Bet. 1996/97:SfU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1996/97:SFU09

Ändring i sjuklönelagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1996/97

SfU9

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1996/97:73 Ändring i lagen

om sjuklön, m.m. jämte motioner.

I propositionen föreslås att reglerna i lagen om sjuklön om samordning

mellan sjuklön och vissa andra ersättningar som utges till arbetstagaren på

grund av fri gruppsjukförsäkring upphävs. Sådana ersättningar skall således

inte längre avräknas från den sjuklön som arbetsgivaren är skyldig att betala.

Vidare föreslås att riksdagen godkänner en utökning av verksamheten enligt

lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till

motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation och fyra särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1996/97:73 Ändring i sjuklönelagen, m.m. har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1991:1047) om sjuklön,

dels godkänner vad regeringen förordar om en utökning av antalet

försöksområden enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst (avsnitt 5).

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1996/97:Sf22 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i den del som berör förändring av

lagen om sjuklön i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård

samt socialtjänst.

1996/97:Sf23 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär redovisning av en utvärdering av de lokala försöksverksamheterna i

enlighet med vad som ovan har nämnts.

1996/97:Sf24 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om antalet

försöksområden.

Utskottet

Sjuklönelagen

Nuvarande regler

Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) reglerar rätten till sjukersättning för

anställda under de första 28 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöne-

perioden). För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning

(karensdag). För de återstående dagarna i perioden har den anställde rätt att

behålla 75 % av lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). Om en ny

sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats

skall den enligt SjLL betraktas som en fortsättning på den tidigare

sjukperioden när det gäller karensdag och avgränsningen av sjuklöneperioden.

Den anställdes rätt till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av

anställningstiden. Den som är anställd kortare tid än en månad har dock rätt

till sjuklön bara om vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda. Uppdragstagare

och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet.

SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler

får dock avvikelser göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits

eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får den närmare beräkningen

av lön och andra anställningsförmåner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade

avtalsbestämmelser.

Enligt SjLL begränsas antalet karensdagar till tio under en

tolvmånadersperiod. Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan

antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan

försäkringskassan besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Ett beslut varigenom

kassan bifallit en ansökan medför dels att den anställde har rätt till sjuklön

efter en kompensationsnivå om 75 % för den första dagen i varje

sjuklöneperiod, dels att ersättning kan betalas till arbetsgivaren från

sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön till den anställde.

I 6 § andra stycket SjLL anges att ersättning som utges till arbetstagare på

grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring, som åtnjuts enligt grunder som

fastställs i kollektivavtal, anses som sjuklön från arbetsgivaren. Enligt 15 §

andra stycket SjLL gäller detta även i sådana fall arbetsgivaren skall utge

sjuklön för första dagen i sjuklöneperioden.

Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt SjLL möjlighet att

försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.

den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har

arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår exklusive

sociala avgifter och särskild löneskatt inte beräknas överstiga 130 gånger

basbeloppet.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten.

För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare,

utges dock sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges

inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges

sjukpenning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är

antalet karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod.

I AFL finns särskilda regler om minskning av sjukpenning i vissa fall.

Minskningsreglerna blir tillämpliga om den försäkrade av arbetsgivaren, för

samma tid som sjukpenning utges, erhåller lön. Fri gruppsjukförsäkring som

åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal anses därvid som lön.

Om den försäkrade får sjukpenning samtidigt som han får lön från arbetsgivaren

minskas under de första 90 dagarna i en sjukperiod sjukpenningen med det

belopp som lönen överstiger 10 % av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om

han varit i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen minskas sjukpenningen med lönens

hela belopp. Även lön som hänför sig till inkomstdelar över 7,5 basbelopp

påverkar sjukpenningen enligt särskilda regler.

Propositionen

I propositionen föreslås att reglerna i sjuklönelagen om samordning mellan

sjuklön och vissa ersättningar som utges till arbetstagaren på grund av förmån

av fri gruppsjukförsäkring upphävs.

I propositionen anförs att syftet med införandet av den lagstadgade

sjuklönen var att öka arbetsgivarens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och

hälsa och att tillförsäkra de anställda en mer rättvis kompensation för

inkomstförluster till följd av sjukdom. Den 1 januari 1997 förlängdes

sjuklöneperioden från att omfatta de första 14 dagarna till att omfatta de

första 28 dagarna av varje sjukdomsfall. Enligt 6 och 15 §§ SjLL skall

ersättning som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri

gruppsjukförsäkring, som uppbärs enligt grunder som fastställts i

kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, anses som sjuklön.

I propositionen anges att sådan ersättning således skall avräknas från den

sjuklön som arbetsgivaren är skyldig att betala. Vid införandet av SjLL

förväntades bestämmelsen om att likställa kollektivavtalad gruppsjukförsäkring

med sjuklön få begränsad tillämpning, eftersom dessa ersättningar i regel inte

utbetalades under de första 14 dagarna i en sjukdomsperiod.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag om förlängning av

sjuklöneperioden framhöll socialförsäkringsutskottet att det förhållandet att

sjuklöneperioden förlängs inte hindrar tillämpningen av nu gällande avtal om

kompletterande sjukersättning för samma tid (bet. 1996/97:SfU4, rskr.

1996/97:22).

När den aktuella regeln om att likställa vissa ersättningar med sjuklön

tillkom, motsvarade sjuklönens nivå ersättningsnivån i sjukpenningförsäkringen

med tillägg för den ytterligare kompensation som arbetsgivaren kan lämna utan

att sjukpenningen reduceras enligt minskningsreglerna i AFL. Det ansågs då att

en eventuell sådan ersättning inte skulle höja den totala kompensationsnivån i

sjuklönesystemet över denna nivå (prop. 1990/91:181 s. 42). I propositionen

anges att förutsättningarna för ifrågavarande regler i SjLL nu har ändrats

genom att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % har införts för både sjukpenning

och sjuklön och att sjuklöneperioden förlängts till 28 dagar. Samtidigt

kvarstår, för sjukpenningförsäkringens del, den reglering i AFL som möjliggör

en tilläggsersättning med 10 % utan minskning av sjukpenningen.

Regeringen anser, mot bakgrund av att sambandet mellan ersättningsnivåerna i

sjuklöne- och sjukpenningsystemen fortfarande bör upprätthållas, att reglerna

i SjLL om att den kollektivavtalade fria gruppsjukförsäkringen skall anses som

sjuklön nu bör avskaffas.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1997. De upphävda bestämmelserna

föreslås dock tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

Motion

I motion Sf22 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på

propositionen i den del som berör ändringen i SjLL. Motionärerna anför att

förslaget om att avskaffa samordningen mellan sjuklönen och de fria

gruppsjukförsäkringarna är ännu en konsekvens av den illa förberedda och

utredda förlängningen av sjuklöneperioden. Förändringen saknar dessutom,

enligt motionärerna, i praktiken all betydelse. Motionärerna menar att det av

kollektivavtalen framgår att AGS-ersättning inte utgår under tid när sjuklön

utgår. Vill någon av parterna på arbetsmarknaden omförhandla avtalen till

följd av den förlängda sjuklöneperioden bör det ske inom ramen för vanliga

förhandlingar. Regeringen bör inte på det sätt som nu sker ta ställning för en

av två parter. Motionärerna anser också att förslaget kan tolkas på ett sådant

sätt att det går emot sjuklönelagens intention om likabehandling av olika

grupper på arbetsmarknaden.

Utskottet

Före sjuklöneperiodens förlängning den 1 januari 1997 gällde att de flesta

arbetstagare för dag 15-28 av en sjukperiod hade rätt till dels sjukpenning

enligt AFL med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dels

kollektivavtalsbaserad ersättning motsvarande ca 10 % av lönen. Enligt

riksdagens beslut gäller från årsskiftet för dag 15-28 att arbetstagaren,

enligt de villkor som anges i sjuklönelagen, i stället för sjukpenning enligt

AFL har rätt till lagstadgad sjuklön om 75 % av mistade anställningsförmåner.

Utskottet konstaterar att avsikten med förlängningen av sjuklöneperioden till

28 dagar inte var att minska den ytterligare ersättning, utöver

ersättningsnivån om 75 % enligt AFL, som i förekommande fall utgår enligt

kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Utskottet delar därför

regeringens uppfattning att den bestämmelse som för närvarande finns i

sjuklönelagen att den fria gruppsjukförsäkringen skall anses som sådan

lagstadgad sjuklön bör upphävas. Utskottet tillstyrker således propositionen i

denna del och avstyrker bifall till motion Sf22 yrkande 1.

Finansiell samordning

Gällande ordning

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om

regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun

som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att

pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser.

Försöksverksamheten, som är begränsad till högst fem försöksområden, startade

den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 2000.

Propositionen

I propositionen föreslås att antalet försöksområden skall kunna uppgå till

högst tio. Utifrån erfarenheterna av hittills beviljade och i övrigt inkomna

ansökningar bedömer regeringen att antalet försöksområden som uppfyller de

formella kraven kan komma att något överstiga fem varför antalet

försöksområden bör vidgas något. Ett antal ansökningar är under beredning hos

Riksförsäkringsverket i samråd med Socialstyrelsen.

I propositionen anges att beslut om att medverka i försöksverksamheten har

meddelats för Bohuslandstinget, Stenungsunds kommun och Bohusläns allmänna

försäkringskassa, för Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna

försäkringskassa, samt för Grästorps kommun, Landstinget i Skaraborgs län och

Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa. Beslut har senare också meddelats

för Gotlands läns allmänna försäkringskassa och Gotlands kommun.

Motioner

I motion Sf22 yrkande 2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att det råder en

bred samsyn om vikten av att på olika sätt samordna den flora av offentliga

stöd som finns inom socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Inte minst viktigt är att samordna resurserna för att t.ex. uppnå ett bättre

resultat i rehabilitering av arbetsskadade. Det är nu dags att överge

försöksstadiet och ta ett mer samlat grepp för samordningen. Regeringen bör

därför återkomma med ett principförslag om hur en finansiell samordning bör

utformas och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion Sf23 att regeringen redovisar resultatet

av utvärderingen av de lokala försöksverksamheterna. Motionärerna står bakom

en utvidgning av försöksverksamheten. Syftet bör dock vara att permanenta

verksamheten. För att det skall kunna ske krävs en redovisning av resultaten.

I motion Sf24 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

det inte är nödvändigt att begränsa antalet försöksområden. Samordningen bör i

stället påskyndas och utökas. Motionärerna menar att finansiell samordning

ökar förutsättningarna för att finna det bästa alternativet för individen, att

det kan bidra till bättre hälsa och att samhällets totala kostnader kan hållas

nere. I takt med att erfarenheterna av finansiell samordning ökar så kommer

intresset i organisationerna att öka. Det är därför inte nödvändigt att

begränsa antalet försöksområden till tio.

Utskottet

Behovet av samverkan och samordning mellan myndigheter och andra organ har

uppmärksammats i allt större omfattning under senare år. Åtskilliga

samverksansprojekt pågår och med särskilt lagstöd bedrivs lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso-

och sjukvård (FINSAM) resp. mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst (SOCSAM). Försöksverksamheten är i båda fallen begränsad till

högst fem försöksområden och pågår längst till utgången av år 1997 resp. år

2000. Förlängningen av de båda lagarna beslutades av riksdagen så sent som i

december 1996 (1996/97:SfU1).

Vad gäller SOCSAM skall uppföljning och utvärdering ske både på lokal och

central nivå. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket har ansvar för dels

uppföljningen och utvärderingen på central nivå, dels för samordningen av de

lokala utvärderingar som huvudmännen för de olika försöken svarar för.

Uppföljningen skall ske löpande och en utvärderingsrapport skall redovisas

till regeringen senast den 1 oktober år 2000. Slutredovisning skall ske senast

den 1 juni år 2001. Våren 1996 hade endast ett försök, Stenungsundprojektet,

kommit i gång. Under hösten 1995 hade dock ett stort antal

intresseanmälningar/ansökningar överlämnats till Riksförsäkringsverket och

Socialstyrelsen för beredning. Av dessa har fram till i dag beslut meddelats

för ytterligare tre områden, Göteborg, Grästorp och Gotland. Dessutom är cirka

fyra ansökningar beredda och försöksverksamhet kan förväntas komma igång under

året. I Stenungsund har ett lokalt utvärderingsarbete pågått under en längre

tid och en delrapport har just färdigställts av Socialstyrelsen och

Riksförsäkringsverket. En central utvärdering kommer att påbörjas under våren.

I samband med förslaget om förlängningen av försöksperioden t.o.m. år 2000,

uttalade regeringen att erfarenheterna av Stenungsundprojektet visar att det

tar lång tid att komma i gång med en försöksverksamhet. Försöket måste

förankras inom de olika organisationerna både bland politiker och tjänstemän.

En försöksperiod bör, för att ge tillräckligt underlag för en

tillfredsställande utvärdering, omfatta flera år.

Frågan om samverkan och samordning mellan huvudmän med näraliggande

verksamheter har också varit aktuell i flera utredningar. Bland annat har

Sjuk- och arbetsskadekommittén i sitt slutbetänkande SOU 1996:113 behandlat

frågor om samordnad rehabilitering för utsatta grupper. Kommittén, som har

betonat vikten av att anlägga en helhetssyn på den enskilde och dennes behov,

har i samråd med Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslagit att

försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen skall utveckla en

finansiell samverkan på lokal nivå för planering och genomförande av

rehabiliteringsinsatser och andra arbetsförberedande åtgärder. För den som

inte är berättigad till sjukpenning eller arbetslöshetsersättning har

kommittén föreslagit att en särskild ersättning utges under

rehabiliteringstiden. Sjuk- och arbetsskadekommittén menar att en effektivare

samverkan kring de grupper av individer som riskerar att befinna sig i

gränslandet mellan olika myndigheter och ersättningssystem bör kunna skapas

genom en nära, flexibel och finansiell samverkan under friare former än i

nuläget.

I betänkandet Egon Jönsson-en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom

rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85) riktas stark kritik mot dagens

sektoriserade organisation och dess bristande förmåga att tillgodose svaga

gruppers behov av försörjning och stöd. Kartläggningen visar bl.a. dels att

det förekommer en rad samverkansprojekt runt om i landet, dels att antalet

svaga och utsatta i samhället tenderar att bli både fler och med allt mer

komplexa problem vilket gör att behovet av samverkan ökar. De förslag

utredningen lämnar förutsätter vare sig en ny organisation eller finansiell

sammanläggning utan bygger snarast på ett alternativt synsätt. Kartläggningen

visar att mycket går att göra inom de ramar som finns. Samverkansprojekten bör

ges större legitimitet så att ett nytt arbetssätt kan få växa fram i hela

Sverige. Samverkan bör självklart utgå från individens behov och

förutsättningar och kommer därmed att se olika ut från fall till fall. De

lokala förutsättningarna ser också olika ut varför samverkan gärna kan

organiseras på olika sätt och gärna i tidsbegränsade projekt som arbetsform.

Hinder för samverkan i regelsystemen bör successivt arbetas bort.

Både Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande och betänkandet Egon

Jönsson-en kartläggning... är för närvarande föremål för beredning inom

regeringskansliet.

Sjukdom, arbetslöshet och sociala problem förorsakar inte bara samhället

stora kostnader utan kan också innebära såväl ekonomiska som andra problem för

de drabbade personerna. Samverkan mellan olika myndigheter och andra organ är

enligt utskottets mening därför nödvändig för att utnyttja samhällets resurser

på bästa sätt så att de enskilda individerna utan onödigt dröjsmål så snart

som möjligt kan få det stöd de behöver för att återfå sin arbetsförmåga och få

möjlighet att försörja sig själva. Särskilt viktigt är detta när

försörjningsproblemen beror på en kombination av orsaker, t.ex. sjukdom och

sociala problem eller sjukdom och arbetslöshet. En bättre samordning av olika

ersättningssystem är också nödvändig.

Nödvändigheten av ökad samverkan mellan olika myndigheter och andra organ

innebär enligt utskottet att sådan samverkan inte bara skall ske under en

begränsad period i form av försöksverksamhet utan är avsedd att bli ett

permanent inslag i verksamheterna. De pågående försöken med samverkan mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst bygger dock på att

ledningen för verksamheten i första hand handhas av en från parterna

fristående organisation. Om en sådan ledningsform är lämplig eller nödvändig

för en permanent verksamhet behöver övervägas ytterligare mot bakgrund av de

erfarenheter som SOCSAM kan ge. Däremot bygger de förslag Sjuk- och

arbetsskadekommittén lagt fram liksom förslagen i betänkandet Egon Jönsson-en

kartläggning... inte enbart på att samverkan mellan olika organ skall vara

permanent utan också på att samverkan skall ske inom ordinarie verksamheter.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att antalet

försöksverksamheter inom SOCSAM utökas. Eftersom riksdagen nyligen har

beslutat att förlänga tiden för denna försöksverksamhet och endast ett av

försöken har pågått under sådan tid att det kunnat ge några uppföljningsbara

effekter är det enligt utskottets mening inte lämpligt att nu begära någon mer

slutlig utvärdering av verksamheten. Utskottet förutsätter däremot att

erfarenheterna från de pågående försöken, som löpande skall följas upp, hela

tiden tas till vara såväl på lokal och central nivå som inom

regeringskansliet. Med denna utgångspunkt ser utskottet bara fördelar med en

utökning av antalet försök. Härigenom ökar erfarenheterna av olika lokala

förutsättningar.

I det fortsatta arbetet med samverkan vill utskottet särskilt framhålla

vikten av att sådan också omfattar arbetsmarknadsmyndigheterna. Redan under

våren 1995 ansåg utskottet (1994/95:SfU17) att det var dags att ta ett

ytterligare steg i utvidgningen av försöksverksamheten med finansiell

samordning mellan olika parter och inleda en försöksverksamhet där även

arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Utskottet ansåg att regeringen borde bereda

frågan och återkomma till riksdagen med förslag. Det anförda gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna.

Utskottet har erfarit att ett intensivt arbete i samverkansfrågorna pågår på

flera håll inom regeringskansliet och att regeringen avser att lägga fram

förslag för riksdagen under år 1997. Utskottet förutsätter därför att

regeringen relativt snart kommer att föreslå riktlinjer för en samverkan

mellan olika organ med utgångspunkt i bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommitténs

nämnda förslag.

Med hänsyn till det ovanstående är något tillkännagivande från riksdagen med

anledning av de här behandlade motionerna Sf22 yrkande 2, Sf23 och Sf24 inte

påkallat, och motionerna får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjuklönelagen

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf22 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

res. (m)

2. beträffande finansiell samordning

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Sf22 yrkande 2, 1996/97:Sf23

och 1996/97:Sf24 godkänner vad regeringen förordar om en utökning av

antalet försöksområden enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård

och socialtjänst.

Stockholm den 6 mars 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v),

Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-

Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m) och Karin

Israelsson (c).

Reservation

Sjuklönelagen (mom. 1)

Gullan Lindblad, Gustaf von Essen, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Före

sjuklöneperiodens? och på s. 5 slutar med ?Sf22 yrkande 1.? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är förslaget om att avskaffa samordningen mellan

sjuklönen och de fria gruppsjukförsäkringarna ännu en konsekvens av den illa

förberedda och utredda förlängningen av sjuklöneperioden. Förändringen borde

dessutom i praktiken sakna betydelse, då det av avtalstexten framgår att AGS-

ersättning inte utgår under tid när sjuklön utgår. Vill någon av parterna på

arbetsmarknaden omförhandla avtalen till följd av den förlängda

sjuklöneperioden bör och kan detta ske inom ramen för vanliga förhandlingar.

Riksdagen bör inte på det sätt som regeringen nu föreslår ta ställning för en

av två parter. Förslaget kan också tolkas på ett sådant sätt att det går emot

sjuklönelagens intention om likabehandling av olika grupper på

arbetsmarknaden. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör

avslå regeringens förslag om att upphäva reglerna om samordning mellan sjuklön

och vissa ersättningar som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri

gruppsjukförsäkring.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sjuklönelagen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf22 yrkande 1 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

Särskilda yttranden

Sjuklönelagen (mom. 1)

1. Gullan Lindblad (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf

Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:

Sjuklöneperioden på två veckor har på många sätt fungerat bra och visat sig ge

incitament till förebyggande insatser på arbetsplatsen och en förbättrad

kontakt mellan arbetsgivaren och den sjukskrivne. Den beslutade förlängningen

till fyra veckor, med halv kompensation till arbetsgivarna, riskerar

emellertid att få mycket negativa effekter för företagens vilja till expansion

och nyanställningar. Arbetsgivarna och facken har också gemensamt krävt att

beslutet upphävs. Sverige har i dag en katastrofalt hög arbetslöshet. I

arbetslöshetens spår följer att stora grupper har fått än svårare än tidigare

att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är vår uppfattning att

sjuklöneperioden måste återgå till att gälla de första 14 dagarna såsom

reglerna var före den 1 januari 1997.

På grund av riksdagsordningens bestämmelser om motionsrätten har det

emellertid inte varit möjligt att yrka på sådan ändring i samband med

behandlingen av nu ifrågavarande proposition. Folkpartiet liberalerna har

därför begärt ett utskottsinitiativ med krav på att regeringen återkommer till

riksdagen med ett förslag om att återställa sjuklöneperioden till två veckor.

Detta förslag, som vi stött, har dock avslagits av utskottsmajoriteten.

2. Gullan Lindblad, Gustaf von Essen, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla

m) anför:

Vi har i vår reservation till beslutet om ändring i sjuklönelagen angett att

riksdagen inte på det sätt som nu sker bör ta ställning för en av två parter

på arbetsmarknaden. Vi finner det dessutom anmärkningsvärt att de fackliga

arbetstagarorganisationerna vid en uppvaktning hos utskottet begär ett

uttalande av utskottet i en fråga som är föremål för konflikt mellan

arbetsmarknadens parter och där ett beslut i Arbetsdomstolen är att vänta inom

kort. Ännu mer anmärkningsvärt är det att utskottsmajoriteten ordagrant

antagit fackorganisationernas förslag i sitt beslut.

3. Ulla Hoffmann (v) anför:

I samband med beslutet om en förlängning av sjuklöneperioden föreslog

Vänsterpartiet att företag med färre än fem anställda skall undantas från

ansvaret att utge sjuklön till de anställda.

De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för den förlängda

sjuklöneperioden som betungande. Speciellt kan detta ansvar kännas betungande

för ett litet företag som står inför ett beslut att anställa ytterligare en

person. Rädslan för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes

frånvaro vid sjukdom kan vara den avgörande faktorn i beslutsögonblicket.

Vänsterpartiet anser visserligen att den särskilda försäkringen mot kostnader

för sjuklön i vissa fall kan motverka rädslan för nyanställningar men enligt

Vänsterpartiet behövs det andra åtgärder för att komma till rätta med

problemet. Vi vill därför undanta de minsta företagen.

Finansiell samordning (mom. 2)

4. Gullan Lindblad (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf

Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist

(m) och Karin Israelsson (c) anför:

I den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadekommittén har betonats

vikten av att anlägga en helhetssyn på den enskilde och dennes behov och det

har rått enighet om att de olika delarna i kommitténs förslag måste hållas

samman och bilda en helhet. Kommittén har bl.a. föreslagit att

försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen skall utveckla en

finansiell samverkan för planering och genomförande av rehabiliteringsinsatser

och andra arbetsförberedande åtgärder kring de grupper av individer som

riskerar att befinna sig i gränslandet mellan olika myndigheter och

ersättningssystem.

Regeringen har emellertid inte lagt några förslag som leder till en sådan

samverkan utan i stället ryckt ut delar ur det som var tänkt att bilda en

helhet. Exempelvis gällde detta de ändrade kriterierna för rätt till

sjukpenning och förtidspension. Trots den partipolitiska enigheten inom

kommittén har förändringar således genomförts utan att den s.k. gråzonsfrågan

fått sin lösning.

Även i övrigt behövs en utökad samverkan och finansiell samordning för att

öka förutsättningarna att finna det bästa alternativet för individen. Denne

slipper slussas mellan olika instanser och i stället görs en samlad bedömning

av nödvändiga insatser. En sådan samverkan skall utgöra ett permanent inslag i

verksamheterna och ett principförslag härom bör snarast föreläggas riksdagen.

I propositionen framlagt lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Sjuklönelagen 2

Finansiell samordning 5

Hemställan 8

Reservation...........................................9

Sjuklönelagen (mom. 1) 9

Särskilda yttranden...................................9

Sjuklönelagen (mom. 1) 9

Finansiell samordning (mom. 2) 10

Bilaga...............................................12