Bet. 1996/97:SoU8

Socialutskottets betänkande

1996/97:SOU08

Barnfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

SoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett femtiotal motionsyrkanden rörande barn från den

allmänna motionstiden 1996. Flera motioner tar upp FN:s barnkonvention och

behovet av att den efterlevs. I andra motioner framhålls vikten av

föräldrautbildning. Många motionärer förespråkar satsningar på förebyggande

arbete i syfte att förhindra en negativ utveckling hos barn. En utredning

rörande särskilt utsatta barn begärs också. Olika frågor om barnomsorg tas

också upp, bl.a. rörande valfrihet för föräldrarna, förbättrade villkor för

den enskilda barnomsorgen, kommunala vårdnadsbidrag samt barnomsorg vid

arbetslöshet.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 24

reservationer.

Motionerna

1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd för barn i familjer med missbruksproblem.

1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnskyddsombud.

1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande arbete inom socialtjänsten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande arbete inom fritidssektorn,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande arbete i skolan.

1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för

barnen.

1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att stärka familjen.

1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta Carlsson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av

barnkonsekvensbeskrivningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt

anförts om barnkonsekvensbeskrivningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av

barnkonsekvensbeskrivningar.

1996/97:So613 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till

kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att

aktivt sprida kunskaper om förebyggande arbete.

1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga.

1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns rätt till

samhällets stöd.

1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder

för att minska våldet i samhället.

1996/97:So632 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om träning i sociala

aktiviteter som exempelvis simning, cykling och skridskoåkning inom förskolans

ram.

1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnomsorgsgarantin,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt

vårdnadsbidrag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en eller flera

kommuner på försök får införa kommunal ersättning för vård av egna barn i

åldern ett till fem år för föräldrar som så önskar.

1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas

eller utsätts för övergrepp.

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av föräldrautbildning,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen

i syfte att möjliggöra införandet av kommunala ersättningar för de barn som

kommunen har skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med

vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjernas möjlighet att välja barnomsorg,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens och kommunernas uppgift att anpassa sig till familjernas

val.

1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att

avsätta 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för

bedrivande av föräldrautbildning,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att

upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet med

familjerådgivningsbyråer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn.

1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrautbildning under barnens hela uppväxt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pappagrupper,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrautbildning i behandlingsarbetet.

1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnomsorgsgarantin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enskild

barnomsorg skall få samma ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So644 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i

riskzonen.

1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att kunskap om barns behov av kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till

landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet.

1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk

utredning om barns situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande

beslut som berör barn samt förslag till åtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utbildning och fortbildning om barns rättigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sprida kunskap om barns förhållanden och om barnkonventionen i

domstolsväsendet och hos polisen.

1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sociala

konsekvensanalyser vid nedskärningar.

1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen

skall göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i

den offentliga sektorn medfört.

1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barns behov av ökat medinflytande,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som även ger förslag på

hur barn och ungdomar lättare skall kunna delta i den demokratiska

beslutsprocessen.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnittet Trygghet och normer.

1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att

förutsättningar för en normal livssituation kan skapas.

1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om fri etablering inom

barnomsorgen.

1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från

den 1 januari 1997 skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari

1995,

7. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om försöksverksamhet med

kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse som gällde före 1995 för

att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen.

1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att en barnbilaga skall bifogas regeringens

budgetproposition som innehåller konsekvensanalyser över hur besparingarna

påverkar barns situation.

1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om krav på barn- och

ungdomspolitiska handlingsplaner enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med

barnkonventionen.

12. att riksdagen beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande

lydelse: Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den

omfattning det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet

skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte

fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §.

1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en väl fungerande barnomsorg är en förutsättning för att

småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta.

1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl fungerande barnomsorg med

ett varierat utbud,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrautbildning för nyblivna föräldrar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att komma till rätta med de problem som uppstår när

kontakten mellan barn och ena föräldern inte fungerar.

Ärendets beredning i utskottet

Under beredningen av ärendet har utskottet den 28 januari 1997 anordnat en

sluten utfrågning om barns förhållanden med företrädare för

Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Socialstyrelsen,

Folkhälsoinstitutet, Ungdomsstyrelsen, Barnombudsmannen, Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet.

Utskottet

FN:s konvention om barnets rättigheter

Motionerna

I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av utbildning och

fortbildning om barns rättigheter (yrkande 2) samt om att sprida kunskap om

barns förhållanden och om barnkonventionen i domstolsväsendet och hos polisen

(yrkande 3). Motionärerna anför att Sverige under den socialdemokratiska

regeringen visat sig vara sämre än väntat på att leva upp till

barnkonventionens artiklar och andemening, bl.a. genom att placera

flyktingbarn i fängelse samt utvisa barn och föräldrar. Enligt motionärerna är

det viktigt att barnkonventionen implementeras så att alla i förvaltningar och

andra offentliga verksamheter får kännedom om konventionen. Barns rättigheter

och barnkonventionen måste vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Ut-

och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn bör enligt

motionärerna ses över för att säkerställa att idéer om barns rättigheter

förankras och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen

spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive

polisen. Det krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade dels

själva ökar sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlitar

sakkunniga med reell kompetens.

I motion 1996/97:So624 av Torgny Danielsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om barns rätt till samhällets stöd.

Motionärerna anför att ett samhälles brister tenderar att alltid utsätta barn

för de hårdaste påfrestningarna och att barn därför kan sägas vara den mest

utsatta gruppen i vårt samhälle. Det gäller främst dem som i sin uppväxtmiljö

saknar vuxna som kan ge trygghet, stöd och omvårdnad. De blir helt beroende av

att det finns andra vuxna som uppmärksammar deras krissituation och engagerar

sig. Motionärerna menar att en viktig förutsättning för att det barn som

befinner sig i en krissituation får hjälp och stöd är att den vuxne som det

möter, och som t.ex. representerar samhället, är medveten om vad som är

barnets bästa. Innehållet i barnkonventionen måste bli bättre känt hos

myndigheter och handläggare. Det är enligt motionärernas mening nödvändigt att

de som handlägger ärenden där barn, direkt eller indirekt, är inblandade dels

själva ökar sina kunskaper om barns rättigheter, barns behov och barns sätt

att kommunicera, dels har insikt om att vid behov anlita sakkunniga med reell

kompetens angående barn. Den av regeringen tillsatta Barnkommittén bör

uppmärksamma behovet av att hos handläggare sprida kunskaper om

barnkonventionen, barns bästa och vikten av att anlita sakkunniga för hjälp

och stöd till barn i riskzon.

I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om krav på barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner

enligt vad i motionen anförts (yrkande 3) samt begärs ett tillkännagivande av

vad som anförts om särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas

arbete med barnkonventionen (yrkande 4). Motionärerna påpekar att BO i sin

rapport för 1996 konstaterat att det är ett fåtal kommuner som använder

barnkonventionen som ett aktivt verktyg i beslutsprocessen. Motionärerna

kräver att kommunerna skall åläggas att i särskilda barn- och ungdomspolitiska

handlingsplaner redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella

målen kan uppfyllas på den kommunala nivån samt att regeringen i en tidsplan

anger när detta skall vara genomfört. Motionärerna vill också att regeringen

skall avsätta särskilda projektpengar för att stimulera kommunernas arbete med

barnkonventionen.

I motion 1996/97:So812 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns behov av

ökat medinflytande (yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en

utredning som även ger förslag på hur barn och ungdomar lättare skall kunna

delta i den demokratiska beslutsprocessen (yrkande 5). Motionärerna menar att

barn pressas hårt av att de inte får vara med och bestämma hur deras vardag

och närmiljö skall se ut och fungera. Enligt motionärerna skulle barn och

ungdomar förmodligen ställa långtgående krav på restriktioner av miljöfarliga

produkter och avfall samt skolorna nog inte se ut som i dag där 75 % har dålig

ventilation och underhåll. Ett barn mår dåligt av att känna vanmakt, anförs

det. Unga människor vet inte om det finns någon plats för dem i samhället.

Genom att tillförsäkra det uppväxande släktet ökad delaktighet i den

demokratiska processen skulle samhället enligt motionärernas mening kunna

förbättras. Motionärerna vill därför att regeringen tillsätter en utredning

som ser över barns och ungdomars möjligheter att i ökad utsträckning medverka

vid beslutsfattande på skilda nivåer.

I motion 1996/97:So606 av andre vice talman Görel Thurdin och Birgitta

Carlsson (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vikten av barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 1), vad som i övrigt anförts om

barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 2) samt vad i motionen anförts om

Socialstyrelsen som ansvarig myndighet för utvecklingen av

barnkonsekvensbeskrivningar (yrkande 3). Motionärerna anför att det inte finns

några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika beslut i t.ex.

samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt barnkonventionen

skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn,

vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,

domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt

konventionen har varje barn vidare rätt till den levnadsstandard som krävs för

barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Enligt

motionärerna behövs därför beskrivningar av de konsekvenser som olika beslut

får. Motionärerna anser att Barnkommittén bör få i uppdrag att i svensk lag

infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före beslut. Socialstyrelsen

torde enligt motionärerna ligga närmast till hands såsom den myndighet som bör

ansvara för denna utveckling.

I motion 1996/97:So808 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om sociala konsekvensanalyser vid

nedskärningar. Motionärerna anför att underlaget för de senaste årens beslut

om besparingar inom statsbudgeten ofta har saknat relevanta

konsekvensanalyser. Besparingar i staten som leder till att kostnader vältras

över till kommunerna drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk

stress extra hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Motionärerna anser

att det genom lagstiftning bör införas krav på att konsekvensanalyser skall

göras före beslut om nedskärningar och andra förändringar.

I motion 1996/97:So811 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om att regeringen skall göra en tydlig redovisning

av den samhällsbesparing som neddragningen i den offentliga sektorn medfört.

Sedan socialdemokraterna kom i regeringsställning har enligt motionärerna

ytterligare tiotusentals arbetstillfällen gått förlorade inom vård och omsorg.

Motionärerna anser det viktigt att regeringen gör en tydlig redovisning av de

samhällsvinster man uppnått genom dessa åtgärder. Besparingarna bör vägas mot

samhällskostnaderna, t.ex. vad en plats i arbetslöshetskön och den psykiska

ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar samhället, anförs det.

I motion 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen

beslutar att en barnbilaga, vilken innehåller konsekvensanalyser över hur

besparingarna påverkar barns situation, skall bifogas regeringens

budgetproposition (yrkande 8). Motionärerna anför att allt fler barn i Sverige

mår dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande

köer till PBU. Barnens möjligheter att få en bra utbildning påverkas också av

kommunernas nedskärningar. Barnomsorgen har enligt motionärerna förändrats

från att tidigare ha haft en klar pedagogisk inriktning till att bli en

förvaringsplats. Motionärerna föreslår att det, med början år 1998, till varje

års budget skall fogas en barnbilaga där man konsekvensbeskriver barnens

ändrade situation utifrån t.ex. besparingar och nedskärningar i verksamheter

som direkt påverkar barnens vardag.

I motion 1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den tillsätter en parlamentarisk utredning om barns

situation med förslag till konsekvensanalys av nuvarande beslut som berör barn

samt förslag till åtgärder (yrkande 1). Motionärerna menar att signalerna om

att barnens situation är dålig är så många och så tydliga att det fordrar

politisk handling. En heltäckande bild av barnens totala situation finns inte.

Motionärerna anser därför att det är viktigt att regeringen tar initiativ till

en ny parlamentarisk utredning om barns situation i Sverige av i dag.

Utredningen bör enligt motionärerna granska barnens situation inom alla

samhällsområden samt ge en sammantagen konsekvensanalys beträffande de senaste

årens alla beslut som berör barn. Utredningen bör vidare bl.a. ge förslag till

såväl kortsiktiga som långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens

levnadsvillkor, anför motionärerna.

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s

generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen betonar att barndomen har

ett värde i sig. Den utgår från fyra grundprinciper: principen om barnets

bästa, rätten till liv och utveckling, rätten att framföra sina åsikter och få

dem respekterade samt rätten att skyddas mot övergrepp och diskriminering.

Sverige hade en framträdande roll i arbetet med konventionen, vilken för

svenskt vidkommande trädde i kraft den 2 september 1990. I samband med att

riksdagen beslutade om att godkänna konventionen föreslogs inte några

lagstiftningsåtgärder. Svensk rätt och praxis ansågs stå i god

överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Konventionen är inte direkt

tillämplig som svensk lag. Den svenska lagstiftningen skall dock anpassas till

konventionen och svenska lagregler tolkas så att de inte står i strid med

konventionens bestämmelser.

Varje konventionsstat skall vart femte år avlämna en rapport till Kommittén

för barnets rättigheter om hur landet i fråga uppfyller sina åtaganden enligt

konventionen. Sverige lämnade sin första rapport 1992. Regeringen har nu

tillsatt en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att utarbeta en

ny rapport som skall avlämnas senast den 1 september 1997.

Enligt artikel 42 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidare genom

lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer

allmänt kända bland såväl vuxna som barn.

I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet motioner med

yrkanden om införlivande av barnkonventionen i svensk rätt.

Konstitutionsutskottet avgav yttrande över motionerna från i huvudsak

konstitutionella och författningstekniska synpunkter (1995/96:KU2y).

Socialutskottet delade konstitutionsutskottets inställning att

barnkonventionen inte borde inkorporeras utan införlivas med svensk rätt genom

transformering. För detta talade inte enbart konstitutionella skäl utan även

att barnen härigenom torde ges det bästa skyddet, sades det. Utskottet

påpekade dock att en fortgående kontroll och anpassning av all svensk

lagstiftning och tillämpning är helt nödvändig samt att barnkonventionens

bestämmelser och intentioner måste beaktas på alla nivåer i samhället i

arbetet med frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet uttalade att

regeringen, som konstitutionsutskottet framhållit, borde besluta om en översyn

dels av om svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med

barnkonventionens bestämmelser, dels av den föreliggande översättningen av

konventionstexten. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna.

Regeringen tillsatte den 1 februari 1996 en parlamentarisk kommitté

(Barnkommittén) med uppdrag att göra en bred översyn av hur svensk

lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionens regler och att

skapa större klarhet och ökat mått av samsyn vad gäller innebörden av

begreppet ?barnets bästa? i barnkonventionen och svensk rätt samt att därvid

särskilt analysera eventuella målkonflikter. Kommittén skall redovisa sitt

uppdrag senast den 1 juli 1997. Barnkommittén har lämnat en delrapport,

Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115). Kommittén fann i

rapporten att utlänningslagen borde förändras på vissa punkter för att vara

förenlig med barnkonventionen samt lade fram förslag till lagändringar.

Kommittén påpekade också att lagstiftningen måste tillämpas i

barnkonventionens anda. Ett antal praktiska förslag i detta syfte fördes fram

i rapporten.

Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139)

innehåller ett förslag om att portalparagrafen i socialtjänstlagen skall

kompletteras med en föreskrift om att barnets bästa skall sättas i främsta

rummet när socialtjänstens åtgärder rör barn. Förslaget syftar enligt

kommittén till att markera att hänsynen till den vuxnes självbestämmanderätt

och integritet får vika för barnets bästa när barns och vuxnas intressen står

mot varandra. Kommittén föreslår även en bestämmelse som tillförsäkrar barnet

en rätt att uttrycka sin åsikt i saken när en åtgärd rör barnet. En

proposition med anledning av betänkandet planeras inom kort.

I budgetpropositionen 1996/97:1 (utg.omr. 9 avsnitt 6.1.1) uttalar regeringen

att socialtjänstens arbete med barn och unga skall präglas av ett barnper-

spektiv, vilket innebär att barnets bästa alltid skall sättas i första rummet.

Barn och unga skall komma till tals i frågor som rör dem. Detta skall enligt

regeringen vara en ledstjärna i alla åtgärder som rör barn. Socialtjänstens

arbete med utsatta barn och deras familjer har under senare år varit föremål

för utvecklingsinsatser, bl.a. inom ramen för de utvecklingsmedel som

Socialstyrelsen disponerar. Även Barnombudsmannen fyller en viktig funktion

genom att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen, anförs

det i propositionen.

I betänkande 1996/97:SoU1 betonade utskottet vikten av att barnets bästa sätts

i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnen och att det sociala arbetet

med barn utförs utifrån ett sådant perspektiv.

I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv lades

förslag fram till ändringar i bl.a. utlänningslagen, vilka trädde i kraft den

1 januari 1997. I propositionen uttalade regeringen att hänsyn till barns

bästa redan togs i utlänningsärenden. Utlänningslagstiftningen var förenlig

med de krav barnkonventionen ställer men förtydliganden borde göras. I 1 §

utlänningslagen har införts en portalparagraf om att det i fall som rör ett

barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling

samt barnets allmänna bästa i övrigt kräver. Vidare kan numera ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd ges till ett barn och dess vårdnadshavare

bl.a. om barnet är omhändertaget enligt LVU. De förutsättningar för

förvarstagande som förut gällde för utlänningar under 16 år gäller nu

utlänningar under 18 år. Slutligen har nya regler införts bl.a. om att barn

skall höras i utredningarna samt avseende verkställighet av beslut om

avvisning av barn.

Även i föräldrabalken har införts uttryckliga bestämmelser om barns rätt att

komma till tals i mål och ärenden om bland annat vårdnad och umgänge, om att

domstolen vid avgörandet av vad som är barnets bästa skall ta hänsyn till

barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad samt att den som

verkställer utredning, om det inte är olämpligt, skall söka klarlägga barnets

inställning och redovisa den för rätten. Lagändringarna trädde i kraft den 1

januari 1996 (prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2).

Regeringen beslutade i december 1996 att Socialdepartementet under en

tvåårsperiod får fördela sammanlagt 20 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner

kronor per år, ur Allmänna arvsfonden till i första hand

frivilligorganisationer för projekt som ökar kunskaperna om barnkonventionen

bland förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting. Regeringen

anförde i sitt beslut att frivilligorganisationernas liksom Barnombudsmannens

erfarenheter och kunskaper bör tas till vara i ett brett informationsprogram

riktat mot förtroendevalda och personal som i sitt arbete kommer i kontakt med

frågor som berör barns levnadsvillkor och förutsättningar till en god

utveckling. Barnombudsmannen kommer att ansvara för samordningen av projektet.

Barnombudsmannen (BO) inrättades den 1 juli 1993. Barnombudsmannen skall

särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och författningar samt deras

tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. BO

skall fr.o.m. den 1 juli 1996 även informera om barnkonventionen och ta

initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggande insatser

inom området barns och ungas säkerhet. Ombudsmannen har också en

opinionsbildande och attitydpåverkande roll. I sin verksamhet skall BO bl.a.

följa och delta i den allmänna debatten med särskild tonvikt på frågor som rör

utsatta barn och barns delaktighet och medinflytande. BO skall vidare samordna

ett nationellt arbete i mobbningsfrågor och hålla samman olika typer av

sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga. Varje

år skall BO lämna en rapport till regeringen. Utöver en beskrivning av

verksamheten under det gångna året skall rapporten ta upp frågor som BO anser

att regeringen behöver uppmärksamma.

Ett av Barnombudsmannens mål är att barnkonventionen och dess grundläggande

principer skall vara kända bland barn och unga, beslutsfattare,

barnprofessionella och allmänheten. Information om barnkonventionen är därför

en grundläggande uppgift för BO och spelar en framträdande roll i

ombudsmannens verksamhet. BO bedriver informationsarbete med t.ex.

framträdanden och konferenser samt insatser som riktar sig till olika

utbildningar och producenter av utbildningsmaterial.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 skall BO senast den 1 november

1997 ta fram en informationsskrift om hur kommunerna kan arbeta med att

integrera barnkonventionen i sin verksamhet samt därvid lyfta fram exempel på

hur barns och ungas åsikter och inflytande bäst kan tas till vara.

Justitieutskottet behandlade i betänkande 1994/95:JuU14 motioner om utbildning

av poliser och jurister i olika ämnen, bl.a. om barnkonventionen.

Justitieutskottet konstaterade att denna fråga ingår i den grundläggande

polisutbildningen, att Polishögskolan erbjuder vidareutbildningar av olika

slag samt att polisen på regional och lokal nivå anordnar diverse

utbildningsaktiviteter inom olika områden för personalen. Beträffande

domstolarnas personal framhöll utskottet att Domstolsverket anordnar

utbildningar i olika frågor. Utskottet anförde att det rent allmänt i första

hand måste ankomma på de myndigheter m.m. som är verksamma på området att ta

ställning till vilka utbildningsinsatser för personalen som bör prioriteras.

Beträffande utbildning om barnkonventionen uttalade justitieutskottet att

konventionen självklart skall sätta sin prägel på allt arbete som rör barn,

inte minst inom rättsväsendet, men att detta när det gällde rättsväsendet i

första hand innebär att regelsystemet skall uppfylla konventionens krav.

Enligt utskottets mening fanns det ingen anledning för riksdagen att ta något

initiativ i frågan varför motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen har genom beslut i september 1993 givit Skolverket i uppdrag att

göra de internationella deklarationer och rekommendationer som Sverige

förbundit sig att beakta kända i skolan.

År 1991 fick Socialstyrelsen regeringens uppdrag att utarbeta ett

åtgärdsprogram för att höja kompetensen och utveckla ett barnperspektiv i

arbetet med utsatta barn, Barn i fokus-projektet. Uppdraget redovisades i

oktober 1995. Enligt uppdraget till Socialstyrelsen skulle satsningen ta sikte

på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som arbetar med utsatta

barn och att tydliggöra skyldigheten att i första hand agera till barns skydd

och sätta barns bästa i främsta rummet.

Enligt Socialstyrelsens slutrapport från projektet är barnkompetensen

allmänt sett låg bland berörd personal. Socionomutbildningen är en

generalistutbildning som inte alltid ens ger elementära kunskaper om barn,

konstaterar styrelsen. Förutom en grundläggande introduktion i arbetet med

utsatta barn/barnfamiljer, som arbetsgivaren har ansvar för, behövs mer

kvalificerad fortbildning för dem som vill bli experter på detta område.

Vidare behövs enligt styrelsen en kontinuerlig kompetensutveckling på så sätt

att personalen ges möjlighet att hålla sig à jour med forskning och utveckling

inom området barn som far illa.

Projektet har bl.a. givit ekonomiskt stöd till 27 försöksprojekt, arrangerat

två satellitkonferenser, finansierat 20-poängskurser vid socialhögskolorna i

Stockholm, Lund och Umeå, gjort kartläggningar och utredningar samt

presenterat rapporter. Barn i fokus-projektets satsning på utbildning har

resulterat i att en fristående 10-poängskurs vid Socialhögskolan i Stockholm

har permanentats samt att masterskurser om 10 poäng om socialt arbete med

utsatta barn respektive om barns rättsliga ställning har inrättats vid

Institutionen för socialt arbete i Umeå. Högskolan i Örebro anordnar 20-

poängskurser om socialt arbete med barn för akademiker med erfarenhet av

arbete med barn. Även vid vårdhögskolan i Vänersborg kan yrkesverksamma

fortbilda sig inom området utsatta barn. Socialstyrelsen påpekar emellertid i

slutrapporten att tillgången till kvalificerad vidareutbildning inom området

utsatta barn, trots dessa nya satsningar, kommer att vara begränsat samt att

detta inte är acceptabelt.

Socialtjänstkommittén anför i sitt huvudbetänkande att socialsekreterarna

utbildas till generalister och i grunden inte är några experter på barn. Deras

yrkeskompetens vilar på kunskaper om både samhälle och individ, vilket ger dem

goda förutsättningar att tillämpa en helhetssyn i arbetet med enskilda

individer och familjer. Generellt kan enligt kommittén påstås att

socialsekreterarnas grundutbildning gör att de är beroende av experter inom

andra verksamheter för att kunna avgöra vad som är bäst för det enskilda

barnet, vilket förutsätter bl.a. ett väl fungerande samarbete mellan

socialtjänsten och den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten.

I barnkonventionens artikel 12 stadgas att konventionsstaterna skall

tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt

uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall

tillmätas betydelse i förhållande till dess ålder och mognad. För detta

ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt

eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är

förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols-

och administrativa förfaranden som rör barnet.

Ungdomars rätt till medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet har

fastslagits i Agenda 21, det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om

miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. I kapitel 25 i agendan

anges att det är av största vikt att ungdomar deltar på alla nivåer inom

beslutsprocessen eftersom den påverkar deras liv i dag och innebär

konsekvenser för deras framtid. Varje land bör därför i samråd med sina

ungdomsgrupper inleda en process för att främja en dialog mellan

ungdomsgrupperna och regeringen och andra beslutande instanser på alla nivåer.

Man bör även skapa mekanismer som ger ungdomen tillgång till information och

tillfälle att ge sina synpunkter, anförs det vidare.

Regeringen kommer under våren 1997 att avlämna en nationell rappport till FN

om hur handlingsprogrammet följs på olika nivåer i det svenska samhället.

En av Barnombudsmannens uppgifter är att sätta fokus på frågor som rör barns

och ungas deltagande och inflytande i samhället. BO verkar för att barn och

unga själva skall kunna komma till tals. Att föreslå modeller för

medinflytande i skola och samhälle är en av BO:s viktigaste uppgifter. I

ombudsmannens årsrapport 1994 föreslog BO att det för kommunens beslutande

organ, i alla frågor som berör barn och unga, skall föreligga en skyldighet

att under ärendets handläggning inhämta synpunkter från kommunens icke

röstberättigade barn och unga, i den utsträckning som bedöms nödvändig. BO

vidhöll sin ståndpunkt i årsrapporten 1996.

Under våren 1995 gjorde Barnombudsmannen en enkätundersökning som besvarades

av 95 % av landets kommuner. Resultatet sammanställdes i rapporten På spaning

efter barnkonventionen - en kommunstudie. Enligt undersökningen har 35 % av

kommunerna fattat beslut om formerna för barns och ungas inflytande i den

kommunala beslutsprocessen. I de fall där sådana former fanns var målgruppen

nästan uteslutande ungdomar mellan 16 och 25 år medan de yngre barnens

möjligheter till inflytande var i det närmaste obefintliga.

Svenska Kommunförbundet, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och Stiftelsen

Globträdet har nyligen påbörjat ett arbete med att fläta samman

barnkonventionen och Agenda 21. Organisationerna menar att FN-dokumenten

griper in i varandra, ger uttryck för samma grundsyn och har en gemensam

målsättning, det hållbara samhället för alla. Avsikten är att verka för en

bättre samordning mellan aktörer på alla nivåer i samhället, att stödja och

utveckla dialogen mellan olika aktörer på lokal nivå samt att inspirera

kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda medborgare att samarbeta

kring barnkonventionen och Agenda 21.

Ungdomsstyrelsen har som ett av sina övergripande mål att verka för att unga

människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Styrelsen arbetar sektors-

övergripande och har en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det gäller att

följa ungdomars villkor i samhället.

Den parlamentariska ungdomspolitiska kommittén (C 1995:10) har bl.a. i uppdrag

att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till inflytande på

olika nivåer i samhället. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den

28 februari 1997. I direktiven anges att ungdomstiden för de flesta innebär

ett starkt engagemang och en markerad vilja att påverka sin framtid samt att

engagemanget ofta kännetecknas av stor kreativitet. Denna kraft och

kreativitet har enligt direktiven inte bara betydelse för enskilda individer

utan är också en resurs för samhället i stort. Ungdomars kraft och idéer måste

bättre tas till vara inom en rad olika samhällsområden och nya generationer

känna att det finns positiva förväntningar på såväl deras idéer som deras

förmåga. Ungdomar måste uppmuntras att tidigt ta del av de rättigheter och

skyldigheter som tillhör alla myndiga medborgare, anförs det.

I skolkommitténs delbetänkande Inflytande på riktigt (SOU 1996:22) föreslås

bl.a. att bestämmelserna om elevernas rätt till inflytande i skolan skärps.

Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.

Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredningen av regeringsärenden

behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den

omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att

yttra sig.

I 3 kap. 2 § tredje stycket riksdagsordningen stadgas att proposition med

förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om sådana riktlinjer för

viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 § RF (princip- och

organisationsbeslut) bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det

ändamål som förslaget avser.

Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 226)

har regeringen dragit upp vissa riktlinjer för hur arbetet med att utforma

lagar och andra föreskrifter skall bedrivas. Innan föreskrifter beslutas skall

man så långt som möjligt bedöma vilka kostnader och övriga effekter som

tillämpningen kan leda till för staten, kommunerna och den privata sektorn

(prop. s. 28 f.).

Enligt artikel 4 i barnkonventionen skall konventionsstaterna vidta alla

lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra

de rättigheter som erkänns i konventionen. I fråga om ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter skall staterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande

till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen

för internationellt samarbete.

Frågan om konsekvensanalyser har vid flera tillfällen behandlats av

konstitutionsutskottet. Våren 1994 bereddes övriga utskott tillfälle att yttra

sig beträffande konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1993.

Socialutskottet (1993/94:SoU1y) framhöll vikten av att arbetet med att

utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsatte. Redovisningen i

propositionerna av kostnader och andra konsekvenser av förslagen bör göras så

utförliga att utskottet kan göra en reell bedömning av konsekvenserna av de

framlagda förslagen och även bedöma regeringens beräkningsunderlag, anfördes

det. Konstitutionsutskottet påpekade i sitt betänkande 1993/94:KU30 att det

vid ett flertal tillfällen framhållit vikten och betydelsen av att

propositionerna innehåller genomarbetade konsekvensanalyser. Utskottet

framhöll att arbetet med konsekvensanalyser måste fortsätta och att en

utveckling måste ske. Riktlinjer och metoder för analysernas utformning måste

utvecklas. Härvid borde hänsyn tas bl.a. till att konsekvensanalyserna kan

underlätta såväl riksdagens som regeringens efterföljande utvärderings- och

uppföljningsarbete, anfördes det. Utskottet utgick från att regeringen vid

sina överväganden av åtgärder för fler och bättre konsekvensanalyser skulle

komma att uppmärksamma det behov av förbättringar som påvisats genom

utskottets granskning. Enligt utskottets mening borde regeringens överväganden

även omfatta frågan om ett utvecklingsarbete beträffande riktlinjer och

metoder för analyser. Utskottet utgick från att regeringen i detta arbete

skulle beakta de synpunkter som framförts av övriga utskott. Avslutningsvis

angav konstitutionsutskottet att det avsåg att återkomma till frågan om

konsekvensanalyser i kommande granskningsarbete.

I Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande föreslås en ny bestämmelse i

socialtjänstlagen om socialtjänstens ansvar för att sociala konsekvensanalyser

kommer till stånd. En sådan analys skall göras inför ett beslut om större

förändring av fysisk miljö eller av kommunens verksamhet om beslutet kan antas

medföra betydande konsekvenser för den sociala miljön eller enskildas

levnadsförhållanden. Till betydande sociala konsekvenser hör enligt kommitténs

mening t.ex. förändrade ekonomiska villkor samt stora förändringar av

vardagsvillkoren. Konsekvensanalyser behövs för att väga nyttan av de

föreslagna åtgärderna mot kostnaderna och eventuella negativa effekter för

vissa kommuninvånare. De behövs också för att väga alternativa åtgärdsförslag

mot varandra samt för att erhålla ett underlag för utvärderingar och

uppföljningar av de insatser som gjorts, menar kommittén.

I samband med att Socialstyrelsen i april 1994 avlämnade sin rapport Barns

villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1994:4)

till regeringen framhöll styrelsen att det är synnerligen viktigt att

kommunerna i fortsättningen beaktar behovet av långsiktiga förändrings- och

besparingsstrategier och därvid bl.a. gör besparingarna utifrån ett

helhetsperspektiv på kommunens samlade verksamhet för barn och ungdomar, gör

sociala konsekvensbeskrivningar före besluten, gör medvetna resursfördelningar

mellan bostadsområden, sektorer och grupper samt följer upp och utvärderar

effekterna av förändringarna.

I regleringsbrev för budgetåret 1997 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att

göra en uppföljning av rapporten i de delar som styrelsen finner mest

angeläget. Uppdraget skall avrapporteras den 1 mars 1998.

Socialstyrelsen skall enligt regleringsbrevet vidare under 1997 följa

utvecklingen inom barnomsorgen och särskilt beakta dess kvalitet. Styrelsen

skall även följa hur situationen för särskilt utsatta barngrupper utvecklas

och verka för att förändringar inom den kommunala sektorn genomförs med

respekt för barnets bästa.

Barnombudsmannen, som medverkade i arbetet med Socialstyrelsens rapport

1994:4, har i sin årsrapport 1994 föreslagit att regeringen i samband med

budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som beskriver

regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick

över departementets insatser på barn- och ungdomsområdet. I rapporten föreslås

också att kommunerna i särskilda barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner

blir skyldiga att redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella

målen kan uppfyllas på den kommunala nivån. Enligt BO behövs särskilda

konsekvensbeskrivningar med bedömningar av vilka effekter de kommunala

besluten får för barn och unga i förhållande till deras egna rättigheter och

behov.

I betänkande 1996/97:SoU1 framhöll utskottet, mot bakgrund av att kommunerna

svarar för större delen av omsorgen om barn och ungdomar, vikten av att

kommunala besparingar genomförs med tillbörlig hänsyn till barnets bästa,

särskilt när det gäller de barn som är mest utsatta.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning att bestämmelserna och intentionerna i

FN:s barnkonvention måste beaktas på alla nivåer i samhället i arbetet med

frågor som rör barn och barns rättigheter. Utskottet har vidare erfarit att

regeringen i den kommande propositionen om ändringar i socialtjänstlagen avser

att föreslå ett nytt stycke i 1 § angående socialtjänstens mål om att barnets

bästa skall sättas i främsta rummet när åtgärder rör barn.

Sverige har genom att ratificera barnkonventionen åtagit sig att göra

konventionsbestämmelserna allmänt kända. Arbete med detta syfte pågår redan.

Det är bl.a. en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om

barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild

informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda

och anställda ute i kommunerna har nyligen påbörjats. Socialstyrelsen har

vidare påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos socialarbetare

och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut-

och fortbildning på området har ökat. Enligt vad utskottet erfarit kommer

regeringen i den nya socialtjänstpropositionen att poängtera betydelsen av

kompetens och kunskapsutveckling samt föreslå en bestämmelse om att personalen

inom socialtjänsten skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Utskottet

förutsätter att arbetet med att öka kompetensen hos dem som handlägger ärenden

som rör barn fortsätter. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna So624 (s) och So658 (fp) yrkandena 2 och 3 behövs inte. Yrkandena

avstyrks.

Utskottet anser det angeläget att det förebyggande arbetet bland barn och

ungdomar i kommunerna stärks. Barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner på

kommunal nivå kan vara ett steg i rätt riktning mot att förbättra barnens

situation. Barnombudsmannen arbetar för närvarande med en idéskrift om hur

barnkonventionen kan användas och tillämpas som ett underlag i kommunal

planering. Information kommer som nyss påpekats inom kort att riktas till

förtroendevalda och anställda i kommunerna. Motion Ub245 (v) yrkandena 3 och 4

får i huvudsak anses tillgodosedd. Yrkandena avstyrks därför.

En av barnkonventionens grundläggande principer är barnets rätt att framföra

sina åsikter och få dem respekterade. I Agenda 21 fastslås ungdomars rätt till

medinflytande inom miljö- och utvecklingsområdet. Barnkommittén genomför för

närvarande en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig

till bestämmelserna i barnkonventionen. Som tidigare nämnts har

Barnombudsmannen fått i uppdrag av regeringen att vidta särskilda åtgärder för

att kommunerna skall integrera barnkonventionen i sin verksamhet. Ett arbete

pågår inom Svenska Kommunförbundet, Barnombudsmannen och vissa

frivilligorganisationer med syfte att fläta samman barnkonventionen och Agenda

21. Skolkommittén har föreslagit ett utökat inflytande för eleverna i skolan,

bl.a. vad gäller arbetsmiljön. Den ungdomspolitiska kommittén har till uppgift

bl.a. att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till

inflytande på olika nivåer i samhället. Motion So812 (mp) yrkandena 4 och 5

får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att

regeringens propositioner innehåller konsekvensanalyser. Bland annat

Socialstyrelsen har framhållit vikten av kommunala konsekvensanalyser.

Styrelsen kommer att följa upp rapporten Barns villkor i förändringstider och

verka för att förändringar inom kommunerna genomförs med respekt för barnens

bästa. Rapporten Barn i dag innehåller en utförlig redogörelse för barns

livsvillkor i Sverige i dag. Barnkommittén arbetar också med dessa frågor.

Motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande

8 samt So658 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Föräldrautbildning

Motionerna

I motion 1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler (yrkande 2), om

föräldrautbildning under barnens hela uppväxt (yrkande 3), om pappagrupper

(yrkande 4) samt om föräldrautbildning i behandlingsarbetet (yrkande 5). I

olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som bidrar

till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxtvillkor för

barnen. Den allmänna föräldrautbildning som riksdagen beslöt om 1979 knöts

till barnavårdscentralerna och avsåg framför allt utbildning kring tiden för

barnets födelse och första levnadsår. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4,

Barns villkor i förändringstider, erbjöds denna verksamhet i föräldragrupper

vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Erfarenheterna från dem som deltar i

föräldragrupperna är mycket positiva. Motionärerna anser att verksamheten

måste vidgas till att omfatta alla barnavårdscentraler. Enligt motionärerna

bör föräldrautbildningen vara en rättighet för alla vuxna. Den bör starta

tidigt och pågå under barnens hela uppväxt samt breddas till att även

innefatta psykologi. Motionärerna anser vidare att jämställdhetsaspekterna bör

tas till vara i högre grad. De särskilda pappagrupperna måste fortsätta och

utvidgas, anförs det. Genom att hjälpa föräldrar att skapa bättre relationer

med sina barn kan man hejda utvecklingen mot ökat ungdomsvåld.

Föräldrautbildning har i forskningsprojekt framgångsrikt använts även vid

behandling av föräldrar med problem. Enligt motionärerna bör metoden prövas i

behandlingsarbete i Sverige.

I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning (yrkande 2). Ett

viktigt område i föräldrautbildningen är enligt motionärerna hur relationen

mellan föräldrarna påverkas när det första barnet kommer. Den typ av

relationsproblem som uppstår går ofta att förebygga genom samtal och

information. Att bli medveten om hur värderingar, könsroller och mönster

förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen är en annan viktig

del av föräldrautbildningen, anförs det. Enligt motionärerna görs den största

insatsen för barnen genom att underlätta och hjälpa föräldrarna. Förutom det

positiva arbete som utförs vid många mödravårds- och barnavårdscentraler

förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna föräldrar inom

studieförbundens ram. Motionärerna anser att dessa goda exempel aktivt bör

spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.

I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om föräldrautbildning för nyblivna

föräldrar (yrkande 6). Familjen och hemmet har enligt motionärerna en viktig

roll för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Redan i hemmet formas barnets

inställning till mans- och kvinnorollerna. Motionärerna anser att

opinionsbildningen bör bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är

delaktiga i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad

uppnås. Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna

föräldrar utbildning, anförs det.

I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att avsätta 1 miljon

kronor, utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av

föräldrautbildning (yrkande 3). Motionärerna anser att föräldrar i ökad

utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt föräldrautbildning efter det att

mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört. Inom barnomsorgen och i

skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men oftast är det de mest

engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och gör sina röster hörda.

Motionärerna anser det därför viktigt att utveckla formerna för sådana träffar

och att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av utbildningen.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om föräldrautbildning. I

betänkande 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande:

Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det

gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något

initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det

måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn

som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig

för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska

möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg

och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom

barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte

bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa

möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs-

och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här

skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om

föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under

förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.

Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1990/91:5).

Utskottet vidhöll sin inställning beträffande behovet av åtgärder från

regeringens sida i flera därpå följande betänkanden, senast i betänkande

1995/96:SoU4.

Regeringen beslutade i februari 1996 att tillsätta en arbetsgrupp inom

Socialdepartementet med uppgift att kartlägga, beskriva och analysera

verksamheter med föräldrautbildning och föräldrastöd. I uppdraget ingick inte

att lägga fram förslag. Arbetsgruppens rapport, Stöd i föräldraskapet,

presenterades i december 1996.

Arbetsgruppen anför att samhället genom att stödja föräldrarna och öka deras

kapacitet och förmåga i föräldrarollen kan påverka barns livsvillkor och bidra

till att överbrygga skillnader mellan olika grupper av barn. Enligt rapporten

finns det starka skäl för samhället att på olika sätt satsa på ett generellt

och brett riktat stöd till föräldrar i deras föräldraroll och att sätta in

detta stöd på ett tidigt stadium. Det är också av vikt att stödet följer

föräldrarna under barnets uppväxttid eftersom problemen och möjligheterna

förändras med barnets ålder och mognad och med ändrade förhållanden i barnets

miljö.

I rapporten anges att mödravårdscentralen ger ett viktigt föräldrastöd, dels

genom det individuella stödet som gäller för alla blivande föräldrar, dels

genom den föräldrautbildning som ges i särskilda grupper.

Barnavårdscentralernas föräldragrupper omfattar föräldrar till barn under ett

år. När barnen är äldre än ett år har föräldrar möjlighet att fortsätta med

föräldragrupper på egen hand eller i studieförbundens regi. Barnomsorgen och

skolan kan ge en form av föräldrastöd av mer generell karaktär, bl.a. genom

dagliga samtal vid lämning och hämtning, kvällsträffar och enskilda samtal.

Det handlar mer om samverkan och samarbete än om direkt utbildning av

föräldrarna. Föreningslivet utgör ett komplement till samhällets

föräldrastödjande verksamhet. Flera studieförbund ordnar särskilda kurser med

inriktning på föräldrautbildning i olika teman. Frivilligorganisationer som

Rädda Barnen, Röda korset, Hem och Skola samt kyrkliga samfund satsar också på

föräldragrupper, temadagar m.m.

Vad gäller täckningsgraden för de föräldrautbildande verksamheterna har

överenskommelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet om att alla

föräldrar skall erbjudas föräldrautbildning när de väntar barn och under

barnets första levnadsår i stort uppnåtts. Så gott som alla

förstagångsföräldrar deltog i mödrahälsovårdens föräldrautbildning under åren

1994-1995. Föräldrar som hade barn sedan tidigare deltog i mindre

utsträckning. Inom vissa landsting förekom att man inte kunde erbjuda

föräldrautbildning till dessa föräldrar. Det har även kommit signaler om att

vissa barnavårdscentraler inte erbjuder föräldrautbildning i grupp. Enligt

arbetsgruppen finns därför ett behov av att analysera barnhälsovårdens

föräldrautbildning och lyfta fram verksamheten på nytt. Särskilt bland de

yngre förskolebarnen och de äldre skolbarnen finns grupper av barn och

föräldrar som inte nås av förskoleverksamheten respektive skolbarnsomsorgen.

Den öppna förskolan är vidare utbyggd i endast liten omfattning och är ojämnt

fördelad över landet. Skolan kan däremot nå alla föräldrar och har en unik

möjlighet att ge ett allmänt föräldrastöd, påpekas det i rapporten.

Arbetsgruppen anför att föräldrautbildningen bör bidra till att alla

föräldrar får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och sina barns

situation. En utveckling för ett jämställt föräldraskap förutsätter en ändrad

rollfördelning mellan kvinnor och män och barn. Pappautbildning bör ingå som

en naturlig del i all föräldrautbildning. Satsningar på att erbjuda särskilda

pappagrupper inom mödra- och barnhälsovården kan öka mäns deltagande i

föräldrautbildningen, anförs det.

I rapporten påpekas att det har stor betydelse om föräldrautbildningen inom

särskilt mödrahälsovården kan erbjuda möjligheter till diskussion med

föräldrarna i frågor om hur familjeförhållanden påverkas av att få barn samt

olika samlevnadsfrågor.

Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer en utredning att tillsättas med

uppdrag att med ledning av arbetsgruppens rapport ge förslag till åtgärder vad

gäller föräldrautbildningen i landet.

Efter initiativ från Socialdepartementet och Landstingsförbundet startade

särskilda pappagrupper på försök 1994/95. Grupperna har letts av män och ca 1

200 blivande eller nyblivna pappor har deltagit. Försöken har pågått på

sammanlagt 44 mödravårdscentraler i 4 landsting och i Malmö kommun.

Utvärderingar har visat mycket positiva erfarenheter av verksamheten. En

samstämmig uppfattning hos de intervjuade var att pappautbildningen bör

fortsätta.

Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt skulle enligt regeringsuppdraget bl.a.

ta sikte på att utveckla metoder för att stödja utsatta föräldrar i deras

föräldraskap och för att förstärka deras omsorgsförmåga. Projektet har

prioriterat tre områden i detta syfte: spädbarnsverksamheter, stöd till

gravida missbrukare och missbrukande föräldrar samt insatser för unga och

ensamstående mammor.

Folkhälsoinstitutet (FHI) anför i sin fördjupade anslagsframställning

1997-1999 att institutet medverkar till att barns hälsa och villkor beskrivs

och följs upp i ett längre perspektiv. Tidigt stöd till föräldrar i deras

känslomässiga samspel med barnet har enligt modern forskning stor betydelse

för den långsiktiga utvecklingen av individens psykiska hälsa. Att värna om

föräldra-skapet och att uppmuntra föräldraomsorgen i såväl sammanhållna som

upplösta familjer är enligt FHI uppgifter för ett aktivt folkhälsoarbete.

FHI arbetar med föräldrautbildning bl.a. genom satsningen på så kallade

familjecentraler, dvs. verksamheter med nära samarbete mellan olika former av

förebyggande insatser där kärnan utgörs av MVC och BVC, den öppna förskolan

och socialsekreteraren. Familjecentralerna kan ordna anpassade kurser och

utbildningar för föräldrarna eller slussa dessa vidare till utbildningar på

andra håll. Barn- och ungdomsprogrammet arbetar vidare med bl.a. olika former

av nätverk för att stötta föräldrar, håller konferenser om självhjälpsgrupper

och föräldrautbildning samt producerar föräldrautbildningsmaterial, exempelvis

videoserien Människans barn, vilken handlar om barnets utveckling.

Utskottets bedömning

En kartläggning har nyligen skett av föräldrautbildningen i Sverige.

Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att lägga fram förslag

till åtgärder på området. Utskottet anser att detta utredningsarbete bör

avvaktas och avstyrker därför motionerna So638 (c) yrkandena 2-5, So636 (kd)

yrkande 2, A821 (kd) yrkande 6 samt So637 (v) yrkande 3.

Familjerådgivning m.m.

Motionerna

I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär

en plan för utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer (yrkande 5).

Motionärerna menar att barnens rätt till båda sina föräldrar borde vara en

självklarhet och att en bra familjerådgivning kan bidra till att stödja

familjen och reda ut problem i samband med skilsmässa. Motionärerna vill att

en plan upprättas för hur en utvidgad avgiftsfri familjerådgivning skall kunna

förverkligas i alla kommuner. I samma motion begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud

för barn (yrkande 7). Kontaktpersonens uppgift skall enligt motionärerna vara

att se till barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa. Barnet,

socialnämnd, vårdnadsutredare eller någon barnet närstående person bör ha rätt

att begära förordnande av kontaktperson/ombud, anförs det.

I motion 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att

förutsättningar för en normal livssituation kan skapas (yrkande 7).

Motionärerna påpekar att barnen betyder mycket för sina föräldrars

rehabilitering och att barn och föräldrar tillsammans kan skapa goda

förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det enligt

motionärerna en god investering att satsa på familjen, inte splittra den.

Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges bör fortsätta även efter

frigivningen.

I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att komma till rätta med de problem som uppstår när kontakten mellan barn och

ena föräldern inte fungerar (yrkande 7). Motionärerna påpekar att det för den

förälder som inte är vårdnadshavare ofta är svårt att utöva ett aktivt

föräldraskap. Motionärerna anser att det på alla nivåer måste arbetas fram

åtgärder för att komma till rätta med detta problem. Oftast är det pappan som

förlorar kontakten. Det är viktigt att både pojkar och flickor får en vuxen

man att identifiera sig med, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 10 § tredje stycket socialtjänstlagen kan socialnämnden utse en

särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den

enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär

eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får kontaktperson

utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det.

Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en lagstadgad verksamhet enligt

12 a § socialtjänstlagen. Kommunerna skall enligt lagrummet sörja för att

familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Enligt 35 §

socialtjänstlagen får kommunen för denna tjänst ta ut skäliga avgifter enligt

grunder som kommunen bestämmer men ej överstigande självkostnaderna.

I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning behandlade utskottet regeringens

proposition 1993/94:4, vari förslaget om kommunernas skyldighet att erbjuda

familjerådgivning lades fram. Utskottet tillstyrkte, efter vissa förtydligande

ändringar av lagförslaget, regeringens proposition. Vidare föreslog utskottet

bl.a. att 35 § i socialtjänstlagen skulle ändras så att det klart framgår att

kommunerna får ta ut avgifter för familjerådgivningen. I betänkandet

behandlades också två motioner med krav på en plan för utvidgad verksamhet med

familjerådgivningsbyråer. Utskottet ansåg inte att det behövdes någon centralt

utarbetad plan för uppbyggnaden av familjerådgivningsverksamheten på det sätt

som föreslogs i dessa motioner. Yrkandena avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

I betänkande 1995/96:SoU4 Barn och ungdom behandlade utskottet ett

motionsyrkande om utvidgad verksamhet med familjerådgivningsbyråer. Utskottet

ansåg att Socialstyrelsens uppföljning av verksamheten och beredningen av

Socialtjänstkommitténs betänkande i regeringskansliet borde avvaktas och

avstyrkte därför yrkandet.

Socialstyrelsen har i årsboken Social service, vård och omsorg i Sverige 1996

redogjort för hur familjerådgivningen utvecklats under 1995. Socialstyrelsen

konstaterar bl.a. att familjerådgivningens tillgänglighet förbättrades i

samband med kommunaliseringen 1995, att familjerådgivarna genomgående har hög

kompetens samt att 45 % av kommunerna tar ut en avgift för tjänsten medan

rådgivningen i en fjärdedel av kommunerna är kostnadsfri. Övriga kommuner tar

ibland betalt, ibland inte. Avgiften varierar mellan 50 och 200 kr.

I betänkandet 1995/96:SoU4 behandlades även en motion om att öka möjligheterna

att utse kontaktman/ombud för barn. Motionen avstyrktes.

Även lagutskottet har avstyrkt ett likalydande motionsyrkande

(1993/94:LU19). Riksdagen har vid båda tillfällena följt utskotten.

I Vårdnadstvistutredningens betänkande Vårdnad, boende och umgänge (SOU

1995:79) föreslås en rad ändringar i föräldrabalken, bl.a. av reglerna om

vårdnad och umgänge. Avgörande för alla beslut skall vara vad som är bäst för

barnet. Gemensam vårdnad skall vara huvudregel. Domstolarna skall exempelvis

mot en förälders vilja kunna vägra att upplösa den gemensamma vårdnaden om

sådan vårdnad är bäst för barnet. Ytterligare lagändringar skall enligt

förslaget lyfta fram och betona barnets rätt till umgänge och annan kontakt

med en förälder som det inte bor tillsammans med. I samband därmed betonas

föräldrarnas ömsesidiga skyldighet att tillse att barnets behov av umgänge och

kontakt med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses.

Härmed understryks att även den förälder som barnet inte bor tillsammans med

skall ha en skyldighet att umgås med och på annat sätt hålla kontakt med

barnet. Utredningen föreslår vidare att beslut om umgänge eller annan kontakt

skall kunna meddelas även i de fall föräldrar har gemensam vårdnad om barnet.

I den s.k. Pappagruppens slutrapport (Ds 1995:2) föreslås bl.a. att det

endast bör finnas gemensam vårdnad som juridiskt vårdnadsbegrepp.

Vårdnadstvistutredningens betänkande och delar av Pappagruppens slutrapport

har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Utskottets bedömning

Kommunerna skall sörja för att familjerådgivning genom kommunens försorg eller

genom annan lämplig rådgivare kan erbjudas den som begär det. Utskottet är

inte nu berett att ta några sådana initiativ som begärs i motion So637 (v)

yrkandena 5 och 7. Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottet delar den mening som förs fram i motion Ju512 om att det är

angeläget att stödja familjer där någon av föräldrarna frigivits från

fängelse. Enligt utskottets mening kan dessa insatser ske inom ramen för

socialtjänstens normala verksamhet. Något tillkännagivande från riksdagens

sida är inte nödvändigt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, fp, v, mp) yrkande 7

avstyrks därför.

Vad gäller den fråga som tas upp i motion A821 (kd) yrkande 7 anser utskottet

att regeringens kommande förslag med anledning av Vårdnadstvistutredningens

betänkande och Pappagruppens slutrapport bör avvaktas. Motions-yrkandet

avstyrks.

Förebyggande arbete m.m.

Motionerna

I motion 1996/97:So621 av Ingegerd Wärnersson (s) begärs ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om vikten av att aktivt sprida kunskaper om

förebyggande arbete. Den nyutkomna rapporten från regeringen, Barn i dag,

belyser på olika sätt hur barns tillvaro kan se ut. Motionären anser att även

om de flesta barn i Sverige har det relativt bra är det viktigt att det

förebyggande arbetet utvecklas och att debatten om barnen som nu förs tas till

vara. Det är enligt motionärens mening av stor vikt att regeringen vidtar

ytterligare åtgärder för att förverkliga intentionerna i barnrapporten och

snarast möjligt tar initiativ till att aktivare än i dag sprida kunskaper om

förebyggande arbete. Erfarenheterna av den ökade kunskapsspridningen bör

följas upp, anförs det vidare.

I motion 1996/97:So622 av Eva Johansson och Torgny Danielsson (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bred samverkan för att skapa bra uppväxtvillkor för barn och unga.

Motionärerna menar att den nuvarande resursknappheten kan stimulera samverkan

mellan olika verksamheter på ett sådant sätt att den samlade kompetensen

utnyttjas fullt ut. Skolan, som kanske är den allra viktigaste resursen, måste

samverka med barnomsorgen, de sociala myndigheterna, olika

fritidsverksamheter, polisen, vården m.m. Samtliga har i uppgift att skapa så

goda uppväxtvillkor som möjligt i samarbete med barnens och de ungas

föräldrar, anförs det. Motionärerna anför att staten kan bidra till en gynnsam

utveckling vad gäller samarbetet, dels genom att i uppdragen till olika

statliga myndigheter tydligt uttrycka deras ansvar att söka samverkan, dels

genom att direkt bidra till lokala samverkansprojekt.

I motion 1996/97:So280 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande

arbete inom socialtjänsten (yrkande 10). Motionärerna anför att socialtjänsten

har stora uppgifter i det förebyggande arbetet. Arbetet bland barn och

ungdomar i riskzonen skall enligt motionärerna ha hög prioritet.

Barnhälsovården och förskolorna måste gemensamt utarbeta metoder för att

tidigt fånga upp barn till sviktande föräldrar och stödja dessa, t.ex. genom

kontaktpersoner, nätverk och alkoholrådgivning. Socialtjänsten måste, anförs

det vidare, också tidigt identifiera utagerande, kriminella ungdomar och

tillsammans med dem och deras föräldrar skapa stödjande miljöer. Enligt

motionärerna skall socialtjänsten uppmuntra nätverksbyggande och frivilligt

socialt arbete genom att t.ex. tillhandahålla lokaler och telefon eller ordna

frivilligcentraler dit föreningar och enskilda som vill bidra med förebyggande

arbete och sociala insatser på sin fritid kan vända sig. I samma motion begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om förebyggande arbete inom

fritidssektorn (yrkande 11). Motionärerna anser att fritidsledare och andra

som arbetar med barn och ungdomar skall ha möjlighet till viss utbildning för

att kunna medverka i folkhälsoarbetet. Den attityd och det synsätt som råder

inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, dopning och kost påverkar

ungdomars levnadsvanor. Inom fritidssektorn bör man enligt motionärerna kunna

upptäcka tidigt missbruk, självsvält och andra hälsoproblem. Det är, anförs

det, viktigt att fritidsledarna har ett gott samarbete med socialtjänst, polis

samt hälso- och sjukvård för att åtgärder snabbt skall kunna vidtas när

hälsoproblem upptäcks. Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande av vad

som anförts om förebyggande arbete i skolan (yrkande 12). Motionärerna anför

att skolan är en central arena för det förebyggande folkhälsoarbetet eftersom

man där kommer i kontakt med alla barn och ungdomar och indirekt också med

deras föräldrar. Det är enligt motionärerna viktigt att kommunernas skolplaner

följs upp och utvärderas kontinuerligt. Skolledningarna måste engageras i

folkhälsoarbetet och även lärarna bör få del av aktuell kunskap på området.

För att undervisning om t.ex. alkohol, narkotika och tobak verkligen skall

leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt arbete. Det

är av avgörande betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga i

arbetet. Enligt motionärerna skall skolhälsovården i hög grad inriktas på

elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning. Kontakterna och

samarbetet mellan skolhälsovården och husläkarmottagningarna bör förbättras.

Föräldraföreningarna skall integreras i arbetet och uppmuntras att bilda

nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet. Det förebyggande

arbetets förutsättningar att bli lyckosamt är i högsta grad beroende av både

föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst, anförs

det.

I motion 1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om skydd för barn i familjer med

missbruksproblem (yrkande 5). Motionärerna anför att män ofta överger sina

missbrukande hustrur och att antalet självmord är högt bland denna grupp

kvinnor. Deras barn får ta ett mycket stort ansvar för sin mamma och deras

barndom innebär ofta isolering och rädsla. Cirka 100 000 barn växer upp i hem

med föräldrar som missbrukar alkohol. Enligt motionärerna behöver dessa barn

stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation.

I motion 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

att stärka familjen (yrkande 3). Motionärerna anför att det måste vara möjligt

för föräldrar att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje

barn har rätt till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till

trygga och harmoniska människor. Enligt motionärerna är det i detta sammanhang

viktigt att framhäva det tankemönster som de anser vara alltför utbrett i

landet, nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är

betald. Alla måste känna ansvar och hjälpa, stötta och säga ifrån när

människor är på väg in i missbruk. Här spelar det civila samhället, vars

viktigaste delar utgörs av familj, vänner och arbetskamrater, en viktig roll

som inte kan övertas av det offentliga, anförs det.

I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts under avsnittet Trygghet och normer (yrkande 5

delvis). Motionärerna anför att det är i familjen som grunden för barnens

värderingar och normer läggs, att det är där man lär sig fungera som social

varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt. Familjen borde spela en

central roll i normöverföringen men för att kunna göra det fordras att den av

barn och ungdomar uppfattas som en normgivare. Detta kräver enligt

motionärerna i sin tur att familjens ansvar och möjligheter stärks. I dagens

socialstat finns risken att den offentliga sektorns vittfamnande omsorger

skapar intrycket att man själv inte behöver ta ansvar. Familjen måste åläggas

ansvar för att vara familj och ges möjligheter att vara det. I ett samhälle

där det offentliga bidrar med pengar även till den som missbrukat sina egna

tillgångar blir sambandet mellan handlingar och ansvar otydligt. Motionärerna

anser därför att socialbidragsnormen måste ses över. Staten har ett ansvar för

att stötta familjerna i normgivningen, nämligen genom att stå för en fast och

tydlig hållning i kampen mot kriminalitet, anförs det vidare. Lag och ordning

måste prägla vardagen även i bostadsområden med svåra sociala problem.

I motion 1996/97:So631 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om åtgärder för att minska våldet i

samhället. Motionärernas grundtanke är att man i framtiden, när det ekonomiska

läget tillåter det, skall ge antivåldsutbildningar till alla som på något sätt

vårdar barn, företrädesvis föräldrar till barn, personal på daghem och lärare

i grundskolan. Utbildningen bör enligt motionärerna ges av särskilt utbildade

antivåldskonsulter. Under tiden kan man på skolor och på de arbetsplatser där

man tar hand om barn åtminstone börja att arbeta med att skapa en miljö där

barn lär sig att det inte är fel att säga nej, t.ex. till att delta i

mobbning. Redan nu måste vi försöka hitta lösningar på hur vi kan påverka

inställningen till våld hos det uppväxande släktet, anför motionärerna.

I motion 1996/97:So635 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning kring barn som misshandlas, vanvårdas

eller utsätts för övergrepp. Motionärerna påpekar att Socialstyrelsen i sin

slutrapport om Barn i fokus-projektet föreslår att regeringen skall tillsätta

en särskild kommission om barn som offer för eller vittne till våld och

sexuella övergrepp. Barnombudsmannen har också uppmärksammat problemområdet i

sin årsrapport. Det är vidare enligt motionärerna 22 år sedan Allmänna

barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige.

Slutligen tar motionärerna upp att barnkonventionens artikel 19 punkt 1

stadgar att konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-,

administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att

skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller

övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande.

Motionärerna föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts kring barn som

misshandlas, vanvårdas eller utsätts för övergrepp.

I motion 1996/97:So644 av Siw Persson (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen tilll känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn i

riskzonen. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan bidra

till en mer gynnsam utveckling för barn i s.k. riskzon men förefaller enligt

motionärens mening otillräckliga. Motionären föreslår att en kommission

tillsätts med uppgiften att analysera situationen för särskilt utsatta barn

samt ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas

för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling. I arbetet

bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som finns om

störningar hos vuxna (t.ex. missbruk, kriminalitet och psykiska problem) och

om de riskindikatorer som finns i barndomen. Den stora kunskap som finns i

Sverige om barn, barns utveckling och behov bör kunna sammanställas och utgöra

grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på central och

övergripande nivå, anförs det.

I motion 1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnskyddsombud (yrkande 4).

Motionärerna föreslår att arbetsmiljölagen (AML) även skall omfatta förskolan.

Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av AML eftersom

vuxna har sin arbetsplats där, men åtnjuter inte något stöd enligt lagen.

Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen föreslår motionärerna att

en skyddsorganisation utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala

barnskyddsombud. Ombuden kan bistå organisationer och myndigheter med

rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn planeras och utvecklas

eller då befintliga miljöer skall besiktigas, anförs det.

I motion 1996/97:So285 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

EU-arbete för att få bort EU-direktiv som innebär risker för barnen (yrkande

2). Motionärerna påpekar att de svenska reglerna vad gäller tillsatser i

barnmat har varit restriktiva. Enligt ett EU-direktiv, som träder i kraft

hösten 1997 men i praktiken kan tillämpas redan nu, får emellertid bl.a.

vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror, kalium, järn, koppar, zink, mangan

och jod tillsättas, i flera fall utan maxgränser. Motionärerna anser att

regeringen bör agera mycket kraftigt för att förändra direktiven men framför

allt för att stoppa tillämpningen i Sverige. Ett barn reagerar lätt negativt

på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig? mat. Motionärerna påtalar

också hur viktigt det är för barnets utveckling med en riktig kost.

Tidigare behandling m.m.

I betänkande 1994/95:SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag behandlade

utskottet bl.a. motioner om barns och ungdomars villkor. Utskottet uttalade i

anledning av den negativa utvecklingen när det gällde missbruk av alkohol och

andra droger samt ungdomsvåld att det var nödvändigt med ökade satsningar på

tidigt samarbete mellan polis, frivård, skola, föreningar,

arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att försöka

finna nya vägar som skulle kunna leda till en lösning av dessa problem. Det

förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste ske på bred front, dvs.

över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma hållbara lösningar

för framtiden, anförde utskottet. Utskottet framhöll i sammanhanget vikten av

att barn som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och

åtgärder vidtas, vilket ofta kräver samarbete mellan föräldrar, skola,

barnomsorg, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utskottet uttalade att det

var viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggts upp genom forskning,

utvecklingsarbete och på annat sätt kontinuerligt fördes vidare till berörda

personalgrupper för att vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten. Vad

utskottet anfört i bl.a. dessa delar gav riksdagen regeringen till känna.

I budgetpropositionen 1996/97:1 (utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg avsnitt 6.1.1) konstateras att arbetet inom socialtjänstens

individ- och familjeomsorg under senare år har präglats av det ansträngda

ekonomiska läget i landet. De åtgärder som regeringen föreslår har som en

utgångspunkt att inte åsamka kommunerna ökade kostnader, anförs det. I många

fall handlar det om att utveckla bättre och effektivare metoder som dels höjer

kvaliteten på insatserna, dels på sikt kan medverka till lägre kostnader. I

ett sådant läge, anför regeringen, blir det allt viktigare att myndigheter som

har angränsande ansvarsområden samverkar i arbetet med att finna insatser för

individer och familjer. Genom samverkan åstadkommer man ett mer effektivt

utnyttjande av de resurser som står till myndigheternas förfogande. Regeringen

konstaterar att det redan i dag prövas nya modeller för samverkan mellan

myndigheter men menar att detta arbete kan utvecklas ytterligare. Det gäller

också samverkan med folkrörelser och frivilliga organisationer, vilka enligt

regeringen har en viktig funktion i det sociala arbetet.

I budgetpropositionen nämns den särskilda rapporten Barn i dag (Ds 1996:57),

som upprättats inom Socialdepartementet och som innehåller en utförlig

redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. Regeringen anför i

propositionen att det är angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild

av hur barn lever för att kunna sätta fokus på barns behov av gynnsamma

betingelser under uppväxten. Det är också viktigt, menar regeringen, att lyfta

fram negativa omständigheter som kan förorsaka att vissa grupper barn får

sämre livschanser liksom att ta fram åtgärder som kan hejda nedåtgående

spiraler. Det handlar om såväl barns och ungas allmänna livsvillkor som

förebyggande samt vård- och stödinsatser som socialtjänsten och andra aktörer

inom barnområdet kan behöva utveckla. Syftet med rapporten är enligt

regeringen att ge underlag dels för en fortsatt diskussion om och engagemang

för barnfrågorna, dels för eventuella förändringar inom området.

Socialdepartementet kommer under våren 1997 att ge ut en omarbetad och

fördjupad version av Barn i dag. Boken, som bl.a. inriktas på barn i

riskzonen, kommer att vara mer åtgärdsinriktad och innehålla förslag på olika

arbetssätt, goda exempel från kommunernas verksamhet osv. Den kommer framför

allt att vända sig till föräldrar, dem som arbetar med barn samt politiker i

kommuner och landsting.

Socialtjänstkommittén föreslår i sitt huvudbetänkande bl.a. en bestämmelse om

att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av tidiga

insatser, dvs. sådana insatser som riktar sig till bl.a. barn och ungdomar i

riskmiljöer och risksituationer i syfte att förhindra en ogynnsam utveckling.

Hit hör bl.a. rådgivningsinsatser, uppsökande verksamhet i hemmen,

socialtjänstens samverkan med mödra- och barnhälsovården samt öppna förskolans

stöd till småbarnsfamiljer.

Kommittén föreslår också en ny bestämmelse om grupp- och områdesinriktat

arbete i syfte att främja en gynnsam social utveckling. Bestämmelsen innebär

bl.a. att socialtjänsten har ett ansvar för att initiera och delta i

förebyggande arbete bland barn och ungdomar. Detta arbete förutsätter enligt

kommittén samverkan mellan socialtjänsten och andra verksamheter. Kommittén

understryker betydelsen av att socialtjänsten medverkar i kommunens planering

och har ett nära samarbete med andra verksamheter som berör barn och ungdom,

särskilt mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan samt kultur- och

fritidsverksamheten. Kommittén framhåller även vikten av samverkan mellan

socialtjänsten och andra verksamheter i det drogförebyggande arbetet.

Kommittén föreslår vidare att skyldigheten för vissa yrkesutövare att göra

anmälan till socialtjänsten beträffande barn som far illa utvidgas till att

även omfatta alla personer som är yrkesverksamma inom privat verksamhet som

berör barn och ungdom, privat hälso- och sjukvård samt privat bedriven

verksamhet på socialtjänstens område.

Andra förslag till lagändringar i slutbetänkandet syftar enligt kommittén

till att förtydliga socialtjänstens rätt och skyldighet att utan samtycke från

vårdnadshavaren inleda och genomföra en utredning som rör skyddet för barn och

ungdom. Reglerna bedöms även underlätta arbetet med tillsyn och uppföljning

samt möjligheterna att utvärdera socialtjänstens insatser för barn som far

illa. Genom de föreslagna lagändringarna klargörs i vilka situationer

utredning skall inledas, hur utredningen får och bör bedrivas samt hur länge

den får hålla på.

Även Socialstyrelsen framhåller i sin slutrapport från Barn i fokus-projektet

att det finns många goda skäl för myndigheter att samverka när det gäller stöd

till utsatta barn. Projektet har lagt stor vikt vid samverkansfrågor och velat

stimulera till långtgående samverkan. I rapporten anges en rad olika

samverkansprojekt som bedrivits inom ramen för Barn i fokus-projektet och

varav många fungerat som modell och inspirationskälla.

Projektet har vidare initierat ett utvecklingsarbete inom socialtjänsten med

målsättningen att sätta barnet än mer i centrum i det sociala arbetet. Arbetet

har bl.a. riktats till barn till missbrukare, barn som utsatts för sexuella

övergrepp och barn i familjehemsvård. Insatser har också gjorts för att

förbättra socialtjänstens dokumentation kring de utsatta barnen.

Socialstyrelsens utredning Skydda skyddsnätet om barnhälsovårdens funktion och

uppgifter under 90-talet föreslog en nationell strategi för förebyggande

arbete med barn under hela förskoleåldern. En av de främsta uppgifterna skulle

vara att ge ökade möjligheter till tidiga insatser för barn och barnfamiljer

som är utsatta genom missbruk, sociala kriser, ensamhet, isolering och

familjevåld. Programmet preciserar kvalitet och kompetens och tar upp frågor

om utbildning.

Storstadskommittén har enligt sina direktiv till uppgift att i dialog med

berörda i de tre storstadsområdena föreslå och initiera åtgärder som syftar

till att skapa bättre förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna att

ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas

för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med svåra

uppväxtförhållanden. Ett delbetänkande från kommittén kommer under 1997.

Regeringen fattade i juni 1996 beslut om ett nationellt brottsförebyggande

program. En utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med

ett omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer.

I programmet beskrivs olika faktorer som påverkar risken för att en ung person

skall dras in i en kriminell livsstil. Skolans och föräldrarnas betydelse för

att minska risken för att barn och ungdomar dras in i kriminalitet ägnas

särskild uppmärksamhet. Samtidigt understryks behovet av en målmedveten och

långsiktig kunskapsuppbyggnad inom området.

Av 2 kap. 8 § skollagen framgår att det i alla kommuner skall finnas en av

kommunfullmäktige antagen skolplan som visar hur kommunens skolväsende skall

gestaltas och utvecklas. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder som

kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för

skolan i skollagen, läroplanen och kursplanerna. Kommunen skall kontinuerligt

följa upp samt utvärdera skolplanen.

Enligt gällande läroplan, Lpo 94, ansvarar skolan för att varje elev efter

genomgången grundskola har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en

god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan.

I kursplanen för ämnet idrott och hälsa anges att ämnet skall ha en tydlig

inriktning mot god hälsa och god miljö så att eleverna blir förtrogna med

sambanden mellan livsstil, livsmiljö och hälsa för att skapa livskvalitet.

Undervisningen skall göra eleverna i vid bemärkelse kroppsmedvetna så att de

kan bedöma vad som är bra och vad som är skadligt och kan förbättra sina egna

förutsättningar för hälsa. Bland annat ätstörningar och dopning är angelägna

frågor som bör tas upp i undervisningen.

Läroplanen ålägger rektor ett särskilt ansvar för att ämnesövergripande

kunskapsområden, exempelvis riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra

droger, integreras i undervisningen i olika ämnen.

Utskottet anförde i betänkande 1995/96:SoU3 Alkoholfrågor bl.a. att det är

viktigt att det ute i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och

narkotikafrågor i syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva

budskap. Utskottet betonade även vikten av att lärare och andra som arbetar

med barn har tillräckliga kunskaper om skadeverkningarna hos olika droger samt

att personalens utbildning också omfattar hur man identifierar barn och

ungdomar som vistas i missbrukarmiljöer eller som eljest riskerar att hamna i

missbruk.

Enligt 1 kap. 2 § skollagen skall den som verkar i skolan bemöda sig att

hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. I

skollagens förarbeten anges att varje skola bör ha ett åtgärdsprogram för att

motverka alla former av trakasserier och mobbning. Läroplanen ålägger rektor

ett särskilt ansvar för skolans program för att motverka bl.a. mobbning.

Barnombudsmannen fick i februari 1995 i uppdrag att samordna arbetet mellan

myndigheter och organisationer för att förebygga och motverka mobbning.

BO skall enligt regleringsbrev för budgetåret 1997 senast den 31 mars 1997

lämna en särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning och därvid ange de

förslag till åtgärder från samhällets sida som BO anser lämpliga för att

förstärka arbetet mot mobbning.

Enligt 1 kap. 2 § skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka

för demokratiska arbetsformer. Läroplanen fastställer att de demokratiska

principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla

elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de

tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön samt att de

får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Läraren skall

tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen, anges det i

läroplanen.

Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje kommun och landsting se till att

fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen.

Enligt Socialtjänstkommittén är det personliga stödet till missbrukares

anhöriga en angelägen uppgift för socialtjänsten. Genom tidiga stödinsatser

för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form

av eget missbruk eller ohälsa bland de anhöriga, förebyggas. Såväl

internationella som svenska studier har visat att barn som växer upp med

missbrukande föräldrar oftare än andra får beteendestörningar, skolproblem

samt anpassnings- och missbruksproblem, anförs det. Kommittén pekar därför

särskilt på betydelsen av att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges

stöd.

Barn i fokus-projektet har prioriterat barn till missbrukare. Av slutrapporten

framgår att antalet verksamheter för barn till alkoholmissbrukare ökat

kraftigt under senare år, från tio verksamheter år 1992 till närmare 80 våren

1996. Ytterligare ett tjugotal verksamheter kommer enligt slutrapporten att

starta hösten 1996/våren 1997. Socialstyrelsen har i samarbete med Rädda

Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som vill arbeta med barn

till missbrukare i grupp. Utbildningen ges vid vårdhögskolan i Vänersborg

fr.o.m. hösten 1996. Socialstyrelsen har vidare bl.a. gett bidrag till en

tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder gruppverksamhet för barn

till alkoholister. En väsentlig del av arbetet består av information till

olika personalgrupper, konsultation och rådgivning till personal och familjer

samt utbildning.

Rädda Barnen driver ett projekt, Barnet i alkoholistfamiljen, som tar sikte på

att få de professionella i kommunen att samverka kring familjer med missbruk.

Projektet består av tre delar: en arbetsgrupp med uppgift att hitta bra

samarbetsformer, informationsarbete samt stödgrupper för barn till

missbrukare. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens

verksamhet.

I Folkhälsoinstitutets alkohol- och narkotikaprogram stöds insatser för barn

till missbrukande föräldrar, vilka enligt institutet utgör en högriskgrupp för

framtida missbruk. FHI har samarbetat med Socialstyrelsen kring olika

satsningar, bl.a. inom ramen för Barn i fokus-projektet. Institutet har även i

samarbete med Ersta Vändpunkten utvecklat och utvidgat en gruppledarutbildning

för personal.

FHI genomförde under våren 1996 en kartläggning av insatser för barn till

alkoholmissbrukare, vilken presenteras i rapporten Insatser för barn till

missbrukare. I rapporten framhålls betydelsen av att personal inom

förskola/skola har kunskap om missbruk och om hur missbruk påverkar barn, så

att de kan upptäcka och stödja de barn som lever i familjer med missbruk.

Likaså betonas vikten av kunskap om barn och barns behov hos dem som arbetar

med missbrukare inom hälso- och sjukvård, socialtjänst etc. I rapporten

presenteras dels exempel från olika län på kunskaps- och kompetenshöjande

insatser för personal som arbetar med barn, dels såväl pågående som planerade

gruppverksamheter för barn till missbrukare.

Barnombudsmannen anför i sin årsrapport 1996 att förhållanden för barn och

ungdom som far illa kontinuerligt måste uppmärksammas och lyftas fram och att

en av förutsättningarna för detta är att man har aktuell och tillförlitlig

kunskap om barns och ungas situation. BO anser därför att det är nödvändigt

att mer genomgripande och regelbundet följa upp och utreda de utsatta barnens

situation samt föreslår att det tillsätts en parlamentarisk kommitté med

uppgift att utreda frågor om barn som misshandlas, vanvårdas eller utsätts för

övergrepp.

Den så kallade Barnpsykiatrikommittén utreder för närvarande vården och stödet

till barn och ungdomar med psykiska problem. Kommittén skall enligt direktiven

bl.a. definiera gruppen barn och ungdomar med psykiska problem samt bedöma

problemens omfattning och samhällets kostnader för vård och stöd i relation

till nyttan av vården och stödet. I uppdraget ingår också att redogöra för och

analysera hur olika samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med

psykiska problem och hur samarbetet mellan samhällsinstanserna fungerar.

Kommittén skall vidare överväga och föreslå olika insatser för att förebygga

att psykiska problem uppstår, fördjupas och befästs samt olika åtgärder för

att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och

andra samhällsinstanser. Kommittén bör överväga om nuvarande ansvarsgränser är

de mest ändamålsenliga. Enligt direktiven skall kommittén även redogöra för

samt föreslå olika rehabiliteringsåtgärder. Utredningsarbetet skall vara

slutfört vid utgången av år 1997.

Barnpsykiatrikommittén presenterade i februari 1997 ett delbetänkande,

Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet

föreslår kommittén att Socialstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att

utarbeta en modell för systematisk bevakning och analys av barns och ungdomars

psykiska hälsa. Bakgrunden till förslaget är att den samlade bilden av

förekomsten av psykiska problem hos barn enligt kommitténs mening är

svårtolkad. Allvarliga oklarheter råder också i fråga om utvecklingen över tid

i Sverige, dvs. huruvida de psykiska problemen ökar eller förändras och i

vilken mån de är relaterade till fenomen som exempelvis arbetslöshet.

Kommittén uttalar att det är angeläget att få en bättre överblick över hur

barns och ungdomars psykiska hälsa utvecklas, inte minst mot bakgrund av de

snabba förändringar som präglar samhället.

Regeringen kommer under våren 1997 att till riksdagen avlämna en skrivelse

angående sexuella övergrepp mot barn, bl.a. rörande utbildning och

fortbildning av personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med

nämnda slags övergrepp.

Ett av Barnombudsmannens fyra ansvarsområden är barns och ungdomars säkerhet

och roll i samhällsplaneringen. Området innefattar ansvar för samordning av

samhällets förebyggande arbete med barns och ungdomars säkerhet. Miljö,

hälsoskydd och fysisk samhällsplanering är andra aspekter som BO bevakar inom

området.

I betänkande 1995/96:SoU4 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att det

bör skapas minimiregler som garanterar en god miljö på daghem, fritidshem och

skolor - en lag som värnar om barnens hälsa och säkerhet. Utskottet ansåg inte

att det behövdes någon speciell lagstiftning rörande miljön på förskolorna och

avstyrkte därför yrkandet. Riksdagen följde utskottet.

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG innehåller föreskrifter om

andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel.

Enligt företrädare för Livsmedelsverkets normenhet har verket efter samråd

med pediatriker inte funnit anledning att vidta några särskilda åtgärder med

anledning av de nya reglerna.

Enligt uppgift från Semper respektive Nestlé (Findus) har företagen inte för

avsikt att till följd av ifrågavarande EU-direktiv ändra sammansättningen av

den barnmat som de producerar.

Utskottets bedömning

Socialdepartementets rapport Barn i dag har till syfte att initiera fortsatta

diskussioner om och skapa engagemang för barnfrågorna samt ge underlag för

eventuella förändringar på området. En fördjupad version av Barn i dag

utarbetas för närvarande. Utskottet ser mycket positivt på att det för

närvarande på bred front pågår arbete med att studera barns förhållanden och

att det på olika sätt vidtas åtgärder för att främja goda levnadsförhållanden

för barn. Det är också angeläget att de kunskaper och erfarenheter som

framkommer i det förebyggande arbetet sprids till samtliga kommuner. Utskottet

utgår från att detta arbete kommer att fortsätta även sedan

Socialdepartementets projekt Barn i dag avslutats.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att olika myndigheter, skola,

barnomsorg, ideella föreningar, hälso- och sjukvården och den berörda familjen

måste samarbeta i ärenden som rör barn. Utskottet har erfarit att regeringen i

den kommande socialtjänstpropositionen redovisar en positiv inställning till

samverkan mellan socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter.

Motionerna So621 (s) och So622 (s) får anses tillgodosedda och avstyrks

därför.

Utskottet har tidigare framhållit vikten av att barn som lever under svåra

sociala förhållanden eller som tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt

uppmärksammas och att åtgärder vidtas. Vad beträffar barn till missbrukare ser

utskottet positivt på att antalet verksamheter som riktar sig just till dessa

barn ökar. Av FHI:s kartläggning av gruppverksamheter för barn och ungdomar

med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har till syfte

bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande levnadsvillkor.

Enligt uppgift kommer regeringen i den ovannämnda propositionen att föreslå

nya bestämmelser i socialtjänstlagen dels om att socialtjänsten i sitt arbete

särskilt skall beakta behovet av tidiga insatser i syfte att förebygga och

motverka behov av mera omfattande insatser, dels om en vidgning av den

personkrets som är skyldig att underrätta socialnämnden om barn far illa.

Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen även att föreslå en bestämmelse

om att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Utskottet anser

att motion So280 (fp) yrkande 10 därmed får anses i huvudsak tillgodosedd och

avstyrker därför densamma. Även motion So230 (c) yrkande 5 avstyrks.

Såsom tidigare nämnts kommer regeringen i den kommande

socialtjänstpropositionen att betona vikten av att personalen inom

socialtjänsten har lämplig utbildning och erfarenhet samt att kompetens- och

kunskapsutveckling sker för olika personalgrupper. Utskottet utgår från att

kommunerna tillser att fritidsledare, lärare och andra som arbetar med barn

får erforderlig kunskap vad gäller att förebygga och upptäcka missbruk,

ätstörningar och andra hälsoproblem. Utskottet förutsätter att samverkan

därvid sker med övriga berörda myndigheter. I såväl läroplanen som kursplanen

för ämnet idrott och hälsa finns bestämmelser om att elever skall erhålla

grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa. Vidare skall

information om riskerna med droger ingå i undervisningen i olika ämnen.

Läroplanen stadgar att läraren skall planera och utvärdera undervisningen

tillsammans med eleverna. Åtgärder mot mobbning tas upp särskilt i såväl

skollagen som läroplanen. Barnombudsmannen kommer inom kort att lämna en

särskild rapport om arbetet med frågor om mobbning. Vidare vill utskottet

erinra om att kommunerna enligt skollagen är skyldiga att kontinuerligt följa

upp och utvärdera skolplanerna. Utskottet avstyrker med det sagda motion So280

(fp) yrkandena 11 och 12.

Ansvaret för barnen är i ett modernt samhälle delat mellan familjen och

samhället. Utskottet har tidigare uttalat att familjepolitikens mål bör vara

att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att

delta i arbetslivet och rätt till tidiga och nära relationer med sina barn.

Detta förutsätter, anfördes det vidare, en flexibel föräldraförsäkring, lika

barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet

och en bra skola. Utskottet vidhåller att denna familjepolitik ser till både

barnens och föräldrarnas bästa, främjar jämställdheten och ökar valfriheten

för både kvinnor och män. Samhället bör på olika sätt stödja föräldrarna i

försörjningen av och omvårdnaden om barnen. Den svenska generella välfärden

har enligt utskottets mening varit oöverträffad i sin förmåga att skapa

rättvisa och trygghet. Utskottet delar inte den uppfattning som kommer till

uttryck i motionerna So603 (m) yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis om att

den offentliga sektorn försvårar för föräldrar att ge sina barn kärlek och

omtanke samt stöd och ledning genom uppfostran och normgivning. Motionerna

avstyrks.

Utskottet anser det mycket angeläget att minska våldet i samhället. Utskottet

utgår emellertid från att det inom skolan och andra verksamheter som rör barn

vidtas åtgärder för att motverka exempelvis våld och mobbning. Något initiativ

med anledning av motion So631 (s) behövs inte. Motionen avstyrks.

Utskottet anser det angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur

barn lever dels för att kunna lyfta fram omständigheter som kan ge barn sämre

chanser i livet, dels för att ta fram åtgärder för att hejda en ogynnsam

utveckling hos barn. Rapporten Barn i dag ger en översiktlig bild av barns

villkor i dag. En rad andra utredningar rörande barn pågår för närvarande,

bl.a. i Barnkommittén, Barnpsykiatrikommittén, Storstadskommittén och

Barnpornografiutredningen. Dessutom väntas inom kort en regeringsskrivelse om

sexuella övergrepp mot barn. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla

vikten av att de kunskaper och erfarenheter som har framkommit och som kommer

att presenteras i ovannämnda utredningar tas till vara och beaktas av personal

inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan, barnomsorgen osv. i

arbetet med barn. Enligt vad utskottet erfarit övervägs inom Regeringskansliet

redan huruvida slutresultatet av nämnda utredningar kommer att täcka hela

spektrumet avseende barn som far illa och hur eventuella luckor i

beredningsunderlaget i så fall skall åtgärdas.

Resultaten av de nämnda utredningarna bör avvaktas innan riksdagen överväger

något initiativ på området. Utskottet avstyrker motionerna So635 (s, m, c, fp,

v, mp, kd) och So644 (fp).

Utskottet vidhåller sin inställning att det inte behövs ytterligare

lagstiftning för att förbättra barnens miljö i förskolorna. Motion So279 (mp)

yrkande 4 avstyrks därför.

Mot bakgrund av vad som upplysts från bl.a. Livsmedelsverket saknas enligt

utskottets mening anledning till något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motion So285 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.

Barnomsorg

Motionerna

I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om familjernas

möjlighet att välja barnomsorg (yrkande 14), dels om statens och kommunernas

uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 15). Motionärerna anför

att det är föräldrarna som känner barnen bäst och kan avgöra vad som är bäst

för dem. Ingen kan heller snabbare observera om något går snett för barnen än

föräldrarna. Motionärerna anser därför att föräldrarna skall få en betydligt

starkare ställning än i dag. De måste få en reell möjlighet att välja

barnomsorgsform samt rejält inflytande över utformningen av den barnomsorg som

kommunen eller annan huvudman står för. En viktig utgångspunkt är enligt

motionärerna att se alla former av barnomsorg som komplement till föräldrarnas

omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Statens och

kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte styra

familjens val, anförs det.

I motion 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna

välja en väl fungerande barnomsorg med ett varierat utbud (yrkande 5). För att

kvinnor och män skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera,

hemarbete, förvärvsarbete och studier är det enligt motionärernas mening

nödvändigt med en väl fungerande barnomsorg. Familjen skall själv kunna välja

barnomsorgsform, dvs. såväl omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem,

familjedaghem, föräldrakooperativ eller andra alternativa former.

Målsättningen måste, menar motionärerna, vara att kvinnans och mannens val är

ett i verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker och

arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.

I motion 1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om att en väl fungerande barnomsorg

är en förutsättning för att småbarnsföräldrar samtidigt skall kunna arbeta

(yrkande 9). Motionärerna anför att en väl fungerande barnomsorg inte bara är

något som gynnar barnens utveckling utan är också en förutsättning för att

småbarnsföräldrar skall kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg

gör att framför allt småbarnsmammor slipper att göra det svåra valet mellan

familj och arbete. Barnomsorgsgarantin ökar småbarnsföräldrarnas valfrihet

ytterligare, anförs det.

I motion 1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnomsorgsgarantin (yrkande 1) samt om att enskild barnomsorg skall få samma

ekonomiska stöd som den som bedrivs i offentlig regi (yrkande 3). Den

borgerliga regeringens ?paket? på det familjepolitiska området innebar att

skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade rätten

för enskild barnomsorg kombinerades med ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader. Bidraget skapade enligt motionärerna ökad

rättvisa och större valfrihet. Den socialdemokratiska regeringen har slopat

den lagstadgade rätten för barnomsorg i alternativ regi att få kommunal

ersättning för sin verksamhet. Motionärerna anser att man därmed bortsett från

föräldrarnas önskemål och barnens behov samt att reglerna om kommunalt bidrag

snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995.

I motion 1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

beslutar att 18 § i socialtjänstlagen (lex Pysslingen) från den 1 januari 1997

skall ges den lydelse den hade fram till den 1 januari 1995 (yrkande 6).

Tanken med den regel om kommunernas skyldighet att ge stöd till enskilda

förskolor och fritidshem som den borgerliga regeringen införde var att de

ekonomiska villkoren skulle vara desamma för kommunal och privat barnomsorg

med offentlig finansiering och att föräldrarnas val skulle vara avgörande.

Motionärerna föreslår att denna ordning åter skall bli gällande från den 1

januari 1997. I samma motion yrkas att riksdagen beslutar att lagen (1987:442)

om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå den lydelse

som gällde före 1995 för att främja enskilda alternativ inom barnomsorgen

(yrkande 7). Den regel som innebar att kommunerna vid tillståndsprövningen

endast får fästa avseende vid sökandens lämplighet att bedriva verksamheten

och vid ändamålsenligheten med lokalerna ströks genom ett riksdagsbeslut

hösten 1994. Motiven för bestämmelsen var enligt motionärerna att en kommun

inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som konkurrerar med dess egen

verksamhet genom att vägra tillstånd. Motionärerna föreslår att även denna

regel återinförs.

I motion 1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär ett förslag om fri etablering inom barnomsorgen (yrkande 2).

Från och med årsskiftet 1992 blev etableringsrätten inom barnomsorgen

lagstiftningsmässigt fri, vilket enligt motionärerna innebar en större

valmöjlighet för föräldrarna. Etableringsrätten är numera begränsad.

Motionärerna anser att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald

samt att det är viktigt med fri etableringsrätt för att säkerställa alternativ

till den kommunala barnomsorgen.

I motion 1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för

återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande 4). Motionärerna påpekar

att det för sjuka barn som inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen

tidigare har funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. samariter. I

takt med att kommunerna fått allt kärvare ekonomi har antalet barnvårdare

minskat och allt fler barn tvingas nu till dagis och skolan när de i stället

borde ha stannat hemma. De värst utsatta är barn till ensamföräldrar, anförs

det. Motionärerna anser att barnvårdarsystemet är en prioriterad uppgift och

önskar därför en plan för verksamhetens återuppbyggnad.

I motion 1996/97:So633 av Margareta E Nordenvall och Maud Ekendahl (m) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin (yrkande

1) samt yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett kommunalt

vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2).

Motionärerna anför att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var att

vårdnadsbidrag kunde utges. Socialdemokraterna har valt att behålla den

tvingande barnomsorgsgarantin utan att återinföra det statliga

vårdnadsbidraget. Situationen i flera kommuner har enligt motionärerna blivit

ohållbar med bl.a. växande köer till daghemmen. När alla familjer som fick

vårdnadsbidrag i stället skall omfattas av den kommunala barnomsorgen kostar

det, påpekar motionärerna. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle enligt

motionärerna hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin

innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur de vill

vårda sina barn. Kommunen skulle själv, inom ramen för avsatta medel för

barnomsorg, kunna bevilja vårdnadsbidrag till de familjer som så önskar. På så

sätt kan kommunen ersätta en dyr plats i den kommunala barnomsorgen med ett

billigt vårdnadsbidrag och de barn som av olika skäl inte kan vara på daghem

får möjlighet att vara i sin hemmiljö, anför motionärerna.

I motion 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om ändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra

införandet av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har skyldighet

att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 7). Motionärerna påpekar att kommunerna saknar möjligheter att stödja

barnomsorg som utövas av någon av föräldrarna i det egna hemmet, om föräldern

inte är anställd som kommunal dagbarnvårdare. Principen om det kommunala

självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Kommunerna är

sinsemellan olika och har därför olika förutsättningar och delvis olika behov.

Samtliga måste dock uppfylla de mål och följa de lagar som staten beslutat

skall följas. Motionärerna anser att kommunerna, för att kunna leva upp till

barnomsorgslagens intentioner, bör få möjlighet att i samråd med föräldrarna

betala ut ersättning direkt till de familjer som har svårt att utnyttja

kommunal barnomsorg eller som anser att de kan lösa barnomsorgsfrågan bäst

själva.

Liknande synpunkter framförs i motion 1996/97:So634 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd), vari föreslås att en eller flera kommuner på försök får införa kommunal

ersättning för vård av egna barn i åldern ett till fem år för föräldrar som så

önskar.

I motion 1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att rätten att välja

barnomsorg bör tryggas genom införande av ett utökat avdrag för styrkta

barntillsynskostnader och genom ett vårdnadsbidrag som skapar rättvisa

möjligheter att välja barnomsorg (yrkande 5 delvis).

I motion 1996/97:So646 av Ewa Larsson och Eva Zetterberg (mp, v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att kunskap om barns behov och kontinuitet inom barnomsorgen förmedlas ut till

landets kommuner liksom kunskap om att behovet kvarstår även vid arbetslöshet.

Motionärerna påpekar att barn i dag förlorar sin plats inom barnomsorgen i en

del kommuner när föräldern varit arbetslös en tid. Barn behöver enligt

motionärerna kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de

tidiga åren beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete kan bli en

indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Motionärerna

framhåller också att barn i riskzonen, där arbetslösheten bara är en av flera

negativa faktorer i familjen, alltid påverkas mer än andra barn. En kommuns

kortsiktiga besparing kan därför på lång sikt leda till exempelvis ökade

kostnader för rättsväsendet.

I motion 1996/97:Ub245 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen

beslutar att 14 a § socialtjänstlagen skall ges följande lydelse:

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning

det behövs med hänsyn till barnets eget behov. Förskoleverksamhet skall

tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som ännu inte har

fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §

(yrkande 12). Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall barnomsorg

tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets behov. Motionärerna påpekar att av

den uppföljning som Socialstyrelsen har gjort för 1995 framgår att ?barnets

behov? i många kommuner åsidosätts som grund för rätt till barnomsorgsplats

när en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon.

Motionärerna delar den uppfattning som kom till uttryck i proposition

1993/94:11 om att det inte bör uppställas något krav på att föräldrar

förvärvsarbetar eller studerar för att plats inom förskoleverksamheten eller

skolbarnsomsorgen skall erbjudas. Det är barnets rätt till ett eget liv,

utveckling och utbildning som måste betonas och barnets behov som skall vara

styrande framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier, anför

motionärerna.

I motion 1996/97:So632 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om träning i sociala aktiviteter som exempelvis

simning, cykling, och skridskoåkning inom förskolans ram. Motionären anför att

det är viktigt att alla barn får möjlighet att tillägna sig en rad sociala

aktiviteter som behövs för att de fullt ut skall kunna delta i kamratlivet i

sitt bostadsområde. De barn som exempelvis inte lärt sig simma, cykla samt åka

skridskor och skidor hamnar lätt utanför kamratgängen. Många gånger är det

ensamstående föräldrar med små inkomster som inte klarar av att ge sina barn

möjlighet att förvärva sådana färdigheter, anför motionären.

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

Efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen att upphäva en rad av

den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande barnomsorg. Lagen om

vårdnadsbidrag liksom rätten till avdrag vid beskattningen för vissa

barnomsorgskostnader upphävdes från och med den 1 januari 1995. Bestämmelserna

om kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda

fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, som skulle ha trätt i kraft

den 1 januari 1995, upphävdes också. I stället gäller nu att kommunerna efter

egen bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild

skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Även 2 a § i lagen (1987:442) om

försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller

boende enligt socialtjänstlagen upphävdes från och med den 1 januari 1995.

Enligt bestämmelsen fick vid prövning av ansökan om tillstånd att bedriva

förskole- eller fritidshemsverksamhet endast fästas avseende vid sökandens

lämplighet och vid ändamålsenligheten av lokalerna där verksamheten avsågs att

bedrivas.

I Barn i dag anges att inte i något annat europeiskt land har barnomsorgen

nått en sådan behovstäckning som i Sverige. Sverige är ett av de få länder i

världen där kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg till sina invånare

är reglerad i lag. Andelen barn i åldern 1-6 år som har plats inom

barnomsorgen uppgick i slutet av 1995 till 72 %. Närmare 12 % av samtliga

förskolebarn i daghem var inskrivna i daghem med annan huvudman än kommunen.

Motsvarande siffra för fritidshemsbarn var ca 5 %. Socialstyrelsen

konstaterade i en uppföljning våren 1996 att 90 % av kommunerna uppfyllde sin

skyldighet att erbjuda barnomsorg utan oskäliga väntetider medan 95 %

uppfyllde denna skyldighet när det gällde skolbarn. Drygt hälften av de

kommuner som inte uppfyllde lagkraven räknade med att kunna göra det under år

1997.

I ESO-rapporten (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) Samhällets

stöd till barnfamiljerna i Europa (Ds 1996:49) redovisas och analyseras

samhällets stöd till barnfamiljerna i Sverige, Norge, Danmark, Finland,

Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland under 1993. I rapporten

konstateras bl.a. att den offentligt finansierade barnomsorgen var mest

utbyggd i de nordiska länderna och i Frankrike. Övriga länder erbjöd vidare

endast undantagsvis heldagsomsorg. De icke-nordiska länderna hade en lägre

personaltäthet i barnomsorgen än de nordiska, även då det rörde sig om

heldagsomsorg. De nordiska länderna särskilde sig vidare genom att ha en

pedagogisk förskollärarutbildning speciellt inriktad för barnomsorgens behov.

Vad gäller avgiftsuttag konstateras i rapporten att Sverige hade den lägsta

genomsnittliga avgiften bland de nordiska länderna.

Vid behandlingen av propositionen 1994/95:61 om vårdnadsbidraget,

garantidagarna och enskild barnomsorg uttalade utskottet i betänkande

1994/95:SoU8 att slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av

garantidagarna befrämjar föräldrars möjlighet att kombinera föräldraskap och

förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en flexibel föräldraförsäkring, en

väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla

främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. Denna

familjepolitik ser både till barnens och föräldrarnas bästa, uttalade

utskottet. Utskottet ansåg vidare att barnomsorgen skall präglas av god

kvalitet, rättvis fördelning och ökad valfrihet. Det är kommunens ansvar att

tillgodose behovet av barnomsorg. Kommunen måste därmed ha möjlighet att

planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som bedrivs av kommunen som den

enskilda. Utskottet ansåg det självklart att kommunen vid sin bedömning av om

ekonomiskt stöd skall ges till enskild barnomsorg får väga in behovet av

ytterligare barnomsorgsplatser. Kommunen skall därvid tillse att samma

kvalitetskrav ställs på enskilda verksamheter som på kommunens egen

verksamhet, uttalade utskottet. Utskottet tillstyrkte i propositionen

föreslagna lagändringar. Riksdagen följde utskottet.

Liknande synpunkter framförde utskottet i betänkande 1994/95:SoU15

Socialpolitik - inriktning och anslag.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motioner angående

barnvårdarverksamhet, senast i betänkandet 1995/96:SoU4. Utskottet har

genomgående haft inställningen att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt

komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen

att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Vid samtliga tillfällen

har utskottet avstyrkt motionerna och riksdagen följt utskottet.

I utskottets yttrande 1994/95:SoU3y till finansutskottet angående

kompletteringspropositionen för budgetåret 1995/96 behandlades en motion med

yrkande om att kommunerna borde ha rätt att besluta om kommunala vårdbidrag

och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala

beskattningen. Utskottet hänvisade till att riksdagen i december 1994 beslutat

att avskaffa det statliga vårdnadsbidraget och rätten till skatteavdrag för

styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhöll sin uppfattning och ansåg inte

heller att kommunala vårdnadsbidrag borde införas. Finansutskottet avstyrkte

motionen (1994/95:FiU20). Riksdagen följde utskottet.

Enligt 14 a § socialtjänstlagen skall förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Förskoleverksamhet

skall tillhandahållas för barn som har fyllt ett år. För barn som inte har

fyllt ett år skall förskola tillhandahållas om barnet omfattas av 16 §.

I proposition 1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet

föreslog regeringen att 14 a § skulle införas i socialtjänstlagen. I

propositionen anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna

så önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala

förhållanden, till exempel om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för

vård av ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet

rycks upp ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör

således i dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga

förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s.

33).

Vid utskottets handläggning av propositionen (betänkande 1993/94: SoU11)

behandlades motioner om bl.a. barnomsorg vid arbetslöshet. Utskottet fann att

dessa motioner åtminstone delvis var tillgodosedda och avstyrkte dem därför.

Riksdagen följde utskottet i denna del.

Vid Socialstyrelsens uppföljning av barnomsorgslagstiftningen våren 1996

(meddelandeblad 11/96) framkom att kommunerna har skärpt reglerna angående

rätten till plats för barn till arbetslösa. I 122 av landets 288 kommuner

förlorar förskolebarnen sin plats när föräldern blir arbetslös, antingen

omedelbart eller efter ett visst antal månader. Enbart 45 kommuner låter

barnen behålla sin plats utan tidsbegränsning. I 13 kommuner görs en bedömning

från fall till fall. Även reglerna för barns rätt att behålla sin

barnomsorgsplats när en förälder är hemma med ett nyfött syskon har skärpts

sedan 1995. I närmare hälften av kommunerna får de äldre syskonen inte behålla

sin plats. Socialstyrelsen anser det oroande att reglerna för rätten till

barnomsorg skärpts när det gäller barn till arbetslösa. Dessa barn tillhör

enligt Socialstyrelsen ofta den grupp barn som har ett eget behov av

barnomsorg och som kommunerna därför är skyldiga att erbjuda plats.

Även Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse (1995:33) rekommenderat

kommunerna att låta barn till arbetslösa få behålla sin plats.

I Barnombudsmannens årsrapport 1994 framhåller BO barnets speciella behov av

barnomsorg och pedagogisk verksamhet när någon av barnets föräldrar drabbas av

arbetslöshet. Barnets behov bör enligt BO även avse behovet av språklig

stimulans eftersom många barn med invandrarbakgrund drabbas av förälders

arbetslöshet och barnomsorgen ofta är viktig för deras språkutveckling.

Utskottets bedömning

Dagens barnomsorg präglas av valfrihet och rättvisa. Utskottet vidhåller sin

tidigare inställning att familjepolitiken, som bygger på en flexibel

föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och

en bra skola för alla, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både

kvinnor och män. Motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15, A821 (kd) yrkande

5 och A820 (fp) yrkande 9 avstyrks.

Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en

positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas

ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet

anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att

bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av

ytterligare platser saknas. Motionerna So639 (m) yrkandena 1 och 3, Sf239 (fp)

yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet vidhåller också sin inställning beträffande barnvårdarverksamheten

och avstyrker därför motion So637 (v) yrkande 4.

Utskottet har inte heller ändrat uppfattning i fråga om kommunala

vårdnadsbidrag och avdragsrätt för barnomsorgskostnader. Motionerna So633 m)

yrkandena 1 och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) samt Fi207 (m) yrkande 5

delvis avstyrks.

Utskottet anser det angeläget att barn vars föräldrar blir arbetslösa eller

föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats i barnomsorgen.

En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av barnets behov av

trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet. Enligt

utskottets mening behövs inte någon ändring av 14 a § socialtjänstlagen.

Motionerna So646 (mp, v) och Ub245 (v) yrkande 12 avstyrks.

Det bör ankomma på huvudmännen för de olika förskolorna att ta ställning i de

frågor som tas upp i motion So632 (m). Motionen avstyrks.

PBU

Motionen

I motion 1996/97:So613 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag som innebär att landstingens PBU-verksamhet förs över till

kommunerna i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför att ett

samlat ansvar för vård och omsorg alltid har visat sig mer effektivt än att

låta flera huvudmän vara ansvariga för närliggande verksamheter. De

psykiatriska barn- och ungdomsmottagningarna (PBU) är en landstingskommunal

verksamhet som i mycket hög utsträckning gränsar till kommunal verksamhet,

dvs. kommunernas individ- och familjeomsorg enligt socialtjänstlagen. Det

delade huvudmannaskapet har enligt motionären skapat en lång rad problem. Ofta

möter dessa båda verksamheter samma barn och ungdomar men inte samtidigt och

ofta utan att den ena vet vad den andra gör. För att skapa möjligheter att

snabbt och med en helhetsbild hjälpa och stötta barn och ungdomar som har

problem och behöver hjälp bör enligt motionären socialtjänstlagen kompletteras

så att det blir ett kommunalt ansvar att tillse att det finns PBU-verksamhet i

den kommunala verksamheten. Landstingen bör därför genom skatteväxling med

kommunerna överföra PBU-verksamheten till kommunerna, anförs det.

Bakgrund m.m.

I direktiven till Barnpsykiatrikommittén anges att huvudproblemen i vården

tycks vara att ansvaret delas mellan olika samhällsinstanser och att

samordningen dem emellan försvåras av en rad omständigheter. Barn och ungdomar

med psykiska problem har en sammansatt problematik där behov av insatser från

barnomsorg, barnhälsovård, skola, socialtjänst och psykiatri i många fall

existerar parallellt. Dessa barn kan enligt direktiven ha svårt att passa in

och få den hjälp de behöver i en organisatorisk struktur som kännetecknas av

olika huvudmän - landsting och kommuner - med skilda ansvarsområden och

finansieringskällor och i vissa fall olika kulturer när det gäller kunskaper

och förhållningssätt. Utredningen skall redogöra för och analysera hur olika

samhällsinstanser arbetar med barn och ungdomar med psykiska problem och hur

samarbetet dem emellan fungerar. Utredningen bör enligt direktiven vidare ange

vilken roll barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, andra samhällsinstanser och

ideella organisationer skall ha i relation till ifrågavarande barn och

ungdomar.

Enligt Barnpsykiatrikommitténs delbetänkande SOU 1997:8 kommer i

utredningsarbetet stor tyngd att läggas vid att så klart som möjligt klara ut

ansvarsförhållanden och att stimulera samverkan mellan olika verksamheter. Det

är enligt kommittén oacceptabelt att barn och ungdomar i beråd kommer i kläm

på grund av oklara regler och brist på samverkan mellan olika instanser.

I samverkansprojektet BUP-Kommunal, som bedrivits inom ramen för Barn i fokus-

projektet, ingår representanter för socialtjänsten i Linköpings kommun och

barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset.

Utgångspunkten för projektet var att kunskaperna om barnfamiljers problem och

behandling är ojämnt fördelade mellan socialtjänsten och barn- och

ungdomspsykiatrin. Målet för BUP-Kommunal är att i en hårt sammanhållen

verksamhet förena synsätt, kunskaper och erfarenheter i praktiskt arbete,

metodutveckling och forskning. Landstinget och kommunen samverkar i tre olika

verksamheter.

Utskottets bedömning

Det är viktigt att de frågor om ansvarsfördelning och samverkan mellan

landstingens PBU-verksamhet och den kommunala individ- och familjeomsorgen som

tas upp i motion So613 (m) belyses av Barnpsykiatrikommittén. Kommitténs

slutbetänkande bör emellertid avvaktas. Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande information om FN:s barnkonvention

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So624 och 1996/97:So658 yrkandena

2 och 3,

res. 1 (fp)

2. beträffande barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub245 yrkandena 3 och 4,

3. beträffande barns medinflytande

att riksdagen avslår motion 1996/97:So812 yrkandena 4 och 5,

4. beträffande konsekvensbeskrivningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3,

1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808, 1996/97:So811 och 1996/97:Sf241

yrkande 8,

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

5. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637

yrkande 3, 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och 1996/97:A821 yrkande 6,

res. 6 (c, fp)

res. 7 (v)

res. 8 (kd)

6. beträffande familjerådgivningsbyråer

att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkandena 5 och 7,

7. beträffande stöd till familjer

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju512 yrkande 7,

res. 9 (mp, kd)

8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn

att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 7,

res. 10 (kd)

9. beträffande spridning av kunskaper om förebyggande arbete

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So621 och 1996/97:So622,

10. beträffande förebyggande arbete inom socialtjänsten

att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkande 10,

11. beträffande barn till missbrukare

att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 5,

res. 11 (c)

12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan

att riksdagen avslår motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12,

res. 12 (fp)

13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och 1996/97:Fi207

yrkande 5 delvis,

res. 13 (m, kd)

14. beträffande våldsförebyggande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1996/97:So631,

res. 14 (mp)

15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644,

res. 15 (c, fp, v, mp, kd)

16. beträffande barnskyddsombud

att riksdagen avslår motion 1996/97:So279 yrkande 4,

res. 16 (mp)

17. beträffande tillsatser i barnmat

att riksdagen avslår motion 1996/97:So285 yrkande 2,

res. 17 (c, mp)

18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15,

1996/97:A820 yrkande 9 och 1996/97:A821 yrkande 5,

res. 18 (fp)

res. 19 (kd)

19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och 3,

1996/97:Sf223 yrkande 2 samt 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7,

res. 20 (m, c, fp)

20. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen avslår motion 1996/97:So637 yrkande 4,

res. 21 (v)

21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och 2,

1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97:Fi207 yrkande 5

delvis,

res. 22 (m, kd)

22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So646 och 1996/97:Ub245 yrkande

12,

res. 23 (v)

res. 24 (mp)

23. beträffande sociala aktiviteter inom förskolans ram

att riksdagen avslår motion 1996/97:So632,

24. beträffande PBU

att riksdagen avslår motion 1996/97:So613.

Stockholm den 13 februari 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson

(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Birgitta Wichne (m), Thomas

Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Catherine

Persson (s).

Reservationer

1. Information om FN:s barnkonvention (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?Yrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:

Sverige gick i bräschen när FN:s barnkonvention utarbetades och var också

ett av de första länderna att ratificera konventionen. Gensvaret för

barnkonventionen har varit unikt. Ingen tidigare konvention om mänskliga

rättigheter har ratificerats av så många stater så raskt. Nu gäller det att se

till att detta intresse inte stannar vid retorik utan att staterna uppfyller

kraven i konventionen. Utgångspunkten i konventionen är att det alltid behövs

förbättringar av skyddet för barnets rättigheter och att detta arbete måste

pågå ständigt. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen visat sig

vara sämre än väntat på att leva upp till barnkonventionens artiklar och

andemening, bl.a. genom sin flyktingpolitik.

Det är enligt utskottets mening viktigt att alla inom förvaltningar och

andra offentliga verksamheter får kännedom om barnkonventionen. En självklar

grupp i detta sammanhang är lärarna. Barns rättigheter och barnkonventionen

måste därför vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning. Utskottet anser

vidare att ut- och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn

bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankras

och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen spridas inom

domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen. För

att barnkonventionens intentioner skall bli verklighet krävs tydliga lagtexter

och en rättstillämpning som ökar barns rättsskydd och rättssäkerhet. För detta

krävs att de som handlägger ärenden där barn är inblandade själva ökar sin

kunskap om barn och om barns sätt att uttrycka sig samt anlitar sakkunniga med

reell kompetens beträffande barn.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So658 (fp) yrkandena 2

och 3 och med anledning av motion So624 (s) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande information om FN:s barnkonvention

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkandena 2 och 3 och

med anledning av motion 1996/97:So624 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

I FN:s barnkonvention stadgas följande: ?Vid alla åtgärder som rör barn,

vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,

domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets

bästa komma i främsta rummet.? Vad som är barnets bästa måste utredas med

utgångspunkt i värderingsgrunder som bygger på vårt förhållningssätt till

barnet men även genom konsekvensbeskrivningar före varje beslut. I

barnkonventionen erkänner konventionsstaterna rätten för varje barn till den

levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska

och sociala utveckling. Var denna nivå ligger är omöjligt att veta utan

beskrivningar av vilka konsekvenserna blir av olika beslut.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att Barnkommittén bör få i

uppdrag att i svensk lag infoga kravet på barnkonsekvensbeskrivningar före

beslut. Metodiken för dessa beskrivningar kan troligtvis följa den som gäller

för miljökonsekvensbeskrivningar men måste utvecklas utifrån barnets speciella

situation. Socialstyrelsen torde enligt utskottets mening vara den myndighet

som ligger närmast till hands som ansvarig myndighet för utvecklingen av

barnkonsekvensbeskrivningar.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So606 (c) yrkandena 1-3 och

med anledning av motionerna So808 (mp), So811 (mp), Sf241 (v) yrkande 8 och

So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande konsekvensbeskrivningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So606 yrkandena 1-3 och med

anledning av motionerna 1996/97:So658 yrkande 1, 1996/97:So808,

1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det finns tecken på att barnens situation på många sätt har försämrats under

1990-talet, som en konsekvens dels av den ekonomiska situationen och

regeringens ekonomiska politik, dels av samhällsutvecklingen i stort. Sam-

tidigt har vi inte tillräcklig kunskap och överblick över den totala situation

som är barnens värld. De mer genomtänkta rapporter som görs om barn är ofta

bra men saknar en heltäckande analys. Utskottet anser att signalerna om att

barnens situation är dålig är så många och så tydliga att de fordrar politisk

handling. Regeringen bör därför ta initiativ till en ny parlamentarisk

utredning om barns situation i Sverige av i dag. Utredningen bör granska

barnens situation inom alla samhällsområden samt ge en sammantagen

konsekvensanalys av hur alla de senare årens beslut har påverkat barnens

situation. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning

som finns om störningar hos vuxna, i form av t.ex. missbruk, kriminalitet och

psykiska problem, samt om de riskindikatorer som föreligger i barndomen.

Vidare bör enligt utskottets mening all kunskap som finns i Sverige om barn,

barns utveckling och behov sammanställas och utgöra grund för vidare forskning

och utveckling av arbetet kring barn på central och övergripande nivå i

landet. Utredningen bör slutligen ge förslag till såväl kortsiktiga som

långsiktiga åtgärder för att förbättra barnens levnadsvillkor.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion So658 (fp) yrkande

1 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811

(mp) och Sf241 (v) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande konsekvensbeskrivningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So658 yrkande 1 och med

anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So808,

1996/97:So811 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Barnombudsmannen har rapporterat att allt fler barn i Sverige mår psykiskt

dåligt och inte kan få den hjälp de behöver, bl.a. på grund av växande köer

till PBU-verksamheterna. Barnens problem är ofta psykosociala och många gånger

ett resultat av oro för föräldrarnas arbetslöshet och problem som uppstår med

anledning därav. Anledningen till att belastningen på PBU-verksamheterna har

blivit så hård är att kommunerna har försummat nödvändig satsning på skolans

elevvård. Kommunernas nedskärningar påverkar också barnens möjligheter till en

bra utbildning genom att de tvingas gå i större klasser och inte kan få

undervisningsmaterial i samma utsträckning som tidigare. Inom barnomsorgen

innebär större barngrupper och mindre personal att den för barnen så viktiga

pedagogiska verksamheten minskar mer och mer. I den barnbilaga, Barn i dag,

som regeringen hösten 1996 presenterade i samband med budgetpropositionen

saknas enligt utskottets mening en konsekvensanalys av de besparingar inom en

lång rad områden som direkt påverkar barnens vardagssituation. Utskottet anser

därför att regeringen i anslutning till varje budgetproposition, och med

början i höst, skall presentera en barnbilaga som innehåller analyser av detta

slag.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf241 (v) yrkande

8 och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, So808 (mp), So811

(mp) och So658 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande konsekvensbeskrivningar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf241 yrkande 8 och med

anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3, 1996/97:So658

yrkande 1, 1996/97:So808 och 1996/97:So811 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Konsekvensbeskrivningar (mom. 4)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

vidhåller? slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

En rad besparingar inom statsbudgeten har skett under de senaste åren, bl.a.

genom nedskärningar och andra förändringar i olika sociala trygghetssystem.

Beslutsunderlagen har ofta saknat relevanta konsekvensanalyser. Besparingar i

staten har ofta lett till att kostnader vältrats över till kommunerna, vilka i

sin tur tvingas spara inom verksamheter som utgör välfärdens kärna. Dessa

nedskärningar drabbar de familjer som lever under social och ekonomisk stress

särskilt hårt, med konsekvenser inte minst för barnen. Regeringen har genom

att dra åt tumskruvarna på landsting och kommuner orsakat att tiotusentals

arbetstillfällen gått förlorade inom den offentliga sektorn. Kostnaderna för,

och de socialt negativa effekterna av, arbetslösheten har också ökat. De olika

fackförbunden har vid upprepade tillfällen visat att nedläggningarna inom den

offentliga sektorn kostar så mycket att besparingarna blir marginella.

Utskottet anser att regeringen skall göra en tydlig redovisning av de

samhällsvinster som neddragningen i den offentliga sektorn har medfört.

Samhällsbesparingarna bör vägas mot samhällskostnaderna, exempelvis vad en

plats i arbetslöshetskön, förtida pensionsavgång, extra arbetsmarknadsinsatser

och den psykiska ohälsa som drabbar många arbetslösas barn kostar.

Utskottet anser vidare att det i lag skall införas krav på att

konsekvensanalyser skall göras före beslut om nedskärningar och andra

förändringar i välfärden. Analyserna bör bl.a. belysa vad de planerade

förändringarna skulle innebära för kvinnor respektive för män. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motionerna So808 (mp) och So811

(mp) och med anledning av motionerna So606 (c) yrkandena 1-3, Sf241 (v)

yrkande 8 och So658 (fp) yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande konsekvensbeskrivningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So808 och 1996/97:So811

och med anledning av motionerna 1996/97:So606 yrkandena 1-3,

1996/97:So658 yrkande 1 och 1996/97:Sf241 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Föräldrautbildning (mom. 5)

Roland Larsson (c) och Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En

kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Kraven på föräldrarna ökar i vårt ständigt föränderliga samhälle. Stora

omflyttningar har fått till följd att de naturliga banden till hembygden och

till släkt och vänner har lösts upp. Många familjer har blivit isolerade och

känner sig ensamma och utsatta i sin föräldraroll. Separationer hör också till

vardagen. Flyktingar har skilts från hemlandet och föräldrar går skilda vägar.

Många barn växer upp utan pappa eller någon annan manlig förebild i sin

närhet. Konflikter uppstår då vardagen skall räcka till för både arbete, hem

och familj. Forskning i USA och England visar att brister i föräldraskapet är

en viktig orsak till att barn och unga utvecklar våldsbeteenden. Det är inte

lätt i dagens samhälle att vara förälder med det stora ansvar det innebär att

ge barnen en harmonisk och trygg uppväxt.

I olika former av föräldrautbildning får föräldrar stöd och kunskap som

bidrar till att skapa trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxt-

villkor för barnen. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4 Barns villkor i

förändringstider erbjöds föräldrautbildning i grupp kring tiden för barnets

födelse och första levnadsår vid 63 % av landets barnavårdscentraler. Enligt

utskottets mening måste verksamheten vidgas till att omfatta alla

barnavårdscentraler. Utskottet anser vidare att föräldrautbildning bör vara en

rättighet för alla vuxna. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela

uppväxt. Utbildningen måste breddas till att även omfatta psykologi. Utskottet

anser också att jämställdhetsaspekterna bör tas till vara i högre grad. De

särskilda pappagrupperna måste därför fortsätta och utvidgas.

Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt använts

vid behandling av föräldrar med problem. Utskottet anser att metoden bör

prövas i behandlingsarbete även i Sverige.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5

ges regeringen till känna. Motionerna So636 (kd) yrkande 2, A821 (kd) yrkande

6 samt So637 (v) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5

och med avslag på motionerna 1996/97:So636 yrkande 2, 1996/97:So637

yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Föräldrautbildning (mom. 5)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En

kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Enligt Socialstyrelsen deltar nästan alla förstföderskor i

föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna. Föräldrautbildning

och liknande stöd kan emellertid behövas under barns hela uppväxttid. Inom

barnomsorgen och i skolan förekommer olika typer av föräldraträffar, men

oftast är det de mest engagerade och väletablerade föräldrarna som deltar och

gör sina röster hörda. Det är därför viktigt att utveckla formerna för sådana

träffar så att alla föräldrar kan känna sig delaktiga. Utskottet anser att

föräldrar i ökad utsträckning bör ges möjlighet till fortsatt

föräldrautbildning när mödra- och barnavårdscentralernas ansvar upphört och

att studieförbunden kan vara lämpliga anordnare av sådan utbildning. Enligt

utskottets mening bör Social-styrelsen anvisas 1 miljon kronor, utgörande

projektpengar till studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So637 (v) yrkande 3 och

med anledning av motion So638 (c) yrkandena 2-5 ges regeringen till känna.

Motionerna So636 (kd) yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So637 yrkande 3, med

anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena 2-5 och med avslag på

motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Föräldrautbildning (mom. 5)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?En

kartläggning? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Barns viktigaste förebilder är utan jämförelse föräldrarna. Den största

insatsen för barnen gör samhället genom att underlätta och hjälpa föräldrarna.

Ett sätt att stärka föräldrarollen är att erbjuda alla nyblivna föräldrar

utbildning. Ett viktigt område i föräldrautbildningen är hur relationen mellan

föräldrarna påverkas. Den typ av relationsproblem som uppstår när det första

barnet kommer går ofta att förebygga genom samtal och information. En annan

viktig del av föräldrautbildningen är hur värderingar, könsroller och mönster

förmedlas till barnen genom hur man uppträder i vardagen. Redan i hemmet

formas barnets inställning till mans- och kvinnorollerna och det är de vuxna

som har ansvaret för vilka traditioner som förs vidare. Opinionsbildningen bör

enligt utskottet bygga på att det är viktigt att båda föräldrarna är delaktiga

i arbete och fostran i hemmet så att en jämlik och stabil samlevnad uppnås.

Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av landet eftersom

förebyggande insatser ofta nedprioriteras i ekonomiskt svåra tider. På många

håll har dock olika former av föräldrautbildning utvecklats med gott resultat.

Vid sidan av det positiva arbete som utförs vid många mödra- och

barnavårdscentraler förekommer till exempel samtalsgrupper för nyblivna

föräldrar inom studieförbundens ram. Utskottet anser att dessa goda exempel

aktivt bör spridas genom exempelvis seminarieverksamhet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So636 (kd)

yrkande 2 och A821 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion So638 (c)

yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So637 (v)

yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkande 2 och

1996/97:A821 yrkande 6, med anledning av motion 1996/97:So638 yrkandena

2-5 och med avslag på motion 1996/97:So637 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Stöd till familjer (mom. 7)

Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

För de föräldrar som vistas på anstalt betyder barnen mycket för

rehabiliteringen. Barn och föräldrar kan tillsammans skapa goda

förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är det en god

investering att satsa på familjen, inte splittra den. Många åtgärder kan

vidtas om bara förståelse skapas för de berörda och för vad som kan

åstadkommas. Utskottet anser det viktigt att skapa en bättre situation för de

intagna och deras barn. Anstaltsvården bör ses över och det stöd som ges under

vistelsen på anstalt bör fortsätta även efter frigivningen.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju512 (kd, s, m,

c, fp, v, mp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande stöd till familjer

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju512 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Kontakten mellan föräldrar och barn (mom. 8)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse:

Familjen och hemmet har en viktig roll i arbetet mot jämställdhet mellan

kvinnor och män. Viktigast är enligt utskottets mening en bra relation mellan

föräldrar och barn. För den förälder som inte är vårdnadshavare är det ofta

svårt att utöva ett aktivt föräldraskap. Oftast är det pappan som förlorar

kontakten med barnet, som emellertid behöver sin far som en manlig förebild.

Utskottet vill framhålla vikten av att både pojkar och flickor har en vuxen

man att identifiera sig med. Utskottet anser att det på alla nivåer måste

arbetas fram förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem som

uppstår när inte kontakten med den ena föräldern fungerar.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A821 (kd) yrkande 7 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kontakten mellan föräldrar och barn

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Barn till missbrukare (mom. 11)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Även

motion? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Kvinnor som blivit alkoholberoende döljer detta mycket skickligt till dess

omgivningen inser vad som hänt. Män överger oftast sina missbrukande hustrur

och antalet självmord är stort bland denna grupp kvinnor. Barnen till

alkoholberoende kvinnor får ta ett mycket stort ansvar för sina mödrar och

deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Ca 100 000 barn växer upp i

hem med föräldrar som missbrukar alkohol. Utskottet vill framhålla att dessa

barn behöver stöd och kunskap om att de inte är ensamma i denna situation.

Ersta Vändpunkten har visat en användbar väg att nå dessa barn och allt fler

frivilligorganisationer genomför särskilda program i samma former.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So230 (c) yrkande 5 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande barn till missbrukare

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So230 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan (mom. 12)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Såsom

tidigare? och slutar med ?och 12? bort ha följande lydelse:

Ungdomars levnadsvanor påverkas av den attityd och det synsätt som råder

inom olika idrottsrörelser till t.ex. droger, doping och kost. Utskottet anser

det viktigt att man inom fritidssektorn tidigt kan upptäcka missbruk,

självsvält och andra hälsoproblem och att fritidsledare och andra som arbetar

med barn därför skall ha möjlighet till viss utbildning för att kunna medverka

i folkhälsoarbetet. Utskottet vill även framhålla vikten av att fritidsledarna

har ett gott samarbete med socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård för att

åtgärder snabbt skall kunna vidtas när hälsoproblem upptäcks.

Vidare vill utskottet framhålla skolan såsom en central arena för det

förebyggande arbetet eftersom man där kommer i kontakt med alla barn och

ungdomar och indirekt också med deras föräldrar. Skolans insatser är särskilt

viktiga för barn från hem där föräldrarnas stöd sviktar, men i fråga om att

förebygga t.ex. rökning är det alla ungdomar det handlar om. Skollagen ger

stöd för folkhälsoarbete inom skolans ram. I lagen står bl.a. att varje kommun

skall anta en skolplan med övergripande viljeriktningar och ambitioner vad

gäller hälsa och miljö. Enligt utskottets mening är det viktigt att

skolplanerna följs upp och utvärderas kontinuerligt.

För ett framgångsrikt folkhälsoarbete krävs engagerade skolledningar

eftersom det är viktigt att de fungerar som motor i det konkreta arbetet i

skolan. Eftersom folkhälsofrågorna bör integreras på ett naturligt sätt i den

ordinarie undervisningen är lärarna också en nyckelgrupp. Utskottet vill

framhålla vikten av att de får del av aktuell kunskap på folkhälsoområdet.

För att undervisning om exempelvis riskerna med alkohol, narkotika och tobak

skall kunna leda till beteendeförändring krävs ett strategiskt och långsiktigt

arbete. Det räcker inte att satsa på traditionell hälsoundervisning som

inriktas på enskilda hälsoproblem eller beteenden och som primärt syftar till

att höja barns och ungdomars kunskapsnivå. Enligt utskottets mening måste

undervisningen i stället ha ett helhetsperspektiv och bygga på vad ung-domarna

själva upplever som behov och problem. Utskottet anser att det är av avgörande

betydelse att barnen och ungdomarna själva är delaktiga och får vara med och

genomföra arbetet.

Skolhälsovården, som har en central roll i det förebyggande arbetet, skall i

hög grad inriktas på elevernas arbetsmiljö, bl.a. på att förebygga mobbning.

Utskottet anser vidare att kontakterna och samarbetet mellan

husläkarmottagningarna och skolhälsovården bör förbättras, i syfte att bättre

kunna utnyttja kunskapen och kompetensen om barnens och ungdomarnas hälsa. Hem

och Skola-föreningarna och andra föräldraföreningar bör integreras i arbetet

och uppmuntras att bilda nätverk när det gäller det förebyggande hälsoarbetet.

Slutligen vill utskottet framhålla att förutsättningarna för att det

förebyggande arbetet skall bli lyckosamt i högsta grad är beroende av både

föräldrarnas engagemang och samarbetet med närpolis och socialtjänst.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion So280 (fp) yrkandena 11 och

12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förebyggande arbete inom fritidssektorn och skolan

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So280 yrkandena 11 och 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Åtgärder för att stärka familjen m.m. (mom. 13)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Ansvaret

för? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Ett rättssamhälle vilar inte på lagar utan på normer och värden. Ett

samhälle kan inte fungera utan att den mänskliga samvaron försiggår i

någorlunda säkra och förutsägbara former, dvs. att människor uppträder ärligt,

håller löften, står för ingångna avtal, avstår från att bruka våld osv. Det är

i familjen grunden för barnens värderingar läggs. Det är där man lär sig att

fungera som social varelse och att skilja på rätt och fel, ditt och mitt.

Familjen bör spela en central roll i normöverföringen men det krävs då att

barn och ungdomar uppfattar den som en normgivare. Utskottet anser därför att

familjen måste stärkas. Det måste vara möjligt för föräldrar att ge sina barn

den kärlek, omtanke, stöd och ledning som de har rätt till och som leder till

att barnen växer upp till trygga och harmoniska människor. I detta sammanhang

är det viktigt att påpeka ett tankemönster som är alltför utbrett i landet,

nämligen att någon annan tar över ansvaret i och med att skatten är betald.

Det civila samhället, vars viktigaste delar utgörs av ?den lilla världen?,

spelar en roll som inte kan övertas av det offentliga. Utskottet vill

emellertid samtidigt framhålla vikten av att det offentliga, när den lilla

världen inte är tillräcklig eller kanske inte finns, är berett och har

förmågan att hjälpa och stötta. Staten har exempelvis ett ansvar för att

stötta familjerna i normgivningen genom att stå för en fast och tydlig

hållning i kampen mot kriminalitet. Lag och ordning måste prägla vardagen även

i bostadsområden som lider av svåra sociala problem. Utskottet anser vidare

att bestämmelserna om socialbidrag måste ses över i syfte att göra den

enskilde individen mer ansvarig för sina handlingar, exempelvis genom att lära

individen att prioritera mellan olika utgifter och handlingsalternativ.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So603 (m)

yrkande 3 och Fi207 (m) yrkande 5 delvis som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande åtgärder för att stärka familjen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 3 och

1996/97:Fi207 yrkande 5 delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

14. Våldsförebyggande åtgärder (mom. 14)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet

anser det mycket? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det tilltagande våldet bland barn och ungdomar är ett problem som har stor

betydelse i samband med diskussionen om vårt framtida samhälle. Det är enligt

utskottets mening hög tid att börja inse betydelsen av det ökade våldet så att

samhället, när det ges ekonomiskt utrymme härför, kan satsa de resurser som

behövs. Utskottet anser att alla som på något sätt vårdar barn, företrädesvis

småbarnsföräldrar, daghemspersonal och grundskolelärare, i framtiden skall få

antivåldsutbildning av särskilt utbildade antivåldskonsulter. Fram till dess

bör man på skolor och på övriga arbetsplatser där man tar hand om barn börja

arbeta med att skapa en miljö där barn lär sig att det inte är fel att säga

nej till exempelvis mobbning.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So631 (s) ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande våldsförebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So631 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. En utredning kring särskilt utsatta barn (mom. 15)

Roland Larsson (c), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Thomas Julin

(mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet

anser det angeläget? och på s. 35 slutar med ?och So644 (fp)? bort ha följande

lydelse:

Barnens situation i Sverige har under de senaste åren uppmärksammats i bl.a.

flera olika rapporter och utredningar. Av dessa rapporter framgår att det

finns anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs. barn som riskerar att

få en ogynnsam utveckling.

I slutrapporten till regeringen från Barn i fokus-projektet föreslog

Socialstyrelsen att regeringen skulle tillsätta en särskild kommission om barn

som offer för eller vittne till våld och sexuella övergrepp. Även

Barnombudsmannen har i sin årsrapport 1996 uppmärksammat detta problemområde.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det nu är 22 år sedan Allmänna

barnhuset i samarbete med Socialstyrelsen utredde barnmisshandeln i Sverige.

Detta svåra område har därefter inte belysts i någon ny utredning. Utskottet

vill även framhålla att enligt artikel 19 punkt 1 i barnkonventionen skall

konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och

sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot

alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård

eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande.

Utskottet anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att analysera

situationen för särskilt utsatta barn, dvs. barn som far illa genom exempelvis

misshandel, vanvård eller övergrepp. Utredningen bör bl.a. lägga fram förslag

till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika

sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So635 (s, m, c, fp, v,

mp, kd) och So644 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande en utredning kring särskilt utsatta barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So635 och 1996/97:So644

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Barnskyddsombud (mom. 16)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Förskolebarnen vistas regelbundet i en miljö som omfattas av

arbetsmiljölagen eftersom vuxna har sin arbetsplats där. Barnen har sin

arbetsplats på samma ställe men åtnjuter inte något stöd enligt lagen.

Eftersom barn inte själva kan bevaka sina intressen anser utskottet att en

skyddsorganisation bör utvecklas och bemannas med vuxna som blir lokala

barnskyddsombud. Barnskyddsombuden skall kunna bistå organisationer och

myndigheter m.fl. med rådgivning och beslutsunderlag då miljöer för barn

planeras och utvecklas eller då befintliga miljöer skall besiktigas.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So279 (mp) yrkande 4 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande barnskyddsombud

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So279 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Tillsatser i barnmat (mom. 17)

Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med ?Mot

bakgrund? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

I barnkonventionens artikel 24 anges att konventionsstaterna erkänner

barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. I konventionen fastslås också

barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Enligt utskottets mening har

barn därför rätt till en miljö som ger bästa möjliga förutsättningar för deras

liv och utveckling. Detta innebär ett särskilt ansvar för barn och unga när

det gäller miljöfaktorer som påverkar deras hälsa. Det är bl.a. viktigt att

kosten inte innehåller ämnen som är riskabla för barn. De svenska reglerna

avseende tillsatser i barnmat har varit restriktiva. Det är bara gröt,

modersmjölks- ersättning, välling, vissa fruktpuréer och juicer som får

berikas. Ett EU-direktiv, som träder i kraft i höst men som i praktiken kan

tillämpas redan nu, tillåter emellertid betydligt fler tillsatser. Det är

bl.a. A-, B-, C-, D-, E- och K-vitaminer, kalcium, magnesium, aminosyror,

kalium, järn, koppar, zink, mangan och jod som får tillsättas, i flera fall

utan maxgränser. Koppar i för stora mängder kan ge diarréer. Om för stora

mängder av flera ämnen ges till ett barn kan balansen i kroppen slås ut. Ett

barn reagerar lätt negativt på för stora doser av sådant som inte är ?vanlig?

mat för barnet. Det är också viktigt för barnets utveckling med en riktig

kost. Utskottet anser att regeringen bör agera mycket kraftigt för att få till

stånd en förändring av direktivet, men framför allt för att stoppa

tillämpningen härav i Sverige.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So285 (c) yrkande 2 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillsatser i barnmat

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So285 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens

barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

En väl fungerande barnomsorg är inte bara något som gynnar barnens

utveckling utan är också en förutsättning för att småbarnsföräldrar skall

kunna delta i arbetslivet. En väl utbyggd barnomsorg gör att framför allt

småbarnsmammor kan välja att arbeta i stället för att vara hemma med barnen,

vilket i sin tur medför att bl.a. sjukvård och äldreomsorg kan fungera med den

ser-vicegrad som vi i dag tar för givet. Den s.k. barnomsorgsgarantin ökar

småbarnsföräldrarnas valfrihet ytterligare.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion A820 (fp) yrkande 9 och med

anledning av motionerna So636 (kd) yrkandena 14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A820 yrkande 9 och med

anledning av motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14 och 15 och

1996/97:A821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Valfrihet inom barnomsorgen (mom. 18)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Dagens

barnomsorg? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Alla former av barnomsorg utgör ett komplement till föräldrarnas omsorg och

måste utgå från vad föräldrarna anser vara bäst för barnen. Föräldrar vill som

regel göra det bästa för sina barn. Det är också föräldrarna som känner barnen

bäst och som vet vad som är bäst för dem. Ingen kan heller snabbare observera

om något går snett för barnen än deras föräldrar. Föräldrarnas betydelse för

sina barn kan inte nog betonas. Enligt utskottets mening måste därför

föräldrarna få en betydligt starkare ställning än i dag. De måste få en reell

möjlighet att välja barnomsorgsform och ett större inflytande över

utformningen av den barnomsorg som kommunen eller annan huvudman står för.

Statens och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål, inte

att styra familjens val.

Utskottet vill vidare framhålla att en väl fungerande barnomsorg är en

förutsättning för att kvinnor och män skall ha samma möjlighet att välja

mellan - eller kombinera - hemarbete, förvärvsarbete och studier och därför är

viktig ur jämställdhetssynpunkt.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionerna So636 (kd) yrkandena

14 och 15 och A821 (kd) yrkande 5 samt med anledning av motion A820 (fp)

yrkande 9 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande valfrihet inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkandena 14

och 15 och 1996/97:A821 yrkande 5 samt med anledning av motion

1996/97:A820 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Etableringsfrihet inom barnomsorgen (mom. 19)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Enskild

barnomsorg? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste barnomsorgen organiseras utifrån barnens

behov och föräldrarnas önskemål. Barnomsorgen skall präglas av valfrihet och

mångfald. För att säkerställa alternativ till den kommunala verksamheten är

det viktigt att etableringsfrihet råder inom barnomsorgen.

Den barnomsorgsgaranti som fyrpartiregeringen införde år 1993 hade två

bärande inslag. För det första skulle alla barn från ett till och med tolv års

ålder få rätt till barnomsorg utanför hemmet. För det andra skulle kommunerna

bli skyldiga att ge stöd till enskilda förskolor och fritidshem, ett stöd som

inte oskäligt fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande

verksamhet. Tanken var således att de ekonomiska villkoren skulle vara desamma

för kommunal och privat barnomsorg med offentlig finansiering och att

föräldrarnas val skulle vara avgörande. Efter regeringsskiftet hösten 1994

revs bestämmelsen om kommunernas skyldighet att stödja enskilda alternativ

upp. Utskottet anser att denna ordning åter bör bli gällande och att 18 §

socialtjänstlagen således skall ges den lydelse den hade fram till den 1

januari 1995.

Hösten 1994 upphävdes även 2 a § i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med

kommunal tillståndsprövning, vilken innebar att kommunerna vid

tillståndsprövningen endast fick fästa avseende vid sökandens lämplighet att

bedriva verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna. Motivet för

bestämmelsen var att en kommun inte skulle kunna kväva enskilda alternativ som

konkurrerade med dess egen verksamhet genom att vägra tillstånd. Utskottet

anser att även denna paragraf skall återinföras. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet med vad

utskottet anfört.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So639 (m) yrkandena

1 och 3, Sf239 (fp) yrkandena 6 och 7 samt Sf223 (c) yrkande 2 ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande etableringsfrihet inom barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So639 yrkandena 1 och

3, 1996/97:Sf223 yrkande 2 och 1996/97:Sf239 yrkandena 6 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Barnvårdarverksamheten (mom. 20)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

För barn som blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen

har det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen, s.k. barn-

samariter. I takt med att kommunerna fått sämre ekonomi har antalet barn-

vårdare minskat. Införandet av karensdagar i föräldraförsäkringen har medfört

att allt fler barn tvingas till dagis och till skolan när de i stället borde

ha stannat hemma. Värst utsatta är barn till ensamföräldrar. Utskottet anser

att barnvårdarsystemet bör prioriteras och att regeringen bör ge

Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggandet av

barnvårdarverksam- heten.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So637 (v) yrkande

4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So637 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Kommunalt vårdnadsbidrag m.m. (mom. 21)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

har? och slutar med ?delvis avstyrks? bort ha följande lydelse:

Efter regeringsskiftet hösten 1994 slopades det statliga vårdnadsbidraget.

Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg till alla barn över ett års

ålder kvarstår emellertid. Detta har i många kommuner lett till växande köer

till daghemmen och krav på utbyggnad av den kommunala barn-omsorgen till en

hög kostnad. Vidare bör i sammanhanget beaktas att många barnfamiljer bor i

glesbygd utan allmänna kommunikationer och utan kommunalt daghem i närheten av

hemmet. Andra barn kan av olika skäl inte vara på daghem, t.ex. på grund av

allergi eller infektionskänslighet. Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle hjälpa

kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och

samtidigt ge föräldrarna möjlighet att välja hur de vill vårda sina barn.

Vårdnadsbidraget bör kombineras med en rätt till avdrag från den kommunala

beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader.

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ändringar

i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet av dels kommunala

ersättningar för vård av egna barn i förslagsvis åldern ett till fem år, dels

avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till lagreglering enligt vad som anförts.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So633 (m) yrkandena 1

och 2, So636 (kd) yrkande 7, So634 (kd) och Fi207 (m) yrkande 5 delvis ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande kommunalt vårdnadsbidrag m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So633 yrkandena 1 och

2, 1996/97:So634, 1996/97:So636 yrkande 7 och 1996/97: Fi207 yrkande 5

delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten har ökat kraftigt. I januari 1995 var en eller båda

föräldrarna till 13 % av 2-6-åringarna arbetslösa. Enligt nuvarande lydelse av

14 a § socialtjänstlagen skall barnomsorg tillhandahållas i den omfattning det

behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets

behov. Av den uppföljning av barnomsorgen som Socialstyrelsen har gjort för

1995 framgår att ?barnets behov? i många kommuner åsidosätts som grund för

rätt till barnomsorgsplats när en förälder blivit arbetslös eller tar ledigt

för vård av ett yngre syskon. Detta trots att Bengt Westerbergs uttryckliga

avsikt med lagen var att barn till föräldralediga och arbetslösa skulle få ha

barnomsorgsplatsen kvar. I proposition 1993/94:11 anförde han bl.a. att det

inte bör uppställas något krav på att föräldrar förvärvsarbetar eller studerar

för att plats inom förskoleverksamheten eller skolbarns- omsorgen skall

erbjudas.

Utskottet delar denna uppfattning. Det är barnets rätt till ett eget rikt

liv, utveckling och utbildning som måste betonas och som skall vara styrande

framför föräldrarnas eventuella arbete eller studier. Utskottet anser därför

att kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör skärpas. Eftersom

barnets behov av barnomsorg inte är tillräckligt tydligt formulerat i lagen

bör ?föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller? strykas och 14 a §

första stycket socialtjänstlagen få följande lydelse: ?Förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn

till barnets eget behov.?

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion Ub245 (v) yrkande 12 och

med anledning av motion So646 (mp, v) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 och med

anledning av motion 1996/97:So646 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

24. Barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet (mom. 22)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Barn påverkas starkt av hur föräldrar upplever sin livssituation. Under

perioder av arbetslöshet försämras ofta familjens ekonomi. Antalet arbetslösa

är särskilt stort bland ensamma mammor och invandrade föräldrar. I en del

kommuner förlorar barn i dag sin plats inom barnomsorgen när föräldern varit

arbetslös en tid. Detta tycks vara en tendens som utvecklas i allt fler

kommuner.

Barn behöver kontinuitet. Att byta barnomsorgsplats flera gånger under de

tidiga åren, beroende på förälderns möjlighet att erhålla arbete, kan bli en

indirekt bestraffning för barnet och påverkar det negativt. Barn i riskzonen,

där arbetslöshet bara är en av flera negativa faktorer i familjen, påverkas

dessutom alltid mer än andra barn. En kommuns kortsiktiga ekonomiska besparing

kan på lång sikt leda till ökade statliga kostnader för rättsväsendet,

statliga institutioner vid tvångsomhändertagande etc.

Enligt utskottets mening bör kunskap om barns behov av kontinuitet inom

barnomsorgen, liksom kunskap om att behovet av barnomsorg kvarstår även vid

arbetslöshet, förmedlas ut till landets kommuner.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So646 (mp, v) och med

anledning av motion Ub245 (v) yrkande 12 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande barnomsorg vid arbetslöshet och föräldraledighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So646 och med anledning av

motion 1996/97:Ub245 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Ärendets beredning i utskottet......................5

Utskottet.............................................5

FN:s konvention om barnets rättigheter..............5

Föräldrautbildning.................................17

Familjerådgivning m.m..............................21

Förebyggande arbete m.m............................23

Barnomsorg.........................................35

PBU................................................42

Hemställan.........................................43

Reservationer........................................45