Bet. 1996/97:SoU11

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU11

Tandvårdsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SoU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett trettiotal motionsyrkanden om olika

tandvårdsfrågor från den allmänna motionstiden 1996. Motionerna tar i huvudsak

sikte på frågor om konkurrensneutralitet mellan den offentliga och privata

tandvården, avgifter inom barn- och ungdomstandvården samt avveckling av

amalgam som tandvårdsmaterial. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1996/97:So217 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medicinsk revision,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensneutralitet vad gäller folktandvårdens vuxentandvård och

den privata tandläkarverksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etableringsfrihet för tandläkare inom allmän vård och

specialistvården,

7. att riksdagen beslutar att tandvårdslagen ändras så att barn och ungdom

garanteras fri tandvård både i privat och offentlig regi i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1996/97:So228 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i

tandvårdslagen (1985:125) 15 a § i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So253 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla odontologiska

produkter skall omfattas av läkemedelslagen.

1996/97:So267 av Fanny Rizell (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av tandvårdspersonal i nya tandvårdsmaterial och

skyddsutrustning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att innehållsdeklarera tandvårdsmaterial.

1996/97:So275 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn- och ungdomstandvård,

1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tandvården (avsnitt 43),

1996/97:So278 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagsbeslutet om amalgamavveckling måste verkställas utan

undantag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi på EU-nivå för obligatoriska innehållsdeklarationer och

samma kontrollbestämmelser för tandvårdsmaterial som för läkemedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undervisning i insättning av amalgam vid tandläkarhögskolorna

skall upphöra,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att patienter som blivit sjuka/inte tål tandvårdsmaterial skall

behandlas inom sjukvårdens ekonomiska system.

1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett produkt- och biverkningsregister bör inrättas över

implantat i tand- och sjukvård.

1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tandhälsa.

1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvicksilvers påverkan på barn.

1996/97:So295 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ersättning för

specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frekvensen av svenska

folkets tandläkarbesök,

1996/97:So296 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att all amalgamanvändning på barn måste upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtroendetandläkare och förtroendeläkare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tandläkarutbildningen och fortbildningen av tandläkare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att myndigheterna måste vara opartiska,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sammansättningen av arbetsgruppen för ?en modell för

omhändertagande av patienter som förknippar sina besvär med amalgam eller

elall-ergi?,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningar för Tungmetallcentrum i Uppsala att fortsätta sitt

arbete,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att erkänna kvicksilverförgiftning från amalgam som en sjukdom,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagsbeslutet om byte av amalgamplomber skall fullföljas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högre miljö- och arbetsmiljökrav på tandläkarmottagningarna.

1996/97:So629 av Bo Nilsson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

amalgam i tandvårdsförsäkringen.

Utskottet

Allmänt om tandvårdsförsäkringen

I tandvårdslagen (1985:125) TVL anges att varje landsting skall erbjuda en god

tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Även i övrigt skall

landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Folktandvården, dvs.

den tandvård som landstinget självt bedriver, skall svara för dels regelbunden

och fullständig tandvård för barn och ungdomar t.o.m. det år de fyller 19 år,

dels specialisttandvård för vuxna, dels övrig tandvård för vuxna i den

omfattning som landstinget bedömer lämplig.

Tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och

ungdom under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens

försorg. Försäkringen omfattar tandvård som meddelas vid folktandvårdsklinik,

odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller lämnas av

tandläkare som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad

förteckning. Ersättning utges enligt de grunder som regeringen efter förslag

av Riksförsäkringsverket (RFV) fastställer för högst två år i sänder. Dessa

bestämmelser återfinns i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

(AFL). Grunderna är intagna i tandvårdstaxan (1973:638). Tandvårdstaxan har

reviderats per den 15 oktober 1996. Taxan innehåller i princip bara åtgärder

som arvoderas enligt styckepris. I de styckeprissatta åtgärderna ingår

tandtekniskt arbete och material med undantag för ädla metaller och

gjutmetaller. De arvoden tandläkare får ta ut för behandlingen består av en

tandvårdsersättning som betalas av försäkringen och en patientavgift.

Försäkringskassan betalar tandvårdsersättning endast för behandling som är

nödvändig för att uppnå en från odontologisk synpunkt funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat Vuxna patienter betalar en självrisk på

700 kr per behandlingsperiod innan försäkringen inträder. Försäkringskassan

betalar därefter genom tandvårdsersättning 35 % av arvodet för en behandling.

Om arvodet under en behandlingsperiod överstiger 13 500 kr träder det s.k.

högkostnadsskyddet i kraft för patienten. Av den del av arvodet som överstiger

13 500 kr ersätts 70 % av kostnaderna genom försäkringen. (Frågor om bl.a.

ersättningsnivåerna i tandvårdsförsäkringen behandlades av utskottet i

budgetbetänkandet 1996/97:SoU1.)

Det nuvarande systemet har i princip gällt alltsedan den allmänna

tandvårdsförsäkringen infördes år 1974 men har varit föremål för ett

omfattande förändringsarbete sedan flera år.

Under våren 1994 lade den dåvarande regeringen fram förslag till riksdagen

om riktlinjer för ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård. Riktlinjerna

innebar att ersättning för vuxentandvård skulle kunna lämnas enligt två

parallella system, dels ett system med premietandvård, dels nuvarande sy-stem

med tandvård enligt åtgärdstaxa. Förslaget godkändes av riksdagen (prop.

1993/94:93, bet. SfU10, rskr. 203). En följdproposition (1993/94:221)

överlämnades därefter till riksdagen. Mot bakgrund av den kritik som riktades

mot förslaget av bl.a. Lagrådet och med anledning av att man inte ansåg sig ha

fått de klarlägganden som begärts i samband med godkännandet av riktlinjerna

upphävde riksdagen beslutet om godkännande av dessa riktlinjer. Samtidigt

ansåg riksdagen att regeringen borde återkomma med ett helt nytt förslag till

ersättningssystem där de av riksdagen framförda synpunkterna angående i första

hand systemet med premietandvård beaktades. Detta gavs regeringen till känna

(bet. 1993/94:SfU18 och 28, rskr. 452). Ett nytt förslag till reformering av

ersättningssystemet för vuxentandvården överlämnades till riksdagen i början

av år 1996 (prop. 1995/96:119). Propositionen, som i huvudsak byggde på det

tidigare förslaget och innehöll förslag om premietandvård, återkallades av

regeringen sedan det framkommit att den inte hade tillräckligt stöd i

riksdagen.

Med hänsyn till den uppkomna situationen och det besvärliga statsfinansiella

läget har regeringen beslutat om en revidering av tandvårdstaxan. Ändringarna

trädde som ovan nämnts i kraft den 15 oktober 1996. Vidare har regeringen

tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till en

omstrukturerad tandvårdsförsäkring som skall träda i kraft den 1 januari 1998.

Inriktningen skall vara att samtliga subventioner i tandvårdsförsäkringen

skall slopas från den 1 januari 1998, med undantag för ett ekonomiskt stöd

till vissa grupper som till följd av sjukdom eller handikapp har särskilda

tandvårdsbehov. Den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården kommer ej att

beröras av omstruktureringen.

Konkurrens och etableringskontroll

I motion So217 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

behovet av konkurrensneutralitet mellan folktandvårdens vuxentandvård och den

privata tandläkarverksamheten (yrkande 5). I motionen framhålls att när

subventionerna i tandvårdsförsäkringen minskar snedvrids konkurrensen om

folktandvården indirekt kan utnyttja skattemedel för att erbjuda vård till

lägre kostnader. Av denna anledning måste enligt motionärerna folktandvårdens

kostnader för vuxentandvården redovisas helt skilt från annan tandvård

(hänvisar till uttalanden i bet. 1993/94:SfU18). Vidare måste lika villkor

gälla för vuxentandvården inom folktandvården vad gäller momsuttag och

arbetsgivaravgifter. Motionärerna menar att det finns olika metoder att skapa

konkurrensneutralitet vad gäller vuxentandvården. Ett sätt är att låta

Riksförsäkringsverket två gånger per år kompensera privattandvården för den

högre arbetsgivaravgiften med exempelvis ett schablonbelopp. Motsvarande metod

kan användas för att skapa likvärdiga momsvillkor. Ett annat sätt är att

beskära folktandvårdens ersättning från högkostnadsskyddet för att på så sätt

kompensera de ojämna nivåerna i moms- och arbetsgivaravgifterna. Ett tredje

sätt är att belasta folktandvårdens vuxentandvård med en avgift som motsvarar

den lägre arbetsgivaravgifts- och momsnivån. Ytterligare ett sätt vore att

inordna privata kooperativa vårdgivare i samma återbäringssystem som fr.o.m.

1995 gäller beträffande moms för landstingen. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med ett förslag om strikt konkurrensneutralitet mellan

folktandvården och privattandläkarvården.

I motionen (yrkande 6) begärs också ett tillkännagivande om etableringsfrihet

för tandläkare med rätt till ersättning från försäkringen. Detta bör, menar

motionärerna, ske på ett sådant sätt att själva avvecklingen bidrar till en

utjämning av tandläkarresurserna över landet. Samtidigt bör etableringshinder

för privata specialisttandläkare tas bort.

I motion So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

vad som anförts om tandvården (yrkande 41). Valfrihet och konkurrens skall

prägla tandvården. Det gynnar enligt motionärerna såväl kostnadseffektiviteten

som patienterna. Samtidigt är det viktigt att det finns ett högkostnadsskydd

som gör att patienter med stort behov av tandvård och sämre ekonomi inte

utestängs från en kvalitativt bra tandvård.

Bakgrund och tidigare behandling

Skatteutskottet har i betänkandet 1996/97:SkU6 behandlat motionsyrkanden (fp,

kd) om bättre konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig tandvård när

det gäller momsen. Enligt skatteutskottets mening är motionärerna inte

kritiska till det förhållandet att tandläkare inte är mervärdesskattskyldiga

utan vad som kritiseras är avsaknaden av rätt till avdrag eller kompensation

för den ingående momsen när det gäller privata tandläkare. Skatteutskottet

framhöll därvid att avsaknaden av möjligheten att lyfta av den ingående momsen

är en naturlig följd av momssystemets uppbyggnad som går ut på att kostnaden

för skatten slutligen skall belasta den icke skattskyldige konsumenten som gör

det sista förvärvet i kedjan. Vidare uttalade skatteutskottet att tandvård så

länge momsen funnits till inte varit skattepliktig och inte heller behöver

vara skattepliktig enligt EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv. Skatteutskottet

hänvisade till att inriktningen av hälso- och sjukvårdspolitiken på

tandvårdsområdet för närvarande går ut på att avveckla tandvårdsförsäkringen i

dess nuvarande form, och att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med

uppgift att utarbeta förslag till en omstrukturerad tandvårdsförsäkring. Om

det finns anledning att i detta sammanhang aktualisera tandläkarnas

mervärdesskatteförhållanden kunde inte bedömas, men utskottet utgick från att

regeringen uppmärksammar frågan och tar de initiativ som kan visa sig

motiverade för att upprätthålla sunda konkurrensförhållanden mellan privat

verksamma tandläkare och motsvarande kommunala eller landstingskommunala

yrkesmän. Mot denna bakgrund fann skatteutskottet det inte påkallat med något

uttalande från riksdagens sida och avstyrkte därför motionerna i fråga (res.

m, fp, kd). Detta blev också riksdagens beslut.

För att tandvård som inte meddelas vid folktandvård, odontologisk fakultet

eller annars genom det allmännas försorg skall omfattas av

tandvårdsförsäkringen gäller, enligt 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL), att tandläkaren som lämnar vården är uppförd på en av

försäkringskassan upprättad förteckning. Enligt övergångsbestämmelserna till

den lag varigenom den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes får

Riksförsäkringsverket - för att uppnå en utjämning av tillgången på tandläkare

mellan olika delar av landet - i den utsträckning som behövs föreskriva bl.a.

att tandläkare, som efter utgången av år 1975 avser att påbörja verksamhet i

enskild tandvård, inte skall föras upp på sådan förteckning.

Riksförsäkringsverket har i föreskrifter (RFFS 1988:9) angett de närmare

villkoren för när en tandläkare får föras upp på förteckningen. I proposition

1995/96:119 (som sedermera återkallades) föreslogs i princip att

etableringsbegränsningarna skulle upphävas. En vårdgivare - med vilket avsågs,

förutom de offentliga vårdinstitutionerna, en enskild näringsidkare, ett bolag

eller annan juridisk person som bedrev tandvårdsverksamhet - skulle efter en i

huvudsak formell kontroll uppföras på en av försäkringskassan upprättad

förteckning.

Socialförsäkringsutskottet uttalade i betänkandet 1995/96:SfU4 att det bör

ankomma på regeringen i det fortsatta arbetet med ersättningssystemet för

vuxentandvård att överväga om motiven för de nu gällande bestämmelserna om

etableringsbegränsningar alltjämt äger giltighet mot bakgrund av att övriga

förslag i proposition 1995/96:119 inte genomförs.

Utskottets bedömning

Inom Regeringskansliet övervägs en omstrukturering av tandvårdsförsäkringen

inom vuxentandvården. Den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården kommer inte

att beröras. En proposition är planerad till sommaren eller hösten 1997. I

likhet med skatteutskottet utgår utskottet från att regeringen tar de

initiativ som kan visa sig motiverade för att upprätthålla sunda

konkurrensförhållanden mellan offentlig och privat tandvård. Något uttalande

från riksdagen är inte påkallat med anledning av motionerna So217 (m)

yrkandena 5 och 6 och So277 (fp) yrkande 41. Motionerna avstyrks.

Barn- och ungdomstandvård

I motion So217 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att

tandvårdslagen skall ändras så att barn och ungdomar garanteras fri tandvård

inom såväl offentlig som privat vård (yrkande 7).

I motion So228 av Inger Koch (m) yrkas att riksdagen beslutar om ändring i

tandvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anser att

tandvårdslagen bör ändras så att det blir tillåtet för landstingens

folktandvård att mot betalning utföra sådan barn- och ungdomstandvård som

ligger utanför vad som behövs för att uppnå ett funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat. Ett förslag till sådan lagändring lades

fram i proposition 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring. Propositionen

återkallades dock sedermera av regeringen på grund av det motstånd som den i

samma proposition föreslagna s.k. premietandvården mötte.

I motion So275 av Sigge Godin m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om barn- och ungdomstandvården (yrkande 3). Motionärerna anser det

vara väsentligt att valfriheten ökar för barn och ungdomar med behov av

tandvård. Genom ändringar i tandvårdslagen har landstingen fått möjlighet att

sluta avtal med annan om att utföra landstingens uppgifter inom barn- och

ungdomstandvården. Fem landsting hade under den förra mandatperioden infört

möjlighet till fritt tandläkarval för barn och ungdomar. Motionärerna menar

att på samma sätt som bättre särredovisning för folktandvården bör göras till

ett villkor för att landstingens tandvård skall kunna få statliga medel bör

krav på valfrihet mellan offentlig och privat tandvård för barn och ungdomar

införas.

I motion So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

vad som anförts om tandhälsa (yrkande 19). Motionärerna anför att tandhälsan i

Sverige blivit mycket god till följd av mångåriga satsningar på förebyggande

vård. Enligt rapporter från enskilda tandläkare börjar dock kariesfrekvensen

bland barn att öka. För att upprätthålla den höga nivån på tandhälsan måste

det tandhälsovårdande arbetet fortsätta.

Bakgrund och tidigare behandling

Folktandvården har det ekonomiska ansvaret för patienten fram till det

kalenderår under vilket denne fyller 20 år. Denna tandvård, som alltså inte

omfattas av försäkringen, är avgiftsfri. Riksdagen har med anledning av

proposition 1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet beslutat om vissa

ändringar i tandvårdslagen (bet. 1992/93:SoU9, rskr. 105). Genom ett tillägg

till 5 § TVL klargjordes att landstinget får sluta avtal med annan om att

utföra landstingets uppgifter enligt lagen dock med undantag av sådana

uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Ändringen syftade till att öka

inslagen av konkurrens inom den kommunala verksamheten. Ett mindre antal

landsting har infört möjligheten till fritt tandläkarval inom barn- och

ungdomstandvården.

Om barn- och ungdomstandvården utförs av en privat vårdgivare finns inga

hinder för denne att mot ersättning utföra vård som ligger utöver den vård som

utförs åt landsting. (Dvs. en privat tandläkare kan mot betalning utföra

behandlingar som inte är nödvändiga för att uppnå ett från odontologisk

synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat. Någon

motsvarande möjlighet finns inte inom folktandvården.)

I betänkandet 1994/95:SoU20 behandlade utskottet två motionsyrkanden om att

införa en möjlighet för folktandvården att mot avgift utföra sådan tandvård

som ligger utanför vad som behövs för att uppnå en funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med

hänvisning till den av regeringen då planerade propositionen om en reformerad

tandvårdsförsäkring. (I den återkallade propositionen 1995/96: 119 fanns ett

sådant förslag.)

Motioner om fritt tandläkarval för barn och ungdomar har behandlats av

riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast i socialförsäkringsutskottets

betänkande 1995/96:SfU4. Socialförsäkringsutskottet anförde följande.

Enligt åtskilliga undersökningar har svenska barn och ungdomar kanske den

bästa tandhälsan i världen. Flertalet av dessa går in i vuxentandvården helt

kariesfria och övriga med lindriga skador. Enligt utskottets uppfattning beror

detta till större delen på den organisation som efter år 1974 byggts upp inom

folktandvården och som innebär att barns och ungdomars tandhälsa kontinuerligt

kan följas upp och åtgärdas. Med ett obligatorium för landstinget att erbjuda

barn och ungdomar ett helt fritt tandläkarval, i stället för den nuvarande

valfriheten för dem att göra detta, föreligger det enligt utskottets mening en

risk för att ett väl fungerande system för tandvård till barn och ungdomar

bryts sönder, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser med avseende på

deras tandhälsa.

Aktuella motioner avstyrktes.

När det gäller satsningar på förebyggande tandvård har regeringen uppdragit åt

Socialstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter, organisationer m.fl.

utreda vissa frågor rörande tandhygienisternas framtida uppgifter och

kompetens. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 maj 1997.

Regeringen anser att en större vikt bör läggas vid det uppsökande och det

förebyggande arbetet. Detta gäller inte minst för s.k. svaga patientgrupper.

Tandhygienister och tandsköterskor bör ges en större tyngd i den fortsatta

utvecklingen av tandvårdsorganisationen. Socialstyrelsen bör enligt uppdraget

bl.a. undersöka i vilken mån tandvårdsorganisationen har utnyttjat de

möjligheter som finns till effektiviseringar genom att lägga arbetsuppgifter

på ?lägsta möjliga omhändertagandenivå?, och hur olika personalkategorier

uppfattar sina möjligheter till utveckling. Socialstyrelsen bör inventera

vilka utvärderingar av alternativa arbetssätt som genomförts i Norden och

vilka resultat de har nått. Enligt regeringen visar olika försök med

alternativa vårdmodeller där tandhygienisterna givits en självständig roll

positiva resultat i form av förbättrad tandhälsa.

Regeringens kommande förslag om en omstrukturerad tandvårdsförsäkring kommer

inte att beröra barn- och ungdomstandvården. Informationen om hur man undviker

karies och dålig tandhälsa i övrigt skall även i fortsättningen vara intensiv.

Inom ramen för Socialdepartementets välfärdsprojekt förbereds en debattskrift

som skall handla om välfärden på tandvårdsområdet. Utgångspunkten för arbetet

är de reformer som ägt rum och planeras inom tandvårdsområdet.

Utskottets bedömning

Utskottet är inte nu berett att föreslå att folktandvården skall ha rätt att

ta ut avgift för kostnader för barn- och ungdomstandvård som inte är nödvändig

för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt

godtagbart resultat. Motionen So228 (m) avstyrks.

När det gäller motionsyrkanden om ett obligatorium för landstinget att

erbjuda barn och ungdomar ett helt fritt tandläkarval i stället för den

nuvarande möjligheten för landstingen att besluta om detta, delar utskottet

socialförsäkringsutskottets inställning och avstyrker därmed motionerna So217

(m) yrkande 7 och So275 (fp) yrkande 3.

Tandhälsan har förbättrats i Sverige både bland barn och vuxna under de

senaste årtiondena. Även munhygienen har förbättrats. En bidragande orsak

härtill har varit de mångåriga satsningarna på förebyggande tandvård. För att

vidmakthålla en god tandhälsa hos befolkningen anser utskottet att stor vikt

även framdeles bör läggas på det förbyggande arbetet. Detta blir än mer

angeläget om subventioneringen av vuxentandvården genom tandvårdsförsäkringen

till största delen slopas. Utskottet delar således i allt väsentligt

inställningen i motionen So280 (fp) yrkande 19. Med hänsyn till bl.a. det

arbete som pågår inom Regeringskansliet anser utskottet att något

tillkännagivande till regeringen inte behövs. Motionen avstyrks.

Specialisttandvård

I motion So295 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs förslag till ersättning

för specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården (yrkande 5).

Motionärerna anför att specialisttandvården på många sätt liknar sjukvården.

Som exempel nämns fotvården där patienter remitteras till sjukvården vid

svårare problem.

När den allmänna tandvårdsförsäkringen trädde i kraft år 1974 förelåg en

särskild taxa för privatpraktiserande specialister. Denna taxa angav särskilda

arvoden och åtgärder för specialiteterna tandreglering,

tandlossningssjukdomar, tandsystemets kirurgiska sjukdomar och rotbehandling.

Taxan gäller i stort sett fortfarande, dock med den ändringen att även

specialiteten oral protetik infördes under år 1987. Arvoden inom respektive

specialitet ligger högre än i taxan för allmäntandvård. För att få tillämpa

specialisttaxan krävs att vederbörande tandläkare skall inneha

specialistkompetens samt ha varit verksam som privatpraktiserande tandläkare

vid utgången av år 1972. För specialist i oral protetik gäller att

vederbörande skall ha varit verksam i enskild tandvård vid utgången av

september månad 1986. Rätten att tillämpa specialisttaxan är personlig.

Specialisttaxan får inte tillämpas inom folktandvården. För oralkirurgisk

behandling eller annan åtgärd som ges vid specialisttandpoliklinik eller

motsvarande utgår enligt tandvårdstaxan ersättning enligt samma regler som

gäller för den offentliga läkarvården, och patienten betalar högst den

patientavgift som sjukvårdshuvudmannen fastställt för läkarvårdsbesök.

Landstinget har enligt 7 § TVL ansvaret för specialisttandvård för vuxna.

Under år 1993 utfärdades enligt Socialstyrelsens statistik ca 207 000 remisser

till specialisttandvård. Ungefär en tredjedel av dessa remisser avsåg barn och

ungdomar som är garanterade fri tandvård.

Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt betänkande 1995/96:SfU4 att om

övriga specialistbehandlingar skulle ersättas inom ramen för reglerna i den

öppna hälso- och sjukvården skulle detta innebära betydande påfrestningar på

en för huvudmännen redan ansträngd ekonomi. Utskottet avstyrkte bifall till

ett motionsyrkande om att regeringen skulle återkomma med ett förslag till

ersättning för specialisttandvård på samma sätt som för sjukvården. Detta blev

också riksdagens beslut.

Utskottets bedömning

Den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som skall utarbeta förslag till en

omstrukturerad tandvårdsförsäkring har som utgångspunkt för sitt arbete att

samtliga subventioner i tandvårdsförsäkringen skall avskaffas med undantag för

ett ekonomiskt stöd till vissa grupper i samhället som till följd av sjukdom

eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. Till arbetsgruppens

uppgifter hör att pröva om stödet även bör omfatta andra grupper, t.ex. äldre

personer som vistas i olika former av äldreomsorg. Arbetsgruppen skall också

lämna förslag om vilka åtgärder stödet skall täcka och hur stödet skall

utformas. En ytterligare uppgift är att utreda och överväga tre möjliga

alternativa lösningar för hur stödet skall administreras. Ett av alternativen

innebär att stödet lämnas och administreras helt via sjukvårdshuvudmännen. Som

tidigare nämnts kommer regeringens kommande förslag inte att beröra barn- och

ungdomstandvården. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa

regeringens kommande förslag. Motionen So295 (kd) yrkande 5 avstyrks därmed.

Kvalitetskontroll, m.m.

I motion So217 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad som anförts om medicinsk revision (yrkande 3). Enligt

motionärerna har patienterna en utsatt ställning bl.a. av det skälet att det

råder en viss kollegial sammanhållning mellan tandläkarna. Ett system med

regelbunden medicinsk revision (kvalitetskontroll) av tandvårdspatienter bör

därför utvecklas. Revisionen kan enligt motionärerna lämpligen utföras under

ledning av försäkringskassan.

I motion So295 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkas att riksdagen begär en

utredning av frekvensen av tandläkarbesök (yrkande 6). Motionärerna anser att

det bör utredas om införandet av självrisk och de allmänna neddragningarna i

de sociala försäkringarna har påverkat frekvensen av tandläkarbesök.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom bl.a. hälso- och

sjukvård och tandvård. Målen för myndighetens verksamhet är att verka för god

hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor

för hela befolkningen. Till Socialstyrelsens huvuduppgifter hör att bedriva

kvalificerad tillsyn, uppföljning och utvärdering inom de områden som

styrelsen har tillsynsansvaret över. Genom lagen (1996:786) om tillsyn över

hälso- och sjukvården som trätt i kraft den 1 januari 1997 har enhetliga

regler om tillsyn över hälso- och sjukvården inklusive tandvården införts.

Samtidigt har Socialstyrelsens tillsynsansvar utvidgats. Enligt lagen skall

Socialstyrelsens individ- och verksamhetstillsyn omfatta all hälso- och

sjukvård (inkl. tandvård) oavsett driftsform. I tandvårdslagen har också

införts bestämmelser om kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling. Vårdgivaren

skall systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i

verksamheten, vilket bl.a. innebär att uppföljning och utvärdering av

verksamheten skall göras. Huvudsyftet med lagstiftningen är att förbättra och

säkerställa hälso- och sjukvårdens kvalitet och säkerheten för patienterna i

vården. I propositionen uttalades att ?det förhållandet att patienten ofta är

i ett underläge mot vårdgivaren motiverar att hälso- och sjukvården måste

kunna kontrolleras genom en oberoende och objektiv tillsyn. Detta bör vara en

statlig uppgift.? Den statliga kontrollen skall dock ses som ett komplement

till vårdgivarens egna insatser på området eftersom målet att förbättra och

säkerställa en god kvalitet och en hög patientsäkerhet endast kan nås genom

vårdgivarens egna aktiva insatser för verksamhetsuppföljning och

kvalitetsutveckling. Socialstyrelsen har också givit ut nya föreskrifter och

allmänna råd om kvalitetssäkringsarbete inom hälso- och sjukvården och

tandvården (SOSFS 1996:24). Utskottet anser att motion So217 (m) yrkande 3 i

allt väsentligt får anses tillgodosedd genom den lagstiftning på området som

nyligen trätt i kraft.

Genom Riksförsäkringsverkets regelbundna uppföljningar av

tandvårdsförsäkringen och landstingens uppföljning av antalet tandläkarbesök

inom folktandvården kan frekvensen tandläkarbesök mätas. Utskottet anser att

något tillkännagivande till regeringen inte behövs med anledning av motion

So295 (kd) yrkande 6.

Amalgam och andra tandvårdsmaterial

I motion So267 av Fanny Rizell (kd) begärs ett tillkännagivande om utbildning

av tandvårdspersonal (yrkande 2). Motionären anser det angeläget att

vidareutbilda tandvårdspersonal om nya tandfyllningsmaterial när amalgamet

enligt riksdagens beslut skall tas ur bruk år 1998.

I motion So278 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att

riksdagsbeslutet om amalgamavveckling måste verkställas utan undantag, om att

undervisningen i insättning av amalgam skall upphöra och om att patienter som

inte tål vissa tandvårdsmaterial skall behandlas inom sjukvårdens ekonomiska

system (yrkandena 1, 4 och 6). Enligt motionärerna går amalgamavvecklingen

inte i den takt som riksdagen avsåg. Målet att användningen av amalgam i

vuxentandvården skall upphöra senast 1997 kommer inte att nås enligt

Kemikalieinspektionens och Socialstyrelsens rapport. Motionärerna är vidare

kritiska till den överenskommelse som träffats mellan Lands-tingsförbundet och

Socialdepartementet om undantag för amalgamförbud inom barn- och

ungdomstandvården i vissa fall.

Tandläkarhögskolorna bör upphöra att lära ut hur man använder amalgam som

tandlagningsmaterial. Företrädare för odontologi, medicin, toxikologi,

biokemi, allergologi, materialkunskap m.m. måste börja verka inom samma

begreppsvärld, anser motionärerna. Motionärerna framhåller Metallbiologiskt

centrum i Uppsala som ett utmärkt exempel på tvärsektoriellt samarbete.

Motionärerna anför vidare att det blir allt svårare för patienter att inom

ramen för tandvårdsförsäkringen få hjälp med att byta ut tandlagningsmaterial.

För att råda bot på detta föreslår motionärerna att medicinskt motiverad

tandvård skall inlemmas i sjukvården.

I motion So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om kvicksilvers påverkan på barn (yrkande

4). Enligt forskarrön påverkar kvicksilver det centrala nervsystemet och

immunförsvaret. Många barn har också lätt för att bli metallöverkänsliga.

Motionärerna är kritiska till överenskommelsen mellan landstinget och

regeringen om att tillåta amalgamfyllningar i invandrarbarns, flyktingbarns

och förståndshandikappade barns tänder. Regeringen bör i stället verka för att

amalgam inte används som tandfyllnadsmaterial i barns tänder och att gravida

och ammande kvinnor inte har amalgamplomber i sina munnar.

Även i motion So296 av Marianne Andersson och Görel Thurdin (c) begärs

tillkännagivande om att all amalgamanvändning i barntandvården måste upphöra

(yrkande 1).

I motionen begärs också tillkännagivanden om vad som anförts om

förtroendetandläkare och förtroendeläkare samt om tandläkarutbildningen och

fortbildningen av tandläkare (yrkandena 2 och 3). Enligt motionärerna är det

svårt att få försäkringskassorna att godkänna tandvårdsarbeten där amalgam och

andra metaller inte använts. Det är därför, menar motionärerna, av stor vikt

att försäkringskassorna anlitar förtroendetandläkare som kan stödja

tandläkarna i övergången till de amalgamfria alternativen. Förtroendeläkare

som anlitas måste också få kunskap om kvicksilverförgiftning.

Tandläkarhögskolorna måste acceptera att amalgamet kommer att försvinna och

koncentrera sig på att utveckla de nya teknikerna samt lära studenter och

yrkesverksamma tandläkare att använda de nya tandfyllningsmaterialen.

Vidare begärs tillkännagivanden om att myndigheterna skall vara opartiska

och att den arbetsgrupp inom Socialstyrelsen som skall utarbeta en modell för

omhändertagande av patienter som förknippar sina besvär med amalgam eller

elallergi även skall få en allsidig sammansättning (yrkandena 7 och 8). Enligt

motionärerna har Socialstyrelsen alltsedan början av 1980-talet förnekat att

amalgam kan orsaka sjukdom, men rapporter från forskare, läkare, tandläkare

och patienter har givit en helt annan bild. Socialstyrelsen har inte agerat

opartiskt och sakligt utan har ensidigt agerat som part i den vetenskapliga

kontroversen. Detta har lett till att utvecklingen av ny kunskap har försenats

eller helt stoppats vilket medfört stort lidande för patienterna och enorma

kostnader för samhället. I Socialstyrelsens arbetsgrupp måste

patientorganisationerna finnas representerade, liksom läkare som har stor

erfarenhet av patienter som har besvär av amalgam eller lider av elallergi.

Forskningen kring hälsoeffekterna av amalgamanvändning måste fortsätta,

anser motionärerna. Det är i detta sammanhang viktigt att Metallbiologiskt

centrum i Uppsala kan fortsätta sitt arbete med att bl.a. diagnosticera

tungmetallbelastning hos människor och djur samt att utveckla mätmetoder som

kan användas i vården (yrkande 10). Slutligen begärs tillkännagivanden om att

kvicksilverförgiftning från amalgam måste erkännas som sjukdom, att

riksdagsbeslutet om byte av amalgamplomber skall fullföljas och att högre

miljö- och arbetsmiljökrav skall ställas på tandläkarmottagningarna (yrkandena

11, 13 och 15). Enligt motionärerna bemöts fortfarande de patienter som

drabbats av kvicksilverförgiftning av misstro från myndigheternas sida. Som

exempel nämns att dessa patienter vägras sjukpenning och de som önskar få sina

amalgamfyllningar utbytta mot annat material utan kostnad förvägras detta.

Kvicksilverförgiftning från amalgam måste erkännas som en sjukdom. Amalgam och

andra tandvårdsmaterial utgör också arbetsmiljöproblem för

tandvårdspersonalen. Högre miljö- och arbetsmiljökrav måste därför ställas på

tandläkarmottagningarna.

I motion So629 av Bo Nilsson och Bengt Silfverstrand (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om amalgam i tandvårdsförsäkringen.

Motionärerna anser att det är angeläget att regeringen kraftfullt markerar att

amalgamavvecklingen står fast i enlighet med riksdagens tidigare fattade

beslut och att åtgärder för att skynda på avvecklingen snarast vidtas. Vidare

anser motionärerna att avgifterna på amalgam kunde sättas så att amalgamet

blir dyrare än andra alternativ när det gäller tandvårdsfyllningar.

Bakgrund och tidigare behandling

Hösten 1992 redovisade Socialstyrelsen sitt uppdrag att utreda

förutsättningarna för att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial i

rapporten Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial (Ds

1992:95). Bakgrunden till utredningsuppdraget var att riksdagen antagit en

allmän avvecklingsplan för kvicksilver. I rapporten förordas en stegvis

avveckling av amalgam baserad på olika patientåldrar.

Frågan om riskerna vid användning av amalgam inom tandvården och

näraliggande frågor har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.

Våren 1994 ställde sig riksdagen bakom den dåvarande regeringens inställning

att amalgam som tandfyllningsmaterial skulle avvecklas inom barn- och

ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli 1995 och inom vuxentandvården senast till

år 1997 (prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av

samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehantering, bet.

JoU23). Vidare uttalades att om avveckling av kvicksilveranvändningen inte

kommer till stånd bör förbud övervägas.

Med anledning av riksdagens beslut fick Kemikalieinspektionen i uppdrag att

i samarbete med Socialstyrelsen göra en utvärdering av hur avvecklingen av

amalgam fortgår. Kemikalieinspektionen har i augusti 1996 till regeringen

avlämnat rapporten Avveckling av amalgam inom tandvården, PM nr 4/96.

Rapporten har remissbehandlats. Enligt Kemikalieinspektionen kommer målet att

avveckla amalgam inom vuxentandvården till år 1997 inte att nås.

Kemikalieinspektionen anser att avvecklingen måste följas upp av

Socialstyrelsen. Tillverkare och importörer bör medverka till att ta fram

relevant statistik. Utbildning och information måste förbättras.

Prisskillnader mellan behandlingar med olika material har betydelse för valet

av behandling och kan enligt inspektionen påverka avvecklingstakten.

Tandvårdskostnader för lagningar med alternativa material uppges vara 2-6

gånger högre än för amalgam. Kemikalieinspektionen pekar på att det finns

flera typer av alternativa tandfyllningsmaterial. Ytterligare utveckling krävs

dock för att lagningarna bl.a. skall få bättre mekaniska egenskaper. Vidare

anser inspektionen att arbetsmiljön på tandklinikerna måste anpassas till

hanteringen av de nya materialen bl.a. på grund av att en del av dessa

material medfört hälsorisker för personalen. Bättre skyddsutrustning och

information behövs.

I mars månad 1995 träffades en överenskommelse mellan Socialdepartementet

och Landstingsförbundet som innebär att amalgam i princip inte skall användas

som tandfyllningsmaterial hos barn och ungdomar efter den 1 juli 1995.

Överenskommelsen godkändes av regeringen senare under våren 1995. Enligt

överenskommelsen åtar sig tandvårdshuvudmännen att upphöra med användningen av

amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Undantag får ske när nyttan för den

enskilde motiverar avsteg från den allmänna principen. Som exempel nämns

behandling av gravt karierade eller missbildade tänder där andra plastiska

tandfyllningsmaterial inte håller för tuggbelastningen, fyllningsterapi på

patienter där det inte går att hålla tanden fri från saliv under tillräckligt

lång tid och narkostandvård då användandet av andra material medför

ytterligare behandlingstillfällen.

Av RFV:s uppföljning av tandvårdsförsäkringen (RFV redovisar 1996:17)

framgår att andelen amalgamfyllningar har minskat sedan 1990/91 med mer än 60

%. Fyllningarna utförs i stället i andra material som kompositer, porslin

eller guld. (Uppgifterna baseras på undersökningar som gjordes fram till år

1995). Enligt Kemikalieinspektionens rapport har andelen fyllningar av amalgam

inom barn- och ungdomstandvården sjunkit från ca 30 % till ca 1,5 % mellan

åren 1991 och 1995. Avtalet mellan Landstingsförbundet och regeringen har

sannolikt bidragit till denna nedgång. I rapporten uppges att amalgam dock

fortfarande används i fyllningar där andra alternativ finns och att amalgam

påfallande ofta används i mindre lagningar av barntänder.

Enligt tandvårdstaxan betalar försäkringskassan hela arvodet vid behandling

till följd av bl.a. avvikande reaktion mot dentala material. Försäkringskassan

betalar enligt tandvårdstaxan i sådana fall även ersättning för kostnad för

tandtekniskt material En avvikande reaktion mot dentala material yttrar sig i

form av allergi eller lichenförändringar. Förhandsprövning av rätten till

tandvårdsersättning skall ske hos försäkringskassan i fall med avgiftsfri

tandvård. Vid sidan av den avgiftsfria tandvården finns även andra möjligheter

för patienter att få ersättning vid utbyte av amalgamfyllningar. Patienten kan

då få amalgamsanering ersatt som vid annan tandvårdsbehandling (dvs. patienten

får betala vanlig patientavgift enligt 6 och 7 §§ i tandvårdstaxan) om

följande förutsättningar är uppfyllda: En läkare med specialistkompetens bör

personligen ha gjort en medicinsk utredning av patientens tillstånd. Läkaren

förutsätts därvid ha gjort en helhetsbedömning av patientens situation och

dokumenterat den i ett utlåtande som bör utmynna i ett uttalande om att det

inte föreligger några hinder att byta amalgamfyllningarna. Utbyte av

amalgamfyllningar i dessa fall skall därutöver prövas av försäkringskassan

innan behandling påbörjas. I övriga fall då odontologiska indikationer saknas

utgår ingen tandvårdsersättning för att ta bort fyllningarna. Patienten får

själv stå för kostnaden.

Frågan om amalgamsanering och ersättning för sådan behandling har behandlats

av riksdagen vid ett flertal tillfällen, bl.a. i betänkandena 1992/93: SfU6,

1993/94:SfU10 och 1995/96:SfU4.

I betänkandet 1993/94:SfU10 behandlades regeringens proposition 1993/94:93.

I propositionen lade regeringen fram riktlinjer om att patienter som behöver

extraordinära tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en

begränsad tid skulle omfattas av de regler som gäller inom den öppna hälso-

och sjukvården. Som exempel nämndes bl.a. de som på grund av avvikande

reaktion mot dentala material måste byta dessa mot andra material.

Socialförsäkringsutskottet uttalade att det var väsentligt att frågor som

rörde amalgamsanering kunde få en lösning i det fortsatta beredningsarbetet.

Enligt utskottets uppfattning borde det fortsättningsvis stå helt klart att om

en läkare med specialistkompetens uttalat att det sannolikt fanns ett samband

mellan en patients sjukdomsbesvär och hans eller hennes amalgamfyllningar

skulle den åtföljande saneringen ersättas inom ramen för reglerna i den öppna

hälso- och sjukvården. Även i den återkallade propositionen 1995/96:119 fanns

ett liknande förslag.

I betänkandet 1995/96:SfU4 utgick socialförsäkringsutskottet från att dessa

frågor även fortsättningsvis kommer att uppmärksammas och att något uttalande

från riksdagens sida inte var påkallat.

Information och utbildning om alternativ till amalgam ges vid

tandläkarhögskolorna både i grundutbildningen och som fortbildning.

Folktandvården, Praktikertjänst AB och Sveriges Tandläkarförbund ordnar

vidareutbildning. Tandläkarförbundet har också tagit initiativ till bredare

informations- och utbildningsinsatser som vänder sig till all personal inom

tandvården.

Frågor om forskning om dentala material behandlades av utskottet i betänkandet

1996/97:SoU6 s. 25-27.

Medicinska forskningsrådsnämnden har enligt uppgift under budgetåret 1995/96

satsat 1,1 miljon kronor på forskning om tandmaterial och tand-implantat.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att målet att avveckla användningen av amalgam som

tandfyllningsmaterial ännu inte nåtts. Användningen av amalgam har dock

minskat kraftigt under senare år såväl inom vuxentandvården som inom barn- och

ungdomstandvården. Utskottet, som vidhåller att amalgamanvändningen inom

tandvården skall avvecklas, anser det ytterst angeläget att avvecklingsarbetet

fortsätter och att samtliga vårdgivare och andra berörda medverkar i detta

arbete. Detta gäller i synnerhet inom barn- och ungdoms-tandvården.

Kemikalieinspektionen har i sin rapport pekat på ett antal faktorer som

påverkar avvecklingstakten samt lämnat förslag på hur användningen av amalgam

ytterligare skall reduceras. Av rapporten framgår att nya och befintliga

alternativa material behöver utvecklas ytterligare och att arbetsmiljön på

tandklinikerna måste anpassas till hanteringen av de nya materialen. Även

mindre kostnadskrävande alternativ behöver utvecklas. Kemikalieinspektionen

har också betonat vikten av att utbildningen av tandläkare i alternativa

dentala material måste fortgå och breddas till att omfatta övrig

tandvårdspersonal. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att följa

avvecklingsarbetet. En ytterligare faktor som lyfts fram är att Sverige inte

har rätt att hindra att s.k. CE-märkta produkter släpps ut på marknaden.

Enligt rapporten finns i dag åtminstone två amalgambaserade produkter som

erhållit CE-märkning, vilket innebär att de är tillåtna i hela EES-området.

(Utskottet återkommer i det följande till lagen om medicintekniska produkter

och CE-märkning.) Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet utgår från att regeringen, även utan tillkännagivande, skyndsamt

bereder ärendet och därefter återkommer till riksdagen. Med det sagda

avstyrker utskottet motionerna So267 (kd) yrkande 2, So278 (mp) yrkandena 1

och 4, So285 (c) yrkande 4, So296 (c) yrkandena 1-3, 7, 8, 13 och 15 samt

So629 (s).

Utskottet vill på nytt framhålla vikten av att patienter som har besvär av

amalgam oberoende av om orsaken till besvären med säkerhet kan fastställas

måste behandlas med respekt. Frågan om amalgamsanering i vissa fall skall

ersättas inom ramen för reglerna i den öppna hälso- och sjukvården kommer att

tas upp av den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att utarbeta förslag

till en omstrukturerad tandvårdsförsäkring. Riksdagen bör avvakta regeringens

kommande förslag. Motionerna So278 (mp) yrkande 6 och So296 (c) yrkande 11

avstyrks därmed.

Utskottet har vid flera tillfällen och senast i betänkandet 1996/97:SoU6

uttalat att forskning om amalgam och dess påverkan på människors hälsa är

angelägen. Utskottet vidhåller denna inställning. I betänkandet konstaterades

att omfattande forskning pågår inom området och att regeringen har vidtagit

åtgärder för att stödja tvärvetenskaplig forskning. Medicinska

forskningsrådsnämnden har under budgetåret 1995/96 satsat 1,1 miljon kronor på

forskning om tandmaterial och tandimplantat. Motionen So296 (c) yrkande 10 får

därmed i huvudsak anses tillgodosedd. Något tillkännagivande till regeringen

behövs därför inte.

Produkt- och biverkningsregister, m.m.

I motion So278 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om en

strategi på EU-nivå för obligatoriska innehållsdeklarationer och samma

kontrollbestämmelser för tandvårdsmaterial och läkemedel (yrkande 3). Enligt

motionärerna innehåller lagen om medicinska produkter och EU:s

certifieringsregler inte något krav på fullständiga innehållsdeklarationer

vare sig i bruksanvisningen eller för certifieringsorganet. Det finns dock

vissa möjligheter för den som upphandlar att kräva detta. Detta bör ske med

automatik, och tandvårdsmaterial bör självklart underkastas samma kontroll som

läkemedel. Det bör enligt motionärerna vara en rättighet för både patient och

vårdgivare att få vetskap om vad materialet innehåller.

I motion So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av att inrätta ett produkt- och biverkningsregister över implantat i

tand- och sjukvård (yrkande 6). Enligt motionärerna bör det finnas

fullständiga innehållsdeklarationer av dentala material, obligatoriskt

biverkningsregister och ett produktregister. Produktregistret kan sedan läggas

till grund för ett tandvårdens ?FASS?. Dentala material bör också testas före

användning på samma sätt som läkemedel.

I motion So267 av Fanny Rizell (kd) begärs tillkännagivande om behovet att

innehållsdeklarera tandvårdsmaterial (yrkande 4). För att tandvårdspersonalen

i möjligaste mån skall kunna undvika att utsätta sig för exponering bör

dentala material innehållsdeklareras och öppet redovisas.

I motion So253 av Siw Persson (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om att odontologiska produkter skall omfattas av

läkemedelslagen. Enligt motionären har odontologisk-tekniska produkter en

sådan påverkan på människan att de måste klassas som läkemedel enligt

läkemedelslagen och därigenom omfattas av den statliga läkemedelskontrollen.

Bakgrund och tidigare behandling

Efter initiativ från utskottet (bet. 1993/94:SoU21, rskr. 314) fick

Socialstyrelsen regeringens uppdrag att inrätta ett biverkningsregister för

dentala material. I början av 1996 slöts ett samarbetsavtal mellan

Socialstyrelsen och Umeå universitets odontologiska fakultet om upprättande av

ett nationellt biverkningsregister för dentala material. Syftet med registret

är att klarlägga förekomsten och arten av biverkningar som kan sättas i

samband med dentala material. Den kunskap som kan erhållas skall tillföras

hälso- och sjukvården inklusive tandvården samt övriga intressenter. Den som

handhar registret skall även kunna svara på frågor från tandvårdspersonal och

allmänheten om tandvårdsmaterialen och deras eventuella biverkningar.

Tandläkare, tandhygienister och läkare ges möjlighet att rapportera

biverkningar av dentala material enligt ett fastställt formulär. Det finns

även möjlighet för patienter att direkt rapportera misstänkta biverkningar

utan att använda den särskilda rapporteringsblanketten.

Utskottet konstaterade i samma betänkande att dentala material omfattas av

lagstiftningen om medicintekniska produkter och att Socialstyrelsen kommer att

utfärda föreskrifter om dentala material. Utskottet vidhöll sin tidigare

uppfattning om angelägenheten av produktkontroll och produktregister för dessa

material. Motionerna i frågan ansågs därmed i huvudsak tillgodosedda och

avstyrktes. Utskottet vidhöll denna inställning även i betänkandet

1994/95:SoU20.

Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter trädde i kraft den 1 juli 1993

och är tillämplig bl.a. på dentala material. Lagen är en ramlag, medan

detaljerade regler återfinns i EG-direktivet om medicintekniska produkter

(93/42/EEG) som trädde i kraft den 1 januari 1995. Syftet med

gemenskapsreglerna är att harmonisera nationella bestämmelser om bl.a.

provning och certifiering av medicintekniska produkter för att upprätthålla

säkerheten på produkterna och samtidigt trygga den fria handeln med varor.

Socialstyrelsen utövar tillsyn över lagen samt utfärdar föreskrifter.

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1994:20) Medicintekniska

produkter (som är baserade på ovannämnda EG-direktiv) skall alla sådana

produkter klassificeras och om de uppfyller vissa angivna väsentliga krav

förses med CE-märkning, dvs. den märkning som avses i lagen om EG-märket,

innan de släpps ut på marknaden. Till de väsentliga krav som ställs på

produkterna hör att säkerhet och prestanda måste styrkas samt eventuella

biverkningar och risker beskrivas. Tillverkaren måste också ha gjort en analys

av om fördelarna anses uppväga biverkningarna. Information om användning,

användningsområde, risker etc. skall anges på produkten eller, om detta inte

är möjligt, i en medföljande bruksanvisning. Informationen skall vara skriven

på svenska. För vissa produkter krävs dock en bedömning av en tredje part, ett

s.k. anmält organ, för att visa att produkten uppfyller kraven. Ett s.k.

anmält organ är en oberoende provnings/certifieringsorganisation som ansetts

ha kompetens och kvalitet att bedöma egenskaper hos varor och tjänster. I

Sverige har bl.a. Läkemedelsverket och SEMKO blivit godkända. I Norden

dominerar NIOM, Nordiska Institutet för Odontologiska Material i Norge, som

anmält organ för dentala material. De produkter som uppfyller kraven får CE-

märkas och därmed släppas ut på hela EES-marknaden. Möjligheterna för Sverige

att förhindra att CE-märkta medicintekniska produkter släpps ut på marknaden

eller tas i bruk inom landet är begränsade.

Medicintekniska produkter delas in i fyra klasser beroende på hälsorisken.

Provningen blir mer omfattande ju högre riskklassen är. För produkter i klass

I svarar tillverkarna själva för bedömning av överensstämmelsen med kraven.

För produkter som tillhör klass IIa och högre måste ett anmält organ göra

bedömningen. Tandfyllningsmaterial tillhör normalt klass IIa, medan dentala

implantat som regel förs till klass IIb, vilket innebär ännu striktare krav.

Författningen trädde i kraft den 1 januari 1995. Enligt

övergångsbestämmelserna får produkter fram till den 14 juni 1998 släppas ut på

marknaden och tas i bruk enligt de regler som gällde den 31 december 1993

(dvs. under övergångstiden fram till den 14 juni 1998 får produkter

marknadsföras antingen enligt hittillsvarande regler eller efter det nya

regelverket. Efter detta datum får medicintekniska produkter inte tas i bruk

eller marknadsföras om de inte är CE-märkta).

Socialstyrelsens tillsyn omfattar tillverkare, leverantörer och användare.

Upptäcks farliga eller bristfälliga produkter kan Socialstyrelsen förelägga

tillverkaren eller annan att förse produkten med varningsinformation.

Styrelsen kan också införa säljförbud eller kräva att problemet åtgärdas eller

att produkten återtas. Om Socialstyrelsen anser att en CE-märkt produkt skall

stoppas skall EG-kommissionen informeras.

Egentillverkade produkter, dvs. sådana som inte är avsedda att släppas ut på

marknaden utan som tillverkas av vårdgivaren för användning inom

sjukhuset/organisationen omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd (SOSFS 1994:21) om ansvaret för medicintekniska produkter i

hälso- och sjukvården m.m. Föreskrifterna reglerar bl.a. vårdgivarens ansvar

för att bestämmelserna i lagen om medicintekniska produkter efterlevs.

Föreskrifterna omfattar alla produkter som omfattas av lagen.

Socialstyrelsen har även meddelat föreskrifter och allmänna råd (SOSFS

1994:3) om tillverkares skyldighet att rapportera olyckor och tillbud med

medicintekniska produkter. Tillverkare av medicintekniska produkter som bär

EG-märket skall anmäla olyckor och tillbud till Socialstyrelsen.

Om en produkt uppnår sin huvudsakliga verkan med hjälp av farmakologiska,

immunologiska eller metaboliska medel anses den inte vara en medicinteknisk

produkt. Sådana produkter kontrolleras i stället enligt

läkemedelsföreskrifterna eller andra regler.

Inom EU har en arbetsgrupp tillkallats för en översyn av EU:s regelverk som

berör amalgam. I arbetsgruppen deltar representanter från Socialdepartementet

och en expert från Socialstyrelsen. Arbetsgruppen skall belysa amalgam och

dess risker vid användning som tandfyllningsmaterial. Arbetsgruppens rapport

kommer att lämnas till kommissionen under våren 1997. I rapporten kommer även

alternativ till amalgam att tas upp. Enligt uppgift kan rapporten även komma

att innehålla förslag om innehållsdeklaration av tandvårdsmaterial.

Kommissionen har under sommaren 1996 påbörjat arbete med upphandling av ett

europeiskt produktregister för alla medicintekniska produkter.

I detta sammanhang kan också nämnas att Föreningen Svensk Dentalhandel

påbörjat arbete med att skapa ett register (ett s.k. tandvårdens ?FASS?) för

certifierade dentala material som blir kvar i munnen efter behandling.

Avsikten är att registret skall bli tillgängligt på Internet samt utges en

gång per år i bokform. Finansieringen av registret beräknas på sikt ske genom

en avgift som erläggs av anmälaren. Socialstyrelsen och Praktikertjänst har

lämnat bidrag till verksamheten.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att motionerna So278 (mp) yrkande 3, So279 (mp) yrkande 6 och

So267 (kd) yrkande 4 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom de

åtgärder som vidtagits eller förbereds inom detta område. Motionerna avstyrks

därmed. Även motion So253 (fp) avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konkurrens och etableringskontroll

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So217 yrkandena 5 och 6 och

1996/97:So277 yrkande 41,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande barn- och ungdomstandvård

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So217 yrkande 7, 1996/97: So228,

1996/97:So275 yrkande 3 och 1996/97:So280 yrkande 19,

res. 2 (m, fp)

3. beträffande specialisttandvård

att riksdagen avslår motion 1996/97:So295 yrkande 5,

res. 3 (kd)

4. beträffande kvalitetskontroll

att riksdagen avslår motion 1996/97:So217 yrkande 3,

res. 4 (m)

5. beträffande frekvensen av tandläkarbesök

att riksdagen avslår motion 1996/97:So295 yrkande 6,

res. 5 (kd)

6. beträffande amalgam och andra tandvårdsmaterial

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So267 yrkande 2, 1996/97: So278

yrkandena 1, 4 och 6, 1996/97:So285 yrkande 4, 1996/97: So296 yrkandena

1-3, 7, 8, 11, 13 och 15 och 1996/97:So629,

res. 6 (mp)

7. beträffande forskning

att riksdagen avslår motion 1996/97:So296 yrkande 10,

8. beträffande produkt- och biverkningsregister, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So253, 1996/97:So267 yrkande

4, 1996/97:So278 yrkande 3 och 1996/97:So279 yrkande 6.

res. 7 (mp)

Stockholm den 27 februari 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin

Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd).

Reservationer

1. Konkurrens och etableringskontroll (mom. 1)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Inom

Regeringskansliet? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Valfrihet och konkurrens skall prägla tandvården. Detta gynnar såväl

kostnadseffektiviteten som patienterna. Enligt utskottets mening innebär dock

de konkurrensfördelar av olika slag som den offentliga tandvården har i

förhållande till den privata tandvården betydande nackdelar för

privattandläkarnas ekonomiska och arbetsmässiga situation samt för

effektiviteten inom tandvården i stort. När subventionerna i

tandvårdsförsäkringen minskar snedvrids konkurrensen än mer om folktandvården

indirekt kan utnyttja skattemedel för att erbjuda vård till lägre kostnader.

Mot denna bakgrund anser utskottet att åtgärder måste vidtas för att

säkerställa en strikt konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat

tandvård. Folktandvårdens kostnader för vuxentandvården, som bekostas genom

försäkringen och med patientavgifter måste redovisas helt skild från den

skattefinansierade barn- och ungdomstandvården. En sådan särredovisning skulle

kunna uppnås genom inrättande av resultatenheter med egen kostnadsredovisning.

Därutöver bör särredovisningen tillämpas för olika verksamhetsgrenar. Förutom

konkurrensneutralitet skulle också en bättre garanti mot underprissättning

uppnås. Dessutom skulle särredovisningen minska riskerna för att skattemedel

till barn- och ungdoms-tandvården används till att subventionera

vuxentandvården. Utskottet anser också att det föreligger en

otillfredsställande konkurrenssituation vad gäller momskostnaderna mellan

privata och offentliga tandläkare. Enligt gällande bestämmelser kan

folktandvården inom ramen för kommunsektorns kollektiva finansiering dra av

den ingående mervärdesskatten för tandvård, trots att verksamheten inte är

momsskattepliktig. Motsvarande möjligheter saknas för de privata tandläkarna.

Genom att en enhetlig tandvårdstaxa tillämpas får folktandvården därmed en

konkurrensfördel. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med konkreta förslag för att uppnå

konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat tandvård.

Utskottet delar även inställningen i motion So217 (m) om att

etableringsbegränsningen för tandläkare skall upphävas. Detta bör dock ske på

ett sådant sätt att själva avvecklingen bidrar till en utjämning av

tandläkarresurserna över hela landet. Samtidigt bör nuvarande

etableringshinder för specialisttandläkare avskaffas.

Utskottet vill i detta sammanhang också betona vikten av att det finns ett

högkostnadsskydd som garanterar att patienter med dålig ekonomi och stort

behov av tandvård inte utestängs från en kvalitativt bra tandvård.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So217 (m)

och So277 (fp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande konkurrens och etableringskontroll

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So217 yrkandena 5 och 6

och 1996/97:So277 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Barn- och ungdomstandvård (mom. 2)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

är? och på s. 9 slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Landstingen har genom ändringar i tandvårdslagen fått en lagstadgad

möjlighet att sluta avtal med annan om att utföra landstingens uppgifter inom

barn- och ungdomstandvården. Få landsting har dock begagnat sig av den

möjligheten. Enligt utskottet är en ökad konkurrens inom barn- och

ungdomstandvården av väsentlig betydelse för att öka den enskildes valfrihet

och effektiviteten inom den kommunala sektorn. På samma sätt som kravet på

bättre särredovisning för folktandvården bör vara ett villkor för statliga

medel till landstingens tandvård bör en lagstadgad rätt till valfrihet mellan

offentlig och privat tandvård för barn och ungdomar införas. Monopoliseringen

inom barn och ungdomstandvården bör således upphöra. Vidare anser utskottet

att tandvårdslagen skall ändras så att det blir möjligt för folktandvården att

mot avgift utföra sådan tandvård som ligger utanför vad som behövs för att

uppnå ett funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till

lagreglering i enlighet härmed.

Genom mångåriga satsningar på förebyggande tandvård har tandhälsan

förbättrats både bland barn och vuxna. Utskottet ser dock med oro på

uppgifterna om ökad kariesfrekvens bland barn och att många människor redan

med dagens system inte har råd med tandläkarbesök. För att vidmakthålla en god

tandhälsa hos befolkningen krävs enligt utskottets mening att det

tandhälsovårdande arbetet fortsätter och intensifieras. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande barn- och ungdomstandvård

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So217 yrkande 7,

1996/97:So228, 1996/97:So275 yrkande 3 och 1996/97:So280 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Specialisttandvård (mom. 3)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Den

arbetsgrupp? och som slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att specialisttandvårdens finansiering och organisation bör

utredas. Utredningen bör i första hand inriktas på frågan om att i

tandvårdsförsäkringen införa samma ersättningssystem som gäller inom

sjukvården. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande specialisttandvård

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So295 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kvalitetskontroll (mom. 4)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med

?Socialstyrelsen är? och på s. 11 slutar med ?trätt i kraft? bort ha följande

lydelse:

För att stärka patienternas ställning samt för att upprätthålla en god

kvalitetskontroll bör enligt utskottet ett system med regelbunden medicinsk

revision av patienterna under ledning av försäkringskassorna tillskapas. Ett

sådant system skulle minska patienternas utsatta ställning i förhållande till

professionen. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kvalitetskontroll

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So217 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Frekvensen av tandläkarbesök (mom. 5)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Genom

Riksförsäkringsverkets? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de allmänna nedskärningarna som skett i

socialförsäkringssystemen och införandet av en s.k. självrisk inom

tandvårdsförsäkringen anser utskottet att en undersökning bör göras om hur

detta påverkar frekvensen av tandläkarbesök. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande frekvensen av tandläkarbesök

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So295 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Amalgam och andra tandvårdsmaterial (mom. 6)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och på s. 16 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att målet att avveckla användningen av amalgam som

tandfyllningsmaterial inom vuxentandvården senast till år 1997 inte nåtts.

Inte heller har användningen av amalgam upphört inom barn- och

ungdomstandvården trots riksdagens beslut om avveckling fr.o.m. den 1 juli

1995. Enligt utskottet bör amalgam över huvud taget inte förekomma inom

barntandvården. Fullgoda alternativ finns att tillgå. Utskottet anser att

regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot amalgam

inom barn- och ungdomstandvården. I avvaktan på ett sådant förslag anser

utskottet att de undantagsbestämmelser som finns i överenskommelsen mellan

regeringen och Landstingsförbundet om avveckling av amalgam inom barn- och

ungdomstandvården omedelbart skall upphöra. Vidare bör regeringen skyndsamt

utreda möjligheterna att införa ett totalt förbud mot amalgamanvändning inom

tandvården och återkomma till riksdagen utan onödigt dröjsmål.

Amalgamavvecklingen måste ske utan undantag.

Utskottet kan också konstatera att tandläkarhögskolorna fortsätter att lära

ut hur amalgam skall användas inom tandvården. Denna undervisning bör

självfallet upphöra och i stället i högre grad inriktas på alternativa

tandfyllningsmaterial.

Det blir allt svårare för patienter att inom ramen för tandvårdsförsäkringen

få hjälp med att byta ut tandfyllningsmaterial. Enligt utskottets mening kan

detta problem enklast lösas genom att inlemma medicinskt motiverad tandvård i

sjukvården. Byte av dentala material på grund av medicinska skäl bör således

omfattas av de regler som gäller inom den öppna hälso- och sjukvården.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande amalgam och andra tandvårdsmaterial

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So278 yrkandena 1, 4

och 6 och med anledning av motionerna 1996/97:So267 yrkande 2,

1996/97:So285 yrkande 4, 1996/97:So296 yrkandena 1-3, 7, 8, 11, 13 och

15 samt med avslag på motion 1996/97:So629 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Produkt- och biverkningsregister, m.m. (mom. 8)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?motion So253 (fp) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det är väl känt att många dentala material kan ge biverkningar. Patienter

och vårdgivare måste därför få vetskap om vad de olika materialen innehåller.

Utskottet anser att krav på fullständiga innehållsdeklarationer av dentala

material bör införas och att rapporteringen av biverkningar till

biverkningsregistret skall göras obligatoriskt. Därutöver anser utskottet att

ett produktregister måste tillskapas som kan läggas till grund för ett

tandvårdens ?FASS?. Dentala material måste i fortsättningen även underkastas

samma kontroll som läkemedel när det gäller biologiska effekter. Utskottet är

medvetet om att EU-medlemskapet komplicerar bilden och inskränker vår

handlingsfrihet. Det är dock viktigt att Sverige inom EU verkar för en

avveckling av amalgamet och för obligatoriska innehållsdeklarationer och samma

kontrollbestämmelser för tandvårdsmaterial som för läkemedel. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So278 (mp) yrkande 3 och So279

(mp) yrkande 6 samt med anledning av motionerna So267 (kd) yrkande 4 och So253

(fp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande produkt- och biverkningsregister, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So278 yrkande 3 och

1996/97:So279 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1996/97:So253,

1996/97:So267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Konkurrens och etableringskontroll

Roland Larsson (c) anför:

Jag är tveksam till om bestämmelserna om etableringsbegränsning för tandläkare

skall finnas kvar. I avvaktan på regeringens kommande förslag till en

omstrukturerad tandvårdsförsäkring avstår jag dock i detta sammanhang från

att framställa något yrkande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Allmänt om tandvårdsförsäkringen 3

Konkurrens och etableringskontroll 4

Utskottets bedömning 6

Barn- och ungdomstandvård 6

Utskottets bedömning 8

Specialisttandvård 9

Utskottets bedömning 10

Kvalitetskontroll, m.m. 10

Utskottets bedömning 10

Amalgam och andra tandvårdsmaterial 11

Utskottets bedömning 15

Produkt- och biverkningsregister, m.m. 16

Utskottets bedömning 19

Hemställan 20

Reservationer........................................21

Särskilt yttrande....................................25