Bet. 1996/97:SfU3

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU03

underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SfU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition

1995/96:208 Underhållsstöd till barn

till särlevande föräldrar, m.m. samt fem

motioner som väckts med anledning av

förslaget.

I propositionen föreslås att ett nytt

samhällsstöd skall ersätta det nuvarande

bidragsförskottet och det särskilda

bidraget till vissa adoptivbarn.

Utgångspunkter för regeringens förslag

har varit dels att samhällsstödet till

barn vars föräldrar inte bor tillsammans

skall vara oberoende av föräldrabalkens

regler om underhållsbidrag, dels att

reglerna skall utformas så att statens

kostnader minskas. Vidare skall det

klart framgå att det i första hand är

föräldrarna som har det ekonomiska

ansvaret för barnens försörjning.

Besparingen skall främst ske genom att

försörjningsförmågan hos den förälder

som barnet inte bor hos tas i anspråk i

större utsträckning än vad som sker för

närvarande.

Enligt förslaget skall underhållsstöd

lämnas med 1 173 kronor per månad och

barn. När barnet bor växelvis hos

föräldrarna skall underhållsstödet utges

i form av ett utfyllnadsbidrag. Om

barnet har egna inkomster, skall

underhållsstödets belopp minskas. Vid

inkomster som överstiger 48 000 kronor

per år skall underhållsstödet minskas

med 50 procent av överskjutande belopp.

För det underhållsstöd som lämnas till

barnet skall den förälder som inte bor

tillsammans med barnet vara

återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten föreslås

utformad som en viss procent av den

återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett grundavdrag på

24 000 kronor. I propositionen föreslås

att procentsatsen för fastställande av

återbetalningsbelopp för ett barn skall

vara 10 procent, för två barn 6,25

procent för varje barn och för tre barn

5 procent per barn. Den totala

procentsatsen föreslås ökad med 1

procent för varje ytterligare barn

utöver tre. Vidare föreslås att alla den

återbetalningsskyldiges biologiska och

adopterade barn räknas med i antalet

barn.

Inkomstprövningen av

återbetalningsskyldigheten föreslås i

första hand grundad på inkomst av tjänst

samt intäkt av kapital och inkomst av

näringsverksamhet.

Återbetalningsskyldigheten skall grundas

på det senaste taxeringsbeslutet och

omräknas årligen.

Enligt regeringens förslag skall en

återbetalningsskyldig förälder helt

eller delvis kunna medges anstånd av

försäkringskassan med återbetalning till

staten. Anstånd skall medges i den mån

det behövs för att den bidragsskyldige

skall få behålla vad som behövs för eget

och familjens underhåll. En

bidragsskyldig skall också kunna medges

eftergift av försäkringskassan om det

finns synnerliga skäl med hänsyn till

den bidragsskyldiges ekonomiska eller

personliga situation.

Statens fordran på en

återbetalningsskyldig kommer enligt

bestämmelser i utsökningsbalken att

handläggas som allmänt mål. Detta

innebär bl.a. att lagen om preskription

av skattefordringar m.m. kommer att

gälla, vilket i princip innebär en

femårig preskriptionstid.

Den föreslagna lagen om underhållsstöd

föreslås träda i kraft den 1 december

1996 och tillämpas första gången i fråga

om underhållsstöd för februari 1997.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker bifall till

motionerna.

Enligt regeringens förslag kommer även

barn vars ena förälder avlidit att

omfattas av lagen om underhållsstöd

såvitt barnet inte har rätt till

barnpension enligt bestämmelser i lagen

om allmän försäkring. Utskottet

konstaterar att barnpension beräknas i

kvotdelar i förhållande till den

avlidnes bosättningstid eller tid med

intjänad ATP. Detta innebär att

barnpension för år räknat kan komma att

understiga det belopp som skulle ha

utgetts i underhållsstöd, särskilt om

den avlidne förälderna var bosatt i ett

land utanför EU. Även överkompensation

kan förekomma. Utskottet föreslår ett

tillkännagivande om att regeringen inom

ramen för den uppföljning av reformen

som kommer att ske bör följa effekterna

av att underhållsstöd inte lämnas när

rätt till barnpension föreligger.

Regeringen bör vid behov återkomma till

riksdagen med förslag till ändrade

regler.

Utskottet har för sin del särskilt

framhållit vikten av att frågan om vilka

effekter den föreslagna reformen kan få

med avseende på föräldrarnas ekonomi

följs upp samt att frågan om hur

resekostnader vid umgänge skall beaktas

får en lösning.

Till betänkandet har fogats 11

reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i

proposition 1995/96:208 föreslagit

riksdagen att anta regeringens förslag

till

1. lag om underhållsstöd,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

5. lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

6. lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till

betänkandet.

Motionerna

1995/96:Sf24 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan den

underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet och

föräldrabalkens regler om underhåll,

2. att riksdagen beslutar att

underhållsstödet och utfyllnadsbidraget

skall vara behovsprövat i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att

grundavdraget vid prövning av

underhållsbidragets storlek skall vara

48 000 kr i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning av möjligheterna att helt

avskaffa systemet med underhållsbidrag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1995/96:Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

en fortlöpande uppföljning av vilka

ekonomiska effekter som underhållsstödet

kan föra med sig enligt vad i motionen

anförts om att regeringens förslag även

kan drabba mycket ekonomiskt svaga

underhållsskyldiga,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionenanförts om att besparingarna kan

bli avsevärt mindre än vad regeringen

angivit i sin proposition,

3. att riksdagen beslutar att

försäkringskassa, även i Sverige, skall

kunna vara ombud för barnet och

föranstalta om indrivningar av barns

fordringar när det gäller

underhållsbidrag,

4. att riksdagen beslutar att om den

underhållsskyldige häftar i skuld med

underhållsstöd skall denna inte

preskriberas förrän den

underhållsskyldigeuppnått

pensionsåldern, 65 år,

5. att riksdagen beslutar att

underhållsstödet indexeras enligt vad i

motionen anförts om att stödet skall

följa den allmänna löneutvecklingen

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkringskassans behov av

ekonomiska resurser för att beivra fusk

med underhållsstöd.

1995/96:Sf26 av Ragnhild Pohanka m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen

snarast återkommer med faktiska förslag

om hur de underhållsskyldigas

resekostnader vid umgänge skall kunna

vägas in vid beräkningen av

underhållsstöd,

2. att riksdagen avslår propositionen i

den del som avser föreslagen nivå på

grundavdrag,

3. att riksdagen beslutar att

tillstyrka den ursprungliga promemorians

förslag om ett grundavdrag på 48 000 kr

per år,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beskattningsbar inkomst som

underlag för beräkning av den

bidragsskyldiges underhållsstöd,

5. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om ändrad beräkningsgrund för

den underhållsskyldiges underhållsstöd

där hänsyn tas även till boförälderns

ändrade inkomst.

1995/96:Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition

1995/96:208,

2. att riksdagen (vid bifall till

yrkande 1) hos regeringen begär förslag

till ändring av systemet för statens

stöd till barn till särlevande föräldrar

enligt de principer som redovisas i

motionen.

1995/96:Sf28 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till underhållsstöd som beaktar

vårdnadshavarens ekonomi,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnader för resor m.m. i

samband med umgänget,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ensamföräldrar med

tonårsbarn,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att följa upp hur de nya

reglerna påverkar möjligheterna till

nära och goda relationer mellan barnet

och dess båda föräldrar.

Utskottet har hållit en offentlig

utfrågning angående regeringens förslag

till lag om underhållsstöd, bilaga 5.

Utskottet

Inledning

Gällande bestämmelser om

underhållsbidrag

De grundläggande bestämmelserna om

föräldrars underhållsskyldighet mot barn

finns i föräldrabalkens (FB) 7 kap.

Föräldrarna skall svara för underhåll

åt barnet efter vad som är skäligt med

hänsyn till barnets behov och

föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

När underhållsskyldigheten bestäms skall

hänsyn tas till barnets egna inkomster

och tillgångar samt till barnets olika

sociala förmåner under beaktande av vad

som föreskrivs om dessa. Sinsemellan

skall föräldrarna ta del i kostnaderna

för barnets underhåll var och en efter

sin förmåga.

En förälder kan fullgöra sin

underhållsskyldighet genom att faktiskt

ta hand om barnet eller, om föräldern

inte varaktigt bor tillsammans med

barnet, genom att betala

underhållsbidrag till barnet.

Underhållsbidrag fastställs genom dom

eller avtal. Full avtalsfrihet råder och

ett ingånget avtal är i princip bindande

för såväl barnet som den

bidragsansvarige.

Socialstyrelsen har i Allmänna råd

1989:6 lagt fram detaljerade riktlinjer

för hur man räknar ut underhållsbidrag

till barn. Råden vänder sig i första

hand till tjänstemän i kommuner som

medverkar vid fastställande av

underhållsbidrag men har också fått

stort genomslag i domstols-praxis.

När underhållsbidrag bestäms räknas

enligt Socialstyrelsens riktlinjer först

barnets behov av underhåll fram. Härvid

används schablonbelopp som varierar

efter barnets ålder och

levnadssituation. Beloppen är knutna

till basbeloppet. Till detta

schablonbelopp läggs eventuella

barnomsorgskostnader. Därefter görs

avdrag för bl.a. barnbidrag och

eventuella arbetsinkomster som barnet

kan ha, dock inte mindre inkomster av

feriearbete eller liknande. Det belopp

som återstår motsvarar barnets behov av

underhåll från sina föräldrar.

Behovet av underhåll fördelas mellan

föräldrarna i förhållande till deras

förmåga, kvotdelningsmetoden.

Utgångspunkten är förälderns faktiska

inkomster. Föräldern får förbehålla sig

ett belopp för eget eller annans

underhåll som innefattar alla vanliga

levnadskostnader. Det egna

förbehållsbeloppet för föräldern

beräknas med ledning av ett normalbelopp

som utgör 120 % av basbeloppet.

Bostadskostnaden beräknas dock för sig

efter vad som är skäligt. Normer om vad

som är skälig bostadskostnad bestäms

årligen av Socialstyrelsen och

Riksförsäkringsverket. Om en förälder är

gift eller sammanboende får han eller

hon normalt förbehålla sig halva

bostadskostnaden. Har den som har att

utge underhåll hemmavarande barn får han

eller hon förbehålla sig ett belopp för

barnet som utgör 40 procent av

basbeloppet.

Underhållsbidrag till barn anpassas

automatiskt till ändringarna i

penningvärdet genom bestämmelser i lagen

(1966:680) om ändring av vissa

underhållsbidrag, indexlagen. Om

föräldrarna är ense kan de själva ändra

vad som bestämts om underhåll i ett

avtal eller en dom.

En förälder kan alltid få avtal eller

domar om underhåll för framtiden

omprövade när bidraget - frånsett

indexuppräkning - har utgått med

oförändrat belopp under minst sex år.

Har inte så lång tid gått måste den som

vill få till stånd en förändring visa

att förhållandena har förändrats.

Förändringen bör vara påtaglig och ha en

viss varaktighet samt gå utöver vad som

kan påräknas vara normala variationer.

Gällande bestämmelser om bidragsförskott

De grundläggande bestämmelserna om

bidragsförskott finns i lagen (1964:143)

om bidragsförskott (BFL). Bestämmelserna

har ett nära samband med bestämmelserna

om underhållsbidrag.

Bidragsförskott kan lämnas när ingen

eller endast en av föräldrarna har

vårdnaden om barnet. Bidragsförskott

lämnas då i förhållande till den

förälder som inte har vårdnaden om

barnet. En ytterligare förutsättning för

att bidragsförskott skall utges är att

denne förälder inte varaktigt bor

tillsammans med barnet. Om föräldrarna

gemensamt har vårdnaden om barnet kan

bidragsförskott utges under

förutsättning att barnet bor tillsammans

med endast en av dem.

Bidragsförskottets årliga belopp är

fr.o.m. år 1995 14 080 kr eller 1 173 kr

per månad. Bidragsförskottet är inte

behovsprövat.

Bidragsförskott lämnas inte om

vårdnadshavaren utan giltigt skäl

underlåter att vidta eller medverka till

åtgärder för att få underhållsbidrag

eller faderskap till barnet fastställt,

eller om det finns grundad anledning

anta att den underhållsskyldige i

vederbörlig ordning betalar fastställt

underhållsbidrag som inte understiger

bidragsförskottsnivån eller det är

uppenbart att den underhållsskyldige på

annat sätt sörjt eller sörjer för att

barnet får motsvarande underhåll.

Bidragsförskottet består av två delar:

en förskottsdel och en utfyllnadsdel.

Förskottsdelen motsvarar fastställt

underhållsbidrag och betalas om

underhållsbidraget inte erläggs i rätt

tid eller med rätt belopp.

Underhållsbidraget förskotteras med

högst det belopp som svarar mot

bidragsförskottet (1 173 kr per månad).

Utfyllnadsdelen utgör skillnaden mellan

bidragsförskottet och

underhållsbidraget.

Finns det grundad anledning anta att

fastställt underhållsbidrag betalas i

vederbörlig ordning, betalas

bidragsförskottet endast i form av

utfyllnadsbidrag. Om det

underhållsbidrag som fastställts

uppenbarligen understiger vad den

bidragsskyldige bör betala, lämnas inte

bidragsförskott med högre belopp än

underhållsbidraget. Således utges i

dessa fall inte något utfyllnadsbidrag.

Det belopp som staten förskotterat

skall den bidragsskyldige betala

tillbaka till staten. Utfyllnadsbidraget

är ett rent samhällsstöd som inte

återkrävs från den bidragsskyldige.

Bidragsförskott betalas längst t.o.m.

den månad under vilken barnet fyller 18

år. Förlängt bidragsförskott kan lämnas

för barn som går i skola när det fyller

18 år eller återupptar skolgången innan

det fyller 19 år så länge barnet

bedriver studier som ger rätt till

förlängt barnbidrag eller studiehjälp,

dock längst t.o.m. juni månad det år

barnet fyller 20 år.

Allmänna principer för ett nytt

samhällsstöd till barn till särlevande

föräldrar

Propositionen

I propositionen föreslås att ett nytt

samhällsstöd skall ersätta det nuvarande

bidragsförskottet och det särskilda

bidraget till vissa adoptivbarn.

Regeringens grundläggande utgångspunkter

för förslaget har varit dels att

samhällsstödet till barn vars föräldrar

inte bor tillsammans skall vara

oberoende av föräldrabalkens regler om

underhållsbidrag, dels att reglerna

skall utformas så att statens kostnader

minskar.

Bidragsförskotten har enligt

propositionen spelat en viktig

fördelningspolitisk roll och gjort det

möjligt för ensamföräldrar att ge sina

barn en rimlig ekonomisk standard och

ett socialt väl integrerat liv. Av bl.a.

dessa skäl finns det enligt regeringen

anledning att behålla en ordning som

innebär att det allmänna träder in och

ger barn till särlevande föräldrar ett

garanterat bidrag till sin försörjning,

om barnet inte har möjlighet att direkt

av den bidragsskyldige föräldern få ett

underhåll av tillräcklig storlek.

De nya reglerna om samhällsstöd bör

enligt regeringen utformas så att det

klart framgår att det i första hand är

föräldrarna som har det ekonomiska

ansvaret för sina barn. Därvid bör

eftersträvas att den besparing som måste

genomföras blir fördelningspolitiskt

rimlig. För att ensamföräldrar inte

skall drabbas bör besparingen inte ske

så att samhällsstödet minskas.

Besparingen bör i stället ske genom att

försörjningsförmågan hos den förälder

som barnet inte bor hos tas i anspråk i

större utsträckning än vad som för

närvarande sker. Vidare bör enligt

propositionen beaktas att barn numera i

ökad utsträckning bor växelvis hos sina

föräldrar och att samhällsstödet även

skall omfatta dessa situationer. Det är

enligt regeringen angeläget att reglerna

utformas så att de inte motverkar nära

och goda relationer mellan barnet och

båda dess föräldrar. En strävan bör

också vara att reglerna blir enkla och

entydiga så att föräldrarna i en given

situation kan överblicka sina ekonomiska

förpliktelser.

Mot bakgrund av bl.a. det nu anförda

föreslår regeringen ett nytt

samhällsstöd, kallat underhållstöd, som

skall ersätta det nuvarande

bidragsförskottet och det särskilda

bidraget till vissa adoptivbarn.

Underhållsstöd skall enligt förslaget

lämnas med 1 173 kr per månad till barn

vars föräldrar inte bor tillsammans.

Underhållsstöd skall lämnas både när

barnet bor hos endast en av föräldrarna

och när barnet bor växelvis hos båda

föräldrarna. I det senare fallet skall

underhållsstöd lämnas som ett

utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn

till att båda föräldrarna bidrar till

barnets försörjning genom att ha det hos

sig. Vidare föreslås att förälder som

inte sammanbor med barnet skall vara

skyldig att återbetala hela eller en

viss del av underhållsstödet till

staten. Återbetalningsbeloppet föreslås

beräknat som en viss procent av den

återbetalningsskyldige förälderns

inkomst.

Motioner

I motion Sf27 yrkande 1 av Sigge Godin

m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

avslår propositionen och i yrkande 2

hemställs, under förutsättning av bifall

till yrkande 1, att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av

sy-stemet för statens stöd till barn

till särlevande föräldrar enligt i

motionen redovisade principer. I

motionen avvisas regeringens förslag

till principiella lösningar.

Motionärerna förordar i stället ett

reformerat system för beräkning av

underhållsbidrag enligt den modell som

förespråkas i betänkandet

Underhållsbidrag och bidragsförskott

(SOU 1995:26). I betänkandet föreslås en

s.k. nettokvotdelningsmodell, som

innebär att underhållsbidragets storlek

bestäms genom att man fördelar

kostnaderna för barnet mellan

föräldrarna i relation till deras

nettoinkomster. Därefter sker en

kontroll av att varje förälder kan

försörja sig själv. Om då det

preliminära underhållsbidrag man kommit

fram till är så stort att den

underhållsskyldige inte får kvar

tillräckligt för sin försörjning, måste

underhållsbidraget minskas. Klarar

föräldrarna inte att själva ekonomiskt

sörja för sina barn skall det enligt

motionärerna finnas en behovsprövad

modell för ett utfyllnadsbidrag. Har

barnet egna inkomster eller föräldrarna

sådana ekonomiska resurser att de själva

kan försörja sina barn skall rätten till

utfyllnadsbidrag inte prövas.

Utfyllnadsbidraget bör motsvara

skillnaden mellan barnets behov av

underhåll - beräknat efter en schablon

- och vad föräldrarna kan skjuta till

enligt bestämmelser i FB. Föreligger en

brist utges utfyllnadsbidrag. Detta är

enligt motionärerna modellens

principiella utformning. I motionen

framhålls vidare att vid fastställande

av om brist föreligger eller inte bör en

ny makes eller sambos inkomster beaktas

till hälften. Om den underhållsskyldige

föräldern eller dennes nya partner får

underhållsbidrag för ett eller flera

barn skall inkomsten höjas med detta

belopp. I motsvarande mån skall, om den

underhållsskyldige föräldern eller den

nya parten bidrar till försörjningen av

eget barn, inkomsten minskas. Nu

förespråkade modell innebär enligt

motionärerna att det allmännas kostnader

för stödet minskas.

I motion Sf24 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) anförs att en huvudinvändning mot

regeringens förslag är att man

frikopplar den underhållsansvariga

förälderns skyldighet att återbetala den

del av underhållsstödet som inte är det

s.k. utfyllnadsbidraget från FB:s regler

om underhåll. Skulden som föräldern får

relateras till staten och kopplas inte

till barnet. Motionärernas utgångspunkt

är att skulden till de egna barnen

alltid skall vara prioriterad och direkt

kopplad till föräldraansvaret i övrigt.

I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande

härom.

I yrkande 4 i samma motion hemställs

att riksdagen begär en utredning av

möjligheterna att helt avskaffa systemet

med underhållsbidrag enligt vad som

anförs i motionen. Motionärerna anser

att det förslag som läggs fram är ett

steg i rätt riktning men framhåller att

det nu är dags att skyndsamt se över

möjligheterna att helt avskaffa ett

bidrag som, även med den nu föreslagna

modellen, är svåröverskådligt och

komplicerat och som de facto innebär att

skattebetalarna tar ansvar för något som

alltid bör vara de egna föräldrarnas

viktigaste uppgift, nämligen den

ekonomiska omsorgen om barnen. Enligt

motionärerna skall grundprincipen alltid

vara att föräldrarna aldrig kan komma

ifrån sitt försörjningsansvar. I de fall

där den underhållsskyldige inte kan

betala eller där faderskapet är okänt,

får socialtjänsten pröva rätten till

socialbidrag, på samma sätt som gäller

andra situationer där de egna

inkomsterna inte täcker de nödvändiga

utgifterna. Detta innebär en

inkomstprövning i varje enskilt fall,

vilket ger systemet en mer

fördelningspolitiskt attraktiv profil.

De som har störst behov av stöd

garanteras detta. Vid de fall där den

underhållsskyldige är känd, men för

tillfället inte kan betala, adderas hans

eller hennes skuld på samma sätt som

gäller t.ex. skatteskulder. Det statliga

engagemanget i systemet blir då att se

till att denna skuld bevakas och att den

återbetalas. Medel som eventuellt kommer

in utbetalas till den kommun som

utbetalat socialbidrag. Har socialbidrag

inte utbetalats, trots att

underhållsstöd inte utgått, tillfaller

pengarna ändå barnet, som skulle ha

erhållit stödet från början. På så sätt

garanteras kopplingen mellan

betalningsskyldigheten och det egna

barnet.

Utskottets bedömning

Socialförsäkringsutskottet kan

inledningsvis konstatera att de

nuvarande bestämmelserna om

bidragsförskott i olika sammanhang

kritiserats utifrån skilda

utgångspunkter. Bl.a.

Riksrevisionsverket (RRV) har

konstaterat att bidragsförskott i inte

obetydlig omfattning utbetalas till barn

som inte kan anses vara i behov av det

och att samhällsstödet i stor

utsträckning kommit att få en omvänd

fördelningsprofil. Ett annat problem är

att underhållsbidrag inte omprövas

tillräckligt ofta, vilket leder till för

låga underhållsbidrag. Vidare har

marginaleffekterna för den

bidragsskyldige i vissa fall varit

mycket höga.

Sambandet mellan den offentligrättsliga

regleringen av bidragsförskotten och den

civilrättsliga regleringen av

underhållsbidrag har också kritiserats.

Sambandet kan beskrivas så att reglerna

om bidragsförskott utgår från reglerna

om underhållsbidrag. Detta samband leder

till i vissa fall oönskade konsekvenser.

Enligt reglerna om bidragsförskott har

barnet rätt till förskott så snart det

inte lever med båda sina föräldrar.

Detta gäller även om barnet inte har

behov av något underhållsbidrag, därför

att barnet har egna inkomster eller

därför att den förälder som barnet bor

hos ensam kan försörja barnet. Reglerna

medför också att utfyllnadsbidraget

höjs, om ekonomin hos den förälder som

barnet bor hos förbättrats och

underhållsbidraget därför sänkts. Barnet

och dess föräldrar torde knappast agera

för en höjning av underhållsbidraget,

annat än om det kan bli aktuellt med ett

underhållsbidrag som överstiger

bidragsförskottsnivån.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat

yttrande från lagutskottet och

socialutskottet över regeringens förslag

jämte motioner (bilaga 3 och 4).

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande

bl.a. att utskottet från sina

utgångspunkter har en viss förståelse

för det synsätt som motionärerna i

motion Sf27 ger uttryck för. Den

föreslagna ordningen kommer nämligen att

leda till att betydelsen av de

civilrättsliga reglerna om

underhållsbidrag minskar avsevärt.

Förslaget innebär enligt utskottet att

bidragsskyldiga föräldrar i stor

utsträckning kommer att få

betalningsförpliktelser mot staten i

stället för mot barnen. Det är inte

orimligt att anta att vissa föräldrar

därmed kan komma att uppleva att de

betalar en form av avgift till samhället

i stället för ett underhållsbidrag till

sina barn. Den föreslagna ordningen kan

också komma att uppfattas så att

särlevande föräldrars försörjningsansvar

för sin barn minskar. Sammantaget anser

lagutskottet att det inte kan uteslutas

att förslaget innebär en viss risk för

att FB:s grundläggande principer om

föräldrars underhållsskyldighet gentemot

sina barn kan komma att rubbas.

Lagutskottet motsätter sig emellertid

inte att det framlagda förslaget till

ett nytt underhållsstöd till barn till

särlevande föräldrar nu införs. De

farhågor beträffande förslaget som

utskottet redovisat bör inte överdrivas.

Lagutskottet utgår från att regeringen

noga följer tillämpningen av den nya

lagen och därvid uppmärksammar, inte

bara de statsfinansiella effekterna av

reformen, utan också andra konsekvenser

av det slopade sambandet mellan reglerna

om underhållsbidrag och reglerna om

samhällsstöd.

Socialutskottet framhåller i sitt

yttrande att det framlagda förslaget

till underhållsstöd i allt väsentligt

tillgodoser de krav som måste ställas på

systemet, nämligen att ge barn till

särlevande föräldrar ett garanterat

bidrag till sin försörjning. Reglerna

har enligt socialutskottets mening

utformats så att det tydligt framgår att

det i första hand är föräldrarna som har

det ekonomiska ansvaret för sina barn.

Från utskottets synpunkter finns ingen

erinran mot förslagen i propositionen.

Socialförsäkringsutskottet kan utifrån

sina utgångspunkter konstatera att ett

minskat samband med bestämmelserna om

underhållsbidrag rymmer flera fördelar.

Lagutskottet har också som framgått ovan

framhållit att farhågorna i dessa

avseenden inte bör överdrivas. De

föreslagna reglerna om underhållsstöd är

så konstruerade att en förälders förmåga

att bidra till sina barns försörjning

tas i anspråk fullt ut och situationer

då föräldrar med goda inkomster erhåller

stöd från det allmänna kommer att

minska. Möjligheterna för föräldrar att

manipulera systemet genom att få ett för

lågt underhållsbidrag fastställt och

därigenom ett ökat samhällsstöd undviks.

En annan fördel är att föräldrar enbart

i de fall där underhållsbidraget kan

komma att överstiga underhållsstödets

belopp kan behöva anlita allmänna

domstolar för att få ett

underhållsbidrag fastställt. Reglerna i

det nya systemet är utifrån föräldrarnas

synpunkt lättöverskådliga, i så måtto

att dessa utan svårighet vid en

separation kan konstatera vilka

konsekvenser detta får med avseende på

de ekonomiska förpliktelserna. Vid

utskottets offentliga utfrågning var

flertalet av de inbjudna personerna av

uppfattningen att huvudprinciperna för

det föreslagna systemet är bra.

Socialförsäkringsutskottet, som nedan

kommer att behandla regeringens förslag

i dess enskildheter, anser att det

föreliggande förslaget om underhållsstöd

till barn till särlevande föräldrar ur

principiell synpunkt innebär att

föräldrarnas ekonomiska ansvar

tydliggörs och att barnen garanteras en

rimlig försörjning. Utskottet vill också

i likhet med socialutskottet bestämt

motsätta sig att en boförälder, i de

fall den underhållsskyldige inte kan

eller vill sörja för sitt barn eller är

okänd, skall hänvisas till att söka

socialbidrag om han eller hon inte ensam

kan sörja för sitt barn.

Mot denna bakgrund har utskottet ingen

erinran mot den principella utformningen

av underhållsstödet till barn till

särlevande föräldrar. Utskottet

avstyrker sålunda bifall till motionerna

Sf24 yrkandena 1 och 4 och Sf27.

Närmare om rätten till underhållsstöd

Propositionen

I propositionen föreslås att

underhållsstöd skall lämnas till barn

vars föräldrar inte bor tillsammans,

oberoende av om barnet varaktigt bor hos

endast en av föräldrarna eller växelvis

hos båda föräldrarna. Enligt

propositionen är gemensam vårdnad numera

huvudalternativet i FB:s regler om

vårdnad även för sådana fall där

föräldrarna inte bor tillsammans.

Föräldrarna kan således själva i

huvudsak komma överens om hur den

faktiska vården skall utformas. I vissa

fall förekommer s.k. växelvis boende,

dvs. att barnet i stor omfattning bor

hos båda föräldrarna. All erfarenhet

talar enligt propositionen för att det

är bäst för barnet att vidmakthålla nära

och goda relationer till båda sina

föräldrar även när föräldrarna inte

lever tillsammans. De ändringar som

under senare år vidtagits inom ramen för

FB:s regelsystem om vårdnad har därför

syftat till att främja

samförståndslösningar och vidga utrymmet

för gemensam vårdnad. Även när det

gäller barnets underhåll och regler om

underhållsstöd bör systemet utformas så

att stöd kan lämnas såväl till barn som

varaktigt bor tillsammans med endast en

förälder som till barn som bor växelvis

hos båda föräldrarna. Underhållsstöd

skall enligt propositionen lämnas enbart

om barnet är folkbokfört hos en av

föräldrarna och också varaktigt bor

tillsammans med den föräldern, vilket

enligt propositionen inte hindrar att

barnet kan bo tillsammans med den andre

föräldern. Med förälder bör jämställas

särskilt förordnad vårdnadshavare. I

propositionen framhålls att

underhållsstödet betalas ut till den

förälder som barnet är folkbokfört hos

och att det förhållandet att

återbetalningsskyldigheten beräknas på

den andres inkomster innebär en

samstämmighet med reglerna för särskilt

bidrag för barn enligt lagen om

bostadsbidrag. Samstämmigheten innebär

att man förhindrar att en förälder

uppbär utfyllnadsdelen av

underhållsstödet, medan den andre uppbär

bostadsbidrag för samma barn, vilket

sammanlagt skulle innebära mer i bidrag

om föräldrarna har olika hög inkomst än

vad som är avsett av lagstiftaren.

Vid växelvis boende har enligt

propositionen båda föräldrarna kostnader

för barnet. Vardera föräldern står för

barnets kostnader under den tid barnet

vistas hos henne eller honom. Någon

underhållsskyldighet enligt FB kan inte

fastställas vid sådant boende. Den

förälder som inte är boförälder bör

enligt propositionen vid växelvis boende

inte heller åläggas

återbetalningsskyldighet gentemot

staten. Samtidigt har boföräldern lägre

kostnader för barnet under den tid det

vistas hos den andre föräldern.

Underhållsstödet till boföräldern bör

därför, enligt vad som framhålls i

propositionen, minskas i motsvarande mån

och lämnas i form av utfyllnadsbidrag.

I propositionen föreslås vidare att ett

barn inte har rätt till underhållsstöd

om barnets mor är boförälder och utan

giltigt skäl låter bli att medverka till

att få faderskapet till barnet

fastställt, eller det finns grundad

anledning anta att en bidragsskyldig

förälder i rätt ordning erlägger

underhållsbidrag som inte är lägre än

det belopp som enligt den föreslagna

lagen skulle betalas ut i underhållsstöd

eller det är uppenbart att den

bidragsskyldige föräldern på något annat

sätt ser till att barnet får motsvarande

underhåll. Vidare föreslås att

underhållsstöd inte skall lämnas om

boföräldern trots föreläggande och utan

giltigt skäl inte medverkar till de

åtgärder som behövs för att

försäkringskassan skall kunna driva in

underhållsbidrag från en bidragsskyldig

förälder som är bosatt utomlands. Även

barn vars ena förälder är avliden kommer

att omfattas av den nya lagen.

Regeringen har i propositionen hänvisat

till att riksdagen uttalat att en

utredning bör ske av vilka möjligheter

som kan finnas för att kompensera ett

barn för bortfallet av stöd till

försörjningen om barnet inte kan få

efterlevandepension när en förälder

avlider (bet. 1992/93:SfU4, rskr.

1992/93:69). I propositionen föreslås

emellertid att ett barn inte skall ha

rätt till underhållsstöd om barnet har

rätt till barnpension enligt

bestämmelser i lagen om allmän

försäkring (AFL).

Utskottets bedömning

Det nya underhållsstödet kommer att

omfatta en vidare krets barn än vad

gäller bidragsförskottssystemet. Förutom

barn med särlevande föräldrar och barn

som adopterats av en ensam person kommer

även barn vars ena förälder avlidit att

omfattas. Underhållsstöd kommer också

att kunna lämnas till barn som växelvis

bor hos föräldrarna. Utskottet anser det

utmärkt att hela denna grupp kan

omfattas av samma regelsystem.

Beträffande barn vars ena förälder

avlidit gäller att barn som har rätt

till barnpension enligt AFL inte kommer

att få rätt till underhållsstöd. Här bör

nämnas att underhållsstödets storlek är

ungefär detsamma som barnpensionens

garantibelopp, 40 % av basbeloppet.

Barnpensionen enligt AFL beräknas

emellertid i kvotdelar i förhållande

till den avlidne förälderns

bosättningstid i Sverige eller tid med

intjänad ATP-rätt. Vid bestämmande av

efterlevandepensionens storlek kan även

framtida bosättningstid beräknas, och

detta sker på motsvarande sätt som vid

förtidspension enligt bestämmelser i 5

kap. 9 § AFL. Det anförda innebär att

barnpension för år räknat kan komma att

understiga det belopp som skulle ha

utgetts i underhållsstöd, särskilt om

den avlidne föräldern varit bosatt i ett

land utanför EU. Situationer kan även

förekomma då barnet överkompenseras,

t.ex. då enbart en utländsk

efterlevandepension utbetalas. Utskottet

anser att regeringen inom ramen för den

uppföljning av reformen som kommer att

ske bör följa upp effekterna av att

underhållsstöd inte lämnas när rätt till

barnpension föreligger. Regeringen bör

vid behov återkomma till riksdagen med

förslag till ändrade regler. Det anförda

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet vill nämna att RFV i Allmänna

råd 1989:10 beträffande bidragsförskott

angett att med växelvis boende avses

situationer då barn tillbringar mer än

en tredjedel av tiden hos den

underhållsskyldige. Utskottet utgår från

att detta kommer att ligga till grund

för bedömningen även beträffande

underhållsstödet.

Utskottet tillstyrker propositionen i

nu behandlad del.

Underhållsstödets storlek

Propositionen

I propositionen föreslås att

underhållsstöd skall lämnas med 1 173 kr

per barn och månad vilket motsvarar

ungefär hälften av normalkostnaderna för

ett barn sedan hänsyn tagits till det

allmänna barnbidraget. Om barnet har

egna inkomster är det enligt vad som

framhålls i propositionen rimligt att

dessa beaktas och att underhållsstödet

minskas om inkomsterna är tillräckligt

höga. Ferieinkomster och andra mindre

inkomster skall dock inte beaktas. I

propositionen föreslås att inkomster som

överstiger 48 000 kr per år skall

beaktas och medföra att underhållsstödet

minskas med 50 % av överskjutande

belopp.

Underhållsstöd skall också kunna

betalas ut som ett utfyllnadsbidrag och

utgör då skillnaden mellan

underhållsstödet och den

återbetalningsskyldighet som skall

fastställas till viss procent av den

återbetalningsskyldiges årsinkomst (se

nedan). Underhållsstöd skall betalas som

utfyllnadsbidrag om det finns grundad

anledning anta att en förälder betalar

underhåll till barnet som motsvarar

återbetalningsskyldigheten enligt

bestämmelserna om underhållsstöd, om

barnet bor växelvis hos båda föräldrarna

eller om sökanden begär det.

Motioner

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion

Sf24 yrkande 2 beslut om att

underhållsstödet och utfyllnadsbidraget

skall vara behovsprövat. Motionärerna

accepterar inte att underhållsstödets

utfyllnadsdel utges som en allmän

grundläggande trygghet för alla barn

till särlevande föräldrar som då gynnas

i förhållande till andra barn. Enligt

motionärerna måste målsättningen för

statens insatser på det familjepolitiska

området vara att barn lever i nära

relationer till båda föräldrarna.

Förslaget innebär, framhålls det i

motionen, att staten gynnar en

familjesplittring. Mot bakgrund härav

bör såväl underhållsstödets förskottsdel

som utfyllnadsdel vara behovsprövat.

I motion Sf26 yrkande 5 av Ragnhild

Pohanka m.fl. (mp) begärs förslag om

ändrad beräkningsgrund för den

underhållsskyldiges underhållsstöd där

hänsyn tas till boförälderns ändrade

inkomst. Motionärerna framhåller att den

bidragsskyldige föräldern får betala mer

i underhållsstöd om hans eller hennes

inkomster ökar och mindre när

inkomsterna minskar. Vidare tas hänsyn

till barnets inkomster. Motionärerna

anser att det finns starka skäl för att

närmare pröva om inte även boförälderns

inkomst skall påverka den

bidragsskyldiges underhållsstöd.

I motion Sf28 yrkande 1 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag

till underhållsstöd som beaktar

vårdnadshavarens ekonomi. Enligt

motionärerna är det i nuvarande

statsfinansiella läge, med besparingar

inom snart nog varje område inom

välfärdssystemet, stötande att

underhållsstöd skall komma

vårdnadshavare i de högsta

inkomstskikten till del. En sådan

ordning riskerar att undergräva

systemets legitimitet. I de fall då den

underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet inte är lika

stor som underhållsstödet bör därför en

inkomstprövning ske. En sådan modell

måste enligt motionärerna utformas så

att marginaleffekterna minimeras och så

att administrationskostnaderna inte

ökar. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om ensamföräldrar med

tonårsbarn. Enligt motionärerna kan det

finnas skäl att relatera

underhållsstödet till barnens ålder. Ett

faktum torde vara att omkostnaderna för

tonårsbarn är högre än för yngre barn.

Det allmännas stöd minskar också när

barnen går ut grundskolan. Med hänsyn

till en arbetsmarknadssituation som ger

få ungdomar i åldrarna 16-18 år

möjlighet till arbete på fritid kan den

ekonomiska situationen för många

tonårsföräldrar vara mycket pressad.

Regeringen bör därför enligt

motionärerna noga följa och uppmärksamma

denna grupp och överväga justeringar i

stödsystemet.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i

motion Sf25 att då nivån på

underhållsstödet knyts till den

underhållsskyldiges inkomst kommer

statens kostnader för underhållsstödet

att minska i takt med löneutvecklingen.

På vilket sätt barnet skall få

tillgodogöra sig en underhållsskyldigs

löneökning berörs inte i propositionen.

I yrkande 5 begärs att underhållsstödet

skall indexeras så att nivån följer den

allmänna löneutvecklingen.

Utskottets bedömning

Frågan om en behovsprövning av

underhållsstödet i förhållande till den

förälder som barnet bor hos diskuteras i

propositionen. Ett stort antal

remissinstanser har ifrågasatt om inte

ett samhällsstöd som betalas ut till

vårdnadshavaren oberoende av dennes

ekonomi riskerar att undergräva

systemets legitimitet. Enligt regeringen

finns det flera skäl som talar mot en

behovsprövning. I propositionen uppges

att det är en mycket liten grupp av

boföräldrar som har höga inkomster.

Statens inkomster skulle inte minska

annat är marginellt om en behovsprövning

infördes. I förevarande förslag är

underhållsstödets storlek utformat så

att det skall motsvara halva

normalbeloppet för ett barn utöver

barnbidraget. Boföräldern svarar enligt

propositionen regelmässigt för en

motsvarande del av försörjningen och

ofta betydligt mer. Därtill kommer att

marginaleffekterna för föräldrar med

goda och medelgoda inkomster redan i dag

är besvärande genom att dessa får lägre

bostadsbidrag och höjda

barnomsorgsavgifter. En behovsprövning

inom ramen för det nya systemet skulle

ytterligare förstärka dessa effekter.

Socialutskottet har i sitt yttrande

framhållit att en behovsprövning är

förenad med så många nackdelar att det

inte bör införas.

I likhet med vad som anförs i

propositionen anser

socialförsäkringsutskottet att ett

system där en behovsprövning sker i

förhållande till boförälderns ekonomi

har många nackdelar. Farhågorna att

förslaget skulle innebära att systemets

legitimitet ifrågasätts får enligt

utskottets uppfattning inte överdrivas.

Ett system med behovsprövning måste

dessutom utformas så att

marginaleffekterna minimeras samtidigt

som administrationskostnaderna inte

nämnvärt ökar. Utformningen av ett

sådant system innebär enligt utskottets

uppfattning betydande svårigheter och

kan komma att ställa stora krav på

administrationen med åtföljande

kostnader. Sammanfattningsvis delar

utskottet de skäl som regeringen anför

mot att nu införa en behovsprövning.

Utskottet tillstyrker således

regeringens förslag och avstyrker bifall

till motionerna Sf24 yrkande 2, Sf26

yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.

Beträffande frågan om en indexering av

underhållsstödet och frågan om

underhållsstöd bör utges med olika

belopp beroende av barnens ålder anser

socialutskottet i sitt yttrande att en

indexering av underhållsstödet inte bör

ske och att stödet i princip bör utgå

till alla barn med lika stort belopp.

Socialförsäkringsutskottet delar

socialutskottets uppfattning och

avstyrker bifall till motionerna Sf25

yrkande 5 och Sf28 yrkande 3.

Allmänt om återbetalningsskyldighet

Propositionen

I propositionen föreslås att för det

underhållsstöd som lämnas till barnet

skall den förälder som inte bor

tillsammans med barnet vara

återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten föreslås

bestämd enligt en schabloniserad

procentmetod. Om ett underhållsbidrag

bestämts i form av ett engångsbelopp

skall någon återbetalningsskyldighet

inte fastställas.

Regeringen framhåller att

utgångspunkten för förslaget är att båda

föräldrarna efter förmåga skall bidra

till barnets försörjning. Det är enligt

propositionen inte rimligt att staten,

som nu ofta är fallet, står för

kostnader för barnet som den förälder

som barnet inte bor hos har möjlighet

att bidra till. Att svara för sina barns

försörjning bör vara en etablerad

samhällelig norm.

En ökning av försörjningsbidraget från

den förälder som inte har sitt barn

boende hos sig bör enligt regeringens

mening åstadkommas genom att särskilda

regler införs, som innebär att dessa

föräldrar blir skyldiga att helt eller

delvis återbetala underhållsstödet till

staten. Återbetalningsskyldigheten mot

staten bör enligt propositionen

bestämmas med hänsyn till den

återbetalningsskyldiges ekonomiska

förhållanden. Återbetalningsskyldigheten

bör också vara oberoende av den andra

förälderns ekonomi. På så sätt påverkas

inte statens kostnader för

underhållsstöd av de ekonomiska

förhållandena hos boföräldern. Enligt

propositionen innebär detta att bandet

mellan barnet och föräldrarna sätts i

förgrunden medan föräldrarnas ekonomiska

beroende av varandra minskar. I de fall

underhållsstöd utges i form av

utfyllnadsbidrag skall någon

återbetalningsskyldighet inte

fastställas. Utfyllnadsbidraget är ett

rent samhälleligt stöd.

Återbetalningsskyldigheten bör enligt

propositionen bestämmas enligt ett

enkelt system med så få tolkningsmoment

och inslag av skönsmässiga bedömningar

som möjligt. Det bör vidare vara lätt

att anpassa återbetalningsskyldigheten

till ändrade ekonomiska förhållanden. En

lämplig metod blir därför att bestämma

återbetalningsskyldigheten med

utgångspunkt i den

återbetalningsskyldiges årliga

bruttoinkomst efter ett grundavdrag på

24 000 kr. Återbetalningsskyldigheten

föreslås fastställd till en viss procent

av den så framräknade inkomsten. I

propositionen föreslås att procentsatsen

för fastställande av

återbetalningsskyldighet för ett barn

skall vara 10 %, för två barn 6,25 % för

varje barn och för tre barn 5 % per

barn. Den totala procentsatsen föreslås

ökad med 1 % för varje ytterligare barn

utöver tre. Vidare föreslås att alla den

återbetalningsskyldiges biologiska barn

och adoptivbarn räknas med i antalet

barn.

Enligt propositionen torde

möjligheterna att driva in statens

fordran utomlands beträffande

återbetalningsskyldighet vara små.

Regeringen föreslår därför att om den

bidragsskyldige föräldern är bosatt

utomlands bör försäkringskassan ha

möjlighet att låta bli att fastställa

återbetalningsskyldighet.

Försäkringskassan inträder då i barnets

rätt till underhållsbidrag, och statens

fordran kan drivas in i utlandet i samma

utsträckning som i dag. I propositionen

föreslås också att det bör införas en

bestämmelse om att försäkringskassan

helt eller delvis får upphäva ett redan

fattat beslut om

återbetalningsskyldighet om den

bidragsskyldige föräldern bosätter sig

utomlands.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i

motion Sf25 att regeringens förslag

innebär att de som har höga inkomster

eller stor förmögenhet kommer att få

återbetala en mycket större del av

underhållsstödet än de gör i nuvarande

bidragsförskottssystem. Regeringen har

dock bedömt att även vissa

återbetalningsskyldiga föräldrar med

låga inkomster kommer att betala mer

till staten än vad som sker i dag. Detta

framgår också av de analyser som

presenteras i propositionen. De

bidragsskyldiga i decilgrupperna 2 och 3

får en minskning av sin disponibla

inkomst som - med tanke på de låga

inkomsterna - kan bli svår att bära.

Enligt motionärerna är syftet med

reformen inte att stjälpa utan snarare

att poängtera båda föräldrarnas ansvar

för barnens försörjning. Det kan också

bli svårt för staten att driva in

återbetalningen för de nämnda grupperna.

Motionärerna anser därför att det

fortlöpande bör göras en uppföljning av

vilka effekter som underhållsstödet kan

föra med sig för dem med låga inkomster.

Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande härom.

I motion Sf28 yrkande 4 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att följa

upp hur de nya reglerna påverkar

möjligheterna till nära och goda

relationer mellan barnet och dess båda

föräldrar. Motionärerna framhåller att

underhållsstödet handlar om kronor och

ören, men det är också av stor vikt att

stödets utformning inte motverkar utan

bidrar till att nära och goda relationer

mellan barnet och dess föräldrar kan

upprätthållas. Vid en uppföljning måste

också de fördelningspolitiska effekterna

av förslaget beaktas.

I två motioner tas upp frågan om

grundavdragets storlek.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i

motion Sf24 yrkande 3 beslut om att

grundavdraget skall vara 48 000 kr.

Motionärerna hänvisar till att det i

departementspromemorian föreslogs just

detta belopp. En halvering av avdraget

kan enligt motionärerna skapa problem i

så måtto att det kommer att finnas

underhållsskyldiga vars skuld kommer att

vara större än förbehållsbeloppet.

Även i motion Sf26 av Ragnhild Pohanka

m.fl. (mp) hänvisas till

departementspromemorian och att det

halverade beloppet kan komma att drabba

underhållsskyldiga med låga inkomster.

Motionärerna begär i yrkandena 2 och 3

att riksdagen beslutar fastställa

grundavdraget till 48 000 kr.

Utskottets bedömning

I propositionen framhålls att

tillämpningen av reglerna om

bidragsförskott och reglerna om

underhållsbidrag successivt lett till

allt lägre genomsnittliga bidrag till

barnens försörjning från den förälder

som inte stadigvarande bor tillsammans

med barnet. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det inte är rimligt att

staten, som nu ofta är fallet, står för

den del av barnets försörjning som den

förälder som barnet inte bor hos har

möjlighet att bidra till. Den föreslagna

lösningen om återbetalningsskyldighet

innebär att den bidragsskyldiges

betalningsförmåga tas i anspråk i ökad

utsträckning. Återbetalningsskyldigheten

föreslås vara oberoende av den andre

förälderns ekonomi, varigenom statens

kostnader för underhållsstödet inte

påverkas av de ekonomiska förhållandena

hos boföräldern. Sambandet mellan

oönskade effekter mellan FB:s regler om

underhållsbidrag och utgivet

underhållsstöd kommer också därmed att

upphöra.

I den departementspromemoria,

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar (Ds 1996:2), som låg till

grund för regeringens förslag föreslogs

att ett grundavdrag från inkomsten skall

få göras med 48 000 kr. I propositionen

föreslås dock att ett grundavdrag skall

få göras med 24 000 kr. Skälen härför

är, enligt vad företrädare för

Socialdepartementet uppgett för

utskottet, i första hand att de redan

beslutade sparmålen skall kunna uppnås.

Regeringen framhåller vidare i

propositionen att ett grundavdrag på 24

000 kr tar hänsyn till dem med svag

ekonomi. Återbetalningsskyldiga med

mycket låga inkomster kommer då att få

en låg återbetalningsskyldighet eller

ingen alls. I propositionen föreslås

dessutom att återbetalningsskyldigheten

helt skall bortfalla om den skulle bli

lägre än 100 kr per barn och månad.

Socialutskottet tillstyrker i sitt

yttrande regeringens förslag och

avstyrker bifall till motionerna.

Utskottet noterar att RRV i sitt

remissyttrande över

departementspromemorian har ansett att

förslagen om återbetalningsbelopp fått

en fördelningspolitiskt mindre lämplig

profil. Besparingskravet, som då var 500

miljoner kronor, uppnåddes inte heller

genom förslagen. RRV gjorde egna

beräkningar som visade att ett

grundavdrag på 72 000 kr och

procentsatser på 14, 17 och 20 % för

ett, två respektive tre barn skulle ge

bättre effekter i nämnda avseenden. Vid

utskottets offentliga utfrågning har RRV

angett att man inte gjort några

beräkningar med anledning av det höjda

besparingskrav som nu ställts och de nya

beräkningsgrunder som regeringen

föreslagit. RRV har uppgett att man för

att hitta den bästa lösningen behöver

ett större underlag men att reglerna kan

justeras efter hand.

Utskottet delar uppfattningen att det

inte minst mot bakgrund av sparmålen och

med hänsyn till statens finanser är

rimligt att grundavdraget nu bestäms

till 24 000 kr. Utskottet har härvid

även beaktat möjligheterna som

försäkringskassan får att bevilja

anstånd respektive medge eftergift. Med

ett lågt grundavdrag betonas också alla

föräldrars ansvar att bidra till sina

barns försörjning. Vilken effekt detta

får med avseende på bl.a. möjligheterna

att driva in en uppkommen skuld får

beaktas inom ramen för uppföljningen av

reformen. Utskottet avstyrker bifall

till motionerna Sf24 yrkande 3 och Sf26

yrkandena 2 och 3.

Utskottet anser det väsentligt att

frågan om vilka effekter den nu

föreslagna reformen kan komma att få med

avseende på föräldrarnas ekonomiska

situation följs upp. I propositionen

anförs också att regeringen noga kommer

att följa upp denna fråga. Syftet med

motion Sf25 yrkande 1 får därmed anses

tillgodosett.

Företrädare för Socialdepartementet

har uppgett att även andra konsekvenser

av reformen kommer att följas

upp.Utskottet anser det väsentligt att

så sker och anser därmed att syftet med

motion Sf28 yrkande 4 är tillgodosett.

I sammanhanget vill utskottet särskilt

kommentera regeringens förslag till lag

om underhållsstöd såvitt avser 23 §

andra stycket. Enligt detta skall beslut

om återbetalningsskyldighet inte

meddelas i bl.a. de fall

underhållskyldighet enligt FB har

fastställts i form av ett engångsbelopp.

För att övergången till det nya systemet

inte skall få orimliga konsekvenser

anser utskottet att

återbetalningsskyldighet inte heller

skall fastställas om domstol konstaterat

att annan förmögenhetsöverföring till

barn är att jämställa med

underhållsbidrag i form av ett

engångsbelopp, i vart fall då

överföringen skett innan nu föreslagen

lag om underhållsstöd trätt i kraft.

Inkomstunderlag

Propositionen

Inkomstprövningen av

återbetalningsskyldigheten föreslås i

första hand grundad på inkomst av tjänst

samt intäkt av kapital och inkomst av

näringsverksamhet. Med hänsyn till att

en förälders försörjningsansvar skall

grundas på förmåga utan hänsynstagande

till andra åtaganden och att systemet

skall vara enkelt och förutsebart, bör

enligt regeringen i princip inte beaktas

andra avdrag eller eventuella underskott

under de två förstnämnda inkomstslagen

än sådana som får göras vid beräkning av

inkomst av tjänst. Bruttolön med avdrag

för vid beskattningen medgivna avdrag i

inkomstslaget tjänst - såsom resor till

och från arbetet och resor i tjänsten -

ränteintäkter etc. får enligt regeringen

anses vara ett bra mått att beräkna den

ekonomiska förmågan. Avdrag under

inkomstslaget kapital skall inte

beaktas. Inkomst av näringsverksamhet

bör ökas genom att vissa avdrag som har

karaktär av vinstdispositioner

återläggs. Dessa är avsättning till

periodiseringsfonder, viss del av avdrag

för egen pension samt ökning av

expansionsmedel. Även avdrag för

underskott från tidigare år skall

återläggas. Dock skall den

bidragsskyldiges inkomst minskas med

belopp som avser återföring till

beskattning av avdrag för avsättning

till periodiseringsfonder och minskning

av expansionsmedel. Tillägg skall göras

med 1 % av skattepliktig förmögenhet som

överstiger

800 000 kr samt för inkomst, inklusive

kostförmån, som beskattas enligt lagen

(1958:295) om sjömansskatt och

studiemedel i form av studiebidrag.

Återbetalningsskyldigheten skall

grundas på det senaste taxeringsbeslutet

och omräknas årligen.

Om en återbetalningsskyldig förälder

inte betalar till staten i rätt tid

föreslås att ränta skall betalas på

skulden. Ränta skall även erläggas om

anstånd medgetts. Räntan, som inte skall

vara avdragsgill, bör enligt förslaget

årligen fastställas av regeringen till

en nivå som motsvarar statens utgifter

för dess upplåning.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i

motion Sf26 yrkande 4 ett

tillkännagivande om att beskattningsbar

inkomst bör utgöra underlag för

beräkning av den bidragsskyldiges

underhållsstöd så att exempelvis avdrag

för resor till och från arbetet kan

beaktas.

Utskottets bedömning

Den föreslagna metoden att

procentbeloppet beräknas med ledning av

senast fastställd taxering ger enligt

utskottets mening ett enkelt och tydligt

system med förutsebara effekter.

Återbetalningsbeloppet kommer hela tiden

att anpassa sig till ändrade

inkomstnivåer. Inkomstnivån kommer dock

att hänföra sig till förhållandena cirka

ett till två år tidigare när

återbetalningsbeloppet fastställs.

Möjligheterna att enligt 28 § bestämma

återbetalningsskyldigheten till ett

högre skäligt belopp gäller endast

speciella situationer. Regeringen har

tillkallat en särskild utredare att se

över inkomstbegreppen inom bidrags- och

socialförsäkringssystemen (dir.

1996:52). Utredaren skall bl.a.

analysera nuvarande regler och redovisa

förslag till så långt möjligt gemensamma

regler för hur inkomst skall beräknas.

Utskottet utgår från att även

inkomstbegreppet i den nu föreslagna

lagen om underhållsstöd kan bli föremål

för utredningens granskning. Utskottet

har dock inga invändningar mot

förslagets utformning i nu behandlad

del. Utskottet avstyrker bifall till

motion Sf26 yrkande 4.

Utskottet vill i sammanhanget peka på

att 800 000 kr är den gräns som

tillämpas för när skatt börjar tas ut på

förmögenhet. Fr.o.m. den 1 januari 1997

är denna gräns ändrad till 900 000 kr

(prop. 1995/96:198, SkU31, rskr. 305).

Vidare skall framhållas att det enligt

förslag i proposition 1995/96:227

föreslås att lagen (1958:295) om

sjömansskatt skall upphävas. Förslaget

behandlas för närvarande av riksdagen. I

nämnda proposition föreslås en ändring i

enlighet härmed i 26 § lagen om

underhållsstöd.

Resekostnader i samband med umgänge

Motioner

I två motioner tas upp frågan om

kostnader för resor i samband med

umgänge mellan föräldrar och barn.

I motion Sf26 yrkande 1 av Ragnhild

Pohanka m.fl. (mp) begärs att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med

förslag om hur de underhållsskyldigas

resekostnader vid umgänge skall kunna

vägas in vid beräkningen av

underhållsstöd. Motionärerna framhåller

att, om de underhållsskyldiga framdeles

i ökad omfattning kommer att få erlägga

högre belopp än i dag, kan eventuella

möjligheter till umgänge försvåras. Där

samhället har ett starkt intresse av att

se till att föräldrar själva klarar att

försörja sina barn, har samhället också

en moralisk skyldighet att skydda ett

kanske redan skört och ömtåligt

förhållande mellan den

underhållsskyldige och barnet.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i

motion Sf28 att när barn och

underhållsskyldig är bosatta på skilda

orter uppkommer kostnader för resor m.m.

i samband med umgänge. Att regeringen

inte tar upp denna fråga i nu

förevarande proposition är enligt

motionärerna en brist. Motionärerna

understryker vikten av att denna fråga

löses snarast möjligt. En möjlig

konsekvens av den skärpta

återbetalningsskyldigheten som måste

motverkas är minskad möjlighet att

utnyttja umgängesrätten på grund av höga

kostnader. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om det anförda.

Utskottets bedömning

Såsom framhålls i motionerna kan det

vara förenat med höga resekostnader vid

utövande av umgänge. Som framgått ovan

är huvudregeln numera enligt

bestämmelser i FB att föräldrarna skall

ha gemensam vårdnad om barnen. Detta

innebär att domstol inte kan förordna om

hur umgängesrätten skall regleras utan

parterna förutsätts själva komma överens

om denna. För närvarande finns heller

inga särskilda bestämmelser som reglerar

föräldrarnas inbördes ansvar för sådana

särskilda kostnader. Vid fastställande

av underhållsbidrag kan dock enligt

praxis resekostnader beaktas.

Frågan om resekostnader vid umgänge har

behandlats i flera olika utredningar

utan att denna fått sin lösning.

Riksdagen har tidigare uttalat att det

är angeläget att frågan om resekostnader

vid utövande av umgänge får en lösning

(bet. 1992/93:LU22). Senast har frågan

behandlats i SOU 1995:26. Utredningen

föreslår i detta sammanhang att

föräldrarna skall dela på

resekostnaderna i förhållande till deras

respektive ekonomiska förmåga. I

propositionen anförs att avsikten var

att de förslag som lämnats i nämnda

betänkande skulle behandlas tillsammans

med departementspromemorian om

underhållsstöd, vilket av tidsskäl

visade sig vara omöjligt. För att uppnå

fastställda sparmål krävdes att nu

förevarande proposition lades fram för

riksdagen före sommaren 1996.

Lagutskottet har i sitt yttrande över

motionerna framhållit att det är

väsentligt att frågan om kostnader för

umgängesresor får en lösning. Barnets

behov av goda och nära relationer till

båda sina föräldrar kräver, enligt

utskottets mening, att frågan får sin

lösning.

Socialutskottet framhåller i sitt

yttrande att det av propositionen

framgår att regeringen är medveten om

att problem med försörjningsbördan på

ett negativt sätt påverkar barnets

möjligheter att umgås med den

bidragsskyldige föräldern. Enligt

utskottets uppfattning behövs inte något

tillkännagivande med anledning av

motionsyrkandena då regeringen kommer

att ta upp frågan om resekostnader i

samband med umgänge i den proposition

som förväntas bli framlagd nästa år på

grundval av Vårdnadstvistutredningens

betänkande Vårdnad, boende och umgänge

(SOU 1995:79).

Socialförsäkringsutskottet, som är

medvetet om att frågan om hur

resekostnader vid umgänge skall lösas

rymmer särskilda svårigheter, anser i

likhet med lagutskottet och

socialutskottet att det är väsentligt

att denna fråga får en lösning. Enligt

uppgift kommer regeringen att ta upp

frågan om resekostnader i samband med

umgängesfrågor i en proposition som

förväntas bli framlagd nästa år. Mot

bakgrund härav anser utskottet det inte

påkallat med något uttalande från

riksdagens sida med anledning av

motionerna Sf26 yrkande 1 och Sf28

yrkande 2. Utskottet vill dock tillägga

att i den mån ett underhållsbidrag

fastställts till lägre belopp med hänsyn

till resekostnader vid umgänge har det

nuvarande bidragsförskottssystemet

inneburit en viss statlig subvention om

utfyllnadsbidrag blivit aktuellt.

Anstånd, eftergift och utmätning

Propositionen

En bidragsskyldig förälder skall enligt

förslaget helt eller delvis kunna medges

anstånd av försäkringskassan med

återbetalningen till staten. Anstånd

skall medges i den mån det behövs för

att den bidragsskyldige skall få behålla

vad som behövs för eget och familjens

underhåll. Därvid skall

utsökningsbalkens bestämmelser om

gäldenärens beneficium tillämpas. Även i

andra fall skall anstånd kunna medges om

det finns anledning till det med hänsyn

till den bidragsskyldiges personliga

eller ekonomiska situation eller annan

särskild anledning. En bidragsskyldig

skall också kunna medges eftergift av

försäkringskassan om det finns

synnerliga skäl med hänsyn till den

bidragsskyldiges ekonomiska eller

personliga situation.

Enligt bestämmelser i 1 kap. 6 §

utsökningsbalken (UB) kommer statens

fordran på återbetalningsskyldighet vid

utmätning att handläggas som allmänt

mål.

I propositionen föreslås att

försäkringskassans fordringar gentemot

den återbetalningsskyldige vid

löneutmätning skall ha samma företräde

framför andra fordringar som barnets

fordringar enligt FB. Vid samtidig

utmätning skall det innehållna beloppet

fördelas efter de löpande bidragens och

återkravens storlek.

Försäkringskassan skall enligt

förslaget som huvudregel inte längre i

samband med sina egna återkrav ge barnet

tillfälle att samtidigt kräva in

överskjutande underhållsbidrag.

Om den bidragsskyldige föräldern är

bosatt utomlands och någon

återbetalningsskyldighet inte har

fastställts av försäkringskassan

föreslås däremot att kassan skall få

träda in i barnets rätt till

underhållsbidrag. Statens fordringar kan

då enligt propositionen drivas in i

utlandet i samma utsträckning som sker i

dag. Enligt vad som framhålls i

propositionen torde möjligheterna att

driva in statens fordran utomlands

beträffande återbetalningsskyldighet

vara små. Försäkringskassan bör i

utlandsärenden även fortsättningsvis i

samband med sina egna återkrav ge barnet

tillfälle att samtidigt kräva in

överskjutande underhållsbidrag.

Motion

I motion Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann

m.fl. (v) begärs beslut om att

försäkringskassan, även i Sverige, skall

kunna vara ombud för barnet och

föranstalta om indrivning av barnets

fordringar vad gäller underhållsbidrag.

Motionärerna framhåller att om staten

måste gå in med underhållsstöd i de

situationer där underhållsbidraget

fastställts till högre belopp innebär

detta att en konflikt föreligger mellan

föräldrarna. För att få ut det

överskjutande underhållsbidraget måste

barnet självt föranstalta om

indrivningsåtgärder. Enligt motionärerna

innebär detta att ett av syftena med

reformen, nämligen att barnen skall

lämnas utanför, försvinner för dessa

barn.

Utskottets bedömning

I förslaget till lag om underhållsstöd

finns bestämmelser om att

försäkringskassan kan medge anstånd med

inbetalning av återbetalningsbelopp.

Försäkringskassan kan också helt eller

delvis efterge statens fordran avseende

återbetalningsskyldigheten. Dessa

bestämmelser utgör en viktig del i det

nya systemet. Därigenom finns möjlighet

att underlätta situationen för en

underhållsskyldig som tillfälligt eller

för längre tid inte har möjlighet att

fullgöra sin återbetalningsskyldighet.

Den nya konstruktionen av

återbetalningsskyldigheten innebär att

fordringen inte längre avser ett

civilrättsligt underhållsbidrag utan en

offentligrättslig avgift. När fordringen

skall drivas in av kronofogdemyndigheten

hanteras den således som ett allmänt

mål. Detta behöver dock inte innebära

någon förändring av försäkringskassans

hantering av ärendet dessförinnan. På

samma sätt som i dag bör

försäkringskassan således i allmänhet

försöka få till stånd frivilliga

inbetalningar av den

återbetalningsskyldige.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag i dessa delar.

Vad gäller frågan om försäkringskassan

som ombud för barn vid indrivning av

underhållsbidrag konstaterar

lagutskottet i sitt yttrande att statens

fordran, när det gäller

återbetalningsskyldigheten, som regel

inte kommer att ha något samband med ett

eventuellt underhållsbidrag. Endast i

ärenden där den återbetalningsskyldige

föräldern är bosatt utomlands kommer

statens fordran att vila på

civilrättslig grund. Mot denna bakgrund

framstår det, enligt lagutskottets

mening, som naturligt att

försäkringskassan inte i andra ärenden

än s.k. utlandsärenden skall behöva

lämna barnet biträde med indrivning av

barnets fordran på underhållsbidrag i

samband med att kassan själv kräver

eterbetalning.

Socialförsäkringsutskottet delar den

uppfattning som framförs i lagutskottets

yttrande. Utskottet tillstyrker sålunda

regeringens förslag och avstyrker bifall

till motion Sf25 yrkande 3.

För att säkerställa ett

indrivningsförfarande i enlighet med

intentionerna i förevarande proposition

föreslår utskottet vissa

konsekvensändringar i 7 kap. UB. Ändring

föreslås också i regeringens förslag

såvitt avser 7 kap. 23 § och

övergångsbestämmelserna. Utskottet

lägger i bilaga 2 fram förslag till

lagtext. Punkt 3 i

övergångsbestämmelserna syftar till att

ett redan påbörjat indrivningsförfarande

beträffande återkrav för utgivna

bidragsförskott direkt skall kunna

övergå till att avse det nya

återbetalningsbeloppet. Utskottet

föreslår vidare att samtliga ändringar i

utsökningsbalken skall träda i kraft den

1 januari 1997.

Preskription

Propositionen

Statens fordran på en

återbetalningsskyldighet kommer enligt

huvudregeln i 1 kap. 6 §

utsökningsbalken att handläggas som ett

allmänt mål. Detta innebär enligt

propositionen att bl.a. lagen (1993:891)

om indrivning av statliga fordringar

gäller, vilket medför att

kronofogdemyndigheten får möjlighet att

ansöka om att den återbetalningsskyldige

skall försättas i konkurs. Vidare kommer

lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar m.m. att gälla för

fordringen, vilket innebär en

preskriptionstid på som huvudregel fem

år. Preskription enligt sistnämnda lag

innebär att åtgärder för att få betalt

för en fordran inte får vidtas. Exempel

på sådana åtgärder är

betalningsanmaning, kvittning, utmätning

och ansökan om förlängning av

preskriptionstid. Om en fordran helt

eller delvis säkerställts får åtgärden

emellertid fullföljas även efter det

preskriptionstiden gått ut.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion

Sf25 att underhållsstödet genom sin

utformning får samma karaktär som

studielån. Vänsterpartiet har i tidigare

motioner förordat att preskriptionstiden

för återbetalning av bidragsförskott

skall jämföras med återbetalning av

studielån. Motionärerna uppger att det

ekonomiska föräldraansvaret enligt

bestämmelserna i FB om

underhållskyldighet i princip upphör när

barnet fyller 18 år. Skulden för icke

återbetalt underhållsstöd har

följaktligen uppstått före det att

underhållsskyldigheten upphör.

Motionärerna anser därför att

återbetalning av underhållsstöd skall

ske till dess den underhållsskyldige har

uppnått pensionsåldern. I yrkande 4

begärs att riksdagen beslutar härom.

Utskottets bedömning

I SOU 1995:26 har beräkningar gjorts om

att en förlängning av preskriptionstiden

från fem till tio år skulle kunna

innebära en kostnadssänkning för

bidragsförskotten med 30 miljoner

kronor. Samtidigt ställs dock krav på en

effektiv återkravshantering som enligt

utredningens bedömande skulle öka

kostnaderna för återkrav och indrivning

med 25 miljoner kronor. Vidare skulle

det kunna antas att antalet ansökningar

om eftergift skulle komma att öka,

vilket innebär fördyrade

administrationskostnader. Utredningen

ansåg att en förlängning av

preskriptionstiden från fem till tio år

sannolikt inte skulle medföra någon

besparing.

Med hänsyn till de beräkningar som

gjorts av utredningen skulle, enligt

utskottets mening, en förlängning av

preskriptionstiden i det föreslagna

underhållsstödet till barn innebära

endast marginella besparingar. Detta

torde gälla även för en sådan lång

preskriptionstid som föreslås i

motionen, nämligen att preskription

skall infalla först i och med

pensionsåldern. Utskottet vill också

framhålla att reglerna om uppbörd av

skatt och socialavgifter, bl.a.

preskriptionsreglerna, nyligen setts

över av Skattebetalningsutredningen vars

betänkande Ett system för

skattebetalningar (SOU 1996:100) för

närvarande bereds i Finansdepartementet.

Någon ändring i sak vad gäller

preskriptionsreglerna har inte

föreslagits av utredningen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag och

avstyrker bifall till motion Sf25

yrkande 4.

Ekonomiska effekter av förslagen

Propositionen

De i propositionen framlagda förslagen

innebär enligt regeringen att det

allmännas utgifter för stödsystemet kan

beräknas minska med 1 140 miljoner

kronor för år 1997, med 1 535 miljoner

kronor för år 1998 och med 1 800

miljoner kronor för år 1999. Vid

beräkning av kostnaderna för det

föreslagna systemet har

återbetalningsskyldigheten beräknats

utifrån de bidragsskyldigas inkomster,

det antal barn de är bidragsskyldiga för

och det totala antalet barn de

uppskattas ha. För att kunna uppskatta

kostnaderna har en inbetalningsandel på

80 % antagits. Inbetalningsandelen är

något högre än den andel av statens

fordringar som betalas i dag. En sådan

inbetalningsandel kan enligt regeringen

förväntas eftersom förutsättningarna för

eftergift ändras och en bättre

anpassning mellan inkomst och det belopp

som fastställs av försäkringskassan

åstadkoms. I propositionen framhålls

vidare att vissa besparingar redan

genomförts i och med att

bidragsförskottsnivån fr.o.m. år 1995

inte längre kopplas till basbeloppet.

Genom att bidragsförskottet ligger fast

ökar besparingen över tiden. Av

betydelse för kostnadsutvecklingen är

också enligt propositionen att storleken

på de belopp som de

återbetalningsskyldiga skall betala till

staten följer löneutvecklingen medan

underhållsstödets belopp är fastställt

till en nominell nivå. Vidare uppges i

propositionen att vissa besparingar

kommer att ske genom att de allmänna

domstolarna inte kommer att behöva

anlitas i samma utsträckning som nu

sker. Däremot beräknas förslagen

innebära ökade kostnader för de allmänna

förvaltningsdomstolarna samt ökade

administrativa kostnader för

försäkringskassan, Riksförsäkringsverket

och Riksskatteverket. Vidare kan

exekutionsväsendets kostnader för

indrivning komma att öka.

Motion

I motion Sf25 yrkande 2 av Ulla Hoffmann

m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om

att besparingarna kan komma att bli

avsevärt mindre än vad regeringen

angivit. Möjligheten att driva in

återbetalningen med hjälp av kronofogden

för dem som har låga inkomster är enligt

motionärerna små. Risken är därför stor

att regeringen måste återkomma med

regler som innebär ytterligare

försämringar. I yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om försäkringskassans

behov av ekonomiska resurser för att

beivra fusk med underhållsstöd.

Motionärerna menar att kassorna bör få

en mer aktiv roll i förebyggandet av

fusk och inte som i dag lita till

anonyma angivelser. I dag åligger det

dessutom försäkringskassan att visa att

boföräldern och den underhållsskyldige

lever tillsammans. 25 miljoner kronor

bör enligt motionärerna avsättas för

ändamålet i fråga.

Utskottets bedömning

Socialdepartementet har inför utskottet

redovisat hur regeringen beräknat de

besparingseffekter som det föreslagna

underhållsstödet kan komma att få för

staten. Beräkningarna bygger bl.a. på en

återbetalningsandel på 80 %. I

propositionen framhålls dock att

reglerna om underhållsstöd innebär,

trots förekomsten av ett grundavdrag,

att föräldrar med så låga inkomster att

de redan ligger under

socialbidragsnormerna kan komma att bli

återbetalningsskyldiga gentemot staten.

Återbetalningsbeloppet kan då inte

krävas in eftersom den

återbetalningsskyldige inte har medel

som överstiger vad han eller hon får

förbehålla sig vid införsel. Förutom

motionärerna har bl.a. RRV vid

utskottsutfrågningen ifrågasatt om

besparingsmålen kan uppnås. Utskottet

ser också att det med hänsyn till bl.a.

systemets konstruktion kan föreligga

vissa svårigheter att bedöma de

ekonomiska effekterna. Avgörande för

statens kostnader för det nya stödet

blir inte minst återbetalningsandelens

storlek. Enligt utskottets uppfattning

är beräkningsunderlaget av sådan art att

de antaganden regeringen gjort bör

godtas. Att reformen noga skall följas

upp har tidigare redogjorts för, och

utskottet anser detta vara inte minst

viktigt med hänsyn tagen till de

uppsatta sparmålen. Utskottet avstyrker

bifall till motion Sf25 yrkande 2.

Att fusk i systemet för underhållsstöd

liksom inom andra

socialförsäkringssystem skall motverkas

är enligt utskottets uppfattning en

självklarhet. Riksdagen har också i ett

tillkännagivande till regeringen begärt

en kartläggning av i vilken omfattning

det förekommer fusk med förmåner och

olika bidrag av social karaktär.

Beroende av vad kartläggningen utvisar

bör regeringen återkomma till riksdagen

med förslag i syfte att stävja

bidragsfusket (bet. 1993/94:SfU2, rskr.

11). RRV har sedan fått i uppdrag att

kartlägga fusk med förmåner och bidrag

med social karaktär. Kartläggningen har

resulterat i tre rapporter i vilka RRV

lämnar förslag till åtgärder (RRV

1995:32-34). Vidare har

Riksförsäkringsverket utarbetat och till

Socialdepartementet överlämnat en

rapport Missbruk och fusk med försäkring

och bidrag (RFV ANSER 1996:2) med

förslag till åtgärder. I proposition

1996/97:1 utgiftsområde 10 uppges att

regeringen har för avsikt att med

utgångspunkt från RRV:s rapporter under

våren 1997 lägga fram en proposition för

riksdagen om åtgärder för att komma till

rätta med de problem som konstaterats.

Utskottet anser att regeringens förslag

till åtgärder bör avvaktas och avstyrker

bifall till motion Sf25 yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf27,

res. 1 (fp)

2. beträffande utredning om

avskaffande av underhållsstödet på

sikt

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4,

res. 2 (m)

3. beträffande barnpensioner

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. beträffande vårdnadshavarens

ekonomi

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf24 yrkande 2, 1995/96:

Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28

yrkande 1,

res. 3 (m)

res. 4 (c, kd)

res. 5 (mp)

5. beträffande indexering

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf25 yrkande 5,

res. 6 (v)

6. beträffande tonårsbarn

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf28 yrkande 3,

res. 7 (kd)

7. beträffande uppföljning

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf25 yrkande 1 och 1995/96:

Sf28 yrkande 4,

res. 8 (kd)

8. beträffande grundavdragets

storlek

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 3 och

1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar

regeringens förslag till lag om

underhållsstöd såvitt avser 26 §,

res. 9 (m, mp)

9. beträffande inkomstunderlag

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf26 yrkande 4,

10. beträffande resekostnader

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf26 yrkande 1 och 1995/96:

Sf28 yrkande 2,

res. 10 (mp, kd)

11. beträffande preskription

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf25 yrkande 4,

res. 11 (v)

12. beträffande besparingar

m.m.

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf25 yrkandena 2, 3 och 6,

13. beträffande

utsökningsbalken

att riksdagen

dels beslutar att 7 kap. 4, 6 och 17

§§ skall erhålla ändrad lydelse i

enlighet med utskottets förslag i

bilaga 2 med den ändringen av

ingressen till regeringens förslag

till lag om ändring i

utsökningsbalken som föranleds härav,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i utsökningsbalken med

den ändringen att 7 kap. 23 § och

övergångsbestämmelserna skall erhålla

lydelse i enlighet med utskottets

förslag i bilaga 2,

14. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om underhållsstöd, i den mån

förslaget inte berörts under mom. 8,

med den ändringen att 13 § tredje

meningen skall erhålla följande

lydelse: I meddelandet skall även

underrättelse lämnas om innehållet i

3, 4, 8-10 och 21-28 §§.,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620),

5. lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag.

Stockholm den 8 oktober 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson

(s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),

Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),

Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt

(c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin

(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf

Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp),

Rose-Marie Frebran (kd) och Siw Wittgren-

Ahl (s).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 8 börjar med

Socialförsäkringsutskottet kan och på

s. 10 slutar med och Sf27. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det nu

gällande systemet med bidragsförskott

förknippat med en rad svåra och oönskade

problem. Ett av dem är den stora

kostnadsökning som skett under senare

tid.

Regeringens förslag till att åtgärda de

brister som finns i dagens system är

dock enligt utskottets mening behäftat

med så många brister att det inte bör

antas av riksdagen. Utskottet anser det

således fel att som föreslås i

propositionen frikoppla ansvaret för den

underhållsskyldige föräldern från

föräldrarnas gemensamma ekonomiska

ansvar för barnen, ett ansvar som också

slås fast i FB. Enligt utskottets mening

bör det gemensamma ansvaret gälla även

om båda föräldrarna inte bor tillsammans

med barnet. Det finns ingen anledning

till att ett gemensamt ansvar för

gemensamma barn plötsligt skall

reduceras till att vardera föräldern

åläggs en form av ett halvt ansvar

efter en separation och, i den mån

detta halva ansvar inte tas, att staten

åtar sig att fylla ut detta halva

ansvar. I regeringens förslag är det

dessutom så att den underhållsskyldige

föräldern inte betalar sin del av

underhållsstödet till barnet utan

återbetalar det till försäkringskassan.

Att den underhållsskyldige föräldern

betalar till kassan kan vara motiverat

av flera skäl, exempelvis av

administrativa skäl, men bör inte vara

en förstahandslösning. Flera

remissinstanser har också framhållit att

det är bättre om föräldern betalar

direkt till det egna barnet och inte

till en myndighet.

Utöver dessa grundläggande invändningar

mot regeringens förslag finns enligt

utskottets mening ett antal andra

brister i propositionen, något som också

flera remissinstanser pekat på. Dessa

invändningar är bl.a.:

- att inte den ekonomiska förmågan hos

boföräldern beaktas vid utbetalning av

samhällsstöd

- att inte ställning tas till kostnader

för umgängesresor

- att återbetalningsskyldighet

fastställs och dessutom räntebeläggs

trots att beloppet inte går att driva in

på grund av den återbetalningsskyldige

förälderns bristande ekonomiska resurser

- oklarhet när man skall använda FB:s

bestämmelser vid beräkning av

underhållsbidrag

- att fler föräldrar kommer att hamna

inom det nya systemet.

Mot bakgrund av det ovan anförda

ställer sig utskottet avvisande till

propositionens principiella lösningar.

Utskottets uppfattning är att barn är

föräldrars gemensamma ansvar även efter

en separation mellan föräldrarna.

Samhällets stöd till barn till

särlevande föräldrar bör inskränkas till

ett behovsprövat utfyllnadsbidrag.

Underhållsstödet bör beräknas efter en

sådan nettokvotdelningsmodell som

redogörs för i betänkandet

Underhållsbidrag och bidragsförskott

(SOU 1995:26). Regeringen bör enligt

utskottets mening återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag till

underhållsstöd som utgår från de

principer som redogjorts för. Riksdagen

bör med bifall till motion Sf27 avslå

propositionen och som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf27

dels avslår propositionen,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Utredning om avskaffande av

underhållsstödet på sikt

(mom. 2)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf

von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s.8 börjar med

Socialförsäkringsutskottet kan och på

s. 10 slutar med och Sf27. bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att även om

det finns brister i de förslag som

regeringen lägger fram, är det ett steg

i rätt riktning. En huvudinvändning mot

förslaget är enligt utskottets mening

att man frikopplar förälderns skyldighet

att återbetala den del av

underhållsstödet som inte är s.k.

utfyllnadsbidrag från föräldrabalkens

regler om underhåll. Skulden som

föräldern får enligt förslaget relateras

således till staten och kopplas inte

till barnet. Enligt utskottets mening

innebär förslaget en betydande risk för

att FB:s grundläg. I fråga om fordran

enligt lagen (1964:143) om

bidragsförskott eller lagen (1984:1095)

om förlängt bidragsförskott för

studerande gäller 23 § i sin äldre

lydelse gande principer om föräldrars

underhållsskyldighet gentemot sina barn

kommer att urholkas. Lagutskottet delar

denna uppfattning i sitt yttrande och

anser att det hade varit önskvärt om

regeringen mer ingående övervägt

möjligheten att bibehålla samordningen

mellan reglerna för underhåll i FB och

reglerna för bidragsförskott och därvid

försökt undanröja de nuvarande negativa

verkningarna av denna samordning. Att

kopplingen mellan de civilrättsliga

reglerna om underhåll och de föreslagna

bestämmelserna om underhållsstöd i

princip upphör innebär också att det i

framtiden kommer att saknas incitament

för parterna att träffa civilrättsliga

avtal om underhållsbidrag. Detta kommer

att innebära att fler än i dag kommer

att söka underhållsstöd med därav

följande kostnadsökningar. Enligt

utskottets uppfattning riskerar därmed

de beräknade besparingarna att utebli.

Enligt utskottets uppfattning har det

nu föreslagna systemet så många

nackdelar att det på sikt bör övervägas

att avskaffa hela systemet.

Grundprincipen när det gäller barns

underhåll skall alltid vara att

föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. För att inte ett

avskaffande av bidragsförskotten skall

innebära att det offentliga ger

incitament för separation anser

utskottet att socialtjänsten, i de fall

den underhållsskyldige inte kan betala

eller där faderskapet är okänt, får

pröva rätten till socialbidrag, på samma

sätt som gäller andra situationer där de

egna inkomsterna inte räcker till de

nödvändiga utgifterna. Det innebär en

inkomstprövning i varje enskilt fall,

vilket ger systemet en mer

fördelningspolitiskt attraktiv profil.

De som har störst behov av stöd

garanteras också detta. Vid de fall där

den underhållsskyldige är känd, men för

tillfället inte kan betala, adderas hans

eller hennes skuld på samma sätt som

t.ex. skatteskulder. Det statliga

engagemanget blir då att se till att

denna skuld bevakas och att den

eterbetalas. De medel som då kommer in

går till den kommun som betalat

eventuellt socialbidrag. Har

socialbidrag inte betalats ut, trots att

underhållbidrag inte utgetts, tillfaller

pengarna ändå barnet som skulle ha

erhållit stödet från början. På så sätt

garanteras enligt utskottets mening

kopplingen mellan betalningsskyldighet

och det egna barnet. Grundprincipen

måste, enligt utskottets bestämda

uppfattning, vara att skulden till de

egna barnen är den viktigaste skulden

att reglera och som den

betalningsansvarige aldrig skall kunna

dra sig undan.

Det anförda bör ges regeringen till

känna med anledning av motion Sf24

yrkandena 1 och 4.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande utredning om

avskaffande av underhållsstödet på

sikt

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Sf24 yrkandena 1 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf

von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Frågan om och

på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha

följande lydelse:

Utskottet motsätter sig ett stöd som

generellt ges till barn till särlevande

föräldrar. Målsättningen för statens

insatser på det familjepolitiska området

måste vara att barn lever i nära

relationer till såväl sin mor som far.

Då får man inte på detta sätt gynna

familjesplittring. Såväl

underhållsstödets förskottsdel som

utfyllnadsbidraget bör behovsprövas.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna Sf24 yrkande 2,

Sf26 yrkande 5 och Sf28 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande vårdnadshavarens

ekonomi

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2,

1995/96:Sf26 yrkande 5 och 1995/96:Sf28

yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Ingrid Skeppstedt (c) och Rose-Marie

Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Frågan om och

på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha

följande lydelse:

I nuvarande statsfinansiella läge med

krav på besparingar inom snart sagt

varje område inom välfärdssystemen är

det stötande att statligt stöd skall

komma vårdnadshavare i de högsta

inkomstskikten till del. En sådan

ordning riskerar att undergräva

legitimiteten i systemet. I de fall då

den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet inte är lika

stor som underhållsstödet bör därför en

inkomstprövning ske vad gäller

underhållsstödets utfyllnadsdel.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag till en modell som även

beaktar den s.k. boförälderns ekonomi.

En sådan modell måste utformas så att

marginaleffekter minimeras och så att

administrationskostnaderna inte ökar.

Detta bör riksdagen med bifall till

motion Sf28 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande vårdnadshavarens

ekonomi

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf28 yrkande 1 och med anledning

av motionerna 1995/96:Sf24 yrkande 2 och

1995/96:Sf26 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Vårdnadshavarens ekonomi (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 13 börjar med Frågan om och

på s. 14 slutar med yrkande 1. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det finns starka

skäl för regeringen att närmare pröva om

inte förutom barnets inkomstförhållanden

även den s.k. boförälderns inkomster

skall påverka underhållsstödets storlek.

Detta bör riksdagen med bifall till

motion Sf26 yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande vårdnadshavarens

ekonomi

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf26 yrkande 5 och med

anledning av motionerna 1995/96:Sf24

yrkande 2 och 1995/96:Sf28 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Indexering (mom. 5)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Beträffande

frågan och slutar med yrkande 3. bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att genom att nivån på

underhållsstödet knyts till den

återbetalningsskyldiges inkomster så

kommer statens kostnader för

underhållsstödet att minska i takt med

den allmänna löneutvecklingen. På vilket

sätt barnen skall få tillgodoräkna sig

denna utveckling berörs inte i

propositionen. Utskottet anser att

underhållsstödet bör indexeras så att

stödet antingen följer den allmänna

löneutvecklingen eller räknas upp med

basbeloppet. Det anförda bör med

anledning av motion Sf25 yrkande 5 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande indexering

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Sf25 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Tonårsbarn (mom. 6)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Beträffande

frågan och slutar med yrkande 3 bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ett par av

remissinstanserna fört fram tanken att

underhållsstödet bör relateras till

barnets ålder. Synpunkten är enligt

utskottets uppfattning relevant av två

skäl. För det första torde det vara ett

faktum att omkostnaderna för ett

tonårsbarn är högre än för ett yngre

barn. För det andra minskar samhällets

stöd när barnet går ut grundskolan. Då

utges nämligen barnbidrag endast under

nio av årets tolv månader. Med en

arbetsmarknadssituation som ger få 16-

till 18-åringar möjlighet att få arbete

på kvällar, helger och ferier kan

situationen för många ensamföräldrar med

tonårsbarn vara mycket pressad.

Regeringen bör därför enligt utskottets

mening noga följa och uppmärksamma denna

grupp och överväga justeringar i

stödsystemet. Detta bör riksdagen med

bifall till motion Sf28 yrkande 3 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande tonårsbarn

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf28 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Uppföljning (mom. 7)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Företrädare

för och slutar med är tillgodosett.

bort ha följande lydelse:

Regeringen konstaterar i propositionen

att det inte går att göra någon

bedömning av vilka konsekvenser de nya

reglerna för underhållsstöd får för de

återbetalningsskyldiga föräldrarna utan

att göra beräkningar i ett

representativt och tillräckligt stort

urval av verkliga fall. Någon sådan

jämförelse har regeringen inte låtit

göra. Detta är enligt utskottets

uppfattning en stor brist i förslaget.

Det kan inte nog betonas hur viktigt det

är att regeringen infriar löftet att

noga följa upp frågan om hur de

återbetalningsskyldiga föräldrarnas

ekonomiska situation påverkas av de nya

reglerna. Arbetsgruppen på

Socialdepartementet angav som ett av

målen för ett nytt system att det skulle

innebära en genomsnittlig reducering av

återbetalningsskyldigheten för

bidragsskyldiga med de lägsta

inkomsterna medan de med högre inkomster

får de största genomsnittliga

ökningarna. Utskottet anser att det är

ett fördelningspolitiskt rimligt mål.

RRV:s bedömning av promemorians förslag

är att målet inte uppfylls.

Propositionens förslag är något

modifierat, men inte på ett sådant sätt

att det bidrar till större

måluppfyllelse i detta avseende.

Regeringen bör därför speciellt beakta

de fördelningspolitiska effekterna vid

uppföljningen av de nya reglernas

konsekvenser. Grundavdraget på

bruttoinkomsten samt procentsatserna som

reglerar betalningsskyldigheten kan

behöva justeras efter en utvärdering.

Underhållsstöd handlar om kronor och

ören, men det är också av stor vikt att

stödets utformning inte motverkar utan

bidrar till att nära och goda relationer

mellan barnet och dess båda föräldrar

kan upprätthållas. Även ur denna aspekt

bör regeringen följa upp vilka

konsekvenser de nya reglerna får. Detta

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande uppföljning

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Sf25 yrkande 1 och

1995/96:Sf28 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Grundavdragets storlek (mom. 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson

(m) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Utskottet

noterar och på s. 17 slutar med 2 och

3. bort ha följande lydelse:

I departementspromemorian

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar (Ds 1996:2) föreslogs att ett

grundavdrag på totalt 48 000 kr skall

beaktas vid beräkningen av den

underhållsskyldige förälderns inkomst

vid fastställande av

återbetalningsskyldigheten. Regeringen

har i propositionen valt att halvera

detta grundavdrag och föreslår i stället

24 000 kr. Detta riskerar enligt

utskottets mening att skapa ett problem

som också tas upp i propositionen,

nämligen att det kommer att finnas

återbetalningsskyldiga vars skuld kommer

att vara större än förbehållsbeloppen

när det blir fråga om indrivning. Ett

högre grundavdrag ger även vissa

möjligheter för dem med lägre inkomster

till ett ekonomiskt utrymme som kan

utnyttjas för resor och umgänge med

barnen. Utskottet anser således att

grundavdraget bör fastställas till 48

000 kr.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande grundavdragets

storlek

att riksdagen med bifall motionerna

1995/96:Sf24 yrkande 3 och

1995/96:Sf26 yrkandena 2 och 3 antar

regeringens förslag till lag om

underhållsstöd såvitt avser 26 § med

den ändringen att i andra stycket

skall talet 24 000 bytas mot 48 000,

10. Resekostnader (mom. 10)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie

Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med

Socialförsäkringsutskottet, som och

slutar med blivit aktuellt. bort ha

följande lydelse:

Kostnader för resor m.m. uppkommer om

barnet och den förälder som barnet skall

umgås med är bosatta på skilda orter.

Regeringen tar i propositionen inte upp

frågan hur dessa kostnader skall beaktas

utan hänvisar till att detta kommer att

ske i annat sammanhang. Enligt

utskottets uppfattning är det en

allvarlig brist att denna fråga inte

fått sin lösning i samband med förslaget

till lag om underhållsstöd. Utskottet

vill understryka vikten av att frågan

snarast möjligt får sin lösning. En

möjlig konsekvens av den skärpta

återbetalningsskyldigheten som måste

motverkas är att en förälder kan få

minskad möjlighet att utnyttja sin

umgängesrätt eftersom han eller hon inte

förmår att betala resekostnaden, m.m.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna Sf26 yrkande 1

och Sf28 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande resekostnader

att riksdagen med anledning av

motionerna 1995/96:Sf26 yrkande 1 och

1995/96:Sf28 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

11. Preskription (mom. 11)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med I SOU och på s.

23 slutar med yrkande 4. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning får genom

sin utformning det föreslagna

underhållsstödet liknande karaktär som

de statliga studielånen och det kan

därför finnas skäl att

återbetalningstiden för studielån

jämförs med det förslag till

preskription som återfinns i

propositionen. Studielån är man skyldig

att återbetala till dess man uppnår

pensionsåldern. Enligt FB:s bestämmelser

upphör i princip föräldrarnas ekonomiska

ansvar för barnet när det fyller 18 år.

Undantag härifrån görs när barnen

studerar vid gymnasieskola. Även

underhållsskyldigheten upphör i princip

när barnet fyller 18 år. Således har en

skuld för till staten icke återbetalt

underhållsstöd uppstått innan det

ekonomiska ansvaret upphört. Ett syfte

med reformeringen av underhållsstödet är

att synliggöra föräldrarnas ekonomiska

ansvar för sina barn. Utskottet anser

därför att samhället bör markera detta

ansvar. Mot bakgrund härav anser

utskottet att återbetalningsskyldigheten

inte skall preskriberas före det den

återbetalningsskyldige uppnått den

allmänna pensionsåldern. Vad utskottet

med anledning av motion Sf25 yrkande 4

sålunda anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande preskription

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:Sf25 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Särskilt yttrande

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie

Frebran (kd) anför:

Det nu föreliggande förslaget till lag

om underhållsstöd innebär att sambandet

mellan de civilrättsliga reglerna om

underhållsbidrag och den

offentligrättsliga regleringen av

underhållsstöd minskar i stor

omfattning. Att som regeringen nu gör

enbart behandla den offentligrättsliga

regleringen av underhållsstöd utan att

samtidigt överväga de civilrättsliga

reglerna om underhållsbidrag m.m. är

enligt vår uppfattning en stor brist. I

betänkandet Underhållsbidrag och

bidragsförskott (SOU 1995:26) diskuteras

samordningen mellan systemen och lämnas

förslag till olika lösningar. En

samtidig beredning av denna utredning

hade enligt vår uppfattning inneburit

att man hade kunnat undvika flera

negativa verkningar av det nu

föreliggande förslaget, bl.a. hade den

viktiga frågan om resekostnader i

samband med umgänge kunnat få en

lösning. Regeringens ursäkt att

tidsbrist gjort detta omöjligt är enligt

vår uppfattning inte hållbar.

I propositionen framlagda lagförslag

Av utskottet framlagt lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av 7

kap. 4, 6 och 17 §§ utsökningsbalken

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

7 kap.

4 §1

Lön får tas i Lön får tas i

anspråk genom anspråk genom

utmätning endast utmätning endast

till den del den till den del den

överstiger vad överstiger vad

gäldenären behöver gäldenären behöver

för sitt och för sitt och

familjens underhåll familjens underhåll

samt till samt till

fullgörande av fullgörande av

betalningsskyldighe betalningsskyldighe

t mot annan som vid t mot annan som vid

utmätning av lön utmätning av lön

har bättre rätt har bättre rätt

till lönen. Vid till lönen. Vid

utmätning för utmätning för

underhållsbidrag fordran med

med företrädesrätt företrädesrätt

enligt 14 § skall enligt 14 § första

även stycket 1 skall

betalningsskyldighe även

t mot annan som har betalningsskyldighe

lika rätt som t mot annan som har

sökanden beaktas. lika rätt som

sökanden beaktas.

Om utmätningen avser ackordslön,

provision eller annan ersättning som

innestår för längre tid än en månad,

skall särskild hänsyn tas till detta

förhållande.

6 §2

Utmätning av lön för underhållsbidrag

som avses i 4 kap. 1 a § första stycket

får ske endast om bidragsbeloppet

utestår obetalt eller om gäldenären vid

två eller flera tillfällen under de

senaste två åren före utmätningsbeslutet

har underlåtit att betala i rätt tid och

det finns anledning att anta att detta

skall upprepas.

Utmätning får bara Utmätning får bara

ske för ske för

bidragsbelopp som bidragsbelopp som

är förfallet när är förfallet när

verkställighet verkställighet

skall ske eller som skall ske eller som

förfaller näst för-faller näst

därefter. därefter. Detsamma

gäller vid

utmätning för

fordran som avser

återbetalningsskyld

ighet enligt lagen

(1996:000) om

underhållsstöd.

1 Senaste lydelse 1995:298

2 Senaste lydelse 1995:298

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

17 §3

Bor gäldenären varaktigt tillsammans

med sin make och överstiger

underhållsbidrag till maken eller till

makarnas barn vad som skäligen bör

tillkomma den underhållsberättigade, får

bidraget till tillämpningen av 14 och 16

§§ jämkas med hänsyn till annan fordran

för vilken utmätning sker samtidigt. Om

det finns särskilda skäl, får sådan

jämkning ske även av annat

underhållsbidrag, om detta överstiger

vad som skäligen behövs för den

underhållsberättigades försörjning.

Har gäldenären Har gäldenären

rätt till avdrag på rätt till avdrag

underhållsbidrag enligt 7 kap. 4 §

enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken

föräldrabalken, får eller 23 § andra

belopp som på denna stycket lagen

grund (1996:000) om

tillgodoräknas underhållsstöd, får

honom inte tas i belopp som på denna

anspråk genom grund

utmätning för tillgodoräknas

fordran, som honom inte tas i

tillkommer annan än anspråk genom

den utmätning för

underhållsberättiga fordran, som

de eller någon som tillkommer annan än

har inträtt i den

dennes rätt. underhållsberättiga

de eller någon som

har inträtt i

dennes rätt, eller

för fordran som

avser

underhållsstöd till

samma barn.

Utskottets förslag till lydelse av 7

kap. 23 § och övergångsbestämmelserna

till förslaget till lag om ändring i

utsökningsbalken

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 kap.

23 §4

Har arbetsgivaren Har arbetsgivaren

innehållit medel innehållit medel

vid utmätning av vid utmätning av

lön i allmänt mål lön i allmänt mål

för fordran som för fordran med

avses i 2 § lagen företrädesrätt

(1993:891) om enligt 14 § första

indrivning av stycket 1 eller 3,

statliga fordringar är gäldenären inte

m.m., är gäldenären längre

inte längre betalningsskyldig

betalningsskyldig för den del av

för den del av fordringen som

fordringen som motsvaras av det

motsvaras av det innehållna

innehållna beloppet, även om

beloppet, även om det inte kan tas ut

det inte kan tas ut hos arbetsgivaren.

hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när

Detsamma gäller när medel har

medel har innehållits för

innehållits för fordran som avser

fordran som avser underhållsbidrag,

underhållsbidrag, om fordringen

om fordringen tillkommer allmän

tillkommer allmän försäkringskassa

försäkringskassa enligt 31 § lagen

enligt 31 § lagen (1996:000) om

(1996:000) om underhållsstöd.

underhållsstöd.

3 Senaste lydelse 1995:298

4 Senaste lydelse 1995:298

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder 1. Denna lag träder

i kraft den 1 i kraft den 1

februari 1997. januari 1997.

2. I fråga om 2. I fråga om

fordran enligt fordran enligt

lagen (1964:143) om lagen (1964:143) om

bidragsförskott bidragsförskott

eller lagen eller lagen

(1984:1985) om (1984:1095) om

förlängt förlängt

bidragsförskott för bidragsförskott för

studerande gäller studerande gäller

23 § i sin äldre 23 § i sin äldre

lydelse. lydelse.

¨

3. Även om ett

beslut om

återbetalningsskyld

iget enligt lagen

(1996:000) om

underhållsstöd ännu

inte har delgetts

den bidragsskyldige

den 1 januari 1997,

får pågående

handläggning hos

kronofogdemyndighet

en avseende

återkrav enligt

3. Belopp som vid lagen (1964:143) om

fördelning enligt 7 bidragsförskott

kap. 16 § första eller lagen

stycket tilldelats (1984:1095) om

fordran enligt förlängt

lagen (1996:000) om bidragsförskott för

underhållsstöd studerande

skall i första hand fortsätta och

avräknas på omfatta även krav

fordringar som för som gäller

samma barn fastställd

uppkommit enligt återbetalningsskyld

den upphävda lagen ighet enligt lagen

(1964:143) om om underhållsstöd.

bidragförskott och

den upphävda lagen 4. Belopp som vid

(1984:1095) om fördelning enligt 7

förlängt kap. 16 § första

bidragsförskott. stycket tilldelats

fordran enligt

lagen (1996:000) om

underhållsstöd

skall i första hand

avräknas på

fordringar som för

samma barn

uppkommit enligt

den upphävda lagen

(1964:143) om

bidragsförskott och

den upphävda lagen

(1984:1095) om

förlängt

bidragsförskott för

studerande.

Lagutskottets yttrande

1995/96:LU5y

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar, m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 28

maj 1996 beslutat att bereda

lagutskottet och socialutskottet

tillfälle att avge yttrande över

proposition 1995/96:208 Underhållsstöd

till barn till särlevande föräldrar,

m.m. jämte eventuella motioner som kan

komma att väckas med anledning av

propositionen.

I propositionen föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till dels en

ny lag om underhållsstöd, dels vissa

ändringar i bl.a. föräldrabalken (FB)

och utsökningsbalken (UB). Med anledning

av propositionen har väckts sammanlagt

fem motioner.

Lagutskottets beredningsområde berörs i

första hand av de i propositionen

föreslagna ändringarna i FB och UB.

Vidare berörs utskottets

beredningsområde i motionerna Sf24

yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m),

Sf25 yrkande 3 av Ulla Hoffmann m.fl.

(v) samt Sf27 av Sigge Godin m.fl. (fp).

Lagutskottet, som beslutat avge

yttrande i ärendet, får anföra följande.

De grundläggande bestämmelserna om

föräldrars underhållsskyldighet mot barn

finns i 7 kap. FB. Kapitlet reformerades

på ett genomgripande sätt år 1978 (prop.

1978/79:12, LU9, rskr. 99). Ett

huvudsyfte med reformen var att mildra

underhållsbördan för underhållsskyldiga

med svag ekonomi. Ett annat syfte var

att få till stånd en mer enhetlig

bedömning av bidragsfrågorna.

Av 7 kap. 1 § FB framgår att

föräldrarna skall svara för underhåll åt

barnet efter vad som är skäligt med

hänsyn till barnets behov och

föräldrarnas ekonomiska förmåga. När

föräldrarnas underhållsskyldighet

bestäms skall hänsyn tas till barnets

inkomster och tillgångar samt till

barnets sociala förmåner under beaktande

av vad som följer av föreskrifter om

dessa. Underhållsskyldigheten upphör när

barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan

vid denna tidpunkt eller återupptas

skolgången innan barnet fyller 19 år, är

föräldrarna dock intill dess barnet

fyller 21 år underhållsskyldiga så länge

skolgången pågår. I kostnaderna för

barnets underhåll skall föräldrarna

sinsemellan ta del var och en efter sin

förmåga.

Enligt 7 kap. 2 § FB skall föräldrar

fullgöra sin underhållsskyldighet genom

att betala underhållsbidrag till barnet,

om föräldern inte har vårdnaden om

barnet och inte heller varaktigt bor

tillsammans med barnet. Detsamma gäller

om vårdnaden om barnet är gemensam med

den andra föräldern, men barnet endast

varaktigt bor tillsammans med den andra

föräldern. Underhållsbidrag fastställs

genom dom eller avtal. Talan om

underhållsbidrag tas upp av tingsrätten

i den ort där den underhållsskyldige har

sin hemvist. Finns inte någon behörig

domstol tas målet upp vid Stockholms

tingsrätt. Frågor om underhållsbidrag

kan väckas även i samband med mål om

fastställande av faderskap till barn,

äktenskapsmål eller mål om vårdnaden om

barn. Enligt 7 kap. 11 § FB skall

socialnämnden se till att barn vars

föräldrar är ogifta tillförsäkras

underhåll, och av 7 kap. 14 § framgår

att socialnämnden har rätt att föra

talan för barnet.

När underhållsbidrag bestäms får den

bidragsskyldige förbehålla sig ett

belopp för eget eller annans underhåll

(förbehållsbelopp) enligt bestämmelserna

i 7 kap. 3 § FB. Förbehållsbeloppet för

den bidragsskyldiges eget underhåll

innefattar alla vanliga

levnadskostnader. Bostadskostnaden

beräknas för sig efter vad som är

skäligt. De andra levnadskostnaderna

beräknas med ledning av ett normalbelopp

som per år utgör 120 % av gällande

basbelopp. Om det finns särskilda skäl

får ett belopp förbehållas för underhåll

åt make som den bidragsskyldige bor

tillsammans med. Med make jämställs

annan som den bidragsskyldige varaktigt

bor tillsammans med, om de har

gemensamma barn. Ett sådant

förbehållsbelopp skall normalt vara 60 %

av basbeloppet. Om den bidragsskyldige

har hemmavarande barn får han vidare

förbehålla sig ett belopp som

tillsammans med vad som utges till

barnet av den andre föräldern eller för

dennes räkning utgör 40 % av gällande

basbelopp. Rätten kan dock i särskilda

fall om det är motiverat bestämma ett

annat förbehållsbelopp.

Lagen (1966:680) om ändring av vissa

underhållsbidrag innehåller bestämmelser

som innebär att fastställda

underhållsbidrag ändras med vissa

procenttal i förhållande till

ändringarna av basbeloppet.

I 7 kap. 10 § FB finns bestämmelser om

jämkning och omprövning av

underhållsbidrag. Dom eller avtal om

underhållsbidrag kan jämkas av rätten,

om ändrade förhållanden föranleder det.

Avtal om underhåll kan också jämkas om

avtalet är oskäligt med hänsyn till

omständigheterna vid dess tillkomst och

förhållandena i övrigt. Har ett

underhållsbidrag under en tid av sex år

inte ändrats på annat sätt än som avses

i lagen om ändring av vissa

underhållsbidrag kan rätten dessutom

alltid ompröva bidragets storlek.

Fordran som avser underhållsbidrag till

barn har vid utmätning av lön enligt 7

kap. 14 § UB företräde framför andra

fordringsanspråk.

För underhållsberättigade barn kan utgå

bidragsförskott av allmänna medel.

Bidragsförskottet var, som ordet

antyder, från början ett rent förskott

från det allmänna och kunde aldrig vara

högre än det underhållsbidrag som

bestämts genom dom eller avtal. Genom

lagen (1964:143) om bidragsförskott kom

själva karaktären av stödet att ändras.

Oberoende av om underhållsbidrag

fastställts och utan begränsning till

storleken av eventuellt fastställt

belopp lämnas numera, med vissa

begränsningar, ett generellt stöd upp

till en viss nivå,

bidragsförskottsnivån. Fr.o.m. den 1

januari 1995 uppgår bidragsförskottet

till 14 080 kr per barn och år.

Dessförinnan var bidragsförskottets

storlek knuten till basbeloppet.

Bidragsförskottet består av två delar;

en förskottsdel och en utfyllnadsdel.

Förskottsdelen motsvarar fastställt

underhållsbidrag och betalas om

underhållsbidraget inte erläggs i tid

eller med rätt belopp. Underhållsbidrag

förskotteras med högst det belopp som

svarar mot bidragsförskottet, dvs. 1 173

kr per månad. Utfyllnadsdelen utgör

skillnaden mellan bidragsförskottet och

underhållsbidraget. Det belopp som

staten förskotterar skall den

bidragsskyldige betala tillbaka till

staten. Utfyllnadsbidraget däremot är

ett rent samhällsstöd som inte återkrävs

av den bidragsskyldige. I de fall något

underhållsbidrag inte är fastställt

eller fastställt till noll kr har hela

bidragsförskottet karaktär av

utfyllnadsbidrag.

Bidragsförskott lämnas inte om

vårdnadshavaren uppenbarligen utan

giltigt skäl har underlåtit att vidta

eller medverka till åtgärder för att få

underhållsbidraget fastställt.

Bidragsförskott lämnas inte heller om

det finns grundad anledning att anta att

den bidragsskyldige i vederbörlig

ordning betalar fastställt

underhållsbidrag till barnet och

underhållsbidraget uppgår till minst

samma belopp som bidragsförskottet. Om

det underhållsbidrag som fastställts

uppenbarligen understiger vad den

bidragsskyldige bör betala, lämnas inte

bidragsförskott med högre belopp än

underhållsbidraget. Något

utfyllnadsbidrag betalas alltså inte.

Beslut om bidragsförskott fattas av de

allmänna försäkringskassorna.

Bidragsförskott betalas längst t.o.m.

den månad under vilken barnet fyller 18

år. Härefter kan barnet få förlängt

bidragsförskott enligt lagen (1984:1095)

om förlängt bidragsförskott för

studerande. Bestämmelser om särskilt

stöd motsvarande bidragsförskottet till

barn som är adopterade av endast en

person finns i lagen (1984:1096) om

särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

Reglerna om bidragsförskott och

reglerna om underhållsbidrag har i

praktiken ett nära samband, och de har

beskrivits som kommunicerande kärl (se

Ds 1992:53 Ensamförälderstöd, s. 37). I

många fall är möjligheten att få

bidragsförskott lika angelägen för den

bidragsberättigade som att få

underhållsbidrag. Det som

vårdnadshavaren inte får som

underhållsbidrag ges i flertalet fall i

stället ut som bidragsförskott.

Bestämmelserna om underhållsbidrag och

bidragsförskott har under en följd av år

varit föremål för ett omfattande

utredningsarbete i flera olika

sammanhang. Utredningsarbetet har

motiverats främst av att reglerna om

bidragsförskott medför alltför stora

kostnader för staten. Kritik har därvid

riktats mot bl.a. det nära samband som

råder mellan den offentligrättsliga

regleringen av bidragsförskott och de

civilrättsliga reglerna om

underhållsbidrag. Kritiken har gått ut

på att reglerna om bidragsförskott utgår

från reglerna om underhållsbidrag. Den

del av bidragsförskottet som skall

återbetalas av den bidragsskyldiga

föräldern till staten (förskottsdelen)

bestäms av det underhållsbidrag som

fastställts genom dom eller avtal. I

konsekvens med detta bestäms också den

del av bidragsförskottet som är ett rent

bidrag från staten (utfyllnadsdelen) av

det underhållsbidrag som fastställs.

Sambandet mellan reglerna har ansetts i

vissa fall leda till oönskade

konsekvenser. Enligt reglerna om

bidragsförskott har barnet rätt till

bidragsförskott så snart det inte lever

med båda sina föräldrar. Detta gäller

även om barnet inte har något behov av

underhållsbidrag, därför att barnet har

egna inkomster eller därför att den

förälder som barnet bor hos ensam kan

försörja barnet. Reglerna medför också

att utfyllnadsbidraget höjs, om ekonomin

hos den förälder som barnet bor hos

förbättras och underhållsbidraget därför

sänks. Kritikerna har gjort gällande att

underhållsbidraget således inte är någon

bra mätare på barnens behov av

ekonomiskt stöd från det allmänna.

På begäran av riksdagen (bet.

1985/86:SoU29, rskr. 345) tillkallades

år 1987 en kommitté med uppgift att göra

en översyn av reglerna för

underhållsbidrag och bidragsförskott.

Kommittén, som antog namnet 1987 års

Underhållsbidragskommitté, avslutade

sitt arbete år 1990. I betänkandena (SOU

1990:8 och SOU 1990:48) Samhällsstöd

till underhållsberättigade barn I-III

presenterades tre olika modeller för

samhällsstöd till ensamstående föräldrar

med barn. Förslagen ledde inte till

lagstiftning.

Därefter övervägdes

bidragsförskottsreglerna och deras

anknytning till reglerna om

underhållsbidrag av en

interdepartemental arbetsgrupp. Arbetet

redovisades år 1992 i promemorian (Ds

1992:53) Ensamförälderstöd. I

promemorian anvisades en lösning som

innebär att statsstödet frikopplas från

underhållsbidraget och att statsstödet

till ensamföräldrar betalas i form av

ett behovsprövat bidrag utformat ungefär

som bostadsbidraget. Promemorian

remissbehandlades men föranledde inte

lagstiftning.

År 1993 tillkallade den dåvarande

regeringen en särskild utredare för att

se över reglerna om fastställande av

underhållsbidrag m.m. I utredningens

direktiv ingick inte att pröva några mer

genomgripande förändringar med sikte på

att bryta sambandet mellan reglerna om

underhållsbidrag och reglerna om

bidragsförskott. Utredningen, som antog

namnet Underhållsbidrags- och

bidragsförskottsutredningen -93,

avlämnade år 1995 betänkandet (SOU

1995:26) Underhållsbidrag och

bidragsförskott. I betänkandet föreslogs

bl.a. förenklingar i reglerna om

beräkning av underhållsbidrag och vissa

begränsningar i rätten till

bidragsförskott.

Hösten 1994 beslutade riksdagen om

vissa besparingar inom

bidragsförskottssystemet (bet.

1994/95:FiU1, rskr. 145). Beslutet

innebar bl.a. att bidragsförskottet

fr.o.m. den 1 januari 1995 inte längre

skall vara knutet till basbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring utan anges i kronor och ligga

kvar på samma nivå som år 1994 (dvs. 14

080 kr per barn och år). I den

proposition som låg till grund för

riksdagens beslut (prop. 1994/95:25)

aviserade regeringen att man avsåg att

återkomma med förslag till ytterligare

utgiftsminskningar, som tillsammans med

beslutet om bidragsförskottsnivån skall

ge en besparing på 700 miljoner kronor

senast år 1998.

En arbetsgrupp inom Socialdepartementet

har därefter i promemorian (Ds 1996:2)

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar lämnat förslag till hur

reglerna för samhällets stöd till barn

som inte bor tillsammans med båda sina

föräldrar kan ändras så att de negativa

verkningarna av samordningen mellan

reglerna om underhållsbidrag och

reglerna om bidragsförskott så långt

möjligt elimineras, samtidigt som den

aviserade besparingen uppnås.

Departementspromemorian har

remissbehandlats och ligger

huvudsakligen till grund för förslagen i

den nu aktuella propositionen.

I propositionen lämnas förslag till ett

nytt samhällsstöd, kallat

underhållsstöd, som skall ersätta det

nuvarande bidragsförskottet och det

särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn. Underhållsstödet skall vara

oberoende av FB:s regler om

underhållsbidrag. Enligt förslaget skall

underhållsstöd lämnas med 1 173 kr per

månad till barn vars föräldrar inte bor

tillsammans. För det underhållsstöd som

lämnas till barnet skall den förälder

som inte bor tillsammans med barnet vara

återbetalningsskyldig mot staten.

Återbetalningsskyldigheten skall

bestämmas enligt en schabloniserad

procentmetod och beräknas som en viss

procent av den återbetalningsskyldiga

förälderns inkomst. Skyldigheten att

återbetala underhållsstödet relateras

till den återbetalningsskyldiga

förälderns årliga bruttoinkomst efter

ett grundavdrag på 24 000 kr.

Återbetalningsskyldigheten skall

fastställas till en viss procent av det

på så sätt framräknade beloppet.

Procentsatsen är 10 % för ett barn,

6,25 % per barn för två barn och 5 % per

barn för tre barn. Den totala

procentsatsen ökar med en procentenhet

för varje ytterligare barn utöver tre.

Alla den återbetalningsskyldiges

biologiska barn och adoptivbarn räknas

med i antalet barn. Om återbetalningen

skulle bli lägre än 100 kr per barn och

månad bortfaller

återbetalningsskyldigheten.

Återbetalningsskyldigheten skall enligt

förslaget justeras årligen.

Vidare föreslås att det i FB införs en

regel om att den förälder som är

återbetalningsskyldig enligt de

föreslagna reglerna om underhållsstöd

skall anses ha fullgjort sin

underhållsskyldighet intill det belopp

som lämnas i underhållsstöd till barnet.

FB:s regler om underhållsbidrag kvarstår

i övrigt oförändrade. Enligt förslaget

upphävs emellertid FB:s regler om

socialnämndernas skyldighet att se till

att barn vars föräldrar är ogifta

tillförsäkras underhåll samt reglerna om

socialnämndernas rätt att föra talan om

underhåll i sådana fall.

Därutöver föreslås vissa ändringar i UB

som innebär att statens fordran avseende

återbetalning får samma företräde

framför andra fordringsanspråk som

barnets fordran på underhållsbidrag

enligt FB. Vid löneutmätning skall

således försäkringskassans fordringar

gentemot den återbetalningsskyldige ha

samma företräde framför andra fordringar

som barnets fordringar på

underhållsbidrag enligt FB. Vid samtidig

utmätning skall det innehållna beloppet

fördelas efter de löpande bidragens och

återkravens storlek.

Den nya lagstiftningen om

underhållsstöd föreslås träda i kraft

den 1 december 1996 och tillämpas första

gången i fråga om underhållsstöd som

avser tiden efter den 31 januari 1997.

Ändringarna i FB och UB föreslås träda i

kraft den 1 februari 1997.

I två av de motioner som väckts med

anledning av propositionen riktas kritik

mot att det nya samhällsstödet görs

oberoende av FB:s regler om

underhållsbidrag.

Sigge Godin m.fl. (fp) yrkar i motion

Sf27 att riksdagen skall avslå

propositionen och begära ett nytt

förslag. Motionärerna ställer sig helt

avvisande till de principiella lösningar

som regeringen valt. I stället förordas

ett reformerat system för

underhållsbidragens fastställande och

ändrade regler för utfyllnadsbidrag som

skall utgå till barn som är i behov av

ett ekonomiskt stöd utöver barnbidrag

och bostadsbidrag. I motionen hänvisas

till förslagen i betänkandet (SOU

1995:26) Underhållsbidrag och

bidragsförskott. Motionärerna menar att

ett av de grundläggande felen i

regeringens förslag är att frikoppla

ansvaret för den underhållsskyldige

föräldern från föräldrarnas gemensamma

ekonomiska ansvar för sina barn. Enligt

motionärernas mening är det bättre om

den bidragsskyldige föräldern betalar

direkt till barnet i stället för till en

myndighet. Motionärerna anser vidare att

föreliggande proposition innehåller

flera andra brister. En sådan brist är

att regeringen inte tagit ställning till

frågor som rör kostnader för s.k.

umgängesresor.

Gullan Lindblad m.fl. (m) anför i

motion Sf24 att de förslag som

regeringen nu presenterar är ett steg i

rätt riktning. En invändning mot

propositionen gäller dock förslaget om

att frikoppla den

underhållsbidragsansvariga förälderns

betalningsskyldighet från FB:s regler om

underhåll. Motionärerna påpekar att

skulden härigenom kommer att relateras

till staten och inte till barnet. I

motionen begärs ett tillkännagivande om

vad som sålunda anförts om sambandet

mellan den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet och FB:s regler

om underhåll (yrkande 1).

Lagutskottet har från sina

utgångspunkter en viss förståelse för

det synsätt som motionärerna gett

uttryck för. Den föreslagna ordningen

kommer nämligen att leda till att

betydelsen av de civilrättsliga reglerna

om underhållsbidrag minskar avsevärt.

När underhållsstöd lämnas kommer det i

de flesta fall inte att finnas något

behov av att få ett underhållsbidrag

fastställt enligt reglerna i FB. Som

regel blir det bara i sådana situationer

där FB:s bestämmelser leder till ett

underhållsbidrag överstigande

samhällsstödets belopp som den

bidragsberättigade kan ha ett intresse

av att aktualisera frågan om

underhållsbidrag. Förslaget innebär

vidare att bidragsskyldiga föräldrar i

stor utsträckning kommer att få

betalningsförpliktelser mot staten i

stället för mot barnet. Det är inte

orimligt att anta att vissa föräldrar

därmed kan komma att uppleva att de

betalar en form av avgift till samhället

i stället för ett underhållsbidrag till

sitt barn. Någon av remissinstanserna

har pekat på att detta förhållande kan

medföra negativa konsekvenser för

kontakterna med barnet. Som Lagrådet

varit inne på i sitt yttrande kan den

föreslagna ordningen också komma att

uppfattas så att särlevande föräldrars

försörjningsansvar för sina barn

minskar. Därtill kommer, såsom också

Lagrådet anfört, den omständigheten att

betalning skall erläggas till staten för

många föräldrar kan kännas mindre

angelägen än att betala direkt till

barnet. En annan nackdel är att

betalningsskyldigheten enligt den nu

föreslagna lagstiftningen skall

bestämmas efter helt andra kriterier än

underhållsbidrag. Sammantaget kan det,

enligt lagutskottets mening, inte

uteslutas att förslaget innebär en viss

risk för att FB:s grundläggande

principer om föräldrars

underhållsskyldighet gent-

emot sina barn kan komma att rubbas.

Utskottet anser att det hade varit

önskvärt om regeringen mer ingående hade

övervägt möjligheten att bibehålla

samordningen mellan reglerna för

underhållsbidrag i FB och reglerna för

bidragsförskott och därvid sökt

undanröja de nuvarande negativa

verkningarna av denna samordning. Av

propositionen framgår emellertid att det

av tidsskäl inte varit möjligt att

behandla de förslag som lämnats i

betänkandet (SOU 1995:26)

Underhållsbidrag och bidragsförskott

tillsammans med förslagen i

departementspromemorian (Ds 1996:2)

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar. För att uppnå det fastställda

sparkravet för år 1997 krävs nämligen

med nödvändighet ett riksdagsbeslut i

frågan hösten 1996. För att uppnå målet

för saneringsprogrammet för de

offentliga finanserna krävs, enligt vad

som framgår av propositionen, att

kostnaderna för

bidragsförskottssystemet, utöver vad som

tidigare beslutats, minskas med omkring

en miljard kronor fr.o.m. år 1997. I

propositionen beräknas förslagen minska

det allmännas utgifter för stödsystemet

med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535

miljoner kronor år 1998 och 1 800

miljoner kronor år 1999.

Mot denna bakgrund vill utskottet inte

motsätta sig att det framlagda förslaget

till ett nytt underhållsstöd till barn

till särlevande föräldrar nu införs. De

farhågor som ovan redovisats rörande

konsekvenserna av den nya lagstiftningen

bör inte överdrivas. Invändningarna är

inte av sådan art att lagutskottet anser

sig ha tillräckliga skäl att förorda att

förslaget avstyrks. Utskottet utgår från

att regeringen noga följer tillämpningen

av lagen om underhållsstöd och därvid

uppmärksammar, inte bara de

statsfinansiella effekterna av reformen,

utan också andra konsekvenser av det

slopade sambandet mellan reglerna om

underhållsbidrag och reglerna om

samhällsstödet. Att förslaget nu

genomförs behöver inte heller innebära

att frågan om kopplingen mellan den

offentligrättsliga regleringen av

underhållsstöd och de civilrättsliga

reglerna om underhållsbidrag en gång för

alla är avgjord. Om det skulle visa sig

att det uppkommer behov av att

åstadkomma någon form av samordning

mellan FB:s regler om underhållsbidrag

och bestämmelserna om underhållsstöd

förutsätter utskottet att regeringen

återkommer till riksdagen med

erforderliga förslag. Som framgår av

propositionen kommer regeringen i ett

annat sammanhang att överväga förslagen

i betänkandet (SOU 1995:26)

Underhållsbidrag och bidragsförskott.

Utskottet utgår från att

samordningsfrågan då åter kommer att bli

föremål för prövning.

Bakgrunden till den i motion Sf27

behandlade frågan om kostnader för

umgängesresor är följande. När en

umgängesberättigad förälder är bosatt på

annan ort än barnet kan utövandet av

umgänget vara förenat med särskilda

kostnader. Detta kan leda till att ett

för barnet önskvärt umgänge inte kommer

till stånd. FB innehåller inte några

bestämmelser som reglerar föräldrarnas

inbördes ansvar för umgängeskostnader.

Inte heller finns något särskilt

offentligt stöd för umgängeskostnader.

Frågan om resekostnader i samband med

umgänge behandlades av utskottet redan

hösten 1990 (bet. 1990/91:

LU13). Utskottet ansåg därvid att

regeringen skyndsamt borde ta upp frågan

om kostnader för umgängesresor till

närmare övervägande och därefter

återkomma med förslag till riksdagen.

Vad utskottet då anförde gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna

(rskr. 53). Därefter har frågan

aktualiserats motionsvägen vid

åtskilliga tillfällen. När spörsmålet

behandlades senast hösten 1995 (bet.

1995/96:LU2) hänvisade utskottet till

betänkandet SOU 1995:26, vari föreslås

bl.a. en regel om att föräldrarna skall

dela på de resekostnader som uppstår i

samband med att barnet träffar en

förälder som bor på en annan ort än

barnet. Utskottet ansåg att resultatet

av det fortsatta beredningsarbetet borde

avvaktas och förutsatte att arbetet

bedrevs med erforderlig skyndsamhet.

Något ytterligare tillkännagivande i

saken ansågs därför inte erforderligt.

Lagutskottet vidhåller nu sin

inställning när det gäller frågan om

resekostnader. Barnets behov av goda och

nära relationer till båda sina föräldrar

kräver, enligt utskottets mening, att

problemet med resekostnader i samband

med umgänge får en lösning. Regeringen

bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag i ämnet. Utskottet ser med

tillfredsställelse på att regeringen i

förevarande proposition förklarat sig ha

för avsikt att i ett annat sammanhang ta

upp frågan.

Sammanfattningsvis anser lagutskottet

att propositionen i nu behandlad del bör

tillstyrkas och att motionerna Sf24

yrkande 1 och Sf27 bör avstyrkas.

Utskottet övergår därmed till att

behandla en fråga som rör indrivning av

underhållsbidrag som tas upp i ett av de

nu aktuella motionsyrkandena. Enligt 17

§ andra stycket lagen om bidragsförskott

gäller, om det fastställda

underhållsbidraget är högre än

bidragsförskottet, att försäkringskassan

bör ge barnets ställföreträdare

tillfälle att samtidigt med

försäkringskassan kräva in det

överskjutande underhållsbidraget. I

praktiken medför bestämmelsen att

försäkringskassan regelmässigt biträder

barnet vid indrivning av det

överskjutande beloppet.

Enligt propositionen skall

försäkringskassan inte längre i samband

med sina egna återkrav ge barnet

tillfälle att samtidigt kräva in

överskjutande underhållsbidrag. Om den

bidragsskyldiga föräldern är bosatt

utomlands och någon

återbetalningsskyldighet inte har

fastställts av försäkringskassan

inträder emellertid försäkringskassan,

enligt regeringens förslag, i barnets

rätt till underhållsbidrag. Statens

fordran kan då drivas in i utlandet i

samma utsträckning som i dag. I

utlandsärenden skall därför

försäkringskassan även i fortsättningen,

i samband med sina egna återkrav, ge

barnet tillfälle att samtidigt kräva in

överskjutande underhållsbidrag.

I motion Sf25 av Ulla Hoffmann m.fl.

(v) begärs att riksdagen beslutar att

försäkringskassan, också när den

bidragsskyldige föräldern är bosatt i

Sverige, skall kunna vara ombud för

barnet och föranstalta om indrivningar

av barns fordringar när det gäller

underhållsbidrag (yrkande 3).

Utskottet konstaterar att statens

fordran när det gäller

betalningsskyldighet, enligt regeringens

förslag till lag om underhållsstöd, som

regel inte kommer att ha något samband

med ett eventuellt underhållsbidrag.

Endast i ärenden där den

återbetalningsskyldiga föräldern är

bosatt utomlands kommer statens fordran

att vila på civilrättslig grund. Mot

denna bakgrund framstår det, enligt

utskottets mening, som naturligt att

försäkringskassan inte i andra ärenden

än s.k. utlandsärenden skall behöva

lämna barnet biträde med indrivning av

barnets fordran på underhållsbidrag i

samband med att kassan själv kräver

återbetalning.

Med det anförda föreslår utskottet att

yrkande 3 i motion Sf25 avstyrks.

Stockholm den 20 augusti 1996

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson

(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund

(s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson

(s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding

Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Anders Ygeman (s),

Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson

(c), Kerstin Kristiansson (s) och

Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Avvikande meningar

1. Bengt Harding Olson (fp) anser att

den del av lagutskottets yttrande som

börjar med Utskottet anser och slutar

med bör avstyrkas bort ha följande

lydelse:

Mot denna bakgrund anser utskottet det

vara fel att frikoppla ansvaret för den

underhållsskyldige föräldern från

föräldrarnas gemensamma ekonomiska

ansvar för sina barn. Utgångspunkten bör

i stället vara att barnen är

föräldrarnas gemensamma ansvar även

efter en separation mellan föräldrarna.

Vidare bör, enligt utskottets mening,

huvudprincipen vara att den

bidragsskyldige föräldern betalar

underhållsbidraget direkt till barnet

och inte till en myndighet.

Enligt utskottets mening innehåller

propositionen även vissa andra brister.

En brist i regeringens förslag gäller

underlåtenheten att nu ta ställning till

frågan om kostnader för umgängesresor.

Barnets behov av nära och goda

relationer till båda sina föräldrar

kräver nämligen, enligt utskottets

mening, att problemet med resekostnader

i samband med umgänge snarast får en

lösning.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan

ställer sig utskottet avvisande till

propositionens principiella lösningar

och förordar i stället, i likhet med vad

som anförs i motion Sf27, ett reformerat

system för underhållsbidragens

fastställande och förändrade regler för

de utfyllnadsbidrag som skall utgå till

de barn som är i behov av ett ekonomiskt

stöd utöver barnbidrag och

bostadsbidrag. Utskottet anser därvid

att den nuvarande modellen för beräkning

av underhållsbidrag bör ersättas med

den modell som förespråkas i betänkandet

(SOU 1995:26) Underhållsbidrag och

bidragsförskott, dvs. en s.k.

nettokvotdelningsmodell. Vissa förbehåll

för den underhållsskyldige föräldern bör

avskaffas. Vidare bör samhällets stöd

till barn till särlevande föräldrar

inskränkas till ett behovsprövat

utfyllnadsbidrag. Utskottet anser att

regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag till ändring av sy

stemet för statens stöd till barn till

särlevande föräldrar i enlighet med vad

utskottet nu anfört.

Enligt utskottet bör riksdagen dels med

bifall till motion Sf27 yrkande 1 avslå

propositionen, dels med bifall till

motion Sf27 yrkande 2 och med anledning

av motion Sf24 yrkande 1 som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Rolf Dahlberg, Stig Rindborg och

Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m)

anser att den del av lagutskottets

yttrande som börjar med Lagutskottet

har och slutar med bör avstyrkas bort

ha följande lydelse:

Lagutskottet, som anser att

propositionens förslag är ett steg i

rätt riktning, anser att propositionen i

nu behandlad del bör tillstyrkas.

Ställningstagandet innebär att motion

Sf27 bör avstyrkas. När det gäller

motion Sf24 yrkande 1 har emellertid

utskottet från sina utgångspunkter

förståelse för det synsätt som

motionärerna gett uttryck för. Den

föreslagna ordningen kommer nämligen att

leda till att betydelsen av de

civilrättsliga reglerna om

underhållsbidrag minskar avsevärt. När

underhållsstöd lämnas kommer det i de

flesta fall inte att finnas något behov

av att få ett underhållsbidrag

fastställt enligt reglerna i FB. Som

regel blir det bara i sådana situationer

där FB:s bestämmelser leder till ett

underhållsbidrag överstigande

samhällsstödets belopp som den

bidragsberättigade kan ha ett intresse

av att aktualisera frågan om

underhållsbidrag. Förslaget innebär

vidare att bidragsskyldiga föräldrar i

stor utsträckning kommer att få

betalningsförpliktelser mot staten i

stället för mot barnet. Det är inte

orimligt att anta att vissa föräldrar

därmed kan komma att uppleva att de

betalar en form av avgift till samhället

i stället för ett underhållsbidrag till

sitt barn. Någon av remissinstanserna

har pekat på att detta förhållande kan

medföra negativa konsekvenser för

kontakterna med barnet. Som Lagrådet

varit inne på i sitt yttrande kan den

föreslagna ordningen också komma att

uppfattas så att särlevande föräldrars

försörjningsansvar för sina barn

minskar. Därtill kommer, såsom också

Lagrådet anfört, den omständigheten att

betalning skall erläggas till staten för

många föräldrar kan kännas mindre

angelägen än att betala direkt till

barnet. En annan nackdel är att

betalningsskyldigheten enligt den nu

föreslagna lagstiftningen skall

bestämmas efter helt andra kriterier än

underhållsbidrag. Enligt lagutskottets

mening innebär förslaget en betydande

risk för att FB:s grundläggande

principer om föräldrars

underhållsskyldighet gentemot sina barn

kommer att undergrävas.

Utskottet anser mot denna bakgrund att

regeringen omedelbart mer ingående skall

överväga möjligheten att bibehålla

samordningen mellan reglerna för

underhållsbidrag i FB och reglerna för

bidragsförskott och därvid söka

undanröja de nuvarande negativa

verkningarna av denna samordning. Det

bör ankomma på regeringen att återkomma

till riksdagen med erforderliga

lagförslag i enlighet med det anförda.

Vad utskottet sålunda anfört om

sambandet mellan den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet och

föräldrabalkens regler om underhåll bör

riksdagen, med bifall till motion Sf24

yrkande 1, som sin mening ge regeringen

till känna.

3. Tanja Linderborg (v) anser att den

del av lagutskottets yttrande som börjar

med Utskottet konstaterar och slutar

med Sf25 avstyrks bort ha följande

lydelse:

Lagutskottet delar den uppfattning som

kommer till uttryck i motion Sf25

yrkande 3 och anser det sålunda önskvärt

att försäkringskassan även i

fortsättningen, i samband med sina egna

återkrav, kan biträda barnet vid

indrivning av överskjutande

underhållsbidrag.

Utskottet anser därför att regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag

som gör det möjligt för

försäkringskassan att vara ombud för

barnet och föranstalta om indrivning av

barnets fordran på underhållsbidrag även

när den bidragsskyldige föräldern är

bosatt i Sverige.

Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen, med anledning av motion Sf25

yrkande 3, som sin mening ge regeringen

till känna.

Socialutskottets yttrande

1996/97:SoU6y

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar, m.m.

Till socialförsäkringsutskottet

Inledning

Socialförsäkringsutskottet har berett

socialutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 1995/96:208

Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar, m.m. jämte eventuella

motioner som kan komma att väckas med

anledning av propositionen.

Socialutskottet bereder bl.a. ärenden

som rör omsorg om barn och ungdom och

andra socialtjänstfrågor. Utskottet har

tidigare även haft att bereda ärenden om

stöd åt barnfamiljer inklusive bl.a.

frågor om bidragsförskott och särskilt

bidrag för vissa adoptivbarn. Sedan den

15 september 1996 bereds dock dessa

ärenden av socialförsäkringsutskottet,

som också bereder ärenden om anslag inom

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn.

Socialutskottet har mot denna bakgrund

beslutat yttra sig i ärendet. Utskottet

begränsar yttrandet i första hand till

förslaget till en ny lag om

underhållsstöd. Utskottet avstår från

att yttra sig över frågor om det

allmännas utgifter m.m. för det nya

stödsystemet, kapitel 8 i propositionen

samt motion Sf25 (v) yrkandena 2-4 och

6.

Fråga om avslag på propositionen m.m.

I propositionen lämnas förslag till ett

nytt samhällsstöd, kallat

underhållsstöd, som skall ersätta det

nuvarande bidragsförskottet och det

särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn. Underhållsstöd skall enligt

förslaget lämnas med 1 173 kr per månad

till barn vars föräldrar inte bor

tillsammans. Om barnet har egna

inkomster, skall understödsbeloppet

minskas på visst sätt. Någon

inkomstprövning av underhållsstödet mot

den s.k. boförälderns inkomster föreslås

inte.

Underhållsstödet utgår till dess barnet

fyller 18 eller om barnet går i skolan

längst till och med juni månad det år

barnet fyller 20 år.

Underhållsstöd skall lämnas både när

barnet bor hos endast en av föräldrarna

och när barnet bor växelvis hos båda

föräldrarna. I det senare fallet skall

underhållsstöd lämnas som ett

utfyllnadsbidrag som bestäms med hänsyn

till att båda föräldrarna bidrar till

barnets försörjning genom att ha barnet

hos sig. Underhållsstödet skall

administreras av försäkringskassan. Den

förälder som barnet inte bor tillsammans

med skall vara skyldig att återbetala

hela eller viss del av underhållsstödet

till staten. Återbetalningsskyldigheten

skall fastställas till en viss procent

av inkomsten. Återbetalningsskyldigheten

skall justeras årligen.

Den nya lagstiftningen om

underhållsstöd föreslås träda i kraft

den 1 december 1996 och tillämpas första

gången i fråga om underhållsstöd som

avser tiden efter den 31 januari 1997.

Ändringarna i föräldrabalken föreslås

träda i kraft den 1 februari 1997.

Förslagen beräknas minska det allmännas

utgifter för stödsystemet med 1 140

miljoner kronor år 1997, 1 535 miljoner

kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor

år 1999.

I motion Sf27 (fp) hemställs att

riksdagen avslår propositionen (yrkande

1) och hos regeringen begär förslag till

ändring av systemet för statens stöd

till särboende föräldrar enligt de

principer som redovisas i motionen

(yrkande 2). Motionärerna anser att det

är fel att frikoppla ansvaret för den

underhållsskyldige föräldern från

föräldrarnas gemensamma ekonomiska

ansvar för barnen, ett ansvar som ju

också slås fast i föräldrabalken. Det är

enligt motionärernas mening detta

gemensamma ansvar som skall vara

gällande även om båda föräldrarna inte

bor ihop med barnet.

Det finns ingen anledning till att ett

gemensamt ansvar för gemensamma barn

plötsligt skall reduceras till att

vardera föräldern åläggs en form av ett

halvt ansvar efter en separation, och

i den mån detta halva ansvar inte kan

tas, det allmänna åtar sig att fylla ut

detta halva ansvar.

I regeringens förslag är det så att den

underhållsskyldige föräldern inte

betalar sin del av underhållsstödet till

barnet utan återbetalar det till

försäkringskassan.

Utöver denna grundläggande invändning

mot regeringens förslag finns enligt

motionärerna ett antal andra brister i

propositionen, något som även en del av

remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:

- att inte den ekonomiska förmågan hos

boföräldern beaktas vid utbetalning av

samhällsstödet,

- att inte ställning tas till

umgängesresor,

- att återbetalningsskyldighet

fastställs och dessutom räntebeläggs

trots att beloppet inte går att driva in

på grund av underhållsförälderns

bristande ekonomiska resurser,

- oklarhet när man skall använda

föräldrabalkens bestämmelser vid

beräkning av underhållsbidrag samt

- att fler föräldrar hamnar inom

systemet.

Regeringen bör enligt motionärerna

återkomma till höstriksdagen med en ny

proposition som utgår från dessa

principer för stöd till barn till

särlevande föräldrar.

I motion Sf24 (m) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär en

utredning om möjligheterna att helt

avskaffa systemet med underhållsbidrag i

enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 4). Grundprincipen skall enligt

motionärerna alltid vara att föräldrarna

aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. För att inte ett

avskaffande av bidragsförskottet skall

innebära att det offentliga ger

incitament för separering - liknande det

amerikanska stödet till ensamstående

mammor - anser motionärerna att i de

fall den underhållsskyldige inte kan

betala eller där faderskapet är okänt -

vilket är ytterst ovanligt - får

socialtjänsten pröva rätten till

socialbidrag, på samma sätt som gäller

andra situationer där de egna

inkomsterna inte täcker de nödvändiga

utgifterna. Det innebär också en

inkomstprövning i varje enskilt fall,

vilket ger systemet en mer

fördelningspolitiskt attraktiv profil.

De som har störst behov av stöd

garanteras också detta. Vid de fall den

underhållsskyldige är känd, men för

tillfället inte kan betala, adderas hans

eller hennes skuld på samma sätt som

t.ex. skatteskulder. Det statliga

engagemanget blir då att se till att man

bevakar denna skuld och ser till att den

återbetalas. De medel som då kommer in

går till den kommun som utbetalat

eventuellt socialbidrag. Har

socialbidrag inte betalats ut, trots att

underhållsstöd inte utgått, tillfaller

pengarna ändå barnet som skulle ha

erhållit stödet från början. På så sätt

garanteras kopplingen mellan

betalningsskyldigheten och det egna

barnet. Grundprincipen måste, enligt

motionärernas bestämda uppfattning, vara

att skulden till de egna barnen är den

viktigaste skulden att reglera och som

den betalningsansvarige inte skall kunna

dra sig undan.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag

att skyndsamt utreda den ovan skisserade

modellen och återkomma till riksdagen

med förslag.

Utskottets bedömning

Ett barn har rätt till god omvårdnad,

trygghet och fostran. Det bästa för

barnet är normalt att leva tillsammans

med sina föräldrar under stabila och

trygga förhållanden. Detta uppmuntras

också i lagstiftningen. Emellertid

förekommer det inte sällan att

slitningar av olika skäl uppkommer i

äktenskap och samboförhållanden.

Lagstiftningen bör då inte tvinga

kvinnor och män att av ekonomiska skäl

stanna kvar i konfliktfyllda och dåliga

relationer.

Det grundläggande ekonomiska stödet

till barnfamiljerna består av två delar,

det allmänna barnbidraget, som alla får

del av, och det inkomstprövade

bostadsbidraget, som är kopplat till en

familjs försörjningsbörda. Vidare finns

stöd i vissa situationer. Till detta

stöd hör bl.a. ersättning från

föräldraförsäkringen, som gör det

möjligt för nyblivna föräldrar att vara

hemma under barnens första levnadsår,

bidragsförskott, som ger ett ekonomiskt

grundskydd som är särskilt viktigt för

ensamföräldrar, barnpensioner samt

vårdbidrag för handikappade barn.

Bidragsförskottssystemet har spelat en

viktig fördelningspolitisk roll och

gjort det möjligt för ensamföräldrar att

ge sina barn rimlig ekonomisk standard

även när den andra föräldern inte kunnat

eller velat betala ett underhåll av

tillräcklig storlek. Bidragsförskottet

har underlättat ensamstående föräldrars

ibland svåra situation.

Reglerna om bidragsförskott har under

en följd av år kritiserats i olika

sammanhang. Systemet medför stora

kostnader för staten. Den

försörjningsbörda som åvilar den

förälder som inte bor tillsammans med

barnet har i stor utsträckning kommit

att fullgöras av det allmänna.

Bidragsförskotten anses i en inte

obetydlig omfattning betalas till barn

vars föräldrar har goda ekonomiska

förhållanden och har i stor utsträckning

kommit att få en omvänd

fördelningsprofil. Kritik har också

riktats mot det nära sambandet mellan

den offentligrättsliga regleringen av

bidragsförskott och de civilrättsliga

reglerna om underhållsbidrag. Sambandet

leder i vissa fall till oönskade

konsekvenser.

Bidragsförskotten har därför under lång

tid varit föremål för omfattande

utredningsarbete. Flera förslag till

ändringar av systemet har lagts fram.

Här kan nämnas Familjelagssakkunnigas

betänkande (SOU 1977:37) Underhåll till

barn och frånskilda, 1987 års

underhållsbidragskommittés betänkanden

(SOU 1990:8 och 1990:48) Samhällsstöd

till underhållsberättigade barn och

departementspromemorian (Ds 1992:53)

Ensamförälderstöd. Av olika skäl har

förslagen inte lett till lagstiftning.

Det nu framlagda förslaget till

underhållsstöd tillgodoser enligt

utskottet i allt väsentligt de krav som

måste ställas på systemet, nämligen att

ge barn till särlevande föräldrar ett

garanterat bidrag till sin försörjning.

Stödet görs i huvudsak oberoende av

föräldrabalkens regler om

underhållsbidrag. Reglerna har utformats

så att det tydligt framgår att det i

första hand är föräldrarna som har det

ekonomiska ansvaret för sitt barn. De

besparingar som är nödvändiga åstadkoms

genom att försörjningsförmågan hos den

förälder som barnet inte bor hos tas i

anspråk i större omfattning än vad som

för närvarande är fallet. Reglerna är

enkla och tydliga och svårare att

manipulera.

Från sina utgångspunkter har utskottet

ingen erinran mot förslagen i

propositionen och anser därför att

motion Sf27 (fp) bör avstyrkas.

Utskottet vill bestämt motsätta sig att

ensamföräldrar i de fall den

underhållsskyldige inte kan eller vill

sörja för sitt barn eller är okänd skall

vara hänvisade att söka socialbidrag om

han eller hon inte ensam kan klara

försörjningen. En bidragsprövning i

varje enskilt fall skulle också bli

kostsam och administrativt betungande.

Även motion Sf24 (m) yrkande 4 om en

utredning i syfte att avskaffa systemet

bör enligt utskottet avstyrkas.

Underhållsstödets storlek

Enligt propositionen skall

underhållsstödet uppgå till 1 173 kr per

månad och barn.

Om barnet har egna inkomster, skall

underhållsstödets belopp minskas. Vid

inkomster som överstiger 48 000 kr per

år skall underhållsstödet minska med 50

procent av överskjutande belopp.

Det finns enligt propositionen flera

skäl som talar mot en behovsprövning av

underhållsstödet med beaktande av

boförälderns ekonomiska förhållanden.

Som det framgår av bl.a.

Underhållsbidrags- och

bidragsförskottsutredningens betänkande

(SOU 1995:26) är det en mycket liten

grupp boföräldrar som har höga

inkomster. Statens utgifter för

samhällsstödet skulle inte minska annat

än marginellt om en behovsprövning

införs. Underhållsstödets belopp är

bestämt så att det skall motsvara halva

normalkostnaden för ett barn sedan

hänsyn tagits till det allmänna

barnbidraget. Det är rimligt att barn

till särlevande föräldrar tillförsäkras

ett sådant stöd. Boföräldern svarar

regelmässigt för en motsvarande del av

barnets försörjning och ofta betydligt

mer. Därtill kommer att vårdnadshavare

med goda och medelgoda inkomster vid en

inkomstökning ofta får lägre

bostadsbidrag och höjda avgifter för

barnomsorg. Marginaleffekterna för dessa

föräldrar är således stora redan i dag,

och en behovsprövning skulle förstärka

dem. Dessutom innebär en behovsprövning

administrativa merkostnader.

Det anförda visar enligt propositionen

att en behovsprövning är förenad med

många nackdelar. Mot denna bakgrund kan

den marginella utgiftsminskning som

skulle uppkomma för staten inte anses så

betydelsefull att en behovsprövning bör

införas.

I tre motioner begärs att

underhållsstödet skall behovsprövas.

I motion Sf24 (m) framförs invändningar

mot förslaget att underhållsstödets

utfyllnadsdel skall utgå som en allmän

grundläggande trygghet för alla barn

till särlevande föräldrar (yrkande 2).

Utöver det stöd som generellt ges till

barn skall staten således särskilt gynna

barn till särlevande föräldrar. Detta

kan motionärerna inte acceptera.

Målsättningen för statens insatser på

det familjepolitiska området måste vara

att barn lever i nära relationer till

såväl sin mor som sin far. Då får man

inte på detta sätt gynna

familjesplittring. Motionärerna anser

att såväl underhållsstödets förskottsdel

som själva utfyllnadsbidraget skall

behovsprövas.

I motion Sf28 (kds) anförs att det i

nuvarande statsfinansiella läge, med

besparingar inom snart sagt varje område

i välfärdssystemen, är stötande att

statligt stöd skall komma vårdnadshavare

i de högsta inkomstskikten till del

(yrkande 1). En sådan ordning riskerar

enligt motionärerna att undergräva

legitimiteten i systemet. I de fall då

den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet inte är lika

stor som underhållsstödet bör därför

inkomstprövning ske. Regeringen bör

således återkomma till riksdagen med

förslag till en modell som även beaktar

vårdnadshavarens ekonomi. En sådan

modell måste utformas så att

marginaleffekter minimeras och så att

administrationskostnaderna inte ökar.

Motionärerna i motion Sf26 (mp) anser

att det finns starka skäl för att

närmare pröva om inte även boförälderns

inkomst skall påverka den

bidragsskyldiges underhållsstöd (yrkande

5).

I en motion, Sf25 (v), hemställs att

riksdagen beslutar att underhållsstödet

indexeras enligt vad som anförs om att

stödet skall följa den allmänna

löneutvecklingen (yrkande 5).

I motion Sf28 (kds) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om

ensamföräldrar med tonårsbarn (yrkande

3). Ett par av remissvaren på

promemorians förslag för fram tanken att

underhållsstödet bör relateras till

barnets ålder. Synpunkten är enligt

motionärerna relevant av två skäl. För

det första torde det vara ett faktum att

omkostnaderna för ett tonårsbarn är

högre än för ett yngre barn. För det

andra minskar det offentligas allmänna

stöd när barnet går ur grundskolan. Då

försvinner nämligen tre av tolv

barnbidrag. Med en

arbetsmarknadssituation som ger få 16-

till 18-åringar möjlighet att få arbete

på kvällar, helger och lov kan

situationen för många ensamföräldrar med

tonårsbarn vara mycket pressad.

Regeringen bör därför noga följa och

uppmärksamma denna grupp och överväga

justeringar i stödsystemet enligt

motionärerna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i

propositionen att en behovsprövning är

förenad med många nackdelar och därför

inte bör införas. Motionerna Sf24 (m)

yrkande 2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28

(kds) yrkande 1 bör därför avstyrkas.

När det gäller frågan om

underhållsstödet bör indexeras

konstaterar utskottet att regeringen

enligt propositionen anser det rimligt

att framtida ökade betalningar från de

underhållsskyldiga föräldrarna kommer

deras barn till godo. Utskottet har

samma uppfattning. Underhållsstödet bör

dock inte indexeras. Motion Sf25 (v)

yrkande 5 bör avstyrkas.

Utskottet anser att underhållsstödet i

princip bör utgå med samma belopp för

alla barn. Förslaget i motion Sf28 (kds)

yrkande 3 om att underhållsstödet bör

relateras till barnets ålder bör därmed

avstyrkas.

Återbetalningsskyldigheten mot staten

I propositionen framhålls att den

förälder som inte bor tillsammans med

barnet skall vara återbetalningsskyldig

gentemot staten för det underhållsstöd

som lämnas till barnet.

Återbetalningsskyldighet skall bestämmas

enligt en schabloniserad procentmetod.

Återbetalningsskyldigheten skall

beräknas på inkomst av tjänst, intäkt av

kapital och inkomst av

näringsverksamhet. Avdrag under

inkomstslaget kapital skall inte

beaktas. Inkomst av näringsverksamhet

skall ökas genom att vissa avdrag som

har karaktär av vinstdispositioner

återläggs. Dessa är avsättning till

periodiseringsfonder, avdrag för egen

pension (viss del) samt ökning av

expansionsmedel Även avdrag för

underskott från tidigare beskattningsår

skall återläggas.

Tillägg skall göras med 1 % av

skattepliktig förmögenhet som överstiger

800 000 kr samt för inkomst, inklusive

kostförmån, som beskattas enligt lagen

(1958:295) om sjömansskatt och

studiemedel i form av studiebidrag. Det

sålunda framräknade beloppet skall

minskas med 24 000 kr.

Återbetalningsskyldigheten skall

fastställas till en viss procent av det

på så sätt framräknade beloppet.

Procentsatsen är 10 % för ett barn, 6,25

% per barn för två barn och 5 % per barn

för tre barn. Den totala procentsatsen

ökar med en procentenhet för varje

ytterligare barn utöver tre. Alla den

återbetalningsskyldiges biologiska barn

och adoptivbarn räknas med i antalet

barn. Om återbetalningen skulle bli

lägre än 100 kr per barn och månad

bortfaller återbetalningsskyldigheten.

Återbetalningsskyldighet skall justeras

årligen.

I motion Sf24 (m) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om

sambandet mellan den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet och

föräldrabalkens regler om underhåll

(yrkande 1). Motionärerna motsätter sig

förslaget att frikoppla den

underhållsbidragsansvariga förälderns

skyldighet att återbetala till

försäkringskassan den del av

underhållsstödet som inte är det s.k.

utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens

regler om underhåll. Skulden som

föräldern får relateras således till

staten och kopplas inte till barnet.

Motionärernas utgångspunkt är att

skulden till de egna barnen alltid skall

vara prioriterad och direkt kopplad till

föräldraansvaret i övrigt.

I motion Sf26 (mp) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om

beskattningsbar inkomst som underlag för

beräkning av återbetalningsskyldigheten

(yrkande 4). Motionärerna framhåller att

regeringens förslag innebär att den

underhållsskyldige skall betala ett

visst bidrag som andel av sin

bruttoinkomst. Detta har emellertid en

allvarlig nackdel för de fall där

omkostnaderna för inkomstens förvärvande

är höga och där således den

beskattningsbara inkomsten är avsevärt

lägre. Det kan t.ex. gälla boende i

glesbygd som måste företa långa

pendlingsresor för att kunna försörja

sig. Regeringen bör därför pröva om

underhållsstödet i stället skall

beräknas som andel av beskattningsbar

inkomst. Eventuellt borde även

studieskulder medföra rätt till avdrag

på liknande sätt.

I två motioner hemställs att riksdagen

beslutar att grundavdraget från

inkomsten vid bestämmande av

återbetalningsskyldighet skall vara 48

000 kr.

I motion Sf24 (m) yrkande 3 framhålls

sålunda följande. I

departementspromemorian föreslogs att

ett grundavdrag på totalt 48 000 kr

skall gälla vid beräkningen av den

underhållsskyldige förälderns inkomst

vid fastställande av underhållsbidragets

storlek. Regeringen har i propositionen

valt att halvera detta grundavdrag och

föreslår i stället 24 000 kr. Detta

riskerar att skapa ett problem som

regeringen också tar upp i förslaget,

nämligen att det kommer att finnas

underhållsskyldiga vars skuld kommer att

vara större än förbehållsbeloppet. Mot

den bakgrunden anser motionärerna att

det är märkligt att regeringen ändå

väljer att halvera grundavdraget.

I motion Sf26 (mp) yrkandena 2 och 3

framhålls att halveringen av grund-

avdraget i förhållande till

departementspromemorian främst drabbar

underhållsskyldiga med låga inkomster.

Promemorians föreslagna grundavdrag ger

underhållsskyldiga i de lägre

inkomstskikten en reell möjlighet att i

det överskott som uppstår skapa

ekonomiskt utrymme för resor och umgänge

med barnen. Motionärerna anser därför

att promemorians ursprungliga

grundavdrag på 48 000 kr per år måste

ersätta regeringens förslag.

Två motioner tar upp frågan om den

underhållsskyldiges resekostnader vid

umgänge.

I motion Sf26 (mp) begärs att

regeringen snarast återkommer med

faktiska förslag om hur de

underhållsskyldigas resekostnader vid

umgänge skall kunna vägas in vid

beräkningen av underhållsstöd (yrkande

1). Ett liknande yrkande finns i motion

Sf28 (kds) yrkande 2. I den förra

motionen framhålls att regeringen i sin

proposition utlovar att den skall

återkomma med förslag om hur situationen

skall lösas för föräldrar som dras med

höga resekostnader för att kunna ha

umgänge med sina barn. Det är enligt

motionärerna oerhört viktigt att

regeringen skyndsamt belyser

problemställningen. Om föräldraansvaret

poängteras så att de underhållsskyldiga

framöver i ökad omfattning skall erlägga

ett högre belopp än i dag, så kan

eventuellt möjligheten till umgänge med

barnet riskeras! Den del av överskottet

som tas i anspråk för att erlägga

underhållsstöd får enligt motionärerna

inte medföra att den underhållsskyldige

efter fullgörandet av sina ekonomiska

plikter inte har möjlighet att betala

resa och uppehälle för sitt barn så att

de de facto kan träffas! Där samhället

har ett starkt intresse av att se till

att föräldrar själva klarar av att

försörja sina barn, har samhället också

en moralisk skyldighet att skydda ett

kanske redan skört och ömtåligt

förhållande mellan den

underhållsskyldige och barnet. För

förskolebarn är dessutom kvalitet i

umgänget överensstämmande med kvantitet

i tid. Ett stort ansvarstagande från

föräldrarnas sida t.ex. i form av

växelvis boende bör på alla vis

underlättas.

Utskottets bedömning

I motion Sf24 (m) riktas invändningar

mot att den underhållsbidragsansvariga

förälderns återbetalningsskyldighet för

utgivet underhållsstöd frikoppas från

föräldrabalkens regler och underhåll

enligt propositionen (yrkande 1).

Av propositionen framgår att detta sker

i barnets intresse och för att minska

risken för konflikter mellan

föräldrarna. Det tidigare nära sambandet

mellan reglerna om bidragsförskott och

underhållsbidrag har i vissa fall lett

till oönskade konsekvenser.

Från sina utgångspunkter har utskottet

inget att erinra mot att reglerna om

underhållsstöd i huvudsak frikopplas

från föräldrabalkens regler om

underhåll. Utskottet anser att

propositionen i denna del bör

tillstyrkas och att motionsyrkandet

avstyrks.

Utskottet avstyrker också förslaget i

motion Sf26 (mp) yrkande 4. Som framförs

i propositionen bör inkomstprövningen i

första hand grundas på inkomst av tjänst

samt intäkt av kapital och inkomst av

näringsverksamhet.

I departementspromemorian föreslogs att

den bidragsskyldige skulle få göra ett

grundavdrag på 48 000 kr vid beräkning

av återbetalningsskyldigheten. Enligt

propositionen bestäms grundavdraget till

24 000 kr. Som motiv anförs bl.a. att

det är av principiell betydelse att även

återbetalningsskyldiga föräldrar med

låga inkomster skall bidra till sina

barns försörjning. Även hänsynen till

det allmännas utgifter för systemet

åberopas. Regeringen avser att noga

följa upp hur de nya reglerna påverkar

de återbetalningsskyldiga föräldrarnas

ekonomiska situation. Utskottet gör

ingen annan bedömning och tillstyrker

därför förslaget i propositionen i denna

del och avstyrker bifall till motionerna

Sf24 (m) yrkande 3 och Sf26 (mp)

yrkandena 2 och 3. Utskottet återkommer

senare till frågan om uppföljning av

reformen.

Frågan om beaktande av den

underhållsskyldiges resekostnader i

samband med umgänge med barnet tas upp i

motionerna Sf26 (mp) yrkande 1 och Sf28

(kds) yrkande 2. Av propositionen

framgår att regeringen är medveten om

att det är problem om försörjningsbördan

på ett negativt sätt påverkar barnets

möjligheter att umgås med den

återbetalningsskyldiga föräldern. Enligt

uppgift kommer regeringen att ta upp

frågan om resekostnader i samband med

umgänge i den proposition som förväntas

bli framlagd under våren 1997 på

grundval av Vårdnadstvistutredningens

betänkande (SOU 1995:79) Vårdnad, boende

och umgänge. Något tillkännagivande till

regeringen behövs alltså inte, och

motionerna bör därför avstyrkas.

Uppföljning av reformen

I propositionen gör regeringen den

bedömningen att de föreslagna reglerna

om återbetalningsskyldighet till staten

innebär att många återbetalningsskyldiga

föräldrar med goda inkomster kommer att

få återbetala en större del av

samhällsstödet till staten än de gör nu

enligt reglerna om bidragsförskott.

Återbetalningsskyldiga föräldrar med

låga inkomster kommer i vissa fall att

få betala mer till staten och i andra

fall mindre än i dag. De belopp som

staten återkräver kommer i vissa fall

inte att kunna drivas in av

kronofogdemyndigheterna till följd av

utsökningsbalkens regler om vad en

gäldenär skall få förbehålla sig för

sitt uppehälle. I propositionen

framhålls också att det inte går att

säkert säga hur reglerna om

underhållsstöd påverkar de

återbetalningsskyldiga föräldrarnas

situation. Regeringen avser att noga

följa upp denna fråga.

I motion Sf25 (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär en

fortlöpande uppföljning av vilka

ekonomiska effekter som underhållsstödet

kan föra med sig enligt vad som anförts

om att förslaget även kan drabba mycket

ekonomiskt svaga underhållsskyldiga

(yrkande 1). Förslaget innebär att de

som har höga inkomster eller

förmögenheter kommer att få återbetala

en mycket större del av underhållsstödet

till staten än de gör i nuvarande

bidragsförskottssystem. Regeringen

bedömer dock att vissa

återbetalningsskyldiga föräldrar med

låga inkomster också kommer att få

betala mer till staten än i dag. Detta

framgår också av de konsekvensanalyser

som presenteras. De bidragsskyldiga i

decilgrupperna 2 och 3 får enligt

motionärerna en minskning av sin

disponibla inkomst som - med tanke på de

låga inkomsterna - kan bli svår att

bära. Syftet med reformen har inte varit

att stjälpa någon utan snarare att

poängtera båda föräldrarnas ansvar för

barnens försörjning. Motionärerna anser

därför att det fortlöpande bör göras en

uppföljning av vilka effekter som

underhållsstödet kan föra med sig för

framför allt decilgrupperna 2 och 3 för

att riksdagen skall kunna göra

finjusteringar med syfte att göra

systemet mer fördelningsmässigt

rättvist.

I detta sammanhang bör också framhävas

att möjligheten att driva in

återbetalningen med hjälp av kronofogden

är liten för dessa decilgrupper.

I motion Sf28 (kds) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om

en uppföljning av hur de nya reglerna

påverkar möjligheterna till nära och

goda relationer mellan barnet och dess

båda föräldrar (yrkande 4). Motionärerna

framhåller att underhållsstöd handlar om

kronor och ören, men att det också är av

stor vikt att stödets utformning inte

motverkar utan bidrar till att nära och

goda relationer mellan barnet och dess

båda föräldrar kan upprätthållas. Även

ur denna aspekt bör regeringen följa upp

vilka konsekvenser de nya reglerna får.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det viktigt att

regeringen noga följer hur reglerna om

understöd påverkar de

återbetalningsskyldiga föräldrarnas

ekonomiska situation. Utskottet delar

därmed inställningen i propositionen och

motion Sf25 (v) yrkande 1. Yrkandet är

därigenom tillgodosett och bör

avstyrkas. Även andra konsekvenser av

reformen bör noga följas upp. Motion

Sf28 (kds) yrkande 4 är därmed

tillgodosedd och kan avstyrkas.

Stockholm den 24 september 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson

(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s),

Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö

(m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman

(s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Stig Sandström (v), Christin

Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas

Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd),

Kerstin Warnerbring (c) och Lennart

Thörnlund (s).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen m.m.

Barbro Westerholm (fp) anser att

utskottets bedömning under avsnittet

Fråga om avslag på propositionen m.m.

med undantag för sista stycket bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det fel att som

föreslås i propositionen frikoppla

ansvaret för den underhållsskyldige

föräldern från föräldrarnas gemensamma

ekonomiska ansvar för barnen, ett ansvar

som slås fast i föräldrabalken. Det är

enligt utskottets mening detta

gemensamma ansvar som skall vara

gällande även om båda föräldrarna inte

bor ihop med barnet. Det finns ingen

anledning till att ett gemensamt ansvar

för gemensamma barn plötsligt skall

reduceras till att vardera föräldern

åläggs en form av ett halvt ansvar

efter en separation, och i den mån detta

halva ansvar inte kan tas, det allmänna

åtar sig att fylla ut detta halva

ansvar.

I propositionen är det vidare ett

grundläggande fel att den

underhållsskyldige föräldern inte

betalar sin del av underhållsstödet till

barnet utan återbetalar det till

försäkringskassan.

Utöver denna grundläggande invändning

mot regeringens förslag finns enligt

utskottet ett antal andra brister i

propositionen, något som även en del av

remissinstanserna påpekat. De är bl.a.:

- att inte den ekonomiska förmågan hos

boföräldern beaktas vid utbetalning av

samhällsstödet,

- att inte ställning tas till

umgängesresor,

- att återbetalningsskyldighet

fastställs och dessutom räntebeläggs

trots att beloppet inte går att driva in

på grund av underhållsförälderns

bristande ekonomiska resurser,

- oklarhet när man skall använda

föräldrabalkens bestämmelser vid

beräkning av underhållsbidrag samt

- att fler föräldrar hamnar inom

systemet.

Regeringen bör enligt utskottet

återkomma med en ny proposition som

utgår från dessa principer för stöd till

barn till särlevande föräldrar.

Sammanfattningsvis bör riksdagen med

bifall till motion Sf27 (fp) avslå

propositionen och ge regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Ny utredning

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser att sista stycket i utskottets

bedömning under avsnittet Fråga om

avslag på propositionen m.m. bort ha

följande lydelse:

Grundprincipen när det gäller barns

underhåll skall alltid vara att

föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. För att inte ett

avskaffande av bidragsförskottet skall

innebära att det offentliga ger

incitament för separering - liknande det

amerikanska stödet till ensamstående

mammor - anser utskottet att i de fall

den underhållsskyldige inte kan betala

eller där faderskapet är okänt - vilket

är ytterst ovanligt - socialtjänsten får

pröva rätten till socialbidrag, på samma

sätt som gäller andra situationer där de

egna inkomsterna inte täcker de

nödvändiga utgifterna. Det innebär också

en inkomstprövning i varje enskilt fall,

vilket ger systemet en mer

fördelningspolitiskt attraktiv profil.

De som har störst behov av stöd

garanteras också detta. Vid de fall den

underhållsskyldige är känd, men för

tillfället inte kan betala, adderas hans

eller hennes skuld på samma sätt som

t.ex. skatteskulder. Det statliga

engagemanget blir då att se till att man

bevakar denna skuld och ser till att den

återbetalas. De medel som då kommer in

går till den kommun som utbetalat

eventuellt socialbidrag. Har

socialbidrag inte betalats ut, trots att

underhållsstöd inte utgått, tillfaller

pengarna ändå barnet som skulle ha

erhållit stödet från början. På så sätt

garanteras kopplingen mellan

betalningsskyldigheten och det egna

barnet. Grundprincipen måste, enligt

utskottets bestämda uppfattning, vara

att skulden till de egna barnen är den

viktigaste skulden att reglera och som

den betalningsansvarige inte skall kunna

dra sig undan.

Riksdagen bör enligt utskottet med

anledning av motion Sf24 (m) yrkande 4

ge regeringen till känna att den

skyndsamt bör utreda den nu skisserade

modellen för samhällsstödet och

återkomma till riksdagen med förslag.

3. Behovsprövning

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m) och

Chatrine Pålsson (kd) anser att första

stycket i utskottets bedömning under

avsnittet Underhållsstödets storlek

bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig införandet av

ett stöd som ges generellt till barn

till särlevande föräldrar. Staten får

inte gynna barn till särlevande

föräldrar. Målsättningen för statens

insatser på det familjepolitiska området

måste vara att barn lever i nära

relationer till såväl sin mor som sin

far. Då får man inte på detta sätt gynna

familjesplittring. Såväl

underhållsstödets förskottsdel som

själva utfyllnadsbidraget bör

behovsprövas.

I nuvarande statsfinansiella läge med

krav på besparingar inom snart sagt

varje område i välfärdssystemen är det

vidare stötande att statligt stöd skall

komma vårdnadshavare i de högsta

inkomstskikten till del. En sådan

ordning riskerar att undergräva

legitimiteten i systemet. I de fall då

den underhållsskyldiges

återbetalningsskyldighet inte är lika

stor som underhållsstödet bör därför

inkomstprövning ske. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag

till en modell som även beaktar den s.k.

boförälderns ekonomi. En sådan modell

måste utformas så att marginaleffekter

minimeras och så att

administrationskostnaderna inte ökar.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande

2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds)

yrkande 1.

4. Behovsprövning

Thomas Julin (mp) anser att första

stycket i utskottets bedömning under

avsnittet Underhållsstödets storlek

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns starka

skäl för regeringen att närmare pröva om

inte förutom barnets inkomstförhållanden

även den s.k. boförälderns inkomster

skall påverka underhållsstödets storlek.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna Sf24 (m) yrkande

2, Sf26 (mp) yrkande 5 och Sf28 (kds)

yrkande 1.

5. Underhållsstöd till tonårsbarn

Chatrine Pålsson (kd) anser att sista

stycket i utskottets bedömning under

avsnittet Underhållsstödets storlek

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att ett par av

remissinstanserna för fram tanken att

underhållsstödet bör relateras till

barnets ålder. Synpunkten är enligt

utskottet relevant av två skäl. För det

första torde det vara ett faktum att

omkostnaderna för ett tonårsbarn är

högre än för ett yngre barn. För det

andra minskar det offentligas allmänna

stöd när barnet går ur grundskolan. Då

försvinner nämligen tre av tolv

barnbidrag. Med en

arbetsmarknadssituation som ger få 16-

till 18-åringar möjlighet att få arbete

på kvällar, helger och lov kan

situationen för många ensamföräldrar med

tonårsbarn vara mycket pressad.

Regeringen bör därför enligt utskottet

noga följa och uppmärksamma denna grupp

och överväga justeringar i stödsystemet.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motion Sf28 (kds) yrkande

3.

6. Sambandet mellan underhållsstödet och

föräldrabalkens regler om underhåll

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser att de tre första styckena i

utskottets bedömning under avsnittet

Återbetalningsskyldigheten mot staten

bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig regeringens

förslag att frikoppla den

underhållsbidragsansvariga förälderns

skyldighet att återbetala till

försäkringskassan den del av

underhållsstödet som inte är det s.k.

utfyllnadsbidraget, från föräldrabalkens

regler om underhåll. Skulden som

föräldern får enligt förslaget relateras

således till staten och kopplas inte

till barnet. Utskottets utgångspunkt är

att skulden till de egna barnen alltid

skall vara prioriterad och direkt

kopplad till föräldraansvaret i övrigt.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motion Sf24 (m) yrkande 1.

7. Grundavdraget

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser att femte stycket i utskottets

bedömning under avsnittet Återbetal-

ningsskyldigheten mot staten bort ha

följande lydelse:

I departementspromemorian föreslogs att

ett grundavdrag på totalt 48 000 kr

skall gälla vid beräkningen av den

underhållsskyldige förälderns inkomst

vid fastställande av underhållsbidragets

storlek. Regeringen har i propositionen

valt att halvera detta grundavdrag och

föreslår i stället 24 000 kr. Detta

riskerar att skapa ett problem som

regeringen också tar upp i

propositionen, nämligen att det kommer

att finnas underhållsskyldiga vars skuld

kommer att vara större än

förbehållsbeloppet. Mot den bakgrunden

är det märkligt att ändå välja att

halvera grundavdraget. Regeringens

förslag till grundavdrag bör ändras till

48 000 kr per år.

8. Grundavdraget

Thomas Julin (mp) anser att femte

stycket i utskottets bedömning under

avsnittet Återbetalningsskyldigheten

mot staten bort ha följande lydelse:

Halveringen av grundavdraget i

propositionen i förhållande till

departementspromemorian drabbar främst

underhållsskyldiga med låga inkomster.

Promemorians föreslagna grundavdrag ger

underhållsskyldiga i de lägre

inkomstskikten ett ekonomiskt utrymme

för resor och umgänge med barnen.

Utskottet anser därför att grundavdraget

bör bestämmas till 48 000 kr per år.

9. Underhållsskyldigas resekostnader

Chatrine Pålsson (kd) anser att sista

stycket i utskottets bedömning under

avsnittet Återbetalningsskyldigheten

mot staten bort ha följande lydelse:

Kostnader för resor m.m. uppkommer om

barnet och den förälder som barnet skall

umgås med är bosatta på skilda orter.

Regeringen tar i propositionen inte upp

frågan hur dessa kostnader skall beaktas

utan hänvisar enbart till att den kommer

att tas upp i annat sammanhang. Det är

en brist att regeringen inte anger i

vilket sammanhang och med vilket

tidsperspektiv den ämnar ta upp denna

fråga. Utskottet vill understryka vikten

av att detta sker snarast möjligt. En

möjlig konsekvens av den skärpta

återbetalningsskyldigheten som måste

motverkas är att en förälder kan få

minskad möjlighet att utnytta sin

umgängesrätt eftersom han eller hon inte

förmår att betala resekostnaden, m.m.

Detta bör ges regeringen till känna med

anledning av motionerna Sf26 (mp)

yrkande 1 och Sf28 (kds) yrkande 2.

Gotab, Stockholm 1996

Offentlig utfrågning i riksdagen om

underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar

Datum: Onsdagen den 18 september 1996

Tid: 09.00-13.00

Lokal: Andrakammarsalen

Inbjudna deltagare: se bilaga

Börje Nilsson (s), ordförande i

socialförsäkringsutskottet: Då skall jag

hälsa er mycket välkomna till

socialförsäkringsutskottets utfrågning

om underhållsstöd till barn till

särlevande föräldrar. Den sker i

anledning av regeringens proposition

1995/96:208, som jag förutsätter att

alla har tagit del av. Det är egentligen

ingen proposition om vårdnad och

umgänge, utan det handlar om att göra en

besparing på samhällets kostnader för

underhållsstöd. Utskottet vill ändå

sätta in frågan i sitt sammanhang, och

vill därför inleda med att behandla

frågan om barnet och föräldrarna. Det

kommer också att ske en kort stund.

Efter utfrågningen sker utskottets

behandling, och enligt planen är det

tänkt att debatt skall hållas och beslut

fattas i kammaren den 23 oktober.

Utfrågningen är uppdelad i två avsnitt.

Det första skall pågå till kl. 10 och

handla om barnet i centrum. Från kl. 10

skall det handla om det nya

underhållsstödet. Vi skall sluta senast

12.45 och ha en paus 10.30 till klockan

11, då vi bjuder på kaffe här utanför.

Hjärtligt välkomna!

Jag lämnar allra först över ordet till

Eva Falkenberg från Barnombudsmannen.

Varsågod!

Eva Falkenberg: Jag heter Eva

Falkenberg, och jag är för närvarande

kanslichef hos Barnombudsmannen.

Barnombudsmannen har blivit ombedd att

inleda denna hearing under temat Barnet

i centrum. Tyvärr hade Louise Sylwander

inte möjlighet att komma hit i dag, men

vi uppskattar verkligen att vi fick

komma hit och inleda denna hearing med

fokus på barnet i centrum. Diskussionen

om och utformningen av ett

underhållsstöd till barn med särlevande

föräldrar kan lätt bli teknisk och

ensidigt inriktad på ekonomi. Det gäller

att alltid ha i bakhuvudet att det

handlar om hur vi skall lösa frågorna

för de barn som har särlevande föräldrar

från deras perspektiv, men också ur

samhällets perspektiv - det som Börje

tog upp inledningsvis. Jag tror inte att

barnets perspektiv och samhällets

perspektiv är oförenliga. Någon har en

gång sagt att ett gott samhälle är ett

samhälle där man gör bra för barn och

gamla. Ett sådant samhälle har vi i

Sverige, och det skall vi ha i

fortsättningen också.

Barnet i centrum - så är temat. Så

önskar vi att det alltid vore. Tänk ett

samhälle där barnet alltid är i centrum,

ett samhälle som lyfter fram barnets

bästa, ett samhälle där man lyssnar till

barnen, ett samhälle som blickar framåt

och tänker på vad olika beslut får för

konsekvenser för barnen! Ni står nu

inför att fatta beslut om att åstadkomma

ett förändrat underhållsstöd med

ändringar av bidragsförskottsreglerna.

Det är ett viktigt beslut för de berörda

barnen och deras föräldrar. Får vi ett

samhälle som underlättar för barnen när

föräldrarna har gått isär med de

reformer som ni skall fatta beslut om?

Det hoppas jag.

Hur många barn är det som berörs? Hur

ser familjestrukturen ut i Sverige? 75 %

av alla barn under 18 lever med båda

sina föräldrar, men det är 25 % som inte

lever med båda sina föräldrar. Det är

över 470 000 barn som kanske berörs av

denna reform på olika sätt. Enligt en

aktuell siffra upplever ungefär 46 000

barn varje år en separation. Vi vet att

en separation kan vara en svår och

kaotisk upplevelse för barnen. Vi vet

också att alltför många separationer

leder till att barnen tappar kontakten

med den ena föräldern eller att

kontakten blir mer sporadisk. Det är

oftast pappan det gäller, även om

utvecklingen går åt rätt håll, dvs. mot

att barn har lika mycket kontakt med sin

pappa som med sin mamma.

Vad har barn för behov vid

separationer? Det finns många barn och

unga i olika situationer som inte blir

sedda och som man inte lyssnar på.

Vuxenvärldens behov skymmer sikten för

vad som händer med de egna barnen. De

vuxna orkar eller förmår inte reagera på

barnens signaler. Denna konflikt mellan

barns behov och vuxnas intressen blir

särskilt tydlig vid separationer. Vid

separationer och skilsmässor ställs ofta

barnens och föräldrarnas behov emot

varandra. Vid vårdnads- och

umgängestvister finns det en olycklig

tendens att fokusera på de vuxnas

problem, och det innebär att barnens

intressen kommer till korta. Det kan vi

ofta se i vårdnadsmålsutredningarna i

domstolarna, där man inte ens har tagit

reda på barnens önskemål. Det är

spännande att se vad reformeringen i

föräldrabalken från den 1 januari i år

innebär. Nu skall man alltså ta reda på

och ta hänsyn till vad barnen önskar i

dessa situationer.

Vi vet att det är många barn som

förlorar kontakten med en förälder vid

separation. Barnombudsmannen anser

därför att föräldrarnas eget ansvar för

att upprätthålla kontakten med barnet

måste fästas mycket starkare i

föräldrabalken. Det borde nästan vara en

skyldighet att träffa barnet, men det

får aldrig gå så långt att det är en

skyldighet för barnet att träffa

föräldern. Det kan finnas situationer då

barnen inte vill eller inte mår bra av

det. Skyldigheten borde ligga på

föräldrarnas sida. Vi vet hur ofta

barnen blir slagträn i debatten. Frågan

om understöd och bidragsförskottsregler

kan också påverka kampen mellan

föräldrarna.

Barn behöver föräldrar som kan

samarbeta. Samhället har mycket att

vinna på att hjälpa föräldrarna i

konflikterna runt en separation för att

förebygga större konflikter. Som ett led

i denna strävan borde det finnas

obligatoriska föräldrasamtal som har

till syfte att föräldrarna skall komma

fram till ett avtal, en lösning, vad

gäller vårdnad, umgänge, boende osv. Det

gäller att dessa understödsregler

utformas så att konflikterna mellan

föräldrarna elimineras i möjligaste mån.

Dessa frågor har BO tittat på framför

allt när det gäller

Vårdnadstvistutredningen. Vi har skrivit

till Vårdnadstvistutredningen om hur vi

ser på dessa bitar. Det kommer en

proposition nu till våren.

En viktig bit är familjerådgivningen.

Vi ser med oro på vad som händer när man

drar ned på resurserna inom

familjerådgivningen. Inom Göteborgs

kommun lär det vara så, att föräldrarna

skall ha barn under tre år för att komma

direkt till familjerådgivningen. De

andra få stå tillbaka eller vänta på sin

tur. Man kan tänka sig hur det är att

behöva stå och vänta flera veckor när

man har tagit beslut om att vända sig

till familjerådgivningen.

En annan reflexion som BO gör under

temat Barnet i centrum gäller vilket

perspektiv man har på olika saker. För

att sätta barns behov i centrum måste

man utgå från ett tydligt

barnperspektiv. Men vad är det? Eftersom

det finns nästan lika många

uppfattningar som det finns personer

måste vi försöka reda ut vad vi menar

med barnperspektivet. BO brukar dela in

det i tre delar. Det är barnets

perspektiv och det vuxna

barnperspektivet, dvs. när den vuxna

eller föräldern tolkar och fattar beslut

åt barnet. Det tredje är det generella

perspektivet. Det är alltså samhällets

syn på barn och ungas behov. Där kan vi

tala om det goda samhället.

Varje enskilt barn har förstås sitt

eget perspektiv. Konkret handlar det om

hur barnet ser på omvärlden. Det följer

självfallet med barnets ålder. Barnets

utveckling påverkas av dessa

förändringar. De vuxna i barnets

omgivning påverkar, såväl som kamrater,

film och medier.

Sedan har vi det vuxna

barnperspektivet. Vuxna kan aldrig

riktigt se verkligheten utifrån barnets

eget perspektiv, även om vi försöker

göra det. Därför finns det nästan lika

många vuxna barnperspektiv som det finns

vuxna. Det vuxna barnperspektivet är

präglat av de egna erfarenheterna från

vår egen barndom och från vår egen

bakgrund, våra samlade kunskaper och

vilket samhälle vi lever i.

Sedan har vi samhällets barnperspektiv.

Det grundar sig på de samlade

värderingar och de synsätt som finns i

allmänhet, företrädesvis hos vuxna, om

barnens fysiska, psykiska och sociala

behov och rättigheter. Har vi barnens

bästa i fokus? Samhällets barnperspektiv

präglas fortfarande på många områden av

ett auktoritärt synsätt, där barn och

unga på grund av sin ålder anses vara

oansvariga och otillräckliga, och där

den vuxnes behov fortfarande står i

centrum. Vi jobbar på BO för att få ett

ökat inflytande från barn och ungdomar

när det gäller samhället. Det saknas

formella strukturer som ger barn en

reell möjlighet att påverka. Man

tillvaratar inte ungas kompetens och

kreativitet utanför familjen på ett sätt

som sätter spår i samhället. Fortfarande

är det främmande för många vuxna att

barn kan ha en åsikt av betydelse och

någonting viktigt att lära oss vuxna.

Gapet mellan vuxna och barn ökar, fast

det egentligen borde vara tvärtom i vårt

föränderliga samhälle. Inom vissa

områden, t.ex. medier och IT, har barnen

mera kunskap än vad vi vuxna har. Vi

borde ha goda förutsättningar för att

integrera barnens synpunkter i dessa

frågor.

Det finns en del hinder och svårigheter

när det gäller att få fram barnets

perspektiv. De är huvudsakligen tre

stycken. För det första ges barn och

unga mycket sällan tillfälle att själva

formulera sina problem och existentiella

frågor, eftersom de anses sakna

tillräcklig erfarenhet, förmåga och

omdöme. Hur många barn har lagt fram

synpunkter på denna proposition, t.ex.?

När de någon gång får lov att göra det

blir det gärna upprepningar av det

föräldrar, vuxna och andra idoler i

omgivningen har sagt. Barns talan förs

också ofta av vuxna och föräldrar som

talar utifrån det vuxna

barnperspektivet, eller professionella

som använder barnets behov som argument

för sina egna intressen.

Som representant för Barnombudsmannen

vill jag också kort beröra FN:s

barnkonvention, som är väldigt viktig i

detta sammanhang. Barnkonventionen har

inlett en ny epok i arbetet för barns

villkor. Det är egentligen första gången

som barns egna rättigheter formuleras i

ett internationellt bindande avtal.

Konventionen uttrycker världssamfundets

samlade syn, och denna syn ges ett

gemensamt språk och en gemensam strävan

som gäller för alla länder, oavsett hur

de ekonomiska och sociala

förutsättningarna varierar.

Konventionens fundament uttrycker

barnets rätt till liv och till

utveckling, barnets rätt till trygghet

och skydd och barnets rätt att säga sin

mening och få den respekterad. En

grundtanke är att barn har samma

människovärde som vuxna och att barn

behöver särskilt stöd för att komma i

åtnjutande av det. Skälet är att barn

saknar makt i samhället och därför har

svårt att själva hävda sina intressen.

Barn är särskilt sårbara när de är små.

Jag vill framhålla att barnkonventionen

talar om barnet i bestämd form.

Rättigheter tillkommer varje enskilt

barn. Det räcker inte med att skaffa sig

en uppfattning om vad barn i allmänhet

tycker, känner och vill, utan det gäller

att i varje situation se till vad som är

bäst för det enskilda barnet. Genom att

vi har ratificerat konventionen är det

ett internationellt åtagande att

respektera och aktivt verka för barns

rättigheter enligt konventionen. Det är

en försäkran som inte får stanna på

papperet, utan konventionens principer

skall fungera som ett rättesnöre i det

dagliga samhällslivet. Det gäller

framför allt artikel 3, som talar om att

det är barnets bästa som skall komma i

främsta rummet, och artikel 12, som tar

upp att man skall lyssna på barnets

åsikter och att de skall tillmätas

betydelse i förhållande till barnets

elder och mognad. I artikel 18 står det

att staterna skall göra sitt bästa för

att säkerställa erkännandet av principen

att båda föräldrarna har ett gemensamt

ansvar för barnets uppfostran och

utveckling. Dessa tre principer tror jag

skall vara som ett rättesnöre när man

tänker på hur underhållsstödet skall

utformas i Sverige i framtiden.

Avslutningsvis tänkte jag bara lämna

några små kommentarer kring själva

propositionen. Vi är alla överens om att

det behövs en reformering av

bidragsförskottet - det är många som har

väntat på det - inte minst ur

samhällsekonomisk synpunkt. Det är också

grundläggande att föräldrar både vill,

kan och skall bidra till sina barns

försörjning efter sin förmåga. Om man

ser på förslaget utifrån barnets

synpunkt är det några saker jag kan

lyfta fram. En är frågan om växelvis

boende. Det är väldigt bra att man har

infört möjligheten, men vi måste också

tänka på att det skall ske utifrån

barnets bästa. Det är inte föräldrarnas

behov och önskemål som skall styra det

växelvisa boendet. Det skall inte finnas

några ekonomiska incitament när det

gäller att tillämpa eller inte tillämpa

växelvis boende. Där måste reglerna vara

helt neutrala.

Man måste också noga analysera vad

reglerna för inkomstberäkning och det

knappa förbehållsbeloppet på 24 000 får

för konsekvenser för den

underhållsansvarige föräldern. Ekonomin

för denna förälder får inte bli så

ansträngd att han - det är oftast pappan

- inte får råd att resa och hälsa på

sitt barn om barnet bor på en annan ort.

Om han har höga omkostnader i samband

med inkomstens förvärvande, gör resor

eller har hög hyra eller studieskulder

blir det kanske inte några pengar kvar

för att åka och hälsa på sitt barn. Det

dr också en brist att man inte har löst

frågan om resor till och från barnen vid

umgängesrätt i propositionen.

Med dessa ord vill jag tacka för mig.

Jag hoppas att debatten i fortsättningen

kommer att koncentreras på barnet i

centrum.

Ordföranden: Vi tackar Eva Falkenberg.

Nästa inledningsanförande hålls av

Charles Millqvist från Föreningen

Söndagsbarn.

Charles Millqvist: God morgon! Charles

Millqvist heter jag. Jag är rådgivare på

Föreningen Söndagsbarn här i Stockholm.

Föreningen arbetar för barnens rätt till

två föräldrar och nära anhöriga vid

familjesplittringar, bl.a. genom att

stödja föräldrarna i en samvetsanda med

rådgivning, partssamtal, caféverksamhet,

samtalsgrupper m.m. Föreningen är också

med i olika samverkansprojekt med t.ex.

Folkhälsoinstitutet och Öppna förskolan.

Genom föreningens arbete har vi erhållit

stora erfarenheter av barn till

särlevande föräldrar, där även

underhållsbidrag och bidragsförskott

kommer in i bilden. Föreningens

medlemmar är både kvinnor och män från

hela landet - vårdnadshavare, föräldrar

med umgängesrätt, mor- och farföräldrar,

anhöriga, myndigheter m.fl.

Barnen kommer väldigt ofta i kläm på

grund av vuxnas konflikter, på grund av

pengar samt paragrafer hit och dit.

Barnombudsmannen har väldigt fint

redogjort för barnens situation i dessa

sammanhang. Vi instämmer i det som sades

tidigare. I slutändan handlar det ändock

om människor i vårt samhälle - små som

vuxna.

Föreningen ser väldigt positivt på att

utskottet inbjudit oss till denna

utfrågning, trots att föreningen inte är

någon myndighet. Vi kan se oss själva

som ett slags representant för de

människor som kommer att påverkas av de

beslut som fattas av utskottet.

Föreningen vill gärna dela med sig av

sina erfarenheter - inte bara i dag,

utan även i framtiden. Det är viktigt

att vi alla tillsammans satsar på

barnens framtid. När de gäller

propositionen har föreningen tillskrivit

utskottets ledamöter på deras privata

adresser, och i övrigt står vi i dag

till utskottets förfogande genom att

svara på de frågor som behöver ställas.

Vi hoppas att vi tillsammans skall ha en

givande och konstruktiv utfrågning här i

dag. Därmed vill jag tacka för ordet.

Ordföranden: Jag tackar Charles

Millqvist. Då kan vi starta själva

utfrågningen. Jag får be om relativt

korta frågor och relativt korta svar så

att vi hinner med allt vi skall under

förmiddagen. Ordet är fritt.

Ulla Hoffmann (v): Tack, herr

ordförande. Jag har en fråga till

Barnombudsmannen. Du talade om

inkomstberäkningen och räknade upp många

olika faktorer som kunde göra att

inkomsten blev låg och som sedan kunde

påverka umgängesresorna. Du tog bl.a.

upp studielånen. Hur ser

Barnombudsmannen på att samhället

betraktar det som viktigare att betala

studielånet än att betala för sina barn?

Eva Falkenberg: Vår uppfattning är

självfallet att det primära är att

betala för sina barn. Det tror jag också

att föräldrarna vill. Inte minst är

barnets känsla att föräldrarna tar hand

om honom eller henne viktig. Det är den

biten som skall gå före. Det bästa är om

man betalar direkt, men ibland uppkommer

det situationer då det finns anledning

att gå via försäkringskassan. Det ser vi

som det primära. Så tror jag också att

de flesta föräldrar och inte minst

barnen uppfattar det.

Ulla Hoffmann ( v): Det var egentligen

inte svar på min fråga. Jag ville veta

hur ni ser på det faktum att samhället

anser att det är viktigare att man

betalar tillbaka studielånen än att man

betalar till sina barn.

Eva Falkenberg: Med det jag sade trodde

jag att du skulle uppfatta att vi tycker

att det är viktigare att man betalar för

sina barn än att man betalar tillbaka

sina studieskulder.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag har också

en fråga till Eva Falkenberg. Du sade

när det gällde propositionen om växelvis

boende att det var väldigt viktigt att

reglerna var neutrala. Vad anser du då

om propositionen? Anser du att det är

ett neutralt förslag?

Eva Falkenberg: I dag är det inte

neutralt på det sättet att växelvis

boende inte kan berättiga till

bidragsförskott. Enligt den analys jag

har gjort är förslaget ett steg i rätt

riktning. Jag tror att förslaget är

neutralt, men den analysen vill jag

överlåta till de mer tekniskt kunniga.

Systemet skall vara neutralt. I den

analys jag har gjort finner jag

ingenting som tyder på att förslaget

inte är neutralt, men jag kan överlåta

den analysen till andra.

Suzanne Julin: Det finns egentligen

ingen definition i propositionen av vad

som avses med växelvis boende. Den

frågan är för närvarande ofta uppe till

diskussion. Vad menas med växelvis? Är

det lika långt boende hos båda

föräldrarna? Är det tre veckor på ena

stället och en vecka på andra? Det kan

också vara ett växelvis boende om det är

ständigt återkommande. Jag kan inte säga

att detta förslag är riktigt neutralt,

eftersom föräldrarna delvis

överkompenseras vid växelvis boende. Det

är inte neutralt ur den synpunkten.

Bo Könberg (fp): I inledningsanförandet

och i en replik alldeles nyss nämnde Eva

Falkenberg att det var viktigt att

föräldrarna samarbetade. Du nämnde nu på

slutet att de allra flesta föräldrar

vill betala till sina barn och att det i

enstaka fall kan bli så att man behöver

gå via försäkringskassan för att klara

av det. Som jag har uppfattat

regeringens förslag utgår det från ett

annat synsätt. Det utgår från synsättet

att det finns ett samhällsstöd och att

den icke hemmaboende föräldern skall

betala tillbaka i den utsträckning

vederbörande kan. Har du någon synpunkt

på den principiella uppläggningen av

regeringens förslag?

Eva Falkenberg: Stödet bygger ju på ett

ansökningsförfarande från den ena

föräldern. Ansöker inte den ena

föräldern utgår vi från att man kan lösa

problemet mellan föräldrarna. Det är en

sekundär lösning att man ansöker via

försäkringskassan. Det primära är

faktiskt att föräldrarna löser

problemet.

Bo Könberg (fp): Har ni för egen del

gjort ett försök till bedömning av om

det kommer att innebära en större

omfattning av ansökningar, eller kommer

man att i de allra flesta fallen klara

det själv?

Eva Falkenberg: Den bedömningen har vi

inte gått in på, men vi vet att

girigheten råder. Kan man få ett stöd

från samhället finns det alltid

föräldrar som inte avstår från det,

trots att den förälder som har barnet

har väldigt god ekonomi och inte behöver

stödet. Men de behöver inte söka det.

Suzanne Julin: Jag tror att förslaget

kommer att innebära att fler föräldrar

kommer in i systemet, därför att

problemet blir så mycket svårare att

lösa på privat väg med stöd av

föräldrabalkens regler. Det är mycket

enklare att göra på detta vis. Många

fler föräldrar kommer med i systemet.

Bo Könberg (fp): Jag kan bara antyda att

vi för vår del har lutat åt att det blir

ungefär så som det framställdes i det

senaste svaret. Vi tror också att

förslaget snarare gör att antalet

föräldrar i systemet ökar. Den

principiella utgångspunkten är en annan

än den som Barnombudsmannen egentligen

pläderar för. Sedan får vi se hur det

blir i praktiken om förslaget genomförs.

Åke Sundqvist (m): Eva Falkenberg talade

om det positiva i delat boende. Jag har

fått propåer om att pappan, som många

gånger är den ekonomiskt starkare, får

fördelar när han har barnen boende hos

sig. Hur ser ni på det?

Eva Falkenberg: När det gäller delat

eller växelvis boende är vår uppfattning

att det skall styras från barnens

önskemål. Man skall lyssna på barnen och

ta hänsyn till vad som passar dem. Det

lilla barnet är i stort behov av närhet,

och då är boendeförhållanden och närhet

till dagis osv. viktiga. Äldre barn

kanske kan pendla mer. Det får prövas.

Det gäller också barns mognad. En pojke

kanske behöver sin fars stöd mer eller

mindre i olika åldrar. Boendet skall

inte vara statiskt. Man skall hela tiden

ha barnets bästa för ögonen. Var vill

barnet bo? Det skall inte styras av

mammans eller pappans ekonomi, utan man

skall lyssna på barnet, och det han

eller hon säger skall vara vägledande. I

dag kan det vara föräldrarnas ekonomi

som styr, och det är vår uppfattning att

det inte skall vara så. Barnets bästa

skall styra. Det måste man pröva i varje

enskilt fall.

Åke Sundqvist (m): Om jag uppfattade det

rätt kan man alltså efter hand ompröva

boendet.

Margareta Israelsson (s): När vi talar

med utgångspunkt från barnet och det

växelvisa boendet ställs två frågor mot

varandra. Det visade de frågor som

ställdes tidigare. Det gäller vad som är

viktigast för barnen. Är det de

ekonomiska intressena och föräldrarnas

inkomster, eller är det rätten att umgås

med sina föräldrar? Det är en fråga som

belyser komplexiteten i det vi håller på

med, eftersom socialförsäkringsutskottet

inte har att ansvara för frågorna kring

vårdnad och umgänge. Vi skall här

diskutera de tillfällen då samhället

skall träda in eftersom föräldrarna inte

reder upp sin situation.

Jag skulle vilja fråga Barnombudsmannen

och Föreningen Söndagsbarn om ni anser

det vara viktigt att samhället

lagstiftar kraftfullare kring

föräldrarnas umgänge med barnet.

Samhället träder ju bara in med

underhållsstöd när föräldrarna inte

kommer överens, utan i stället väljer

att söka underhållsstödet. Diskussionen

med Socialstyrelsen får vi ta sedan.

Charles Millqvist: Föreningen anser att

det är oerhört viktigt att samhället,

genom att Sverige har undertecknat FN:s

barnkonvention, påvisar för föräldrarna

att barnens behov av umgänge med bägge

föräldrarna är oerhört viktigt och att

ekonomiska intressen inte får gå före.

Vår erfarenhet är att det sker oerhört

ofta i dag. Pengarna styr i stor

utsträckning umgänget. Det blir ett

väldigt litet umgänge därför att den

förälder som har barnet förlorar pengar

på detta. Det görs olika utspel. Om du

inte gör något avdrag går det bra att ha

barnet, men om du gör avdrag får du inte

ha barnet. Det är viktigt att samhället

gör en stark markering. Föräldrarna

klarar många gånger inte av detta

själva.

Ragnhild Pohanka (mp): Det har talats så

mycket om växelvis boende, men det är ju

bara möjligt när det gäller skolbarn om

föräldrarna bor nära varandra. De allra

flesta bor kanske en bit ifrån varandra.

Hur gör man då?

Eva Falkenberg: Jag kan inte besvara den

frågan. Det är ju väldigt många

praktiska frågor som orsakar bekymmer

här. Man skulle vilja se att

bostadspolitiken underlättade för

föräldrar som separerar att kunna bo

nära varandra. Men dessa instrument har

vi inte i dag, och med det

bostadsmarknadsläge som råder är detta

väldigt svårt att lösa. Vi skulle gärna

se att man kunde hitta lösningar som

främjar nära boende för föräldrar som

har separerat.

Det finns fall där barnen bor kvar i

bostaden och föräldrarna kommer växelvis

till bostaden, men det är ju en mycket

speciell särlösning. Här finns inga

direkta svar att ge, men det gäller att

försöka ordna det hela på bästa möjliga

sätt för dessa barn. Det är därför vi

har kommit in på frågorna om

umgängesresor, så att de föräldrar som

bor långt ifrån varandra kan få hjälp.

Önskemålet finns hos barnet, hos mamman

och pappan, men de ekonomiska

möjligheterna saknas. Vi måste hitta en

lösning så att dessa barn kan få träffa

den andre föräldern, även om denne bor

långt borta.

Suzanne Julin: Jag vill vidga frågan

till att inte bara omfatta

umgängesresor. Det vardagliga umgänget

kommer att försvåras av att

förbehållsbeloppet är så lågt att det

inte alltid är möjligt för den förälder

hos vilken barnet inte stadigvarande bor

att ha ett umgänge med barnet. De

ekonomiska möjligheterna finns inte.

Även här måste man se till

bostadssituationen så att den förälder

som har umgängesrätt har rätt till en så

pass stor lägenhet att det går att ha

barnet boende hos sig. Bostadsbidragen

får inte skäras ned så att det inte ges

en praktisk möjlighet att umgås med sina

barn. Den frågan måste belysas, för jag

tror att det som de flesta föräldrar

slåss för är hur man skall sköta det

vardagliga umgänget när man varken har

resurser eller praktiska möjligheter att

göra det.

Det är synd att inte dessa frågor tas

upp i propositionen. De har varit

föremål för utredningar under hela 80-

och 90-talen. Ändå har man inte kommit

fram till någon lösning. Det är

exempelvis inte ens sagt vem som skall

stå för kostnaden för umgängesresor. Det

finns ingenting i lagstiftningen i dag

som klart utpekar om kostnaden skall

delas eller om den ena eller den andra

föräldern skall stå för den. Går det

hela att lösa genom privat

överenskommelse så är det jättebra. Men

i de fall då det uppstår tvister mellan

föräldrarna måste man kunna hjälpa

föräldrarna att komma överens. Det kan

man inte i dagens läge, och det är

därför dessa tvister förekommer.

Ordföranden: Frågan är ju naturligtvis

också hur mycket samhället skall behöva

gå in och styra och reglera detta. I

förslaget förutsätts det ju att

föräldrarna är något så när överens. Det

är detta som finns i grunden, såvitt jag

förstår.

Ulf Sjögren: Jag arbetar på

Riksskatteverket på den avdelning som

arbetar gentemot kronofogdemyndigheterna

och med tillämpningen av den exekutiva

lagstiftningen. Jag skulle litet grand

vilja anknyta till frågan om

samhällsstöd för umgängesresor.

Kostnaderna när man har barnet hos sig

består av, som jag brukar säga när jag

håller kurser, dels kostnaden för

köttbullar - det rörliga avdraget som

regleras i föräldrabalken 7:4 - dels

kostnaden för resor.

Kronofogdemyndigheterna meddelar om

löneutmätning, dels för de

underhållsbidrag som inte betalats, dels

för andra typer av skulder såsom

skatteskulder etc.

Vid löneutmätning räknas

förbehållsbeloppet fram. Det kan vara

fråga om en pappa som bor i exempelvis

Stockholm som har umgängesrätt med ett

barn i Göteborg, vilket man har

förutsatt att han skall träffa. Men

enligt den nuvarande exekutiva

lagstiftningen inräknas inte kostnader

för barnets resor osv. Som ordföranden

sade alldeles nyss är frågan hur mycket

som skall tas ut på borgenärernas

bekostnad. Jag vill bara i detta

sammanhang anmäla att sådan är

tillämpningen. Göta hovrätt har i ett

hovrättsutslag nyligen bekräftat att

denna tillämpning är riktig. Från

kronofogdemyndigheternas sida skulle man

säkert önska att man fick vägledning,

för det är inte alltid så lätt för den

enskilde handläggaren när han sitter med

en förtvivlad pappa mitt emot sig. Men

vi ser det som ett politiskt beslut och

inte som ett myndighetsbeslut från RSV:s

sida.

Gullan Lindblad (m): Flera talare här

har tagit upp frågan om

förbehållsbeloppet. Den utredning som

föregick det hela var ju inne på ett

högre förbehållsbelopp. Om jag har

tolkat flera av er rätt, är det så att

om en förälder själv har möjlighet att

få ett större förbehållsbelopp så har

han eller hon också ökad möjlighet när

det gäller umgängesresor m.m. Det

innebär, som flera här har påpekat, att

det ändå är föräldrarnas ansvar för sina

barn som är det viktiga men att deras

möjligheter att själva ordna exempelvis

umgänget bör underlättas. Detta krav

skall inte ställas på samhället-staten.

Lennart Westman: Jag vill återknyta

litet till frågan om växelvis boende.

Det är en enormt viktig fråga mot

bakgrund av den verklighet vi lever i

där ensamhushållen ökar. Min enkla

fråga, som jag tror att många instämmer

i, är: Vad är det som är bäst för

barnen?

Eva Falkenberg: Vad som är barnets bästa

måste avgöras i varje enskilt fall. Det

går inte att dra generella slutsatser.

Vad som är barnets bästa och var barnet

bör bo kan variera med åldrarna. Vi vet

att barnens lojalitet mot båda

föräldrarna är enormt stark, så det är

inte alltid så lätt att bara fråga

barnet: Var vill du bo?

Barn hamnar i en svår konflikt om de

skall behöva välja. De flesta barnen

vill ju bo hos båda föräldrarna. Kan man

ordna det med växelvis boende så är det

bra. Men man kan aldrig ange någon

generell regel, utan man måste se till

varje enskilt fall. Det går inte att

bara ställa frågan rakt ut till barnet,

utan det finns många olika aspekter att

ta hänsyn till. Man får försöka värdera

hur barnet reagerar på olika lösningar.

Margareta Israelsson (s): Eva Falkenberg

var tidigare inne på något som snuddade

vid ett annat samtal kring neutraliteten

när det gäller samhällets stöd vid

växelvis boende och möjligheten att få

utfyllnadsbidrag. Om föräldrarna har

kommit överens om växelvis boende, så

träder inte samhället in med

underhållsstöd. Jag tror att det var

Suzanne Julin från Socialstyrelsen som

tog upp frågan om var gränsen går. Jag

har fått uppfattningen att man ofta i

domstolar och länsrätter sätter något

slags gräns vid 30 %, dvs. att samhället

inte skall träda in om barnet bor till

30 % eller mer hos den ene föräldern. Vi

skall ju diskutera själva systemet litet

senare här i dag. Men jag vill nu ta upp

frågan om man ekonomiskt styr barnets

rätt till umgänge. Möjligen känner någon

från Justitiedepartementet eller någon

annan till om man generellt kan säga att

en sådan gräns finns i samhället och

därför kan vara tänkt att gälla också

med ett nytt system, dvs. att

samhällsstödet inte generellt skall

träda in utöver utfyllnadsbidraget, om

barnet bor till 30 % eller mer hos en

förälder.

Anita Wickström: Siffran 30 % är hämtad

från Riksförsäkringsverkets

rekommendation till försäkringskassorna

vid tillämpning av lagen om

bidragsförskott. Enligt de allmänna

råden utgör siffran ett riktmärke för

när ett växelvis boende kan anses

förekomma. Därutöver finns naturligtvis

en rad andra omständigheter som också

måste vägas in - var barnet har sina

saker, var barnet får sina kläder

tvättade, vem som lagar mat m.m.

Anders Wicksell: Anita återgav precis

det som står i våra allmänna råd när det

gäller bidragsförskott. Vi säger att en

tredjedel eller mindre regelmässigt bör

anses som umgänge. Ungefär hälften utgör

växelvis boende. Däremellan finns det,

som Anita sade, en gråzon där samtliga

omständigheter i det enskilda fallet får

vägas in.

Ulla Hoffmann (v): Jag vill bara göra en

liten kommentar till diskussionen om

umgängesresor. I den här propositionen

tas inte frågan upp i dess helhet. Det

skall komma en proposition om hur man

skall reglera detta med umgängesresor.

Det är ytterligare en sak som inte finns

med i propositionen, som inte någon har

nämnt, nämligen att vi på något sätt

måste modernisera detta med växelvis

boende. Dagens regler för avdrag för den

förälder som betalar underhållsstöd är

inte riktigt moderna. Jag tror att det

finns många fäder t.ex. som träffar sina

barn på ett helt annat sätt jämfört med

hur umgänget är reglerat i dag. Jag

hoppas verkligen att en förändring av

reglerna kommer till stånd.

Karin Israelsson (c): Jag skulle vilja

ställa en fråga till representanten för

Föreningen Söndagsbarn.

Barnombudsmannens representant nämnde ju

hur ni ser på familjerådgivningens

verksamhet. I och för sig tas inte denna

fråga upp i propositionen. Men det kan

vara av betydelse för oss ledamöter att

ha kännedom om den, om det finns

förbättringar att göra och om man får

den rådgivning som man behöver - något

som man efter en separation ofta

upptäcker att man hade behövt.

Vidare vill jag fråga Barnombudsmannen

om huruvida det är flera barn till

särboende föräldrar som hör av sig på

grund av att situationen är som den är

med svårigheter att åka till föräldrar

som bor långt borta, i de fall den ene

föräldern inte har ekonomiska

möjligheter att betala resorna.

Charles Millqvist: Det är oerhört

viktigt att man kommer in tidigt när

dessa situationer uppstår. Det är

viktigt att se till att man inte drar in

advokater och domstolar utan att man går

in med familjerådgivning och

naturligtvis då gärna med två

samtalsledare, en man och en kvinna. Det

är bara att själv tänka sig in i en

situation där man samtalar med två

motparter, för det är så föräldrar

upplever det. Det behövs en utbyggnad av

familjerådgivningen, eftersom det är

långa väntetider och alltför få män som

jobbar inom familjerådgivningen. Det är

svårt att på rak arm tala om vad man

skall göra åt detta, men här måste det

på något sätt till ett bättre stöd för

att komma till rätta med problemen. Om

familjerådgivningen kan komma in i ett

tidigt skede blir förutsättningarna att

påvisa för föräldrarna att de bägge två

är viktiga mycket bättre liksom

möjligheterna att tillsammans vinna

erfarenheter. Vid Föreningen

Söndagsbarns partssamtal, där både man

och kvinna jobbar, har vi haft mycket

goda resultat i de fall där vi har

kommit in i ett tidigt skede.

Eva Falkenberg: Vi får inte så mycket

samtal direkt från barn när det gäller

umgängesresor. Men vi får ofta samtal

ifrån fäder som inte får möjlighet att

träffa sina barn i den utsträckning de

vill därför att mamman har flyttat från

orten, kanske avsiktligt för att bryta

kontakten med pappan. Det kan vara

mycket olyckliga fäder som verkligen

vill träffa sina barn men som inte har

möjlighet att göra det. Jag har hört att

ungefär 7 % av de barn som har

separerade föräldrar har en

umgängesförälder som bor väldigt långt

bort, vilket innebär långa resor. De

flesta föräldrar försöker att bo på

samma ort för att det inte skall bli så

långa resor.

När det gäller siffran 7 % vet jag inte

vilket avstånd man utgår från. Det är ju

inte så många som berörs, men de som gör

det drabbas ju desto hårdare. Olyckliga

fäder ringer ofta till BO därför att de

vill träffa sina barn men ser en massa

hinder på vägen, varav ett är att mamman

har flyttat så långt från orten att det

försvårar umgänget med barnen.

Gullan Lindblad (m): Jag upprepar det

som jag tidigare sade som en

sammanfattning, men jag ställer nu i

stället frågan till representanten för

Föreningen Söndagsbarn: Är det inte

bättre att papporna, vilka det oftast är

fråga om, får ett ökat förbehållsbelopp,

så att de själva har möjlighet att resa

till sina barn, än att de får ett bidrag

från staten? Om papporna får mer pengar

i handen kan de ju själva disponera mer

medel för resor till sina barn.

Charles Millqvist: Ärligt talat förstod

jag inte riktigt frågan.

Gullan Lindblad (m): Som jag tidigare

sade har utredningen föreslagit att

förbehållsbeloppet skall vara 48 000 kr.

Men i propositionen anges beloppet

24 000 kr. Det innebär ju på sätt och

vis att man tar ansvaret från

föräldrarna och lägger det på staten i

någon form av bidragsgivning. Vi behöver

inte fixera oss vid ett exakt belopp,

men grundfrågan är om det inte är bättre

att föräldern får ett ökat

förbehållsbelopp att kunna resa för än

att det skall administreras av staten.

Charles Millqvist: Det är naturligtvis

riktigt. Principen borde egentligen vara

att bägge föräldrarna tillsammans skall

hjälpas åt för att klara barnens resor.

Det är orimligt att, som det är i dag,

den ena föräldern flyttar långt bort

medan den andre föräldern som bor kvar

på orten skall stå för reskostnaderna.

Detta kommer naturligtvis också att slå

väldigt blint. Oavsett hur stort

grundavdraget är slår det väldigt olika

beroende på inkomstens storlek när det

gäller hur mycket pengar man får kvar.

Låt säga att resorna kostar 1 000-2 000

kr per umgänge, så har man inte dessa

pengar kvar om man har en låg inkomst

medan den som har en hög lön kanske har

3 000 kr kvar. Så det slår väldigt

olika. Principen att föräldrar skall

betala är ju riktig, men bägge

föräldrarna borde ju vara med och

betala.

Margareta Israelsson (s): Jag har kanske

mer en fundering kring frågan om den

underhållsskyldiges rätt att behålla mer

av sina medel. Det kanske har med

föräldrarollen att göra, men det

förändrar ju egentligen inte statens

åtaganden. Statens åtagande beror ju på

om föräldern betalar eller inte.

Sune Wiklander: Ulla Hoffmann m.fl.

ställde en fråga angående de kostnader

som uppstår för umgängesresor. Det

åligger ju alltid den förälder som har

umgängesrätt att stå för denna kostnad.

Vårdnadshavaren kan alltså sitta hemma

och vänta och säga: Du får väldigt gärna

träffa barnet, men du får komma hit och

hämta barnet och får själv stå för

resekostnaden. I PM:n tas det ju inte

upp någonting om vem som skall stå för

resekostnaderna. Har man sina barn i

Korpilombolo, blir det ju mer eller

mindre omöjligt att hämta och lämna

barnen, eftersom resekostnaderna blir så

höga. Samtidigt är det mycket märkligt

att man i PM:n inte tar hänsyn till

umgängestiderna. Vissa föräldrar träffar

inte sina barn, andra träffar barnen upp

till 40 % av tiden. Man borde ta hänsyn

till umgängestiderna vid beräkningen av

underhållet, liksom att man borde ta

hänsyn till barnets ålder. En ettåring

ger inte lika höga kostnader som en 18-

åring. Det är sådana frågor som borde ha

beaktats i utredningen.

Ulla Hoffmann (v): Sune Wiklander

belyste problemet med exemplet

Korpilombolo. Det finns ju i dag många

svenska kvinnor som varit gifta med

utländska män. Barnen bor i Sverige och

pappan kanske bor i USA etc. Man måste

diskutera kostnaderna för

umgängesresorna, som av naturliga skäl

inte kan företas varannan helg eller

liknande utan någon gång på sommaren.

Jag är övertygad om att den kommande

propositionen kommer att innehålla

förnuftiga förslag i frågan.

Sune Wiklander tog upp ett annat

problem, som också jag försökte antyda,

vilket också måste lösas. Jag tror att

de unga fäderna i dag inte träffar sina

barn regelbundet. Man får göra avdrag

från kl. 24.00 på fredagen för att ett

visst antal dagar skall räknas. Det

krävs ett visst antal dagars umgänge per

månad för att man skall ha rätt att göra

avdrag. Dessa regler måste ses över och

göras mer flexibla.

Sune Wiklander: Vad gäller avdrag på

underhållet skall man ha barnet hos sig

fem hela dygn. Om man hämtar ett barn

onsdag kl. 8 på morgonen och lämnar

barnet på måndag kl. 18, får man inte

dra av ett enda öre. Man måste alltså ha

barnet hos sig i fem hela dygn för att

få göra ett avdrag på underhållet. Det

märkliga är att om man har semester en

månad på sommaren, vilket mer eller

mindre alla har, får man från de 28

semesterdagarna ta bort hämtnings- och

lämningsdagarna. Det ger 26 dagar kvar,

och då får man göra avdrag med 26

fyrtiondelar av det underhåll man

betalar. Vi vet att att det finns 87 000

föräldrar som är nollade och inte

betalar någonting i underhåll på grund

av att de lever på existensminimum. De

får göra avdrag med 26 fyrtiondelar av

noll kronor. Det innebär att

vårdnadshavaren får hela underhållet

trots att den förälder som har så dålig

ekonomi skall ha barnet hos sig i 28

dagar. Jag tycker är mycket märkligt att

man inte har tagit hänsyn till detta.

Ordföranden: Som jag sade tidigare är

frågan hur långt samhället skall gripa

in och detaljstyra allting. Det

förutsätts ju i grunden att föräldrarna

kan komma överens så långt det är

möjligt, vilket naturligtvis är det

bästa för barnet.

Om ledamöterna inte har några

ytterligare frågor föreslår jag att vi

går över till nästa punkt på programmet,

Det nya underhållsstödet.

Jan Vikström: Riksrevisionsverket har

nyligen genomfört en granskning av

bidragsförskottssystemet, vilken vi har

redovisat i två rapporter. Några av

resultaten redovisas kortfattat även i

den nu aktuella propositionen om

underhållsstöd. Det handlar bl.a. om att

ett omfattande statligt stöd utbetalas

till barn som inte kan anses vara i

behov av ett sådant. Stödet har delvis

en omvänd fördelningsprofil. Vi noterade

också att underhållsbidraget sällan

omprövas, vilket leder till att det

statliga stödet blir för stort.

Vår egen undersökning visade att

inkomsterna i genomsnitt underskattades

med ca 10 %. Vidare konstaterade vi att

det i vissa fall kunde uppstå

marginaleffekter på upp till 100 % på en

inkomstökning för den bidragsskyldige.

Jag skall också nämna att vi som

underlag för analys och beräkningar

gjorde en egen insamling av primärdata

bestående av ett urval autentiska

bidragsförskottsärenden, något som

ligger till grund för många av våra

bedömningar.

Med utgångspunkt i erfarenheterna från

vår granskning redovisade vi i den andra

rapportdelen ett antal krav som vi menar

bör uppfyllas för att minimera bristen

och höja effektiviteten i systemet. Vi

sade att systemet skall ha ett klart

syfte. Det skall vara enkelt och

förutsägbart för den enskilde, enkelt

att tillämpa för försäkringskassan och

det skall tydligt ange

ansvarsfördelningen mellan föräldrarna

och staten. Systemet skall upplevas som

rättvist, och det skall vara svårt att

manipulera. Marginaleffekterna skall

kunna minimeras och de statliga

utgifterna begränsas.

Vi är principiellt positiva till den

föreslagna schablonmodellen som vi menar

uppfyller vissa av de nämnda kraven,

framför allt när det gäller kravet på

enkelhet och kravet på svårighet att

manipulera. Det finns ju med det nya

förslaget inte längre något intresse för

parterna att träffas. Underhållsavtalen

skall vara så låga som möjligt, eftersom

schablonmodellen innebär en

återbetalningsskyldighet enligt vissa

procentsatser på bruttoinkomsten. Vi

föreslog även en årlig omprövning av

återbetalningsansvaret. Enligt det nya

förslaget kan inkomsterna lätt

kontrolleras.

Detta var det som var positivt med den

nya modellen. Men vi pekar också på

brister som vi menar minskar det nya

systemets möjligheter att bli

långsiktigt stabilt. Det gäller framför

allt att vårdnadshavarens

försörjningsförmåga och ekonomi inte

beaktas i förslaget. Här finns två

aspekter. Rättvisekravet tillgodoses

inte på det här sättet. Det kan uppstå

ett legitimitetsproblem som på sikt

riskerar att undergräva förslaget. Det

finns också ekonomiska aspekter. Ett

argument för att inte involvera

vårdnadshavaren var att föreställningen

att vårdnadshavare med höga inkomster

ofta har en f.d. make/maka som har samma

höga inkomstläge. Detta förhållande kan

vi inte se i vårt material. Tvärtom är

det så, att för vårdnadshavare med de

högsta inkomsterna, över 20 000 kr i

månaden, har motsvarande

underhållsskyldiga en inkomst som i

genomsnitt motsvarar endast 55 % av

vårdnadshavarens. Samtidigt var det

väldigt få av dessa fall där

underhållsbidraget nådde upp till

garantinivån.

Om det nya förslaget går igenom skulle

det innebära att ett inte obetydligt

statligt stöd skulle komma att utgå i de

här fallen. Den ökade belastningen, som

det nya förslaget kommer att innebära

för en bidragsskyldig, kan riskera att

styra vårdnaden av barnet till den

förälder som har högst inkomst i högre

grad än vad som kanske är fallet i dag.

Vi noterade i vårt material att 70 % av

vårdnadshavarna med de högsta

inkomsterna, över 20 000 kr per månad,

var män. I det totala materialet är

siffran 15 %. Detta ansåg vi kunde tyda

på en viss bidragsplanering. Den

möjligheten kommer att kvarstå. När det

gäller möjligheten till styrning finns

det en annan faktor, nämligen

bostadsbidraget, som verkar i motsatt

riktning. Exakt hur den kalkylen faller

ut för den enskilde är det svårt att

överblicka. Men det finns givetvis en

koppling till andra bidragssystem.

En annan risk som vi pekar på är att de

ekonomiska konsekvenserna för nya

familjebildningar inte beaktas. När det

gäller vårdnadshavarsidan kunde vi

notera att de ombildade familjerna, där

vårdnadshavaren har gift om sig och

skaffat ny familj, får lika stort

statligt stöd i dag som de som bor

ensamma med sina barn, trots att

tvåvuxenhushållet i vårt material hade

mer än dubbelt så hög inkomst som

enförälderhushållet. Det här har vissa

rättviseaspekter.

När det slutligen gäller de mer

renodlat ekonomiska bedömningarna,

bedömningar av de ekonomiska

konsekvenserna av den här

schablonmodellen, innebär förslaget

enligt våra beräkningar att fördelningen

av det ökade återbetalningsansvaret får

en profil som i högre utsträckning

belastar bidragsskyldiga i lägre

inkomstskikt, vilket knappast har varit

avsikten. Jag vill säga att vi inte har

haft några möjligheter att göra nya

beräkningar utifrån propositionens

reviderade modell. Men det är uppenbart

att den här tendensen skulle förstärkas

med propositionens förslag, som ju

innebär att man halverar grundavdraget i

förhållande till utredningens förslag.

Det här riskerar i sin tur att

omintetgöra den besparing som man har

tänkt sig. Risken är att

inbetalningsgraden minskar i stället för

att öka som man förutsätter i

propositionen. Det innebär en ökad

skuldbörda för den enskilde. Vi menar

att möjligheten att hämta hem den här

besparingen ytterst torde vara beroende

av att det ökade återbetalningsansvaret

bättre fördelas efter faktisk bärkraft.

Det förslag som vi själva skisserade i

vår andra delrapport bygger snarare på

att det skulle krävas en uppjustering av

såväl grundavdrag som procentsatser för

att det fördelningspolitiska och

statsfinansiella målet skulle kunna

uppfyllas. Men vi säger också att det

skulle krävas ett större underlag än det

vi har haft tillgång till för att kunna

göra en bra avvägning, en avvägning med

större säkerhet och precision.

Margareta Israelsson (s): Tack så mycket

för en mycket intressant genomgång.

Jag har två frågor. Den ena vill jag

ställa med hänvisning till den tidigare

inriktningen på diskussionen. Det gäller

barnens situation. Du nämnde det som

naturligtvis är tydligt i förslaget,

nämligen att de ombildade familjerna får

lika stort statligt stöd som de

ensamboende. Däri ligger ju också den

aspekten att den underhållsskyldiges

försörjningsansvar skall tas i beaktande

liksom barnets rätt till del av inkomst

för den förälder som barnet inte bor

tillsammans med. Jag undrar om du har

någon kommentar till det.

Den andra frågan gäller din

slutkommentar. Du sade att det skulle

krävas en uppjustering av både

procentsatser och grundavdrag för att nå

det optimala i det förslag som finns.

Har du någon uppfattning om, skulle du

på något sätt kunna skatta, var en sådan

förändring skulle ligga i så fall?

Jan Vikström: På den första frågan kan

jag bara säga att vi inser att problemet

inte är lätt att lösa eftersom

försörjningsansvaret gäller det

biologiska barnet. Men det är trots allt

ett problem. Vi har inte någon lösning

på den frågan.

Vad gäller ett optimalt läge givet den

här konstruktionen på modellen förordade

vi ett förslag i vår rapport. Vi gjorde

ett antal simuleringar och fastnade för

ett förbehåll på 6 000 kr i månaden, men

med procentsatser på 14 %, 17 %, 20 %,

21 % osv. I de simuleringar vi gjorde

gav det här det bästa

förändringsresultatet.

Margareta Israelsson (s): För att

kontrollera att jag har förstått det

rätt: I fråga om det ekonomiska utfallet

för staten gäller i det här förslaget en

återbetalningsskyldighet. Tolkar jag dig

rätt?

Jan Vikström: Framför allt skulle det

fördelningspolitiska målet uppfyllas

bättre på det här sättet. Även

statsfinansiellt sett tror jag att vi

gjorde bedömningen att det var rimligt

med en besparing på omkring 500

miljoner.

Margareta Israelsson (s): Det bygger

alltså på en 500-miljonersbesparing, där

de i högre inkomstlägen betalar mer med

en fördelning av underhållsansvar för

samtliga underhållsskyldiga. Gör man

något slags generalisering och säger att

det är flest fäder som är

underhållsskyldiga, så kan man säga att

fäder med högre inkomster betalar

underhållsstöd för fäder med lägre

inkomster.

Margit Gennser (m): Jag skall ställa två

frågor som kan uppfattas vara av teknisk

natur. Den ena har ställts till mig i

första hand med anledning av information

som har gått ut via försäkringskassorna.

Man skriver: Enligt förslag kommer det

som i dag är bestämt om underhållsbidrag

, dom eller avtal inte längre att gälla

när understöd betalas ut. Du kommer att

få ett särskilt beslut vid årsskiftet om

vad du skall betala i fortsättningen.

Problemet i det här fallet var att

innan skilsmässa ägde rum hade mannen

överfört en icke obetydlig förmögenhet

till barnen. Sedan har det drivits

ganska omfattande rättsprocesser, med

höga kostnader för processen. Mannen

fick rätt; detta skulle räknas in som

underhållsbidrag. Det betyder alltså att

barnen har egna, icke obetydliga

inkomster av förmögenhet. Även om barnen

har mer än 48 000 kr skall alltså mannen

i fråga betala 50 % av

underhållsskyldigheten, om jag har

förstått det hela rätt. Hans fråga, som

också är min, är först och främst: Går

det att retroaktivt sätta sig över en

dom som har fastställts av Högsta

domstolen? Det här kanske kan sägas vara

en helt ny lagstiftning i så fall. I

propositionen hänvisas till att

föräldrarna skall komma överens. Men har

man processat för många hundratusen

kronor tror jag inte att man kommer att

samarbeta i framtiden.

Jag skulle vilja fråga

Justitiedepartementet och andra

rättssakkunniga: Har vi inte här ett

mycket stort legitimitetsproblem? Vilka

möjligheter skulle vi kunna ha för att

lösa det här? Visserligen skall man

uppenbart ha fullgjort sin skyldighet.

Men det stämmer nog inte riktigt. Om

mannen hade vetat vad lagstiftaren

skulle hitta på hade han köpt en

engångslivränta och därmed sluppit

underhållsbidrag. Det var den första

tekniska frågan.

Den andra, som är ännu mera teknisk,

går till Riksskatteverket. Det gäller

inkomstbegreppet. Det sägs att man skall

utgå från den deklarerade inkomsten. Men

när det gäller inkomst av

näringsverksamhet skall man återlägga

avdrag för pension, utom det som gäller

ett halvt basbelopp. Jag undrar om det

inte har dragits en något felaktig

parallell till löntagardeklarationer. I

det här fallet skall ju företagarens

högre rätt till avdrag för pension täcka

avtalspensionerna också. Jag tycker att

det saknas symmetri här.

Den sista frågan gäller avsättningar

till periodiseringsfonder. Det skall

alltså återläggas. Det kan väl vara

riktigt. Men har man då tänkt sig

symmetri? Det kan jag inte utläsa av

propositionen. När

periodiseringsfonderna måste aktiveras

igen och det tas ut som inkomst, tar man

då hänsyn till att detta har beaktats en

gång innan?

Gudrun Antemar: Jag tänkte svara på den

första frågan. När det gäller

förhållandet mellan de civilrättsliga

reglerna i föräldrabalken och de

föreslagna reglerna om underhållsstöd,

finns det civilrättsliga systemet kvar.

Det är inte någon ändring i det

systemet. Det innebär att om det finns

en dom från en domstol om

underhållsbidrag så förlorar inte den på

något sätt sin giltighet. Men det finns

en regel i föräldrabalken som säger att

man kan fullgöra sin civilrättsliga

underhållsskyldighet genom att

återbetala till staten enligt reglerna

om underhållsstöd. På det sättet finns

sambandet mellan regelsystemen ändå

kvar.

I det exempel som togs upp är det två

olika system. Ett av syftena är att

koppla isär systemen. Då blir de inte

riktigt parallella och lika. En yttersta

gräns för den civilrättsliga

underhållsskyldigheten är att barnet har

behov av pengar. Har barnet inte något

behov av underhåll, blir det inte något

underhållsbidrag. Så är det inte riktigt

i reglerna om underhållsstöd. De bygger

på att barnet kan ha en inkomst med ett

visst grundavdrag. Sedan minskar

underhållsstödet upp till ganska stora

inkomster för barnet. Dessutom finns den

regel som nämndes, som innebär att

barnet inte har rätt till underhållsstöd

om det är uppenbart att den

bidragsskyldige föräldern på något annat

sätt sörjer för barnet. Då kan

konsekvensen bli den som nämndes. Jag

håller med; om föräldern hade känt till

det här hade han genom att träffa ett

snabbt avtal om engångsunderhållsbidrag

kommit förbi den här situationen. Men

den uppkom just därför att systemen inte

är helt parallella. Barnets behov sätter

en yttersta gräns i det ena systemet men

inte i det andra.

Margit Gennser (m): Jag håller med om

att exemplet naturligtvis är ovanligt.

Men borde det inte finnas någon

övergångsregel eller någon formulering

som gör det lättare att klara av dessa

fall, som naturligtvis är få men som kan

upplevas som väldigt orättvisa? Man

skall uppenbart fullgöra sin skyldighet,

och man skall på annat sätt fullgöra sin

underhållsskyldighet. Men vi skall komma

i håg att problemet var att

förmögenheten överläts före skilsmässan.

Då är det inte någon

underhållsskyldighet. Då går det att

hävda att han hade överlåtit

förmögenheten ändå. Men sedan har

naturligtvis Högsta domstolen ändå

konstaterat att det här gick att

likställa. Men det är ju inte önskvärt

att det skall bli ytterligare omgångar

hos myndigheter för överföring. Därför

undrar jag om det hade funnits en

möjlighet att få någon liten formulering

som gör att det går att sortera ut de

här något udda fallen.

Monica Lövdahl: Vi har tidigare påtalat

hela komplexiteten i inkomstberäkningen.

Det är många osäkra faktorer som man

tänker ta hänsyn till. Vi har kanske

inte sagt så mycket om

pensionsförsäkringspremier. När det

däremot gäller periodiseringsfonder och

tidigare års underskott kommer vi i

många fall inte att få riktiga

uppgifter.

Bo Könberg (fp): Jag hade egentligen ett

par frågor till Riksrevisionsverket. Men

det svar som Margit Gennser fick från

Justitiedepartementet gör att jag skulle

vilja börja med att ställa en fråga till

departementet.

Om jag förstod svaret rätt finns det en

mycket större problematik i skillnaderna

mellan det civilrättsliga förfarandet

och det nu föreslagna förfarandet än som

belystes av det möjligen speciella fall

som Margit Gennser tog upp och som

kanske rör ett relativt fåtal konkreta

fall. Min fråga är: Är det rätt att det

kommer att uppstå ganska många fler fall

av en annan typ därför att man har valt

att ha två olika regelsystem?

Min andra fråga är: Är den lösning som

nu föreslås den som skulle ha varit

Justitiedepartementets

förstahandslösning?

Gudrun Antemar: Jag tackar för de

frågorna. Jag kan börja med den första

frågan. Svaret på den är: Nej, vi kan

inte se det. Men vi ser en skillnad

mellan systemen eftersom det ena

systemet är behovsprövat och det andra

inte är det. Barnets behov sätter ju

civilrättsligt i alla fall den yttersta

gränsen.

Den andra frågan vill jag passa på.

Bo Könberg (fp): Jag tackar för bägge

svaren. Jag skulle vilja fortsätta med

att ställa frågor till

Riksrevisionsverket. De rapporter som

verket har lagt fram tycker jag har

varit mycket värdefulla. De ger en

inblick i problemen och anger

eventuella, tänkbara lösningar på den

svåra frågan. Vi vet ju alla att det är

mycket svårt att hitta en bra lösning på

frågan. Någon perfekt lösning finns

knappast. Själv har jag närmast läst

verkets analyser så att de pekar fram

mot en annan principiell lösning på hela

problematiken än den som har blivit

regeringens förslag och som vi nu

diskuterar i utskottet på olika sätt.

Men det är ju en sak.

Under föredragningen räknade

föredraganden upp fyra-fem brister.

Detta gjorde han efter att ha

konstaterat att man i huvudsak tycker

att det går åt rätt håll. Sedan

avrundade han med verkets eget förslag

till lösning som ju i grova drag handlar

om höjda grundavdrag eller

förbehållsbelopp och höjda

procentsatser. Om man gör som verket

föreslår skulle man såvitt jag förstår

lösa en av de brister som konstaterades

i det föreliggande förslaget.

Min första fråga är om vi är överens om

att ert eget förslag bara löser någon

enstaka brist. Om jag får det svar jag

tror att jag får på den frågan har jag

en följdfråga. Varför gör ni inte något

försök att rätta till de återstående

bristerna?

Jan Vikström: Ja, det stämmer att de

beräkningar som vi redovisade, med nya

procentsatser och grundavdrag, löser ett

problem. Vi säger också i vår rapport

att på längre sikt måste man fundera på

hur man skall hantera

vårdnadshavarsidan. Men vi kommer inte

med några lösningar. Ett stort problem

blir ju de marginaleffekter som kan

uppstå om man skall involvera

vårdnadshavaren i de här beräkningarna.

Vi säger att man förmodligen måste ta

ett större grepp kring det här och inte

bara betrakta systemet isolerat.

Staffan Ivarsson: Jag vill bara fylla i

med att säga att eftersom vi nu studerar

ett system i taget har vi inte underlag

för att uttala oss om hela det

familjepolitiska stödet. Vi betar nu

igenom system för system. Vi håller på

med föräldraförsäkring och barnbidrag. I

januari eller februari känner vi oss

sannolikt mogna för att återkomma.

Bo Könberg (fp): Tack för svaren. Jag

har full förståelse för att

Riksrevisionsverket inte i första hand

har till uppgift att söka en lösning som

stämmer överens med föräldrabalk och

sådant. Man har mera att ta fram

konsekventa förslag som är

samhällsekonomiskt vettiga, där pengarna

kommer till rätt ställe och som inte

kostar för mycket.

Jag är mer nyfiken på det som ni kom in

på i slutet av era svar. Är det möjligt

att komplettera er variant med ett

försök att lösa problemet med att få med

vårdnadshavarens situation? Tror ni att

man kommer att köra huvudet i väggen?

Eller går det att göra även om ni har

avstått i den här omgången?

Jan Vikström: Vi skriver också i

rapporten - det tror jag i alla fall -

att den här modellen kan bilda

utgångspunkt även för förändringar där

man tar ett större grepp i fråga om

stödet. Det tror vi.

Anita Persson (s): Det här nya

underhållsstödet skall ju ersätta

bidragsförskottssystemet. Det blir helt

generellt. Enligt vad försäkringskassan

skriver kommer det automatiskt att gå ut

till dem som i dag har bidragsförskott.

Men meningen är ju att man även skall

spara på den sidan. Jag undrar om ni har

någon uppfattning om hur många fallen är

där den underhållsskyldige kommer upp i

ett sådant belopp att det generella

stödet inte behövs. Har ni någon

uppfattning om hur mycket man kan spara

på själva utbetalningarna av

underhållsstödet? Blir det någon

besparing där, eller blir det bara

besparingar på inbetalningarna till

systemet?

Sedan skulle jag vilja höra hur

Barnombudsmannen ser på

bidragsförälderns intresse av att betala

nu när man inte längre betalar direkt

till barnet. I stället betalar man ju

direkt till staten, eftersom bidraget nu

är generellt.

Jag hade några andra frågor också, men

dem har jag redan fått svar på.

Jan Vikström: Jag förstod inte första

delen av frågan. Kan du sammanfatta den?

Anita Persson (s): Avsikten är ju att

man skall spara. Det skall man göra även

på det generella underhållsstöd som

skall gå ut från statens sida. Tanken är

att man skall försöka minska även det.

Försäkringskassan har gått ut i dag och

sagt att någon ny ansökan inte behöver

lämnas in. Alla som har bidragsförskott

i dag kommer automatiskt att få det nya

underhållsstödet. Min fundering är om ni

vet hur mycket man i fortsättningen kan

komma att spara genom att

bidragsföräldern betalar tillbaka så

mycket till staten att underhållsstödet

inte borde utgå. Det är meningslöst att

staten skall vara förmedlingsorgan

mellan föräldrarna. De skall kunna göra

upp det här själva. Det skulle spara

mycket pengar även för försäkringskassan

om föräldrarna betalade direkt till

varandra.

Jan Vikström: Vi har inte gjort några

sådana bedömningar. Därtill har vi inte

särskilt studerat propositionens

reviderade förslag. Jag skulle tro att

det snarare är en bedömningsfråga att

avgöra hur många som kommer att

involveras i ett nytt system på det här

sättet. Jag vet inte om någon från Rfv

kan svara på det.

Anders Wicksell: Det sparbeting som

finns i propositionen skall tas ut av de

bidragsskyldiga. Det är i allt

väsentligt samma grupper som i dag får

bidragsförskott som har rätt till

underhållsstöd, med några få undantag.

Bl.a. tillkommer vissa barnpensionsbarn

liksom utfyllnadsbidrag vid växelvis

boende, som vi också har pratat om.

Vi har inte sett någon redovisning av

hur många av dagens bidragsskyldiga i

bidragsförskottssystemet som når taket,

1173 kr, med det nya beräkningssättet.

Vi har inte heller gjort någon sådan

undersökning på Riksförsäkringsverket.

Margareta Israelsson (s): Jag tycker att

det här bitvis är en intressant fråga.

Precis som underströks från

Riksförsäkringsverket sägs det också i

propositionen att det i allt väsentligt

bör vara samma familjer som skall få

underhållsstöd. Precis som Anita Persson

var inne på och som jag tror står mellan

raderna överför vi nu ett nytt generellt

stöd, sett ur det perspektivet, som

utgår till föräldrarna utan att man

särskilt ansöker om det.

Å andra sidan kan det kanske finnas

vissa problem med att generellt säga: Nu

stoppar samhället en form av utbetalning

för regleringen, och något mer utgår

inte förrän det har kommit in en

ansökan. Det kan ju skapa både

administrativa och andra problem. Jag

tycker det vore intressant om

Försäkringskasseförbundet kanske också

kommenterade aspekten med den

fortlöpande översyn som sker. Det har ju

också varit ett önskemål från kassorna

att få litet bättre översikt över när

bidragen skall betalas ut och när så

inte skall ske. Det var ju föremål för

den kritik som Riksrevisionsverket lyfte

fram. Jag vill alltså få sagt att jag

tror att det är ett problem att man

stoppar ett system och säger att det nya

systemet inte skall utgå förrän alla

barn som har rätt till stödet ansöker om

det.

Jag vill återigen understryka: Det vi

talar om är inte att staten skall sköta

föräldrarnas underhåll. Detta gäller ju

när föräldrarna inte betalar.

Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen.

Jag skall hälsa Margareta Orrell och Eva

Hammar från Socialdepartementet

välkomna. De skall besvara rena

faktauppgifter.

Anita Persson (s): Frågan gäller hur vi

ser på det förhållandet att fäderna

betalar till staten i stället för att

betala direkt till barnet.

Ansökningsförfarandet finns ju kvar. Om

det fungerar mellan mamman och pappan så

skall han betala direkt. Den modellen

skall ju vara den vanliga. Men om det

brister i rutinen, dvs. att pappan

slarvar, då kan mamman söka och få

pengar via försäkringskassan. Det är ju

en trygghet för kontinuiteten i hennes

ekonomi. Och för fäderna innebär det en

skyldighet att betala in pengar till

samhället.

Det är viktigt för barnen att den som

barnet bor hos har en trygghet och

kontinuitet när det gäller ekonomin. Men

i de flesta fall får man hoppas att

detta fungerar och att det inte behöver

ske något ansökningsförfarande. Då

betalar pappan direkt till barnen. Jag

tror därför att reglerna utifrån barnets

perspektiv är bra på det viset att ett

ansökningsförfarande behöver ske först i

de fall när det börjar trassla. Då

behövs den tryggheten.

Diskussionen har ju också handlat om

att fäder inte tar lika mycket ansvar

för sina barn när de bara betalar till

staten. Men det är ju ändå bara ett

förskott. Det går ju till deras barn.

Jag ser inte någon stor fara för barnets

del.

Anders Bodecker: Om jag uppfattar frågan

rätt så gällde den hur

försäkringskassorna skall klara

administrationen vid övergången till det

nya systemet. När det gäller

utbetalningen av bidragsförskott

respektive underhållsstöd står det i

övergångsreglerna att de som uppbär

bidragsförskott med automatik också

skall ha det nya underhållsstödet.

När det gäller kravet är det så vist

ordnat att vi har en dataanläggning som

kommer att hjälpa oss med att se till

att alla som nu är underhållsskyldiga

kommer att få ett meddelande i början av

december. Då har vi nämligen 1996 års

taxerade inkomst för inkomståret 1995.

Då kommer den underhållsskyldige att få

ett beslut om hur stort underhållsstödet

kommer att bli och att man utgår från si

och så många barn. Om den

underhållsskyldige sedan har synpunkter

på det får han eller hon höra av sig

till Försäkringskassan, och det blir då

en utredning i vanlig ordning. När det

sedan kommer in nya barn i systemet blir

det naturligtvis ett

ansökningsförfarande. Det är alltså

nödvändigt med dessa övergångsregler.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag har två

frågor till RRV. Den ena gäller att man

skall beakta vårdnadshavarens ekonomi.

Det har delvis redan tagits upp. Jag

delar uppfattningen att man borde beakta

vårdnadshavarens ekonomi. Då måste man

erkänna att det finns två krux. Det ena

är marginaleffekter, och det andra är

administrationskostnader. Jag vill fråga

om ni från RRV bedömer möjligheterna att

kunna minimera marginaleffekterna och

hålla nere administrationskostnaderna

som goda, om det är realistiskt att man

kan klara det på ett bra sätt.

Min andra fråga gäller summorna som man

får hålla undan och procentsatserna. Ni

från RRV har ju föreslagit högre

grundavdrag och högre procentsatser.

Samtidigt uppfattade jag att Jan

Wikström avslutade med att säga att det

egentligen skulle krävas ett större

underlag än det som ni har haft. Därför

vill jag fråga: Menar ni från RRV:s sida

att underlaget är tillräckligt för att

det skall vara möjligt att bedöma att

andra siffror i propositionen är bättre

eller behövs det mer underlag? Som jag

har läst propositionen har ju regeringen

inte byggt sitt förslag på direkta

undersökningar. Man säger att man inte

vet vilka konsekvenserna egentligen blir

utan att det är något som man får följa

upp. Men tycker inte ni att man behöver

undersöka mer, så att man kan bygga

detta på mer än vad ni har gjort?

Jan Vikström: För att kunna hitta den

optimala balanspunkten för att nå en

bättre precision och säkerhet när det

gäller hur den här modellen borde se ut

skulle det behövas ett större underlag.

Detta är i och för sig saker och ting

som kan justeras efter hand som man

utifrån verkligheten upptäcker att detta

behöver justeras. Det kan i och för sig

anstå till dess.

När det gäller frågan om vi tror att

man kan undvika marginaleffekter genom

att involvera vårdnadshavaren i

prövningen, har vi sagt att det inte är

något lätt problem, särskilt inte om man

betraktar detta system isolerat. Vi har

tänkt att vi skall fundera vidare på

detta och att vi kanske kan återkomma

till hur man i ett bredare perspektiv

skulle kunna lösa den frågan.

Staffan Ivarsson: I det förslag som RRV

redovisar på s. 47 i den blå rapporten

som ni har fått, RRV 1996:21, har vi

höjt fribeloppet och höjt

procentsatserna. Det har gjorts för att

byta ut hundraprocentiga

marginaleffekter för låginkomsttagare

som riskerar att hamna i

socialbidragsberoende mot något högre

marginaleffekter för vanliga

låginkomsttagare och mellaninkomsttagare

och sådana som har högre inkomster med

dessa höjningar per barn som vi

redovisar. I propositionen redovisas 9,

12 och 15, och vi har räknat upp dem med

några procentenheter. Men det slår trots

allt inte så kraftigt på vanliga

inkomster när det gäller

marginaleffekter. Det är det tricket som

vi har gjort. Detta var ett

förtydligande.

Rose-Marie Frebran (kd): Jag fick inte

något direkt svar när det gäller

administrationskostnaderna, dvs. om man

skulle ta hänsyn till vårdnadshavarens

ekonomi.

Jan Vikström: Vi har kanske inte

funderat så mycket på den saken. Men vi

kan konstatera att det i dag finns ett

bostadsbidrag som i stort sett omfattas

av samma människor som de som får

bidragsförskott. Man ser lätt att det

skulle kunna finnas

samordningsmöjligheter.

Staffan Ivarsson: Vi har lämnat detta

med vårdnadshavare litet grand. Vi ser

att det är något som måste behandlas

separat. Enligt den blå skriften framgår

det att vi vill gå vidare, och vi tycker

oss i klartext se att den här

procentmodellen håller i någon form som

en isolerad mekanism.

Ingrid Skeppstedt (c): Jan Vikström sade

att återbetalningsskyldigheten belastar

de som har låga inkomster. I detta

förslag sägs det att man inte skall ta

in lägre belopp än 100 kr. Det innebär

ju väldigt låga inkomster. Det blir ju

bara 3 000 kr per månad om man räknar på

ett barn, eftersom det är 10 %. Men

detta är ju långt under existensminimum.

Vad är det som gör att man har satt

denna gräns vid 100 kr?

Eva Hammar: Som jag minns det berodde

detta på att man inte skulle behöva

kräva in för låga belopp och att man

skulle sätta en gräns någonstans. Man

skulle slå två flugor i en smäll, så att

de som har de allra lägsta inkomsterna

inte skulle behöva betala till kassan.

Ingrid Skeppstedt (c): Detta innebär ju

att den som är återbetalningsskyldig och

kanske vill betala inte kan betala. Det

blir alltså en stor press på denna

person.

Eva Hammar: Jag kan bara säga att vi i

dessa fall har anståndsförfarandet att

tillgå.

Gullan Lindblad (m): Om vi ser bakåt är

det fem sex olika utredningar som har

utrett underhållsbidrag, bidragsförskott

och underhållsstöd. Jag har själv suttit

med i en utredning där vi presenterade

tre olika modeller, men där vi kanske

framför allt tittade på sambandet mellan

bostadsbidrag och bidragsförskott.

För ett par år sedan kom en

departementspromemoria. Den tyckte jag

på sitt sätt var sympatisk, eftersom man

skulle kanalisera ut det som fanns inom

de befintliga ramarna till dem som var

fattigast. Men det blev ett himmelsskri

över detta. Jag kommer ihåg artiklar i

Dagens Nyheter i vilka det stod att

17 000-kronorsmamman, dvs. en mamma som

hade den månadsinkomsten, förlorade sin

guldkant på tillvaron. Men det kanske

inte är guldkanten på tillvaron som är

det viktigaste i dag när vi har en så

stor statsskuld och ett så stort

budgetunderskott. Jag vågar säga att

alla riksdagens partier är väl nu inne

på att vi måste komma fram till

besparingsförslag. När jag nu sitter och

lyssnar tycker jag dock att ingen

egentligen har ett fullödigt förslag,

allra minst jag själv. Förvirringen har

vkat till en något högre nivå, kan man

säga. Det är alltid bra, eftersom det ur

detta kan födas något nytt. Men på något

sätt har vi nog börjat litet grand i fel

ände. Man borde först och främst ha sett

på det civilrättsliga och på

underhållsbidragen, dvs. föräldrarnas

gemensamma ansvar för barnen. Men vi vet

ju nu att förslag om detta inte kommer

förrän nästa höst, och här sitter vi nu.

Något radikalt kanske borde göras. Men

är det någon som i dag kan säga oss vad

vi egentligen skall göra för att få det

så rättvist som möjligt? Jag kan ställa

frågan till samtliga. Alla som har ett

tips att ge borde ge det. Jag tycker

själv att det borde vara ett högre

förbehållsbelopp. Jag tycker också,

vilket Riksrevisionsverket har

föreslagit, att det är sympatiskt. Men

på något sätt måste vi tillbaka till

föräldraansvaret och föräldrabalken. Det

har vi också fått synpunkter på från

lagutskottet. Men icke förty sitter vi

med det konkreta förslaget, och vi

sitter mer eller mindre fast i rävsaxen

i dag.

Sune Wiklander: Vi från UFR bjöd in

Laila Freivalds 1989 och kom med ett

förslag om familjenämnder eller barnråd.

Vi jobbade med detta och uppvaktade

Justitiedepartementet och

Socialdepartementet samt utskott och

riksdagsmän. Alla tyckte att detta lät

vettigt, men så enkelt fick det inte

vara. Vi uppvaktade också flera kommuner

och bad om pengar för att få starta ett

projekt som alla tyckte var bra. Jag

talade med lagmän och Domstolsverket.

Men förslaget fick ju inte komma från

UFR. Därför fick förslaget läggas fram

av en riksdagsman. Det förslaget finns

nu hos Nordiska rådet och håller på att

utvecklas. Vidare har vi föreslagit

förenklade sätt när det gäller

underhåll. Men det är ingen som lyssnar

på oss. Man bestämmer uppifrån hur

reglerna skall vara.

Ett sätt att lösa det problem som

Gullan Lindblad tog upp är att man

budgeterar umgänget under ett år. Om

t.ex. den ena föräldern skall ha barnet

120 dagar och den andra föräldern 245

dagar under ett år så tittar man på vad

barnet kostar och på föräldrarnas

inkomster på ungefär samma sätt som nu

sker. Man budgeterar umgänget. Det

innebär att av den potten skall den som

är umgängesrättsförälder betala 245/365.

Den andra föräldern skall betala

120/365, dvs. vårdnadshavaren. På det

sättet kommer umgängesrättsföräldern

redan att ha avräknats att han skall ha

umgänge. På det sättet ställer han också

upp på umgänget. Om vårdnadshavaren

börjar strula med sjuka barn eller andra

saker och inte vill lämna ut barnet, då

har umgängesrättsföräldern redan

tillgodoräknat sig att han eller hon

skall ha barnet under den tiden.

Vårdnadshavaren får då själv stå för

kostnaderna. Det är ett sätt att lösa

det hela.

Jag har ju varit mycket i kontakt med

familjeekonomerna Pia Nilsson och Inger

Persson. De säger också att Sverige har

en av de bästa modeller som finns när

det gäller dessa frågor. Den skulle bara

behöva förbättras litet grand. De har

gett ut en tidskrift om detta som heter

Att längta och betala, där man också

påvisar att en vårdnadshavare i

genomsnitt har 1 260 kr kvar när allt är

betalt, medan umgängesrättsföräldern går

back 290 kr varje månad. Jag vill säga

att det är en myt som många tror handlar

om den rika pappan och den fattiga

mamman.

Vi ställer gärna upp med förslag, och

vi har bett många riksdagsmän att komma

till föreningen, men många har tyvärr

inte tid.

Staffan Ivarsson: Vi har i vår blå

rapport gett svar i form av ett förslag.

Jag vill påminna om bakgrunden till det

hela, så att man inte fördjupar sig i

detaljer. Vi talar om ett stöd till

familjer. Det finns många olika system.

Det som vi talar om är ett system som

består av två delar. Av historiska skäl

började man i början av 1900-talet med

indrivningen för ensamma mödrar, ensamma

mödrar som kom att utsättas för en

brutal situation när den andra parten

drog i väg. Successivt klev staten in

alltmer och hjälpte till med denna

indrivning. 1964 sade man att det inte

räcker med bara detta utan att man även

skulle ha ett garantibelopp. Jag skall

inte föregripa det som vi kommer att

föreslå i vår syntesrapport i februari,

men vad vi ser är att fler och fler

system har adderats under årens lopp,

och vart och ett är komplext och måste

studeras noga, eftersom det finns

målsättningar av alla de slag.

Vi har genom bidragsförskottssystemet

sett hur t.ex. 7 kap. 1 § föräldrabalken

inte kommer att efterlevas i

verkligheten genom tillämpningen av

bidragsförskottslagen. Det finns även

andra motstridigheter och kanske

dubbelöverlappningar. Det finns två

delar i detta, ekonomi och indrivning.

Vi ser att detta är ett inte helt

orealistiskt system för

indrivningsdelen. Det handlar om att dra

in pengar från den ena parten. Det går

inte att bortse från att en part är svag

och att det blir problem. Det kan också

vara någon som så att säga nekar.

Ekonomidelen, och då talar vi ganska

uppenbart om vårdnadshavarens ekonomi,

skulle vi vilja återkomma till, vilket

vi också explicit skriver. Vi talar

också om administrationskostnader. Vi

tror att det förslag som har lagts fram

på något sätt är möjligt. Man kan

diskutera de olika beloppen och

fördelningspolitiska aspekter. Vi har

tyckt att man kanske skall höja

fribeloppet något för att underlätta för

de verkliga låginkomsttagarna, dvs. de

med inkomster under 9 000-10 000 kr och

höja procentsatsen för de övriga för att

kamma hem det som man förlorar hos de

verkliga låginkomsttagarna för att man

skall få en annan typ av

marginaleffektstrappa.

Eva Falkenberg: Jag kan inte komma med

någon direkt modell för ett rättvist

system. Men en aspekt som jag tror att

man skall tänka på i detta sammanhang är

att man också måste se till

kärnfamiljernas rätt till stöd. Vi vet

att skilsmässorna bland arbetslösa

föräldrar ökar på grund av påfrestningar

i äktenskapet. Men man får inte ha ett

sådant system som innebär att

föräldrarna vinner på att flytta isär

genom att de då får samhällsstöd. Jag

tror inte att det är så i dag. Men det

är viktigt att ha med i bakhuvudet att

en del föräldrar inte kan försörja sina

barn inom äktenskapet. Många

kärnfamiljer har i dag en mycket

ansträngd ekonomi. Man måste ändå ha i

åtanke att det bästa för barnen är att

föräldrarna lever tillsammans men att

det kan vara sådana slitningar att de

inte klarar det. Då får det inte finnas

ekonomiska incitament att flytta isär.

Jag tror att det är mycket viktigt

utifrån barnets perspektiv att

möjligheten till stödsamtal finns kvar

för familjer där det börjar knaka i

fogarna.

Ulf Sjögren: Jag vill svara på Gullan

Lindblads fråga. Jag tycker att det är

mycket viktigt att man framhåller att

indrivningen av underhållsstödet vid

kronofogdemyndigheterna är en

offentligrättslig avgift. Enligt

gällande rätt har försäkringskassorna

övertagit underhållsbidragen från barnen

vär ansökan om indrivning lämnas. Jag

har i våra diskussioner med

Riksförsäkringsverket, när det gäller

det praktiska genomförandet, sagt att

det är bättre med ett underhållsstöd där

kassan själv förfogar över ärendet och

själv kan fatta ett beslut. I dag är

förhållandet sådant att en skilsmässa

börjar med en separation. Från den

tidpunkten utbetalar man

bidragsförskott. Sedan är

försäkringskassan i händerna på

parternas processföring. Det blir ett

betänketidsprotokoll. Då fastställs ett

underhållsbidrag från den tidpunkten. I

samband med äktenskapsskillnaden bör en

domstol med en viss retroaktivitet

fastställa ett underhållsbidrag. Men det

är inte alltid som den

underhållsberättigade yrkar att få

bidrag under de första månaderna, dvs.

från separationstidpunkten. Eftersom jag

personligen har arbetat med detta anser

jag att de föreslagna underhållsstöden

är en bra modell. Det är en bättre

modell. Den innebär att vi har återkrav

av en avgift. Kronofogdemyndigheterna

kan då hantera denna som allmänna mål.

Genom att detta är en avgift får kassan

samma rätt som staten har vid indrivning

av kvarskatt och när det gäller

flertalet allmänna mål om återbetalning

av överskjutande skatt och annat. I den

här situationen, då man har gått över

till allmänna mål, har vi en

indrivningslag. Borgenärsfunktionen

läggs på kronofogdemyndigheterna.

Ett problem i detta sammanhang har

gällt anstånd där försäkringskassan ges

vissa anståndsmöjligheter men där det

finns uppskovsmöjligheter enligt

indrivningslagen. Det talas inte ett ord

om detta i propositionen. I den

praktiska hanteringen har vi fått

fundera över detta, eftersom vi måste gå

ut till våra organisationer och tala om

hur detta skall vara.

Min bedömning är alltså att detta

förslag säkert kommer att innebära

fördelar när det gäller indrivning.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Nu när

Socialdepartementets representanter har

kommit vill jag ställa en fråga som i

och för sig har ställts tidigare. Den

gäller frikopplingen av samhällsstödet

från de civilrättsliga reglerna som

finns i föräldrabalken. Vilka incitament

finns det egentligen för föräldrarna att

över huvud taget göra upp några

civilrättsliga avtal enligt

föräldrabalken i och med det nya

underhållsstödet? Det måste ändå vara

önskvärt och det normala att föräldrarna

gör upp detta själva och inte blandar in

samhället. Men vilka incitament kommer

det att finnas framöver att göra det, om

man kan räkna med att få mer pengar än

dessa 1 173 kr, eftersom det väl då blir

civilrättsliga avtal som gäller? Men om

man inte räknar med det, varför skall

man då över huvud taget göra upp detta

sinsemellan?

Eva Hammar: Jag vet inte vad jag som

rättssakkunnig skall svara på det. Jag

vet inte om det är riktigt min sak.

Staffan Ivarsson: Vad vi har sett är att

bidragsförskottslagen har skapat en

olycklig bindning när det gäller

kopplingen mellan civilrättsliga avtal

och offentligrättsliga. I verkligheten

är det väl på det sättet att avtal som

sluts i domstol ligger till grund för

det statliga stödet. Detta försöker vi

komma ifrån. För att detta skall

omprövas, t.ex. när den

underhållskyldiges inkomst stiger, krävs

en omfattande apparat, t.ex. att

vårdnadshavaren skall ta kontakt med den

förhatlige f.d. partnern och försöka

förmå honom eller henne till en gemensam

förhandlingssituation, gärna med kassan

och kommunala ombud, vilket kanske

medför domstol och bråk. Detta struntar

man i. Det är i dag en fullständigt

olycklig sammanblandning mellan två

regelverk. Jag vill inte svara på frågan

om incitamenten, men man kommer

åtminstone delvis bort från denna

olycksaliga sammanblandning.

Gudrun Antemar: Efter inlägget från

Riksrevisionsverket har jag inte

särskilt mycket att tillägga.

Incitamenten är naturligtvis låga.

Bo Könberg (fp): Jo, incitamenten är

sannolikt låga. Hela frågan om huruvida

de nuvarande problemen skall lösas genom

att totalt frikoppla systemen från

varandra eller genom en annan lösning

får vi väl återkomma till.

Jag begärde ordet för att fråga

departementet om vi kunde få litet hjälp

när det gäller exempelvis kostnader. Vi

hade för vår del svårt att utläsa hur

besparingen kan bli så stor som det står

i propositionen. Om jag minns rätt

skulle besparingen 1997 röra sig om

drygt 1 miljard för att 1999 vara uppe i

1,8 miljarder. Vi talar nu om en kostnad

för 1995/96 som ligger på ungefär

3,3 miljarder. På ytan verkar det, när

man läser detta, som om drygt hälften av

kostnaderna kan sparas in med liggande

förslag.

Under diskussionen har det flera gånger

sagts att det inte blir några större

besparingar på mottagarsidan , utan det

handlar om betalarsidan.

Blir det en besparing om i

storleksordningen 1,8 miljarder inom ett

par tre år, som det står i

propositionen? Hur kan vi andra läsa oss

fram till det? Finns det något sådant

dokument?

Jag kan fråga Socialdepartementet: Har

man en uppfattning om hur många av de

betalande som i fortsättningen, med de

ny reglerna, kommer att betala minst

1 173 kr i månaden? Det gäller alltså

att behovet av utfyllnad bortfaller.

Margareta Orrell: Olyckligtvis är den

som har gjort beräkningarna inte här.

Beräkningarna bygger på en samkörning

mellan faktiska inkomster för den stock

som fanns för, tror jag, mars förra året

och bidragsbelopp som i dag betalas. Vi

kan inte se annat än att med de

antaganden om löneutveckling, barnantal

o.d. som gällde vid det tillfället, blir

det de här besparingarna. Arbetslösheten

och en del andra saker spelar också in.

Vi måste följa detta oerhört noga

framöver för att se om man kan justera

procentbelopp e.d. om det inte håller.

Bo Könberg (fp): Jag vill bara få

bekräftat att detta skall läsas på det

sättet att om lagda förslag genomförs

blir statens utgifter, jämfört med om

man inte skulle ha gjort det,

1,8 miljarder mindre på tre år. Jag ser

nu att jag får en nick till bekräftelse.

Tack!

Ulla Hoffmann (v): Syftet med förslaget,

så som jag ser detsamma, är att statens

kostnader skall minska för något som

enligt vad många här har betonat är

föräldrarnas gemensamma ansvar för sina

barn. Men det pratas om incitament för

att träffa civilrättsliga avtal. Det

borde väl ändå ligga i båda föräldrarnas

intresse att dela på ansvaret för sina

barn.

Jag tror att det var Socialstyrelsen

som sade att allt fler kommer att ansöka

om underhållsstöd i och med det här nya

förslaget. Jag skulle vilja veta vad det

påståendet bygger på.

Margareta Israelsson (s):

Hundraprocentigt säker kan man aldrig

vara. Men jag tror att i och med att det

inte är fråga om ett behovsprövat stöd -

den förälder som barnet bor hos får ju

det här stödet om det ansöks om detta -

är det mycket enklare för dem att söka.

De får en garanti för att det här

beloppet kommer regelbundet varje månad.

Man kan binda upp sin ekonomi på det.

Risken kan dock finnas, och det är en av

orsakerna till att många gått in i

bidragsförskottssystemet, att den som

skall betala underhållet inte gör det

regelbundet. Det uppstår kostnader,

förseningar och trassel för föräldrarna

sinsemellan. Därför gäller det att

slippa de tvisterna. Genom att det inte

är ett behovsprövat stöd kommer alla att

söka. Man resonerar kanske så här: Okej,

jag får de här pengarna. Sedan får

staten ta hand om det och kräva in det

andra. Det gör att man förlorar

incitamentet att göra upp avtal

sinsemellan. Jag kan inte klart säga att

det absolut kommer att bli så. Den

erfarenhet jag har av att prata med

föräldrar och mina erfarenheter av

kommunerna när det gäller fastställande

av underhållsbidrag talar dock i nämnda

riktning.

Vidare tror jag att det är litet

olyckligt om många föräldrar som skall

betala underhållsbidrag upplever att de

betalar en avgift till staten - de

betalar inte till sitt barn, utan det

går in i statskassan och sedan ut på

andra sätt. Kopplingen inom familjen

förlorar kraftigt på det här förslaget.

Det kan vara olyckligt för kopplingen

mellan barn och förälder som betalar.

Ulla Hoffmann (v): Jag delar inte

riktigt den uppfattningen. Jag blir

verkligen helt ställd här. Är

bidragsförskottet verkligen

behovsprövat, så att det beror på t.ex.

moderns inkomst? Min uppfattning har

varit att det inte är så, utan att det

bygger på att om fadern inte betalar går

kassan in och förskotterar. Det heter ju

just förskott. Jag skall dock inte

fortsätta den diskussionen nu.

Margareta Israelsson (s): Det är viktigt

att klarlägga denna fråga. Många gånger

framställs detta så att vi nu gör en

förändring. På flera håll verkar

förslaget bygga på att staten går in och

säger: Nu, underhållsskyldiga föräldrar,

skall ni inte längre betala till ert

barn. Strunta i det! Nu betalar staten,

och sedan får ni gå till

försäkringskassan och betala.

Det incitamentet finns ändå inte här.

Grunden är i stället hela tiden om

föräldern inte betalar till barnen. En

viktig aspekt att lyfta fram kan

naturligtvis vara den om ett underhåll

inte fungerar mellan två parter. Det kan

vara fråga om att en underhållsskyldig

förälder inte betalar. Det blir

förseningar och problem. Då skulle

kritiken gälla att det är fel att staten

går in och reglerar här.

Skälet till det är ju inte att ta ifrån

föräldern detta ansvar, utan skälet är

att man vill garantera barnet och

vårdnadshavaren en fortsatt ekonomisk

möjlighet. Barnomsorgsavgifter och hyra

skall ju ändå betalas. Även om den

underhållsskyldige inte sköter sina

datum för inbetalningar skall den som är

vårdnadshavare betala sina avgifter. Det

är egentligen det som vi talar om.

Naturligtvis är det ett problem att vi

som sitter med här och som representerar

socialförsäkringsutskottet har som vårt

ansvarsområde statens ekonomiska ansvar

för barnfamiljerna, inte den lagliga

regleringen av vårdnad och umgänge. Det

är nog ett av skälen till att vi har

velat lyfta fram en utfrågning på detta

sätt och därmed få med även

socialutskottets och lagutskottets

sakkunskaper. Då kan vi väga in de här

frågorna. För vår del kan vi då också

skicka vidare sådana synpunkter som vi

tycker att det kan vara värt att beakta

när regeringen så småningom skall komma

med en proposition om vårdnad och

umgänge.

Vi har tagit ansvar för att de pengar

som staten betalar ut fungerar på rätt

sätt och går till rätt mottagare. Det

finns ingen önskan att öka den utgiften.

Tvärtom handlar det med det här

förslaget om en minskning.

Sune Wiklander: Det finns två sätt att

lösa problem utan att staten gör en

förlust. Det ena sättet är det man

försöker sig på här: att ta in mera

pengar till staten. Det andra sättet är

att låta bli att betala ut så mycket

pengar från staten. Nu har man bara

undersökt det ena sättet, nämligen att

vi måste ta in mera pengar till staten.

Ingen tittar på vem det är som drabbas

hårdast. Det är ju de

underhållsskyldiga, som redan i

flertalet fall ligger på

existensminimum.

Ett typiskt exempel är den här boken

och utredningen. Det sägs där att man

skall ta från de rika papporna, därför

att många smiter från sina underhåll. I

tabellen på s. 68 i den gula boken kan

man se att den som tjänar 30 000 kr får

en höjning med 352 kr, medan den som

tjänar 15 000 kr får en höjning med

342 kr - alltså 10 kr mindre! Och sedan

går man ut och säger att man skall ta

från de rika! Men det finns bara 1 800

personer som har över 30 000 kr i lön.

Det är inte där man tar pengarna, utan

man tar pengarna från dem som redan

ligger på existensminimum och som av

ekonomiska skäl har väldigt svårt att

träffa sina barn.

Anders Bodecker: Jag vill ta upp det som

Margareta Israelsson nämnde. I dagsläget

kan man ju bevilja utfyllnad när en

underhållsskyldig betalar sitt

underhållsbidrag, om detta är lägre än