Bet. 1996/97:SoU18

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU18

Ändringar i socialtjänstlagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i

socialtjänstlagen och 68 motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen. I promemorian behandlas också ett 70-tal motionsyrkanden om

olika socialtjänstfrågor från den allmänna motionstiden 1996.

Enligt propositionen skall socialtjänstlagens (SoL) övergripande mål och

grundläggande värderingar ligga fast. I syfte att stärka barnperspektivet

föreslås dock att portalparagrafen skall kompletteras med en bestämmelse att

när åtgärder rör barn det särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets

bästa kräver. Även en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid

åtgärder som rör dem samt nya regler för skydd, vård och behandling av barn

och ungdom föreslås. När det gäller placeringar av barn utanför hemmet anser

utskottet med anledning av ett antal motioner att det i första hand bör

övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.

Barnets bästa skall dock alltid beaktas. Detta föranleder en ändring av

regeringens förslag till 22 § SoL. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens

förslag i dessa delar.

Utskottet ställer sig positivt även till de förslag som läggs fram rörande

äldre och funktionshindrade. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs som

reglerar möjligheterna för människor med ett varaktigt behov av omfattande

vård- och omsorgsinsatser att flytta till en annan kommun. Vidare föreslås en

bestämmelse om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör stödja dem som

vårdar närstående.

I propositionen föreslås att 6 § SoL kompletteras med tilläggsbestämmelser

som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels rätten till annat

bistånd. Försörjningsstödet består dels av en för hela riket gällande

schabloniserad del som fastställs av regeringen (riksnormen), dels av vissa

andra preciserade kostnadsposter som ersätts med skäligt belopp. Med annat

bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende för äldre eller

funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär. Socialnämnden skall ha möjlighet att ge

bistånd utöver eller i annan form än vad som följer av bestämmelserna om

försörjningsstöd och annat bistånd. Detta stöd kan exempelvis omfatta

flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering m.m. samt vård, stöd

och behandlingsinsatser. Beslut härom kan överklagas genom kommunalbesvär.

Sammanfattningsvis anser utskottet att dessa förslag utgör en bra avvägning

mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp

och stöd och ställer sig därför bakom förslagen.

Vad gäller bistånd föreslås vidare ändringar för att förtydliga

socialtjänstens skyldighet att i större utsträckning bistå med aktiva åtgärder

samt den enskildes eget ansvar att göra vad han eller hon kan för att försörja

sig själv. Regeringen föreslår också nya bestämmelser som ger kommunen rätt

att begära att bl.a. ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall

delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Även detta ställer

sig utskottet bakom.

Utskottet tillstyrker även propositionens förslag att införa regler om att

socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet och att personalen skall

ha lämplig utbildning och erfarenhet samt förslagen rörande enskild verksamhet

och dokumentation.

Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker övriga

motioner.

Till betänkandet har fogats 50 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1996/97:124 föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för

viss hälso- och sjukvård

4. lag om ändring i rättegångsbalken

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande

Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i

socialtjänstlagen mottas av kommunerna enligt vad i motionen anförts om

behovet av åtgärder,

2. att riksdagen beslutar att umgängesresor för barn liksom barns rätt till

vård och behandling skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som

annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade enligt

vad i motionen anförts om deras olika behov,

4. att riksdagen beslutar att möbler, husgeråd, TV m.m. skall ingå i det som

i socialtjänstlagen betraktas som ett grundläggande konsumtionsbehov och skall

kunna prövas i form av förvaltningsbesvär,

5. att riksdagen beslutar att tandvård skall ingå i det som i

socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd i form av vård och skall kunna

prövas i form av förvaltningsbesvär,

6. att riksdagen beslutar att psykologisk behandling/psykoterapi skall ingå

i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i

form av förvaltningsbesvär,

7. att riksdagen beslutar att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det

som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av

förvaltningsbesvär,

8. att riksdagen beslutar att vård och behandling av missbrukare skall ingå

i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i

form av förvaltningsbesvär,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i 11 § SoL föra in en bestämmelse om att socialnämnden aktivt

skall stödja anhöriga till missbrukare,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande

Socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över möjligheten att vid en

placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga och i närmiljön,

11. att riksdagen beslutar att 6 § c, d, e i regeringens förslag utgår

enligt vad i motionen anförts om att avvakta Arbetsmarknadsstyrelsens och

Socialstyrelsens förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år samt kravet på

arbetsplikt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar

som enskilda individer i ekonomiskt hänseende i enlighet med 7 kap. 1 § andra

stycket föräldrabalken och 6 a § SoL,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i 19 § socialtjänstlagen bibehålla formuleringen "en aktiv och

meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra",

14. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån ges i

uppgift att utforma direktiv för hur könsuppdelad statistik skall utformas för

olika myndigheter,

15. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande

Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utreda hur staten kan överta

kostnadsansvaret för kommunernas ekonomiska bistånd till medborgarna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringsprincipen.

1996/97:So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om

avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om "Stödet till anhöriga",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ledsagarservice.

1996/97:So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att beslut om omhändertagande enligt

socialtjänstlagen och lagen om vård av unga (LVU) skall fattas av den nämnd

som är ansvarig för socialtjänstfrågor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar om utbetalning av pension eller bostadsbidrag till

kommuner för täckande av hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So44 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den enskildes ansvar,

3. att riksdagen avslår förslaget om en riksnorm i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår förslaget att avgift till fackförening skall ingå i

försörjningsstödet i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att överklagande av socialbidrag endast skall

kunna omfatta rätten till bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar komplettera 6 § socialtjänstlagen med en

formulering om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av rutinerna vid tvångsomhändertagande av barn,

8. att riksdagen beslutar ändra det nya tredje stycket till 22 §

socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar ändra 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att socialtjänstlagen kompletteras vad avser

valfrihet för äldre i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för

enskild verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudregeln vid

familjehemsplaceringar.

1996/97:So46 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny utredning,

2. att riksdagen yrkar avslag på regeringens förslag om en riksnorm,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av 6 § SoL vad gäller den enskildes rätt till bistånd

och grunderna för hur biståndets nivå skall fastställas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om 6 a § SoL om att den enskilde skall tillförsäkras social

grundtrygghet och att biståndet skall utformas så att det stärker hans eller

hennes resurser att ta ansvar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om 6 b § SoL om försörjningsstödets innehåll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aktiva åtgärder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om valfrihet inom äldreomsorgen.

1996/97:So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förslag

om utformningen av 6 a § socialtjänstlagen (social grundtrygghet),

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om

utformningen av 6 b § socialtjänstlagen (kommunalt självstyre),

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om

komplettering av 6 f § socialtjänstlagen (personligt stöd, vård och behandling

samt anhörigstöd),

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i

5 § socialtjänstlagen (barn- och ungdomsplaner),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid omhändertagande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjerådslag.

1996/97:So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en korttidsnorm,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c § socialtjänstlagen att

även de som uppbär försörjningsstöd och är över 25 år skall delta i

kompetenshöjande eller anvisad praktik,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydligare lagtext när det

gäller 6 f och g §§ så att rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper

som funktionshindrade och en del äldre som är beroende av en väl fungerande

socialtjänst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att initiera konkreta utbildningssatsningar för att höja berörda

personalgruppers barnkompetens,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetenshöjande utbildning för yrkesgrupper med

specialistkompetens inom olika områden med betydelse för äldres hälsa och

välbefinnande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att införa en äldreombudsman,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer för att

åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade villkor för

närståendevård,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn- och ungdomsfrågor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att socialtjänsten i första hand skall pröva om släktplacering kan

vara aktuell,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål för arbetet med äldre människor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende avgiftssättningen för

äldre- och handikappomsorg i kommunerna,

13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett system för

kvalitetskontroll av behandlingshem utomlands kan utarbetas,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om missbrukare.

1996/97:So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut fattade med stöd av socialtjänstlagen skall kunna

överklagas,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om aktiva åtgärder för

erhållande av försörjningsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om praktik eller kompetenshöjande verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget annat talar

däremot och att det införs i lagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjens rätt till familjerådslag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagreglering av ingripanden och utredningar för att garantera

rättssäkerheten.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996

1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om intensifierade insatser mot narkotika och andra droger som alkohol.

1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om spelberoende (avsnitt 33).

1996/97:So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser skall beaktas i samband

med utformandet av den nya socialtjänstlagen.

1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av missbrukare i enlighet med

vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet.

1996/97:So604 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjehemsplaceringar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt

och närstående skall utredas i första hand vid en eventuell omplacering av

barn och ungdomar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projektet Familjerådslag i Sverige.

1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om socialbidragen som

generellt stöd i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalt självbestämmande och metodutveckling inom socialtjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av samordning av de generella trygghetssystemen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet

att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av uppföljning med hjälp av individuella kontaktpersoner efter en

vistelse på s.k. § 12-hem.

1996/97:So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att

samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så

att placering hos släktingar prioriteras.

1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ändring i socialtjänstlagen med innebörden att barnets närmaste

släktingar i första hand bör tilldelas vårdnaden om barn som omhändertas av

samhället om inte särskilda skäl talar emot det i det enskilda fallet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med s.k. familjrådslag.

1996/97:So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återigen ompröva

behovet av kvalitetsgaranti för den enskilde klienten genom att statligt

reglera socionomernas yrkesutövning.

1996/97:So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn

av regler och tillämpning beträffande 6 och 11 §§ socialtjänstlagen om bistånd

och fastställelse av missbrukarvård.

1996/97:So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid en

placering av barn utanför hemmet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barn skall placeras där det har sina rötter om inte tungt

vägande skäl talar däremot,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att modellen med familjerådslag skall kunna användas i större

omfattning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid

omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att socialsekreterarnas utbildning och kompetens bör ses över och

att legitimation bör införas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det skall krävas utbildning av de blivande

familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna klassas som familjehem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt till medborgarvittne eller stödperson för den som kallas till

överläggningar hos socialförvaltningen eller länsrätten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av

målet så önskar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kontrollbesök i ett familjehem skall ske oanmälda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över och

komma med förslag till förändringar i lagstiftningen och se över dess

tillämpning för att skapa ett humanare omhändertagande av barn.

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgning av försöksverksamheten med familjerådslag,

1996/97:So641 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens skyldighet att

finnas på plats där icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare.

1996/97:So643 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av familjeråd.

1996/97:So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om innehållet i en ny socialtjänstlag.

1996/97:So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur vården skall

utformas för unga med missbruksproblem så att de får vård och behandling efter

egna behov.

1996/97:So652 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av vården av unga.

1996/97:So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om om dödsbon,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen så att

dödsbon ej alls omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska

medverkan först ställs i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So654 av Ulla Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksnorm införs i det nya

socialbidragssystemet i syfte att förhindra rättsosäkerhet.

1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare.

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utvärderingar av behandlingen och rehabiliteringen av

alkoholmissbrukare,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rehabiliteringen av missbrukare,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mot ungas missbruk,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård av missbrukare,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att skyndsamt utreda villkoren för

metadonbehandlingsprogrammen.

1996/97:So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vidta åtgärder så att kommunerna tar ansvar för att missbrukare

kommer under professionell behandling,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram i syfte att

säkerställa driften vid behandlingshem för missbrukare.

1996/97:So664 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksnorm och

kostnadsansvar för socialbidragen.

1996/97:So665 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras

för vad som kan beskrivas som "skälig levnadsstandard" vid socialbidrag.

1996/97:So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om spelberoende och genusperspektiv.

1996/97:So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av den modell

för kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg som avses i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den beskrivna modellen för kompetensutveckling inom vård,

utbildning och omsorg och dess syften.

1996/97:So809 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt utreda hur de

olika förändringarna i välfärdssystemet sammantaget påverkar de mest utsatta

människornas välfärd.

1996/97:K211 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen.

1996/97:K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att alla som bor

i Sverige har rätt att bosätta sig i vilken kommun de önskar.

1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker.

1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om delat finansieringsansvar för socialbidrag (avsnitt 2.5.).

1996/97:Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att program för förebyggande arbete för att identifiera ungdomar i

riskzonen utarbetas.

1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen

fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt.

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör

regleras i socialtjänstlagen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skadestånd för lidande samt kränkning och socialtjänstlagen.

1996/97:Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en levnadsnivåutredning.

1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av en riksnorm för socialbidragen.

1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva åtgärder.

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av socialtjänstlagens vistelsebegrepp.

1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens personal bör ha

gemensam fortbildning om kvinnomisshandelns och barnmisshandelns orsaker och

konsekvenser samt om hur de kan förebyggas.

Ärendets beredning i utskottet

Utskottet har den 24 april 1997 hållit en sluten utfrågning i ärendet med

representanter för Socialdepartementet, Svenska Kommunförbundet,

Akademikerförbundet SSR, Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS),

Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO) och Aktionsgruppen för social

rättvisa - mot utslagning.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Regeringen föreslår att 6 § socialtjänstlagen (SoL) skall kompletteras med

tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels

rätten till annat bistånd. Försörjningsstödet skall enligt förslaget delas upp

i en för hela riket gällande norm (riksnorm) samt i en del som avser rätt till

ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter. Med annat

bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet, särskilt boende för äldre eller

funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär. Därutöver föreslås att socialnämnden

skall få ge bistånd även i andra fall. Detta stöd kan exempelvis omfatta

flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering, semesterresor m.m.

Beslut härom får överklagas genom kommunalbesvär.

Vidare föreslås ändringar i förtydligande syfte när det gäller

socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder

och den enskildes egna ansvar att göra vad hon kan för att bli

självförsörjande. I socialtjänstlagen bör också nya regler införas vilka ger

kommunen rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd

skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.

I syfte att stärka barnperspektivet inom socialtjänsten föreslås att lagens

inledande paragraf kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3

i FN:s barnkonvention. Tillägget innebär att när åtgärder rör barn det

särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vidare föreslås

en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid åtgärder som rör dem samt

nya regler för skydd, vård och behandling av barn och ungdomar.

I propositionen föreslås även vissa ändringar som rör äldre och

funktionshindrade. Bl.a. föreslås en ny bestämmelse om stöd till anhöriga. I

anslutning till 6 § SoL införs en bestämmelse som reglerar möjligheten att

flytta till en annan kommun för människor som på grund av ålderdom,

funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande

vård och omsorg och därför inte kan flytta utan att den andra kommunen

erbjuder detta.

Vissa regeländringar och nya bestämmelser föreslås också beträffande enskild

verksamhet och dokumentation i socialtjänsten, liksom när det gäller

placeringskommuns och folkbokföringskommuns ansvar i vissa fall.

Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

Allmänt om socialtjänstreformen

I juni 1980 beslöt riksdagen (SoU1979/80:44, rskr. 385) att anta en ny

sociallagstiftning - socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga (LVU). Hösten 1981 antogs lagen om vård av missbrukare i vissa

fall (LVM). Dessa tre lagar som trädde i kraft 1982 ersatte de tidigare

vårdlagarna - socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen.

Sedan lagens tillkomst har nya skyldighetsbestämmelser tillförts vid olika

tidpunkter för barn och ungdomar samt för äldre, funktionshindrade och

missbrukare. En ny LVM och LVU trädde i kraft i januari 1989 respektive juli

1990.

Tillkomsten av socialtjänstlagen (SoL) innebar ett uppbrott från de tidigare

vårdlagarnas detaljerade reglering med starka inslag av kontroll. I stället

poängterades vikten av att främja trygghet och likvärdiga levnadsvillkor

liksom tilltron till människors förmåga att utvecklas efter sina

förutsättningar om möjligheter ges och erforderligt stöd från samhället

tillhandahålls. Socialtjänsten skall enligt SoL särskilt inriktas på att

frigöra och utveckla enskildas egna resurser. Från att tidigare i många

avseenden ha haft en överordnad och kontrollerande funktion i förhållande till

den enskilde skall socialtjänsten vara en serviceinriktad och hjälpande

funktion.

De övergripande målen för all verksamhet inom socialtjänsten och som kommer

till uttryck i lagens inledande målparagraf, är demokrati, jämlikhet och

solidaritet och trygghet.

Socialtjänstreformen innebar också en genomgripande förändring av de

vägledande principerna för socialtjänsten. I förarbetena till SoL betonades

särskilt att den nya socialtjänsten skall utformas som en servicebetonad

samhällstjänst. Ingen skall behöva dra sig för att söka hjälp och råd. Den

sökande skall vidare behandlas som en jämställd individ med eget ansvar och

med rätt att kräva respekt för sina åsikter. Detta synsätt förstärktes genom

de i socialtjänstpropositionen angivna principerna som angavs som vägledande

för allt arbete inom socialtjänsten.

En vägledande princip är att socialtjänsten skall präglas av en helhetssyn i

stället för symtomtänkande. Helhetssynen innebär bl.a. att en enskilds eller

en grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i

förhållande till hela den sociala miljön.

Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen

av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han

eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst eller inte. Av

detta följer också att det är den enskilde som avgör valet - dock inom ramen

för befintliga resurser - då det finns flera olika alternativ att välja

mellan. Till socialtjänstens uppgifter hör även att försöka påverka den

enskilde genom att argumentera, försöka skapa insikt, ställa krav eller på

annat sätt motivera för en viss insats. Motivationsarbete är därför ett

viktigt inslag i socialtjänstens verksamhet.

Andra principer som genom socialtjänstreformen skall vara vägledande inom

socialtjänsten är kontinuitetsprincipen, normaliseringsprincipen, flexibilitet

i det sociala arbetet, närhetsprincipen och valfrihet.

En annan nyhet i socialtjänstreformen var att socialtjänsten ålades en

skyldighet att utöver det individinriktade sociala arbetet även arbeta

strukturinriktat. Avsikten var att genom socialtjänstens medverkan i

samhällsplaneringen sociala problem skulle förebyggas eller motverkas.

Propositionen

I propositionen anförs att de förändringar som kom till uttryck i

socialtjänstlagen hade sin bakgrund i samhällsförändringarna under

efterkrigstiden som ytterst går tillbaka till demokratins genombrott i

Sverige. Ett mer jämlikt samhälle, allmänt höjd utbildningsnivå, respekt för

människors lika värde samt ökade ekonomiska möjligheter nödvändiggjorde och

möjliggjorde ett annat förhållningssätt inom socialtjänsten. Samtidigt

medförde den snabba samhällsutvecklingen under 1960- och 1970-talen krav på

ett bredare arbetssätt, med ökad tonvikt på strukturer och förebyggande arbete

i förhållande till individer och behandling. En fråga som ställs i

propositionen är om det i dag finns skäl till motsvarande omläggning mot

bakgrund av den utveckling som ägt rum sedan lagens tillkomst. I propositionen

ges en beskrivning av de utvecklingstendenser i samhället som regeringen anser

vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll och uppgifter. Dessa har

sammanfattas enligt följande.

- Det ekonomiska utrymmet för socialtjänsten i reala termer kommer inte att

öka ens om tillväxten skulle bli betydligt bättre än under det senaste

decenniet. Blir den sämre kommer kraftiga nedskärningar att krävas.

- Andelen mycket gamla kommer att fortsätta att öka fram till sekelskiftet.

- Fortsatt invandring ter sig sannolik med hänsyn till befolkningstrycket i

vår omvärld och anknytningsinvandring som följd av tidigare höga

invandringstal. Invandrarnas situation i Sverige har på senare år

försämrats.

- Det finns sedan 1980-talet en tendens till att klyftorna ökar i det svenska

samhället när det gäller situationen på arbetsmarknaden och möjligheterna

till egen försörjning. Under 1990-talets krisår har ungdomar, ensamstående

och invandrare i högre grad än andra grupper drabbats av en allmän

marginaliseringstendens.

- Det sker en allmän höjning av utbildningsnivån, men personer med låg

utbildning riskerar att halka efter. Alltmer av kompetensutveckling kommer

att äga rum fördelad över livstiden.

- Hög ekonomisk tillväxt kan förväntas utlösa önskemål om

arbetstidsförkortning. Kortare arbetstid innebär dock bl.a. en relativ

fördyring av yrkesmässig vård och omsorg.

- Det kan bli nödvändigt att mer stödja den informella omsorgen. Ideellt

arbete kan också bli ett viktigt komplement till socialtjänsten och ett stöd

för anhöriginsatserna.

- Den växande internationaliseringen kommer att resultera i att det i allt

högre grad kommer att fattas beslut utanför landet vilka rör Sverige.

- Krav på individanpassning kan förväntas öka. Detta kan bl.a. leda till krav

på ökad valfrihet i socialtjänsten samt mer information och inflytande över

vård och behandling.

Regeringen betonar att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform

fortfarande står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas

inte motiverar något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i

nu gällande socialtjänstlag.

De överväganden som ligger till grund för de förslagna ändringarna i

socialtjänstlagen är enligt propositionen följande:

Vårt samhälle vilar på demokratisk grund. Regeringsformens principer har

oförändrad giltighet som allmän utgångspunkt inom alla samhällsområden. Den

allmänna utbildningsnivån har ytterligare höjts och människors förväntningar

om valfrihet och självbestämmande har snarare markerats ytterligare i

förhållande till situationen under 1970-talet.

Inte heller finns det i dag någon anledning att misstro människors vilja och

förmåga att, när möjligheter erbjuds, aktivt förändra sin situation. Snarare

har människors vilja till inflytande och ansvarstagande ökat. Det

grundläggande synsättet för socialtjänsten måste därmed förbli oförändrat.

En annan fråga är att medlen för att uppnå dessa mål kanske i många fall kan

behöva omprövas. Den dramatiskt ökade arbetslösheten och tendenserna till

ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt starkare krav på aktiva insatser

från socialtjänstens sida för att verka för människors ekonomiska och sociala

trygghet.

- - - Svårast att leva upp till har utan tvekan varit ambitionen att

socialtjänsten i avgörande moment skulle kunna påverka samhällsplaneringen. I

övrigt kan konstateras att socialtjänsten under de 15 år som nuvarande

lagstiftning varit i kraft tydligt har förändrats i den riktning som var

avsedd.

- - - Arbetslösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i

socialförsäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot

välfärdspolitikens grundvalar är några av de förändringar som präglar

socialtjänstens verklighet i dag. Fler människor än tidigare är utsatta för

olika sociala problem. Brottsutvecklingen, med en kraftig ökning av antalet

anmälda brott, påverkar också socialtjänstens arbetsvillkor. Samtidigt är

resurserna för att ge stöd och hjälp mer begränsade än tidigare.

Det är i detta läge enligt regeringens uppfattning allt mer angeläget att

åter slå fast socialtjänstlagens grundläggande målsättningar och värderingar

samt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det

sociala arbetet.

Utöver dessa mer allmänna iakttagelser bör dock några mer speciella

förhållanden påtalas. En viktig utvecklingstendens är familjens successivt

förändrade roll. Denna förändring, som ytterst sammanhänger med individens

ökade frihet i det moderna samhället och kvinnornas förändrade ekonomiska

situation (att separera är i dag socialt accepterat och ekonomiskt möjligt),

kan emellertid ställa barnen i en mer utsatt position och gör det angeläget

att socialtjänsten mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa för

ögonen. Förslag om att i socialtjänstlagens första paragraf införa ett stycke

som tydligt markerar detta bör ses mot denna bakgrund.

Genom det växande trycket på äldreomsorgen har också de anhörigas insatser

inom vård och omsorg alltmer kommit att uppmärksammas. Det har blivit tydligt

bl.a. genom olika forskningsresultat att de anhöriga svarar för en huvuddel av

insatserna inom äldreomsorgen och betydande delar inom andra områden.

Förslaget om att socialtjänsten genom stöd och avlösning bör underlätta för

närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med handikapp är

till en del avsett att skydda och stödja den viktiga resurs som de anhörigas

insatser utgör. Men en annan viktig aspekt är också att detta i högre grad

skall möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Av samma skäl bör

socialtjänsten stödja frivilligt socialt arbete, som kan utgöra ett viktigt

komplement och i vissa fall tillföra omsorgen kvaliteter som annars kommer att

vara svåra att uppnå.

- - - Det är viktigt att socialtjänsten i ökad utsträckning får stöd av och

samverkar med andra samhälleliga verksamheter; psykiatrin, den öppna

sjukvården, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kriminalvården,

familjerådgivningen, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan och

polisen. Det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets

samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov av

stödåtgärder. Många människor med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller

hälsomässiga problem hamnar lätt i en rundgång mellan olika välfärdssystem,

eftersom de inte renodlat faller inom en viss myndighets ansvarsområde. Ett

synsätt där individens problem och behov betraktas snävt utifrån endast den

egna myndighetens perspektiv har alltför länge präglat en stor del av den

offentliga sektorn. Detta synsätt måste ändras.

Socialtjänstreformen var i väsentliga delar en kodifiering av en förändring

som i varierande former skett under 70-talet i de flesta av landets kommuner.

Man gick över till en social centralnämnd, man arbetade mer förebyggande, man

prövade former för förenklad socialbidragshantering. I olika försöksprojekt

utvecklades former för strukturinriktade och samhällspåverkande arbete. Inom

narkomanvården utvecklades frivilliga behandlingsformer.

I vissa delar har utvecklingen under 1980- och 90-talen inneburit ett

fullföljande av detta förändringsarbete och av de ambitioner som

socialtjänstreformen angav. I andra delar har dock utvecklingen stannat upp

eller gått i en helt annan riktning. Helhetsprincipen har på vissa områden

ersatts av specialisering.

Socialbidraget skall vara en social rättighet. Det skall visserligen vara

ett stöd som ges efter prövning och först när andra resurser är uttömda eller

otillräckliga. Men socialbidraget skall inte behöva kännas förnedrande.

Människor som behöver socialbidrag för sin försörjning skall bemötas med

respekt och ha samma rättigheter som andra. I Sverige av i dag skall ingen

behöva känna sig som en andra klassens medborgare. Kravet på respekt och

fullvärdiga rättigheter står inte i strid med eget ansvar.

Den enskilde skall heller inte behöva överklaga till domstol för att vid

varje tillfälle få sina rättigheter tillgodosedda. Lagen måste vara tydlig.

Förslagen till en precisering av rätten till bistånd skall ses i detta

perspektiv.

Att fattigdom och växande klyftor är ofrånkomliga i ett modernt samhälle är

en uppgiven och passiverande inställning som enligt olika undersökningar

främst förekommer bland de grupper som från snävt egoistisk synpunkt gynnas av

en sådan utveckling. Majoriteten av befolkningen ser nu liksom tidigare

fattigdom och sociala problem främst som uttryck för orättvisor i arbetslivet

och samhället och folkmajoritetens stöd för välfärdspolitiken har, generellt

sett, inte försvagats. Däremot finns en utbredd samhälls- och människosyn som

säger att man skall ta eget ansvar. Man skall göra rätt för sig. Det är en

människosyn som regeringen fullt ut delar. Samhällets åtgärder skall inte

försvaga utan förstärka den enskildes ansvar och självbestämmande.

- - - Andelen hushåll som behöver socialbidrag för att klara försörjningen

har ökat kraftigt under 1990-talet. Huvudorsaken är givetvis arbetslösheten.

Den negativa tillväxten och den vikande sysselsättningen har tvingat fram

nedskärningar i det sociala trygghetssystemet. Minskade barnbidrag, höjda

avgifter för bland annat sjukvård och läkemedel samt minskade

boendesubventioner har varit nödvändiga för att sanera statens finanser. Men

dessa förändringar har slagit hårt på ekonomin för många hushåll. Ungdomar och

småbarnsfamiljer samt ensamföräldrar har drabbats särskilt hårt.

Socialbidragen är det yttersta skyddsnätet i vårt sociala trygghetssystem

och skall så förbli. Den senaste tidens utveckling har inneburit ett starkt

ökat tryck på detta yttersta skyddsnät.

Utvecklingen under framför allt 1990-talet har inneburit att fler människor

än tidigare ställts utanför det generella välfärdssystemet och tvingats att

ansöka om socialbidrag. Socialbidraget har i massarbetslöshetens spår alltmer

blivit en allmän inkomstgaranti under allt längre tider för allt fler

människor, vilkas enda problem är arbetslöshet. Detta är en utveckling som

måste vändas. Socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät

och tillfälligt stöd i en - åtminstone för de flesta - tillfällig situation.

- - - Socialbidragets syfte är att stärka den enskildes resurser att forma

sitt liv. Alla övriga delar av det sociala trygghetssystemet är utformade som

rättigheter, vilka anges i lag och kan överklagas till domstol. Regeringen ser

det som viktigt att det yttersta skyddet mot fattigdom som gäller för de mest

utsatta grupperna i samhället också skall ha karaktären av en sådan

överklagningsbar social rättighet.

Analysen av de sociala förändringar som inträffat och de förändringar som

kan förutses har inte alla koppling till de förslag som socialtjänstkommittén

fört fram. Regeringen anser det därför vara viktigt att fortsätta

utredningsarbetet på en rad, för socialtjänsten, viktiga områden. Det gäller

bl.a. att belysa förändringarna i transfereringssystemen och påverkan på

socialtjänsten, att se över socialtjänstlagens struktur och konstruktion, att

utreda avgränsningar mellan rättighetslagstiftning och

skyldighetslagstiftning, att se över socialtjänstlagens gränssnitt mot

arbetsmarknadsförberedande verksamhet och att se över tillsynen av

socialtjänstens verksamhet.

Den ekonomiska krisen har visat på svagheter i finansieringen av

socialtjänsten. Socialtjänstens finansiering bör därför belysas ytterligare.

Utöver förslagen till ändringar och tillägg i nuvarande SoL anser regeringen

att ytterligare utredningsarbete behövs på bl.a. de områden som redovisats

ovan. Regeringen avser därför att tillsätta en ny utredning vars arbete skall

vara slutfört till våren 1998.

I detta sammanhang skall nämnas att Socialstyrelsen analyserar orsakerna till

att människor blir beroende av socialbidrag i rapporten Socialbidragstagare

och socialbidragens utveckling (1995:4). Socialstyrelsen har också gjort

specialbearbetningar av bl.a. undersökningen om hushållens inkomster (HINK),

undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) och undersökning av hushållens

utgifter (HUT) för att analysera och jämföra levnadsförhållandena mellan

socialbidragstagare och andra grupper i samhället. En sammanfattning återfinns

i propositionen s. 64-65. I Socialstyrelsens rapport Socialbidragsnormen - en

översyn redovisas hur socialbidragsnormen förändrats under de senaste tio

åren. Normens utveckling jämförs med ekonomiskt svaga gruppers

inkomstförändring 1985-1995 och prisutvecklingen för olika poster som ingår i

den s.k. normen.

Motioner

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om socialtjänsten (yrkande 1).

Motionärerna anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är

ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner

och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små

gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och

tidigt kan hanteras. En lag kan aldrig ersätta dessa naturliga nätverk. Rätt

utformad kan lagen dock utgöra ett stöd och en vägledning. Grunden för SoL

måste enligt motionärerna vara att aktivera i stället för att passivera. Lagen

måste vidare bygga på närhet i stället för distans. Krav och resultat måste

vara centrala begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och

långsiktigt hållbara värderingar. Enligt motionärerna har viktiga

grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl

fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas

efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från

ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ingenjörskonsten har

lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. I

många fall har det varit mer lönsamt att söka få maximala bidrag än att arbeta

och spara. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv

klara sin ekonomi och sin livssituation. Makten har i stället flyttas till

socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens plenisal. När sedan den

offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de

offentliga systemen lidande.

Motionärerna anser att den enskilde skall ha möjlighet att påverka sin

situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker

inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp

tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa

drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med

allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent

behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan

försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig

om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill

försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla

grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som

verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Vad som är ett mer individuellt

ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse måste bli tydligare. Låg

skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser motionärerna.

I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om en

utredning om socialbidragen som generellt stöd (yrkande 1), om innehållet i en

ny socialtjänstlag (yrkande 3), om kommunalt självbestämmande och

metodutveckling inom socialtjänsten (yrkande 4) och om samordning av de

generella trygghetssystemen (yrkande 5). Motionärerna anser det viktigt att

slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I

samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i den generella

trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska

biståndet uppmärksammas. Regeringen måste ingående analysera problemet kring

generaliseringen av det ekonomiska biståndet och återkomma till riksdagen.

Enligt motionärerna har socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå

vissa viktiga mål. I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom

individ- och familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste

därför göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten och hur arbetet

med förnyelse av socialtjänsten måste fortgå. I dagens ekonomiska läge är det

också helt nödvändigt att se över de generella trygghetssystemen. Vid denna

översyn är det angeläget att en besparing inom de generella statligt

finansierade systemen inte medför ökade kostnader för den kommunala

socialtjänsten.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att den kommande

Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i

socialtjänstlagen mottas av kommunerna (yrkande 1). Motionärerna menar att

många tycks bäva inför att förvandla fattighjälpen till en social rättighet.

Regeringens förslag till ändringar i SoL är till viss del ett steg framåt,

dvs. bort från fattigvårdstänkandet, men också ett steg tillbaka i förhållande

till nuvarande regler. (Detta utvecklas närmare under andra

hemställanspunkter.) Förslaget präglas av ett kompromisstänkande som kan bli

till men för helheten när den nya socialtjänstlagen utformas. Motionärerna

föreslår att den aviserade utredningen om en ny socialtjänstlag bör få i

uppgift att noggrant följa kommunernas agerande i förhållande till de

ändringar i socialtjänstlagen som nu föreslås. En sådan utvärdering bör

prioriteras av kommittén så att hänsyn kan tas till om en del av det bistånd

som skall prövas endast genom kommunalbesvär måste växlas över till

förvaltningsbesvär.

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om en ny utredning (yrkande 1). Motionärerna är positiva till

regeringens förslag om en ny socialtjänstutredning. Socialtjänstkommitténs

huvudbetänkande som presenterades hösten 1994 kunde inte i alla delar förutse

de stora förändringar som samhället och välfärdssystemen skulle genomgå under

en kortare period. En ny översyn är därför nödvändig. Utredningen bör dock få

ett vidare uppdrag än som föreslås i propositionen. Motionärerna pekar på att

den allt dominerande uppgiften för socialtjänsten under 1990-talet har blivit

den ekonomiska biståndsgivningen. Det visar enligt motionärerna att de

ekonomiska välfärdssystemen inte är heltäckande och att många människor -

framför allt ungdomar - står utanför de generella trygghetssystemen.

Ändringarna i socialförsäkringssystemen som varit omfattande under de senaste

åren har särskilt hårt drabbat personer som aldrig varit etablerade på

arbetsmarknaden. Motionärerna har i en motion till riksdagen presenterat ett

förslag om en allmän arbetslivsförsäkring. Detta förslag kommer inte att

ersätta socialtjänstens uppgift om att ge förutsättningar för rimliga

levnadsförhållanden och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär

att socialtjänsten kan ägna mer tid åt den grundläggande uppgiften att vara

ett samhällets yttersta skyddsnät för människor med svåra sociala problem.

Motionärerna föreslår att den kommande utredningen skall få i uppgift att göra

en bedömning av vilka övergripande förändringar som bör göras för att skapa

ett enklare och mer överskådligt transfereringssystem som bygger på principen

om grundtrygghet.

I tre motioner från den allmänna motionstiden 1996 framförs krav på en

utredning om bl.a. orsakerna till socialbidragsberoende och om förändringarna

i välfärdssystemen.

I motion So809 av Ola Ström (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som

anförts om en skyndsam utredning av hur de olika förändringarna i

välfärdssystemet påverkar de mest utsatta människornas välfärd. Motionären

pekar på att en rad förändringar i välfärdssystemen har gjorts för att bringa

ned obalanserna i de offentligt finansierade verksamheterna. En del

förändringar och korrigeringar har varit nödvändiga men enligt motionären

saknas en samlad bild av effekterna och över hur förändringarna slår.

I motion Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad

i motionen anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker (yrkande

15). Motionärerna anser att det är nödvändigt att kartlägga vilka de

huvudsakliga skälen till socialbidragsberoende är liksom orsakerna till

ökningen av socialbidragstagare. Analysen bör sedan tjäna som underlag för

beslut rörande välfärdsfrågor.

I motion Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en levnadsnivåutredning (yrkande 2). Motionärerna anför att den

ekonomiska situationen är mycket svår för dem som är beroende av socialbidrag.

Ofta lever dessa människor helt utanför trygghetssystemen och har obefintlig

kontakt med arbetsmarknaden. Motionärerna anser att de socialbidragsberoendes

situation och levnadsförhållanden bör bli föremål för en utredning.

Utskottets bedömning

Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem.

De övergripande målen och grundläggande värderingarna för samhällets

socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - anges i

socialtjänstlagens inledande paragraf. Enligt portalparagrafen skall

socialtjänsten, på demokratins och solidaritetens grund, främja människornas

ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva

deltagande i samhällslivet. Under hänsynstagande till människans ansvar för

sin och andras sociala situation skall socialtjänsten inriktas på att frigöra

och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten skall med

andra ord inte inriktas på att ta över den enskildes ansvar utan på att

frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. Verksamheten skall vidare

bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet.

De övergripande målen utgör grunden för delmålen för de olika målgrupper och

verksamheter som anges i lagen.

Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för en positiv tilltro till den

enskildes egen förmåga och vilja att påverka sin situation. I likhet med

regeringen anser utskottet att de övergripande målen och grundläggande

värderingarna för all verksamhet inom socialtjänsten skall ligga fast.

Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår kompletteras med en

bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten.

Denna fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i betänkandet.

Enligt utskottets mening finns det i dag inte heller något skäl att göra

avsteg från de principer som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall

vara vägledande för det individinriktade arbetet inom socialtjänsten. En

vägledande princip är att verksamheten skall präglas av en helhetssyn i

stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att en enskilds eller en

grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i

förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara familjen och närmiljön hör

hit utan också den enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör bl.a.

frågor om möjlighet att få arbete och bostad och att undvika utslagning,

segregation och fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete över

sektorsgränserna.

Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen

av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han

eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst. Det är den

enskilde som gör valet dock inom ramen för befintliga resurser. Frivillighet

och självbestämmande innebär inte att socialtjänsten skall vara kravlös. Till

socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt försöka motivera den enskilde

för en viss insats.

Andra vägledande principer inom socialtjänsten är att stöd- och

hjälpinsatser skall ?normaliseras? så att människor inte känner sig stämplade

eller utpekade, att insatser i hemmet går före vård utanför hemmet och att

vården skall anordnas så nära hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går

förlorad. Insatserna måste anpassas till den enskildes aktuella

förutsättningar och behov, vilket betyder att socialtjänsten måste förfoga

över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt

inriktade insatser.

Som anförs i propositionen finns det inte anledning att misstro människors

vilja och förmåga att aktivt förändra sin situation och utvecklas enligt sina

förutsättningar om möjligheter erbjuds och erforderligt stöd från samhällets

sida tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för socialtjänsten bör därför

förbli oförändrat. Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen för att

uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva omprövas. Den ökade arbetslösheten

och tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt större krav

på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors

ekonomiska och sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna kommunala

resurserna, förändringarna i socialförsäkringssystemen och en omfattande

systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är några av de nya

förutsättningar som präglar socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för

att ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det är nödvändigt att

hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det sociala

arbetet.

När det gäller målen för arbetet med vissa grupper i samhället skall

socialtjänsten även i framtiden verka för att barn och ungdomar växer upp

under trygga och goda förhållanden, att äldre människor kan leva och bo

självständigt, att människor med funktionshinder kan delta i samhällets

gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra

beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som

saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att

socialtjänstens arbete mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa

för ögonen. De anhörigas insatser inom vård och omsorg har alltmer kommit att

uppmärksammas. Socialtjänsten bör därför underlätta för närstående som vårdar

äldre, långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också i högre grad

möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också

i högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete. Ökad samverkan mellan

socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram som

särskilt angeläget i propositionen. Utskottet, som menar att det finns ett

stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att

bättre kunna tillgodose människors behov av stödåtgärder och förhindra att

människor hamnar i en rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar denna

inställning. Individens problem och behov får inte snävt betraktas endast ur

den egna myndighetens perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av den

offentliga sektorn. En helhetssyn skall som tidigare anförts prägla arbetet

inom socialtjänsten.

Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörjningskälla

utan skall vara samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i princip

alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-talet har andelen

socialbidragstagare kraftigt ökat och fler har blivit beroende av socialbidrag

för sin försörjning under allt längre tid till följd av bl.a. den höga

arbetslösheten och de nödvändiga besparingarna inom välfärdssystemen.

Utskottet delar regeringens inställning att socialbidraget måste återgå till

att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd.

Utskottet är därför mycket positivt till att regeringen avser att tillsätta

en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet mellan

socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och

försäkringssystemen nu och i framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom

förändringarna i de generella trygghetssystemen i viss mån givit

socialtjänsten en roll som allmän inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har

också visat på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten. Utredningen

skall därför även granska socialtjänstens finansiering och möjligheterna att

få långsiktig stabilitet i resurserna på omsorgsområdet så att höjda

socialbidragskostnader till följd av besparingar i socialförsäkringssystemen

inte tränger undan resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen. Det

finns vissa grupper som det enligt utskottet borde vara möjligt att finna

andra stödformer för än socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag förankring

på arbetsmarknaden och vissa pensionärsgrupper som inte är berättigade till

svensk eller utländsk pension.

Utskottet anser att orsakerna till ökade socialbidragskostnader skall angripas

- inte socialbidragstagarna. Människor som behöver socialbidrag har rätt att

bemötas med respekt och utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att

det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas vilja att klara sig själva,

särskilt inte i tider av hög arbetslöshet och olika socialpolitiska

sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar om behovet av socialbidrag

måste innefatta vissa krav och kontrollmoment men det får inte kännas

förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet anser att de tendenser till

ökade klyftor i samhället mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa,

mellan dem som kan försörja sig själva och dem som behöver samhällets hjälp

och mellan svenskar och invandrare måste motverkas på alla sätt. Att bekämpa

arbetslösheten förblir därför som regeringen anför det viktigaste målet också

för det socialpolitiska området.

Den höga arbetslösheten har kommit att förändra socialtjänstens arbete i

riktning mot att bli en arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst

ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det är därför välkommet att

den nya utredningen även skall se över behovet av att anpassa

socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på arbetsmarknaden.

I propositionen betonas vikten av att socialtjänsten bistår den enskilde med

aktiva insatser som skall syfta till att hjälpa den enskilde att på kort eller

lång sikt klara sin försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns också

ett förtydligande av den enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon

kan för att bli självförsörjande. Utskottet återkommer i det följande till

detta förslag samt till förslag om att precisera socialtjänstlagens regler om

rätten till bistånd. Även övriga kompletteringar av nuvarande lagstiftning som

regeringen föreslår behandlas i det följande.

Andra uppgifter för den kommande utredningen är att ytterligare granska

avgränsningen mellan rättighets- och skyldighetslagstiftning i SoL samt att

analysera rättssäkerhetsaspekterna och kostnadskonsekvenserna för kommunerna

när det gäller förvaltningsbesvär. Även lagens struktur och konstruktion skall

ses över. Utskottet instämmer häri och delar också uppfattningen att det är

angeläget att tillsynen över socialtjänsten effektiviseras och att utredningen

får till uppgift att lämna förslag härom.

Mot bakgrund av det nu anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande

1, So607 (m) yrkandena 1 och 3-5. Motionerna So40 (v) yrkande 1, So46 (c)

yrkande 1, So809 (fp), Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) yrkande 2 får anses

tillgodosedda och avstyrks därför.

Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen

Gällande reglering

Den enskildes rätt till bistånd framgår av 6 § socialtjänstlagen (1980:620)

(SoL). Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning

och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett

självständigt liv.

Rätten till bistånd begränsas inte till några i lag särskilt angivna insatser.

I SoL anges heller inte vilka som kan komma i fråga för bistånd. Enligt

socialtjänstpropositionen (prop. 1979/80:1) skall syftet med rätten till

bistånd vara att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp av

samhället när han eller hon på grund av bristande arbetsförmåga, handikapp,

ålder eller annan liknande omständighet behöver sådana insatser. Rätten till

bistånd enligt 6 § SoL avser således inte enbart ekonomisk hjälp till

försörjningen utan även insatser för livsföringen i övrigt, t.ex. när äldre

eller människor med funktionshinder behöver andra insatser för sin dagliga

livsföring. I rätten till bistånd kan vidare ingå färdtjänst, social hemhjälp,

vård och behandling av barn eller av missbrukare. Biståndet skall anpassas

till den enskildes behov. Som ytterligare förutsättning för rätten till

bistånd gäller att den enskilde själv saknar förmåga att tillgodose behovet.

När rätten till bistånd prövas skall det vägas in i vilken omfattning den

enskilde själv genom egna åtgärder och egna medel kan tillgodose sina behov.

Vid bedömningen måste också hänsyn tas till det ansvar som kan vila på annan

huvudman. Om den enskildes behov kan tillgodoses genom annan huvudmans försorg

föreligger inte någon rätt till bistånd.

Innebörden i begreppet skälig levnadsnivå har inte närmare angivits i lagen

eller lagens förarbeten. I socialtjänstpropositionen framhålls att begreppet

skälig levnadsnivå måste bedömas bl.a. med utgångspunkt i den tid och de

förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever och att det i första hand

måste överlämnas till kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som skall

anses skälig. Det ansågs önskvärt att rätten till bistånd blir så enhetlig som

möjligt. I samband med lagens tillkomst uppdrogs åt Socialstyrelsen att i

samråd med Kommunförbundet utarbeta allmänna råd om socialtjänstlagens

tillämpning och ett system med bl.a. basbeloppsreglerade bruttonormer.

Socialstyrelsen utarbetade 1985 en vägledande norm för socialbidrag.

Socialstyrelsens bruttonormer har vägts mot Konsumentverkets hushållsbudgetar

och mot förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken. Normerna har knutits till

gällande basbelopp och hänsyn har även tagits till konsekvenserna av

skatteomläggningen år 1992. (För en närmare redogörelse över Socialstyrelsens

bruttonormer hänvisas till s. 67-70 i nu föreliggande proposition.)

När det gäller skälig levnadsnivå för bistånd till försörjningen har

Regeringsrätten slagit fast att Socialstyrelsens bruttonormer bör läggas till

grund för bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå, om inte särskilda

omständigheter föranleder annat. Samtidigt framhöll Regeringsrätten att det är

nödvändigt att vid en jämförelse mellan en viss kommuns och Socialstyrelsens

bruttonormer beakta lokala skillnader vad gäller de kostnader som normerna

avser att täcka (RÅ 1993 ref. 11). Regeringsrätten har därefter i en dom (RÅ

1994 ref. 58) medgivit att normposter, som kommunerna på objektiva grunder kan

hävda är mindre väl lämpade att schablonisera i en bruttonorm, kan brytas ut

ur normen för att i stället prövas särskilt när faktiskt behov uppkommer.

Vad som kan ingå i skälig levnadsnivå för bistånd till livsföringen i övrigt

har också prövats av Regeringsrätten i ett stort antal mål. Dessa gäller vitt

skilda frågor, såsom godtagbar nivå för boendekostnad, miljöombyte och

rekreationsresor, ledsagare vid rekreationsresa utomlands, färdtjänst och

andra resor bl.a. för att möjliggöra vårdnad och umgänge med barn,

skuldsanering, vård av olika slag, begravningskostnader m.m. Regeringsrätten

har därvid lagt särskild vikt vid den enskildes behov och personliga

förhållanden. Det kan, som också Socialtjänstkommittén anfört, vara svårt att

dra allmänna slutsatser av rättsfall som avser livsföringen i övrigt eftersom

helhetssynen på den enskildes sociala situation bestämt insatsernas art och

utformning.

Försörjningsstöd (6 b §)

Rätten till bistånd skall enligt propositionen även fortsättningsvis regleras

i 6 § SoL, som kompletteras med tilläggsbestämmelser om dels rätten till

försörjningsstöd (6 b §), dels rätten till annat bistånd (6 f §). Som skäl för

förslaget anförs att socialbidragssystemet utsatts för stora påfrestningar

till följd av bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga besparingar som

skett inom välfärdssystemen. Socialbidragets syfte är inte att fungera som en

långsiktig försörjningskälla utan skall endast behöva träda in tillfälligtvis

vid kortare perioder av försörjningsproblem. Biståndsparagrafens vaga lydelse

i kombination med möjligheten till förvaltningsbesvär har successivt medfört

att bestämmandet av dess konkreta innehåll i allt högre grad förskjutits från

de valda politiska församlingarna till statliga myndigheter och

förvaltningsdomstolar. I propositionen framhålls också att antalet

besvärsärenden kraftigt har ökat till följd av att vissa kommuner tillämpar

lägre normer än vad Socialstyrelsen rekommenderar. Majoriteten av

besvärsärendena har numera kommit att gälla kommunernas socialbidragsnormer.

Det är också otillfredsställande att många som tillhör de mest utsatta

grupperna i samhället inte begagnar sig av möjligheten att överklaga kommunens

beslut och därigenom får socialbidrag som ligger under den rekommenderade

normen. Vidare anförs att det nuvarande systemet också försvårar kommunernas

möjligheter till långsiktig ekonomisk planering. Riksdagen beslutar i dag om

villkor och nivåer för andra ekonomiska trygghetssystem, bl.a. i fråga om

sjukförsäkringar och pensioner, ersättning från arbetslöshetskassa, kontant

arbetsmarknadsstöd, studiebidrag och bostadsbidrag. Utformningen av de

ekonomiska trygghetssystemen är en av de faktorer som påverkar andelen

biståndsberoende. Eftersom det endast är riksdagen som kan samordna och

justera de olika trygghetssystemens inbördes förhållanden till varandra anser

regeringen att det är rimligt att riksdagen även till viss grad beslutar om

nivåerna för det ekonomiska stödet enligt socialtjänstlagen.

När det gäller bistånd för livsföringen i övrigt (annat bistånd) i form av

bl.a. färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende anser regeringen att en

detaljreglering på det sätt som föreslås för försörjningsstödet varken är

lämplig eller möjlig att göra. Det finns dock enligt regeringen skäl att i

lagen avgränsa och tydliggöra rätten till sådant bistånd. Utskottet återkommer

i det följande till frågan om s.k. annat bistånd.

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på

annat sätt skall enligt propositionen ha rätt till bistånd av socialnämnden

för sin försörjning (försörjningsstöd) och livsföring i övrigt (annat

bistånd). 6 § i lagförslaget har utformats i enlighet härmed. Det ekonomiska

stödet till försörjning föreslås delas upp i en för hela riket gällande norm

(riksnorm) samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för

ett antal andra behovsposter (6 b §).

Försörjningsstöd skall lämnas för skäliga kostnader för

1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien,

förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens,

2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,

glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Skäliga kostnader för de poster som anges under punkt 1 skall beräknas enligt

en för hela landet gällande riksnorm som skall grunda sig på officiella

prisundersökningar rörande olika hushållstypers baskonsumtion. Normen skall

fastställas av regeringen, dvs. nivån för de olika kostnadposterna bör

preciseras genom förordning som regeringen bestämmer.

Om särskilda skäl föreligger i ett enskilt fall skall riksnormen kunna

frångås och biståndet beräknas till en högre nivå. Ett sådant fall kan enligt

författningskommentarerna i propositionen vara när sökanden av medicinska skäl

har behov av särskild kost som är dyrare än vanlig kost. Ett annat fall kan

vara om en person på grund av rörelsehinder eller andra skäl har svårigheter

att upprätthålla kontakter med andra. Nivån kan i sådana fall behöva höjas för

att täcka extra utgifter för telefon och tidningar om dessa extra utgifter

inte täcks av annat särskilt stöd, t. ex. handikappersättning. En sänkning av

nivån föreslås också komma i fråga om särskilda skäl föreligger i det enskilda

fallet. Som exempel anges att en person råkat i akut nödsituation eller akut

nödläge och är aktuell för bistånd endast av detta skäl. Ett annan fall kan

vara att det är uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår

i riksnormen.

Beslut om bistånd av det slag som anges ovan kan överklagas genom

förvaltningsbesvär, dvs. domstol kan sätta ett helt eller delvis nytt beslut i

det överklagade beslutets ställe.

I propositionen föreslås att kommunen enligt 6 g § skall ha rätt att ge

bistånd utöver vad som omfattas av ?försörjningsstöd? om det finns skäl för

det. Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd

i andra fall än vad som följer av 6 b § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges

bl.a. som ett komplement till försörjningsstödet och exempelvis omfatta

kostnader för flyttning, komplettering eller nyanskaffning av möbler,

husgeråd, TV m.m., skuldsanering, alternativ medicinsk behandling,

psykoterapikostnader, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekreations- eller

semesterresor.

Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL

överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt

propositionen skall rymmas under 6 g §.

Beslut om bistånd om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd skall enligt

propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva det överklagade

beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet eller sätta ett helt

eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Överklagande

föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges

för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett överklagat

beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet inte tillkommit i laga

ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för

kommunen, om det organ som har fattat beslutet har överskridit sina

befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan författning.

I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som

riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå

i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas

så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.

Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 §

första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller

annan författning, inte kan åberopas av den som anser att han genom det

vägrade biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.

Motionerna

I ett flertal motioner från allmänna motionstiden yrkas att en riksnorm skall

införas.

I motion Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförts om införandet av en riksnorm för socialbidrag (yrkande

7). Motionärerna anser att en för hela riket enhetlig riksnorm för

socialbidrag bör införas.

I motion So654 av Ulla Rudin (s) begärs ett tillkännagivande om införande av

en riksnorm i socialbidragssystemet. I syfte att förhindra godtycke och

rättsosäkerhet anser motionären att en riksnorm för socialbidrag bör införas.

Den enskildes rättigheter och trygghet måste väga tyngre än kommunernas rätt

till självstyre.

Även i motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om riksnorm. Motionären anser att en riksnorm bör införas för att

garantera rätten till en skälig levnadsnivå (yrkande delvis).

I tre motioner (m, c och kd) som väckts med anledning av propositionen yrkas

avslag på regeringens förslag om en riksnorm. I motionerna föreslås också att

6, 6 a och 6 b §§ skall utformas enligt motionärernas önskemål.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall avslå

förslaget om en riksnorm (yrkande 3). Motionärerna anser att socialbidragens

storlek skall avgöras av de enskilda kommunerna. I grunden handlar frågan om

riksnorm eller ej om tilltron till det kommunala självstyret. Skälet till att

låta kommunerna fastställa normnivån är enligt motionärerna bl.a. att såväl

kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika

delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör överensstämma med vad man

i den enskilda kommunen som socialtjänstansvarig finner rimligt. Detta är

grundläggande för den kommunala demokratin. Socialbidragsnivåer som saknar

folkligt stöd är enligt motionärerna nedbrytande för den gemenskap som är

nödvändig i samhället. Vidare yrkas att riksdagen skall besluta att det skall

vara möjligt att överklaga beslut om rätten till socialbidrag men däremot inte

socialbidragens nivå (yrkande 5). Vad gäller de poster som skall ingå i

försörjningsstödet anser motionärerna att det är oskäligt att stöd skall utgå

för medlemsavgift till fackförening (yrkande 4).

I samma motion (m) yrkas att riksdagen skall besluta om att 6 § SoL skall

kompletteras med en bestämmelse om villkorat bistånd (yrkande 6). Motionärerna

menar att socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på

motprestationer från den som tar emot bistånd. När det gäller arbetslösa

bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka

arbete. I andra fall t.ex. när det gäller rehabiliterings- och

normaliseringsarbete anser motionärerna att socialtjänsten skall ha

möjlighet att villkora biståndet, t.ex. ställa krav på att en missbrukare

skall delta i visst rehabiliteringsprogram. Motionärerna föreslår att 6 §

kompletteras med följande bestämmelse: ?Socialnämnden har rätt att ställa

skäligt krav på motprestation om det bedöms aktivt kunna bidraga till att

stärka den enskildes möjligheter att leva ett normalt liv.?

Även i motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

om att en möjlighet till s.k. villkorat bistånd skall införas i

socialtjänstlagen (yrkande 6).

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget

om en riksnorm (yrkande 2) och som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om en ny utformning av paragraferna 6, 6 a och 6 b SoL

(yrkandena 3, 4 och 5). Enligt motionärerna innebär regeringens förslag att

riksnormen blir ett tak i stället för ett golv. Socialbidragen kommer med den

utformning som regeringen föreslår att sänkas i flera kommuner eftersom det

bara är ?om det i det enskilda fallet finns särskilda skäl? som socialnämnden

kan beräkna kostnaderna till en högre nivå. Förslaget kommer också att leda

till en ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Motionärerna anser vidare

att förslaget undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga

på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten

stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska

biståndet. Kommuner skall enligt motionärernas mening ges stor frihet att

bestämma normerna för socialbidraget. Det är kommunernas politiker som skall

ha ansvaret för bedömningarna baserade på de lokala förutsättningarna. Det är

dock angeläget att socialbidragens konstruktion når en större enhetlighet i

sitt innehåll och inte enbart i fråga om den yttre strukturen. Den föreslagna

riksnormen kommer att leda till att biståndet i vissa delar av landet är

otillräckligt medan det i andra delar kan uppfattas som alltför generöst.

Motionärerna föreslår att den nuvarande 6 § SoL delas upp i dels en paragraf

som preciserar försörjningsstödet, dels en paragraf som reder ut vad som avses

med ?livsföring i övrigt?, dvs. det som i propositionen benämns ?annat

bistånd?. Enligt motionärerna bör 6 § SoL ges följande lydelse:

?Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning

(försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt (annat bistånd), om hans eller

hennes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Närmare föreskrifter om

försörjningsstödet meddelas i 6 b och 6 c §§ samt om annat bistånd i 6 f §.

Grunderna för biståndets nivå fastställs av kommunfullmäktige.?

Paragraferna 6 a och 6 b bör enligt motionärerna lyda enligt följande: ?Den

enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet. Biståndet

skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta ansvar och

leva ett självständigt liv.?

?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för

1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och

hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,

2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,

glasögon samt medlemskap i arbetslöshetskassa.?

I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar

att 6 a och 6 b §§ SoL skall utformas i enlighet med vad som föreslås i

motionen (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anser att ingen skall behöva sakna

bostad, kläder, livsmedel etc. I ett välfärdssamhälle skall det finnas en

socialtjänst som skjuter till de medel som behövs för att nå denna

grundtrygghet. Denna grundinställning får dock enligt motionärerna inte

innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar över andra trygghetssystem

inom socialpolitiken. Syftet med socialtjänsten är och bör även framdeles vara

att fler människor blir oberoende av ekonomiskt bistånd och inte tvärtom.

Motionärerna föreslår att riksdagen skall anta följande lydelse till 6 a §

SoL:

?Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet.

Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta

ansvar och leva ett självständigt liv.?

Vidare anser motionärerna att det är angeläget att normerna för

socialbidragen vad gäller konstruktion och innehåll kommer till tydligt

uttryck i lagen. Kommunerna skall ges stor frihet att bestämma normerna för

socialbidragen. Detta är i grunden en fråga om tilltron till den kommunala

självstyrelsen. Riksdagen bör anta följande förslag till 6 b § SoL.

?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för

1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och

hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,

2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård,

glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Skäliga kostnader enligt första stycket 1 utgår i enlighet med en av

kommunfullmäktige fastställd norm beräknad per år i procent av det basbelopp

om enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring har

fastställts för året. Försörjningsstödet enligt andra stycket 2 beräknas till

belopp motsvarande den enskildes skäliga kostnader för utgiftsposterna.?

I en motion begärs ett tillkännagivande om en korttidsnorm.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en

korttidsnorm (yrkande 1). Motionärerna anser att begreppet riksnorm leder

tanken fel och därför bör ersättas med begreppet miniminivå. Den s.k.

riksnormen är enligt motionärerna också för högt satt vid vissa förhållanden.

Hur mycket som skall utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på

om behovet avser en kortare eller längre tid. Studerande som lever på studie-

bidrag och studielån under terminerna och som behöver socialbidrag under

sommaruppehållet har t.ex. inte samma behov av stöd som en person som saknar

inkomster under kanske ett helt år. Mot denna bakgrund anser motionärerna att

de kommuner som så önskar skall ha möjlighet att tillämpa en lägre norm för de

personer som har behov av stöd endast under en kortare tid.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att

möbler, husgeråd, TV m.m. skall betraktas som grundläggande konsumtionsbehov

enligt socialtjänstlagen och att beslut om sådant bistånd skall kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär, detsamma bör enligt motionärerna gälla

kostnader för all tandvård (yrkandena 4 och 5). Motionärerna välkomnar

regeringens förslag till införandet av en riksnorm och en i lag angiven

miniminivå för försörjningsstöd. Motionärerna anser dock att fler poster bör

ingå i försörjningsstödet och att avslag därigenom skall kunna överprövas

genom förvaltningsbesvär. Möbler, husgeråd, TV m.m. skall prövas efter behov

på det sätt som sker i dag. Likaså bör skäliga kostnader för all tandvård

preciseras och kunna bli föremål för överprövning i den för förvaltningsbesvär

stadgade ordningen.

Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en fullständig

rehabilitering av en person. Psykiatrisk behandling skall enligt motionärerna

därför tillhöra den omsorg och vård som den enskilde vid behov har rätt att få

och som vid avslag kan prövas i form av förvaltningsbesvär (yrkande 6).

Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att vissa

beslut om bistånd inte skall kunna överklagas (yrkande 1 delvis). Motionärerna

anser att beslut om bistånd till tandvård, psykoterapeutisk behandling och

alternativ medicinsk behandling skall kunna överklagas genom

förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan den

biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser inte

lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna verklighetsfrämmande.

Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar tydligt i motsatt riktning.

Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är helt oacceptabel. Detta bör

ges regeringen till känna.

Frågor om kostnadsansvaret för socialbidrag tas upp i följande tre motioner.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om behovet

av att utreda hur staten kan överta kostnadsansvaret för socialbidragen och

vad som anförts om finansieringsprincipen (yrkandena 15 och 16). Motionärerna

anser att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas över från

kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning

vara kostnadsneutral. Detta torde kunna åstadkommas genom att de generella

statsbidragen till kommunerna minskar i motsvarande mån. Motionärerna anser

det också viktigt att finansieringsprincipen upprätthålls. Ett beslut om

ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader för kommunerna

måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att kommunerna kompenseras

för merkostnaden.

I motion Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat

finansieringsansvar för socialbidrag (yrkande 17). Motionärerna pekar på att

kostnaderna för socialbidrag ökat dramatiskt under senare år och förordar att

stat och kommun delar ansvaret för dessa kostnader.

I motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som

anförts om kostnadsansvar för socialbidragen (yrkande delvis). Kostnaderna för

socialbidragen bör enligt motionären föras över på staten och finansieras

genom en åtföljande skatteväxling mellan kommunerna.

Följande motioner behandlar frågor om bl.a. inkomster som kan reducera

bidraget och bidrag till visst ändamål.

I motion Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning för lidande och

kränkning inte skall räknas som inkomst enligt socialtjänstlagen (yrkande 32).

Motionärerna anför att många människor som har utsatts för brott inte klarar

av att återgå till studier eller arbete direkt efter brottet. Vissa

brottsoffer blir beroende av bistånd enligt socialtjänstlagen. Skadestånd för

lidande och kränkning bör enligt motionärerna inte räknas som inkomst vid

prövningen av rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen.

I motion So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) hemställs dels om

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om dödsbon, dels om att riksdagen

skall besluta om en sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen att dödsbon ej

omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska medverkan ställs i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandena 1 och 2). Socialnämnden kan

bli skyldig att utge socialbidrag till begravningskostnader i de fall dödsboet

saknar tillräckliga medel därtill. Begravningar kan bli mycket dyra och

oansvariga dödsbodelägare skall inte kunna förlita sig på socialnämnden i

slutändan, anser motionärerna.

I motion So665 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras för vad

som kan beskrivas som ?skälig levnadsnivå? vid socialbidrag. Såvitt utskottet

förstår menar motionären att bistånd till utlandsresor inte skall ingå i

skälig levnadsnivå enligt SoL och att ett avslag på en ansökan om bistånd

till utlandsresor inte skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

I en motion tas frågan om beräkning av ekonomisk behovsprövning och

hushållsgemenskap upp.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och

föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende (yrkande 12).

Motionärerna menar att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL

och 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken. Enligt föräldrabalken upphör

föräldrarnas skyldighet när barnet fyller 18 år. Underhållsskyldigheten

utsträcks dock om barnet går i skolan dock längst till dess barnet fyller 21

år. Motionärerna pekar på att vissa kommuner i dag tillämpar en lägre norm för

livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan

18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna från 20 år och uppåt. En 25-åring som

på grund av arbetslöshet hyr ett rum hos sina föräldrar får t.ex. lägre

ekonomiskt bistånd än om han eller hon hyrt rum hos en granne. Enligt

motionärerna är det av största vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn

och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av

socialbidrag för ovan nämnda poster.

Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c-e §§)

Regeringen anser att socialtjänsten i högre utsträckning än i dag aktivt skall

verka för att förstärka och utveckla den enskildes egna resurser. Särskilt

viktigt är det att kommunerna bistår med aktiva insatser som hjälper den

enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning.

Socialtjänsten bör därvid samverka med andra berörda myndigheter, framför allt

med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande

organ för att åstadkomma en samordning och bättre effektivitet av insatserna.

Rätten till bistånd enligt 6 § förutsätter att den hjälpsökandes behov inte

kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom inkomst av arbete. Det har därför

krävts och i rättpraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd

till sin försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt

socialtjänstens anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Denna

skyldighet för den enskilde omfattar också arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande

åtgärder. Däremot har socialtjänsten inte rätt att kräva motprestation i form

av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta som arbete eller

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I nuvarande socialtjänstlag och gällande

rättspraxis saknas således stöd för att villkora ekonomiskt bistånd t.ex.

genom att kräva att den enskilde deltar i arbete eller sysselsättning som inte

ryms inom den vanliga arbetsmarknaden eller arbetsmarknadspolitiken och inte

är förenad med lön eller andra sedvanliga anställningsförmåner. Regeringen

anser att ett förtydligande måste göras när det gäller den enskildes egna

ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Det

förutsätts dock att en individuell bedömning av den enskildes förutsättningar

att klara ett visst arbete görs i varje enskilt ärende.

Den enskildes ansvar kommer till uttryck i den föreslagna lydelsen till 6 §

SoL. Där stadgas att bistånd kan erhållas först om den enskilde inte själv kan

tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Därutöver

anser regeringen att nya bestämmelser bör införas i SoL som ger kommunen rätt

att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som utvecklar hans eller

hennes möjligheter att i framtiden försörja sig själv (6 c-6 e §§ SoL).

Den föreslagna 6 c § tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som är

arbetslösa eller som inte kommit in på någon reguljär utbildning och heller

inte har kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Syftet

är att förhindra att yngre människor fastnar i ett passivt

socialbidragsberoende. För att bryta en sådan utveckling anser regeringen att

socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa vissa krav. Bestämmelsen skall

även kunna tillämpas för personer som fyllt 25 år och som är i särskilt behov

av kompetenshöjande insatser. I dessa fall måste dock socialnämnden genom

samråd med länsarbetsnämnden förvissa sig om att denna typ av åtgärd är den

lämpligaste för den enskilde. Även studerande som har studielån men som under

studieuppehåll behöver försörjningsstöd skall enligt propositionen omfattas av

bestämmelsen. För denna grupp får åtgärderna utformas med hänsyn till att

försörjningsstöd i första hand söks för att t.ex. feriearbete saknas.

Enligt propositionen är bestämmelsen inte tillämplig i de fall den enskildes

problem är av annan mer personlig natur, såsom allvarliga missbruksproblem

eller beteendemässiga störningar. I ett sådant fall måste socialtjänsten först

hantera dessa grundläggande problem innan ställning kan tas till hur man på

bästa sätt kan stärka den enskildes förmåga att i framtiden försörja sig

själv. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall således inte

ersätta vård- och behandlingsinsatser.

Enligt den föreslagna 6 d § skall den som utan godtagbart skäl avböjer att

delta i praktik eller kompetenshöjande verksamhet eller utan godtagbart skäl

uteblir från sådan verksamhet kunna vägras fortsatt försörjningsstöd eller få

utgående stöd nedsatt.

Socialnämndens beslut om att begära att den biståndssökande skall delta i

viss praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall enligt

propositionen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detsamma gäller

beslut rörande innehållet i sådan praktik eller verksamhet. Däremot skall ett

beslut om vägran eller nedsättning av försörjningsstöd på grund av att den

enskilde undandrar sig att medverka i praktiken eller verksamheten kunna

överklagas ( 6 d § och 73 § första stycket).

Regeringen har givit Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att

utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbetslösa

ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller

i utbildningssystemet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15

juni innevarande år. Därefter avser regeringen att senare under året återkomma

till riksdagen med förslag. Förslaget skall avse ungdomar mellan 20 och 25 år

som står till arbetsmarknadens förfogande och som är berättigade till

ekonomiskt bistånd enligt SoL. Avsikten är bl.a. att kommunerna skall ges

möjlighet att erbjuda träning, utbildning eller annan kompetensutveckling i

stället för socialbidrag. Till åtgärdssystemet skall knytas en särskild

ersättning till dem som deltar i åtgärderna. Ersättningen skall minst motsvara

vad personen skulle vara berättigad till i socialbidrag.

Motionerna

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår 6 c, d

och e §§ i avvaktan på Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens kommande

förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år (yrkande 11). Motionärerna är

positiva till regeringens satsningar för att ge arbetslösa ungdomar en

meningsfull sysselsättning och till ökad samverkan mellan socialtjänsten och

arbetsförmedlingen. Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning

bör enligt motionärernas mening avvaktas innan bestämmelser införs i

socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att begära att ungdomar

under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i kompetenshöjande

verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för denna typ av

verksamhet måste klargöras. Vidare bör det klart och tydligt anges att den

ersättning som ungdomarna får för utfört arbete skall betraktas som lön och

att den lagstiftning som gäller på arbetsmarknaden skall gälla. Motionärerna

anser också att sådan verksamhet, sysselsättning och kompetenshöjande åtgärder

som avses bör ske inom ramen för arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde.

Därmed behåller också socialbidragen sitt syfte att vara ett tillfälligt stöd.

Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas avslag på regeringens

förslag om s.k. aktiva åtgärder för erhållande av socialbidrag (yrkande 2). I

motionen begärs också ett tillkännagivande om vad som anförts om praktik

eller kompetenshöjande verksamhet (yrkande 3). Motionärerna anser att man på

frivillig väg, i dialog mellan socialtjänst och klient kan nå mycket längre än

med tvång att delta i praktik och annan kompetenshöjande verksamhet som

regeringen föreslår. Det är inte kommunens företrädare som skall bestämma vad

som är kompetenshöjande för en mottagare av ekonomiskt bistånd, menar

motionärerna. Kommunerna bör ha en skyldighet att erbjuda någon form av

sysselsättning för såväl unga som äldre, men individen själv måste bestämma

vad som är kompetenshöjande och utvecklande för just honom eller henne.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om den enskildes ansvar (yrkande 2). Den enskildes ansvar för

sin egen situation måste enligt motionärerna komma till klart uttryck i lagen.

I grunden har alla människor en vilja och en önskan att ta personligt ansvar

för sig själv och sina närmaste. Denna vilja och önskan har alltför länge

åsidosatts, menar motionärerna. Det har mer och mer kommit att handla om att

samhället skall ta över ansvaret, vilket lett till passivitet och ökat

bidragsberoende. Motionärerna anser därför att förslaget till 6 § SoL skall

kompletteras med en formulering som betonar den enskildes egna ansvar.

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om aktiva åtgärder (yrkande 6). Motionärerna är positiva till

regeringens förslag om att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd

skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet och till att

förslaget även omfattar studerande ungdomar som under studieuppehåll behöver

försörjningsstöd. Den kompetenshöjande verksamheten måste kunna ges ett annat

innehåll för studerande än för övriga grupper.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

sådan ändring av 6 c § att även personer över 25 som uppbär försörjningsstöd

skall delta i kompetenshöjande verksamhet (yrkande 2). Enligt motionärerna bör

arbetslösa socialbidragstagare delta i olika aktiva insatser som bidrar till

att underlätta en återgång till arbetslivet. Detta krav bör inte som

regeringen föreslår enbart ställas på ungdomar under 25 år. Den i 6 c §

föreslagna åldersgränsen bör därför tas bort, menar motionärerna.

I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva

åtgärder (yrkande 1). Motionären anser att bidragssystemen inte får vara

utformade så att de hindrar människor från att ta ansvar för sina egna och

sina närmastes liv och framtid. I riktlinjerna för socialbidrag bör det ingå

att försöka göra något åt den egna situationen genom studier, praktik etc.

Annat bistånd (6 f §)

Socialtjänstlagens karaktär av målinriktad ramlag innebär att kommunerna har

en betydande frihet att utforma verksamheten utifrån skiftande lokala

förutsättningar och behov. Bestämmelsen om den enskildes rätt till bistånd

preciseras inte vad gäller personkrets eller typ av insatser. Av förarbetena

till SoL framgår att det inte ansågs förenligt med den helhetssyn som skall

prägla det sociala arbetet att knyta rätten till bistånd till vissa angivna

situationer eller insatser.

Enligt propositionen har under senare år kritiken mot den opreciserade

regleringen av rätten till bistånd ökat, både från brukare och från

kommunerna. Handikapputredningen visade att bestämmelserna om biståndsrätt

inte tillförsäkrar svårt funktionshindrade erforderligt stöd och service. Från

kommunnivå har man kritiserat uttrycket ?skälig levnadsnivå? och även tagit

upp frågan om den enskildes rätt att välja biståndsinsats och frågan om

avgränsning mot landstingens ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser.

Socialtjänstkommitténs förslag gick ut på att biståndsformen ?annat bistånd?

skulle omfatta hemtjänst, färdtjänst, boende i särskilda fall, barnomsorg i

vissa fall, personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och

sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt visst ekonomiskt

bistånd. Enligt regeringen bör emellertid endast färdtjänst, hjälp i hemmet

(hemtjänst) och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller

bostad med särskild service för funktionshindrade ingå i vad som avses med

?annat bistånd? (6 f §).

I propositionen anges att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och

att avsikten inte är att ifrågasätta den hittillsvarande tolkningen av

ambitionsnivåer och kvalitet på stödinsatser. Socialtjänstens arbete och

utformning av insatser skall alltid utgå från den enskildes behov och

livssituation. Målsättningen för socialtjänstens verksamheter är enligt

portalparagrafen att främja människors ekonomiska och sociala trygghet,

jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och

utgör ett stöd för personer som har betydande svårigheter att förflytta sig på

egen hand eller använda allmänna kommunikationer. Regelsystemet för färdtjänst

varierar från kommun till kommun, bl.a. vad gäller kriterier för

färdtjänsttillstånd, avgiftskonstruktion och begränsningar av exempelvis

antalet resor per tidsperiod.

För människor som på grund av sjukdom, fysiska, psykiska och/eller sociala

funktionshinder eller annan orsak har behov av hjälp kan olika slags insatser

från hemtjänsten underlätta den dagliga livsföringen och i många fall också

möjliggöra ett kvarboende i det egna hemmet. De flesta undersökningar visar

att människor så länge som möjligt vill bo kvar i sin invanda miljö och där få

den omsorg och vård som behövs. Enligt propositionen kan hemtjänstens

traditionella innehåll indelas i dels uppgifter av servicekaraktär, dels

uppgifter som mer inriktas mot personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter kan

avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel och hjälp med inköp, ärenden på

post och bank och med tillredning av måltider eller distribution av

färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver

behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov, exempelvis

hjälp med att äta och dricka, klä sig, förflytta sig och sköta personlig

hygien samt insatser för att bryta isolering och för att känna trygghet och

säkerhet i det egna hemmet.

Enligt propositionen är huvudinriktningen när det gäller omsorger om äldre

och personer med olika slags funktionshinder att förstärka möjligheterna till

eget boende. Detta gäller även i de fall den enskilde har omfattande behov av

tillsyn, omvårdnad och vård. När behovet av tillsyn eller kraven på trygghet

och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet bör det finnas

möjligheter att flytta till en särskild boendeform. I det särskilda boendet

skall kunna erbjudas en god vård som beaktar den enskildes behov av

självbestämmande, integritet, trygghet och livskvalitet. Avsikten med

förslaget är varken att utvidga eller begränsa rätten till dessa stödinsatser

i förhållande till vad som redan i dag omfattas av rätten till bistånd.

Enligt förslaget till ändring i 73 § SoL får socialnämndens beslut i fråga om

annat bistånd överklagas genom förvaltningsbesvär. Vad gäller den närmare

utformningen av en insats enligt 6 f § anges i propositionen att det vid

prövningen bör beaktas hur den berörda kommunen arbetar med den aktuella typen

av frågor och vilka åtgärder kommunen normalt erbjuder för att tillgodose

ifrågavarande behov. Om den av kommunen erbjudna insatsen tillgodoser

biståndsbehovet har den enskilde ingen rätt att få insatsen utformad på ett

visst annat sätt, anförs det.

I 3 § SoL stadgas att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas

i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 5 § SoL hör det

till socialtjänstens uppgifter att bl.a. svara för omsorg och service, råd,

stöd och vård och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

Genom regeringens förslag till tillägg i 5 § tredje stycket betonas särskilt

att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för anhörigvårdarna.

I 10 § SoL i tredje stycket stadgas att socialnämnden kan utse kontaktperson

eller kontaktfamilj. Enligt 11 § SoL skall socialnämnden aktivt sörja för att

missbrukare får den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån

missbruket. Nämndens ansvar för omsorgen om barn och unga behandlas i 12 §

SoL. I 22-24 §§ finns bestämmelser om vård i familjehem och i hem för vård

eller boende. Enligt 20 § SoL skall socialnämnden verka för att äldre

människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet

och annan lättåtkomlig service. I 21 § anges bl.a. att nämnden skall verka för

att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande

svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap

och att leva som andra. Även lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) ålägger kommunerna ett ansvar för funktionshindrade.

Handikapputredningens arbete resulterade i LSS som trädde i kraft år 1994.

Lagen innehåller preciserade bestämmelser om insatser för personer med

utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, med betydande och

bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder

eller med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart

inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande

svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd

eller service. Insatserna för särskilt stöd och service är enligt 9 §

rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller

ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del

behovet inte täcks av assistansersättning, ledsagarservice, biträde av

kontaktperson, avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse utanför det egna

hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet,

boende i familjehem eller bostad med särskild service eller anpassning samt

daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder. Kommunen är huvudman för

samtliga former av stöd med undantag för rådgivning och annat personligt stöd,

vilket är en uppgift för landstinget. LSS innebär ingen inskränkning i de

rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag, exempelvis SoL.

Enligt lagen (1993:389) om assistansersättning utges sådan ersättning till

personer under 65 år som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller

anhörig och som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring

under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen är avsedd att

täcka kostnaden för personlig assistent. Frågor om assistansersättning

handläggs av försäkringskassorna.

Som ovan anförts föreslås att kommunen med stöd av 6 g § skall ha rätt att ge

bistånd utöver vad som omfattas av försörjninsstöd enligt 6 b §. Kommunen har

enligt den föreslagna 6 g § även möjlighet att ge bistånd utöver vad som

omfattas av bestämmelsen om ?annat bistånd? om det finns skäl för det.

Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd i

andra fall än vad som följer av 6 f § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges

bl.a. i form olika av stöd, vård- och behandlingsinsatser.

Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL

överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt

propositionen skall rymmas under 6 g §.

Beslut om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd eller om bistånd i form

av sådana stöd, vård och behandlingsåtgärder som inte omfattas av 6 f § skall

enligt propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom

förvaltningsbesvär. Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva

det överklagade beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet

eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets

ställe. Överklagande föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt

den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen

(1991:900). Ett överklagat beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet

inte tillkommit i laga ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är

en angelägenhet för kommunen, om det organ som har fattat beslutet har

överskridit sina befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan

författning.

Skälen till att beslut om sådant bistånd som rör olika former av stöd- vård-

och behandlingsinsater inte bör överklagas genom förvaltningsbesvär är enligt

propositionen följande. Vilka möjligheter som finns att överklaga olika beslut

av socialnämnden har ingen betydelse för kommunens skyldighet att erbjuda

sådana insatser när det behövs. Kommunens skyldighet härvidlag framgår av

bl.a. 10, 11 och 12 §§ SoL samt av LVU och LVM. Vidare anförs att den enskilde

enligt 9 § SoL är tillförsäkrad ett inflytande över insatserna. Enligt 9 §

skall socialnämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras

tillsammans med honom. Det sociala arbetet har också, menar regeringen, allt

sedan socialtjänstlagens ikraftträdande präglats av detta synsätt och

utvecklats i riktning mot en arbetsmetod som går ut på att tillvarata och

stärka den enskildes egna resurser. Behovet av att få ett beslut om i detta

sammanhang aktuella åtgärder överprövat genom förvaltningsbesvär blir därmed

enligt propositionen mindre framträdande än tidigare. Enligt regeringens

bedömning är det dessutom ytterst osannolikt att en person som är i verkligt

behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av kommunen. Att den

enskilde och kommunen kan ha olika uppfattningar om valet eller utformningen

av insatsen i fråga är enligt propositionen knappast något som lämpar sig för

juridisk överprövning. Regeringen vill dock betona kommunens ansvar för att

det finns lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a. utsatta barn och ungdomar

och för personer med missbruksproblem.

I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som

riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå

i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas

så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.

Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 §

första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller

annan författning inte kan åberopas av den som anser att han genom det vägrade

biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.

Motionerna

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att

umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård och behandling (yrkande 2)

skall omfattas av rätten till bistånd och överklagas genom förvaltningsbesvär.

I samma motion yrkas att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det som i

socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av

förvaltningsbesvär (yrkande 7). Att avlösar- och ledsagarservice i

lagförslaget anges som en frivillig insats för kommunerna kommer att drabba

bl.a. föräldrar till funktionshindrade barn och alla som inte tillhör LSS

personkrets. Avlösar- och ledsagarservice måste enligt motionärerna kunna

prövas på samma sätt som hemtjänst och färdtjänst, dvs. genom

förvaltningsbesvär. Motionärerna yrkar även ett beslut om att vård och

behandling av missbrukare skall betraktas som annat bistånd enligt SoL och att

beslut om sådant bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär

(yrkande 8). Motionärerna anser att vård- och behandlingsinsatser som kommunen

erbjuder en missbrukare måste kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. En

motsättning mellan den enskilde och kommunen om valet av insatser eller

utformningen av insatserna är en fråga som i allra högsta grad lämpar sig för

?juridisk överprövning?, menar motionärerna. Avgörande för en lyckad

rehabilitering av en person med missbruksproblem är att missbrukarens önskemål

om behandlingsform respekteras. Enligt motionärerna strider regeringens

förslag också mot socialtjänstlagens portalparagraf om att ?verksamheten skall

bygga på respekt för människans självbestämmande och integritet?.

I motion So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) yrkas att riksdagen

beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i

enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att regeringens

förslag till 5 § socialtjänstlagen innebär en klar försämring för familjer med

funktionshindrade barn jämfört med vad som gäller i dag då stöd till t.ex.

avlösning ingår som en naturlig del i socialtjänstens åtagande gentemot dessa

familjer. Motionärerna anför att regeringen enligt uppgift kommer att föreslå

ytterligare inskränkningar vad gäller stödet enligt LSS och LASS samt påpekar

att dessa lagar inte omfattar alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som

är synskadade eller lider av MBD/Damp. Avlösning är i dag ofta själva

förutsättningen för att barn med funktionshinder skall kunna bo kvar hemma hos

sina föräldrar. En reducering av detta stöd innebär att familjer splittras och

kostnaderna ökar genom dyra placeringar för kommunerna, anförs det.

Motionärerna anser att den föreslagna 6 f § socialtjänstlagen skall

kompletteras med en fjärde punkt rörande rätten till avlösning.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till tydligare lagtext när det gäller 6 f och g §§ så att

rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper som funktionshindrade och en

del äldre som är beroende av en väl fungerande socialtjänst (yrkande 3).

Motionärerna anför att det i förslaget till 6 f § SoL räknas upp vilka behov

som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Exempelvis framgår det inte

om begreppet hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är

enligt motionärerna också om avlösning och tillgång till kontaktfamilj

omfattas av begreppet hjälp i hemmet eller om dessa insatser utgör bistånd i

andra fall enligt 6 g §, vilket inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär.

Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt motionärerna att utsatta

människor kan mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen

situation, vilket inte står i samklang med portalparagrafen i

socialtjänstlagen om att den sociala verksamheten skall bygga på respekt för

människors självbestämmanderätt och integritet. Motionärerna anser att

regeringen måste återkomma med tydligare lagtext beträffande 6 f och g §§.

Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att beslut om

bistånd till vård och behandling av missbrukare inte skall kunna överklagas

genom förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan

den biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser

inte lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna

verklighetsfrämmande. Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar

tydligt i motsatt riktning. Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är

helt oacceptabel. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1 delvis).

I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i

enlighet med vad i motionen anförts om komplettering av socialtjänstlagens 6 f

§ (personligt stöd, vård och behandling samt anhörigstöd) (yrkande 3).

Motionärerna anför att regeringens förslag till 6 f § avviker markant från de

synsätt och förslag som redovisades i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande

(SOU 1994:139). Det anmärkningsvärda är att man i paragrafen inte tar upp

personligt stöd (inkluderande avlösning och ledsagning) samt vård och

behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL, anförs det.

Motionärerna påpekar att anhöriga och närstående svarar för merparten av

omsorgsinsatserna till äldre och till personer med olika slag av

funktionshinder. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också

information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. Enligt

motionärerna bör 6 f § kompletteras på så sätt att med annat bistånd skall

avses även personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och

sjukvård enligt HSL samt stöd och avlastning för vård och omsorg av nära

anhörig eller närstående.

I motion So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om

anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser. Motionärerna anser det

angeläget att socialtjänstlagen kompletteras med en paragraf med följande

lydelse: ?Socialtjänsten skall tillhandahålla insatser i form av stöd och

avlastning för enskilda och familjer med ansvar för vård och omsorg av nära

anhörig eller närstående?. En sådan markering är av stor betydelse för att

lyfta upp anhörigstödet och tydliggöra att det ingår bland socialtjänstens

grundläggande stödformer, menar motionärerna.

I motion So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av 6 och 11 §§ i socialtjänstlagen.

Enligt motionärerna får den enskilde missbrukarens önskemål om vårdinsatser

ofta företräde framför kommunernas syn på vad som skall anses vara lämplig

vård vid ett överklagande. Motionärerna anser att en sådan ordning kan få

besvärande konsekvenser för missbrukarvården. Det finns t. ex. inget som

verifierar att dyra vårdformer på institution alltid är den bästa vårdformen

för den enskilde missbrukaren. Snarare bekräftar Socialstyrelsens utvärdering

- Kursändring i missbrukarvården - motsatsen. För att undvika att nuvarande

ordning leder till att allt färre får vård i framtiden är en översyn av

gällande lagstiftning och tillämpning angelägen. Det bör ankomma på regeringen

att göra en sådan översyn. Kommunernas synpunkter på lämplig vårdform måste

ges lika stor tyngd som den enskildes.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens inställning att det finns skäl att komplettera

nuvarande SoL med bestämmelser som preciserar rätten till försörjningsstöd och

rätten till annat bistånd. Det är dock viktigt att i detta sammanhang

understryka vad som sägs i propositionen om att grundtankarna i

socialtjänstreformen från 1980 fortfarande gäller och att kompletteringarna

inte innebär något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i

SoL.

I likhet med regeringen (och Socialtjänstkommittén) anser utskottet att det

finns behov av en mer preciserad socialbidragsnorm. Det är angeläget att det

råder en överensstämmelse mellan kommunerna vad gäller socialbidragsnormernas

konstruktion och innehåll. För den enskilde är det också av stor betydelse att

det finns klara riktlinjer för vilka levnadskostnader som skall täckas genom

biståndet. Det ekonomiska stödet till försörjning bör som regeringen föreslår

delas i en schabloniserad del och i en rätt till ersättning för skäliga

kostnader för ett antal andra behovsposter. Utskottet har inget att invända

mot de behovsposter som föreslås ingå i den schabloniserade delen av

försörjningsstödet. Dessa avser att täcka hushållens normala kostnader för

livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygienartiklar,

förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens.

Vid kortvariga hjälpbehov uppkommer i regel inte vissa utgifter. Stora

variationer i utgifter kan också förekomma beroende på den enskildes behov och

var i landet han eller hon är bosatt. I propositionen har därför föreslagits

att kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor, läkarvård,

akut tandvård, glasögon, och avgifter till fackförening och arbetslöshetskassa

skall omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade

delen. Utskottet delar regeringens inställning att sådana kostnader bör

behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period

hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet. Vid

skälighetsbedömningen bör en jämförelse göras mellan den enskildes kostnader

och en låginkomsttagares.

Utskottet anser det angeläget att nivån på det ekonomiska stödet till

försörjning inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den enskilde bör

tillförsäkras en rätt till ett grundstöd för sin försörjning i de fall han

inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt.

Utskottet ställer sig därför bakom förslaget i propositionen om att den

schabloniserade delen av försörjningsstödet bör beräknas enligt en för hela

riket gällande riksnorm. Nivån på försörjningsstödet i denna del skall

fastställas av regeringen och liksom hittills grunda sig på de konsumtions-

och prisstudier som Konsumentverket gör avseende olika hushålls baskonsumtion.

Nivån bör också som för närvarande delas upp på olika hushållstyper och

åldersintervaller. En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas

inflytande över socialbidragens nivå och innehåll. Utskottet anser dock att

staten måste ha ett ansvar för att den enskilde garanteras en miniminivå för

de mest grundläggande behoven.

Beslut i fråga om bistånd till försörjningsstöd enligt 6 b § skall som

regeringen föreslår även i fortsättningen kunna överklagas genom

förvaltningsbesvär. Överklagandemöjligheten gäller både beslut om bistånd till

sådana kostnader som ingår i riksnormen och beslut om bistånd till kostnader

som ligger utanför riksnormen och som skall bedömas utifrån vad som är skäligt

i det enskilda ärendet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande 3

och So46 (c) yrkande 2 om avslag på förslaget om en riksnorm. Motionerna

Sf241 (v) yrkande 7, So654 (s) och So664 (s) delvis om tillkännagivanden om

att införa en riksnorm är tillgodosedda och avstyrks därmed.

I likhet med regeringen anser utskottet det rimligt att riksnormen skall kunna

frångås och bistånd lämnas med högre eller lägre belopp om särskilda skäl

föreligger i det enskilda fallet. Motion So48 (fp) yrkande 1 får därmed i allt

väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks.

I vissa fall finns behov av ekonomiskt stöd utöver vad som omfattas av

försörjningsstödet. Det kan röra sig om behov av mer tillfällig karaktär och

som därför inte bör ingå i försörjningsstödet. I propositionen föreslås att

kommunen skall ges en befogenhet men inte en skyldighet att utge bistånd

utöver vad som följer av 6 b §. Som exempel anges kostnader för flyttning,

komplettering och nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV, skuldsanering,

alternativ medicinsk behandling, psykoterapikostnader, mer omfattande

tandvårdsbehandling, rekreations- och semesterresor. Kommunen kan också

besluta att anta normer som utgör ett tillägg till det lagreglerade

försörjningsstödet.

Utrymme måste enligt utskottet skapas för lokala kommunala bedömningar.

Utskottet anser således, i likhet med regeringen, att sådana poster bör ligga

utanför rätten till försörjningsstöd och att kommunerna i varje enskilt fall

får bestämma om bistånd skall utgå. Detta innebär att nuvarande möjlighet att

anföra förvaltningsbesvär slopas och att beslut om ekonomiskt bistånd till

andra ändamål än som anges i 6 b § får ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt

den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen

(1991:900). Utskottet utgår dock från att kommunerna även framdeles ser till

att den enskilde (genom biståndet) tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Utskottet delar således inte inställningen i motionerna So40 (v) yrkandena

4-6 samt So49 (mp) yrkande 1 delvis att ytterligare poster bör ingå i

försörjningsstödet.

Motionerna So653 (m) yrkandena 1 och 2 och So665 (m) från den allmänna

motionstiden är tillgodosedda genom förslagen i propositionen och avstyrks

därmed.

Utskottet delar inte intställningen i motionerna So44 (m) yrkande 6 och So607

(m) yrkande 6 om att socialtjänstens rätt att ställa krav i samband med

biståndsprövningen skall omfatta krav på att t.ex. en missbrukare skall delta

i ett visst rehabiliteringsprogram eller att införa lagregler som utöver vad

som följer av 6 c-e §§ (utskottet återkommer till dessa bestämmelser nedan)

vidgar socialtjänstens möjligheter att ställa krav på den enskilde när han

eller hon ansöker om bistånd. Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om

socialtjänstens ansvar att aktivt sörja för att en person med missbruksproblem

får erforderlig hjälp och vård för att komma ifrån sitt missbruk. I detta

ligger bl.a. att söka motivera missbrukaren att genomgå behandling.

Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen utgör en bra

avvägning mellan kommunens självbestämmande och den enskildes behov av

trygghet att få sina behov tillgodosedda när andra möjligheter inte står till

buds. Utskottet tillstyrker förslagen till 6, 6 a och 6 b §§ i SoL och

avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So44

(m) yrkandena 4-6, So607 (m) yrkande 6 So46 (c) yrkandena 3-5 och So47 (kd)

yrkandena 1 och 2.

Enligt regeringens och statskontorets bedömning kommer förslagen som rör

rätten till bistånd inte att förorsaka ökade kostnader för kommunerna. Den

preciserade rätten till bistånd kommer att innebära att

förvaltningsdomstolarnas och kommunernas arbetsbelastning minskar till följd

av att antalet överklaganden kraftigt kommer att reduceras. Utskottet

avstyrker motionerna So40 (v) yrkande 15, Fi212 (v) yrkande 17 och So664 (s)

delvis om att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas från

kommunerna till staten. Utskottet anser det viktigt att regeringen noga följer

utvecklingen av de kommunala kostnaderna för socialbidragen. Som tidigare

nämnts har regeringen för avsikt att tillkalla en ny utredning som bl.a. skall

granska och ytterligare belysa socialtjänstens finansiering, i synnerhet

frågan om det är möjligt att genom förändringar i lagstiftning och andra

centralt fastställda regelverk tillskapa ett utrymme för omprioriteringar inom

ramen för de resurser som anslås till socialtjänsten. Motionen So40 (v)

yrkande 16 får därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks.

För att en sökande skall ha rätt till bistånd gäller att denne har ett

faktiskt behov och att biståndet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det

senare villkoret kommer även att beröras i det följande under avsnittet

?Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd?.

När det gäller principer för hänsynstagande till inkomster och tillgångar

vid beräkning av socialbidrag har Socialstyrelsen i Allmänna råd om

socialbidrag, 1992:4, uttalat bl.a. följande.

Vid beräkning av socialbidrag läggs normalt normbeloppet för de

familjemedlemmar som ingår i hushållet ihop till ett bruttobehov.- - -

Därefter dras familjens alla inkomster från denna summa varefter familjens

nettobehov täcks genom socialbidrag. - Lön eller annan inkomst efter skatt

skall avräknas, liksom andra inkomster t.ex. räntor, arvoden, underhållsbidrag

och bidragsförskott. Livränta från arbetssskadeförsäkring räknas också som

inkomst och avräknas från bruttobehovet.

Som inkomst räknas enligt de allmänna råden även utdömt skadestånd till den

del det inte utgör ersättning för extra kostnader för vård och behandling.

Socialtjänstkommittén har inte funnit anledning att föreslå någon ändring när

det gäller de principer för hänssynstagande till inkomster och tillgångar som

finns angivna i Socialstyrelsens allmänna råd. I propositionen föreslås heller

inte någon ändring i detta avseende.

Utskottet vill inte föreslå någon förändring avseende vilka inkomster som

kan reducera socialbidragets nivå. Motionen Ju903 (c) yrkande 32 avstyrks

därmed.

När det gäller den ekonomiska behovsprövningen delar utskottet regeringens

bedömning att det liksom enligt nuvarande praxis inte skall finnas något

hinder att beakta den samlade ekonomiska förmågan hos dem som lever i en

hushållsgemenskap. Detta bör enligt propositionen gälla både i fråga om makar

och andra som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden.

Ekonomiskt bistånd till en person som bor ihop med en annan men under andra

förhållanden, t.ex. en mor och ett vuxet barn, syskon, kamrater etc. berörs

inte i propositionen. Utskottet anser att med hushållsgemenskap även bör

avses den situationen att två eller flera personer stadigvarande bor i samma

bostad på ett sådant sätt att flerpersonshushållets ekonomiska fördelar kan

utnyttjas. Det behöver således inte vara fråga om sådan ekonomisk

hushållsgemenskap som förutsätter att parterna har någon form av ekonomiskt

ansvar för varandra. Riksnormen skall som tidigare anförts fastställas av

regeringen och beräknas med ledning av officiella prisundersökningar rörande

olika hushålls baskonsumtion. Utskottet anser det angeläget att

Socialstyrelsen ser över behovet av nya allmänna råd och lämnar information om

den nya lagstiftningen. Utskottet avstyrker motion So40 (v) yrkande 12.

Som tidigare anförts förutsätter rätten till bistånd att den hjälpsökandes

behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Det har därför krävts och i

rättspraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd till sin

försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt socialtjänstens

anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Detta krav på den

enskilde omfattar också deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex.

arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande

åtgärder. Socialtjänsten har i dag däremot inte rätt att kräva motprestation

av en hjälpsökande i form av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta

som arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottet delar regeringens

bedömning att ett förtydligande i lag måste göras dels när det gäller den

enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli

självförsörjande, dels beträffande socialtjänstens skyldighet att i högre

utsträckning bistå med aktiva åtgärder. Utskottet ställer sig därför bakom

förslagen i propositionen om att bistånd skall kunna erhållas först om den

biståndssökande inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem

tillgodosedda på annat sätt. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja

alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds. Det är först

när den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov som samhällets insatser

kan komma i fråga. I motion So44 (m) yrkande 2 begärs tillkännagivande om att

socialtjänstlagen skall kompletteras med en formulering som betonar den

enskildes eget ansvar. Utskottet anser att yrkandet får anses tillgodosett

genom det förtydligande av den enskildes ansvar som föreslås i propositionen

och som kommer till uttryck i 6 §. Yrkandet avstyrks.

Utskottet ställer sig också bakom förslagen i propositionen som ger

socialtjänsten möjlighet att ställa krav på yngre personer som uppbär

försörjningsstöd att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet

som utvecklar hans möjligheter att i framtiden försörja sig själv. I de fall

den enskilde har allvarliga missbruksproblem måste socialtjänsten först

hantera detta problem innan ställning kan tas till hur hans förmåga att i

framtiden försörja sig själv på bästa sätt kan stärkas. Praktik- eller annan

kompetenshöjande verksamhet kan dock i vissa fall användas som ett led i

socialnämndens arbete för att bryta ett begynnande missbruk eller som ett

komplement til andra insatser mot missbruket. För att socialtjänsten skall

kunna bidra med aktiva insatser för att förstärka och utveckla den enskildes

egna resurser att i framtiden klara sig själv bör socialtjänsten samverka med

andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen,

försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ. Utskottet vill

understryka vad som sägs i propositionen om att insatserna skall utformas med

skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.

Däremot delar utskottet inte inställningen i motion So49 (mp) yrkande 3.

Utskottet ser positivt på det uppdrag regeringen givit till Socialstyrelsen

och Arbetsmarknadsstyrelsen och som syftar till att öka arbetslösa ungdomars

förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller

utbildningssystemet.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp)

yrkande 2 om avslag på regeringens förslag om deltagande i praktik eller annan

kompetenshöjande verksamhet, samt yrkande 3 i motion So49 (mp).

Möjligheten för socialtjänsten att ställa vissa krav på personer som uppbär

försörjningsstöd tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som inte fått

fäste på arbetsmarknaden eller kommit in på någon reguljär utbildning. Den nya

bestämmelsen (6 c § punkt 2) omfattar också personer som fyllt 25 år men som

av särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser. I motion So48 (fp)

yrkas att den föreslagna åldersgränsen skall tas bort och att kravet på att

delta i kompetenshöjande verksamhet skall gälla även personer över 25 år.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är särskilt angeläget

att se till att yngre människor inte fastnar i ett passivt

socialbidragsberoende och att socialtjänstens möjligheter att ställa krav i

första hand skall ta sikte på ungdomar under 25 år. För äldre arbetslösa

personer är det självfallet också viktigt att kommunerna bistår med insatser

som hjälper den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen

försörjning. Motionen So48 (fp) yrkande 2 avstyrks. Motion Ub247 (fp) yrkande

1 får anses tillgodosedd och avstyrks också.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen till 6 c-6 e §§ SoL.

När det gäller studerande som under studieuppehåll behöver försörjningsstöd

anförs i propositionen att åtgärderna får utformas med hänsyn till att bistånd

i första hand söks därför att andra alternativ, t.ex. feriearbete saknas.

Utskottet har inte någon annan uppfattning. Motionen So46 (c) yrkande 6 som,

enligt utskottet, inte står i någon egentlig motsättning till vad som anförs

i propositionen, får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en detaljreglering på samma sätt

som för försörjningsstödet av vad som skall ingå i ?annat bistånd? varken är

lämplig eller möjlig. Det finns emellertid skäl att i lagen avgränsa och

tydliggöra också denna rätt till bistånd. Utskottet anser liksom regeringen

att rätten till ?annat bistånd? enligt 6 f § SoL skall omfatta färdtjänst,

hjälp i hemmet och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller

bostad med särskild service för funktionshindrade. Dessa slags insatser utgör

grundläggande delar av den kommunala äldre- och handikappomsorgen.

För det fall den enskilde har behov av stöd, vård eller omsorg i annan form

än de insatser som omfattas av rätten till bistånd enligt 6 f § har

socialnämnden möjlighet att utge bistånd med stöd av 6 g §.

I motionerna So40 (v) yrkande 7, So 41 (m) och So47 (kd) yrkande 3 delvis

yrkas att 6 f § SoL skall kompletteras att omfatta även avlösning, ledsagning

och personligt stöd. I motion So414 (kd) begärs ett tillkännagivande av

kommunens skyldighet att tillhandahålla bl.a. anhörigstöd. Dessa slags

insatser kan enligt regeringens förslag endast bli föremål för prövning i

domstol i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Utskottet delar

regeringens uppfattning att kommunerna bör ges större utrymme än i dag att

besluta hur den enskildes behov av stöd, vård eller behandling skall

tillgodoses. Kommunerna har kostnadsansvaret och goda möjligheter att utforma

insatserna efter individuella behov och lokala förutsättningar. Många i behov

av avlösning och ledsagning och liknande stödinsatser känner stor oro inför

regeringens förslag att lägga dessa insatser utanför rätten till bistånd och

därmed inskränka möjligheten till prövning av kommunala beslut i domstol.

Utskottet har full förståelse för detta men utgår liksom regeringen från att

den enskilde även fortsättningsvis kommer att få behovet av stöd, vård eller

behandling tillgodosett av socialnämnden, även om han inte har möjlighet att

få beslutet omprövat genom förvaltningsbesvär. Regeringens förslag innebär

inte att kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt bestämmelserna om

omsorger om äldre människor och om människor med funktionshinder i 19-21 §§

SoL minskar. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i

propositionen föreslås ett tillägg i 5 § SoL som stadgar att socialnämnden

genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående.

Nämndens insatser skall vidare enligt 9 § SoL utformas och genomföras i samråd

med den enskilde. Utskottet vill även betona att begreppet skälig levnadsnivå

kvarstår i lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd inte är avsedd

vad gäller insatsernas kvalitet och omfattning. I hemtjänsten kan för övrigt

ingå vissa inslag av avlösning och ledsagning.

I motionerna So40 (v) yrkande 8 och So47 (kd) yrkande 3 delvis yrkas en

motsvarande ändring av 6 f § beträffande vård och behandling som inte är

hälso- och sjukvård enligt HSL, dvs. bl.a. missbrukarvård. I motion So49 (mp)

yrkande 1 delvis begärs ett tillkännagivande rörande den inskränkta

besvärsrätten avseende vård och behandling av missbrukare. Utskottet anser

även beträffande dessa former av sociala insatser att det är rimligt att

utvidga kommunens självbestämmanderätt. Kommunen har ett ansvar enligt 11 §

SoL för att bl.a. förebygga och motverka missbruk samt aktivt sörja för att

den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver för att komma

ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera

hjälpen. Regeringen betonar i propositionen särskilt kommunens ansvar för att

det finns lämpliga åtgärder att sätta in för personer med missbruksproblem.

Även i denna del utgår utskottet från att de med behov av vård och behandling

som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL får erforderligt stöd av kommunen

för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

I motion So40 (v) yrkande 2 begärs ett beslut om att umgängesresor för barn

liksom barns rätt till vård och behandling skall omfattas av rätten till

bistånd och kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Utskottet har inte

heller någon invändning mot att dessa poster läggs utanför rätten till bistånd

enligt 6 f §. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att socialnämnden

enligt förslaget till ändring i 1 § SoL i alla ärenden som rör barn särskilt

skall beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver.

Utskottet anser att även nu ifrågavarande förslag utgör en lämplig avvägning

mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp

och stöd. Utskottet tillstyrker 6 f § i regeringens förslag till lag om

ändring i SoL och avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m)

och So47 (kd) yrkande 3. Även motionerna So49 (mp) yrkande 1 delvis och So414

(kd) avstyrks. Regeringens förslag innebär att beslut angående missbrukarvård

inte längre kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Motion So625 (c) får

därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför.

I motion So48 (fp) yrkande 3 efterlyses tydligare lagtext avseende 6 f och

6 g §§ SoL. Annat bistånd enligt 6 f § omfattar i paragrafen uppräknade

insatser. Hjälp i hemmet enligt denna paragraf avser vad som normalt utförs av

hemtjänsten, exempelvis viss ledsagning och avlösning. Bistånd utöver vad som

avses i 6 f §, t.ex. i form av kontaktfamilj, kan erhållas enligt 6 g §. Någon

anledning att ytterligare precisera ovannämnda paragrafer föreligger enligt

utskottets mening inte. Motionen avstyrks därför.

Mot bakgrund av vad ovan anförts tillstyrker utskottet även förslaget till

6 g § SoL.

Socialnämndens uppgifter (5 §)

I 5 § SoL anges de uppgifter som åvilar socialnämnden. Uppgifterna kan delas

in i strukturinriktade insatser, som syftar till en god samhällsmiljö, allmänt

inriktade insatser, varmed åsyftas generellt utformade sociala insatser inom

exempelvis barnomsorgen och äldreomsorgen samt individuellt inriktade

insatser, vilka avser sociala tjänster direkt anpassade till den enskilde

individens behov. Av paragrafen framgår att socialnämnden bl.a. skall svara

för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och

annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

Allmänna riktlinjer om det sätt på vilket socialnämnden skall fullgöra sina

uppgifter ges i 7-10 §§ SoL.

I propositionen föreslås att ett nytt sista stycke förs in i 5 §

socialtjänstlagen om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta

för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som

har funktionshinder.

Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande. Anhöriga svarar för betydande

hjälp- och stödinsatser till äldre och personer med funktionshinder. Det kan

handla om allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med

hushållssysslor till omfattande hjälp med personlig omvårdnad och uppgifter av

sjukvårdskaraktär. Studier av omfattningen av anhörigas insatser tyder på att

dessa är två till tre gånger större än samhällets hjälpinsatser. Det finns

mycket som tyder på att anhöriga inte får det stöd som krävs i situationer med

ett ofta ensamt och psykiskt påfrestande vårdansvar. Även när samhället går in

med mycket stora hjälpinsatser till hemmaboende äldre och funktionshindrade

personer täcker hjälpen endast en begränsad del av dygnet. Åtskilliga anhöriga

till långvarigt sjuka och funktionshindrade personer lever under fysiskt,

psykiskt och socialt påfrestande förhållanden. Regeringen anser mot denna

bakgrund att det är viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till

anhörigvårdarna. Genom den nya bestämmelsen markeras vikten av att

socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till dem som vårdar långvarigt

sjuka, äldre personer eller människor med funktionshinder. Genom att det i

lagtexten talas om ?närstående? i stället för ?anhöriga? omfattas även

situationer där exempelvis grannar och vänner träder i anhörigas ställe.

Stödet till anhöriga skall enligt propositionen ses som en frivillig

verksamhet för kommunen som också får stort inflytande över utformningen av

stöd-insatserna. Den preventiva ansatsen är därvid en viktig utgångspunkt. Det

handlar om att hjälpa den anhörige innan också denne blir fysiskt eller

psykiskt utsliten. Regeringen framhåller i detta sammanhang vikten av tidiga

och förebyggande insatser. En av de viktigaste förebyggande insatserna på

äldreområdet är just stödet till de anhöriga. Enligt regeringen föreligger

behov av ett förbättrat anhörigstöd även för föräldrar med barn som har

missbruksproblem eller lider av psykisk sjukdom.

I motion So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ?Stödet

till anhöriga? respektive om ledsagarservice (yrkandena 1 respektive 2).

Motionärerna anför att anhöriga gör ett fantastiskt arbete som många gånger

innebär att finnas till hands dygnet runt. Om de inte får avlösning sliter de

ut sig i förtid och kommunen får två personer att ta ansvar för i stället för

en. Det finns enligt motionärerna en uppenbar risk att kommunerna i dagens

ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt på problemet och reducerar

eller avskaffar anhörigstödet. Motionärerna föreslår därför att ordet ?bör? i

regeringens förslag till 5 § socialtjänstlagen byts ut mot ?skall?.

Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt funktionshindrade

skall kunna delta i samhällslivet, berörs enligt motionärerna inte alls i

propositionen. Motionärerna föreslår att denna insats också i fortsättningen

?skall? vara kommunens uppgift att tillhandahålla.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade

villkor för närståendevård (yrkande 8). Enligt motionärerna är den nya

bestämmelsen i socialtjänstlagen om närståendevård vagt utformad. Det är

vidare viktigt att understryka att närståendevård måste vara frivillig, både

för vårdaren och för den som vårdas. Enligt motionärerna bör regeringen ta

initiativ till överläggningar med kommunförbunden för att se över hur ett

utökat stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske. Reformförslag som

bör tas upp vid överläggningarna är en fortsatt utbyggnad av avlastning och

växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade

möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som

har rätt att vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt

en förlängd ledighetsperiod för dem som vårdar.

I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i

enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i socialtjänstlagens 5 § (barn-

och ungdomsplaner) (yrkande 4). Motionärerna anför att socialtjänstens

möjligheter att bedriva förebyggande arbete bland barn och ungdomar är

beroende av samverkan mellan kommunala förvaltningar och frivilliga

organisationer. För att nå en sådan samordning bör enligt motionärerna 5 §

socialtjänstlagen kompletteras med följande tillägg: ?Till stöd och som

riktlinjer för kommunens förebyggande verksamhet för barn och ungdomar skall

socialnämnden upprätta en särskild plan?.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens inställning att det är viktigt att synliggöra

behovet av och utveckla stödet till dem som vårdar närstående. De anhöriga

svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre, sjuka och personer

med funktionshinder och det är enligt utskottets mening angeläget att deras

ofta mycket påfrestande situation förbättras. Utskottet ser mycket positivt på

regeringens förslag att införa en bestämmelse i 5 § SoL om att socialnämnderna

genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är

långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. Utskottet har

inget att invända mot att stödet till anhöriga blir en frivillig verksamhet

för kommunerna och att kommunerna får ett avgörande i hur insatserna skall

utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock vikten av att

socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till anhöriga som vårdar långvarigt

sjuka, äldre personer eller människor med handikapp. Tidiga och förebyggande

insatser, ett förbättrat och utvecklat innehåll i olika stödinsatser och en

medveten strategi för att organisera stödet till anhöriga är viktiga

förutsättningar för att syftet med bestämmelsen skall kunna uppnås. I detta

sammanhang finns också skäl att erinra om att kommunerna har möjlighet att ge

bistånd i form av anhörigstöd och ledsagarservice med stöd av 6 g § SoL.

Motion So42 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Som anförs i motion So48 (fp) yrkande 8 vill utskottet framhålla att avsikten

med bestämmelsen om anhörigstöd inte är att öka trycket på de anhöriga utan

att stödja och underlätta för dem som själva väljer att vårda närstående.

Frågan om överläggningar mellan de båda kommunförbunden och staten om

förbättrade förutsättningar för bl.a. närståendevården har nyligen behandlats

av utskottet (bet. 1996/97:SoU13). Utskottet ansåg att det var väsentligt att

de anhörigas insatser uppmärksammas och att kommunernas samarbete med de

anhöriga utvecklas. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen för budgetåret

1997 hade fått ett särskilt utvecklings- och stimulansbidrag för att stödja

projekt som syftar till att utveckla stödet till de anhöriga och samverkan

kring den enskilde vårdtagaren. Detta var enligt utskottet ett värdefullt

instrument för att påskynda att kommunerna utvecklar en policy för stöd till

anhöriga. Ifrågavarande yrkande liksom övriga motioner om anhörigvård ansågs

delvis tillgodosedda och avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Utskottet

vidhåller denna inställning.

Motion So48 (fp) yrkande 8 avstyrks.

Enligt propositionen bör samarbetet mellan frivilliga organisationer och

samhället ytterligare utvecklas. Socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt

arbete. Enligt utskottet är samverkan mellan kommunala förvaltningar och

frivilligorganisationer av stor betydelse för socialtjänstens förebyggande

arbete bland barn och ungdomar. Som regeringen anför i propositionen bör det

allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en sammanhållen strategi inom

ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas

fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna,

skolan, frivilliga organisationer och polisen m.fl. Däremot anser utskottet

inte att det i lag bör föreskrivas en skyldighet för kommunerna att upprätta

särskilda planer avseende denna förebyggande verksamhet och avstyrker därför

motion So47 (kd) yrkande 4.

Utskottet tillstyrker 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.

Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd

Nuvarande ordning

Enligt 33 § SoL får socialnämnden återkräva ekonomisk hjälp som den enskilde

har erhållit enligt 6 §, dvs. bistånd till försörjningen, endast om den har

lämnats som förskott på en förmån eller ersättning eller till den som är

indragen i arbetskonflikt. Ekonomisk hjälp som givits i annat fall än som

avses i 6 § SoL får krävas åter enbart om den har getts under villkor om

återbetalning.

En vanlig form av förskott på förmån enligt 33 § SoL, är socialbidrag som

utbetalas till någon som väntar på ett beslut av försäkringskassan om t.ex.

förtidspension/sjukbidrag, sjukpenning eller bidragsförskott. Förmåner utgår

ofta retroaktivt. Socialnämndens rätt att få ersättning för sådant bidrag från

försäkringskassan regleras i lagen om allmän försäkring (AFL) och i lagen om

bidragsförskott.

I 17 kap. 1 § andra stycket AFL stadgas att om någon i väsentlig mån har fått

sin försörjning genom socialbidrag enligt 6 § SoL får socialnämnden genom

försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt

denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat

ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid

som den retroaktiva ersättningen avser.

Om en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet,

långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig

orsak är ur stånd att själv ha hand om sin pension, får enligt 16 kap. 12 §

AFL allmän försäkringskassa besluta att pensionen helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller

annan person för att användas till den pensionsberättigades och hans familjs

nytta.

Enligt 23 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag får på begäran av sökanden

besluta att bostadsbidraget skall betalas ut till någon annan än sökanden. Om

det finns synnerliga skäl, får försäkringskassan på framställning av

socialnämnden betala ut bidraget till lämplig person eller till nämnden att

användas för hushållets bästa.

Propositionen

Vad gäller bistånd i form av försörjningsstöd enligt de nya reglerna finner

regeringen inte skäl att frångå huvudprincipen att sådant stöd skall ges utan

villkor om återbetalning (33 § första stycket SoL). Kontant

arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetsersättning, socialförsäkringsförmåner och

bostadsbidrag utges vanligen utan skyldighet för den enskilde att återbetala

vad han erhållit. Att införa en generell återbetalningsskyldighet för

ekonomiskt bistånd skulle ge socialtjänsten en funktion av låneinstitut,

vilket enligt regeringens mening bl.a. skulle vara oförenligt med biståndets

principiella funktion som en rättighet. En kravverksamhet kräver vidare

alltför stora resurser för kommunerna. Regeringen finner att nuvarande

undantagsregler om återkrav av ekonomiskt bistånd till försörjningen skall

kvarstå men att lagen bör kompletteras med bestämmelser om att återkrav kan

ske även då den enskilde på grund av förhållanden som han inte har kunnat råda

över hindrats att förfoga över sina inkomster eller tillgångar. Regeringen

anser det inte rimligt att enskilda med tillräckliga medel till sin

försörjning och som erhållit ekonomiskt bistånd på grund av exempelvis

bankkonflikt eller tekniska fel i löneutbetalningssystem skall slippa

återbetala biståndet.

Den nya 6 g § SoL ger den enskilde möjlighet att få ekonomiskt stöd t.ex. i

rehabiliterande syfte eller för tillfälliga eller akuta hjälpbehov även om

rätt till försörjningsstöd inte föreligger. Att den enskilde, när den sociala

och ekonomiska situationen så medger, återbetalar stödet är enligt regeringen

en naturlig konsekvens. Bestämmelsen i 33 § andra stycket SoL om kommunens

möjlighet att återkräva ekonomiskt stöd som utgivits på andra grunder än

rätten till bistånd bör behållas, anförs det. I 33 § tredje stycket SoL införs

formella bestämmelser om beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att

återkrävas.

Regeringen föreslår även en ny bestämmelse som möjliggör för socialnämnden

att återkräva ekonomiskt bistånd enligt 6 b § eller 6 g § som utgått

obehörligen eller med för högt belopp på grund av att någon exempelvis lämnat

oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter (33 a § SoL). En sådan

bestämmelse saknas i SoL, vilket regeringen anser otillfredsställande.

Socialtjänsten är i dag hänvisad till att föra skadeståndstalan mot den

enskilde i allmän domstol. De nya reglerna möjliggör återkrav oavsett uppsåt

eller vårdslöshet hos den enskilde. I paragrafens andra stycke införs en regel

som medger återkrav av en felaktig utbetalning som förorsakats av

socialtjänsten men där den enskilde skäligen borde ha insett misstaget. Talan

om återkrav enligt 33 a § väcks, liksom beträffande återkrav enligt 33 §, vid

länsrätt (36 §). Socialnämnden får helt eller delvis efterge

ersättningsskyldigheten (37 §).

Motionen

I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar om

utbetalning av pension eller bostadsbidrag till kommuner för täckande av

hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Motionärerna

anför att det i dag inte är möjligt för en kommun som betalar en äldre persons

hyra att från försäkringskassan erhålla en del av pensionen som skall täcka

hyran, såvida inte den enskilde samtycker till det. Kommunerna, som har det

yttersta ansvaret för att den enskilde har tak över huvudet, tvingas att

betala hela hyresskulden. Ett större problem är personer som uppbär

bostadsbidrag och inte betalar sin boendekostnad. Motionärerna anser att det

skall vara möjligt för kommunen att hos försäkringskassan erhålla en del av

pensionen eller bostadsbidraget för täckande av hyresskulden i de fall en

person konsekvent och regelmässigt underlåter att betala sin hyra.

Utskottets bedömning

Försäkringskassan kan enligt 16 kap. 12 § AFL och 23 § lagen om bostadsbidrag

besluta att under vissa angivna förutsättningar betala ut en enskilds pension

eller bostadsbidrag till socialnämnden för täckande av exempelvis dennes hyra.

Detta gäller oavsett om den enskilde samtycker härtill eller ej.

Bestämmelserna är avsedda att tillämpas endast i vissa undantagsfall. Enligt

utskottets mening finns det inte anledning att utvidga möjligheterna för

socialnämnderna att direkt från försäkringskassorna erhålla pension eller

bostadsbidrag. Motion So43 (m) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet tillstyrker 33, 33 a, 36 och 37 §§ i förslaget till lag om ändring i

socialtjänstlagen.

Regeringens förslag (om ändrad lydelse av biståndsparagraferna) föranleder

även en följdändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Utskottet

föreslår att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till

ändring av 17 kap. 1 § andra stycket AFL i bilaga 2.

Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen

I motion A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts om förändring av socialtjänstlagens

vistelsebegrepp (yrkande 3). Motionärerna framhåller att ett allvarligt

problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala t.ex. hemtjänst

också för människor som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under

sommaren. Äldre och handikappade skall självfallet ha möjlighet att vistas i

sina fritidshus när de så önskar, men det vore rimligt att deras hemkommun

betalar för den eventuella service som krävs för att göra vistelsen möjlig,

anser motionärerna. Socialtjänstlagens vistelsebegrepp bör således ändras så

att hemkommunen och inte vistelsekommunen får stå för kostnaderna.

Även i motion So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) tas

vistelsebegreppet upp och motionärerna yrkar att regeringen skall återkomma

med förslag till ändringar i socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med

vad som anförts i motionen. Motionärerna tar sikte på vistelsebegreppets

betydelse i förhållande till hemtjänsten och anser det orimligt att

vistelsekommunen skall stå för samtliga hemtjänstkostnader. Särskilt som

kommunalskatten betalas i folkbokföringskommunen. Med nuvarande ordning

riskerar kommuner med stor fritidshusbebyggelse att drabbas av stora extra

kostnader. En bättre ordning vore att låta hemkommunen/folkbok-föringskommunen

svara för kommuninnevånarnas grundläggande behov av hemtjänst, menar

motionärerna.

Enligt nuvarande ordning har vistelekommunen enligt 3 § SoL ansvaret för att

den enskilde får den hjälp och det stöd som han eller hon behöver. Med

vistelsekommun avses den kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet

inträder. Vissa begränsningar i vistelsekommunens ansvar gäller dock.

Vistelsekommunen är t.ex. inte skyldig att vidta alla de åtgärder som kan

behövas när den enskilde är bosatt i en annan kommun. I ett sådant fall bör

ärendet kunna flyttas över till hemkommunen om den enskildes hjälpbehov

lämpligen kan tillgodoses där. Möjligheten att överflytta ett ärende gäller i

princip endast ärenden där den enskilde under en längre tid har behov av

insatser inom socialtjänsten. Vidare krävs att den andra kommunen samtycker

till överflyttningen. Socialnämnden i vistelsekommunen är dock ensam ansvarig

för att behövliga åtgärder kommer till stånd till dess socialnämnden i den

andra kommunen har samtyckt till att ta över ärendet.

I propositionen föreslås att vistelsekommunens ansvar för stöd och hjälp

enligt socialtjänstlagen ligger fast. Från dessa regler görs vissa undantag.

Undantagen gäller beslut om placeringar som verkställts utanför hemkommunen. I

dessa fall har placeringskommunen, dvs. den kommun som fattat beslut om

vistelse i familjehem, hem för vård eller boende eller särskild boendeform i

annan kommun, ansvaret för det bistånd som den enskilde behöver.

Placeringskommunens ansvar skall enligt förslaget även gälla betalningsansvar

enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård.

Ett annat undantag gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning,

sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning i en annan kommun än hemortskommunen.

Någon placeringskommun finns inte i dessa fall eftersom beslut om intagning på

kriminalvårdsanstalt eller initiativ till eller beslut om vård på viss

sjukvårdsinrättning fattats av annan huvudman än kommunen. I dessa fall bör

biståndsansvaret grundas på formella kriterier som gör det möjligt att snabbt

och enkelt slå fast vilken kommun som skall vara ansvarig, anförs det.

Regeringen anser att folkbokföringskommunen bör vara ansvarig kommun när den

enskilde genom beslut av annan huvudman vårdas på sjukhus, annan

sjukvårdsinrättning eller avtjänar fängelsestraff.

Utskottets bedömning

Kommunens ansvar, enligt 3 § SoL, för att de som vistas i kommunen får den

hjälp och det stöd som de behöver skall ligga fast. Det bör dock som

regeringen föreslår finnas möjlighet att göra vissa undantag från denna regel.

Ansvaret för att personer som efter beslut av en kommun vistas i familjehem,

hem för vård eller boende eller i särskild boendeform i en annan kommun får

erforderlig hjälp och stöd bör åvila den kommun som fattat beslut om

vistelsen. När det gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning,

sjukhus eller i enskilt sjukhem i en annan kommun än hemortskommunen och där

initiativet till vistelsen fattats av annan huvudman än kommun bör ansvaret

för att dessa personer får stöd och hjälp åvila folkbokföringskommunen.

Utskottet tillstyrker förslaget till 72 a § SoL.

I två motioner (fp) och (m) begärs tillkännagivanden om att hemkommunen eller

folkbokföringskommunen skall svara för kostnader för hemtjänst och annan

service för personer som vistas i t.ex. fritidshus belägna i en annan kommun.

Socialtjänstkommittén anförde i sitt delbetänkande (SOU 1993:30) att

undersökningar gjorda av Svenska Kommunförbundet inte visade att attraktiva

turistkommuner drabbats av stora kostnader till följd av bestämmelsen om

vistelsekommunens ansvar. Vidare anfördes att vistelsekommunens ansvar för

hemtjänst i samband med fritidsboende accepterats av de flesta kommuner. Mot

denna bakgrund ansåg Sociatjänstkommittén inte att det förelåg något behov av

ändrade lagregler i detta fall.

Utskottet är inte nu berett att föreslå något ytterligare undantag från

principen om vistelsekommunens ansvar. Det är dock angeläget att regeringen

följer utvecklingen på området. Motionerna A433 (fp) yrkande 3 och So610 (m)

får därmed anses delvis tillgodosedda och avstyrks.

Kompetens och kvalitet

Personal och kompetens

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse (7 a § andra stycket) införs i

SoL där det föreskrivs att det för utförande av uppgifterna inom

socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och som har lämplig

utbildning och erfarenhet. Frågan om kompetens och kunskapsutveckling är

enligt regeringens uppfattning av central betydelse för socialtjänstens

möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Socialtjänsten, med sina

vitt skilda uppgifter, behöver personal med skiftande utbildning och

erfarenhet. Med kompetens förstås bl.a. förmåga att klara olika krav som

ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet. Enligt propositionen

syftar begreppet inte bara till formell behörighet utan innefattar även

kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Beroende

på omständigheterna kan någon aspekt överväga. I takt med förändringarna i

samhället påverkas också inriktningen av socialtjänstens uppgifter. Enligt

regeringens mening måste kompetensutvecklingen ske ute i verksamheterna och

vara en integrerad del i en ständigt pågående underhålls- och

förnyelseprocess. Samhällets utbildningssystem lägger dock grunden för den

långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen. Grund- och

vidareutbildningarna är därmed av betydelse även för den senare interna

kompetensutvecklingen. Det är därför, anser regeringen, av stor vikt att

samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig

förändring ställer.

Socialtjänstkommittén har i betänkandet Kompetens och kunskapsutvecklingom -

yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten (SOU 1995:58) berört dels den

statliga högskolans utbildning för socionomexamen, dels vårdhögskolornas

utbildning till social omsorgsexamen och som förbereder för yrkesverksamhet

som arbetsledare och handläggare på äldre- och handikappområdet. Enligt

regeringen utgör betänkandet ett värdefullt underlag för den fortsatta

diskussionen mellan utbildningshuvudmännen och kommunerna kring behov av

förändringar av dessa båda grundutbildningar. Förändringarna kan handla om

utformningen av det centrala utbildningsuppdraget, om kraven på kunskaper för

att få ut examina enligt högskoleförordningen och om resurstilldelningen,

anförs det. I betänkandet lämnas också en översyn av arbetsfält, yrkesroll och

utbildning av arbetsledare och handläggare inom äldre- och handikappomsorgen.

Enligt Socialtjänstkommittén bör vårdhögskolornas sociala omsorgsprogram

överföras till de universitet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i

socialt arbete (socionomutbildningen) och integreras med denna utbildning.

1994 års behörighetskommitté, vars arbete slutfördes under hösten 1996, har i

sitt huvudbetänkande (Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område

m.m., SOU1996:138) behandlat behörighetsfrågor inom socialtjänsten. I sina

överväganden redovisar kommittén uppfattningen att det inte bör skapas ett

legitimationsförfarande för yrken inom socialtjänsten. Enligt kommittén finns

det goda skäl att ställa höga krav beträffande utbildning och lämplighet hos

de personer som handlägger och beslutar i ärenden inom socialtjänsten. Någon

motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för

medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén pekar också på

variationerna i utbildningsbakgrund och erfarenheter hos personer verksamma

inom socialtjänsten. Det är främst skillnaderna beträffande det personliga

ansvaret i yrkesutövningen som föranlett kommitténs ställningstagande att ett

legitimationsförfarande motsvarande det inom hälso- och sjukvården inte bör

tillskapas för socialtjänstområdet. Kommittén har dock understrukit att denna

ståndpunkt inte innebär att de tagit ställning mot en behörighetsreglering

inom socialtjänsten.

I propositionen anförs att den föreslagna bestämmelsen i SoL om att det skall

finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet visserligen är allmänt

formulerad, men syftar ändå till att framhålla hur viktigt det är att

upprätthålla en hög kompetens och välja personer med lämplig bakgrund och

personlighet för yrken inom socialtjänsten.

Kvalitet

Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens

insatser skall vara av god kvalitet (7 a § första stycket). Enligt

propositionen är avsikten härmed att garantera kvalitet i den verksamhet som

bedrivs och i de insatser som ges. Kravet på god kvalitet skall enligt

propositionen gälla både privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten

och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga insatser.

På central nivå och i kommunerna bedrivs ett omfattande arbete när det

gäller att finna metoder för att utveckla och bedöma kvalitet. Länsstyrelserna

och Socialstyrelsen ger stöd till lokal utveckling samt arbetar på uppdrag av

regeringen med att ta fram mål och medel för socialtjänsten där

kvalitetsaspekterna har en framskjuten position. En nationell initiativgrupp

för kvalitetsutveckling har bildats i samarbete mellan Socialstyrelsen,

Svenska Kommunförbundet och Föreningen Sveriges socialchefer.

Kvalitet är ett svårfångat begrepp och vad som är god kvalitet låter sig

inte fastställas på ett entydigt och objektivt sätt, anförs det i

propositionen. Eftersom socialtjänsten har betydelse för flera intressenter

kan kvalitet inte enbart ses ur klientens/brukarens synvinkel utan bör även

bedömas ur ett personal-, lednings- och medborgarperspektiv. För att uppnå god

kvalitet i socialtjänsten krävs enligt regeringens bedömning rättssäkerhet för

den enskilde, den enskildes medinflytande och en lätt tillgänglig vård och

service. Andra faktorer av betydelse för att uppnå god kvalitet är en väl

fungerande arbetsledning och en lämplig sammansättning av ett arbetslag. Att

socialtjänsten använder sig av ett genomtänkt arbetssätt är en del av

kvaliteten, vilket enligt regeringen understryker behovet av uppföljning och

utvärdering av olika insatser.

Klientarbetet är enligt propositionen kärnan i det sociala arbetet och då

främst det som sker i mötet mellan socialarbetare och klient. En

förtroendefull samverkan mellan den enskilde och personalen inom

socialtjänsten samt respekten för den enskildes personliga integritet är

därför av stor betydelse för kvaliteten.

Svårigheten att på ett entydigt sätt precisera vad som kan anses vara god

kvalitet inom socialtjänsten visar enligt regeringens mening att det finns

behov av ett fortsatt utvecklingsarbete av såväl kvalitetskriterier som

metoder för att mäta kvaliteten. En viktig förutsättning för att utveckla och

bedöma kvaliteten är att kunskap tas till vara genom systematisk

dokumentation. I detta sammanhang betonas Socialstyrelsens roll när det gäller

att ge stöd till lokalt utvecklingsarbete, utveckla modeller för utvärdering

och klargöra den begreppsapparat som används inom området.

Motionerna

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om att initiera konkreta utbildningsinsatser för att höja

barnkompetensen (yrkande 4) och om kompetenshöjande utbildning för

yrkesgrupper med specialistkompetens inom olika områden med betydelse för

äldres hälsa och välbefinnande (yrkande 5). Motionärerna anser att den i

propositionen föreslagna bestämmelsen är för allmänt formulerad och

otillräcklig för att framhäva behovet av hög kompetens hos de personalgrupper

som arbetar med människor vilka ofta befinner sig i ett kristillstånd.

Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen i sin granskning av

socialsekreterarnas handläggning av enskilda ärenden funnit att tillräckliga

kunskaper om barns behov och utveckling saknas, att socialsekreterarna sällan

för samtal med barnen, att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och

att bedömningar och motiveringar i stor utsträckning saknas. Socialsekreterare

måste, anser motionärerna, vidareutbildas i frågor om barn och barns behov och

utveckling. Samarbete måste etableras med psykologer och barnpsykiatriker. I

annat fall kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barns

bästa skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också när det gäller

behoven hos äldre, funktionshindrade, invandrare och missbrukare. Liksom

sättet att kunna tillgodose dessa gruppers särskilda behov. Här krävs ett

samarbete med hälso- och sjukvården och ideella organisationer m.fl.

Frågor om kompetensutveckling och behörighet tas även upp i följande motioner

från den allmänna motionstiden.

I motion So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om att reglera socionomernas yrkesutövning. Motionärerna anser

att människor i kris och beroendeställning bör ha rätt att möta en socionom

som har kompetens att handlägga ärendet och bli bemötta med empati, respekt

och professionalism. Legitimation är ingen fullständig garanti men ett bra och

nödvändigt instrument för att öka tryggheten för den enskilde klienten, anser

motionärerna.

I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

översyn av socialsekreterarnas utbildning och kompetens och införande av

legitimation för yrkesgruppen (yrkande 5). Motionärerna anser att

omhändertagande av barn inom socialtjänsten är ett så allvarligt ingripande

att de socialsekreterare som handlägger sådana ärenden måste ha särskild

kompetens för uppgiften och någon form av legitimation. Motionärerna föreslår

att socionomer efter avslutad grundutbildning och viss tids socialt arbete

skall kunna ansöka om legitimation. Socionomens arbete skall dessförinnan ha

utförts under handledning.

I motion A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens

personal bör ha gemensam fortbildning om kvinnomisshandeln och

barnmisshandelns orsaker och konsekvenser samt hur de kan förebyggas (yrkande

24).

I motion So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) yrkas dels att riksdagen

hos regeringen begär förslag till införande av en modell för

kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg, dels att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den bekrivna

modellen för kompetensutveckling och dess syften (yrkandena 1 och 2).

Motionärerna anser att en statlig fond skall tillskapas för köp av särskild

kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Modellen innebär i korthet att

olika verksamheter inom vård och omsorg själva skall avgöra om de är i behov

av särskild kompetens och sedan ansöka om medel ur fonden för att till en fast

taxa (beroende på yrkeskategori) köpa ett antal timmar från en enskild

företagare. På så sätt kommer olika verksamheter inom vård och omsorg att få

tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på grund av

begränsat ekonomiskt utrymme saknar, menar motionärerna. Modellen innebär inte

att ordinarie tjänst byts ut mot projekttimmar men eftersatta sektorer får ett

lyft. Fonden innebär inte att det kommunala självstyret kränks eftersom

kommuner och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens

skall köpas. Vidare anser motionärerna att fonden skall vara tidsbegränsad,

förslagsvis på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan

beviljas per uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll

av myndigheter, regering och riksdag. Fonden skall endast få användas till

uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller avse förebyggande

arbete eller för att tillföra särskilda kunskaper inom en viss verksamhet.

Utskottets bedömning

I SoL saknas för närvarande allmänna bestämmelser om insatsernas kvalitet.

Regeringen föreslår att en bestämmelse införs om att socialtjänstens insatser

skall vara av god kvalitet. En närmare beskrivning av vad som avses med

begreppet god kvalitet lämnas i propositionen. Avsikten med bestämmelsen är

att garantera kvalitet i den verksamhet som bedrivs och i de insatser som ges.

Utskottet tillstyrker förslaget till 7 a § första stycket SoL. Kravet på

kvalitet skall som anförs i propositionen gälla både privat och offentlig

verksamhet inom socialtjänsten och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga

insatser.

För att uppnå god kvalitet krävs enligt utskottets mening personal med lämplig

utbildning och erfarenhet och med ett sådant förhållningssätt till de

hjälpbehövande att dessa upplever trygghet i mötet med socialtjänsten och i

den vård som ges. Kompetensen och kunskapsutvecklingen har stor betydelse för

socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Utskottet

tillstyrker förslaget till 7 a § andra stycket SoL att det för utförande av

uppgifterna inom socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och att

personalen skall ha lämplig utbildning. Bestämmelsen är allmänt hållen men

syftet är att framhålla vikten av hög kompetens hos de olika personalgrupperna

inom socialtjänsten. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns liknande bestämmelser.

Även i nuvarande 13 b § SoL finns krav på att personal skall finnas med sådan

utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk

versamhet kan tillgodoses.

Begreppet kompetens syftar enligt propositionen inte bara till formell

behörighet utan innefattar även lämplighet, kvalifikation, kunskap,

erfarenhet, förmåga och färdighet. Inriktningen av socialjänstens uppgifter

påverkas också av förändringarna i samhället. Utskottet delar regeringens

inställning om att kompetensutvecklingen måste ske ute i verksamheterna och

utgöra en integrerad del i en pågående utvecklings- och förnyelseprocess. Det

är också av stor vikt att samhällets utbildningssystem som lägger grunden för

den långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen följer de nya krav som

verksamheter i ständig förändring kräver.

Utskottet delar också inställningen i motion So48 (fp) om vikten av

kompetenshöjande utbildningsinsatser bland de grupper som arbetar med barn,

äldre, funktionshindrade och invandrargrupper. Utskottet kan inte finna att

regeringen har någon annan uppfattning än motionärerna i denna fråga. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 4

och 5 behövs därför inte. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller motionsyrkanden om att reglera socionomernas yrkesutövning

genom införande av ett legitimationsförfarande konstaterar utskottet att

frågan har behandlats av Behörighetskommittén i betänkandet Ny behörighetslag

på hälso- och sjukvårdens område m.m. Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet. En proposition planeras till hösten 1997. Utskottet anser

att regeringens kommande förslag inte bör föregripas med något uttalande från

riksdagens sida. Motionerna So623 (s) och So628 (mp) yrkande 5 avstyrks.

Utskottet är inte berett att tillmötesgå motionsyrkanden (mp) om att tillskapa

en statlig fond för köp av särskild kompetens inom vård, utbildning och

omsorg. Motion So803 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Regeringen har i propositionen betonat vikten av samarbete mellan olika

myndigheter för att motverka kvinnomisshandel. Kvinnovåldskommissionen lämnade

i juni 1995 sitt slutbetänkande. Utbildningsfrågor behandlas i ett särskilt

kapitel i kommissionens betänkande. Kommissionens förslag beträffande

socialtjänsten kommer att behandlas i en proposition som är aviserad till

hösten 1997. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med

anledning av motion A821 (kd) yrkande 24. Motionen avstyrks.

Frågor rörande missbrukare

Nuvarande ordning

Enligt 11 § SoL har socialnämnden ett särskilt ansvar både för insatser i

syfte att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra

beroendeframkallande medel och för att den som till följd av missbruk har

behov av särskilda åtgärder får erforderligt stöd och hjälp. Nämnden skall

också i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga

beakta att planen fullföljs.

LVM är ett komplement till socialtjänstlagen i de fall det inte går att

anordna den vård som missbrukaren behöver i frivilliga former. Syftet med

tvångsvården för missbrukare är att motivera missbrukaren att frivilligt

medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån

missbruket. Nuvarande LVM antogs av riksdagen våren 1988 (proposition

1987/88:147, SoU25). Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över

länsstyrelsernas hantering av LVM-ärenden (proposition 1993/94:97, SoU16).

Beslut om tvångsvård meddelas av länsrätten.

Propositionen, m.m.

I propositionen föreslås inga ändringar i nuvarande 11 § SoL. Regeringen vill

dock markera socialtjänstens skyldighet att ägna människor som missbrukar

alkohol eller andra beroendeframkallande medel ökad uppmärksamhet.

Mot bakgrund av den utvärdering och genomgång beträffande socialtjänstens

insatser för missbrukare som redovisats i Socialtjänstkommitténs

slutbetänkande konstaterar regeringen att det finns ett stort behov av kunskap

om effekterna av olika insatser inom missbrukarvården. Det har också

framkommit att socialtjänsten har stora svårigheter att bedöma vårdinnehåll

och kvalitet inom missbrukarvården i relation till kostnaderna eftersom

utvärderingar av behandlingsresultat är sällsynta. Ökade satsningar på

utvärdering och forskning behövs enligt regeringens mening. Även dokumentation

och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning och utvärdering av vården

behöver utvecklas. Bristen på kvalitetstänkande gäller inte enbart

missbrukarvården utan är ett generellt problem för flera verksamheter inom

socialtjänsten. För att utveckla kvalitetstänkandet föreslår regeringen att en

bestämmelse om kvalitet införs i lagen (7 §). Vidare anförs att de insatser

och behandlingsformer som tillhandahålls inom missbrukarvården bör präglas av

mångfald och flexibilitet. Vårdinsatserna bör kännetecknas av hög grad av

differentiering. Regeringen ser positivt på det utvecklingsarbete som pågår i

kommunerna för att finna nya och flexibla former för vård och behandling.

Planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande, är en viktig

utgångspunkt för de insatser som socialtjänsten erbjuder personer med

missbruksproblem, anser regeringen.

Principerna om frivillighet och självbestämmande bör även framdeles vara en

utgångspunkt för socialtjänstens insatser för missbrukare. I propositionen

betonas att detta inte innebär att socialtjänsten skall inta en passiv

hållning. Socialtjänsten har en skyldighet att söka upp och motivera enskilda

missbrukare till vård och behandling för att motverka och förhindra fortsatt

missbruk.

Regeringen delar Socialtjänstkommitténs bedömning att socialtjänsten bör

beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter. Inom

missbrukarvården är betydelsen av att tidigt upptäcka och erbjuda insatser för

att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård väl känd.

Alkoholrådgivningen fyller i detta sammanhang en viktig funktion, bland annat

beroende på att människor anonymt kan vända sig dit för att få råd och stöd.

I propositionen framhålls också vikten av att socialtjänsten samverkar med

andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga missbruk men också för att

tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer som har ett begynnande

missbruk. Sekretessreglerna har framhållits som ett hinder i samarbetet mellan

olika myndigheter. Sekretessreglerna är grundläggande för socialtjänstens

möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt samarbete med den enskilde

vilket är en förutsättning för ett lyckat samarbete. I propositionen anförs

att sekretessfrågan har kunna lösas i en rad samverkansprojekt genom att den

enskilde på olika sätt samtycker till att information får lämnas mellan olika

myndigheter.

Tidiga insatser förutsätter också ett flexibelt, differentierat och väl

utbyggt utbud av insatser i öppna former. Regeringen anser att metoder behöver

utvecklas som gör det möjligt att välja den vårdform som passar den enskildes

behov.

Utformningen av socialtjänstens information om missbrukets skadeverkningar

och om de insatser som kan erbjudas har också stor betydelse för att nå

missbrukare i ett tidigt skede av missbruket.

När det gäller socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att

förebygga och motverka missbruk delar regeringen Alkoholpolitiska

kommissionens bedömning att arbetet främst bör inriktas på barn och ungdomar.

Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av

alkohol och andra droger bland ungdomar. Regeringen anser därför att det

förebyggande arbetet bland barn och ungdomar i kommunerna även

fortsättningsvis bör vara en lagreglerad uppgift. Enligt regeringens mening

bör utgångspunkten i det allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en

sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk

handlingsplan. En sådan handlingsplan bör tas fram i samverkan mellan

socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga

organisationerna och polisen m.fl. där de olika aktörernas roller och

uppgifter klargörs. Samordningsansvaret bör åvila kommunstyrelsen.

När det gäller barn till missbrukare så har både internationella och svenska

undersökningar visat att dessa barn oftare än andra får anpassnings- och

missbruksproblem. I propositionen anförs att det är angeläget att barn och

andra anhöriga till missbrukare tidigt uppmärksammas och ges erforderligt

stöd. Genom tidiga stödinsatser kan framtida skador förebyggas.

För en utförligare redogörelse över olika insatser när det gäller stöd och

hjälp till barn och andra anhöriga till missbrukare hänvisas till utskottets

betänkande 1996/97:SoU8 s. 28-31 samt s. 33-34.

Statsbidraget till missbrukarvård var tidigare ett riktat kommunbidrag avsett

att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och ungdomsområdet.

Från och med år 1996 har dock huvuddelen av det riktade statsbidraget lagts in

i det generella statsbidraget till kommunerna. Utöver statsbidraget till

missbrukarvården har staten genom den verksamhet som bedrivs av Statens

institutionsstyrelse ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård,

dvs. för tvångsvården.

I budgetpropositionen 1996/97:1 har regeringen anfört att det finns ett starkt

intresse för att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och

öppenvård, andra frivilliga vårdformer och förebyggande insatser som

kommunerna ansvarar för. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning

än tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan

utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har

kompenserats. Enligt regeringen finns det därför fortfarande stora behov av

att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och

öppenvård. Särskilda utvecklingsmedel skulle därför även fortsättningsvis

avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla den öppna missbrukarvården

samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Medlen skall som

tidigare fördelas av länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som är regional

tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten och det

alkoholpolitiska området, har god kännedom om de lokala förhållandena i

kommunerna och vilka brister eller behov av särskilda utvecklingsinsatser som

föreligger, anfördes det.

Vidare anfördes (i budgetpropositionen) följande beträffande missbrukarvården.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att följa utvecklingen och

sambanden mellan tvångsvård, frivillig institutionsvård och öppna kommunala

insatser för missbrukare. Uppdraget har nyligen redovisats till regeringen i

rapporten Kursändring i missbrukarvården, Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1996:3. Rapporten bygger på en bred kartläggning av hur kostnader,

resurser och resursutnyttjande inom missbrukarvården utvecklats sedan slutet

av 1980-talet.

Sammanfattningsvis konstateras att missbrukarna får vård på behandlingshem i

betydligt mindre utsträckning i dag än i slutet av 1980-talet. Inom den

frivilliga institutionsvården minskade antalet inskrivningar med en tredjedel,

från knappt 19 000 år 1989 till knappt 13 000 år 1994. Minskningarna ägde

främst rum mellan åren 1991 och 1993 och har framför allt gällt

alkoholmissbrukare och inskrivna vid hem som arbetar med utredning, motivation

och behandling. Den 31 december 1989 var ca 2 700 alkoholmissbrukare

frivilligt inskrivna på behandlingshem jämfört med ca 1 400 vid samma tidpunkt

1994, dvs. nästan en halvering.

Antalet ansökningar om vård enligt LVM har minskat markant från 1989 och

framåt. Det gäller också länsrätternas beslut om vård som under samma tid

halverades från drygt 1 600 till ca 800. En allt större del av dem som får

tvångsvård blir först omedelbart omhändertagna. Däremot har inte själva

antalet omedelbara omhändertaganden ökat. Under 1989 gjordes ca 900 omedelbara

omhändertaganden jämfört med 850 under 1995.

Minskningarna inom tvångsvården har främst skett efter år 1993 och

sammanfaller i tiden med ovan nämnda huvudmannaskapsförändringar. Som

förklaring anger Socialstyrelsen bl.a. att kraftigt höjda vårddygnsavgifter

för delar av vården i kombination med kommunernas ökade inflytande över

utrednings- och beslutsprocessen har givit kommunerna starkare motiv och ökade

möjligheter att söka alternativ till LVM-vård. Som en följd av vikande

efterfrågan har platsantalet vid LVM-hemmen nästan halverats åren 1989-1995.

År 1989 fanns ca 1 200 platser, medan platsantalet år 1995 var 625. Studien

visar dock att kommunernas totala resurser för missbrukarvård inte har minskat

sedan år 1993. Både antalet missbrukare som fått vård och kostnaderna har i

stället ökat något. Det gäller både institutionsvård (inklusive familjevård)

och öppenvård.

Sammanlagt förbrukade kommunerna ca 2,3 miljarder för missbrukarvård år 1993

och ca 2,5 miljarder år 1994. Vård och behandling på institution svarar

fortfarande för mer än hälften av kostnaderna. Den andel av de totala

kostnaderna som avser specialiserad öppenvård och skyddat boende har ökat

något under perioden.

Vilka konsekvenserna har blivit för de missbrukare som tidigare blev aktuella

för tvångsvård går inte med säkerhet att uttala sig om på grundval av

Socialstyrelsens studier. Det är därför angeläget att fortsatt följa de mest

utsatta missbrukarnas situation.

Många kommuner har de senaste åren byggt upp specialiserade verksamheter på

hemmaplan för missbrukare som upprepade gånger omhändertagits för LVM-vård.

Det kan t.ex. handla om att erbjuda stödinsatser i boendet eller utveckla

olika former av strukturerad daglig sysselsättning. De utvecklingsmedel som

fördelas av länsstyrelserna har haft betydelse för denna utveckling.

Regeringen bedömer det som angeläget att även fortsättningsvis avsätta

särskilda medel för att stimulera kommunerna att utveckla ett alkohol- och

drogförebyggande arbete samt andra stöd- eller vårdinsatser.

För att understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete

föreslår regeringen i tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1997

att 30 miljoner kronor anvisas till detta ändamål.

I nu föreliggande proposition betonas att samarbetet mellan frivilliga

organisationer och samhället bör utvecklas ytterligare och socialtjänsten bör

stödja frivilligt socialt arbete. Det finns en bred enighet om att frivilliga

organisationer inom det sociala området är ett viktigt komplement till

kommunernas socialtjänst och att organisationerna i allmänhet utför ett

värdefullt arbete. I propositionen betonas dock samhällets grundläggande

ansvar för människors välfärd. Människor skall kunna lita till samhälleliga

insatser när de behöver hjälp till ett värdigt liv. Vidare erinras om att

kommunerna har det yttersta ansvaret för att den enskilde får den hjälp och

det stöd han eller hon behöver. Kommunerna får inte stjälpa över ansvaret för

t.ex. missbrukare på organisationerna, även om dessa utför ett bra arbete. I

vilka former stödet till frivilligt socialt arbete skall ges bör, enligt

propositionen, liksom i dag anpassas efter lokala förutsättningar och behov.

Staten ger ett visst grundstöd till nationella frivilligorganisationer och

fördelar också vissa projektmedel på nationell eller lokal nivå. På samma sätt

fördelar kommuner och landsting medel till frivilligorganisationer som verkar

inom deras område. Enligt socialtjänstkommittén har också samarbetet och

dialogen mellan frivilligorganisationerna och kommunerna förbättrats, sägs det

i propositionen.

Av Socialstyrelsens rapport Kursändring i missbrukarvården (Social-styrelsen

följer upp och utvärderar 1996:3) framgår bl.a. att antalet placeringar av

missbrukare i frivillig institutionsvård minskade med en tredjedel under

början av 1990-talet. Användningen av tvångsvård har halverats under de

senaste åren och samtidigt har öppenvården byggts ut. Vidare anges att

kommunerna i stället satsar alltmer på stödboende, daglig omvårdnad och

arbetsträning. Enligt rapporten är ökande omsättning bland institutionerna en

av de tydligaste effekterna av den minskade beläggningen. Den avgörande

trenden hittills under 1990-talet, är enligt rapporten, att den renodlade

privata ägandeformen stadigt har vuxit i omfattning, främst på bekostnad av

vårdstiftelser och ideella organisationer som bedriver institutionsvård för

missbrukare. Det är också tydligt att såväl kommuner som stiftelser och

föreningar har avvecklat flera av sina stora institutioner och öppnat mindre

hem, medan privata ägare har öppnat hem med större platsantal än de som lagts

ned.

Motionerna

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs dels att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av hur ett system för kvalitetskontroll av

behandlingshem utomlands kan utarbetas, dels ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om missbrukare (yrkandena 13 och 14). Motionärerna anför att

trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med missbruksproblem har

ökat. Kommunerna måste om de själva inte har egna platser köpa sådana på annat

håll. Enligt motionärerna är det angeläget att påpeka risken med att okritiskt

köpa platser utomlands. Socialstyrelsen har ansvaret för tillsynen av

behandlingshem belägna i Sverige, men inte för behandlingshem som ligger

utomlands. Det finns därmed, menar motionärerna, risk för att missbrukare

skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är mindre effektiv

eller till och med skadlig. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag

att utreda hur man skall kunna skapa ett system för kvalitetskontroll också

för behandling utomlands. När det gäller missbrukarvården inom landet krävs

det ett kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten i

vården. På så sätt kan kostnaderna kontrolleras bättre samtidigt som

vårdkvaliteten kan förbättras.

I motion So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

intensifierade insatser mot narkotika och andra droger (yrkande 7).

Motionärerna anser att insatser mot narkotika och andra droger som alkohol

måste intensifieras. Ett förstärkt samarbete med frivilligorganisationerna är

betydelsefullt när det gäller att nå ungdomar i riskzonen för missbruk och för

att förebygga att fler hamnar i ett missbruk. Inte minst måste

universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas. De utgör en riskgrupp med ökad

alkoholkonsumtion under studietiden och en tämligen liberal syn på t. ex.

cannabis.

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra

lagen om vård av missbrukare (yrkande 6). Motionärerna anser att lagen om vård

av missbrukare (LVM) måste ändras så att det blir möjligt att ingripa i ett

tidigt skede för att hjälpa missbrukare. Det måste i den nya lagen finnas

möjligheter att kombinera frivilliga åtgärder och tvång. Motionärerna föreslår

att stöd och behandling sker på tre nivåer. Dessa är frivilliga åtgärder inom

ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning av missbrukaren, andra

föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand

frihetsberövande. Den nya lagen bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård

och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas på missbrukare

som befinner sig i början av ett missbruk. Därutöver kräver motionärerna ökat

samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna.

I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om anlitande

av ideella organisationer i vårdarbetet (yrkande 13). Motionärerna framhåller

den stora betydelse som ideell verksamhet och enskilda vårdinitiativ har i

kampen mot alla former av drogmissbruk. All erfarenhet visar enligt

motionärerna att alternativa behandlingsformer bör stimuleras och uppvärderas.

Väntetiderna är i dag alltför långa för de personer som behöver vård och

rehabilitering. Bristerna kan delvis åtgärdas genom att stat och kommun

regelbundet och konsekvent använder sig av de enskilda organisationernas

möjligheter att erbjuda vård och behandlingsplatser. Dessa organisationer har

också uppvisat goda rehabiliteringsresultat.

I motion So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en

översyn av vården och behandlingen av unga med missbruksproblem (yrkande 3).

De humanitära och samhällsekonomiska kostnaderna för en nedrustad narkomanvård

är mycket stora, menar motionärerna. Utebliven rehabilitering av de svåraste

missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar,

och missbrukare som inte får plats på ett behandlingshem eller i ett

metadonprogram hamnar i stället ofta i fängelse. Motionärerna anser att denna

utveckling är utomordentligt allvarlig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda hur man med

riktade insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de

drogförebyggande insatserna.

I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad

som anförts om behovet av utvärdering av behandlings- och

rehabiliteringsinsatser av missbrukare (yrkande 3), om rehabiliteringen av

missbrukare (yrkande 23), om samverkan mot ungas missbruk (yrkande 24), om

vård av missbrukare (yrkande 25), och om en skyndsam utredning om villkoren

för metadonbehandling (yrkande 27). Motionärerna vill understryka vikten av

att de metoder som används inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten när

det gäller behandling och rehabilitering av missbrukare utvärderas. En

självklar utgångspunkt i rehabiliteringen av missbrukare måste vara att

ingripa i ett tidigt skede, menar motionärerna. Vårdkedjan måste fungera

smidigt och sekretessen får inte lägga onödiga hinder mellan olika

samhällsfunktioner som behöver samverka. En översyn av sekretessbestämmelserna

behövs för att utröna i vilken utsträckning sekretessen utgör ett hinder för

en mer aktiv samverkan på lokal nivå. Vidare betonas vikten av samverkan för

att motverka missbruk bland ungdomar. Sekretessbestämmelserna får inte utgöra

ett hinder i kampen mot narkotikamissbruket bland ungdomar.

När det gäller vården av unga missbrukare anser motionärerna att det krävs

kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten av

ungdomsvården. Ökad kunskap om vilka resultat som uppnås kan leda till att

kommunerna blir mer villiga att satsa de resurser som krävs för att ge

missbrukare erforderlig vård.

Vidare pekar motionärerna på att antalet missbrukare som skulle vara hjälpta

av metadonbehandling kraftigt har ökat. Samtidigt har landstingen, enligt

motionärerna, inte råd att skicka patienter till Uppsala för behandling.

Enligt motionärerna får detta allvarliga konsekvenser för fortsatt missbruk

och spridning av hiv. Motionärerna anser att regeringen snarast bör utreda hur

dessa patienter skall kunna få adekvat behandling.

I motion So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) begärs

tillkännagivanden om åtgärder för att missbrukare skall komma under

professionell behandling och om ett åtgärdsprogram i syfte att säkerställa

driften vid behandlingshem för missbrukare (yrkandena 1 och 2). Motionärerna

är kritiska till de senaste årens nedskärningar inom missbrukarvården. Enligt

motionärerna får många anhöriga i dag slåss för att deras barn eller andra

familjemedlemmar skall få den vård de behöver. Läget är ytterst allvarligt

utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Motionärerna anser

att regeringen nu måste ingripa för att neddragningarna skall hejdas och på

olika sätt se till att kommunerna tar ansvar för att missbrukare kommer under

professionell behandling. Frågan om staten skall bidra till finansieringen via

direkta anslag till behandlingshem för missbrukare bör prövas.

I följande motioner tas stödet till anhöriga till missbrukare upp.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att

11 § SoL bör kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden aktivt skall

stödja anhöriga till missbrukare (yrkande 9). Motionärerna föreslår att den

nya utredning för översyn av socialtjänstlagen som regeringen avser att

tillsätta skall undersöka möjligheten att ålägga socialnämnden att aktivt

stödja den närmaste personkretsen kring en missbrukare.

I motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag

(yrkande delvis). Motionärerna anser att barn till missbrukare skall ha laglig

rätt till stöd och hjälp. Såväl vuxna anhöriga som barn till missbrukare är

grupper som har svårt att göra sig hörda. Förnekande och skuldkänslor kring

familjens problem är ofta starka. Det krävs stöd, kunskap, samarbete och

metodutveckling inom kommunerna för att man skall kunna nå ut och hjälpa barn

till missbrukare och övriga anhöriga.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av resurser till anhöriga till missbrukare (yrkande 14). Motionärerna

framhåller barnens utsatthet i missbrukarfamiljer. Dessa barn får tidigt ta

ett vuxenansvar och blir många gånger berövade sin barndom. Att växa upp i en

familj där missbruk förekommer innebär en betydande riskfaktor för en rad

problem senare i livet. Barn till missbrukare utvecklar oftare än andra barn

ett eget missbruk, gifter sig med en missbrukare, blir utsatta för våld i

hemmet, sexuellt utnyttjade och hemfaller oftare åt brottsligt beteende.

Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär är viktiga för att

bidra till en mer gynnsam utveckling för dessa barn och för att minska

problemen senare i livet. Alla tillgängliga resurser bör enligt motionärerna

sättas in för att hjälpa barnen i familjer med missbruksproblem.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det

gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet på lokal och regional nivå.

Utskottet välkomnar beslutet om att den nationella ledningsgruppen för det

alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med

socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter

och organisationer. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett

långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att

konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik

för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera lämpliga aktörer i det

förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer

till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och

regional mobilisering för ökade insatser inom området. Utskottet är också

positivt till förslaget i tilläggsbudgeten för år 1997 om att ytterligare 30

miljoner kronor skall anvisas för att förstärka och understödja det alkohol-

och drogförebyggande arbetet. För 1998 föreslås också 30 miljoner kronor.

Regeringen har även beslutat att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna

arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella

organisationers arbete med att förebygga missbruk bland barn och ungdomar.

Utskottet delar också inställningen i propositionen om att det allmänt

förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen

för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas fram i

samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan,

frivilliga organisationer och polisen m.fl.

Motion So230 (c) yrkande 7 är enligt utskottets mening tillgodosedd och

avstyrks.

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att socialtjänsten arbetar

förebyggande för att motverka alkohol- och narkotikamissbruk och aktivt sörjer

för att den enskilde får den hjälp och det stöd som behövs i kampen mot

missbruket. Detta följer redan av socialtjänstlagen. Vården av missbrukare

skall enligt utskottets mening så långt som möjligt ges i frivilliga former,

vilket samtidigt innebär en skyldighet för socialtjänsten att aktivt söka upp

och motivera enskilda missbrukare för insatser.

Mycket talar enligt utskottet för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte

kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala

insatserna är otillräckliga finns det en risk för att fler utvecklar så

allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår. Utskottet delar

därför regeringens och vissa motionärers inställning att det är viktigt att

det råder balans mellan de kommunala insatserna, såsom öppenvård och andra

frivilliga vårdformer, och tvångsvården. Den institutionella vården har under

de senaste åren minskat. Detta gäller såväl frivillig institutionsvård som

vård enligt LVM. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än

tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan

utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har

kompenserats. Det är därför enligt utskottet viktigt att regeringen noga

följer utvecklingen på detta område och vid behov vidtar åtgärder. De mest

utsatta missbrukarnas situation bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet.

Utskottet ser positivt på att särskilda utvecklingsmedel avsatts i årets

budget för att stimulera den öppna missbrukarvården samt för olika alkohol-

och drogförebyggande insatser. Medlen disponeras av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsfunktion till uppgift att följa

utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna erforderligt stöd samt

bevaka den enskildes rättssäkerhet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att något tillkännagivande till

regeringen inte behövs med anledning av motionerna So651 (v) yrkande 3 och

So661 (kd) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks.

LVM kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser

som kan ges med stöd av socialtjänstlagen är otillräckliga. Grundtanken är att

det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vård enligt LVM

skall vara ett medel att bryta en destruktiv utveckling och vården skall syfta

till att ge missbrukaren motivation till fortsatt behandling och stöd i

frivilliga former. Tvångsvården skall ses som ett led i en längre tids

behandling där huvuddelen av insatserna sker inom ramen för frivillig vård.

Vården skall därför inriktas på att tillsammans med den enskilde planera

behandling och andra rehabiliteringsinsatser som i många fall måste fortgå en

längre tid efter det att vården enligt LVM avslutats. Beträffande vårdtidens

längd sägs i LVM att vården skall upphöra när syftet med vården är uppnått,

dvs. när missbrukaren är villig att medverka till fortsatt behandling och stöd

för att komma ifrån sitt missbruk. Den maximala vårdtiden är sex månader.

Enbart det förhållandet att den intagne själv förklarar sig motiverad att ta

emot frivillig vård är inte tillräckligt. Det måste göras en noggrann prövning

i varje enskilt fall. I lagen har klargjorts socialnämndens skyldighet att se

till att den enskilde efter vårdtiden får fortsatt stöd.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund förslagen i motion So603 (m) yrkande

6.

I likhet med vad som framförs i motion So603 (m) yrkande 13 anser utskottet

att de ideella organisationerna utför ett värdefullt arbete inom det sociala

området. Denna inställning delas också av regeringen som i propositionen anför

att samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället ytterligare bör

utvecklas och att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete.

Utskottet anser i likhet med regeringen att formerna för stödet till

frivilligorganisationerna liksom i dag bör anpassas efter lokala

förutsättningar och behov. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i det

föregående uttalat att kommunernas självbestämmande bör få större utrymme när

det gäller valet av behandlingsinsatser, kan utskottet inte ställa sig bakom

förslaget i motionen om att kommunerna regelbundet och konsekvent skall

använda sig av ideella organisationers möjligheter att erbjuda

behandlingsplatser. Yrkandet avstyrks.

Socialnämnden har ansvar för att vården oberoende om den ges i frivilliga

former eller med stöd av LVM får en långsiktig stödjande inriktning. En sådan

inriktning av arbetet förutsätter att socialnämnden fungerar som samordnare i

en kedja av vårdorgan och myndigheter som missbrukaren kan ha kontakt med.

Socialnämnden bör därför följa missbrukaren oavsett var i vårdkedjan han

befinner sig. Inte minst viktigt är det att institutionsvistelser följs upp

genom väl planerade insatser i den öppna vården.

Det finns som anförs i motion So656 (fp) ett stort behov av att följa upp

och utvärdera olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser inom

missbrukarvården. Att det finns ett stort behov av kunskap om effekterna av

olika insatser inom missbrukarvården konstateras också i propositionen.

Regeringen anser att även dokumentation och kvalitetssäkring samt metoder för

uppföljning och utvärdering av vården behöver utvecklas. Utskottet utgår från

att metoderna för att följa upp och utvärdera missbruksvården även kommer att

innefatta sådan vård som köps utomlands. Något tillkännagivande till

regeringen med anledning av motionerna So48 yrkandena 13 och 14 och So656 (fp)

yrkande 3 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Med hänsyn till att vårdbehovet kan variera starkt mellan olika missbrukare

bör utbudet av vårdinsatserna kännetecknas av hög grad av differentiering. Det

utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för att finna nya och flexibla former

för vård och behandling för olika grupper med missbruksproblem är därvid

värdefullt och bör fortsätta. Som ovan anförts bör insatserna präglas av

planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande.

I likhet med regeringen och motionärerna (So656 fp) anser utskottet att

socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter.

Inom missbrukarvården är detta av stor betydelse för att förebygga och

motverka ett mer omfattande behov av vård. I propositionen framhålls att

tidiga insatser förutsätter ett flexibelt, differentierat och väl utbyggt

utbud av insatser i öppna former och att metoder behöver utvecklas som gör det

möjligt att välja den vårdform som bäst passar den enskildes behov. Frågan om

metadonbehandling följs av Socialstyrelsen och kan komma att beröras av

kommittén för översynen av smittskyddslagen.

Såväl i propositionen som i motion So656 (fp) framhålls vikten av att

socialtjänsten samverkar med andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga

missbruk men också för att tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer

som har ett begynnande missbruksproblem. Utskottet delar denna inställning.

Åtgärder mot ungdomars missbruk är som utskottet tidigare uttalat (bet.

1996/97:SoU10) en viktig del i det brottsförebyggande arbetet. Ett nytt

nationellt brottsförebyggande program har tagits fram och kunskapen om det

brottsförebyggande arbetet sprids samtidigt som stöd ges till olika projekt.

Genom närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att

bekämpa bl.a. gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att

identifiera och få kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och

kriminalitet. Utskottet anser att det är av avgörande betydelse att tidigt

upptäcka och reagera vid tecken på en negativ utveckling hos en ung människa.

Med det anförda anser utskottet att motion So656 (fp) yrkandena 23-25 och 27

i allt väsentligt får anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.

Utskottet anser det angeläget att socialtjänsten också stödjer och hjälper

anhöriga till missbrukare. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra

anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form av eget misssbruk

och ohälsa bland de anhöriga förebyggas. Såväl internationella som svenska

studier har visat att barn som växer upp med missbrukande föräldrar oftare än

andra får beteendestörningar, skolproblem samt anpassnings- och

missbruksproblem. Det är därför enligt utskottets mening särskilt angeläget

att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Utskottet menar att

ett gott samarbete behövs mellan socialtjänsten och mödra- och

barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin, polisen m.fl. aktörer

för att tidigt kunna upptäcka och stödja barn som lever i familjer med

missbruk. Utskottet vill också betona vikten av att socialtjänsten fullgör

sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa barn som lever i

utsatta miljöer och sörjer för att barnen får det skydd och det stöd som de

kan behöva.

Utskottet ser positivt på att antalet verksamheter som riktar sig till barn

till missbrukare ökar. Barn i fokusprojektet har prioriterat barn till

missbrukare. Av slutrapporten framgår att antalet verksamheter för barn till

alkoholmissbrukare ökat kraftigt under senare år. Socialstyrelsen har i

samarbete med Rädda Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som

vill arbeta med barn till missbrukare i grupp. Socialstyrelsen har vidare gett

bidrag till bl.a. en tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder

gruppverksamhet för barn till alkoholister. Rädda Barnen driver ett projekt

som tar sikte på att få de professionella i kommunen att samverka kring

familjer med missbruk. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens

verksamhet. Av Folkhälsoinstitutets kartläggning av gruppverksamheter för barn

och ungdomar med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har

till syfte bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande

levnadsvillkor.

I propositionen föreslås en vidgning av den personkrets som är skyldig att

underrätta socialnämnden om barn som far illa. Utskottet återkommer till detta

förslag i det följande.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 9, So645

delvis (m, s, c, fp, v, kd) och So655 (mp) yrkande 14.

Barn- och ungdomsfrågor

Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL)

Regeringen anser att socialtjänstlagen bör tillföras ett uttryckligt barnper-

spektiv och föreslår därför i propositionen två nya bestämmelser som syftar

till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen kom-

pletteras med en bestämmelse som svarar mot artikel 3 i barnkonventionen och

som innebär att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till

barnets bästa kräver. Regeringen föreslår vidare att en bestämmelse om barns

rätt att komma till tals införs i 9 § SoL. När en åtgärd rör barn skall

barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till

barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Bestämmelsen

överensstämmer med artikel 12 i konventionen.

Regeringen anser att varje beslut som rör ett barn måste grunda sig på en

bedömning av vad som är bäst för just det barnet. Olika förslag till lösningar

behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation. Barnets bästa

är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas men skall alltid

beaktas, utredas och redovisas.

Socialarbetare som kommer i kontakt med barn och föräldrar ställs dagligen

inför svåra avgöranden när det gäller att fatta beslut om lämpliga insatser.

Detta kräver gedigna kunskaper. Genom Barn i fokus-projektet påbörjades ett

enligt regeringen välbehövligt metodutvecklingsarbete inom socialtjänsten med

syfte att sätta barnet mer i centrum i det sociala arbetet. Socialstyrelsen

konstaterar i den avslutande rapporten att det krävs ytterligare insatser för

att den påbörjade utvecklingen inte skall avstanna. Regeringen anser att

fortsatt metodutveckling inom detta område är nödvändig för att

barnkonventionens intentioner skall uppfyllas.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn- och ungdomsfrågor

(yrkande 9). Enligt motionärerna är det viktigt att alla inom socialtjänsten

och andra offentliga verksamheter får kännedom om FN:s barnkonvention och

tillämpar den. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett

inslag i all utbildning för personalkategorier som arbetar med barn. Ut- och

fortbildning av dessa yrkesgrupper bör ses över för att säkerställa att idéer

om barnets rättigheter förankrats och vidareutvecklats, anförs det. Enligt

motionärerna måste alla som handlägger ärenden där barn är inblandade dels

själva öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlita

sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte räcker till.

Motionärerna anser att regeringen bör initiera konkreta utbildningsinsatser

för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.

Utskottets bedömning

Utskottet ser mycket positivt på att socialtjänstlagen nu tillförs ett uttalat

barnperspektiv och tillstyrker 1 och 9 §§ förslaget till lag om ändring i SoL.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande som det i motion So48 i betänkande

1996/97:SoU8. Utskottet anförde bl.a. att Sverige, genom att ha ratificerat

barnkonventionen, åtagit sig att göra konventionsbestämmelserna allmänt kända

och att arbete med detta syfte redan pågick. Utskottet påpekade att det bl.a.

är en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om

barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild

informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda

och anställda ute i kommunerna hade nyligen startat. Utskottet konstaterade

vidare att Socialstyrelsen hade påbörjat ett arbete med syfte att höja

kompetensen hos socialarbetare och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta

barn samt att möjligheterna till ut- och fortbildning på området hade ökat.

Utskottet förutsatte att arbetet med att öka kompetensen hos dem som

handlägger ärenden som rör barn skulle fortsätta och avstyrkte yrkandet.

Riksdagen följde utskottet.

Arbetet med att sprida kunskap om barnkonventionen och om barns rättigheter

pågår sålunda på bred front. Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt syftade

till att höja barnkompetensen och utveckla ett barnperspektiv hos bl.a.

socialarbetare. Regeringen är väl medveten om behovet av en fortsatt

metodutveckling inom området för att konventionens intentioner skall

uppfyllas. I propositionen framhålls vikten av kompetens och

kunskapsutveckling hos socialtjänstens personal. Något initiativ med anledning

av motion So48 (fp) yrkande 9 behövs inte enligt utskottet. Motionen avstyrks

därför.

Vård och omsorg om unga

Nuvarande ordning

Enligt 12 § SoL skall socialnämnden bl.a. verka för att barn och ungdom växer

upp under trygga och goda förhållanden och med särskild uppmärksamhet följa

utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam

utveckling. Nämnden skall i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och

ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de

behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran

utanför hemmet.

LVU kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser

som kan ges med stöd av socialtjänstlagen inte är tillräckliga. Enligt 1-4 §§

LVU skall insatser för barn och ungdom göras i samförstånd med den unge och

hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Beslut om vård

oberoende av samtycke skall fattas om det på grund av misshandel, otillbörligt

utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns

en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Sådan vård

skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en

påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,

brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Beslut om

vård enligt LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av socialnämnden.

Socialnämnden får enligt 6 § LVU under vissa förutsättningar besluta om

omedelbart omhändertagande.

I 22 § LVU stadgas att socialnämnden under vissa angivna förhållanden får

besluta att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd

kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten

(s.k. mellantvång).

Propositionen

I propositionen föreslås ingen ändring av 12 § SoL vad gäller socialtjänstens

ansvar eller i LVU. Regeringen betonar dock socialtjänstens skyldighet att med

särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat

tecken till en ogynnsam utveckling. Det är angeläget att socialnämnden inte

utan vidare släpper kontakten med dessa ungdomar i situationer när

förutsättningarna för vård enligt LVU inte är uppfyllda och samtycke till

insatser inte har kunnat erhållas, anförs det.

Regeringen ställer sig bakom socialtjänstkommitténs bedömning att

socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter

för både vuxna, barn och ungdomar. I regeringens nationella brottsförebyggande

program understryks också behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra

eller i vart fall begränsa en ogynnsam utveckling. Bristande kontakt och en

otrygg relation mellan föräldrar och barn kan försvåra en god social

utveckling för barnen och leda till kriminalitet. Särskilt stöd bör enligt

propositionen ges åt barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har

föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet för att utveckla

vård och behandling av unga som kommit in i en kriminell utveckling är också

av stor betydelse, anförs det. När ungdomar begår brott skall samhället snabbt

ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder. Huvudansvaret för

dessa åtgärder ligger enligt regeringen hos socialtjänsten.

I propositionen anges vidare att en utvecklad samverkan, såväl på en

övergripande nivå som i enskilda ärenden, ur många aspekter är en

förutsättning för att socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och

uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Ambitionen att på ett tidigare

stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar är i behov av särskilt

stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har ett gott samarbete med

mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola, barnpsykiatri, polis osv.

I vissa fall framhålls sekretessreglerna som ett hinder i samarbetet mellan

olika myndigheter. Bestämmelserna om sekretess är grundläggande för

socialtjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt och därmed

lyckat samarbete med den enskilde. I en rad samverkansprojekt har man kunnat

lösa sekretessfrågan genom att den enskilde samtycker till att information

lämnas mellan myndigheter.

För att socialtjänsten skall kunna ingripa med åtgärder för ett utsatt barn

måste den tidigt få kännedom om förhållandena. 71 § SoL innehåller

bestämmelser om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa. Var och

en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet eller annars

behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller

utveckling bör anmäla detta till socialnämnden. I propositionen föreslås att

paragrafen ändras för att på ett tydligare sätt markera att en anmälan inte

förutsätter att det i det enskilda fallet står klart att barnet misshandlas

eller annars utsätts för skadlig behandling. Enligt förslaget bör anmälan ske

om man får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver

ingripa till en underårigs skydd, dvs. om man har grundad anledning att

misstänka missförhållanden. En annan ändring i förhållande till nuvarande

ordning är att uppmaningen inte som för närvarande inskränks till fall när den

unge far illa i hemmet utan även avser när den unge t.ex. vistas i olämpliga

miljöer eller prostituerar sig.

En skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten föreligger i dag för

myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom

hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringen föreslår att

anmälningsskyldigheten utvidgas till att även avse personer som är verksamma

inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom

eller inom annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och

sjukvården eller på socialtjänstens område.

Regeringen föreslår vidare en utvidgning av vittnesplikten enligt

rättegångsbalken 36 kap. 5 § för bättre överensstämmelse med de nya reglerna

om anmälningsskyldighet. Undantag från tystnadsplikten föreslås införas dels i

samtliga fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen, dvs. i mål om brott mot

underårig enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, dels beträffande mål enligt 25

och 27 §§ SoL samt samtliga mål enligt LVU.

Motionerna

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra

lagen om vård av unga (LVU) i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande

5). Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är

väsentligt att dessa barns situation uppmärksammas och åtgärdas på ett så

tidigt stadium som möjligt. Motionärerna föreslår att en motsvarighet till 26

§ i gamla barnavårdslagen införs i LVU. Bestämmelsen innebar att de sociala

myndigheterna i samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett

tidigt stadium hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade att råka illa

ut fysiskt eller psykiskt. Åtgärderna vidtogs stegvis och inleddes med att de

sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade

till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet för

barnavårdsnämnden att komma med förmaningar och eventuellt varningar till

familjen. Ledde inte dessa åtgärder till önskat resultat kunde de sociala

myndigheterna lämna föreskrifter. Som ytterligare ett steg kunde nämnden

beordra övervakning av det enskilda barnet. Först som en sista åtgärd kunde

beslut om omhändertagande bli aktuellt. Nu kommer socialtjänstens åtgärder och

agerande ofta överraskande och för sent, menar motionärerna.

I motion So652 av Alice Åström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande av

vad som anförts om inriktningen av vården av unga (yrkande 1). Motionärerna

menar att det s.k. mellanvårdstvånget, vilket nästan alltid sker i

inledningsskedet, undantagslöst skapar avstånd och vanmakt hos den som berörs

av åtgärden. Detta bör i stället ersättas med en möjlighet till ett frivilligt

kontraktsförfarande mellan myndighet och föräldrar, vilket skulle kunna bidra

till bättre relationer med föräldrarna och markera deras betydelse vid ett

omhändertagande. Ombuden bör också ges en starkare ställning. Familjen

och/eller den unge bör kunna begära och själva få välja ett ombud eller en

kontaktperson som stöd. Vidare anser motionärerna att vårdens kvalitet skall

vara av överordnad betydelse. Vårdens innehåll måste kvalitetssäkras så att en

differentiering och individanpassning kommer till stånd.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra 14

kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9).

Enligt motionärerna är uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och

förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet en av de mest

prioriterade. Ett sätt att utveckla socialtjänstens och polisens

brottsförebyggande arbete vad gäller insatser för barn och ungdomar är att

mjuka upp sekretessreglerna, vilka nu försvårar ett effektivt samarbete mellan

myndigheterna. I en utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Ju1994:E,

föreslogs en komplettering av 14 kap. 2 § sekretesslagen innebärande att

socialtjänstsekretess inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras

närstående lämnas till polisen om det föreligger en påtaglig risk att den unge

skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra

brott. Enligt motionärerna bör riksdagen besluta om en komplettering av

ovannämnda lagrum i enlighet med förslaget i promemorian.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan

socialtjänsten och olika samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga

insatser för den enskilde (yrkande 7). Motionärerna anser att goda exempel vad

gäller samverkan skall förmedlas till de olika inblandade samhällsorganen på

ett effektivare sätt än hittills. På några ställen i landet görs försök där

mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och

tidigt samverkar kring riskbarn. Enligt motionärerna bör sådana försök

stimuleras och resultaten ligga till grund för nya organisationsformer och

arbetssätt.

Utskottets bedömning

Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning om vikten av tidiga insatser

inom alla verksamheter för barn och ungdomar. Ett väl fungerande samarbete med

andra myndigheter underlättar för socialtjänsten att ingripa på ett tidigt

stadium. Utskottet instämmer i regeringens förslag att bl.a. skärpa

skyldigheten att göra anmälan till socialtjänsten om barn som far illa och

tillstyrker därför 71 § förslaget till lag om ändring i SoL. Utskottet

tillstyrker även förslaget om ändring i 36 kap. 5 § fjärde stycket

rättegångsbalken. Vid genomförandet av ändringen bör beaktas att femte stycket

har givits ny lydelse genom riksdagens beslut den 14 maj 1997 (prop.

1996/97:97, KU18, rskr. 207, SFS 1997:000).

Utskottet behandlade senast i betänkande 1994/95:SoU26 motioner om att en

motsvarighet till 26 § barnavårdslagen bör föras in i LVU. Enligt utskottet

hade dessa åtgärder som enligt barnavårdslagen var möjliga kommit att sakna

praktisk betydelse långt innan lagen upphörde att gälla. Utskottet ansåg att

de möjligheter till förebyggande åtgärder som stadgas i LVU fick anses

tillräckliga och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet. Utskottet

vidhåller denna inställning och avstyrker motion So603 (m) yrkande 5.

När det gäller vård av unga skall frivilliga överenskommelser mellan

socialtjänsten och vårdnadshavarna och/eller den unge prövas i första hand.

Först när frivilliga insatser anses otillräckliga blir bestämmelserna i LVU om

exempelvis s.k. mellantvång tillämpliga. Enligt utskottets mening saknas

anledning att ta bort möjligheten att besluta om mellantvång. Som regel

beviljas rättshjälp genom offentligt biträde i ärende hos socialnämnd och i

mål hos allmän domstol angående bl.a. beredande av vård enligt LVU. Stora

möjligheter finns för den enskilde att välja biträde. I propositionen föreslås

att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens insatser skall vara av

god kvalitet. Regeringen uttalar bl.a. att en förtroendefull samverkan mellan

den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse för kvaliteten

samt att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt inflytande över de

insatser som ges. Utskottet avstyrker motion So652 (v) yrkande 1.

Såväl socialutskottet som justitieutskottet har nyligen behandlat

motionsyrkanden om ändringar i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens

och socialtjänstens samarbete (1996/97:SoU10 respektive 1996/97:JuU12). Båda

utskotten avstyrkte motionerna med hänvisning till att Justitiedepartementets

promemoria Ju 1994:E fortfarande är under beredning i departementet. Riksdagen

följde utskotten.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför motion So44 (m)

yrkande 9.

I propositionen betonas vikten av en utvecklad samverkan för att

socialtjänsten skall kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. I arbetet med barn är ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänsten

och bl.a. mödra- och barnhälsovård, barnomsorg, skola och barnpsykiatri ofta

en förutsättning för att tidiga och förebyggande åtgärder skall kunna vidtas.

Utskottet förutsätter att goda exempel på samverkan mellan samhällsorganen

sprids. Regeringen har i olika sammanhang krävt att de centrala myndigheterna

samverkar över myndighetsgränserna och kommer enligt propositionen

fortsättningsvis att mer konkret underlätta och främja samarbete på olika

nivåer inom välfärdsområdet. Något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 är enligt utskottets mening inte

påkallat. Utskottet avstyrker motionen.

Regeringen föreslår i propositionen några smärre ändringar av 12 § SoL, bl.a.

ett tillägg med innebörd att socialnämnden skall tillgodose barns och

ungdomars behov av stöd och hjälp efter att ett mål eller ärende om adoption

har avgjorts av en domstol. Med anledning av att utländska adoptionsbeslut kan

meddelas även av andra organ än domstolar föreslår utskottet att riksdagen

antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL med den ändringen

att orden ?av en domstol? utgår.

Socialtjänstens utredningsskyldighet

Enligt 47 § SoL får uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar ges åt en

särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden bl.a. i

ärenden som avser medgivande till att ett barn tas emot i ett enskilt hem för

stadigvarande vård och fostran (25 § socialtjänstlagen), omprövning av sådana

frivilliga placeringar (28 § samma lag) samt omedelbart omhändertagande enligt

6 § LVU. Om nämndens beslut enligt den sistnämnda paragrafen inte kan avvaktas

får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat

besluta om omhändertagande. Någon ändring i detta avseende föreslås inte i

propositionen.

I propositionen föreslås att reglerna om socialtjänstens allmänna

utredningsskyldighet i 50 § SoL kompletteras med särskilda bestämmelser för

ärenden som rör underårigas behov av skydd eller stöd. För bedömningen av

behovet av insatser får socialnämnden konsultera sakkunniga samt i övrigt ta

de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt

utsätts för skada eller olägenhet och inte göras mer omfattande än vad som är

motiverat av omständigheterna i ärendet. Den som berörs skall underrättas om

att en utredning inleds. Utredningen skall bedrivas skyndsamt och, om inte

särskilda skäl föreligger, vara slutförd inom fyra månader (50 a § SoL).

Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en utredning även om den

underårige byter vistelseort, dock inte om den nya kommunen samtycker till att

ta över utredningen av ärendet (50 b § SoL).

Regeringen anför att det under flera år har riktats kritik i olika avseenden

mot socialtjänstens utredningar i barnavårdsärenden. Socialstyrelsen har vid

sin granskning funnit betydande svagheter i utredning och dokumentation.

Enligt styrelsen krävs det särskilda, långsiktiga utvecklingsinsatser för att

bygga upp och vidmakthålla en hög kompetens inom området. Genom

Socialstyrelsens projekt Barn i fokus har en sådan utvecklingsprocess inletts

på många håll i landet.

Ifrågavarande förslag till lagbestämmelser syftar enligt propositionen till

att skapa en struktur i utredningsarbetet. Utredningar som gäller barn som kan

behöva skydd bör ha högsta prioritet inom socialtjänsten och skall inledas

utan dröjsmål. Hur utredningsarbetet genomförs beror mer på utredarens

kompetens och mindre på lagregler. Enligt regeringen kan ändå de regler som nu

föreslås avhjälpa vissa förekommande brister. Det får inte råda något tvivel

om att en utredning pågår. Familjen skall alltid informeras om nämndens beslut

och avsikter. Regeringen förutsätter vidare att eventuella konsulter

informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar socialtjänsten

vill ha besvarade osv. Ett tydligare utredningsförfarande skapar bättre

förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens arbete hos

allmänhet och hos andra myndigheter, anförs det.

I propositionen föreslås vidare att ytterligare bestämmelser om dokumentation

införs i socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte och som komplement

till förvaltningslagens regler (51-52 §§ SoL). Handläggning av ärenden som rör

enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling

skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som

vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Vidare skall dokumentationen ske med respekt för den enskildes integritet. Den

enskildes rätt till insyn markeras genom att det skall antecknas om han eller

hon anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig. Genom förslaget till

70 a § SoL görs bestämmelserna i 51-52 §§ tillämpliga även för sådan enskild

verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn. I 70 b § SoL föreslås

bestämmelser om hur den enskilde kan få ta del av en socialtjänsthandling i en

personakt hos den som bedriver sådan enskild verksamhet.

Motionerna

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om rutinerna vid

tvångsomhändertagande av barn (yrkande 7). Motionärerna anför att det vid

flera tillfällen framkommit kritik mot socialtjänsten i anslutning till

omhändertaganden av barn. Enligt motionärerna är det av central betydelse att

rättssäkerheten för den enskilda familjen förstärks. Endast mycket starka skäl

skall kunna föranleda socialtjänsten att rycka upp ett barn från sin hemmiljö.

Samtidigt måste beaktas att socialtjänsten har till uppgift att värna de barn

som riskerar att fara illa. Den gamla barnavårdslagens konstruktion bör

studeras. Motionärerna anser att frågorna kring tvångsomhändertagande av barn

måste bli föremål för en djupare analys samt att regeringen bör tillkalla en

utredning som skall se över de nuvarande reglerna härom och föreslå nödvändiga

ändringar.

Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett

tillkännagivande av att en kommitté bör tillsättas med uppdrag att se över

lagstiftningen och dess tillämpning samt lämna förslag för att skapa ett mer

humant omhändertagande av barn (yrkande 10).

I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av hur

ingripanden och utredningar skall genomföras för att garantera rättssäkerheten

(yrkande 6). Ingripanden, omhändertaganden och utredningar som utförs av

socialtjänsten är enligt motionärerna så allvarliga ingrepp att den enskilde

måste ges samma tydliga och lagliga garantier för rättssäkerhet som är fallet

i brottmål. Lika litet som vi kan acceptera att en oskyldig människa straffas

för brott kan vi acceptera att bristfälliga utredningar leder till att barn

eller ungdomar skiljs från anhöriga, anförs det. Förslaget till skärpta regler

för dokumentation och journalhantering är enligt motionärerna bra men

regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder som ytterligare förstärker

rättssäkerheten för den enskilde i mål av denna karaktär.

I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att

beslut om omhändertagande enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga

(LVU) skall fattas av den nämnd som är ansvarig för socialtjänstfrågor i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Enligt motionärerna är de

ärenden som rör omhändertaganden, särskilt när det gäller barn, de allra

svåraste och känsligaste inom socialtjänstens område. De kräver stor kompetens

och livserfarenhet. I många fall har omhändertagandena visat sig vara grundade

på felaktiga uppgifter och resulterat i familjetragedier. Motionärerna anser

att delegationsrätten för beslut om omhänder-tagande enligt såväl

socialtjänstlagen som LVU bör försvinna och att det således alltid skall vara

socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvar för

socialtjänstfrågor som skall fatta dessa beslut.

I motion Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, v, mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen fattar beslut

om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt (yrkande 5). Enligt

motionärerna fattar socialsekreterarna oftast beslut om fosterhemsplacering

utan hörande av barnpsykologisk expertis med kunskaper om barnets behov och

utveckling. Vid anstaltsplacering bör hänsyn tas till hur viktigt det är att

vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren,

arbetskamraterna och andra resurspersoner, anförs det.

I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om rätt till medborgarvittne eller

stödperson för den som kallas till överläggningar hos socialförvaltningen

eller länsrätten (yrkande 7). Denna rätt bör enligt motionärerna alltid

föreligga. Vidare begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att

förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av målet så

önskar (yrkande 8). Enligt motionärerna ifrågasätts ofta rättssäkerheten i

sociala mål av de parter som varit inblandade. Vid begäran om öppna dörrar

måste hänsyn tas till barnets bästa. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om att kontrollbesök i familjehem

skall ske oanmälda (yrkande 9).

I motion So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett

tillkännagivande av vad som anförts om uppföljning med hjälp av individuella

kontaktpersoner efter en vistelse på ett s.k. § 12-hem. Enligt motionärerna

återfaller en stor del av de ungdomar som vistas på LVU-hem i missbruk och

kriminalitet. I de flesta fall utses visserligen en kontaktman till utskrivna

ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på samma ort.

I motion So40 av Gudrun Schyman (v) m.fl. yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att Statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utforma direktiv för hur

könsbaserad statistik skall utformas för olika myndigheter (yrkande 14).

Enligt motionärerna har den könsbaserade statistiken betydelse för

jämställdheten mellan kvinnor och män och för att kunna göra

konsekvensanalyser. Könsbaserad statistik på individnivå är också viktig för

forskningen inom det sociala området. Därigenom kan avslöjas om t.ex.

kvinnliga pensionärer får mindre hemtjänst än manliga, om kvinnor får mindre

ekonomiskt bistånd än män, om kvinnor eller män över huvud taget behandlas

diskriminerade inom socialtjänsten.

Utskottets bedömning

Regeringen konstaterar att kritik har riktats mot socialtjänstens utredningar

i ärenden rörande barn och ungdom. Utskottet anser det angeläget att

ingripanden när det gäller barn sker med barnets bästa som målsättning. I

propositionen föreslås nya bestämmelser om att socialtjänstens insatser skall

vara av god kvalitet samt att dess personal skall ha lämplig utbildning och

erfarenhet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att höja

kompetensen hos yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till

ut- och fortbildning på området har också utökats. De föreslagna

bestämmelserna i 50-52 samt 70 a och 70 b §§ SoL om utredningar och

dokumentation på socialtjänstens område och om den enskildes rätt till insyn i

dokumentationen stärker enligt utskottets mening såväl rättssäkerheten för

familjen och den enskildes integritet som skyddet för barnet i fråga.

Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen vid sin tillsyn av socialtjänsten

även fortsättningsvis uppmärksamt följer utvecklingen av kvaliteten i

utredningsarbetet rörande vård av barn och unga. Utskottet avstyrker med det

sagda motionerna So44 (m) yrkande 7, So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp)

yrkande 6.

Vid en utredning huruvida socialnämnden behöver ingripa till en underårigs

skydd eller stöd får nämnden enligt förslaget till 50 a § SoL konsultera

sakkunniga, exempelvis barnpsykologisk expertis. Utskottet anser det angeläget

att nämnderna utnyttjar rätten att ta hjälp av sakkunniga i dessa ärenden.

Genom förslaget till 22 § SoL framhålls vidare betydelsen av att främja

samhörigheten mellan barnet och dess anhöriga och andra närstående vid vård i

annat hem än det egna. Detta är inte minst viktigt när en förälder tas in på

anstalt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, v, mp) är tillgodosedd och avstyrks

därför.

Utskottet tillstyrker 50-52 samt 70 a och 70 b §§ i förslaget till lag om

ändring i SoL.

Utskottet anser inte att socialnämndens möjlighet att delegera beslutsrätten

till annan bör tas bort. Självklart är det angeläget att så långt som möjligt

minimera risken för felaktiga beslut i ärenden om omhändertagande av barn. I

propositionen föreslås därför att utredningarna skall förbättras och att

kompetensen hos socialarbetarna stärks. Utskottet avstyrker motion So43 (m)

yrkande 1.

I ärenden eller mål angående bl.a. beredande av vård och omedelbart

omhändertagande av barn enligt LVU förordnas regelmässigt ett offentligt

biträde för såväl vårdnadshavarna som den unge. Enligt utskottet får den

enskildes behov av stöd under sammanträden och förhandlingar hos

socialförvaltningen och i länsrätten därmed anses tillgodosett. Vid

förhandlingar i mål enligt LVU får rätten förordna om stängda dörrar om det

kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift för vilken

hos domstolen gäller sekretess enligt sekretesslagen. Om de som berörs av

målet så önskar finns möjlighet att hålla förhandlingen inför öppna dörrar.

Vad gäller socialtjänstens besök i familjehem är detta en fråga som bör

avgöras av socialnämnden efter en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet

avstyrker motion So628 yrkandena 7-9.

I propositionen betonas socialtjänstens skyldighet att med särskild

uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdomar som har visat tecken

till en ogynnsam utveckling och att sörja för att de får det skydd och stöd

som de behöver. Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänsten behåller

kontakten med barn och ungdomar som varit föremål för vård enligt LVU. Ett bra

sätt är att utse en kontaktperson för att följa den unges utveckling genom

regelbundna kontakter. Motion So608 (kd) bör inte föranleda något initiativ

från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motionen.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:AU8 ett yrkande om att

SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad stati-stik

skall utformas för olika myndigheter. Utskottet uttalade att möjligheten att

göra riktiga jämställdhetsanalyser kommer att öka genom den förändring av

SCB:s instruktion som innebär att all officiell individbaserad statistik skall

vara könsuppdelad. Denna statistik kommer, anförde utskottet, givetvis att

vara till hjälp för alla berörda instanser. Utskottet förutsatte att de

statliga myndigheterna kommer att ta fram den statistik som de behöver för att

fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetsavseende. Motionen avstyrktes.

Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänstens dokumentation

motsvarar socialforskningens krav. Socialtjänstens insatser och situationen på

varje område måste kunna beskrivas så att det blir möjligt att analysera

informationen, exempelvis vad gäller vem eller vilka som tar socialtjänstens

resurser i anspråk. SCB:s ändrade instruktion ökar möjligheten att göra

jämställdhets-analyser, vilka i sin tur kommer att vara till ledning för

övriga berörda instanser. Motion So40 (v) yrkande 14 avstyrks.

Familjehemsvård

Propositionen

Regeringen föreslår beträffande vård och boende utanför det egna hemmet att

nuvarande bestämmelse i 22 § SoL bör kompletteras. Vården bör utformas så att

den främjar den enskildes samhörighet även med andra närstående än dem som

räknas som anhöriga.

De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön

handlar enligt propositionen inte bara om geografisk närhet. Att språkliga och

kulturella skillnader i synsätt och bakgrund beaktas och att man väljer ett

hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största vikt vid

alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn.

Socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan

att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är

ett lämpligt hem för det enskilda barnet.

I propositionen nämns att socialtjänsten har fått stark kritik för att inte

vara tillräckligt lyhörd för möjligheterna att placera barn hos släktingar.

Ändå visar både internationell och svensk forskning att sådana placeringar kan

vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Det finns många

skildringar av hur barn, som under flera år varit placerade i ett ?främmande?

familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet och de biologiska

föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet. Det är dock enligt regeringen inte

möjligt att slå fast en princip som innebär att släktingplaceringar eller

andra placeringar inom nätverket alltid skall prövas i första hand. Det finns

inga garantier för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Något

försteg för t.ex. barnets släktingar bör inte föreskrivas i lagen. Regeringen

anser emellertid att en av de vägledande principerna i

socialtjänstlagstiftningen, kontinuitetsprincipen, bör tolkas så att

socialnämnden inte förbiser möjligheten att hitta en bra placering i barnets

naturliga nätverk. Att barnet inte onödigt flyttas från trygga och invanda

förhållanden är en viktig ledstjärna vid familjehemsplaceringar. Det betyder

att socialtjänsten i varje enskilt fall i första hand bör utreda möjligheterna

att placera barnet i det naturliga nätverket. Även något äldre personer, t.ex.

mor- och farföräldrar, kan enligt regeringen komma i fråga som

familjehemsföräldrar. Det betyder också att man regelmässigt bör undersöka

släktens möjligheter att stödja barnet även om det placeras i ett ?främmande?

familjehem.

De flesta barn och ungdomar som placeras utanför hemmet hamnar i familjehem.

Många av dem har svåra problem och behöver kvalificerad vård. Regeringen anser

det vara av största vikt att den vård dessa barn och ungdomar erhåller är av

hög kvalitet. Familjehemmen måste få utbildning och handledning anpassad till

det uppdrag de åtagit sig, såväl före som under pågående uppdrag. Uppdraget

bör formaliseras och tydliggöras genom ett avtal mellan socialtjänsten och

familjehemmet, anförs det.

I detta sammanhang skall också nämnas att Socialstyrelsen har haft

regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a. genom

utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Fem rapporter

har publicerats.

I styrelsens rapport Utbildningsfrågor och utvecklingsprojekt inom

familjehemsvården från mars 1995 angavs att de kartläggningar som hade gjorts

om utbildning, stöd och handläggning till familjehem visade att detta var ett

eftersatt område. En orsak härtill kunde enligt rapporten vara 1980-talets

strävan att decentralisera det sociala arbetet, varvid kunskap splittrats och

blivit uttunnad. Socialstyrelsen konstaterade bl.a. att intresset för

rekryterings- och utbildningsfrågor hade ökat, att en ny metod för

rekrytering/utbildning av familjehem höll på att introduceras, att det pågick

olika försöksprojekt inom familjehemsvården i syfte att höja kvaliteten samt

att kommunerna behövde samverka för att bättre utnyttja varandras resurser.

I Socialstyrelsens rapport Sammanbrott i familjehem (SoS-rapport 1995:9)

redovisades en studie av ett antal familjehemsplaceringar. Studien visade att

placeringar av barn hos släktingar misslyckades mer sällan än placeringar

utanför släkten (26 respektive 47 % av fallen).

Motionerna

I ett flertal motioner anförs att vid omhändertagande av barn bör om möjligt

barnet placeras hos släktingar eller andra närstående.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra det

nya tredje stycket till 22 § socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts

i motionen (yrkande 8). Motionärerna föreslår att en bestämmelse tas in i 22 §

tredje stycket socialtjänstlagen varav det framgår att utgångspunkten skall

vara att placering av barn utanför hemmet alltid skall ske hos släktingar

eller andra närstående till familjen. Kommunerna har vid familjehemsplacering

av barn som huvudregel skäl att utgå från att barns fostran och vård utanför

hemmet i första hand bäst tillgodoses av släktingar eller andra anhöriga som

står barnet nära. En placering hos t.ex. barnets mor- eller farföräldrar

innebär inte någon absolut garanti för att barnet får god omvårdnad, men den

positiva känslomässiga relation som oftast finns mellan nära släktingar är av

större betydelse för barnets utveckling än t.ex. fostrarens ålder,

familjesammansättning eller andra mätbara faktorer, anförs det. Enligt

motionärerna är det av stor vikt att lagstiftningen utformas så att de som i

första hand kommer att beröras av bestämmelserna inte skall behöva uppleva att

lagstiftaren i onödan ifrågasätter deras förmåga att vara viktiga för barn som

står dem nära. Motionärerna anser att deras lagförslag även står i bättre

samklang med de tankar som ligger bakom verksamheten med familjerådslag.

I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) begärs dels ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om familjehemsplaceringar (yrkande 1), dels att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt och närstående skall

utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar

(yrkande 2). Motionären anför att släktens betydelse vid val av familjehem

framhålls i olika sammanhang men att det inte beaktas i praktiken.

Socialstyrelsen har konstaterat att 44 % av familjehemsplaceringarna avbryts

oplanerat. Studier visar emellertid att släktingplaceringar sällan avbryts.

Enligt motionären skall barnets bästa vara en ledstjärna och då är kärlek och

någon som bryr sig viktigare än rätt ålder hos fostraren, bra ekonomi, andra

barn i familjen, rymlig bostad osv. Riksdagen har tillräckligt med fakta för

att uttala att släkt och närstående skall, inte bör, utredas i första hand vid

en eventuell omplacering av barn och ungdomar, anförs det.

I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om nära släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Motionärerna anser att

det är fel att diskriminera far- och morföräldrar eller andra släktingar i

barnets omedelbara närhet som farbröder, mostrar eller liknande som

fosterföräldrar. Det borde enligt motionärerna snarare vara naturligt att så

nära anhöriga får förtur om inga hinder föreligger. Det nära släktskapet och

?den lilla världens? utvidgade gemenskap kan i många sådana fall vara till

stor trygghet för barnet. Motionärerna anser att detta sociala nätverk skall

tillvaratas.

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar (yrkande 7). Enligt

motionärerna visar både internationell och svensk forskning att en placering

av ett barn hos släktingar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett

livsperspektiv. Barnets bästa skall sättas i första rummet. Barn som måste

omhändertas får inte ryckas upp från den eventuella trygghet som finns. Enligt

motionärerna är det därför ofta bäst för barnen att bli placerade hos

släktingar eller andra närstående.

Liknande synpunkter har framförts i motion So45 av Marianne Andersson (c).

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänsten i

första hand skall pröva om släktplacering kan vara aktuell (yrkande 10).

Socialtjänsten måste vid familjehemsplacering av barn alltid utgå från barnets

bästa, men bör i första hand placera barnet hos personer som barnet redan har

en relation till och som barnet också i framtiden kommer att räkna till sin

familj, anförs det.

I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget

annat talar däremot och att det införs i lagen (yrkande 4). Enligt

motionärerna innebär socialtjänstlagens målsättning om normalisering att

barnet vid placering utanför hemmet i högsta möjliga grad skall kunna

upprätthålla kontakten med sina nära och kära. Barnet skall kunna fortsätta

att leva sitt vardagsliv på ett sätt som liknar dess tidigare liv så mycket

som möjligt bortsett från de problematiska förhållanden som gjorde ett boende

i ursprungshemmet omöjligt. I vardagslivet har ofta ingått mor- och

farföräldrar som tagit ett stort och tungt ansvar och som bör få fortsätta ha

sitt barnbarn hos sig, anförs det.

Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden av vad

i motionen anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid

en placering av barn utanför hemmet (yrkande 1), och om att barn skall

placeras där det har sina rötter om inte tungt vägande skäl talar däremot

(yrkande 2).

I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid

omhändertagande (yrkande 5). Motionärerna anför att det borde vara en

självklar utgångspunkt när ett barn skall omplaceras att hitta personer som

redan tidigare står barnet nära. Enligt motionärerna bör en regel införas i

socialtjänstlagen med innebörd att mor- och farföräldrar, andra släktingar och

betydelsefulla personer i barnets närhet i första hand skall komma i fråga när

ett barn skall placeras utanför sitt hem, om inte särskilda skäl föreligger

häremot.

Ett likartat yrkande framförs i motion So615 av Inger Davidson och Chatrine

Pålsson (kd) yrkande 1.

Även i motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd)

(delvis) anförs att anhöriga, som mor- och farföräldrar, bör få förtur vid

fosterhemsplaceringar om det visar sig att inga hinder föreligger.

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att den kommande socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över

möjligheten att vid en placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga

och i anhörigmiljön (yrkande 10). Motionärerna ser det som självklart att

socialtjänsten i varje läge skall ha barns bästa för ögonen vid en placering

och först söka få till stånd en familjehemsplacering hos anhöriga och i det

nära nätverket.

I motion So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att

samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så

att placering hos släktingar prioriteras.

I en motion tas frågan om utbildning av familjehemsföräldrar upp.

I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall krävas

utbildning av de blivande familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna

klassas som familjehem (yrkande 6). Motionärerna anför att det för

familjehemsföräldrar inte är lätt att efter flera års placering lämna ett barn

ifrån sig. Det kan enligt motionärerna också vara svårt att klara andra

konflikter som uppstår. Motionärerna anser att utbildning av blivande

familjehemsföräldrar liksom handledning därför är ett måste vid såväl

frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Utbildning och handledning

skall enligt motionärerna vara obligatoriskt och även erbjudas släktingar som

har barn placerade hos sig.

Utskottets bedömning

Barnets bästa skall enligt utskottet vara en ledstjärna i arbetet med barn.

Svensk och utländsk forskning visar att placeringar av barn hos släktingar kan

vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att

en placering skall misslyckas är vidare enligt Socialstyrelsen nästan dubbelt

så stor i ett ?främmande? familjehem som när placeringen sker hos släktingar.

Det är angeläget att socialtjänsten i varje enskilt fall prövar möjligheterna

att placera barnet i ?det naturliga nätverket?. Det finns dock inga garantier

för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Utskottet anser

emellertid att 22 § SoL bör kompletteras med ett nytt fjärde stycke med

följande lydelse. Vid placering av barn bör i första hand övervägas om barnet

kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt 1 § skall dock

barnets bästa alltid beaktas. En sedvanlig utredning av det tilltänkta

familjehemmet skall alltid göras. Om personerna i barnets nätverk inte kan

tillförsäkra barnet en god vård skall placeringen givetvis inte ske där utan i

ett annat familjehem. I dessa fall bör socialtjänsten som föreslås i

propositionen utreda anhörigas och närståendes möjligheter att på andra sätt

stödja barnet.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v)

yrkande 10, So44 (m) yrkande 8, So45 (c), So46 (c) yrkande 7, So47 (kd)

yrkande 5, So48 (fp) yrkande 10, So49 (mp) yrkande 4, So604 (s) yrkandena 1

och 2, So607 (m) yrkande 7, So611 (c), So615 (kd) yrkande 1, So628 (mp)

yrkandena 1 och 2, och So645 (m, s, c, fp, v, kd) antar det av utskottet

utarbetade förslaget till 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen i bilaga 3.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen till ändrad lydelse av 22 §

tredje stycket samma lag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av största vikt att de

familjehemsplacerade barnen och ungdomarna erhåller vård av hög kvalitet och

att familjehemsföräldrarna därför måste få utbildning och handledning, såväl

före som under pågående uppdrag. Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag

att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a genom utbildning, stöd och

handledning till familjehemsföräldrarna. Utskottet anser det angeläget att

detta arbete fortsätter. Motion So628 (mp) yrkande 6 får anses tillgodosedd

och avstyrks därför.

Familjerådslag

Propositionen

Som exempel bland flera projekt för att göra familjen mer delaktig i

planeringen av socialtjänstens insatser rörande barn nämns i propositionen de

s.k. familjerådslag som sedan hösten 1995 pågår i Kommunförbundets regi.

Modellen går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara

förslag till beslut om hur deras barn skall fostras och växa upp. Föräldrar,

barn, släktingar och eventuellt också vänner, grannar och andra i familjens

nätverk träffas, diskuterar och gör en handlingsplan. Familjerådslaget

förbereds och genomförs av en samordnare som skall vara fristående från

socialtjänsten och oberoende av familjen. Socialtjänsten skall godkänna

familjens plan och därefter stödja och hjälpa familjen att genomföra planen.

Socialtjänsten har också uppföljningsansvaret. Regeringen anser att den

utvärdering som Socialstyrelsen genomför av modellen med familjerådslag bör

avvaktas innan ytterligare satsningar görs på den.

Motionerna

I motion So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av

försöksverksamheten med familjerådslag (yrkande 3). Motionärerna anför att

familjens kapacitet kan tas till vara även när det finns svåra problem inom

familjen, vilket försöket med s.k. familjerådslag som pågår i några kommuner

visar. Motionärerna anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla

kommuner som vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag.

Liknande synpunkter framförs i motionerna 1996/97:So47 av Chatrine Pålsson

m.fl. (kd) (yrkande 6) och 1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine

Pålsson (kd) (yrkande 2).

I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om projektet Familjerådslag i

Sverige (yrkande 3). Motionären anför att fler kommuner än de utvalda har

visat intresse för projektet och att det därför bör utvidgas för att få i gång

det nödvändiga förändringsarbetet. Ett utvidgat projekt skulle ge bättre

underlag för utredningen om unga lagöverträdare där familjekonferenser är en

viktig del av de förändringar som övervägs, anför motionären.

I motion So643 av Siw Persson (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om införande av familjeråd. Enligt motionären är det viktigt

att lösa problemen med barn och ungdomar som far illa så tidigt som möjligt

och att försöka lösa problemen på ett sådant sätt att hela familjen känner sig

delaktig och har en praktisk möjlighet att påverka situationen till det

bättre. Motionären anser att det familjerådssystem som införts på Nya Zeeland

bör påbörjas på försök inom någon region i Sverige, förslagsvis i Skåne.

I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till

familjerådslag (yrkande 5). Enligt motionärerna bör modellen med

familjerådslag kunna prövas i alla de ?gamla placeringsärenden? där både

socialnämndens företrädare och barnets föräldrar upplever att dialogen sedan

länge tystnat och där parterna inte längre når varandra. Familjerådslag skulle

kunna äga rum i samband med att placeringarna var sjätte månad ändå måste

omprövas enligt LVU, anförs det.

I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att modellen med

familjerådslag skall kunna användas i större omfattning (yrkande 3), dels om

att i alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid omprövning ges

möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Svenska Kommunförbundet har ansökt om och beviljats medel från

Socialdepartementet till att genomföra ett tvåårigt projekt för att pröva

modellen med familjerådslag i Sverige. Modellen har utvecklats i Nya Zeeland

och är baserat på den maoriska kulturens sätt att lösa konflikter.

Försöksverksamhet med familjerådslag pågår för närvarande i tio svenska

kommuner. Projektet pågår till september 1997. En av Socialstyrelsen utsedd

forskargrupp har påbörjat arbetet med att utvärdera projektet och kommer att

avlämna en rapport under 1998. Även i England, där modellen prövas i ett 30-

tal projekt, har man inspirerats av arbetet i Nya Zeeland

Utskottet delar regeringens bedömning att arbetsmetoden med familjerådslag bör

utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet avstyrker

därför motionerna So636 (kd) yrkande 3, So47 (kd) yrkande 6, So615 (kd)

yrkande 2, So604 (s) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 5 och So628 (mp) yrkandena 3

och 4. Motion So643 (fp) är tillgodosedd och avstyrks på den grunden.

Frågor rörande äldre och funktionshindrade

Propositionen

Regeringen föreslår att målbestämmelsen för arbetet med äldre människor delvis

skall formuleras om. Socialnämnden skall i sitt arbete verka för att äldre

människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga

förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet.

Nuvarande 19 § SoL föreskriver att äldre människor skall ha möjlighet att leva

och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med

andra. Enligt propositionen har denna lydelse sannolikt sin bakgrund i att

förarbetena till socialtjänstlagen lyfte fram ensamhet och sysslolöshet som

påtagliga problem för äldre. Regeringen anser att denna föreställning om en

passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap i stor

utsträckning har reviderats under senare år. Det stora flertalet äldre

behåller hälsan högt upp i åren, är aktiva och vitala och välintegrerade inom

familjekretsen och i samhällslivet. Det finns dock människor bland

ålderspensionärerna som är ofrivilligt ensamma, som upplever sig obehövda och

som sällan besöks av någon annan än hemtjänsten. Enligt regeringen är det

självklart en viktig uppgift för socialtjänsten att stödja människor i

situationer där känslor av ensamhet och isolering innebär risk för den fysiska

och psykiska hälsan. Det kan dock knappast vara socialtjänstens uppgift att

verka för att äldre människor i generell mening ges en aktiv och meningsfull

tillvaro.

Regeringen vill slå fast att äldres självbestämmande och integritet måste

respekteras och vara utgångspunkten både för planering och organisation av

omsorg och vård och i mötet med människor. Rätten till en trygg vård måste

också tillgodoses. I propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet (1987/88:176)

betonades tre grundläggande principer för äldreomsorgen: integritet, trygghet

och valfrihet. Valfriheten lyftes fram som ett sätt att markera äldres rätt

att utforma sitt eget liv, att kunna välja bostad och kunna påverka innehållet

i och utformningen av vård och omsorg. Enligt propositionen skulle äldre i

ökad utsträckning kunna välja att bo kvar hemma, och för dem som ville flytta

till ett särskilt boende skulle det finnas ett varierat utbud. Enligt

regeringens mening uttrycker dessa exempel respekten för den enskildes rätt

att få bestämma själv över sin livssituation i olika sammanhang. Kommunerna

bör fortsatt sträva efter ökade valmöjligheter genom ett varierat utbud av

omsorg och vård, anförs det.

I propositionen föreslås vidare en bestämmelse som underlättar för äldre och

vårdbehövande att flytta till en annan kommun. Den enskilde kan i dag enligt

reglerna i 3 § socialtjänstlagen om vistelsekommunens ansvar inte hävda någon

rätt till bistånd i en annan kommun än där han eller hon vistas. När frågan

uppkommer om flyttning till en annan kommun är i de flesta fall det faktiska

behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen genom att personen

exempelvis bor i ett särskilt boende. Gällande lagstiftning och praxis kommer

här i konflikt med gamla och vårdbehövande människors önskan att flytta

närmare sina anhöriga. Regeringen föreslår därför en ny bestämmelse, 6 h §

SoL, som innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men

till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett

varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan

bosätta sig där utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt

att hos den kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller

särskilt boende. En sådan ansökan skall behandlas som om den enskilde var

bosatt i den andra kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är

tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid en sådan prövning.

I proposition 1992/93:129 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen

betonades bland annat vikten av att den enskilde måste förbehållas

tillräckliga medel för att kunna bekosta sådana sociala tjänster som inte

inryms i ett kommunalt åtagande samt övriga personliga behov. I propositionen

behandlades också samboende och makars ekonomiska villkor när den ena parten

permanent flyttar till en särskild boendeform. Föredragande statsråd framhöll

att avgiftsreglerna inte får utformas så att samboende eller makar tvingas

till skilsmässa eller till att avstå från nödvändig vård av ekonomiska skäl.

Socialstyrelsen konstaterar i rapporten Äldreomsorgens avgifter

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6) att det finns brister

framför allt i den enskildes skydd mot för höga avgifter. Kartläggningen visar

bl.a. att hälften av kommunerna inte tar hänsyn till makars/samboendes

ekonomiska situation när den ena parten bor i särskild boendeform.

Regeringen uttalar att det är viktigt att kommunerna följer de allmänna

riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som redovisades i propositionen

om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inom ramen för sitt

tillsynsansvar skall länsstyrelserna följa upp utvecklingen på avgiftsområdet

med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den enskildes rätt till

en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård, anförs det.

Motionerna

I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en boskillnad

mellan äldre och funktionshindrade enligt vad som anförts om deras olika behov

(yrkande 3). Motionärerna anser att de båda grupperna bör särskiljas och att

regeringen bör ge den kommande socialtjänstutredningen i uppdrag att komma med

förslag till en sådan förändring. Unga funktionshindrade har exempelvis helt

annorlunda behov än vad äldre och även äldre funktionshindrade har.

Motionärerna begär även ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att

i socialtjänstlagens 19 § behålla formuleringen ?en aktiv och meningsfylld

tillvaro i gemenskap med andra? (yrkande 13). Motionärerna delar inte

regeringens uppfattning att uttrycket frammanar en bild av en passiv och

ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap utan anser att den

nuvarande skrivningen är ett uttryck för den strävan vi har efter en god

samhällsgemenskap för äldre människor. Paragrafens nuvarande lydelse lyfter

även fram kommunernas ansvar för bland annat rehabilitering av äldre som har

skrivits ut från sjukvården. Motionärerna föreslår att till den av regeringen

föreslagna lagtexten läggs en formulering om ?en aktiv och meningsfull

tillvaro i gemenskap med andra? som mål för arbetet med äldre människor.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att

socialtjänstlagen kompletteras vad avser valfrihet för äldre i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 10). Motionärerna anser att det är dags

att ge de äldre samma lagstadgade rätt till valfrihet som inom barnomsorgen

vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Äldrevårdens

allmänna inriktning skall vara att de som önskar så långt som möjligt erbjuds

vård i det egna hemmet. Om vård på institution är nödvändig skall den ges vid

små enheter nära hemorten eller där den äldre så önskar, anförs det.

Motionärerna anser att man i socialtjänstlagen bör renodla de olika

boendeformerna ålderdomshem, sjukhem och gruppboende och ge den enskilde

valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform.

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om valfrihet inom äldreomsorgen (yrkande 9). Även dessa

motionärer anser att den enskilde skall ha lagstadgad rätt att, inom ramen för

tilldelade resurser, få välja vårdgivare på samma sätt som nu sker inom

barnomsorgen. Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på liknande

principer, anförs det. Enligt motionärerna kommer alternativen att öka om

rätten att välja lagregleras.

I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om behovet av att införa en äldreombudsman (yrkande 6).

Enligt motionärerna bör kommunerna känna ett eget ansvar för att självkritiskt

granska sin egen verksamhet och utan dröjsmål rätta till fel och brister. En

äldreombudsman bör därför införas, dvs. oberoende personer som ständigt

bevakar och följer det som sker inom verksamheterna och till vilka enskilda

kan vända sig med synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera att ?stöta

sig? med den personal som ger dem omsorg. Motionärerna yrkar vidare att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om mål för arbetet med äldre

människor (yrkande 11). Motionärerna anser att de äldres boende skall

utvecklas och att rätten till eget rum för den som så önskar skall slås fast.

Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras verksamheten i omsorgen för de

dementa. Motionärerna understryker vikten av näringsriktig mat, god tandhälsa

och åtgärder för att förebygga olycksfall. Rehabiliteringen av äldre måste bli

bättre, anförs det vidare. Motionärerna vill införa ett välfärdskontrakt som

stärker den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna

hemmet samt en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en

angiven tidsperiod. I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende

avgiftssättningen för äldre- och handikappomsorg i kommunerna (yrkande 12).

Enligt motionärerna är det viktigt att kommunerna vid avgiftssättningen

avseende äldre- och handikappomsorgen fullt ut tar hänsyn till om personen i

fråga har en hemmavarande maka/make. Trots att detta uttalas tydligt i

förarbetena till nuvarande lagstiftning är det inte alla kommuner som tar

hänsyn till hemmavarande maka/make. Motionärerna anser därför att det är

nödvändigt med en tydligare lagstiftning i detta avseende.

I motion K211 av Margit Gennser (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen

(yrkande 1). Motionären anser att den konflikt som i dag finns mellan

kommunallagen och socialtjänstlagen inte är acceptabel. Kravet på en objektiv

och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna som anges i

specialmotiveringen till kommunallagen ger enligt motionären inte något

utrymme för inkomstfördelande verksamhet. Motionären föreslår att regler

införs som mer precist anger vad som menas med skäliga avgifter i 35 §

socialtjänstlagen.

I motion K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

sådan ändring i kommunallagen att alla som bor i Sverige har rätt att bosätta

sig i vilken kommun de önskar (yrkande 4). Enligt motionärerna är det helt

oacceptabelt att exempelvis gamla människor med behov av specialboende inte

får flytta till en annan kommun för att t.ex. komma närmare sina barn.

Motionärerna anser att det måste bli en laglig rättighet att bo där man vill.

Utskottets bedömning

Utskottet ställer sig bakom de grundläggande principer för äldreomsorgen som

regeringen för fram i propositionen. Den enskildes rätt till självbestämmande

och integritet, trygghet och valfrihet måste respekteras. Äldres

självbestämmande och integritet måste vara utgångspunkten både för planering

och organisation av omsorg och vård och i mötet mellan människor. Varje

människa skall betraktas som en unik individ, inte ett vårdobjekt. Detta är

särskilt viktigt i de situationer där den enskilde är mer eller mindre

beroende av andras hjälp för att klara den dagliga livsföringen, vari kan ingå

djupt personliga behov. Det är vidare angeläget att de äldre känner sig trygga

med den vård och omsorg som de erhåller, inte minst om den sker i det egna

hemmet. De äldres rätt till valfrihet måste också respekteras. De skall kunna

påverka innehållet i och utformningen av vård och omsorg, bl.a. genom att i

största möjliga utsträckning kunna välja att bo kvar hemma. För dem som inte

vill eller kan göra detta skall det finnas ett varierat utbud av särskilda

boendeformer. Utskottet ser positivt på att möjligheterna för vård i det egna

hemmet har förbättrats bl.a. genom en kraftig utbyggnad av hemtjänsten och

utveckling av kvälls- och nattpatruller samt instämmer med regeringen i att

kommunerna fortsatt bör sträva efter ökade valmöjligheter vad gäller vård och

omsorg för äldre. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på regeringens

förslag till tillägg i 5 § SoL. Bestämmelsen markerar vikten av att

socialtjänsten stöder anhörigvårdarna, vars arbete ofta möjliggör för äldre

att kunna bo kvar hemma. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna So44 (m)

yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9.

Regeringen föreslår att det i 19 § SoL som ny övergripande målformulering när

det gäller arbetet med äldre skall anges följande. Socialnämnden skall verka

för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under

trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet.

Det första ledet överensstämmer med paragrafens nuvarande lydelse.

Bestämmelsen ger uttryck för grundprincipen att äldre människor skall ges

förutsättningar att bo kvar i sitt eget hem så länge som möjligt. Andra ledet

i paragrafen är nytt och betonar vikten av att socialtjänsten i sitt arbete

med äldre respekterar deras rätt till trygghet, självbestämmande och

integritet. Utskottet delar regeringens uppfattning att även dessa

grundläggande principer särskilt bör anges.

Senare års studier av ålderspensionärernas livssituation visar en

övervägande ljus bild. De allra flesta behåller hälsan högt upp i åren och är

aktiva, vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet.

Flertalet äldre klarar sig utan särskilda insatser från samhällets sida.

Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att ta bort formuleringen i 19 §

SoL om att socialtjänsten skall verka för att äldre människor får möjlighet

till en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Ändringen skall

inte uppfattas så att socialnämndens ansvar för en god samhällsgemenskap för

de äldre minskar. Det är givetvis angeläget att socialnämnderna stöder

människor som är ensamma och isolerade. Det behöver dock inte anges som mål

för socialtjänstens arbete att verka för att äldre människor generellt sett

får en aktiv och meningsfull tillvaro, eftersom flertalet äldre är aktiva och

lever i gemenskap med andra. Utskottet tillstyrker 19 § i regeringens förslag

till lag om ändring i SoL och avstyrker motion So40 (v) yrkande 13.

Personer med omfattande vård- och omsorgsbehov som vill flytta till en annan

kommun, t.ex. för att komma närmare sina anhöriga, stöter i dag ofta på

svårigheter. Den enskilde kan enligt gällande regler inte hävda någon rätt

till bistånd i en annan kommun än där han vistas. I de flesta fall är också

det faktiska behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen. Den

enskildes möjligheter att flytta är i stället beroende av frivilliga

överenskommelser mellan kommunerna. Ofta tvistar inflyttningskommunen och

hemkommunen om kostnadsansvar för särskilt boende eller tillämpas

prioriteringsregler som ställer höga krav på anknytning till

inflyttningskommunen. Enligt utskottet är det angeläget att hindren för äldre

och funktionshindrade att flytta så långt som möjligt undanröjs. Utskottet

ställer sig därför bakom regeringens förslag till ny 6 h § SoL. Bestämmelsen

innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd

av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov

av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där

utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt att hos den

kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller särskilt

boende. Ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i den andra

kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen

får inte beaktas vid prövningen. Den nya bestämmelsen står i full samklang med

principerna om den enskildes rätt till självbestämmande, integritet, trygghet

och värdighet. Utskottet tillstyrker 6 h § och 3 § i regeringens förslag till

lag om ändring i SoL. Motion K527 (fp) yrkande 4 är tillgodosedd och avstyrks

därför.

Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:SoU13 ett antal motionsyrkanden

rörande inrättandet av en äldreombudsman. Utskottet ansåg enhälligt att

tillsynen över äldreomsorgen borde förbättras. Tillsynen måste enligt

utskottet skärpas samt inriktas på frågor om laglighet och rättssäkerhet och

på att säkra kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen för att säkra de

äldres rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.

Utskottet ansåg det vidare angeläget att skapa en tydligare organisation för

att undanröja tveksamheter om vart den enskilde skall vända sig med sina

synpunkter och klagomål. Enligt utskottets mening borde regeringen överväga om

tillsynen kan läggas på en och samma statliga myndighet för såväl

socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en

slagkraftigare organisation. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen

till känna (rskr. 1996/97:185).

Utskottet konstaterar att den nya socialtjänstutredningen enligt

propositionen bl.a. kommer att få till uppgift att granska hur en mer

slagkraftig regional tillsyn med samma statliga huvudman för både

socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan utvecklas. Utskottet avstyrker

motion So48 (fp) yrkande 6.

I betänkande 1996/97:SoU7 diskuterade utskottet olika brister inom

äldreomsorgen. Utskottet konstaterade bl.a. att många av de sjukhemsboende

inte kan sägas ha en egen bostad, dvs. eget rum eller egen privat sfär.

Utskottet anförde att valfrihet och integritet är ett par av huvudprinciperna

för äldreomsorgen samt att en förutsättning för att dessa principer skall

kunna genomföras är att den som så önskar skall kunna få bo i eget rum.

Utskottet konstaterade vidare brister på hjälpmedelsområdet och inom

rehabiliteringen av äldre. Utskottet ansåg enhälligt det angeläget att de

olika bristerna snarast åtgärdas och att detta borde ges regeringen till

känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:4).

Motion So48 (fp) yrkande 11 avstyrks.

Enligt 35 § SoL får kommunen för plats i bl.a. särskilda boendeformer för

service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd och i

bostäder med särskild service för funktionshindrade ta ut skäliga avgifter

enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga

kommunens självkostnader. Avgifter för bl.a. boende får heller inte,

tillsammans med vissa vårdavgifter enligt HSL, uppgå till så stort belopp att

den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.

Utskottet delar regeringens oro för de brister i handläggning och

rättssäkerhet som enligt Socialstyrelsens kartläggning alltjämt finns i

kommunerna vad gäller avgifter för särskilt boende. Det är mycket allvarligt

att endast hälften av kommunerna vid bestämmandet av avgift för en person som

flyttar till en särskild boendeform beaktar vederbörandes makes eller

samboendes ekonomiska situation. Utskottet anser att det är viktigt att

kommunerna följer de allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som

redovisades i proposition 1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12

om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Utvecklingen av avgifterna

måste, som också framhålls av regeringen, följas med största uppmärksamhet.

Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsansvar följa upp utvecklingen

på avgiftsområdet med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den

enskildes rätt till en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård.

Riksdagen gav hösten 1996 (bet. 1996/97:SoU7; rskr. 1996/97:4) regeringen

till känna att den på lämpligt sätt bör överväga boendebegreppet i

boendeformer för äldre samt avgifterna och deras effekter. I betänkande

1996/97:SoU13 behandlade utskottet ett par motioner om att det vid

avgiftssättningen för äldreboende måste tas hänsyn till kvarvarande make/makas

ekonomiska situation. Utskottet konstaterade att avgifterna inom de särskilda

boendeformerna medför problem för många äldre men hänvisade till behandlingen

av frågan hösten 1996 och avstyrkte motionerna. Något nytt initiativ från

riksdagens sida behövs inte. Motion So48 (fp) yrkande 12 avstyrks därför.

Likställighetsprincipen kräver beträffande myndighetsutövande uppgifter en

objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar, oavsett hur den

kommunala verksamheten är organiserad. Principen ger inte utrymme för någon

inkomstfördelande verksamhet. Annat kan dock när så är motiverat följa av

speciallagstiftning. I socialtjänstlagen har undantag från

likställighetsprincipen gjorts. Kommunerna har enligt 35 § SoL rätt att ta ut

differentierade avgifter relaterade till de hjälpbehövandes ekonomiska

villkor. Någon anledning att nu precisera vad som avses med skäliga avgifter i

paragrafen föreligger inte enligt utskottets mening. Motion K211 (m) yrkande 1

avstyrks därför.

I motion So40 (v) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att boskillnad

skall göras mellan äldre och människor med funktionshinder. I

socialtjänstlagen görs detta också. Så t.ex. finns särskilda bestämmelser

rörande omsorg om äldre människor i 19-20a §§ och om människor med

funktionshinder i 21 och 21a §§. Den nya socialtjänstutredningen kommer enligt

propositionen att få till uppgift att särskilt granska socialtjänstlagens

struktur och konstruktion, bl.a. med avseende på lagens karaktär av dels

social behandlingslag, dels en lag om social service. Motion So40 (v) yrkande

3 avstyrks.

Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet

Propositionen

Socialtjänstkommittén har gjort en noggrann genomgång av de förändringar som i

flera avseenden inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen

tillkom. Dessa förändringar har bl.a. skapat oklarheter om nu gällande

definitioner av tillståndspliktig verksamhet. Regeringen föreslår att de

verksamheter som skall omfattas av tillståndsplikt preciseras och avgränsas i

69 § SoL. Enligt förslaget skall krav på tillstånd av länsstyrelsen krävas för

yrkesmässigt bedriven enskild heldygnsverksamhet i form av hem för vård eller

boende, särskilda boendeformer för äldre eller funktionshindrade samt hem för

viss annan heldygnsvård. Krav på tillstånd skall också gälla för enskilt

bedrivet hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet.

Behovet av insyn och kontroll bör enligt regeringen utgöra skäl för krav på

tillstånd för dagvård för utsatta grupper med omfattande vårdbehov när vården

ges i en särskilt anpassad lokal. Undantagen från krav på tillstånd skall vara

sådan socialtjänstverksamhet som kommunen med stöd av ett entreprenadavtal

överlämnat till en enskild vårdgivare att utföra.

Regeringen anser att en förstärkt tillsyn över enskild verksamhet är nödvändig

för att de utsatta grupperna skall garanteras rättssäkerhet och god kvalitet i

den enskilda verksamheten. Länsstyrelserna skall liksom i dag utöva tillsyn

över hem för vård eller boende, såväl när hemmen drivs av kommunen som av ett

enskilt rättssubjekt. Enligt regeringens förslag till 69 b § får

länsstyrelserna nu tillsynsansvar även för enskilt bedriven verksamhet enligt

69 § första stycket 2-4 samt entreprenadverksamhet som bedrivs enligt avtal

med kommunen enligt 4 § tredje stycket och annan enskild verksamhet som

kommunen har upphandlat för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen.

Enligt nuvarande reglering har socialnämnden den löpande tillsynen över de

hem för vård eller boende som drivs av enskilda. Socialtjänstkommitténs

förslag gick ut på att socialtjänsten inte längre skulle utöva tillsyn över

tillståndspliktig enskild verksamhet i kommunen utan endast ha en

underrättelseskyldighet gentemot länsstyrelsen beträffande missförhållanden i

verksamheten. Regeringen föreslår emellertid i propositionen att

socialnämnderna fortlöpande skall utöva tillsyn över all den verksamhet som

drivs av enskilda inom kommunens område och som kräver länsstyrelsens

tillstånd (69 c §). Detta har ansetts mest lämpligt med hänsyn till att

kommunen rent praktiskt har störst möjlighet till det. Regeringen föreslår

vidare att det i paragrafens andra stycke införs en skyldighet för

socialnämnden att underrätta länsstyrelsen om missförhållanden i enskild

verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn.

Motionerna

I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet (yrkande 8). Enligt

motionärerna kan regeringens förslag att det skall krävas tillstånd från

länsstyrelsen även för hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad

del av dygnet medföra vissa avgränsningsproblem. Motionärerna anser att

tillstånd inte bör krävas för denna typ av verksamhet utan att det bör vara

tillräckligt att verksamheten står under tillsyn.

I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att

länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för enskild verksamhet i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 11). Motionärerna anser i likhet med

Socialtjänstkommittén att länsstyrelserna skall stå för den löpande tillsynen

över sådan enskild verksamhet som kräver tillstånd från länsstyrelsen.

Socialtjänsten skall däremot vara rapporteringsskyldig för missförhållanden i

verksamheten. Eftersom den enskilda verksamheten bedrivs som alternativ till

den kommunala är det enligt motionärerna inte tillfredsställande att kommunens

socialtjänst skall stå för den löpande tillsynen av denna verksamhet.

Länsstyrelsen måste betraktas som en mer neutral part i sammanhanget, anförs

det.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens förslag att de verksamheter som skall

omfattas av tillståndsplikt preciseras i lag. All enskild heldygnsverksamhet

som yrkesmässigt tillhandahåller vård, behandling, omvårdnad och tillsyn för

barn, ungdomar eller vuxna bör ha tillstånd för att få bedrivas. Även när det

gäller verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet bör

tillståndsplikt gälla. Enligt nuvarande regler föreligger krav på tillstånd

för hem som har inrättats för sådan vård. Tillståndsplikten bör som regeringen

föreslagit utökas till att även avse öppen verksamhet för vård under en

begränsad del av dygnet. Motion So46 (c) yrkande 8 avstyrks. Utskottet

tillstyrker 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.

Utskottet delar regeringens uppfattning att tillsynen av enskild verksamhet

bör stärkas. Utskottet instämmer vidare i förslaget vad gäller fördelningen av

tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och socialnämnden. Liksom i dag bör

länsstyrelsen ha det övergripande tillsynsansvaret och socialnämnderna utöva

den löpande tillsynen. Utskottet delar inte de farhågor om partiskhet från den

kommunala socialtjänstens sida som framförs i motion So44 (m). Utskottet

tillstyrker 69 b och 69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL

och avstyrker motion So 44 yrkande 11.

Brottsförebyggande arbete

I motion Ju 903 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör regleras i

socialtjänstlagen (yrkande 2). Motionärerna anser att kommunerna och polisen

bör få ett huvudansvar för att samordna skilda myndigheters insatser när det

gäller brottsförebyggande arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck

i socialtjänstlagen.

I motion So641 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande om att

socialtjänsten skall vara skyldig att finnas på plats vid sådana evenemang där

icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare. Motionären pekar på att

derbymatcher mellan elitlag i fotboll som regel är ?högriskmatcher? och kräver

dyrbara extra polisresurser. Idrottsföreningarna behöver inte ersätta polisens

kostnader i samband sådana matcher. En mycket stor del av ordningsstörarna vid

svenska matcher är under 15 år och således inte straffmyndiga. Motionären vill

i liket med Trygghetsutredningen (SOU 1995:146) betona socialtjänstens

viktiga roll i sådana sammanhang. Motionären anser att det är angeläget att

idrottsföreningar och klubbar i samband med t. ex. fotbollsmatcher ser till

att företrädare för socialtjänsten är på plats för att stävja ordningsstörning

och för att göra observationer.

I motion Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) hemställs om ett

tillkännagivande om program för förebyggande arbete för att identifiera

ungdomar i riskzonen (yrkande 1). Enligt motionärerna visar olika

undersökningar, bl.a. från BRÅ, att invandrargrupper ofta är

överrepresenterade när det gäller våldsbrott, narkotikabrott och viss

lindrigare brottslighet. Detta menar motionärerna beror till stor del på att

integrationen i det svenska samhället är närmast obefintlig för en del

invandrargrupper. Om inte förhållandena förbättras är risken stor för

långsiktiga problem bland olika grupper av invandrarungdomar. Förebyggande

arbete för att identifiera ungdomar i riskzonen bör därför prioriteras av de

sociala myndigheterna och polisen.

I propositionen anförs att ett viktigt mål för förnyelsearbetet inom den

offentliga sektorn är att överbrygga sektorsgränser som verkar hämmande på

möjligheterna att bedriva en framgångsrik välfärdspolitik. I det

brottsförebyggande arbetet har olika metoder och modeller för samverkan

utvecklats. Regeringen har bl.a. i de s.k. pilotprojekten stött bildandet av

lokala råd för samordning av verksamheten. Företrädare för socialtjänsten är

naturliga representanter och deltagare i sådana råd som har till uppgift att

förstärka samarbetet i det brottsförebyggande arbetet.

I propositionen betonas också behovet av tidiga insatser i syfte att

förhindra eller begränsa en ogynnsam utveckling hos barn och unga. Behovet av

tidiga insatser för att motverka kriminalitet bland ungdomar har också

understrukits i regeringens nationella brottsförebyggande program. En

utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med ett

omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer och

inte enbart inom rättsväsendet. I programmet beskrivs olika faktorer som

påverkar risken för att en ung person skall hamna i en kriminell livsstil.

Skolans och föräldrarnas betydelse för att minska risken för att barn och

ungdomar dras in i kriminalitet ägnas särskild uppmärksamhet. Samtidigt

understryks behovet av en målmedveten och långsiktig kunskapsuppbyggnad inom

området.

Enligt propositionen bör insatser på detta område inriktas mot generella

åtgärder med fokus på uppväxtmiljöer som är ogynnsamma för en bra start i

livet. Särskilt stöd bör ges till barn som tidigt uppvisar problembeteenden

eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet

för att utveckla vård och behandling av unga med kriminellt beteende är också

av stor betydelse. I propositionen framhålls att samhället snabbt skall

ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder när ungdomar begår

brott. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger hos socialtjänsten.

En utgångspunkt i det brottsförebyggande arbetet skall enligt regeringens

mening också vara att ta till vara den kreativitet och kapacitet som finns

bland enskilda individer, organisationer och företag och att försöka skapa

förutsättningar för en förstärkt samverkan mellan myndigheter, organisationer

och enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet.

(Frågor om brottsförebyggande insatser har också behandlats i utskottets

betänkande 1996/97: SoU8 Barnfrågor.)

Utskottets bedömning

Med hänsyn till de insatser som gjorts eller förbereds inom detta område anser

utskottet inte att något tillkännagivande till regeringen behövs med anledning

av motionerna Ju903 (c) yrkande 2, So641 (m) och Ju216 (s) yrkande 1.

Motionerna avstyrks.

Åtgärder mot spelberoende

I motion So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande

av vad som i motionen anförts om spelberoende (yrkande 30). Motionärerna anser

att epidemiologiska studier bör initieras för att kartlägga förekomsten av

spelberoende. Inom vården bör behandlings- och rehabiliteringsmetoder

utvecklas för att personer med spelberoende skall kunna erbjudas adekvat

hjälp.

Även i motion So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) tas spelberoendet upp.

Motionären efterlyser forskning om hur män respektive kvinnor påverkas av

spelens art (yrkande 3).

Utskottet uttalade i yttrande 1995/96:SoU8y till finansutskottet att det är

angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på

området ges ett kontinuerligt stöd. Bl.a. bör spelberoendets omfattning och

karaktär kartläggas, ansåg utskottet. Utskottet delade regeringens uppfattning

i proposition 1995/96:169 om sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och

AB Tipstjänst att det för insatser mot spelberoende bör anslås 2 miljoner

kronor årligen i tre år fr.o.m. 1997. Denna inställning delades också av

finansutskottet. Riksdagen följde utskottet. Regeringen återkom i

budgetpropositionen för år 1997 till frågan om att anvisa medel till

spelberoende. Enligt budgetpropositionen skall från anslaget C 1 avsättas 2

miljoner kronor för att inhämta mer kunskap om spelberoende och därtill

hörande sociala problem.

I oktober 1991 bildades Riksförbundet Spelberoende, vars syfte är att vara en

länkrörelse för spelmissbrukare. I förbundets arbete ingår att informera olika

myndigheter och hälso- och sjukvården om spelberoende och hur olika spelformer

marknadsförs av spelbolagen. Behandling av spelberoende finns i viss

omfattning, bl.a. vid behandlingshemmet Backgården i Hedemora.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning om att det är angeläget att

problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges

kontinuerligt stöd. Medel ur statsbudgeten har avsatts för insatser mot

spelberoende och därtill hörande problem. Mot denna bakgrund anser utskottet

att något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So277

(fp) yrkande 30 och So667 (v) yrkande 3 inte behövs. Yrkandena avstyrks.

Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt

I betänkande 1996/97:SoU15 behandlade utskottet regeringens proposition

1996/97:91 Internationella adoptioner. I propositionen föreslogs bl.a.

ändringar i 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. Riksdagen antog regeringens

förslag i dessa delar (rskr. 1996/97:192), vilka träder i kraft den 1 juli

1997 (SFS 1997:193).

I den i detta betänkande behandlade propositionen föreslås också ändringar

av 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. 75 § SoL föreslås träda i kraft den 1 juli

1997 såvitt avser punkterna 3 och 4 och i övrigt den 1 januari 1998. Ändringen

i 47 § SoL, som avser andra stycket, föreslås träda i kraft den 1 januari

1998.

Vid behandlingen av 47 § SoL i anslutning till proposition 1996/97:91 föll

orden ?11 och? i paragrafens första stycke bort och bör föras in mellan orden

?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall?. En

rättelse bör ske genom en ändring av lagen (1997:193) om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620). Den rättade lydelsen av 47 § första stycket

träder därmed i kraft den 1 juli 1997.

Även när det gäller 75 § SoL bör en ändring av lagen (1997:193) göras så att

de förslag i proposition 1996/97:24 som skall träda i kraft den 1 juli 1997

beaktas.

Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4

utarbetade förslaget till ändring av lagen (1997:193) om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620) såvitt avser 47 och 75 §§ SoL.

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring av 47 § SoL i nu behandlad

proposition, dock med den ändringen som nyss nämnts att ?11 och? i första

stycket förs in mellan ?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall?. Även förslaget till ändrad lydelse av 75 § SoL

utöver vad som nyss nämnts i nu behandlad proposition tillstyrks.

Som en följd härav bör förslaget till övergångsbestämmelser ändras på så sätt

att orden ? 75 § första stycket 3 och 4? i första punkten utgår. Utskottet

föreslår att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna, med den

ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 föreslagen lydelse.

Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om ändring i

socialtjänstlagen.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård och lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande

1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5, 1996/97:So809,

1996/97:Fi210 yrkande15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2,

res. 1 ( m)

res. 2 (c)

res. 3 (mp)

2. beträffande begäran om en riksnorm

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf241 yrkande 7, 1996/97: So654

och 1996/97:So664 delvis,

3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6,

1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97: So47

yrkandena 1 och 2, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis, 1996/97: So607 yrkande

6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97: So665 antar 6, 6 a och 6

b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 4 (m) - delvis

res. 5 (c, kd) - delvis

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 1,

res. 4 (m) - delvis motiv.

res. 5 (c, kd) - delvis motiv.

res. 8 (fp)

5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16,

1996/97:Fi212 yrkande 17 och 1996/97:So664 delvis,

res. 9 (v)

6. beträffande ersättning för lidande och kränkning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 32,

res. 10 (c)

7. beträffande hushållsgemenskap

att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 12,

res. 11 (v)

8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 11,

1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2,

1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub247 yrkande 1 antar 6 c-6 e

§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 12 (fp)

res. 13 (v)

res. 14 (mp)

9. beträffande annat bistånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2, 7 och 8,

1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis,

1996/97:So414 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 15 (m)

res. 16 (v)

res. 17 (mp)

res. 18 (kd)

10. beträffande 6 g § socialtjänstlagen

att riksdagen antar 6 g § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

11. beträffande tydligare lagtext

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 3,

res. 19 (fp)

12. beträffande närståendevård

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 8,

res. 20 (m, c, fp, kd)

13. beträffande 5 § socialtjänstlagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 och

1996/97:So47 yrkande 4 antar 5 § i regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen,

res. 21 (mp)

res. 22 (kd)

14. beträffande återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd

att riksdagen antar dels 33, 33 a, 36 och 37 §§ i regeringens förslag

till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan

till socialnämnden

att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 2,

res. 23 ( m)

16. beträffande vistelsekommunens ansvar

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:A433 yrkande 3 och

1996/97:So610 antar 72 a § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

17. beträffande kompetens och kvalitet

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5,

1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande 5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2

och 1996/97:A821 yrkande 24 antar 7 a § i regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen,

res. 24 (fp)

res. 25 (mp)

18. beträffande alkohol- och drogförebyggande arbete

att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 7,

19. beträffande vård av missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So651 yrkande 3 och 1996/97:So661

yrkandena 1 och 2,

res. 26 (kd)

20. beträffande LVM

att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 6,

res. 27 (m)

21. beträffande ideella organisationer

att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 13,

res. 28 (m, fp, kd)

22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14 och

1996/97:So656 yrkande 3,

res. 29 (fp)

23. beträffande samverkan och tidiga insatser

att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkandena 23-25 och 27,

24. beträffande anhöriga till missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 9, 1996/97: So645

delvis och 1996/97:So655 yrkande 14,

res. 30 (v)

25. beträffande barnperspektivet i socialtjänstlagen

att riksdagen antar 1 och 9 §§ i regeringens förslag till lag om ändring

i socialtjänstlagen,

26. beträffande FN:s barnkonvention

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 9,

res. 31 (fp)

27. beträffande utvidgad anmälningsplikt m.m.

att riksdagen antar 71 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

28. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken, dock att ändringen i 36 kap. 5 § skall företas i

paragrafens lydelse enligt riksdagens beslut den 14 maj 1997 (rskr. 207),

29. beträffande 12 § socialtjänstlagen

att riksdagen antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen, med den ändringen i sista ledet att orden "av en

domstol" utgår,

30. beträffande ändring av LVU

att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 5,

res. 32 (m)

31. beträffande inriktningen av vården av unga

att riksdagen avslår motion 1996/97:So652 yrkande 1,

32. beträffande socialtjänstsekretessen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So44 yrkande 9,

res. 33 (m)

33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 7,

res. 34 (fp)

34. beträffande utredningsskyldighet och dokumentation

att riksdagen antar 50, 50 a, 50 b, 51, 52, 70 a och 70 b §§ i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

35. beträffande omhändertaganden av barn

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97: So49

yrkande 6, 1996/97:So628 yrkande 10 och 1996/97:Ju512,

res. 35 (m, mp)

36. beträffande delegation av beslutsrätt

att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 1,

res. 36 (m, mp)

37. beträffande förhandlingar i länsrätt

att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9,

res. 37 (m, mp)

38. beträffande kontaktpersoner

att riksdagen avslår motion 1996/97:So608,

res. 38 (kd)

39. beträffande könsbaserad statistik

att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 14,

res. 39 (v)

40. beträffande familjehemsplaceringar hos anhöriga

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del och

motionerna 1996/97:So40 yrkande 10, 1996/97:So44 yrkande 8, 1996/97:So45,

1996/97:So46 yrkande 7, 1996/97:So47 yrkande 5, 1996/97:So48 yrkande 10,

1996/97:So49 yrkande 4, 1996/97:So604 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607

yrkande 7, 1996/97:So611, 1996/97:So615 yrkande 1, 1996/97:So628

yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So645 delvis antar 22 § i regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 3 som ?Utskottets förslag? betecknade

lydelse,

41. beträffande utbildning av familjehemsföräldrar

att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkande 6,

42. beträffande familjerådslag

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97: So49

yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97:So615 yrkande 2,

1996/97:So628 yrkandena 3 och 4, 1996/97:So636 yrkande 3 och

1996/97:So643,

res. 40 (m, fp, mp, kd)

43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och 1996/97:So46

yrkande 9,

res. 41 (m, c)

44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre

människor

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So40 yrkande 13 antar 19 § i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 42 (v)

45. beträffande rätten att flytta

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K527 yrkande 4 antar 3 och 6 h

§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

46. beträffande äldreombudsman

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 6,

res. 43 (fp)

47. beträffande brister i äldreomsorgen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 11,

res. 44 (fp)

48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 12,

res. 45 (fp)

49. beträffande 35 § socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K211 yrkande 1,

res. 46 ( m)

50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade

människor

att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 3,

res. 47 (v)

51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet

att riksdagen dels med avslag på motion 1996/97:So46 yrkande 8 antar 69 §

i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels antar

69 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 48 (c)

52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So44 yrkande 11 antar 69 b och

69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen,

res. 49 (m, c, fp, kd)

53. beträffande brottsförebyggande arbete

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So641, 1996/97:Ju216 yrkande 1

och 1996/97:Ju903 yrkande 2,

res. 50 (c)

54. beträffande åtgärder mot spelberoende

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So277 yrkande 30 och

1996/97:So667 yrkande 3,

55. beträffande ändring i lagen (1997:193) om ändring i

socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av propositionen antar det av utskottet i

bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:193) om

ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

56. beträffande 47 § socialtjänstlagen

att riksdagen antar 47 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen med den ändringen att orden "11 och" förs in mellan

"samt" och "13 § lagen (1988:870)" i paragrafens första stycke,

57. beträffande 75 § socialtjänstlagen

att riksdagen antar 75 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt

under moment 55,

58. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i förslaget

till lag om ändring i socialtjänstlagen

att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den

ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

59. beträffande förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620) i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under tidigare moment,

60. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

b) lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för

viss hälso- och sjukvård,

c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 15 maj 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Chatrine

Pålsson (kd), Annika Jonsell (m), Kerstin Warnerbring (c) och Marie Engström

(v) .

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med

?Socialtjänsten är? och på s. 23 slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är

ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner

och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små

gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och

tidigt kan hanteras. Dessa naturliga nätverk kan inte ersättas av

lagstiftning. En väl utformad socialtjänstlag kan dock vara ett stöd och ett

komplement till enskilda individers naturliga och självklara ansvar och

rättighet att forma sitt eget liv. Grunden för socialtjänstlagen måste enligt

utskottet vara att aktivera i stället för att passivera människor. Lagen måste

vidare bygga på närhet och inte distans. Krav och resultat måste vara centrala

begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt

hållbara värderingar. Enligt utskottet har under beteckningen solidaritet

viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt

väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att

byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig

fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala

?ingenjörskonsten? har lett till mängder av bidragssystem med många gånger

höga bidragsnivåer. I många fall har det varit mer lönsamt att söka få

maximala bidrag än att arbeta och spara. Skattetrycket har begränsat den

enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation, och

makten har flyttats till socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens

plenisal. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som

förlitat sig på de offentliga systemen lidande.

Den enskilde måste enligt utskottets mening ha möjlighet att påverka sin

situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker

inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp

tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa

drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med

allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent

behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan

försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig

om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill

försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla

grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som

verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Det måste tydliggöras vad som är

ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse.

Låg skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser utskottet.

De sociala problemen ökar på många håll och inom skilda områden trots att

den kommunala socialtjänsten sedan början av 1970-talet kraftigt byggts ut.

Socialtjänsten kan inte självständigt lösa problemen. Av de erfarenheter som

gjorts, bl.a. efter socialtjänstlagens ikraftträdande, kan slutsatsen dras att

socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa viktiga mål. I

många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och

familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste enligt utskottets

mening göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten, och

metodutvecklingen måste ges hög prioritet.

Utskottet anser det viktigt att slå fast att socialbidragen inte skall ses

som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet,

utförsäkringar och förändringar i de generella trygghetssystemen måste

särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas.

Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att socialbidraget måste återgå

till att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat

stöd. I dagens ekonomiska läge är det helt nödvändigt att se över de generella

trygghetssy-stemen. Vid denna översyn är det angeläget att besparingarna inom

de generella, statligt finansierade systemen inte medför ökade kostnader för

den kommunala socialtjänsten. Utskottet är positivt till att regeringen avser

att tillsätta en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska

samspelet mellan socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och

försäkringssystemen. En ingående analys av generaliseringarna av det

ekonomiska biståndet måste komma till stånd.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So44 (m)

yrkande 1 och So607 (m) yrkandena 1 och 3-5 som sin mening ge regeringen till

känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 1 och

1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5 och med avslag på motionerna 1996/97:So40

yrkande 1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So809, 1996/97:Fi210 yrkande

15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Motionerna

So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Under hela 1990-talet har socialförsäkringarna stramats åt, och vissa delar

har helt avskaffats. Det har varit nödvändigt av ekonomiska orsaker men också

för att vissa försäkringar har tillkommit i en annan tidsepok än vår och

kunnat avvecklas när medborgarnas levnadsvillkor förändrats. Systemet liknar

ett lapptäcke av olika försäkringar. Trots att det verkat heltäckande har

människor ändå alltid hamnat utanför försäkringarna. I tider av hög

arbetslöshet blir detta extra tydligt. Människor som aldrig varit etablerade

på arbetsmarknaden drabbas extra hårt.

Kommunerna har genom socialtjänsten fått ta ett allt större ansvar för

medborgarnas ekonomiska trygghet. Detta är inte en rimlig utveckling. De s.k.

generella trygghetssystemen är inte generella utan enbart trygga för dem som

har rätten att omfattas av dem. Många människor är i stället hänvisade till

individprövat bistånd, och tryggheten har därmed blivit alltmer selektiv.

Utskottet anser det nödvändigt att närmare kartlägga de huvudsakliga skälen

till socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet

socialbidragstagare. Den ekonomiska situationen är mycket svår för de

människor som är beroende av socialbidrag. Ofta omfattas de, som nyss

påpekats, inte av de sociala trygghetssystemen och har ingen kontakt med

arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för dessa människor

är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade.

Utskottet vill ha en generell välfärdspolitik som bygger på

grundtrygghetsprincipen och som omfattar alla samhällsmedborgare.

Centerpartiet har i en motion till riksdagen presenterat ett förslag om en

allmän arbetslivsförsäkring som utgår från grundtrygghetstanken i stället för

system där man enbart kvalificerar sig genom gjorda prestationer. Förslaget om

en allmän arbetslivsförsäkring skulle lösa många av de problem som människor

möter i dag när de inte har någon möjlighet att kvalificera sig till

socialförsäkringarna och därmed inte omfattas av den ekonomiska tryggheten.

Det innebär dock enligt utskottet att betydande grupper av människor, som i

dag uppbär behovsprövade socialbidrag, i stället skulle omfattas av en allmän

arbetslivsförsäkring.

Centerpartiets förslag om en arbetslivsförsäkring kommer inte att ersätta

socialtjänstens uppgift att ge förutsättningar för rimliga levnadsförhållanden

och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär enligt utskottet

att socialtjänsten kan ägna mer tid åt sin grundläggande uppgift - att vara

ett samhällets yttersta sociala skyddsnät för människor med svåra sociala

problem.

Utskottet anser att regeringens förslag om en utredning är välkommet. I

regeringens direktiv till utredning bör, förutom de uppdrag som föreslås i

propositionen, ligga att göra en bedömning av vilka övergripande förändringar

som bör göras för att skapa ett enklare och mer överskådligt

transfereringssystem som bygger på principen om grundtrygghet. Detta bör ges

regeringen till känna. I direktiven bör också ingå att kartlägga skälen till

socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet

socialbidragstagare. Utredningen bör också analysera levnadsnivån och övriga

förhållanden för människor som är beroende av socialbidrag.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So46 (c) yrkande 1,

Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) bör riksdagen ge regeringen till känna.

Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So46 yrkande 1,

1996/97:Fi210 yrkande 15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1, 1996/97:So607

yrkandena 1 och 3-5 och 1996/97:So809 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Motionerna

So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska situationen är mycket svår för de människor som är beroende

av socialbidrag. Ofta omfattas de inte av de sociala trygghetssystemen och har

ingen kontakt med arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för

dessa människor är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade. Den nya

socialtjänstutredningen bör därför få i uppdrag att granska de

socialbidragsberoendes levnadsförhållanden. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf224 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1,

1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1 och 3-5, 1996/97:So809

och 1996/97:Fi210 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom.

4)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet

med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Enligt propositionen skall det ekonomiska stödet till försörjning delas upp

i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad

för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att

införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen och vars innehåll skall

preciseras i lag. Förslaget innebär ytterligare en detaljstyrning av

kommunerna och undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga

på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten

stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska

biståndet. Utskottet anser att socialbidragens storlek skall avgöras av de

enskilda kommunerna. Detta ligger också i linje med att beslut bör fattas på

en nivå så nära människorna som möjligt. I grunden är det en fråga om tilltron

till det kommunala självstyret. Ytterligare skäl till att låta kommunerna

fastställa nivån på socialbidragen är att såväl kostnadsnivån som lönenivån

för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det

bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den

enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala

demokratin. Vidare anser utskottet att beslut i fråga om bistånd till

försörjning skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

Förvaltningsdomstolen skall dock kunna ändra kommunens beslut om nivån på

biståndet endast i de fall då sökanden kan förete särskilda skäl som ligger

utanför vad som avses i normalfallet. Frågan om rätten att erhålla bistånd

enligt de av kommunen fastlagda schablonbeloppen skall vid avslag kunna prövas

på samma sätt som för närvarande. Detta gäller också beslut om bistånd som

skall bedömas utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet.

När det gäller innehållet i försörjningsstödet anser utskottet att posten

medlemskap i fackförening skall utgå. Det finns enligt utskottet inget skäl

till att medlemsavgifter i fackföreningar skall bekostas av skattemedel.

Utskottet anser att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor betydelse

i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social

grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt

land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens

uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när

den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får

dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar

över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall

tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet

också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta

ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är

enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör lagen även kompletteras med en bestämmelse om

villkorat bistånd. Socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på

motprestationer från den som mottar bistånd. När det gäller arbetslösa

bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka

arbete. I andra fall, t.ex. när det gäller rehabiliterings- och

normaliseringsarbete, anser utskottet att socialtjänsten skall ha möjlighet

att villkora biståndet genom att t.ex. ställa krav på att en missbrukare skall

delta i visst rehabiliteringsprogram.

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag

till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena

4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So46 (c) yrkandena 3 och 4, So47 (kd) yrkande

1 och So48 (fp) yrkande 1. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motionerna So44 (m) yrkandena 3-6, So46 (c) yrkandena 2 och 5, So47 (kd)

yrkande 2 och So607 yrkande 6 antar det av reservanterna i bilaga 6 utarbetade

förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6,

1996/97:So46 yrkandena 2 och 5, 1996/97:So47 yrkande 2 och 1996/97:So607

yrkande 6 samt med avslag på regeringens förslag i denna del och

motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6, 1996/97:So46 yrkandena 3 och 4,

1996/97: So47 yrkande 1, 1996/97: So49 yrkande 1 delvis, 1996/97:653

yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§

socialtjänstlagen skall ha i bilaga 6 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse.

5. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom.

4)

Kerstin Warnerbring (c) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet

med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Det ekonomiska stödet till försörjning skall enligt propositionen delas upp

i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad

för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att

införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen. Socialbidragen kommer,

med den utformning som regeringen föreslår, att sänkas i flera kommuner. Det

är bara ?om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl? som socialnämnden kan

beräkna normen till en högre nivå. Riksnormen kommer att leda till att normen

i vissa delar av landet blir oskäligt låg medan den i andra delar kan

uppfattas som alltför generös. Kommunerna kommer inte att som i dag ha

möjlighet att tillämpa två normer, dvs. en korttidsnorm för dem som bedöms

behöva bidrag under en kortare period och en långtidsnorm i de fall

biståndsbehovet bedöms bli långvarigt. Förslaget kommer också att leda till en

ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Dessutom undergrävs principen om att

det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall

bestämma bidragsnivåerna bör också staten stå för kostnaderna för den delen av

det ekonomiska biståndet. Av angivna skäl kan utskottet inte ställa sig bakom

förslaget om en riksnorm. Enligt utskottets mening skall kommunerna bestämma

normerna för socialbidraget. I grunden är det en fråga om tilltron till det

kommunala självstyret. Det finns inte någon anledning att anta att kommunens

politiker inte skulle ta sitt sociala ansvar. Såväl kostnadsnivån som

lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet.

Det bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den

enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala

demokratin.

Det är dock angeläget att socialbidragens konstruktion blir mer enhetlig till

sitt innehåll och inte bara i fråga om den yttre strukturen. Socialbidragens

konstruktion och innehåll bör anges i lag. Grunderna för biståndets nivå bör

fastställas av kommunfullmäktige. På så sätt uppnås större enhetlighet mellan

olika delar av landet och en bättre anpassning till rådande

levnadsförhållanden. Det blir också möjligt att överklaga nivån på den

schabloniserade delen av försörjningsstödet, vilket i praktiken inte är

möjligt med regeringens förslag. Det skulle förefalla märkligt om en domstol

skulle sätta sig över en riksnorm.

Utskottet anser vidare att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor

betydelse i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social

grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt

land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens

uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när

den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får

dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar

över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall

tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet

också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta

ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är

enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med

?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort

ha följande lydelse:

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag

till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena

4-6, So44 (m) yrkandena 5 och 6, So48 (fp) yrkande 1, So607 (m) yrkande 6 och

So49 (mp) yrkande 1 delvis. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motionerna So44 (m) yrkandena 3 och 4, So607 (m) yrkande 6, So46 (c) yrkandena

2-5 och So47 (kd) yrkandena 1 och 2 antar det av reservanterna i bilaga 7

utarbetade förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3 och 4,

1996/97:So46 yrkandena 2-5 och 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på regeringens förslag i denna del och motionerna 1996/97:So40

yrkandena 4-6, 1996/97:So44 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So49 yrkande 1

delvis, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:

So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§

socialtjänstlagen skall ha i bilaga 7 som Reservanternas förslag

betecknade lydelse,

6. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa?

och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar regeringens förslag till införandet av en riksnorm och

en i lag angiven miniminivå för försörjning, en nivå som alla kan räkna med

oberoende av bostadsort. Utskottet delar dock inställningen i motion So40 (v)

om att fler poster bör ingå i försörjningsstödet. Möbler, husgeråd och TV bör

omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade delen.

Skäliga kostnader för all tandvård och inte, som regeringen föreslår, endast

kostnader för akut tandvård bör också ingå i försörjningsstödet, liksom

kostnader för psykologisk behandling och psykoterapi. Tandvårdsförsäkringen

har under de senaste åren urholkats på ett sådant sätt att det blivit mycket

svårt för en person som uppbär socialbidrag att betala sin tandvård. Dessutom

kan svåra gränsdragningsproblem uppstå vid bedömningen av vad som är akut

tandvård eller ej. Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en

fullständig rehabilitering och bör i likhet med annan läkarvård omfattas av

försörjningsstödet.

De ytterligare poster som utskottet nu föreslår bör behovsprövas utifrån den

kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån

vad som är skäligt i det enskilda fallet. Genom att posterna ingår i

försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också möjligt att överklaga beslut om

bistånd till sådana ändamål genom förvaltningsbesvär.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med

?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort

ha följande lydelse:

Utskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att riksdagen med

anledning av motionerna So40 (v) yrkandena 4-6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis

antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens

förslag till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Övriga motioner under detta avsnitt

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkandena 4-6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på

motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5,

1996/97:So47 yrkandena 1-2, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:So653

yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a och 6 b §§ i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den

ändringen att 6 b § erhåller följande som Reservantens förslag betecknade

lydelse:

---------------------------------------------------------

|Regeringens förslag ||Reservantens förslag |

---------------------------------------------------------

| 6 b § |

---------------------------------------------------------

|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |

| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|

|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt|

|dagstidning, telefon och TV-avgift, |

---------------------------------------------------------

|2. boende, hushållsel, || 2. boende, möbler,|

|arbetsresor, ||husgeråd, TV, hushållsel,|

|hemförsäkring, läkarvård, ||arbetsresor, hemförsäkring,|

|akut tandvård, glasögon ||läkarvård, psykologisk|

|samt medlemskap i ||behandling, psykoterapi,|

|fackförening och ||tandvård, glasögon samt|

|arbetslöshetskassa. ||medlemskap i fackförening|

| ||och arbetslöshetskassa. |

---------------------------------------------------------

|Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i|

|enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas|

|enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på|

|grundval av officiella prisundersökningar rörande olika|

|hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall|

|finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna|

|dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i|

|ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,|

|om det finns särskilda skäl för detta. |

---------------------------------------------------------

7. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa?

och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en riksnorm. Som föreslås

i motion So49 (mp) yrkande 1 delvis bör dock fler poster ingå i

försörjningsstödet. Kostnader för all tandvård och inte, som regeringen

föreslår, endast kostnader för akut tandvård bör ingå, liksom kostnader för

psykoterapeutisk behandling och alternativ medicinsk behandling. Sådana

kostnader bör behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under

den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda fallet.

Genom att posterna ingår i försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också

möjligt att överklaga beslut om bistånd till sådana ändamål genom

förvaltningsbesvär.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med

?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort

ha följande lydelse:

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning

av motionerna So40 (v) yrkandena 5 och 6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis antar

det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens förslag

till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Utskottet avstyrker övriga motioner under

detta avsnitt.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på

motionerna 1996/97:So40 yrkande 4, 1996/97:So44 yrkandena 3-6,

1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607

yrkande 6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a

och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen, med den ändringen att 6 b § erhåller följande som

Reservantens förslag betecknade lydelse:

---------------------------------------------------------

|Regeringens förslag ||Reservantens förslag |

---------------------------------------------------------

| 6 b § |

---------------------------------------------------------

|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |

| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|

|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|

|telefon och TV-avgift, |

---------------------------------------------------------

|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|

|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|

|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, psykologisk|

|akut tandvård, glasögon ||behandling, psykoterapi,|

|samt medlemskap i ||alternativ medicinsk|

|fackförening och ||behandling, tandvård,|

|arbetslöshetskassa. ||glasögon samt medlemskap i|

| ||fackför-ening och|

| ||arbetslöshetskassa. |

---------------------------------------------------------

|Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i|

|enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas|

|enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på|

|grundval av officiella prisundersökningar rörande olika|

|hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall|

|finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna|

|dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i|

|ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,|

|om det finns särskilda skäl för detta. |

---------------------------------------------------------

8. Tillkännagivande om en korttidsnorm (mom. 4)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I likhet

med? och slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att begreppet riksnorm bör ersättas med miniminivå. Den s.k.

riksnormen är också för hög under vissa förhållanden. Hur mycket som skall

utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på om behovet avser en

kortare eller längre tid. Studerande som lever på studiebidrag under

terminerna och som behöver socialbidrag under sommaruppehållet har t.ex. inte

samma behov av bistånd som en person som saknar egna inkomster t.ex. under ett

helt år. Mot denna bakgrund anser utskottet att kommunerna skall ges möjlighet

att tillämpa en lägre norm för personer som har behov av bistånd endast under

en kortare tid. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kostnadsansvar för socialbidrag (mom. 5)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Enligt

regeringens? och på s. 43 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det vid kommande översyn av socialtjänstlagen bör

utredas hur kostnadsansvaret för socialbidragen skall kunna flyttas över från

kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning

vara kostnadsneutral. Detta torde lämpligast kunna åstadkommas genom att de

generella statsbidragen till kommunerna minskas i motsvarande mån. Oavsett

graden av statligt övertagande av kostnadsansvaret för socialbidragen är det

enligt utskottets mening angeläget att finansieringsprincipen upprätthålls.

Varje beslut om ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader

för kommunerna måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att

kommunerna kompenseras för merkostnaden. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16 och

1996/97:So664 delvis och med avslag på motion 1996/97:Fi212 yrkande 17

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Ersättning för lidande och kränkning (mom. 6)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Många personer som utsatts för brott klarar inte av att återgå till studier

eller arbete direkt efter brottet. Vissa brottsoffer som inte har sjukpenning

eller a-kassa blir beroende av bistånd från socialtjänsten. Enligt nuvarande

regler räknas skadestånd för lidande och kränkning som inkomst vid beräkningen

av socialbidrag. Behovet av rehabilitering och rekreation måste anses lika

stort för alla brottsoffer, såväl för den välbemedlade som för den som står

utan ekonomiska resurser. På grund härav och då skadeståndsersättningen är

tänkt att täcka både akuta och framtida behov bör inte skadeståndsersättning

för lidande och kränkning anses som inkomst vid prövningen av rätt till

bistånd enligt socialtjänstlagen. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen

till känna med anledning av motion Ju 903 (c) yrkande 32.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ersättning för lidande och kränkning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 32 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Hushållsgemenskap (mom. 7)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?När det

gäller? och slutar med ?So40 (v) yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL

och föräldrabalkens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet. Enligt

föräldrabalken upphör underhållsskyldigheten när barnet i fråga fyller 18 år.

Går barnet i skolan utsträcks underhållsskyldigheten dock längst till dess

barnet fyller 21 år. I dag tillämpar vissa kommuner en lägre norm för

livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan

18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna barn som är över 20 år. Det är inte

rimligt att t.ex. en 25-årig person som hyr rum hos sina föräldrar får lägre

bistånd än om han eller hon hyr rum på annat håll. Att vuxna barn och

föräldrar skall betraktas som enskilda individer vid bestämmande av

socialbidrag är också enligt utskottet betydelsefullt ur

jämställdhetssynpunkt. När socialnämnderna i vissa kommuner förutsätter att

t.ex. en mor skall dela kostnader för livsmedel etc. med sitt i lagens mening

vuxna barn, förutsätts indirekt att modern återigen måste planera sin middag

och matlagning tillsammans med det vuxna barnet. Det är ju först då det blir

möjligt med de kostnadsinbesparingar som t.ex. en lägre livsmedelsnorm för

vuxna barn innebär. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är av största

vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda

individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av socialbidrag för

livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande hushållsgemenskap

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So40 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Möjligheten

för? och som slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:

Utskottet är positivt till regeringens förslag att införa en bestämmelse i

socialtjänstlagen som ger kommunen rätt att ställa krav på att personer under

25 år och som uppbär försörjningsstöd skall delta i olika aktiva insatser som

skall utveckla hans eller hennes möjligheter att i framtiden försörja sig

själv. Enligt utskottets mening bör kravet på att delta i praktik eller annan

kompetenshöjande verksamhet kunna ställas även på personer som är över 25 år.

Den föreslagna åldersgränsen bör därför utgå. Detta bör med anledning av

motionerna So48 (fp) yrkande 2 och Ub247 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen

att riksdagen

dels antar 6 c-6 e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen

dels med anledning av motionerna 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: So40 yrkande 11,

1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6 och 1996/97:So49 yrkandena

2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet

ställer? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som

syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den

reguljära arbetsmarknaden eller utbildningssystemet. Utskottet delar också

inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan mellan

socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening bör

Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning avvaktas innan

bestämmelser införs i socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att

begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan

staten och kommunerna för denna typ av verksamhet måste klargöras. Vidare

anser utskottet att det i lag bör anges att den ersättning som ungdomarna får

för utfört arbete skall betraktas som lön och att de regler som gäller för

arbetstagare också skall gälla för dem som deltar i av kommunen anvisad

praktik eller kompetenshöjande verksamhet. Det finns enligt utskottets mening

också skäl att överväga om inte de sysselsättnings- och kompetenshöjande

åtgärder som regeringen föreslår lämpligen bör ske inom ramen för

arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde. Med det sagda tillstyrker utskottet

motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c och e

§§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Även 6 d §,

som i praktiken innebär att en ?arbetsplikt? införs i lagen, bör avslås av

riksdagen. Yrkande 3 i motion So 49 (mp) avstyrks. Motionerna So48 (fp)

yrkande 2 och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks också.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11 och So49

yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:So44 yrkande 2,

1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2, 1996/97:So49 yrkande 3

och 1996/97:Ub247 yrkande 1

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

såvitt avser 6 c-e §§

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet

ställer ? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som

syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den

reguljära arbetsmarknaden eller i det reguljära utbildningssystemet. Utskottet

delar också inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan

mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Däremot avvisar utskottet

regeringens förslag om att införa bestämmelser i socialtjänstlagen som skall

ge kommunerna rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär

försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande

verksamhet. Utskottet anser att man på frivillig väg, i dialog mellan

socialtjänst och klient kan nå mycket längre än med tvång. Det är inte

socialtjänsten som skall bestämma vad som är kompetenshöjande för en mottagare

av ekonomiskt bistånd, menar utskottet. Kommunerna bör ha en skyldighet att

erbjuda någon form av sysselsättning för såväl unga som äldre personer, men

individen själv måste bestämma vad som är kompetenshöjande och utvecklande för

just honom eller henne. Utskottet tillstyrker därmed motionerna So40 (v)

yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c-6 e §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Vad utskottet anfört om

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet bör med anledning av yrkande 3

i motionen So49 (mp) ges regeringen till känna. Motionerna So48 (fp) yrkande 2

och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11,

1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1996/97:So44

yrkande 2, So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247

yrkande 1

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

såvitt avser 6 c-6 e §§

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Annat bistånd (mom. 9)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som som på s.

45 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 46 slutar med ?avlösning och

ledsagning? samt på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och

avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande:

I dag ingår stöd i form av t.ex. avlösning som en naturlig del i

socialtjänstens åtagande gentemot familjer som har funktionshindrade barn.

Enligt utskottets mening skall det vara en skyldighet, inte en rekommendation,

för socialnämnderna att genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar

närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.

LSS och LASS omfattar inte alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som är

synskadade eller som lider av MBD/Damp. För familjer med funktionshindrade

barn är kommunernas bistånd i form av avlösning oerhört viktigt och ofta

själva förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar hemma hos sina

föräldrar. Enligt utskottets mening bör avlösarservice ingå i rätten till

?annat bistånd? enligt 6 f §.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So41 (m), So40

(v) yrkande 7, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So414 (kd) antar det av

reservanterna utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i

socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 8, So47 (kd) yrkande 3

delvis, So49 (mp) yrkande 1 delvis och So625 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkande 7, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So414

samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 8,

1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis och

1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

| 6 f § |

-------------------------------------------------------

|Med annat bistånd avses |

| 1. färdtjänst, |

| 2. hjälp i hemmet, |

| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|

|äldre eller bostad med särskild service för|

|funktionshindrade, |

-------------------------------------------------------

| |4. avlösarservice i|

| |hemmet. |

-------------------------------------------------------

16. Annat bistånd (mom. 9)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 46 slutar med ?och avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen skall avlösar- och ledsagarservice endast vara

frivilliga verksamheter för kommunerna. Ett beslut rörande sådana insatser kan

endast överklagas genom kommunalbesvär. Vad gäller avlösarservice föreligger

stor risk för att regeringens förslag kommer att drabba särskilt föräldrar

till funktionshindrade barn och personer som bistår sina anhöriga. Förslaget

kommer beträffande ledsagarservice att få negativa konsekvenser för alla som

är i behov av denna slags insats men inte tillhör LSS:s personkrets. Enligt

utskottet är det angeläget att avlösar- och ledsagarservice omfattas av rätten

till bistånd och att beslut om dessa slags insatser kan överklagas genom

förvaltningsbesvär.

Regeringens förslag innebär vidare att beslut om vård och behandling inte kan

prövas i domstol annat än i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Den som

t.ex. vill komma ifrån sitt drogberoende och önskar plats på ett

behandlingshem har således inte rätt att överklaga ett beslut om öppenvård

genom förvaltningsbesvär. Detta strider mot socialtjänstlagens portalparagraf

om att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt

och integritet. När det gäller att upphöra med ett missbruk är det viktigaste

att missbrukaren själv kommit till insikt och att han vill sluta med droger.

För att nå framgång med detta krävs det oftast att den enskildes val av

behandlingsform respekteras. Utgångspunkten i socialtjänstens arbete med

missbrukare är att åtgärderna skall ske på frivillig väg. För att inte

försvåra rehabiliteringen av missbrukare anser utskottet att ett beslut av

socialnämnden att avslå den enskildes begäran om viss vård- eller

behandlingsinsats skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Enligt

utskottets mening lämpar sig frågan om valet av insatser och utformningen av

dessa mycket väl för juridisk överprövning. Även vård och behandling av

missbrukare bör omfattas av rätten till bistånd. Enligt utskottet bör detsamma

gälla för umgängesresor för barn samt vård och behandling av barn. Förslaget

till 6 f § socialtjänstlagen bör ändras i enlighet med det sagda.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v)

yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m), So47 (kd) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 1

delvis och So414 samt med avslag på motion So625 (c) antar det av reservanten

utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i socialtjänstlagen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkandena 2, 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49

yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motion

1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som

Reservantens förslag betecknade lydelse.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

| 6 f § |

-------------------------------------------------------

|Med annat bistånd avses |

| 1. färdtjänst, |

| 2. hjälp i hemmet, |

| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|

|äldre eller bostad med särskild service för|

|funktionshindrade, |

-------------------------------------------------------

| | 4. avlösarservice i|

| |hemmet, |

| | 5. ledsagarservice, |

| | 6. vård och behandling|

| |av missbrukare, |

| | 7. vård och behandling|

| |av barn, |

| | 8. resor i samband med|

| |umgänge mellan föräldrar|

| |och barn.

|

-------------------------------------------------------

17. Annat bistånd (mom. 9)

Thomas Julin (mp) anser

dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45

börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?6 g §?, den som på s. 45 börjar

med ?I motionerna So40 (v) yrkande 8? och på s. 46 slutar med ?skälig

levnadsnivå? och den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med

?och avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande:

Regeringens förslag innebär att beslut rörande vård och behandling av

missbrukare inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringen bedömer

att kommunen och en enskild kan ha olika uppfattningar främst om valet av

insats eller utformningen av denna samt att detta inte är en fråga som lämpar

sig för juridisk överprövning. Ett högt antal överklaganden rörande

missbrukarvård handlar just om valet av eller utformningen av insatsen. Enligt

utskottet är frågan i högsta grad lämpad för överprövning i domstol. Det är

viktigt för att en missbrukare skall kunna komma ifrån sitt missbruk att hans

egen vilja respekteras. Därför är enligt utskottet den inskränkning i

överklaganderätten som regeringen föreslår oacceptabel. Utskottet tillstyrker

motionerna So40 (v) yrkande 8, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So49 (mp)

yrkande 1 delvis om att 6 f § bör kompletteras med vård och behandling av

missbrukare. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 7, So41 (m), So47 (kd)

yrkande 3 delvis, So414 (kd) och So625 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkande 8, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So49 yrkande 1

delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 7,

1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So414 och

1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen, med den ändringen att till paragrafen skall läggas

ytterligare en punkt med följande lydelse: ?4. vård och behandling av

missbrukare?,

18. Annat bistånd (mom. 9)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45

börjar med ?Utskottet delar?och på s. 46 slutar med ?skälig levnadsnivå? samt

den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks

därför? bort utgå och ersättas av följande:

Till skillnad från regeringen föreslog ocialtjänstkommittén att även

personligt stöd (innefattande bl.a. avlösar- och ledsagarservice) samt vård

och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL skulle omfattas av

begreppet ?annat bistånd?.

Enligt 1 § SoL skall socialtjänsten främja människornas ekonomiska och

sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i

samhällslivet. Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt

LSS. Lagen omfattar emellertid inte alla dem med funktionshinder som behöver

särskilda stödinsatser för att uppnå det som anges i portalparagrafen.

Avlastning och andra stödåtgärder är en förutsättning för att

funktionshindrade barn och ungdomar skall kunna bo i sina föräldrahem.

Anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgsinsatserna till äldre

och funktionshindrade. Regeringens förslag till 5 § SoL innebär att stödet

till de anhöriga skall vara en frivillig verksamhet för kommunerna. Enligt

utskottet bör de anhörigas situation lyftas fram och deras arbete uppvärderas.

De måste få veta att deras arbete är viktigt. De behöver stöd och avlastning

men också information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika

handgrepp. Enligt utskottet är det angeläget att rätten till bistånd även

omfattar personligt stöd samt stöd och avlastning för anhörigvårdarna.

Socialtjänstens insatser i form av stöd, vård och behandling skall så långt

som möjligt ges i frivilliga former med beaktande av den enskildes

självbestämmanderätt. Den enskildes inflytande över vården och möjlighet att

välja insats är avgörande för motivation och behandlingsresultat. Regeringens

förslag innebär emellertid att exempelvis en missbrukare inte längre har

möjlighet att överklaga ett beslut om viss vård eller behandling genom

förvaltningsbesvär. Utskottet anser detta vara otillfredsställande. Rätten

till bistånd bör därför omfatta även vård och behandling som inte är hälso-

och sjukvård enligt HSL.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So47 (kd)

yrkande 3, So414 (kd), So40 (v) yrkandena 7 och 8, So41 (m) och So49 (mp)

yrkande 1 delvis antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 f § lag

om ändring i socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkande 2 och So625 (c)

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande annat bistånd

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40

yrkandena 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49

yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motionerna

1996/97:So40 yrkande 2 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att

paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

| 6 f § |

-------------------------------------------------------

|Med annat bistånd avses |

| 1. färdtjänst, |

| 2. hjälp i hemmet, |

| 3. särskilt boende för service och omvårdnad för|

|äldre eller bostad med särskild service för|

|funktionshindrade, |

-------------------------------------------------------

| | 4. personligt stöd, |

| | 5. vård och behandling|

| |som inte är hälso- och|

| |sjukvård enligt hälso- och|

| |sjukvårdslagen (1982:763),|

| | 6. stöd och avlastning i|

| |vård och omsorg av nära|

| |anhörig eller närstående.|

-------------------------------------------------------

19. Tydligare lagtext (mom. 11)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 47 börjar med ?I motion

So48? och slutar med ?Motionen avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Denna

lags personkrets utgör emellertid bara en liten del av de många

funktionshindrade som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå en skälig

levnadsnivå. I begreppet ?annat bistånd? inräknas enligt förslaget till 6 f §

SoL färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende. I propositionen räknas upp

vilka behov som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Det är t.ex.

oklart om hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är också

om avlösning och tillgång till kontaktfamilj ingår i begreppet hjälp i hemmet

eller om bistånd i form av dessa insatser skall sökas enligt 6 g §, bistånd i

andra fall. Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt utskottet att

utsatta människor, som personer med funktionshinder och många äldre, riskerar

att mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen situation.

Detta står inte i samklang med portalparagrafen om att den sociala

verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och

integritet. Rättssäkerheten för utsatta grupper som är beroende av en väl

fungerande socialtjänst måste garanteras. Utskottet anser därför att

regeringen måste återkomma med förslag till tydligare lagtext när det gäller 6

f och 6 g §§ SoL.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 3 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tydligare lagtext

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Närståendevård (mom. 12)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson

(m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Frågan om?

och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu inser värdet av

frivilligt socialt arbete och att närståendevården lyfts fram. Den nya

bestämmelsen i 5 § SoL är dock alltför vagt utformad. Det är vidare viktigt

att understryka att närståendevården måste vara frivillig, både för vårdaren

och för den som vårdas. Den vårdades integritet måste respekteras. Inte alla

upplever det som uteslutande positivt att bli vårdad av en nära anhörig.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de

båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar

närstående skall kunna ges. Enligt utskottet bör följande reformförslag tas

upp vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter

för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att

vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en

ytterligare förlängd ledighet för dem som vårdar. Förbättrade förhållanden för

dem som önskar vårda närstående i hemmet kan enligt utskottet i sin tur

innebära både humanitära och ekonomiska vinster.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 8

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande närståendevård

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 8 ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

21. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?De

anhöriga? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

I propositionen framhålls att anhöriga svarar för betydande hjälp- och

stödinsatser till äldre och till personer med funktionshinder. Studier av

omfattningen av anhörigas insatser tyder på att dessa är två till tre gånger

större än samhällets hjälpinsatser. Anhörigomsorgen tycks dock fortfarande ske

i det tysta och det är ingen självklarhet för anhörigvårdarna att få hjälp och

stöd från samhället. De gör ett arbete som de sällan får ersättning för och

som dessutom innebär att de ofta sliter ut sig i förtid om de inte får

möjlighet till avlösning. Regeringen har, trots goda kunskaper om och

förståelse för anhörigvårdarnas betydelse och därmed stora behov av avlösning,

lagt ett förslag till 5 § SoL som innebär att avlösning enbart blir ett

frivilligt åtagande för kommunerna. Det finns enligt utskottet en uppenbar

risk att kommunerna i dagens ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt

på problemet och minskar eller avskaffar det nuvarande stödet till anhöriga.

Enligt utskottet bör ordet ?bör? i den föreslagna lydelsen av 5 § SoL ersättas

av ?skall?.

Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt

funktionshindrade skall kunna delta i samhällslivet på lika villkor som övriga

människor, nämns över huvud taget inte i propositionen. Utskottet anser att

kommunerna även skall vara skyldiga att tillhandahålla ledsagarservice.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till

lagreglering i enlighet med vad utskottet anfört om avlösning och ledsagning.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande 5 § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So42 yrkandena

1-2 och med avslag på motion 1996/97:So47 yrkande 4

dels antar 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Däremot

anser? och på s. 50 slutar med ?ändring i SoL? bort ha följande lydelse:

Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar görs i dag till stor del av

andra kommunala organ än socialtjänsten. Socialtjänstens möjligheter att

bedriva förebyggande verksamhet för denna målgrupp är beroende av samverkan

mellan kommunala förvaltningar och organisationer. För att nå en samordning av

de resurser som finns i kommunens förvaltningar och i de frivilliga

organisationerna bör enligt utskottets mening kommunerna vara skyldiga att

upprätta en särskild plan till stöd för det allmänt förebyggande arbetet bland

barn och ungdomar.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So47 (kd) yrkande 4

antar det av reservanten utarbetade förslaget till 5 § lag om ändring i SoL.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande 5 § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So47 yrkande 4

samt med avslag på motion 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 antar 5 § i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den

ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag

betecknade lydelse.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

| 5 § |

-------------------------------------------------------

|Till socialnämndens uppgifter hör att |

| göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i|

|kommunen, |

| medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med|

|andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och|

|enskilda främja goda miljöer i kommunen, |

| informera om socialtjänsten i kommunen, |

| genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja|

|förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, |

| svara för omsorg och service, upplysningar, råd,|

|stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till|

|familjer och enskilda som behöver det. |

| Socialnämnden bör genom stöd och avlösning|

|underlätta för dem som vårdar närstående som är|

|långvarigt sjuka eller äldre eller som har|

|funktionshinder. |

-------------------------------------------------------

| | Socialnämnden skall till|

| |stöd för och som|

| |riktlinjer för kommunens|

| |förebyggande verksamhet|

| |för barn och ungdomar|

| |upprätta en särskild plan.|

-------------------------------------------------------

23. Utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till socialnämnden

(mom. 15)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 52 börjar med

?Försäkringskassan kan? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Endast i undantagsfall är det i dag möjligt för en socialnämnd att från

försäkringskassan utan den enskildes samtycke erhålla en del av dennes pension

eller bostadsbidrag för att täcka kostnader för hyra. Kommunerna, som har det

yttersta ansvaret för att kommuninvånarna har tak över huvudet, tvingas att

betala hela hyresskulden för att den enskilde inte skall vräkas från sin

bostad. Utskottet anser att socialnämndernas möjligheter att direkt från

försäkringskassorna erhålla pension eller bostadsbidrag skall utökas. Den

personliga integriteten måste emellertid beaktas. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 2 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till

socialnämnden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Kompetens och kvalitet (mom. 17)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

kan? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsen har i sin granskning av handläggningen av enskilda ärenden

inom socialtjänsten bl.a. funnit att socialsekreterarna har otillräckliga

kunskaper om barns behov och utveckling, att de sällan samtalar med barnen,

att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och att bedömningar och

motiveringar i stor utsträckning saknas i ärenden som rör barn. Utskottet

anser det därför ytterst angeläget att socialsekreterarna erhåller

vidareutbildning i frågor om barns behov och utveckling. Samarbete måste

etableras med psykologer och barnpsykiatriker som har kunskap om barns behov

och utveckling och om barns sätt att tänka och uttrycka sig. I annat fall

kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barnets bästa

skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också i frågor som gäller äldre,

funktionshindrade, invandrare och missbrukare, anser utskottet. I detta

sammanhang krävs att socialtjänsten samarbetar med hälso- och sjukvården,

ideella organisationer osv. En nyckelgrupp inom kommunernas äldreomsorg är de

som bedömer enskildas behov av service och omsorg. Undersökningar visar att

samma underlag för behovsbedömningen värderas olika inom yrkesgruppen. För att

göra bedömningarna så kvalificerade som möjligt finns därför ett behov av

vidareutbildning även av dessa handläggare. Kompetenshöjning kan ske bl.a.

genom handledning från personer med specialistkompetens inom olika områden av

betydelse för äldres hälsa och välbefinnande.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkandena 4 och

5 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kompetens och kvalitet

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So48 yrkandena

4 och 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande

5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A821 yrkande 24

dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Kompetens och kvalitet (mom. 17)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?När det

gäller? och slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialsekreterare bör ha särskild kompetens och någon

form av legitimation för att få handlägga särskilt svåra ärenden, exempelvis

ärenden rörande omhändertaganden av barn. Legitimation skall kunna sökas av

socionomer som genomgått socionomutbildningen om 3,5 år och som har en

grundläggande erfarenhet av socialt arbete. Arbetet skall ha utförts under

handledning.

Utskottet anser vidare att det bör skapas en statlig fond för köp av särskild

kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Olika verksamheter inom vård och

omsorg skall själva avgöra om de är i behov av särskild kompetens och sedan

ansöka om medel ur fonden för att till en fast taxa, beroende på

yrkeskategori, köpa ett antal timmar från en enskild företagare. Olika

företagare skall finnas registrerade i en databank hos fonden och måste

uppfylla vissa kriterier, bl.a. avseende kompetens, för att kunna komma i

fråga för uppdraget. På så sätt kommer verksamheter inom vård, utbildning och

omsorg att få tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på

grund av begränsat ekonomiskt utrymme saknar. Förslaget innebär inte att

ordinarie tjänster byts ut mot projekttimmar utan att i dag eftersatta

sektorer får ett lyft. Den föreslagna modellen för kompetensutveckling kommer

också att att öka möjligheterna för framför allt kvinnor inom vård och omsorg

att få en självständigare arbetssituation, genom att bilda egna företag samt

att skapa ny status för sådana kunskaper som traditionellt inte ansetts som

specialistkompetens. Det kommunala självstyret kränks inte eftersom kommuner

och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens skall

köpas. Vidare anser utskottet att fonden skall vara tidsbegränsad, förslagsvis

på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan beviljas för varje

uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll av

myndigheter, regering och riksdag. Fondmedlen skall endast få användas till

uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller till förebyggande

arbete eller för att tillfälligt tillföra särskilda kunskaper inom en viss

verksamhet.

Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

avseende finansiering, organisationsform, förvaltning och administrering av

fonden.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So628 (mp) yrkande 5

och So803 (mp) yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kompetens och kvalitet

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So628

yrkande 5 och 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på

motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5, 1996/97:So623 och 1996/97:

A821 yrkande 24

dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Vård av missbrukare (mom. 19)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Mot

bakgrund? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet är ser med stor oro på de senaste årens nedskärningar inom

missbrukarvården. Missbrukarvården har i dagens kärva ekonomiska läge kommit

att bli det område som har lägst prioritet bland kommunerna. Många människor

får i dag kämpa för att deras barn eller andra familjemedlemmar skall få den

vård de behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Läget är ytterst allvarligt

utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Utskottet anser att

regeringen nu måste ingripa för att hejda neddragningarna inom vården samt för

att på olika sätt se till att kommunerna tar sitt ansvar för att missbrukare

kommer under professionell behandling. Regeringen bör även överväga om staten

skall bidra till finansieringen av behandlingshem för missbrukare genom

direkta anslag i statsbudgeten. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till

motion So661 (kd) yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motion So651 (v)

yrkande 3 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande vård av missbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So661 yrkandena 1 och 2 och med

anledning av motion 1996/97:So651 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

27. LVM (mom. 20)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Vård

enligt? och slutar med ?So603 (m) yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar dock erfarenheterna att nuvarande LVM inte

ger tillräckliga möjligheter att ingripa på ett tidigt stadium.

Missbrukarvården är i dag i alldeles för stor utsträckning inriktad på dem som

har ett långt missbruk bakom sig. Enligt utskottets mening tar denna vård

resurser från missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. För

gruppen grava missbrukare är det mer meningsfullt att satsa på inackordering,

sysselsättning och gemenskap. Vidare anser utskottet att det behövs en ny LVM

som kombinerar frivilliga åtgärder och tvång. Familjens, vänners och

arbetskamraters möjligheter att ge stöd och hjälp måste också förstärkas.

Utskottet föreslår att stöd och behandling skall ske på tre nivåer. Dessa är

frivilliga åtgärder inom ramen för socialtjänstlagen, övervakning och

föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand

frihetsberövande. Därutöver anser utskottet att den nya lagen bör ge möjlighet

till s.k. kontraktsvård och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör

inriktas på missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring i LVM i enlighet med det

anförda.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande LVM

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Ideella organisationer (mom. 21)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Annika Jonsell (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Utskottet

anser? och som slutar med ?Yrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ideella organisationer och många enskilda personer utför

ett mycket värdefullt arbete i kampen mot drogmissbruk och i vården av

missbrukare. De frivilliga organisationerna har också uppnått goda

behandlingsresultat. Ett stort problem i dag är att väntetiderna är alltför

långa för personer som på grund av missbruk behöver vård och rehabilitering.

Denna brist kan enligt utskottets mening åtgärdas genom att stat och kommun

regelbundet och konsekvent använder sig av de frivilliga organisationernas

möjlighet att erbjuda vård- och behandlingsplatser.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande ideella organisationer

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser (mom. 22)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Det finns?

och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:

Behovet av behandlingshem för barn och ungdomar med missbruksproblem har

såvitt utskottet erfarit ökat. Detta har medfört att kommunerna, i den mån de

inte har egna platser, får köpa platser på annat håll såväl inom landet som

utomlands. Enligt utskottets mening finns det stora risker med att okritiskt

köpa platser på behandlingshem i andra länder. Socialstyrelsens tillsynsansvar

gäller endast behandlingshem i Sverige. För att motverka risken att

missbrukare skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är

mindre god eller behandlingen är rent av skadlig bör ett system för

kvalitetskontroll utarbetas också för behandling utomlands. Det bör enligt

utskottet ankomma på regeringen att utreda möjligheten att skapa ett sådant

system.

När det gäller den svenska missbrukarvården anser utskottet att det finns

ett stort behov av att följa upp och utvärdera olika behandlings- och

rehabiliteringsinsatser. Behovet av kunskap om effekterna av olika insatser

och metoder inom missbrukarvården är stort. Ett ökat kommunalt samarbete måste

enligt utskottet komma till stånd för att resultaten inom missbrukar- och

ungdomsvården skall kunna mätas och utvärderas på ett effektivt sätt. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So48 (fp)

yrkandena 13 och 14 och So656 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser

att riksdagen med anledning av av motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14

och 1996/97:So656 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

30. Anhöriga till missbrukare (mom. 24)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Med det

sagda? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse:

En framgångsrik rehabilitering av en missbrukare beror ofta på ett aktivt

stöd från missbrukarens närmaste personkrets. Få kommuner har program för att

stödja anhöriga till missbrukare. Individuellt stöd kan erbjudas men ofta

först efter förfrågan från den anhörige. Utskottet anser att den kommande

utredningen bör få i uppdrag att se över möjligheterna till ett mer aktivt

stöd till den närmaste personkretsen kring en missbrukare. Detta bör med

anledning av motion So40 (v) yrkande 9 ges regeringen till känna. Övriga

motioner under detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande anhöriga till missbrukare

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 9 och med avslag på

motionerna 1996/97:So645 delvis och 1996/97:So655 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. FN:s barnkonvention (mom. 26)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet

behandlade? och på s. 71 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande

lydelse:

Det är enligt utskottet viktigt att alla som är verksamma vid de olika

förvaltningarna, inom socialtjänsten och i andra offentliga verksamheter får

kännedom om FN:s barnkonvention och tillämpar den. Frågor om barns rättigheter

och barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all utbildning för

personalkategorier som arbetar med barn. Enligt utskottet bör ut- och

fortbildningen av dessa yrkesgrupper ses över för att säkerställa att idéerna

om barnets rättigheter förankras och vidareutvecklas. Alla som handlägger

ärenden som rör barn måste öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka

sig samt anlita sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte

räcker till. Utskottet anser att regeringen bör initiera konkreta

utbildningsinsatser för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 9 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande FN:s barnkonvention

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Ändring av LVU (mom. 30)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet

behandlade? och på s. 75 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är därför

angeläget att deras situation uppmärksammas och att åtgärder vidtas på ett så

tidigt stadium som möjligt. Socialnämndernas åtgärder kommer i dag ofta

överraskande för de berörda parterna och dessutom för sent. Den gamla

barnavårdslagens 26 § innebar att de sociala myndigheterna i samarbete med

familjen hade en reell möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och stötta

familjer där barnen riskerade att råka illa ut fysiskt eller psykiskt.

Åtgärder enligt denna lag vidtogs stegvis och inleddes med att de sociala

myndigheterna i samråd med familjen planerade insatser som syftade till att

stötta familjen. Ledde inte detta till önskat resultat kunde barnavårdsnämnden

komma med förmaningar eller varningar. Därefter kunde de sociala myndigheterna

lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och för det fjärde beordra

övervakning av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om

omhändertagande bli aktuellt. Enligt utskottet gav dessa bestämmelser utrymme

för de sociala myndigheterna att bevara och respektera familjen som en enhet

och för familjen att själv förbättra sin situation. Genom att föräldrarna var

medvetna om att ytterligare åtgärder kunde komma att vidtas om ingen

förändring till det bättre skedde fanns en möjlighet att på ett tidigt stadium

rädda barn från att skadas. Utskottet anser att lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU) skall kompletteras med föreskrifter

motsvarande den gamla barnavårdslagens 26 §. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till sådan lagreglering.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So603 (m) yrkande 5 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande ändring av LVU

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Socialtjänstsekretessen (mom. 32)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?Såväl

socialutskottet? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och

förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet ha högsta prioritet. I en

utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Sekretess vid samarbete mot

ungdomsbrott och ekobrott (Ju 1994:E), konstaterades att nuvarande

sekretessregler försvårar ett effektivt samarbete mellan polisen och

socialtjänsten. Utredningsarbetet resulterade i ett förslag till komplettering

av 14 kap. 2 § sekretesslagen. Lagförslaget innebär att socialtjänstsekretess

inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till

polisen i vissa fall, om det finns påtaglig risk att den unge skall begå brott

och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Utskottet

anser att en ändring av sekretesslagen i enlighet med förslaget i promemorian

bör ske. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en

sådan reglering.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So44 (m) yrkande 9 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande socialtjänstsekretessen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So44 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Samverkan kring barn i riskzonen (mom. 33)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?I

propositionen betonas? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande

lydelse:

Samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer är ofta nödvändig

för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde. Utskottet kan

konstatera att det fortfarande finns brister i samarbetet avseende barn,

människor med missbruksproblem och äldre. Inte sällan anges sekretesslagen

lägga hinder i vägen för ett effektivt samarbete. Det finns emellertid fall

där man utvecklat arbetssätt som gör att detta hinder bortfaller. Utskottet

anser att dessa goda exempel skall förmedlas till de olika inblandade

samhällsorganen på ett effektivare sätt än hittills. Riskbarn identifieras

ofta redan inom barnhälsovården. På några håll i landet görs försök där

mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och

tidigt samverkar kring riskbarnen. Enligt utskottet bör sådana försök

stimuleras och ligga till grund för nya organisationsformer och arbetssätt.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Omhändertaganden av barn (mom. 35)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och

Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Regeringen

konstaterar? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Den kritik som riktats mot socialtjänstens utredningar i ärenden rörande

barn och ungdomar måste enligt utskottets mening tas på stort allvar.

Rättssäkerheten för den enskilda familjen i ärenden och mål enligt LVU måste

stärkas och bli likvärdig med den som gäller i brottmål. Enligt utskottet

skall endast mycket starka skäl kunna föranleda att ett barn rycks upp från

sin hemmiljö. Samtidigt måste emellertid beaktas att socialtjänsten har till

uppgift att värna de barn som riskerar att fara illa i hemmiljön eller på

grund av sitt eget beteende. Utskottet ser positivt på regeringens förslag

till bl.a. skärpta regler för dokumentation och journalhantering men anser att

frågorna kring tvångsomhändertaganden av barn måste bli föremål för en djupare

analys. Regeringen bör därför tillkalla en utredning med uppdrag att se över

nuvarande regler och föreslå ändringar som stärker rättssäkerheten för den

enskilde i dessa mål och ärenden.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So44 (m) yrkande 7,

So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp) yrkande 6 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande omhändertaganden av barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97:So49

yrkande 6 och 1996/97:So628 yrkande 10 samt med avslag på motion Ju512

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Delegation av beslutsrätt (mom. 36)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och

Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Frågor som rör omhändertaganden är utan tvekan de allra svåraste och

känsligaste inom socialtjänstens område. Detta gäller alldeles särskilt

omhändertaganden av barn. Ärendena kräver stor kompetens och livserfarenhet.

Enligt nu gällande regler är det möjligt för en socialnämnd att delegera

rätten att fatta beslut i ärenden om tvångsomhändertaganden enligt LVU och LVM

till ett arbets- eller socialtjänstutskott med endast ett begränsat antal

politiker. Det finns många exempel på fall där socialtjänstens beslut i ett

ärende rörande omhändertagande av ett barn visat sig vara grundat på felaktiga

uppgifter. Utskottet anser mot bakgrund härav att möjligheten att delegera

beslutsrätten avseende omhändertaganden av barn enligt såväl socialtjänstlagen

som LVU bör tas bort. Beslut i dessa ärenden skall i stället fattas av

socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvaret för

socialtjänstfrågor. Denna ordning innebär att fler personer deltar i beslutet,

vilket ökar möjligheten att fatta ett riktigt beslut. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 1 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande delegation av beslutsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Förhandlingar i länsrätt (mom. 37)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och

Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?I ärenden?

och slutar med ?yrkandena 7-9? bort ha följande lydelse:

Den som kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning eller till en

förhandling vid länsrätten känner sig ofta liten, svag och utlämnad. Utskottet

anser därför att den enskilde vid dessa tillfällen alltid skall ha rätt till

stöd av ett medborgarvittne eller annan stödperson. Rättssäkerheten vid

handläggandet av sociala mål i länsrätt ifrågasätts ofta av de inblandade

parterna. Enligt utskottet är det därför angeläget att förhandlingen är öppen

om de som berörs av ett mål i länsrätt så önskar. Vid begäran om öppna dörrar

måste dock hänsyn tas till barnets bästa. För att undvika olämpliga

placeringar av barn skall enligt utskottet de kontrollbesök som socialtjänsten

gör i familjehemmen vara oanmälda.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So628 (mp) yrkandena 7-9

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande förhandlingar i länsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Kontaktpersoner (mom. 38)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med ?I

propositionen? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:

En undersökning har visat att en stor del av de ungdomar som vistas på LVU-

hem återfaller i kriminalitet och drogmissbruk så snart vården upphör. Mycket

talar för att det är uppföljningsverksamheten som har de största bristerna. I

socialtjänstförordningen och LVU nämns bruket av kontaktperson endast

beträffande förebyggande insatser. I de flesta fall utses visserligen en

kontaktman till utskrivna ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på

samma ort. Månadskostnaden för en plats på ett LVU-hem är relativt hög. Ett

alternativ till det nuvarande systemet vore att minska tiden som tillbringas

på vårdhem för att på så sätt finansiera kontaktpersoner som ansvarar för

uppföljning på ungdomarnas hemort. Förslaget skulle enligt utskottets mening

göra behandlingen effektivare, inte bara ur kostnadssynpunkt utan framför allt

ur vård- och rehabiliteringssynpunkt.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So608 (kd) ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande kontaktpersoner

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So608 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Könsbaserad statistik (mom. 39)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med

?Arbetsmarknadsutskottet? och slutar med ?yrkande 14 avstyrks? bort ha

följande lydelse:

De flesta myndigheter är i dag medvetna om den könsbaserade statistikens

betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Könsbaserad statistik

synliggör förhållandena mellan könen och visar på missförhållanden som kan

tyda på könsdiskriminering. Utan könsbaserad statistik kan inte heller några

konsekvensanalyser göras. Enligt utskottet är det för socialnämnderna av

största vikt att det förs könsbaserad statistik. Om kommunen exempelvis skall

anslå medel till åtgärder för missbrukare är det viktigt att veta om flertalet

missbrukare är kvinnor eller män. Könsbaserad statistik på individnivå är

också viktig för socialforskningen. Därigenom kan avslöjas om kvinnor eller

män behandlas diskriminerande inom socialtjänsten, t.ex. om den ena gruppen

får mer hemtjänst eller ekonomiskt bistånd än den andra. Utskottet anser att

regeringen bör ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att utforma direktiv för

hur könsuppdelad statistik skall föras vid olika myndigheter.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande könsbaserad statistik

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Familjerådslag (mom. 42)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 86 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?den grunden? bort ha följande lydelse:

Försöksverksamheten med familjerådslag i Sverige har slagit väl ut.

Utskottet anser att de erfarenheter som gjorts av modellen är så positiva att

Socialstyrelsens utvärdering inte behöver avvaktas. Enligt utskottet bör

således alla kommuner som är intresserade snarast ges möjlighet att införa

familjerådslag som en arbetsmetod i socialtjänstens verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So47 (kd) yrkande 6,

So49 (mp) yrkande 5, So604 (s) yrkande 3, So615 (kd) yrkande 2, So628 (mp)

yrkandena 3 och 4, So643 (fp) och So636 (kd) yrkande 3 ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande familjerådslag

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97:So49

yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97: So615 yrkande 2,

1996/97:So628 yrkandena 3-4, 1996/97:So636 yrkande 3 och 1996/97:So643

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Valfrihet inom äldreomsorgen (mom. 43)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson

(m) och Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Utskottet

ställer sig? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Valfriheten och mångfalden måste värnas också för de äldre. Utskottet anser

därför att de äldre måste ges lagstadgad rätt till valfrihet i fråga om

hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behoven av insatsen

är fastställda bör den enskilde själv kunna välja formerna för insatsen

liksom vem som skall ge den. Inriktningen skall vara att den enskild,e om han

eller hon så önskar, så långt som möjligt erbjuds vård i det egna hemmet.

Rätten att välja kommer, enligt utskottets mening, att leda till att fler

alternativ skapas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So44 (m)

yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och

1996/97:So46 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

42. Målet för socialtjänstens arbete med äldre människor (mom. 44)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Regeringen

föreslår? och på s. 91 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den nuvarande formuleringen i socialtjänstlagens 19 § om

?en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? bör återinföras.

Utskottet delar inte uppfattningen i propositionen att denna formulering

skulle vara uttryck för synen på äldre som passiva och ömkansvärda i behov av

aktivering, utan anser att formuleringen i stället ger uttryck för en strävan

efter en god samhällsgemenskap för äldre människor. Utskottet tillstyrker 19

§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL men anser samtidigt att

riksdagen med anledning av motion So40 yrkande 13 bör ge regeringen till känna

att den bör återkomma med förslag i vilket den tidigare formuleringen om ?en

aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? åter införs i

lagtexten.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre människor

att riksdagen

dels antar 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

dels med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet därutöver anfört,

43. Äldreombudsman (mom. 46)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 91 börjar med ?Utskottet

behandlade? och på s. 92 slutar med ?yrkande 6.? bort ha följande lydelse:

Det behövs en kontinuerlig uppföljning av verksamheten inom äldreomsorgen.

Enligt utskottets mening är det en trygghet för enskilda, personal och

politiker om det är oberoende personer som ständigt bevakar och följer det som

sker inom verksamheterna.

En äldreombudsman skulle kunna vara den instans dit personer kan vända sig med

synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera relationen till den personal

som ger omsorgen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 yrkande 6 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande äldreombudsman

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Brister i äldreomsorgen (mom. 47)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?I

betänkandet? och slutar med ?yrkande 11 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So48 (fp) att bristerna inom

äldreomsorgen måste åtgärdas. Ett välfärdskontrakt bör införas för att stärka

den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna hemmet liksom

en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en angiven

tidsperiod. Rehabiliteringen måste bli bättre. Utskottet anser också att

rätten till ett eget rum inom äldreboendet för den som så önskar måste slås

fast. Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras omsorgsverksamheten för

de dementa. Vikten av näringsriktig mat och god tandhälsa för hälsotillståndet

kan inte nog understrykas, liksom åtgärder för att förebygga olycksfall.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 (fp) yrkande 11 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande brister i äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen (mom. 48)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 93 slutar med ?yrkande 12 avstyrks därför? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det nödvändigt med en tydligare lagstiftning om avgifter

inom äldre- och handikappomsorgen så att intentionerna i propositionen

1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12 i detta avseende kan

förverkligas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till

en sådan lagreglering.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 12

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. 35 § socialtjänstlagen (mom. 49)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med

?Likställighetsprincipen kräver? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks därför?

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet måste åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att

använda sig av taxor, inte minst progressiva taxor, som beräknas på

bruttoinkomsterna för hushållet gemensamt och oberoende av vem som utnyttjar

tjänsten. I specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en

objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för

någon inkomstfördelande verksamhet. Utskottet anser att den kollision som

föreligger mellan kommunallagen och socialtjänstlagen i denna fråga inte är

acceptabel. Enligt utskottet bör regler införas som preciserar vad som avses

med skäliga avgifter enligt 35 § SoL. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion K211 (m) yrkande 1 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande 35 § socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K211 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor (mom. 50)

Marie Engström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med ?I motion

So40? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Äldre och funktionshindrade människor har olika behov. Unga

funktionshindrade har t.ex. helt annorlunda behov än äldre människor, även i

förhållande till äldre med funktionshinder. Utskottet anser att det i

socialtjänstlagen bör göras en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade

människor. De båda grupperna bör särskiljas och inte likabehandlas. Enligt

utskottet bör regeringen ge den nya socialtjänstutredningen i uppdrag att

föreslå ändringar i lagen med detta syfte. Detta bör riksdagen med anledning

av motion So40 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Tillståndsplikt för enskild verksamhet (mom. 51)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med ?Utskottet

instämmer? och på s. 95 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Socialtjänstkommittén har gjort en omfattande genomgång av de förändringar

som inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen tillkom.

Det har i vissa fall uppstått oklarheter kring ansvaret för enskilt bedriven

verksamhet och huruvida tillstånd för verksamheten krävs. Utskottet ser

positivt på förslaget i propositionen att precisera kraven för tillstånd men

delar inte regeringens uppfattning att ?hem eller öppen verksamhet för vård

under en begränsad tid av dygnet? skall vara tillståndspliktig. Enligt

utskottet kan denna bestämmelse medföra vissa avgränsningsproblem. Utskottet

anser det tillräckligt att verksamhet som bedrivs under en begränsad del av

dygnet står under tillsyn.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So46 (c) yrkande 8 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet

att riksdagen

dels antar 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

dels med anledning av motion 1996/97:So46 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

49. Tillsyn över enskild verksamhet (mom. 52)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson

(m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 95 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:

Enskild verksamhet som bedrivs som alternativ till den kommunala skall

enligt regeringens förslag till 69 c § SoL stå under löpande tillsyn av

socialnämnden i den kommun där verksamheten är belägen. Enligt utskottet är

detta inte tillfredsställande. Länsstyrelsen, som redan i dag har tillsyn över

den kommunala verksamheten, måste enligt utskottets mening anses vara mer

neutral i detta sammanhang. Utskottet anser således att länsstyrelsen skall

ansvara för den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet för vilken

tillstånd krävs enligt förslaget till 69 § första stycket SoL. Socialnämnden

skall vara rapporteringsskyldig om den får kännedom om missförhållanden i

verksamheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 69 b § SoL samt föreslår att

riksdagen med anledning av propositionen och motion So44 (m) yrkande 11 antar

det av reservanterna utarbetade förslaget till 69 c § SoL.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet

att riksdagen

dels antar 69 b § i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen,

dels med anledning av propositionen och motion 1996/97:So44 yrkande 11

antar 69 c § lagen om ändring i socialtjänstlagen med följande som

Reservanternas förslag betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

| 69 c § |

-------------------------------------------------------

|Verksamhet för vilken | Verksamhet för vilken|

|tillstånd krävs enligt 69 |tillstånd krävs enligt 69|

|§ första stycket står |§ första stycket står|

|under löpande tillsyn av |under löpande tillsyn av|

|socialnämnden i den kommun |länsstyrelsen i det län|

|där verksamheten är |där verksamheten är|

|belägen. Nämnden har rätt |belägen. Länsstyrelsen har|

|att inspektera |rätt att inspektera|

|verksamheten och får |verksamheten och ta del av|

|inhämta de upplysningar |de handlingar som behövs|

|och ta del av de |för tillsynen. |

|handlingar som behövs för | |

|tillsynen. | |

-------------------------------------------------------

|Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i|

|enskild verksamhet som står under länsstyrelsens|

|tillsyn, skall socialnämnden underrätta länsstyrelsen|

|om det. |

-------------------------------------------------------

50. Brottsförebyggande arbete (mom. 53)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med ?Med hänsyn?

och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Samhällets viktigaste uppgift när det gäller att stävja våldstendenser är

att bygga upp en väl fungerande brottsförebyggande verksamhet. För att

effektivisera det brottsförebyggande arbetet behövs enligt utskottet en

gemensam policy mellan olika myndigheter samt en bättre samordning bl.a.

mellan de myndigheter som har ansvar för barn och ungdomar. Skola, sociala

myndigheter, polis och kriminalvård måste engageras på ett tidigt stadium.

Enligt utskottet bör kommunerna och polisen få ett huvudansvar för att

samordna skilda myndigheters insatser när det gäller brottsförebyggande

arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck i socialtjänstlagen.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan

lagreglering.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av

motion Ju903 (c) yrkande 2. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande brottsförebyggande arbete

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1996/97:So641 och 1996/97:Ju216 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Vård av missbrukare

Marie Engström (v) anför:

Under de senaste åren har det skett mycket dramatiska förändringar inom

missbrukarvården. De hårda besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt

hög grad drabbat missbrukarvården. Passivitet och resignation har börjat

spridas bland vårdare och missbrukare. Utebliven rehabilitering av de svåraste

missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar.

Missbrukare som inte får plats på behandlingshem eller i ett metadonprogram

hamnar i stället ofta i fängelse. Jag anser att denna utveckling är

utomordentligt allvarlig ur humanitär och samhällsekonomisk synpunkt. Det

finns enligt min mening därför behov av att överväga hur man med riktade

insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de

drogförebyggande insatserna.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård

4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

17 kap.

1 §[2]

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning

betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och

beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid

som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen

minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha

utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat

samtidigt.

------------------------------------------------------

| Om någon i väsentlig || Om någon i väsentlig|

|mån har fått sin ||mån har fått sin|

|försörjning genom ||försörjning genom|

|socialbidrag enligt 6 § ||ekonomiskt bistånd enligt|

|socialtjänstlagen ||socialtjänstlagen |

|(1980:620) får ||(1980:620) utan villkor|

|socialnämnden från ||om återbetalning får|

|försäkringskassan uppbära ||socialnämnden från|

|retroaktivt beviljad ||försäkringskassan uppbära|

|periodisk ersättning ||retroaktivt beviljad|

|enligt denna lag, till ||periodisk ersättning|

|den del den motsvarar vad ||enligt denna lag, till|

|socialnämnden sammanlagt ||den del den motsvarar vad|

|har betalat ut till ||socialnämnden sammanlagt|

|dennes samt hans makes ||har betalat ut till|

|och minderåriga barns ||dennes samt hans makes|

|försörjning för den tid ||och minderåriga barns|

|som den retroaktiva ||försörjning för den tid|

|ersättningen avser. ||som den retroaktiva|

| ||ersättningen avser. |

------------------------------------------------------

I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om

yrkesskador gäller 2 §.

-----------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om bistånd som beviljats

med tillämpning av de bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) som gällde

före den 1 januari 1998, skall äldre bestämmelser tillämpas.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1982:120

[2]: Senaste lydelse 1992:1700

Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

-------------------------------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag

|

-------------------------------------------------------------------------------

22 §

Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett

annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller

boende.

Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits

emot i ett annat hem än det egna får god vård.

Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med

anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.

-------------------------------------------------------

| | Vid placering av barn|

| |bör i första hand|

| |övervägas om barnet kan|

| |tas emot av någon|

| |anhörig eller annan|

| |närstående. Enligt 1 §|

| |skall dock barnets bästa|

| |alltid beaktas. |

-------------------------------------------------------

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 47 och 75 §§ socialtjänstlagen (1980:620) i

paragrafernas lydelse enligt lagen (1997:193) om ändring i nämnda lag skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

------------------------------------------------------

| Uppdrag att besluta på || Uppdrag att besluta på|

|socialnämndens vägnar får ||socialnämndens vägnar får|

|ges endast åt en särskild ||ges endast åt en särskild|

|avdelning som består av ||avdelning som består av|

|ledamöter eller ersättare ||ledamöter eller ersättare|

|i nämnden i ärenden som ||i nämnden i ärenden som|

|ankommer på nämnden ||ankommer på nämnden|

|enligt 25 § första-fjärde ||enligt 25 § första-fjärde|

|styckena och 28 § denna ||styckena och 28 § denna|

|lag, 4 och 6 §§, 11 § ||lag, 4 och 6 §§, 11 §|

|första och andra ||första och andra|

|styckena, 13 §, 14 § ||styckena, 13 §, 14 §|

|tredje stycket, 21, 22, ||tredje stycket, 21, 22,|

|24, 26, 27 och 43 §§ ||24, 26, 27 och 43 §§|

|lagen (1990:52) med ||lagen (1990:52) med|

|särskilda bestämmelser om ||särskilda bestämmelser om|

|vård av unga samt 13 § ||vård av unga samt 11 och|

|lagen (1988:870) om vård ||13 §§ lagen (1988:870) om|

|av missbrukare i vissa ||vård av missbrukare i|

|fall. ||vissa fall. |

------------------------------------------------------

Första stycket gäller även i ärenden enligt 25 § femte stycket om samtycke

vägras.

75 §

Till böter döms den som

1. åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om inte

gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff i lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling,

2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 §,

------------------------------------------------------

| 3. utan tillstånd || 3. utan tillstånd|

|driver ett sådant hem för ||driver sådan verksamhet|

|vård eller boende som ||som avses i 69 §, |

|avses i 69 §, || 4. i strid mot ett|

| 4. i strid mot ett ||förbud som har meddelats|

|förbud som har meddelats ||enligt 70 § fortsätter|

|enligt 70 § fortsätter ||verksamheten. |

|verksamheten vid ett hem || |

|för vård eller boende. || |

------------------------------------------------------

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden,

länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.

Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Regeringens förslag Utskottets förslag

---------------------------------------------------------

| 1. Denna lag träder i || 1. Denna lag träder i|

|kraft, i fråga om 68-70 ||kraft, i fråga om 68-70 och|

|och 72 a §§, 75 § första ||72 a §§ samt upphävandet av|

|stycket 3 och 4 samt ||punkt 2 av|

|upphävandet av punkt 2 av ||övergångsbestämmelserna |

|övergångsbestämmelserna ||till lagen (1996:791) om|

|till lagen (1996:791) om ||ändring i socialtjänstlagen|

|ändring i ||(1980:620) den 1 juli 1997,|

|socialtjänstlagen ||och i övrigt den 1 januari|

|(1980:620) den 1 juli ||1998. |

|1997, och i övrigt den 1 || |

|januari 1998. || |

---------------------------------------------------------

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i socialtjänstlagen

------------------------------------------------------

|Regeringens förslag ||Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

| 6 § |

------------------------------------------------------

|Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt|

|tillgodose sina behov ||till bistånd av|

|eller kan få dem ||socialnämnden för sin|

|tillgodosedda på annat ||försörjning |

|sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och|

|bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt|

|för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans|

|(försörjningsstöd) och ||behov inte kan|

|för sin livsföring i ||tillgodoses på annat|

|övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för|

|de villkor som anges i ||biståndets nivå|

|6 b-6 f §§. ||fastställs av|

| ||kommunfullmäktige. |

| ||Kommunens beslut om|

| ||bistånd till den enskilde|

| ||skall godtas om det ej är|

| ||uppenbart oskäligt. |

------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

| 6 a § |

------------------------------------------------------

| || |

| Den enskilde skall || Den enskilde skall|

|genom biståndet ||genom biståndet|

|tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social|

|levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet|

|skall utformas så att det ||skall utformas så att det|

|stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes|

|resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar|

|självständigt liv. ||och leva ett|

| ||självständigt liv.|

| ||Närmare föreskrifter om|

| ||försörjningsstödet |

| ||meddelas i 6 b och 6 c|

| ||§§ samt om annat bistånd|

| ||i 6 f §. |

| || Socialnämnden har rätt|

| ||att ställa skäligt krav|

| ||på motprestation om det|

| ||bedöms aktivt bidraga|

| ||till att stärka den|

| ||enskildes möjligheter att|

| ||leva ett normalt liv. |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

| 6 b § |

---------------------------------------------------------

|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |

| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|

|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|

|telefon och TV-avgift, |

---------------------------------------------------------

|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|

|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|

|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,|

|akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i|

|samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. |

|fackförening och || |

|arbetslöshetskassa. || Skäliga kostnader enligt|

| ||första stycket 1 utgår i|

| Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av|

|första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktige |

|enlighet med vad ||fastställd norm, beräknad|

|regeringen närmare ||per år i procent av det|

|föreskriver beräknas ||basbelopp som enligt 1 kap.|

|enligt en för hela riket ||6 § andra |

|gällande norm (riksnorm) || |

|på grundval || |

---------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|av officiella |stycket lagen (1962:381)|

|prisundersökningar rörande |om allmän försäkring har|

|olika hushållstypers |fastställts för året.|

|baskonsumtion. Om det i |Försörjningsstödet enligt|

|ett enskilt fall finns |första stycket 2 beräknas|

|särskilda skäl, skall |till belopp motsvarande|

|socialnämnden dock beräkna |den enskildes skäliga|

|dessa kostnader till en |kostnader för|

|högre nivå. Nämnden får |utgiftsposterna |

|också i ett enskilt fall | |

|beräkna kostnaderna till | |

|en lägre nivå, om det | |

|finns särskilda skäl för | |

|detta. | |

-------------------------------------------------------

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i socialtjänstlagen

------------------------------------------------------

|Regeringens förslag ||Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

| 6 § |

------------------------------------------------------

|Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt|

|tillgodose sina behov ||till bistånd av|

|eller kan få dem ||socialnämnden för sin|

|tillgodosedda på annat ||försörjning |

|sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och|

|bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt|

|för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans|

|(försörjningsstöd) och ||behov inte kan|

|för sin livsföring i ||tillgodoses på annat|

|övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för|

|de villkor som anges i ||biståndets nivå|

|6 b-6 f §§. ||fastställs av|

| ||kommunfullmäktige. |

------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

| 6 a § |

------------------------------------------------------

| || |

| Den enskilde skall || Den enskilde skall|

|genom biståndet ||genom biståndet|

|tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social|

|levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet|

|skall utformas så att det ||skall utformas så att det|

|stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes|

|resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar|

|självständigt liv. ||och leva ett|

| ||självständigt liv.|

| ||Närmare föreskrifter om|

| ||försörjningsstödet |

| ||meddelas i 6 b och 6 c|

| ||§§ samt om annat bistånd|

| ||i 6 f §. |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

| 6 b § |

---------------------------------------------------------

|Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för |

| 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,|

|förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,|

|telefon och TV-avgift, |

---------------------------------------------------------

|2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,|

|arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,|

|hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,|

|akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i|

|samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. |

|fackförening och || Skäliga kostnader enligt|

|arbetslöshetskassa. ||första stycket 1 utgår i|

| Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av|

|första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktge fastställd|

|enlighet med vad ||norm, beräknad per år i|

|regeringen närmare ||procent av det basbelopp|

|föreskriver beräknas ||som enligt 1 kap. 6 § andra|

|enligt en för hela riket ||stycket lagen (1962:381) om|

|gällande norm (riksnorm) ||allmän försäkring har|

|på grundval av officiella ||fastställts för året.|

|prisundersökningar rörande ||Försörjningsstödet enligt|

|olika hushållstypers ||första stycket 2 beräknas|

|baskonsumtion. Om det i ||till belopp motsvarande den|

|ett enskilt fall finns ||enskildes skäliga kostnader|

|särskilda skäl, skall ||för utgiftsposterna. |

|socialnämnden dock beräkna || |

|dessa kostnader till en || |

|högre nivå. Nämnden får || |

|också i ett enskilt fall || |

|beräkna kostnaderna till || |

|en lägre nivå, om det || |

|finns särskilda skäl för || |

|detta. || |

---------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................2

Ärendets beredning i utskottet.......................11

Utskottet............................................11

Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten.........12

Allmänt om socialtjänstreformen..................12

Propositionen....................................13

Motioner.........................................17

Utskottets bedömning.............................20

Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen.......23

Gällande reglering...............................23

Försörjningsstöd (6 b §).........................24

Motionerna.....................................26

Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c e §§)31

Motionerna.....................................33

Annat bistånd (6 f §)............................34

Motionerna.....................................38

Utskottets bedömning.............................40

Socialnämndens uppgifter (5 §).....................47

Utskottets bedömning.............................49

Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd.............50

Utskottets bedömning.............................52

Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen..52

Utskottets bedömning.............................53

Kompetens och kvalitet.............................54

Personal och kompetens...........................54

Kvalitet.........................................55

Motionerna.......................................56

Utskottets bedömning.............................57

Frågor rörande missbrukare.........................59

Nuvarande ordning................................59

Propositionen, m.m...............................59

Motionerna.......................................63

Utskottets bedömning.............................66

Barn- och ungdomsfrågor............................70

Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL)

70

Utskottets bedömning...........................70

Vård och omsorg om unga..........................71

Utskottets bedömning...........................74

Socialtjänstens utredningsskyldighet.............76

Utskottets bedömning...........................79

Familjehemsvård..................................80

Propositionen..................................80

Motionerna.....................................81

Utskottets bedömning...........................84

Familjerådslag...................................85

Utskottets bedömning...........................86

Frågor rörande äldre och funktionshindrade.........87

Propositionen....................................87

Motionerna.......................................88

Utskottets bedömning.............................90

Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet.......93

Propositionen....................................93

Motionerna.......................................94

Utskottets bedömning.............................94

Brottsförebyggande arbete..........................95

Utskottets bedömning.............................96

Åtgärder mot spelberoende..........................96

Utskottets bedömning.............................97

Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt..97

Övriga lagförslag..................................98

Hemställan.........................................98

Reservationer.......................................104

Särskilt yttrande...................................142

Bilaga 1: I propositionen framlagda lagförslag..143

Bilaga 2:Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring

165

Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

166

Bilaga 4: Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen

(1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

167

Bilaga 5: Av utskottet föreslagen ändring i 1.

Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lag om ändring

i socialtjänstlagen (1980:620)

168

Bilaga 6: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§ i

regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620)

169

Bilaga 7: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§

regeringens förslag till lag om ändring i i socialtjänstlagen

(1980:620)

171