Bet. 1996/97:SoU3

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU03

Förbud mot innehav av destillationsapparater m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1996/97

SoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 1995/96:205 Förbud mot

innehav av destillationsapparater m.m.

och sex motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen. I

propositionen föreslås vissa ändringar i

alkohollagen (1994:1738) såvitt avser

bestämmelserna om innehav och

förverkande av destillationsapparater

m.m. i syfte att skapa effektivare

förutsättningar för att kunna förhindra

och beivra olovlig tillverkning av sprit

och spritdrycker.

Utskottet tillstyrker förslagen i

propositionen och avstyrker motionerna.

Socialutskottet och skatteutskottet

anordnade i mars i år en offentlig

utfrågning om utvecklingen på

alkoholområdet sedan Sverige blev medlem

i EU. Med anledning bl.a. av vad som då

framkom utgår utskottet från att

regeringen ägnar frågorna om

alkoholpolitikens fortsatta inriktning

och innehåll ytterligare uppmärksamhet

och återkommer till riksdagen med

förslag så snart som möjligt.

Till betänkandet har fogats en

reservation (m).

Propositionen

I proposition 1995/96:205 Förbud mot

innehav av destillationsapparater m.m.

föreslår regeringen

(Socialdepartementet) - efter hörande av

Lagrådet - att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring

i alkohollagen (1994:1738).

Lagförslaget fogas till betänkandet som

bilaga 1.

Motionerna

1995/96:So26 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag i den del som berör förbud mot

innehav av destillationsapparater i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisens möjlighet att

förverka destillationsapparat som

används för illegal sprittillverkning,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om

hembränneriets omfattning och en

strategi för att minska hembränningen.

1995/96:So27 av Göran Magnusson och

Karin Israelsson (s, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra informationsinsatser

för att minska hembränning och att också

folkrörelserna mobiliseras i detta

attitydförändrande arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att försäljningen

av aktivt kol skall ske genom

licensförfarande.

1995/96:So28 av Birgitta Gidblom m.fl.

(s, c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändringar i

alkohollagen beträffande återupprepad

brottslighet, böter och gärning riktad

mot ungdomar.

Offentlig utfrågning

Utskottet har tillsammans med

skatteutskottet den 26 mars i år

anordnat en offentlig utfrågning om

utvecklingen på alkoholområdet sedan

Sverige blev medlem i EU.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås ändringar i

alkohollagen. Ärendet har initierats

bl.a. av riksdagens tillkännagivande om

möjligheten till förverkande av

destillationsapparater

(bet.1994/95:SoU9, rskr. 1994/95:106).

Ändringarna syftar till att skapa

effektivare förutsättningar för att

kunna beivra och förhindra olovlig

tillverkning av sprit och spritdrycker.

De föreslagna bestämmelserna innehåller

i huvudsak materiella förtydliganden i

redan befintliga regelsy-stem.

Ändringarna förväntas inte medföra några

egentliga kostnadskonsekvenser för de

allmänna domstolarna och de tillämpande

förvaltnings-myndigheterna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 november 1996.

Innehav och förverkande av

destillationsapparater m.m.

Propositionen

I propositionen anförs att

socialutskottet i samband med

riksdagsbehandlingen av propositionen

med förslag till alkohollag uttalade att

det kände stark tveksamhet inför

förslaget att det för förverkande av en

destillationsapparat skulle krävas att

den använts för olovlig tillverkning.

Utskottet framhöll att olovlig

sprittillverkning utgjorde ett stort

alkoholpolitiskt problem och att

möjligheterna att ingripa mot dessa

problem inte fick försämras. Utskottet

ansåg att regeringen snarast borde

överväga att utvidga

förverkandemöjligheterna i linje med

vad som tidigare gällde och återkomma

till riksdagen med förslag till

nödvändiga ändringar i alkohollagen.

I propositionen anförs att i och med

att alkohollagen trädde i kraft den 1

januari 1995 upphörde det uttryckliga

straffansvaret för innehav av

destillationsapparat, i stället belades

förberedelse till olovlig

sprittillverkning med straff. Avsikten

var att förberedelse till olovlig

tillverkning av sprit skulle täcka t.ex.

innehav av destillationsapparater och

delar till sådana apparater.

I propositionen redogörs för gällande

regler i alkohollagen om tillstånd,

straffansvar och förverkande. Det anförs

att förverkande av en

destillationsapparat kräver att den

använts vid olovlig tillverkning.

Konstruktionen i alkohollagen medför

således att förverkande inte kan ske med

stöd av lagen i de fall ansvar inträtt

för försök eller förberedelse till

olovlig tillverkning. Förverkande av

destillationsapparat med tillbehör kan

endast ske i de fall då fullbordat brott

föreligger. I propositionen anges att

Hovrätten över Skåne och Blekinge i en

dom den 13 april 1995 (mål nr B 147/95)

uttalat att förverkandebestämmelserna i

alkohollagen har företräde framför

brottsbalkens regler om förverkande.

Förverkande har därför inte heller

bedömts kunna ske med stöd av

brottsbalken när fråga varit om ansvar

för förberedelse till olovlig

tillverkning.

Tidigare gällde enligt lagen (1977:292)

om tillverkning av drycker m.m. (LTD)

att endast den som hade tillstånd av

Socialstyrelsen fick tillverka, överlåta

eller inneha eller till landet införa

destillationsapparat eller apparatdel.

Tillstånd krävdes emellertid inte för

t.ex. staten, apotek eller läroanstalt.

Den som utan att vara berättigad därtill

tillverkade, överlät eller innehade

destillationsapparat eller apparatdel

kunde dömas till böter eller fängelse

högst ett år. Bestämmelserna i LTD

infördes som en reaktion på den öppna

och påträngande marknadsföringen av

hembränningsapparater som förekom i

början av 1970-talet. Bestämmelserna

blev dock utformade på ett sådant sätt

att de kom att gälla varje slag av

apparat som kunde användas för att

destillera sprit oavsett om apparaten

var lämpad för detta eller inte.

Tillstånds-tvånget blev omfattande och

Socialstyrelsen utfärdade, för att

minska arbetet med tillståndsprövningen,

vissa generella tillstånd avseende

specifika apparattyper för

vattendestillering och för återvinning

av lösningsmedel. Bland annat för att

undvika onödig byråkratisk hantering

infördes motsvarande tillståndskrav för

innehav m.m. av destillationsapparater

inte i alkohollagen, anförs det i

propositionen. Efter ikraftträdandet av

alkohollagen har emellertid åter

iakttagits en mer ogenerad

marknadsföring av destillationsapparater

och delar till sådana apparater, inte

minst i samband med marknadsföring av

s.k. snabbvinsatser. Alkohollagens

konstruktion med avskaffande av

tillståndsplikten för innehav m.m. av

destillationsapparater har uppenbarligen

medfört att många uppfattat det som

tillåtet att tillverka, försälja eller

inneha en destillationsapparat. Flera

polismyndigheter har framhållit att de

vid tillslag i samband med misstanke om

olovlig tillverkning numera allt oftare

möts av invändningar om att

destillationsapparaterna används som

prydnadsföremål eller dylikt. Sådana

invändningar kan enligt

polismyndigheterna inte lämnas utan

avseende, i synnerhet inte i de fall

sprit eller mäsk inte påträffas vid

tillslaget.

Undersökningar som företagits bland

värnpliktiga och skolungdomar har antytt

att andelen ungdomar som använder

hembränd och denaturerad sprit har ökat

kraftigt under de senaste åren. Likväl

är kunskapsläget vad gäller den verkliga

omfattningen av och karaktären på den

olovliga sprittillverkningen mycket

bristfällig. Regeringen har därför genom

beslut den 9 november 1995 uppdragit åt

Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket,

Folkhälsoinstitutet och

Alkoholinspektionen att gemensamt och

efter samråd med Svenska Kommunförbundet

och länsstyrelserna försöka kartlägga

omfattningen av och karaktären på den

olovliga sprittillverkningen i landet

och komma med förslag till lämpliga

åtgärder för att minska denna. Uppdraget

skall redovisas den 1 januari 1997.

Trots det givna uppdraget anser

regeringen att en skärpning av reglerna

gällande innehav m.m. av

destillationsapparater inte kan

avvaktas. Den skärpning av reglerna som

regeringen nu föreslår kan således komma

att kompletteras av ytterligare åtgärder

då regeringsuppdraget har redovisats.

I propositionen anförs att en skärpning

av reglerna kan åstadkommas antingen

genom att tillståndskravet för innehav

m.m. av destillationsapparater

återinförs, i linje med vad som tidigare

gällt enligt LTD, eller genom att införa

en straffbestämmelse som är riktad mot

typiska hembränningsapparater, i

enlighet med vad som har föreslagits av

alkoholpolitiska kommissionen.

Regeringen menar att båda alternativen

dels förbättrar möjligheten att beivra

redan marknadsföringen av apparaterna,

dels tillgodoser effektivitetskrav hos

polis- och åklagarmyndigheterna på så

sätt att invändningar om att

destillationsapparaten är ägnad för

annat än tillverkning av sprit saknar

betydelse för ansvarsfrågan. Mot det

första alternativet talar behovet av

resurser för tillståndsprövningen.

Regeringen föreslår därför att den

nödvändiga skärpningen av reglerna bör

åstadkommas genom en straffbestämmelse

som är riktad mot typiska

hembränningsapparater. Apparater som

uppenbarligen är ägnade för tillverkning

av sprit (destillationsapparater) och

delar till sådana apparater

(apparatdelar) skall således endast få

tillverkas för, överlåtas till eller

innehas av den som har tillstånd enligt

alkohollagen att tillverka sprit eller

spritdrycker. Förverkande skall kunna

ske vid ansvar för olovligt innehav.

Enligt regeringen torde det inte

föreligga några svårigheter att avgöra

vad som är en destillationsapparat i

alkohollagens mening och vad som är en

apparat avsedd eller tjänlig i för

huvudsak annat ändamål än

sprittillverkning, t.ex. apparater för

framställning av destillerat vatten

eller glasapparater för

laboratorieändamål.

I propositionen anförs att det finns

ett fåtal företag i Sverige som bedriver

återvinning av s.k. teknisk sprit.

Teknisk sprit är sådan sprit som är

avsedd att användas för tekniskt,

industriellt, medicinskt eller annat

likartat ändamål och som är hänförligt

till visst tulltaxenummer enligt

tulltaxelagen. Återvinningsföretagen

arbetar med samma teknik och

destillationskolonner som vid

sprittillverkning. Dessa företag har

inte tillstånd för tillverkning av sprit

enligt alkohollagen. För försäljning av

den sprit som återvunnits krävs

emellertid tillstånd av Läkemedelsverket

enligt lagen om försäljning av teknisk

sprit m.m. (LFT). Sedan den 1 juli 1990

är Läkemedelsverket tillsynsmyndighet

enligt LFT, och Alkoholinspektionen har

i samband med alkohollagens införande

tagit över Socialstyrelsens tillstånds-

och tillsynsuppgifter på

alkoholtillverknings- och

alkoholhandelsområdena. I propositionen

föreslås att det, bortsett från viss

tillverkning, för innehav av

destillationsapparater skall krävas

tillverkningstillstånd för sprit eller

spritdrycker. De företag som sysslar med

återvinning av teknisk sprit skall dock

få fortsätta sina verksamheter utan

tillverkningstillstånd. Enligt

regeringens mening saknas det anledning

att föra in dessa företag i den

tillståndshantering som normalt gäller

hos Alkoholinspektionen.

Alkoholinspektionen bör i stället direkt

i lagen ges möjlighet att medge undantag

i dessa fall från kravet på tillstånd

för innehav av destillationsapparat.

Medgivandet skall kunna ges tills vidare

eller för viss tid. Den som fått ett

sådant medgivande kommer fortlöpande att

stå under Alkoholinspektionens tillsyn

enligt alkohollagen. Föranleder

verksamheterna olägenheter bör det

lämnade medgivandet kunna återkallas.

Exempelvis då fråga är om misstanke om

brott, främst misstanke om att

destillationsapparaten används vid

olovlig tillverkning. Medgivande om

undantag från kravet på tillstånd för

innehav av destillationsapparater bör

kunna komma i fråga även i andra fall,

t.ex. för museer, där innehav av

destillationsapparater i alkohollagens

mening inte kan antas komma att leda

till olovlig tillverkning eller andra

brott. Regeringen föreslår att beslut om

medgivande skall kunna överklagas.

Avgifter skall dock inte kunna tas ut

vid prövningen av ansökan om medgivande

eller för den löpande tillsynen i de

fall medgivande har lämnats. Inte heller

skall varning enligt alkohollagen kunna

ges i stället för återkallelse.

Motionerna

I motion So26 av Gullan Lindblad m.fl.

(m) hemställs att riksdagen avslår

regeringens förslag i den del som berör

förbud mot innehav av

destillationsapparater i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Vidare hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om polisens möjlighet

att förverka destillationsapparat som

används för illegal sprittillverkning

(yrkande 2) och om en utredning om

hembränneriets omfattning och en

strategi för att minska hembränningen

(yrkande 3). I motionen anförs att

problemen med hembränd sprit blir allt

större. Uppgifterna om hur mycket sprit

som tillverkas illegalt i Sverige är

osäkra men genom att följa polisens

beslag av hembränningsapparater kan

slutsatsen dras att det rör sig om stora

mängder. Vissa uppgifter har gjort

gällande att hälften av den sprit som

konsumeras i landet kommer från illegal

tillverkning. Detta skulle innebära att

den verkliga konsumtionen av 100 % ren

alkohol per person över 15 år skulle

vara närmare 10 liter än de officiella

5-6 litrarna, anför motionärerna. Har

den illegala tillverkningen av sprit

ökat visar det tydligt på den svenska

alkoholpolitikens misslyckande. Staten

går miste om stora belopp i skatt varje

år, och än allvarligare är att respekten

för lagarna undermineras i takt med att

hembränningen ökar. Detta kan inte

accepteras, menar motionärerna.

Motionärerna anför att det inte i

propositionen görs någon analys av

varför människor tillverkar illegal

sprit. Regeringen och riksdagen, som

initierat ärendet, ser inte någon

koppling mellan den mycket restriktiva

svenska alkoholpolitiken och en befarad

ökning av hembränningen. Den svenska

alkoholpolitiken har alltför länge varit

koncentrerad på förbud och regleringar

som saknar folkligt stöd. Motionärerna

anser att nuvarande bestämmelser är

tillräckliga och att lösningen inte är

ett ytterligare förbud mot innehav av

destillationsapparater. Motionärerna

anser dock att det skall vara möjligt

för polisen att beslagta en

destillationsapparat och få den

förverkad om den används för att bränna

sprit. Det är inte rimligt att en person

som fällts för illegal sprittillverkning

har rätt att få tillbaka

destillationsutrustningen. Motionärerna

anför vidare att det bör tillsättas en

utredning med uppgift att studera

omfattningen av den illegala

sprittillverkningen och redovisa en

strategi för att minska behovet av

illegal sprittillverkning. Motionärerna

anser att Systembolagets monopol bör

avskaffas, att man bör avreglera på

området och göra det enklare och mindre

förmyndaraktigt. För att minska

missbruket av alkohol bör man satsa på

en förändrad lagstiftning rörande vård

av missbrukare och vård av unga samt en

vkad information och upplysning. Det

s.k. totalkonsumtionsbegreppet har inte

inneburit att antalet missbrukare

minskat eller givit det resultat man

ville uppnå. Motionärerna anser därför

att denna strategi bör överges.

I motion So27 av Göran Magnusson och

Karin Israelsson (s och c) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

extra informationsinsatser för att

minska hembränning och att också

folkrörelserna mobiliseras i detta

attitydförändrande arbete (yrkande 1)

och att försäljning av aktivt kol skall

ske genom licensförfarande (yrkande 2).

Motionärerna anför att hembränningen av

starksprit troligen ökat och att detta

inte minst är ett ungdomsproblem. Det är

i vart fall fastslaget genom CAN:s

undersökningar att såväl pojkar som

flickor numera dricker hembränt i större

utsträckning än för några år sedan. En

betydande orsak till detta är, menar

motionärerna, den kriminella

sprittillverkningen i fabriksliknande

anläggningar, som polismyndigheterna

numera oftare avslöjar. Hembränningen

kan vara 20-30 % utöver den

statistikförda starkspriten. Enligt

motionärerna är det en missuppfattning

att prishöjningar med automatik ger ökad

hembränning. Forskare har visat att det

är ett allmänt tillåtande samhällsklimat

som i högre grad främjar

alkoholanvändningen. Höga alkoholpriser

och restriktioner medför inte att

intresset för alkoholdrycker av alla

slag ökar. Motionärerna anför att

forskningsresultaten överlag visar att

det mer handlar om rådande attityder hos

människor än om något annat samband.

Hembränning förekommer även i övriga

Europa, oberoende av restriktioner och

skatter, och andra länder har som regel

en betydligt högre konsumtion än Sverige

trots avsevärt lägre priser.

Motionärerna anser att förslagen i

propositionen är väl avvägda men menar

att detta inte räcker för att få bukt

med problemet. Det krävs olika riktade

informationsinsatser med samarbete

mellan myndigheterna och även en

samverkan mellan folkrörelserna för att

mobilsera ett folkligt motstånd och

förankra hembränningsförbudet hos

befolkningen. Vidare bör, enligt

motionärerna, försäljningen av aktivt

kol regleras, exempelvis genom

licensiering. Det fanns tidigare viss

reglering. Denna togs bort i anslutning

till att alkohollagen infördes.

I motion So28 av Birgitta Gidblom m.fl.

(s och c) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändringar i

alkohollagen beträffande återupprepad

brottslighet, böter och gärning riktad

mot ungdomar. I motionen anförs att

överkonsumtion av alkohol för med sig

omfattande sociala och medicinska

problem, såväl mänskliga tragedier som

samhälleliga kostnader. I alkoholbrukets

spår följer ökat våld, brott och

olyckor. Sveriges inträde i EU medför

ett utökat socialt och kulturellt

utbyte, där alkoholen troligtvis blir

mer lättillgänglig. Speciellt i fråga om

ungdomar krävs kraftfulla insatser. I

dag finns statistik som visar att

ungdomar mellan 20 och 24 år ökar sin

alkoholkonsumtion. Ökningen märks också

i yngre åldrar. Tillgängligheten till

alkohol för ungdomar under 20 år är

trots restriktioner inte så begränsad

som vore önskvärt. Yngre ungdomar får

tillgång till alkohol genom langning

från äldre, genom inköp av hembränd

sprit och genom inköp av folköl, bl.a.

beroende på brister i kontrollen vid

försäljningsställena. Samhället måste,

enligt motionärerna, agera kraftfullt

och tydliggöra att detta är brottsliga

handlingar som riskerar ungdomars liv

och hälsa på ett oacceptabelt sätt.

Främst bör insatserna riktas mot den

affärsmässiga illegala tillverkningen

och försäljningen av sprit till

ungdomar. Motionärerna stöder

regeringens förslag till ändringar i

alkohollagen men anser dessutom att

återupprepad brottslighet enligt 10 kap.

1 och 2 §§ alkohollagen alltid skall

leda till den strängare straffsatsen

fängelse, att straffsatsen böter vid

återupprepat förverkande av

destillationsapparater, apparatdelar och

redskap bör vara av den storleken att

det inte är lukrativt att fortsätta med

hanteringen och att det vid bedömandet

av om brottet är grovt skall särskilt

beaktas om gärningen är riktad mot

ungdomar under 20 år.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt alkohollagen är det förbjudet att

som ombud eller liknande anskaffa

alkohol till den som inte fyllt 20 år.

För folköl gäller åldersgränsen 18 år.

Den som bryter mot lagens bestämmelser

döms för olovligt anskaffande av

alkoholdrycker till böter eller fängelse

i högst två år eller, om brottet är

grovt, till fängelse i högst fyra år (3

kap. 9 § och 10 kap. 6 § alkohollagen).

Den som olovligen tillverkar sprit eller

spritdrycker döms till böter eller

fängelse i högst två år, eller om

brottet är grovt till fängelse i högst

fyra år. Den som olovligen tillverkar

vin, starköl eller öl döms till böter

eller fängelse i högst sex månader (10

kap. 1, 3 och 4 §§ alkohollagen). Även

försök och förberedelse till brott som

avses i nämnda paragrafer är straffbart

(10 kap. 9 § alkohollagen, 23 kap. 4 §

brottsbalken).

I betänkandet 1994/95:SoU9 Förslag till

alkohollag uttalade socialutskottet i

anledning av en motion (c) om

förverkande av destillationsapparater

att utskottet är positivt till den

utvidgning av det straffbara området som

skett enligt förslaget i propositionen.

Vidare anförde utskottet att det känner

stark tveksamhet inför förslaget att det

för förverkande av en

destillationsapparat skall krävas att

den använts vid olovlig tillverkning.

Olovlig tillverkning av sprit och

spritdrycker är ett stort

alkoholpolitiskt problem, och

möjligheterna att ingripa mot dessa

problem får inte försämras. Utskottet

gjorde ett tillkännagivande till

regeringen om att regeringen snarast bör

överväga att utvidga

förverkandemöjligheterna i linje med vad

som tidigare gällde och därefter

återkomma till riksdagen. Restriktioner

för ölhanteringen finns angivna i

alkohollagen. I lagen finns också en

bestämmelse som ger möjlighet att

förbjuda fortsatt detaljhandel med eller

servering av öl. Den särskilda

tillståndsplikten för detaljhandel,

servering och partihandel med folköl

slopades. Utskottet, som i betänkandet

1994/95:SoU9 s. 32 f. ställde sig bakom

regeringens förslag, ansåg att det fanns

fördelar att vinna om reglerna om

tillståndsplikt slopades. Fördelarna var

tidsbesparing hos de tillståndsprövande

myndigheterna som får mer tid att ägna

sig åt prövning av ansökningar om

tillstånd för servering av spritdrycker,

vin och starköl samt tillsyn över att

sådan verksamhet bedrivs i enlighet med

intentionerna i alkohollagen. Utskottet

ansåg dock att riskerna för

alkoholpolitiska olägenheter inte skulle

förringas. Om problem vad gäller

nykterhet och ordning uppstår eller om

försäljning/servering sker till

underåriga måste sanktioner kunna

tillgripas, menade utskottet. Utskottet

var därför positivt till att kommunerna

ges möjlighet att förbjuda fortsatt

detaljhandel med eller servering av

folköl om olägenheter uppstår. Utskottet

betonade också vikten av att butiker och

serveringsställen noga förvissar sig om

att kunden/gästen har uppnått 18 år och

att kommunerna kontrollerar att denna

ölhantering inte leder till olägenheter

samt vid behov vidtar åtgärder.

Utskottet var också positivt till att

det i alkohollagen infördes en

straffbestämmelse som innebär att den

som säljer öl till en underårig dels kan

förbjudas att fortsätta verksamheten,

dels kan dömas för olovlig

dryckeshantering.

I betänkandet 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor

behandlade socialutskottet motioner om

langning och hembränning. Utskottet, som

avstyrkte motionerna, uttalade att det

är angeläget att opinionsbildningen mot

langning av alkohol sker kontinuerligt

och omfattar såväl ungdomar som vuxna.

Utskottet uttalade också att

möjligheterna att ingripa mot olovlig

tillverkning av sprit och spritdrycker

måste förbättras.

Beträffande regler för försäljning och

servering av folköl vidhöll utskottet

sin tidigare inställning och utgick från

att regeringen noga följer ungdomarnas

konsumtion av folköl och

livsmedelshandelns tillämpning av

åldersgränsen och återkommer till

riksdagen om det behövs.

I betänkandet behandlades också en rad

andra frågor bl.a. rörande den

alkoholpolitiska inriktningen,

Systembolagets alkoholpolitiska roll och

alkoholförebyggande åtgärder. Utskottet

gjorde då bl.a. följande bedömningar.

Utskottet ställde sig bakom den

restriktiva alkoholpolitiken som bl.a.

syftar till att begränsa den totala

alkoholkonsumtionen och därmed

alkoholskadorna. Systembolaget AB skall

utöva sin verksamhet så att

samhälleliga, sociala och medicinska

skadeverkningar av alkoholkonsumtionen i

möjligaste mån förebyggs. Systembolagets

olika satsningar på information om

riskerna med alkohol är enligt utskottet

positiva. Utskottet ansåg vidare att det

är viktigt att Skolverket bedriver ett

långsiktigt arbete för att genom skolans

verksamhet påverka elevers attityder och

förhållningssätt till alkohol och andra

droger. Skolorna bör använda det

kommentar- och referensmaterial som

Skolverket utarbetar, och undervisningen

om riskerna med tobak, alkohol och andra

droger bör bedrivas kontinuerligt och

inte enbart som sporadiskt återkommande

kampanjer. Utskottet anförde vidare att

information, opinionsbildning och andra

förebyggande åtgärder nu måste ges en

mer framträdande roll. Det är positivt

med informationsinsatser, som bl.a.

syftar till att öka kunskapen om de

särskilda risker som kvinnor löper vid

hög alkoholkonsumtion och till att

främja nykterhet bland ungdomar, gravida

kvinnor och i trafiken. Utskottet

underströk vikten av att den som

serverar eller säljer alkoholdrycker

noga följer alkohollagens bestämmelser

och förvissar sig om att gästen/köparen

har uppnått den ålder som anges i lagen.

Slutligen delade utskottet regeringens

bedömning att insatser för att skjuta

upp alkoholdebuten, begränsa

alkoholkonsumtion och

berusningsdrickande bland barn och

ungdomar särskilt skall prioriteras. Det

förebyggande arbetet mot missbruk måste

dels riktas till hela befolkningen i

syfte att minska totalkonsumtionen, dels

kompletteras med insatser riktade till

riskgrupper, framför allt till ungdomar,

barn till missbrukare och olika

högkonsumenter. Ett brett

tvärsektoriellt samarbete är nödvändigt.

Utskottet avstyrkte de då aktuella

motionsyrkandena.

Alkoholpolitiska kommissionen, som hade

i uppdrag att utvärdera den

hittillsvarande alkoholpolitiken och

lägga fram förslag till en strategi för

framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv, har

i sitt betänkande SOU 1994:24 Svensk

alkoholpolitik - en strategi för

framtiden föreslagit att

Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att se

över och utveckla metoderna i syfte att

skärpa insatserna mot i första hand de

storskaliga hembränningsbrotten. Vidare

har kommissionen föreslagit att

Folkhälsoinstitutet i samråd med

Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att

särskilt uppmärksamma hembränningen inom

ramen för sitt arbete.

När det gäller den allmänna

inriktningen av alkoholpolitiken har

kommissionen velat betona följande mål

för en framtida svensk alkoholpolitik.

1. Kraftfullt verka för en alkoholfri

uppväxt och hindra att alkoholkonsumtion

och särskilt berusningsdrickande får

spridning bland ungdomar. Den starka

betoningen av barn och ungdomar bygger

bl.a. på erfarenheten att alkoholvanor

som inte inletts före 20-årsåldern

tenderar att bli mindre omfattande. Ett

kulturmönster som innebär alkoholfria

barn- och ungdomsår är därför särskilt

värdefullt.

2. Kraftfullt verka för alkoholfrihet i

grupper där risken med konsumtion är

särskilt stor. Markeringen av särskilda

grupper, såsom gravida kvinnor och

ungdom under 20 år, bygger på

erfarenheten att riskerna för skador är

särskilt stora i dessa grupper.

3. Mobilisera samhällets krafter för

att upplysa enskilda människor med höga

konsumtionsvanor om hälsoriskerna och

erbjuda dem stöd för att minska sin

konsumtion. Människor måste få god

imformation om var risknivåerna ligger

och stöd för att kunna avgöra sin egen

konsumtion i förhållande till riskerna.

Hälso- och sjukvård, socialtjänst,

arbetsplatser, organisationer och

enskilda bör medverka i arbetet.

4. Bestämt och tydligt verka mot

alkoholkonsumtion och klart förorda

total avhållsamhet i särskilt farliga

situationer (trafik, arbete, etc).

Lagstiftningen måste få en sådan

utformning att alkoholpåverkan i samband

med trafik och arbete i risksituationer

är straffbar, men också och lika viktigt

att människor med riskabla alkoholvanor

får information, hjälp och stöd.

5. Verka för att hela befolkningen har

återhållsamma alkoholvanor, i syfte att

sprida och befästa en alkoholkultur

under ansvar. Alkoholen utgör en del av

kulturmönstret i de allra flesta

samhällen, också det svenska. Det är

likväl viktigt att verka för en kultur

med lägre alkoholkonsumtion och minskat

berusningsdrickande.

6. Utveckla vården av människor med

etablerat missbruk genom en på vetenskap

och beprövad erfarenhet grundad metodik,

poängtera mångsidighet för skilda

behandlingsbehov och ge uppföljningar

och utvärderingar bättre

förutsättningar. Också om det

förebyggande arbetet betonas mera än

hittills kommer det i framtiden att

finnas behov av goda resurser för vård

av alkoholmissbrukare. Detta behov kan

t.o.m. komma att öka under de närmaste

åren.

7. Ge en god humanitärt stödjande

insats åt de verkligt utslagna, med

inriktning på att, i vart fall för

perioder av deras liv, ge dem rimliga

livsförutsättningar och att stödja deras

anhöriga med ambitionen att bryta det

sociala arvet. Särskilt viktigt är att

undvika att barnen i missbrukarfamiljer

drabbas.

Kommissionen har vidare uttalat att den

svenska alkoholpolitiken måste formas i

samverkan mellan många olika aktörer och

vara väl förankrad hos människorna.

Alkoholpolitiska handlingsprogram måste

utarbetas på nationell, regional och

lokal nivå. Kommuner och landsting

spelar en väsentlig roll, likaså flera

statliga organ, i första hand

Folkhälsoinstitutet men också

Socialstyrelsen och Alkoholinspektionen.

Skola och arbetsliv samt olika

organisationer, såsom

arbetsmarknadsorganisationer, ideella

organisationer, kyrkorna och de

politiska partierna och deras ungdoms-

och kvinnoförbund har också en

betydelsefull uppgift. Enligt

kommissionen finns det risk för att det

fortgående närmandet till övriga Europa

på olika sätt kommer att innebära ett

ökat tryck uppåt på alkoholkonsumtionen

och därmed även alkoholskadorna. En

samlad nationell handlingsplan behövs

för att motverka detta tryck. Än större

blir behovet av en nationell

mobilisering i det skadeförebyggande

arbetet på alkoholområdet, om vi vill

hålla fast vid målet att minska

alkoholskadorna.

I budgetpropositionen 1994/95:100 bil.

6, anförs att åtgärder för att minska

ungdomars alkoholkonsumtion måste

prioriteras. Likaså måste det

drogförebyggande arbetet bland barn och

ungdomar stärkas ute i kommunerna.

Lokala alkoholpolitiska handlingsprogram

bör utvecklas i kommunerna. Dessa bör

enligt regeringens mening innehålla

såväl allmänna som direkt riktade

insatser för att förhindra

alkoholmissbruk bland ungdomar. I

propositionen betonas också vikten av

ökat samarbete mellan socialtjänsten,

skolan, fritidsförvaltningen,

föreningslivet, polisen och

primärvården. 75 miljoner kronor anslogs

för olika alkohol- och drogpolitiska

åtgärder. Av dessa medel överlämnades 50

miljoner kronor till Folkhälsoinstitutet

för att ansvara för och leda det alkohol-

och drogförebyggande arbetet. Under

ledning av Folkhälsoinstitutet

sammankallades en nationell

ledningsgrupp, vars uppgift var att

utarbeta en långsiktig handlingsplan för

att motverka negativa konsekvenser av

att de traditionella alkoholpolitiska

instrumenten framöver kanske inte blir

lika verkningsfulla som hittills. I

ledningsgruppen har företrädare för en

rad centrala statliga myndigheter

ingått, liksom kommun- och

landstingsförbunden m.fl. En

handlingsplan överlämnades till

regeringen i juni 1995, Nationell

handlingsplan för alkohol- och

drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50.

Ett huvudtema i handlingsplanen är att

det krävs en lokal kraftsamling i

kommunerna, i bostadområdena, på

arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen

för att möta de stora riskerna för ökade

alkohol- och narkotikaproblem. Den

nationella ledningsgruppens primära roll

är att stödja och stimulera den

verksamhet som bedrivs lokalt.

Ledningsgruppens insatser kommer att bli

föremål för en samlad utvärdering, som

skall genomföras under en treårsperiod.

Enligt handlingsplanen planerar

Folkhälsoinstitutet att fortsätta med

vissa informationsinsatser. Målet är att

öka kunskapen om gränsvärden för

riskabel alkoholkonsumtion och om de

särskilda risker som kvinnor löper vid

hög alkoholkonsumtion och att främja en

positiv hållning till s.k. alkoholfria

zoner särskilt under graviditeten, i

arbetslivet och i trafiken. Under 1995

har Folkhälsoinstitutet också inlett en

omfattande medieinsats till förmån för

måttfulla alkoholvanor.

För budgetåret 1995/96 har riksdagen

beslutat att under ett särskilt anslag

på statsbudgeten anslå 74 miljoner

kronor till alkohol- och drogpolitiska

åtgärder, varav regeringen beslutat om

60 miljoner kronor för att förverkliga

de i handlingsplanen angivna insatserna.

Mot bakgrund av förändringarna inom

svensk alkoholpolitik anser nationella

ledningsgruppen att starka skäl talar

för en förstärkning av

alkoholforskningen. Folkhälsoinstitutet

avser att ge insatserna för förbättrad

kunskap hög prioritet i det fortsatta

arbetet. Folkhälsoinstitutet förmedlar

stöd till forskningsprojekt om primär-

och sekundärprevention inom alkohol- och

narkotikaområdet, alkoholbrukets

ekonomiska, sociala och psykologiska

orsaker och effekter samt om individuell

konsumtionsutveckling i olika kretsar.

Institutet har också haft regeringens

uppdrag att ta initiativ till att

berörda myndigheter tillsammmans

utarbetar ett samlat program för

forskning inom alkoholområdet. För

uppdragets genomförande initierades en

utredning, Alkoholforskningsutredningen.

Uppdraget var slutfört i juni 1995, då

rapporten Forskning om alkohol - för

individ och samhälle överlämnades till

regeringen. Utredningen anger tre

forskningsområden som bör prioriteras,

nämligen konsumtions-, preventions- och

behandlingsforskning. Alkoholens roll i

samhället och de konsekvenser

alkoholbruket medför, ställer särskilda

krav på forskningsinformation.

Utredningen anser att allmänheten har

rätt att få lättillgänglig och korrekt

information som ger möjlighet att bedöma

riskerna i den egna alkoholkonsumtionen.

Vidare föreslår utredningen att

alkoholforskningen bör få ökat

finansiellt stöd och att ett speciellt

alkoholforskningscentrum med tyngdpunkt

i beteende- och samhällsvetenskap

inrättas. Centrumet bör inrättas som en

s.k. särskild inrättning enligt

högskoleförordningen och ha egen

styrelse och budget. Utredningens

rapport har varit på remiss hösten 1996.

Enligt uppgift från Socialdepartementet

kommer frågorna att behandlas i samband

med budgetpropositionen och regeringens

proposition om forskningspolitiken.

Socialministern har i svar på fråga i

riksdagen under sommaren konstaterat att

Rikspolisstyrelsen i maj inkommit med en

delrapport till regeringen med förslag

till hur de särskilda projektmedlen kan

användas. Med utgångspunkt från

rapporten kommer regeringen att besluta

om att utbetala 8 miljoner kronor till

olika lokala och regionala projekt runt

om i landet för att försvåra eller

förhindra olovlig sprithantering. Av

rapporten framgår också att det

fortsatta utredningsarbetet bl.a. kommer

att innehålla en översyn av

straffpåföljden när det gäller

distribution av hembränt till ungdomar

liksom en översyn av straffskalan för

varusmuggling. Inom ramen för uppdraget

övervägs också om det kan vara möjligt

och lämpligt att kriminalisera köp och

innehav av olovligt tillverkad alkohol

samt hur man bättre än i dag kan

kontrollera handeln med aktivt kol.

Socialutskottet och skatteutskottet

anordnade i mars i år en offentlig

utfrågning om utvecklingen på

alkoholområdet sedan Sverige blev medlem

i EU.

Vid utfrågningen framkom bl.a. att det

finns ett stort mörkertal då det gäller

alkoholkonsumtionen och att det pågår en

omfattande illegal alkoholhantering.

Alkoholinspektionen,

Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin

& Sprit och Bryggareföreningen har gått

samman om ett projekt där fyra forskare

skall studera hur det ligger till med

mörkertalet. Enligt Folkhälsoinstitutet

visar CAN:s årliga undersökning i

skolorna inte på någon entydig ökning av

alkoholkonsumtion bland ungdomar i

årskurs 9 under de senaste åren. En SIFO-

undersökning gällande

konsumtionsutvecklingen år 1992 till år

1994 i åldersgruppen 16-24 år tyder dock

på en mycket klar ökning. Det finns

också undersökningar som visar att

antalet ungdomar som druckit hembränt

ökat under 90-talet. Enligt

Folkhälsoinstitutet finns dock inget

entydigt undersökningsmaterial som klart

tyder på en markant ökning av

alkoholkonsumtionen bland ungdomar.

Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet,

Alkoholinspektionen och Läkemedelsverket

har tillsammans med länsstyrelserna och

Kommunförbundet regeringens uppdrag att

kartlägga omfattningen av den illegala

sprithanteringen. Kartläggningen skall

vara klar till årsskiftet. Särskilda

projektpengar har avsatts för ändamålet.

Deltagarna vid utfrågningen var dock

ense om att en intensiv debatt och en

öppen diskussion om nya vägar och

metoder bl.a. för att komma åt problemet

med illegal införsel och tillverkning

behövs. Det finns ännu inte några

färdiga lösningar.

De stenografiska anteckningarna från

utfrågningen fogas till betänkandet som

bilaga 2.

Det svenska skatteundantaget vid

privatinförsel från annat EU-land löper

till och med 1996. Sverige och

kommissionen har enligt uppgift haft

olika uppfattningar om ministerrådet

måste fatta ett nytt beslut om att

upphäva eller förlänga undantaget.

Sveriges inställning i frågan är att

skatteundantaget gäller tills

ministerrådet fattar ett beslut om att

ändra eller upphäva detsamma. Frågorna

diskuterades bl.a. vid ett

finansministermöte inom EU där Sverige,

Danmark och Finland redogjorde för sin

gemensamma inställning. Något slutligt

förslag har dock ännu inte lagts fram av

kommissionen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inledningsvis

regeringens bedömning att en skärpning

av reglerna gällande innehav och

förverkande av destillationsapparater

m.m. inte kan avvaktas. Utskottet anser

att förslagen i propositionen är väl

avvägda. Det kan dock enligt utskottet

bli nödvändigt med även andra ändringar

i alkohollagstiftningen för att begränsa

den illegala verksamheten på detta

område sedan kartläggningen av

omfattningen och karaktären av den

olovliga sprittillverkningen slutförts.

Utskottet tillstyrker lagförslagen och

avstyrker motionerna So26 (m) yrkandena

1-3 , So27 (s och c) yrkandena 1 och 2

samt So28 (s och c). I 11 kap. 2 §

första stycket första meningen i

förslaget har ordet har fallit bort,

och bör föras in mellan orden varorna

och förvarats .

Målet för den svenska alkoholpolitiken

är att begränsa alkoholens

skadeverkningar genom att minska den

totala alkoholkonsumtionen främst genom

att på olika sätt begränsa alkoholens

tillgänglighet. Alkoholpolitiken vilar

på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som

formulerats av WHO och som ligger till

grund för Europaregionens aktionsplan

för att minska konsumtionen med 25 %

fram till år 2000. Sverige har anslutit

sig till denna aktionsplan. Planen

rekommenderar länderna att utveckla en

allsidig alkoholpolitik med åtgärder

inriktade på såväl hela befolkningen som

på speciella riskgrupper. Den svenska

alkoholpolitiken bygger enligt utskottet

på en väl avvägd kombination av höga

skatter, restriktioner, information,

opinionsbildning och

behandlingsinsatser. Emellertid talar

mycket för att förutsättningarna under

de närmaste åren för den hittills förda

svenska alkoholpolitiken kan komma att

ändras. En ökad marknadsanpassning och

en begränsning av gränskontrollen

gentemot övriga EU-länder medför

sannolikt att alkoholpriset inte längre

kommer att kunna få samma betydelse när

det gäller att begränsa konsumtionen som

hittills. Innehållet i alkoholpolitiken

måste i så fall anpassas härtill.

Utskottet anser att information,

opinionsbildning och andra

alkoholförebyggande insatser måste få en

ökad betydelse. Mycket arbete görs när

det gäller att förebygga alkoholproblem.

Framför allt ungdomarnas alkoholvanor

bör dock enligt utskottet uppmärksammas

mer. Om alkoholdebuten skjuts upp

innebär detta en minskad risk för

framtida alkoholskador. Föräldrarnas

roll och ansvar bör därför tydliggöras

bättre, liksom skolans ansvar. En

attitydförändring behövs också för att

vända utvecklingen av ungdomars

alkoholvanor. Bred information behövs

bl.a. om att langning och hembränning är

brottsliga handlingar. Tillsynen över

försäljningen av folköl särskilt till

yngre ungdomar bör enligt utskottet

följas och utvärderas. Alkoholfria

områden, s.k. vita zoner, bör

tillskapas. På dessa bör särskilda

insatser göras bl.a. i form av

information. Det kan gälla t.ex.

ungdomar, gravida kvinnor, trafiken och

arbetslivet.

Utskottet utgår från att regeringen,

även utan något initiativ från

riksdagen, ägnar frågorna om

alkoholpolitikens fortsatta inriktning

och innehåll ytterligare uppmärksamhet

och återkommer till riksdagen utan

onödigt dröjsmål.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på

motionerna 1995/96:So26,

1995/96:So27och 1995/96:So28 antar

regeringens förslag till lag om

ändring i alkohollagen (1994:1738)

med den ändringen i 11 kap. 2 §

första stycket första meningen att

ordet har förs in mellan varorna

och förvarats .

res. 1 (m)

Stockholm den 4 september 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson

(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s),

Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),

Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),

Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg

(s), Thomas Julin (mp), Christin Nilsson

(s), Elisebeht Markström (s), Annika

Jonsell (m) och Tuve Skånberg (kd).

Reservation

Förslag till lag om ändring i

alkohollagen (1994:1738)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Annika Jonsell (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 12 börjar med Utskottet

delar och på s. 13 slutar med onödigt

dröjsmål. bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion

So26 (m). Regeringens förslag om förbud

mot innehav av destillationsapparater

m.m. innehåller inte någon analys av

varför det tillverkas illegal sprit.

Ingen koppling görs mellan den mycket

restriktiva svenska alkoholpolitiken och

den befarade ökningen av hembränningen.

Utskottet anser att den svenska

alkoholpolitiken alltför länge har varit

koncentrerad på förbud och regleringar

som saknar folkligt stöd. Ytterligare

förbud löser inte problemen. Det måste i

stället diskuteras hur den svenska

alkoholpolitiken skall utformas för

framtiden. Alkoholpolitiken bör syfta

till att minska behovet av att köpa

illegalt tillverkad sprit. För detta

krävs avreglering, förenkling, mindre

förmynderi och att Systembolagets

monopol avskaffas. Vidare måste den s.k.

totalkonsumtionsmodellen överges.

Missbruket av alkohol skall i stället

minskas genom en förändrad lagstiftning

rörande vård av missbrukare och vård av

unga samt inte minst viktigt, en

intensiv informations- och

upplysningsverksamhet.

Regeringen bör tillsätta en utredning

med uppgift att undersöka hur den

nuvarande restriktiva

alkohollagstiftningen och det höga

prisläget inverkar på människors

inställning till hembränning samt

redovisa en strategi för hur den

illegala tillverkningen skall kunna

minskas. Utredningen bör också få i

uppdrag att mer djupgående studera hur

omfattande den illegala

sprittillverkningen är.

Utskottet anser med anledning av motion

So26 (m) yrkandena 1 och 3 att

propositionen skall avslås och att

regeringen bör ges till känna vad

utskottet anfört om en utredning om

hembränningens omfattning m.m.

dels att utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:So26 yrkandena 1 och 3 dels

avslår propositionen, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

Femton månader i EU

Offentlig utfrågning i riksdagen om

utvecklingen på alkoholområdet sedan

Sverige blev medlem i EU, gemensamt

anordnad av socialutskottet och

skatteutskottet

Datum: Tisdagen den 26 mars

Tid: 10.00-13.00

Lokal: Förstakammarsalen

Inbjudna deltagare:

Direktör Hans Agnéus,

Alkoholinspektionen

VD Gabriel Romanus, Systembolaget

VD Robert Fägersten, Svenska

Bryggareföreningen

VD Egon Jacobsson, Vin & Sprit AB

Ordförande Christer Tegnér, UVOS,

Grossistförbundet

Tullråd Sixten Pekkari,

Generaltullstyrelsen

Generaldirektör Gun Neuman,

Alkoholinspektionen

Överdirektör Jakob Lindberg,

Folkhälsoinstitutet

Statssekreterare Gun-Britt Andersson,

Socialdepartementet

Planeringschef Knut Rexed,

Finansdepartementet

Sten Svensson (m), ordförande i

socialutskottet: Jag ber att å skatte-

och socialutskottens vägnar få hälsa er

alla välkomna till dagens offentliga

hearing. I samarbete med skatteutskottet

anordnar socialutskottet i dag en

offentlig utfrågning om utvecklingen på

alkoholområdet sedan Sverige blev medlem

i EU. På programmet står bl.a.

alkoholförsäljningen före inträdet i EU

och försäljningsutvecklingen därefter,

införsel av alkoholdrycker, kontroll och

tillsyn över alkoholhantering och

konsumtion.

Inom EU beslutar varje enskilt land om

vilken alkoholpolitik som landet skall

driva. Vissa av de alkoholpolitiska

medel som Sverige av tradition använt

sig av i syfte att begränsa

alkoholkonsumtionen faller emellertid

under EU:s handelspolitiska regelsystem.

För att göra den svenska lagstiftningen

förenlig med gemenskapens regelverk

beslutade riksdagen i december 1994 att

anta en ny alkohollag.

Alkohollagen, som trädde i kraft den 1

januari 1995, ersatte de tidigare

lagarna om handel med och tillverkning

av drycker. Därmed upphörde Vin & Sprit

AB:s monopol på import, export,

tillverkning och partihandel med

spritdrycker, vin och utländskt starköl.

Även Systembolagets monopol vad avser

försäljning till restauranger och övriga

innehavare av serveringstillstånd

avvecklades. Monopolen ersattes av ett

tillståndssystem, vilket innebär att de

som vill etablera sig på den svenska

alkoholmarknaden måste ha tillstånd från

Alkoholinspektionen.

Sveriges medlemskap i EU har också

föranlett förändringar i beskattningen

av alkoholhaltiga drycker. Den

progressiva skatteskala som infördes

1992 har ersatts av en i princip

proportionell beskattning efter

alkoholhalt. Genom att EU:s regler

tillåter reducerade skattesatser för

vissa drycker och genom att Sverige vid

förhandlingarna har medgivits avsteg

från reglerna om beskattning av folköl

behålls delar av den progressiva

beskattningen. Vid förhandlingarna med

EU har Sverige fått rätt att avvika från

kravet på en proportionell beskattning

när det gäller folkölet under en treårig

övergångsperiod. Till följd härav har

den proportionella beskattningen av öl

begränsats till starkölet. Den

progressiva beskattningen av

spritdrycker har ersatts av en

proportionell beskattning.

Medlemskapet i EU har även medfört

ändrade regler för resandeinförseln.

Sverige och Finland har i likhet med

Danmark fått rätt att tillämpa särskilda

restriktioner när det gäller införsel

från andra EU-länder. Undantaget gäller

till utgången av 1996. Sveriges

förhandlingar med EU-kommissionen om en

översyn av våra restriktioner för

införsel av alkoholdrycker har nyligen

påbörjats. Riksdagen har anslagit

särskilda medel för att förstärka det

alkohol- och drogförebyggande arbetet.

Av dessa medel har 50 miljoner kronor

överlämnats till Folkhälsoinstitutet för

att man skall leda det alkohol- och

drogförebyggande arbetet som riksdagen

har beslutat om. Folkhälsoinstitutet har

sammankallat en nationell ledningsgrupp

för detta arbete. I ledningsgruppen

ingår företrädare för en rad centrala

statliga myndigheter liksom för kommun-

och landstingsförbunden m.fl.

Ledningsgruppen har utarbetat en

nationell handlingsplan för att möta

riskerna för ökade alkohol- och

narkotikaproblem. Ledningsgruppen har i

det arbetet beaktat det förslag som

presenterades av den alkoholpolitiska

kommissionen.

Detta är i korthet en faktaredovisning

som kan ses som utgångspunkt för dagens

utfrågning. Jag vill då hälsa de

medverkande särskilt välkomna. Den

ordning som de medverkande deltar i

utfrågningen framgår av det programblad

som har utdelats.

Vi kommer att göra en 15 minuter lång

paus efter kl. 11.15. Därefter övertar

min kollega i skatteutskottet Lars

Hedfors ledningen av dagens

överläggningar. Frågor får ställas under

programpunkten Frågor och diskussion som

inleds kl. 12.00, detta för att frågorna

skall kunna tas upp i ett sammanhang

efter alla föredragningar.

Jag vill ännu en gång hälsa alla de

närvarande varmt välkomna. Vi hoppas att

det skall bli en givande överläggning.

Som inledning skall vi visa en kort

video från ett TV-program som speglar

mediernas uppfattning om tillståndet i

Sverige på det här området.

(Videouppspelning)

Hans Agnéus: Som en bakgrund till

utvecklingen efter medlemskapet skall

jag något redogöra för

alkoholutvecklingen fram till 1994 och

för en prognos för 1995.

Först kan vi blicka tillbaka för att se

hur dryckesvanorna har utvecklats (bild

1). Tårtdiagrammen visar den totala

alkoholförsäljningens fördelning på

olika dryckesslag. Det sista

motboksåret, 1954, stod spritdryckerna

för 67 % av konsumtionen. 1966-1976 och

fram till 1995 har andelen spritdrycker

hela tiden varit minskande. Sverige har

alltså gått från att ha varit ett

spritland till att ha en mer blandad

sammansättning av dryckeskonsumtionen.

Det är kanske framför allt andelen

spritdrycker som är karakteristisk.

Historiskt sett har ju Sverige alltid

hört till det s.k. spritbältet, där

spritdryckerna har stått för den

dominerande delen av

dryckeskonsumtionen. Det finns andra

aspekter på begreppet spritland som har

att göra med beteende och sådant, men ur

den här aspekten har vi lämnat det

förhållandet. Försäljningen av vin, som

utgjorde en väldigt liten andel 1954 - 8

% av den totala försäljningen - är i dag

uppe i 28 %. Starköl och öl klass II

står numera för nära hälften av den

totala försäljningen.

Den här bilden visar

försäljningsutvecklingen (bild 2). Den

avser tiden från 1988 fram till 1994 och

en prognos för 1995. Prognosen är

baserad på de rapporter som

Alkoholinspektionen har fått in från

partihandlarna. Alla har ännu inte

rapporterat, men av de 82 % som har

skickat in uppgifter har vi kunnat göra

en prognos för den totala försäljningen.

I enlighet med den förra bilden som

visade fördelningen och att

spritdryckerna har gått tillbaka går

också den totala försäljningen tillbaka.

1988 var försäljningen 40 miljoner liter

och 1994 var försäljningen 32 miljoner

liter. 1995 kan försäljningen

prognostiseras till 29 miljoner liter.

Från 1988 till 1995 - om prognosen är

riktig - har spritdrycksförsäljningen

gått ned med 27,5 %. Fortfarande med

förbehållet att siffran bygger på en

prognos har försäljningen 1994-1995 gått

ned med 8 %. Motsvarande siffror för vin

visar också samma trendmässiga

förändring med ständigt stigande siffror

från 50-talet (bild 3). Vinförsäljningen

1988 uppgick till 102 miljoner liter.

1994 uppgick den till 114 miljoner

liter. Prognosen för 1995 är 111

miljoner liter. Det innebär alltså en

vkning från 1988 till 1995 med 9 %. Det

är en förändring - med förbehållet att

siffran för 1995 bygger på en prognos -

med minus 3 %.

På samma sätt har starkölet en

trendmässigt ökande utveckling (bild 4).

1988 såldes det 148 miljoner liter och

1994 191 miljoner liter. Prognosen för

1995 är 195 liter. Det innebär en ökning

från 1988 till 1995 med 31,8 %.

Prognosen för förändringen 1994-1995 är

en ökning med 2 %. Av dessa siffror kan

man se att tidigare tendenser håller i

sig med en viss avmattning för 1995.

Ökningen för starkölet är inte lika stor

som man skulle kunna förvänta om man ser

till trenderna. Ökningen för vin har

förbytts i en svag minskning.

Minskningen för spritdrycker har blivit

litet större än vad man hade kunnat

förvänta sig.

Dessa bilder visar också fördelningen

mellan detaljhandel och servering (bild

5). Genomgående har serveringsandelen

ökat för spritdrycker med 5 %, för vin

med 10 % och för starköl med 5 %. Det

kan även belysas något av den kurva som

visar antalet serveringstillstånd och

utvecklingen från 1988 till 1995 (bild 6

och 7). 1988 var siffran 3 200 tillstånd

med servering till allmänheten. Vid

utgången av 1995 var siffran 8 330

tillstånd.

Ja, det var de utvecklingstal som vi

dels vet fram till 1994, dels har kunnat

prognostisera för 1995.

Gabriel Romanus: Jag ber att få tacka

för möjligheten att få komma hit och

redovisa siffror över försäljning och

annat. Sammanfattningsvis bedömer jag

att läget är hotfullt och allvarligt

även om man naturligtvis skall utsätta

alla larmrapporter för kylig analys.

Systembolagets försäljning under 1995

har utvecklats så här (bild 8): Det har

skett en minskning av

alkoholförsäljningen med 7,8 % för

sprit, med 3,8 % för vin och med 1,4 %

för starköl. Mätt i ren alkohol var

nedgången 3,2 %. Alkoholpolitiskt sett

kunde detta vara positivt, om det också

speglade en nedgång av konsumtionen. Men

det kan man inte vara säker på. Den här

översikten ger en antydan om detta (bild

9). Den visar utvecklingen i

Helsingborg, i södra Sverige och i

övriga landet. Då ser man att när det

gäller sprit är det ungefär samma

nedgång överallt. Där kan alltså inte en

ändring av gränshandeln ha så stor

betydelse, och det är inte heller så

konstigt eftersom införselkvoten är

densamma som tidigare. När det gäller

vin är nedgången störst i Helsingborg,

något mindre i södra Sverige och ännu

mindre i hela landet. Här tycks det ske

en viss gränshandel. När det gäller

starköl är skillnaden ganska dramatisk.

Nedgången är 20 % i Helsingborg, 12,5 %

i södra Sverige - alltså i Skåne,

Halland och Blekinge - och en liten

uppgång av försäljningen i resten av

landet. Schematiskt kan man säga att

ökningen av gränshandeln i södra Sverige

kan uppgå till ca 12,5 % av den totala

försäljningen. Här är det en uppdelning

mellan de olika länen (bild 10). I

Blekinge är nedgången väsentligt mindre.

När man kommer på litet avstånd från

Sundet är det alltså inte samma dramatik

längre. I hela landet är nedgången

1,3 %. Men om man bortser från södra

Sverige har det skett en liten uppgång.

Denna prognos som inte bara innefattar

Systembolaget utan också partihandeln i

övrigt och öl klass II stämmer ungefär

med det som Hans Agnéus visade tidigare,

alltså en nedgång av den totala

alkoholförsäljningen med 2,4 % (bild

11). Men dessa siffror är då

koncentrerade till sprit och vin. Det

har skett en uppgång i

starkölsförsäljningen och av försäljning

av öl klass II totalt. Det är klart att

gränshandeln rör starköl. Men om man ser

på ölförsäljningen i hela landet har det

inte skett någon nedgång.

Jag skall lämna ett par siffror för

januari och februari. Det är en fortsatt

nedgång, men den är inte fullt så stor.

Det kan betyda att det har skett en

avmattning av nedgången, men det behöver

inte alls vara så. Det kan bara vara en

sådan sak som att nedgången i hela

detaljhandeln har fortsatt, och detta

kan gälla även oss. Gränshandeln över

Öresund har kanske inte befrämjats av

den kalla vintern. Det kan vara en

förklaring till att det har varit en

uppgång i försäljningen i Helsingborg,

en ganska måttlig nedgång i södra

Sverige och en ännu mindre nedgång i

övriga landet. Jag vill visa dessa

siffror också mot bakgrund av att det

har förekommit larmrapporter om att

Systembolagets försäljning i Sydsverige

skulle ha gått ned med 28 %. Det är

alltså en viss överdrift. I en tidning

står det att försäljningen har minskat

med upp till 28 %, i en annan tidning

står det att försäljningen har backat

med hela 28 % under 1995. Men det är

alltså inte så. I Skåne har

försäljningen backat med cirka hälften

av den siffran, vilket ju kan vara

allvarligt nog från många synpunkter.

Men det är ändå bättre att hålla sig

till verkligheten. Om man ser

ölförsäljningen i Sverige ur ett annat

perspektiv visar denna bild de olika

sorterna öl. Det svarta är den totala

ölförsäljningen som fortfarande är högre

än vad den var på mellanölets tid.

Försäljningen gick ju ned i mitten av 80-

talet och sedan dess har den stigit.

Försäljningen av starköl, öl klass II

och öl klass I är alltså ganska hög. Den

lilla minskning som har varit under 1995

har faktiskt drabbat öl klass I medan

försäljningen av de andra två klasserna

har ökat (bild 12-17).

Som en liten illustration till den

diskussion som förs ibland om

Systembolagets försäljning till

restauranger vill jag visa den här

bilden (bild 18), där den blåa kurvan

visar vår försäljning, medan den röda

kurvan visar bryggeriernas försäljning

till restauranger. Partihandeln med öl

domineras alltså av de svenska

bryggerierna. De som dominerar

ölförsäljningen är de tre stora svenska

bryggerierna, Pripps, Falcon och

Spendrups (bild 19). De står för ca 80 %

av vår försäljning. Lägger man till det

fjärde största bryggeriet, Åbro, blir

siffran 90 %. Sedan finns det ett stort

antal mindre bryggerier som har

tillkommit under senare tid. De står för

en mycket liten del av vår försäljning,

men de finns givetvis med i sortimentet.

Detta är försäljningen. Men sedan kan

man fråga sig hur det ligger till med

mörkertalet. Det säkraste man kan säga

om det är, att man inte vet hur det

ligger till. Därför har

Alkoholinspektionen,

Folkhälsoinstitutet, Systembolaget, Vin

& Sprit och Bryggareföreningen gått

samman om ett projekt där vi har bett

fyra forskare att svara på frågan hur

det ligger till med mörkertalet. Det

arbetet pågår nu. Sedan har dessutom

regeringen gett Rikspolisstyrelsen m.fl.

ett liknande uppdrag. För dagen bygger

alla tvärsäkra uttalanden - t.ex. det vi

nyss såg i TV om att var fjärde flaska

är illegal - på ganska lös grund, även

om de kan vara sanna. Men de kan också

vara felaktiga.

Då kan man fråga sig: Vad är

mörkertalet? Vilken roll spelar det? Där

kan man naturligtvis ha olika syn.

Illegal alkohol är förmodligen farligare

än legal, eftersom den dricks i större

kvantiteter av dem som dricker den.

Dessutom finns ju inte den

ålderskontroll och den sociala kontroll

som finns när det gäller den legala

alkoholen. Jag har roat mig med att göra

en liten beräkning som jag tycker kan

vara värd att begrunda. Beräkningen är

visserligen fem år gammal, men den är

fortfarande ganska aktuell. Här ser man

alltså alkoholförsäljningen i 18

europeiska länder (bild 20). Sverige

ligger tillsammans med Norge och Island

i botten. Man kan ha som hypotes att

mörkertalet är störst i de nordiska

länderna, vilket mycket väl kan vara

fallet - vi har de högsta priserna som

ju är incitamentet för svart handel

eller hembränning. Om man accepterar den

som jag tror något överdrivna siffran

att mörkertalet utgör 40 % av den

registrerade konsumtionen betyder det

detsamma som 30 % av den totala

konsumtionen. Lägger man på den siffran

på de nordiska länderna och 20 % på

Finland och 17 % på Danmark - där har

man ju haft en ganska stor gränshandel -

finner man att rangordningen blir i

stort sett oförändrad. Det enda som

händer är att Finland och Danmark hoppar

upp några platser medan Sverige, Norge

och Island fortfarande även med dessa

mycket kraftiga mörkertalsuppskattningar

ligger i botten av ligan - detta för att

ge något litet perspektiv på mörkertalet

utan att för den skull bagatellisera

det.

Man har gjort många studier av

priskänsligheten när det gäller

alkoholdrycker (bild 21). I en

internationell forskarrapport talas det

om en pris-elasticitet på -0,7 och -0,6.

I en tidigare studie som

Alkoholkommissionen gjorde talades det

om siffran -1. Det betyder att en

prissänkning med 10 % skulle leda till

en konsumtionsökning med 7-10 %.

Prisnivåerna i Danmark, Sverige och

Tyskland framgår på ett ungefär av denna

sammanställning (bild 22). Ölpriserna i

Danmark ligger enligt SCB på något

mindre än hälften av våra. I Tyskland

ligger priserna på en tredjedel av våra.

Skall vi anpassa oss till detta, blir

det naturligtvis fråga om en ganska stor

ökning av den legala konsumtionen. Den

internationella forskargruppen gjorde en

beräkning som pekar på att en anpassning

till dansk nivå skulle medföra en

måttlig ökning av spritkonsumtionen

(bild 23). I Danmark ligger ju priserna

på ungefär 85 % av de svenska.

Vinförsäljningen skulle kanske öka med

en femtedel, och ölförsäljningen skulle

enligt forskarrapporten öka med ca 70 %.

Sedan kan man fundera på vad en sänkning

av alkoholpriset skulle kunna betyda för

den dagliga hanteringen (bild 24). Jag

är nu ingen flitig kund på svarta

marknaden, men det har sagts mig att en

flaska vanligt brännvin kostar ungefär

100 kr där. Hos oss, alltså på

Systembolaget, kostar den i runda tal

190 kr. Säljarens kostnad kan, om denne

tillverkar spriten själv eller smugglar

in den, ligga på kanske 10 kr. Det

betyder i så fall att den som säljer

svart tjänar ungefär 90 kr. Den som

köper svart tjänar också ungefär 90 kr.

Detta kanske är ett mönster; säljaren

och köparen delar så att säga på

avansen. Om man skulle sänka priserna

med 20 %, blir ju priset i systembutiken

150 kr, och om man antar att köpare och

säljare fortfarande delar på vinsten,

skulle priset på den svarta marknaden

bli 80 kr, varav säljaren som vinst tar

70 kr, och har en kostnad på 10 kr.

Också köparen tjänar 70 kr. Om man

tillämpar dessa priselasticiteter på den

legala försäljningen, kan man se att det

skulle leda till att den legala

konsumtionen ökade med ca 4,2 miljoner

liter. Sedan kan man fråga sig vad som

händer med den svarta konsumtionen om

man bara tjänar 70 kr på att köpa eller

att sälja svart i stället för 90 kr. Det

är ju möjligt att den svarta

konsumtionen går ned, men det är också

möjligt att den går upp. Även priset på

den svarta marknaden sänks ju, från 100

kr till 80 kr. Vi vet alltså inte. Det

är bara något som borde övervägas. Om vi

i stället skulle sänka priset med 40 %,

skulle en flaska renat kosta 110 kr i

systembutiken. På svarta marknaden

skulle den kanske kosta 60 kr. Säljaren

och köparen tjänar då 50 kr vardera;

fortfarande en ganska bra avans kan man

säga. Min preliminära slutsats av detta

- även om jag också tycker att inget

skall få vara heligt, utan att allting

måste få diskuteras - är att det är en

något tveksam metod att bekämpa illegal

alkohol med prissänkning på Systemet.

Sedan kan man naturligtvis fråga sig vad

som händer med ölförsäljningen om man

sänker priset (bild 25). Vi sålde 1995

ca 11,5 miljoner liter öl i de tre södra

landskapen. Vi antar att ökningen av

gränshandeln låg på ca 12,5 % - det är

vad försäljningen gick ned med i Skåne,

Halland och Blekinge jämfört med övriga

landet. Om man anpassade priset till

Danmark skulle man naturligtvis få bort

gränshandeln. Svenskt öl är ju lika bra

som danskt, så då skulle man handla i

Sverige. Å andra sidan skulle man, om

man sänkte priset till hälften, få en

viss ökning av den totala försäljningen

av starköl, som ligger på ca 108

miljoner liter. Man skulle kanske få en

ökning med ca 50 miljoner liter. Även

där finns det alltså anledning att

överväga effekten när det gäller

proportionerna.

Jag har tyvärr inget bra utspel att

komma med i fråga om vad man skall göra

för att lösa dessa problem. Jag har bara

ganska konventionella synpunkter. Att vi

bör bevara införselreglerna - och helst

skärpa dem - är en synpunkt. Det är

naturligtvis viktigt att vi står på oss

i förhandlingarna. En annan synpunkt är

att vi bör bekämpa smuggling och

hembränning i första hand med tull,

polis och opinionsbildning. Vi kan gärna

se på vad man gör i Norge i det fallet.

Om inte detta lyckas, och om vi inte

lyckas försvara införselgränserna, tror

jag att en sänkning av priset kan vara

en verksam åtgärd för att motverka

gränshandeln, men det får då som sagt

också andra effekter.

Robert Fägersten: Jag har tre saker att

säga till er och jag har tre bilder att

visa. Den första bilden visar vad som

har hänt med ölkonsumtionen och

ölförsäljningen - det är två olika saker

- under 1995, vårt första EU-år.

Slutsatsen är att privatimporten

exploderar. Den andra bilden visar den

totala alkoholtillförseln via olika

distributionskanaler. Där är slutsatsen,

såvitt vi kan bedöma, att mer än en

tredjedel av den totala

alkoholkonsumtionen nu ligger utanför

statistiken och utanför vår kontroll.

Den tredje bilden är ett försök att visa

vad vi kan göra för att återvinna

kontrollen över alkoholflödena.

Den första bilden visar den totala

konsumtionen under 1994 och 1995 (bild

26). Vi menar att konsumtionen har ökat

med i storleksordningen 5,9 %. Det

stämmer ganska väl överens med den

genomsnittliga ökningen under 1990-

talet, som har varit 5,6 % per år. Den

totala konsumtionen av öl består ju dels

av sådant öl som är sålt och beskattat i

Sverige, dels av sådant öl som inte är

beskattat alls eller som är beskattat i

något av våra grannländer. Denna

konsumtion synes ha ökat med ca 70 %

under det gångna året - från 55 miljoner

liter till 95 miljoner liter. Av de 95

miljoner literna är 85 miljoner ganska

väldokumenterade. Det handlar om

privatinförsel. Detta tycker vi att vi

har ett bra grepp om tack vare

intervjuer på färjor osv. 10 miljoner

liter av de 95 miljoner literna skulle

alltså vara smuggling. Den siffran vet

vi dock ganska litet om. Enligt andra

källor skulle det kunna vara fråga om så

pass mycket som 20 miljoner liter. I så

fall skulle alltså den totala siffran

vara 105 miljoner liter. 10 miljoner

liter är alltså en mycket försiktig

uppskattning. Vi menar att den totala

försäljningen av beskattat öl i Sverige

för första gången sedan 1984 sjönk med

ungefär 1,6 % 1995. Det är ett

trendbrott jämfört med den ökning på ca

5 % som vi har haft varje år. Ibland

säger man till oss på bryggerierna att

vi är protektionistiska och vill undvika

import. Det är inte sant. Ungefär 8 % av

försäljningen i Sverige är import. Då

handlar det om legalt importerat öl. Det

är en ganska hög siffra. Vi välkomnar

detta, och vi är beredda att fajtas i

detta avseende. Men dubbelt så mycket,

ca 17 %, är alltså öl som inte alls är

beskattat eller som är beskattat på en

nivå som kanske ligger på en tiondel

eller en femtondel av vad svenska

bryggerier betalar. Det är, menar vi,

oacceptabelt.

Låt mig också, eftersom jag använder

mycket siffror här, säga att alla

siffror finns dokumenterade i ett

underlag som vi lämnar ut efter

utfrågningen. Där kan ni se precis hur

vi har räknat och hur vi har kommit fram

till de siffror jag hänvisar till.

Ser vi då på den totala

alkoholtillförseln till Sverige, så

består ju den av en dokumenterad del

markerad i blått på denna bild och av en

icke-kontrollerad och icke-dokumenterad

del som jag här visar i rött (bild 27).

Detta är vår skattning av hur det såg ut

1995. 45 % är Systembolagets andel. Vi

brukar kalla Systembolaget för ett

monopol, men det är ju något oegentligt

om marknadsandelen faktiskt är 45 %.

Dessutom har vi partiförsäljningen till

restauranger. Den synes ha ökat mindre

än vad vi hade väntat oss. Det beror

antagligen på att den kom i gång senare

under året än vad vi hade väntat oss.

Dessutom har vi folkölsförsäljningen

genom dagligvaruhandeln. Tillsammans

utgör detta alltså 65 %. Det betyder att

man måste lägga på mer än 50 % för att

få reda på den verkliga konsumtionen.

Den röda sektorn på bilden består till

en del av legal men oregistrerad

alkohol. Det är i första hand fråga om

privatimport, men till en liten del

också om vin- och öltillverkning i

hemmen. En ännu mindre del är sådan

alkohol som svenskarna dricker

utomlands. Hur stor den delen är vet vi

inte så mycket om, men vi har nu i fem

år genomfört undersökningar om detta,

och de ger ungefär samma resultat varje

år. Vi känner oss ganska säkra när det

gäller den sektorn. Denna sektor är

naturligtvis mycket mer osäker. Den

består till ungefär hälften av

hemtillverkning - alltså hembränning -

och till ungefär hälften av insmugglad

alkohol. Ser vi på förändringen över

tiden så är det de röda sektorerna som

ökar. De blå sektorerna minskade under

dessa två år. Vi tycker att det i

synnerhet finns anledning att oroa sig

över den illegala sektorn, alltså den

som inte bara är icke statistikförd utan

även illegal. Den synes ha ökat med i

storleksordningen 27 % under det gångna

året.

Vad gör vi nu åt det här? Jag säger som

Gabriel Romanus, att jag naturligtvis

inte har någon patentlösning. Vi menar

att det är viktigt att behålla

kontrollen över den registrerade del av

alkoholförsäljningen som vi har i dag.

Vi menar att man kan tala länge, fast

tiden inte medger det, om hur man skulle

kunna göra helt andra insatser för att

förändra attityder och kunskaper om

alkoholens verkningar - framför allt hos

unga människor. Men det som synes vara

det allra viktigaste är att göra ett

allvarligt försök att återigen få

kontrollen över de illegala

alkoholströmmarna. Där tror jag, i

motsats till Gabriel, att den enda vägen

är att vi anpassar våra alkoholskatter

till omvärlden. Vi har gjort ett försök.

Vi har använt den alkoholpolitiska

utredningens siffror för hur mycket

alkoholkonsumtionen förändras vid

prisändringar. Vi har också använt

Göteborgs handelshögskolas beräkningar

av hur privatimport påverkar konsumtion

(bild 28). Jag har använt två

skattesatser. 2,38 per centiliter ren

alkohol är den skatt som vi i dag har på

starköl. 1,17 skulle, om vi valde den

skattesatsen, innebära en beskattning

som ligger två kronor över vad man har i

Danmark. Det är ungefär den nivå som

Danmark har relativt Tyskland, och som

gör det möjligt att hålla kontroll över

alkoholflödena i Danmark. Jag har också

illustrerat detta på två nivåer:

antingen dagens maximigräns på 15 liter

eller en framtida totalgräns på 110

liter. Hur fort vi kommer att gå från 15

till 110 råder det delade meningar om,

men att vi till slut hamnar på 110 liter

är vi väl alla överens om.

Det som ligger i vägen för en sådan

åtgärd, är ju dels socialpolitiska och

folkhälsopolitiska värderingar, dels

effekter på statskassan. Om vi först ser

på de socialpolitiska aspekterna, är det

naturligtvis så att vi får en ökning av

försäljningen i Sverige om vi sänker

skatten till 1,17. Om vi höjer skatten,

för detta innebär ju en höjning av

folkölsskatten, får vi en avsevärd

minskning av försäljningen i Sverige.

Men det som enligt den här

sammanställningen är viktigt att notera

är att vi, vid den lägre skatten, får en

minskning av införseln som är större än

ökningen av försäljningen i Sverige. Det

beror naturligtvis på att man, när man

köper stora mängder öl i Danmark eller

Tyskland, får ett lagertryck hemma. Man

dricker mer. Dessutom är det öl man

köper i Danmark eller Tyskland alltid

starköl. Möjligen kan det ibland vara

mellanöl. Det ersätter inte bara starköl

som man annars skulle köpa på

Systembolaget. Det ersätter också folköl

som man annars skulle köpa i sin

dagligvarubutik. Det betyder att det öl

vi dricker i Sverige i genomsnitt kommer

att bli starkare. Det innebär, om vi

tittar på den sista raden, att

alkoholkonsumtionen per capita både vid

15 liter och vid 110 liter blir större

än vad den skulle vara om vi hade den

lägre skatten, som här visar ungefär en

oförändrad konsumtion jämfört med vad vi

har i dag. Detta är inte alldeles lätt

att ta till sig. I vanliga fall säger

man ju att ett högre pris innebär en

lägre konsumtion. Dessa två faktorer,

alltså lagertrycket och alkoholstyrkan,

gör dock att vi får en högre konsumtion.

Ser vi sedan på inverkan på statskassan,

är det naturligtvis så att vi tappar

betydligt mer pengar vid 1:17 än vi gör

vid en högre skatt. Det rör sig om

ungefär 500 miljoner i skillnad i båda

fallen. Men det kompenseras av att

sysselsättningen bibehålls eller t.o.m.

ökas något. Här ligger den i

storleksordningen 1 200 arbetsplatser,

och räknar man en halv miljon per

arbetsplats har det kompenserat för

bortfallet i statskassan.

Min slutsats är att det är mycket som

måste göras, men en sak är att justera

skattesatserna till att ligga närmare

omvärldens och att göra det ganska

snabbt, innan infrastrukturerna för

smuggling och privatimport cementeras

och byggs upp ytterligare.

Sten Svensson: Nu går ordet till VD Egon

Jacobsson från Vin & Sprit AB.

Egon Jacobsson: Jag vill börja med att

uttala min uppskattning över att

riksdagens skatte- och socialutskott har

tagit initiativ till den här

utfrågningen. Jag tror att det är

väldigt många som är okunniga om vad som

hänt i Sverige efter EU-medlemskapet.

Det som händer tycker jag är allvarligt

och djupt oroande. Vi är på väg att få

en allt större del av

alkoholkonsumtionen utanför Systemet.

Det har inte med avmonopoliseringen att

göra, utan det är en direkt konsekvens

av EES-avtalet och EU-medlemskapet. Jag

har inte behövt anstränga mig särskilt

mycket för att hitta de rubriker som ni

nu ser på bild (bild 29 och 30). De här

rubrikerna är hämtade från de senaste

månadernas och veckornas tillslag, och

de synes bli allt värre. Helgens

rubriker finns inte med här. Tullens och

polisens resurser är otillräckliga,

vilket innebär att de här frågorna inte

ges någon högre prioritet. Tullen har

dessutom begränsade möjligheter att

utföra sina kontroller efter EU-

inträdet. Dessutom - och det tycker jag

personligen är väldigt

allvarligt - verkar det som allt fler

betraktar illegal öl- och sprithantering

som ett ringa brott. Enligt vad vi har

kunnat få fram genom tull- och

polismyndigheterna är uppskattningen att

man upptäcker ungefär 5 % av de varor

som smugglas över gränserna, och i stort

sett gäller samma vad avser den illegala

tillverkningen.

Låt mig här skjuta in - eftersom så

många fortfarande talar om

hembränning - att det inte längre

handlar om hembränning i ordets rätta

bemärkelse, utan nu handlar det om en

illegal industriell tillverkning. Vi har

rätt många sådana bilder också, men vi

skall inte trötta församlingen med dem.

Det har gått så långt att vi har fått en

konkurrens på den illegala

spritmarknaden. Det är den illegalt

tillverkade spriten i Sverige som säljs

i femlitersdunkar som nu har fått sänkt

pris, därför att priset på 1 liter

insmugglad sprit är 100 kr, som Gabriel

Romanus visade. Om vi då tar polisens

och tullens uppgifter om vad som händer

och försöker göra en bild, kan vi börja

1977 (bild 31). Vi kan på bilden se vad

som är försäljningen via Systembolaget

och vad som är insmugglad sprit. Den

delen har ökat kraftigt, framför allt

efter EU-medlemskapet. Vi kan vidare se

vad som är illegalt tillverkad sprit och

resandeinförsel, som naturligt nog har

ökat i takt med det ökade resandet. Jag

tänker inte kommentera det här mera,

utan bara säga att det visar på en klar

trend. Om man omsätter samma bild och

gör en cirkel i stället för staplar

(bild 32), får man fram att år 1977

svarade Systembolaget för 83 % av den

totala försäljningen av sprit. Då var

den illegala tillverkningen väldigt

liten, kanske några procent, och likaså

smugglingen. Visar vi samma bild (bild

33) för 1995 finner vi - det stämmer

ganska väl med vad Robert Fägersten

visade - att försäljningen från

Systembolaget när det gäller sprit är ca

50 %. Ofta när man visar bilder av det

slag som jag nu har visat, börjar man en

diskussion om procentsatser: Är de för

låga eller för höga? Jag är fullkomligt

överens med Gabriel Romanus: det är en

tämligen meningslös diskussion. Det

finns, precis som han sade, ingen

absolut sanning inom det här området. De

här siffrorna har vi försökt ta fram med

hjälp av tull, polis och

alkoholforskare. Men oavsett

procenttalen, om de skall justeras uppåt

eller nedåt, är det allra viktigaste för

oss att konstatera att den illegala

hanteringen av sprit ökar och att det är

nödvändigt med snabba åtgärder. Bilderna

visar också att merparten av den totala

spritförsäljningen - då ligger också

resandeinförseln där - inte är skattad i

Sverige. Det är ett skattebortfall på i

storleksordningen 2,5-3 miljarder

kronor. Men vad som är värre är att den

okontrollerade konsumtionen innebär att

alkoholberoende och ungdomar allt

lättare kommer över sprit dygnets alla

timmar, sju dygn i veckan. Den här

illegala marknaden har ständiga

öppettider.

Det korta filminslaget inledningsvis

visar tydligt vad det nu är som händer,

och dessutom föreligger naturligtvis det

som också Gabriel Romanus pekade på:

stora risker för framför allt ungdomar

och för dem som dricker den illegalt

producerade spriten och den insmugglade

spriten. Om vi inte har någorlunda full

kontroll över situationen leder det här

naturligtvis till negativa sociala

konsekvenser. Det ligger naturligtvis

också i mitt intresse att påpeka att det

är bättre om man har produktionen under

legala, kontrollerade former, där de

anställda fullgör sina åligganden mot

samhället, än att allt fler kriminella

element, som inte känner något ansvar

mot samhället, tar över

alkoholhanteringen. Eftersom det har

framkommit uppgifter i medierna om min

egen person, vill jag verkligen

understryka att jag inte är ute efter

att öka spritkonsumtionen. Men jag vill

att så stor del som möjligt av

spritkonsumtionen skall ske under

samhällelig kontroll. Nu håller vi på

att få det omvända. Det finns t.o.m.

poliser som säger att tidigare

knarklangare nu övergått till illegal

sprithantering. Skälen är följande: 1.

Risken att bli avslöjad är mycket

mindre. 2. Det är mycket lägre

straffsatser om man ägnar sig åt illegal

sprithantering jämfört med narkotika. 3.

Det är lika lättförtjänta pengar, som i

sin storlek t.o.m. kan ge mer än

knarkhanteringen. Då kommer frågan:

Finns det någon lösning på detta allt

allvarligare samhällsproblem? Jag

tvingas tyvärr svara likartat som

Gabriel Romanus och Robert Fägersten.

Ingen av oss har nog här i dag någon

färdig lösning att presentera. Men

enligt min mening måste alla vägar

prövas. Min egen uppfattning är att

Tullen och Polisen med nuvarande

resurser gör allt vi kan begära. Kan

dessa resurser omprioriteras? Ja, det är

en fråga av politisk natur, som

politikerna måste besvara.

I den debatt som nu har förevarit har

jag t.o.m. dristat mig till att säga att

även spritskatterna nog måste

ifrågasättas i det här sammanhanget. Jag

har konstaterat att det var ungefär

likartat med att svära i kyrkan, och det

har framställts som att jag skulle vara

någon profet som mässade för att

spritskatterna skall sänkas. Det är fel.

Vad jag har sagt är att alla vägar måste

prövas. Jag tycker inte att det finns

något heligt område. Låt oss studera

även den vägen. Ingen kan i dag ge

svaret. När man öppnar en sådan här

diskussion är det många som rusar ut och

vill slå igen dörren direkt och hänvisar

till gamla utredningar och säger att man

är på väg att sabotera alkoholpolitiken.

Jag hoppas att det inte skall bli så.

Samhället förändras hela tiden, och vi

måste försöka hitta nya lösningar på

allvarliga problem. En förhoppning som

jag hyser är att man i lugn och ro med

öppna ögon skall kunna föra en

diskussion om hur det här problemet

skall kunna lösas. Trots allt tror jag

att det finns en bred enighet om att det

vi nu ser framför oss är ett växande,

allvarligt samhällsproblem, som vi alla

på bästa sätt vill lösa. Det är därför

som jag än en gång välkomnar det

initiativ som social- och

skatteutskotten har tagit och som jag

också hoppas skall utgöra startskottet

för ett arbete som leder fram till

förslag till åtgärder.

Jag vill också understryka - jag blev

uppmanad av nykterhetsrörelsen innan vi

började att inför denna församling

poängtera detta - att jag är vän av att

vi skall kunna lyckas förhandla fram

förlängda dispenser när det gäller

införselregler. Det är jag till hundra

procent. Om vi inte lyckas med den

uppgiften utbryter ett stort kaos,

framför allt på öl- och spritmarknaden.

Avslutningsvis vill jag säga att jag

skulle önska att vi kunde nå tillbaka

dit där vi var 1977, när 83 % av

försäljningen av sprit skedde via

Gabriel Romanus systembutiker.

Sten Svensson: Då går ordet till

Christer Tegnér, som är ordförande i

UVOS, som ingår i Grossistförbundet

Svensk Handel.

Christer Tegnér: Först och främst kanske

UVOS behöver en kort introduktion. UVOS,

eller Sveriges Vin- och Spritimportörers

förening, som vi heter sedan vi blev

importörer, har ett femtontal medlemmar

av licensierade importörer, som förser

Systembolaget med ca 40 % av det vin och

den sprit som man köper in.

Medlemskretsen består av allt från

svenska dotterbolag och internationella

koncerner till små fåmansföretag. Våra

medlemmars erfarenheter som importörer

sträcker sig ännu inte ett helt år

tillbaka. Dock har de flesta

medlemsföretagen arbetat som agenter

under många år fram till avregleringen.

Vi har sett Systembolaget och

Alkoholinspektionen som väl fungerande

institutioner detta första år efter

avregleringen. Vissa av våra medlemmar

har valt Systembolagets dotterbolag

Lagena som distributör, och andra har

sökt alternativa lösningar till

distribution, som ASG. Efter

inkörningsproblem med distributionen i

maj 1995 har marknaden fungerat väl.

Systembolaget har bl.a. tagit över

Vin & Sprits inköpsfunktion med den

äran. Tyvärr har vi fått allt fler

signaler om att en minskad försäljning

på Systembolaget inte på något sätt är

relaterad till minskad konsumtion, utan

mer till folks ökade benägenhet att

införskaffa alkoholhaltiga drycker på

annat håll än på Systembolaget. Sedan

vårt inträde i EU har vårt synsätt

naturligtvis internationaliserats. Vi

tycks inte längre acceptera att 90 % av

en flaska sprit går till skatt, när allt

fler tycks nås av bättre offerter. UVOS

medlemmar ser med stigande oro på

utvecklingen av den illegala hanteringen

av vin och sprit och den alltmer

omfattande gränshandeln, som

naturligtvis får nya och oanade

dimensioner om dispensen för

alkoholinförsel tas bort utan att en

skatteharmonisering sker med grannländer

som Danmark och Tyskland. I

avregleringens tider ser vi positivt på

Systembolagets roll, men när

försäljningen via Systembolaget inte

längre står för mer än hälften av

konsumtionen i Sverige tror vi att

Systembolaget har svårigheter att ta ett

socialt ansvar för

konsumtionsutvecklingen i Sverige,

vilket jag förstår är en av hörnpelarna

i dess berättigande som monopolist. UVOS

välkomnar naturligtvis alla initiativ

som kan tas av myndigheterna för att

begränsa den illegala införseln och

hembränningen i landet. Dock tror vi att

det endast kan få begränsad effekt, så

länge skatten för vin, sprit och öl

ligger på en så relativt sett hög nivå.

Den höga avansen på illegal

sprithantering som våra skatter

möjliggör är en suverän grogrund för

kriminalitet, speciellt om folk anser

att skatten på alkohol är orättfärdigt

hög. Gemene man vill säkert handla

legalt, men det är en avvägningsfråga

och en inställningsfråga. Just nu verkar

vågskålen tippa åt fel håll.

Naturligtvis kommer vi aldrig att kunna

eller vilja konkurrera med den illegala

marknaden prismässigt, men en

skattesänkning, om än så liten, tror vi

drastiskt kan ändra balansen. Vi tror

att sänkta skatter och en harmonisering

till EU är en nödvändighet för att

behålla kontrollen över

alkoholkonsumtionen. Vi förstår den

politiska känsligheten i att se den

officiella konsumtionen öka, men det som

är det viktigaste måste ändå vara att i

möjligaste mån ha kontroll över den

verkliga konsumtionen.

Som anställd i en av världens största

vin- och spritkoncerner ser jag Sveriges

hållning i skattefrågan i ett

internationellt perspektiv. För oss är

prisharmoniseringen ett nyckelord, för

att få kontroll över varuflödena i en

alltmer rörlig marknad över gränserna,

av allt fler internationella produkter.

Jag antar att även Sverige vill ha

kontroll över sina varuflöden av

alkoholdrycker. Med nuvarande skatter

kommer det att bli allt svårare i

framtiden. Vi kan knappast, som vissa

hoppas, förvänta oss att EU skall anamma

Sveriges skattepolitik vad beträffar

alkoholen. I övriga Europa har

konsumtionen av sprit stagnerat trots

mycket lägre skatter. Detta faktum gör

det mindre troligt att man kan öka

skatterna och räkna med större intäkter.

Det är inte heller troligt att man

sänker skatterna av alkoholpolitiska

skäl. Man kan ju se vilka effekter det

får. Inställningen till alkohol håller

på att förändras i Europa. Folk blir

alltmer måttliga. Tyvärr riskerar

Sverige att gå motsatt väg, om

hembränning och smuggelkonsumtion blir

socialt accepterat, vilket det lätt kan

bli om skatterna upplevs som

oacceptabla. Receptet högre skatter -

lägre konsumtion gäller inte längre.

Konsumtionen tar bara andra vägar, och

okontrollerbara sådana, med negativa och

svåra sociala konsekvenser. Vin & Sprits

marknadsandel har gått från 100 till

50 % på ett år efter avregleringen. Sy-

stembolaget går mot en 50-procentig

marknadsandel av totalkonsumtionen,

trots att man har detaljhandelsmonopol.

Tas införseldispensen bort kommer

andelen att minska ytterligare. Vi är

mycket oroade över detta faktum. Fakta

skall inte förnekas, att jag och mina

kolleger är kommersiellt belastade. Våra

åsikter kommer dock från en lång och

gedigen erfarenhet av den svenska

marknaden, vilken vi torde vara närmare

än de flesta. Våra erfarenheter säger

oss att inställningen till hembränning

och smuggelsprit har förändrats, till

något socialt accepterat. Detta har vi

fått bekräftat genom otaliga möten med

konsumenter ute på fältet. Vi tror inte

att denna attityd i första hand är en

fråga om mer eller mindre god

tillgänglighet på illegala varor. Vi

tror att inställningen till att försöka

undkomma skatt är relaterad till

skattetrycket, precis som i alla andra

sammanhang.

Tack för att vi har fått göra vår stämma

hörd.

Sten Svensson: Vi skall nu gå över till

nästa ämnesområde, som gäller införseln.

Jag lämnar ordet till tullrådet Sixten

Pekkari från Generaltullstyrelsen.

Sixten Pekkari: Jag vill be ordföranden

om tillåtelse att släppa in en av mina

medarbetare, Elisabeth Bodén, som är

jurist, för att beskriva det legala och

illegala läget ur rättslig aspekt, strax

efter att jag är klar.

I likhet med många andra talare tycker

jag att det är bra att

socialutskottet och skatteutskottet

tillsammans har tagit initiativ till att

behandla det här problemområdet. Det är

ingen överdrift att påstå att det

svenska samhället är hårt ansatt av

olovlig införsel av alkohol. Våra beslag

i tullen under framför allt det sista

kvartalet 1995 och den tid som har gått

av 1996 tyder på att införseln är

organiserad. De förundersökningar som

pågår runt om i landet visar att den

olovliga införseln organiseras av

internationella ligor, där huvudmännen

företrädesvis styr transporterna från

kontinenten. Som vanligt i dessa

sammanhang aktar sig huvudmännen mycket

noga för att själva befatta sig fysiskt

med godset. Under tidsperioden den 1

januari 1995 t.o.m. den 21 mars 1996 har

tullen beslagtagit 286 325 liter alkohol

i buteljerad form samt nära 30 000 liter

96-procentig alkohol. Den som vet att en

normal långtradare lastar 16 000 flaskor

konstaterar snabbt att tullen har

beslagtagit 20 långtradarlaster under

den nämnda tidsperioden. När vi har sagt

det här kan vi också samtidigt

konstatera att det är mycket som har

runnit förbi. De förundersökningar som

kopplas till de beslag som jag redovisar

här visar att leverantörerna på

kontinenten har sålt minst det dubbla

till de oseriösa uppköparna. Med mycket

stor sannolikhet har de här partierna

också hamnat i de skandinaviska

länderna. Jag nämner uttryckligen de

skandinaviska länderna, därför att vi

skall komma ihåg att det inte bara är

Sverige som är ansatt av detta.

Genom internationellt samarbete har vi

konstaterat att det här bara är toppen

på ett isberg. Vår underrättelsetjänst

har identifierat ett tiotal

organisationer, organiserade grupper,

som smugglar alkohol till Sverige och

övriga Norden. Distributionsnätet i

omsättningslandet är mycket väl

utvecklat, skulle jag vilja påstå. Det

här nätverket jobbar enligt just-in-time-

metoden. Enbart en av de identifierade

organisationerna har köpt och mottagit

76 laster från en leverantör i ett EU-

medlemsland. Det är laster som enligt

all dokumentation är avsedd att föras ut

ur gemenskapen, ut ur EU. I samtliga

fall, dvs. de 76 lasterna, har

tullmyndigheten i vårt land funnit

anledning att misstänka att alkoholen

inte har förts ut ur gemenskapen. Och

även i det här sammanhanget finns det

starka skäl att tro att merparten av

alkoholen också har hamnat i det

skandinaviska området. Samma

organisation har köpt upp 33 laster i

ett annat medlemsland. Det skulle kunna

tyda på att uppemot 1,6 miljoner liter

alkohol kan ha kommit ut på den fria

marknaden, utan att man har kunnat

belägga den med skatt. Eftersom Lars

Hedfors är litet grand av parlamentarisk

pappa till tullverksamheten, i egenskap

av skatteutskottets ordförande, gjorde

jag ett snabbt överslag och konstaterade

att det här innebär en skatteförlust på

300 miljoner kronor. Det

tillvägagångssätt som de här

organisationerna använder sig av kan

beskrivas mycket kort på följande sätt.

Kunden tar kontakt med

leverantören - det är alltså en

sprittillverkare - och beställer ett

antal tusen liter alkohol. Han talar om

för sprittillverkaren - som tillika

oftast är ett skattelager - att avsikten

med köpet är att varan skall levereras

till köpare i Östeuropa. I de

sammanhangen är det ofta fråga om

fiktiva företag, oftast placerade i S:t

Petersburg. Kunden kommer med lastbil,

hämtar upp godset och kör i väg det.

Enligt alla de konstens regler som man

har inom gemenskapen skall lasten

naturligtvis åtföljas av dokumentation -

man pratar om ledsagardokument.

Ledsagardokumenten skall visas upp på

utförselorten innan varan lämnar

gemenskapen för att man skall vara säker

på att alkoholen verkligen har lämnat

gemenskapen; annars blir det fråga om

skattebeläggning, som alla förstår. Den

organiserade brottsligheten har ganska

snabbt funnit att det här är ett ihåligt

system. De har lärt sig det här. De har

ägnat sig åt förfalskning av dokumenten.

De har t.o.m. ägnat sig åt att förfalska

stämplar, som har gjort att varorna har

kunnat bli kvar inom gemenskapen. Som så

många andra har sagt, är det

naturligtvis högskatteländerna som är

intressanta i sammanhanget. Sverige är

ju ett av de länderna.

Vad gör vi åt det här? Egon Jacobsson

sade att tullen och polisen gör så gott

de kan, och det kan jag vidimera. Vi

håller för närvarande på att försöka

göra en ordentlig analys av allt det som

har hänt i landet under de här 15

månaderna. Vi försöker samverka med våra

regionala myndigheter och i första hand

få fram relevanta siffror, kvantifiera

mängden av den olovliga införseln,

försöka identifiera de inblandade

personerna och organisationerna. Vi

hoppas att redan under april månad kunna

vara klara med analysen för att vi efter

det skall kunna vidta de operativa

måtten och stegen. I det här

sammanhanget skulle jag också vilja säga

att vi har ett mycket gott samarbete med

Alkohol-inspektionen och naturligtvis

också med punktskatteenheten i Ludvika

och Riksskatteverket.

Jag har flera gånger nämnt det

internationella samarbetet. Det är

mycket viktigt för oss. Vi skulle

naturligtvis inte ha kunnat kartlägga

omfattningen av försäljningen ute i

Europa utan att ha det goda samarbetet.

Vi har också problem. Det kostar oss

resurser, oerhörda resurser, att sätta

in spaningsinsatser, förfölja sådana här

foror. Vi vet inte ens när fororna

kommer in. Vi har fri rörlighet över

gränserna. Vi har inte den ovillkorliga

anmälningsplikt som alla hade före EU-

medlemskapet. Den finns inte där längre;

lastbilarna och långtradarna kan i

princip passera fritt. Detta innebär att

vi måste lägga ner oerhörda resurser på

att hämta in underrättelseinformation

från utlandet, bedriva spaningsinsatser

i hamnar och i övriga områden. När

statsmakterna angav resursramar för

tullen efter det att EU-medlemskapet var

ett faktum vet många här i salen att det

var en slimmad kostym. Den slimmade

kostymen skulle egentligen användas till

andra prioriterade områden, som

exempelvis narkotikabekämpning. Det får

vara mina slutord. Jag skulle gärna

vilja lämna över ordet till Elisabeth

Bodén, så kan hon lämna en kort

beskrivning av det legala läget.

Elisabeth Bodén: Jag skall ge en kort

beskrivning av de regler som Tullverket

skall följa när spritdrycker, vin och

starköl förs in från ett annat EU-land

över den inre gränsen.

I övergångsbestämmelserna till den

tullag som trädde i kraft vid EU-

inträdet finns föreskrivet en

anmälningsskyldighet till

tullmyndigheten för vissa varukategorier

om dessa varor förs in i strid med

gällande införselrestriktioner. För

spritdrycker, vin och starköl finns en

huvudregel i alkohollagen att det bara

är den som har tillverkningstillstånd

eller partihandelstillstånd som får föra

in dessa varor. Har man inte tillståndet

skall man anmäla införseln till tullen.

Sker ingen anmälan gör man sig skyldig

till varusmuggling. Tullverkets kontroll

avgränsas alltså till att varorna inte

förs in i strid med

införselrestriktionen, dvs. att man inte

har tillverkningstillstånd eller

partihandelstillstånd. När det gäller

beskattningen av denna import ligger den

helt och hållet på skattemyndigheten.

Här har tullen inga befogenheter.Vad får

Tullverket då göra? För att kontrollera

att anmälningsskyldigheten är uppfylld

får myndigheten stoppa en person, förare

eller befälhavare på transportmedel och

begära att de visar att de har

erforderligt tillstånd. Man kan

undersöka transportmedlet och sådana

utrymmen där man kan förvara varorna.

Men kontrollen skall alltså ske i

samband med gränsöverskridandet, dvs. i

samband med införseltillfället. De

ingripanden som kan behöva göras efteråt

kan aldrig ske med stöd av

befogenheterna i tullagen, utan det är

då varusmugglingslagens befogenheter som

man får stödja sig på. Man kan starta en

utredning om varusmugglingsbrott om det

finns fog för en sådan misstanke. Dessa

vvergångsbestämmelser kommer att föras

över till en lag om tullmyndigheternas

befogenheter vid den inre gränsen, som

förmodligen kommer under detta år. Tack

för ordet.

Sten Svensson: Tack för det. Det sista

inlägget före vår paus kommer från Gun

Neuman, som är generaldirektör för

Alkoholinspektionen. Varsågod.

Gun Neuman: Tack så mycket för ordet.

Jag tänkte att jag skulle inleda med att

visa några av de huvuduppgifter som

Alkoholinspektionen har.

Alkoholinspektionens uppgift är att ha

en aktiv tillsyn över

alkoholhanteringen. Vi skall också

garantera att lagar och förordningar

efterlevs. Naturligtvis är den illegala

alkoholhanteringen av ett stort intresse

för oss, även om vi inte har det

operativa ansvaret för att förhindra

den. Vi skall alltså ha en samlad och

effektiv tillsyn och kontroll av

alkoholhanteringen på en nationell nivå,

och givetvis också på partihandlar- och

tillverkningsnivå. På den nationella

nivån har vi som uppgift att följa upp

och utvärdera det antal

serveringstillstånd som kommunerna ger.

Vi samarbetar också med länsstyrelserna,

vilka fungerar mer eller mindre som våra

regionala myndigheter, på det regionala

planet för att få en överblick över

utvecklingen av alkoholhanteringen över

hela riket. Det är naturligtvis en

viktig uppgift att ge partihandels- och

tillverkningstillstånd. Jag kommer att

återkomma under den punkten. Jag kan

bara säga att det för oss är väldigt

viktigt att de som får

partihandelstillstånd eller

tillverkningstillstånd av

Alkoholinspektionen får möjligheter att

konkurrera på lika, rättvisa och sunda

villkor. En stor svart alkoholhantering

vid sidan av undergräver givetvis de

möjligheterna. När det gäller den

löpande uppföljningen och utvärderingen

inom verksamhetsområdet har ni sett en

del av statistiken. Den kommer att

utvecklas ytterligare ju mer information

vi får tillgång till. Att bevaka

rättstillämpningen och föreslå

förändringar i rättstillämpningen får

också en bakgrund mot den alltför stora

och snabbt växande illegala

alkoholhanteringen. Vi utarbetar också

föreskrifter och allmänna råd. Om vi ger

föreskrifter för lagring och

distribution för att hindra stölder från

olika lager och upplag som finns av

alkoholdrycker blir det bara ett slag i

luften om det finns en stor ström av

svart alkohol in i landet. Vi skall

också samarbeta med andra myndigheter,

och det gör vi i stor utsträckning. På

detta område har vi haft ett mycket nära

samarbete med tullmyndigheterna och

polisen. Vi har också samarbete med

branschorganisationer och de större

företrädare för branscher som finns.

Gabriel Romanus nämnde

Mörkertalsgruppen, där

Alkoholinspektionen är sammankallande.

Det finns också ett särskilt uppdrag som

regeringen har gett om att titta på den

olovliga sprithandeln, där

Alkoholinspektionen ingår tillsammans

med Folkhälsoinstitutet,

Läkemedelsverket och Polismyndigheten.

Vad som är av intresse just i dag är att

se hur många tillstånd som har getts och

hur många aktörer det finns på

marknaden.

Detta var situationen den 15 februari

(bild 34). Vi har ungefär ett tjugotal

ärenden i balans, och under mars månad

har det kommit in sex ansökningar. Det

finns 44 partihandelstillstånd och 36

tillverkningstillstånd. Det är de allra

minsta företagen av mer eller mindre

hobbykaraktär, de stora livsme-

delskoncernerna och de stora

bryggerierna som finns med här. Den som

söker ett partihandelstillstånd eller

tillverkningstillstånd hos

Alkoholinspektionen utsätts för en

mycket noggrann granskning. Man skall

själv visa sin lämplighet. Det innebär

inte att det bara är sökanden det

gäller, utan om det är ett bolag gäller

det VD, vice VD, större aktieägare,

marknadsansvarig, försäljningschef och

ekonomichef, där vi kräver in uppgifter

om lämpligheten. Det gäller både vad

gäller person och vad gäller ekonomiska

förhållanden. Det är en mycket noggrann

prövning. Det är många uppgifter som vi

samlar in. Dessutom tar vi in uppgifter

från polisens register om dessa

personer.

När det gäller kontroll och tillsyn har

vi haft sex tillsynstillfällen. Vi har

gjort de tillsyner vi haft mycket

ingående. Vi kan göra föranmälda besök,

och vi kan också komma oanmält när det

gäller tillsyn av dessa aktörer. Många

av dem kom i gång väldigt sent under

året. Det första kvartalet var förlorat

för alla, med undantag för någon som

kanske inte kunde hålla sig. I övrigt

har de stora agenterna som var inne på

marknaden tidigare kunnat komma i gång

före sommaren. Men de flesta har kommit

i gång senare under hösten, och är

kanske ännu inte i gång riktigt med sin

verksamhet. De tillsyner som vi har

gjort har varit väldigt noggranna. Vi är

fortfarande i utvecklingsstadiet.

Alkoholinspektionen är en liten

myndighet. Vi samarbetar på

tillsynsområdet med länsstyrelserna, och

vi håller nu på att utveckla deras

kunskaper. De tillsyner som har gjorts

har varit på ett tidigt stadium. Vi har

dragit in ett tillstånd därför att man

sålde innan man hade fått tillstånd. Man

hade sökt partihandelstillstånd men man

var alltför ivrig att starta

verksamheten och kom att sälja innan man

hade partihandelstillstånd. Det har

också varit andra oegentligheter. Man

har sålt till sådana som inte har haft

serveringstillstånd. Det finns enligt

vår uppfattning inget som tyder på att

detta att skaffa sig

partihandelstillstånd eller

tillverkningstillstånd skulle vara någon

sorts in-körsport till eller på något

vis underlätta för att ägna sig åt

illegal verksamhet. Tvärtom är det en

risk. Då blir man utsatt för tillsyn.

Det finns i så fall en risk att man

blandar ihop sin illegala och legala

verksamhet, och risken för upptäckt

ökar. Det finns i dagens läge inget som

talar för att det skulle vara en

inkörsport. Sedan kan vi naturligtvis

säga att vi inte vet vad som kommer att

hända längre fram om man kommer i ett

trängt ekonomiskt läge och då kan

frestas till kontakt med mindre seriösa

personer, sälja ut sitt lager och på

något vis försöka att med bokföringen

göra det på ett sådant sätt att det inte

skall vara uppenbart. I sådana fall blir

det kanske en engångsföreteelse.

Alkoholinspektionen godkänner inte

bokföringen: det är inte tillräcklig

bokföring, den går inte att kontrollera,

och den har för stora svagheter. Då drar

vi självfallet in tillståndet. Det

spelar då ingen roll för personen i

fråga, eftersom han bara har velat

avveckla sitt lager. Det finns i dag

inget som tyder på att man inte har haft

eller har seriösa ambitioner när man

söker ett partihandelstillstånd. Man får

också betala 25 000 kr i

ansökningsavgift, och sedan är det en

årlig tillsynsavgift som skall betalas

in.

Man kan sedan titta på vad det är för

typ av tillverkning som finns hos

partihandlarna. Den stora gruppen har

vin som sitt intresseområde. Det är en

majoritet. Sedan kommer starköl, och

sist kommer sprit. Det finns de som bara

har en av dessa grupper. Men väldigt

många har tillstånd för alla tre.

Vi kan titta här på tillverkningen

(bild 35). Det finns en viss

tillverkning, men det är relativt få

tillverkare. Det är 3 som har

spritdrycker, 5 som har sprit, 7 som har

vin och 25 som har öl. Det är för

tillverkarna.

Här fick jag också bilden över

partihandelsområdet (bild 36). 89 har

spritdrycker, 145 har vin och 93 har

starköl. Det är många som har alla tre

eller två av dessa i kombination. Det är

vad jag ville säga för ögonblicket på

detta område. Alla utnyttjar inte heller

sina tillstånd. Det kan vara av olika

redovisningstekniska skäl, att det är

ett marknadsföringsbolag eller en annan

form av bolag.

Sten Svensson: Tack så mycket. Innan vi

tar paus vill jag be dem som har visat

overheadbilder att om möjligt lämna

kopior av dem till sekretariatet. Det

kan bli aktuellt att något av utskotten

bifogar en utskrift av den stenografiska

uppteckningen av denna utfrågning, och

då kan den också illustreras med dessa

bilder. Den kan ingå som en bilaga till

ett aktuellt betänkande.

----------- PAUS 15 MINUTER ------

------

Lars Hedfors (s), ordförande i

skatteutskottet: Då kanske vi är färdiga

att återuppta överläggningarna. Enligt

programmet är det Folkhälsoinstitutet

och Jakob Lindberg som skall ha ordet.

Varsågod!

Jakob Lindberg: Tack, herr ordförande.

Ärade riksdagsledamöter! Mina damer och

herrar! Folkhälsoinstitutet har bl.a. i

uppdrag att följa utvecklingen av

konsumtion och missbruk av alkohol och

narkotika. Till rätt stor del görs detta

med hjälp av CAN. Folkhälsoinstitutet

låter också göra en del egna

undersökningar, delvis i samarbete med

andra.

Jag skall tala om

konsumtionsutvecklingen. När man gör

studier av den är det som alltid när man

gör studier på det viset - man får inga

omedelbara resultat. Det tar en viss tid

från det att undersökningen görs till

dess att den är vetenskapligt bearbetad

och publicerad. Detta gör att det av

naturliga skäl ännu inte finns några

data för 1996. Det finns dock data för

1995 och tidigare. Jag tänker säga något

om framför allt ungdomens alkoholvanor,

och hur de har utvecklats under senare

år. När det gäller löpande

undersökningar av ungdomens alkohol- och

narkotikavanor är den viktigaste

kunskapskällan CAN:s årliga undersökning

i skolorna. När man ser på den totala

alkoholkonsumtionen bland ungdomar

märker man att det enligt denna

undersökning inte skett någon entydig

ökning under de senaste åren för årskurs

9. Det gäller alltså 16-åringarna.

Däremot kan man allmänt påpeka att

ungdomar dricker anmärkningsvärt mycket

med tanke på att man enligt vår allmänna

syn och lagstiftning i princip inte

skall dricka alls när man är 16 år. Men

detta är inget nytt. Enligt CAN:s data

beräknas 16-åriga pojkar dricka en mängd

motsvarande mellan 60 och 65 cl

starksprit i månaden, omräknat till

detta mått. Av detta är 40 % folköl, 33

% sprit, 20 % starköl och 6 % vin. En

påfallande förändring under senare år är

att berusningskonsumtionen har ökat

bland flickor (bild 37). Andelen elever

i nionde klass som uppgett att de känt

sig berusade varje, eller nästan varje,

gång de druckit alkohol är, som vi kan

se, stabilt hög för pojkar under 90-

talet. För flickorna finns en mycket

tydlig tendens till uppgång.

Folkhälsoinstitutet gjorde 1994,

tillsammans med andra intressenter, en

SIFO-undersökning som gäller

konsumtionsutvecklingen i åldersgruppen

16-24 år (bild 38). Undersökningen kan

jämföras med en liknande från 1992, och

den tyder på en mycket klar ökning.

Starkspriten har gått ned, men vinet,

starkölet och mellanölet har gått upp.

Folkölet har gått upp kraftigt. Enligt

studien är den totala ökningen 23 %

mellan 1992 och 1994 för denna

åldersgrupp. Denna studie visar en

mycket kraftig ökning. Man bör reservera

sig för att tendensen bör bekräftas av

andra studier innan man kan känna sig

säker på den. Detta är egentligen den

enda undersökning som hittills tyder på

en kraftigare ökning. Den är dock ett

memento. Man kan fråga sig om detta har

med EU att göra. Det handlar om en

förändring från 1992 till 1994. Om den

har ägt rum, har den gjort det innan

förändringarna av alkoholpolitiken

skedde. Man kan möjligen säga att det är

som när man skall utvärdera lagstiftning

och effekter av en ny lag - ofta

inträffar förändringarna i beteende

eller normer som kan härledas till

lagförändringen innan densamma har trätt

i kraft. Den föregås ju av en

opinionsbildning och en debatt som i sin

tur påverkar människor redan innan lagen

trätt i kraft. Man kan spekulera i

sådana effekter. Stora diskussioner

fördes och massmediala budskap om EU-

priser, lättillgänglighet osv. fördes

fram långt innan vissa förändringar

verkligen skedde. Dricker ungdomen

hembränt? Ja, till en viss del. Men till

hur stor del? Även här finns vissa

resultat. Denna bild (bild 39) visar

andelen elever i nian som uppger att de

druckit hembränt minst en gång under det

senaste året. 1995 var det 42 % av

pojkarna och 43 % av flickorna. Det

visar på en klar uppgång under 90-talet.

Man skall observera att de allra flesta

druckit hembränt en eller annan gång -

inte mer. Det innebär att den

överväldigande delen av ungdomarnas

alkoholkonsumtion enligt dessa studier

uppenbarligen inte består av hembränt.

Hembränt är trots allt en marginell

företeelse för gruppen ungdomar, men det

kan naturligtvis finnas enstaka

individer eller grupper där det utgör en

viktigare del. Konsumtionen har alltså

ökat. Hur stort är mörkertalet? Vi har

varit inne på det tidigare i dag. Svaret

är att vi inte vet. Vi kan göra

spekulationer, men naturligtvis kommer

vi aldrig att helt få veta det. Det

ligger ju i sakens natur. Som någon

nämnde här förut har Folkhälsoinstitutet

tillsammans med Vin & Sprit, bryggarna

och Systembolaget gjort bedömningen att

vi kan få fram mycket mer om vi anlitar

de bästa forskarna. Detta har vi gjort

tillsammans. Studien pågår, och några

delrapporter kommer till hösten.

Slutredovisningen sker nästa vår. Innan

dessa data är framme bör man enligt min

mening vara försiktigare än vad man

många gånger är med att kategoriskt

påstå att hembränningen är si och så

stor, eller har ökat si och så mycket.

Vi vet faktiskt inte detta i dag. De

tecken jag har talat om kan tyda på en

viss uppgång av hembränning bland

ungdomar. Det kan finnas vissa

ytterligare indicier. Mer än så här kan

vi inte säga i dag.

Man kan fråga sig vad som har hänt

under 1996. Vi har alltså inga

konsumtionsdata från i år. Man kan

egentligen bara resonera litet om det än

så länge. Den hypotes som ligger till

grund för dagens diskussion är att det

har hänt mycket med spriten. Det har

skett en ökning av den illegala

införseln av sprit. Jag tycker dock att

det verkar vara en mindre sannolik

hypotes att någonting dramatiskt skulle

ha hänt med den svenska

spritkonsumtionen till följd av detta

under 1996. Jag menar att om så hade

varit fallet skulle man ha sett det

tydligare på Systembolagets

försäljningssiffror. Spritförsäljningen

har gått ned, men det ansluter till en

mycket långvarig trend. Man kan möjligen

säga att minskningen är något större än

förväntat, men man måste då ta hänsyn

till att utvecklingen i den allmänna

detaljhandeln har varit svag. Detta

handlar också om köpkraft. Jag kan

alltså inte se någon som helst

förändring i Systembolagets statistik

som tyder på en övergång till

oregistrerad sprit. Det finns ingenting

som tyder på det. Förklaringen skulle då

vara att det har skett en kraftig ökning

av svenska folkets spritkonsumtion. Som

tillägg till Sy-stembolagets försäljning

skulle i så fall komma en betydande

kvantitet oregistrerad sprit. Detta

skulle vara väldigt oväntat. Sådana här

omläggningar av alkoholvanorna tar

nämligen tid. Ingenting kan uteslutas,

men det finns inga som helst data eller

någon statistik, vare sig från lokala

studier eller från andra undersökningar

som skulle tala för denna hypotes. Jag

finner den osannolik. Jag säger inte

detta för att bagatellisera problemen.

Uppenbarligen pågår en omfattande

illegal alkoholhantering. Det är ett

allvarligt problem, och det kan

naturligtvis få allvarliga konsekvenser

i framtiden. Folkhälsoinstitutet deltar

i den grupp av myndigheter som har fått

regeringens uppdrag att komma till rätta

med den illegala alkoholhanteringen.

Polisen har huvuduppdraget, och spelar

självfallet huvudrollen i denna grupp.

Det är nödvändigt med betydligt starkare

åtgärder i detta avseende. Sådana

åtgärder kommer att bli nödvändiga

oavsett vad som görs med skatten. Att få

bort den illegala alkoholhanteringen

enbart med hjälp av en skattesänkning

skulle kräva en skattesänkning som, det

tror jag mig våga påstå, inte en enda

person med något ansvar för svenska

folkets hälsa eller finanser skulle vara

beredd att förorda.

Lars Hedfors: Tack så mycket. Vi har nu

kommit fram till punkten som i det blå

häftet har rubriken Vad anser

regeringen? . På denna punkt måste vi

göra er litet besvikna. Som alla vet

pågår en regeringsombildning, och det är

litet tveksamt hur de olika frågorna

skall fördelas mellan olika departement.

Det finns alltså ingen politisk

tjänsteman här i dag. Vi har dock

sakkunniga i form av andra tjänstemän

från Finansdepartementet och

Socialdepartementet. Från

Socialdepartementet kommer Gert

Knutsson, som härmed får ordet.

Varsågod!

Gert Knutsson: Tack, herr ordförande!

Jag skall som tjänsteman berätta om

arbetsläget på Socialdepartementet när

det gäller de alkoholpolitiska frågorna.

Året som gått har varit ett väldigt

turbulent år på alkoholpolitikens

område. Väldigt stora förändringar har

skett under mycket stark tidspress. Vi

har fått en helt ny alkohollag, vi har

avmonopoliserat tillverkning, införsel,

import, export och partihandel. Vi har

fått en ny myndighet -

Alkoholinspektionen. Vi har fått nya

införselregler och nyordning på

Systembolaget. Vi har kommunaliserat

serveringstillstånden och tillsynen, och

gett länsstyrelsen en ny roll. Vi har

också utökat satsningarna på

opinionsbildande arbete under ledning av

Folkhälsoinstitutet, som också har

utarbetat en nationell handlingsplan.

Kommunala alkoholpolitiska program

utarbetas på många håll runt om i

landet. Riksdagen har under två år

avsatt 75 miljoner kronor utöver

ordinarie budget för olika alkohol- och

drogpolitiska satsningar med hänsyn till

Sveriges EU-medlemskap. Vår förhoppning

är att ungefär samma summa pengar kommer

att avsättas även kommande budgetår.

Dessa förändringar syftar främst till

att få till stånd ett förstärkt tillsyns-

och opinionsbildande arbete både lokalt

och regionalt. Förändringarna har dock

skett under mycket stark tidspress. Det

vore konstigt om förändringarna inte

skulle få avsättningar också i ett

förändrat konsumtions- och

försäljningsmönster. Om man ser på det

första året i belysning av de enormt

stora förändringar som har skett tycker

jag att konsumtions- och

försäljningsförändringarna får betraktas

som relativt små. Det finns dock en hel

del orosmoln och oroande

utvecklingstendenser som det finns all

anledning att ta på mycket stort allvar.

Jacob Lindberg berättade att andelen

ungdomar som berusar sig ökar,

ölkonsumtionen bland ungdomar ökar och

andelen ungdomar som köper hembränt och

smuggelsprit ökar. Att döma av

tillslagen när det gäller smuggelsprit

har den här tendensen ökat mycket

kraftig fr.o.m. fjärde kvartalet förra

året. Sedan har vi också frågan vad som

händer med våra nuvarande

införselbegränsningar vid kommande

årsskifte. Det är alltså de orosmoln som

finns.

Men vad gör då regeringen? Regeringen

följer självfallet utvecklingen mycket

noga. Det som har berättats här på

morgonen är inte på något sätt obekant.

De förändringar som sker, sker numera

mycket snabbt, och det kan ibland vara

svårt att hänga med. Motåtgärder tar

ofta lång tid. I november förra året gav

regeringen Rikspolisstyrelsen,

Folkhälsoinstitutet, Alkoholinspektionen

och Läkemedelsverket i uppdrag att

tillsammans med länsstyrelserna och

Kommunförbundet kartlägga omfattningen

av den olagliga sprithanteringen. De

skall också komma med förslag till

lämpliga åtgärder. Det finns också

särskilda projektpengar avsatta för att

försöka bekämpa dessa tendenser. Redan

till den 1 maj skall uppdraget redovisas

med förslag till åtgärder och till hur

projektpengarna skall användas.

Kartläggningsarbetet skall vara klart

till årsskiftet. Jag kan också nämna att

Norge under tre års tid framgångsrikt

har bekämpat den illegala

sprithanteringen med olika projekt.

Dessa har man varit och tittat på.

I december förra året gav regeringen

också tilläggsdirektiv till

Skatteflyktskommittén. Den skall bl.a.

kartlägga de brister och problem som

finns vid den punktskattekontroll som

gäller införsel av bl.a. alkoholdrycker.

Kommittén skall vara färdig med sitt

uppdrag senast den 1 juli 1996. Redan

nästa vecka kommer en lagrådsremiss om

olika förslag till åtgärder.

Finansdepartementet kommer att berätta

mer om det senare, liksom om

propositionen om Tullens befogenheter

vid den inre gränsen som också snart

kommer att läggas på riksdagens bord.

Folkhälsoinstitutet har under

innevarande budgetår fått 60 miljoner

kronor utöver ordinarie anslag för att

genomföra den här nationella

handlingsplanen för alkohol- och

drogförebyggande åtgärder.

Till hösten planeras en alkoholpolitisk

proposition med olika satsningar för att

begränsa alkoholkonsumtionen och med

förslag till hur man kan stävja den

illegala sprithanteringen. Jag kan inte

här och nu gå in på vilka konkreta

åtgärder som kommer att föreslås, men

den propositionen kommer alltså till

hösten. Redan om någon vecka kommer en

särskild utredare att tillkallas för att

göra en översyn av bestämmelserna om

marknadsföring av alkoholdrycker.

Socialdepartementet har också haft

diskussioner med EU-kommissionens DG 5,

som har hand om folkhälsofrågor, om ett

initiativ för att kartlägga

alkoholproblemens omfattning i

gemenskapsländerna. Med detta underlag

som utgångspunkt skall man diskutera

olika alkoholpolitiska åtgärder inom

gemenskapens ram. Kontrollinstrumenten

inom EU och den inre marknaden vad

gäller ledsagardokument skall också ses

över och förändras.

När det gäller vad som händer med

införselbegränsningarna är Sveriges,

Finlands och Danmarks inställning att de

nuvarande införselbegränsningarna skall

bestå även efter årsskiftet. Utredande

samtal har inletts med EU-kommissionens

tjänstemän. Det är dock alltför tidigt

att nu säga vad som kommer ut av dessa

samtal. Men att nuvarande

införselbegränsningar kommer att bestå

åtskilliga år till är jag dock

personligen övertygad om. När det gäller

detta att laborera med

konsumtionssiffror och

försäljningssiffror får vi inte glömma

bort att målet för den svenska

alkoholpolitiken fortfarande är att

minska totalkonsumtionen av alkohol för

att därigenom minska skadorna. Strategin

för den målsättning som riksdagen har

beslutat om åtskilliga gånger är att

begränsa tillgängligheten. Ju svårare

och dyrare det är att få tag i alkohol,

desto mindre drickande blir det totalt

sett, och färre människor skadas av

alkohol. De viktigaste och effektivaste

medlen att begränsa tillgängligheten har

varit, och är även framgent,

Systembolagets detaljhandelsmonopol och

högprispolitiken. Jag har därför svårt

att förstå att en kraftig minskning av

alkoholskatten, som har förordats från

olika håll här, skulle kunna minska

konsumtionen. Om den illegala

sprithanteringen ökar måste ju detta

problem mötas med ökad kontroll och inte

med sänkt skatt. Som jag har berättat om

finns det olika initiativ och

utredningar som skall se över

problematiken. Låt oss avvakta förslagen

i dessa utredningar.

Att gränshandeln med alkoholdrycker i

södra Sverige har ökat när

införselkvoterna höjdes förvånar

knappast. Men jag tycker nog att

Bryggareför-eningen kraftigt överdriver

situationens allvar. Den totala

försäljningen av starköl och öl i

Sverige mellan 1994 och 1995 har ökat

med 7,7 miljoner liter enligt

Systembolagets och Alkoholinspektionens

siffror. Den försäljning som har minskat

är lättölsförsäljningen. Den har gått

ned med 8,5 % trots den intensiva

marknadsföringen av lättöl som genomförs

i TV-reklamen. Den minskning av

starkölsförsäljningen som skett i Skåne

med 12-13 % tycker jag knappast är

tillräckligt alarmerande för att

motivera en sänkning av alkoholskatten

över hela landet. Bryggareföreningens

beräkningar över konse-kvenserna om man

sänker skatten bygger ju egentligen på

att hela svenska folket bor i Skåne, men

så är det ju inte. Att

Bryggareföreningen och övriga

alkoholproducenter vill sänka

alkoholskatten är knappast ägnat att

förvåna - konstigt vore det väl annars?

Men att sänkta alkoholskatten innan man

på andra sätt försökt minska den

illegala hanteringen vore förhastat i

dagsläget.

Lars Hedfors: Då har vi även

Finansdepartementets rättschef Johan

Salsbäck här. Han har några kommentarer

till detta också.

Johan Salsbäck: Min kollega från

Socialdepartementet har i stort sett

berättat det jag tänkte säga.

Eftersom jag kommer från

Finansdepartementet kan jag inte

underlåta att uppehålla mig något vid

skattebortfallet. Det kan man ha litet

olika uppfattning om. Tar man

Systembolagets försäljningssiffror till

utgångspunkt och gör det antagandet att

vi skulle haft samma

försäljningsutveckling i Sydsverige som

i övriga landet handlar det om ett

skattebortfall för 1995 på ungefär 100

miljoner. Lägger man i stället

Bryggareföreningens siffror till grund

för en sådan beräkning blir resultatet

givetvis väsentligt högre. Det har redan

sagts att det saknas ett säkert underlag

för hur stor den illegala spritinförseln

är. Om vi tar Sixten Pekkaris uppgift om

de faktiska beslagen kan vi multi-

plicera 286 000 med spritskattesatsen

för att få fram ett skattebortfall. Det

är uppenbarligen så att man inte skulle

kunna ha köpt för samma belopp på

Systembolaget. Det handlar likväl om ett

väsentligt skattebortfall, men den

siffra som man kan vara relativt säker

på är 100 miljoner. Socialdepartementet

har beskrivit läget för våra samtal med

EU. Jag tycker inte att det finns något

att tillägga i den delen. Det är en

gemensam svensk, dansk och finsk

uppfattning att de undantag vi har även

gäller efter årsskiftet såvida inte ett

enigt ministerråd fattar beslut om något

annat.

Låt mig säga några ord om

kontrollåtgärderna. Det blir tredje

gången i dag som ni får höra det. Men

eftersom det är Finansdepartementets

område skall jag ändå något kommentera

dem.

Jag hoppas att det på torsdag fattas

beslut om en proposition om Tullens

befogenheter vid den inre gränsen. Den

propositionen kommer att klargöra de

befogenheter som Tullen har. Däremot kan

man inte säga att den i någon avgörande

utsträckning utvidgar

kontrollbefogenheterna. Dessutom sker

ett arbete som är mer inriktat på

kontrollen efter gränspassagen, dvs.

kontrollen här i landet av transporter

av olja, alkohol och tobak. Där har

Skatteflyktsutredningen ett uppdrag att

gå igenom detta och föreslå ett

permanent system för hur denna kontroll

skall kunna ske. Som nämndes tidigare

pågår ett arbete som delvis kommer att

föregripa det här utredningsarbetet.

Inriktningen är att riksdagen skall

kunna föreläggas ett förslag som man

skall kunna fatta beslut om i vår. Det

handlar alltså om kontroll av

transporter av bl.a. dessa drycker. Det

utredningsuppdrag som

Skatteflyktskommittén har kommer att

fullföljas. Då kommer man att ha

möjlighet att finslipa det här systemet.

Slutligen vill jag bara lägga till en

sak. De problem som finns när det gäller

kontrollen av i första hand sprit är ett

gemensamt nordeuropeiskt problem. Det är

förmodligen speciellt tydligt i

Skandinavien med våra höga skattesatser,

men likartade problem finns i den norra

delen av EU. Problemet är svårt att

komma till rätta med. Men man får arbeta

vidare med det på gemenskaps-nivå. Där

ligger det dock en svårighet i att detta

ses som ett problem i en del av EU. I

andra delar ses det som ett mindre

problem.

Lars Hedfors: Vi tackar så mycket för

det. Då har vi kommit till den punkt på

dagordningen där vi skall ställa frågor.

Eftersom vi förutser många intresserade

frågeställare får jag be er att ni begär

ordet hos respektive kanslichef. Sedan

varvar vi frågor från socialutskottet

och skatteutskottet.

Vi har bestämt att vi här framme skall

få börja.

Sten Svensson: Tack herr ordförande! Jag

har en kort fråga till Egon Jacobsson

med anledning av förslaget att man skall

omvärdera högprisinstrumentet. Frågan

lyder: Vad sägs om de invändningar som

har riktats här från departementens

experter?

Egon Jacobsson: Jag gjorde den

reflektionen när den neutrale

regeringstjänstemannen från

Socialdepartementet talade att det var

länge sedan jag hörde så mycket politik

från en regeringstjänsteman. Den andra

reflektionen som jag gjorde är att alla

tycks konstatera att problemen är

allvarliga, men att de inte är så

farliga och att man därför skulle behöva

ta det mycket lugnt. Detta är en

uppfattning som jag definitivt inte

delar. För mig är klockan fem i tolv. Vi

saknar på det hela taget statistik för

1995. Jag talar i första hand om 1995

och om vad som händer nu 1996. Då är det

inte till fyllest för mig att man

åberopar tidigare gjorda utredningar.

Jag vidhåller det jag sade när jag

avslutade min inledning, nämligen att

jag hoppas att den här dagen skall kunna

utgöra ett startskott för en dialog om

vilka snabba åtgärder som bör vidtas.

Förhoppningvis kan social- och

skatteutskottet tillsammans föra den

diskussionen framåt och kanske lämna

över mer konkreta förslag till

departementen och deras tjänstemän.

Lars Hedfors: Jag skulle vilja ställa en

fråga till Finansdepartementets

representanter. Det tycks vara så att

väldigt många här är överens om att det

är prisskillnaderna som gör att den

informella handeln med alkohol, och

framför allt öl, är så omfattande. Vi

har ganska höga skattesatser. Det kan

man naturligtvis lösa genom att sänka

skatten i Sverige, som somliga här vill.

Men det finns ju en annan möjlighet

också, nämligen att omvärlden höjer sina

skatter. Det skulle kanske vara det

bästa sättet för oss. Då är frågan:

Finns det någon diskussion om detta inom

EU? Finns det någon diskussion om detta

i våra närmaste grannländer? Det är en

fråga till Finansdepartementet.

Johan Salsbäck: Det finns en diskussion

inom EU om alkoholpolitik. Svaret på

Lars Hedfors fråga tror jag är att man

inte, i alla fall i ett kortare

perspektiv, skall vänta sig höjningar av

alkoholskatter i vårt södra grannland.

Det handlar ju i mycket stor

utsträckning om Danmark. Vi skall ha

klar för oss att Danmark, som ett steg i

anpassning till de tyska skattenivåerna,

sänkte skatten på öl och vin. Därför

tror jag inte att det är en trolig

utveckling i ett kort perspektiv.

Barbro Westerholm (fp): Jag har tre

frågor. Den första går kanske inte att

besvara här. Detta är ju ett allvarligt

folkhälsoproblem med ekonomiska

konsekvenser och med kriminalitet och

olaglighet som konsekvenser. Det är ändå

en folkhälsofråga. Det är en fördel att

de är samlade i ett departement,

nämligen Socialdepartementet.

Systembolaget har ju en mycket viktig

roll att spela i folkhälsoarbetet. Det

går rykten om att ansvaret för

Systembolaget på regeringsnivå skall

flytta till Finansdepartementet. Jag

hade hoppats att få ett nej som svar på

den frågan; att ansvaret för

Systembolaget ligger kvar på samma

ställe som ansvaret för de andra

folkhälsointressenterna.

Nästa fråga hoppas jag kan besvaras. Vi

har talat mycket om pengar här. Men det

är ett område som vi inte har berört,

och det är kostnaderna för

alkoholrelaterade skador och

omfattningen av dem. Jag vet inte om

Jakob Lindberg kan svara eller om det

hade varit Socialstyrelsens roll att

svara, men har det blivit någon

förändring när det gäller de mer akuta

skadorna och deras kostnader under det

senaste året? Har t.ex. omhändertagandet

av ungdomar förändrats?

Den tredje frågan är till Tullen. Den

handlar om uppdelningen. Vi har en

narkotikapolis som sörjer för tillsynen

och kontrollen när det gäller

narkotikan. Sedan är alkoholsidan skild

från det arbetet. Vi har hört här i dag

att de som handlar med sprit har en

tidigare erfarenhet av knarkhandel.

Skulle det vara en fördel att föra

samman dessa båda resurser, Tullen och

narkotikapolisen, till en större enhet?

Jakob Lindberg: En av frågorna var väl

riktad till mig. Det är frågan om man

kan se förändringarna av

alkoholmissbrukets kostnader. Det är

svårt att räkna ut dessa kostnader. Det

har gjorts beräkningar där man säger att

det kostar 100 miljarder per år. De

beräkningarna är osäkra, men kan inte

avvisas som orimliga. Det är alltså

oerhörda kostnader det handlar om.

Jag har inte sett några siffror över

förändringar det senaste året. Jag tror

inte att det finns någon anledning att

tro att det skulle vara några

förändringar. Det har alltså inte

inträffat några dramatiska förändringar.

Det enda undantaget från det är

egentligen den här ungdomsundersökningen

som jag redovisade. Där får man vänta

innan man kan känna sig säker på att det

rör sig om ökningar i den omfattningen.

I övrigt finns det inga data som talar

för några stora förändringar. Vårt

resonemang på Folkhälsoinstitutet, och

regeringens och riksdagens resonemang

för övrigt, när vi fick ansvaret för att

lägga fram en handlingsplan och

förverkliga den är att det handlar om

långsiktiga hot både på alkoholområdet

och för den delen även på

narkotikaområdet. Man måste bygga upp en

höjd beredskap för det. Men ännu har

inget dramatiskt inträffat.

Sixten Pekkari: I mitt inlägg pratade

jag om prioriteringar inom vårt ansvars-

område. Jag såg naturligtvis problemet

med att vi i dagsläget är tvungna att

ägna så pass mycket kontrollresurser åt

smuggelhanteringen. Det rör sig alltså

om väldigt stora resurser som läggs på

att spana och övervaka dessa

transporter. Avsikten var att vi

egentligen skulle behöva dessa resurser

inom narkotikabekämpningens område. Det

är ju en mycket prioriterad

arbetsuppgift för oss. Jag tror inte att

lösningen finns att söka i att slå ihop

Tullen och Polisen, om det var det

Barbro Westerholm var ute efter. Vi har

ett mycket bra samspel mellan Tullen och

Polisen i de här sammanhangen. Vi vet

vilka roller vi spelar i den samlade

narkotikapolitiken. Det finns väsentliga

skillnader i Tullens arbetsuppgifter och

i Polisens arbetsuppgifter. Jag tycker

faktiskt att dessa två myndigheter var

och en gör ett fullgott arbete i dag.

Holger Gustafsson (kds): Jag vill rikta

min fråga till representanten för

Generaltullstyrelsen. Vilken, eventuellt

vilka åtgärder skulle huvudmannen,

förmodligen regeringen i det här

sammanhanget, behöva göra för att ni

skall kunna stoppa de illegala

långtradarna?

Sixten Pekkari: Problemet i dag, som jag

ser det, är att före 1995 var det en

skyldighet för varenda lastbilsförare

som passerade in över Sveriges gränser

att stanna vid Tullen. Han var tvungen

att deklarera det gods som han hade med

sig och sitt transportmedel. Detta

försvann den 1 januari 1995 i och med EU-

medlemskapet. Den vanliga

lastbilsföraren som transporterar

kommersiellt gods, t.ex. maskiner,

behöver inte längre stanna i Tullen när

han kommer från ett annat EU-land. Det

är naturligtvis en del av de mindre

seriösa elementen som har upptäckt att

man inte behöver stanna vid Tullen. Man

kan faktiskt köra in i landet. Här är

det också mycket viktigt att påpeka att

de aktörer som ägnar sig åt

spritsmuggling aldrig kommer att vända

sig till Alkoholinspektionen och begära

att få tillstånd. Det vet vi sedan

gammalt. Detta är alltså folk som finns

i gråzonen utanför lagens råmärken. Nu

vet jag ju att det är helt omöjligt med

tanke på vårt medlemskap i EU att hamna

i den situationen att man skulle kunna

föreskriva en generell anmälningsplikt

för alla fordon som kommer in i landet.

Det stämmer inte med EU-rätten. Från

Tullens sida skall vi fortsätta att

utveckla vårt internationella samarbete

och försöka utveckla samarbetsformerna

ytterligare.

Samtidigt måste vi själva ägna oss åt

en underrättelseinformation när det

gäller t.ex. färjetrafiken. Här är vi

mycket glada för de initiativ som har

tagits från regeringens sida. De kommer

ju så småningom att landa i en

proposition här på riksdagens bord. Nu

har man äntligen kommit till skott i den

viktiga frågan om Tullens tillgång till

transportföretagens bokningsdatorer.

Allt detta sammantaget gör att jag anser

att vi har en viktig roll att spela här.

Men vi kan inte bortse från det faktum

att vi har en fri rörlighet över

gränserna. Vi kommer med all säkerhet

inte att kunna hitta alla de illegala

transporterna. Men vi har en mycket

stark vilja i det här sammanhanget att

medverka i arbetet.

Thomas Julin (mp): Herr ordförande! Jag

tror inte heller på sänkta

alkoholskatter. Men jag tror att

Polisen, Tullen och inspektionen måste

vara mer offensiva. Har Tullen och

inspektionen tillräckliga resurser för

att vara offensiva när det gäller de här

frågorna?

Gun Neuman: För oss är samarbetet med

Tullen och polismyndigheten det viktiga

i de här frågorna. Alkoholinspektionen

är fortfarande i ett uppbyggnadsskede.

Vi har inte begärt några

resursförstärkningar på det här området

för nästa budgetår.

Sixten Pekkari: Vi inom Tullen har krävt

ytterligare resurser i vår

anslagsframställning. Det är egentligen

åtgärder som är kopplade till EU-

medlemskapet, men inte till just de här

frågorna. Det finns ju annat också som

tarvar uppmärksamhet från vår sida, inte

minst jordbrukspolitiken inom

gemenskapen. Om man blir tvungen att

ställa dessa två mycket starka intressen

emot varandra, att bekämpa

narkotikasmugglingen och

alkoholsmugglingen, är det alldeles

givet att vi inte har tillräckligt med

resurser om man skall försöka ha en

mycket hög prioritet på båda dessa

områden. Det är svårt att klara av allt

med den ram som finns.

Rolf Kenneryd (c): Finns det några

enkätundersökningar eller andra

undersökningar som visar

priselasticiteten när det gäller

starksprit, dvs. vid vilken nivå avstår

den som har börjat köpa starksprit för

100 kr litern från att fortsätta att

göra det på den illegala marknaden?

Gabriel Romanus: Herr ordförande! I den

alkoholpolitiska kommissionen gick man

igenom olika studier. Det var framför

allt en av Assarsson där man uppskattade

priselasticiteterna för vin och sprit

till ungefär -0,9 och för öl till

ungefär -1,2. Det innebär att en

tioprocentig prissänkning skulle medföra

en konsumtionsökning med ungefär 9 % av

vin och sprit och 12 % av öl. I den

rapport som gjordes av en internationell

forskargrupp under ledning av doktor

Harold Holder från Berkeley har man

gjort en något lägre uppskattning av

priselasticiteten till ungefär -0,7,

vilket skulle innebära att en

tioprocentig prissänkning skulle medföra

en konsumtionsökning med ungefär 7 %.

Men där tillämpar man å andra sidan en

något annan formel. Det är inte en

linjär formel utan en exponentiell

formel, vilket betyder att när det

gäller större prisförändringar skulle

det slå igenom litet hårdare på

konsumtionen. Men i beaktande av de

osäkerheter som finns kan man säga att

den ligger någonstans strax under -1.

Det finns ganska många internationella

studier som pekar åt samma håll. Sedan

skall man göra en reservation. Om man

talar om länder som har mycket hög

konsumtion kan priselasticiteten vara

mindre. Om vi t.ex. tänker på danskarna

som dricker mer än dubbelt så mycket öl

som vi är det inte sannolikt att

prisförändringarna där får samma effekt

- i alla fall inte en prissänkning. Där

ligger man ganska nära mättnaden. Det

finns dock vissa gränser för hur snabbt

man ökar sin konsumtion om man redan

dricker ganska mycket.

Egon Jacobsson: Om jag förstod frågan

rätt handlade den om när Svensson börjar

handla på den legala marknaden och går

ifrån den illegala. Jag tycker att det

är mycket intressant att belysa den

frågeställningen, alltså hur man kan få

den illegala handeln att gå över i den

legala. Det tror jag inte att någon har

något svar på i dag. Det vore viktigt

att få svar på det. Ingen eftersträvar

ju en ökad konsumtion, utan jag

föreställer mig att alla eftersträvar

att en så stor del som möjligt av

konsumtionen är under kontroll. Frågan

är var dessa kan mötas för att man skall

få Svensson att sluta handla på den

illegala marknaden.

Robert Fägersten: Det finns ett

experiment i vår närhet som ger en viss

anvisning om vad vi skulle kunna göra

för att få kontroll på flödena, nämligen

Danmark. Danmark hade en skatt på 7 kr

per liter öl. I Tyskland, Danmarks

grannland, är skatten 90 öre. Man sänkte

skatten i Danmark till 3:50 kr, alltså

2:60 kr över den tyska nivån. Man

lyckades då få ned privatimporten från

16-17 % - den nivå som Sverige har i dag

- till ungefär 4-5 %, dvs. dit vi vill

komma. Danmark är alltså ett bra

experiment att titta på. Detta finns

också väl dokumenterat i litteratur från

den danska handelshögskolan. En sak som

visas där är att konsumtionen av öl inte

ökade i Danmark, dvs. den ökade

försäljningen i Danmark kompenserades av

minskad gränshandel.

Leif Carlson (m): Jag vill fortsätta med

det som sades nyss, eftersom jag tycker

att detta är mycket väsentligt. På sätt

och vis utkristalliseras två problem som

egentligen bara delvis hänger samman.

Det ena gäller spriten. Ingen

skattesänkning kan egentligen göra att

man kan konkurrera med den svarta

marknaden - det är mycket svårt att

komma åt den. Men om jag förstod Robert

Fägersten rätt när det gäller öl så

skulle en sänkning till en skattesats

som ligger 2 kr över den danska leda

till att gränshandeln upphör och att man

inte får några samhällsekonomiskt

negativa effekter, snarare en ökning av

sysselsättningen samtidigt som den

totala alkoholkonsumtionen skulle

minska. Det skiljer väldigt mycket på

förhållandena när det gäller sprit

jämfört med öl. Öl blir mer en fråga om

en näringspolitisk verksamhet. Öl

dricker vi. Skall vi dricka öl gjort i

Sverige eller skall vi importera ölet?

Då vill jag fråga Robert Fägersten: Med

den skattesats som vi har i dag, vilken

uthållighet har då den svenska

bryggerinäringen innan den måste börja

permittera och vi kan se detta som en

ren importverksamhet?

Robert Fägersten: Det är svårt att ge en

god prognos. I de undersökningar som har

gjorts av Göteborgs handelshögskola har

man räknat med en uthållighet i

storleksordningen två-tre år. Det beror

naturligtvis på vad som händer med 115

liter osv. Men min bedömning är att den

sysselsättningsproblematik - om vi nu

bara talar om näringspolitik för ett

vgonblick - som jag redovisade ligger

inom en gräns på två-tre år.

Leif Carlson: Uppfattar även Robert

Fägersten att detta egentligen är två

skilda problem, dvs. att ölskatten

skiljer sig från övrig spritbeskattning

och hur man kan komma åt detta?

Robert Fägersten: Låt mig först säga att

jag kan ölsidan men inte spritsidan. Men

det är ett tydligare samband på ölsidan.

Det är lättare att beräkna effekterna av

en sänkt ölskatt än det är att räkna ut

effekterna av en sänkt spritskatt. Så

mycket kan jag säga.

Isa Halvarsson (fp): Jakob Lindberg

visade några intressanta siffror som

inte direkt kommenterades, nämligen den

SIFO-undersökning som hade gjorts bland

16-24-åringar, där det framkom att det

hade skett en minskning av

starkspritskonsumtionen med 14 %.

Beträffande hembränning frågade jag i

går några elever i årskurs 9 om de hade

druckit hembränt. Det visade sig att det

var något av en nomenklaturfråga. När

jag frågade vidare var det många som

satte likhetstecken mellan hembränt och

hembryggt vin. Jag undrar därför hur man

formulerar sig i dessa undersökningar.

Det är uppenbart att svensken inte

längre betraktar det som brottsligt med

hembränning och att köpa hembränt.

Därför skulle jag vilja fråga någon

representant från departementen hur man

försöker ändra attityder och hur man

arbetar inom EU för att få en klarare

hantering av dokumenten i samband med

utförsel av sprit genom Sverige till

tredje land.

Jakob Lindberg: Det är en helt korrekt

kommentar att man kan tolka denna

undersökning på olika sätt. I många fall

kan det lika väl vara hemkört vin eller

smuggelsprit som hembränd sprit som

ungdomarna har druckit.

När det gäller den andra frågan vill

jag nämna en iakttagelse som jag gjorde

i Norge, där man har haft en stor

aktivitet mot hembränd sprit och annan

illegal alkoholhantering. Där

konstaterade man att människor i

utgångsläget hade uppfattningen att det

var väldigt mycket vanligare att man

drack t.ex. hembränt än vad det faktiskt

är, även om det har ökat en del. I

massmedia har man skrivit så mycket om

detta under de senaste åren att man har

fått uppfattningen att det är mycket

vanligare än det faktiskt är. När man

genom informationsarbete lyckades få

människor att få en mer realistisk

uppfattning förändrades också normerna i

mindre tillåtande riktning. Det betyder

alltså att om man får uppfattningen att

detta är mycket vanligt, även om man

inte sysslar med det själv, säger man

att det inte är så farligt. Men om man

får uppfattningen att det faktiskt

fortfarande är ett avvikande beteende

och inte så vanligt som man har trott,

förändras också normerna i mer

restriktiv riktning. Jag vill bara nämna

det. Det är ett resultat från den norska

studie som har gjorts om detta, och som

jag tycker har ett visst intresse.

Johan Salsbäck: Jag kan svara något på

frågan vad som händer inom EU:s ram när

det gäller punktskattekontrollen på

alkoholdrycker. Det är främst inom det

s.k. Matteusprojektets ram som detta

arbete pågår. Jag kan som ett exempel

nämna att vi på torsdag skall ha ett

seminarium där man kommer att diskutera

just dessa frågor - hur kontrollen av de

punktskattebelagda varorna skall kunna

effektiviseras. Då är en viktig aspekt

utformningen av de s.k.

ledsagardokumenten.

Christin Nilsson (s): Jag kommer från

Skåne och skall koncentrera min fråga

till problemet med ölhandeln över

Öresund. Detta är ett stort bekymmer för

oss. Många ungdomar dricker i dag

betydligt mycket mer öl än vad de gjorde

tidigare. Införseln är 15 liter per

person, vilket är ganska mycket.

Problemet som jag ser det är att de som

egentligen inte får föra in öl ändå

kommer över ganska stora mängder

eftersom kompisarna säkert köper till

dem som är yngre. Jag vet inte om jag

skall ställa min fråga till någon från

Tullen eller om det är någon annan som

vill svara på den. Hur skall man göra

för att komma åt detta? Jag tyckte att

tjänstemannen från Socialdepartementet

tog litet lätt på detta genom att säga

att 12-13 % av minskningen av

starkölsförsäljningen på Systembolaget i

Skåne inte var någon stor fråga. När man

åker till Danmark ser man ju hur pass

mycket öl som faktiskt köps. Men frågan

är egentligen: Vad kan man göra för att

lösa dessa problem, när man ser hur

ungdomar berusar sig på öl i en sådan

omfattning som sker? Det handlar ju

faktiskt om starköl. Även deras s.k.

pilsner är ju för vår del starköl.

Ungdomarna har ju slutat att dricka

lättöl och folköl hemma och koncentrerar

sig på det danska starkölet. Jag undrar

vilken lösning man har på detta.

Sixten Pekkari: Utan att kunna ge något

entydigt svar skulle jag ändå vilja

stryka under att begränsningen till 15

liter är stadfäst och därmed också skall

följas. Vi skall naturligtvis i

görligaste mån kontrollera detta. Det

gör vi också. Naturligtvis kan vi inte i

alla avseenden lägga den högsta

prioriteten på denna typ av införsel.

Men vi har inte på något vis släppt

denna fråga. Just från Helsingborg har

jag ganska goda exempel på att man både

från Tullen, Polisen och den sociala

sidan med jämna mellanrum försöker ha en

förstärkt kontroll vid tullfiltren i

Helsingborg, de som har angöring mot

Helsingör, för att bl.a. se på det

problem som Christin Nilsson tar upp.

Denna fråga är därför inte på något sätt

bortglömd från vår sida. Den finns där

hela tiden, men fortfarande är det även

andra frågor som kräver vår

uppmärksamhet.

Jan-Olof Franzén (m): Min fråga anknyter

till den förra frågeställningen. Men jag

skulle vilja rikta den till

Socialdepartementets representant. Jag

kommer från Småland, som inte har nämnts

här tidigare. Man talar om att det har

skett en minskning med 12-13 % i Skåne.

Jag ser att man från mitt landskap, från

olika ändar av det, ordnar s.k. ölresor

med buss över till Danmark. Ungdomar som

är så unga som 13 år gör på detta sätt

sin jungfruresa. De kanske aldrig

tidigare har druckit öl. Men just på

detta sätt kan de så lätt komma över

starköl, och de gör sin jungfruresa till

Danmark. Det är min bestämda uppfattning

att mörkertalet när det gäller

alkoholkonsumtion av öl är mycket större

än vad som har framkommit här.

Min direkta fråga är: Tror ni verkligen

att man kan minska ölkonsumtionen genom

högre skatter, när man ser hur

smuggling, hembränning och gränshandel

ökar så kraftigt i det här landet? Jag

är inte av den uppfattningen, men jag

ställer frågan.

Gert Knutsson: Detta är ett problem som

man får försöka tackla, inte minst

opinionsmässigt med olika

opinionsbildande insatser. Men jag har

svårt att se att rätt insats skulle vara

att man sänker ölskatten för att därmed

göra starkölet billigare och

lättillgängligare hemma. När det talas

om att 13-åringar åker till Danmark och

köper starköl är det viktigt att säga

att vi faktiskt har en åldersgräns på 20

år för införsel av alkohol. Det är

oerhört viktigt att man följer och

kontrollerar denna åldersgräns, så att

den efterlevs och så att inte några

ungdomar under 20 år köper dessa

kvantiteter. Det är fortfarande

olagligt.

Gabriel Romanus: Som en komplettering

till de tidigare siffrorna som gällde

Skåne, Halland och Blekinge skulle jag

kunna nämna att det finns en viss

gränshandel en bit in i Småland också. I

Kronobergs län har starkölsförsäljningen

i systembutikerna minskat med ca 5,5 %.

I Kalmar län har det skett en minskning

med bara 1,2 %. Och i Jönköpings län

skedde det 1995 faktiskt en uppgång med

någon tiondels procent. Gränshandel i

organiserade former tycks sträcka sig en

bit in i Småland. Men sedan avtar den

att döma av våra försäljningssiffror.

Sedan är det som frågeställaren påpekade

att vi har en åldersgräns i Sverige även

när det gäller införsel av alkohol.

Däremot är åldersgränstänkandet i

Danmark inte lika utvecklat.

Jag kan avslöja något som kan anses

vara preskriberat, nämligen att det

redan på 1950-talet förekom att ungdomar

åkte till Danmark på sin jungfruresa.

Men en del av oss skärpte oss när vi

blev litet äldre.

Robert Fägersten: Beträffande

ungdomsproblematiken handlar det

återigen om att få kontroll på

distributionsvägarna. Jag tror att vi

har uppfattningen att åldersgränsen

fungerar bra på Systembolaget. I

dagligvaruhandeln har det varit litet

problem. Men där sker det nu en

kraftsamling. Om ölet säljs i ICA-

butiker och på Systembolaget får vi ett

mycket mindre problem. Om det däremot

transporteras in i kommersiella former

och säljs på vägkrogar blir det ett

annat problem. Man kan i dag köpa tyskt

starköl på nästan alla vägkrogar utmed

hela E 4 upp till Sundsvall. Det vet

ungarna. Och där gäller inga

åldersgränser. I Danmark gäller inga

åldersgränser. Vägen att få kontroll är

att få kontroll på flödena. Och vägen

att få kontroll på flödena är,

åtminstone när det gäller öl, att

anpassa skatterna.

Rinaldo Karlsson (s): Vi står inför

stora och allvarliga problem. Men det

finns olika aspekter på detta,

folkhälsa, arbete och skatter. Vi

representerar litet olika saker. Många

här anser väl att man skall dricka hur

mycket som helst bara man dricker

svenskt, eftersom man då får in skatt

till staten och stora vinster i

fickorna.

Om man får in illegal sprit på detta

sätt, och vi vet att en del människor

far illa av det, och försöker lösa

problemet genom att sänka skatten

riskerar man resten av människornas

hälsa. Det tycker jag är en konstig

motivering. Om man har ett lokalt

problem i Skåne, som jag också

respekterar, inte minst ur

arbetssynpunkt, och sänker skatterna på

ölet skall även norrlänningarna så att

säga äta upp detta genom att förlora sin

hälsa.

Vi har alltid haft problem när det

gäller gränshandel över huvud taget. Det

är många bensinmackar i Haparanda som

har fått slå igen när bensinen är

billigare i Finland. Såvitt jag vet har

man aldrig sänkt priset på bensin i

Sverige. Vi ser nu också dieseln som

rinner in över Sverige. Detta problem

får man tackla på något annat sätt. När

det gäller den illegala handeln måste

Tullen ta hand om den eller också får

man införa hårdare restriktioner. Men

för mig som sitter i socialutskottet

måste ändå folkhälsan vara det

viktigaste och det gemensamma. Då må vi

kanske ändå ge avkall på något annat,

t.ex. förlora litet skatt och kanske

t.o.m. förlora några arbetstillällen.

Det är beklagligt. Men man kan inte för

att hjälpa några få riskera flertalet.

Detta var en konstig fråga, men man

måste ibland ändå uttrycka sig på ett

sätt som man känner för. Jag tycker ändå

att detta verkar litet konstigt när vi

vet hur man i TV och radio gör reklam

för att människor skall dricka mer. Jag

tänker inte minst på Pripps som gör

reklam för Pripps Blå. Den reklamen görs

ju knappast för att sälja lättölet utan

för att sälja den starkare drycken. Det

verkar alltså som att det viktigaste är

att människor dricker svenskt. Sedan får

människor fara hur illa som helst.

Egon Jacobsson: Jag kan hålla med om att

det är precis som du säger, att det är

folkhälsan som är viktigast. Just därför

tycker jag att det är så viktigt att man

från politikernas sida återtar

kontrollen över konsumtionen. Det som

händer just nu är ju trots allt att

ungdomar i allt lägre åldrar får fatt i

illegalt tillverkad och insmugglad

sprit. De som är beroende av sprit får

tyvärr fatt i sprit mycket enklare än

vad de har fått tidigare. Det är den

problematiken som jag tycker att vi

skall diskutera. Jag försökte i min

inledning säga att den gamla klassiska

hembränningen nu har ersatts av illegal

industriell tillverkning. Jag sade också

att jag egentligen skulle ha visat litet

bilder på detta. Nu talar man om

hembränningen igen på ett sådant sätt

som om det skulle stå små puttrande kärl

i källarna. Men den tiden tror jag är

förbi om man ser på de beslag som

polisen gör. Därför tänker jag visa två

bilder på hur dessa apparater ser ut. En

av bilderna visar en apparat som stod

och puttrade inte så långt härifrån. Den

har en kapacitet på 120-150 liter per

dygn. En annan bild visar en apparat som

också den avslöjades inte så långt

härifrån. Min säkerhetschef sitter i

lokalen. Han skulle kunna visa bilder

väldigt länge på hur det nu ser ut. Det

är inte längre den gamla klassiska

hembränningen som vi talar om, utan det

är en illegal industriell tillverkning.

Och allt fler unga kommer i kontakt med

denna alkohol.

Inger Lundberg (s): Jag har två frågor.

Den första vill jag rikta till

Socialdepartementets företrädare. Han

talade om det arbete som nu pågår på

DG 5 när det gäller studier av

totalkonsumtionens utveckling. Jag vill

fråga honom: Har WHO:s mål om en

minskning av alkoholkonsumtionen en hög

status inom EU-kommissionen? Är det ett

aktivt mål i ministerrådets

diskussioner?

Den andra frågan vill jag rikta till

någon av departementsföreträdarna. Har

Sverige med kraft framfört oron över

effekterna av de införselbegränsningar

som i dag gäller? Det är ju allvarligt

ur ungdomssynpunkt och litet pinsamt med

hänsyn till att den svenske mannen borde

använda sin kraft till något annat än

att släpa öl över Kölen. Har man

framfört att detta inte fungerar bra och

att det är olyckligt ur alkoholpolitisk

synpunkt och att det ger EU-reglerna ett

löjets skimmer?

Gert Knutsson: Jag kan nämna att

Socialdepartementet nyligen var i

Bryssel under ledning av Anna Hedborg

och träffade kommissionär Flynn på DG 5.

Där diskuterade vi och gick igenom just

WHO:s tiopunktsprogram och strategier

för hur man kan begränsa konsumtionen

igen i alla EU-länder. Vi fick mycket

gehör för detta, och vi skall inleda med

att skriva ett brev med vilket vi skall

försöka få kommissionen att göra en

undersökning eller utredning av samtliga

EU-länders problematik när det gäller

alkoholen. Med detta som underlag är

tanken sedan att man skall diskutera

gemenskapsåtgärder för alkoholpolitiken.

Man skall alltså lyfta upp

alkoholpolitiken på EU:s bord. Där

ligger WHO:s tiopunktsprogram som ett

viktigt underlag som också samtliga

europeiska länder faktiskt har

undertecknat och godkänt. Men vår

ambition är att försöka få kommissionen

att ta till sig och ha detta som ett

eget initiativ att arbeta med, så att

det också vidtas konkreta åtgärder.

Johan Salsbäck: På frågan vad vi har

informerat kommissionen om kan jag säga

att vi har beskrivit hur vårt nuvarande

system fungerar och vilka införselregler

som vi har. Men när man diskuterar dessa

frågor skall man göra det utifrån en

realistisk bild av framtiden. Den

realistiska bedömningen är att det är

helt uteslutet med en återgång till de

införselbegränsningar som vi hade före

EU-medlemskapet.

Chatrine Pålsson (kds): Jag tycker att

vi har fått mycket intressant

information. Jag vill passa på att tacka

alla som har föredragit denna

information. Jag tror att det var Egon

Jacobsson som sade att han tyckte att vi

skulle ha förlängda dispenser i EU. Min

fråga till övriga föredragshållare är:

Håller ni med om detta eller inte?

Nästa fråga anknyter till WHO:s mål,

som vi alla ställer oss bakom. Jag

tänker på att vi måste hitta idéer och

att vi måste hitta vägar för att nå mål.

Jag har också under lång tid försökt

studera de ungdomar som berusar sig

oerhört mycket i allt lägre åldrar. Min

fråga är: Pågår det något speciellt

arbete som riktar in sig på varför

ungdomar dricker så mycket och vad det

får för resultat både socialt och

kroppsligt? Vi vet ju att barns och

ungdomars kroppar inte är mogna för att

inta alkohol. Jag brukar tänka på att

det på tablettburkar med ganska snälla

läkemedel brukar stå: Farligt för barn.

Skulle man inte kunna hitta någon

lösning i marknadsföringen så att detta

verkligen kommer klart till uttryck? När

vi skall arbeta med dessa frågor är jag

alltid rädd för att man säger att detta

inte är mitt bord. Vi måste alla känna

att vi har ansvar i dessa frågor.

Jakob Lindberg: Folkhälsoinstitutet har

ett ansvar för att samordna och leda

arbetet för en förstärkning av

alkoholpreventionen i landet. Det är ett

tema som det inte har funnits utrymme

att utveckla i dag. Men vad det handlar

om är att på en mängd olika sätt

parallellt göra inte bara

informationsinsatser utan arbeta i

skolan med föräldramedverkan osv. för

att förstärka motståndet bland ungdomar

att dricka alkohol i enlighet med de mål

som finns. Man kan känna sig optimistisk

inför möjligheterna om man ser på vår

historia. Det kännetecknande för den är

de väldiga pendelrörelserna när det

gäller ungdomars attityder till

drickande och knarkande, som för övrigt

går hand i hand, och deras faktiska

beteende. Det har gått upp och ned. Man

har med samlade insatser tidigare kunnat

få nedgångar till stånd. Problemet är

bara att det kan vara svårt att få

sådana effekter om politiken samtidigt

liberaliseras, t.ex. om det blir mycket

billigare och lättillgängligare. Då är

det nämligen väldiga informationsbudskap

som utgår från politiken. Det är svårt

att konkurrera med dem med

informationskampanjer och annat. Men vi

arbetar för fullt på en rad sätt. Men

det finns inte möjligheter att utveckla

det nu.

Gabriel Romanus: Frågan gällde om vi

håller med om att man borde förlänga

införselreglerna. Egentligen borde man

återgå till de gamla införselreglerna,

om man skulle se det rent sakligt. Men

det ligger säkert mycket i det som Johan

Salsbäck från Finansdepartementet sade

om att det inte är särskilt realistiskt.

Det hindrar inte att man ändå bör påpeka

att de nya införselreglerna skapar

problem. Jag har försökt att hålla mig

till statistiken. Den visar att

ölförsäljningen i Sverige inte har gått

ned utan den har gått upp. Men samtidigt

kan man inte bagatellisera den här

gränshandeln. Det är verkligen inte min

avsikt. Framför allt när det gäller unga

människor är gränshandeln otvivelaktigt

ett problem. Ett minimum är att man kan

behålla reglerna. Jag skulle vilja se om

Europakommissionen skulle dra tre

medlemsländer inför domstol. Det har

ännu inte hänt, och därför hoppas jag

att Danmark, Finland och Sverige håller

ihop i detta sammanhang. Möjligen kan

väl en del av ledamöterna av

kommissionen inse att detta är en viktig

fråga för folkhälsan i dessa tre länder.

Om jag får referera en känd dikt så vill

jag säga: Upp till kamp.

Lars Hedfors: Det får du gärna göra för

mig i alla fall.

Christina Pettersson (s): Jag vill rikta

min fråga till Socialdepartementets

företrädare. Har man någon bild av hur

kunderna ser ut på den illegala

marknaden? Är det ungdomar eller vuxna?

I vilken omfattning kan man tänka sig

att den illegala spriten också hamnar på

restauranger?

Gert Knutsson: Det ligger i bl.a.

Rikspolisstyrelsens uppdrag att

kartlägga omfattningen och hur processen

går till. Frågan är därför för tidigt

ställd. Vi har ännu inte fått

Rikspolisstyrelsens rapport.

Elisebeht Markström (s): Jag vet inte

riktigt vem jag skall ställa frågan

till, men jag har uppfattat det som att

konsumtionen av folköl bland ungdomar

har ökat betydligt. Ofta dricker

ungdomarna folköl samtidigt som de intar

läkemedelspreparat. Detta var mer en

parentes.

Ungdomar köper sitt öl i

livsmedelsaffärerna och på

bensinstationer. Jag undrar om det är

någon som har någon uppfattning om hur

kommunerna klarar tillsynen av

handlarnas ansvar. Finns det några

exempel på handlare som har blivit av

med sina tillstånd i någon kommun, eller

får detta flyta på? Att jag frågar detta

beror på att jag tror att det är på

detta sätt, men det är min gissning. Men

många handlare har öppet till kl. 19,

20, 21 och 22 på kvällarna, och

personalen som arbetar vid den tiden är

ofta ungdomar i ungefär samma ålder som

de ungdomar som kommer in och köper öl

på kvällskvisten. Detta är därför ett

mycket stort problem. Jag tror att

handlarna sviktar i sitt ansvarstagande.

Därför vill jag ställa frågan: Hur

klarar kommunerna tillsynen i detta

sammanhang?

Hans Agnéus: Vi har sett en del exempel

där kommuner har förbjudit butiker att

sälja öl när de inte har hållit sig till

reglerna. Det är inte så vanligt, men

det förekommer. Det förekommer också

exempel där man mer samlat gör

tillsynssatsningar, t.ex. i Stockholms

kommun och i några fler kommuner, bl.a.

med stöd av projektmedel från

Folkhälsoinstitutet. Det finns alltså en

uppmärksamhet och en rörelse i rätt

riktning, där inte minst

konsumtionsmätningar och andra

observationer ligger som grund och som

starka motiv för att skärpa tillsynen

från kommunernas sida. Från

Alkoholinspektionens horisont planerar

vi ett landsomfattande tillsynsprojekt

för att se hur alkohollagen tillämpas i

den här delen, hur de rörelser som lagen

säger får den här rätten. Hur ser det

ut? Hur fungerar de lagstadgade

åldersgränserna? Hur utövar kommunerna

sitt direkta ansvar? Hur utövar

länsstyrelsen sitt regionala

tillsynsansvar?

Lars Hedfors: Då finns det inte några

fler frågeställare.

Jag vill på skatteutskottets och

socialutskottets vägnar framföra ett

mycket varmt tack till er som har kommit

hit och informerat oss. Jag vill också

framföra ett mycket varmt tack till

utskottets ledamöter och till alla

övriga som har följt dessa

överläggningar. Det var ganska många av

de utfrågade som sade: Vi har inga

färdiga lösningar. Det är ganska

symtomatiskt. Det är nog så att vi litet

till mans känner det så, att vi inte har

några riktigt färdiga lösningar. Men

förhoppningsvis skall denna utfrågning

bli början på en intensiv diskussion och

debatt framöver. Och förhoppningsvis

skall den debatten ge svaren på frågorna

som vi vill ha för att fatta de riktiga

besluten. Jag förklarar därmed denna

utfrågning avslutad.

Bilder

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Offentlig utfrågning 2

Utskottet 2

Propositionen i huvuddrag 2

Innehav och förverkande av

destillationsapparater m.m. 2

Propositionen 2

Motionerna 5

Bakgrund och tidigare behandling 7

Utskottets bedömning 12

Hemställan 13

Reservation 14

Bilaga 1: I propositionen framlagda

lagförslag 16

Bilaga 2: Femton månader i EU 18

Gotab, Stockholm 1996