Bet. 1996/97:SoU16

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU16

Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för

sexuella övergrepp

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

SoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:93 Metodutveckling,

forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella

övergrepp, nio motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen och nio

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996.

I skrivelsen lämnas en redogörelse för metodutveckling, forskning och

utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. De åtgärder

som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda organisationer har

enligt regeringen givit värdefull kunskap inom detta område. Regeringen kommer

att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det

behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar.

Utskottet anför att barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete

med barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete

som rör barn. De yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin

verksamhet behöver goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder. Såväl grund-

som vidareutbildningen för polisen är föremål för översyn och i dagarna lämnas

direktiven till en översyn av lärarutbildningarna. Utskottet utgår från att i

utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt

eller misstänks ha utnyttjats sexuellt.

Ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar

förutsättningarna till en bra handläggning och ett effektivt stöd till det

berörda barnet. Utskottet betonar vidare vikten av att utredningen bedrivs

skyndsamt och att korta handläggningstider eftersträvas hos polis och

åklagare. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen föreslås vissa

tidsfrister för att markera att utredningarna inom socialtjänsten skall

bedrivas skyndsamt. Utskottet vill betona att i socialnämndens

utredningsansvar ingår att överväga frågan om barnets kontakt under

utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet för övergrepp. Barnets

behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken om hot och påtryckningar

måste ha helt avgörande betydelse för socialnämndns bedömning av om kontakten

kan och bör upprätthållas under utredningstiden.

Ett omfattande arbete pågår när det gäller att utveckla hjälpen och stödet

till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Den arbetsgrupp som regeringen

tillsatt för att utarbeta förslag till en nationell handlingsplan för åtgärder

mot sexuell exploatering av barn kommer inom kort att presentera sina förslag.

Utskottet utgår från att regeringen utan onödigt dröjsmål tar ställning till

förslagen.

Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd. Samtliga

motioner avstyrks eftersom de i huvudsak är tillgodosedda.

Regeringens skrivelse

Regeringen har i skrivelsen 1996/97:93 lämnat en redogörelse för

metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för

sexuella övergrepp. De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och

enskilda organisationer har enligt regeringen givit värdefull kunskap inom

detta område. Det är enligt regeringens mening viktigt att de pågående

åtgärderna utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids.

Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta

ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och

ungdomar.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1996/97:So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom

rättsväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pediatrisk gynekologi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och

som förövare av sådana övergrepp.

1996/97:So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av definition av sexuella övergrepp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sexuella trakasserier i skolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning och utbildning vad gäller sexuella övergrepp mot barn och

unga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omedelbara förslag på åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn

och unga som utsatts för sexuella övergrepp.

1996/97:So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utredning av misstänkta sexualbrott mot barn.

Motioner från allmänna motionstiden 1996

1996/97:So605 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för

en omsorgsfull utredning.

1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av barns säkerhet.

1996/97:So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för

sexuella övergrepp mot barn,

1996/97:So810 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om psykiatrisk vård för dem som utsatts för sexuella övergrepp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av behandlingsteam inom varje län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Statens

institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som

utsatts för sexuella övergrepp.

1996/97:Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barn som utsatts för sexualbrott tillsammans med

vårdnadshavaren skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter

förövandet för att förebygga att utsatta barn själva hamnar i förövarställning

därför att de inte har fått hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lämplig utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis,

socialtjänst, sjukvårds-, daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater

för att öka kunskaperna om vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts

för sexuella övergrepp.

1996/97:Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av

barn.

Utskottet

Skrivelsen i huvuddrag

I skrivelsen redovisas att Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) på initiativ av

Socialdepartementet under åren 1985-1990 genomförde ett forskningsprojekt om

sexuella övergrepp mot barn och även gav ut flera rapporter i ämnet. Av

rapporterna framgår att det troligtvis finns ett mörkertal när det gäller

sexualbrott i allmänhet och sexuella övergrepp mot barn i synnerhet.

Mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan berätta, i vilken grad de blir

trodda och i vilken utsträckning den som barnet anförtror sig åt går vidare

men en anmälan om händelsen. Benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid

olika tidpunkter, vilket kan bero på den allmänna opinionen, de handläggande

myndigheternas inställning och den syn som människor i offrets närhet har på

denna typ av brottslighet.

BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott mot

barn. Antalet sådana brott har stadigt ökat under de senaste tjugo åren.

Mellan 1990 och 1995 ökade de med 53 %.

Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd (1991:3) Sexuella övergrepp mot

barn. Dessa allmänna råd är enligt regeringen såväl en kunskapskälla som en

handbok för handläggning och utredning med redovisning av lämpliga

behandlingsmetoder. Styrelsen har nyligen också påbörjat ett arbete som syftar

till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I

arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning,

utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet beräknas vara

genomfört i början av år 1998.

Under senare år har Socialstyrelsen med utvecklingsmedel stött flera projekt

i landet vars syfte har varit att utveckla arbetet med barn som utsatts för

övergrepp.

Styrelsen har i sina allmänna råd också givit riktlinjer för samverkan

mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och

fungerar i landet ordnas utbildningsdagar och förs diskussioner om

metodutveckling.

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag av

regeringen att genomföra metodutveckling och kvalitetsförbättring i

utrednings- och behandlingsarbetet rörande barn som far illa. I oktober 1995

överlämnade styrelsen rapporten Barn i fokus till Socialdepartementet. Av

rapporten framgår bl.a. att Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett

antal skrifter om sexuella övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för

terapeuter som arbetar med grupper riktade till barn, ungdomar eller vuxna som

varit utsatta för sexuella övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd till BUP-

Elefanten i Linköping som är ett centrum för aktiv forskning och

metodutveckling. Stödet till BUP-Elefanten gavs för att detta skulle kunna

fungera som ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum vad gäller

misshandel och sexuella övergrepp mot barn.

I skrivelsen betonas vidare det värdefulla arbete som ideella organisationer

utför som ett komplement till olika myndigheters arbete. Ideella

organisationer får organisationsstöd från Socialstyrelsen och har även

möjlighet att söka stöd från Allmänna arvsfonden. Regeringen har som ett

prioriterat område för stöd från Allmänna arvsfonden angivit organisationer

som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för

sexuella övergrepp.

I regleringsbrevet för år 1997 har uppdragits åt Socialstyrelsen att senast

den 31 oktober 1997 redovisa utvecklingsarbete som rör utsatta barn.

Nationell handlingsplan

I augusti 1996 ägde världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av

barn rum i Stockholm. Sverige arrangerade konferensen tillsammans med UNICEF,

ECPAT (End Child Prostitution in Asian Tourism) och den internationella NGO-

gruppen för Konventionen om barnets rättigheter. Världskongressen antog en

deklaration och plan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Planen för

åtgärder innehåller en uppmaning till alla stater att företa ett stort antal

angivna åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn och att före år

2000 upprätta en nationell plan för åtgärder.

Mot bakgrund av deklarationen av världskongressen beslöt regeringen den 26

september 1996 att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att

utarbeta en nationell plan för åtgärder mot kommersiell exploatering av barn.

Arbetet skall redovisas senast den 30 april 1997. Regeringen anser att en

begränsning av uppdraget till enbart sexuell exploatering av barn kan bli

alltför snäv när det gäller svenska förhållanden. Arbetsgruppen skall därför

inte vara förhindrad att i sitt arbete även beakta områden som t.ex.

brottsoffers ställning i rättsprocessen, undervisning av barn om deras rätt

att säga nej, skyldigheten att anmäla sexualbrott mot barn, rehabilitering av

förövare samt information för och undervisning av vissa yrkeskategorier, som

kommer i kontakt med barn som utsatts för sexuella övergrepp, oavsett om

brottet kan hänföras till kommersiell sexuell exploatering eller ej.

Regeringen beslutade vidare i december 1996 att tillsätta en

interdepartemental arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta en rapport om

tillämpningen och genomförandet i Sverige av FN:s konvention om barnets

rättigheter. Arbetet skall utmynna i Sveriges andra rapport till Kommittén för

barnets rättigheter under artikel 43 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Den andra rapporten skall lämnas den 1 september 1997.

I motion Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell

handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av barn (yrkande 13).

Värdskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn antog en

slutdeklaration och en handlingsplan för att samverka i bekämpandet av alla

former av barnsexhandel och barnpornografi. Obligatoriska strategier och

åtgärder skall enligt dokumentet utformas så att varje land år 2000 skall ha

en nationell handlingsplan med klara mål och tidsramar för att stoppa

exploateringen av barn. Motionärerna anser att Sverige som värdland för

kongressen har ett särskilt ansvar för att föregå med gott exempel när det

gäller att genomföra allt det som slås fast i slutdokumentet. Vidare bör

Sverige i internationella forum och genom biståndsverksamheten arbeta för att

världskongressens beslut genomförs internationellt. Detta bör, enligt

motionärerna, ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Den interdepartementala arbetsgrupp som regeringen tillsatt skall senast den

30 april 1997 föreslå en nationell handlingsplan mot kommersiell exploatering

av barn. Utskottet utgår från att regeringen därefter utan onödigt dröjsmål

tar ställning till förslaget. Motion Ju917 (c) yrkande 13 är därmed

tillgodosedd och avstyrks.

Definition av sexuella övergrepp m.m.

I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts dels om behov av definition av sexuella

övergrepp (yrkande 1), dels om sexuella övergrepp i skolan (yrkande 2).

Motionärerna anför att det inte finns någon definition eller begränsning av

begreppet sexuella övergrepp mot barn. Är exempelvis kvinnlig könsstympning

att betrakta som sexuellt övergrepp eller är detta ett övergrepp på grund av

kön, frågar motionärerna. Det är enligt deras mening nödvändigt med en

diskussion liknande den JämO för vad gäller sexuella trakasserier för att

klargöra vad som är sexuella övergrepp på barn.

Vidare saknas en diskussion om att barn utsätts för sexuella trakasserier i

skolan, anförs det. Stockholms skolor har gjort en rapport som heter Stopp för

sexuella trakasserier. Undersökningen visade att bland flickor på gymnasiet

hade 47 % någon gång under sin skoltid utsatts för sexuella trakasserier. I

Gävle visade undersökningen Brott mot brytare att drygt hälften av fallen

handlade om beröring. Enligt motionärerna visar dessa undersökningar

ytterligare på behovet av en definition av sexuella övergrepp mot barn.

Regeringen borde uppmärksammat denna distinktion och diskuterat frågan i sin

skrivelse, anförs det.

I Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:3 om sexuella övergrepp mot barn

diskuteras begreppet sexuella övergrepp mot barn. Enligt rådet innefattar

begreppet alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en

vuxen person. Övergreppet kan innefatta allt från att barnet tvingas titta i

pornografiska tidningar tillsammans med den vuxne till orala, anala och

vaginala samlag. Sexuellt betonade smekningar och kyssar, onanera inför barnet

eller att tvinga barnet att onanera åt sig, att blotta sig inför barnet är

några andra exempel på sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp innefattar också

barnprostitution och utnyttjande av barn i pornografiska sammanhang.

I rådet anförs att det finns många definitioner på sexuella övergrepp men

att de flesta innehåller något eller några av följande komponenter:

- den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning

- handlingen kränker barnets integritet

- det är en handling som barnet inte kan förstå, inte är moget för och inte

kan ge sitt informerade samtycke till

- handlingen utgår från den vuxnes behov.

I betänkandet 1996/97:UbU6 har utbildningsutskottet nyligen behandlat ett

antal motioner om åtgärder mot mobbning och våld i skolan. Utskottet anförde

bl.a. följande (s.16 f.):

I 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen (1985:1100) föreskrivs att verksamheten

i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska

värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje

människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den

som verkar inom skolan bemöda sig om att hindra varje försök från elever att

utsätta andra för kränkande behandling. Därmed förstås enligt förarbetena

mobbningsförsök både mot andra elever och mot exempelvis skolpersonal (prop.

1992/93:220 s. 94).

Skollagens bestämmelser om skolans värdegrund har närmare utvecklats i 1994

års läroplaner. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94)

betonas att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos

eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets

okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde,

jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är

de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den

etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta

genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och

ansvarstagande. Vidare framhålls att skolan skall främja förståelse för andra

människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för

mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas.

Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen

diskussion och aktiva insatser.

Vidare redovisades att skolverket under senare år kontinuerligt drivit

utvecklingsprojekt mot mobbning och givit ut stödmaterial för skolornas arbete

med att minska mobbningen. Barnombudsmannens insatser redovisas liksom att

Utbildningsdepartementet i november 1996 tillsatt en Arbetsgrupp för samverkan

kring arbetet med skolans värdegrund. Denna har till uppgift att på olika sätt

underlätta samverkan mellan myndigheter och föreslå åtgärder som stöder skolan

i dess arbete med att fostra till demokratiska värderingar, tolerans och

respekt. Gruppen skall presentera sina slutsatser och förslag i en rapport

senast den 30 juni 1997.

Slutligen anfördes att statsrådet Ylva Johansson inför utskottet i plenum

redovisat att hon, om nuvarande regler uppfattas som otydliga, inte är

främmande för att överväga de förändringar av reglerna på skolområdet som

krävs för att ytterligare tydliggöra vad som åligger kommun och skola i fråga

om att förhindra våld och mobbning. Hon redovisade också att regeringen kommer

att lägga fram en proposition i anslutning till budgetpropositionen hösten

1997, som kommer att innehålla förslag till en ny läroplan för åldrarna 6-16

år, de ändringar i skollagen som krävs med anledning av bl.a. integrationen av

förskola, skola och skolbarnsomsorg samt förslag mot mobbning.

Utbildningsutskottet såg allvarligt på utvecklingen i skolorna med ökat

inslag av våld och mobbning. Självfallet skall det inte råda någon tvekan om

att varje kränkande behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i

skolan är helt otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som

gäller. Utskottet underströk att skolhuvudmännen och skolorna medvetet måste

arbeta med värdefrågorna. Mot bakgrund av vad statsrådet uttalat om tidpunkten

för beredningen inom Regeringskansliet av frågan om en skärpning av

bestämmelserna i skollagen mot mobbning avstyrkte utskottet dock de då

aktuella motionerna.

Barnombudsmannen har i april 1997 lämnat en rapport till regeringen där hon

föreslår att kunskap om mobbning skall bli en obligatorisk del av

lärarutbildningen. Hon begär också att regeringen tar initiativ till att

skolpersonal under en treårsperiod får fortbildning om mobbning.

Utskottets bedömning

Det finns inte någon entydig definition av begreppet sexuella övergrepp mot

barn. Socialstyrelsen har dock i Allmänna råd givit vägledning för

bedömningen.

Vad gäller sexuella trakasserier i skolan kan utskottet konstatera att

situationen i skolan för såväl elever som personal har uppmärksammats under

senare tid och att det pågår en intensiv diskussion om hur mobbning och våld i

skolan bör motverkas. Utskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att

det självfallet inte får råda någon tvekan om att varje form av kränkande

behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i skolan är helt

otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som gäller. Samtidigt

konstaterar utskottet att Arbetsgruppen för samverkan kring arbetet med

skolans värdegrund skall redovisa sitt arbete senast den 30 juni 1997 och

skolministern har till hösten aviserat en proposition med förslag till en ny

läroplan för åldrarna 6-16 år i vilken även skall ingå förslag mot mobbning.

Barnombudsmannen har också i sin senaste rapport till regeringen begärt att

kunskap om mobbning skall ingå i lärarutbildningen. Motion So32 (v) yrkandena

1 och 2 är tillgodosedda och avstyrks därmed.

Ökat rättsskydd m.m.

I motion So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av barns

säkerhet (yrkande 4). Motionärerna anför att flera utredningar de senaste åren

har visat på behovet av ett ökat rättsskydd för barn. Av polisanmälningar

gällande sexuella övergrepp mot barn och ungdom väcks åtal i ca 10 % av

fallen. 90 % av polisanmälningarna avskrivs utan att åtal väcks, oftast på

grund av att ?brott ej kan styrkas?. Bland dessa finns naturligtvis

anmälningar där inget brott begåtts, men det är rimligt att anta att en del av

dem handlar om verkliga sexuella övergrepp, vilka det inte gått att

övertygande kunna påvisa under förundersökningsstadiet. Att så få ärenden som

10 % kan prövas i domstol visar, enligt motionärerna, på ett stort behov av

kompetenshöjning bland dem som utreder dessa ärenden. Motionärerna konstaterar

också att anlitandet av sakkunniga minskat åtminstone i de ärenden där åtal

väcks. Socialstyrelsens genomgång av ärenden angående ansökningar om

omhändertagande av barn jämlikt LVU vid länsrätter och kammarrätter visar,

enligt motionärerna, på en skrämmande slumpmässighet i hur

förvaltningsdomstolar dömer i dessa ärenden. Varken kvaliteten i

socialtjänstens utredning eller anlitande av experter med barnkompetens tycks

spela någon roll för domstolens avgörande i målet.

Motionärerna pekar vidare på att barn som utnyttjas i pornografiska bilder

och filmer först faller offer för brottsliga handlingar i form av sexuella

övergrepp och sedan tvingas leva med vetskapen om att dokumentationen av

kränkningarna lagligen kan innehas av pedofiler. Barnpornografikommittén som

arbetar med hur kriminaliseringen av innehav av barnpornografi kan ske har

begärt förlängd utredningstid. Motionärerna anser att det är hög tid att ta

ställning för barnen i denna fråga och införa ett effektivt förbud mot innehav

av barnpornografi.

Slutligen konstaterar motionärerna att ?barnens bästa? skall prioriteras men

att de gång på gång får bevittna att så inte sker och att t.ex. barn utvisas

ur vårt land trots att socialtjänsten och/eller barnpsykiatrisk expertis

angivit att detta strider mot barnets bästa.

I motion So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om utredning av

misstänkta sexualbrott mot barn. Motionärerna anför att då anmälan om

misstänkta eller klart påvisade sexualbrott mot barn utreds är det av största

betydelse att barnet inte tvingas umgås med den utpekade förövaren. Barnet

står ofta i någon form av beroendeställning till förövaren. För att kunna göra

en saklig utredning är det därför av största vikt att umgänget upphör under

utredningstiden, anförs det. Den föreslagna förändringen i socialtjänstlagen

att särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver bör, enligt

motionärerna, leda till att ansvariga myndigheter ser till barnets hela

situation och tar i beaktande om andra vuxna kan ta förövarens parti och söka

påverka barnets berättelse.

I motion So605 av Stig Grauers (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för

en omsorgsfull utredning. Det åligger socialtjänsten och polisen att vid en

anmälan om sexuella övergrepp göra en förutsättningslös och opartisk

utredning. Motionärerna anför att det trots detta händer att socialtjänsten

missuppfattar anmälan som en förälder, vanligtvis mamman, gör av den andre

föräldern för sexuella övergrepp mot barnet. Socialtjänsten bortser från

anmälan och tolkar den i stället som en vårdnadstvist. I stället för att

utreda om övergrepp har skett inriktas arbete på att upprätta ett fungerande

umgänge mellan den brottsanmälde pappan och barnet. I de fall barnet verkligen

utsatts för övergrepp kommer det vid en sådan handläggning att befinna sig i

en omöjlig situation. Barn är ofta lojala mot sina föräldrar oavsett vad de

utsätter barnen för. De vågar inte eller kan inte vidhålla sin berättelse när

de märker att den inte accepteras som de framfört den. Barnet upplever också

att det blir sviket av mamman som inte heller förmår skydda eller hjälpa sitt

barn. Motionären anför att myndigheter som handlägger ett ärende på detta sätt

bryter mot tre artiklar i barnkonventionen: artikel 3, som säger att ?barnets

bästa? alltid skall beaktas, artikel 12, som säger att barn har rätt att komma

till tals och artikel 19, som garanterar barn skydd från misshandel och

sexuella övergrepp. Ärenden av detta slag är oerhört svåra att handlägga, och

motionären understryker att det därför inte finns grund för någon generell

kritik av socialtjänsten eller polisen. En åtgärd som skulle kunna stärka

barnets och mammans ställning i första hand, men också de utredande

myndigheternas möjligheter, vore att ge barnet ett fungerande skydd under den

tid fallen utreds, anför motionären.

I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels

om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom rättsväsendet

(yrkande 1), dels om pediatrisk gynekologi (yrkande 2). Motionärerna anför att

det inte tillräckligt tydligt har betonats vilken central roll den utredande

polisen har i arbetet med att utreda sexuella övergrepp mot barn. Det är

enligt motionärerna nödvändigt att en genomgripande utbildning ges till denna

yrkesgrupp eftersom hela processen bygger på de första förhören. Om det första

ledet inte fungerar spelar det ingen roll hur välutbildat det övriga

rättsväsendet är. Motionärerna oroas av att de nedskärningar som drabbat

polisen under senare år kan innebära att kampen mot sexuella brott mot barn

inte kommer att prioriteras på det sätt som är önskvärt. Regeringen bör enligt

motionärernas mening ta speciell hänsyn till detta inför det stundande

budgetarbetet. Motionärerna anser också att satsning på pediatrisk gynekologi

är central och att det är angeläget att kompetensen ökar. För att möta behoven

bör de tilldelade resurserna till detta område öka enligt motionärernas

uppfattning.

Även i motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om att lämplig utbildning bör

genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-, daghems-,

fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om vad som

kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3,

delvis). Motionärerna anför att många fall avskrivs då brott inte kan styrkas.

Detta kan bero på de svåra omständigheter under vilka förhör och utredningar

med de utsatta, ofta små barnen, skall ske. Dessutom visar en färsk

undersökning att de sakkunniga i denna typ av mål minskat från 22 % år 1985

och 24 % år 1989 till 14 % år 1992. Risk finns att allt mindre tid och

resurser avsätts och att barnen lämnas ensamma. Brottsförebyggande rådet menar

att det enbart är 10 % av alla övergrepp mot barn som anmäls. Undersökningar

visar också att personalen inom barnomsorgen inte informerar socialtjänsten om

misstänkta övergrepp trots anmälningsplikten. Det främsta skälet till det låga

antalet anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är

medveten om innebörden av anmälningsplikten. Motionärerna anser att det är

angeläget att personal som arbetar med barn, genom utbildning, får större

kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha utsatts för kränkning av något

slag.

I skrivelsen anförs att ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp

hör till de känsligaste och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper

som kommer i kontakt med sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper,

genomtänkta arbetsmetoder och väl utvecklad samverkan är viktiga

förutsättningar för att arbetet inom t.ex. polisväsendet, socialtjänsten,

kris- och behandlingsarbete och inom rättsväsendet skall lyckas. Regeringen

ser det som mycket viktigt att verka för kontinuerlig fortbildning för att

sprida kunskap om nya metoder. I skrivelsen redovisas bl.a. den utbildning som

sker inom rättsväsendet. Domstolsverket har anordnat regionala

utbildningsdagar vid flera domstolar om sexuella övergrepp mot barn. Verket

bekostar även deltagandet för domare i kurser och konferenser anordnade av

bl.a. BRÅ, Rädda Barnen och Barnens Rätt i Samhället (BRIS). I januari 1996

höll riksåklagaren ett seminarium för åklagare om mål om sexuella övergrepp

mot barn. Eventuellt kommer riksåklagaren även att utarbeta en handbok för

åklagare.

Enligt skrivelsen finns på många håll i landet fungerande s.k.

samrådsgrupper mellan bl.a. socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt polis

och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda aktuella ärenden men kan

också bestå av regelbundna gemensamma utbildningar och aktiv metodutveckling.

I skrivelsen redovisas vidare att vid de specialenheter som finns för

utredning av sexuella övergrepp mot barn har det vuxit fram ett väl fungerande

samarbete mellan olika vetenskaper för behandling och omhändertagande av barn

som utsatts för sexuella övergrepp. Vid de flesta av dessa utförs kropps-

undersökningar av barnläkare med särskild erfarenhet eller med barnläkare

tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser finns. För att närmare

belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttranden av ett antal experter

bl.a. på barnkirurgi och rättsmedicin. Av experternas svar framgår att barn-

och tonårsgynekologi är en specialitet på framväxt över hela världen.

Experterna bedömer att det är angeläget att utveckla ämnesområdet.

Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd (1991:3) om sexuella övergrepp mot

barn givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen

rekommenderar att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal

som på ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella

övergrepp. Det bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall

hanteras inom sjukvården.

I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen föreslås ändringar i

syfte att stärka barnets ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen

kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s konvention

om barnets rättigheter. Bestämmelsen stadgar att när åtgärder rör barn skall

särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. En bestämmelse om

barns rätt att komma till tals beträffande åtgärder som rör dem införs i 9 §.

Barnets inställning skall klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör

barnet personligen. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess

ålder och mognad. Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn

tydliggörs vidare genom att vissa tidsfrister införs. Det införs även regler

som ger socialtjänsten möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de

kontakter som är nödvändiga för att genomföra utredningen.

Barnpornografiutredningen avlämnade den 17 mars 1997 sitt betänkande

Barnpornografifrågan (SOU 1997:29) till justitieministern. Utredningen

föreslår att alla former av befattning med barnpornografi skall vara

förbjuden, även innehav samt import och export. Vidare föreslår utredningen

att med barn skall avses en person under 18 år.

Justitieutskottet har i betänkande 1996/97:JuU11 nyligen behandlat en motion

om att handläggningen av mål om sexuella övergrepp mot barn måste förbättras;

som exempel nämns i motionen bl.a. kortare handläggningstider.

Justitieutskottet hänvisade till regeringens nu aktuella skrivelse.

Justitieutskottet ansåg att det givetvis är av största vikt att formerna för

handläggning av mål om sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas. Utskottet

fann dock inte skäl att göra något uttalande i frågan och avstyrkte därmed den

aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete med barn som misstänks

ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete som rör barn. Detta

synsätt markeras genom de ändringar som nyligen föreslagits i

socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124). Ett nytt stycke införs sålunda i 1 § om

att det när åtgärder rör barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets

bästa kräver. När en åtgärd inom socialnämndens verksamhet rör ett barn skall

barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall också tas

till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (9 §).

Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen att ärenden där barn varit

utsatta för sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. De

yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda

kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder.

Dessa ärenden fordrar också nära samarbete mellan olika myndigheter.

Utredningar och insatser måste samordnas. De samrådsgrupper som nu finns i

allt fler kommuner har här en viktig uppgift. I samrådsgrupperna ingår

representanter för socialtjänsten, åklagarmyndigheten och/eller polisen samt

BPU/PBU. Företrädare för andra myndigheter deltar i den mån de är berörda. Ett

välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna

för en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet.

Utskottet vill vidare betona vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt.

Korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis och åklagare. Utskottet

instämmer med justitieutskottet att det är av största vikt att uppmärksamma

formerna för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen om ändring i

socialtjänstlagen föreslås att vissa tidsfrister införs i socialtjänstlagen

för att markera att dessa utredningar skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill

betona att i socialnämndens utredningsansvar också ingår att överväga frågan

om barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt

barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och

risken för hot och påtryckningar måste enligt utskottets mening ha helt

avgörande betydelse för socialnämndens bedömning av om kontakten kan och bör

upprätthållas under utredningstiden.

Utskottet vill även betona vikten av en god utbildning av berörda

yrkeskategorier. Såväl grundutbildningen som vidareutbildningen för poliser är

föremål för översyn. I dagarna har regeringen beslutat om direktiven till en

översyn av lärarutbildningarna (dir. 1997:54). Enligt direktiven ingår även

att se över vidareutbildningen av lärare. Utskottet utgår från att i

utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt

eller misstänks ha utnyttjats sexuellt.

Slutligen kan utskottet konstatera att förslag till en nationell

handlingsplan presenteras i dagarna för att ligga till grund för det fortsatta

arbetet med ärenden om barn som utsatts för sexuella övergrepp.

Barnpornografiutredningen har lagt förslag om att förbjuda innehav av

barnpornografi.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte behövs något

tillkännagivande med anledning av motionerna So31 (kd) yrkande 1, So33 (s, m,

c, fp, v, mp, kd), So605 (m), So658 (fp) yrkande 4 samt Ju506 (kd) yrkande 3,

delvis. Motionerna avstyrks därmed.

Den pediatriska gynekologin är enligt skrivelsen under utbyggnad. Frågan om

tillgången till denna verksamhet är dock i första hand en landstingskommunal

fråga. Även motion So31 (kd) yrkande 2 avstyrks därför.

Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m.

I motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att barn som

utsatts för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren skall få psykologhjälp

och vård under lång tid efter förövandet för att förebygga att utsatta barn

själva hamnar i förövarställning därför att de inte har fått hjälp att

bearbeta sina traumatiska upplevelser (yrkande 2), dels om att lämplig

utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-,

daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om

vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp

(yrkande 3, delvis). Trots en rad stödinsatser i samband med anmälan, under

utredningstiden och under en eventuell rättegång, larmar i dag föräldrar till

utsatta barn om att de lämnas för fort åt sitt eget öde, anför motionärerna.

Föräldrarna skulle önska att de fått behålla kontakten med socialtjänst och

psykologer under en längre tid. Många av problemen kommer inte förrän flera år

senare när det utsatta barnet kommer upp i tonår/pubertet.

Motionärerna understryker också att socialsekreterarna behöver mer tid,

utbildning, träning och handledning. De måste också ha en inre mognad för att

kunna hantera dessa frågor i kontakten med drabbade familjer och vid

omhändertagande. Framför allt bör dock psykologisk expertis utnyttjas i högre

grad än i dag, anförs det.

Motionärerna anser att det är angeläget att personal som arbetar med barn,

genom utbildning, får större kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha

utsatts för kränkning av något slag. Det främsta skälet till det låga antalet

anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är medveten om

innebörden av anmälningspliken.

I motion So810 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om psykiatrisk vård för

dem som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 1), dels om behovet av

behandlingsteam inom varje län (yrkande 2) och dels att Statens

institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som

utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att

problemet med sexuella övergrepp mot barn uppmärksammats ur många olika

aspekter under senare år. Brottsrubriceringar och strafftider har ändrats och

preskriptionstiden har förlängts då man vet att det kan ta många år innan den

som blivit utsatt vågar berätta och göra en anmälan. Det ordnas

utbildningsdagar för personal som kan tänkas komma i kontakt med problemet, så

att de skall kunna förebygga, upptäcka, utreda och anmäla misstänkta fall. De

som blivit utsatta lämnas dock åt sitt öde och hamnar många gånger inom

psykiatrin eller missbrukarvården där de får hjälp och behandling för sina

symptom men inte för det verkliga problemet, anför motionärerna. De anser att

de som utsatts behöver kvalificerad hjälp av personer som har utbildning och

erfarenhet av att arbeta med sådana som utsatts för sexuella övergrepp.

Speciella behandlingshem med denna inriktning behöver byggas upp, förslagsvis

genom Statens institutionsstyrelse, SIS. Vidare bör det finnas behandlingsteam

i varje län med inriktning mot dessa grupper inom såväl vuxen- som

barnpsykiatrin. Slutligen anser motionärerna att det är angeläget att de som

utsatts får möjlighet att gå i psykoterapi till vanlig sjuktaxa.

I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om omedelbara

förslag till åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn och unga som

utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 5), dels om forskning och utbildning

vad gäller sexuella övergrepp mot barn och unga (yrkande 3). Motionärerna

anser att diskussionen om sexuella övergrepp mot barn hittills mest har

handlat om att förebygga, upptäcka, utreda och anmäla och allt för litet om

hur de som varit utsatta för övergrepp skall kunna komma vidare i sina liv.

Det är bra att regeringen uppmärksammar unga manliga förövares problematik och

behandlingsbehov, anför de, men nu krävs det insatser för offren. I motion

So810 har Vänsterpartiet föreslagit en rad åtgärder som nu måste omsättas i

praktiken. Motionärerna anser att regeringen inte kan invänta

Barnpsykiatrikommitténs betänkande utan omedelbart måste återkomma till

riksdagen med förslag till åtgärder som kan vidtas redan nu vad gäller

behandlingsbehov för de barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp.

Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare anser motionärerna att det i regeringens skrivelse redovisas mycket

litet av den forskning som pågår. En fylligare redovisning av pågående

forskningsarbete hade varit av intresse. I takt med metodutveckling och

framsteg inom forskningen behövs också utbildning av t.ex. lärare, socionomer

och läkare kompletteras med aktuella uppgifter, heter det. Många av dem som

möter barn som utsatts för sexuella övergrepp utbildades för många år sedan

och behöver därför ständig kompetensutveckling. Motionärerna pekar på att

Kvinnovåldskommissionen hade flera förslag på hur och var utbildning om

kvinnomisshandel skulle ingå. Liknande utbildning skulle kunna förekomma även

vad gäller sexuella övergrepp mot barn, anför de.

I skrivelsen redovisas att Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) enligt

direktiven (dir. 1995:75) har till uppgift att överväga och föreslå olika

åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och

socialtjänsten och i förekommande fall andra samhällsinstanser. Kommittén

kommer i ett särskilt projekt att fokusera på strukturer inom barnpsykiatrin

och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra

ackumulering av kunskap när det gäller sexuella övergrepp på och misshandel av

barn och ungdomar. Kommitténs arbete skall vara slutfört den 31 december 1997.

Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projeket (SoS-rapport

1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklas för arbete

med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring metodutveckling i

arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom projekt som arbetar med

samarbetsmodeller mellan olika myndigheter.

BUP-Elefanten i Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen, utgör ett

centrum för aktiv forskning och metodutveckling kring barn som utsatts för

sexuella övergrepp. Mottagningsverksamheten bygger på ett samarbete mellan

barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping

och Linköpings kommun. Verksamheten är en specialiserad enhet för

psykoterapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp eller misshandel mot barn

misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna erbjuda krisbearbetning

och olika terapiformer och samla kunskap för metodutveckling både vad gäller

förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten har också till uppgift att

utbilda personal inom såväl barn- och ungdomspsykia-trin som polisen och

socialtjänsten. Inför höstterminen 1997 planeras en universitetskurs vid

Hälsouniversitetet i Linköping med inriktning mot personal inom barn- och

ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen. Inriktningen

kommer att omfatta tre terminers studier och planeras återkomma regelbundet.

I forskningspropositionen 1996/97:5 framhöll regeringen att det är viktigt med

en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor och att det är särskilt

viktigt att öka kunskapen om utsatta barns villkor.

Inom Statens institutionsstyrelse, SIS, har man stor erfarenhet av att arbeta

med människor som utsatts för sexuella övergrepp som barn. Vid Tunagården i

Malmö finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella

övergrepp mot barn.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är angeläget med ett

kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella övergrepp. I

regeringens skrivelse redovisas det metodutvecklingsarbete som pågår på olika

håll i landet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till att

belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet

ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning,

utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet, som beräknas

vara klart i början av år 1998, kan bl.a. komma att leda till en revidering av

styrelsens allmänna råd. Frivilligorganisationer som arbetar med att utveckla

metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp prioriteras när

det gäller stöd från Allmänna arvsfonden. Barnpsykiatrikommittén, som skall

slutföra sitt arbete till den 31 december 1997, kommer att särskilt belysa

strukturen inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera

metodutveckling och möjliggöra insamling av kunskap om sexuella övergrepp och

misshandel av barn och ungdomar. Ett värdefullt arbete bedrivs också vid BUP-

Elefanten i Linköping med inriktning på behandling av barn som utsatts för

sexuella övergrepp samt forskning och metodutveckling. Där bedrivs också

utbildning av personal från polisen, socialtjänsten och den psykiatriska

hälso- och sjukvården. Inom Statens institutionsstyrelse bedrivs aktivt

behandlingsarbete med ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp

som barn. Här finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått

sexuella övergrepp. En arbetsgrupp kommer inom kort att presentera förslag

till en nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn.

Ett omfattande arbete pågår således när det gäller att utveckla hjälpen och

stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt vidtar ytterligare åtgärder

om det behövs. Utskottet anser att motionerna i huvudsak är tillgodosedda.

Något initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motionerna So32 (v)

yrkandena 3 och 5, So810 (v) och Ju506 (kd) yrkande 2 och 3, delvis, avstyrks.

Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp

I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare

av sådana övergrepp (yrkande 3). Motionärerna anser att pojkar som blivit

offer för sexuella övergrepp och som själva blir förövare av sådan övergrepp

behöver uppmärksammas mer. Den behandling som finns i dag är ytterst begränsad

och kunskapen är liten. Kan man hjälpa dessa unga pojkar som har varit

drabbade har det på sikt en starkt preventiv verkan. Det finns verksamheter

som arbetar med dessa pojkar, inte minst inom den ideella sektorn, men det

räcker inte, enligt motionärernas uppfattning. Ytterligare resurser bör

avsättas för detta arbete, och i ett nästa steg bör regeringen tillsätta en

utredning som vidare analyserar dessa frågor.

I skrivelsen anför regeringen att det behövs mer kunskap kring övergrepp på

pojkar och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå pojkar

som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Erfarenheter tyder

på att unga förövare själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Inom

Barn i fokus-projektet stödde Socialstyrelsen ekonomiskt fyra olika

utvecklingsprojekt i Kristianstads kommun kring arbetet med sexuella

övergrepp. Ett av delprojekten behandlade frågor kring unga förövare, vilka

ofta själva varit utsatta för fysiska eller sexuella kränkningar som barn. En

metod för att bedöma unga förövares problematik och behandlingsbehov samt

arbetsmodeller för att nå unga förövare har utarbetats. Vidare redovisas att

sedan år 1996 pågår också ett projekt om gruppbehandling för unga förövare -

ett metod- och behandlingsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmottagning, Wasa

PBU-mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och socialförvaltningen i

Kristianstad deltar i syfte att få metod- och behandlingsstöd i arbetet med

att starta gruppverksamhet för unga förövare. Projektet, som stöds av

Socialstyrelsen, skall utvärderas.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen och motionen att det behövs mer

kunskap kring övergrepp på pojkar och att det är viktigt att finna metoder att

nå pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp.

Socialstyrelsen har genom projektmedel stött flera utvecklingsprojekt i

Kristianstad och Stockholm. Projekten skall utvärderas. Här kan också nämnas

det behandlingsarbete som bedrivs inom Statens institutionsstyrelse för

ungdomar som begått sexuella övergrepp mot barn. Motion So31 (kd) yrkande 3 är

i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.

Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp

I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella

övergrepp (yrkande 4). Motionärerna anför att ett antal flyktingbarn som

kommer från länder som härjats av krig eller där krigshandlingar pågår har

utsatts för sexuella övergrepp. Flera har också starka krigstrauma.

Motionärerna konstaterar att regeringen i sin skrivelse inte berör detta svåra

problem. Enligt dem borde Invandrarverket, eller någon annan instans, ha till

uppgift att organisera ett särskilt mottagande av dessa barn och tillse att

adekvat hjälp finns på flyktingförläggningarna för dessa barn. Motionärerna

anser att regeringen särskilt måste behandla denna fråga och komma med förslag

till åtgärder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Utskottet har inte tidigare behandlat frågan om flyktingbarn som utsatts för

sexuella övergrepp. Däremot har utskottet behandlat frågan om behovet av

insatser för flyktingar som utsatts för tortyr i betänkande 1993/94:SoU28 med

anledning av proposition 1993/94:218 om psykiskt stördas villkor. I

propositionen föreslogs att åtgärder skulle vidtas för att förbättra

rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar och att ett statligt stöd om 50

miljoner kronor skulle avsättas för att stimulera insatserna på detta område.

Regeringen föreslog att en särskild arbetsgrupp inom Socialdepartementet med

representanter för berörda intressen borde tillsättas för att närmare överväga

hur dessa medel borde användas och fördelas. Utskottet gjorde följande

bedömning (s. 31):

Psykiatriutredningen har föreslagit att ett institut inrättas med uppgifter

som bl.a. avser information och kunskapsspridning om skadeverkningar av

tortyr, forskning om tortyr och organiserat våld, utveckling av

rehabiliteringsprogram samt arbete med att förhindra tortyr i de länder där

den förekommer.

Utskottet delar regeringens bedömning att 50 miljoner kronor avsätts för att

förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar, vilket innebär att 25

miljoner kronor skall anvisas budgetåret 1994/95. Utskottet utgår från att de

konkreta förslag som presenterats av Psykiatriutredningen, bl.a. om

inrättandet av ett institut, kommer att beaktas när frågan övervägs om hur

medlen skall användas och fördelas.

Utskottet behandlade även i betänkande 1994/95:SoU2 motioner med krav på

inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador

samt krav på specialutbildning för läkare som arbetar med sjuk- och hälsovård

på flyktingförläggningar m.m. Motionerna avstyrktes med hänvisning till

utskottets tidigare ställningstagande.

I socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU2 angående anslagen inom

utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar behandlas bl.a. hälso- och

sjukvården för asylsökande. I betänkandet redovisas att Statens invandrarverk

är statlig huvudman för mottagandet av asylsökande och flyktingar. Hur

flyktingar skall tas emot regleras i lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande (LMA). Asylsökande barn har i princip rätt till samma hälso- och

sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Målsättningen är att hälso- och

sjukvården för asylsökande så långt som möjligt bör organiseras på samma sätt

som för befolkningen i övrigt. Staten bör emellertid ha kostnadsansvaret för

vården. Vad gäller de asylsökandes psykiska hälsa utgick

socialförsäkringsutskottet från att vederbörande myndigheter uppmärksammar och

så långt möjligt försöker tillgodose behoven. Vidare anförde utskottet (s.

18):

Enligt utskottets mening är det särskilt viktigt att barnets situation

uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. Barnets situation fokuseras också

i den migrationspolitiska propositionen (1996/97:25). Regeringen föreslår där

att en bestämmelse införs i utlänningslagen om att ? i fall som rör ett barn

skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt

barnets bästa i övrigt kräver?. Inom flyktingmottagandet har också vidtagits

åtgärder för att på ett bättre sätt tillgodose barnets behov.

Socialförsäkringsutskottet ansåg dock inte att något tillkännagivande med

anledning av de aktuella motionerna var påkallat. Motionerna avstyrktes.

Den föreslagna ändringen i utlänningslagen (1 § andra stycket) trädde i kraft

den 1 januari 1997.

Socialstyrelsen stöder flera utvecklingsprojekt om flyktingbarn. I Göteborgs

stad finns ett projekt som vänder sig till ensamma flyktingbarn utan

vårdnadshavare i familjehem, i Norrköpings kommun bedrivs en uppsökande

verksamhet riktad till flyktingfamiljer med barn under sju år och i Kalmar län

finns projekt som vänder sig till familjer från Bosnien. Samtliga projekt är

inriktade mot att upptäcka signaler om att barnet inte har det bra och att

vidta adekvata åtgärder för att stödja det i dess utveckling.

Utskottets bedömning

Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är särskilt

viktigt att barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet.

Portalparagrafen i utlänningslagen har kompletterats med en bestämmelse om att

det i alla fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till

barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Flyktingbarn

har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige. För

barn som kommer ensamma till Sverige finns en särskild mottagningsverksamhet.

Det ingår som en normal del i mottagandet av flyktingfamiljer att

Invandrarverkets personal beaktar att många flyktingbarn har utsatts för olika

trauma och kan behöva hjälp med att hantera dessa. Socialarbetare,

barnomsorgspersonal och skolpersonal har en viktig uppgift att möta dessa barn

och se de särskilda behov de kan ha. Fortbildningsverksamhet om

barnkonventionen och bemötandet av barn har nyligen hållits inom verket. Inför

hösten planeras utbildning om hur barns trauma skall beaktas i utredningar och

hur föräldrar kan motiveras att ta ett aktivt föräldraansvar. Utskottet vill

här peka på att flyktingbarn kan ha utsatts för både sexuella övergrepp och

krigstrauma vilket kräver särskilda insatser av Invandrarverkets personal.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller

flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp. Motion So32 (v) yrkande 4

avstyrks.

Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn

I motion So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för sexuella

övergrepp mot barn (yrkande 1). Motionärerna anför att sexuella övergrepp mot

barn är ett stort problem över hela världen i dag. Vid världskongressen i

Stockholm mot sexuell exploatering av barn antogs ett dokument där länderna

förbinder sig att vidta alla tänkbara åtgärder för att komma till rätta med

problemet. Med utgångspunkt i det vill motionärerna föreslå bl.a. att personer

som är dömda för sexuella övergrepp mot barn ej bör få arbeta inom barnomsorg

eller inom lägre skolstadier.

Regeringen har i dagarna beslutat om direktiv till en utredning om

lämplighetskontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg (dir. 1997:69). En särskild utredare skall tillkallas med

uppgift att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller

skyldighet att pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller som

redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet

med en sådan lämplihetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars

skydd mot främst sexuella övergrepp. Finner utredaren att det behövs

förbättrade kontrollmöjligheter skall utredaren lämna förslag till de

författningsändringar som behövs. Utredningen skall redovisa sina

ställningstaganden senast den 30 april 1998.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är en angelägen fråga som motionärerna tar upp.

Motionsyrkandet är dock tillgodosett genom regeringens beslut att utreda

frågan om lämplighetskontroll inom förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg. Motion So671 (kd, m, c, fp, v, mp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Regeringens skrivelse

Regeringens skrivelse bör, enligt utskottet, inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nationell handlingsplan

att riksdagen avslår motion1996/97:Ju917 yrkande 13,

2. beträffande definition av sexuella övergrepp m.m.

att riksdagen avslår motion1996/97:So32 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande ökat rättsskydd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So31 yrkande 1, 1996/97: So33,

1996/97:So605, 1996/97:So658 yrkande 4 och 1996/97:Ju506 yrkande 3

(delvis),

4. beträffande pediatrisk gynekologi

att riksdagen avslår motion1996/97:So31 yrkande 2,

5. beträffande stöd och behandling för barn som utsatts för

övergrepp m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So32 yrkandena 3 och 5, 1996/97:So810

och 1996/97:Ju506 yrkandena 2 och 3 (delvis),

6. beträffande pojkar som offer för sexuella övergrepp och som

förövare av sådana övergrepp

att riksdagen avslår motion 1996/97:So31 yrkande 3,

7. beträffande flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp

att riksdagen avslår motion 1996/97:So32 yrkande 4,

8. beträffande yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella

övergrepp på barn

att riksdagen avslår motion 1996/97:So671 yrkande 1,

9. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 29 april 1997

På socialutskottets vägnar

Ingrid Andersson

I beslutet har deltagit: Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson

(c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann

Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp), Catherine Persson (s), Annika Jonsell (m) och Michael

Stjernström (kd).

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Regeringens skrivelse.................................2

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av skrivelsen.........2

Motioner från allmänna motionstiden 1996............3

Utskottet.............................................3

Skrivelsen i huvuddrag..............................3

Nationell handlingsplan.............................5

Utskottets bedömning..............................5

Definition av sexuella övergrepp m.m................6

Ökat rättsskydd m.m.................................8

Utskottets bedömning.............................12

Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m.13

Utskottets bedömning.............................15

Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana

övergrepp 16

Utskottets bedömning.............................17

Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp....17

Utskottets bedömning.............................18

Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn19

Utskottets bedömning.............................19

Regeringens skrivelse..............................20

Hemställan.........................................20