Bet. 1996/97:SfU15

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU15

Det reformerade pensionssystemet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1996/97

SfU15

Sammanfattning

I betänkandet redovisar utskottet de av riksdagen i juni 1994 beslutade

principerna för det nya ålderspensionssystemet och den fortsatta beredningen

av ärendet samt behandlar några motioner rörande pensioner, främst med

anknytning till det reformerade ålderspensionssystemet. Motionerna är väckta

under den allmänna motionstiden 1996/97, förutom två yrkanden som är från den

allmänna motionstiden 1994/95.

Frågor som närmare behandlas är

- genomförandet av en pensionsreform enligt riktlinjerna eller ett

grundtrygghetssystem enligt Miljöpartiets modell,

- utbetalning av nu avsatta premiereservmedel samt vilket organ som skall ha

hand om försäkringsfunktionen,

- genomförandet av ett premiereservsystem enligt riktlinjerna eller enligt

Vänsterpartiets modell,

- krav på tjänstgöringsperiodens längd för pensionspoäng för

totalförsvarspliktiga,

- pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning,

- minskad reduktion vid förtida uttag av ålderspension,

- delpension i det nya pensionssystemet,

- kostnader för pensionsutbetalningar från utlandet.

I betänkandet understryker utskottet nödvändigheten av att

fempartiöverenskommelsen om ett reformerat ålderspensionssystem fullföljs.

Enligt utskottet får reformen inte försenas ytterligare utan måste nu

genomföras. Utskottet utgår från att riksdagen skall kunna fatta beslut i

frågan under våren 1998. Utskottet konstaterar att premiereservsystemet är ett

viktigt inslag i överenskommelsen, och det nya systemet skall också innehålla

en sådan del. En särskild utredare skall lägga fram förslag om teknisk

utformning av premiereservdelen. Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motioner.

Till betänkandet har fogats en reservation och två särskilda yttranden.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett premiereservsystem i offentlig regi.

1994/95:Sf261 av andre vice talman Görel Thurdin och Sigge Godin (c, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lokalisera försäkringsfunktionen i "ATP-reformen" till Statens

löne- och pensionsverk i Sundsvall.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97

1996/97:Sf212 av Paavo Vallius och Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

pensioner från ett annat EU-land.

1996/97:Sf216 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionspoäng till

totalförsvarspliktiga.

1996/97:Sf218 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i det

reformerade pensionssystemet ges utrymme för möjlighet att välja delpension.

1996/97:Sf222 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till

pensionstillskott för alla utan ATP.

1996/97:Sf225 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att riva upp principbeslutet om ett reformerat

pensionssystem,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målkonflikter i det reformerade pensionssystemet,

16. att riksdagen hos regeringen begär fördjupade analyser som belyser de i

motionen påtalade målkonflikterna i det reformerade pensionssystemet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt pensionssystem baserat på grundskydd, lika för alla,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att på sikt sänkta kostnader för pensionering kan klara ökade

kostnader för vård och omsorg för äldre.

1996/97:Sf229 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redan inbetalda avgifter till premiereservdelen.

1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att betala ut premiereservpengarna till spararna senast våren 1998

när pengarna inte är bokförda som en skuld.

1996/97:Sf242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pensionerna.

1996/97:Sf246 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexiblare

pensioneringssystem.

1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det reformerade ATP-systemet.

Utskottet

Reformens huvudsakliga inriktning

Principbeslutet

En reformering av ålderspensionssystemet har inletts, som syftar till ett

system som är fristående och robust för samhällsekonomiska och demografiska

förändringar. Det skall ges en försäkringsmässig karaktär, samtidigt som de

fördelningspolitiska inslagen tydliggörs. Det skall även öka det samhälleliga

sparandet och i högre grad än dagens system stimulera arbetsutbudet.

Riksdagen har den 8 juni 1994 antagit riktlinjer för ett sådant framtida

ålderspensionssystem (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr.

1993/94:439). Riktlinjerna, som grundar sig på en överenskommelse mellan fem

riksdagspartier (s, m, c, fp och kd), innebär i sina huvuddrag att ålders-

pensionssystemet skall vara ett allmänt obligatoriskt system och att

pensionsförmånerna skall baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Det

reformerade systemet skall vara avgiftsbestämt till skillnad från det

nuvarande, förmånsbestämda pensionssystemet.

Inkomstrelaterad ålderspension

Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall pensionsrätten utgöra 18,5 %

av pensionsgrundande inkomster upp till ett förmånstak. Pensionsrätt grundas

också på socialförsäkringsersättningar m.m., i vissa fall med tillägg för en

fiktiv inkomst alternativt på den bakomliggande inkomsten. Vidare beräknas

pensionsrätt även för vissa studier, värnpliktstjänstgöring samt s.k. barnår.

Ett belopp som motsvarar pensionsrätten betalas in till systemet i form av en

ålderspensionsavgift. Av inbetalda avgifter används huvuddelen (16,5

procentenheter) till att finansiera utgående pensioner inom ramen för ett

fördelningssystem, vilket innebär att avgiftsintäkter löpande används till

utbetalning av pensioner under samma period. I ett kompletterande

premiereservsystem avsätts resten av ålderspensionsavgiften (2 procentenheter)

på individuella premiereservkonton, vilka skapar underlag för en ålderspension

som grundas på det sparande och den avkastning som finns på kontot och utgår

enligt försäkringsmässiga grunder.

Ålderspensionen från fördelningssystemet beräknas på summan av under livet

intjänad pensionsrätt (livsinkomstprincipen), delad med ett s.k. delningstal.

Delningstalet fastställs med utgångspunkt i förväntad återstående livslängd

vid tidpunkten för pensioneringen. De intjänade pensionsrättigheterna inom

fördelningssystemet skrivs årligen upp med ett index som baseras på den

procentuella ökningen av de pensionsgrundande inkomsterna, medan utgående

pensioner från fördelningssystemet pris- och följsamhetsindexeras.

Garantipension

Det inkomstrelaterade systemet kompletteras med en garantipension, som

ersätter nuvarande folkpension, pensionstillskott och det särskilda

grundavdraget för folkpensionärer vid beskattning. Garantipensionen utgör

utfyllnad till en viss lägsta nivå och ett tillskott till pensionen för dem

med låg inkomstrelaterad pension. För dem som inte har någon inkomstrelaterad

pension skall garantipension ges som en fast lägsta garanti. Denna

lägstagarantinivå är för ogift pensionär 2,1 basbelopp och för gift pensionär

1,87 basbelopp. Den som har en inkomstrelaterad pension, såvitt gäller ogift

pensionär, under 3,0 basbelopp men över 0,4 basbelopp får alltid

garantipension som ett tillskott till den inkomstrelaterade pensionen.

Finansiering

Ålderspensionsavgiften på 18,5 % av avgiftsunderlaget skall till viss del tas

ut som socialavgift i form av arbetsgivaravgift/egenavgift och till viss del i

form av en avgift för vilken den enskilde individen bär betalningsansvaret.

Avgift skall även tas ut på ersättningar som utges vid sjukdom, arbetslöshet

m.m. och på pensionsgrundande belopp utöver faktiska inkomster.

Pensionsarbetsgruppen hade föreslagit att hälften av ålderspensionsavgiften

eller 9,25 % tas ut som en arbetsgivaravgift och hälften som en avdragsgill

egenavgift som betalas av den anställde. Förslaget förutsatte att det sker en

avgiftsväxling så att arbetsgivaravgiften reduceras och den avgift den

enskilde själv betalar höjs med motsvarande belopp. Om detta skall ske utan

förlust för den enskilde löntagaren måste det kostnadsutrymme som sänkta

arbetsgivaravgifter skapar användas till att höja bruttolönen. Tveksamheten om

en avgiftsväxling av detta slag kan genomföras på ett neutralt sätt medförde

att frågan om formerna för det framtida uttaget av ålderspensionsavgift

hållits öppen. Om det skall ske en avgiftsväxling bör denna dock äga rum vid

ett tillfälle samtidigt som bruttolönerna höjs med motsvarande belopp.

På inkomstdelar som överstiger förmånstaket tas i stället ut en särskild

avgift, som storleksmässigt motsvarar halva ålderspensionsavgiften. Denna

avgift utgör en skatt och intäkterna från den förs till statsbudgeten.

Riktlinjerna innebär att ATP-systemet på sikt omvandlas till ett system för

inkomstrelaterad ålderspension. De pensioner som fr.o.m år 2000 skall börja

betalas ut från fördelningssystemet finansieras från AP-fonden. Finansieringen

av ATP-pensioner i form av förtidspension och efterlevandepension förs över

till statsbudgeten eller organiseras som en självständig försäkringsgren. Den

utfyllnad till inkomstrelaterad pension i form av garantipension som införs

skall finansieras över statsbudgeten. Vissa pensionsförmåner som långsiktigt

skall finansieras över statsbudgeten skall dock övergångsvis finansieras från

AP-fonden.

Tilläggspensionsavgiften övergår till att bli den del av

ålderspensionsavgiften som skall utgå i form av arbetsgivaravgift/egenavgift.

Underlaget för denna avgift avsågs breddas fr.o.m. år 1996 till att omfatta

alla pensionsgrundande inkomstslag, dvs. även ersättningar från

socialförsäkringen och fiktiva inkomster som ger pensionsrätt.

För att finansiellt förstärka pensionssystemet införs fr.o.m. år 1995 en

avgift som uppgår till 1 % och betalas av den enskilda individen.

Ikraftträdande och övergångsregler

Enligt principbeslutet avsågs det reformerade ålderspensionssystemet träda i

kraft den 1 januari 1996 och tillämpas fullt ut för personer födda år 1954

eller senare. Personer födda 1935-1953 får ett successivt ökande antal 20-

delar enligt det nya systemet och resten enligt nuvarande system. Personer

födda före år 1935 omfattas även fortsättningsvis av nuvarande system. De

första pensionerna från det reformerade systemet skulle utbetalas år 2000. Vid

samma tid skulle de nya reglerna om garantipension träda i kraft.

Reformeringen skall ske stegvis med början år 1995. Bl.a. skall reglerna för

pensionsrätt för förfluten tid utsträckas till att avse även år 1995. Vidare

bör reglerna om pensionsrätt för studier och värnpliktstjänstgöring få verkan

redan fr.o.m. den 1 januari 1995.

Övergångsvis garantipension avsågs år 2000 ersätta folkpension och

pensionstillskott samtidigt som de särskilda skattereglerna för pensionärer

avskaffas. Detta gäller även utgående pensioner.

Genom beslut våren 1995 flyttades tiden för det formella ikraftträdandet av

intjänandereglerna fram till den 1 januari 1997 (prop. 1994/95:100, bet.

1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343).

I december 1996 har riksdagen därefter godkänt att ikraftträdandet av

intjänandereglerna flyttas fram till den 1 januari 1999 och att de första

utbetalningarna påbörjas år 2001 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1, rskr.

1996/97:126).

Det fortsatta beredningsarbetet

En hel del beredningsarbete återstår innan riktlinjerna för det reformerade

ålderspensionssystemet kan omsättas i lagförslag m.m. Ett flertal frågor måste

dessutom utredas ytterligare. Den s.k. Genomförandegruppen, som består av

företrädare för de fem partier som står bakom reformen, har till uppgift att

medverka i den fortsatta beredningen av pensionsöverenskommelsen och att vårda

överenskommelsen. Partierna har lovat att inte ensidigt genomdriva några

förändringar. Till Genomförandegruppen har under det senaste året knutits två

experter från Riksförsäkringsverket (RFV). Beredningen av pensionsreformen

bedrivs inom Regeringskansliet under ledning av socialförsäkringsministern

eller dennas statssekreterare samt i samverkan med berörda myndigheter.

Som ett första steg i genomförandet av reformen har fr.o.m. den 1 januari

1995 införts en allmän egenavgift i form av pensionsavgift med 1 % på

inkomster upp till 7,5 basbelopp som är av pensionsgrundande slag (prop.

1994/95:41, 1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81). Inbetalda medel förs till

Allmänna pensionsfonden. Samtidigt har beslutats dels att

tilläggspensionsavgiften tills vidare skall vara 13 %, dels att den del av

inbetalda tilläggspensionsavgifter som kan anses belöpa på inkomstdelar som

överstiger det inkomsttak som berättigar till pensionsförmåner fr.o.m. år 1995

förs till statsbudgeten. Denna andel har tills vidare schablonmässigt

fastställts till 7 %. Vidare har beslutats att 11 % av inbetalda

pensionsavgifter fr.o.m. år 1995 placeras på konto hos Riksgäldskontoret för

finansiering av framtida pensioner. Avsikten är att medlen skall användas inom

premiereservsystemet. En särskild lag reglerar förvaltningen av dessa medel

(SFS 1994:1748).

Under beredningen har fem offentliga utredningar tillsatts. Två av dem,

Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning och

Premiereservutredningen, har redan redovisat sina förslag. Detta har skett i

betänkandena Pensionsrättigheter och bodelning (SOU 1995:8) resp. Allmänt

pensionssparande (SOU 1996:83).

Följande utredningar pågår fortfarande:

- Översyn av systemet för efterlevandepension. Denna översyn skall enligt

direktiven vara klar den 1 juni 1997 (dir. 1996:51). Enligt vad utskottet

inhämtat från Socialdepartementet är det sannolikt att utredningstiden

måste förlängas.

- Ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. motsvarigheten till

dagens förtidspension och sjukbidrag (dir. 1997:9). Utredarens förslag

skall redovisas den 31 oktober 1997. I de delar som förslagen avser

ungdomar skall dock utredaren senast den 1 april 1998 lämna en särskild

redovisning till regeringen.

- Utformningen av det reformerade ålderspensionssystemets premiereservdel.

Regeringen beslutade om direktiv den 13 mars i år (dir. 1997:46).

Utredningen skall vara slutförd senast den 3 november 1997. I direktiven

anges att utredaren bör hålla nära kontakt med de personer som ingår i det

breda politiska samrådet om ålderspensionsreformen och vid behov informera

dessa om utredningsarbetet.

Inom Regeringskansliet är dessutom följande områden under beredning:

- Slutlig utformning av regler för intjänande av ålderspensionsrätt och

beräkning av sådan pension (bl.a. indexering och pensionsrätt för studier).

En departementspromemoria Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad

ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) har tidigare lagts fram. Ytterligare en

departementspromemoria, Vissa justeringar av intjänanderegler, är under

utarbetande och kan komma att föreligga senare under våren 1997.

- Den finansiella infasningen och avgiftsuttag. Departementspromemorior om

allmänna egenavgifter (Ds 1995:29) respektive utvidgad avgiftsskyldighet

vad avser ålderspension, m.m. (Ds 1995:55) har tidigare lagts fram.

- Garantipension och bostadsstöd samt samordning med andra förmåner. En

departementspromemoria, Grundskydd, bostadsstöd och samordning, är planerad

till hösten 1997.

- Ändrade regler i LAS om rätt för anställda att få kvarstå i arbete till 67

års ålder. Arbetsmarknadens parter har tid fram till utgången av november

1997 för att träffa avtal. Om så inte sker kan tvingande lagstiftning bli

aktuell. Socialdepartementet har påbörjat beredningsarbetet.

Sedan riksdagen i juni 1994 beslutade om riktlinjer för det nya

ålderspensionssystemet har, som ovan nämnts, reformen uppskjutits vid två

tillfällen. Skälen för det senaste beslutet är att omfattningen av arbetet med

att genomföra och utveckla riktlinjerna innebär att ikraftträdandet behöver

senareläggas till den 1 januari 1999. Vidare kommer omläggning av ADB-system

och administrativa rutiner till stor del inte att kunna genomföras förrän

efter riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Detta innebär att tiden mellan

ikraftträdande och de första utbetalningarna inte får bli för kort. Under

tiden måste vidare göras omfattande beräkningar av pensionsrätt m.m. avseende

tiden fr.o.m. år 1960. De första utbetalningarna bör därför påbörjas först två

år efter ikraftträdandet, dvs. år 2001. Utskottet förutsatte att kommande

lagförslag föreläggs riksdagen i så god tid före det avsedda ikraftträdandet

att riksdagen ges en tillräcklig tid för överväganden och behandling. Enligt

utskottets mening torde det vara nödvändigt att riksdagen senast under våren

1998 fattar beslut om intjänandereglerna. Även då det gäller övriga regler om

ålderspension bör riksdagen ges utrymme att fatta beslut i god tid innan

utbetalningarna enligt det reformerade systemet föreslås påbörjas den

1 januari 2001.

Motioner

I motion 1996/97:Sf225 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen

upphäver principbeslutet om det reformerade pensionssystemet (yrkande 14).

Motionärerna pekar på att målkonflikter är inbyggda i det reformerade

pensionssystemet, eftersom man å ena sidan vill ha en hög grundtrygghet och å

andra sidan en försäkring som är kopplad till inkomsten och bygger på

försäkringsmässighet (yrkande 15). Dessa mål går inte att förena på ett

rimligt sätt när ersättningsnivån i den inkomstgrundande pensionen är så pass

låg som omkring 55 %. Motionärerna anser att riksdagen bör begära fördjupade

analyser som belyser dessa målkonflikter (yrkande 16). Även om systemet för en

stor del av befolkningen innebär ett grundpensionssystem med en viss men

obetydlig koppling till inkomsten kan inkomstkopplingen enligt motionärerna

ändå för vissa personer få större betydelse. Med hänsyn härtill och då

systemet är utomordentligt krångligt med en dyrbar administrativ uppbyggnad

vill motionärerna i stället ha ett nytt pensionssystem baserat på grundskydd,

lika för alla, på ungefär samma nivå som dagens ålderspension för en

låginkomsttagare som tjänar ca 12 000-13 000 kr i månaden. I grundskyddet

skall också räknas in ett belopp som motsvarar det nuvarande bostadstillägget

vid en basbostadskostnad på 2 200 kr/månad. För bostadskostnader därutöver

skall bostadstillägg utgå på samma sätt som i dag. Grundskyddet skall vara

lägre för samboende än för ensamstående och beskattas på samma sätt som för

förvärvsarbetande. Motionärernas förslag innebär ett grundskydd per månad före

skatt på 9 300 kr för ensamstående och 6 900 kr för sambor. Grundskyddet skall

löneuppräknas. Människor som tjänat in stora ATP-rättigheter i nuvarande

system måste få behålla dem. Därför behövs långa övergångstider, troligen

15-30 år. I motionen begärs ett tillkännagivande om ett sådant nytt

grundskyddssystem (yrkande 17). Detta system skulle på sikt leda till sänkta

kostnader för pensionering och ge utrymme för att klara ökade kostnader för

vård och omsorg om äldre. Efter 25-35 år beräknas de årliga kostnaderna för

ett pensionssystem enligt motionärernas modell vara 25 miljarder kronor lägre

(yrkande 19).

Lars Tobisson m.fl. (m) anför i motion 1996/97:Fi206 yrkande 2 att

förseningen av pensionsreformen är allvarlig, inte minst för de generationer

som kommer att få hela sin framtida pension från det nya reformerade systemet.

De medel som skall avsättas till premiereservsystemet får en försämrad

avkastning genom en onödigt långvarig placering på räntebärande konto. Hade

den enskilde pensionsspararen i stället kunnat investera medlen i t.ex. aktier

hade den reala avkastningen blivit betydligt högre. Med ränta på ränta-

effekter kan ett fåtal års sämre avkastning för ett pensionssparande i 20-

årsåldern betyda mycket för pensionskapitalet i 65-årsåldern. Informationen

från pensionssystemet kommer enligt motionärerna att leda till mer rationella

sparbeslut för hushållen. Hushållens ökade kunskaper kan också leda till en

annan syn på beskattning, lönerörelser m.m. och därmed ökat ansvarstagande. I

motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Även i motion 1996/97:Sf242 yrkande 3 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

framhålls fördelarna med det reformerade pensionssystemet. Enligt motionärerna

är det utomordentligt viktigt för samhällsekonomin samt för dagens och

framtidens pensionärer liksom för medborgarnas tilltro till det politiska

systemet att reformen nu genomförs. Ett tillkännagivande härom begärs.

Utskottets bedömning

Den kraftiga ökningen av ålders- och förtidspensionärernas andel av

samhällsekonomin under senare år och obalansen i relationen mellan inkomster

från de avgifter som är avsedda för pensionsändamål och de totala

pensionsutgifterna medför att en reform av det nuvarande pensionssystemet är

nödvändig. Det är enligt utskottet särskilt viktigt att det nya systemet görs

mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen.

Inriktningen bör även vara att stärka sambandet mellan förvärvsinkomster och

pension samt bidra till ett ökat sparande. Det är också viktigt att ålders-

pensionssystemet utgör ett självständigt system. Det blir härigenom möjligt

att följa utvecklingen av ålderspensionssystemets inkomster och utgifter,

vilket är förutsättningen för att kunna bestämma förmånernas storlek. En sådan

ordning skapar ett förtroende för pensionssystemets stabilitet och förmåga att

garantera pensionsförmånerna.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att sambandet mellan

förvärvsinkomster och pension bör stärkas genom att pension enligt det

reformerade systemet i princip grundas på de samlade förvärvsinkomsterna under

en persons livstid. Samtidigt är det viktigt att det finns ett grundskydd för

pensionärer som inte har tjänat in ett rimligt inkomstrelaterat pensionsskydd.

Utskottet anser att den föreslagna garantipensionen kommer att innebära ett

fullgott grundskydd för pensionärer, samtidigt som den stimulerar eget arbete

genom att den som har en inkomstrelaterad pension upp till viss nivå får

garantipension som ett tillskott till den inkomstrelaterade pensionen.

Inte minst för att garantera stabilitet i regelverket och därigenom skapa

förtroende för pensionssystemet är det viktigt att det nya pensionssystemet

bygger på ett brett parlamentariskt stöd. Det är således nödvändigt att

fempartiöverenskommelsen om ett reformerat ålderspensionssystem fullföljs.

Med hänsyn till det anförda motsätter sig utskottet att det införs ett

grundtrygghetssystem av den modell som föreslås i motion 1996/97:Sf225 (mp).

Yrkandena 14-17 och 19 i motionen bör därför avslås av riksdagen.

Utskottet har förståelse för att det beredningsarbete som återstår innan det

nya pensionssystemet kan börja fungera är omfattande och tar tid. Detta är

också anledningen till att ikraftträdandet senarelagts till den 1 januari

1999. Att de första utbetalningarna inte kan påbörjas förrän år 2001 beror som

nämnts på att omläggningen av ADB-system och administrativa rutiner till stor

del inte kan genomföras förrän efter det riksdagen fattat beslut om den nya

lagstiftningen. Ett ålderspensionssystem har så långsiktiga effekter att

enskilda medborgare, företag, organisationer m.fl. i stor utsträckning redan

har börjat inrätta sig efter ett nytt pensionssystem helt i enlighet med de av

riksdagen beslutade riktlinjerna. Det är således angeläget att medborgarna

snart får ett definitivt besked om vad som mer i detalj kommer att gälla om

den framtida ålderspensioneringen. Visserligen står en hel del frågor

fortfarande öppna för att lösas under det fortsatta beredningsarbetet, men

senareläggningen av reformen kan få effekter även på redan antagna riktlinjer.

Således har utskottet från företrädare för Socialdepartementet inhämtat att i

och med att de första utbetalningarna senarelagts till år 2001 bör det

övervägas om personer som är födda 1935 alls skall omfattas av det nya

pensionssystemet. Det kan också finnas skäl för att ytterligare någon

generation som är född senare än 1935 inte bör omfattas av det reformerade

systemet. Frågan är under beredning i Genomförandegruppen.

Utskottet delar därför uppfattningen i motionerna 1996/97:Fi206 (m) och

1996/97:Sf242 (fp) att pensionsreformen inte får försenas ytterligare utan nu

måste genomföras. Denna uppfattning ligger också till grund för motionerna

1996/97:Sf238 (m) och 1996/97:Sf229 (kd), som utskottet behandlar i följande

avsnitt, Premiereservsystemet. Utskottet utgår från att denna uppfattning

också delas av regeringen och att regeringen därför ser till att riksdagen kan

fatta beslut i frågan under våren 1998. Utskottet vill i sammanhanget påpeka

att den kommande propositionen också skall innefatta ställningstaganden till

avgiftsuttag och finansiell infasning av reformen.

Motionerna 1996/97:Fi206 yrkande 2 (m) och 1996/97:Sf242 yrkande 3 (fp)

anses tillgodosedda med vad utskottet anfört, och motionerna avstyrks.

Premiereservsystemet

Principbeslutet och beredningen

Ålderspensioneringens fördelningssystem skall som angivits kompletteras med

ett premiereservsystem. I premiereservsystemet avsätts medel på individuella

premiereservkonton, vilka skapar underlag för en ålderspension som grundas på

det sparande och den avkastning som finns på kontot och beräknas enligt i

huvudsak samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar. Enligt

riktlinjerna skall 2 procentenheter av ålderspensionsavgiften på sammanlagt

18,5 % avsättas till en individuell premiereserv.

Fr.o.m. år 1995 placeras 11 % av inbetalade tilläggspensionsavgifter på

konto i Riksgäldskontoret för användning inom premiereservsystemet. Medlen

förvaltas av Riksgäldskontoret tills pensionsrätt fastställts och medlen

fördelas på individuella pensionskonton. På de insatta medlen skall enligt 2 §

lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa pensionsavgifter lämnas

marknadsmässig ränta. Under 1995 placerades medlen till en avistaränta baserad

på STIBOR en vecka med kvartalsvis kapitalisering. I mars 1996 beslöt

Riksgäldskontoret att såväl de redan inbetalade medlen som alla inbetalningar

i fortsättningen skulle bindas med en fast ränta till den 30 juni 1998. I

november 1996 beslöt Riksgäldskontoret efter samråd med RFV att medel influtna

fr.o.m. november 1996 skulle bindas till 31 december 1999. I en rapport till

regeringen den 28 januari 1997 redovisar Riksgäldskontoret beräkningar av

avkastningen på de avsatta medlen. Avkastningen, omräknad till effektiv

årsränta, på 1995 års avsatta medel beräknas till 9,37 % under år 1995 och

11,89 % under åren 1995 och 1996. Avkastningen (effektiv årsränta) på 1996 års

avsatta medel beräknas till 14,80 % under år 1996. De ackumulerade

avsättningarna exklusive ränta uppgår för närvarande till drygt 22,5 miljarder

kronor.

Premiereservutredningen

Den 1 september 1994 beslöt regeringen om direktiv (1994:96) till en utredning

om premiereservsystemet. Premiereservutredningen avgav i juni 1996

delbetänkandet Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83), i vilket föreslogs

principer för ett premiereservsystem.

Utredningen ansåg att de överordnade målen för premiereservsystemet borde

vara valfrihet och långsiktigt hög kapitalavkastning. Dessutom borde systemet

vara enkelt, begripligt, säkert och förenat med låga kostnader. Dessa önskemål

uppnåddes bäst genom att regelverket så långt som möjligt anknöt till rådande

förhållanden på jämförbara områden.

Utredningen föreslog att premiereservsystemet utformas som ett renodlat

sparande under förvärvsaktiv ålder (sparskedet). Den enskilde pensionsspararen

får vid valfri tidpunkt från det att han/hon fyller 61 år använda vad som

sparats för att teckna pensionsförsäkring (pensionsskedet). Under sparskedet

sker kapitalförvaltningen i ett renodlat sparsystem utan försäkring.

Förvaltningen av de sparade medlen sker i särskilda värdepappersfonder som

väljs av den enskilde spararen fram till dess att denne går i pension. Ett

statligt fondbolag skall också bildas. För den som inte väljer fond

(ickeväljare) förvaltas medlen av RFV och placeras i skuldförbindelser med låg

kreditrisk. Möjlighet till förmånstagarförordnande skall finnas under

sparskedet. Vid pensionering tecknas en pensionsförsäkring hos den statliga

försäkringsgivaren (ett aktiebolag). Ett civilrättsligt avtal skall reglera

förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren. Även under

pensionsskedet skall finnas möjlighet till efterlevandeskydd.

Ny utredning om premiereservsystemet

Regeringen har i samråd med övriga partier som står bakom

pensionsöverenskommelsen funnit att premiereservsystemet, till skillnad mot

vad Premiereservutredningen har föreslagit, skall vara uppbyggt enligt

försäkringsmässiga principer även under intjänandetiden. Regeringen har därför

den 13 mars 1997 beslutat om direktiv till en ny utredning om

premiereservsystemet (dir. 1997:46). En särskild utredare skall lägga fram

förslag om teknisk utformning av det reformerade ålderspensionssystemets

premiereservdel. I direktiven görs avsteg från de ursprungliga riktlinjerna

såtillvida att pension från premiereservsystemet alltid skall tas ut

livsvarigt och inte kunna tidsbegränsas till 5 eller 10 år.

Beträffande pensionsrätt skall utredaren föreslå en lägsta gräns för det

årliga belopp som för en enskild får föras över till premiereservsystemet,

föreslå hur förändringar av fastställd pensionsrätt bör hanteras samt överväga

om premiepensionsrätt skall kunna tjänas in efter uttag av premiepension och

utan övre åldersgräns.

I direktiven anges att premiereservsystemet kommer att påverka de offentliga

finanserna till följd av gällande principer för redovisning av offentligt

sparande. Utredaren skall därför redovisa alternativa utformningar som minskar

belastningen på de offentliga finanserna. Utredaren skall särskilt

uppmärksamma behandlingen av personer som inte uttrycker något önskemål i

fråga om premiereservsystemet (ickeväljare). Tänkbara alternativ för

förvaltningen av ickeväljarnas medel är att förvaltningen sker i

värdepappersfonder som administreras av statliga eller privata fondbolag, i

AP-fonden eller i annan ordning. Vid bedömningen av de olika alternativen

skall utredaren värdera hur dessa påverkar de offentliga finanserna.

Vad gäller den interimistiska förvaltningen skall utredaren

- överväga om överföring till kapitalförvaltare kan ske vid en tidigare

tidpunkt än efter det att pensionsrätt har fastställts,

- överväga hur kapitalförvaltningen skall arrangeras från uppbörd av ål-

derspensionsavgift till fastställande av pensionsrätt eller den tidigare

tidpunkt som kan bli aktuell samt hur avkastningen på kapitalet skall

fördelas mellan dem som tjänat in pensionsrätt under det aktuella året,

- överväga hur pensionsavgifter skall förvaltas tills premiereservsystemet

träder i kraft samt hur avkastningen från denna förvaltning skall fördelas

mellan individerna,

- analysera de ekonomiska konsekvenserna av den interimistiska förvaltningen

i olika hänseenden. I direktiven anges att om pensionsrätt för

premiepension skall fastställas för hela den retroaktiva tiden vid ett och

samma tillfälle eller allt kapital från den interimistiska förvaltningen

skall föras över till kapitalförvaltare på en och samma gång, kan detta få

effekter såväl för statsfinanserna som för de finansiella marknaderna.

Utredaren skall analysera vilka ekonomiska konsekvenser som kan uppstå och

föreslå åtgärder som syftar till att motverka eventuella negativa

konsekvenser. En sådan åtgärd kan vara att fastställa premiepensionsrätt

eller föra över medel till kapitalförvaltare successivt.

I övrigt skall utredaren

- överväga en ordning som i första hand innebär att försäkringsfunktionen

handhas av en myndighet och, om myndighetsformen väljs, lämna förslag på

lämplig myndighet,

- överväga vilka regler som bör gälla för försäkringsrörelsen,

- lämna förslag på försäkringens innehåll,

- överväga en ordning som i första hand innebär att det rättsliga

förhållandet mellan försäkringsgivaren och den försäkrade regleras i avtal,

- överväga hur försäkringsgivarens administration bör finansieras,

- överväga när och hur val av fond bör ske,

- överväga rörelseregler för kapitalförvaltningen,

- överväga frågor om information, samt

- överväga frågor såsom preskription, överklagande av beslut samt

tvistlösning.

Utredningen skall vara slutförd senast den 3 november 1997.

Motioner

I motion 1994/95:Sf229 yrkande 4 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) kritiserar

motionärerna att staten, trots ett stort budgetunderskott, fr.o.m. år 1995

avsätter en del av ATP-avgifterna i en särskild förvaltning för

premiereservsystemet. I och med detta ökar den konsoliderade offentliga

sektorns budgetunderskott. Motionärerna hänvisar till en tidigare motion av

Vänsterpartiet (se motion 1994/95:Sf5). I sistnämnda motion har Vänsterpartiet

anfört att premiereservens uppbyggnad och AP-fondernas tömning innebär att

staten förlorar möjligheten att utnyttja och kontrollera avkastningen.

Uppbyggnaden av stora kapitalfonder hos privata fondförvaltare innebär att

samhället förlorar möjligheten att använda kapitalet till nationens bästa.

Staten tvingas dessutom att låna pengar till ockerräntor hos privata

kapitalinstitut som därigenom kan utöva påtryckningar på staten. Därmed

åsidosätts demokratin och det blir marknaden som styr. En förvaltning av

Riksgäldskontoret eller AP-fonderna hade inneburit ett fortsatt offentligt

sparande. Den eventuella spekulation med pensionsavgifter som kan ske står

under riksdagens kontroll. De avsatta medlen och eventuell avkastning skall

enligt motionärerna läggas samman utan uppdelning på individen. Pensionens

avhängighet av olika kapitalförvaltares skicklighet och den enskilda

individens kännedom om kapitalmarknaden skulle därigenom minskas. I motion

Sf229 anges att genom en sådan utformning av premiereservsystemet behålls

pensionsöverenskommelsen samtidigt som budgetunderskottet minskas med

motsvarande summa. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.

Ulf Kristersson m.fl. (m) anför i motion 1996/97:Sf238 att det nya ålders-

pensionssystemet för en lång tid framöver är Sveriges största och viktigaste

samhälls- och privatekonomiska projekt och därför inte får förfuskas.

Motionärerna anför vidare att syftet med premiereserven är att trygga

människors ålderdom, inte att finansiera det statliga lånebehovet. Eftersom

det redan från början kunde förutses att medlen inte kunde betalas ut förrän

tidigast efter två år borde räntesatsen ha satts därefter. För år 1995 har

dock endast betalats den lägsta räntan, dagslåneränta. Detta innebär att

staten inte har betalat marknadsmässig ränta. Man har använt premiereserven

för att täcka en del av budgetunderskottet utan att redovisa den som en skuld

till medborgarna. Den är i stället bokförd som ett lån från ?statliga

myndigheter och fonder?. Motionärerna anser att premiereservpengarna under

dessa omständigheter skall betalas ut till spararna senast våren 1998, och de

begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion 1996/97:Sf229 yrkande 2 ett

tillkännagivande om att redan inbetalda avgifter till premiereservdelen

snarast bör fördelas på individuella konton, så att alla får besked om

behållningen. Detta skulle öka förtroendet för att reformen verkligen blir av.

I motion 1994/95:Sf261 av andre vice talman Görel Thurdin och Sigge Godin

(c, fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att försäkringsfunktionen i

premiereservsystemet bör handhas av Statens löne- och pensionsverk (SPV) i

Sundsvall. Som skäl för en sådan lösning anförs dels att SPV är bäst skickat

att handha frågan, dels att detta blir billigare för samhället än om RFV

handhar funktionen. Dessutom hänvisar motionärerna till löften om tillskott av

arbetstillfällen till Sundsvall på grund av tidigare förlorade sådana.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att premiereservsystemet är ett viktigt inslag i

överenskommelsen om det reformerade ålderspensionssystemet. Enligt vad som

angavs i proposition 1993/94:250 är fördelarna med ett premiereservinslag att

sparandeökningen inom pensionssystemet de närmaste decennierna tar formen av

ett mer individuellt sparande än i AP-fonden. Premiereservinslaget har också

till syfte att öka den enskildes inflytande över pensionen. Villkoren för den

del av förmånerna som är kopplad till premiereservdelen kan också vara mer

flexibelt utformade. En annan fördel med ett inslag av premiereserver inom

ramen för fördelningssystemet är att det innebär en viss ?riskutjämning?, i

den meningen att pensionsförmånerna kommer att vara avhängiga både

standardutveckling och kapitalavkastning i samhället.

Utskottet har redan i föregående avsnitt klart uttalat att pensionsreformen

nu skall genomföras. Detta innebär att det nya systemet också skall innehålla

en premiereservdel. I likhet med vad som anges i direktiven till den nya

utredningen om premiereservsystemet kommer dock ett sådant system att påverka

de offentliga finanserna till följd av gällande principer för redovisning av

offentligt sparande. Utredaren skall därför redovisa alternativa utformningar

som minskar belastningen på de offentliga finanserna. Utredaren skall i detta

sammanhang särskilt uppmärksamma behandlingen av personer som inte uttrycker

något önskemål i fråga om premiereservsystemet (ickeväljare).

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1994/95:Sf229 yrkande

4 (v).

Vad gäller förslagen i motionerna 1996/97:Sf238 (m) och 1996/97:Sf229 (kd)

om att de medel som förvaltas av Riksgäldskontoret för premiereservsystemets

räkning skall betalas ut till de enskilda vill utskottet återigen understryka

att pensionsreformen nu skall genomföras. Att betala ut medlen till enskilda

enbart för att bekräfta detta är således inte nödvändigt. Härtill kommer att

räntan på de avsatta medlen sedan mars 1996 är bunden för längre perioder.

Utskottet noterar att enligt riktlinjerna var avsikten att avgiftsunderlaget

skulle breddas fr.o.m. år 1996 så att ålderspensionsavgift skulle betalas även

för socialförsäkringsförmåner m.m. En sådan breddning har ännu inte beslutats,

och avsättning till premiereservsystemet har därför hittills inte grundats på

sådana ersättningar. Vad gäller sättet för bokföring av de nu avsatta medlen

vill utskottet erinra om att finansutskottet i betänkande 1996/97:FiU1 inte

hade något att erinra mot den tillämpade ordningen. Finansutskottet

konstaterade därvid (s. 222) att Riksgäldskontoret kan tillgodogöra sig

premiereservmedlen och slipper låna upp motsvarande belopp på den öppna

marknaden. När medlen förs över till individuella konton kommer dessa att

ersättas av lån på marknaden. Denna omplacering har ingen effekt på

budgetunderskottet beräknat traditionellt. Däremot ökar statsskulden och

statens upplåning med motsvarande belopp. Socialförsäkringsutskottet vill

vidare hänvisa till att den nya utredningen om premiereservsystemet senast den

3 november 1997 skall lämna förslag om bl.a. den fortsatta förvaltningen av

före ikraftträdandet avsatta medel till premiereservsystemet. I direktiven

anges att utredaren skall överväga om den nuvarande förvaltningen bör gälla

eller om en annan lösning bör väljas, exempelvis den ordning som utredaren

valt för förvaltning av ålderspensionsavgifter från uppbörd till fastställande

av pensionsrätt. Utskottet anser att resultatet av utredningens förslag bör

avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1996/97:Sf238

yrkande 1 (m) och 1996/97:Sf229 yrkande 2 (kd), i den mån motionerna inte får

anses tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.

Vad gäller förslaget i motion 1994/95:Sf261 (c, fp) att SPV skall ha hand om

försäkringsfunktionen i premiereservsystemet vill utskottet hänvisa till att

enligt riktlinjerna skall ett statligt organ ha hand om försäkringsfunktionen.

I betänkande 1993/94:SfU24 angav utskottet att utgångspunkten är att detta

skall vara RFV men närmaste alternativ är SPV. Om det i det fortsatta

utredningsarbetet visade sig att funktionen med större fördel kan läggas på

ett annat statligt organ än RFV fanns enligt utskottet inget hinder mot att

detta togs upp till diskussion.

I direktiven till den nya utredningen om premiereservsystemet anges att

försäkringsfunktionen skall vara knuten till staten och handhas av ett organ.

Utredaren skall i första hand överväga en ordning som innebär att

försäkringsfunktionen handhas av en myndighet. Om myndighetsformen väljs skall

utredaren lämna förslag på lämplig myndighet. Endast om utredaren finner att

myndighetsformen inte är lämplig skall bolagsformen väljas. I direktiven anges

vidare att vid bedömningen av om försäkringsfunktionen skall handhas av en

myndighet eller ett statligt bolag kan EG:s regler ha viss betydelse. EG:s

livförsäkringsdirektiv gäller som huvudregel inte försäkring som omfattas av

ett lagfäst socialförsäkringssystem. Det finns dock vissa undantag från

huvudregeln, där bl.a. associationsformen har betydelse.

Utskottet konstaterar att den nyligen tillsatta utredningen har i uppdrag

att lämna förslag på vilket statligt organ som bör ha hand om

försäkringsfunktionen. Enligt utskottet bör utredningens förslag avvaktas, och

utskottet avstyrker motion 1994/95:Sf261 (c, fp).

Pensionsrätt vid totalförsvarsplikt

Principbeslutet

I det nya systemet skall pensionsrätt grundas på inkomster av anställning,

uppdrag och annat förvärvsarbete (aktiv näringsverksamhet). Pensionsrätt

grundas också på socialförsäkringsersättningar m.m., i vissa fall med tillägg

för en fiktiv inkomst alternativt på den bakomliggande inkomsten. Vidare

skall pensionsrätt tillgodoräknas vid vissa studier, värnpliktstjänstgöring

och för vård av barn.

Enligt riktlinjerna skall pensionsrätten för värnpliktstjänstgöring (inkl.

vapenfri grundutbildning och militär grundutbildning för kvinnor) gälla

tjänstgöring som pågått minst fyra månader. För varje månad tillgodoräknas

pensionsrätt på basis av en fiktiv årsinkomst motsvarande 50 % av genomsnitts-

inkomsten för alla försäkrade (ca 83 000 kr år 1994). Sådan pensionsrätt skall

ges fr.o.m. år 1995. I departementspromemorian Ds 1995:41 föreslås att

pensionsrätt skall tillgodoräknas om tjänstgöringen omfattar minst 120 dagar

med dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Motion

I motion 1996/97:Sf216 av Laila Bäck m.fl. (s) anförs att alla

totalförsvarspliktiga som genomför längre grundutbildning bör kompenseras på

samma sätt. Motionärerna föreslår därför att alla som genomför en utbildning

som är längre än 61 dagar bör ha rätt till pensionspoäng. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening innebär kravet på minst fyra månaders tjänstgöring

för tillgodoräknande av pensionsrätt en rimlig avvägning och helt i enlighet

med riktlinjerna för pensionsreformen. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

bifall till motion 1996/97:Sf216 (s).

Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning

Nuvarande ordning

I det nuvarande pensionssystemet gäller att pensionspoäng för tilläggspension

som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får tillgodoräknas den

försäkrade endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom föreskriven

tid. I vissa situationer påverkar det också antalet år som krävs för full

tilläggspension. För de två år som föregår pensionsåret tillgodoräknas däremot

pensionspoäng även om avgiften inte erlagts, men obetald avgift dras då från

pensionsbeloppet.

Pensionstillskott utges till den som inte har tjänat in någon rätt till

tilläggspension. Den som tjänat in rätt till endast en liten tilläggspension

får en utfyllnad till tilläggspensionen i form av pensionstillskott upp till

pensionstillskottets nivå. För en försäkrad som haft inkomst av annat

förvärvsarbete men som inte tillgodoräknats pensionspoäng till följd av

underlåten avgiftsbetalning (s.k. omdebitering) skall vid bestämmande av

rätten till pensionstillskott hänsyn tas till den tilläggspension som skulle

ha utgetts om avgift erlagts. Detta påverkar även rätten till bostadstillägg.

I det reformerade pensionssystemet införs en garantipension som fr.o.m. år

2001 ersätter nuvarande folkpension, pensionstillskott och det särskilda

grundavdraget för folkpensionärer vid beskattning.

Motion

I motion 1996/97:Sf222 av Birgitta Hambraeus (c) anför motionären att det

finns företagare som kämpat ärligt och tappert med sitt företag men ändå inte

har haft möjlighet att betala ATP-avgift. När en sådan företagare pensioneras

finner han eller hon att det hade varit bättre om han/hon inte företagit sig

något alls under sin yrkesverksamma tid. Pensionen hade då blivit högre. I

samband med det nya pensionssystemet kommer systemet med pensionstillskott att

avskaffas. De få personer som nu under denna övergångsperiod enbart har

folkpension borde därför få pensionstillskott. Det är inte rimligt att någon

skall tvingas leva på lägre pension än detta. Förändringen finansieras genom

minskade kostnader för sjukvården och minskat behov av socialhjälp.

Utskottets bedömning

När den allmänna tilläggspensioneringen infördes fick de försäkrade möjlighet

att ställa sig utanför systemet såvitt gällde inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning, s.k. undantagande. En försäkrad som hade begärt undantagande

betalade inte tilläggspensionsavgift för inkomst av annat förvärvsarbete. När

pensionstillskott infördes under år 1969 beslöts att detta skulle avräknas

inte bara mot faktiskt uppburen ATP utan även mot den ATP som skulle ha

utgivits om undantagande inte gällt. Motsvarande skulle gälla vid omdebitering

till följd av att avgifter för tilläggspension inte erlagts. Fr.o.m. år 1982

är det inte längre möjligt att vara undantagen från ATP, och fr.o.m. den

1 juli 1990 utges pensionstillskott till s.k. undantagandepensionär med

beaktande endast av faktiskt utgående ATP. Fortfarande beaktas dock den

tilläggspension som skulle ha utgetts om omdebitering inte hade skett. I sitt

av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 behandlade utskottet ett

motionsyrkande om fullt pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning.

Utskottet anförde därvid att frågan om pensionstillskott vid underlåten

avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.

I praktiken skulle detta innebära att egenföretagare med låga inkomster skulle

kunna välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra

minskade pensionsförmåner. Utskottet avstyrkte därför motionen.

I motion 1996/97:Sf222 föreslås att fullt pensionstillskott nu skall utges

med hänvisning till bl.a. att pensionstillskottet kommer att avskaffas i

samband med det nya pensionssystemet. Vad gäller det reformerade pensionssy-

stemet bygger detta i högre grad än dagens system på ett nära samband mellan

avgifter och förmåner. Även för personer med inkomst av anställning kommer

inslagen av egenavgifter att bli större. I proposition 1993/94:250 angavs

beträffande den inkomstrelaterade pensionen att i det fall avgifter inte

erlagts bortfaller normalt inte pensionsrätten med undantag för

egenföretagare. Utskottet förutsatte att man vid den fortsatta beredningen

ytterligare överväger om krav skall ställas på att egenavgift faktiskt

inbetalats, i vart fall vad gäller premiereservsystemet. I

departementspromemorian Ds 1995:41 har därefter föreslagits att pensionsrätt

som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete skall vara betingad av att

avgifterna betalas inom föreskriven tid. Detta skall gälla även i

premiereservsystemet. Någon särlösning för de två åren före pensioneringen

föreslås inte bli införd och föreslås bli slopad även i nuvarande system.

Genom det reformerade pensionssystemet upphör de nuvarande förmånerna

folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag vid beskattningen.

Garantipension utges i stället som en lägstagaranti eller en utfyllnad till

inkomstrelaterad pension, där avtrappningen inte görs krona för krona utan med

ett lägre procenttal. Hur en underlåten avgiftsbetalning skall påverka

garantipensionen har inte angivits. Enligt vad som inledningsvis redovisats

pågår beredningen av bl.a. garantipensionen inom Regeringskansliet, och en

departementspromemoria i frågan planeras till hösten. Enligt utskottets mening

bör förslagen rörande garantipensionen avvaktas, och utskottet avstyrker

därför bifall till motion 1996/97:Sf222 (c).

Flexibel pensionsålder

Nuvarande ordning

I det nuvarande pensionssystemet gäller att ålderspension kan tas ut fr.o.m.

den månad den försäkrade blir 60 år. Börjar ålderspension utges tidigare än

fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år, s.k. förtida uttag, skall

pensionen minskas med 0,5 % för varje månad som återstår till ingången av den

månad den försäkrade uppnår sistnämnda ålder. Om pensionen börjar utges senare

än 65-årsmånaden, s.k. uppskjutet uttag, skall pensionen ökas med 0,7 % för

varje månad därefter, dock beaktas inte tid efter ingången av den månad den

försäkrade fyllt 70 år.

I det reformerade systemet skall ålderspension inom fördelningssystemet

kunna tas ut från 61 års ålder. Den grundas då på intjänad pensionsrätt. Vid

uttag därefter växer pensionen efter försäkringsmässiga principer för varje

månad som den lämnas outtagen. Någon övre gräns för när uttag kan påbörjas

finns inte. Vid fastställandet av den årliga ålderspensionen från

fördelningssystemet beaktas bl.a. återstående medellivslängd vid

pensioneringstillfället. Vid pensionering före 65 års ålder omräknas pensionen

vid ändring av delningstalet, dock ej efter 65 års ålder.

Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall den nedre åldersgränsen för

tidigaste uttag av ålderspension från nuvarande system bestämmas till 61 år

fr.o.m. år 2000.

Motion

I motion 1996/97:Sf246 av Bengt Harding Olson (fp) anför motionären att det är

viktigt att tillhandahålla en rörlig pensionsålder mellan 60 och 70 år. För

att den rörliga pensionsåldern skall bli en realitet bör reglerna om förtida

uttag göras mindre oförmånliga. Ett förtida uttag bör därför minska pensionen

med endast 0,25 % per månad. Detta finansieras genom att personer som

pensionerar sig efter 65 års ålder inte därigenom får högre pension. Dessutom

minskar sjukvårdskostnaderna och kostnaderna för arbetslöshet.

Konsumtionsförmågan hos en del förtida pensionärer kan beräknas öka.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det viktigt att pensionssystemet möjliggör en

flexibel pensionsålder, inte bara före 65 års ålder utan även efter 65 år.

Utskottet motsätter sig därför att en ålderspension från det nuvarande

systemet inte ökar vid ett uppskjutet uttag. En annan inriktning skulle också

stå i motsättning till principbeslutet att en anställd skall ha rätt att vara

kvar i sitt arbete till 67 års ålder. Utskottet vill erinra om att i det

reformerade systemet kommer ålderspension att kunna tas ut från 61 års ålder,

samtidigt som pensionsrätt intjänas utan övre åldersgräns. Det reformerade

systemet kommer således att innebära en flexibel pensionsålder, samtidigt som

det alltid kommer att löna sig att fortsätta förvärvsarbeta efter 61 års

ålder. Utskottet konstaterar samtidigt att flertalet av de försäkrade som i

dag skulle kunna göra ett förtida uttag från nuvarande pensionssystem är i en

sådan ålder att de - enligt de antagna riktlinjerna - också kommer att få

ålderspension från det reformerade systemet. Övervägandena vid uttag av

förtida pension blir därför delvis beroende av villkoren i det reformerade

systemet.

Utskottet vill tillägga att Genomförandegruppen för närvarande överväger om

en höjning av gränsen från 60 till 61 år för förtida uttag av ålderspension

från nuvarande system bör ske tidigare än år 2000 som angavs i de ursprungliga

riktlinjerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion

1996/97:Sf246 (fp).

Delpension

Principbeslutet

Delpension kan enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring efter ansökan

utges till en förvärvsarbetande i åldern 61-64 år som minskar sin arbetstid.

Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och under en ramtid

av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den

tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 80 dagar fördelade

på minst fem månader. För rätt till delpension fordras vidare att den

försäkrade fr.o.m. det år då han fyllde 45 år har tillgodoräknats

pensionsgrundande inkomst under minst tio års tid. Efter

arbetstidsminskningen skall den försäkrade arbeta i genomsnitt minst 17 och

högst 35 timmar per arbetsvecka. Delpension utges med 55 % av

pensionsunderlaget, dock högst motsvarande en arbetstidsminskning av tio

timmar per arbetsvecka.

Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall delpension inte kunna

nybeviljas efter utgången av år 1999. Den som då uppbär sådan pension har dock

fortsatt rätt till delpension fram till 65 års ålder eller tills rätten

dessförinnan upphör.

Motion

I motion 1996/97:Sf218 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser motionärerna

att möjligheten att arbeta halvtid de sista åren i yrkeslivet skall vara en

verklig och flexibel valfrihet oavsett inkomst. Det är ett bra sätt till en

nertrappning inför upphörandet av arbetslivet, samtidigt som det är en viktig

arbetsmarknadsåtgärd eftersom det ger utrymme för yngre arbetskraft på

marknaden. Enligt motionärerna bör delpension finnas kvar även i det

reformerade pensionssystemet, och detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

Utskottets bedömning

Enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet skall delpension inte

kunna nybeviljas efter år 1999. Det främsta motivet härför är att det

reformerade ålderspensionssystemet kommer att innefatta en sådan flexibilitet

och medge individuella lösningar i sådan utsträckning att behovet av en

särskild delpensionsförsäkring inte längre kan anses vara tillräckligt

framträdande. Ålderspensionssystemet som sådant kommer framgent att ge stort

utrymme för uttag av en partiell ålderspension i kombination med fortsatt

förvärvsarbete, såväl före som efter 65 års ålder.

Enligt vad utskottet inhämtat från Socialdepartementet bör uppskjutandet av

pensionsreformen få till följd att möjligheterna att nybevilja delpension

skall upphöra först efter år 2000.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin uppfattning att delpensionen

på detta sätt skall upphöra genom det nya pensionssystemets införande.

Utskottet avstyrker därför motion 1996/97:Sf218 (s).

Pensionsutbetalningar från utlandet

Motion

I motion 1996/97:Sf212 av Paavo Vallius och Nils-Erik Söderqvist (s) tar

motionärerna upp ett problem vid utbetalning av pensioner från flera EU-

länder. De anger som exempel en situation då en person som är bosatt här i

landet får förtidspension och arbetsskadelivränta från Sverige samt

folkpension och avtalspension från Finland, grundad på arbete där. Förutom att

livräntan reduceras motsvarande pensionens storlek minskas pensionen och

livräntan från Finland på grund av att det land som betalar ut pensionen tar

ut en expeditionsavgift på 50 kr. Bankerna i Sverige tar sedan ut

växlingsavgift på 60 kr. När RFV räknar ner livräntan med en schablon av

valutakursen innebär det en kostnad på ungefär 100 kr för en pension på 1 500

kr. Detta förhållande bör enligt motionärerna rättas till genom en

skattereduktion eller justering av pensionsbeloppet med hänsyn till dessa

kostnader, vilket bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Inom EU/EES-området förekommer två olika system för invaliditetspensioner. I

det ena räknas pensionen i förhållande till försäkringsperiodens längd och i

det andra är pensionen oberoende av försäkringsperiodens längd. För personer

som varit försäkrade i flera länder gäller olika regler beroende på vilken typ

av försäkringssystem dessa länder tillämpar. I det fall alla länder som

personen varit försäkrad i har system där pensionen är oberoende av

försäkringsperiodens längd betalar det land pensionen där personen var

försäkrad när invaliditeten uppkom. Pensionen beräknas enligt det landets

lagstiftning och detta oavsett om pensionen då blir högre eller lägre än den

skulle ha blivit om den utgivits från ett tidigare land. I övriga fall betalas

separata pensioner ut från samtliga länder. Vad gäller ålderspension betalas

sådan ut separat från alla länder personen varit försäkrad i under minst ett

år. När invaliditets- eller ålderspension betalas ut i ett annat land står

pensionstagaren för valutaförändringar. Från pensionsbeloppet får göras avdrag

för post- och bankavgifter.

Utskottet konstaterar att problemet med kostnader för utbetalning av

socialförsäkringsförmåner till annat land inte är begränsat till EU/EES-

området utan gäller mer generellt. Utskottet vill därför hänvisa till att RFV

har haft i uppdrag att redovisa förslag till förändringar som innebär en mera

rationell hantering av utbetalningar av pensioner från Sverige till utlandet.

Uppdraget redovisades till regeringen i februari 1995 (RFV ANSER 1995:4). I

rapporten anges att RFV:s utbetalningskostnad för år 1995 beräknades till i

genomsnitt 11 kr per utbetalning, en kostnad som dock inte belastade

mottagaren. Vidare anges att kostnaden för den enskilde varierar från land

till land och i förhållande till utbetalningsform. RFV har gjort bedömningen

att den enskildes utkvitteringskostnad oftast ligger mellan 60 och 140 kr per

utbetalning.

Även om det således kan bli fråga om vissa kostnader för en person som

tjänat in pension i flera länder är utskottet inte berett att föreslå åtgärder

i enlighet med motionen. Utskottet förutsätter dock att såväl RFV som

regeringen följer utvecklingen beträffande dessa kostnader. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion 1996/97:Sf212 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande genomförandet av pensionsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf225 yrkandena 14-17 och 19,

1996/97:Sf242 yrkande 3 och 1996/97:Fi206 yrkande 2,

res. (mp)

2. beträffande premiereservsystem i offentlig regi

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf229 yrkande 4,

3. beträffande utbetalning av premiereservmedel

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf229 yrkande 2 och 1996/97:Sf238

yrkande 1,

4. beträffande försäkringsfunktion till SPV

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf261,

5. beträffande pensionspoäng för totalförsvarspliktiga

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf216,

6. beträffande pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf222,

7. beträffande flexibel pensionsålder

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf246,

8. beträffande delpension

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf218,

9. beträffande pensionsutbetalningar från utlandet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf212.

Stockholm den 17 april 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),

Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von

Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Ulf

Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Siw

Wittgren-Ahl (s).

Reservation

Genomförandet av pensionsreformen (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Den kraftiga?

och på s. 9 slutar med ?motionerna avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är målkonflikter inbyggda i det reformerade

pensionssystemet. De som står bakom pensionsöverenskommelsen vill å ena sidan

ha en hög grundtrygghet och å andra sidan en försäkring som är kopplad till

inkomsten och bygger på försäkringsmässighet. Dessa mål går inte att förena på

ett rimligt sätt när ersättningsnivån i den inkomstgrundande pensionen är så

pass låg som omkring 55 %. En fördjupad analys bör därför göras som belyser

dessa målkonflikter. Systemet är dessutom utomordentligt krångligt och med en

dyrbar administrativ uppbyggnad.

Utskottet anser att det nya pensionssystemet i stället bör utformas som ett

grundskydd, lika för alla, på ungefär samma nivå som dagens ålderspension för

en låginkomsttagare som tjänar ca 12 000-13 000 kr i månaden. Grundskyddet

skall vara lägre för samboende än för ensamstående och beskattas på samma sätt

som för förvärvsarbetande. I grundskyddet skall också räknas in ett belopp som

motsvarar det nuvarande bostadstillägget vid en basbostadskostnad på 2 200

kr/månad. För bostadskostnader därutöver skall bostadstillägg utges på samma

sätt som i dag. Den ungefärliga pensionsnivån (räknat i nivåer för 1996)

skulle för en ensamstående uppgå till ca 9 300 kr före skatt och 6 800 kr

efter skatt samt för en samboende ca 6 900 kr före skatt och 5 100 kr efter

skatt. Grundskyddet skall löneuppräknas. För majoriteten av pensionstagarna

innebär det nästan samma nettobehållning som enligt riktlinjerna för det

reformerade pensionssystemet. Det finns därför inte skäl att införa ett så

komplicerat, svårförståeligt och dyrt system som det reformerade

pensionssystemet ens om man av ideologiska skäl vill ha ett inkomstrelaterat

skydd.

Människor som tjänat in stora ATP-rättigheter i nuvarande system måste få

behålla dem. Vid införandet av ett grundskydd enligt den modell utskottet här

förordar behövs därför långa övergångstider, troligen 15-30 år.

Grundskyddssystemet skulle på sikt leda till sänkta kostnader för pensionering

och ge utrymme för att klara ökade kostnader för vård och omsorg om äldre.

Efter 25-35 år beräknas de årliga kostnaderna för ett pensionssystem enligt

denna modell vara 25 miljarder kronor lägre.

Utskottet anser att riksdagen med upphävande av sitt tidigare beslut om

riktlinjer för det framtida pensionssystemet som sin mening bör ge regeringen

till känna vad ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande genomförandet av pensionsreformen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf225 yrkandena 14-17 och 19

och med avslag på motionerna 1996/97:Sf242 yrkande 3 och 1996/97:Fi206

yrkande 2

dels upphäver riksdagens beslut den 8 juni 1994 (rskr. 1993/94:439) om

riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Genomförandet av pensionsreformen (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet har i samband med riksdagens behandling av riktlinjerna för det

reformerade pensionssystemet redovisat sin syn på det framtida

pensionssystemet. Dessa synpunkter äger fortfarande giltighet. Vi anser

således att det reformerade pensionssystemet innebär ett systemskifte.

Fördelningspolitiska inslag försvinner genom att egenavgiften inte tas ut över

taket 7,5 basbelopp. Det offentliga sparandet minskar, och det byggs upp ett

stort privat sparande genom premiereservsystemet. Livsinkomstprincipen medför

att pensionens andel av slutlönen blir lägre för fler personer i det nya

systemet. Den missgynnar kvinnor och tvingar dem att anpassa sitt

förvärvsmönster till en manlig norm. Den uppmanar inte män att dela på

hemansvaret eller kvinnor att föda barn och uppmuntrar inte heller till

studier eller vidareutbildning. Vi kritiserar också barnårsrätten ur ett

jämställdhetsperspektiv. Det reformerade pensionssystemet öppnar för en

privatisering av pensionssystemet i framtiden. Det nya systemet är

krångligare, mindre överskådligt och mer byråkratiskt än dagens

pensionssystem. Det är inte heller säkert att det är ett samhällsekonomiskt

stabilt pensionssystem.

Vänsterpartiet vill i stället ha ett generellt och obligatoriskt

pensionssystem som betalas solidariskt med arbetsgivaravgifter som tas ut på

hela lönesumman och omfördelar mellan generationer och individer.

Ålderspensionssystemet bör därför reformeras till ett system som kan sägas

innebära ett modifierat ATP-system och som i allt väsentligt behåller de

fördelar som den nuvarande ordningen innebär. Pensionen skall räknas på de

genomsnittligt 30 bästa åren. I ett sådant system finns utrymme för att

studera, göra värnplikt, skaffa barn m.m. Utgående pensioner och taket 7,5

basbelopp reallöneindexeras. Systemet skall kompletteras med en garantinivå på

en högre nivå - 2,6 basbelopp - än vad regeringen föreslagit. Den högre nivån

är motiverad av att en pensionär bara i undantagsfall skall behöva andra

bidrag. Garantipensionen skall utges på denna nivå till såväl gift som

ensamstående pensionär.

2. Utbetalning av premiereservmedel (mom. 3)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin

(fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kd) anför:

I motion 1996/97:Sf238 påpekas att det nya ålderspensionssystemet för lång tid

framöver är Sveriges största och viktigaste samhälls- och privatekonomiska

projekt. Det är därför av stor vikt att inte minst de principer och regelverk

som skall styra premiereservdelen inom det reformerade pensionssystemet inte

luckras upp, ytterligare fördröjs eller förfuskas.

Redan i princippropositionen förutsågs att de avgifter som skall avsättas

till premiereservdelen under de två första åren av administrativa skäl måste

placeras på räntebärande konton i riksgälden. Därefter skall den enskilde

efter eget val föra över medlen till valfri kapitalförvaltare.

Efter regeringsskiftet 1994 har arbetet med pensionsreformen på ett

olyckligt och onödigt sätt försenats. Dettta har bl.a. fått till följd att

premiereservmedlen forfarande står kvar på riksgälden och inte kan betalas ut

till pensionsspararna inom den stipulerade tiden. Effekten av förseningen har

förvärrats genom den praxis som nyttjas i statlig redovisning, nämligen att

endast redovisa pensionsmedlen som en tillgång utan att samtidigt ta upp

motsvarande skuld till pensionsspararna. Detta har i sin tur fått som följd

att statsbudgetens saldo visar ett skenbart bättre resultat. För år 1997

motsvarar detta en förstärkning på ca 30 miljarder kronor. Uttalanden från

regeringshåll att utbetalningen av premiereservmedlen kan skapa

statsfinansiella problem, dvs. egentligen problem av kameral natur, har

självklart lett till stor oro bland dagens pensionssparare. Till detta kommer

att de pensionsmedel som förvaltas på riksgälden får lägre avkastning än om de

enligt planerna efter två år hade kunnat överföras till kapitalförvaltare för

placering i bl.a. aktier.

För att trovärdigheten i det reformerade pensionssystemet inte skall

äventyras vore det för det första önskvärt att statens redovisning av

premiereservmedlen justeras, så att det klart framgår att premiereservmedlen

utgör en statlig skuld till pensionsspararna. För det andra vore det önskvärt

att pensionsspararna erhåller kontobesked gällande avsatta premiereservmedel

redan 1997. Slutligen är det absolut nödvändigt att arbetet med det

reformerade pensionssystemet bedrivs snabbt och effektivt, så att

lagstiftningen beslutas av riksdagen före sommaren 1998.

Som framgår av utskottets skrivningar skall den nyligen tillsatta

Premiereservutredningen lämna förslag på vilket statligt organ som bör ha hand

om försäkringsfunktionen. Vilka avvägningar som görs i detta sammanhang kan få

stor betydelse för det reformerade pensionssystemets framtida trovärdighet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97 2

Utskottet.............................................3

Reformens huvudsakliga inriktning 3

Principbeslutet 3

Det fortsatta beredningsarbetet 5

Motioner 7

Utskottets bedömning 8

Premiereservsystemet 9

Principbeslutet och beredningen 9

Premiereservutredningen 10

Ny utredning om premiereservsystemet 11

Motioner 12

Utskottets bedömning 13

Pensionsrätt vid totalförsvarsplikt 15

Principbeslutet 15

Motion 15

Utskottets bedömning 15

Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning 15

Nuvarande ordning 15

Flexibel pensionsålder 17

Motion 18

Utskottets bedömning 18

Delpension 18

Principbeslutet 18

Motion 19

Utskottets bedömning 19

Pensionsutbetalningar från utlandet 19

Motion 19

Utskottets bedömning 20

Hemställan 20

Reservation..........................................21

Genomförandet av pensionsreformen (mom. 1) 21

Särskilda yttranden..................................22