Bet. 1996/97:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU04

Förssäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SfU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande

proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd

vid sjukdom, m.m. jämte motioner.

I propositionen föreslås att

arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar

för att utge ersättning till

arbetstagare i form av sjuklön under de

första 28 dagarna av ett sjukdomsfall,

dvs. att sjuklöneperioden förlängs från

14 till 28 dagar. I samband därmed

föreslås att den övre gränsen för

tecknande av den särskilda försäkringen

mot kostnader för sjuklön höjs till en

lönesumma av 100 basbelopp.

Vidare föreslås att vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst skall

semesterlön beräknas till högst det

belopp som skulle ha utgjort ersättning

för utfört arbete under den tid

semesterlönen kan anses motsvara. En

motsvarande begränsning föreslås gälla

för semesterersättning. I propositionen

läggs även fram förslag om att det i den

sjukpenninggrundande inkomsten inte

skall ingå andra skattepliktiga förmåner

än ersättning i pengar och inte heller

skattepliktiga kostnadsersättningar.

Det föreslås också att den förhöjda

ersättning som utges inom föräldra-

försäkringen under 60 dagar i samband

med barns födelse eller adoption (de

s.k. pappa- och mammamånaderna) slopas.

Slutligen föreslås en höjning av den

allmänna egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift, sänkt

avgiftsuttag avseende

sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare

respektive för inkomst av annat

förvärvsarbete samt höjning av den

allmänna löneavgiften, de särskilda

löneskatterna och den särskilda

premieskatten för grupplivförsäkringar

m.m.

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1997. Förslagen rörande

förändrade avgifter och skatter föreslås

dock träda i kraft den 1 januari 1997

och den 1 januari 1998.

Utskottet tillstyrker propositionens

förslag om en förlängd sjuklöneperiod

men föreslår att den övre gränsen för

tecknande av den särskilda försäkringen

mot kostnader för sjuklön höjs till 130

basbelopp. Utskottet föreslår ett

tillkännagivande om att regeringen bör

återkomma med lagförslag om ett utökat

s.k. högriskskydd. I övrigt biträder

utskottet propositionens förslag och

avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats 18

reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i

proposition 1995/96:209 föreslagit

riksdagen att anta regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1994:1744)

om allmänna egenavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

6. lag om ändring i lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift,

7. lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

8. lag om ändring i lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på pensionskostnader,

9. lag om ändring i lagen (1990:1427)

om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.

Lagförslagen återfinns som bilaga till

betänkandet.

Motionerna

1995/96:Sf29 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om

förlängd sjuklöneperiod i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att införa

ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglerna för återförsäkringen

hos försäkringskassorna,

4. att riksdagen beslutar att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

räknas på ett medelvärde av de 24

senaste månadernas inkomster i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar avskaffa de

särskilda mamma- och pappamånaderna i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår förslaget att

höja den allmänna egenavgiften med 1,00

procentenheter den 1 januari 1997 och

1,00 procentenheter den 1 januari 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar sänka den

allmänna egenavgiften till den nivå som

gällde före den 1 januari 1996 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar avslå

sänkningen av uttaget av socialavgifter

den 1 januari 1997 och den 1 januari

1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen avslår förslaget att

höja den allmänna löneavgiften den 1

januari 1997 och den 1 januari 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen avslår förslaget att

höja den särskilda löneskatten och den

särskilda premieskatten för

grupplivförsäkringar den 1 januari 1997

och den 1 januari 1998 i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1995/96:Sf30 av Dag Ericson m.fl. (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en uppföljning och

utvärdering av effekterna av införandet

och förläggningen av sjuklöneperioden i

sjukförsäkringen,

2. att riksdagen beslutar att gränsen

för antalet basbelopp för att få teckna

försäkring mot sjuklönekostnader höjs

till minst 130 basbelopp,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omedelbara

informationsinsatser till små och

medelstora företag om möjligheten att

försäkra sig mot sjuklönekostnader.

1995/96:Sf31 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag om förlängd sjuklöneperiod

enligt vad i motionen anförts om de

problem som förslaget innebär,

2. att riksdagen hos regeringen begär

att minskningsregeln i det allmänna

försäkringssystemet slopas enligt vad i

motionen anförts om ILO:s beslut om fri

förhandlings- och avtalsrätt,

3. att riksdagen avslår regeringens

förslag om att semesterlönefaktorn inte

skall inräknas i den

sjukpenninggrundande inkomsten enligt

vad i motionen anförts om att detta

måste ses som en intjänad lön,

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag om slopandet av den s.k.

pappamånaden enligt vad i motionen

anförts om otillräcklig analys av

förslaget,

5. att riksdagen hos regeringen begär

en översyn av egenavgifter som

finansieringsform för sjukförsäkringarna

enligt vad i motionen anförts om dess

negativa fördelningseffekter.

1995/96:Sf32 av Sonja Fransson och Hans

Karlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt högriskskydd i

samband med sjuklön,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om information till arbetsgivare

och arbetstagare om möjligheterna till

undantag vid särskilt omfattande

sjukfrånvaro.

1995/96:Sf33 av Ragnhild Pohanka (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

proposition i den del som föreslår höjda

egenavgifter,

2. att riksdagen begär att regeringen

återkommer med en analys av hur den

förlängda sjuklöneperioden kommer att

slå mot högriskbranscher och speciella

grupper av arbetstagare.

1995/96:Sf34 av Karin Israelsson (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning av

ersättningsmöjligheter för ofta

långtidssjuka efter samma principer som

nuvarande ersättningsregler för

korttidssjuka.

1995/96:Sf35 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om

förlängd arbetsgivarperiod i

sjukförsäkringen,

2. att riksdagen avslår förslaget om

höjd övre gräns i den särskilda

försäkringen för kostnader för sjuklön,

3. att riksdagen beslutar om

ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i

motionenanförts om behovet av sänkta

premier i den särskilda försäkringen för

kostnader för sjuklön,

5. att riksdagen beslutar att beräkning

av arbetsskadelivränta skall ske på

motsvarande sätt som den

sjukpenninggrundande inkomsten vad

gäller inkomster av semesterlön och

semesterersättning,

6. att riksdagen avslår förslaget om

att skattepliktiga förmåner och

kostnadsersättningar inte skall ingå i

beräkningen i den sjukpenninggrundande

inkomsten,

7. att riksdagen beslutar att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

baseras på inkomster under de senaste 24

månaderna,

8. att riksdagen beslutar om en höjning

av föräldraförsäkringen till 80 % att

gälla redan fr.o.m. den 1 januari 1997,

9. att riksdagen avslår en

procentenhets höjning av den allmänna

egenavgiften till sjukförsäkringen fram

till år 1998,

10. att riksdagen avslår förslaget om

avgiftsväxling mellan

sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare

och den allmänna löneavgiften,

11. att riksdagen avslår förslaget om

höjning av de särskilda löneskatterna

och premieskatten.

1995/96:Sf36 av Sigge Godin m.fl. (fp)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i

den del som berör förlängd

sjuklöneperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukpenninggrundande inkomst,

3. att riksdagen avslår propositionen i

de delar som berör de s.k. pappa- och

mammamånaderna,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avgiftsfrågor m.m.

Utskottet

Sjuklönefrågor

Nuvarande regler om rätt till sjuklön

m.m.

Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL)

reglerar rätten till sjukersättning vid

korta sjukdomsfall för anställda. Enligt

lagen ges arbetstagaren rätt att under

de första 14 dagarna av varje

sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla

en viss del av lön och andra

anställningsförmåner. För den första

dagen i sjuklöneperioden betalas ingen

ersättning (karensdag). För de

återstående dagarna i perioden har den

anställde rätt att behålla 75 % av lön

och andra anställningsförmåner som han

eller hon gått miste om till följd av

nedsättningen i arbetsförmågan. Om en ny

sjukperiod börjar inom fem dagar från

det att en tidigare sjukperiod avslutats

skall den enligt SjLL betraktas som en

fortsättning på den tidigare

sjuklöneperioden när det gäller

karensdag och avgränsningen av

sjuklöneperioden.

Den anställdes rätt till sjuklön gäller

fr.o.m. den första dagen av

anställningstiden. Den som är anställd

kortare tid än en månad har dock rätt

till sjuklön bara om vissa

kvalifikationsvillkor är uppfyllda.

Uppdragstagare och egenföretagare

omfattas inte av sjuklönesystemet.

SjLL är tvingande till den anställdes

förmån. Från vissa av lagens regler får

dock avvikelser göras genom

kollektivavtal som på arbetstagarsidan

slutits eller godkänts av en sådan

central arbetstagarorganisation som

avses i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får

den närmare beräkningen av lön och andra

anställningsförmåner ske utifrån bransch-

och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.

Någon principiell avvikelse från lagens

sjuklönenivåer är inte avsedd. SjLL

inskränker inte den rätt till sjuklön

som kan finnas enligt någon annan lag.

En sådan rätt har sjömän enligt sjömans-

lagen (1973:282). Dessa bestämmelser

medför rätt till full lön vid sjukdom

och under längre tid än vad som följer

av SjLL.

För rätt till sjuklön krävs enligt SjLL

att anmälan om sjukfallet görs till

arbetsgivaren. Den anställde skall

därvid lämna arbetsgivaren en skriftlig

försäkran om att han varit sjuk och i

vilken omfattning sjukdomen satt ned

arbetsförmågan. Fr.o.m. den sjunde

kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen

skall arbetstagaren styrka nedsättningen

av arbetsförmågan genom läkar

intyg. Ett intyg till arbetsgivaren

behöver dock inte innehålla närmare

uppgifter om sjukdomen om inte annat

överenskommits genom kollektivavtal.

Arbetsgivaren skall till

Riksförsäkringsverket lämna uppgift om

sjukdomsfall som har gett en

arbetstagare hos honom rätt till

sjuklön. Vidare skall arbetsgivaren till

försäkringskassan anmäla sjukdomsfall

som har gett rätt till sjuklön och som

fortsätter efter sjuklöneperiodens

utgång.

Enligt SjLL begränsas antalet

karensdagar till tio under en

tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar

beräknas i förhållande till sjuklön från

varje arbetsgivare för sig och i

förhållande till sjukpenning för sig.

Efter ansökan av en anställd som på

grund av sjukdom kan antas komma att

vara borta från arbetet i särskilt stor

omfattning kan försäkringskassan besluta

att särskilda bestämmelser skall gälla

för en sådan arbetstagare och dennes

arbetsgivare, s.k. särskilt

högriskskydd. Ett sådant beslut kan

meddelas endast om arbetstagaren lider

av sjukdom som kan antas medföra ett

större antal sjukperioder med sjuklön

under en tolvmånadersperiod. Ett beslut

varigenom kassan bifallit en ansökan

medför dels att den anställde har rätt

till sjuklön efter en kompensationsnivå

om 75 % för den första dagen i varje

sjuklöneperiod, dels att ersättning kan

betalas till arbetsgivaren från

sjukförsäkringen för kostnader för

sjuklön till den anställde.

Företag med en viss högsta lönekostnad

har enligt SjLL möjlighet att försäkra

sig hos försäkringskassan mot

sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.

den tredje ersättningsdagen. Rätt att

teckna en sådan försäkring har

arbetsgivare vars sammanlagda

lönekostnader under ett kalenderår -

exklusive sociala avgifter och särskild

löneskatt - inte beräknas överstiga 90

gånger basbeloppet.

Om det uppkommer en tvist mellan en

anställd och en arbetsgivare om rätt

till sjuklön och tvisten gäller frågan

om den anställdes arbetsförmåga är

nedsatt på grund av sjukdom,

nedsättningens omfattning eller om ett

arbetstagarförhållande föreligger, kan

försäkringskassan betala ersättning till

den anställde, s.k. sjuklönegaranti.

Ersättningen betalas med skäligt belopp

om det är sannolikt att av den anställde

har rätt till den begärda sjuklönen

eller del därav. I den utsträckning som

ersättning betalas inträder

försäkringskassan i den anställdes rätt

gentemot arbetsgivaren.

Efter sjuklöneperioden utges

sjukpenning enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen

utgör 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

För den som inte omfattas av SjLL,

t.ex. egenföretagare och uppdragstagare,

utges sjukpenning enligt AFL från

sjukperiodens början. Sjukpenning utges

dock inte för den första dagen i

sjukperioden (karensdag). För tid

därefter utges sjukpenning med 75 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten. Även

enligt AFL är antalet karensdagar

begränsat till högst tio under en

tolvmånadersperiod och sjukpenning kan

efter ansökan utges med 75 % i stället

för karensdag (särskilt högriskskydd).

I AFL finns särskilda regler om

minskning av sjukpenning i vissa fall.

Minskningsreglerna blir tillämpliga om

den försäkrade av arbetsgivaren, för

samma tid som sjukpenning utges,

erhåller skattepliktiga förmåner i form

av lön, bil, bostad eller helt fri kost.

Fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts

enligt grunder som faställts i

kollektivavtal anses därvid som lön. Om

den försäkrade får sjukpenning samtidigt

som han får sådana förmåner från

arbetsgivaren minskas under de första 90

dagarna i en sjukperiod sjukpenningen

med det belopp som förmånerna överstiger

10 % av vad den försäkrade skulle ha

fått i motsvarande förmåner om han varit

i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen minskas

sjukpenningen med förmånernas hela

belopp. Även förmåner som hänför sig

till inkomstdelar över 7,5 basbelopp

påverkar sjukpenningen enligt särskilda

regler.

Förlängd sjuklöneperiod och försäkringen

mot kostnader för sjuklön

Propositionen

Riksförsäkringsverket (RFV) har i en

rapport (RFV ANSER 1995:14) redovisat

effekter och resultat av

sjuklönereformen, karensdagen och sänkta

kompensationsnivåer inom

sjukpenningförsäkringen. Enligt vad som

anförs i propositionen visar RFV:s

uppföljning att införandet av en

sjuklöneperiod inneburit stora fördelar

för både den enskilde, arbetsgivaren och

försäkringskassan. Bl.a. har den

enskildes kompensation för

inkomstbortfall vid sjukdom förbättrats.

Enligt propositionen visar uppföljningen

vidare att administrationen av

sjuklöneperioden i stort fungerar

tillfredsställande. I propositionen

framhålls dock att det

rehabiliteringsansvar som infördes för

arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte

fungerat på det sätt som avsetts. För

att stärka arbetsgivarnas ansvar för det

förebyggande arbetsmiljöarbetet liksom

för tidiga och aktiva

rehabiliteringsinsatser anser regeringen

att det finns starka skäl att förlänga

sjuklöneperioden. En sådan förlängning

skulle enligt regeringen innebära att

arbetsgivarens kostnader i högre grad

blir rörliga och därmed mer påverkbara.

Detta torde stärka incitamenten för att

vidta åtgärder och bidra till en

snabbare rehabiliteringsprocess och ett

mer effektivt förebyggande arbete. I

propositionen föreslås därför att

sjuklöneperioden förlängs från 14 till

28 dagar.

Förslaget får enligt propositionen

till följd att ca 165 000 färre sjukfall

kommer att handläggas hos

försäkringskassan. Vidare medför det

ökade kostnader för arbetsgivarna.

Sjukfrånvaron har enligt propositionen

minskat betydligt sedan sjuklöneperioden

infördes år 1992 och denna minskning har

i allt väsentligt kommit

arbetsgivarkollektivet till godo.

Regeringen anser därför att

arbetsgivarna bör kompenseras för

hälften av den totala kostnad som en

förlängning av sjuklöneperioden innebär

för arbetsgivare, dvs. med

1 100 miljoner kronor. Regeringen

föreslår att sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare med anledning av den

förlängda sjuklöneperioden sänks med

0,14 procentenheter.

Enligt vad som uttalas i propositionen

har regeringen för avsikt att noga följa

på vilket sätt förlängningen av

sjuklöneperioden påverkar arbetsgivarnas

samt försäkringskassornas fortsatta

rehabiliteringsarbete.

Som tidigare nämnts kan en arbetsgivare

vars sammanlagda lönekostnader,

exklusive sociala avgifter och särskild

löneskatt, under ett kalenderår inte

beräknas överstiga 90 gånger basbeloppet

försäkra sig mot kostnader för sjuklön.

Antalet arbetsgivare som har tecknat

försäkring har enligt propositionen

minskat från ca 13 300 i juni 1992 till

ca 9 600 i juni 1995. De försäkrade

arbetsgivarnas genomsnittliga lönesumma

har under samma tid sjunkit från ca 530

000 kr till ca 450 000 kr. Även om

endast ett fåtal arbetsgivare med en

maximal lönesumma har tecknat försäkring

finns det enligt propositionen skäl att

höja den övre gränsen för lönesumman

något till följd av den ökade kostnaden

som vissa arbetsgivare kan få för

sjuklön på grund av en förlängd

sjuklöneperiod. I propositionen föreslås

därför att arbetsgivare vars sammanlagda

lönekostnader, exklusive sociala

avgifter och särskild löneskatt, under

ett kalenderår inte beräknas överstiga

100 gånger basbeloppet skall kunna

försäkra sig mot kostnader för sjuklön

enligt SjLL.

I propositionen framhålls att det är

viktigt att arbetsgivarna informeras om

försäkringen och att informationen är

tydlig så att t.ex. även gruppen

invandrare som är småföretagare får

tillgång till denna information.

De nya reglerna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1997 och, såvitt avser

förlängd sjuklöneperiod, tillämpas i

fråga om sjuklöneperioder som påbörjas

fr.o.m. den tidpunkten.

Motionerna

Fyra av partierna (m, fp, v och kd)

motsätter sig i sina respektive motioner

förslaget att förlänga sjuklöneperioden

från 14 till 28 dagar.

I motion Sf29 yrkande 1 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på

förslaget om förlängd sjuklöneperiod.

Enligt motionärerna kommer en

förlängning att slå särskilt hårt mot

småföretagen samtidigt som endast

bevisat kärnfriska personer kommer att

få arbete. I samma motion yrkande 8

(delvis) begärs som en konsekvens härav

avslag på sänkningen av uttaget av

social-avgifter år 1997 respektive år

1998.

Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion

Sf36 yrkande 1 avslag på förslaget om

förlängd sjuklöneperiod. Enligt

motionärerna innebär förslaget i

praktiken en skattehöjning. I samma

motion yrkande 4 (delvis) begärs ett

tillkännagivande om avgiftsfrågor m.m.

Motionärerna avvisar förslaget att sänka

sjukförsäkringsavgiften med 0,14

procentenheter.

I motion Sf31 yrkande 1 av Ulla

Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på

förslaget om förlängd sjuklöneperiod.

Motionärerna anser att en förlängning

innebär risk för ökad selektering i så

måtto att endast friska personer

kommer att anställas. De framhåller

vidare att förslaget att kompensera

arbetsgivarna endast till hälften kan

komma att belasta små och medelstora

företag på ett sätt som hotar

verksamheten.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i

motion Sf35 yrkande 1 avslag på

förslaget om förlängd sjuklöneperiod.

Motionärerna framhåller att det är

oklart om arbetsgivarna tidigare fått

kompensation för sina sjuklönekostnader.

Detta bör klargöras innan beslut tas om

en förlängning av sjuklöneperioden.

Enligt motionärerna bör principen vara

full kompensation till arbetsgivarna.

I motion Sf33 yrkande 2 av Ragnhild

Pohanka (mp) begärs en analys av hur den

förlängda sjuklöneperioden kommer att

slå mot högriskbranscher och speciella

grupper av arbetstagare. Motionären

befarar att förslaget på sikt kan

resultera i en segregerad arbetsmarknad.

I motion Sf30 yrkande 1 av Dag Ericson

m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

en uppföljning och utvärdering av

effekterna av införandet och

förläggningen av sjuklöneperioden i

sjukförsäkringen. Motionärerna anser att

det är angeläget att följa upp hur

förlängningen påverkar inte bara

rehabiliteringsarbetet utan också

långtidssjukskrivningen och

utestängningen från arbetslivet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med en allsidig utvärdering inom två år.

I några motioner behandlas frågor

rörande försäkringen mot kostnader för

sjuklön. I motion Sf35 yrkande 2 (kd)

begärs avslag på förslaget om höjd övre

gräns i den särskilda försäkringen mot

kostnader för sjuklön. Enligt

motionärerna är förslaget onödigt så

länge få arbetsgivare anser sig ha råd

med försäkringen. I samma motion yrkande

4 begärs ett tillkännagivande om behovet

av sänkta premier i försäkringen mot

kostnader för sjuklön. Motionärerna

förutser en höjning av premien på grund

av förlängd sjuklöneperiod. De som redan

i dag inte anser sig ha råd med

försäkringen kommer enligt motionärerna

inte att ha råd efter en premiehöjning.

De få som har råd med försäkringen

kommer inte att ha det när premien höjs.

Dag Ericson m.fl. (s) begär i motion

Sf30 yrkande 2 att riksdagen beslutar

att gränsen för antalet basbelopp för

att få teckna försäkring mot

sjuklönekostnader höjs till minst 130

basbelopp. Den förlängda

sjuklöneperioden ökar arbetsgivarnas

kostnader och det finns skäl att anta

att 100 basbelopp är otillräckligt och

att de därmed ställs inför valet att

inte anställa fler. I samma motion

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om

omedelbara informationsinsatser till små

och medelstora företag om möjligheten

att försäkra sig mot sjuklönekostnader.

I två motioner tas frågor upp som rör

det särskilda högriskskyddet. Sonja

Fransson och Hans Karlsson (båda s)

begär i motion Sf32 tillkännagivanden om

dels särskilt högriskskydd i samband med

sjuklön (yrkande 1), dels information

till arbetsgivare och arbetstagare om

möjligheterna till undantag för särskilt

omfattande sjukfrånvaro (yrkande 2).

Motionärerna anser att vid en

förlängning av sjuklöneperioden bör

skyddet kompletteras att gälla också dem

som har återkommande längre

sjukdomsfall. Karin Israelsson (c) begär

i motion Sf34 utredning av

ersättningsmöjligheter för ofta

långtidssjuka efter samma principer som

nuvarande ersättningsregler för

korttidssjuka. När sjuklöneperioden

förlängs bör enligt motionären det

särskilda högriskskyddet utökas till att

omfatta också dem som ofta är sjuka med

längre sjukdomsperioder.

Utskottet

Utskottet delar bedömningen att

införandet av en sjuklöneperiod har

inneburit stora fördelar såväl för

enskilda och arbetsgivare som för

försäkringskassan. Arbetsgivarnas

insatser inom det förebyggande

arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen

av de anställda synes inte ha stärkts

till följd av sjuklöneperioden. Däremot

har arbetsgivarnas intresse för

förebyggande åtgärder ökat något. En

förlängning av sjuklöneperioden skulle

enligt utskottets mening innebära att

arbetsgivarnas kostnader i högre grad

blir påverkbara och därmed stimulera dem

till tidigare och effektivare

rehabiliteringsåtgärder liksom till

insatser på det förebyggande

arbetsmiljöområdet. Därtill kommer att

försäkringskassan genom ett minskat

antal sjukfall får ett ökat utrymme för

rehabilitering av långtidssjukskrivna

försäkrade. Det anförda talar enligt

utskottets mening för att

sjuklöneperioden bör förlängas från

nuvarande 14 dagar till 28 dagar. En

förlängning av sjuklöneperioden bör dock

kombineras med vidgade möjligheter för

arbetsgivare att teckna försäkring samt

ett förstärkt högriskskydd.

Såvitt gäller frågan om kompensation

till arbetsgivarna med anledning av den

förlängda sjuklöneperioden kan utskottet

konstatera att arbetsgivarnas ökade

sjuklönekostnader till följd av

förlängningen av sjuklöneperioden av

regeringen beräknas uppgå till ca 2 200

miljoner kronor. Som tidigare redovisats

har arbetsgivarna genom den ytterligare

minskning av sjukfrånvaron som ägt rum

sedan sjuklöneperioden infördes fått

vidkännas minskade sjuklönekostnader.

Utskottet anser i likhet med regeringen

att arbetsgivarna bör kompenseras till

hälften eller med en sänkning av

arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen med 0,14

procentenheter.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag om en

förlängd sjuklöneperiod och en sänkning

av arbetsgivaravgiften till

sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter

fr.o.m. den 1 januari 1997. Utskottet

avstyrker bifall till motionerna Sf29

yrkandena 1 och 8, Sf36 yrkandena 1 och

4 (delvis), Sf31 yrkande 1 och Sf35

yrkande 1.

Utskottet anser att det förhållandet

att sjuklöneperioden förlängs och att

arbetsgivarnas kostnader därmed

ytterligare differentieras kan få

oönskade konsekvenser för särskilt små

företag som inte har samma möjlighet

till riskspridning som stora företag.

För att motverka en sådan utveckling har

regeringen föreslagit att den särskilda

försäkringen mot kostnader för sjuklön

skall kunna tecknas av arbetsgivare vars

sammanlagda lönekostnader under ett

kalenderår inte beräknas överstiga 100

basbelopp. För närvarande motsvarar

detta ca 3,6 miljoner kronor. Enligt

utskottets mening kommer en förlängd

sjuklöneperiod sannolikt att öka behovet

för företag att teckna en försäkring mot

kostnader för sjuklön. Utskottet anser

därför att det finns skäl att höja den

övre gränsen för lönesumman men menar i

likhet med vad som anförts i motion Sf30

att gränsen bör höjas till 130

basbelopp. Med tillstyrkande av motion

Sf30 yrkande 2 föreslår utskottet att 17

§ SjLL ändras i enlighet härmed. Med

hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet bifall till motion Sf35

yrkande 2.

Beträffande frågan om storleken på

premien för försäkringen mot kostnader

för sjuklön kan utskottet konstatera att

försäkringen är utformad så att

avgifterna sammantaget skall täcka

utgifterna för försäkringen. Utskottet

anser inte att det finns skäl att ändra

detta förhållande och avstyrker därför

bifall till motion Sf35 yrkande 4.

Som ovan nämnts kan en arbetstagare

till följd av reglerna om s.k. särskilt

högriskskydd få sjukpenning även för den

första dagen i ett sjukfall. Reglerna

gäller personer som kan antas få ett

större antal sjukperioder under en

tolvmånadersperiod. Därmed avses att

antalet avslutade sjukdomsfall under en

tolvmånadersperiod kan bedömas överstiga

tio. Det är enligt utskottet viktigt att

en förlängd sjuklöneperiod inte medför

att människor med omfattande

sjukfrånvaro kan få svårigheter att göra

sig gällande på arbetsmarknaden.

Eftersom det särskilda högriskskyddet är

förbehållet personer med många korta

sjukfall anser utskottet att ett

motsvarande skydd bör införas för

personer med återkommande längre

sjukperioder. Enligt utskottets mening

kan det utökade skyddet utformas så att

det omfattar personer med motsvarande

antal sjukfall men där

bedömningsperioden förlängs. Ett

alternativ är att bedömningsperioden

förblir densamma men att prognosen

angående den framtida sjukfrånvaron

avser färre men längre sjukperioder än

enligt det nuvarande skyddet. Utskottet

anser att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med lagförslag

om ett utökat särskilt högriskskydd.

Riksdagen bör med bifall till motionerna

Sf32 yrkande 1 och Sf34 som sin mening

ge regeringen detta till känna.

Vad gäller frågan om uppföljning och

analys av effekterna av en förlängd

sjuklöneperiod har regeringen i

propositionen uttalat sin avsikt att

noga följa på vilket sätt förlängningen

av sjuklöneperioden påverkar

arbetsgivarnas och försäkringskassornas

fortsatta rehabiliteringsarbete.

Utskottet förutsätter att en sådan

uppföljning även kommer att belysa

effekter av förlängningen på företagens

vilja och möjlighet att nyanställa

personal. Något uttalande från

riksdagens sida är således inte

påkallat. Motionerna Sf33 yrkande 2 och

Sf30 yrkande 1 får anses tillgodosedda

med vad utskottet anfört.

Utskottet ansluter sig till regeringens

bedömning att det är av vikt att

arbetsgivarna erhåller information om

sjuklöneförsäkringen. Detsamma kan

enligt utskottet sägas om det särskilda

högriskskyddet. Utskottet förutsätter

emellertid att Riksförsäkringsverket och

försäkringskassorna ombesörjer att sådan

information kommer berörda arbetsgivare

och arbetstagare till del. Något

tillkännagivande i dessa frågor är inte

påkallat. Mot bakgrund härav avstyrker

utskottet bifall till motionerna Sf30

yrkande 3 och Sf32 yrkande 2.

Utskottet vill slutligen framhålla att

det förhållandet att sjuklöneperioden

förlängs från 14 till 28 dagar inte

hindrar tillämpningen av nu gällande

avtal om kompletterande sjukersättning

för samma tid.

Sjukpenninggrundande inkomst

Allmänt om sjukpenninggrundande inkomst

I 3 kap. AFL regleras bl.a. en

försäkrads rätt till sjukpenning samt

hur den inkomst som grundar rätt till

ersättning skall beräknas. En försäkrad

skall fr.o.m. den månad han fyller 16 år

skrivas in i försäkringskassan om han är

bosatt i Sverige. För rätt till

sjukpenning krävs att en inskriven

försäkrad har en sjukpenninggrundande

inkomst som uppgår till minst 6 000 kr.

Enligt 3 kap. 2 § AFL är en försäkrads

sjukpenninggrundande inkomst den årliga

inkomst i pengar eller andra

skattepliktiga förmåner som en försäkrad

kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst (inkomst

av anställning) eller på annan grund

(inkomst av annat förvärvsarbete). Med

inkomst av anställning likställs

kostnadsersättning som inte enligt 10 §

uppbördslagen (1953:272) undantas vid

beräkning av preliminär A-skatt. Om

inkomsten helt eller delvis utgörs av

skattepliktiga förmåner skall förmånerna

tas upp till ett värde som bestäms i

enlighet med de regler som finns i 8 §

första-fjärde och sjätte styckena

uppbördslagen.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst bortses från sådan inkomst av

anställning och annat förvärsarbete som

överstiger 7,5 basbelopp.

Semesterlön och semesterersättning vid

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst

Enligt semesterlagen (1977:480) har en

arbetstagare rätt till semesterlön med

12 % av arbetsinkomsten under

intjänandeåret, varmed avses tiden

fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m. den 31

mars påföljande år. Därefter löper

semesteråret lika lång tid. Den

lagstadgade semesterlönen ger en högre

ersättning under semestertid än under

arbetad tid. Anställda med fast månads-

eller veckolön bibehåller normalt sin

ordinarie lön under en semesterperiod. I

stället kompenseras dessa grupper genom

ett semesterlönetillägg. Den som inte

längre har kvar sin anställning har rätt

till semesterersättning med motsvarande

belopp. Även en arbetstagare som

anställs för viss kortare tid och som

enligt anställningsavtalet inte har rätt

till semesterledighet har i stället rätt

till semesterersättning för

anställningstiden.

Vid beräkning av årsinkomsten vid

fastställande av sjukpenninggrundande

inkomst beaktas den högre kompensation

som semesterlönen ger jämfört med lönen

för motsvarande arbetad tid. I enlighet

med dåvarande Försäkringsöverdomstolens

praxis sker detta genom en

schablonberäkning varvid månadslönen,

eller inkomsten omräknad till månadslön,

multipliceras med faktorn 12,20.

Enligt vad som anförs i propositionen

har bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommittén

konstaterat att det förhållandet att

semesterlön ingår i den

sjukpenninggrundande inkomsten i vissa

fall innebär att en arbetstagare blir

överkompenserad vid bl.a. sjukdom.

Kommittén har i sitt delbetänkande

Försäkringsskydd vid sjukdom (SOU

1995:149) föreslagit att den s.k.

semesterlönefaktorn slopas vid beräkning

av sjukpenninggrundande inkomst. I

propositionen föreslås i enlighet med

kommitténs förslag att vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst skall

semesterlön beräknas till högst det

belopp som skulle ha utgjort ersättning

för utfört arbete under den tid

semesterlönen kan anses motsvara.

Förslaget innebär enligt propositionen

att månadsinkomst skall räknas upp med

faktorn 12 i stället för enligt

nuvarande praxis med 12,20 och att

genomsnittlig veckolön skall

multipliceras med 52. Vid andra

inkomstförhållanden skall motsvarande

anpassning göras. Förslaget påverkar de

ersättningar där den

sjukpenninggrundande inkomsten används

som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,

föräldrapenning och närståendepenning.

Däremot föreslås - i avvaktan på Sjuk-

och arbetsskadekommitténs fortsatta

arbete - ingen motsvarande förändring i

fråga om underlaget för beräkning av

arbetsskadelivränta.

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1997 och innebär en besparing

på 560 miljoner kronor brutto.

I motion Sf36 yrkande 2 i denna del

(fp) begärs ett tillkännagivande om

sjukpenninggrundande inkomst i enlighet

med regeringens förslag.

I motion Sf31 yrkande 3 (v) begärs

avslag på förslaget att

semesterlönefaktorn inte skall inräknas

i den sjukpenninggrundande inkomsten.

Enligt motionärerna är semesterlön att

betrakta mer som lön än som extra

inkomst.

I motion Sf35 yrkande 5 (kd) begärs

beslut att beräkning av

arbetsskadelivränta skall ske på

motsvarande sätt som den

sjukpenninggrundande inkomsten vad

gäller inkomster av semesterlön och

semesterersättning.

Som framhålls i propositionen kan

överkompensation uppkomma till följd av

att den högre kompensation som

semesterlönen ger jämfört med lönen för

motsvarande arbetad tid beaktas vid

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst. Utskottet anser att det måste

vara en rimlig utgångspunkt att

ersättningsregler utformas så att

överkompensation förhindras. Utskottet

delar därför bedömningen att

sjukpenninggrundande inkomst skall

beräknas så att semesterlön beräknas

till högst det belopp som skulle ha

utgjort ersättning för utfört arbete

under den tid semesterlönen kan anses

motsvara. En motsvarande begränsning bör

gälla semesterersättning. Eftersom

semesterersättningen inte kan hänföras

till ett visst antal semesterdagar bör

regeringens förslag till lag om ändring

i 3 kap. 2 § tredje stycket AFL anpassas

härtill. Utskottet tillstyrker med denna

ändring regeringens förslag och

avstyrker bifall till motion Sf31

yrkande 3. Motion Sf36 yrkande 2

(delvis) är tillgodosedd genom

förslaget.

Vad gäller regeringens bedömning att

förslaget i avvaktan på Sjuk- och

arbetsskadekommitténs fortsatta arbete

inte skall påverka storleken av

arbetsskadelivräntor noterar utskottet

att kommittén därefter i sitt

slutbetänkande En allmän och aktiv

försäkring vid sjukdom och

rehabilitering (SOU 1996:113) föreslagit

förbättringar av arbetsskadeförsäkringen

såvitt gäller skada till följd av

olycksfall i arbetet. Enligt kommitténs

förslag skall - efter en samordningstid

om 90 dagar - ersättning kunna lämnas

under akut sjukdomstid i form av

arbetsskadesjukpenning med 98 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Kommittén har i fråga om

sjukpenningunderlag uttalat bl.a. att

den begränsning vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL

som föreslås i proposition 1995/96:209

även bör gälla enligt lagen (1976:380)

om arbetsskadeförsäkring (LAF). Något

uttalande eller förslag som tar sikte på

beräkningen av livränteunderlag

återfinns däremot inte i betänkandet.

Betänkandet är för närvarande föremål

för remissbehandling. Utskottet anser

att beredningen av Sjuk- och

arbetsskadekommitténs slutliga förslag

bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför

bifall till motion Sf35 yrkande 5.

Skattepliktiga förmåner och

kostnadsersättningar vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst

Sedan länge gäller att den

sjukpenninggrundande inkomsten beräknas

inte endast på lön i pengar utan även på

naturaförmåner. Före år 1988 gällde

detta naturaförmåner i form av kost,

bostad eller bil. År 1988 utsträcktes

regeln till att omfatta samtliga då

skattepliktiga naturaförmåner. Genom

1990 års skattereform kom en rad andra

anställningsförmåner att bli

skattepliktiga och därmed också avgifts-

och förmånsgrundande i

sjukpenningförsäkringen. Det kom att

gälla också de delar av

kostnadsersättningar som beskattades.

Förmåner som därmed blev

förmånsgrundande är t.ex.

lunchsubventioner, reseförmåner, fri

tidning till bostaden samt värdet av

räntefria eller lågförräntade

personallån till anställda i banker och

andra kreditinstitut. Förmånsgrundande

kostnadsersättningar är t.ex.

traktamentsersättningar för resa i

tjänsten som inte är förenad med

övernattning (endagstraktamente). Vid

traktamente för flerdygnsförrättning

gäller att den del som överstiger ett

schablonbelopp för dag respektive natt

medräknas i den sjukpenninggrundande

inkomsten. Även traktamente som betalas

i samband med arbete på samma ort under

tre månader skall medräknas i den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Förmånsgrundande är också ersättning för

resa med egen bil till den del den

överstiger det i anvisningarna till

kommunalskattelagen (1928:370) angivna

beloppet, för närvarande 13 kr per mil.

Sjuk- och arbetsskadekommittén har i

ovan nämnda delbetänkande (SOU 1995:149)

föreslagit bl.a. att i den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

inte ingå andra skattepliktiga förmåner

än kontant lön och inte heller

skattepliktiga kostnadsersättningar.

Vidare har kommittén föreslagit att de

s.k. minskningsreglerna endast skall

gälla utbetald kontant lön.

Enligt vad som anförs i propositionen

innebär nuvarande regelsystem att

försäkrade, vars sjukpenninggrundande

inkomst helt eller delvis utgörs av

skattepliktiga förmåner, många gånger

erhåller en högre kompensation än den

avsedda i de fall förmånen bibehålls

under sjukdomstiden. I propositionen

erinras om att det i förarbetena (prop.

1990/91:181) till sjuklönelagen har

uttalats att en löne- eller

anställningsförmån som inte går förlorad

på grund av sjukdom, t.ex. förmånen av

fri bil eller fri bostad, inte skall

räknas in i beräkningsunderlaget för

sjuklön samt att ersättning som avser

att täcka sådana kostnader som

arbetstagaren endast har när han utför

sitt arbete inte heller bör räknas in i

underlaget. Det sagda innebär enligt

propositionen att reglerna om sjuklön

givits en utformning som innebär ett

bättre samband mellan inkomstbortfallet

och sjukersättningen än vad som hittills

gällt rörande sjukpenning enligt AFL.

I proposition föreslås - i enlighet med

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag

- att skattepliktiga förmåner och

kostnadsersättningar inte skall

medräknas i den sjukpenninggrundande

inkomsten. Vidare föreslås att de s.k.

minskningsreglerna i 3 kap. 4 a § och 3

kap. 16 § AFL anpassas till den

föreslagna ändringen att endast

ersättning i pengar skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Förslaget påverkar enligt propositionen

de ersättningar där den

sjukpenninggrundande inkomsten används

som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,

föräldrapenning och närståendepenning.

Ändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 1997 och innebär såvitt

framgår av propositionen en minskning av

försäkringsutgifterna med 240 miljoner

kronor brutto. Socialavgifter skall

enligt förslaget även fortsättningsvis

tas ut på ett underlag som omfattar

ersättningar i form av skattepliktiga

förmåner och skattepliktiga

kostnadsersättningar.

Liksom i fråga om förslaget att slopa

den s.k. semesterlönefaktorn föreslås -

i avvaktan på Sjuk- och

arbetsskadekommitténs fortsatta arbete -

ingen motsvarande förändring vad gäller

underlaget för beräkning av

arbetsskadelivränta.

I motion Sf36 yrkande 2 (delvis) av

(fp) begärs ett tillkännagivande om

sjukpenninggrundande inkomst i enlighet

med regeringens förslag.

I motion Sf35 yrkande 6 (kd) begärs

avslag på förslaget att skattepliktiga

förmåner och kostnadsersättningar inte

skall ingå i beräkningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt

motionärerna är samtliga dessa förmåner

att anse som inkomst för utfört arbete

och bör därför ingå i underlaget.

Utskottet har i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:SfU9

behandlat proposition 1993/94:59 med

förslag innebärande bl.a. att

sjukpenning inte skulle beräknas på

sådana skattepliktiga förmåner som

kvarstod under sjukdom. Utskottet

uttalade därvid att det inom

sjukförsäkringen råder ett samband

mellan underlaget för de socialavgifter

som tas ut för en försäkrad och de

förmåner som den försäkrade får genom

sjukpenningförsäkringen samt att

underlaget i båda fallen utgörs av såväl

löneförmåner som andra skattepliktiga

förmåner. Sambandet mellan avgifter och

förmåner borde behållas vid beräkningen

av sjukpenninggrundande inkomst men

utskottet uteslöt inte att frågan kunde

komma i ett annat läge bl.a. till följd

av Sjuk- och arbetsskadeberedningens

(sedermera Sjuk- och

arbetsskadekommittén) arbete. Ur

rättvisesynpunkt inte var det enligt

utskottets mening inte

tillfredsställande att den som får

behålla sina skattepliktiga förmåner

också får en sjukpenning som beräknas på

ett underlag där dessa förmåner ingår.

Utskottet föreslog emellertid att

förmåner i form av bil, bostad och helt

fri kost som den försäkrade har kvar

under sjukdom skulle beaktas vid

utbetalningen av sjukpenning på samma

sätt som om de hade utgetts som lön

under sjukdom och att detta skulle gälla

även förmåner av det slag som hänför sig

till inkomstdelar över 7,5 basbelopp.

Utskottet föreslog en ändring av de s.k.

minskningsreglerna i enlighet härmed.

Det är, som utskottet tidigare uttalat,

inte tillfredsställande att den som får

behålla sina skattepliktiga förmåner

också får en sjukpenning beräknad på ett

underlag där dessa förmåner ingår.

Enligt utskottets mening bör sambandet

mellan inbetalda socialavgifter och

utgående förmåner i möjligaste mån

upprätthållas. I förevarande fall bör

dock avgiftsskyldigheten kvarstå främst

för att undvika en övergång till ett

system där ersättning för utfört arbete

i ökad utsträckning utges i form av

naturaförmåner i stället för i form av

kontant lön. Mot bakgrund härav och för

att uppnå en bättre överensstämmelse med

reglerna om sjuklön anser utskottet att

i den sjukpenninggrundande inkomsten

inte skall ingå andra skattepliktiga

förmåner än lön och inte heller ingå

skattepliktiga kostnadsersättningar.

Utskottet konstaterar att de nya

reglerna i 3 kap. 2 § AFL om slopande av

semesterlönefaktorn och skattepliktiga

förmåner m.m. vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst kommer att

tillämpas på ersättningar bl.a. i form

av sjukpenning och föräldrapenning som

avser tid fr.o.m. ikraftträdandet. Detta

gäller även i de fall där en

sjukpenninggrundande inkomst har

fastställts före nämnda tidpunkt. Vid

s.k. SGI-skyddade tider som inletts före

ikraftträdandet anpassas den tidigare

inkomstnivån till det nya

beräkningssättet.

Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionens förslag och avstyrker

bifall till motion Sf35 yrkande 6.

Motion Sf36 yrkande 2 (delvis) är

tillgodosedd genom förslaget.

Historisk inkomst vid beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst

I motion Sf29 yrkande 4 (m) begärs

beslut att sjukpenninggrundande inkomst

skall räknas på ett medelvärde av de

senaste 24 månadernas inkomster. Enligt

motionärerna bör förändringen genomföras

fr.o.m. den 1 januari 1997. Ett liknande

yrkande återfinns i motion Sf35 yrkande

7 (kd). Motionärerna begär beslut att

sjukpenninggrundande inkomst skall

baseras på inkomster under de senaste 24

månaderna.

Utskottet har tidigare behandlat

liknande yrkanden, senast i det av

riksdagen godkända betänkandet

1995/96:SfU2. Utskottet erinrade då om

att Sjuk- och arbetsskadekommittén hade

att utforma regler för beräkning av

förmånsgrundande inkomst vid kort eller

medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt

från att denna skall avse aktuell

inkomst alternativt baseras på inkomsten

under en period före sjukfallet.

Utskottet ansåg att kommitténs förslag

borde avvaktas och avstyrkte därför

bifall till ett motionsyrkande i frågan.

Utskottet noterar att Sjuk- och

arbetsskadekommittén i sitt

slutbetänkande redovisat två modeller

för beräkning av inkomstunderlag i kort

och medellångt perspektiv, vilka båda

har inslag av historisk inkomst.

Kommittén har därvid konstaterat att ett

system byggt på historisk inkomst skulle

få relativt sett omfattande problem och

kommittén har därför funnit att det

beräkningsunderlag som skall utgöra

grunden för sjukersättningen skall

baseras på aktuell inkomst med

bortseende från tillfälliga ökningar

eller minskningar av inkomsten. Som

nämnts ovan är betänkandet för

närvarande föremål för remissbehandling.

Utskottet anser att resultatet därav bör

avvaktas och avstyrker bifall till

motionerna Sf29 yrkande 4 och Sf35

yrkande 7.

Föräldrapenning

Propositionen

Föräldrapenning i samband med ett barns

födelse eller adoption utges under högst

450 dagar. Om föräldrarna gemensamt har

vårdnaden om barnet har varje förälder

rätt att uppbära föräldrapenning under

hälften av denna tid. En förälder kan

avstå rätt att uppbära föräldrapenning

till förmån för den andra föräldern med

undantag för föräldrapenning med

sjukpenningbelopp under 30 dagar, de

s.k. mamma- och pappamånaderna.

Under 360 av de 450 dagarna utges

föräldrapenning med viss andel av

förälderns sjukpenninggrundande inkomst

delad med 365, dock lägst med ett

garantibelopp på 60 kr per dag. För de

första 30 dagarna med sjukpenningbelopp

för vardera föräldern är

kompensationsnivån 85 % och för övriga

sjukpenningdagar 75 %. Under resterande

90 av de 450 dagarna utges ersättning

enligt garantinivån. Föräldrapenning får

tas ut längst till dess barnet har fyllt

åtta år eller till den senare tidpunkt

då barnet avslutat det första skolåret.

I den ekonomiska vårpropositionen

(prop. 1995/96:150) uttalade regeringen

sin avsikt att som ett led i de

budgetförstärkande åtgärderna föreslå en

sänkning av den föräldrapenning som

utges i samband med barns födelse eller

adoption och som inte kan överlåtas.

Besparingen angavs till 275 miljoner

kronor. I samma proposition aviserade

regeringen dessutom en höjning av

ersättningsnivån bl.a. i

föräldraförsäkringen till 80 % fr.o.m.

den 1 januari 1998.

I den förevarande propositionen har

regeringen återkommit med förslag som

innebär att samtliga dagar inom

föräldraförsäkringen som utges med

belopp motsvarande förälderns

sjukpenning skall utges med 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten. Av dessa

dagar skall även fortsättningsvis 30

dagar vara förbehållna vardera föräldern

utan möjlighet att överlåta dagarna på

den andra föräldern.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1

januari 1997 och gälla alla som tar ut

föräldrapenning som avser tid fr.o.m.

denna tidpunkt.

Motionerna

I motion Sf29 yrkande 5 (m) begärs

beslut att avskaffa de särskilda mamma-

och pappamånaderna fr.o.m. den 1 oktober

1996. Enligt motionärerna kan det aldrig

vara en statlig angelägenhet att styra

föräldrarnas beteende på det sätt som

mamma- och pappamånaderna gör.

I motion Sf36 yrkande 3 (fp) begärs

avslag på propositionen i de delar som

rör mamma- och pappamånaderna.

Motionärerna anser att den förhöjda

ersättningen bör bibehållas medan

garantidagarna däremot bör kunna slopas.

I motion Sf31 yrkande 4 (v) begärs

avslag på förslaget att slopa den s.k.

pappamånaden enligt vad som anförts om

otillräcklig analys av förslaget.

I motion Sf35 yrkande 8 (kd) begärs

beslut om höjning av

föräldraförsäkringen till 80 % redan

fr.o.m. den 1 januari 1997.

Utskottet

Eftersom mamma- och pappamånaderna

infördes så sent som den 1 januari 1995

och föräldrapenning kan utnyttjas i

princip till dess barnet fyller åtta år

kommer det att dröja innan den fulla

effekten av reformen kan värderas.

Enligt utskottets mening har den extra

stimulans som utbetalas för mamma- och

pappamånaderna sannolikt haft en viss

påverkan på pappornas vilja och

möjlighet att utnyttja

föräldrapenningen. Behovet att sanera

statsfinanserna medför emellertid att

den högre kompensationsnivån för såväl

mamma- som pappamånaden måste slopas.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker

utskottet bifall till regeringens

förslag och avstyrker bifall till

motionerna Sf36 yrkande 3 och Sf31

yrkande 4.

För att säkerställa pappornas fortsatta

uttag av föräldrapenning torde det

enligt utskottets mening vara nödvändigt

att bibehålla regeln om att 30 av

föräldrapenningdagarna på

sjukpenningnivå inte kan överlåtas till

den andra föräldern. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion Sf29 yrkande

5.

Som ovan nämnts avses ersättningsnivån

i föräldraförsäkringen, inklusive nivån

för mamma- och pappamånaderna, bli höjd

till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.

Något finansiellt utrymme för att

tidigarelägga denna höjning är enligt

utskottets uppfattning inte möjligt att

åstadkomma, och utskottet avstyrker

därför motion Sf35 yrkande 8.

Övriga avgiftsfrågor

Allmänt om socialavgifter

Socialavgifter erläggs enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter (SAL) i

form av arbetsgivaravgifter och

egenavgifter. Den totala avgiftssumman

är för arbetsgivare 31,56 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 5,28 % och

arbetsmarknadsavgift 5,42 %. Avgifterna

beräknas i princip på lönesumman.

En egenföretagare erlägger

socialavgifter med 29,75 % av

avgiftsunderlaget, varav

sjukförsäkringsavgift 5,82 % och

arbetsmarknadsavgift 3,30 %. Avgifterna

beräknas i princip på inkomsten av annat

förvärvsarbete.

På inkomst av passiv näringsverksamhet,

som inte är förmånsgrundande, betalas

enligt lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster

särskild löneskatt på 21,39 %. Sådan

löneskatt betalas även på lön eller

annan ersättning till arbetstagare som

vid årets ingång är 65 år eller äldre.

Enligt lagen (1991:687) om särskild

löneskatt på pensionskostnader skall den

som utfäst en tjänstepension betala

motsvarande avgift på kostnaden för

pensionsutfästelsen.

Den 1 januari 1995 trädde lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter i

kraft och ersatte då lagen (1992:1745)

om allmän sjukförsäkringsavgift. De

allmänna egenavgifterna är för år 1996

pensionsavgift 1 % och

sjukförsäkringsavgift 3,95 % och

beräknas på inkomster som inte

överstiger 7,5 basbelopp. Avgifterna

erläggs i princip av dem som har inkomst

av anställning och annat förvärvsarbete

som är pensionsgrundande. Avgiften är

avdragsgill vid taxeringen.

Sedan den 1 januari 1995 gäller enligt

lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

att arbetsgivare för varje år skall

betala allmän löneavgift med 1,5 %, av

underlaget, dvs. av arbetsgivaren

utgiven lön m.m. Avgiften infördes som

ett led i finansieringen av avgiften

till Europeiska unionen.

Enligt lagen (1990:1427) om särskild

premieskatt för grupplivförsäkringar

m.m. skall försäkringsföretag som

handhar tjänstegrupplivförsäkringar

betala premieskatt med 43,47 % av viss

andel av premieinkomsterna. För bl.a.

arbetsgivare som själva erlägger

grupplivförsäkring utgör premieskatten

76,90 % av utbetalt belopp.

Regeringen har i proposition 1994/95:25

förklarat att den allmänna egen-avgiften

i form av sjukförsäkringsavgift skall

höjas med 1 procentenhet per år under

åren 1996- 1998, för att sistnämnda år

uppgå till 5,95 %. Samtidigt har en

avgiftsväxling aviserats som innebär att

sjukförsäkringsavgiften i form av

arbetsgivaravgift skall sänkas med

motsvarande belopp och

arbetsmarknadsavgiften höjas med lika

mycket. Riksdagen har godkänt den nämnda

successiva höjningen av den allmänna

egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift (bet.

1994/95:FiU1, rskr.1994/95:145-146).

Riksdagen har sedermera beslutat att

höja den allmänna egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet

fr.o.m. den 1 januari 1996 (bet.

1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87)

Propositionen

I den förevarande propositionen

återkommer regeringen med förslag om att

den allmänna egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift skall höjas med 1

procentenhet fr.o.m. den 1 januari 1997

och med lika mycket fr.o.m. den 1

januari 1998.

Vidare föreslås, såvitt gäller

arbetsgivaravgifterna, att

sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,24

procentenheter fr.o.m. den 1 januari

1997 (varav 0,14 procentenheter avser

kompensation för den förlängda

sjuklöneperioden) och med 1,10

procentenheter fr.o.m. den 1 januari

1998. För dem med inkomst av annat

förvärvsarbete föreslås att

sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,10

procentenheter fr.o.m. den 1 januari

1997 och med lika mycket fr.o.m. den 1

januari 1998. Propositionens förslag om

kompensation till arbetsgivarna för

förlängd sjuklöneperiod genom sänkt

sjukförsäkringsavgift har behandlats i

det föregående under avsnittet Förlängd

sjuklöneperiod och försäkringen mot

kostnader för sjuklön.

I propositionen föreslås också en

höjning av den allmänna löneavgiften med

1,10 procentenheter fr.o.m. den 1

januari 1997 och 1,10 procentenheter

fr.o.m. den 1 januari 1998.

I propositionen föreslås vidare

justeringar av de särskilda

löneskatterna. Den särskilda löneskatten

på vissa förvärvsinkomster och den

särskilda löneskatten på

pensionskostnader föreslås bli höjda med

1,03 procentenheter fr.o.m. den 1

januari 1997 och med 1,10 procentenheter

fr.o.m. den 1 januari 1998. Slutligen

föreslås justeringar av procentsatserna

för den särskilda premieskatten för

grupplivförsäkringar m.m.

Enligt vad som anförs i propositionen

syftar höjningen av den allmänna

egenavgiften och ändringarna av

socialavgifterna till att förstärka de

offentliga finanserna. Som skäl för att

växling föreslås ske mellan

sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och

den allmänna löneavgiften i stället för

med arbetsmarknadsavgiften anges att den

allmänna löneavgiften, till skillnad

från arbetsmarknadsavgiften, inte har

någon koppling till det samlade

försäkringssystemet och att en höjning

därför bidrar till en mer entydig

förstärkning av de offentliga

finanserna.

Avgifter i % (förändringar 1997--1998

jämfört med föregående år)

1996 1997 1998

Arbgiv- Arb. E- Arb. E- Arb. E-avg

/egenavg avg avg avg avg avg

Sjukförsä 5,28 5,8 - - - -

kring 2 1,24 1,10 1,10 1,10

*

Folkpensi 5,86 6,0

on 3

ATP 13,0 13,

0 00

Delpensio 0,20 0,2

n 0

Arbetsska 1,38 1,4

da 0

Arbetsmar 5,42 3,3

knad 0

Arbetarsk 0,17 -

ydd

Lönegaran 0,25 -

ti

Allm. 1,50 + 1,10 + 1,10

löneavg

Allm.

egenavg

Sjukförsä 3,95 + 1,00 + 1,00

kring

Pension 1,00

Särsk. 21,3 + 1,03 + 1,10

löneskatt 9

* 0,14 % avser kompensation till

arbetsgivare för förlängd sjuklöneperiod

Motionerna

I motion Sf29 yrkande 6 (m) begärs

avslag på förslaget att höja den

allmänna egenavgiften med 1 procentenhet

år 1997 respektive år 1998. Enligt

motionärerna är det fråga om rena

skattehöjningar, särskilt som

sjukförsäkringen redan är

överfinansierad. I samma motion yrkande

7 begärs beslut att sänka den allmänna

egenavgiften till den nivå som gällde

före den 1 januari 1996. I yrkande 8

(delvis) begär motionärerna avslag på

sänkningen av uttaget av socialavgifter

år 1997 respektive år 1998. I yrkande 9

begär motionärerna avslag på förslaget

att höja den allmänna löneavgiften,

eftersom motionärerna anser att avgiften

skall avskaffas. Vidare begär

motionärerna, som en konsekvens av att

de avvisar höjning av den allmänna

egenavgiften, avslag på förslaget att

höja den särskilda löneskatten och den

särskilda premieskatten för

grupplivförsäkringar (yrkande 10).

I motion Sf36 yrkande 4 (delvis) (fp)

begärs ett tillkännagivande om

avgiftsfrågor m.m. Motionärerna anser

att det är fel att egenavgiften i

sjukförsäkringen används till ändamål

utanför sjukförsäkringen och att det

innebär en skattehöjning att höja den

allmänna löneavgiften. De vill i stället

att arbetsmarknadsavgiften höjs.

I motion Sf31 yrkande 5 (v) begärs en

översyn av egenavgifter som

finansieringsform för sjukförsäkringarna

enligt vad som anförts om deras negativa

fördelningseffekter. Motionärerna anser

att de allmänna egenavgifterna

missgynnar låginkomsttagare genom

avdragsmöjligheten och belastar

kommunsektorn hårt. De hänvisar till att

regeringen utlovat en översyn av

systemet med egenavgifter.

I motion Sf33 yrkande 1 (mp) begärs

avslag på förslaget om höjda egen-

avgifter. Enligt motionären bör de

allmänna egenavgifterna successivt

avvecklas då avdragsgillheten ger klart

oönskade fördelningspolitiska effekter

samtidigt som kommmunernas

skatteunderlag gröps ur.

I motion Sf35 yrkande 9 (kd) begärs

avslag på förslaget om höjning av den

allmänna egenavgiften till

sjukförsäkringen. En höjning skulle

enligt motionärerna försämra köpkraften

och minska kommunernas skatteintäkter. I

samma motion yrkande 10, vari

motionärerna begär avslag på förslaget

om avgiftsväxling mellan

sjukförsäkringsavgift för arbetsgivare

och den allmänna löneavgiften, anförs

att löneavgiften i praktiken är en skatt

utan koppling till något

försäkringssystem. I yrkande 11 begär

motionärerna avslag på förslaget om

höjning av de särskilda löneskatterna

och premieskatten.

Utskottet

Ett omfattande reformarbete av

socialförsäkringen pågår för närvarande,

såväl vad gäller förmånssystemens

utformning som finansieringen. Till att

börja med har riksdagen beslutat om

riktlinjer för ett reformerat

ålderspensionssystem. Arbetet med den

slutliga utformningen av systemet och

dess finansiering pågår inom

regeringskansliet. Vidare har Sjuk- och

arbetsskadekommittén under sommaren lagt

fram förslag om en ny allmän

ohälsoförsäkring som skall ersätta den

nuvarande sjukförsäkringen och

förtidspensioneringen.

I propositionen föreslås ändringar av

uttaget av dels sjukförsäkringsavgiften

i form av arbetsgivaravgift och

egenavgift, dels den allmänna

egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift. Om man begränsar

bedömningen till en jämförelse av

inkomsterna från dessa avgifter, efter

en sådan förändring, och utgifterna för

sjukförsäkringen under ett och samma år

kan man visserligen anse att

sjukförsäkringen är överfinansierad. Ser

man socialförsäkringssystemet som en

helhet är så däremot inte fallet.

Utskottet anser med hänsyn till det

anförda att det inte finns skäl för

riksdagen att frångå sitt tidigare

ställningstagande i frågan om den

successiva höjningen av den allmänna

egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift. När reformeringen

av de nämnda socialförsäkringsgrenarna

är genomförd bör avgiftsfrågan

emellertid ha fått en mer slutgiltig och

rättvisande lösning. Som utskottet

framhöll i sitt yttrande 1995/96:SfU6y

till finansutskottet i samband med

behandlingen av prop. 1995/96:222 om

vissa åtgärder för att halvera

arbetslösheten till år 2000 m.m. är det

angeläget inte minst för människors

förtroende för socialförsäkringssystemet

att socialavgifter som riksdagen

beslutat om också används för de angivna

ändamålen.

Med det anförda tillstyrker utskottet

förslaget om en höjning av den allmänna

egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift med en

procentenhet fr.o.m. år 1997 och

ytterligare en procentenhet fr.o.m. år

1998 och avstyrker bifall till

motionerna Sf29 yrkandena 6 och 7, Sf33

yrkande 1, Sf35 yrkande 9 och Sf36

yrkande 4 (delvis).

Vad därefter gäller frågan om

avgiftsväxling delar utskottet

uppfattningen att växling bör ske mellan

sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och

den allmänna löneavgiften. Sistnämnda

avgift har som framhållits inte någon

direkt koppling till förmånssystemet och

utskottet anser att det därmed är mer

fördelaktigt om växling sker med denna

avgift och inte med

arbetsmarknadsavgiften. Utskottet

biträder regeringens förslag och

avstyrker bifall till motionerna Sf29

yrkandena 8 (delvis) och 9 samt Sf35

yrkande 10. Även motion Sf36 yrkande 4

(delvis) avstyrks med hänvisning till

det anförda.

Utskottet biträder vidare de föreslagna

justeringarna av de särskilda

löneskatterna och den särskilda

premieskatten för grupplivförsäkringar

m.m. och avstyrker bifall till

motionerna Sf29 yrkande 10 och Sf35

yrkande 11.

Vad gäller de föreslagna ikraft- och

övergångsbestämmelserna till lagen om

särskild löneskatt på pensionskostnader

konstaterar utskottet att i samband med

tidigare ändringar av lagen har - såvitt

gäller s.k. brutet beskattningsår -

övergångsbestämmelserna utformats så att

äldre skattesats gällt för räkenskapsår

som påbörjats före ikraftträdandet.

Utskottet anser att

övergångsbestämmelserna till förevarande

lagändringar bör få en motsvarande

utformning och föreslår en ändring

därav.

Vad slutligen gäller frågan om en

översyn av allmänna egenavgifter som

finansieringsform erinrar utskottet om

att regeringen i proposition 1994/95:25

uttalat att det kan finnas skäl att

ytterligare överväga det samlade uttaget

av allmänna egenavgifter och

fördelningen mellan allmänna

egenavgifter och arbetsgivaravgifter när

slutresultatet av den s.k.

Genomförandegruppens arbete med att

reformera ålderspensionssystemet

föreligger. Därvid kan enligt vad som

anges i propositionen också den närmare

utformningen av de allmänna

egenavgifterna till sjukförsäkringen

fastställas. Med hänsyn till den av

regeringen förutskickade

avgiftsöversynen anser utskottet att

något tillkännagivande i frågan för

närvarande inte är påkallat. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf31

yrkande 5.

Övrigt

ILO-konvention

I motion Sf31 yrkande 2 (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att

minskningsregeln i det allmänna

försäkringssystemet slopas. Enligt

motionärerna har Sverige genom att

inskränka rätten att avtala om

kompletterande sjuklön brutit mot

Internationella arbetsorganisationens

(ILO) konvention (nr 98) om

organisationsrätten och kollektiva

förhandlingsrätten.

Utskottet noterar att Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) i en anmälan

till ILO påtalat bristande tillämpning

av ILO:s konvention nr 98. Anmälan

föranleddes av ändringar i AFL som

trädde i kraft den 1 mars 1991 och som

bl.a. innebar införandet i lagen av de i

det föregående redovisade s.k.

minskningsreglerna. Enligt dessa regler

reduceras sjukpenning enligt AFL på

visst sätt om en försäkrad av

arbetsgivaren erhåller skattepliktiga

förmåner såsom lön m.m. över en viss

tillåten nivå.

Utskottet noterar vidare att ILO

(expertkommittén) år 1993 fann att

Sverige inte gjort sig skyldig till

kränkning av den ifrågavarande

konventionen. Regeringen uppmanades

dock att till ILO lämna detaljerad

rapport om den fortsatta utvecklingen.

Mot bakgrund av det anförda kan

utskottet inte finna att de

ifrågavarande reglerna strider mot ILO:s

konvention nr 98. Utskottet avstyrker

bifall till motion Sf31 yrkande 2.

Karensdagar

I motion Sf29 yrkande 2 (m) begärs

beslut att införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den

1 januari 1997. Motionärerna anser att

regeringen därvid bör redovisa förslag

som innebär att ingen får vidkännas fler

än två karensdagar under en 14-

dagarsperiod. I samma motion yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om reglerna

för återförsäkringen hos

försäkringskassorna. Motionärerna anser

att reglerna bör anpassas för två

karensdagar och förslag tas fram så att

fler småföretag anser det lönande att

teckna en sådan försäkring.

Även i motion Sf35 yrkande 3 (kd)

begärs beslut om ytterligare en

karensdag i sjukförsäkringen.

Utskottet har behandlat ett liknande

yrkande i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1995/96:SfU2. Utskottet

anförde då att redan en karensdag i

sjukersättningssystemen för många

försäkrade kunde medföra oförutsedda och

förhållandevis stora inkomstbortfall. Om

ytterligare en karensdag skulle införas

befarade utskottet att det skulle

innebära alltför stora påfrestningar för

redan utsatta gruppers

försörjningssituation. Mot bakgrund

härav kunde utskottet inte förorda

införandet av ytterligare en karensdag.

Utskottet avstyrkte bifall till motionen

i fråga.

Utskottet vidhåller sin tidigare

inställning i frågan om antalet

karensdagar och avstyrker bifall till

motionerna Sf29 yrkandena 2 och 3 och

Sf35 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängd

sjuklöneperiod

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1

och 8 i denna del, 1995/96:Sf31

yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och

1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i

denna del

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön såvitt avser 7 §,

dels antar regeringens förslag att

sänka sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare med 0,14 procentenheter,

res. 1 (m, fp, kd)

2. beträffande försäkringen mot

kostnader för sjuklön

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf30 yrkande 2 och med avslag

på motion 1995/96:Sf35 yrkandena 2

och 4 antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön såvitt avser 17 § med den

ändringen att talet 100 skall bytas

mot 130,

res. 2 (kd)

3. beträffande särskilt

högriskskydd

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf32 yrkande 1 och

1995/96:Sf34 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört om förslag till utökat

särskilt högriskskydd,

4. beträffande uppföljning och

analys

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf30 yrkande 1 och

1995/96:Sf33 yrkande 2,

res. 3 (mp)

5. beträffande information till

arbetsgivare och arbetstagare

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf30 yrkande 3 och

1995/96:Sf32 yrkande 2,

6. beträffande beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 3,

1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och

1995/96:Sf36 yrkande 2

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 3 kap.

2, 4 a och 16 §§ med den ändringen

att 3 kap. 2 § tredje stycket andra

meningen i regeringens förslag skall

bytas mot följande: Semesterlön får

inte inräknas i den

sjukpenninggrundande inkomsten till

högre belopp än vad som skulle ha

utgivits i lön för utfört arbete

under motsvarande tid. En liknande

begränsning skall gälla

semesterersättning.,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2

§ och 3 kap. 4 §,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

res. 4 (v)

res. 5 (kd)

7. beträffande historisk

inkomst

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf29 yrkande 4 och

1995/96:Sf35 yrkande 7,

res. 6 (m, kd)

8. beträffande föräldrapenning

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5,

1995/96:Sf31 yrkande 4, 1995/96:Sf35

yrkande 8 och 1995/96:Sf36 yrkande 3

antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,

res. 7 (m)

res. 8 (fp, v)

res. 9 (kd)

9. beträffande allmän egenavgift

i form av sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6

och 7, 1995/96:Sf31 yrkande 5,

1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:

Sf35 yrkande 9 och 1995/96:Sf36

yrkande 4 i denna del antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter,

res. 10 (m, fp, kd)

res. 11 (mp)

10. beträffande övriga

socialavgifter

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i

denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35

yrkandena 10 och 11 och 1995/96:Sf36

yrkande 4 i denna del

dels antar regeringens förslag om

sänkning av sjukförsäkringsavgiften i

form av arbetsgivaravgift och

egenavgift med 1,10 procentenheter år

1997 respektive år 1998,

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift,

23. lag om ändring i lagen (1990:659)

om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

3. lag om ändring i lagen (1990:1427)

om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1991:687)

om särskild löneskatt på

pensionskostnader, med den ändringen

att ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna skall ha

följande lydelse: Denna lag träder i

kraft den 1 januari 1997. För

beskattningsår som påbörjats före

ikraftträdandet tillämpas äldre

bestämmelser. De nya bestämmelserna i

1 och 3 §§ tillämpas för

beskattningsår som påbörjas den 1

januari 1998 och senare. För

beskattningsår som påbörjas efter

ikraftträdandet men före den 1

januari 1998 skall särskild löneskatt

enligt nämnda paragrafer tas ut med

22,42 procent.,

res. 12 (m, kd)

res. 13 (fp)

11. beträffande ILO-konvention

att riksdagen avslår motion

1995/96:Sf31 yrkande 2,

res. 14 (v)

12. beträffande karensdagar

m.m.

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och

1995/96:Sf35 yrkande 3,

res. 15 (m, kd)

13. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 1 och 2,

dels till följd av vad utskottet

hemställt under mom. 1 och 10 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter i den mån förslaget

inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 6,

dels antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån förslagen inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 6 och 8, dock att punkten

3 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen

utgår.

res. 16 (m, fp, kd) -

villk. res 1

res. 17 (m, kd) -

villk. res. 12

res. 18 (fp) - villk. res. 13

Stockholm den 8 oktober 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson

(s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),

Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),

Lennart Klockare (s), Gustaf von Essen

(m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander

(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund

Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie

Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s) och

Karin Israelsson (c).

Reservationer

1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie

Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Utskottet delar

och slutar med yrkande 1. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör en

förlängning av sjuklöneperioden från

nuvarande 14 dagar till 28 dagar i

praktiken en skattehöjning som kommer

att slå särskilt hårt mot småföretagen.

Dessa får vidkännas kraftiga

kostnadsökningar men blir inte

kompenserade för detta mer än till

hälften. En förlängd sjuklöneperiod

innebär vidare en betydande risk för

utestängningseffekter så till vida att

företagen endast kommer att anställa

människor som garanterat är friska. Mot

bakgrund av det anförda motsätter sig

utskottet den föreslagna förlängningen.

Riksdagen bör därför avslå regeringens

förslag om att förlänga sjuklöneperioden

till 28 dagar fr.o.m. den 1 januari 1997

och som en konsekvens härav den

föreslagna sänkningen av

sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare

med 0,14 procentenheter.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande förlängd

sjuklöneperiod

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 1

och 8 i denna del, 1995/96:Sf31

yrkande 1, 1995/96:Sf35 yrkande 1 och

1995/96:Sf36 yrkandena 1 och 4 i

denna del

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön såvitt avser 7 §,

dels avslår regeringens förslag att

sänka sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare med 0,14 procentenheter,

2. Försäkringen mot kostnader för

sjuklön (mom. 2)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s.9 börjar med Utskottet anser

och på s. 10 slutar med yrkande 4.

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det saknas skäl att

höja den övre gränsen för arbetsgivares

lönekostnader i den särskilda

försäkringen mot kostnader för sjuklön.

Enligt utskottets mening är regeringens

förslag onödigt så länge få arbetsgivare

anser sig ha råd med försäkringen och

det bör följaktligen avslås. Utskottet,

som förutser en höjning av premien för

den ifrågavarande försäkringen till

följd av den förlängda sjuklöneperioden,

anser att det snarare finns behov av att

sänka premien. De få som för närvarande

anser sig ha råd med försäkringen kommer

inte att ha det när premien höjs. Detta

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande försäkringen mot

kostnader för sjuklön

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf35 yrkandena 2 och 4 och

med avslag på motion 1995/96:Sf30

yrkande 2

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön såvitt avser 17 §,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Uppföljning och analys (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Vad gäller och

slutar med utskottet anfört. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den förlängda

sjuklöneperioden på sikt kan leda till

en segregerad arbetsmarknad, en

arbetsmarknad där kvinnor i fertil

ålder, handikappade och människor med

arbetsskador eller kroniska sjukdomar

svårligen kan erhålla eller byta arbete.

Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med en noggrann analys av

vilka företag och/eller branscher som

kommer att drabbas hårt av en

förlängning samt med förslag till hur

rörligheten på arbetsmarknaden skall

kunna bibehållas. Vad utskottet anfört

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande uppföljning och

analys

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf30 yrkande 1

och 1995/96:Sf33 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst (mom. 6)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Som

framhållits och slutar med genom

förslaget. bort ha följande lydelse:

Utskottet, som accepterar att det i

princip endast är kontant lön som skall

räknas in den sjukpenninggrundande

inkomsten, anser dock att

semesterlönefaktorn även

fortsättningsvis skall ingå i

beräkningsunderlaget. Enligt utskottets

mening är den extra kompensation som

semesterlönen ger mer att hänföra till

lön än till extrainkomst. Regeringens

förslag i denna del bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf31 yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf35

yrkandena 5 och 6 och 1995/96:Sf36

yrkande 2

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 3 kap.

2, 4 a och 16 §§, dock att 3 kap. 2 §

tredje stycket andra meningen i

regeringens förslag skall utgå,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2

§ och 3 kap. 4 §,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, dock att 4

kap. 5 § andra stycket fjärde

meningen skall utgå,

5. Beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst (mom. 6)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Vad gäller och

på s. 13 slutar med yrkande 5. bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att den

extra kompensation som semesterlönen ger

inte skall räknas in i den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Utskottet anser att detta också bör

gälla vid beräkning av

arbetsskadelivränta och att riksdagen

som sin mening bör ge regeringen detta

till känna.

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med Utskottet har

och på s. 15 slutar med genom

förslaget. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skattepliktiga

förmåner och kostnadsersättningar även i

fortsättningen skall räknas in i den

sjukpenninggrundande inkomsten. Vissa av

förmånerna är av det slaget att de kan

utnyttjas även under sjukdomstiden,

t.ex. förmånen av fri bostad. Utskottet

anser trots detta att samtliga

skattepliktiga förmåner och

kostnadsersättningar bör anses som

inkomst för utfört arbete och ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten.

Regeringens förslag i denna del bör

därför avslås.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf35 yrkandena 5 och 6 och

med avslag på motionerna 1995/96:Sf31

yrkande 3 och 1995/96:Sf36 yrkande 2

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 3 kap.

2 § dock med endast den ändringen av

nuvarande lydelse att tredje stycket

i paragrafen kompletteras med två

meningar med följande lydelse:

Semesterlön får inte inräknas i den

sjukpenninggrundande inkomsten till

högre belopp än vad som skulle ha

utgivits i lön för utfört arbete

under motsvarande tid. En liknande

begränsning skall gälla

semesterersättning.

dels avslår förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 3 kap. 4 a

och 16 §§,

dels avslår förslaget till lag om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 1 kap. 2

§ och 3 kap. 4 §,

dels avslår förslaget till lag om

ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring,

6. Historisk inkomst (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson

(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 15 börjar med Utskottet har

och slutar med yrkande 7. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall

räknas på ett medelvärde av de senaste

24 månadernas inkomst och att regeringen

med det snaraste bör återkomma med

förslag härom. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7

bort ha följande lydelse:

7. beträffande historisk inkomst

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 4 och

1995/96:Sf35 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Föräldrapenning (mom. 8)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf

von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med För att och

slutar med yrkande 5. bort ha följande

lydelse:

Utskottet, som biträder förslaget att

avskaffa den förhöjda ersättningen under

de s.k. mamma- och pappamånaderna, anser

att bestämmelsen att 30 dagar med

föräldrapenning på sjukpenningnivå inte

får överlåtas till den andra föräldern

skall slopas. Enligt utskottets mening

kan det aldrig vara en statlig

angelägenhet att styra föräldrarnas

beteende på det sätt som mamma- och

pappamånaderna gör. Utskottet anser

därför att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om ett avskaffande

som har verkan snarast möjligt. Detta

bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf29 yrkande 5 och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4,

1995/96:Sf35 yrkande 8 och

1995/96:Sf36 yrkande 3

dels antar förslaget till lag om om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Föräldrapenning (mom. 8)

Sigge Godin (fp) och Ulla Hoffmann (v)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 16 börjar med Eftersom mamma-

och pappamånaderna och på s. 17 slutar

med yrkande 4. bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening har den

förhöjda ersättningen för de s.k. mamma-

och pappamånaderna haft god effekt i så

måtto att fler fäder har varit hemma och

vårdat sina nyfödda barn än som skulle

ha varit fallet utan denna extra

kompensation. Utskottet anser att den

förhöjda kompensationsnivån bör

bibehållas och att riksdagen därför bör

avslå regeringens förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande föräldrapenning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf31 yrkande 4 och

1995/96:Sf36 yrkande 3 och med avslag

på motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 5

och 1995/96:Sf35 yrkande 8 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 4 kap. 6 §,

9. Föräldrapenning (mom. 8)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 17 börjar med Som ovan och

slutar med yrkande 8 bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med regeringen

att ersättningsnivån för de s.k. mamma-

och pappamånderna bör vara densamma som

nivån för föräldraförsäkringen i övrigt.

Enligt utskottets mening bör dock

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

höjas till 80 % redan fr.o.m. den 1

januari 1997. Utskottet anser därför att

regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag om en höjning som

har verkan från denna tidpunkt. Vad

utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8

bort ha följande lydelse:

8. beträffande föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf35 yrkande 8 och med

anledning av motionerna 1995/96:Sf31

yrkande 4 och 1995/96:Sf36 yrkande 3

samt med avslag på motion

1995/96:Sf29 yrkande 5

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring såvitt avser 4 kap.

6 §

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Allmän egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 9)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie

Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Ett omfattande

och slutar med yrkande 4 (delvis).

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte godta förslaget att

höja den allmänna egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift med 1 procentenhet

år 1997 och med lika mycket år 1998.

Eftersom sjukförsäkringen redan är

överfinansierad är ifrågavarande

avgiftshöjningar enligt utskottets

mening närmast att betrakta som rena

skattehöjningar. Utskottet anser

dessutom att de föreslagna höjningarna

kommer att försämra köpkraften och

minska kommunernas skatteintäkter

samtidigt som försäkringsmässigheten i

systemet undermineras. Enligt utskottet

bör i stället den allmänna egenavgiften

i form av sjukförsäkringsavgift sänkas.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att de föreslagna höjningarna

av ifrågavarande avgift bör avslås. Vad

utskottet i övrigt anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande allmän egenavgift i

form av sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 6

och 7, 1995/96:Sf33 yrkande 1,

1995/96:Sf35 yrkande 9 och

1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna del

och med avslag på motion 1995/96:Sf31

yrkande 5

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter,

dels som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. Allmän egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 9)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Ett omfattande

och slutar med yrkande 4 (delvis).

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att allmänna

egenavgifter har flera nackdelar. En av

dem är att höginkomsttagare endast

behöver betala en mindre del av avgiften

eftersom avgifterna är avdragsgilla vid

både statlig och kommunal taxering. Mot

bakgrund härav anser utskottet att de

föreslagna höjningarna av den allmänna

egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 9

bort ha följande lydelse:

9. beträffande allmän egenavgift i

form av sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 6,

1995/96:Sf33 yrkande 1, 1995/96:Sf35

yrkande 9 och 1995/96:Sf36 yrkande 4

i denna del samt med avslag på

motionerna 1995/96:Sf29 yrkande 7 och

1995/96:Sf31 yrkande 5 avslår

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter,

12. Övriga socialavgifter (mom. 10)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson

(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Vad därefter

och på s. 21 slutar med yrkande 11.

bort ha följande lydelse:

Utskottet är av den uppfattningen att

de avgifter arbetsgivarna betalar i så

stor utstäckning som möjligt skall vara

kopplade direkt till olika förmåner. Den

allmänna löneavgiften har ingen koppling

till försäkringssystemet utan innebär i

praktiken en skatt som allmänt skall

förstärka de offentliga finanserna.

Utskottet kan därför inte stödja den

föreslagna avgiftsväxlingen mellan

sjukförsäkringsavgifterna och den

allmänna löneavgiften. Som en konsekvens

härav bör även förslagen att höja de

särskilda löneskatterna liksom den

särskilda premieskatten för

grupplivförsäkringar m.m. avslås.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande övriga

socialavgifter

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i

denna del, 9 och 10, 1995/96:Sf35

yrkandena 10 och 11 samt 1995/96:Sf36

yrkande 4 i denna del

dels avslår förslaget om sänkning av

sjukförsäkringsavgiften i form av

arbetsgivaravgift och egenavgift med

1,10 procentenheter år 1997

respektive år 1998,

dels avslår förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift,

2. lag om ändring i lagen (1990:659)

om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

3. lag om ändring i lagen (1990:1427)

om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1991:687)

om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

13. Övriga socialavgifter (mom. 10)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 20 börjar med Vad därefter

och på s. 21 slutar med det anförda.

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör

kontantförmåner vid arbetslöshet till en

del finansieras med en egenavgift och i

övrigt med arbetsmarknadsavgiften.

Utskottet kan därför inte godta den

föreslagna växlingen mellan

sjukförsäkringsavgifterna och den

allmänna löneavgiften. Sistnämnda avgift

är i praktiken en ren skattehöjning. I

stället bör arbetsmarknadsavgiften

höjas.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande övriga

socialavgifter

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:Sf29 yrkandena 8 i

denna del och 9, 1995/96:Sf35 yrkande

10 och 1995/96:Sf36 yrkande 4 i denna

del samt med anledning av motionerna

1995/96:Sf29 yrkande 10 och

1995/96:Sf35 yrkande 11,

dels avslår förslaget om sänkning av

sjukförsäkringsavgiften i form av

arbetsgivaravgift och egenavgift med

1,10 procentenheter år 1997

respektive år 1998,

dels avslår förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift,

2. lag om ändring i lagen (1990:659)

om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

3. lag om ändring i lagen (1990:1427)

om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1991:687)

om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

14. ILO-konvention (mom. 11)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 21 börjar med Utskottet

noterar och slutar med yrkande 2.

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de s.k.

minskningsreglerna i AFL, som bl.a.

innebär att kompletterande

sjukersättning enligt avtal som

överstiger viss nivå reducerar

sjukpenningen från försäkringskassan,

bör slopas. Enligt utskottets mening

innebär dessa regler ett ingrepp i den

fria förhandlingsrätten. Genom att

begränsa rätten att avtala om

kompletterande sjukersättning har

Sverige brutit mot ILO:s konvention nr

98 om organisationsrätten och den

kollektiva förhandlingsrätten. Utskottet

anser att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om att slopa dessa

regler. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande ILO-konvention

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:Sf31 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Karensdagar m.m. (mom. 12)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson

(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 22 börjar med Utskottet har

och slutar med yrkande 3. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser dels att ytterligare en

karensdag bör införas i

sjukförsäkringen, dels att vissa

nödvändiga förändringar bör vidtas i

samband därmed, bl.a. för att förhindra

att någon får vidkännas fler än två

karensdagar under en 14-dagarsperiod.

Samtidigt bör den särskilda försäkringen

mot kostnader för sjuklön anpassas till

två karensdagar. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med lagförslag

i frågan. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 12

bort ha följande lydelse:

12. beträffande karensdagar m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna

1995/96:Sf29 yrkandena 2 och 3 och

1995/96:Sf35 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till

reservation 1

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),

Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie

Frebran (kd) anser att mom. 13 i

utskottets hemställan vid bifall till

reservation 1 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen

dels avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 2,

dels till följd av vad utskottet

hemställt under mom. 1 och 10 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter i den mån förslaget

inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 6, dock med den

dndringen att sjukförsäkringsavgiften

för arbetsgivare skall vara 4,18 % år

1997 och 3,08 % år 1998,

dels antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 6 och 8, dock att punkten

3 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen

utgår,

17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till

reservation 12

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),

Gustaf von Essen (m), Ulf Kristersson

(m) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

att mom. 13 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

13. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 1 och 2,

dels till följd av vad utskottet

hemställt under mom. 1 och 10 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1

§, dock med den ändringen att

sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare skall vara 5,14 % samt,

i den mån förslaget inte omfattas av

vad utskottet hemställt under mom. 6,

avslår förslaget i övrigt,

dels antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 6 och 8, dock att punkten

3 i ikraftträdande - och

övergångsbestämmelserna till lagen

utgår.,

18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till

reservation 13

Sigge Godin (fp) anser att mom. 13 i

utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

13. beträffande lagförslagen i

övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 1 och 2,

dels till följd av vad utskottet

hemställt under mom. 1 och 10 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter såvitt avser 2 kap. 1

§, dock med den ändringen att

sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare skall vara 5,14 % samt,

i den mån förslaget inte omfattas av

vad utskottet hemställt under mom. 6,

avslår förslaget i övrigt,

dels antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt

under mom. 6 och 8, dock att punkten

3 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen

utgår.,

Särskilt yttrande

Förlängd sjuklöneperiod och allmän

egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och 9)

Ulla Hoffmann (v) anför:

De allra minsta företagen uppfattar

ansvaret för sjuklöneperioden som

betungande. Speciellt kan detta ansvar

kännas hämmande för enmansföretagaren

som står inför ett beslut om han eller

hon skall anställa en person. Rädslan

för att hamna i svårigheter på grund av

den anställdes sjukdom kan vara den

avgörande faktorn i beslutsögonblicket.

Vänsterpartiet anser visserligen att den

särskilda försäkringen mot kostnader mot

sjuklön i vissa fall kan motverka

rädslan för nyanställningar. Emellertid

anser Vänsterpartiet att det behövs

andra åtgärder för att komma till rätta

med problemet. I den skattepolitiska

motionen har Vänsterpartiet därför

föreslagit att företag med färre än fem

anställda skall undantas från ansvaret

att utge sjuklön till de anställda.

Enligt motionen bör detta lösas så att

arbetsgivaren får kvitta utbetald

kostnad för sjukersättning på sin

uppbördsdeklaration. Vänsterpartiet

avser att i den kommande

bugetbehandlingen verka för att detta

förslag genomförs.

Vänsterpartiet anser att de allmänna

egenavgifterna är att anse som skatter

och att de därför skall behandlas som

sådana. Den avgiftskonstruktion som

valts är dessutom på olika sätt

fördelningspolitiskt felaktig. Den

missgynnar låginkomsttagare genom

avdragsmöjligheten samtidigt som den

belastar kommunsektorn hårt. I

Vänsterpartiets förhandlingar med

regeringen under hösten 1994 utlovades

en översyn av systemet med allmänna

egenavgifter. Detta angavs uttryckligen

i proposition 1994/95:25. Regeringen har

emellertid inte infriat sitt löfte om en

sådan översyn och Vänsterpartiet kräver

att en sådan översyn görs omedelbart.

I propositionen framlagda lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Utskottet 4

Sjuklönefrågor 4

Nuvarande regler om rätt till

sjuklön m.m. 4

Förlängd sjuklöneperiod och

försäkringen mot kostnader för

sjuklön 6

Propositionen 6

Sjukpenninggrundande inkomst 11

Allmänt om sjukpenninggrundande

inkomst 11

Semesterlön och

semesterersättning vid beräkning

av sjukpenninggrundande inkomst 11

Skattepliktiga förmåner och

kostnadsersättningar vid

beräkning av sjukpenninggrundande

inkomst 13

Historisk inkomst vid beräkning

av sjukpenninggrundande inkomst 15

Föräldrapenning 16

Övriga avgiftsfrågor 17

Allmänt om socialavgifter 17

Propositionen 18

Motionerna 19

Utskottet 20

Övrigt 21

ILO konvention 21

Karensdagar 22

Hemställan 22

Reservationer 25

1. Förlängd sjuklöneperiod (mom. 1) 25

2. Försäkringen mot kostnader för

sjuklön (mom. 2) 25

3. Uppföljning och analys (mom. 4) 26

4. Beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst (mom.

6) 26

5. Beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst (mom.

6) 27

6. Historisk inkomst (mom. 7) 28

7. Föräldrapenning (mom. 8) 28

8. Föräldrapenning (mom. 8) 29

9. Föräldrapenning (mom. 8) 29

10. Allmän egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30

11. Allmän egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 9) 30

12. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31

13. Övriga socialavgifter (mom. 10) 31

14. ILO-konvention (mom. 11) 32

15. Karensdagar m.m. (mom. 12) 32

16. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33

17. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 33

18. Lagförslagen i övrigt (mom. 13) 34

Särskilt yttrande 34

Förlängd sjuklöneperiod och allmän

egenavgift i form av

sjukförsäkringsavgift (mom. 1 och

9) 34

Bilaga: Propositionens

lagförslag..............................

...................................36