Bet. 1996/97:SfU11

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU11

Ändring av utlänningslagens förvarsbestämmelser

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SfU11

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1996/97:147 Ändringar i

utlänningslagens förvarsbestämmelser samt tre motioner som väckts med

anledning av förslaget.

I propositionen föreslås att Statens invandrarverk skall ta över ansvaret

från polismyndigheterna för de utlänningar som tas i förvar enligt utlännings-

lagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas. För att verkställa

ett förvarsbeslut skall Invandrarverket ha rätt att begära biträde av polis.

Verket skall också under vissa begränsade i lagen angivna förutsättningar

kunna besluta om att den förvarstagne placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte

eller arrest. Detta gäller aldrig barn under 18 år.

Den som är tagen i förvar skall enligt propositionen behandlas med respekt

och humanitet och med beaktande av den svåra situation utlänningen i många

fall befinner sig i. Den förvarstagne skall alltid sättas i centrum och hans

eller hennes ärende skall behandlas skyndsamt och rättssäkert.

Förvarslokalerna skall utformas så att de så långt möjligt överensstämmer

med de lokaler som finns på Invandrarverkets mottagningscentrum. Regeringen

utgår från att verket kommer att ombesörja att lokalerna får en sådan

utformning som underlättar för barn att vara där. Utlänningar som hålls i

förvar skall vidare ges tillfälle till såväl enskilda som organiserade

aktiviteter och förströelser. Enligt förslaget kommer det att ställas stora

krav på personalens kompetens i olika avseenden. I allt väsentligt skall

endast Invandrarverkets egen personal arbeta inom förvarsverksamheten. I vart

fall kommer det inte i fråga att någon som inte tillhör verket har uppgifter

som innebär myndighetsutövning.

Enligt propositionen krävs att Invandrarverket får använda vissa tvångsmedel

för att verket skall kunna genomföra sina uppgifter. Tvångsmedlen skall vara

så få som möjligt men ändå tillräckliga för att upprätthålla ordningen och

säkerheten i förvarslokalerna. Således måste personalen för att tillgodose

ändamålet med förvaret ha rätt att tillse att de förvarstagna inte avviker

från lokalerna. Under vissa i utlänningslagen närmare angivna förutsättningar

föreslås också verket få rätt att under begränsad tid hålla en förvarstagen

avskild från de andra intagna, företa kroppsvisitation, ta om hand

berusningsmedel samt sådan egendom som kan skada någon eller vara till men för

ordningen inom lokalen. Ett beslut av inskränkande karaktär skall enligt

propositionen alltid kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den förvarstagne föreslås få rätt att ta emot besök i princip i obegränsad

omfattning. Utlänningen föreslås också få rätt till samma dagersättning och

särskilt bidrag som utges enligt lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande. Vidare föreslås att de förvarstagna skall ha samma rätt till

sådan hälso- och sjukvård som asylsökande är berättigade till.

Regeringen föreslår att ändringarna i utlänningslagen träder i kraft den

1 oktober 1997.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till

motionerna.

Till betänkandet har fogats sju reservationer.

Propositionen

I proposition 1996/97:147 Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser har

regeringen (Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529).

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1996/97:Sf32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 19 § andra stycket 3 i

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall utgå,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 6 kap.

19 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen att krav på utbildning

och kompetens gällande barn fastslås för personal som arbetar med barn,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 6 kap. 19

§ i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen att det framgår att

förvarslokalerna skall ha separata avdelningar för barnfamiljer och ensamma

barn,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 22 § första stycket i

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En

utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra

som tagits i förvar om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller

annan",

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 22 § tredje stycket i

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En

förvarstagen utlänning som hålls avskild skall under den tid han hålls avskild

stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal?,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att 6 kap.

24 § i förslaget till lag om ändring av utlänningslagen skall innehålla regler

om rätt för den som är förvarstagen att ta emot minst ett besök per dag,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 25 § i förslaget till

lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En utlänning som

hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller

andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon",

8. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 18 § i förslaget till

ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "Utlänningar som hålls i

förvar skall behandlas humant och deras inneboende värdighet skall

respekteras".

1996/97:Sf33 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utlänningar inte skall kunna tas i förvar av rent

transporttekniska skäl eller då ett avvisningsbeslut är nära förestående,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av förvarsverksamheten.

1996/97:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förvarstagna som utvisas på grund av brott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att platsbrist inte får utgöra ett skäl för förvarsplacering i

kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av förvarslokalerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att personal som har kompetens och kunskap om barn måste finnas i

förvarslokaler.

Utskottet

Inledning

Bestämmelser om förvar av utlänningar finns i 6 kap. utlänningslagen

(1989:529).

En utlänning som fyllt 18 år får enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen tas i

förvar om hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han

därefter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den

identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i

Sverige inte kan bedömas ändå. Vidare kan en utlänning tas i förvar om det är

nödvändigt för att en utredning om hans rätt att få stanna i Sverige skall

kunna genomföras, eller det är sannolikt att han kommer att avvisas eller

utvisas enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen. Slutligen kan han tas i

förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller

utvisning samt det med hänsyn till hans personliga förhållanden finns

anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva

brottslig verksamhet i Sverige.

Om det bedöms tillräckligt, kan utlänningen enligt 6 kap. 6 §

utlänningslagen i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt.

Ett utländskt barn under 18 år får enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen tas i

förvar endast om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas och att

förordnande om omedelbar verkställighet kommer att meddelas eller fråga

uppkommer om verkställighet av ett sådant beslut om avvisning och det finns en

uppenbar risk för att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar

en förestående verkställighet som inte bör fördröjas. Barnet får dock inte tas

i förvar om det är tillräckligt att det ställs under uppsikt.

Ett barn får också tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett

beslut om avvisning i annat fall än ovan eller av ett beslut om utvisning och

det vid tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt

att barnet ställs under uppsikt.

Uppsikt innebär skyldighet att på vissa tider anmäla sig hos polisen i orten

eller lämna ifrån sig pass eller annan legitimationshandling eller uppfylla

andra särskilda villkor.

Barn får inte hållas i förvar längre än 72 timmar eller, om det finns

synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Barn får inte skiljas från sin

vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem, genom att vårdnadshavaren

eller barnet tas i förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det

tas i förvar endast om det föreligger synnerliga skäl.

Beslut om avvisning eller utvisning skall enligt 5 kap. 11 §

utlänningsförordningen verkställas av polismyndighet. För det praktiska

genomförandet anlitar polismyndigheterna i huvudsak Kriminalvårdens

transporttjänst.

För närvarande finns det förvarslokaler för verkställighet på fyra orter i

landet. Lokalerna drivs av polisen med i huvudsak civilanställd personal från

olika bevakningsföretag. I lokalerna finns olika typer av utrymmen och rum.

Rummen har i stort sett samma standard som på Statens invandrarverks

förläggningar. Tillgång till olika förströelser finns. En förvarstagen kan i

princip vistas inne eller ute i den utsträckning han själv vill. Det finns

dock alltid personal närvarande i såväl inre som yttre utrymmen. I fråga om

behandlingen av förvarstagna utlänningar gäller lagen (1976:371) och

förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i

tillämpliga delar.

Ett beslut om förvar kan också verkställas genom att utlänningen tas in i

kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. Därvid gäller förutom nyss nämnda

lag och förordning att den förvarstagne skall beviljas de lättnader och

förmåner som kan medges med hänsyn till ordning och säkerhet inom anstalten,

häktet eller arresten. Ett barn under 18 år får dock enligt 5 kap. 12 §

utlänningsförordningen aldrig placeras i anstalt, häkte eller arrest.

Ansvaret för verkställighet av beslut om förvar

Propositionen

I propositionen framhålls att polisens huvuduppgift i samhället är att

upprätthålla ordning och säkerhet. Frågor som rör tillämpningen av

utlänningslagen har enligt regeringen i olika sammanhang bedömts ha föga med

polisens uppgifter att göra. Polisens roll vid handläggning av

utlänningsärenden har under senare år också minskat. Om Invandrarverket får ta

över förvarsverksamheten gäller det enligt regeringen att skapa ett

regelsystem som i största möjliga utsträckning garanterar att förvarstagna får

vistas i särskilda lokaler och slipper placering i exempelvis anstalt eller

häkte.

Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen att Statens invandrarverk

skall ha ansvaret för att ett beslut om förvar verkställs. För att befordra

ett förvarsbeslut till verkställighet skall Invandrarverket eller annan

myndighet som fattat ett beslut om förvar få begära biträde av polismyndighet.

Den föreslagna bestämmelsen, 6 kap. 17 §, innebär vidare att Invandrarverket

får rätt att begära polisbiträde i alla verkställighetsfall oavsett vilken

myndighet som fattat beslutet.

Vidare föreslår regeringen att en huvudregel med innebörden att utlänningar

som hålls i förvar skall vistas i särskilda förvarslokaler förs in i

utlänningslagen. Invandrarverket skall ha ansvaret för förvarslokalerna och

för behandlingen av de utlänningar som vistas där.

I vissa angivna fall skall Invandrarverket få besluta att en utlänning som

hålls i förvar skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest.

Detta skall gälla om utlänningen har utvisats på grund av brott enligt 4 kap.

7 § utlänningslagen, om utlänningen hålls avskild från andra i förvarslokalen

eller det annars finns synnerliga skäl. Ett barn under 18 år får dock som

tidigare aldrig placeras i anstalt, häkte eller arrest. Bestämmelse härom tas

in i 6 kap. 19 §. Genom att det av lagtexten klart framgår dels vilken

myndighet som är behörig att fatta beslut om nu nämnd placering, dels vilka

omständigheter som kan leda till ett sådant beslut undviks enligt

propositionen godtyckliga beslut.

Motioner

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf34 yrkande 1 ett

tillkännagivande om förvarstagna som skall utvisas på grund av att de begått

brott. Det är enligt motionärerna inte rimligt att den nämnda kategorin

förvarstagna blandas med övriga som hålls i förvar. Ett sådant förfarande kan

av de sistnämnda uppfattas som kränkande. Motionärerna anser därför att

polismyndigheten även fortsättningsvis skall ha ansvaret för förvar av

utlänningar som skall utvisas på grund av brott.

Synpunkter på när förvarstagna skall få placeras i kriminalvårdsanstalt,

häkte eller polisarrest framförs i några motioner.

I såväl motion Sf32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) som i motion Sf33 av

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) framhålls att det inte kan godtas att en utlänning

placeras i anstalt, häkte eller arrest om utlänningen av transporttekniska

skäl inte omedelbart kan sändas till förvarslokal eller på grund av att

verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är nära förestående.

I Sf32 yrkande 1 begärs därför att regeringens förslag såvitt avser 6 kap. 19

§ andra stycket 3 skall avslås och i Sf33 yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

Kristdemokraterna framhåller i motion Sf34 att det av lagtexten tydligt bör

framgå att platsbrist inte får utgöra ett skäl för förvarsplacering i

kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

Utskottet

I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, som

behandlades av riksdagen hösten 1996, gjorde regeringen den bedömningen att

ansvaret för bl.a. förvar borde föras över från polisen till Invandrarverket

och att regeringen närmare skulle överväga vilka författningsändringar som var

nödvändiga för att genomföra förändringen beträffande ansvaret för

förvarstagna.

I nu förevarande proposition framhålls att statsmakterna under senare år har

strävat efter en renodling av myndigheternas ansvarsområden och en

koncentration på det som kan uppfattas som respektive myndighets

kärnverksamhet. Polisens huvudsakliga uppgift är att upprätthålla ordning och

säkerhet, och frågor som rör tillämpningen av utlänningslagstiftningen har

föga att göra med dess huvudsakliga uppgifter.

Utskottet delar på angivna skäl regeringens uppfattning att ansvaret för

förvar bör föras över från polisen till Invandrarverket. I ett motionsyrkande

förs fram att polismyndigheten även i fortsättningen skall ha ansvaret för dem

som skall utvisas på grund av brott. En sådan ordning med en ansvarsuppdelning

för förvar är enligt utskottets uppfattning inte meningsfull. Dessutom kan

erinras om att det enligt regeringens förslag skall finnas vissa möjligheter

att placera de utlänningar som skall utvisas på grund av brott i

kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall

till motion Sf34 yrkande 1.

Även frågan om en förvarstagens placering i kriminalvårdsanstalt, häkte

eller arrest berördes i den migrationspolitiska propositionen. Därvid anförde

regeringen att en sådan placering endast borde få förekomma i undantagsfall.

Utskottet anförde därvid att det torde vara svårt att undvika sådana

placeringar. Mot bakgrund av att utskottet vid ett flertal tillfällen

kritiserat att förvarstagna personer placerats i häkte fann utskottet det

mycket tillfredsställande att frågan skulle få en lösning.

Som redogjorts för ovan anges i regeringens förslag under vilka

förutsättningar Invandrarverket får besluta att en förvarstagen utlänning kan

få placeras i anstalt eller liknande. I en av punkterna, 6 kap. 19 § andra

stycket 3, uttrycks detta så att ?det annars finns synnerliga skäl?. I

specialmotiveringen till denna bestämmelse anges att punkten ger ett mycket

begränsat utrymme för placering i t.ex. ett häkte. Bestämmelsen är avsedd att

tillämpas restriktivt vilket framgår av lokutionen synnerliga skäl. De

situationer som avses är att en utlänning av rent transporttekniska skäl kan

behöva placeras några timmar eller en natt i den typen av lokaler och fall där

verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är mycket nära

förestående. Enligt utskottets uppfattning kan det med avseende på den nu

behandlade bestämmelsen i vissa undantagsfall vara nödvändigt med en placering

i t.ex. ett häkte. Utskottet utgår från att de beskrivna situationerna när så

kan ske är uttömmande och att den tillämpande myndigheten tar fasta på de

uttalanden som framförs i specialmotiveringen så att det inte kommer i fråga

att utvidga bestämmelsens tillämpningsområde. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motionerna

Sf32 yrkande 1 och Sf33 yrkande 1. Motion Sf34 yrkande 2 får anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Förvarsverksamhetens utformning

Propositionen

I propositionen framhålls att det är självklart att förvarsverksamheten skall

präglas av humanism oavsett vem som ansvarar för verksamheten. Enligt

regeringen kan humanitet i förvarsverksamheten sammanfattas med att den

förvarstagne alltid skall sättas i centrum och att hans eller hennes ärende

skall behandlas rättssäkert och skyndsamt. Det är angeläget att det skapas en

god relation mellan personalen och den förvarstagne redan när han eller hon

kommer till lokalen och att utlänningen känner sig trygg och säker i sin

utsatta situation. I propositionen föreslås mot bakgrund härav att det införs

en bestämmelse, 6 kap. 18 §, som syftar till att inskärpa betydelsen av att

humanitet och respekt skall visas för de svårigheter som är förknippade med

förvarssituationen. Förebilden till bestämmelsen har enligt regeringen hämtats

från riktlinjer som UNHCR har utfärdat rörande villkoren för utlänningar som

hålls i förvar.

I propositionen framhålls vidare att förvarslokalerna så långt möjligt bör

utformas på ett sådant sätt att de överensstämmer med de lokaler som finns på

Invandrarverkets mottagningscentra, låt vara att man vid förvarslokalernas

utformning måste beakta att de som vistas där har en inskränkt rörelsefrihet.

Regeringen utgår därvid från att Invandrarverket kommer att ombesörja att

förvarslokalerna t.ex. får en utformning som underlättar för barn att vara

där.

Enligt regeringen bör vidare de erfarenheter som vunnits vid anordnande av

organiserad verksamhet enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande

(LMA) kunna tas till vara vid utformningen av aktiviteterna vid

förvarslokalerna. Vidare bör i större utsträckning än vad som sker i dag

individuella aktiviteter kunna erbjudas dem som hålls i förvar. I

propositionen framhålls att Invandrarverket för närvarande förbereder ett

övertagande av förvarsverksamheten i olika former. Bl.a. har en projektgrupp

tillsatts inom verket med uppdrag att lägga fram detaljerade förslag om hur

övertagandet skall ske. Såväl verksamhetens innehåll, organisation som

bemanning omfattas.

I propositionen framhålls också att en verksamhet utformad på nu angivna

sätt kommer att ställa stora krav på personalen som tjänstgör vid

förvarslokalerna. Kompetenskraven måste ställas högre än vad som hittills

varit fallet. De som skall arbeta vid lokalerna måste vara insatta i

utlänningslagstiftningen och kunna anordna organiserad verksamhet. Det kommer

också att finnas behov av personal som är vana att arbeta med barn. Mot den

bakgrunden anser regeringen att det i princip endast skall förekomma att

Invandrarverkets egen personal arbetar inom förvarsverksamheten. Det bör inte

förekomma att någon som inte tillhör Invandrarverkets personal får

arbetsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Detta senare förutsätter

också att verkets personal har nödvändig kompetens beträffande

bevakningsuppgifterna.

De utlänningar som är förvarstagna bör enligt regeringen, även om de har fri

kost och logi, ha rätt till någon form av fickpengar för att bestrida

kostnader för exempelvis telefonsamtal och toalettartiklar. I propositionen

föreslås att de förvarstagna skall ha rätt till sådan dagersättning och

särskilt bidrag som utges enligt LMA.

Vidare föreslås att de förvarstagna skall ha rätt till sådan hälso- och

sjukvård som asylsökande är berättigade till.

Motioner

I motion Sf32 (v) anser motionärerna att den i 6 kap. 18 § föreslagna regeln

skall ha följande lydelse: ?Utlänningar som hålls i förvar skall behandlas

humant och deras inneboende värdighet skall respekteras.? Enligt motionärerna

är denna lydelse en bättre översättning av UNHCR:s riktlinjer. I yrkande 8

begärs ett beslut härom.

I några motionsyrkanden framförs synpunkter på förvarslokalernas utformning

samt personalens kompetens med avseende på förvarstagna barnfamiljer och

ensamma barn.

I motion Sf32 (v) yrkandena 2 och 3 begärs ett krav på lagreglering om

utbildning och kompetens för dem som arbetar med förvarstagna barn samt att

förvarslokalerna skall ha separata avdelningar för barnfamiljer och ensamma

barn. Motionärerna anser att Invandrarverkets hittillsvarande ointresse för

dessa frågor gör det nödvändigt med en lagreglering.

I motion S34 (kd) yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om att separata

avdelningar för barn och barnfamiljer inrättas och att lokalerna skall vara så

bostadsliknande som möjligt samt barnanpassade. Motionärerna framhåller att

det måste finnas personal som inte bara har vana vid barn, vilket det ges

uttryck för i propositionen, utan även har den kompetens och kunskap om barn

som krävs. Vidare måste det finnas tillgång till religionsneutrala rum.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla att humanitet och respekt för de

individer som är föremål för förvar är en självklarhet i verksamheten och att

det är lämpligt att detta på det sätt regeringen föreslagit kommer till

uttryck även i lagtexten. Utskottet kan inte se att det i motion Sf32

framförda förslaget till utformning av 6 kap. 18 § på något avgörande sätt

avviker från regeringens förslag, och utskottet avstyrker bifall till motion

Sf32 yrkande 8.

I likhet med regeringen anser utskottet att man vid utformningen av

förvarslokalerna bör eftersträva att dessa i möjligaste mån kommer att

efterlikna ett mottagningscenter och att man därvid även beaktar den svåra

situation den förvarstagne i många fall befinner sig i.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på barnens

situation. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har barnkonventionens åldersgräns 18 år

för vem som i lagens mening är barn genomförts i utlänningslagen. Såsom

utskottet konstaterade i ovan nämnda betänkande, 1996/97:SfU5, är det

tillfredsställande att antalet förvar av barn har minskat och att

förvarstiderna nu är kortare. Av tillgänglig statistik från Rikspolisstyrelsen

framgår att inga ensamma barn togs i förvar under år 1996. Statistiken, som

endast förs per månad, tillåter inte att en beräkning på årsbasis görs. Under

april-oktober 1996 fanns varje månad högst fyra barn i förvar. I november 1996

steg antalet till 22 barn, alla i Sockholmsområdet. Följande månad hade

antalet emellertid sjunkit till 10. Som framgått förekommer det att barn tas i

förvar. I remissvar av bl.a. Rädda Barnen framhölls att en separat avdelning

för ensamma barn och barnfamiljer bör inrättas i förvarslokalerna och att det

är nödvändigt att den personal som finns i lokalerna har särskild kunskap om

barn. Att de av Rädda Barnen m.fl. framförda synpunkterna i detta avseende

skall beaktas ges det också uttryck för i propositionen. Utskottet utgår för

sin del från, utan att något särskilt tillkännagivande kan anses påkallat, att

de uttalanden som gjorts såväl av remissinstanser som i propositionen kommer

att beaktas i det fortsatta arbetet inför Invandrarverkets övertagande av

ansvaret för förvarslokalerna.

Att de förvarstagna skall erhålla viss ersättning samt hälso- och sjukvård

på det sätt regeringen föreslagit är enligt utskottets uppfattning rimligt.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i

behandlade delar och, i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad

utskottet anfört, avstyrker bifall till motionerna Sf32 yrkandena 2 och 3 samt

Sf34 yrkandena 3 och 4.

Särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel

Propositionen

Enligt propositionen krävs för att Invandrarverket skall kunna ta över

ansvaret för förvarsverksamheten att det i lag införs bestämmelser som ger

verket rätt att använda vissa tvångsmedel. Utgångspunkten är enligt regeringen

att tvångsmedlen skall vara så få som möjligt men ändå tillräckliga för att

tillgodose syftet med förvarsinstitutet och för att upprätthålla ordningen och

säkerheten i lokalerna.

Ett beslut om förvar innebär enligt propositionen med nödvändighet att den

som omfattas av beslutet får en inskränkt rörelsefrihet. Den som är

förvarstagen måste hållas under uppsikt så att han eller hon inte avviker.

Skillnaden mellan en förvarslokal och ett mottagningscenter behöver enligt

propositionen inte bestå i mer än att de som vistas i förvarslokalen har vissa

restriktioner för sin rörelsefrihet och att de inte kan lämna utrymmet.

Personal vid förvarslokaler måste därför ha rätt att hindra utlänningar som

hålls i förvar att lämna förvarslokalen och därvid i undantagsfall få utöva

våld om detta är nödvändigt.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det finns rättigheter som är

självklara för en utlänning som hålls i förvar och att det därför inte är

nödvändigt med en detaljreglering av rättigheterna. De inskränkningar som

måste finnas vid förvar är att utlänningen inte får avvika från förvarslokalen

och att en förvarstagen inte får skada sig själv, andra förvarstagna eller

personalen.

Under vissa angivna förutsättningar föreslås att Invandrarverket, eller

efter delegering den tjänsteman som förestår lokalen, får besluta om att hålla

en utlänning som hålls i förvar avskild från de andra, 6 kap. 22 §. De

förutsättningar som därvid skall föreligga, som också är de enda som kan

föranleda ett sådant beslut, är att det är nödvändigt för ordningen och

säkerheten i lokalen eller att utlänningen utgör en allvarlig fara för sig

själv eller andra. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta det finns

anledning till det, dock minst var tredje dag. Vad som bör komma i fråga vid

ett beslut om avskiljande är att den berörde placeras i endera det egna rummet

eller i ett annat rum med behövlig övervakning. Om detta inte är möjligt måste

det enligt propositionen finnas möjlighet att omplacera utlänningen till

kriminalvårdsanstalt, arrest eller häkte. En utlänning som hålls avskild på

grund av att han utgör en fara för sig själv skall vidare undersökas av läkare

så snart det kan ske.

En utlänning som hålls i förvar föreslås inte utan tillstånd få inneha

alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan

skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen, 6 kap. 25 §. Vid

skälig misstanke om att utlänningen bär på sig något av nu nämnda ting eller

något som faller under narkotikastrafflagen (1968:64) får utlänningen

kroppsvisiteras, 6 kap. 26 §. Nu nämnd egendom skall tas om hand för

utlänningens räkning. Kan det antas att utlänningen gjort sig skyldig till

brott genom att inneha eller ta emot sådan egendom skall dock denna överlämnas

till polisen, 6 kap. 28 §. Om utlänningen erhåller en försändelse där

misstanke kan föreligga om att denna innehåller nämnd egendom har personalen

rätt att undersöka försändelsen, 6 kap. 27 §. Detta får dock endast ske med

den förvarstagnes medgivande. Om medgivande inte ges skall försändelsen tas om

hand, men den får inte öppnas. När förvarsbeslutet upphör att gälla skall

utlänningen återfå egendomen utom i de fall denna överlämnats till polisen.

Även rätten till besök föreslås reglerad i lagen, 6 kap. 24 §. De enda

begränsningar som härvid skall gälla är om besök av praktiska skäl inte kan

genomföras i den omfattning och på de tider som den förvarstagne själv önskar.

Enligt regeringen måste den begränsningen finnas för att förvarsverksamheten

skall kunna fungera i praktiken. Regeringen understryker särskilt att

Invandrarverket här ges möjlighet att i samarbete med samfund och

frivilligorganisationer utöka besöksverksamheten och därmed vidga de

förvarstagnas kontakter med personer utanför lokalen. I undantagsfall kan det

av säkerhetsskäl behövas att besöket övervakas. Detta skall enligt

propositionen självfallet inte gälla vid besök av utlänningens offentliga

biträde eller advokat annat än om advokaten eller biträdet så önskar. Detta

bör enligt propositionen framgå direkt av lagtexten.

Samtliga åtgärder som nu redogjorts för innebär beslut av inskränkande

karaktär som kan fattas av Invandrarverket i samband med verkställighet av ett

förvarsbeslut. I propositionen föreslås att alla dessa beslut skall kunna

överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta skall också gälla ett beslut

om att förvarstagen skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller

polisarrest.

Motioner

I motion Sf33 (mp) framhålls att övervakningsbehovet av förvarstagna inte är

detsamma som gäller inom kriminalvården. Förvarslokalerna bör därför kunna

utformas som vanliga bostäder inom ramen för ett vanligt förläggningsboende.

En övervakning i form av ett ?skalskydd? så att de förvarstagna inte lämnar

området bör dock finnas. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det

anförda.

I motion Sf32 (v) yrkandena 4 och 5 begärs att riksdagen beslutar om sådan

ändring att 6 kap. 22 § första stycket och tredje stycket i förslaget till lag

om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: ?En utlänning som

hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i

förvar om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller annan.? ?En

förvarstagen utlänning som hålls avskild skall under den tid han hålls avskild

stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal.? Motionärerna delar regeringens

uppfattning om nödvändigheten av att i vissa fall hålla en utlänning avskild

från andra. Detta bör dock endast gälla om den förvarstagne utgör en allvarlig

fara för sig själv eller andra. Den som hålls avskild skall enligt regeringens

förslag undersökas av läkare så snart det kan ske. Motionärerna anför att

enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård gäller att en patient under den tid han

hålls avskild fortlöpande skall stå under uppsikt av vårdpersonal. Skälen för

en motsvarande regel vid avskiljande av en förvarstagen utlänning är enligt

motionärerna minst lika starka som vid psykiatrisk tvångsvård.

I motion Sf32 (v) yrkande 6 begärs förslag från regeringen om ändring av

utlänningslagen så att det klart framgår att den som är förvarstagen skall ha

rätt att ta emot minst ett besök per dag. Enligt motionärerna ger regeringens

förslag såsom detta är formulerat stort utrymme för skönsmässiga bedömningar

och bör därför inte genomföras.

I motion Sf32 (v) yrkande 7 hemställs att riksdagen beslutar om sådan

ändring att 6 kap. 25 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

skall ha följande lydelse: ?En utlänning som hålls i förvar får inte utan

tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller

något annat som kan skada någon.? I motionen framhålls att det inte i

regeringens förslag är närmare preciserat vad som kan ?vara till men för

ordningen inom lokalen?. Enligt motionärerna skulle det teoretiskt kunna

tänkas att tryckta skrifter som innehåller stark kritik mot myndigheternas

beslut i asylärenden anses vara till men för ordningen. Det är inte

acceptabelt att en lagtext ger utrymme för sådana tolkningsmöjligheter, och

därför bör den föreslagna formuleringen utgå.

Utskottet

För att syftet med förvar skall kunna upprätthållas är det enligt utskottets

mening nödvändigt med viss inskränkning av de intagnas rörelsefrihet och att

det i vissa fall kan finnas ett behov av tvångsåtgärder. I propositionen

uttrycks detta så att det gäller att hitta en balansgång mellan de rättigheter

som är så självklara i verksamheten att de inte behöver lagregleras och dem

som det kan finnas anledning att lagfästa. Bestämmandet av de rättigheter som

är av det slag att de skall lagregleras får således vägas mot arten och graden

av de tvångsmedel som får användas för att inskränka rörelsefriheten. Mot

bakgrund härav föreslår regeringen ett antal åtgärder som det redogjorts för

ovan.

Utskottet anser de föreslagna åtgärderna härvidlag vara väl avvägda och stå

i överensstämmelse med såväl nämnda syfte som med portalstadgandet i

utlänningslagens bestämmelse i 1 kap. 1 § att lagen skall tillämpas så att

utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje

enskilt fall.

Beträffande de motionsyrkanden som väckts med anledning av regeringens

förslag till särskilda befogenheter och tvångsmedel vill utskottet anföra

följande.

Såsom framhålls i propositionen måste det för den som är tagen i förvar

finnas en inskränkning i rörelsefriheten. Detta innebär att det skall finnas

vissa restriktioner för rörelsefriheten och att de förvarstagna hålls under

uppsikt så att de inte kan lämna utrymmet. Enligt utskottets uppfattning är

förvarsbestämmelserna huvudsakligen utformade som ett ?skalskydd?, dvs. ett

skydd för att de förvarstagna inte lämnar området.

Vad avser förslaget om avskiljande på grund av att ?det är nödvändigt för

säkerheten och ordningen i lokalen? anförs i propositionen exempel på

beteenden som kan föranleda ett sådant beslut. Beträffande ordningen kan

beteendet bestå i allvarliga provokationer mot andra förvarstagna och när det

gäller säkerheten beteenden av uppviglande karaktär. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det i sådana fall kan finnas anledning att under

viss begränsad tid hålla en förvarstagen avskild från övriga intagna. Ett

sådant förfarande måste också anses ligga i de övriga intagnas intresse. Den

som hålls avskild på grund av att han utgör en allvarlig fara för sig själv

skall enligt förslaget undersökas av läkare så snart det kan ske. Utskottet

utgår från att så blir fallet och att den avskilde hålls under nödvändig

uppsikt. Om den avskilde är i så dåligt psykiskt skick att sjukhusvård anses

nödvändig kommer han enligt förslaget att ges tillfälle till sådan vård.

Utskottet vill erinra om att nämnda beslut liksom övriga beslut av

inskränkande karaktär enligt förslaget skall kunna överklagas till

förvaltningsdomstol.

Den som hålls i förvar skall enligt propositionen ges möjlighet att ta emot

besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför förvarslokalen om det

inte i särskilt fall möter hinder med hänsyn till förvarsverksamhetens

bedrivande. Enligt propositionen uttrycks därigenom det självklara

förhållandet att förvarstagna utlänningar inte skall jämföras med brottslingar

när det gäller kontakterna med yttervärlden. De skall kunna ta emot besök,

ringa, skriva och på olika sätt ha i princip obegränsad kontakt med personer,

samfund och myndigheter utanför lokalen. Den enda begränsning det kan vara

fråga om när det gäller besök är om besök av rent praktiska skäl inte går att

genomföra i den omfattning och på de tider som önskas. Enligt utskottets

mening innebär det anförda att besöksfrekvensen garanteras och att

lagstiftning om rätt till dagliga besök inte kan anses påkallad.

När det gäller innehav av egendom som kan vara till men för ordningen inom

lokalen framhålls i ett motionsyrkande att detta teoretiskt skulle kunna

tänkas omfatta tryckta skrifter kritiska till myndigheters beslut i

asylärenden. Ett sådant förfarande i det tänkta fallet anser utskottet

uteslutet. Härvidlag kan hänvisas till vad som i propositionen sägs om

försändelser till den förvarstagne. Enligt denna bestämmelse kan en

försändelse undersökas om det finns skälig misstanke om att försändelsen

innehåller egendom som inte får innehas, vilket innefattar sådant som kan vara

till men för ordningen inom lokalen. Som exempel på sådan egendom anges i den

allmänna motiveringen droger eller vapen. En undersökning får vidare aldrig

avse det skriftliga innehållet i brev eller andra försändelser.

Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

såvitt avser särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel samt avstyrker

bifall till motionerna Sf32 yrkandena 4-7 samt Sf33 yrkande 2.

Ikraftträdande m.m.

I propositionen föreslås att ändringarna i utlänningslagen träder i kraft den

1 oktober 1997. Ändringarna i lagen berör anslaget A 2 Mottagande av

asylsökande inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Från detta anslag

finansieras Invandrarverkets mottagande av asylsökande och personer med

tidsbegränsade uppehållstillstånd. De berörda personerna kan bo på

förläggningar, enskilt ute i samhället eller hållas i förvar. I finansiellt

hänseende får således förvar ses som en del av mottagningssystemet. Regeringen

menar att de samlade kostnaderna för det behandlade förslaget ryms inom den

nuvarande ramen för förvaren vilka för år 1997 uppgår till 56 miljoner kronor.

Utskottet biträder regeringens förslag till ikraftträdande av ändringarna i

utlänningslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande synnerliga skäl för förvar i häkte etc.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Sf32 yrkande 1 och

1996/97:Sf33 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande förvar vid utvisning på grund av brott

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf34 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 6 kap. 16 §,

res. 2 (mp, kd)

3. beträffande förvarslokal vid platsbrist

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf34 yrkande 2,

res. 3 (fp, v, mp, kd)

4. beträffande behandling av förvarstagna

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf32 yrkande 8 antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 6 kap. 18 §,

res. 4 (v, mp)

5. beträffande barn och barnfamiljer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf32 yrkandena 2 och 3 och

1996/97:Sf34 yrkandena 3 och 4,

res. 5 (fp, v, mp, kd)

6. beträffande övervakningsbehov

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf33 yrkande 2 antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 6 kap. 21 §,

res. 6 (mp)

7. beträffande avskilda förvarstagna, besök m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf32 yrkandena 4-7 antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 6 kap. 22, 24 och 25 §§,

res. 7 (v)

8. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) i den mån förslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt ovan under mom. 1, 2, 4, 6 och 7.

Stockholm den 13 maj 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud

Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds

(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Siw Wittgren-Ahl (s),

Åke Sundqvist (m), Karin Israelsson (c), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och

Tuve Skånberg (kd).

Reservationer

1. Synnerliga skäl för förvar i häkte etc. (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som

redogjorts? och slutar med ?utskottet anfört.? bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen att Invandrarverket i vissa fall skall

få besluta att en förvarstagen skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte

eller arrest. I en av punkterna, 6 kap. 19 § andra stycket 3, uttrycks detta

så ?att det annars finns synnerliga skäl.? I motiveringen till denna

bestämmelse anförs att de situationer som avses är att en utlänning av rent

transporttekniska skäl kan behöva placeras några timmar eller en natt i den

typen av lokaler och fall där verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut är nära förestående. När nyssnämnda situationer anförs som

exempel på synnerliga skäl har denna denna lokution enligt utskottets mening

förlorat sitt innehåll och det kan föreligga risk att förvar i exempelvis

häkte blir vanligt i framtiden. Utskottet anser sålunda att den nyss nämnda

bestämmelsen inte bör antas av riksdagen.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande synnerliga skäl för förvar i häkte etc.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf32 yrkande 1 och

1996/97:Sf33 yrkande 1 och med anledning av propositionen antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 6 kap. 19 § med den ändringen att andra stycket 3 utgår,

2. Förvar vid utvisning på grund av brott (mom. 2)

Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?Sf34 yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör Invandrarverket i princip överta ansvaret

för förvarsverksamheten. Detta bör dock inte ske när det gäller utlänningar

som skall utvisas på grund av att de begått brott. I dessa fall bör

polismyndigheten även fortsättningsvis ha förvarsansvaret. För den grupp

utlänningar som är tagna i förvar av andra skäl kan det kännas kränkande att

komma att förvaras tillsammans med brottslingar. Utskottet kan också förutse

att Invandrarverket kan få svårigheter att hantera dem som utvisas på grund av

begångna brott. Regeringen bör därför återkomma med förslag till uppdelning av

ansvaret för förvar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande förvar vid utvisning på grund brott

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 1 och med anledning

av propositionen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 6 kap. 16 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Förvarslokal vid platsbrist (mom. 3)

Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg

(kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 som börjar med ?Som

redogjorts? och slutar med ?utskottet anfört.? bort ha följande lydelse:

I propositionen anges under vilka förutsättningar som en förvarstagen skall

kunna placeras i anstalt, häkte eller arrest. Detta skall gälla om utlänningen

har utvisats på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, om

utlänningen hålls avskild från andra eller det finns synnerliga skäl. I

specialmotiveringen anges att den föreslagna bestämmelsen skall tillämpas

restriktivt. Utskottet anser att det finns en uppenbar risk att bestämmelsen

?synnerliga skäl? kan komma att tillämpas om det skulle uppstå platsbrist vid

en förvarslokal. Enligt utskottets mening bör det av lagtexten framgå att

platsbrist aldrig får utgöra skäl för placering i häkte, arrest eller anstalt.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande förvarslokal vid platsbrist

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Behandling av förvarstagna (mom. 4)

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?Sf32 yrkande 8.? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning att humanitet och respekt för

individen är en självklarhet i förvarsverksamheten och detta bör komma till

uttryck i lagtexten. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Sf32

att en bättre översättning av UNHCR:s riktlinjer är den som föreslås av

motionärerna. I lagtexten bör därför hänvisas till deras ?inneboende

värdighet?. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion Sf32 yrkande 8.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande behandling av förvarstagna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf32 yrkande 8 och med anledning

av propositionen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 18 § med den ändringen att

ordet inneboende förs in mellan ordet deras och ordet värdighet,

5. Barn och barnfamiljer (mom. 5)

Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg

(kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

vill? och på s. 9 och slutar med ?för förvarslokalerna.? bort ha följande

lydelse:

I remissvar från bl.a. Rädda Barnen anförs att en separat avdelning för

ensamma barn och barnfamiljer bör inrättas i förvarslokalerna och att det är

nödvändigt att den personal som finns i lokalerna har särskild kunskap om

barn. I propositionen framhålls att regeringen utgår från att de av Rädda

Barnen m.fl. framförda synpunkterna skall beaktas inför Invandrarverkets

övertagande av förvarsverksamheten. Utskottet vill för sin del framhålla att

det är en nödvändighet såväl att separata avdelningar för ensamma barn och

barnfamiljer finns tillgängliga på förvarslokalerna som att det finns personal

som har kunskap och kompetens med avseende på barn. För att säkerställa detta

är det enligt utskottets mening mest lämpligt med en lagreglering. Regeringen

bör därför återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med det anförda.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande barn och barnfamiljer

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf32 yrkandena 2 och 3 och

1996/97:Sf34 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Övervakningsbehov (mom. 6)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Såsom

framhålls? och slutar med ?lämnar området.? bort ha följande lydelse:

I ett delbetänkande av Utredningen om verkställighet av beslut om avvisning

och utvisning (SOU 1995:55) framhålls att det övervakningsbehov som krävs vid

förvar inte är av samma karaktär som inom kriminalvården. Förvarslokalerna bör

därför kunna utformas som vanliga bostäder inom ramen för ett vanligt

förläggningsboende. Enligt utredningen krävs en övervakning som kan kallas

?skalskydd?, dvs. ett skydd för att de förvarstagna inte lämnar ett visst

område. Utskottet delar denna uppfattning. Det är också angeläget att

utformningen av förvarsverksamheten följs upp så att syftet med regeringens

förslag inte går förlorat. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande övervakningsbehov

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 2 och med anledning

av propositionen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 6 kap. 21 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Avskilda förvarstagna, besök m.m. (mom. 7)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ?Vad avser?

och på s. 13 slutar med ?Sf33 yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt med regler som i vissa fall

innebär att en utlänning hålls avskild från andra. Detta bör dock endast gälla

om utlänningen utgör en fara för sig själv eller andra. Utskottet delar

däremot inte regeringens uppfattning att det är nödvändigt att hålla

utlänningen avskild om detta krävs för att upprätthålla säkerheten och

ordningen i lokalen. Om förslaget inte genomförs i denna del kommer

regleringen att stå i bättre överensstämmelse med vad som stadgas i lagen om

psykiatrisk tvångsvård, och enligt utskottets uppfattning finns det ingen

anledning att reglera avskiljande på annat sätt i nu förevarande ärende.

Utskottet anser vidare att det är rimligt att den som avskiljs på grund av att

han utgör en allvarlig fara för sig själv fortlöpande hålls under uppsikt av

vårdpersonal. Även här kommer regleringen att stå i bättre överensstämmelse

med lagen om psykiatrisk tvångsvård.

I propositionen framhålls att den som är förvarstagen i princip skall ha

möjlighet att i obegränsad omfattning kunna ta emot besök om det i särskilda

fall inte möter hinder med hänsyn till förvarsverksamhetens bedrivande. Enligt

utskottets uppfattning ger den föreslagna bestämmelsen stort utrymme för

skönsmässiga värderingar och bör inte genomföras. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med ett förslag som ger den som är tagen i förvar rätt att ta

emot åtminstone ett besök per dag.

Den som är tagen i förvar skall enligt regeringens förslag inte utan

tillstånd få inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller

något annat som kan skada någon eller vara till men för ordningen i

förvarslokalen. I propositionen är det inte närmare preciserat vad som kan

vara ?till men för ordningen?. Enligt utskottets uppfattning skulle det

åtminstone teoretiskt kunna innebära att vissa skrifter med ett innehåll som

är starkt kritiskt till myndigheterna vad avser beslut i asylärenden kan komma

att anses vara till men för ordningen. Regeringens förslag i detta avseende

bör därför ändras.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande avskilda förvarstagna, besök, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf32 yrkandena 4-7 och med

anledning av propositionen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 6 kap. 22, 24 och 25 §§ med den ändringen att 22

och 25 §§ erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

6 kap.

22 §

-------------------------------------------------------

| En utlänning som hålls i | En utlänning som hålls i|

|förvar och har fyllt 18 år |förvar och har fyllt 18 år|

|får hållas avskild från |får hållas avskild från|

|andra som tagits i förvar, |andra som tagits i förvar,|

|om det är nödvändigt för |om utlänningen utgör en|

|ordningen och säkerheten i |allvarlig fara för sig|

|lokalen eller om |själv eller annan. |

|utlänningen utgör en | |

|allvarlig fara för sig | |

|själv eller andra. | |

-------------------------------------------------------

Beslut om att hålla någon avskild fattas av Statens invandrarverk. Beslutet

skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje

dag.

-------------------------------------------------------

| En utlänning som hålls | En förvarstagen utlänning|

|avskild därför att |som hålls avskild skall|

|utlänningen utgör en fara |under den tid han hålls|

|för sig själv skall |avskild stå under|

|undersökas av läkare så |fortlöpande uppsikt av|

|snart det kan ske. |vårdpersonal. |

-------------------------------------------------------

25 §

-------------------------------------------------------

| En utlänning som hålls | En utlänning som hålls i|

|i förvar får inte utan |förvar får inte utan|

|tillstånd inneha |tillstånd inneha|

|alkoholhaltiga drycker |alkoholhaltiga drycker|

|eller andra |eller andra|

|berusningsmedel eller |berusningsmedel eller|

|något annat som kan skada |något annat som kan skada|

|någon eller vara till men |någon. |

|för ordningen inom | |

|lokalen. | |

-------------------------------------------------------

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagt lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................3

Inledning...........................................3

Ansvaret för verkställighet av beslut om förvar.....4

Propositionen.....................................4

Motioner..........................................5

Utskottet.........................................6

Förvarsverksamhetens utformning.....................7

Propositionen.....................................7

Motioner..........................................8

Utskottet.........................................8

Särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel........9

Propositionen.....................................9

Motioner.........................................11

Utskottet........................................11

Ikraftträdande m.m.................................13

Hemställan.........................................13

Reservationer........................................14

1. Synnerliga skäl för förvar i häkte etc. (mom. 1)14

2. Förvar vid utvisning på grund av brott (mom. 2).15

3. Förvarslokal vid platsbrist (mom. 3)............15

4. Behandling av förvarstagna (mom. 4).............16

5. Barn och barnfamiljer (mom. 5)..................16

6. Övervakningsbehov (mom. 6)......................17

7. Avskilda förvarstagna, besök m.m. (mom. 7)......17

Bilaga: Propositionens

lagförslag..................................................................20