspartier bör vara

representerade.

I motion Sf229 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kd) framhålls att så många beslut

beträffande det reformerade

ålderspensionssystemet ännu är

utestående att osäkerhet har spritt sig

bland människor. I yrkande 1 begärs

därför ett tillkännagivande om att alla

avgörande beslut som återstår i

pensionsreformen måste fattas under

innevarande mandatperiod.

Utskottet

Utskottet har förståelse för behovet att

flytta fram tidpunkten för

ikraftträdandet av det reformerade

pensionssystemets intjänanderegler och

tidpunkten från vilken utbetalningar

från pensionssystemet skall göras.

Utskottet har inte heller någon erinran

mot att en eventuell lagreglering om

höjning av åldersgränsen för

avgångsskyldighet senareläggs. De av

regeringen framlagda förslagen

tillstyrks.

Genomförandegruppen består av

företrädare för de fem partier som

träffat överenskommelsen om

pensionsreformen. Till

Genomförandegruppen har under det

senaste året knutits två experter från

Riksförsäkringsverket. Utskottet anser

inte att det föreligger skäl för

riksdagen att föreslå någon annan

sammansättning av Genomförandegruppen.

Utskottet avstyrker motion Sf221.

Utskottet förutsätter att kommande

lagförslag föreläggs riksdagen i så god

tid före det avsedda ikraftträdandet att

riksdagen ges en tillräcklig tid för

överväganden och behandling. Det bör i

detta sammanhang beaktas att år 1998 är

ett valår vilket medför en förkortad tid

för riksdagens budgetarbete under

hösten. Enligt utskottets mening torde

det därför vara nödvändigt att riksdagen

senast under våren 1998 fattar beslut om

intjänandereglerna. Även då det gäller

övriga regler om ålderspension bör

riksdagen ges utrymme att fatta beslut i

god tid innan utbetalningarna enligt det

reformerade systemet föreslås påbörjas

den 1 januari 2001. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Sf229 yrkande

1, i den mån yrkandet inte kan anses

tillgodosett med vad utskottet anfört.

Motioner med anknytning till

utgiftsområde 11

Folkpension

Hel folkpension i form av ålderspension

och förtidspension utges med 96

respektive 90 % av basbeloppet minskat

med 2 % eller, för gift försäkrad, med

78,5 respektive 72,5 % av basbeloppet

minskat med 2 %.

Enligt motion Sf201 anser Jeppe Johnsson

och Maud Ekendahl (m) att en ensam

familjeförsörjare bör ha oreducerad

folkpension och kanske även extra

grundavdrag för att jämställas med

ensamstående eller sammanboende, vilka

båda har folkpension alternativt

folkpension/förvärvsinkomst. De begär

ett tillkännagivande om detta.

I betänkandet 1994/95:SfU10 tillstyrkte

utskottet regeringens förslag om att

folkpension till gift

pensionsberättigad, vars make inte hade

rätt till folkpension, fr.o.m. den 1

januari 1996 skulle sänkas till samma

belopp som gällde för folkpension till

den vars make hade rätt till

folkpension. I den proposition

(1994/95:100) som låg till grund för

förslaget anfördes att det inte längre

var tidsenligt att folkpensionen för

gift försäkrad var olika stor beroende

på om maken hade folkpension eller ej.

Mot bakgrund härav och den

statsfinansiella situationen borde

därför folkpension till gift

pensionsberättigad vara lika stor

oavsett om maken hade folkpension eller

ej. Utskottet anser inte att det nu

finns anledning för riksdagen att ändra

sitt fattade beslut om folkpension till

gift pensionsberättigad. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion

Sf201.

Efterlevandepension

I motion Sf250 av Helena Nilsson (c)

begärs förslag till lagändring så att

efterlevande make som är över 60 år skall

kunna få behålla sin efterlevandepension

även efter omgifte.

Pensionsförmåner enligt AFL till

efterlevande vuxna utges, som ovan

sagts, inte efter omgifte. Inom ramen

för den fortsatta beredningen av

pensionsreformen har nu inletts en

översyn av systemet för

efterlevandepension (dir. 1996:51).

Enligt utskottets uppfattning bör

riksdagen, i avvaktan på resultatet av

den pågående översynen, inte vidta någon

åtgärd i anledning av motion Sf250.

Beräkning av anslag för åren 1998 och

1999

I motion Sf253 yrkande 5 begär Birger

Schlaug m.fl. (mp) ett tillkännagivande

om att utgifterna under anslagen A 1

Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg

till pensionärer för budgetåren 1998 och

1999 bör, med hänsyn tagen till den

effekt en höjd miljöskatt innebär,

beräknas till högre belopp än vad

regeringen gjort i propositionen.

Det föreligger inte någon anledning för

riksdagen att nu besluta om beräkning av

anslag för budgetåren 1998 och 1999.

Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf253 yrkande 5.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar ett

verksamhetsområde, Ekonomisk trygghet

för familjer och barn (förutom

bostadsbidragen som återfinns i

utgiftsområde 18 och studiebidragen som

återfinns i utgiftsområde 15).

Förmånerna inom området utgörs av

anslagen A 1 Allmänna barnbidrag, A 2

Föräldraförsäkring, A 3 Underhållsstöd,

A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner, A 5

Barnpensioner och A 6 Vårdbidrag till

handikappade barn. Samtliga anslag inom

området är ramanslag.

Riksdagen har i enlighet med

regeringens förslag för budgetåret 1997

fastställt utgiftsramen för

utgiftsområdet till 35 161 050 000 kr

(1996/97:

FiU1, rskr. 1996/97:53).

A 1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnbidrag,

flerbarnstillägg och förlängt

barnbidrag. Barnbidrag utges med 7 680

kr per barn och år. Flerbarnstillägg

utges med 2 400 kr för det tredje

barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet

och 9 000 kr för det femte och varje

ytterligare barn. Vidare gäller att

flerbarnstilläggen på sikt avskaffas

genom att inga nya tillägg beviljas

efter utgången av år 1995. De familjer

som före den 1 januari 1996 beviljats

flerbarnstillägg får behålla dessa tills

rätten till stödet upphör enligt

gällande regler. Förlängt barnbidrag

utbetalas med samma belopp som

barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det

barnet har fyllt 16 år om barnet

studerar vid grundskola eller deltar i

viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen till anslaget

A 1 Allmänna barnbidrag anvisar ett

ramanslag på 14 654 miljoner kronor.

Motioner

I motion Sf254 yrkande 30 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen

beslutar att till A 1 anvisa 880

miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. I yrkande 28 begär

motionärerna att riksdagen från den 1

januari 1997 avskaffar

flerbarnstilläggen.

I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen beslutar att till A 1 anvisa 2

400 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslår. I yrkande 1 begärs

ett tillkännagivande om höjda barnbidrag

och höjt flerbarnstillägg. Motionärerna

anför att det under 1980-talet

konstaterades att barnfamiljerna hade

väsentligt sämre ekonomi än andra

hushåll. Mot den bakgrunden infördes

flerbarnstilläggen. Uppgörelsen om

skattereformen hösten 1989 innebar också

kraftiga höjningar av de allmänna

barnbidragen. Höjningarna kom dock inte

att genomföras fullt ut och sedermera

har barnbidragen sänkts. Vidare har

flerbarnstilläggen för nytillkommande

flerbarnsfamiljer avskaffats. Enligt

motionärerna innebär den samlade familje-

ekonomiska politik som regeringen

förespråkar att en orimligt stor andel

av den ekonomiska saneringsbördan läggs

på barnfamiljerna.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i

motion Sf230 (delvis) att riksdagen

beslutar att till A 1 anvisa 1 874

miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslår. Motionärerna ställer sig

kritiska till flera av de nedskärningar

som genomförts av den socialdemokratiska

regeringen, vilka lett till kraftiga

försämringar för de familjer som har de

lägsta disponibla inkomsterna. I

motionen föreslås att vårdnadsbidraget

återinförs till en nettokostnad av 2 600

miljoner kronor. Enligt motionärerna

finansieras detta genom en motsvarande

minskning av statsbidraget till

kommunerna, som avlastas kostnader för

barnomsorg. Motionärerna anser vidare

att barnbidraget bör sänkas med 40 kr

per månad. De frigjorda resurserna,

enligt motionärerna ca 862 miljoner

kronor, bör överföras till den

barnrelaterade delen i bostadsbidraget.

Vidare bör flerbarnstilläggen

återinföras till en kostnad av 86

miljoner kronor. I motionerna Fi214

yrkande 29 och So636 yrkande 4 av Alf

Svensson m.fl. (kd) hemställs om ett

återinförande av vårdnadsbidraget. I

motion So636 begärs i yrkande 5 ett

tillkännagivande om avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader i den form

den hade före den 1 januari 1995. I

motionen begärs också i yrkandena 9 och

11 tillkännagivanden om att föra över en

del av barnbidraget till bostadsbidraget

och att flerbarnstilläggen bör vara

relaterade till barnbidraget.

Utskottet

I proposition 1995/96:69 Vissa

socialförsäkringsfrågor föreslogs bl.a.

att flerbarnstilläggen skulle avskaffas

på sikt genom att inga nya tillägg

beviljades efter utgången av år 1995.

Med anledning av motionsyrkanden

beträffande höjning av barnbidragen samt

beskattade sådana anförde

socialutskottet (1995/96:SoU6) bl.a. att

utskottet vid behandlingen av detta års

budgetproposition funnit att det av

statsfinansiella skäl var nödvändigt att

sänka det allmänna barnbidraget med 110

kr till 640 kr per barn och månad.

Samtidigt avstyrkte socialutskottet en

motion (mp) om att i stället höja

barnbidraget med 250 kr och beskatta det

eftersom detta skulle bryta principen

att barnbidrag skall utgå lika för alla

barn och öka rundgången av pengar i

systemen och därmed öka

administrationen. Utskottet var inte

heller berett att som föreslogs i en

motion (kd) sänka barnbidraget med 150

kr och överföra resurserna till

bostadsbidragssystemet eftersom detta

skulle slå alltför hårt mot många

barnfamiljer och inte innebära någon

besparing för statsbudgeten.

Socialutskottet vidhöll sin tidigare

inställning att systemet med

flerbarnstillägg på sikt borde avskaffas

genom en successiv utfasning så att

flerbarnstillägg inte utgår för

nytillkommande barn fr.o.m. den 1

januari 1996. Riksdagen följde

socialutskottet.

Socialförsäkringsutskottet finner med

avseende på barnbidrag och

flerbarnstillägg inte skäl att inta

annan ståndpunkt än vad som uttrycks i

socialutskottets betänkande.

Beträffande vårdnadsbidraget vill

utskottet framhålla följande. I

proposition 1994/95:61 föreslogs att

lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra

att gälla vid utgången av år 1994.

Socialutskottet tillstyrkte förslaget

och anförde därvid bl.a. att införandet

av vårdnadsbidrag var ett steg i fel

riktning, både ur jämställdhetssynpunkt

och med hänsyn till statsfinanserna.

Socialförsäkringsutskottet anser att

denna uppfattning alltjämt äger

giltighet, och varken vårdnadsbidrag

eller avdrag för barnomsorgskostnader

bör därför införas.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 2 Föräldraförsäkringen

Gällande ordning

Bestämmelserna om

föräldraförsäkringsförmånerna återfinns

i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL). Rätten till

havandeskapspenning regleras i 3 kap.

9 § samma lag.

Föräldrapenning utges under 450 dagar i

anslutning till barns födelse eller

adoption. När båda föräldrarna är

vårdnadshavare har de rätt till hälften

var av det totala antalet

ersättningsdagar. En förälder kan

överlåta rätten till

föräldrapenningdagar till den andre

föräldern med undantag av 30 dagar (de

s.k. pappa- och mammamånaderna). Under

360 dagar utges fr.o.m. den 1 januari

1997 ersättning med 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

(prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4,

rskr. 1995/96:222). Ersättning utges

dock alltid lägst enligt garantinivån

som är 60 kr om dagen. För resterande 90

dagar är ersättningen lika med

garantinivån.

Tillfällig föräldrapenning utges till

en förälder som behöver stanna hemma för

att tillfälligt vårda sjukt barn under

12 år, i vissa fall även vid vård av

barn över 12 år. Tillfällig

föräldrapenning kan också utges när

barnets ordinarie vårdare är sjuk, när

förälder behöver följa med barnet till

barnavårdscentral m.m. samt vid

vårdbehov som uppkommer när den andra

föräldern besöker läkare med annat barn

till någon av föräldrarna. Tillfällig

föräldrapenning kan utges för 60 dagar

per barn och år. Ersättning kan betalas

ut under ytterligare 60 dagar, men inte

vid ordinarie vårdarens sjukdom eller

smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern

överlåta sin rätt till tillfällig

föräldrapenning till en

sjukpenningförsäkrad som i stället för

föräldern avstår från sitt

förvärvsarbete för att vårda barnet i

samband med sjukdom eller smitta hos

barnet eller dess ordinarie vårdare.

Fadern har en särskild rätt till

tillfällig föräldrapenning under högst

10 dagar i samband med barns födelse

eller adoption. Fr.o.m. år 1996 är

ersättningsnivån 75 % av SGI för alla

dagar med tillfällig föräldrapenning.

Havandeskapspenning kan utges till

blivande mödrar som under graviditetens

senare del på grund av arbetets art inte

kan fortsätta i sitt vanliga arbete och

inte heller kan omplaceras. Förmånen

utges tidigast fr.o.m. den sextionde

dagen och längst t.o.m. den elfte dagen

före den beräknade förlossningen.

Ersättningsnivån vid havandeskapspenning

är 75 % av SGI.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen till anslaget

A 2 Föräldraförsäkring anvisar ett

ramanslag på 16 192 000 000 kr.

Förmånerna inom sjukpenningförsäkringen

kan utges på fyra nivåer, hel, halv, tre

fjärdedels och en fjärdedels förmån.

Inom föräldraförsäkringen kan förmånerna

bara utges på tre nivåer. Det finns

ingen möjlighet, vare sig inom

föräldrapenningen eller den tillfälliga

föräldrapenningen, att ta ut förmånerna

som tre fjärdedels förmån. I

propositionen föreslås att en

förmånsnivå omfattande tre fjärdedels

förmån införs inom föräldraförsäkringen

och att en motsvarande rätt till

ledighet införs i

föräldraledighetslagen. Regelsystemet

kommer därmed enligt propositionen att

stämma bättre överens med föräldrarnas

arbetssituation och bli mer enhetlig med

övriga ersättningssystem inom

socialförsäkringen. Enligt regeringen

bör kostnadseffekten av förslaget bli

mycket begränsad.

Motioner

Moderata samlingspartiet

I motion Sf254 yrkande 35 begärs att

riksdagen till A 2 anvisar 4 468

miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna framhåller att

man i sjukförsäkringen föreslagit att

det skall införas ytterligare en

karensdag. För att skapa enhetlighet

föreslår man därför att det skall

införas två karensdagar även i den

tillfälliga föräldrapenningen (yrkande

32). Föräldrapenningen bör liksom

sjukpenningen beräknas på en

sjukpenninggrundande inkomst som utgör

ett genomsnitt av de senaste 24

månadernas inkomster (yrkande 7, delvis)

Vidare föreslår motionärerna att

havandeskapspenningen avskaffas (yrkande

33) och att lagstiftningen med avseende

på föräldraförsäkringen görs mer

flexibel. Det skall enligt motionärerna

exempelvis vara möjligt att ta ut

föräldraledighet två månader före

beräknad förlossning. Genom ökad

kontroll inom föräldraförsäkringen för

att komma till rätta med fusk och

överutnyttjande kan man enligt

motionärerna sänka utgifterna under

anslaget (yrkande 34). I yrkande 38

begär motionärerna att det tillskapas

ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag, och

i yrkande 39 begärs att riksdagen till

anslaget A 7 anvisar 2 400 miljoner

kronor. I yrkande 37 liksom i motion

So639 yrkande 2 begärs att riksdagen

beslutar införa avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader. Enligt

motionärerna är det väsentligt att

införa ett vårdnadsbidrag för att skapa

rättvisa mellan samtliga familjer och

möjliggöra för föräldrarna att välja den

omsorg som passar den egna familjen och

de egna barnen bäst.

Folkpartiet liberalerna

I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) begärs

att riksdagen till A 2 anvisar 500

miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslår. I yrkande 2 begär motionärerna

att ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen skall höjas till 80

% av SGI från den 1 januari 1997. I

yrkande 3 begärs att regeringen

återkommer med förslag till tidigarelagd

finansiering av höjningen av

ersättningsnivån. I motionen framhålls

att ersättningsnivån för den s.k.

mamma/pappamånaden sänkts så att nivån

motsvarar övriga dagar inom

föräldraförsäkringen. Enligt

motionärerna innebär detta ett bakslag i

arbetet på att få fler pappor att stanna

hemma hos sina barn och ett steg

tillbaka i arbetet för en jämnare

fördelning av det praktiska ansvaret för

barn och hem. I yrkande 4 begärs att

ersättningsnivån för den s.k.

mamma/pappamånaden höjs till 90 % av SGI

från den 1 januari 1997. För att

finansiera detta och andra förbättringar

inom föräldraförsäkringen begärs i

yrkande 5 beslut om att slopa de 90

dagar inom föräldraförsäkringen som

ersätts enbart på garantinivå. Även i

motion Sf242 yrkande 11 begärs att

ersättningsnivån för mamma/pappamånaden

höjs till 90 % och att garantidagarna

slopas.

Vänsterpartiet

I motion Sf245 (delvis) begärs att

riksdagen till A 2 anvisar 1 075

miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslår. Av detta belopp vill

motionärerna att 200 miljoner kronor

avsätts så att den s.k.

semesterlönefaktorn kan beaktas vid

beräkning av SGI, 600 miljoner kronor

för att höja ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen till 80 % från den

1 januari 1997 och 200 miljoner kronor

för att höja ersättningsnivån för

mamma/pappamånaden till 90 %. I motion

Sf241 yrkande 2 (delvis) begärs att

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

höjs till 80 %, och i yrkande 6 begärs

ett tillkännagivande om att inga

besparingar skall göras med avseende på

mamma/pappamånaden.

Miljöpartiet de Gröna

I motion Sf253 yrkande 6 (delvis) begärs

att riksdagen till A 2 anvisar 50

miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslår. I yrkande 8 begär motionärerna

att ersättningen i föräldraförsäkringen

fr.o.m. den 1 juli 1997 skall utges med

80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp

och med 40 % på överskjutande

inkomstdel. I yrkande 9 begärs beslut om

att garantinivån i föräldraförsäkringen

fr.o.m. den 1 juli 1997 skall vara 180

kr. I yrkande 10 begärs att riksdagen,

under förutsättning av bifall till

yrkande 9, beslutar att avskaffa de 90

dagar i föräldraförsäkringen då

ersättning utges endast på garantinivå.

I yrkande 11 begärs att riksdagen, under

förutsättning av bifall till yrkande 9,

beslutar att i föräldraförsäkringen

införa en garanterad rätt till ledighet

i 18 månader. Ett sådant yrkande förs

också fram i motion A806 yrkande 8. I

motion A806 yrkande 9 begärs ett

tillkännagivande om att de 90

garantidagarna omvandlas till en

ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar

som i dag enbart får föräldrapenning på

garantinivå.

Kristdemokraterna

I motion Sf230 (delvis) begärs att

riksdagen i förhållande till regeringens

förslag beslutar om ett minskat anslag

till A 2 med 100 miljoner kronor.

Motionärerna menar att ersättningsnivån

i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1997 skall vara 80 %. Enligt

motionärerna belastar förslaget

statsbudgeten med 500 miljoner kronor.

Genom en ändrad beräkningsgrund för SGI

görs en nettobesparing i

föräldraförsäkringen med 600 miljoner

kronor.

Utskottet

Moderaterna, Folkpartiet och

Kristdemokraterna begär att riksdagen

anvisar ett lägre belopp än vad

regeringen föreslagit medan

Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär

att riksdagen anvisar ett högre belopp.

Partierna har också redovisat förslag

till ändringar i fråga om anslagets

användning.

Utskottet tar först upp frågan om

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.

I sitt av riksdagen nyligen godkända

betänkande 1996/97:SfU4 behandlade

utskottet ett motionsyrkande avseende

höjd ersättningsnivå i

föräldraförsäkringen. Utskottet, som

noterade att regeringen aviserat en

höjning av ersättningsnivån till 80 %

fr.o.m. den 1 januari 1998, ansåg att

det saknades finansiellt utrymme för att

tidigarelägga denna höjning.

Motionsyrkandet i fråga avstyrktes

därför. Eftersom det ekonomiska utrymmet

för att höja ersättningsnivån inte har

förändrats anser utskottet att det inte

finns skäl att förorda en höjning av

ersättningsnivån fr.o.m. den 1 januari

1997. I samma betänkande tillstyrkte

utskottet med hänvisning till behovet

att sanera statsfinanserna att den högre

kompensationsnivån för mamma- och

pappamånaden slopas. Inte heller i detta

avseende har utskottet anledning att ha

en annan uppfattning.

Vad därefter gäller frågan om s.k.

brutet tak i föräldraförsäkringen vill

utskottet hänvisa till vad utskottet

under utgiftsområde 10 anfört om brutet

tak i sjukförsäkringen. Utskottet anför

där att utgångspunkten bör vara att

sjukförsäkringen bör vara en

inkomstbortfallsförsäkring och att

införandet av ett brutet tak skulle

bryta mot denna princip samtidigt som

det skulle innebära en ytterligare

förstärkning av den bristande

överensstämmelse mellan inbetalda

socialavgifter och utbetalda förmåner

som förekommer redan i dag, t.ex. genom

att avgifter tas ut på inkomster över

7,5 basbelopp medan förmånerna utbetalas

på inkomster under detta tak. Utskottet

kan inte heller ställa sig bakom

förslaget att införa ett s.k. brutet tak

i föräldraförsäkringen. Detta gäller

också motionsförslaget om förlängning av

föräldraförsäkringen till 18 månader.

Även frågan om att beräkna

sjukpenninggrundande inkomst dels på ett

genomsnitt av de senaste 24 månadernas

inkomster, dels med tillämpning av den

s.k. semesterlönefaktorn har behandlats

ovan under utgiftsområde 10. Utskottet

har där avvisat sådana förslag och

utskottet finner inte skäl att inta en

annan ståndpunkt såvitt avser

föräldraförsäkringen.

Beträffande motionsförslaget om

införande av två karensdagar i den

tillfälliga föräldrapenningen anser

utskottet att det skulle innebära

alltför stora påfrestningar på

småbarnsföräldrar och inte bör

genomföras.

Även vad gäller frågan om intensifierad

kontroll av föräldraförsäkringen kan

hänvisas till vad utskottet anfört under

utgiftsområde 10. Där hänvisas bl.a.

till att regeringen i

budgetpropositionen har aviserat att den

under våren 1997 kommer att lägga fram

en proposition med utgångspunkt från

Riksrevisionsverkets rapporter.

Utskottet anser att den aviserade

propositionen bör avvaktas.

Frågor om vårdnadsbidrag har ovan

tagits upp under anslaget A 1

Barnbidrag. Utskottet har därvid

hänvisat till att i proposition

1994/95:61 föreslogs att lagen om

vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla

vid utgången av år 1994. Socialutskottet

tillstyrkte förslaget och anförde därvid

bl.a. att införandet av vårdnadsbidrag

var ett steg i fel riktning, både ur

jämställdhetssynpunkt och med hänsyn

till statsfinanserna.

Socialförsäkringsutskottet anser,

liksom under anslaget A 1, att denna

uppfattning alltjämt äger giltighet, och

varken vårdnadsbidrag eller avdrag för

barnomsorgskostnader bör därför införas.

Slutligen tar utskottet upp

motionsförslaget om ett slopande av

havandeskapspenningen. Utskottet kan

inte ställa sig bakom förslaget.

Utskottet har inget att erinra mot vare

sig regeringens förslag till

medelsanvisning eller de föreslagna

lagändringarna.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 3 Underhållsstöd

Gällande ordning

Riksdagen har nyligen antagit lag om

underhållsstöd (prop. 1995/96:208, bet.

1996/97:SfU3, rskr. 1996/97:21).

Underhållsstödet ersätter fr.o.m.

februari 1997 det nuvarande

bidragsförskottssystemet (inkl. det

förlängda bidragsförskottet) och det

särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn.

Underhållsstöd lämnas med högst 1 173

kr per månad och barn. För det

underhållsstöd som lämnas till barnet

skall den förälder som inte bor

tillsammans med barnet vara

återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är utformad

som en viss procent av den

återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett grundavdrag på

24 000 kr. Procentsatsen för

fastställande av återbetalningsbelopp

för ett barn är 10 %, för två barn 6,25

% för varje barn och för tre barn 5 %

per barn. Den totala procentsatsen ökar

med 1 % för varje ytterligare barn

utöver tre. Återbetalningsskyldigheten

skall omprövas årligen och fastställas

utifrån senast tillgängliga taxering

efter grundavdraget på årsinkomsten med

24 000 kronor.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen till anslaget

A 3 Underhållsstöd anvisar ett ramanslag

på 2 411 450 000 kr.

Motioner

I motion Sf239 yrkande 9 (delvis) av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen i förhållande till regeringens

förslag beslutar om ett minskat anslag

till A 3 med 200 miljoner kronor.

Motionärerna framhåller att de i samband

med behandlingen av regeringens förslag

till lag om underhållsstöd föreslagit

ett reformerat system för

underhållsbidragens fastställande och

ändrade regler för de utfyllnadsbidrag

som skall utges till de barn som är i

behov av ekonomiskt stöd utöver

barnbidrag och bostadsbidrag.

Motionärerna förordar en modell där

underhållsbidraget beräknas efter en

s.k. nettokvotmodell som föreslogs i

betänkandet Underhållsbidrag och

bidragsförskott (SOU 1995:26).

Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i

motion Sf253 yrkande 6 (delvis) att

riksdagen till A 3 beslutar om ett

anslag som överstiger regeringens

förslag med 100 miljoner kronor för att

bekosta avdrag för resor vid umgänge med

barn.

Utskottet

Som framgått ovan har riksdagen nyligen

antagit regeringens förslag till lag om

underhållsstöd. Utskottet finner inte nu

anledning att förorda någon annan modell

för beräkning av underhållsbidrag. Det

är dock viktigt att frågan om vilka

effekter reformen kan få med avseende på

föräldrarnas ekonomi följs upp, något

som utskottet också framhöll vid

behandlingen av propositionen.

I betänkandet 1996/97:SfU3 angavs att

frågan om resekostnader i samband med

umgängesfrågor kommer att behandlas i en

proposition som förväntas bli framlagd

nästa år, och utskottet framhöll vikten

av att frågan får en lösning.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Propositionen

Anslaget disponeras för bidrag till

kostnader för internationella adoptioner

enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoptioner av utländska barn. Bidrag

lämnas med hälften av

genomsnittskostnaderna för en adoption

från barnets ursprungsland, dock högst

24 000 kr. Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA)

fastställer den genomsnittskostnad för

olika ursprungsländer som skall ligga

till grund för beräkning av bidraget.

Bidraget administreras av

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna. NIA räknar med att

ca 1 000 adoptivbarn skall komma till

Sverige år 1997.

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget A 4 Bidrag till

kostnader för internationella adoptioner

anvisar ett ramanslag på 24 miljoner

kronor.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsanvisning

har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet har inget att

erinra mot förslaget.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 5 Barnpensioner

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnpension från

folkpensioneringen. Sådan barnpension

betalas ut till barn under 18 år vars

far eller mor eller båda föräldrar har

avlidit. För barn som går i grundskola,

gymnasium eller liknande kan

barnpensionen förlängas och betalas ut

t.o.m. juni månad det år barnet fyller

20 år. Utöver barnpension från detta

anslag betalas barnpension från ATP ut

med 30 % av den avlidnes egenpension för

det första barnet och 20 % för varje

ytterligare barn. Det sammanlagda ATP-

beloppet delas sedan lika mellan barnen.

Folkpension i form av barnpension

betalas ut med minst 25 % av basbeloppet

sedan detta minskats med 2 %, vilket år

1996 motsvarar 8 869 kronor per år.

Barnet är dock garanterat en total

pension - folk-pension och ATP -

motsvarande 40 % av basbeloppet. För ett

barn som inte är berättigat till ATP

utges således folkpension med 40 % av

basbeloppet.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen för budgetåret

1997 till anslaget A 5 anvisar ett

ramanslag på 305 miljoner kronor.

Motioner

I motion Sf245 (delvis) av Gudrun

Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen i

förhållande till regeringens förslag

beslutar om ett ökat anslag med 5

miljoner kronor. Motionärerna framhåller

att barn till avliden utländsk förälder

som inte har bott i Sverige under minst

tre år enligt gällande regler blir utan

svensk barnpension. Barnpensionen bör

därför bli generell och gälla alla här i

riket bosatta barn. Även i motion Sf227

av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs att

barnpensionen skall vara generell och

gälla alla här bosatta barn.

Utskottet

Vad gäller motionsförslagen om

barnpension i vissa fall vill utskottet

hänvisa till att även barn vars ena

förälder avlidit enligt den nya lagen om

underhållsstöd kommer att omfattas av

lagen såvitt barnet inte har rätt till

barnpension enligt lagen om allmän

försäkring. Underhållsstödets storlek är

ungefär densamma som barnpensionens

garantibelopp, 40 % av basbeloppet. I

betänkandet 1996/97:SfU3 uppmärksammade

utskottet dock att barnpension beräknas

i kvotdelar i förhållande till den

avlidne förälderns bosättningstid i

Sverige eller tid med intjänad ATP-rätt

och att pensionen därför kan komma att

understiga underhållsstödets belopp.

Utskottet ansåg att regeringen inom

ramen för den uppföljning av reformen

som kommer att ske bör följa upp

effekterna av att underhållsstöd inte

lämnas när rätt till barnpension

föreligger. Regeringen bör vid behov

återkomma till riksdagen med förslag

till ändrade åtgärder. Detta gav

riksdagen som sin mening regeringen till

känna. Utskottet anser att syftet med

motionerna är tillgodosett.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

A 6 Vårdbidrag till handikappade barn

Gällande ordning

Från anslaget bekostas vårdbidrag till

förälder med hemmavarande barn under 16

år som är i behov av särskild tillsyn

och vård. Vid bedömning av rätt till

vårdbidrag beaktas även merkostnader på

grund av barnets sjukdom eller

handikapp. För barn som normalt vistas

på institution eller enskilt hem genom

samhällets försorg kan, för den tid

barnet vistas hemma, under vissa

förutsättningar utbetalas

ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas

som hel, tre fjärdedels, halv eller en

fjärdedels förmån. Vårdbidraget

relateras till basbeloppet, och hel

förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt

vårdbidrag uppgår under år 1996 till

90 500 kr per år. Vårdbidraget är

skattepliktigt och pensionsgrundande.

Viss del av vårdbidraget kan fastställas

som skattefri ersättning för

merkostnader. Ersättning för

merkostnader som motsvarar minst 18 % av

basbeloppet kan betalas ut utöver det

annars gällande maximibeloppet för helt

vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet

för ett barn är så stort att det räcker

för att grunda rätt till helt

vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som

motsvarar merkostnader är skattefri och

ej pensionsgrundande.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen

föreslagit att riksdagen till anslaget

A 6 anvisar ett ramanslag på 1 574 600

000 kr.

Motion

I motion So425 yrkande 8 (delvis) av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om fullt

inflationsskydd för vårdbidrag.

Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma med förslag om att vårdbidrag

fr.o.m. år 1997 åter skall räknas upp

med full hänsyn tagen till inflationen.

Utskottet

Utskottet har tidigare behandlat yrkande

om inflationsskydd för vårdbidrag. I

betänkandet 1994/95:SfU10 anförde

utskottet att det av bl.a. kostnadsskäl

inte fanns anledning att förorda ett

sådant skydd.

Utskottet vill också erinra om att

regeringen i proposition 1994/95:25,

vari föreslogs att basbeloppsberäkningen

skulle ändras så att endast 60 % av

förändringarna i det allmänna prisläget

skulle påverka basbeloppet, angav att

ändringen är av temporär art med syfte

att minska budgetunderskottet.

Utskottet har inget att erinra mot

regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och

ställningstaganden rörande utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken

Utskottets ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

(utgiftsområde 12)

Som redovisats i det föregående har

riksdagen för budgetåret 1997 fastställt

ramen för utgiftsområde 12 till 35 161

050 000 kr. Utskottet, som nu har att ta

ställning till regeringens förslag till

fördelning av medlen till anslagen A 1 -

A 6, anser att det inte finns skäl att

frångå den av regeringen föreslagna

medelsfördelningen. Med hänsyn härtill

och då utskottet ovan inte har ansett

sig kunna ställa sig bakom

motionsyrkanden i skilda delfrågor

föreslår utskottet att riksdagen med

bifall till regeringens förslag anvisar

anslag för budgetåret 1997 enligt

Utskottets förslag i bilaga 4,

utgiftsområde 12. Samtliga i bilaga 5,

utgiftsområde 12, förtecknade

motionsyrkanden avstyrks. Utskottet

tillstyrker också förslagen till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring och lag om ändring i

föräldraledighetslagen (1995:584).

Motioner med anknytning till

utgiftsområde 12

Flerbarnstillägg

I motion Sf232 av Inger Davidson (kd)

begärs förslag till regeländringar för

att komma till rätta med

missförhållanden inom

flerbarnstilläggen. Motionären anför att

om det av olika anledningar skett ett

avbrott i utbetalning av

flerbarnstillägg kan utbetalning inte

återupptas även om förhållandena återgår

till vad som gällde tidigare. Som

exempel nämner motionären avbrott för

studier utomlands under viss tid. Samma

förhållande gäller vid omhändertagande

av barn och ungdomar enligt lagen om

vård av unga (LVU).

Utskottets bedömning

Enligt gällande bestämmelser beviljas,

som framgått ovan, inga nya

flerbarnstillägg efter utgången av år

1995 (prop. 1995/96:69, bet.

1995/96:SoU6). De familjer som före den

1 januari 1996 beviljats flerbarns-

tillägg behåller detta tills rätten till

stödet upphör. I övergångsbestämmelserna

till lagändringen stadgas bl.a. att

bestämmelserna om flerbarnstillägg

fortfarande skall tillämpas om rätt att

uppbära flerbarnstillägg för ett barn

föreligger vid upphörandet av

bestämmelserna. Det krävs dock att

rätten, i enlighet med dessa

bestämmelser, utan avbrott fortsätter

att föreligga. I specialmotiveringen

till övergångsbestämmelserna anges bl.a.

att detta innebär att rätt till

flerbarnstillägg inte kan uppstå igen

t.ex. efter en längre utlandsvistelse.

Utskottet anser att tidigare intagna

ståndpunkt bör vidhållas och avstyrker

bifall till motion Sf232.

Underhållsstöd

Utskottet har ovan i samband med

behandlingen av budgetanslagen

kommenterat den nya lagen om

underhållsstöd.

I motion Sf254 yrkande 36 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs en utredning

om ett reformerat underhållsstöd.

Motionärerna framhåller att man i

huvudsak stödde regeringens förslag till

lag om underhållsstöd, men att man

kritiserade bristen på koppling mellan

betalningsskyldigheten och det enskilda

barnet. Grundprincipen måste vara att

föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. Om den

underhållsskyldige inte har tillräckligt

med resurser för att klara detta ansvar

får hans eller hennes fall prövas av de

sociala myndigheterna på samma sätt som

vid andra tillfällen när resurser saknas

för att täcka de nödvändiga utgifterna.

Socialbidragsnormen skall vara den gräns

vid vilken det ekonomiska ansvaret inte

längre direkt krävs ut.

I motion So636 av Alf Svensson m.fl.

(kd) framhålls att det är fel att

statligt stöd betalas ut till

vårdnadshavaren oberoende av hur stora

inkomster han eller hon har. Detta

riskerar att undergräva legitimiteten i

systemet. Om den underhållsskyldige inte

betalar sin andel anser motionärerna att

en inkomstprövning av den mottagande

förälderns ekonomi bör göras innan

statligt stöd betalas ut. I yrkande 13

begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

Utskottets bedömning

Som framgått ovan har riksdagen nyligen

antagit regeringens förslag till lag om

underhållsstöd. I samband med

beredningen av förslaget avstyrkte

utskottet (1996/97:SfU3) ett

motionsyrkande av liknande innehåll som

det som framförs i motion Sf254 yrkande

36. Utskottet motsatte sig därvid

bestämt att en boförälder, i de fall en

underhållsskyldig inte kan eller vill

sörja för sitt barn, skall hänvisas till

att söka socialbidrag om han eller hon

inte ensam kan sörja för sitt barn.

Utskottet vidhåller denna inställning

och avstyrker bifall till motion Sf254

yrkande 6.

Även motionsyrkanden om prövning mot

vårdnadshavarens ekonomi avstyrktes av

utskottet i nämnda betänkande. Utskottet

uttalade därvid bl.a. följande. I likhet

med vad som anförs i propositionen anser

socialförsäkringsutskottet att ett

system där en behovsprövning sker i

förhållande till boförälderns ekonomi

har många nackdelar. Farhågorna för att

förslaget skulle innebära att systemets

legitimitet ifrågasätts får enligt

utskottets uppfattning inte överdrivas.

Ett system med behovsprövning måste

dessutom utformas så att

marginaleffekterna minimeras samtidigt

som administrationskostnaderna inte

nämnvärt ökar. Utformningen av ett

sådant system innebär enligt utskottets

uppfattning betydande svårigheter och

kan komma att ställa stora krav på

administrationen med åtföljande

kostnader. Utskottet avstyrker bifall

till motion So636 yrkande 13.

Vårdbidrag

I motion Sf226 av Anders Svärd (c)

begärs förslag om ändring i AFL.

Motionären anser att ett äldre syskon

bör kunna beviljas vårdbidrag när han

eller hon vårdar ett yngre handikappat

syskon.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat motioner rörande frågan om

utvidgning av kretsen av

vårdbidragsberättigade. I betänkandet

1994/95:SfU10 anförde utskottet att det

enligt socialtjänstförordningen ankom på

socialnämnden att vidta åtgärder för att

lösa frågan om vårdnad och förmynderskap

för ett omyndigt barn som förlorat båda

sina föräldrar. Utskottet anförde vidare

att barnet enligt 22 § socialtjänstlagen

genom socialnämndens försorg kunde

familjehemsplaceras i ett enskilt hem

hos ett äldre syskon eller annan person

under förutsättning att hemmet kunde

godkännas som familjehem.

Familjehemsersättning utgick då och

kommunen utövade tillsyn över hemmet.

Utskottet, som också framhöll att

barnpension kunde utbetalas för ett barn

som förlorat båda sina föräldrar, ansåg

att det inte fanns anledning att utvidga

kretsen av vårdbidragsberättigade.

Utskottet vidhåller denna uppfattning

och avstyrker bifall till motion Sf226.

Budgetåren 1998 och 1999

I motion Sf253 yrkande 7 av Birger

Schlaug m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

för åren 1998 och 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet anser inte att riksdagen för

utgiftsområde 12 bör beräkna medel på

anslagsnivå för budgetåren 1998 och

1999, och utskottet avstyrker bifall

till motion Sf253 yrkande 7.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av

statsbudgeten

Till vissa delar redovisas

socialförsäkringarna vid sidan av

statsbudgeten. Detta gäller försäkringen

för allmän tilläggspension (ATP),

försäkringen för delpension och

arbetsskadeförsäkringen.

Riksdagen har fastställt utgiftstaket

för staten inklusive

socialförsäkringssektorn vid sidan av

statsbudgeten för år 1997 till 723

miljarder kronor.

Utgifterna för socialförsäkringssektorn

vid sidan av statsbudgeten har beräknats

till 131 957 miljoner kronor för

budgetår 1997 (bet. 1996/97:FiU1).

Vid beräkningarna har utgåtts från att

vissa besparingsåtgärder genomförs.

Åtgärderna innefattar besparingar inom

ATP, bl.a. genom en förändrad

antagandepoängberäkning då det gäller

förtidspension.

Delpension

I motion Sf254 yrkande 40 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs ett beslut om

att nya delpensioner inte skall beviljas

i anledning av ansökningar efter den 31

december 1996. Ett sådant beslut skulle

enligt motionärerna medföra en besparing

på 420 miljoner kronor. Motionärerna

framhåller att delpensionen inte fyller

någon egentlig socialpolitisk uppgift

utan bör ses som en möjlighet till

lugnare avtrappning inför den egentliga

pensionen.

I samband med att riksdagen beslöt om

riktlinjer för en reformering av det

allmänna pensionssystemet ansåg såväl

regeringen (prop. 1993/94:250) som

riksdagen (bet. 1993/94:SfU24, rskr.

1993/94:439) att delpension inte skulle

kunna nybeviljas sedan utbetalningar

börjat göras enligt det reformerade

systemet fr.o.m. år 2000. Utskottet

behandlade vid det föregående riksmötet

motioner om att tidigarelägga

avskaffandet av delpensionsförsäkringen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande

1994/95:SfU17 vidhöll utskottet sin

tidigare uppfattning och avstyrkte

bifall till motionerna. Utskottet anser

inte heller nu att det finns skäl att

frångå denna uppfattning i annat än vad

som följer av att

pensionsutbetalningarna i det

reformerade systemet skjuts upp till år

2001 och avstyrker därför bifall till

motion Sf254 yrkande 40.

Antagandepoängberäkning

I motion Sf244 (delvis) av Gudrun

Schyman m.fl. (v) föreslås att

ytterligare 75 miljoner kronor beräknas

för förtidspensioner. Detta yrkande bör,

med beaktande av den justering som

följer av utskottets yttrande

1996/97:SfU1y, anses som en begäran om

tillkännagivande om att riksdagen

motsätter sig den aviserade förändringen

av antagandepoängberäkningen för

förtidspension.

Eftersom riksdagen inte nu skall ta

ställning till förslag om förändrad

antagandepoängberäkning för

förtidspensionärer avstyrker utskottet

bifall till motion Sf244 i här behandlad

del.

Hemställan

Utskottet hemställer

Utgiftsområde 10

1. beträffande anslag inom

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp

att riksdagen

a) med anledning av till regeringens

förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp för

budgetåret 1997 enligt utskottets

förslag i bilaga 4,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1992:863) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring

och hälso- och sjukvård, dels ändring

i samma lag,

2. lag om dels fortsatt giltighet av

lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell

samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst,

dels ändring i samma lag,

c) avslår de motionsyrkanden som

förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde

10,

2. beträffande budgetåren 1998

och 1999

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf253 yrkande 2,

3. beträffande försäkringen mot

kostnader för sjuklön

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:N212 yrkande 4 och

1996/97:Sf249,

4. beträffande undantag från

sjuklöneperioden

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sk370 yrkande 14,

res. 1 (v)

5. beträffande modifierad

äldreregel

att riksdagen avslår motion

1996/97:A305 yrkande 16,

6. beträffande samverkan mellan

olika organ

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Sf205, 1996/97:Sf214,

1996/97:Sf231 yrkandena 1 och 2,

1996/97:Sf247 yrkandena 1-4

1996/97:So277 yrkande 40,

1996/97:So802 yrkande 7 och

1996/97:A305 yrkande 15,

Utgiftsområde 11

7. beträffande anslag under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring med

dels den ändringen att punkt 18

övergångsbestämmelserna till lagen

(1988:881) om ändring i nämnda lag

erhåller i bilaga 3 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

dels den ändringen att punkterna 1

och 4 övergångsbestämmelserna

erhåller i bilaga 3 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

b) dels beslutar att punkterna 5 och

6 övergångsbestämmelserna till lagen

(1988:881) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring skall

ha i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse, dels beslutar om

sådan ändring av ingressen till

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring som föranleds härav,

c) dels avslår regeringens förslag

till lag om ändring i lagen

(1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring,

dels antar utskottets förslag i

bilaga 3 till lag om ändring i lagen

(1962:382) angående införande av

lagen om allmän försäkring,

d) antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1969:205) om

pensionstillskott,

e) antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer med

den ändringen att sista meningen i 5

b § erhåller följande lydelse:

Detsamma skall gälla för

tjänstepension eller motsvarande

ersättning som följer av

kollektivavtal och som är samordnad

med folkpension i form av änkepension

och för kontant arbetsmarknadsstöd

enligt 24 § lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd.,

f) dels beslutar att det i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer skall införas en ny

paragraf, 4 a § med i bilaga 3 som

Utskottets förslag betecknade

lydelse, dels beslutar om sådan

ändring av ingressen till regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer som föranleds härav

g) med bifall till regeringens

förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom för budgetåret 1997

enligt utskottets förslag i bilaga 4,

h) avslår de motionsyrkanden som

förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde

11,

8. beträffande genomförandet av

det reformerade pensionssystemet

m.m.

att riksdagen

dels godkänner vad regeringen anfört

om framflyttning av vissa tidpunkter

vad avser det reformerade

pensionssystemet m.m.,

dels avslår motionerna 1996/97:Sf221

och 1996/97:Sf229 yrkande 1,

res. 2 (v)

9. beträffande folkpension till

ensam familjeförsörjare

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf201,

10. beträffande

efterlevandepension efter omgifte

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf250,

11. beträffande beräkning av

anslag för åren 1998 och 1999

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf253 yrkande 5,

Utgiftsområde 12

12. beträffande anslag inom

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn

att riksdagen

a) med bifall till regeringens

förslag anvisar anslagen inom

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn för budgetåret

1997 enligt utskottets förslag i

bilaga 4,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,

2. lag om ändring i

föräldraledighetslagen (1995:584),

c) avslår de motionsyrkanden som

förtecknats i bilaga 5 Utgiftsområde

12,

13. beträffande

flerbarnstillägg

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf232,

14. beträffande underhållsstöd

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:Sf254 yrkande 36 och

1996/97:So636 yrkande 13,

15. beträffande vårdbidrag

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf226,

16. beträffande budgetåren 1998

och 1999

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf253 yrkande 7,

Socialförsäkringssektorn vid sidan av

statsbudgeten

17. beträffande delpension

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf254 yrkande 40,

18. beträffande

antagandepoängberäkning

att riksdagen avslår motion

1996/97:Sf244 i denna del.

Stockholm den 5 december 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson

(s), Gullan Lindblad (m), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s),

Margit Gennser (m), Lennart Klockare

(s), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin

(fp), Ronny Olander (s), Mona Berglund

Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie

Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke

Sundqvist (m), Claes-Göran Brandin (s)

och Marie Engström (v).

Reservationer

1. Undantag från sjuklöneperioden

(mom. 4)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Riksdagen har

och slutar med yrkande 14. bort ha

följande lydelse:

Utskottet har erfarit att de allra

minsta företagen uppfattar ansvaret för

sjuklöneperioden för de anställda som

betungande. Speciellt är

sjuklöneperioden hämmande för

enmansföretagaren som står inför ett

beslut om anställning. Rädslan för att

hamna i svårigheter på grund av den

anställdes sjukdom kan bli den avgörande

faktor som i beslutsögonblicket får

företagaren att avstå. Mot bakgrund av

den oro som finns hos småföretagaren då

sjuklöneperioden förlängs fr.o.m. den 1

januari 1997 anser utskottet att företag

med färre än fem anställda skall

undantas från sjuklöneperioden. Ett

sådant undantag skulle kunna ordnas

praktiskt genom att arbetsgivaren får

kvitta utbetald kostnad för

sjukersättning på sin

uppbördsdeklaration. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag i

frågan. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag från

sjuklöneperioden

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:Sk370 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Genomförandet av det reformerade

pensionssystemet

(mom 8)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 45 börjar med

Genomförandegruppen består och slutar

med motion Sf221. bort ha följande

lydelse:

Genomförandegruppen består av

företrädare för de fem partier som

träffat överenskommelsen om

pensionsreformen. Till

genomförandegruppen har under det

senaste året knutits två experter från

Riksförsäkringsverket. Ett

pensionssystem berör alla medborgare.

Förankring hos medborgarna är därför

avgörande för trovärdigheten.

Utskottet har erfarit att det råder

stor osäkerhet bland medborgarna främst

vad gäller växlingen mellan egenavgifter

och arbetsgivaravgifter, det s.k.

premiereservsystemet och de

fördelningspolitiska konsekvenserna. Den

osäkerhet och de brister som påpekats

bör enligt utskottets mening föranleda

en omprövning av tidigare beslut vad

gäller de ovan nämnda punkterna.

Pensionsreformen beslutades i riksdagen

efter en mycket kort remisstid.

Utskottet anser att detta misstag är en

av anledningarna till den stora

osäkerheten hos medborgarna. Ett sätt

att stärka demokratin och förankringen

är att utvidga genomförandegruppen.

Utskottet anser att en alltför liten

grupp haft det stora ansvaret att

utforma framtidens pensioner.

Genomförandegruppen speglar inte

riksdagens sammansättning. Den bör

därför utvidgas så att varje

riksdagsparti är representerat. Dessutom

bör även experter från andra områden än

socialförsäkringsadministrationen, t.ex.

arbetsmarknadens parter och

pensionärsorganisationer, knytas till

Genomförandegruppen.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande genomförandet av det

reformerade pensionssystemet

att riksdagen

dels godkänner vad regeringen anfört

om framflyttning av vissa tidpunkter

vad avser det reformerade

pensionssystemet m.m.,

dels med bifall till motion

1996/97:Sf221 och med avslag på

motion 1996/97:Sf229 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12, 14 och

17)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf

Kristersson och Åke Sundqvist

(alla m) anför:

Den 22 november 1996 beslutade

riksdagens majoritet bestående av

Socialdemokraterna och Centerpartiet att

fastställa ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten

och en beräkning av statens inkomster

avseende 1997. Samtidigt beslutades en

preliminär fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden för

budgetåren 1998 och 1999.

Moderata samlingspartiet har i parti-

och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild

sektor och ett starkare civilt samhälle

kan både företag och människor växa.

Massarbetslösheten kan steg för steg

pressas tillbaka samtidigt som den

sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående

växling från subventioner och bidrag

till kraftiga skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är

i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter

att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra

de uppgifter som skall vara gemensamma.

Rättsväsendet måste fungera

tillfredsställande, och försvaret skall

vara så starkt att Sverige kan

försvaras.

När riksdagens majoritet nu genom

riksdagsbeslutet den 22 november valt en

annan inriktning av politiken redovisar

vi i detta särskilda yttrande den del av

vår politik som berör utgiftsområdena

10-12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

1)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Moderaterna föreslår besparingar inom

anslaget A 1 på sammanlagt 2 380

miljoner kronor. De av partiet

föreslagna besparingarna har såvitt

gäller ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp inriktats på områden där

det finns möjligheter för människor att

förbättra den egna situationen. Stöd och

bidrag skall enligt det moderata

synsättet inriktas på att hjälpa

människor när de akut och under en

kortare tid drabbas av oförutsedda

händelser som sjukdom. Men de får inte

leda till att människor på grund av

regleringar eller avsaknaden av

incitament fastnar i bidragsberoende.

Besparingarna bör uppnås genom en

bibehållen 75-procentsnivå i

sjukersättningssystemen och införandet

av ytterligare en karensdag i

sjukpenningförsäkringen. Två karensdagar

skulle ytterligare betona arbetslinjen

skapa en reell självrisk. Åtgärden bör

kombineras med ett högkostnadsskydd på

tio dagar per år. I syfte att förenkla

reglerna och minska kostnaderna för

försäkringen bör den

sjukpenninggrundande inkomsten beräknas

på ett genomsnitt av de senaste 24

månadernas inkomster. Dessutom måste

kontrollen av utnyttjandet av

sjukpenningförsäkringen intensifieras

både för att minska kostnaderna och för

att öka respekten för försäkringen.

Däremot är vi helt emot en förlängd

sjuklöneperiod till 28 dagar fr.o.m. den

1 januari 1997. Förlängningen leder till

en ren skattehöjning med udden riktad

särskilt mot de små företagen, samtidigt

som den är ett direkt hinder för

nyanställning.

A 3 Förtidspensioner

Moderaterna föreslår besparingar inom

anslaget A 3 på sammanlagt 4 000

miljoner kronor. Enligt vår uppfattnig

bör nödvändiga besparingar genomföras

genom åtgärder som höjer den faktiska

pensionsåldern. Besparingarna bör vidare

uppnås genom en ökad kontroll av

förtidspensioner. Genom att stävja fusk

och överutnyttjande bör kostnaderna för

försäkringen kunna minskas rejält.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2

Allmänna försäkringskassor

Utskottet föreslår att 33 miljoner

kronor omförs från anslaget B 1 till

anslaget B 2 av hänsyn till

försäkringskassornas svåra

arbetssituation och betydelsen av en

effektiv och rationell hantering av

socialförsäkringen. Vi har ställt oss

bakom detta förslag men anser att det

borde ha beretts på ett annat sätt. Nu

lades förslaget fram av

Socialdemokraterna först under

justeringssammanträdet, något som är

mycket anmärkningsvärt.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom (mom. 7)

Som framhållits i motion Sf254 kan

Moderaterna inte till någon del

acceptera de förslag till besparingar

inom utgiftsområdet som regeringen lagt

fram. Den största besparingen innebär en

inkomstprövning av änkepensionerna.

Genom detta förslag bryter regeringen

mot den överenskommelse som träffades

1988 rörande de framtida

efterlevandepensionerna. Förslaget

innebär att en utlovad förmån försämras

på ett oacceptabelt sätt. Det bör i

sammanhanget också noteras att

regeringen vid ett flertal tillfällen

genom bl.a. fortsatt manipulerande i

basbeloppen och kraftiga höjningar av

egenavgifter inom bl.a.

läkemedelsförsäkringen steg för steg

urholkat pensionärernas ekonomi på ett

inte godtagbart sätt.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn (mom. 12)

A 1 Allmänna barnbidrag

Moderaterna föreslår besparingar inom

anslaget A 1 på 880 miljoner kronor.

Besparingarna bör ske genom att

flerbarnstilläggen avskaffas fr.o.m. den

1 januari 1997.

A 2 Föräldraförsäkring

Moderaterna föreslår besparingar inom

anslaget A 2 på sammanlagt 4 468

miljoner kronor. Besparingarna bör göras

enligt följande. Vi anser att man i

sjukförsäkringen bör införa ytterligare

en karensdag. För att skapa enhetlighet

bör man därför införa två karensdagar

även i den tillfälliga

föräldrapenningen. Vidare bör

havandeskapspenningen avskaffas och

lagstiftningen med avseende på

föräldraförsäkringen samtidigt göras mer

flexibel. Det skall exempelvis vara

möjligt att ta ut föräldraledighet två

månader före beräknad förlossning. Genom

ökad kontroll inom föräldraförsäkringen

för att komma till rätta med fusk och

överutnyttjande kan man sänka utgifterna

under anslaget. Enligt vår uppfattning

är det även väsentligt att införa ett

vårdnadsbidrag för att skapa rättvisa

mellan samtliga familjer och möjliggöra

för föräldrarna att välja den omsorg som

passar den egna familjen och de egna

barnen bäst. Man bör också införa

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader.

Underhållsstöd (mom. 14)

Moderaterna har stött regeringens

förslag till det nya underhållsstödet,

men förordat ett förbehållsbelopp om 48

000 kr för den betalningsskyldige

föräldern och behovsprövning av

underhållsstödet. Vi har samtidigt

kritiserat bristen på koppling mellan

betalningsskyldigheten och det enskilda

barnet. Grundprincipen måste vara att

föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. Om den

underhållsskyldige inte har tillräckligt

med resurser för att klara detta ansvar

får hans eller hennes fall prövas av de

sociala myndigheterna på samma sätt som

vid andra tillfällen när resurser saknas

för att täcka de nödvändiga utgifterna.

Socialbidragsnormen skall vara den gräns

vid vilken det ekonomiska ansvaret inte

längre direkt krävs ut.

Delpension (mom. 17)

När det gäller delpensionen finns det

visserligen en överenskommelse mellan de

tidigare regeringspartierna och den

nuvarande regeringen om att delpensionen

skall avskaffas först i samband med att

utbetalningar från det reformerade

pensionssystemet skall påbörjas. Enligt

vår mening fyller emellertid

delpensionen inte någon egentlig

socialpolitisk uppgift. Med hänsyn

härtill och mot bakgrund av det

nuvarande allvarliga statsfinansiella

läget anser vi att delpensionen bör

avskaffas den 1 januari 1997.

2. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)

Sigge Godin (fp) anför:

Folkpartiet liberalerna har i motioner

föreslagit en alternativ budget för

1997. Vårt budgetförslag innebär i sina

huvuddrag sänkta skatter för företagande

och tillväxt med en stark rättviseprägel

genom en tydligare omsorg om de mest

utsatta i och utanför Sverige (för en

utförligare redovisning se reservation

nr 48 i bet. 1996/97:FiU1). Även om våra

anslagsyrkanden för något utgiftsområde

ryms inom den beslutade utgiftsramen är

vårt budgetförslag en helhet, och det är

i detta andra steg därför inte

meningsfullt att fullfölja våra

anslagsyrkanden.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

1)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning

inom anslaget A 1 på sammanlagt 40

miljoner kronor. Enligt vår uppfattning

är det en oklok politik att minska

resurserna för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser inom hälso- och

sjukvården. Den s.k. vårdgarantin, som

infördes år 1992 på Folkpartiets

initiativ, resulterade i kortare

vårdköer. Det är nu viktigt att arbetet

med att korta vårdköerna åter tar fart.

Den samordning mellan

försäkringskassorna och

sjukvårdshuvudmännen som finns inom

ramen för överenskommelsen mellan

regeringen och sjukvårdshuvudmännen

måste ges resurser för att fortsätta och

intensifiera sitt arbete. Det är både

samhällsekonomiskt och mänskligt lönsamt

att förkorta vårdköerna eftersom det ger

en direkt effekt genom minskade

sjukskrivningskostnader. Vi har därför

föreslagit ökade medel för

rehabiliterings- och

behandlingsinsatser. En omfördelning bör

ske mellan rehabiliteringen och

sjukpenningförsäkringen så att

rehabiliteringen anvisas sammantaget 870

miljoner kronor, dvs. 620 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit. Vi

anser vidare att ersättningsnivån i

sjukförsäkringen, inklusive

närståendepenningen, skall höjas till 80

% redan fr.o.m. den 1 januari 1997 samt

att en väsentlig förbättring bör göras

av närståendepenningen och den därtill

kopplade rätten att vara ledig för vård

av en svårt sjuk person. Antalet dagar

bör ökas till det dubbla. Denna åtgärd

innebär både humanitära och ekonomiska

vinster och finansieras genom en minskad

belastning på vårdplatser i landstingen.

Slutligen motsätter vi oss att

sjuklöneperioden förlängs, eftersom

förlängningen dels bryter mot principen

om kostnadsneutralitet, dels är direkt

skadlig för möjligheterna till

företagande.

A 2 Handikappersättningar

Folkpartiet anser att det är både

olyckligt och olämpligt att den

begränsade uppräkningen av basbeloppet

kommit att tillämpas också på

handikappersättning. Vi anser att

handikappersättningen fr.o.m. år 1997

åter bör räknas upp med full hänsyn

tagen till inflationen och att

regeringen bör återkomma med förslag

härom. En sådan åtgärd kan inte innebära

annat än en marginell utgiftsökning för

staten, och det finns därför inga

ekonomiska skäl att motsätta sig den.

A 3 Förtidspensioner

Folkpartiet förordar i sin ekonomisk-

politiska motion att stramare regler

införs för rätt till förtidspension och

sjukpenning. Enligt vår uppfattning bör

ca 2 miljarder kronor kunna sparas på

anslaget om sådana stramare regler

införs.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom

(mom. 7)

Folkpartiet liberalerna kan inte se att

några skäl framkommit för att den

omställningstid som, av

familjeekonomiska skäl, behövs då den

ene maken avlider skulle vara kortare nu

än då de nuvarande reglerna antogs. Det

försämrade läget på arbetsmarknaden och

de ökade svårigheterna för äldre

personer att få arbete talar snarare i

motsatt riktning. Enligt vår mening är

det inte heller motiverat med den

försämring av änkepensionerna som en

inkomstprövning av dessa innebär och som

i många fall kommer att leda till stora

försämringar för enskilda

änkepensionärer.

Beslutet att ta bort tidigare gällande

bestämmelse om att nivån på

bostadsstödet till pensionärer bl.a.

skulle avgöras av om pensionären ägde

ett fritidshus uppfattar vi som rimligt.

Denna bestämmelse bör därför inte

återinföras.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn (mom. 12)

A 1 Allmänna barnbidrag

Folkpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 400

miljoner kronor för att täcka höjda

barnbidrag och höjt flerbarnstillägg.

Flerbarnstillägget infördes mot bakgrund

av att barnfamiljerna hade väsentligt

sämre ekonomi än andra hushåll.

Uppgörelsen om skattereformen hösten

1989 innebar också kraftiga höjningar av

de allmänna barnbidragen. Höjningarna

kom dock inte att genomföras fullt ut,

och sedermera har barnbidragen sänkts.

Vidare har flerbarnstilläggen för

nytillkommande flerbarnsfamiljer

avskaffats. Den samlade

familjeekonomiska politik som regeringen

förespråkar innebär att en orimligt stor

andel av den ekonomiska saneringsbördan

läggs på barnfamiljerna.

A 2 Föräldraförsäkring

Folkpartiet föreslår besparingar inom

anslaget A 2 på sammanlagt 500 miljoner

kronor. Vi anser att ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen bör höjas till 80 %

av SGI från den 1 januari 1997 och att

nivån för den s.k. mamma/pappamånaden

skall vara högre. Att den nuvarande

högre kompensationsnivån för

mamma/pappamånaden på regeringens

förslag slopas vid årsskiftet innebär

ett bakslag i arbetet på att få fler

pappor att stanna hemma hos sina barn

och ett steg tillbaka i arbetet för en

jämnare fördelning av det praktiska

ansvaret för barn och hem. Vi anser att

ersättningsnivån för mamma/pappamånaden

bör höjas till 90 % av SGI från den 1

januari 1997. För att finansiera detta

och andra förbättringar inom

föräldraförsäkringen bör de 90 dagar

inom föräldraförsäkringen som ersätts

enbart på garantinivå slopas.

A 3 Underhållsstöd

Folkpartiet föreslår besparingar inom

anslaget A 3 på 200 miljoner kronor. Vi

har i samband med behandlingen av

regeringens förslag till lag om

underhållsstöd föreslagit ett reformerat

system för underhållsbidragens

fastställande och ändrade regler för de

utfyllnadsbidrag som skall utges till de

barn som är i behov av ekonomiskt stöd

utöver barnbidrag och bostadsbidrag. Vi

förordar en modell där

underhållsbidraget beräknas efter en

s.k. nettokvotmodell som föreslogs i

betänkandet Underhållsbidrag och

bidragsförskott (SOU 1995:26).

A 6 Vårdbidrag för handikappade barn

Folkpartiet anser att vårdbidrag fr.o.m.

år 1997 åter skall räknas upp med full

hänsyn tagen till inflationen.

3. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 18)

Marie Engström (v) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

1)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 385

miljoner kronor. Vi anser att

ersättningsnivån i sjukförsäkringen

skall höjas till 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten redan

fr.o.m. år 1997. Vidare skall enligt vår

uppfattning den s.k. semesterlönefaktorn

ingå i den sjukpenninggrundande

inkomsten även i fortsättningen eftersom

den är en del av en samlad årslön.

Riksdagens beslut att slopa

semesterlönefaktorn fr.o.m. den 1

januari 1997 kommer att bli särskilt

kännbart för människor med låga

inkomster. Vi anser vidare att det är

helt fel att göra besparingar på

rehabiliteringsområdet och avvisar

därför besparingskraven såväl vad gäller

yrkesinriktad rehabilitering som i fråga

om medlen avsedda för medicinska

rehabiliterings- och behandlingsinsatser

inom hälso- och sjukvården. Vi har också

motsatt oss skärpta kriterier avseende

rätt till sjukpension och

förtidspension. Vi är kritiska mot att

man på detta sätt gör det svårare att

erhålla ersättning.

A 3 Förtidspensioner

Enligt Vänsterpartiets uppfattning

innebär de alltmer renodlade

försäkringssystemen ett stort problem

som sannolikt kommer att medföra att

många personer faller utanför

trygghetssystemen. Även om

förtidspensionering bör minimeras som

metod blir pressen på individen med

dagens arbetsmarknadssituation orimligt

stor. Vi anser därför att en modifierad

äldreregel bör införas.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom

(mom. 7 )

A 1 Ålderspensioner

Det finns många äldre invandrare som

inte har rätt till folkpension utan

därför måste leva på socialbidrag. De

invandrare som har fått

uppehållstillstånd i landet av

humanitära skäl omfattas inte av

bestämmelserna i 5 kap. 7 § AFL som, då

det gäller rätt till folkpension, ger

vissa flyktingar rätt att tillgodoräkna

sig bosättningstid i hemlandet. Det

finns också ett växande antal äldre

invandrare som på grund av alltför kort

tillgodoräkningsbar bosättningstid inte

kan leva på sin ålderspension.

Vänsterpartiet anser att staten bör ta

sitt ansvar för båda dessa grupper genom

att det införs ett stöd i form av

särskild folkpension.

A 1 Efterlevandepensioner till vuxna

Vänsterpartiets uppfattning då det

gäller omställningspension till

efterlevande är att en tid av sex

månader är en alltför kort tid för en

efterlevande att ställa om sin ekonomi.

Den besparing, på 21 miljoner kronor då

det gäller folkpension och på 14

miljoner kronor i ATP-systemet, som görs

genom en sådan försämring uppväger inte

den oro som de berörda kommer att

utsättas för.

Då det gäller inkomstprövningen av

änkepensioner innebär denna ett

löftesbrott. Många män skulle ha

vidtagit andra mått och steg om de

kunnat förutse att regeringen skulle

bryta löftet om änkepensionerna. Den

grupp som drabbas mest av en

inkomstprövning är de änkor i 60-

ersåldern som utfört obetalt arbete i

hemmet och vars make haft låg lön och

därmed låga ATP-poäng. Inkomstprövningen

kommer att slå hårdast mot de änkor som

har låga inkomster. Detta anser vi vara

en alldeles befängd fördelningspolitik,

som dessutom är direkt kvinnofientlig.

Enligt vår uppfattning bör därför

inkomstprövning inte ske då

änkepensionären har inkomster som

tillsammans med änkepensionen ligger

under den s.k. brytpunkten.

De kvinnor som drabbas av en

inkomstprövning av änkepensionen ges en

omställningsperiod på endast tre

månader. Det är också fråga om en

inkomstsänkning av sådan storlek att det

är tveksamt om den skulle accepteras

inom något annat område. Vi anser därför

att det måste finnas övergångsregler som

ger dessa änkor en längre period att

ställa om sin ekonomi.

Vi vill också erinra om att, trots att

riksdagen uttalat att alla förslag som

rör socialförsäkringen skall föregås av

fördelningspolitiska konsekvensanalyser,

förslaget om inkomstprövning av

änkepensioner inte har föregåtts av en

sådan analys.

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Då det gäller låginkomstpensionärerna

anser vi att dessa måste kompenseras för

alla nedskärningar de fått vidkännas.

Det allra bästa sättet att stötta

låginkomstpensionärerna är via

bostadstilläggen till pensionärer, som

därför bör bibehållas på nuvarande nivå.

I anledning av förslaget att medräkna

fritidsfastigheter då det gäller att

beräkna bostadstilläggen vill vi

framhålla att dessa fastigheter inte

genererar inkomster eller avkastning

samt att många pensionärer redan

drabbats av upptaxering av

fastighetsvärdet.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn (mom. 12)

A 2 Föräldraförsäkring

Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 075

miljoner kronor. Av detta belopp bör 200

miljoner kronor avsättas så att den s.k.

semesterlönefaktorn kan beaktas vid

beräkning av SGI, 600 miljoner kronor

för att höja ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen till 80 % den 1

januari 1997 och 200 miljoner kronor för

att höja ersättningsnivån för

mamma/pappamånaden till 90 %.

Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

bör höjas till 80 %, och inga

besparingar skall göras med avseende på

mamma/pappamånaden.

A 5 Barnpensioner

Vänsterpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 5 på 5 miljoner kronor

för att möjliggöra införandet av en

generell barnpension som gäller alla

barn bosatta här i riket. Vi vill

framhålla att barn till avliden utländsk

förälder som inte har bott i Sverige

under minst tre år enligt gällande

regler blir utan svensk barnpension.

Antagandepoängberäkning (mom. 18)

Vänsterpartiet motsätter sig den

aviserade förändringen då det gäller

antagandepoängberäkning för

tilläggspensionen i form av

förtidspension.

4. Anslag m.m. (mom. 1, 7 och 12)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp (mom

1)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Miljöpartiet föreslår besparingar inom

anslaget A 1 på sammanlagt 300 miljoner

kronor.

Vi anser att ett s.k. brutet tak skall

införas i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1

juli 1997. Förslaget innebär att

ersättningen skall höjas till 80 % på

inkomster upp till 4,2 basbelopp. För

inkomstdelar däröver anser vi att

ersättningen skall begränsas till 40 %.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom

(mom. 7 )

Miljöpartiet bedömer, i likhet med vad

som anges i motionerna So424 och Sf624

(båda v), att en särskild folkpension

bör ges till äldre invandrare.

Då det gäller bostadstillägget till

pensionärer noterar vi att pensionärerna

är en av de grupper som återkommande

drabbas av regeringens

budgetbesparingar. Att det

kompletterande bostadstillägget skall

fasas ut under de närmaste åren medför

extra påfrestningar på pensionärernas

ekonomi. Vi anser att bostadstillägget

för budgetåret 1997 bör bevaras på

nuvarande nivå. Vi anser också att det

är tveksamt att värdet av pensionärernas

fritidsbostäder tas upp i

beräkningsunderlaget för bostadstillägg.

Beräkningsmodeller för bostadsbidrag och

bostadstillägg för pensionärer bör vara

utformade på ett likartat sätt. I dag

missgynnas pensionärer när värdet av

förmögenhet beräknas.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn (mom. 12)

A 1 Allmänna barnbidrag

Flerbarnstilläggen är ett viktigt inslag

i familjepolitiken, och de bör därför

bibehållas. Vi avser att återkomma i

denna fråga.

A 2 Föräldraförsäkring

Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 2 på 50 miljoner kronor.

Vi anser att ersättningen i

föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli

1997 bör utges med 80 % på inkomster upp

till 4,2 basbelopp och med 40 % på

överskjutande inkomstdel. Vidare bör

garantinivån i föräldraförsäkringen

fr.o.m. den 1 juli 1997 vara 180 kr. I

stället avskaffas de 90 dagar i

föräldraförsäkringen för vilka

ersättning utges endast på garantinivå.

Vid en sådan förändring kan

föräldraförsäkringen utsträckas till att

gälla en garanterad rätt till ledighet i

18 månader.

A 3 Underhållsstöd

Miljöpartiet föreslår utgiftsökningar

inom anslaget A 3 på 100 miljoner kronor

för att bekosta avdrag för resor vid

umgänge med barn.

5. Anslag m.m. (mom. 1, 7, 12 och 17)

Rose-Marie Frebran (kd) anför:

Kristdemokraterna har presenterat ett

heltäckande förslag till statsbudget,

som ett alternativ till regeringens

budgetproposition. Vårt alternativ

inriktar sig på att skapa

förutsättningar för nya och växande

företag för att åstadkomma de nya

jobben, skapa resurser för kommuner och

landsting att möta de växande behoven av

vård och omsorg samt att värna de mest

utsatta grupperna och att kompensera dem

som hittills drabbats värst av

budgetsaneringen.

Riksdagens majoritet har nu fastställt

utgiftsramar för statsbudgetens

utgiftsområden i enlighet med

regeringens inriktning av den ekonomiska

politiken. Eftersom vi inte stöder den

inriktningen kan vi inte medverka i

detaljbesluten, utan redovisar i detta

särskilda yttrande vår politik inom

betänkandets utgiftsområden.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

1)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Kristdemokraterna föreslår besparingar

inom anslaget A 1 på sammanlagt 600

miljoner kronor.

De av oss anvisade besparingarna

innefattar införandet av ytterligare en

karensdag i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen med ett

högkostnadsskydd på tio dagar per år,

liksom att den sjukpenninggrundande

inkomsten skall beräknas på

genomsnittsinkomsten under de två

senaste åren.

Såvitt gäller ersättningsnivån i

sjukförsäkringen förordar vi en höjning

till 80 % redan den 1 januari 1997.

Vidare motsätter vi oss den föreslagna

neddragningen på försäkringskassornas

medel för köp av

rehabiliteringstjänster, liksom att

andra skattepliktiga förmåner än lön och

skattepliktiga kostnadsersättningar inte

längre skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten. Däremot

motsätter vi oss inte den aviserade

rehabiliteringsöversynen men anser inte

detta vara något skäl att minska

resurserna vad gäller

försäkringskassornas medel för köp av

rehabiliteringstjänster.

Slutligen avvisar vi den förlängning av

sjuklöneperioden till 28 dagar, som

riksdagen nyligen beslutat om.

Arbetsgivarna kommer i och med det

ökande ansvaret att vara angelägna om

att bara anställa arbetskraft som inte

kan antas bli sjukskrivna i någon större

utsträckning. Därmed hårdnar klimatet på

arbetsmarknaden, samtidigt som

risktagandet för framför allt de mindre

företagen ökar dramatiskt. Vidare är det

oklart huruvida den lägre

arbetsgivaravgiften har givit de små

företagen tillräcklig kompensation.

A 3 Förtidspensioner

Kristdemokraterna föreslår besparingar

inom anslaget A 3 på sammanlagt 1 750

miljoner kronor.

Vi anser att den genomsnittliga

pensionsåldern successivt bör kunna

höjas genom en aktiv rehabilitering och

därmed ett minskat antal

förtidspensionärer.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom

(mom. 7)

Trots det stora behovet av besparingar

anser Kristdemokraterna att det är av

största vikt att vi tar hand om våra

gamla. Vi anser därför att

pensionstillskottet till de sämst

ställda pensionärerna bör höjas med 200

kr i månaden. Vi motsätter oss också de

av regeringen föreslagna försämringar

inom utgiftsområdet förutom växlingen

mellan folkpension och

pensionstillskott.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn (mom. 12)

A 1 Allmänna barnbidrag

Kristdemokraterna föreslår

utgiftsökningar inom anslaget A 1 på 1

874 miljoner kronor. Vi är kritiska till

flera av de nedskärningar som genomförts

av den socialdemokratiska regeringen,

vilka lett till kraftiga försämringar

för de familjer som har de lägsta

disponibla inkomsterna. Vi föreslår att

vårdnadsbidraget återinförs till en

nettokostnad av 2 600 miljoner kronor.

Detta finansieras genom en motsvarande

minskning av statsbidraget till

kommunerna, som avlastas kostnader för

barnomsorg. Vidare bör barnbidraget

sänkas med 40 kr per månad. De frigjorda

resurserna, ca 862 miljoner kronor, bör

överföras till den barnrelaterade delen

i bostadsbidraget. Vidare bör

flerbarnstilläggen återinföras till en

kostnad av 86 miljoner kronor.

Avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader bör återinföras i

den form den hade före den 1 januari

1995.

A 2 Föräldraförsäkring

Kristdemokraterna föreslår besparingar

inom anslaget A 2 på 100 miljoner

kronor. Ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1997 skall vara 80 %. Detta

belastar statsbudgeten med 500 miljoner

kronor. Genom en ändrad beräkningsgrund

för SGI görs en nettobesparing i

föräldraförsäkringen med 600 miljoner

kronor.

Delpension (mom. 17)

I likhet med vad Moderaterna anger i

motion Sf254 yrkande 40 anser vi att

delpensionen bör avskaffas den 1 januari

1997.

6. Försäkringen mot kostnader för

sjuklön (mom. 3)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),

Rose-Marie Frebran (kd) och Åke

Sundqvist (m) anför:

På förslag av regeringen har riksdagen

beslutat om en förlängning av

sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar

fr.o.m. den 1 januari 1997. Vi anser att

denna förlängning är ett rent dråpslag

mot de små företagen som endast får halv

kompensation för sina ökade kostnader.

Även personer som är arbetslösa drabbas

av förslaget i och med att få enmans-

eller fåmansföretagare kommer att våga

anställa någon som inte är garanterat

fullt frisk. Det leder till att

människor med funktionshinder eller viss

sjuklighet får det ännu svårare än i dag

att göra sig gällande på

arbetsmarknaden. För att gruppen

småföretagare över huvud taget skall

våga nyanställa efter årsskiftet är det

helt nödvändigt att försäkringen mot

kostnader för sjuklön förbättras. Den

höjning av den övre gränsen för att få

teckna försäkringen till 130 basbelopp

som nyligen beslutats är i detta

sammanhang inte annat än ett slag i

luften. Vi anser därför att mer

påtagliga förändringar måste vidtas så

att försäkringen upplevs som attraktiv

av företag med behov av en sådan

försäkring. Storleken på avgiften är

härvid av avgörande betydelse.

7. Försäkringen mot kostnader för

sjuklön (mom. 3)

Ingrid Skeppstedt (c) anför:

Det råder en bred politisk enighet om

att det är i de små företagen inom den

privata sektorn som de nya jobben skall

skapas. Olika åtgärder har också under

senare tid föreslagits eller beslutats

för att förbättra de mindre företagens

villkor, t.ex. en nedsättning av

arbetsgivaravgiften med 5 % av

avgiftsunderlaget från den 1 januari

1997. Ett beslut av riksdagen som dock

kan få negativ verkan på de mindre

företagens möjligheter och vilja till

nyanställning är förlängningen av

sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar

från samma tidpunkt. En sådan

förlängning är positiv då den ger

arbetsgivare ett större intresse att

satsa på förebyggande åtgärder liksom på

aktiva rehabiliteringsåtgärder. En

företagare har visserligen möjlighet att

försäkra sig mot kostnader för sjuklön,

men då premien är hög är det få företag

som har råd att utnyttja denna

försäkring. För att gruppen

småföretagare skall kunna nyanställa är

det viktigt att de får tillgång till en

försäkring som är så prissatt att den

faktiskt uppmanar till teckning.

Försäkringsavgiften bör därför inte

överstiga 1 % av lönesumman.

8. Samverkan mellan olika organ (mom. 6)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie

Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och

Marie Engström (v) anför:

Nödvändigheten av utökade möjligheter

till samverkan mellan olika organ

påtalas i flera motioner som behandlas i

betänkandet. Det gäller dels samverkan

mellan försäkringskassan och

vårdsektorn, dels samverkan med

arbetsmarknadsmyndigheter. Några

motionärer pekar särskilt på förslag som

lagts fram av Arbetsmarknadskommittén,

förslag som senare följts upp av Sjuk-

och arbetsskadekommittén. I betänkandet

anges också att riksdagen på förslag av

utskottet tidigare uttalat att

försöksverksamheten med finansiell

samordning mellan olika parter borde

utökas till att omfatta även

arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare

anges att bl.a. förslag om samordnad

rehabilitering för utsatta grupper, som

lagts fram av Sjuk- och

arbetsskadekommittén, bereds inom

regeringskansliet. Eftersom en

proposition avses bli avlämnad till

riksdagen under våren 1997 avstår vi

från att reservera oss i frågan.

9. Efterlevandeförmåner (mom. 7 -

delvis)

Ingrid Skeppstedt (c) anför:

Den av regeringen föreslagna besparingen

avseende omställningspension är utformad

så att den medför en bibehållen

grundtrygghet. Vad gäller förkortningen

av den generella tiden för

omställningspension kan nämnas att den

som har barn under tolv år i allmänhet

har rätt till fortsatt

omställningspension. Vid nedsatt

förvärvsförmåga, där bl.a.

bosättningsförhållanden m.m. kan

beaktas, kan särskild

efterlevandepension utges. Vad gäller

inkomstprövningen av änkepension är

bestämmelserna utformade så att

grundtryggheten är väl tillgodosedd. De

änkor som har pension enligt 1947 års

folkpensioneringslag undantas dessutom

på utskottets initiativ från den nya

inkomstprövningen. Även om det finns

vissa svagheter i regelsystemet har

Centern ansett sig kunna godta förslaget

avseende efterlevandeförmåner.

10. Genomförandet av det reformerade

pensionssystemet (mom. 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran

(kd) och Åke Sundqvist (m) anför:

Lagstiftningen vad gäller det

reformerade pensionssystemet skulle

enligt tidigare riksdagsbeslut vara

avslutat år 1996. Lagstiftningsarbetet

har dessvärre försenats dels på grund av

regeringsskiften, dels på grund av att

det socialdemokratiska partiet har

genomfört ett tredje samråd gällande det

reformerade pensionssystemet.

Förseningen har skapat stor osäkerhet

bland medborgarna om framtidens

pensioner. De har välmotiverade behov

av att få klara besked om vilka regler

som skall gälla. Osäkerheten har inte

minst ökat genom att ingångna

överenskommelser tycks vara alltför

lätta att bryta.

I genomförandegruppen har de borgerliga

representanterna med tveksamhet

accepterat regeringspartiets behov av

att ytterligare förankra

överenskommelsen, vilket medfört

ytterligare förseningar. Det är

angeläget att lagstiftningsarbetet är

slutfört före valet 1998. För detta

talar också det faktum att avsättningar

redan sker i Riksgäldskontoret för

premiereservdelen, sedan 1995.

Remisserna gällande "Allmänt

pensionssparande" bearbetas nu på

Socialdepartementet och i

Genomförandegruppen. Vi anser att alla

ansträngningar skall inriktas på att

arbetet med det reformerade

pensionssystemet skall leda till

riksdagsbeslut före valet 1998 samt att

den huvudsakliga systemuppbyggnaden

skall vara klar vid samma tidpunkt.

I propositionen framlagda lagförslag

Utdrag ur rapporten Arbetslivsinriktad

rehabilitering - En jämförande studie av

anställdas och arbetslösas arbetslivs-

inriktade rehabilitering

Diskussion och konklusion

Arbetslivsinriktad rehabilitering är

vanligare i Jämtlands glesbygd än i

Stockholm. I Jämtland blir sammanlagt 17

% av de långa sjukfallen föremål för

någon typ av rehabilitieringsåtgärd.

Detta gäller för både anställda och

arbetslösa. I Stockholm blir 14 % av de

anställda och 12 % av de arbetslösa

föremål för en rehabilitering.

Resultatet stämmer väl överens med

tidigare studier (RFV 1994:5 och

1995:20).

Av resultaten framgår att yngre

rehabiliteras i högre grad än äldre.

Detta såväl i Jämtland som i Stockholm.

Att yngre rehabiliteras i högre grad än

äldre finns dokumenterat i tidigare

studier. Enligt RFV:s studie (1994:5) är

sannolikheten att erhålla rehabilitering

mer än halverad för personer i åldrarna

50-57 år och möjligheten att erhålla

rehabilitering efter 58 års ålder är

försumbar i jämförelse med 18-29-

åringar. Med ändliga resurser kan det

vara klokt att vid rehabilitering

prioritera en ung människa före en

äldre. Det är dock oroande och

otillfredsställande om, som tendensen är

i dag, personer över 58 år endast

undantagsvis blir föremål för

rehabilitering. Detta särskilt med tanke

på att det blir svårare för de s.k.

äldrefallen att erhålla förtidspension

fr.o.m. 1997-01-01 då äldrereglerna

avskaffas.

Av resultaten framgår vidare att

kvinnor rehabiliteras i högre grad än

män. I ett antal studier (Bäckström och

Eriksson 1989, Bäckström 1994) visade

resultaten att kvinnor tenderar att

esidosättas i rehabiliteringen.

Föreliggande studie visar att så också

är fallet beträffande kostnaden för

insatta rehabiliteringsåtgärder.

Kvinnornas åtgärder kostar inte lika

mycket som männens. När det gäller

erhållen rehabilitering visar dock denna

studie att kvinnor blir föremål för

rehabilitering i högre grad än män.

Resultaten visar vidare att personer

med besvär i rörelseorganen

(nacke/axlar, ländrygg, reumatism,

övriga rörelseorgan) är

överrepresenterade bland de som erhåller

rehabilitering. Andelen sjukskrivna med

psykiska besvär (missbruk, psykisk

sjukdom/besvär) är lika stor bland dem

som rehabiliteras i totalgruppen långa

sjukfall, och personer med övriga besvär

(komplikationer, astma, hudsjukdom,

hjärt/kärl, annan fysisk sjukdom,

skada/förgiftning) är

underrepresenterade bland

rehabiliteringsfallen jämfört med

totalgruppen. Då besvär från

rörelseorganen utgör den största grunden

till nybeviljande av förtidspensioner,

är det naturligt och positivt att

betydande rehabiliteringsinsatser görs

för denna grupp. Allvarligt är det dock

om personer med övriga besvär, t.ex.

astma/allergi och hjärt/kärl, är grupper

som inte blir föremål för rehabilitering

i den utsträckning som motiveras av

deras storlek i totalgruppen långa

sjukfall.

Personer med invandrarbakgrund var fler

i totalgruppen i Stockholm (33,7 %) än i

totalgruppen i Jämtland (3,3 %).

Personer med invandrarbakgrund återfinns

i samma grad bland dem som erhåller

rehabilitering som i totalgruppen långa

sjukfall. Detta gäller i både Jämtland

och i Stockholm.

Antal dagar innan rehabiliteringsåtgärd

I både Jämtland och i Stockholm får de

arbetslösa, oavsett kön, vänta ca 2

månader längre än de anställda innan

någon rehabiliteringsåtgärd

aktualiseras. Detta faktum är oroande,

då en tidig rehabilitering antas vara en

förutsättning för en effektiv

rehabilitering. Ett ännu större problem

verkar dock väntan innan rehabilitering

generellt, dvs. rehabilitering för både

anställda och arbetslösa, att vara. Från

sjukanmälan till dess att rehabilitering

kommer till stånd tar det i Jämtland ca

10 månader och i Stockholm ca 11

månader. Att tiden innan rehabilitering

är så lång, överensstämmer inte med

intentionerna om en tidig

rehabilitering.

Skillnaden i väntan innan

rehabiliteringsåtgärd mellan anställda

och arbetslösa kan bero på att

försäkringskassorna använder sig av

samma metodik i rehabiliteringsarbetet

för de anställda som för de arbetslösa.

Mycket tyder på att de arbetslösa

sjukskrivna är en mer komplicerad grupp

med många gånger multiproblematisk

bakgrund och därför kräver ett

annorlunda angreppssätt. RRV

konstaterade i sin rapport (1996:8) att

ökningen av andelen arbetslösa bland de

långtidssjukskrivna organisatoriskt inte

satt några tydliga spår hos

försäkringskassorna. Mycket tyder på att

rehabilitering av anställda respektive

arbetslösa är två skilda ting som kräver

olika angreppssätt. Rehabiliteringen av

arbetslösa sjukskrivna kräver också

andra samarbetspartner än de som är

involverade i rehabiliteringsarbetet med

de anställda sjukskrivna.

Den generellt långa väntetiden innan

rehabilitering för både anställda och

arbetslösa har säkert flera

förklaringar. En förklaring kan vara att

den medicinska rehabiliteringen drar ut

på tiden och omöjliggör

arbetslivsinriktade inslag. Det är dock

olyckligt om handläggarna på

försäkringskassan i onödan väntar ut den

medicinska eller sociala

rehabiliteringen innan de tar några

initiativ i rehabiliterande syfte.

Mycket talar för att ett effektivt

rehabiliteringsarbete kräver att

rehabiliteringens aktörer samordnar sina

rehabiliteringsinsatser. En annan

förklaring till de långa väntetiderna är

väntan mellan beslut om rehabilitering

och rehabiliteringens start. Enligt en

studie av Marnetoft (1995) var antalet

dagar mellan beslut om rehabilitering

och rehabiliteringens start mer än 60

dagar i 36 % av fallen. En trolig orsak

till dessa väntetider är att olika

rehabiliteringsprogram har fastställda

startdatum som den sjukskrivne får vänta

in. En tredje förklaring till

väntetiderna mellan sjukanmälan och

rehabilitering kan vara att kompetensen

hos försäkringskassans

rehabiliteringshandläggare behöver

höjas. När försäkringskassan fick det

övergripande samordnings- och

tillsynsansvaret över den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen var

det tänkt att försäkringskassan skulle

vara den drivande kraften i

rehabiliteringsprocessen. Denna nya roll

kräver stor skicklighet av

försäkringskassa inom många områden.

Kanske är det så att försäkringskassan i

dag inte besitter den breda kompetens

som krävs för att aktivt och effektivt

driva den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Sjuk- och

arbetsskadekommittén har uppmärksammat

dessa problem och föreslår kraftiga

insatser för att höja kompetensen inom

rehabiliteringsområdet (SOU 1996:113).

Rehabiliteringens längd

I Jämtland får de arbetslösa något

längre rehabiliteringsperioder än de

anställda. Någon sådan skillnad

föreligger inte i Stockholm. I

genomsnitt varar en

rehabiliteringsåtgärd, i både Jämtland

och Stockholm, oavsett kön, i ca 3

månader.

Aktörer som beslutar om rehabilitering

Försäkringskassan är den aktör som

oftast beslutar om arbetslivsinriktad

rehabiliteringsåtgärd, antingen ensam

eller tillsammans med arbetsgivare (för

de anställda) eller

arbetsförmedlingen/AMI (för de

arbetslösa). Att försäkringskassan är

delaktig i beslutsfattandet avseende

rehabiliteringsåtgärder är både

naturligt och positivt. Att

försäkringskassan beslutar tillsammans

med andra aktörer, såsom

arbetsgivare/arbetsförmedling,

sjukvården m.fl. i mer än hälften av

fallen, stämmer väl överens med

intentionerna om en samordnad

rehabilitering. En aning oroande är dock

att försäkringskassa själv, utan

samarbete med någon annan aktör,

beslutar om rehabiliteringsåtgärd i ca

40 % av fallen. För att samarbetet med

andra rehabiliteringsaktörer skall

fungera bör sannolikt alla aktörer, som

kommer att påverkas av beslutet om

rehabilitering, få vara med redan i

planeringsarbetet. Risken är annars stor

att dessa aktörer inte känner sig

delaktiga i rehabiliteringen.

Typ av rehabiliteringsåtgärd

Den vanligast förekommande

rehabiliteringsåtgärden i både Jämtland

och Stockholm är, för anställda, träning

på egen arbetsplats och för arbetslösa

träning på annan arbetsplats. Detta

resultat är positivt mot bakgrund av

rehabiliteringsreformens intention om

att rehabilitering skall bedrivas i

anslutning till arbetsplatsen. Den näst

vanligaste rehabiliteringsformen för

anställda är s.k. köpta tjänster . Med

köpta tjänster avses exempelvis

utredning på rygginstitut,

ryggrehabilitering på Hälsoinvest eller

dylikt. I både Jämtland och i Stockholm

blir de anställda oftare än de

arbetslösa föremål för en sådan köpt

tjänst. En trolig anledning till att

denna skillnad föreligger är ovissheten

på försäkringskassorna om vem

handläggarna får köpa en köpt tjänst åt.

Vissa försäkringskassor tillämpar strikt

policyn att bara köpa tjänster åt

sjukskrivna med anställning och menar

att ansvaret för arbetslösa ligger på

arbetsförmedlingen/AMI. Andra

försäkringskassor är inte lika strikta

utan köper också tjänster till

arbetslösa sjukskrivna. Det är olyckligt

att det saknas tydliga riktlinjer om i

vilken utsträckning försäkringskassorna

får köpa tjänster åt arbetslösa. För att

råda bot på den osäkerhet som i dag

råder på försäkringskassorna behöver

lagtexten inom området förtydligas.

Kostnad för rehabiliteringsåtgärd

Endast kostnader för köpta tjänster

redovisas. Anledningen till att

kostnader för övriga

rehabiliteringsåtgärder, t.ex. träning

på egen eller annan arbetsplats, inte

redovisas är att dessa kostnader är

svårare att fastställa och att resurser

för detta inte fanns inom föreliggande

projekt.

I Jämtland blir de arbetslösa föremål

för något dyrare rehabiliteringsköp än

de anställda. Männen i Jämtland får

oavsett anställning eller ej dyrare

rehabilitering än kvinnorna. En

förklaring till den lägre kostnaden för

kvinnornas rehabilitering kan vara att

kvinnorna i högre grad blir föremål för

gruppaktiviteter medan männen blir

föremål för individuella program.

Uppmätta skillnader i Stockholm gick ej

att statistiskt säkerställa. Köpta

tjänster kostar i genomsnitt i både

Jämtland och Stockholm ca 30 000 kr.

Aktörer som betalade

rehabiliteringsåtgärd

Endast betalning av köpta tjänster

redovisas. Försäkringskassan är den

aktör som i en absolut majoritet av

fallen betalar rehabiliteringsåtgärden

för såväl de anställda som de

arbetslösa. Detta gäller oavsett kön i

både Jämtland och i Stockholm. Bland de

anställda delas kostnaden mellan

arbetsgivaren och försäkringskassan i

knappt 10 % av fallen. I Jämtland

betalar arbetsgivaren själv

rehabiliteringen i 13 % av fallen och i

Stockholm är motsvarande andel 10 %. En

nyligen genomförd studie av RFV

(1995:20) visade att arbetsgivaren

betalar rehabiliteringsåtgärderna i 15 %

av sjukfallen. En trolig förklaring

till att arbetsgivaren inte betalar

köpta tjänster i någon större

utsträckning är den vanligt förekommande

policyn, som finns utvecklad i RFV:s

Allmänna råd 1991:12, att arbetsgivaren

huvudsakligen skall betala de åtgärder

som vidtas inom eller i anslutning till

den egna arbetsplatsen. I AFL behandlas

inte finansieringen av

rehabiliteringsåtgärder, och förarbetena

(prop. 1991/92:140, prop. 1991/92:141)

är otydliga på denna punkt. Det finns en

risk att arbetsgivaren utnyttjar den

oklarhet som råder beträffande

finansiering av rehabiliteringsåtgärder

och överlåter på försäkringskassan att

finansiera köp av tjänster till

anställda. Det faktum att arbetsgivaren

så sällan betalar den anställdes

rehabilitering överensstämmer inte med

intentionerna vad beträffar

arbetsgivarens utökade ansvar i

rehabiliteringsarbetet.

Rehabiliteringens effekter

Allmänt om variabler och metod

I föreliggande studie har vi för att

undersöka och jämföra rehabiliteringens

effekter valt att undersöka två

variabler, nämligen ohälsodagar, dvs.

antal dagar med sjukpenning,

rehabiliteringsersättning, sjukbidrag

och förtidspension, samt

ersättningsgrad, dvs. om ersättningen

varit 100 %, 75 % 50 % eller 25 %. Vi

har vidare valt att använda en metod där

variablernas värde efter den aktuella

rehabiliteringsåtgärden jämförs med

variablernas värde före

rehabiliteringen.

Det finns även andra variabler och

metoder att använda vid utvärdering av

rehabiliteringens effekter. Exempel på

sådana variabler är livskvalitet,

medicinkonsumtion, antal besök hos

läkare m.fl. Vårt val av variabler

(ohälsodagar och ersättningsgrad)

grundar sig dels i uppfattningen att de

är valida, dels i att de är av intresse

för läsaren, dvs.

socialförsäkringsutskottet. Ohälsodagar

används ofta inom socialförsäkringen när

rehabiliteringsåtgärder utvärderas.

Ersättningsgraden används inte lika ofta

som resultatmått eftersom de tekniska

systemen som försörjer ohälsoområdet med

utvärderingsstatistik inte innehåller

några uppgifter om förändringar av

ersättningsgrader. I RFV:s anvisningar

till försäkringskassan angående

årsredovisningen 1995/96 (RFV Ie - M

1996:40) anser RFV att det vore önskvärt

att använda ersättningsgrad som

resultatmått. Anledningen till att detta

inte görs i dag är att en sådan manuell

insamling av data skulle vara allt för

arbetskrävande .

Ett exempel på en annan metod att

använda vid utvärdering av

rehabilitering är en s.k. randomiserad

experiment/kontrollmetod. Vid sådana

randomiserade kontrollerade studier

utgår man från en homogen grupp. Denna

delas slumpmässigt i två mindre grupper,

en experimentgrupp och en kontrollgrupp.

Experimentgruppen, men inte

kontrollgruppen, utsätts sedan för en

intervention (t.ex. en

rehabiliteringsåtgärd). De eventuella

effekterna mäts efter rehabiliteringen.

Om det föreligger en skillnad mellan

experimentgrupp och kontrollgrupp dras

slutsatsen att rehabiliteringen haft

effekt. Fördelarna med randomiserade

kontrollerade studier är flera. En stor

fördel med en sådan typ av studie är att

man får svaret på frågan om hur

sjukfallets naturliga förlopp ser ut för

en grupp långtidssjukskrivna som inte

erhåller någon typ av rehabilitering. På

så sätt erhåller man den jämförelsegrupp

som är en förutsättning för att man

skall kunna uttala sig om

rehabiliteringens effekter i allmänhet.

Metoden har också nackdelar, i synnerhet

inom samhällsvetenskapen. Det är ofta

svårt, ibland omöjligt, att erhålla en

tillräckligt homogen huvudgrupp. Det är

också etiskt problematiskt att inte låta

en kontrollgrupp erhålla en

rehabiliteringsåtgärd. I förekommande

fall strider det dessutom mot AFL:s

intentioner om att alla som har behov av

en rehabilitering också skall få en

rehabilitering.

Då syftet med föreliggande studie är

att jämföra effekterna av rehabilitering

för två grupper, anställda och

arbetslösa, behövs ingen jämförelse med

sjukfallets naturliga förlopp. Därför

har vi en före-efter-metod.

Uppmätta effekter

I både Jämtland och i Stockholm är

antalet ohälsodagar för såväl anställda

som arbetslösa väsentligt lägre efter en

rehabilitering jämfört med tiden före.

Detta gäller oavsett om jämförelserna

görs 6, 12 eller 24 månader efter

rehabiliteringen. De anställda har färre

ohälsodagar efter rehabiliteringen än de

arbetslösa, men också före. Den

procentuella minskningen är ungefär lika

stor för de två grupperna.

För både anställda och arbetslösa,

oavsett typ av rehabiliteringsåtgärd och

typ av diagnos, är antalet ohälsodagar

6, 12 och 24 månader efter

rehabiliteringen lägre jämfört med

tidsperioderna före rehabiliteringen.

Detta gäller oavsett kön både i Jämtland

och i Stockholm. Inga större skillnader

föreligger mellan anställda män och

kvinnor och arbetslösa män och kvinnor

avseende den procentuella minskningen av

ohälsodagar.

Vad beträffar ersättningsgrad var också

den väsentligt lägre 6, 12 och 24

månader efter rehabilitering än vid

rehabiliteringens start. Detta i både

Jämtland och i Stockholm, oavsett kön,

och för både anställda och arbetslösa.

De anställda har i regel en lägre

ersättningsgrad än de arbetslösa och är

dessutom oftare än de arbetslösa helt

friska efter rehabiliteringen. Detta

både i Jämtland och i Stockholm. Noteras

bör dock att de arbetslösa hade högre

ersättningsgrad vid rehabiliteringens

start.

Avseende män och kvinnor tyder

resultaten på att kvinnorna inte minskar

sin ohälsa i samma grad som männen gör

efter avslutad rehabiliteringsåtgärd.

Ingen större skillnad i ohälsodagar

föreligger mellan könen under

tidsperioden innan

rehabiliteringsåtgärderna. Detta i både

Jämtland och Stockholm och bland både

anställda och arbetslösa. Efter

rehabilitering har dock, med endast få

undantag, kvinnorna väsentligt fler

ohälsodagar än männen. I synnerhet de

arbetslösa kvinnorna. Detsamma gäller

ersättningsgrad. Väsentligt färre

kvinnor än män blir helt friska efter

rehabiliteringen. Detta trots att

kvinnorna genomgående har lägre

ersättningsgrad vid rehabiliteringens

start.

Beträffande personer med

invandrarbakgrund (utländska medborgare

och utlandsfödda svenska medborgare)

visar resultaten från Stockholm att de

anställda med invandrarbakgrund inte

skiljer sig från infödda svenskar

beträffande ohälsodagar före och efter

rehabiliteringen. De arbetslösa med

invandrarbakgrund har emellertid både

fler ohälsodagar före och efter

rehabiliteringen jämfört med de andra

grupperna. I Jämtland var antalet

personer med invandrabakgrund för få för

att slutsatser skall kunna dras.

Avslutningsvis kan konstateras att

arbetslivsinriktad rehabilitering

förekommer för såväl anställda som

arbetslösa i endast begränsad

omfattning, i synnerhet för de

arbetslösa i Stockholm. Väntan innan

rehabilitering verkar onödigt lång,

särskilt för de arbetslösa.

Försäkringskassan är den aktör som ensam

eller tillsammans med arbetsgivaren i en

absolut majoritet av sjukfallen beslutar

om rehabilitering. Försäkringskassan är

också den som oftast betalar

rehabiliteringen.

Utifrån studiens resultat beträffande

rehabiliteringens effekter kan man dra

slutsatsen att antalet ohälsodagar, både

för anställda och arbetslösa, är färre

efter en rehabilitering än före och

ersättningsgraden är lägre efter en

rehabilitering än vid rehabiliteringens

start. Detta gäller, oavsett kön, i både

Jämtland och i Stockholm.

De anställda har genomgående färre

ohälsodagar och lägre ersättningsgrad

efter rehabilitering jämfört med de

arbetslösa. De anställda blir också

friska i högre grad än de arbetslösa. En

sannolik förklaring till dessa fakta är

att de arbetslösa har fler ohälsodagar

och högre ersättningsgrader före

rehabiliteringen. De arbetslösa verkar

således vara en sjukare grupp och

därmed svårare att rehabilitera. Noteras

bör dock att den procentuella

minskningen av ohälsodagar är lika stor

för de anställda som för de arbetslösa.

Vidare framgår att det minskade antalet

ohälsodagar och de lägre

ersättningsgraderna för både de

anställda och de arbetslösa verkar hålla

i sig långsiktigt (upp till 24 månader).

En tendens i Stockholm är dock att

minskningen av ohälsodagarna tenderar

att bromsas upp under perioden 12 till

24 månader efter rehabiliteringen.

Av utskottet framlagda lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av

punkterna 5 och 6

övergångsbestämmelserna till lagen

(1988:881) om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

5. I fråga om rätt 5. I fråga om rätt

till till

efterlevandepension efterlevandepension

för efterlevande för efterlevande

kvinnor som är kvinnor som är

födda år 1944 eller födda år 1944 eller

tidigare gäller tidigare gäller

fortfarande, i den fortfarande, i den

mån inte något mån inte något

annat föreskrivs i annat föreskrivs i

punkt 8, äldre punkterna 2 och 8,

bestämmelser om äldre bestämmelser

änkepension i om änkepension i

stället för de nya stället för de nya

bestämmelserna om bestämmelserna om

efterlevandepension efterlevandepension

, även om , även om

dödsfallet dödsfallet

inträffar efter inträffar efter

ikraftträdandet. En ikraftträdandet. En

förutsättning för förutsättning för

detta är att detta är att

kvinnan vid kvinnan vid

utgången av år 1989 utgången av år 1989

var gift med den var gift med den

man efter vilken man efter vilken

änkepensionen skall änkepensionen skall

utbetalas eller, utbetalas eller,

såvitt gäller såvitt gäller

folkpension i form folkpension i form

av änkepension, att av änkepension, att

hon då sammanbodde hon då sammanbodde

med honom under med honom under

sådana förhållanden sådana förhållanden

som avses i 8 kap. som avses i 8 kap.

2 § i dess äldre 2 § i dess äldre

lydelse. lydelse.

6. I fråga om rätt 6. I fråga om rätt

till till

efterlevandepension efterlevandepension

för efterlevande för efterlevande

kvinnor som är kvinnor som är

födda år 1945 eller födda år 1945 eller

senare gäller, senare gäller,

förutom de nya förutom de nya

bestämmelserna om bestämmelserna om

efterlevandepension efterlevandepension

, följande, om , följande, om

dödsfallet dödsfallet

inträffar efter inträffar efter

ikraftträdandet. Om ikraftträdandet. Om

en sådan kvinna vid en sådan kvinna vid

utgången av år 1989 utgången av år 1989

uppfyller villkoren uppfyller villkoren

för rätt till för rätt till

folkpension resp. folkpension resp.

tilläggspension i tilläggspension i

form av änkepension form av änkepension

enligt 8 kap. 1 § enligt 8 kap. 1 §

första stycket, 2 § första stycket, 2 §

och 3 § första och 3 § första

stycket resp. 14 stycket resp. 14

kap. 2 § första och kap. 2 § första och

andra styckena i andra styckena i

dessa lagrums äldre dessa lagrums äldre

lydelse, har hon lydelse, har hon

dessutom rätt till dessutom rätt till

änkepension efter änkepension efter

mannen enligt vad mannen enligt vad

som sägs i som sägs i

andra-fjärde andra-fjärde

styckena. styckena.

En kvinna som En kvinna som

avses i första avses i första

stycket har rätt stycket har rätt

till folkpension i till folkpension i

form av änkepension form av änkepension

enligt 8 kap. i enligt 8 kap. i

dess äldre lydelse. dess äldre lydelse.

Sådan folkpension Sådan folkpension

utges i förhållande utges i förhållande

till det antal år till det antal år

för vilka den för vilka den

avlidne mannen vid avlidne mannen vid

beräkning enligt beräkning enligt

andra stycket av andra stycket av

tilläggspension i tilläggspension i

form av änkepension form av änkepension

efter honom efter honom

tillgodoräknas tillgodoräknas

pensionspoäng. pensionspoäng.

Tillgodoräknas där- Tillgodoräknas där-

vid pensionspoäng vid pensionspoäng

för minst 30 år, för minst 30 år,

utges folkpension i utges folkpension i

form av änkepension form av

med belopp som änkepension, om

avses i 8 kap. 4 § inte annat

i dess äldre föreskrivs i punkt

lydelse. I annat 2, med belopp som

fall utges avses i 8 kap. 4 §

pensionen med så i dess äldre

stor andel av en lydelse. I annat

sålunda beräknad fall utges

änkepension som pensionen med så

svarar mot stor andel av en

förhållandet mellan sålunda beräknad

det antal år för änkepension som

vilka pensionspoäng svarar mot

tillgodoräknas förhållandet mellan

mannen och talet det antal år för

30. Var den avlidne vilka pensionspoäng

mannen född år 1923 tillgodoräknas

eller tidigare mannen och talet

skall vid 30. Var den avlidne

tillämpningen av mannen född år 1923

detta stycke i eller tidigare

stället för talet skall vid

30 användas det tal tillämpningen av

som följer av 15 detta stycke i

kap. 1 eller 1 a §. stället för talet

I fall som avses i 30 användas det tal

första-tredje som följer av 15

styckena gäller kap. 1 eller 1 a §.

fortfarande äldre I fall som avses i

bestämmelser om första-tredje

änkepension. styckena gäller

fortfarande äldre

bestämmelser om

änkepension.

Utskottets förslag till lydelse av punkt

18 lagen (1988:881) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Regeringens förslag Utskottets förslag

18. Folkpension i 18. Folkpension i

form av änkepension form av änkepension

skall minskas med skall minskas med

30 procent av 30 procent av

årsinkomsten årsinkomsten

beräknad enligt 5, beräknad enligt 5,

5 a och 5 b §§ 5 a och 5 b §§

lagen (1994:308) om lagen (1994:308) om

bostadstillägg till bostadstillägg till

pensionärer. pensionärer.

Om rätt föreligger Om rätt föreligger

till såväl till såväl

folkpension i form folkpension i form

av änkepension som av änkepension som

bostadstillägg till bostadstillägg till

pensionärer skall pensionärer skall

änkepensionen folkpensionen

minskas på grund av minskas på grund av

årsinkomsten först årsinkomsten först

efter minskning av efter minskning av

bostadstillägget bostadstillägget

enligt 6 § lagen om enligt 6 § lagen om

bostadstillägg till bostadstillägg till

pensionärer. pensionärer.

Folkpensionen skall

minskas med 30

procent av det

belopp med vilket

årsinkomsten

överstiger den

årsinkomst vid

vilken

bostadstillägg inte

längre utges. Vid

beräkning av den

årsinkomst vid

vilken

bostadstillägg inte

längre utges skall

4 a § lagen om

bostadstillägg till

pensionärer inte

tillämpas.

Utskottets förslag till lydelse av

punkterna 1 och 4

övergångsbestämmelserna till regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring