Bet. 1996/97:SoU4

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU04

Åldersgräns vid tobaksköp

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 1995/96:228 Åldersgräns vid

tobaksköp och 13 motionsyrkanden som

väckts med anledning av propositionen. I

betänkandet behandlas också 39

motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1995 om olika tobaksfrågor.

I propositionen föreslås att det i

tobakslagen skall införas ett förbud mot

att i näringsverksamhet sälja eller på

annat sätt lämna ut tobaksvaror till den

som är under 18 år och att en

straffsanktion skall kopplas till

förbudet. Vidare föreslås att

försäljningsförbudet skall kompletteras

med en regel om att samma åldersgräns

skall gälla vid införsel av tobaksvaror

i samband med utlandsresa. Vissa

följdändringar föreslås också i bl.a.

den lagstiftning som reglerar de

skattefria kvoterna vid införsel av

tobaksvaror. Utskottet tillstyrker

förslagen i propositionen och avstyrker

samtliga motionsyrkanden. Lagstiftningen

träder i kraft den 1 januari 1997.

Till betänkandet har fogats 10

reservationer.

Propositionen

I proposition 1995/96:228 Åldersgräns

vid tobaksköp föreslår regeringen

(Socialdepartementet) att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i tobakslagen

(1993:581),

2. lag om ändring i lagen (1994:1551)

om frihet från skatt vid import, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1994:1565)

om beskattning av privatinförsel av

alkoholdrycker och tobaksvaror från land

som är medlem i Europeiska unionen,

4. lag om ändring i lagen (1996:000) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges

gräns mot ett annat land inom Europeiska

unionen.

Lagförslagen fogas till betänkandet som

bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1995/96:So29 av Mikael Odenberg m.fl.

(m) vari yrkas att riksdagen beslutar

avslå proposition 1995/96:228

Åldersgräns vid tobaksköp.

1995/96:So30 av Sten Svensson m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av den

frivilliga överenskommelsen mellan

tobaksindustrin och detaljhandeln om

åldersgräns för inköp av tobak innan

eventuell lagstiftning övervägs,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om information och upplysning.

1995/96:So31 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införande av en 18-

årsgräns vid tobaksköp föregås av

förstärkta informationsinsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tobaksautomater endast

skall vara tillåtna i lokaler dit

minderåriga aldrig har tillträde,

3. att riksdagen i enlighet med vad i

motionen anförts beslutar om sådan

ändring av lagförslaget att det framgår

att all överlåtelse av tobak till

minderåriga är förbjuden,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att polisen skall vara

tillsynsmyndighet.

1995/96:So32 av Elisabeth Fleetwood

m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå

lagförslaget i den del det anger

fängelsestraff vid brott mot förbud att

sälja tobak till personer under 18 år i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om information och upplysning

vid införandet av en åldersgräns vid

tobaksinköp.

1995/96:So33 av Thomas Julin och

Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med vad som anförts

i motionen begär att regeringen snarast

återkommer med ett bredare

etgärdsprogram mot tobaksanvändningen.

1995/96:So34 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kunskapsspridning och

information i samband med införande av

åldersgräns för inköp av tobak,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tobaksautomater.

Motioner från allmänna motionstiden 1995

1994/95:So201 av Leif Carlson m.fl. (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot indirekt

tobaksreklam.

1994/95:So203 av Ingrid Näslund och

Fanny Rizell (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

införa en åldersgräns på 18 år för inköp

av tobaksvaror.

1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och

Inger René (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om försäljning av

tobak till ungdomar under 18 år.

1994/95:So216 av Mikael Odenberg och

Knut Billing (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

svensk politik mot tobaksbruket byggd på

information, upplysning,

opinionsbildning och beskattning.

1994/95:So220 av Tuve Skånberg (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om omedelbart införande av

Socialstyrelsens nya, större

varningstexter,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en åldersgräns vid 18 år för

inköp av tobaksprodukter.

1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av efterlevnaden

av tobakslagen,

35. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av barns och

ungdomars rökvanor,

36. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande insatser mot

tobaksbruk,

37. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av tillgång till

rökavvänjning,

38. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning om tobakspreventivt

arbete,

39. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av internationella

etiska principer för marknadsföring av

tobaksprodukter.

1994/95:So447 av Ulla-Britt Hagström

(kds) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införande av 18-

årsgräns för inköp av tobaksvaror med

hänvisning till de resultat och analyser

som framkommit från högstadieskolorna i

Skaraborg.

1994/95:So463 av Susanne Eberstein m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åldersgräns för

inköp av tobaksvaror.

1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kraftfullare inledning av

tobakslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en åldersgräns på 18 år för

inköp av tobak,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en uppföljning av

tobakslagens 2 § punkt 4,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skärpning av reglerna när

det gäller rökförbud på restauranger och

serveringsställen,

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av hur

tobakslagen efterlevs och i vilken

utsträckning tillsyn förekommer.

1994/95:So483 av Stig Sandström m.fl.

(v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införandet av en

åldersgräns på 16 år för inköp av

tobaksvaror.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl.

(kds) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en intensifierad information

och undervisning om vikten av att alla

barn får växa upp i en rökfri miljö,

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en medveten och

kontinuerlig satsning på att få barn och

ungdomar att aldrig börja röka,

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om rökning under graviditeten,

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa en åldersgräns på

18 år för inköp av tobak,

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om upplysning och information

till vuxna som önskar sluta röka,

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undervisningen i och

upplysningen om tobakens skadeverkningar

bör understödjas av hälsoinformation i

radio och TV,

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot indirekt

tobaksreklam,

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om neutrala tobaksförpackningar

med större varningstext.

1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp, s, m, c, v, mp, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om det tobaksförebyggande

arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utbildning av

olika personalgrupper om tobakens

skadeverkningar och tobaksförebyggande

insatser,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av rökavvänjning och

rökslutarstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning inom

tobaksområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av 18-årsgräns för

köp av tobaksvaror,

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om etiska regler för

internationell marknadsföring av tobak.

1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att alla

blivande föräldrar bör erbjudas gratis

rök-avvänjning,

1994/95:So491 av Barbro Hietala Nordlund

m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en åldersgräns vid 18 år för

inköp av tobak,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot förtäckt

tobaksreklam.

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bruket av tobak och alkohol

hos flickor i unga åldrar.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.

(c) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en minimiålder på 18 år för

inköp av tobaksvaror.

Utskottet

Åldersgräns för inköp och införsel av

tobaksvaror

Propositionen

I propositionen föreslås att en

åldersgräns för inköp av tobaksvaror

införs i tobakslagen. Åldersgränsen

skall vara 18 år och gälla alla slags

tobaksvaror oavsett försäljningsform.

Samma åldersgräns skall gälla vid

införsel av tobaksvaror.

Enligt regeringen visar uppgifter om

tobaksvanorna i Sverige på att bruket av

tobak minskat under 1990-talet bland den

vuxna delen av befolkningen. Någon

motsvarande minskning kan enligt

tillgängliga undersökningar om

skolungdomars tobaksbruk inte skönjas

bland ungdomarna. Elever i grundskolans

årskurs 9 röker i dag i större

utsträckning än för ett decennium sedan,

men mindre än för två decennier sedan.

Tobakens tillgänglighet har betydelse

för när ungdomar börjar använda tobak.

Endast ett fåtal börjar röka eller snusa

efter tonåren. I propositionen erinras

om att socialutskottet i samband med

behandlingen av förslaget till tobakslag

uttalat att regeringen bör återkomma

till riksdagen om tobaksbruket bland

barn och ungdomar inte minskar.

Riksdagen gav regeringen till känna vad

utskottet anfört (1992/93: SoU26, rskr.

356). Mot denna bakgrund anser

regeringen att en åldersgräns för att

köpa tobaksvaror skall införas i lag.

Med tobaksvaror avses alla varor som

helt eller till någon del består av

tobak, dvs. cigaretter, cigarrer,

cigariller, pip- och rulltobak, snus och

portionstobak.

Regeringen anser att frivilliga åtgärder

inte kan ersätta en lagstiftning i

frågan. En lag tillmäts större vikt än

en rekommendation och har ett avsevärt

större symbolvärde som uttryck för

samhällets inställning till ungdomars

tobaksbruk. Det finns också risk för att

mindre seriösa detaljhandlare

systematiskt negligerar en

rekommendation och därmed skaffar sig

konkurrensfördelar gentemot dem som

vägrar att sälja tobak till ungdomar,

sägs det i propositionen.

Förbudet att tillhandahålla tobaksvaror

till personer under 18 år skall enligt

propositionen begränsas till överlåtelse

i näringsverksamhet, dvs. till de fall

då någon som ett led i en yrkesmässigt

bedriven verksamhet eller i en med

yrkesmässighet jämförbar verksamhet

tillhandahåller varor till konsument.

Det skulle enligt regeringens mening

föra för långt att kriminalisera varje

form av överlåtelse, t.ex. inom

familjen. Ett sådant förbud skulle

dessutom bli mycket svårt att övervaka.

Som skäl till att åldersgränsen bör

sättas vid 18 år anges bl.a. att det

främst är mot slutet av tonåren som

ungdomar på allvar etablerar ett

regelbundet tobaksbruk. Att låta

åldersgränsen sammanfalla med

myndighetsåldern ter sig också

ändamålsenligt med hänsyn till den

översyn som pågår för att förenkla och

renodla bestämmelserna om åldersgränser.

Ansvaret för att förvissa sig om att

köparen uppnått 18 år skall enligt

propositionen åvila den som säljer eller

lämnar ut tobaksvaran. Om det föreligger

tveksamhet skall legitimation begäras.

Om legitimation inte lämnas skall

försäljning vägras.

I propositionen föreslås vidare att

samma åldersgräns som vid köp av tobak,

18 år, skall tillämpas även vid införsel

av tobaksvaror i samband med utlandsresa

och att tobakslagen skall kompletteras

med en bestämmelse om detta. En erinran

om en sådan åldersgräns vid införsel

skall också, enligt propositionen, tas

in i bl.a. de lagar som reglerar de

skattefria kvoterna vid privat införsel

av tobaksvaror.

Motionerna

I ett flertal motioner från den allmänna

motionstiden 1995 föreslås att

bestämmelser om en åldersgräns för inköp

av tobak skall införas i tobakslagen.

I motionerna 1994/95:So203 av Ingrid

Näslund och Fanny Rizell (kds),

1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och

Inger René (m), 1994/95:So220 av Tuve

Skånberg (kds) (yrkande 3),

1994/95:So447 av Ulla-Britt Hagström

(kds), 1994/95:So463 av Susanne

Eberstein m.fl. (s), 1994/95:So469 av

Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande 2),

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl.

(kds) (yrkande 13), 1994/95:So487 av

Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v,

mp, kds) (yrkande 7), 1994/95:So491 av

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

(yrkande 1), 1994/95:A807 av Ingbritt

Irhammar m.fl. (c) (yrkande 34) begärs

tillkännagivanden till regeringen om att

införa en åldersgräns på 18 år för inköp

av tobaksvaror.

I motion 1994/95:So483 av Stig Sandström

m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om

att tobaksvaror inte skall få säljas

till den som är under 16 år.

I motion 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad som anförts om

en uppföljning av barns och ungdomars

rökvanor (yrkande 35). Motionärerna

erinrar om att riksdagen betonat vikten

av att regeringen noga följer

informationsinsatser mot tobaksbruket

och forskningen kring ungdomars rökvanor

och att regeringen återkommer med

förslag om åldersgräns för inköp av

tobaksvaror om tobaksbruket bland barn

och ungdomar inte minskar.

I två motioner yrkas avslag på

propositionen.

I motion 1995/96:So29 av Mikael Odenberg

m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen.

Enligt motionärerna finns det inget

vetenskapligt stöd för att en

åldersgräns för tobaksköp skulle ha

några effekter på ungdomars rökvanor.

Tvärtom visar en studie från Statistiska

centralbyrån 1993, som avsåg

förändringar i tobakskonsumtionen i

Sverige, Norge, Danmark och Finland

under perioden 1970-1992, att

minskningen i tobakskonsumtionen i

Finland och Norge varit lägre än i

Sverige och Danmark trots att Finland

och Norge infört såväl åldersgräns som

reklamförbud. Ungdomar behöver stöd och

goda förebilder för att inte börja röka.

Något bidrag i det hänseendet lämnas

inte med lagar, vars efterlevnad man

inte kan kontrollera och med

straffsatser som saknar varje kontakt

med rättsmedvetandet. Vidare bör

tonvikten ligga på upplysning om

tobakens skadeverkningar,

opinionsbildning och konsumtionsdämpande

beskattning och inte på förbud och

restriktioner.

Även i motion 1995/96:So30 av Sten

Svensson m.fl. (m) yrkas avslag på

propositionen (yrkande 1). Det är

medicinskt klarlagt att ju tidigare man

börjar röka, desto svårare blir

beroendet och de framtida skadorna. Av

det skälet anser motionärerna att barn

och ungdomar inte skall börja röka eller

använda annan form av tobak. En

åldersgräns kan fungera som hjälp åt

föräldrar som på olika sätt vill hindra

sina barn från att börja röka. Det

handlar också om att sätta upp normer.

Enligt motionärerna bör dock en

utvärdering göras av den frivilliga

överenskommelse som sedan drygt ett år

tillbaka finns mellan handeln och

tobaksbolagen. Överenskommelsen går ut

på att handeln lovat att inte sälja

tobaksvaror till personer under 18 år.

Motionärerna pekar på att det finns

flera exempel på frivilliga

överenskommelser som fungerar på

marknaden. Som exempel nämns

könsdiskriminerande reklam, där ett

särskilt råd avgör utan stöd av

lagstiftning. Motionärerna anser att

frivilliga överenskommelser är att

föredra framför tvingande lagstiftning

och avvisar förslaget om införande av

åldersgränser innan en utvärdering har

skett.

I samma motion begärs också ett

tillkännagivande om att en utvärdering

av den frivilliga överenskommelsen

mellan tobaksindustrin och detaljhandeln

om åldersgräns för inköp av tobak görs

innan en eventuell lagändring övervägs

(yrkande 2).

I motion 1995/96:So31 av Chatrine

Pålsson m.fl. (kds) yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring av

lagförslaget att det framgår att all

överlåtelse av tobak till minderåriga är

förbjuden (yrkande 3). Motionärerna

välkomnar regeringens förslag om att

införa en åldersgräns för inköp av

tobaksvaror. Om införandet av en

åldersgräns skall bli effektivt och leda

till en reell förändring av dagens

förutsättningar är dock regeringens

förslag inte tillräckligt. Det bör t.ex.

klargöras att all överlåtelse av tobak

till ungdomar under 18 år skall vara

förbjuden. Förbudet skall inte enbart

begränsas till överlåtelse i

näringsverksamhet.

Tidigare behandling

Utskottet anförde i sitt betänkande

1992/93:SoU26 med anledning av

propositionen med förslag till tobakslag

att många studier och undersökningar

visade att tobaksrökning medför större

risker ju tidigare rökdebuten sker och

att insatser för att förhindra att barn

och ungdomar börjar använda tobak måste

ges högsta prioritet. Information och

utbildning om tobakens skadeverkningar

är därför viktig. Utskottet menade att

en åldergräns för inköp av tobaksvaror

kan innebära ett stöd för osäkra

ungdomar. Men i sämsta fall kan en

åldersgräns göra rökningen mer

spännande. Sammanfattningsvis delade

utskottet regeringens bedömning att det

vid denna tidpunkt inte skulle införas

någon bestämmelse om åldersgräns vid

tobaksköp i tobakslagen. Utskottet

betonade dock vikten av att regeringen

noga skulle följa effekterna av

Folkhälsoinstitutets

informationsinsatser och forskningen

kring ungdomars rökvanor. Om

tobaksbruket bland barn och ungdomar

inte minskade skulle regeringen

återkomma till riksdagen med ett

lagförslag om en åldergräns. Riksdagen

beslöt att ge regeringen till känna vad

utskottet hade anfört (rskr. 356).

Folkhälsoinstitutet fick i januari månad

1995 regeringens uppdrag att i samråd

med Socialstyrelsen utreda

hälsoeffekterna av införandet av en

åldersgräns. Uppdraget redovisades i

form av en rapport som överlämnades till

regeringen i slutet av april månad samma

år. I rapporten konstaterades bl.a. att

om 5 % färre ungdomar börjar röka om man

inför en åldersgräns på 18 år så skulle

närmare 300 personer per år slippa dö i

förtid. På grundval av denna rapport

utarbetades en departementspromemoria

med förslag till åldersgräns vid

tobaksköp (Ds 1995:66).

Departementspromemorian har

remissbehandlats och ligger till grund

för förslagen i propositionen.

Utskottets bedömning

Tillgängliga uppgifter om tobaksvanorna

i Sverige visar att tobaksbruket bland

ungdomar åter ökar. Då det är väl känt

att hälsoriskerna blir större, ju

tidigare i livet man börjar använda

tobak är det angeläget att åtgärder

vidtas för att motverka att barn och

ungdomar börjar använda tobak.

Information och utbildning om tobakens

skadeverkningar måste därvid ges

fortsatt hög prioritet. Utskottet

återkommer i det följande till dessa

frågor. En annan åtgärd kan, som

utskottet tidigare uttalat, vara att

begränsa tobaksvarors tillgänglighet

genom införande av en åldersgräns.

Utskottet ser positivt på att en rad

butikskedjor och enskilda näringsidkare

beslutat att följa en rekommendation av

Svenska Tobaksbranschföreningen om att

inte sälja tobaksvaror till personer

under 18 år. I likhet med regeringen

anser utskottet dock att detta inte är

tillräckligt utan att en bestämmelse om

en åldersgräns vid to-baksköp bör

införas i tobakslagen. Enligt utskottets

mening kommer en i lag fastställd

åldersgräns också att påverka

inställningen till tobaksbruk och ge

vuxna personer ett betydelsefullt stöd i

deras ansträngningar att minska

tobaksbruket bland unga. Eftersom det

främst är mot slutet av tonåren som

ungdomar på allvar etablerar ett

regelbundet tobaksbruk anser utskottet

att åldersgränsen bör sättas vid 18 år.

Samma åldersgräns bör gälla för införsel

av tobaksvaror. Utskottet avstyrker

motionerna So29 (m), och So30 (m)

yrkandena 1 och 2.

Utskottet delar inställningen i

propositionen om att förbudet att

tillhandahålla tobaksvaror till personer

under 18 år skall begränsas till

överlåtelse i näringsverksamhet.

Utskottet tillstyrker förslaget till 12

och 13 §§ tobakslagen och avstyrker

motion So31 (kds) yrkande 3.

Motionerna 1994/95:So203 (kds),

1994/95:So212 (m), 1994/95:So220 (kds)

(yrkande 3), 1994/95:So223 (fp) (yrkande

35), 1994/95:So447 (kds), 1994/95:So463

(s), 1994/95:So469 (mp) (yrkande 2),

1994/95:So483 (v) 1994/95:So484 (kds)

(yrkande 13), 1994/95:So487 (fp, s, m,

c, v, mp, kds) (yrkande 7),

1994/95:So491 (s) (yrkande 1) och

1994/95:A807 (c) (yrkande 34) är

tillgodosedda och avstyrks.

Försäljning i automater m.m.

I propositionen anges att försäljningen

genom automat uppgår till ungefär 1 % av

den totala försäljningen av tobaksvaror.

Försäljningen genom automat ger inte

samma möjligheter att tillämpa en

åldersgräns om automaterna är placerade

utanför utgångskassorna i en

snabbköpsbutik eller i foajén till en

restaurang, vilket skulle kunna tala för

ett förbud mot tobaksförsäljning i

automat. I propositionen sägs att sådant

krav har rests i olika sammanhang och

också förordats av vissa

remissinstanser. Å andra sidan är

tobaksautomater ofta placerade i lokaler

dit ungdomar inte har tillträde, t.ex.

dansrestauranger där man tillämpar

åldersgräns för inträde. I andra fall är

automaterna placerade så att de

övervakas av personal. En ytterligare

aspekt som, enligt propositionen, måste

beaktas är att tobaksvaror är

stöldbegärligt gods och att flera

tobakshandlare därför valt att i allt

större utsträckning sälja varorna enbart

genom automat. Ett förbud mot all

automatförsäljning skulle kunna komma

att motverka handelns åtgärder mot stöld

och svinn. Regeringen är mot denna

bakgrund inte beredd att föreslå ett

förbud mot automatförsäljning.

Regeringen vill dock särskilt framhålla

att förbudet att tillhandahålla

tobaksvaror till personer under 18 år

gäller oavsett försäljningsform. Det

eligger därmed en näringsidkare att se

till att försäljningen organiseras på

ett sådant sätt att underåriga hindras

från att få åtkomst till varorna även om

försäljningen sker från automat.

I motion 1995/96:So31 (kds) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att

tobaksautomater endast skall vara

tillåtna i lokaler dit minderåriga inte

har tillträde (yrkande 2). För att

bestämmelserna om åldersgränser skall få

avsedd verkan anser motionärerna att det

inte är lämpligt att tobaksautomaterna

får vara kvar i oförändrad form.

Automater med tobaksvaror skall inte

tillåtas i lokaler där personer under 18

år har tillträde.

I motion 1995/96:So34 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om tobaksautomater (yrkande 2).

Motionärerna anser att försäljning av

tobak i automater utgör ett särskilt

problem. Försäljningen har visserligen i

dag en blygsam omfattning men risk

föreligger för en ökning av försäljning

till ungdom under 18 år om inte handeln

vidtar effektiva säkerhetsåtgärder,

menar motionärerna. Det kan handla om

automaternas placering och användning av

polletter som måste köpas i bemannad

kassa. Socialstyrelsen bör enligt

motionärerna noga följa utvecklingen av

denna typ av försäljning och vid behov

vidta lämpliga åtgärder.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i

propositionen om att något förbud mot

tobaksförsäljning genom automat inte

skall införas. Det föreslagna förbudet

att sälja tobaksvaror till den som är

under 18 år skall gälla oavsett

försäljningsform. Det åligger således en

näringsidkare, som av

företagsekonomiska, säkerhetsmässiga

eller andra skäl väljer att

tillhandahålla tobaksvaror genom

automat, att tillse att försäljningen

organiseras på ett sådant sätt att

underåriga hindras från att använda

automaten. Som regeringen och också

Lagrådet anfört torde detta innebära att

försäljning genom automat endast är

tillåten när automaten är uppställd

antingen i en lokal till vilken

underåriga inte har tillträde eller på

ett sådant sätt att den kontinuerligt

kan bevakas och också faktiskt bevakas

av säljaren. I likhet med vad som sägs i

motion So34 (fp) anser utskottet att

Socialstyrelsen noga bör följa

utvecklingen när det gäller denna typ av

försäljning och att regeringen bör

återkomma till riksdagen om det skulle

visa sig motiverat. Utskottet anser att

motionerna So31 (kds) yrkande 2 och So34

(fp) yrkande 2 därmed får anses

tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

Tillsyn

I propositionen föreslås att den

omedelbara tillsynen över att

åldersgränsen för inköp av tobak följs av

handeln skall åvila kommunen.

Länsstyrelsen skall svara för tillsynen

inom länet, och Socialstyrelsen skall

vara central tillsynsmyndighet. Skälen

för regeringens förslag är att den nämnd

som ansvarar för kommunens skyldigheter

på miljö- och hälsoskyddsområdet redan i

dag har ett tillsynsansvar när det gäller

tobakslagens bestämmelser om rökfria

miljöer. Samma nämnd svarar i regel också

för tillsynen enligt livsmedelslagen

(1971:511). Tobak säljs i många fall på

samma ställen som livsmedel. Inom dessa

områden bedriver kommunen redan tillsyn i

form av inspektioner m.m. Tillsynen över

att bestämmelserna om tobaksförsäljning

följs bör därför till stor del kunna

integreras i den redan befintliga

verksamheten, vare sig detta sker inom

ramen för ovan nämnda tillsyn eller genom

annan kommunal verksamhet. Syftet med

tillsynen är främst att skapa goda

förutsättningar för att åldersgränsen

efterlevs. Tillsynsarbetet bör därför

inriktas på att granska hur försäljningen

är organiserad, om information om

åldersgränsen lämnats på ett lämpligt

sätt och att personalen har god kännedom

om hur reglerna skall tillämpas, m.m.

Även den centrala tillsynen bör enligt

propositionen åvila de myndigheter som

redan i dag svarar för tillsynen av

tobakslagens regler om rökfria miljöer.

Länsstyrelsen skall ansvara för tillsynen

inom länet, medan Socialstyrelsen skall

ansvara för den centrala tillsynen.

Bryter någon mot bestämmelserna om

åldersgräns skall de kommunala och

regionala tillsynsmyndigheterna på

motsvarande sätt som gäller i övrigt vid

tillämpning av tobakslagen ha rätt att

meddela de förelägganden och förbud som

behövs för att åldersgränsen skall

följas. Förelägganden och förbud skall

kunna förenas med vite.

Regeringen anser inte att kommunernas

tillsyn skall finansieras med avgifter.

Skälet härför är att ett sådant

avgiftssystem är svårt att tillämpa när

handeln med tobak i princip är helt fri.

Motsvarande gäller inte för t.ex.

alkohol- eller livsmedelshanteringen,

där det sedan länge finns antingen ett

tillståndskrav för handeln eller ett

krav på att vissa grundläggande

förutsättningar skall vara uppfyllda,

för att handeln över huvud skall få äga

rum. Ett ytterligare skäl är att ett

system med tillsynsavgifter skulle

innebära att ett register över

tobakshandlare skulle behöva inrättas,

vilket torde vara förenat med tämligen

stora insatser.

I motion 1995/96:So31 (kds) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att polisen skall

vara tillsynsmyndighet (yrkande 4).

Motionärerna anser att tillsynen över

att åldersgränsen för inköp av tobak

följs av handeln skall åvila polisen.

Uppgiften är mer av polisiär karaktär än

den berör kommunala nämnders normala

verksamhet. Denna för kommunerna nya

uppgift skulle också kunna komma att

inverka menligt på annan viktig

verksamhet, menar motionärerna.

Slutligen anför motionärerna att det

borde vara självklart att staten inte

ålägger kommunerna nya uppgifter utan

att de samtidigt ges ekonomiska resurser

för att klara av detta.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i förslaget i

propositionen att huvudansvaret för den

omedelbara tillsynen över att

åldersgränsen för köp av tobak följs av

handeln skall åvila kommunen.

Socialstyrelsen bör ansvara för den

centrala tillsynen av lagens efterlevnad

och länsstyrelsen för tillsynen inom

länet. När det gäller möjligheter för

kommunen att ta ut avgifter för

tillsynsverksamheten har regeringen i

propositionen anfört bl.a. att ett

sådant system blir svårt att tillämpa

eftersom handeln med tobak i princip är

fri och att det skulle bli fråga om ett

omfattande registreringsförfarande. Ett

flertal remissinstanser har också

avvisat ett sådant förfarande. Utskottet

delar regeringens uppfattning om att

kommunernas tillsyn inte skall

finansieras med avgifter. Utskottet

tillstyrker därmed förslaget till

ändring i 19 och 20 §§ tobakslagen och

avstyrker motion So31 (kds) yrkande 4.

Straffrättsligt ansvar

Propositionen

Enligt regeringens mening påverkar en

fastställd åldersgräns våra attityder

mot tobaksbruk och ger vuxna personer

ett viktigt stöd i arbetet med att

minska tobaksbruket bland de unga. De

som säljer tobak skall i första hand ha

ansvar för att åldersgränsen efterlevs.

En straffsanktion bör därför kopplas

till bestämmelsen om åldersgräns. I

propositionen föreslås att den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet i

näringsverksamhet säljer eller annars

lämnar ut tobaksvara till den som inte

fyllt 18 år skall dömas till böter

eller, i mer graverande fall, fängelse i

högst sex månader. Vid straffmätningen

får beaktas om gärningen har utgjort led

i en verksamhet som har bedrivits i

större omfattning eller om fråga varit

om en engångsföreteelse.

De myndigheter som utövar tillsyn över

att tobakslagen efterlevs kan enligt

tobakslagen meddela förelägganden och

förbud som behövs för att lagen skall

följas. Beslut om föreläggande och

förbud kan förenas med vite. Det

föreslagna straffrättsliga ansvaret

skall enligt propositionen inte utesluta

möjligheten för tillsynsmyndigheterna

att meddela vitessanktionerade

förelägganden och förbud som behövs för

att de nya bestämmelserna om handel med

tobaksvaror skall följas. Däremot skall

den som har överträtt ett

vitesföreläggande eller ett vitesförbud

inte kunna dömas till ansvar enligt

tobakslagen för gärning som omfattas av

föreläggandet eller förbudet. På så sätt

undviks att både straff och vite kan

inträda för en och samma gärning. Straff

kan drabba den som bevisligen överlåtit

tobak till minderåriga medan

vitesföreläggande kan tillämpas utan att

någon överlåtelse ännu ägt rum men där

det finns en uppenbar risk för att så

kommer att ske.

Motionerna

I motion 1995/96:So32 av Elisabeth

Fleetwood m.fl. (m) yrkas att riksdagen

i enlighet med vad som anförts i

motionen avslår förslaget om

fängelsestraff vid brott mot förbudet

att sälja tobak till personer under 18

år (yrkande 1). I ett läge där rökningen

minskar bland den vuxna befolkningen men

ökar bland ungdomar kan en åldersgräns

vara en betydelsefull signal som leder

till ett ändrat beteende och en lägre

nyrekrytering till rökning. En

åldersgräns för inköp av tobaksvaror

utgör också ett stöd för föräldrar som

vill hindra sina barn från att börja

röka och bidrar till normbildningen mot

tobaksbruk. Självfallet skall det finnas

sanktionsmöjligheter om någon bryter mot

förbudet. Förslaget om fängelsestraff

står dock inte i rimlig proportion till

brottet, anser motionärerna. Bötesstraff

är tillräckligt. Det finns också skäl

att avvakta hur lagen kommer att fungera

innan andra påföljder än böter övervägs.

Utskottets bedömning

Den som säljer tobak skall ha ansvaret

för att åldersgränsen efterlevs. Som

regeringen föreslår bör en

straffsanktion kopplas till förbudet att

sälja eller annars i näringsverksamhet

lämna ut tobaksvara till den som är

under 18 år. Utskottet instämmer i

förslaget om att överträdelser av

förbudet skall kunna medföra böter eller

i mer graverande fall fängelse i sex

månader. Utskottet tillstyrker förslaget

till 27 § tobakslagen och avstyrker

motion So32 (m) yrkande 1.

Övriga ändringar i tobakslagen

Utskottet tillstyrker i övrigt de i

propositionen föreslagna ändringarna i

tobakslagen.

Övriga lagförslag

Förslaget om att tobaksvara får föras in

i landet endast av den som uppnått 18 år

föranleder, enligt propositionen,

följdändringar i lagen (1994:1551) om

frihet från skatt vid import m.m., i

lagen (1994:1565) om beskattning av

privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror från land som är medlem i

Europeiska unionen samt i lagen

(1996:000) om Tullverkets befogenheter

vid Sveriges gräns mot ett annat land

inom Europeiska unionen. Regeringen

föreslår att riksdagen skall anta de i

propositionen föreslagna ändringarna i

dessa lagar.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Information, m.m.

Information om åldersgräns

I propositionen föreslås att

lagändringarna skall träda i kraft den 1

januari 1997. Tillsynsmyndigheterna bör

svara för information om de nya reglerna

till berörda myndigheter, organisationer

och detaljhandlare inför

ikraftträdandet. Folkhälsoinstitutet bör

svara för en väsentlig del av

informationen till allmänheten.

Tillsynsmyndigheterna skall också följa

upp hur åldersgränserna tillämpas.

Socialstyrelsen har det centrala

ansvaret för uppföljningen och

utvärderingen. Att initiera forsknings-

och utvärderingsinsatser om

åldersgränsens inverkan på ungdomars

rökvanor bör åvila Folkhälsoinstitutet.

I motion 1995/96:So31 (kds) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om att införande av en 18-

årsgräns vid tobaksköp föregås av

förstärkta informationsinsatser (yrkande

1). För att bestämmelsen om en

åldergräns skall bli väl mottagen är det

viktigt att lagändringen föregås av

förstärkta informationsinsatser, anser

motionärerna. Det handlar om att sakligt

och genomtänkt föra ut de goda argument

som motiverar att en åldersgräns för

tobaksköp behövs.

I motion 1995/96:So34 (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om kunskapsspridning och

information i samband med införandet av

åldersgräns för köp av tobak (yrkande

1). Införandet av en åldersgräns måste,

enligt motionärerna, kopplas till en

kraftfull upplysning om syftet med

lagen, varför man över huvud taget inte

skall börja att röka och om vikten av

att sluta. Informationen måste nå barn,

ungdomar och deras föräldrar samt även

lärare och andra som arbetar med unga

människor. Handeln är också en viktig

målgrupp. Här fordras utbildning inte

bara om lagens syfte utan också om hur

man bedömer en persons ålder och hur man

hanterar en situation där en i detta

sammanhang minderårig person försöker

köpa tobak. Därutöver anser motionärerna

att även Skolverket, kommuner, landsting

och ideella organisationer bör engageras

i detta arbete och att det tydliggörs

att införande av en åldersgräns är en

del i ett större tobakspreventivt

arbete.

Information om tobakens hälsorisker,

m.m.

I motion 1995/96:So30 (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om information och upplysning

(yrkande 3). Införandet av en

åldersgräns får inte medföra att

information och upplysning om tobakens

skadeverkningar minskar. Tvärtom bör

informationen intensifieras framför allt

i skolorna. Enligt motionärerna skall

informationen bygga på fakta och

saklighet till skillnad från de senaste

årens s.k. upplysningskampanjer från

vissa ideella organisationer, som

präglats av rena överdrifter.

Liknande synpunkter framförs i motion

1995/96:So32 (m) (yrkande 2).

I motion 1994/95:So216 av Mikael

Odenberg och Knut Billing (m) hemställs

om ett tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om en svensk

politik mot tobaksbruket byggd på

information, upplysning,

opinionsbildning och beskattning.

Motionärerna menar att tonvikten i

arbetet mot tobaksbruk kommit att

överföras från upplysning om tobakens

skadeverkningar, opinionbildning och

konsumtionsdämpande beskattning till

förbud och restriktioner. Risken är att

den traditionella hälsopolitiken, som

syftar till att minska

tobakskonsumtionen, helt bryts sönder

genom ytterligare regleringar. Det är

också enligt motionärerna uppenbart att

ytterligare restriktioner kommer att

minska respekten för lagarna och för

riksdagen snarare än konsumtionen av

tobak.

I motion 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen

anförts om förebyggande insatser mot

tobaksbruk (yrkande 36). Motionärerna

betonar vikten av att det förebyggande

arbete om tobakens skadeverkningar som

Folkhälsoinstitutet och landstingen

bedriver fortsätter och intensifieras.

Det är väsentligt att information sprids

inte bara till föräldrar utan även till

förskollärare, fritidsledare, lärarare,

idrottsledare och andra som utgör

förebilder för barn och ungdomar. Hälso-

och sjukvårdens insatser i det

förebyggande arbete måste, enligt

motionärerna, intensifieras. Varje

läkare bör i samband med all form av

sjukvård ta upp patientens tobaksanamnes

inklusive bruk av snus.

I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell

m.fl. (kds) finns ett antal yrkanden om

behovet av att skydda barn och ungdomar

från tobak. Motionärerna begär

tillkännagivanden om vad i motionen

anförts om vikten av att barn får växa

upp i en rökfri miljö, om vikten av en

medveten och kontinuerlig satsning på

att förhindra rökdebut hos barn och

ungdomar, om rökning under graviditeten,

om behovet av upplysning och information

till vuxna som önskar sluta röka och om

att upplysning och undervisning om

tobakens skadeverkningar bör

understödjas av hälsoinformation i radio

och TV (yrkandena 10, 11, 12, 14 och

15). Enligt motionärerna bör samhället

utnyttja alla möjligheter till att

upplysa föräldrar om vikten av att ge

sina barn en rökfri uppväxt. En intensiv

utbildning bör ges till blivande

föräldrar eftersom det är väl känt att

barn vilkas mödrar rökt under

graviditeten är negativt påverkade av

detta. Är föräldrarna rökare bör de få

hjälp att sluta. Vidare anser

motionärerna att det är angeläget att

skapa attityder hos barn och ungdomar

som gör att de aldrig börjar bruka

tobak. Under skoltiden bör eleverna få

en allsidig undervisning om den

hälsorisk som tobaksbruk innebär. För

att informationen till blivande

föräldrar, barn, ungdomar och personal

som har med dessa grupper att göra skall

bli så effektiv som möjligt bör den

understödjas via radio och TV.

I motion 1994/95:So487 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp,

kds) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om tobaksförebyggande

arbete och om behovet av utbildning av

olika personalgrupper om tobakens

skadeverkningar och tobaksförebyggande

insatser (yrkandena 1 och 2). Det

tobaksförebyggande arbete som

Folkhälsoinstitutets tobaksprogram lagt

grunden till måste utvecklas och

vidareföras på alla plan: i mödra- och

barnhälsovården, i förskolan och skolan,

i olika fritidsverksamheter, i hälso-

och sjukvården och arbetslivet etc.

Enligt motionärerna är information och

attitydförändrande insatser riktade till

barn och ungdom samt blivande mödrar

särskilt viktiga. Motionärerna anser att

utbildningen av läkare och övrig hälso-

och sjukvårdspersonal liksom

lärarutbildning, utbildning av

förskollärare, idrottslärare och

fritidsledare måste innehålla

obligatoriska moment om tobakens

skadeverkningar och hur och varför de

måste förebyggas.

I motion 1994/95:A802 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) hemställs om tillkännagivande

om vad som anförts om bruket av tobak

hos flickor i unga åldrar (yrkande 8).

Enligt motionärerna står unga flickor

för den största konsumtionsökningen vad

gäller alkohol och tobak. Undersökningar

pekar dessutom på att flickor gör sin

drogdebut tidigare än pojkar. Det finns,

menar motionärerna, tydliga samband

mellan rökning och bruket av alkohol och

andra droger, t.ex. hasch och rökheroin.

Det är därför viktigt att med kraft

bekämpa såväl rökning som bruket av

alkohol.

Tidigare behandling, m.m.

Frågan om information och upplysning om

tobakens skadeverkningar har behandlats

av utskottet vid ett flertal tillfällen.

I betänkandet 1992/93:SoU26 avstyrkte

utskottet motioner med krav på

information och utbildningsinsatser om

tobakens skadeverkningar med följande

motivering.

Information om tobakens skadeverkningar

har sedan länge bedrivits i vårt land.

Även om andra åtgärder vidtas för att

minska tobaksbruket är enligt utskottet

olika former av information och

utbildning fortfarande grundläggande

element i ett samhälleligt

åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom

det tobaksprogram som det nyligen

inrättade Folkhälsoinstitutet bedriver

har de hälsoupplysande informativa

insatserna mot tobaksbruket förstärkts

på central nivå, vilket utskottet anser

vara mycket betydelsefullt. Det är också

viktigt att informationen om tobakens

skadeverkningar intensifieras på lokal

nivå inom skolor, primärvården,

frivilliga organisationer etc. Skolans

förebyggande insatser måste få hög

prioritet och stort utrymme på

skolschemat. Särskild vikt måste läggas

vid att nå de ungdomsgrupper som vi vet

i dagsläget röker mycket. Sjuk- och

primärvårdens kunskaps- och

informationsmaterial om tobakens

skadeverkningar måste komma skolor och

övriga myndigheter till del. Utskottet

vill ånyo understryka vikten av att

gravida kvinnor och småbarnsföräldrar

informeras om tobakens skadliga

effekter. I detta sammanhang har

mödravården och sjukvården en viktig

roll liksom Folkhälsoinstitutet.

Utskottet delar de synpunkter som förs

fram i motionerna och som i huvudsak

sammanfaller med vad regeringen anfört i

propositionen. De aktuella motionerna

får anses vara tillgodosedda. - - -

I betänkandet 1993/94:SoU17 vidhöll

utskottet sin tidigare inställning och

avstyrkte då aktuell motion.

Beträffande tobaksbrukets utveckling

anförs i propositionen att rökvanorna

har förändrats under de senaste 10-15

åren. Tobaksbruket har successivt

minskat bland vuxna män och kvinnor. För

både män och kvinnor är antalet

dagligrökare numera högst i

åldersgruppen 45-54 år, och det är fler

kvinnor än män som röker. Att fler

kvinnor än män röker gäller för alla

åldersgrupper upp till 54 år. I

åldersgrupperna därutöver är

förhållandet det omvända. Cen-

tralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning (CAN) genomför varje

år undersökningar om skolungdomars

tobaksvanor. Av dessa undersökningar

framgår att rökningen åter ökar bland

tonåringar. Enligt Folkhälsoinstitutet

finns den högsta andelen rökare i dag

bland unga kvinnor med kort utbildning.

Arbetare röker mer än tjänstemän.

Information och opinionsbildning ingår

som ett led i Folkhälsoinstitutets

tobaksprogram. Det övergripande målet

för tobaksprogrammet är att bekämpa

tobaksbruket i syfte att minska

befolkningens tobakskonsumtion. Enligt

Folkhälsoinstitutets årsberättelse för

budgetåret 1994/95 lämnas stöd till

mödra- och hälsovårdens, förskolans,

skolans och frivilliga organisationers

arbete för tobaksfri uppväxt. Vidare

utarbetas utbildningsprogram för olika

yrkesgrupper som kan medverka i det

tobaksförebyggande arbetet. Exempel på

insatser är riksomfattande

utbildningsprojekt för barnmorskor och

för personal inom barnhälsovården i

samarbete med Cancerfonden och Hjärt-

Lungfonden. Folkhälsoinstitutet har

också genomfört studiedagar för personal

inom mödra- och barnhälsovården.

Regionala fortbildningskonferenser har

anordnats.

För skolan har informations- och

utbildningsmaterial utarbetats för

skolledare, lärare och elever.

Institutet har också lämnat ekonomiskt

stöd bl.a. till stiftelsen En Rökfri

Generation samt organisationen Lärare

mot Tobak. Inom tobaksprogrammet har

också insatser som syftar till att få

till stånd fler rökfria miljöer

prioriterats. En prioriterad målgrupp i

tobaksprogrammets arbete har under

senare år varit kvinnor och då framför

allt unga kvinnor. För att minska

tobaksbruket bland kvinnor och unga

flickor har seminarier och konferenser

hållits samt informations- och

faktamaterial tagits fram.

Undersökningar har visat att rökning är

mer utbrett bland invandrargrupper än

bland infödda svenskar. Inom

tobaksprogrammet har därför satsningar

gjorts för att nå även denna målgrupp.

I Folkhälsoinstitutets fördjupade

anslagsframställning för åren 1997-1999

uppges att en internationell expertgrupp

har utvärderat tobaksprogrammets

hittillsvarande arbete mot bakgrund av

den nationella tobakspolitiken i stort.

Expertgruppen konstaterade att Sverige

har uppnått internationellt sett goda

resultat inom det tobakspreventiva

arbetet, trots att de statliga

resurserna varit blygsamma.

Expertgruppen anser att resurserna bör

öka till minst 30 miljoner kronor per år

för att motsvara nivån i andra nordiska

länder. Tobaksprogrammet har enligt

expertgruppen också inneburit ett

kraftigt stärkt stöd till arbetet på

nationell och regional nivå. De metoder

som används överensstämmer med

vetenskaplig kunskap och beprövad

erfarenhet. Tobaksprogrammet har också

givit värdefulla bidrag till det

internationella arbetet för minskat

tobaksbruk.

Mot bakgrund av tobakens stora

betydelse för ohälsa och sjukdom kommer

Folkhälsoinstitutet att ge det

tobaksförebyggande arbetet ökad

prioritet under den kommande

treårsperioden, sägs det i

anslagsframställningen. Inom ramen för

institutets tobaksprogram kommer

insatserna att vidareutvecklas och

intensifieras för att minska

tobaksbruket inom de grupper som man i

dag vet utgör högriskgrupper för

tobaksrelaterad ohälsa. Särskild

uppmärksamhet kommer även

fortsättningvis att ägnas åt insatser

inom skolan, på arbetsplatserna samt

inom mödra- och barnhälsovården.

Skolverket bedriver ett långsiktigt

arbete för att genom skolans verksamhet

påverka elevers attityder och

förhållningssätt till alkohol, andra

droger och tobak. I läroplanen för

grundskolans arbete anges som rektors

ansvar att ämnesövergripande

kunskapsområden, som t.ex. alkohol,

narkotika, tobak (ANT), integreras i

skolans undervisning i alla ämnen.

Samtidigt markeras att vissa ämnen har

ett speciellt ansvar för att stimulera

elevernas lärande om hälsa. Skolverket

följer skolans undervisning i drogfrågor

genom utvärdering och utveckling av

kursplaner. Vidare ger Skolverket stöd

till skolans arbete genom att

tillhandahålla referensmaterial och ge

ekonomiskt stöd till utvecklingsprojekt.

När det gäller information i radio och

TV har statliga myndigheter möjlighet

att utnyttja radio och TV i

upplysningsverksamhet, t.ex. genom TV:s

Anslagstavlan. Folkhälsoinstitutet har i

sin opinionsbildande verksamhet på

området fortlöpande använt sig av

massmedier för att nå ut med sitt

budskap.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka vikten av att

berörda myndigheter, organisationer och

detaljhandlare får utförlig information

om de nya reglerna om åldersgräns vid

köp och införsel av tobak. Informationen

bör ges i god tid före ikraftträdandet.

Ansvaret för detta bör åvila

tillsynsmyndigheterna. Det bör ankomma

på Socialstyrelsen att informera de

regionala och lokala

tillsynsmyndigheterna samt

tobaksbranschens och handelns

organisationer. Information om de nya

reglerna måste också nå ut till barn,

ungdomar och deras föräldrar samt till

lärare och andra grupper som arbetar med

unga människor. Folkhälsoinstitutet bör

inom ramen för sitt allmänna informa-

tionsuppdrag svara för en väsentlig del

av informationen till allmänheten. Som

anförs i propositionen bör

Folkhälsoinstitutet och

tillsynsmyndigheterna så långt som

möjligt samverka för att insatserna

skall få så stort genomslag som möjligt.

Utskottet delar de synpunkter som

framförs i motionerna So31 (kds) yrkande

1 och So34 (fp) yrkande 1 och som i

huvudsak sammanfaller med vad regeringen

anfört i propositionen. Med det anförda

får motionerna anses tillgodosedda och

avstyrks.

Information och upplysning om tobakens

skadeverkningar ingår som en mycket

viktig del i samhällets åtgärder för att

minska tobaksbruket. Även om andra

åtgärder vidtas för att minska

tobaksbruket är enligt utskottet olika

former av information och utbildning

fortfarande en grundläggande del av den

nationella tobakspolitiken.

Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har

inneburit att de hälsoupplysande och

informativa insatserna stärkts på

nationell nivå men också på regional

nivå. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att information

och opinionsbildning sker kontinuerligt.

Information och utbildning om tobakens

skadeverkningar måste utvecklas och

fortlöpande bedrivas även på lokal nivå

inom skolor, primärvården,

arbetsplatser, frivilliga organisationer

etc. Utskottet ser positivt på att

Folkhälsoinstitutet avser att ge

tobaksprogrammet ökad prioritet och att

insatserna för att minska tobaksbruket

inom de grupper som man i dag vet utgör

högriskgrupper för tobaksrelaterad

ohälsa kommer att vidareutvecklas.

Motionerna So223 (fp) yrkande 36, So484

(kds) yrkandena 10-12, 14 och 15, So487

(fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkandena 1

och 2, A802 (fp) yrkande 8, So30 (m)

yrkande 3 och So32 (m) yrkande 2 får i

allt väsentligt anses tillgodosedda

genom de insatser som vidtagits eller

förbereds på detta område. Motionerna

avstyrks. Även motion So216 (m)

avstyrks.

Marknadsföring av tobaksprodukter

Motionerna

I motion 1994/95:So201 av Leif Carlson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförts om förbud mot

indirekt tobaksreklam. Motionärerna

konstaterar att införandet av ett sådant

förbud har stött på motstånd upprepade

gånger. En av orsakerna är, enligt

motionärerna, att det krävs djuplodande

analyser av vilka effekter ett förbud

mot indirekt reklam skulle komma att

medföra, en annan att det finns stora

praktiska problem. Som exempel nämns

bl.a. att det strider mot det i

grundlagen fastlagda skyddet för

yttrande- och tryckfriheten, mot

egendomsskyddet i Europakonventionen,

mot varumärkesrätten och Sveriges

förpliktelser enligt Pariskonventionen.

Därutöver anser motionärerna att det är

tveksamt om man verkligen kommer att

uppnå det man eftersträvar med förbudet,

dvs. minskad tobakskonsumtion. Man bör

först avvakta och se om det i lagen

stadgade förbudet mot direkt reklam har

fått avsedd effekt innan ytterligare

åtgärder vidtas.

I motionerna 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 39) och

1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl.

(fp, s, m, c, v, mp, kds) (yrkande 9)

begärs tillkännagivanden om behovet av

internationella etiska regler för

marknadsföring av tobaksprodukter.

Motionärerna anser att Sverige bör ta

initiativ till att internationella

etiska riktlinjer utvecklas för att

begränsa marknadsföringen av

tobaksprodukter. Reglerna bör få en

liknande utformning som de som

Världshälsoorganisationen (WHO) utfärdat

för marknadsföring av läkemedel och

bröstmjölksersättningsprodukter.

I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell

m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande

om vad som anförts om förbud mot

indirekt tobaksreklam (yrkande 16).

Motionärerna hävdar att tobaksbolagen i

Sverige försöker kringå förbudet mot

tobaksreklam genom att lansera andra

varor med tobaksprodukternas färger och

namn. Dessa varor väljs mycket medvetet

ur den rådande ungdomskulturen. Att den

indirekta reklamen har verkan syns

tydligast, menar motionärerna, i de

stora tobaksbolagens analyser som lett

till att bolagen avsätter stora resurser

på denna typ av reklam. Det är av

största vikt att tobaksreklam i alla

former förbjuds i Sverige.

Även i motion 1994/95:So491 av Barbro

Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om förbud mot förtäckt

tobaksreklam (yrkande 2). Enligt

motionärerna påverkar den indirekta

tobaksreklamen framför allt ungdomar.

Därför bör ett förbud mot tobaksreklam

även innefatta den indirekta reklamen.

I motion 1995/96:So33 av Thomas Julin

och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att

riksdagen i enlighet med vad som anförts

i motionen begär att regeringen snarast

återkommer med ett bredare

etgärdsprogram mot tobaksanvändningen

(delvis). Motionärerna välkomnar

förslaget om att införa en åldersgräns

för tobaksinköp men anser att fler

åtgärder behövs. Bl.a. bör regeringen

undersöka möjligheterna att förbjuda den

indirekta marknadsföring av

tobaksprodukter som tobaksbolagen

bedriver.

Tidigare behandling, m.m.

I sitt betänkande 1993/94:SoU17 vidhöll

utskottet sin tidigare inställning om

att ett förbud mot direkt reklam för

tobaksvaror skulle införas i tobakslagen

och tillstyrkte regeringens förslag om

att en bestämmelse härom skulle införas

i tobakslagen. Utskottet konstaterade

att frågan om förbud mot förtäckt

tobaksreklam övervägdes inom

regeringskansliet. Enligt utskottet

borde regeringen emellertid skyndsamt

utreda frågan och därefter återkomma

till riksdagen. Förslaget om att införa

ett förbud för näringsidkare att vid

marknadsföring av tobaksvaror använda

kommersiella annonser i tryck antogs av

riksdagen som också gav regeringen till

känna vad utskottet hade uttalat i

frågan om förtäckt tobaksreklam.

Bestämmelsen om reklamförbud trädde i

kraft den 1 juli 1994.

I september månad 1994 bemyndigande

regeringen chefen för

Socialdepartementet att tillkalla en

särskild utredare med uppdrag att utreda

frågan om förbud mot indirekt

tobaksreklam och möjligheterna att

införa ett sådant förbud. Utredningen,

som antog namnet Utredningen om indirekt

tobaksreklam, överlämnade i november

1995 sitt betänkande Indirekt

tobaksreklam (SOU 1995:114) till

regeringen.

Utredningen föreslår att det i

tobakslagen införs förbud mot att

använda kända tobaksnamn på varor eller

tjänster utanför tobaksområdet. Förbud

av liknande slag finns bl.a. i Norge,

Finland och Frankrike. Förslaget innebär

ett förbud för näringsidkare att i

marknadsföring som riktas till

konsumenter använda varukännetecken som

till någon del är i bruk för en

tobaksvara eller är registrerade eller

inarbetade för en sådan vara enligt

varumärkeslagens bestämmelser. Det

gäller ord- och figurmärken,

förpackningsutstyrslar m.m. som används

som kännetecken för tobaksvaror eller är

varumärkesrättsligt skyddade för sådana

varor. Förbudet är begränsat till

användningen av varukännetecken i

kommersiella annonser i periodiska

skrifter och i ljudradio- och

televisionsprogram. Det krav på särskild

måttfullhet som enligt nuvarande

lagstiftning gäller för marknadsföring

av tobaksvaror på annat sätt än i

kommersiella annonser föreslås bli

tillämpligt på de reklamformer som

omfattas av förslaget. Det innebär bl.a.

att användningen av varukännetecken med

anknytning till en tobaksvara utanför

tobaksområdet inte heller skall få

förekomma i filmer. Kravet på särskild

måttfullhet innebär vidare vissa

begränsningar när det gäller t.ex.

omfattningen av

varukänneteckensanvändning som i och för

sig är tillåten. Enligt utredningen blir

räckvidden av förbudet i princip

densamma som enligt det nuvarande

förbudet mot tobaksreklam. Begränsningar

av möjligheten att använda

varukännetecken med anknytning till

tobaksvaror bör inte vara mer

långtgående än förbudet mot

tobaksreklam. En förbud som sträcker sig

längre skulle också kunna komma i

konflikt med dels vissa av

bestämmelserna i EG-fördraget, dels

internationella varumärkesrättsliga

bestämmelser.

Varukännetecken som endast i begränsad

omfattning förekommer vid marknadsföring

av tobaksvaror omfattas inte av det

föreslagna förbudet. Skälet till

undantaget är att det förekommer

användning av ett varukännetecken för

tobaksvaror och andra varor utan att

användningen i det senare fallet på

något avgörande sätt associerar till

tobaksvaran. Som exempel anges

varumärket Mercedes som är registrerat

för både tobaksvaror och bilar.

Utredningen föreslår vidare att

förbudet skall kopplas till det

marknadsrättsliga påföljdssystemet på

samma sätt som det nuvarande förbudet

mot tobaksreklam.

Utredningen har beaktat förslagets

förenlighet med annan lagstiftning.

Enligt utredningen kräver förslaget

ändringar i tryckfrihetsförordningen och

i yttrandefrihetsgrundlagen. Förslaget

strider inte mot bestämmelserna om

egendomsskyddet i regeringsformen. Inte

heller bör förslaget komma i konflikt

med Europakonventionens bestämmelser om

skyddet för egendom. Det bör enligt

utredningens mening inte heller uppstå

någon konflikt mellan förslaget och

bestämmelserna på det

varumärkesrättsliga området, t.ex.

bestämmelserna i Pariskonventionen för

industriellt rättsskydd.

Betänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom

Socialdepartementet. I svar på en fråga

i riksdagen i maj 1996 om förbud mot

indirekt tobaksreklam har

socialministern uppgett att det är

regeringens avsikt att redovisa sitt

ställningstagande i frågan för riksdagen

under hösten 1996. Detta kommer, enligt

socialministern, att beröra den

indirekta reklamen, men eventuellt också

frågan om måttfullhetskravet i nuvarande

lagreglering av den direkta

tobaksreklamen.

Enligt uppgift har WHO nyligen fattat

beslut om att utarbeta en ramkonvention

om kontroll av tobaksvaror. Sverige

ställde sig bakom förslaget.

Utskottets bedömning

Frågan om förbud mot indirekt

tobaksreklam är föremål för beredning

inom regeringskansliet. Riksdagen bör

därför enligt utskottet avvakta

regeringens kommande förslag. Motionerna

So201 (m), So484 (kds) yrkande 16, So491

(s) yrkande 2 och So33 (mp) delvis

avstyrks.

Utskottet är ense med motionärerna i

motionerna So223 (fp) yrkande 39 och

So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkande

9 om att det är värdefullt att

internationella etiska riktlinjer

utvecklas för att begränsa

marknadsföringen av tobaksprodukter. Med

hänsyn till det arbete som nyligen

påbörjats inom WHO och som också Sverige

ställt sig bakom behövs dock inte något

tillkännagivande till regeringen.

Motionerna avstyrks.

Varningstexter

I motion 1994/95:So220 av Tuve Skånberg

(kds) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om omedelbart införande av

Socialstyrelsens nya, större

varningstexter (yrkande 1). I januari

1991 presenterade Socialstyrelsen

förslag till nya varningstexter på

tobaksprodukter, med bl.a. större text

på cigarettpaket och texter med

sjukdomsrelaterade sjukdomsbeskrivningar

på cigarettlimpor. Vidare är

varningstexterna illustrerade med

symboler som dödskallar, kors, foster i

rökande mammas mage, passivt rökande

barn m.m. Tobaksbolagen försöker, enligt

motionären, av ekonomiska skäl att

förhala att de nya varningstexterna

träder i kraft. Motionären anför att det

är av största vikt att de nya

varningstexterna införs.

I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell

m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande

om vad som anförts om neutrala

tobaksförpackningar med större

varningstext (yrkande 17).

Cigarettpaketens mer eller mindre lyxiga

dekor och utformning har, enligt

motionärerna, stor betydelse för

statusen hos unga rökare. I t.ex. Kanada

vill hälsomyndigheterna göra

förpackningarna mindre attraktiva genom

att endast tillåta märkesnamnet på

paketet. Motionärerna anför vidare att

den varningstext som redan nu förekommer

på alla tobaksprodukter bör göras

större, så att den täcker hela ena sidan

av paketet, t.ex. minst 40 % av paketets

totala yta.

Bakgrund och tidigare behandling

Europeiska gemenskapernas råd har den 13

november 1989 antagit direktiv om

anpassning av medlemsstaternas lagar och

andra författningar beträffande märkning

av tobaksvaror (89/622/EEG). Direktivet

ändrades den 15 maj 1992 (92/41/EEG).

Enligt direktivet skall alla

förpackningar med tobaksvaror förses med

en i direktivet särskilt angiven allmän

varningstext. Förpackningar med

cigaretter och andra tobaksvaror skall,

förutom den allmänna varningstexten, ha

en av flera alternativa särskilda

varningstexter som finns angivna i två

bilagor till direktivet. Det åligger

varje medlemsstat att upprätta en

förteckning över de särskilda

varningstexterna vilka uteslutande skall

hämtats från bilagorna i direktivet. När

det gäller cigarettförpackningar skall

varningstexterna täcka minst 4 % av

varje större yta på paketet.

Varningstexterna för andra tobaksvaror

skall täcka minst 1 % av förpackningens

yta. Vidare finns regler om att texterna

skall vara tydliga och lätt läsbara och

tryckas med fet stil mot kontrasterande

bakgrund.

Bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksvaror

återfinns i tobakslagen (9-11 §§). I 9 §

talas om varningstexter vilket avser att

markera att det, liksom inom EU, skall

föreskrivas att en förpackning skall ha

mer än en text. Av 9 § andra stycket

framgår att regeringen får överlämna åt

en myndighet att lämna föreskrifter om

varningstexter och innehållsdeklaration

på förpackningar till tobaksvaror. Denna

möjlighet överensstämmer med vad som

gällde tidigare enligt lagen (1975:1154)

om varningstext och innehållsdeklaration

på tobaksvaror. Regeringen har enligt 4

§ förordningen (1985:796) med vissa

bemyndiganden för Socialstyrelsen att

meddela föreskrifter m.m. överlåtit till

Socialstyrelsen att meddela sådana

föreskrifter. Socialstyrelsen har

utfärdat föreskrifter om varningstexter

och innehållsdeklaration på tobaksvaror

samt begränsning av tjärhalten i

cigaretter (SOSFS 1994:9). I

föreskrifterna hänvisas till EG-

direktivet samt till att Sverige

förbundit sig att tillämpa reglerna i

direktivet. En ändring i föreskrifterna

gjordes i juni 1996 (SOSFS 1996:3).

I betänkandet 1993/94:SoU17 behandlade

utskottet en motion (kds) med krav på

införande av nya och större

varningstexter på tobaksförpackningar.

Utskottet konstaterade att bestämmelser

om varningstexter finns i tobakslagen

och att dessa bestämmelser

överensstämmer med EG:s rådsdirektiv om

märkning av tobaksvaror (89/622EEG).

Vidare anförde utskottet att direktivet

omfattades av EES-avtalet. Med

hänvisning till att de svenska

föreskrifterna om varningstexter inte

kan avvika från de materiella

märkningsregler som anges i EG-

direktivet avstyrktes motionen.

Utskottets bedömning

Information om tobakens skadeverkningar

är en väsentlig del av arbetet med att

åstadkomma en minskning av tobaksbruket.

Det är därför av stor vikt att

förpackningar av tobaksvaror förses med

texter som upplyser om de hälsorisker

som är förbundna med bruk av tobak.

Bestämmelser härom finns också i

tobakslagen och i de föreskrifter som

utfärdats av Socialstyrelsen. Sverige är

som medlemsland i Europeiska unionen

bundet av de direktiv som utfärdats av

Europeiska gemenskapernas råd om

märkning av tobaksvaror (89/622/EEG,

92/41/EEG) och kan därmed inte uppställa

egna krav på varningstexter som avviker

från de materiella märkningsregler som

anges i EG-direktiven. Utskottet utgår

från att Sverige inom EU verkar för att

informationen om tobakens hälsofarlighet

utvecklas. Motionerna So220 (kds)

yrkande 1 och So484 (kds) yrkande 17

avstyrks.

Rökavvänjning och rökslutarstöd

I motion 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om

behovet av tillgång till rökavvänjning

(yrkande 37). Motionärerna anser att

hälso- och sjukvårdens insatser i

rökavvänjning måste intensifieras. Varje

sjukvårdshuvudman bör, enligt

motionärerna, ha minst en enhet med

samlat ansvar för verksamhet med

rökavvänjning.

I motion 1994/95:So487 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp,

kds) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om behovet av rökavvänjning

och rökslutarstöd (yrkande 3).

Motionärerna anför att mer än 90 % av

dem som slutar röka gör det på egen hand

och att återfallsfrekvensen efter

rökstopp är hög, närmare 80 %, bland

kraftigt nikotinberoende rökare. Vikten

av att det inom hälso- och sjukvården

finns tillgång till rökavvänjning och

rökslutarstöd kan, enligt motionärerna,

inte nog understrykas.

I motion 1994/95:So488 av Gudrun

Lindvall m.fl. (mp) begärs ett beslut om

att alla blivande föräldrar bör erbjudas

gratis rökavvänjning (yrkande 4). Det är

viktigt, enligt motionärerna, att se

till att små barn inte exponeras för mer

kemikalier och allergener än nödvändigt.

Att föräldrarna inte röker anser vissa

läkare mycket viktigt och i Malmö, där

man satsat på rökavvänjningskurser för

astamabarns föräldrar, kan man visa en

mycket stor förbättring sedan barnen

slutat att exponeras för röken. Gratis

rökavvänjning skall, enligt

motionärerna, därför erbjudas för

rökande blivande föräldrar.

Bakgrund och tidigare behandling

S.k. rökavvänjningskliniker finns på

Huddinge sjukhus samt i Göteborg och

Lund. Avsikten är dock att människor som

önskar hjälp med att sluta röka skall

kunna vända sig till primärvården, till

sin husläkare eller närmaste

vårdcentral. Utbildning av hälso- och

sjukvårdspersonal i detta avseende

pågår.

Motioner med krav på rökslutarstöd i den

meningen att en särskild avgift skulle

införas på tobak i syfte att bekosta

insatserna för att förebygga tobaksdebut

och för att ge hjälp åt personer som

önskar sluta röka har behandlats av

utskottet i betänkandet 1992/93:SoU26.

Utskottet ansåg i likhet med

skatteutskottet (bet. 1992/93:SkU25) att

någon särskild avgift på tobak inte

skulle införas. Aktuella motioner

avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att åtgärder

vidtagits eller förbereds för att

personer som önskar sluta röka skall

kunna få hjälp med detta inom hälso- och

sjukvården. Något tillkänngivande med

anledning av motionerna So223 (fp)

yrkande 37, So487 (fp, s, m, c, v, mp,

kds) yrkande 3 och So488 (mp) yrkande 4

behövs inte. Motionerna avstyrks.

Forskning

I två motioner begärs tillkännagivanden

om behovet av forskning inom

tobaksområdet.

I motion 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 38)

anförs att vår kunskap om varför

människor börjar röka är i dag

ofullständig. Enligt motionärerna behövs

en professur och en vetenskaplig

institution med särskild inriktning på

tobakspreventivt arbete. Regeringen bör

beakta detta behov i den kommande

forskningspolitiska propositionen.

Även i motion 1994/95:So487 av Barbro

Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp,

kds) (yrkande 4) framförs krav på en

vetenskaplig institution för

tobaksprevention. Enligt motionärerna

finns i dag inte mycket kunskap om vilka

faktorer som påverkar tobaksdebuten och

om hur man effektivare kan hjälpa

människor att sluta använda tobak. Detta

forskningsbehov behöver beaktas i nästa

forskningspolitiska proposition.

Bakgrund

I nu föreliggande proposition sägs att

nya kunskaper, främst om hälsorisker

till följd av passiv rökning och

nikotinberoendets art, har förändrat

synen på tobaksbruket. Numera betraktas

knappast tobak som en alldaglig

konsumtionsvara som det är den enskildes

privatsak att avgöra om han eller hon

vill nyttja eller inte. Vidare sägs att

beteendevetenskaplig forskning har ökat

våra kunskaper om varför man börjar

röka. Det sker i regel inte som något

övertänkt och avgörande val vid ett

bestämt tillfälle. I stället handlar det

om en process under flera år. Denna

process sker i flera steg, där varje

steg påverkas av en rad personliga,

sociala och miljömässiga faktorer.

Enligt propositionen har forskningen

visat att nio av tio rökare har börjat

före 18 års ålder. Åtgärder som skjuter

upp debuten kan därför förväntas bidra

till att totalt sett färre människor

börjar röka.

Enligt Folkhälsoinstitutets fördjupade

anslagsframställning för åren 1997-1999

sägs att tobaksprogrammet har god

vetenskaplig förankring, men bör

förstärkas på vissa områden.

Forskningsprojekt och kompetenta

forskningsmiljöer för

beteendevetenskaplig tobaksforskning bör

utvecklas, och den fortlöpande

kartläggningen av kunskaper, attityder

och beteenden i fråga om tobak bör

förstärkas.

Utskottets bedömning

En forskningspolitisk proposition är

aviserad till hösten 1996. Regeringens

kommande förslag bör inte nu föregripas

med något uttalande från riksdagens

sida. Motionerna So223 (fp) yrkande 38

och So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds)

yrkande 4 avstyrks.

Skärpning av tobakslagen

I motion 1994/95:So469 av Thomas Julin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om

vad i motionen anförts om en

kraftfullare inledning av tobakslagen

(yrkande 1), om uppföljning av

tobakslagens 2 § punkt 4 (yrkande 3) och

om skärpning av bestämmelserna om

rökförbud på restauranger och

serveringsställen (yrkande 4). Enligt

motionärerna bör 1 § tobakslagen inledas

med en kraftfull beskrivning av tobaken

som en starkt beroendeframkallande och

hälsovådlig drog, samt vikten av att

kraftigt minska nyrekryteringen av

rökare. Vidare anser motionärerna att

SJ:s rökkupéer strider mot 2 §

tobakslagen om rökfrihet på inrikes

kollektivtrafik och att SJ därför måste

införa rökförbud på tågen. På

restauranger och andra serveringsställen

bör allmänt rökförbud råda. Tillstånd

för rökning bör, enligt motionärerna,

kunna ges endast i de fall cigarettröken

inte blir till en olägenhet för övriga

gäster och för personalen.

Även i motion 1995/96:So33 av Thomas

Julin och Ragnhild Pohanka (mp) framförs

krav på en kraftfullare inledning av

tobakslagen och skärpning av

bestämmelserna om rökförbud på

restauranger, andra serveringsställen

och tåg i inrikes trafik. Vidare anser

motionärerna att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om

fler rökfria miljöer och att

organisationer som aktivt arbetar för

att göra fler människor medvetna om

riskerna med tobaksbruk bör få ökade

medel till sitt förfogande (delvis).

Gällande rätt

Tobakslagen innehåller regler om vissa

miljöer där rökning inte skall få äga

rum eller där vissa utrymmen skall

hållas fri från tobaksrök. Huvudregeln

är att rökning inte skall vara tillåten

i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet

och annan verksamhet för barn och

ungdom, färdmedel i inrikes kollektiv

trafik, lokaler för hälso- och sjukvård,

lokaler avsedda för gemensamt bruk i

bostäder och inrättningar med särskild

service eller vård. På initiativ av

socialutskottet har rökförbudet

utsträckts till att omfatta även

skolgårdar och platser utomhus som

används i barnomsorgen och lokaler där

offentliga tillställningar och allmänna

sammankomster anordnas samt andra

lokaler dit allmänheten har tillträde.

Möjlighet finns att göra avsteg från de

nämnda reglerna. Bl.a. får särskilda

rökrum anordnas.

I tobakslagen finns också en

bestämmelse om rätt till en rökfri

arbetsmiljö. Även denna bestämmelse har

initierats av utskottet.

Tobakslagens bestämmelser om begränsning

av rökning i vissa lokaler och utrymmen

samt på vissa områden utomhus, rökfri

arbetsmiljö, varningstexter och

innehållsdeklaration på förpackningar

till tobaksvaror, marknadsföring samt

produktkontroll m.m. av tobaksvaror, har

enligt lagens inledande paragraf

beslutats på grund av de hälsorisker och

olägenheter som är förbundna med bruk av

tobak. I förarbetena sägs att det

huvudsakliga syftet med lagen är att

skydda allmänheten från att ofrivilligt

utsättas för tobaksrök och att skydda

barn och ungdom från att börja bruka

tobak.

Enligt 2 § tobakslagen är rökning

förbjuden på färdmedel i inrikes

kollektivtrafik eller i lokaler och

andra utrymmen som är avsedda att

användas av den som reser med sådana

färdmedel. Lagen förbjuder dock inte att

särskilda utrymmen inrättas för rökare

(6 §). När det gäller allmänna färdmedel

kan detta i princip bara bli tillämpligt

när det finns möjlighet att anordna helt

skilda utrymmen såsom på tåg.

I lagen återfinns också särskilda

regler när det gäller rökning på hotell

och restauranger (4 §). Restauranger och

andra serveringsställen som har mer än

femtio sittplatser skall, om rökförbud

ej föreligger, ha sittplatser inom ett

eller flera områden där rökning är

förbjuden. Lagen uppställer dock inga

särskilda krav på hur stora dessa

områden skall vara eller hur de skall

avgränsas. I allmänmotiveringen till

lagen (prop. 1992/93:185) förutsätts

dock att en avgränsning sker på sådant

sätt att gäster som så önskar får en

reell möjlighet att undvika att bli

utsatta för tobaksrök och att rökfria

områden inte görs påtagligt mindre än

sådana där rökning är tillåten. Vidare

framhålls att de rökfria platserna inte

bör ges sämre placering i lokalen än

platser där rökning tillåts.

Det åligger den som i egenskap av ägare

eller på annan grund disponerar över

lokalen att ansvara för att

bestämmelserna iakttas och tydligt

markera var rökning är respektive inte

är tillåten (7 §). Den som ansvarar för

lokalen är också skyldig att övervaka

att reglerna inte överträds och vid

behov ingripa med information och

tillsägelser. Den omedelbara tillsynen

över att lagen och föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen efterlevs,

utövas när det gäller bl.a. rökfria

miljöer och restauranger av miljö-och

hälsoskyddsnämnden eller motsvarande

kommunal nämnd (18 §).

Utskottets bedömning

Tobakslagen trädde i kraft den 1 juli

1993. Därefter har lagen, efter

initiativ av utskottet, skärpts i

väsentliga delar bl.a. i fråga om

rökning på arbetsplatser, begränsning av

rökning i vissa lokaler och utrymmen

samt på vissa områden utomhus såsom

skolgårdar och motsvarande områden vid

förskolor eller fritidshem och i fråga

om marknadsföring och produktkontroll.

Utskottet anser att lagen bör vara i

kraft ytterligare någon tid innan andra

ändringar övervägs än de som föreslås i

föreliggande proposition. Motionerna

So469 (mp) yrkandena 1, 3 och 4 och So33

(mp) delvis avstyrks.

Uppföljning och utvärdering

I motion 1994/95:So223 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen

anförts om uppföljning av efterlevnaden

av tobakslagen (yrkande 34).

Motionärerna anser att en uppföljning av

lagen snabbt bör genomföras och att

resultaten av uppföljningen skall

återrapporteras till riksdagen.

I motion 1994/95:So469 av Thomas Julin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om en

utvärdering om hur tobakslagen efterlevs

(yrkande 5). Enligt motionärerna

varierar tillsynen av lagen märkbart

mellan olika kommuner. En större

utvärdering av hur lagen efterlevs och i

vilken utsträckning tillsyn förekommer

bör därför göras.

Enligt Socialdepartementet har någon

uppföljning av hur lagen efterlevs inte

gjorts. Folkhälsoinstitutet har enligt

uppgift kontrollerat hur lagen tillämpas

på vissa restauranger. Institutet har

också i samarbete med bl.a.

Arbetarskyddsstyrelsen genomfört en

kampanj om rökfri arbetsmiljö (Rökfritt

på Jobbet) samt anordnat regionala

utbildningar för skyddsombud,

arbetsledare m.fl. Socialstyrelsen har i

meddelandeblad 1994:10 informerat om

rökfria miljöer. Meddelandebladet har

skickats ut till bl.a. de myndigheter

som ansvarar för den omedelbara

tillsynen över lagens efterlevnad.

Socialstyrelsen undersöker för

närvarande i vilken utsträckning tillsyn

förekommit och vad tillsynsmyndigheten,

dvs. de nämnder som fullgör kommunernas

uppgifter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet, upplever som

problem. Socialstyrelsen avser att

utkomma med allmänna råd om bl.a.

rökfria miljöer under hösten 1996 eller

vintern 1997.

Utskottets bedömning

Ansvaret för den omedelbara tillsynen

över att tobakslagen och förskrifter som

meddelas med stöd av lagen efterlevs

åvilar kommunen när det gäller rökfria

miljöer, färdmedel i inrikes

kollektivtrafik, hotell, restauranger

och andra serveringsställen.

Länsstyrelsen ansvarar för den regionala

tillsynen. Tillsynen över att

bestämmelserna om rökning inom lokaler

som är upplåtna enbart för personal inom

skolor, barnomsorg , hälso- och sjukvård

utövas av Yrkesinspektionen, som också

ansvarar för lagens bestämmelse om

rökfri arbetsmiljö. Den omedelbara

tillsynen skall enligt förarbetena till

lagen bl.a. utövas genom inspektioner.

Yrkesinspektionen, den kommunala nämnd

som ansvarar för kommunens uppgifter

inom detta område liksom länsstyrelsen

har enligt lagen möjlighet att utfärda

de förelägganden eller förbud som behövs

för lagens efterlevnad. Den centrala

tillsynen, som utövas av

Arbetarskyddsstyrelsen och

Socialstyrelsen, innefattar att vägleda,

samordna och utveckla verksamheten samt

följa upp denna.

Utskottet vill understryka vikten av

att tillsynsmyndigheterna bedriver en

kontinuerlig kontroll över att lagens

bestämmelser följs och att de

myndigheter som ansvarar för den

centrala tillsynen utarbetar allmänna

råd beträffande den regionala och

omedelbara tillsynen. Med hänsyn till

bl.a. det uppföljningsarbete som för

närvarande pågår inom Socialstyrelsen

anser utskottet att något

tillkännagivande med anledning av

motionerna So223 (fp) yrkande 34 och

So469 (mp) yrkande 5 inte behövs.

Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:So29 och 1995/96:So30

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

2. beträffande åldersgräns vid

inköp och införsel av tobaksvaror

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So31 yrkande 3 antar 12 och

13 §§ i regeringens förslag till lag

om ändring i tobakslagen,

res. 2 (kd)

3. beträffande tillkännagivande

om åldersgräns

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So203, 1994/95:So212,

1994/95:So220 yrkande 3,

1994/95:So223 yrkande 35, 1994/95:

So447, 1994/95:So463, 1994/95:So469

yrkande 2, 1994/95:So483,

1994/95:So484 yrkande 13,

1994/95:So487 yrkande 7, 1994/95:

So491 yrkande 1 och 1994/95:A807

yrkande 34,

4. beträffande tobaksautomater

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:So31 yrkande 2 och 1995/96:

So34 yrkande 2,

res. 3 (mp, kd)

5. beträffande tillsyn

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So31 yrkande 4 antar 19 och

20 §§ i regeringens förslag till lag

om ändring i tobakslagen,

res. 4 (kd)

6. beträffande straffrättsligt

ansvar

att riksdagen med avslag på motion

1995/96:So32 yrkande 1 antar 27 § i

regeringens förslag till lag om

ändring i tobakslagen,

res. 5 (m)

7. beträffande förslaget till

övriga ändringar i tobakslagen

att riksdagen antar regeringens

förslag till ändringar i tobakslagen

i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt under tidigare

moment,

8. beträffande övriga

lagförslag

att riksdagen antar regeringens

förslag till

a) lag om ändring i lagen

(1994:1551) om frihet från skatt vid

import, m.m.,

b) lag om ändring i lagen

(1994:1565) om beskattning av

privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror från land som är medlem i

Europeiska unionen,

c) lag om ändring i lagen

(1996:701) om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska

unionen,

9. beträffande information om

åldersgräns

att riksdagen avslår motionerna

1995/96:So31 yrkande 1 och 1995/96:

So34 yrkande 1,

10. beträffande information om

tobakens hälsorisker

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So216, 1994/95:So223 yrkande

36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14

och 15, 1994/95: So487 yrkandena 1

och 2, 1994/95:A802 yrkande 8,

1995/96:So30 yrkande 3 och

1995/96:So32 yrkande 2,

res. 6 (m)

11. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So201, 1994/95:So223 yrkande

39, 1994/95:So484 yrkande 16,

1994/95:So487 yrkande 9,

1994/95:So491 yrkande 2 och

1995/96:So33 delvis,

12. beträffande varningstexter

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So220 yrkande 1 och

1994/95:So484 yrkande 17,

13. beträffande rökavvänjning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So223 yrkande 37,

1994/95:So487 yrkande 3 och

1994/95:So488 yrkande 4,

res. 7 (fp)

res. 8 (mp)

14. beträffande forskning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So223 yrkande 38 och

1994/95:So487 yrkande 4,

15. beträffande skärpning av

tobakslagen

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So469 yrkandena 1, 3 och 4

samt 1995/96:So33 delvis,

res. 9 (mp)

16. beträffande uppföljning och

utvärdering

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:So223 yrkande 34 och

1994/95:So469 yrkande 5.

res. 10 (fp)

Stockholm den 4 september 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson

(m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s),

Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),

Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),

Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg

(s), Birigtta Wichne (m), Thomas Julin

(mp), Christin Nilsson (s), Elisebeht

Markström (s) och Tuve Skånberg (kd).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 8 börjar med

Tillgängliga uppgifter och på s. 9

slutar med yrkandena 1 och 2 bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att på

olika sätt verka för att förhindra att

barn och ungdomar börjar använda tobak.

Information och utbildning om tobakens

skadeverkningar och om de särskilda

hälsorisker som är förbundna med en

tidig tobaksdebut måste därvid ges hög

prioritet. En annan åtgärd kan vara att

begränsa tobaksvarors tillgänglighet.

Utskottet ser positivt på att en rad

butikskedjor och enskilda näringsidkare

beslutat att följa en rekommendation av

Svenska Tobaksbranschföreningen om att

inte sälja tobaksvaror till personer

under 18 år. Enligt utskottets mening är

en frivillig överenskommelse att föredra

framför lagstiftning på området. En

utvärdering bör därför göras av den

frivilliga överenskommelsen mellan

tobaksbranschen och handeln innan en i

lag fastställd åldersgräns övervägs.

Utskottet vill också erinra om att barn

och ungdomar behöver stöd och goda

förebilder för att inte börja röka. I

detta sammanhang har föräldrar, skola

och andra vuxna som arbetar med barn och

ungdomar en viktig roll att fylla.

Utskottet föreslår att riksdagen med

bifall till motionerna So29 och So30

yrkande 1 avslår den av regeringen

framlagda propositionen.

Vad utskottet anfört om en utvärdering

av överenskommelsen mellan

tobaksbranschen och handeln om att inte

sälja tobaksvaror till personer under 18

år bör riksdagen med bifall till yrkande

2 i motion So30 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på

propositionen

att riksdagen med bifall till

motionerna 1995/96:So29 och

1995/96:So30 yrkandena 1 och 2 dels

avslår propositionen, dels som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Åldersgräns vid inköp och införsel av

tobaksvaror (mom. 2)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 9 börjar med Utskottet delar

och slutar med So31 (kds) yrkande 3

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion

So31 om att förbudet att sälja eller på

annat sätt överlåta tobaksvaror till den

som är under 18 år skall omfatta varje

form av överlåtelse och inte enbart

begränsas till näringsverksamhet. Om

inte förbudet utsträcks till att omfatta

s.k. langningssituationer kommer en

lagstadgad åldersgräns inte att bli

effektiv och få avsedd effekt.

Regeringen bör därför snarast återkomma

till riksdagen med förslag till

lagreglering i enlighet härmed. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2

bort ha följande lydelse:

2. beträffande åldersgräns vid inköp

och införsel av tobaksvaror

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:So31 yrkande 3 dels antar 12

och 13 §§ i regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen, dels

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Tobaksautomater (mom. 4)

Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd)

anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 10 börjar med

Utskottet delar och slutar med

Motionerna avstyrks bort ha följande

lydelse:

Enligt propositionen skall förbudet att

sälja tobaksvaror till den som är under

18 år gälla oavsett försäljningsform.

Vidare skall det även framdeles vara

möjligt att sälja tobak genom automat.

Försäljning av tobak genom automat ger

inte samma möjligheter att kontrollera

köparens ålder som när försäljningen

sker över disk. Utskottet anser därför

att denna försäljningsform endast skall

tillåtas i lokaler dit i detta

sammanhang minderåriga inte har

tillträde. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag

till en sådan lagreglering.

dels att utskottets hemställan under 4

bort ha följande lydelse:

4. beträffande tobaksautomater

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:So31 yrkande 2 och med avslag

på motion 1995/96:So34 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Tillsyn (mom. 5)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 11 börjar med

Utskottet instämmer och slutar med

yrkande 4 bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att kommunen

skall ha huvudansvaret för den

omedelbara tillsynen över att

åldersgränsen för köp av tobak följs.

Att ålägga kommunerna ett sådant ansvar

utan att samtidigt ge dem ekonomiska

resurser att klara av detta kan enligt

utskottet komma att inverka menligt på

annan viktig kommunal verksamhet, som

t.ex. vård och omsorg. Därutöver anser

utskottet att tillsynsansvaret mer är av

polisiär karaktär än det berör kommunala

nämnders normala verksamhet. Polisen bör

därför vara den myndighet som ansvarar

för den omedelbara tillsynen av att

lagens bestämmelse om åldersgräns för

köp av tobak efterlevs. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av

motion So31 (kds) yrkande 4 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande tillsyn

att riksdagen med anledning av motion

1995/96:So31 yrkande 4 dels antar 19

och 20 §§ i regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen, dels

som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Straffrättsligt ansvar (mom. 6)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 12 börjar med Den

som och på s. 13 slutar med So32 (m)

yrkande 1 bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion

So32 (m) om att fängelse inte bör ingå i

straffskalan för överträdelse av

förbudet att sälja eller på annat sätt

lämna ut tobaksvaror till den som inte

fyllt 18 år. Ett fängelsestraff står

inte i rimlig proportion till brottet.

Böter är enligt utskottet en tillräcklig

åtgärd. Utskottet föreslår att riksdagen

antar det av reservanterna utarbetade

förslaget till 27 § tobakslagen.

dels att utskottets hemställan under 6

bort ha följande lydelse:

6. beträffande straffrättsligt

ansvar

att riksdagen med bifall till motion

1995/96:So32 yrkande 1 beslutar att

27 § tobakslagen skall ha följande

som Reservanternas förslag betecknade

lydelse,

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

27 §

Den som Den som

uppsåtligen eller uppsåtligen eller

av oaktsamhet av oaktsamhet

bryter mot 12 § bryter mot 12 §

döms för olovlig döms för olovlig

tobaksförsäljning tobaksförsäljning

till böter eller till böter.

fängelse i högst

sex månader. Är gärningen att

anse som ringa döms

Är gärningen att inte till ansvar.

anse som ringa döms

inte till ansvar. Den som har

överträtt ett

Den som har vitesföreläggande

överträtt ett eller ett

vitesföreläggande vitesförbud skall

eller ett inte dömas till

vitesförbud skall ansvar enligt denna

inte dömas till lag för gärning som

ansvar enligt denna omfattas av

lag för gärning som föreläggandet eller

omfattas av förbudet.

föreläggandet eller

förbudet. Bestämmelser om

ansvar för olovlig

Bestämmelser om införsel av

ansvar för olovlig tobaksvaror finns i

införsel av lagen (1960:418) om

tobaksvaror finns i straff för

lagen (1960:418) om varusmuggling.

straff för

varusmuggling.

6. Information om tobakens hälsorisker

(mom. 10)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif

Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 18 börjar med

Informa-tion och och slutar med So216

(m) avstyrks bort ha följande lydelse:

Införandet av en åldersgräns vid köp av

tobak får inte innebära att information

och undervisning om de hälsorisker som

är förbundna med tobaksbruk minskar.

Utskottet anser att tonvikten i ett

samhälleligt åtgärdsprogram mot

tobaksbruket måste ligga på olika former

av information, opinionsbildning och

utbildning. Risken är annars att den

traditionella hälsopolitiken bryts

sönder. Det är av särskild vikt att

informationen intensifieras framför allt

i skolorna och att informationen bygger

på fakta och saklighet samt anpassas

till de målgrupper som avses.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande information om

tobakens hälsorisker

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:So216,

1995/96:So30 yrkande 3 och

1995/96:So32 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1994/95:So223 yrkande

36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14

och 15, 1994/95:So487 yrkandena 1 och

2 och 1994/95:A802 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Rökavvänjning (mom. 13)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 23 börjar med

Utskottet konstaterar och slutar med

Motionerna avstyrks bort ha följande

lydelse:

Med hänsyn till tobakens

hälsofarlighet, dess

beroendeframkallande egenskaper och den

höga återfallsfrekvensen bland rökare

som på egen hand försöker sluta röka är

det enligt utskottets mening av största

vikt att det inom hälso- och sjukvården

finns tillgång till rökavvänjning. Som

framhålls i motion So223 (fp) bör varje

sjukvårdshuvudman ha minst en enhet med

samlat ansvar för sådan verksamhet.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande rökavvänjning

att riksdagen med bifall till

motionerna 1994/95:So223 yrkande 37

och 1994/95:So487 yrkande 3 och med

anledning av motion 1994/95:So488

yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Rökavvänjning (mom. 13)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 23 börjar med

Utskottet konstaterar och slutar med

Motionerna avstyrks bort ha följande

lydelse:

I syfte att förebygga bl.a. förekomsten

av allergier är det enligt utskottet

viktigt att se till att små barn inte

exponeras för tobaksrök. Utskottet anser

att samhällets insatser för att minska

tobaksbruket bland blivande mödrar även

bör innefatta gratis rökavvänjning för

blivande föräldrar.

dels att utskottets hemställan under 13

bort ha följande lydelse:

13. beträffande rökavvänjning

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:So488 yrkande 4 och med

anledning av motionerna 1994/95:So223

yrkande 37 och 1994/95:So487 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Skärpning av tobakslagen (mom. 15)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 26 börjar med

Tobakslagen trädde och slutar med

delvis avstyrks bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att ett bredare

etgärdsprogram mot tobaksanvändningen

och ytterligare skärpningar av

tobakslagen är nödvändiga för att komma

till rätta med det stora hälsoproblem

som tobaksbruket utgör. Tobakslagen bör

inledas med en kraftfull beskrivning av

tobakens beroendeframkallande och

hälsovådliga egenskaper. Ett allmänt

rökförbud bör införas på restauranger

och andra serveringsställen samt på tåg

i inrikes trafik. Tillstånd för rökning

bör, enligt utskottet, kunna ges endast

i de fall cigarettröken inte blir till

en olägenhet för övriga gäster/resenärer

och anställda. Lagens regler om

särskilda utrymmen för rökare bör ses

över. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till

lagreglering i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 15

bort ha följande lydelse:

15. beträffande skärpning av

tobakslagen

att riksdagen med anledning av

motionerna 1994/95:So469 yrkandena 1,

3 och 4 och 1995/96:So33 delvis som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Uppföljning och utvärdering (mom.

16)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets

betänkande som på s. 27 börjar med Med

hänsyn till och slutar med Motionerna

avstyrks bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på det

uppföljningsarbete som för närvarande

pågår inom Socialstyrelsen och att

styrelsen avser att utkomma med Allmänna

råd om bl.a. rökfria miljöer.

Uppföljningen bör dock avse lagen i sin

helhet och således även omfatta

arbetsplatser, marknadsföring,

varningstexter och produktkontroll.

Resultaten av uppföljningen bör

återrapporteras till riksdagen. Vad

utskottet nu anfört bör med anledning av

motion So223 (fp) ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 16

bort ha följande lydelse:

16. beträffande uppföljning och

utvärdering

att riksdagen med anledning av motion

1994/95:So223 yrkande 34 och med

avslag på 1994/95:So469 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 5

Åldersgräns för inköp och införsel

av tobaksvaror 5

Tidigare behandling 8

Utskottets bedömning 8

Försäljning i automater m.m. 9

Utskottets bedömning 10

Tillsyn 10

Utskottets bedömning 11

Straffrättsligt ansvar 12

Utskottets bedömning 12

Övriga ändringar i tobakslagen 13

Övriga lagförslag 13

Information, m.m. 13

Information om åldersgräns 13

Information om tobakens

hälsorisker, m.m. 14

Tidigare behandling, m.m. 15

Utskottets bedömning 17

Marknadsföring av tobaksprodukter 18

Tidigare behandling, m.m. 19

Utskottets bedömning 21

Varningstexter 21

Bakgrund och tidigare behandling 21

Utskottets bedömning 22

Rökavvänjning och rökslutarstöd 23

Bakgrund och tidigare behandling 23

Utskottets bedömning 23

Forskning 24

Bakgrund 24

Utskottets bedömning 24

Skärpning av tobakslagen 25

Gällande rätt 25

Utskottets bedömning 26

Uppföljning och utvärdering 26

Utskottets bedömning 27

Hemställan 27

Reservationer 30

Bilaga: I propositionen framlagda

lagförslag 36

Gotab, Stockholm 1996