Bet. 1996/97:TU1

Trafikutskottets betänkande

1996/97:TU01

Budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 22 Kommunikationer

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

TU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens förslag till anslag inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer för

budgetåret 1997, övriga förslag i

budgetpropositionen inom utgiftsområdet

samt 56 motioner vilka väckts under den

allmänna motionstiden i september i år.

Anslag för budgetåret 1997

Riksdagen beslutade den 22 november 1996

att fastställa ramen för utgiftsområde

22 Kommunikationer till 25,1 miljarder

kronor för budgetåret 1997. I

budgetpropositionen redovisar regeringen

hur den anser att denna ram bör fördelas

mellan olika anslag. Den absolut största

delen av ramen, 22,4 miljarder kronor,

föreslås gå till olika

infrastruktursatsningar, främst

investeringar i och underhåll av vägar

och järnvägar. Utskottet ställer sig

bakom regeringens samtliga förslag till

medelsanvisningar.

Infrastruktur

Utskottet föreslår att riksdagen för

nästa budgetår anvisar 6,0 miljarder

kronor till drift och underhåll av

statliga vägar, 4,3 miljarder kronor

till byggande av vägar och 1,2 miljarder

kronor till byggande av

länstrafikanläggningar. Detta innebär

bl.a. en minskning av investeringarna

jämfört med vad som tidigare planerats

och att medel i möjligaste mån

omfördelas från investeringar till drift

och underhåll. Vidare föreslås en

kraftig ökning av bidraget till drift

och byggande av enskilda vägar.

Utskottet föreslår också att riksdagen

för nästa budgetår anvisar 5,7 miljarder

kronor till nyinvesteringar i

stomjärnvägar och 3,0 miljarder kronor

till drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar. De långsiktiga

investeringsplaner som tidigare

fastställts kommer att fullföljas och

insatserna för drift och vidmakthållande

av de statliga järnvägarna skall hållas

på en oförändrad nivå.

Storstadsöverenskommelserna

När det gäller Dennisöverenskommelsen i

Stockholm föreslår utskottet att de

statliga lånegarantierna för byggande av

Södra länken och för fortsatt planerings-

och förberedelsearbete utvidgas med 1

050 respektive 88 miljoner kronor. De

statliga lånegarantierna för

Göteborgsöverenskommelsen föreslås

utvidgas till 2 300 miljoner kronor.

Sjöfart

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det nuvarande bidraget till

sjöfarten, med vissa förändringar, bör

bestå under den kommande femårsperioden.

För budgetåret 1997 föreslås att

riksdagen anvisar 400 miljoner kronor.

Utskottet delar också regeringens

uppfattning att ett nytt system för

sjöfartsavgifter bör införas. Det nya

systemet innebär bl.a. att

farledsavgifter ersätter de nuvarande

fyr- och farledsvaruavgifterna och att

inrikes sjöfart avgiftsbeläggs. Vidare

bör farledsavgifterna

miljödifferentieras. Till skillnad från

regeringen anser utskottet dock att

bestämmelserna om det nya

avgiftssystemet i sin helhet bör träda i

kraft den 1 januari 1998. Utskottet

anser vidare att regeringen bör se över

konsekvenserna av det föreslagna

avgiftssystemet och under år 1997 för

riksdagen redovisa sina överväganden med

anledning av översynen.

Luftfart

Utskottet föreslår att riksdagen för

nästa budgetår anvisar 15,2 miljoner

kronor i driftbidrag till kommunala

flygplatser i skogslänen och att

Luftfartsverket skall medges att åren

1997 och 1998 utbetala 10 miljoner

kronor per år i resultatutjämningsbidrag

till de kommunala flygplatserna i

Borlänge, Kramfors, Kristianstad,

Trollhättan och Växjö.

Post- och telekommunikation

Under denna rubrik föreslår utskottet

bl.a. att riksdagen anvisar 161 miljoner

kronor till Post- och telestyrelsen, som

är central förvaltningsmyndighet för

frågor om post-, tele- och

radiokommunikation. Vidare föreslår

utskottet att 157 miljoner kronor

anvisas för att trygga funktionshindrade

personers behov av effektiva

telekommunikationer och postservice.

Till Posten bör 200 miljoner kronor

utbetalas som ersättning för den

rikstäckande betalnings- och

kassaservice som Posten förbundit sig

att tillhandahålla enligt det avtal som

upprättats med staten.

Statens järnvägar, kollektivtrafik och

samhällsköpta tjänster

Till köp av interregional persontrafik

på järnväg bör enligt utskottets mening

riksdagen anvisa 413 miljoner kronor.

Enligt gällande avtal bör

trafikhuvudmännen erhålla bidrag med 211

miljoner kronor för att de tagit över

ansvaret för trafikförsörjningen utmed

vissa länsjärnvägar. Utskottet, som

anser att det är viktigt att en

högkvalitativ och miljövänlig

järnvägstrafik kan erbjudas på de

marknader där järnvägen har

utvecklingsmöjligheter, ställer sig

bakom regeringens förslag till

ekonomiska mål för SJ-koncernen. Det

innebär bl.a. att den fastlagda

strategin om koncentration till

kärnverksamheten och till bolag som

kompletterar denna verksamhet bibehålls.

Kommunikationsforskning

För att medge en förstärkning av

forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet avseende

kollektivtrafik och samhällsbetalda

resor anser utskottet att

Kommunikationsforskningsberedningens

anslag för nästa budgetår bör höjas med

19 miljoner kronor. Utskottet föreslår

vidare att 20 miljoner kronor anvisas

till forskning om el- och hybridfordon

och 32 miljoner kronor till Statens väg-

och transportforskningsinstitut (VTI)

för den del av VTI:s verksamhet som inte

är avgiftsfinansierad.

Den periodiska fordonskontrollen

Utskottet delar regeringens uppfattning

att AB Svensk Bilprovnings monopol i

fråga om kontrollbesiktningar bör

bibehållas. För denna lösning talar

såväl trafiksäkerhetsmässiga som

regionalpolitiska skäl. Fordonsägarnas

behov av en kompetent och väl fungerande

besiktningsorganisation kommer därmed

att kunna tillgodoses.

Till betänkandet har fogats 35

reservationer och 11 särskilda

yttranden.

Vänsterpartiets och Miljöpartiets

förslag till anslagsfördelning för

budgetåret 1997 framgår av

reservationerna 1 och 2. Moderaternas

och Folkpartiets trafikpolitiska

alternativ redovisas i de särskilda

yttrandena 1 och 2.

Betänkandets disposition

I betänkandet redovisas först de

propositions- och motionsyrkanden som

utskottet behandlar (s. 4-17). Efter

varje yrkande, utom efter dem som avser

anslag för nästa budgetår, anges i

vilket avsnitt som yrkandet behandlas.

Betänkandet är därefter indelat i två

huvudavsnitt. I det första -

Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer - behandlas regeringens

och motionernas förslag till

medelsanvisningar för budgetåret 1997.

Dessa förslag redovisas i avsnitten 1-7.

Utskottet tar ställning till förslagen i

avsnitt 8. I det andra - Övriga frågor

inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

-(avsnitten 9-17) behandlar utskottet

samtliga övriga frågor som väckts i

budgetpropositionen och i motionerna.

I bilaga 1 redovisas utskottets och

reservationernas förslag till beslut om

anslag inom utgiftsområdet. Regeringens

förslag till lag om ändring av lagen

(1994:2043) om vissa besiktningsorgan på

fordonsområdet framgår av bilaga 2.

Näringsutskottet har avgett ett yttrande

över förslaget i budgetpropositionen om

nytt system för sjöfartsavgifter jämte

motioner. Yttrandet återfinns i bilaga

3.

Proposition 1996/97:1

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Regeringen föreslår i proposition

1996/97:1 att riksdagen

1. godkänner att Vägverket får överföra

medel från anslagen Vägverket:

Administrationskostnader och Vägverket:

Kostnader för registerverksamhet till

anslaget Drift och underhåll av statliga

vägar, (avsnitt 9)

2. godkänner att en låneram om totalt

800 000 000 kr får användas av Vägverket

för inköp av såväl omsättningstillgångar

och anläggningstillgångar som för broar

som ersätter färjor, (avsnitt 9)

3. godkänner att Vägverket får belasta

anslaget Byggande av vägar med kostnader

för ränta och amortering av upptagna lån

för väg E 6, delen

Stenungsund-Ljungskile, (avsnitt 9)

4. godkänner att planeringsramen för

Byggande av vägar är 3 785 000 000 kr

för för 1998 och 3 676 000 000 kr för år

1999, (avsnitt 9)

5. godkänner att planeringsramen för

Byggande av länstrafikanläggningar är 1

233 000 000 kr för år 1998 och 1 293 000

000 kr för år 1999, (avsnitt 9)

6. bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen

dels för byggande av Södra länken, delen

Sickla kanal-Värmdöleden, inom en

utvidgad ram om högst 1 050 miljoner

kronor i prisnivån januari 1992, dels

för fortsatt planerings- och

förberedelsearbete och information inom

ramen för Dennisöverenskommelsen under

verksamhetsåret 1997 samt mark-lösen

inom en utvidgad ram om högst 88

miljoner kronor i prisnivån januari

1992, (avsnitt 10)

7. bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen

om 2 300 miljoner kronor för utbyggnad

av Götaleden, väg E 6 förbi Gårda,

Åbromotet samt för fortsatt planerings-

och förberedelsearbete och information

under verksamhetsåret 1997 inom ramen

för Göteborgsöverenskommelsen, samt

bemyndiga regeringen att låta

Riksgäldskontoret justera utställda

garantier för Göteborgsöverenskommelsen

med tillkommande räntekostnader för

upptagna lån samt beräknade behov av

justeringar för prisökningar i

samhället, (avsnitt 10)

8. godkänner att Banverket som statens

företrädare på central nivå skall ha ett

samlat ansvar för hela

järnvägstransportsystemets effektivitet,

tillgänglighet, framkomlighet,

trafiksäkerhet och miljöpåverkan, samt

för frågor inom järnvägsområdet som rör

fordon, kollektivtrafik,

handikappanpassning och viss tillämpad

forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet, (avsnitt 11)

9. godkänner att planeringsramen för

Nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. är

5 330 000 000 kr för år 1998 och 5 330

000 000 kr för år 1999, (avsnitt 11)

10. godkänner att medel för

administrationskostnader från anslaget

Banverket: Sektorsuppgifter får täcka

kostnader som annars skulle belasta

anslaget Drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar, (avsnitt 11)

11. godkänner att Banverket får ta upp

lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 7

575 000 000 kr för investeringar i

eldriftsanläggningar, produktions- och

telenätsutrustning, rörelsekapital,

finansiering av omsättningstillgångar,

tidigareläggningskostnader som

finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för

statens andel av kapitalkostnader för

lån avseende vissa investeringar i

Stockholmsområdet enligt överenskommelse

år 1983 mellan SJ, Stockholms läns

landsting och staten, (avsnitt 11)

12. godkänner övergripande mål och

verksamhetsinriktning samt investeringar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999 i enlighet med vad regeringen

i propositionen förordar, (avsnitt 12)

13. godkänner ekonomiska mål och ramar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999 i enlighet med vad regeringen

i propositionen förordar, (avsnitt 12)

14. bemyndigar regeringen att

fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i

enlighet med vad regeringen i

propositionen förordar, (avsnitt 12)

15. godkänner att Sjöfartsverket ingår

i ett med SAAB och Osterman Helicopter

AB gemensamt ägt bolag för bl.a.

sjömätning, (avsnitt 12)

16. godkänner att Sjöfartsverket

tecknar aktier och ger

aktieägartillskott till ovan nämnda

bolag inom en total ram på 15 000 000

kr, (avsnitt 12)

17. godkänner att Sjöfartsverket

tecknar borgensförbindelser för krediter

upp till 20 000 000 kr till förmån för

det ovan nämnda bolaget, (avsnitt 12)

18. godkänner att Sjöfartsverket för

statens räkning förvaltar de aktier som

staten äger i det ovan nämnda bolaget,

(avsnitt 12)

19. godkänner att fyrarna Måseskär och

Örskär avbemannas i enlighet med vad

regeringen i propositionen förordar,

(avsnitt 12)

20. godkänner vad regeringen anför om

Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

(avsnitt 12)

21. godkänner övergripande mål,

myndighetsmål och verksamhetsinriktning

samt investeringar för Luftfartsverket

under perioden 1997-1999 i enlighet med

vad regeringen i propositionen förordar,

(avsnitt 14)

22. godkänner ekonomiska mål och ramar

för Luftfartsverkskoncernen under

perioden 1997-1999 i enlighet med vad

regeringen i propositionen förordar,

(avsnitt 14)

23. bemyndigar regeringen att

fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Luftfartsverket i

enlighet med vad regeringen i

propositionen förordar, (avsnitt 14)

24. godkänner vad regeringen i

propositionen anför om anpassning av

flygplatserna till Schengenavtalets

krav, (avsnitt 14)

25. godkänner vad regeringen i

propositionen anför om resultatutjämning

mellan statliga och kommunala

flygplatser, (avsnitt 14)

26. godkänner vad regeringen i

propositionen anför om Statens

haverikommission, (avsnitt 14)

27. godkänner mål för SJ-koncernens

verksamhet under perioden 1997-1998 i

enlighet med vad regeringen i

propositionen förordar, (avsnitt 15)

28. godkänner att ramen för försäljning

av fast egendom på 3,1 miljarder kronor

bibehålls under åren 1997-1998 med

avyttringar fr.o.m. år 1994 intagna i

ramen, (avsnitt 15)

29. bemyndigar regeringen att under

åren 1997-1998 fastställa beloppsgräns

för försäljning av fast egendom och

aktier i SJ, (avsnitt 15)

30. godkänner att den fastlagda

strategin om koncentration till

kärnverksamheten och till bolag som

kompletterar denna verksamhet bibehålls

samt att regeringens och SJ:s

bemyndiganden att besluta om avyttringar

av verksamhetsgrenar under perioden

1997-1998 förlängs, (avsnitt 15)

31. bemyndigar regeringen att under

åren 1997-1998 godkänna

aktieöverföringar mellan affärsverket SJ

och AB Swedcarrier, (avsnitt 15)

32. bemyndigar regeringen att inom en

kostnadsram på 379 miljoner kronor

upphandla interregional persontrafik på

järnväg för år 1998, (avsnitt 15)

33. bemyndigar regeringen att inom en

kostnadsram på 5 miljoner kronor per år

upphandla flygtrafik mellan Umeå och

Östersund fr.o.m. den 1 juli 1997 till

längst den 31 december 1999, (avsnitt

15)

34. bemyndigar regeringen att för år

1997 vid behov omfördela medlen mellan

anslagen D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg och D 3

Ersättning till trafikhuvudmännen för

köp av viss kollektivtrafik, (avsnitt

15)

35. bemyndigar regeringen att besluta

om den ram som skall gälla för

Kommunikationsforskningsberedningens

åtaganden vad avser fördelning av

forskningsmedel under de kommande sex

åren i enlighet med vad som i

propositionen anförts, (avsnitt 16)

36. godkänner att SMHI:s verksamhetsidé

skall vara i enlighet med vad regeringen

i propositionen förordar i avsnittet

Verksamhetens inriktning, (avsnitt 16)

37. antar ett nytt näringspolitiskt mål

för sjöfartspolitiken, som innebär att

staten på olika sätt skall tillvarata

sjöfartens möjligheter som en

konkurrenskraftig exportnäring och

därigenom stärka betalningsbalansen. Den

svenska handelsflottan skall

tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor,

(avsnitt 13)

38. godkänner inriktningen att det

nuvarande bidraget till den

svenskflaggade handelsflottan bibehålls

under åren 1997-2001, (avsnitt 8, 13)

39. antar regeringens förslag vad

gäller ett nytt avgiftssystem för

sjöfartsavgifter, vilket innebär att

inrikes sjötransporter likställs med

utrikes sjötransporter, (avsnitt 13)

40. bemyndigar regeringen att utforma

närmare detaljföreskrifter vad gäller

bl.a. avgiftsbefrielse för Vänerområdet.

(avsnitt 13)

41. antar regeringens förslag i

propositionen om att införa

miljödifferentierade avgifter i

farledsavgiftssystemet samt att besluta

om restitution av farledsavgiften vid

installation av miljövänlig teknik,

(avsnitt 13)

42. antar regeringens förslag i

propositionen till lag om ändring av

lagen (1994:2043) om vissa

besiktningsorgan på fordonsområdet,

(avsnitt 17)

43. godkänner det som regeringen i

propositionen förordar om att

Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB)

skall ha fortsatt ensamrätt att utföra

kontrollbesiktningar, (avsnitt 17)

44. för budgetåret 1997 anvisar

anslagen under utgiftsområde 22

Kommunikationer enligt följande

uppställning (tusental kr):

A 1 Vägverket: Administrationskostnader

ramanslag 440 000

A 2 Drift och underhåll av statliga

vägar ramanslag 6

010 910

A 3 Byggande av vägar

ramanslag 4 314 313

A 4 Byggande av länstrafikanläggningar

ramanslag 1 228 000

A 5 Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar

obetecknat anslag 610 000

A 6 Vägverket: Kostnader för register-

verksamhet

ramanslag 371 000

A 7 Banverket: Sektorsuppgifter

ramanslag 767 828

A 8 Drift och vidmakthållande av

statliga

järnvägar

ramanslag 3 000 000

A 9 Nyinvesteringar i stomjärnvägar

samt

ersättning för vissa

kapitalkostnader ramanslag

5 665 379

B 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål

obetecknat anslag 44 454

B 2 Transportstöd för Gotland

ramanslag 175 000

B 3 Ersättning för viss kanaltrafik

m.m. obetecknat anslag

62 660

B 4 Bidrag till sjöfarten

ramanslag 400 000

B 5 Övervakning av M/S Estonia

reservationsanslag 24 000

B 6 Driftbidrag till kommunala

flygplatser i skogslänen

obetecknat anslag 15 200

C 1 Post- och telestyrelsen

ramanslag 161 345

C 2 Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden

ramanslag 157 484

C 3 Ersättning till Posten AB för riks-

täckande betalnings- och

kassaservice ramanslag

200 000

C 4 Kostnader förenade med statens

ägande i SOS Alarm Sverige AB

ramanslag 140 000

C 5 Informationsteknik: Telekommu-

nikation m.m.

ramanslag 23 000

D 1 Ersättning till Statens järnvägar

i samband med utdelning från

AB Swedcarrier

ramanslag 200 000

D 2 Köp av interregional persontrafik

på järnväg

ramanslag 412 946

D 3 Ersättning till trafikhuvudmännen

för köp av viss kollektivtrafik

ramanslag 211 059

D 4 Viss internationell verksamhet

ramanslag 8 196

D 5 Kostnader för avveckling av

Styrelsen för riksfärdtjänst

obetecknat anslag 285

E 1 Statens väg- och trafikforsknings-

institut

ramanslag 32 205

E 2 Kommunikationsforskningsberedningen

ramanslag 150 771

E 3 Bidrag till forskning om el- och

hybridfordon

reservationsanslag 20 000

E 4 Statens institut för

kommunikationsanalys ramanslag

31 469

E 5 Bidrag till Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut

ramanslag 120 338

E 6 EUMETSAT, WMO och ECMWF

ramanslag 65 600

Summa för utgiftsområdet

25 063 442

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1996

1996/97:T201 av Carl Bildt m.fl. (m)

vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjöfartspolitiken, (avsnitt

13)

20. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning av kostnadsansvaret för

isbrytning i enlighet med vad som

anförts i motionen, (avsnitt 13)

21. att riksdagen hos regeringen begär

en utredning av en översyn av

lotsbestämmelserna i enlighet med vad

som anförts i motionen. (avsnitt 13)

1996/97:T208 av Elving Andersson m.fl.

(c) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens

begäran om utökad lånegaranti för

byggande av Södra länken inom

Dennispaketet, (avsnitt 10)

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om moratorium för Dennislederna,

(avsnitt 10)

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättande av en statlig

förhandlingsman, (avsnitt 10)

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sektorsansvarsanalys,

(avsnitt 10)

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpta internationella

vverenskommelser om miljöriktig sjöfart,

(avsnitt 13)

17. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en handlingsplan för att

minska de miljöskadliga utsläppen,

(avsnitt 13)

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjöfartsstöd, (avsnitt 13)

19. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om driftbidrag till

Luftfarsverkets kommunala flygplatser i

skogslänen, (avsnitt 14)

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om upphandling av olönsam

regionalpolitiskt viktig flygtrafik,

(avsnitt 14)

22. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om volym på upphandlad

interregional persontrafik på järnväg,

(avsnitt 15)

23. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för upphandling av

persontrafik på järnväg, (avsnitt 15)

24. att riksdagen avslår regeringens

förslag vad gäller fortsatt monopol för

AB Svensk Bilprovning, (avsnitt 17)

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontrollbesiktning. (avsnitt

17)

1996/97:T211 av Åke Carnerö och Fanny

Rizell (båda kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om lastbilståg. (avsnitt 15)

1996/97:T212 av Lennart Fremling (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att trafikexpertis

reviderar planerna utgående från modern

kunskap om teknik, säkerhet, miljö och

ekonomi, så att en omprövning av

Dennispaketet kan göras utgående från

samhällsekonomiska kalkyler och utgående

från nödvändigheten av att skapa ett

långsiktigt hållbart trafiksystem.

(avsnitt 10)

1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd)

vari yrkas

3. (delvis) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om trafiksäkerhet,

(avsnitt 13)

6. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ett tilläggsuppdrag till

Kommunikationskommittén angående

kombitrafiken, (avsnitt 15)

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre sjösäkerhet, (avsnitt

13)

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avkastningskrav på SJ,

(avsnitt 15)

25. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avreglering av den

periodiska fordonskontrollen, (avsnitt

17)

26. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under

utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt

uppställning (tusental kr):

Anslag

Reg.förslag Förändring

A 1 Vägverket: Administrationskostnader

340 000 (-100 000)

A 7 Banverket: Sektorsuppgifter

667 828 (-100 000)

B 6 Driftbidrag till kommunala

flygplatser

i skogslänen

30 200 (+15 000)

E 2 Kommunikationsforsknings-

beredningen

285 771 (+135 000)

1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär

förslag som innebär att AB Svensk

Bilprovnings monopol i fråga om

kontrollbesiktningar upphävs, (avsnitt

17)

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om s.k. flygande inspektioner,

(avsnitt 17)

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om höghastighetståg, (avsnitt

15)

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om s.k. rullande landsvägar,

(avsnitt 15)

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjöfartspolitiken, (avsnitt

13)

20. att riksdagen avslår regeringens

förslag om avgifter på inrikes sjöfart,

(avsnitt 13)

23. att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under

utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt

följande uppställning (tusental kr):

Anslag

Reg. förslag Förändring

A 3 Byggande av vägar

3 714 313 (-600 000)

A 4 Byggande av länstrafikanläggningar

1 078 000 (-150 000)

A 9 Nyinvesteringar i stomjärnvägar

samt

ersättning för vissa

kapitalkostnader 5 315 379

(-350 000)

B 4 Bidrag till sjöfarten

200 000 (-200 000)

Summa för utgiftsområdet

25 063 442 (-1 300 000)

1996/97:T220 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att för

budgetåret 1997 anvisa anslagen under

utgiftsområde 22 i enlighet med vad som

i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag

inom utgiftsområde 22 för åren 1998 och

1999, (avsnitt 9, 11, 15)

4. att riksdagen avslår regeringens

förslag om utökad låneram för kostnader

i samband med ersättningskostnader för

färjetrafik då den ersatts av broar,

(avsnitt 9)

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om låneramen för broars storlek,

(avsnitt 9)

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre budgetuppföljning,

(avsnitt 9)

10. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om LTA-anslagets inriktning och

mål, (avsnitt 9)

11. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Dennisuppgörelsen, (avsnitt

10)

12. att riksdagen avslår regeringens

förslag om utökade lånegarantier för

sträckan Södra länken i Stockholm,

(avsnitt 10)

13. att riksdagen avslår regeringens

förslag om utökade lånegarantier för

delsträckor av Göteborgspaketet,

(avsnitt 10)

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Göteborgspaketet, (avsnitt

10)

15. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Luftfartsverkets övergripande

mål, (avsnitt 14)

16. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Luftfartsverket bör ges i

uppdrag att utarbeta en modell för helt

miljödifferentierade avgifter, (avsnitt

14)

17. att riksdagen avslår regeringen

förslag angående Schengenanpassning av

flygplatser, (avsnitt 14)

18. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att premiesystem inom

bilprovningen bör genomföras som

tidsbegränsad försöksverksamhet,

(avsnitt 17)

19. att riksdagen avslår regeringens

förslag om utglesning av den periodiska

fordonskontrollen, (avsnitt 17)

20. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ASB:s alternativa modell för

utglesning. (avsnitt 17)

1996/97:T221 av Andreas Carlgren och

Lennart Daléus (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om

utökad kreditgaranti, (avsnitt 10)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Dennispaketets

biltullssystem, (avsnitt 10)

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om tredje spåret, (avsnitt 10)

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kontrollstation. (avsnitt

10)

1996/97:T222 av Per Westerberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 1 Vägverket:

Administrationskonstnader inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer, anslå

390 miljoner kronor i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 2 Drift och underhåll av

statliga vägar inom utgiftsområde 22

Kommunikationer, anslå 5 811 miljoner

kronor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 3 Byggande av vägar inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer, anslå

4 064 miljoner kronor i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 4 Byggande av

länstrafikanläggningar inom

utgiftsområde 22 Kommunikationer, anslå

1 128 miljoner kronor i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 7 Banverket: Sektorsuppgifter

inom utgiftsområde 22 Kommunikationer,

anslå 668 miljoner kronor i enlighet med

vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 8 Drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar inom utgiftsområde

22 Kommunikationer, anslå 2 900 miljoner

kronor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar att under

anslaget A 9 Nyinvesteringar i

stomjärnvägar samt ersättning för vissa

kapitalkostnader inom utgiftsområde 22

Kommunikationer, anslå 5 015 miljoner

kronor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar att under

anslaget B 4 Bidrag till sjöfarten inom

utgiftsområde 22, Kommunikationer, anslå

300 miljoner kronor i enlighet med vad

som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att anslaget

C 3 Ersättning till Posten AB för riks-

täckande betalning- och kassaservice

inom utgiftsområde 22, Kommunikationer,

utgår i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen beslutar att under

anslaget D 2 Köp av interregional trafik

på järnväg inom utgiftsområde 22

Kommunikationer, anslå 313 miljoner

kronor i enlighet med vad som anförts i

motionen,

11. att riksdagen beslutar att under

anslaget E 5 Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut

inom utgiftsområde 22 Kommunikationer,

anslå 100 miljoner kronor i enlighet med

vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag om att Aktiebolaget

Svensk Bilprovning skall ha fortsatt

ensamrätt på att utföra

kontrollbesiktningar i enlighet med vad

som anförts i motionen. (avsnitt 17)

1996/97:T223 av Leif Marklund m.fl. (s)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten måste ta ansvar

för att hitta ett system som innebär att

hela flygsektorn solidariskt bär

kostnaderna för att upprätthålla

trafiken på vissa olönsamma linjer.

(avsnitt 14)

1996/97:T225 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

vari yrkas

9. att riksdagen beslutar om moratorium

för byggnation av nya flygplatser,

(avsnitt 14)

11. att riksdagen hos regeringen begär

att den tar upp förhandlingar om att

göra Östersjön till en miljözon,

(avsnitt 13)

15. att riksdagen beslutar att med

följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisa under

utgiftsområde 22 Kommunikationer:

Vänsterpartiets förslag till

förändringar i

Kommunikationsdepartementets budget

1997:

A 1 Vägverket: Administrationskostnader

- 44 000 000

A 2 Drift och underhåll av statliga

vägar

- 500 000 000

A 3 Byggande av vägar

- 1 800 000 000

Borttagande av banavgifter (nytt anslag)

+ 345 000 000

Statliga järnvägar, kollektiv länstrafik

(nytt anslag) + 906 227

000

Prisstöd SJ persontrafik (nytt anslag)

+ 100 000 000

B 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål

- 22 227 000

B 6 Drift av kommunala flygplatser

+ 15 000 000

Summa

- 1 000 000 000

1996/97:T313 av Per Lager m.fl. (mp)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en förlängning av

försöket med "rullande landsväg",

lastbilstransporter med järnväg, till

minst två år mellan Strömstad och

Trelleborg. (avsnitt 15)

1996/97:T504 av Siw Persson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att SJ:s huvudmål skall vara

att transportera så många människor som

möjligt utifrån en prissättning som tar

hänsyn till samhällsekonomiska

förutsättningar, (avsnitt 15)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att SJ skall ha som mål att

öka antalet köpta resor med 10 % per år.

(avsnitt 15)

1996/97:T512 av Susanne Eberstein m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upphandling av

tågtrafik på sträckan

Östersund-Sundsvall. (avsnitt 15)

1996/97:T514 av Agne Hansson m.fl. (c)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om direktgående trafik med

Kustpilen via Nyköping till Stockholm C,

(avsnitt 15)

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av regionala

järnvägsbaserade godstrafikbolag.

(avsnitt 15)

1996/97:T518 av Lennart Klockare och

Birgitta Gidblom (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

biltåg. (avsnitt 15)

1996/97:T533 av Eva Goës m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen inom utgiftsområde 22

till D 2 Köp av interregional

persontrafik på järnväg för budgetåret

1997 anvisar 5 000 000 kr mer än

regeringen föreslagit eller således 417

946 000 kr, (avsnitt 8)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra nattåg längs

Norrlandskusten via Sundsvall. (avsnitt

8)

1996/97:T601 av Elizabeth Nyström (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om synsätt och finansieringsform

beträffande kostnader för akuta och

operativa åtgärder i samband med skred i

Göta älv/Trollhätte kanal. (avsnitt 12)

1996/97:T602 av Karl-Erik Persson m.fl.

(v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om avgiftssystemen, (avsnitt 13)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning, (avsnitt 13)

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om stopp för

bekvämlighetsflaggorna. (avsnitt 13)

1996/97:T603 av Barbro Andersson och

Ingrid Andersson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

bevarande av Örskärs fyr. (avsnitt 12)

1996/97:T604 av Agneta Ringman (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av de öländska

hamnarnas betydelse i utökat framtida

Östersjöarbete. (avsnitt 12)

1996/97:T605 av Eva Björne (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fartyg ur isbrytarflottan

bör stationeras i Härnösand. (avsnitt

12)

1996/97:T606 av Agneta Lundberg m.fl.

(s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etablering av ett

statligt båtregister. (avsnitt 12)

1996/97:T607 av Per Lager m.fl. (mp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk registrering av

större fritidsbåtar. (avsnitt 12)

1996/97:T608 av Inger René och Stig

Grauers (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

bekämpning av oljeutsläpp. (avsnitt 13)

1996/97:T609 av Lilian Virgin och

Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om befrielse från farledsavgift

för alla sjötransporter till och från

Gotland, (avsnitt 13)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att, vid avslag på

yrkande 1, den fördyring som befaras

uppkomma genom införande av

farledsavgift och överföring av gods

till färjorna inte skall belasta den

angivna kostnadsramen på 175 miljoner

kronor. (avsnitt 13)

1996/97:T610 av Elving Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tidpunkten för

ikraftträdandet av den föreslagna

farledsavgiften. (avsnitt 13)

1996/97:T612 av Karl-Göran Biörsmark och

Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkrare transporter i

nordiska farvatten, (avsnitt 13)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljömärkning, (avsnitt 13)

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om globala

transportsäkerhetskrav för

oljetransporter. (avsnitt 13)

1996/97:T613 av andre vice talman Görel

Thurdin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om isbrytarnas lokalisering till

Härnösand, (avsnitt 12)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en

kostnadsjämförande analys enligt

Sjöverksamhetskommittén. (avsnitt 12)

1996/97:T614 av Sigge Godin (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att genomföra den av

Sjöverksamhetskommittén föreslagna

kostnadsjämförande analysen, (avsnitt

12)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de regionalpolitiska

aspekterna vid en totalavvägning av var

isbrytarna skall vara stationerade.

(avsnitt 12)

1996/97:T615 av Bengt Silfverstrand och

Birthe Sörestedt (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär

förslag om återinförande av ett

obligatoriskt fritidsbåtsregister.

(avsnitt 12)

1996/97:T616 av Erling Bager (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till sjöfarten,

(avsnitt 13)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare analys av nytt

avgiftssystem. (avsnitt 13)

1996/97:T617 av Sverre Palm och Lennart

Nilsson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en

omprövning av förslaget till nytt

avgiftssystem för sjöfartsavgifter.

(avsnitt 13)

1996/97:T618 av Agne Hansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sjöfartsavgifter inte får

försämra näringslivets konkurrenskraft

på Gotland, (avsnitt 13)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att

sjöfartsavgiftsförändringen inte får

belasta transportstödet för Gotland.

(avsnitt 13)

1996/97:T619 av Göran Magnusson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning av införandet av

ny farledsavgift med införandet av ett

miljödifferentierat avgiftssystem.

(avsnitt 13)

1996/97:T620 av Karin Olsson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskade utsläpp från

sjöfarten. (avsnitt 13)

1996/97:T621 av Monica Widnemark (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av båtregistrering,

(avsnitt 12)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om totalkostnaden för

fritidsbåtsverksamheten och att

aspekterna på miljöförstöringen beaktas.

(avsnitt 12)

1996/97:T622 av Elisa Abascal Reyes

m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om strömförsörjning från land,

(avsnitt 13)

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Sjöfartsverket i

uppdrag att utarbeta en strategi för

gamla krigsfartyg i Östersjön, (avsnitt

13)

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av

katamaranernas inverkan på det marina

livet och övrig miljöpåverkan, (avsnitt

13)

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjöfartsavgifter och EU-

anpassning, (avsnitt 13)

6. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvärdera förändringen av

sjöfartsavgifter. (avsnitt 13)

1996/97:T703 av Olle Lindström (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Luleå som global

flygtrafikplats. (avsnitt 14)

1996/97:T704 av Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en utredning om

möjligheterna att sänka avgifterna för

flygtrafiken på Visby flygfält i syfte

att minska flygpriserna till och från

Gotland. (avsnitt 14)

1996/97:T705 av Leo Persson m.fl. (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör överväga

en bättre resultatutjämning och ett

särskilt stöd till grundtrafik till de

trafiksvaga flygplatserna. (avsnitt 14)

1996/97:T707 av Karl-Erik Persson m.fl.

(v) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av stöd till

de kommunala flygplatserna. (avsnitt 8)

1996/97:T902 av Kjell Ericsson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag vad gäller fortsatt monopol för

AB Svensk Bilprovning, (avsnitt 17)

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den bör utreda

möjligheterna att i bl.a. Årjängs kommun

utföra den obligatoriska

bilprovningsverksamheten vid en

auktoriserad bilverkstad. (avsnitt 17)

1996/97:T904 av Ulla Löfgren och

Birgitta Wistrand (båda m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljning av VTI.

(avsnitt 16)

1996/97:T913 av Mats Odell m.fl. (kd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppdra åt

Kommunikationsforskningsberedningen att

satsa på forskning i syfte att hitta

vägar till ett miljöanpassat

transportsystem. (avsnitt 16)

1996/97:A428 av Alf Svensson m.fl. (kd)

vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om långsiktiga och stabila

spelregler avseende bidragen till

enskilda vägar, (avsnitt 9)

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till kommunala

flygplatser i skogslänen. (avsnitt 8)

1996/97:A429 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvakta med proposition

om vägtullar. (avsnitt 10)

1996/97:A430 av Barbro Johansson m.fl.

(mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Kommunikationskommitten

ges i uppdrag att fördjupa en utredning

om möjligheterna till regionala

snabbtågsförbindelser. (avsnitt 15)

1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kustnära sjöfarten.

(avsnitt 13)

1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunikationerna i

Stockholms län, (avsnitt 10)

14. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att samordna

ekonomiska styrmedel, miljözoner och

miljökrav i syfte att påverka sjöfarten

i miljövänlig riktning. (avsnitt 13)

1996/97:Jo737 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

7. (delvis) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att sluta

subventionera ohållbara projekt som

(Öresundsbron och) Dennispaketet.

(avsnitt 10)

1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på dubbla skrov hos

fartyg som anlöper svenska hamnar.

(avsnitt 13)

1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett system med miljöklassning

av sjöfarten. (avsnitt 13)

1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl.

(mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöanpassning av det

svenska farledssystemet, (avsnitt 13)

3. att riksdagen hos regeringen begär

förslag till hastighetsbegränsning inom

ett område 100 meter från land, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

(avsnitt 13)

1996/97:U802 av Olof Johansson m.fl. (c)

vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en färjeförbindelse mellan

Sverige och Litauen, (avsnitt 12)

9. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamma regler för

sjösäkerhet och utsläppsnivåer från

sjöfarten. (avsnitt 13)

Motion väckt med anledning av

proposition 1996/97:5 Forskning och

samhälle

1996/97:Ub8 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om järnvägsforskning. (avsnitt

16)

Utskottet

Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer

Inledning

I avsnitten 1-7 redovisas regeringens

och motionernas förslag till

medelsanvisningar för budgetåret 1997

inom utgiftsområdet. I avsnitt 8

redovisas utskottets ställningstagande

till dessa förslag. De yrkanden som

behandlas i avsnitten 1-8 är:

- proposition 1996/97:1, utgiftsområde

22, yrkande 38 i denna del och yr-

kande 44,

- motion T213 av Mats Odell m.fl. (kd)

yrkande 26,

- motion T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

yrkande 23,

- motion T220 av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2 i

denna del,

- motion T222 av Per Westerberg m.fl. (m)

yrkandena 1-11,

- motion T225 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 15,

- motion T533 av Eva Goës m.fl. (mp),

- motion T707 av Karl-Erik Persson m.fl.

(v) och

- motion A428 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkande 9.

1 Vägverket

1.1 Anslaget Vägverket:

Administrationskostnader

Med anslaget finansieras kostnaderna för

ledning, ekonomi- och

personaladministration samt gemensamma

kostnader.

1.1.1 Regeringens förslag

Regeringen framhåller att en jämförelse

mellan budget och utfall år 1995 visar

ett anslagssparande på 18,8 miljoner

kronor. Under år 1996 beräknas

anslagssparandet öka till 34 miljoner

kronor. Mot bakgrund av årets förväntade

anslagssparande och behovet av fortsatta

besparingar föreslår regeringen ett

ramanslag på 440 miljoner kronor.

1.1.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 1 föreslås att

medelsanvisningen minskas med 50

miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Besparingen bör

enligt motionärerna kunna uppnås genom

en sänkt investeringsnivå och genom att

Vägverkets verksamhet koncentreras på de

primära uppgifterna. Härigenom kan

administrationen minskas.

I motion T225 (v) yrkande 15 föreslås

att medelsanvisningen minskas med 44

miljoner kronor. Yrkandet skall ses mot

bakgrund av att motionärerna även

föreslår minskningar av anslagen

Byggande av vägar och Drift och

underhåll av statliga vägar. Behovet av

administration minskar - betonar

motionärerna - då vägbyggandet upphör

och underhållet minskar.

I motion T220 (mp) yrkande 1 föreslås

att medelsanvisningen minskas med 130

miljoner kronor. Motionärerna framhåller

att Vägverket bör minska sin verksamhet

i avsevärd omfattning och att verket

därför inte behöver ett så stort anslag

som regeringen föreslår.

I motion T213 (kd) yrkande 26 föreslås

att medelsanvisningen minskas med 100

miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Besparingen kan

enligt motionärerna uppnås genom att

Vägverket effektiviserar sin admi-

nistration.

1.2 Anslaget Drift och underhåll av

statliga vägar

De utgifter som belastar anslaget avser

drift och underhåll av statliga vägar,

liksom förbättringsarbeten på sådana

vägar, räntor och amorteringar på

upptagna lån för broar som ersätter

färjor, forskning och utveckling, viss

central och regional administration samt

räntor och amortering på lån i

Riksgäldskontoret för finansiering av

investeringar i anläggnings- och

omsättningstillgångar. Från anslaget

betalas också bl.a. kostnader för

Vägverkets sektorsuppgifter såsom t.ex.

arbetet med olika reformer inom miljö-

och trafiksäkerhetsområdena,

utredningsverksamhet för väginformatik,

fordon, kollektivtrafik,

handikappanpassning och yrkestrafik.

1.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på 6

miljarder kronor. Av propositionen

framgår att medelsanvisningen enligt

Vägverkets bedömning skulle behöva öka

med ca 2,2 miljarder kronor utöver den

nivå regeringen nu föreslår för att

vägkapitalet skall vidmakthållas på

nuvarande nivå. Genom en sålunda ökad

medelsanvisning skulle också enligt

Vägverkets bedömning förbättringar och

utjämningar över landet kunna ske i

fråga om vägarnas ytstandard och

bärighet. Dessutom skulle

trafiksäkerhetsmålen för år 2000 kunna

uppnås, liksom miljömålen enligt den

särskilda planen för miljö och

trafiksäkerhet. Regeringen framhåller

att tillgängligt utrymme inom

utgiftsområdet inte gör det möjligt att

tillgodose verkets önskemål. Den

medelsanvisning som regeringen föreslår

innebär dock ett visst utrymme för

ytterligare satsningar på vägunderhåll,

trafiksäkerhet, miljö eller

väginformatik, dock inte tillräckligt

för att långsiktigt uppnå de uppsatta

trafik- och miljöpolitiska målen.

Vägverket måste därför fördela

resurserna inom anslaget på sådant sätt

att dessa mål kan nås i så stor

utsträckning som möjligt.

1.2.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 2 framhålls

att kostnaden för drift och underhåll av

vägarna bör kunna minskas genom en

konsekvent genomförd upphandling i

konkurrens av entreprenadverksamheten.

Därigenom - och genom den högre

upphandlingskompetens som en

fullständigt genomförd

konkurrensutsättning innebär - skulle

kostnaderna kunna minskas med 3 à 4 %.

Motionärerna föreslår en medelsanvisning

på 5,8 miljarder kronor, dvs. ett belopp

som med 200 miljoner kronor understiger

det som regeringen föreslår.

I motion T225 (v) yrkande 15 framhålls

att anslaget rymmer åtskilliga inve-

steringar, trots att det avser drift och

underhåll, avseende ändamål såsom miljö,

trafiksäkerhet eller ökad bärighet.

Dessa investeringar borde enligt

motionärerna rymmas under ett

investeringsanslag och föregås av en

samhällsekonomisk analys av det mest

kostnadseffektiva sättet att uppnå de

uppsatta målen. Motionärerna föreslår

att medelsanvisningen minskas med 500

miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

I motion T220 (mp) yrkande 1 framhålls

att Miljöpartiet föreslår en

skattepolitik i fråga koldioxidutsläpp

som skulle leda till minskad bilåkning

och därmed minskat vägslitage, minskad

trängsel och ökad säkerhet. Motionärerna

föreslår en medelsanvisning som med 10

miljoner kronor understiger det belopp

som regeringen föreslår.

1.3 Anslaget Byggande av vägar

De utgifter som belastar anslaget avser

byggande av stamvägar och övriga

riksvägar, bärighetshöjande åtgärder på

vägnätet samt ränta och amortering för

lån för väg E 6, delen

Stenungsund-Ljungskile.

1.3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på 4,3

miljarder kronor, vilket innebär en

minskning av anslaget i jämförelse med

vad som tidigare planerats. Regeringen

framhåller också att en höjning av

anslaget för Bidrag till enskilda vägar

- som utskottet återkommer till - gör

det nödvändigt att minska anslaget

Byggande av vägar.

1.3.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 3 föreslås en

medelsanvisning som med 250 miljoner

kronor understiger det belopp som

regeringen föreslår. Motionärerna

framhåller att väginvesteringar, liksom

drift och underhåll av vägar, bör

upphandlas i konkurrens. Vidare bör

enligt motionärerna en översyn ske av

planerade investeringar. Därvid bör de

projekt som med hänsyn till transport-

effektiviteten och som av miljö- och

säkerhetsskäl är mest samhällsekonomiskt

motiverade prioriteras före andra

projekt, vilkas genomförande kan behöva

senareläggas.

I motion T214 (fp) yrkande 23 föreslås

att anslaget minskas med 600 miljoner

kronor i jämförelse med det belopp som

regeringen föreslår. Motionärerna

betonar att en minskning av

investeringstakten är nödvändig av

statsfinansiella skäl.

I motion T225 (v) yrkande 15 föreslås

ett 1 800 miljoner kronor lägre anslag

än det regeringen föreslår. Motionärerna

hänvisar till en uppgift i

propositionen, enligt vilken endast 287

miljoner kronor - av det totala

anslaget på 4,3 miljarder kronor -

skulle användas för att avsluta redan

påbörjade projekt. Listan över de stråk

som, enligt regeringen, borde fullföljas

är lång, framhåller motionärerna.

Regeringen synes inte ha uppmärksammat

att stråktänkandet är förlegat. Vägar

behöver inte - vare sig av

trafiksäkerhetsskäl eller av andra skäl

- ha en enhetlig standard i flera hundra

mil. Summeras aktuell kunskap, avslutar

motionärerna, innebär det att

nybyggnation av vägar i princip inte är

aktuellt.

I motion T220 (mp) yrkande 1 föreslås

ett 3 100 miljoner kronor lägre anslag

än det regeringen föreslår. Motionärerna

betonar att Miljöpartiets politik

innebär att vägbyggen generellt sett

inte kan öka mer i ytmässig omfattning.

Motionärerna framhåller vidare att

säkerhet och miljö åberopades till stöd

för det s.k. stråktänkandet i 1980-

talets trafikpolitik. Motionärerna tar

avstånd från dessa tankar och betonar

att exploatering och utbyggnad genom

obruten mark i princip inte skall

genomföras om marken t.ex. har ett högt

naturvärde eller utgör ett

kulturlandskap.

1.4 Anslaget Byggande av

länstrafikanläggningar

De utgifter som belastar anslaget är

Vägverkets kostnader för byggande av

länsvägar och Banverkets kostnader för

investeringar i länsjärnvägar. Vidare

lämnas från anslaget bidrag till

byggande av vissa regionala kollektivtra-

fikanläggningar. Såsom sådana räknas väg-

, gatu- och spåranläggningar för

regional kollektiv persontrafik,

kommunala flygplatsanläggningar,

kajanläggningar för regional kollektiv

person- och godstrafik, investeringar i

fartyg för regional kollektiv person-

och godstrafik samt stationer,

terminaler, vänthallar och liknande

anläggningar. Från anslaget betalas även

medel till kollektivtrafikinvesteringar

enligt storstadsöverenskommelserna i de

fall någon annan än staten är huvudman

för genomförandet.

1.4.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på

1,23 miljarder kronor.

1.4.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 4 föreslås en

medelsanvisning som med 100 miljoner

kronor understiger det belopp som

regeringen föreslår.

I motion T214 (fp) yrkande 23 föreslås

en medelsanvisning som med 150 miljoner

kronor understiger det belopp som

regeringen föreslår.

I motion T220 (mp) yrkande 1 föreslås en

medelsanvisning som med 600 miljoner

kronor överstiger det belopp som

regeringen föreslår.

1.5 Anslaget Bidrag till drift och

byggande av enskilda vägar

I propositionen erinras om att riksdagen

våren 1995, på förslag av regeringen,

beslutade att minska anslaget från 657

miljoner kronor för budgetåret 1994/95

till 329 miljoner kronor för budgetåret

1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet.

TU18, rskr. 239).

1.5.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett obetecknat

anslag på 610 miljoner kronor, vilket

således innebär en kraftig höjning av

anslaget.

1.5.2 Motionsförslag

I motion T220 (mp) yrkande 1 föreslås en

medelsanvisning som med 10 miljoner

kronor överstiger det belopp som

regeringen föreslår. Motionärerna

framhåller att Miljöpartiet motsatte sig

riksdagsbeslutet år 1995 om en halvering

av anslaget. De finner det

tillfredsställande att regeringen

hörsammat den kritik som framfördes mot

beslutet och att anslaget nu nästan

återställs till den nivå det hade

tidigare.

1.6 Anslaget Vägverket: Kostnader för

registerverksamhet

I propositionen framhålls att anslaget

används för att täcka Vägverkets

kostnader för myndighetsuppgifter i

fråga om utfärdande av körkort och

registreringsskyltar, administration av

fordonsbeskattning samt registerhållning

för fordon, körkort och yrkestrafik.

Samtliga avgifter för

registerverksamheten är

offentligrättsliga och beslutas av

regeringen. Avgifterna inlevereras

direkt till staten på inkomsttitel i

statsbudgeten.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på 371

miljoner kronor.

2 Banverket

2.1 Anslaget Banverket: Sektorsuppgifter

Anslaget finansierar Banverkets

kostnader för administration,

banfördelning och trafikledning samt

Järnvägsinspektionen.

2.1.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

Banverkets sektorsuppgifter på 768

miljoner kronor. Anslagsökningen i

förhållande till innevarande budgetår

förklaras av att kostnaden för

trafikledningen numera finansieras från

detta anslag.

I samband med anslagsredovisningen

redovisar regeringen övergripande mål

för tågtrafikledningen och

järnvägsinspektionen. För

tågtrafikledningen anges att

banfördelning och trafikledning skall

ske på ett konkurrensneutralt och icke-

diskriminerade sätt.

Järnvägsinspektionen skall verka för att

trafiksäkerheten inom spårtrafiken

fortlöpande förbättras.

2.1.2 Motionsförslag

I motionerna T213 (kd) yrkande 26 och

T222 (m) yrkande 5 föreslås att

regeringens medelsberäkning minskas med

100 miljoner kronor. Besparingen kan

enligt motion T222 (m) uppnås med en

sänkt investeringsnivå för

järnvägsbyggande samt genom att

Banverket koncentrerar sig på sina

primära uppgifter och effektiviserar sin

verksamhet. En effektivisering av

Banverkets verksamhet utpekas också i

motion T213 (kd) som en verksam åtgärd

för att uppnå den föreslagna

anslagsminskningen.

2.2 Anslaget Drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar

Anslaget finansierar Banverkets

kostnader för underhåll av och

reinvesteringar i det statliga

järnvägsnätet.

2.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

drift och vidmakthållande av statliga

järnvägar på 3 000 miljoner kronor. Som

bakgrund till medelsberäkningen anges

att de satsningar som nu görs på

järnvägsnätet resulterar i en ökad mängd

anläggningar samt större trafikmängder.

Enligt regeringen är det därför viktigt

att ta tillvara och underhålla

befintliga järnvägar för att genomförda

nyinvesteringar skall kunna utnyttjas

fullt ut. Regeringens målsättning är att

anslaget för drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar skall vara på en

nivå som garanterar att järnvägssystemet

fungerar bra på både kort och lång sikt

och att standarden på järnvägsnätet i

sin helhet inte försämras. Av

statsfinansiella skäl är dock endast en

marginell ökning av anslaget nu möjlig

att genomföra. I sammanhanget framhålls

att det är nödvändigt att Banverket

ytterligare effektiviserar och

rationaliserar banunderhållet, bl.a.

genom att verkets produktionsverksamhet

utsätts för ökad konkurrens.

2.2.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 6 framhålls

att genom en lägre investeringsnivå och

ökad konkurrensupphandling av drift och

underhåll bör utgifterna kunna minskas.

Målet bör vara att alla drifts- och

anläggningsarbeten upphandlas i

konkurrens. Samtidigt bör Banverkets

produktionsverksamhet bolagiseras och på

sikt privatiseras. Motionärerna bedömer

att kostnaderna under de närmaste åren

därmed bör kunna sänkas med 3-4 %

årligen. För år 1997 föreslås mot denna

bakgrund en besparing med 100 miljoner

kronor jämfört med regeringens förslag.

I motion T220 (mp) yrkande 6 anges att

anslaget för drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar bör ligga på en

hög nivå. Motionärerna förordar därför

att regeringens medelsberäkning räknas

upp med 100 miljoner kronor.

2.3 Anslaget Nyinvesteringar i

stomjärnvägar samt ersättning för vissa

kapitalkostnader

Anslaget finansierar nyinvesteringar i

stomjärnvägar, avskrivningskostnader för

eldriftsanläggningar samt statens andel

av kapitalkostnaderna för lån avseende

vissa investeringar i Stockholmsområdet

enligt en överenskommelse år 1983 mellan

SJ, Stockholms läns landsting och

staten.

2.3.1 Regeringens förslag

Av propositionen framgår att regeringen

anser att fastställda långsiktiga

nyinvesteringsplaner skall utgöra

utgångspunkten för medelstilldelningen.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund

ett ramanslag för nyinvesteringar i

stomjärnvägar samt ersättning för vissa

kapitalkostnader på 5 665 miljoner

kronor.

2.3.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) yrkande 7 påtalas

vikten av att anläggningsarbeten vid

nyinvesteringar upphandlas i konkurrens

så att utgifterna kan minskas. Vidare

förordas en översyn av planerade

nyinvesteringar så att projekt som är

samhällsekonomiskt motiverade utifrån

transporteffektivitet, miljö- och

säkerhetsskäl prioriteras. Enligt

motionen bör anslaget mot denna bakgrund

beräknas till 5 015 miljoner kronor,

vilket innebär en besparing med 650

miljoner kronor i jämförelse med

regeringens förslag.

I motion T214 ( fp) yrkande 23

föreslås, med hänsyn till det

statsfinansiella läget, en besparing med

350 miljoner kronor, vilket innebär en

anslagsanvisning för järnvägsbyggande på

5 315 miljoner kronor.

Enligt motion T220 (mp) yrkande 22 är

det svårt men möjligt att utveckla en

konkurrenskraftig godstrafik på spår. En

grundläggande förutsättning är dock att

det finns ett väl utbyggt stomnät över

hela Sverige med kapacitet för att möta

en kraftig ökning av järnvägstrafiken.

Det är därför viktigt att

järnvägstrafiken över hela Sverige

effektiviseras. Motionärerna förordar

mot denna bakgrund att anslaget räknas

upp med 1 266 miljoner kronor till

sammanlagt 6 931 miljoner kronor för

budgetåret 1997.

2.4 Anslag för järnvägstrafik och

kollektiv länstrafik

Motionsförslag

I motion T225 (v) föreslås att 906

miljoner kronor anvisas till spårsystem

och annan kollektivtrafik i länen.

Exempelvis bör medel kunna anvisas till

försöksbanan med automatiska spårsystem

i Uppsala. Den närmare fördelningen av

medel får göras då resultatet av

Kommunikationskommitténs

(K 1995:01) och Skatteväxlingskommitténs

(Fi 1994:04) arbete föreligger.

3 Sjöfart

3.1 Anslaget Ersättning för

fritidsbåtsändamål

Från anslaget betalas kostnader för

tjänster inom Sjöfartsverkets

verksamhetsområde, som inte finansieras

via handelssjöfartens avgifter. I

anslaget ingår utgifter för

informationsinsatser för förbättrad

sjösäkerhet, kostnader för sjöräddning,

farledsverksamhet, bemanning av fyrar av

regionalpolitiska skäl samt vissa övriga

kostnader för fritidsbåtstrafik och

yrkesfiske m.m.

3.1.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett obetecknat

anslag på 44,5 miljoner kronor, vilket

motsvarar anslagsnivån för föregående

budgetår.

3.1.2 Motionsförslag

I motion T225 (v) yrkande 15 (delvis)

föreslås att anslaget halveras så att

det omfattar 22,2 miljoner kronor.

Motionärerna framhåller att

Vänsterpartiet inte finner någon

anledning att fortsättningsvis bidra

med skattemedel till användningen av

fritidsbåtar.

3.2 Anslaget Transportstöd för Gotland

Från anslaget ges statsbidrag för

person- och godsbefordran i

linjetrafiken på Gotland. Regeringen

föreslår ett ramanslag på 175 miljoner

kronor.

3.3 Anslaget Ersättning till viss

kanaltrafik m.m.

Från anslaget ges bidrag till

Sjöfartsverket för drift av Trollhätte

kanal och Säffle kanal samt ersättning

till Vänerns seglationsstyrelse.

Regeringen föreslår ett obetecknat

anslag på 62,7 miljoner kronor.

3.4 Anslaget Bidrag till sjöfarten

Från anslaget, som budgetåret 1995/96

benämndes Bidrag till svenska rederier,

ges bidrag i syfte som behandlas i

avsnitt 13 - Sjöfartspolitik - av detta

betänkande.

3.4.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag på 400

miljoner kronor. Vidare föreslår

regeringen (yrkande 38) att riksdagen

godkänner inriktningen att det nuvarande

bidraget till den svenskflaggade

handelsflottan bibehålls under åren

1997-2001. Sistnämnda förslag behandlas

i avsnitt 13 av detta betänkande, i den

del förslaget avser åren 1998-2001. Här

behandlas förslaget endast i den del det

avser år 1997.

3.4.2 Motionsförslag

I motion T214 (fp) yrkas att riksdagen

under anslaget Bidrag till sjöfarten

anvisar ett belopp som med 200 miljoner

kronor understiger det belopp på 400

miljoner kronor som regeringen föreslår.

Yrkandet motiveras i en annan del av

motionen, som behandlas i avsnitt 13 av

detta betänkande.

I motion T222 (m) yrkas att riksdagen

under anslaget Bidrag till sjöfarten

anvisar 300 miljoner kronor, dvs. ett

belopp som med 100 miljoner kronor

understiger det som regeringen föreslår.

Yrkandet motiveras i en annan m-motion,

T201, som behandlas i avsnitt 13 av

detta betänkande.

3.5 Övervakning av M/S Estonia

Från anslaget ersätts kostnader för

övervakning av M/S Estonia som

Sjöfartsverket enligt ett

regeringsbeslut har att svara för.

Regeringen föreslår ett

reservationsanslag på 24 miljoner

kronor.

4 Luftfart

4.1 Anslaget Driftbidrag till kommunala

flygplatser i skogslänen

Anslaget, som disponeras av

Luftfartsverket efter beslut av

regeringen, får användas för

regionalpolitiskt stöd till huvudmännen

för kommunala flygplatser i skogslänen

(från Torsby till Gällivare).

4.1.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

bidrag till kommunala flygplatser i

skogslänen på 15 200 000 kr. Förslaget

innebär en beloppsmässigt oförändrad

anslagsnivå jämfört med budgetåret

1995/96.

4.1.2 Motionsförslag

I motionerna T213 (kd), T225 (v), T707

(v) och A428 (kd) föreslås att anslaget

höjs till den nivå det hade budgetåret

1994/95, dvs. 30 200 000 kr.

Motionärerna hävdar bl.a. att

regeringens förslag hårt kommer att

drabba flygplatser som är beroende av en

aktiv regionalpolitik. Kommunala

subventioner är en förutsättning för att

trafiken skall kunna upprätthållas på de

berörda flygplatserna.

5 Post- och telekommunikation

5.1 Anslaget Post- och telestyrelsen

Post- och telestyrelsen (PTS) är en

central förvaltningsmyndighet för frågor

om post-, tele- och radiokommunikation.

I ansvaret ingår att på postområdet vara

tillsynsmyndighet samt ansvara för

hanteringen av obeställbara

brevförsändelser. På

telekommunikationsområdet är PTS

funktionsansvarig för telesystemet i

Sverige, vilket innebär att myndigheten

ansvarar för att det finns ett väl

fungerande allmänt

telekommunikationssystem som täcker hela

landet och kan erbjudas alla. Post- och

telestyrelsen har också ansvaret för

samhällsåtaganden på post- och

teleområdet gällande totalförsvarets och

funktionshindrades behov av post- och

telekommunikationstjänster.

5.1.1 Regeringens förslag

Regeringen framhåller att de

övergripande målen för PTS är att på

post-området verka för att en väl

fungerande post- och kassaservice finns

tillgänglig för alla enligt de mål som

anges i postlagen (1993:1684). På tele-

och radioområdet skall PTS även

fortsättningsvis verka för ett effektivt

telesystem i enlighet med de fastlagda

telepolitiska målen som anges i

telelagen (1993:597) samt svara för ett

effektivt utnyttjande av möjligheterna

till ra-diokommunikation och andra

användningar av radiovågor. Verksamheten

inom funktionen postbefordran samt

funktionen telekommunikation skall

bedrivas så att under höjd beredskap

totalförsvarets behov tillgodoses. Post-

och telestyrelsen skall tillgodose

funktionshindrades behov av postservice

och telekommunikation.

I propositionen hänvisas till att

regeringen tidigare har lämnat förslag

till förändringar i de politiska målen

på postområdet samt förslag till

förändrade uppgifter för PTS (prop.

1995/96:218). Vidare anges att en

proposition med förslag till ändringar i

telelagen, förändringar i de

telepolitiska målen samt förändrad roll

för PTS kommer att redovisas för

riksdagen våren 1997. PTS avses därmed

få ett ökat sektorsansvar samt ett antal

nya uppgifter. Regeringen bedömer vidare

att kraven på Post- och telestyrelsen

vad gäller uppföljning och redovisning

samt bevakningen av marknadens

utveckling kommer att öka. Sammantaget

anges detta innebära ett behov av ökade

resurser av framför allt utredande

karaktär.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund

ett ramanslag på 161 miljoner kronor för

PTS under budgetåret 1997. I

sammanhanget anges att inkomsterna från

avgifter för myndighetens verksamhet

beräknas uppgå till 137 miljoner kronor

under nästa budgetår. Det innebär att

full kostnadstäckning uppnås över en

längre tidsperiod.

5.1.2 Motionsförslag

Enligt motion T220 (mp) är regeringens

förslag till medelsberäkning alltför

högt beräknat. Motionärerna bedömer att

anslaget genom ytterligare

rationaliseringar av verksamheten kan

reduceras med 10 miljoner kronor till

151 miljoner kronor.

5.2 Anslaget Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden

Anslaget används till att trygga

funktionshindrade personers behov av

effektiva telekommunikationer och

postservice.

5.2.1 Regeringens förslag

I propositionen redovisas vissa

anslagsmässiga förändringar. Det

nuvarande anslaget C 2 Upphandling av

särskilda samhällsåtaganden delas upp i

tre anslag: ett för upphandling av

tjänster för funktionshindrade på post-

och teleområdet samt två för upphandling

av tjänster m.m. för totalförsvaret

vilka överförs till utgiftsområde 6

Totalförsvar. Regeringen anger vidare

att upphandlingen av handikapptjänster

bör koncentreras till en myndighet. I

regeringens medelsberäkning ingår därför

att 54 miljoner kronor överförs från

utgiftsområde 9, anslaget D 8 Ersättning

för texttelefoner till anslaget för

upphandling av särskilda

samhällsåtaganden. Anslaget föreslås

vidare göras om från reservationsanslag

till ramanslag.

På telekommunikationsområdet framhålls

att nummerupplysningstjänster samt

förmedlingstjänster för texttelefoner

för funktionshindrade personer samt

andra tjänster för funktionshindrade

inom tele- eller postområdet skall

säkerställas om ett stort behov

föreligger. På postområdet skall PTS

upphandla de försändelser som skickas

portofritt mellan synskadade, förmedling

av blindskriftsförsändelser till och

från vissa institutioner samt post- och

kassaservice till äldre och

funktionshindrade personer i glesbygd.

Vidare bör anslaget användas till att

upphandla fri sjukvårdsupplysning för

texttelefonianvändare. Det skall även

kunna användas till annan upphandling av

post- och teletjänster för

funktionshindrade.

Regeringen framhåller att PTS fritt bör

kunna prioritera inom vilket område som

särskilda satsningar bör ske. Medel som

tidigare har varit avsedda för t.ex.

postområdet kan därmed fortsättningsvis

användas för upphandling av tjänster på

teleområdet och vice versa. Medlen skall

inte heller specialdestineras till någon

särskild tjänst. Därmed bedöms att

flexibiliteten i anslaget ökar och att

myndigheten år från år kan prioritera

viktiga delområden. Härigenom får också

PTS möjlighet att satsa på eventuella

nya och mer effektiva tjänster.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund

att ett ramanslag på 157 484 000 kr

anvisas för upphandling av särskilda

samhällsåtaganden under budgetåret 1997.

5.2.2 Motionsförslag

I motion T220 (mp) framhålls att

funktionshindrades tillgång till

effektiva telekommunikationer och

postservice skall vara mycket hög. Mot

denna bakgrund föreslås att regeringens

medelsberäkning räknas upp med 5

miljoner kronor till sammanlagt 162

miljoner kronor.

5.3 Anslaget Ersättning till Posten AB

för rikstäckande betalningsservice

Från anslaget utbetalas ersättning till

Posten AB för den rikstäckande

betalnings- och kassaservice som Posten

AB förbundit sig att tillhandahålla

enligt det avtal som upprättats med

staten.

5.3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att anslaget för

budgetåret 1997 görs om från

reservationsanslag till ramanslag.

Ersättningsbeloppet föreslås uppgå till

200 miljoner kronor vilket

överensstämmer med nuvarande

anslagsnivå.

5.3.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) framhålls att inte

minst Riksrevisionsverket, Konkur-

rensverket och Post- och telestyrelsen

har pekat på uppenbara oklarheter om det

verkligen krävs någon ersättning till

Posten för att upprätthålla en

rikstäckande betalnings- och

kassaservice. Postens ekonomiska

redovisning anges fortfarande vara sådan

att det inte går att klargöra om viss

grundläggande verksamhet verkligen

behöver statliga subventioner. Mot denna

bakgrund föreslås att anslaget tills

vidare utgår ur statsbudgeten intill

dess Posten AB kunnat belägga behovet av

stöd.

5.4 Anslaget Kostnader förenade med

statens ägande i SOS Alarm Sverige AB

Anslaget används till kostnader förenade

med statens ägande i SOS Alarm Sverige

AB.

Regeringen beräknar för budgetåret 1997

att statens ersättning för SOS Alarm

Sverige AB:s åtaganden kommer att uppgå

till 140 miljoner kronor.

5.5 Anslaget Informationsteknik:

Telekommunikation m.m.

Regeringen anger att anslaget

fortsättningsvis bör användas till att

finansiera IT-kommissionen samt

Ungdomens IT-råd. Vidare framgår av

propositionen att anslaget bör användas

till att stödja punktinsatser som

handlar om sådan kunskaps- och

kompetensuppbyggnad som leder till att

nya användarkategorier i samhället får

kunskap om IT, exempelvis

funktionshindrade och invånare i

glesbygd. Även kvinnors behov och

intressen bör enligt propositionen ägnas

särskild uppmärksamhet. Regeringen

föreslår att ett ramanslag på 23

miljoner kronor anvisas för ändamålet

för budgetåret 1997.

6 Statens järnvägar, kollektivtrafik och

samhällsköpta tjänster m.m.

6.1 Anslaget Ersättning till Statens

järnvägar i samband med utdelning från

AB Swedcarrier

SJ-koncernen består av affärsverket SJ,

som är moderföretag, och AB Swedcarrier,

som är helägt av affärsverket och

fungerar som ett sammanhållande företag

för SJ:s bolagsgrupp. Järnvägstrafiken

är koncentrerad till affärsverket SJ.

Regeringen föreslår att SJ även

fortsättningsvis bör få tillföras det

belopp som AB Swedcarrier betalar i

skatt till följd av att koncernbidrag

inte kan ges från AB Swedcarrier till

affärsverket SJ. För budgetåret 1997

beräknas ett ramanslag på 200 miljoner

kronor för ändamålet.

6.2 Prisstöd till Statens järnvägar

I motion T225 (v) anges att busstrafiken

gynnats genom ändrad beskattning.

Samtidigt har det tidigare skyddet för

järnvägen mot konkurrerande långväga

busstrafik försämrats. Motionärerna

bedömer att resultatet av denna politik

kan bli förödande för såväl järnvägen

som för miljön. Mot denna bakgrund

föreslås att ett prisstöd införs till

SJ:s persontågstrafik på 100 miljoner

kronor för budgetåret 1997.

6.3 Nedsättning av banavgifter

I motion T225 (v) konstateras att

järnvägen i många länder just nu drabbas

av allvarliga ekonomiska svårigheter.

Särskilt utsatt är godstrafiken. Även i

Sverige har järnvägens godstrafik

förlorat marknadsandelar. SJ:s

godsdivision hade ett enstaka vinstår

1995 men väntas nu åter gå med förlust.

Enligt motionärerna kräver utvecklingen

både långsiktiga och kortsiktiga

åtgärder. Snabbast och enklast är att

genom sänkta avgifter förbättra

järnvägstrafikens konkurrenskraft

jämfört med den tunga lastbilstrafikens.

Mot denna bakgrund förordas att

banavgifterna tas bort för SJ:s

godstrafik. Detta innebär en kostnad för

staten på 345 miljoner kronor för

budgetåret 1997.

6.4 Anslaget Köp av interregional

persontrafik på järnväg

Anslaget används för upphandling av

regionalpolitiskt angelägen persontrafik

på järnväg samt flygtrafik mellan Umeå

och Östersund. Vidare utbetalas från

anslaget drift- och investeringsbidrag

till tågtrafiken på Inlandsbanan.

6.4.1 Regeringens förslag

För upphandling av persontrafik på

järnväg erinras om att riksdagen

tidigare bemyndigat regeringen att inom

en kostnadsram av 590 miljoner kronor

köpa interregional persontrafik på

järnväg samt att ersätta SJ med 94

miljoner kronor under trafikåret 1996/97

för vissa gemensamma funktioner för

länsjärnvägarna (prop. 1995/96:46, bet.

TU6, rskr. 98). Vidare anges som

utgångspunkt för medelsberäkningen att

ansvaret för trafikledning och

banfördelning på statens

spåranläggningar numera överförts från

SJ till en självständig enhet inom

Banverket.

Med dessa förutsättningar framhålls

att en överenskommelse träffats med SJ

den 23 maj 1996 om upphandling av

regionalpolitiskt angelägen tågtrafik.

Överenskommelsen innebär att staten

upphandlar samma tågtrafik som

upphandlats under föregående trafikår.

För ersättningen till SJ under år 1997

anges i överenskommelsen att 198,2

miljoner kronor skall utbetalas den

1 januari och 89,9 miljoner kronor den

1 juli. Regeringen föreslår mot denna

bakgrund att 288,1 miljoner kronor

anvisas till Banverket för upphandling

under år 1997. För att täcka

förhandlings- och

administrationskostnader i samband med

statens köp av interregional

persontrafik på järnväg föreslås vidare

att regeringen bemyndigas att utbetala 1

miljon kronor till Banverket.

För upphandling av flygtrafik mellan

Umeå och Östersund framhålls att ett

avtal tecknats med Skyways AB fr.o.m.

den 1 juli 1994 t.o.m. den 30 juni 1997.

Enligt avtalet ersätts flygtrafiken med

5 miljoner kronor per budgetår.

Slutligen anger regeringen för

tågtrafiken på Inlandsbanan att 27

miljoner kronor skall utbetalas till

Inlandsbanan AB (IBAB) per år i fem år i

enlighet med 1992 års riksdagsbeslut om

riktlinjer för den framtida utvecklingen

av trafiken på Inlandsbanan.

Regeringen beräknar mot denna bakgrund

ett ramanslag för budgetåret 1997 på 413

miljoner kronor.

6.4.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) framhålls att

transportmedlen bör konkurrera på lika

villkor. Köp av olönsam järnvägstrafik

kan därför inte motiveras så länge inte

andra lösningar tillåts eller prövas.

Enligt motionärerna kan

konkurrensutsättning av persontrafiken

på järnväg mycket väl leda till att nya

trafik-operatörer kan köra nu olönsamma

sträckor på kommersiella villkor. En

avreglering av långväga busstrafik kan

också möjliggöra trafik utan behov av

statliga subventioner. För år 1997

föreslås mot denna bakgrund att

regeringens förslag till anslagsram

minskas med 100 miljoner kronor till 313

miljoner kronor.

I motion T220 (mp) konstateras att SJ:s

snabbtåg X 2000 har visat sig vara ett

mycket dåligt resalternativ för

Norrland. Flera kommuner tvingas också

betala extra till SJ för att få

tågstopp. Eftersom SJ endast har till

uppgift att driva lönsam trafik har

staten ett ansvar för övrig tågtrafik

som är angelägen ur samhällets synpunkt.

Motionärerna föreslår därför en ökning

av anslaget för tågupphandling med 147

miljoner kronor i jämförelse med

regeringens förslag. Enligt motionen bör

medelsökningen bl.a. användas för att

återinföra nattågstrafik mellan

Mittsverige och västkusten.

I motion T533 (mp) påtalas att

tågförbindelserna längs Norrlandskusten

till Härnösand har försämrats

väsentligt. I stället för att dra in

tågtrafik efterlyses en satsning på

attraktiv tågtrafik som gör det möjligt

att åka miljövänligt och

energieffektivt. Enligt motionärerna bör

därför nattåget längs Norrlandskusten

återinföras. Vidare bör prövas att

utvidga den tidigare tågtrafiken mellan

Härnösand och Sundsvall med en liggvagn

och en sovvagn. För att finansiera den

föreslagna trafikökningen förordas att

anslaget för trafikupphandling räknas

upp med 5 miljoner kronor för budgetåret

1997.

6.5 Anslaget Ersättning till

trafikhuvudmännen för köp av viss

kollektivtrafik

Från anslaget ges statsbidrag i enlighet

med 1988 års trafikpolitiska beslut till

vissa trafikhuvudmän under i huvudsak en

tioårsperiod för att de tagit över

ansvaret för persontrafiken utmed 18

länsjärnvägar. Statens ersättning

motsvarar i princip SJ:s tidigare

kostnad för den aktuella trafiken.

Vidare ersätts från anslaget

trafikhuvudmännen längs Inlandsbanan med

36 miljoner kronor i prisnivån 1991/92

för att de tagit över ansvaret för

persontrafiken utmed Inlandsbanan.

Regeringens förslag

Regeringen beräknar det samlade

medelsbehovet under anslaget till 211

miljoner kronor för budgetåret 1997.

6.6 Anslaget Viss internationell

verksamhet

Anslaget disponeras av

Kommunikationsdepartementet för

kostnader bl.a. för medlemsavgifter och

resor förenade med Sveriges deltagande i

internationella organisationer m.m.

6.6.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att ett ramanslag på

8 miljoner kronor skall anvisas för

internationell verksamhet för budgetåret

1997. Enligt propositionen omfattar

verksamheten främst internationella

luftfartsförhandlingar, FN:s kommission

för Europa (ECE), internationella

järnvägsfördrag m.m. (COTIF, OCTI m.m.),

internationellt samarbete vad gäller

sjöfarten (IMO m.m.) och EU. Vidare

täcker anslaget kostnader för värdskapet

för Maritime Industries Forum´s årsmöte

1997.

6.6.2 Motionsförslag

Enligt motion T220 (mp) bör betydelsen

av internationella förhandlingar inte

förringas. En besparing med 3 miljoner

kronor bedöms dock kunna göras bl.a.

genom att staten inte belastas i så stor

utsträckning med kostnader för

värdskapet för Maritime Industries

Forum´s årsmöte 1997.

6.7 Anslaget Kostnader för avveckling

av Styrelsen för riksfärdtjänst

Regeringens förslag

Efter riksfärdtjänstens kommunalisering

har Styrelsen för riksfärdtjänst

avvecklats vid årsskiftet 1993/94.

Räkningar kan dock även fortsättningsvis

komma in för sådana resor för vilka

staten är betalningsansvarig. Regeringen

föreslår därför att ett anslag på

285 000 kr anvisas för budgetåret 1997

för kostnader för avveckling av

Styrelsen för riksfärdtjänst.

7 Kommunikationsforskning och

meteorologi

7.1 Anslaget Statens väg- och

transportforskningsinstitut

Anslaget finansierar Statens väg- och

transportforskningsinstituts

myndighetsuppgifter samt vissa övriga

kostnader för kompetensutveckling,

lokaler, särskild utrustning och

administration.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

Statens väg- och

transportforskningsinstitut (VTI) på

32,2 miljoner kronor. Förslaget innebär

en anslagsminskning med 7,5 miljoner

kronor jämfört med den del av anslaget

för budgetåret 1995/96 som i

budgetpropositionen sägs belöpa på

kalenderåret 1996. Regeringen

konstaterar att ett underskott i

verksamheten på 1,5 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94 har bytts i ett

överskott på 8,8 miljoner kronor.

Regeringen betonar dessutom att det inte

är VTI:s uppgift att generera betydande

överskott.

7.2 Anslaget

Kommunikationsforskningsberedningen

Kommunikationsforskningsberedningen

(KFB) har till uppgift att planera,

initiera, stödja och samordna

övergripande kommunikationspolitiskt

motiverad forskning, utveckling och

demonstrationsverksamhet. Beredningen

skall också svara för information och

dokumentation inom forskningsområdet.

7.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

Kommunikationsforskningsberedningen på

150,8 miljoner kronor. Av

budgetpropositionen framgår att

förslaget innebär en anslagshöjning om

19,0 miljoner kronor i förhållande till

det anslag som beräknats för

kalenderåret 1996. Anslagshöjningen

skall medge en förstärkning av

forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet avseende

kollektivtrafik och samhällsbetalda

resor i enlighet med vad som anförs i

1996 års forskningspolitiska proposition

(prop. 1996/97:5 avsnitt 8, s. 187).

Härutöver har beräknats en kompensation

för ökade lokalkostnader vid universitet

och högskolor.

7.2.2 Motionsförslag

I motion T213 (kd) föreslås att anslaget

skall höjas med 135 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag. Enligt

motionärerna är tillskapandet av ett

miljöanpassat transportsystem en av de

största utmaningar transportsektorn står

inför. Medel bör avsättas för ett nytt

projekt inom KFB:s pågående biomedels-

och elhybridprogram för att nya

erfarenheter skall vinnas och

kunskapsfronten flyttas fram.

7.3 Anslaget Bidrag till forskning om el-

och hybridfordon

Riksdagen fattade vid riksmötet 1992/93

beslut om att

Kommunikationsforskningsberedningen

skulle inleda ett fyraårigt forsknings-,

utvecklings- och demonstrationsprogram

rörande användningen av el- och

hybridfordon.

7.3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår för programmets

fortsatta genomförande ett ramanslag för

bidrag till forskning om el- och

hybridfordon på 20 miljoner kronor.

7.3.2 Motionsförslag

I motion T220 (mp) föreslås att anslaget

höjs med 10 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag. Enligt motionärerna

krävs en omställning av

transportsystemen. Därför är det

olämpligt att spara på forskningen.

Visserligen är det naturligt att

näringen själv bekostar forskning som

den har nytta av i framtiden. Men

besparingen på forskningsområdet bör

vara något mindre än vad regeringen

föreslår.

7.4 Anslaget Statens institut för

kommunikationsanalys

Statens institut för

kommunikationsanalys (SIKA) samlar in,

sammanställer, utvecklar, analyserar och

sprider sådant planerings- och

beslutsunderlag som behövs för att

uppfylla de mål som statsmakterna har

lagt fast för kommunikationssektorns

utveckling. SIKA skall särskilt verka

för en samordning av underlaget för

kommunikationsplaneringen och den

statliga investeringsplaneringen.

Institutet skall också bidra till att

samhällets behov av grundläggande

statistik om kommunikationerna och

kommunikationsinfrastrukturen

tillgodoses.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

SIKA på 31,5 miljoner kronor.

7.5 Anslaget Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut

7.5.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut (SMHI) på 120,3 miljoner

kronor. Enligt budgetpropositionen visar

en jämförelse mellan budget och utfall

budgetåret 1994/95 ett anslagssparande

på drygt 6 miljoner kronor. Det totala

anslagssparandet vid budgetårets slut

var 25,3 miljoner kronor. Dessa medel

används till ett antal större

rationaliserings- och utvecklingsprojekt

som beräknas vara slutförda under år

1997. Prognosen för anslagsbelastningen

under innevarande budgetår visar att

omkring hälften av anslagssparandet

förbrukas detta år. Vidare framgår av

budgetpropositionen att regeringen

föreslår att 4,5 miljoner kronor förs

över från detta anslag till anslaget E 6

EUMETSAT, WMO och ECMWF.

7.5.2 Motionsförslag

I motion T222 (m) hänvisar motionärerna

till beräkningar utförda av SMHI-

utredningen och redovisade i betänkandet

SMHI:s verksamhetsform ? (SOU 1995:99).

Enligt dessa beräkningar väntas SMHI:s

intäkter öka med 15-20 miljoner kronor

fram till sekelskiftet. Motionärerna

anser det viktigt att SMHI:s verksamhet

bedrivs i mer affärsmässiga former.

Därför bör anslaget minska mer än vad

regeringen föreslår, till 100 miljoner

kronor.

7.6 Anslaget EUMETSAT, WMO och ECMWF

Anslaget bekostar medlemsavgifter till

de internationella organisationerna

EUMETSAT, WMO och ECMWF, i vilka SMHI

representerar Sverige.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett ramanslag för

EUMETSAT, WMO och ECMWF på 65,6 miljoner

kronor. Kostnaden för EUMETSAT beräknas

uppgå till 70 miljoner kronor. Mot

bakgrund av att en reservation på 16,4

miljoner kronor förs över från

innevarande budgetår anser regeringen

att 53,6 miljoner kronor bör anslås för

EUMETSAT:s räkning. I enlighet med den

beräknade kostnaden för medlemsavgifter

till WMO och ECMWF anser regeringen att

12 miljoner kronor bör anslås för dessa

ändamål. Av detta belopp har 4,5

miljoner kronor förts över från SMHI:s

myndighetsanslag. Vidare hänvisar

regeringen till en överenskommelse

mellan SMHI och Försvarsmakten enligt

vilken Försvarsmakten skall bidra med en

viss del av SMHI:s

infrastrukturkostnader, vari ingår

medlemsavgifter till nämnda

internationella organisationer.

Regeringen föreslår att SMHI fr.o.m. år

1997 bekostar medlemsavgifterna i deras

helhet. Regeringen anser därför att 5,5

miljoner kronor bör föras över från

utgiftsområde 6 Totalförsvar, anslaget A

1 Försvarsmakten, till anslaget E 6.

8 Utskottets ställningstagande till

anslagsfrågorna

8.1 Inledning

Riksdagen beslutade den 22 november 1996

att fastställa ramen för utgiftsområde

22 Kommunikationer till 25,1 miljarder

kronor i enlighet med regeringens

förslag (prop. 1996/97:1, bet. FiU1,

rskr. 53). De övriga partiernas förslag,

vilka samtliga innebar en mindre ram,

avslogs följaktligen.

I avsnitten 1-7 ovan redovisas samtliga

i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningar för budgetåret 1997

inom utgiftsområdet. Vidare redovisas i

dessa avsnitt de olika motionernas

förslag till medelsanvisningar för samma

år. I detta avsnitt behandlar utskottet

samtliga dessa förslag. Utskottets och

reservationernas förslag till

medelsanvisningar redovisas i bilaga 1.

8.2 Utgångspunkter för utskottets

ställningstagande

Goda miljöanpassade kommunikationer och

en utvecklad infrastruktur är en

förutsättning för ekonomisk tillväxt,

ökad sysselsättning och bibehållen

välfärd i landets olika delar.

Utvecklingen i Europa, Sveriges stora

utrikeshandel och medlemskapet i EU

ställer också krav på goda

kommunikationer över gränserna. Det är

viktigt att värna om rikstäckande

kommunikationssy-stem som är

tillgängliga för alla. Detta gäller

såväl transporter som

telekommunikationer och post.

Telekommunikationer är av avgörande

betydelse för möjligheterna att utveckla

den sysselsättningspotential som finns i

det moderna informationssamhället. I

arbetet med omställningen av Sverige

till ett hållbart samhälle är det av

yttersta vikt att transportsystemet

miljöanpassas. Det är också viktigt att

arbetet med att minska trafikolyckorna

drivs vidare på ett kraftfullt och

effektivt sätt.

Under senare år har stora satsningar

beslutats och genomförts när det gäller

utbyggnaden av infrastrukturen. En

fortsatt utveckling och förbättring

krävs för att de trafikpolitiska målen

om samhällets utveckling, välfärd och

näringslivets utveckling skall kunna

uppnås. Som ett led i saneringen av

statens finanser bör dock vissa

neddragningar göras de kommande åren.

Det innebär att den av riksdag och

regering beslutade, men ännu ej

genomförda, utbyggnaden bör

senareläggas. Samtidigt kräver den

utbyggnad som redan skett en ökad

satsning på drift och underhåll av

befintliga anläggningar.

Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att regeringen avser att

förelägga riksdagen ett förslag till

långsiktig infrastrukturplanering,

främst avseende vägar och järnvägar, för

perioden 1998-2007. Ett förslag till

nationell kommunikationsplan baserad på

en helhetssyn på transportsystemet

kommer att ingå i

Kommunikationskommitténs slutbetänkande

som skall lämnas till regeringen senast

den 1 mars 1997. Betänkandet kommer att

utgöra underlag för ett samlat förslag

från regeringen våren 1998 om den

framtida kommunikationspolitiken.

Det anförda har varit utgångspunkten

för regeringens och utskottets

ställningstaganden såväl till ramen för

utgiftsområdet som till de förslag till

medelsanvisningar som redovisas i det

följande.

8.3 Infrastruktur

Under denna rubrik behandlar utskottet

främst anslagen för investeringar i och

drift och underhåll av vägar och

järnvägar. Dessa anslag omfattar ca

90 % av de totala utgifterna inom

utgiftsområdet.

Som framgår av den tidigare

redovisningen föreslår regeringen att

riksdagen för nästa budgetår anvisar 4,3

miljarder kronor för byggande av vägar

och 5,7 miljarder kronor för

nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Moderaterna, Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna

föreslår kraftiga neddragningar av

anslaget för byggande av vägar jämfört

med regeringens förslag. Moderaterna och

Folkpartiet föreslår också att anslaget

för nyinvesteringar i stomjärnvägar

skall minskas. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet anser däremot att

regeringen har föreslagit för små anslag

till järnvägsbyggande.

Regeringen föreslår vidare att

riksdagen anvisar 6,0 miljarder kronor

för drift och underhåll av statliga

vägar och 3,0 miljarder kronor för drift

och vidmakthållande av statliga

järnvägar. Moderaterna vill minska

anslagen för underhåll av både vägar och

järnvägar, Vänsterpartiet vill göra en

kraftig neddragning av vägunderhållet,

medan Miljöpartiet vill öka underhållet

av järnvägarna jämfört med regeringens

förslag.

Regeringens förslag till anslag för

investeringar i vägar och järnvägar

innebär vissa neddragningar av anslagen

jämfört med tidigare beslut. Innebörden

av förslagen är att arbetet inom

vägsektorn kommer att inriktas på att

färdigställa pågående projekt och i

möjligaste mån omfördela medel från

investeringar till drift och underhåll.

Inom järnvägsområdet gäller att de

långsiktiga investeringsplaner som

tidigare fastställts skall fullföljas

och att underhållsinsatserna skall

hållas på en oförändrad nivå. Förslagen

i budgetpropositionen innebär således

att det inte skapas något utrymme för

nya satsningar på vägar eller järnvägar.

Nedskärningar av investeringarna utöver

regeringens förslag betyder att pågående

projekt inte kan fullföljas inom rimlig

tid, något som enligt utskottes mening

leder till misshushållning med

samhällets resurser. Vinsterna av

samhällsbyggandet uppkommer ju i

huvudsak först då de olika väg- och

järnvägssträckorna är färdigbyggda.

Eftersom anslagen till underhåll av både

vägar och järnvägar redan ligger på en

låg nivå, innebär ytterligare

neddragningar av underhållet att

befintliga anläggningar förfaller. Det

har tidigare funnits en bred samsyn i

riksdagen om det angelägna i att

förstärka underhållsinsatserna.

Satsningar på järnvägsinvesteringar

utöver regeringens förslag, som

Vänsterpartiet och Miljöpartiet

föreslår, anser utskottet inte nu vara

möjliga av statsfinansiella skäl.

Utskottet tillstyrker också regeringens

förslag att riksdagen för nästa budgetår

under anslaget Byggande av

länstrafikanläggningar anvisar 1,2

miljarder kronor. Därmed möjliggörs

angelägna satsningar i det regionala

trafiksystemet i enlighet med

fastställda länstrafikanläggningsplaner.

Utskottet motsätter sig följaktligen

såväl den av Moderaterna och Folkpartiet

föreslagna minskningen av anslaget med

100 respektive 150 miljoner kronor som

den av Miljöpartiet föreslagna ökningen

av anslaget med 600 miljoner kronor.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse

att regeringen föreslagit en kraftig

ökning av anslaget Bidrag till drift

och byggande av enskilda vägar. Därmed

skapas goda möjligheter att även

fortsättningsvis hålla enskilda vägar

öppna för allmän trafik. Utskottet anser

inte att det nu är möjligt att

ytterligare öka anslaget, vilket

Miljöpartiet föreslår.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet

bakom samtliga regeringens förslag till

medelsanvisningar för nästa budgetår som

redovisas under avsnittet Infrastruktur

i budgetpropositionen.

8.4 Sjö- och luftfart

8.4.1 Sjöfart

Utskottet behandlar inledningsvis

anslaget Bidrag till sjöfarten.

Regeringen föreslår att riksdagen under

detta anslag anvisar 400 miljoner kronor

för nästa budgetår. Moderaterna och

Folkpartiet anser att anslaget bör

reduceras med 100 respektive 200

miljoner kronor. Utskottet behandlar

dessa frågor ingående i avsnittet 13

Sjöfartspolitik. Med hänvisning till vad

som där anförs anser utskottet att

riksdagen bör godta regeringens förslag

till medelsanvisning. Därmed ställer sig

utskottet också bakom förslaget i

budgetpropositionen, i den del som avser

år 1997, att riksdagen bör godkänna att

inriktningen bör vara att det nuvarande

bidraget till den svenska handelsflottan

skall bibehållas under åren 1997-2001.

När det gäller övriga sjöfartsanslag

föreligger bara ett motionsyrkande. Det

är Vänsterpartiet som anser att anslaget

Ersättning för fritidsbåtsändamål bör

reduceras med 22 miljoner kronor. Enligt

Vänsterpartiet finns det ingen anledning

att fortsättningsvis med skattemedel

bidra till användningen av fritidsbåtar.

Utskottet delar för sin del regeringens

uppfattning att riksdagen bör anvisa 44

miljoner kronor, vilket innebär ett

oförändrat anslag. Som framgår av

propositionen pågår en utredning om

fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar.

Utskottet tillstyrker även regeringens

övriga förslag till medelsanvisningar

under avsnittet Sjöfart i

budgetpropositionen.

8.4.2 Luftfart

Under avsnittet Luftfart finns ett enda

anslag, nämligen Driftbidrag till

kommunala flygplatser i skogslänen.

Regeringen, som föreslår att riksdagen

anvisar 15,2 miljoner kronor för

budgetåret 1997, anser att det saknas

övertygande skäl att ompröva anslagets

omfattning i avvaktan på överväganden

bl.a. i den trafikpolitiska

propositionen år 1998. Vänsterpartiet

och Kristdemokraterna framhåller att

anslaget bör höjas med 15 miljoner

kronor nästa budgetår.

Utskottet ansluter sig för sin del till

regeringens uppfattning att det inte nu

är lämpligt att höja anslaget.

Regeringens ställningstaganden i den

trafikpolitiska propositionen bör

avvaktas.

8.5 Post- och telekommunikation

Regeringen föreslår att riksdagen för

nästa budgetår anvisar 161,3 miljoner

kronor till anslaget Post- och

telestyrelsen, 157,5 miljoner kronor

till Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden och 200 miljoner

kronor till Ersättning till Posten AB

för rikstäckande betalnings- och

kassaservice.

Miljöpartiet de gröna anser att, i

förhållande till regeringens förslag,

anslaget till Post- och telestyrelsen

bör minskas med 10 miljoner kronor

eftersom ytterligare rationaliseringar

kan göras. Detta parti anser vidare att

anslaget Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden bör ökas med 5

miljoner kronor eftersom

funktionshindrades tillgång till

effektiva telekommunikationer och

postservice måste vara mycket god.

Enligt Moderaterna bör ingen ersättning

utgå till Posten för rikstäckande

betalnings- och kassaservice intill dess

att Posten kunnat belägga behovet av

stöd.

Post- och telestyrelsen (PTS) är

central förvaltningsmyndighet för frågor

om post-, tele- och radiokommunikation.

PTS ansvarar bl.a. för att det finns väl

fungerande telekommunikationssystem samt

fungerande post- och kassaservice i hela

landet. Verksamheten finansieras i det

närmaste helt med avgifter som

inlevereras på särskild inkomsttitel.

Utskottet anser att de av regeringen

föreslagna medelsanvisningarna till

anslagen Post- och telestyrelsen och

Upphandling av särskilda

samhällsåtaganden är väl avvägda. Goda

förutsättningar skapas därmed för att

trygga funktionshindrades behov av

effektiva telekommunikationer och

postservice. PTS bör som regeringen

framhåller fritt kunna avgöra inom

vilket område det senare anslaget skall

användas. Därmed ökar flexibiliteten

vilket torde leda till att medlen kan

användas på ett effektivare sätt.

Riksdagen antog nyligen en ny postlag

(prop. 1996/97:218, bet. TU6, rskr.

34-35). I det sammanhanget gav riksdagen

som sin mening regeringen till känna att

den borde överväga frågan om huruvida

åtgärder behöver vidtas för att skapa

garantier för att målet med en

rikstäckande postservice till rimliga

priser skall kunna uppfyllas. Regeringen

skall enligt riksdagens uttalande

snarast återkomma till riksdagen med en

redovisning av resultatet av sina

överväganden. Riksdagens beslut innebär

vidare att det nuvarande avtalet mellan

staten och Posten om rikstäckande

betalnings- och kassaservice förlängs

ett år. Det betyder att samma

ersättning, 200 miljoner kronor, bör

lämnas även för år 1997. Utskottet anser

att det vore mycket olämpligt om

riksdagen, i avvaktan på den begärda

redovisningen, inte skulle utbetala

någon ersättning till Posten för

rikstäckande betalnings- och

kassaservice. Om Moderaternas förslag

genomförs hotas möjligheterna att

upprätthålla denna service i hela

landet.

Utskottet ställer sig bakom samtliga

regeringens förslag till

medelsanvisningar för nästa budgetår

under avsnittet Post- och

telekommunikation i budgetpropositionen.

8.6 Statens järnvägar, kollektivtrafik

och samhällsköpta tjänster m.m.

För att förbättra järnvägens

konkurrenskraft föreslår Vänsterpartiet

att ban-avgifterna reduceras med 345

miljoner kronor och att SJ:s

persontrafik ges ett prisstöd på 100

miljoner kronor.

Av budgetpropositionen framgår att

regeringen avser att se över

banavgifterna inför den trafikpolitiska

proposition som kommer att framläggas år

1998. Utskottet, som förutsätter att

regeringen i denna proposition kommer

att göra en bedömning av järnvägens

konkurrenskraft, är inte berett att

tillstyrka de förslag som framförs i

vänstermotionen.

Riksdagen godkände i december 1995 en

uppgörelse mellan staten och SJ om köp

av persontrafik på järnväg för perioden

1996-06-10-1997-12-31. Den trafik som

upphandlas finns redovisad i utskottets

betänkande 1995/96:TU6. Regeringen

föreslår att riksdagen under anslaget

Köp av interregional persontrafik på

järnväg anvisar 413 miljoner kronor för

budgetåret 1997 för att finansiera bl.a.

denna trafik. Moderaterna anser att köp

av olönsam järnvägstrafik inte kan

motiveras så länge inga andra lösningar

tillåts eller prövas. De framhåller att

en konkurrensutsättning av

persontrafiken på järnväg mycket väl kan

visa sig leda till att nya

trafikutövare, som kan köra nu olönsamma

sträckor, etablerar sig. Enligt

Moderaterna bör anslaget reduceras med

100 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag. Miljöpartiet

föreslår att regeringens förslag till

medelsanvisning höjs med 147 miljoner

kronor, vilket skulle göra det möjligt

att upphandla nattågstrafik mellan Mitt-

sverige och västkusten. I motion T533

(mp) föreslås att anslaget höjs med 5

miljoner kronor för att göra det möjligt

att återinföra nattåg längs Norrlands-

kusten via Sundsvall.

Utskottet anser att det tidigare

riksdagsbeslutet om upphandling av

olönsam järnvägstrafik t.o.m. utgången

av år 1997 bör följas och tillstyrker

följaktligen den av regeringen

föreslagna medelsanvisningen. Utskottet

ställer sig också bakom regeringens

övriga förslag om anslag för nästa

budgetår under avsnittet Statens

järnvägar, kollektivtrafik och

samhällsköpta tjänster m.m. i

budgetpropositionen.

8.7 Kommunikationsforskning och

meteorologi

Statens väg- och

transportforskningsinstitut (VTI) är ett

nationellt transportforskningsinstitut

som utför kvalificerad tillämpad

forskning och utveckling åt myndigheter

och andra uppdragsgivare. Regeringen har

ställt krav på att 70 % av de totala

intäkterna skall vara uppdragsintäkter.

De beräknas under år 1997 uppgå till 100

miljoner kronor. Utskottet delar

regeringens bedömning att riksdagen bör

anvisa 32,2 miljoner kronor för

budgetåret 1997 under anslaget Statens

väg- och transportforskningsinstitut.

Kommunikationsforskningsberedningen

(KFB) har till uppgift att planera,

initiera, stödja och samordna

övergripande kommunikationspolitiskt

motiverad forskning, utveckling och

demonstrationsverksamhet. Beredningen

skall också svara för information och

dokumentation inom forskningsområdet.

Regeringen föreslår en medelsanvisning

till KFB på 150,8 miljoner kronor.

Kristdemokraterna framhåller att det

pågående biomedels- och

elhybridprogrammet kommer att avslutas

år 1997. De anser att 135 miljoner

kronor bör anvisas till KFB för att

starta ett nytt projekt inom detta

område. Utskottet, som av

statsfinansiella skäl inte kan ställa

sig bakom Kristdemokraternas förslag,

har inget att erinra mot vad regeringen

anfört.

I enlighet med tidigare riksdagsbeslut

föreslår regeringen att riksdagen

anvisar 20 miljoner kronor nästa

budgetår till anslaget Bidrag till

forskning om el- och hybridfordon.

Miljöpartiet anser att anslaget bör

höjas med 10 miljoner kronor. Utskottet

delar för sin del regeringens bedömning

att det tidigare riksdagsbeslutet, som

innebar att KFB skulle driva ett

fyraårigt forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsprogram rörande

användningen av el- och hybridfordon bör

följas.

Anslaget Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut

används bl.a. till uppgifter som är

nödvändiga för att tillgodose samhällets

allmänna behov av prognoser, varningar

och beredskap. Övrig verksamhet, som

svarar för ca 55 % av SMHI:s intäkter,

finansieras med avgifter. Regeringen

föreslår en medelsanvisning på 120,3

miljoner kronor för nästa budgetår. Med

hänvisning till att SMHI kan bedriva sin

verksamhet i mer affärsmässiga former

anser Moderaterna att anslaget kan

minskas med 20 miljoner kronor.

Utskottet delar för sin del regeringens

bedömning.

Utskottet tillstyrker regeringens

samtliga förslag till medelsanvisningar

för nästa budgetår under avsnittet

Kommunikationsforskning och meteorologi

i budgetpropositionen.

8.8 Anslag för budgetåren 1998 och 1999

I motion T220 (mp) yrkande 2 begärs att

riksdagen godtar en beräknad fördelning

på anslag inom utgiftsområde 22 för åren

1998 och 1999. Utskottet - som delvis

behandlar detta yrkande i avsnitten 9,

11 och 15 - finner ingen anledning att

nu gå in på en detaljerad bedömning av

enskilda anslag för dessa år. Motionen

avstyrks därför i denna del.

8.9 Sammanfattning av utskottets

ställningstagande

Av utskottets ställningstaganden ovan

följer att utskottet anser att riksdagen

för budgetåret 1997 bör anvisa anslag

under utgiftsområde 22 Kommunikationer i

enlighet med regeringens förslag.

Utskottets förslag till

medelsanvisningar finns redovisat i

bilaga 1. Motionerna T213 (kd) yrkande

26, T214 (fp) yrkande 23, T220 (mp)

yrkandena 1 och 2 i denna del, T222 (m)

yrkandena 1-11, T225 (v) yrkande 15,

T533 (mp), T707 (v) och A428 (kd)

yrkande 9 avstyrks följaktligen.

Övriga frågor inom utgiftsområde 22

Kommunikationer

9 Vägverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

följande förslag avseende Vägverket

enligt yrkandena 1-5 i regeringens

hemställan. Riksdagen bör enligt

regeringen

dels godkänna att Vägverket får överföra

medel från anslagen Vägverket:

Administrationskostnader och Vägverket:

Kostnader för registerverksamhet till

anslaget Drift och underhåll av statliga

vägar,

dels godkänna att en låneram om totalt

800 000 000 kr får användas såväl för

inköp av omsättningstillgångar och

anläggningstillgångar som för broar som

ersätter färjor,

dels godkänna att Vägverket får belasta

anslaget Byggande av vägar med kostnader

för ränta och amortering av upptagna lån

för väg E 6, delen

Stenungsund-Ljungskile,

dels godkänna att planeringsramen för

Byggande av vägar är 3 785 000 000 kr

för år 1998 och 3 676 000 000 kr för år

1999,

dels godkänna att planeringsramen för

Byggande av länstrafikanläggningar är 1

233 000 000 kr för år 1998 och 1 293 000

000 kr för år 1999.

Vidare behandlar utskottet motionerna

T220 (mp) yrkandena 2 (delvis), 4-6 och

10 samt A428 (kd) yrkande 8.

9.1 Planeringsramar

Regeringen föreslår mot bakgrund av de

besparingar inom utgiftsområde 22 som

riksdagen fastställt år 1995 och i våras

att riksdagen godkänner dels att

planeringsramen för Byggande av vägar

skall vara 3 785 miljoner kronor för år

1998 och 3 676 miljoner kronor för år

1999, dels att planeringsramen för

Byggande av länstrafikanläggningar skall

vara 1 233 miljoner kronor för år 1998

och 1 293 miljoner kronor för år 1999.

I motion T220 (mp) yrkande 2 föreslås

dels att planeringsramen för Byggande av

vägar skall vara 2 185 miljoner kronor

mindre för år 1998 och 1 896 miljoner

kronor mindre för år 1999 än vad

regeringen föreslår, dels att

planeringsramen för Byggande av

länstrafikanläggningar skall vara 700

miljoner kronor större för år 1998 och

800 miljoner kronor större för år 1999

än vad regeringen föreslår.

Utskottet finner de av regeringen

föreslagna planeringsramarna väl avvägda

och tillstyrker därför att riksdagen

godkänner dem. Härav följer att motion

T220 (mp) yrkande 2 i motsvarande del

avstyrks.

9.2 Överföring av medel från vissa

anslag till driftanslaget

Regeringen föreslår att Vägverket, då

besparingar görs i dess administration,

bör få överföra medel från det för

administration avsedda anslaget till

anslaget Drift och underhåll av statliga

vägar. Syftet med en sådan överföring är

att möjliggöra ökade underhållsinsatser

på det statliga vägnätet. Överföring

till sistnämnda anslag i samma syfte bör

också - föreslår regeringen - kunna ske

från anslaget för registerverksamhet, då

besparingar görs i den verksamheten.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

9.3 Låneram för vissa investeringar

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner att en låneram i

Riksgäldskontoret om totalt 800 000 000

kr får användas av Vägverket för inköp

av såväl omsättningstillgångar och

anläggningstillgångar som för broar som

ersätter färjor.

Av propositionen framgår att Vägverket

hemställt om en minskad låneram i

jämförelse med innevarande budgetår, då

den omfattar 2 miljarder kronor.

Omsättnings- och anläggningstillgångarna

utnyttjas huvudsakligen i Vägverkets

egen produktionsverksamhet. Genom

rationaliseringar har kapitalbindningen

i verket kunnat minskas till 265

miljoner kronor. Planerade broinve-

steringar med lån har inte realiserats

på ett sätt som antogs för ett par år

sedan. För närvarande uppgår lån för

färjor som ersätter broar till ca 90

miljoner kronor. Vid utgången av år 1997

beräknas lån för detta ändamål uppgå

till ca 130 miljoner kronor. Något behov

för Vägverket att disponera en låneram

på 2 miljarder kronor kan således inte

förutses, framhåller regeringen.

Vägverket anser dock att en lånereserv

på omkring 400 miljoner kronor bör

finnas för eventuella broprojekt.

I motion T220 (mp) yrkandena 4-6

framhåller motionärerna att de finner

ändamålsbestämningen eventuella

broprojekt mycket otillfredsställande.

Motionärerna betonar att låneramar inte

bör beviljas för projekt som ännu inte

har beslutats. Motionärerna är också

missnöjda med regeringens formulering:

Planerade broinvesteringar med lån har

inte realiserats på ett sätt som antogs

för ett par år sedan. I stället för

att redovisa vilka broprojekt det är

fråga om - framhåller motionärerna -

vill regeringen vidga låneramen för att

skapa utrymme för ytterligare projekt.

Lånekostnader av aktuellt slag bör,

betonas det i motionen, alltid räknas in

i ordinarie projektbudget. Vägverket

bör, sedan bättre information lämnats,

beviljas en låneram som begränsar sig

till lånekostnaden för redan upptagna

lån. Regeringen bör återkomma till

riksdagen - avslutar motionärerna sin

framställning - med en budgetuppföljning

för berörda projekt.

Utskottet erinrar om att riksdagen år

1981 bemyndigade regeringen att ge

Vägverket rätt att använda driftmedel

för att ersätta färjor med broar (prop.

1980/81:100 bil. 9, bet. TU16 och TU26,

rskr. 227). I beslutet framhölls att den

genomsnittliga återbetalningstiden för

en broinvestering är så kort som

11-12 år. I flera fall kan en

broinvestering - hette det vidare i

beslutet - återbetalas på 5-7 år genom

uteblivna driftkostnader för

färjeförbindelsen. Vägverket borde

därför upprätta ett program för byggande

av broar som ersätter färjleder. Vidare

skulle enligt beslutet Vägverkets

planering inriktas så att sådana broar

skulle kunna byggas vid uppkommande

sysselsättningsbehov med medel som

anvisades för beredskapsarbeten eller

sådana medel för andra

sysselsättningsskapande åtgärder som

stod till regeringens förfogande.

År 1988 beslutade riksdagen om en ändring

av 29 § väglagen (1971:948) som innebär

att regeringen får bestämma att avgift

får tas ut för begagnande av väg som har

börjat byggas efter den 1 juli 1988

(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU20,

rskr. 297).

För att underlätta tillkomsten av

avgiftsfinansierade vägprojekt gavs

Vägverket år 1990 rätt att ta upp lån i

Riksgäldskontoret eller ställa borgen

för delägda bolag (prop. 1989/90:88 bil.

2, bet. TU27, rskr. 325). Objekt, vars

byggkostnad understiger 100 miljoner

kronor, skall enligt beslutet få

finansieras genom kredit i

Riksgäldskontoret. Låneramen får uppgå

till högst 500 miljoner kronor. Objekt,

vars byggkostnad överstiger 100 miljoner

kronor, skall i varje särskilt fall

underställas riksdagens prövning. I

fråga om objekt, vars byggkostnad

överstiger 30 miljoner kronor, men inte

100 miljoner kronor, har regeringen

beslutanderätten. Denna får delegeras

till Vägverket för objekt, vars

byggkostnad understiger 30 miljoner

kronor.

År 1991 gavs Vägverket rätt att ta upp

lån i Riksgäldskontoret även för vissa

investeringar som inte skall finansieras

med avgifter (prop. 1990/91: 100 bil. 8,

bet. TU26, rskr. 326). De investeringar

det gäller enligt detta riksdagsbeslut

är ersättande av färjor med broar.

Räntor på och amorteringar av medel som

Vägverket lånar för sådana investeringar

skall återbetalas med inbesparade

driftmedel. En låneram på tills vidare

200 miljoner kronor fastställdes för

investeringarna i fråga.

I december år 1994 beslutade riksdagen

att till Sysselsättningsskapande

åtgärder inom

Kommunikationsdepartementets

verksamhetsområde på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1994/95

under sjätte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag på 2 miljarder kronor

(prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr.

145-146). Av trafikutskottets yttrande

1994/95:TU2y till finansutskottet över

nämnda proposition framgår att av det 2

miljarder kronor stora beloppet skulle

125 miljoner kronor avsättas för en bro

över Vallsundet i Storsjön i Jämtland.

År 1995 fastställdes en låneram om totalt

2 miljarder kronor såväl för inköp av

omsättningstillgångar och

anläggningstillgångar som för broar som

ersätter färjor (prop. 1994/95:100 bil.

7, bet. TU18, rskr. 293). I beslutet

angavs inte hur stor del av ramen som

omfattade broar som ersätter färjor.

Enligt vad utskottet erfarit bidrog

den nämnda avsättningen för

Vallsundsbron i betydande utsträckning

till att planerna på en

avgiftsfinansiering av bron kunde

överges. Utskottet har vidare erfarit

att två broar som ersätter färjor avses

börja byggas under år 1997. Den ena är

en bro över Väddö kanal vid Trästa till

en beräknad kostnad av 50 miljoner

kronor. Den kommer att finansieras med

LTA-medel och lån. Lånet kommer att

amorteras dels med medel från

driftanslaget som frigjorts när

färjedriften upphört, dels med intäkter

från broavgifter.

Avgiftsadministrationen kommer att

ombesörjas av ett aktiebolag med

Vägverket och lokala intressenter som

aktieägare. Den andra bron kommer att

byggas över Svartnorasundet, i närheten

av Vedabrons norra fäste, till en

beräknad kostnad av 55 miljoner kronor.

Den kommer att finansieras med lån som

amorteras med medel från driftanslaget

som frigjorts när färjedriften upphört.

Utskottet är inte för sin del berett

att föreslå en omprövning av de ovan

nämnda riksdagsbesluten som innebär rätt

för Vägverket att avgifts- och

lånefinansiera vägprojekt, respektive

lånefinansiera broar som ersätter

färjor, i enlighet med de riktlinjer och

begränsningar som anges i besluten. Den

av regeringen föreslagna låneramen -

både som helhet och i den del som avser

broar som ersätter färjor - anser

utskottet vara väl avvägd. Härav följer

att regeringens förslag tillstyrks,

medan motion T220 (mp) yrkandena 4-6

avstyrks.

9.4 Utbyggnaden av E 6 till motorväg

på delen Stenung-

sund-Ljungskile

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag att riksdagen godkänner att

Vägverket får belasta anslaget Byggande

av vägar med kostnader för ränta och

amortering av upptagna lån för väg E 6,

delen Stenungsund-Ljungskile.

9.5 LTA-anslagets inriktning och mål

I motion T220 (mp) yrkande 10 föreslås

att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om LTA-anslagets inriktning och

mål. (LTA är en förkortning av ordet

länstrafikanläggningar). Motionärerna

framhåller att lokalt förankrade

investeringar inom kollektivtrafik och

för ökad säkerhet för gång- och

cykeltrafikanter kan göras inom detta

anslag. Antalet cyklister i samhället

skulle med stor sannolikhet vara

betydligt större än i dag, betonar

motionärerna, om cyklandet var säkrare.

Omfattande inve- steringar i

cyklisternas säkerhet bör därför göras.

Vidare bör inriktningen på anslaget vara

sådan att s.k. rena trafikslag med

minsta möjliga miljöpåverkan gynnas.

Länsjärnvägar är i relativt dåligt skick

runt om i landet och behöver upprustas.

Detsamma gäller vissa eftersatta

länsvägar, dock inte främst av miljöskäl

utan av säkerhetsskäl. Investeringar i

regional spårtrafik med moderna vagnar

är också angelägna.

Utskottet erinrar om att LTA-anslaget

tidigare upptog ett statsbidrag till

kommunerna för byggande av cykelleder.

Riksdagen beslutade emellertid år 1992

att bidraget skulle upphöra per den 1

januari 1993 och inordnas i ett nytt

generellt bidragssystem (prop.

1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345).

Utskottet är inte nu berett att förorda

en omprövning av detta beslut.

LTA-anslagets ändamål har genom

riksdagsbeslut, främst år 1988 och 1993,

bestämts till att omfatta bl.a.

länsvägar, länsjärnvägar och

spåranläggningar för regional kollektiv

persontrafik. Nu gällande flerårsplaner

för investeringar i

länstrafikanläggningar omfattar därför

bl.a. de nämnda ändamålen, men inte gång-

och cykelvägar. Regeringen väntas inom

kort förelägga riksdagen förslag till

riktlinjer för investeringar i trafikens

infrastruktur under åren 1998-2007. I

avvaktan på dessa förslag och med

hänvisning till vad utskottet i övrigt

nu anfört avstyrks motion T220 (mp)

yrkande 10.

9.6 Stabila spelregler för bidragen till

enskilda vägar

I motion A428 (kd) framhålls att

Kristdemokraterna inte accepterade

regeringens neddragning förra året av

bidraget till enskilda vägar. Det är

därför bra - säger motionärerna - att

regeringen nu ändrar sig i denna fråga.

För framtiden bör dock slås fast att

långsiktiga spelregler bör finnas för

det finmaskiga vägnätet, där enskilda

vägar är en så viktig del. Vad

motionärerna sålunda anför bör - enligt

motionens yrkande 8 - riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Även utskottet välkomnar regeringens

förslag att höja anslaget till drift och

byggande av enskilda vägar. Något

riksdagens uttalande i frågan synes inte

erforderligt, varför yrkandet härom

avstyrks.

10 Storstadsöverenskommelserna

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

regeringens förslag om en utvidgning av

de statliga garantierna för utbyggnad av

trafiksystemen i Stockholms- och

Göteborgsområdena. Det gäller yrkandena

6 och 7 i regeringens hemställan enligt

vilken riksdagen föreslås

dels bemyndiga regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen

dels för byggande av Södra länken, delen

Sickla kanal-Värmdöleden, inom en

utvidgad ram om högst 1 050 miljoner

kronor i prisnivån januari 1992, dels

för fortsatt planerings- och

förberedelsearbete och information inom

ramen för Dennisöverenskommelsen under

verksamhetsåret 1997 samt mark-lösen

inom en utvidgad ram om högst 88

miljoner kronor i prisnivån januari

1992,

dels bemyndiga regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen

om 2 300 miljoner kronor för utbyggnad

av Götaleden, väg E 6 förbi Gårda och

Åbromotet samt för fortsatt planerings-

och förberedelsearbete och information

under verksamhetsåret 1997 inom ramen

för Göteborgsöverenskommelsen, samt att

låta Riksgäldskontoret justera utställda

garantier för Göteborgsöverenskommelsen

med tillkommande räntekostnader för

upptagna lån samt beräknade behov av

justeringar för prisökningar i

samhället.

Vidare behandlar utskottet sju motioner,

nämligen T208 (c) yrkandena 7-10, T212

(fp), T220 (mp) yrkandena 11-14, T221

(c), A429 (fp) yrkande 7, A434 (v)

yrkande 13 och Jo737 (mp) yrkande 7 i

denna del.

10.1 Stockholm

10.1.1 Regeringens förslag

Regeringen beskriver i

budgetpropositionen läget för

Dennisöverenskommelsen, dvs. den

överenskommelse som träffades år 1991 om

trafiksystemets utbyggnad i

Stockholmsregionen. Av redogörelsen

framgår att regeringen under våren 1995

har stoppat såväl utbetalningen av

statsbidrag till Stockholms läns

landsting som samtliga nystarter av

planerade vägprojekt intill dess att det

förelåg förutsättningar för en hållbar

ekonomisk modell för

Dennisöverenskommelsen. Efter det att

erforderliga beslut fattats i Stockholms

kommun under hösten 1995 och

förutsättningarna för uppförande av

betalstationer i Nacka kommun klarats

ut, beslutade regeringen våren 1996 att

häva byggstoppet för nya vägprojekt samt

bemyndiga Vägverket att på nytt påbörja

utbetalningen av statsbidrag.

Av propositionen framgår att de

kollektivtrafikinvesteringar som

Storstockholms Lokaltrafik (SL) ansvarar

för i stort sett har genomförts som

planerats eller i en snabbare takt än

vad överenskommelsen förutsätter.

Utbyggnaden av snabbspårvägen och

förlängningen av tunnelbanan är dock

försenade. För järnvägsområdet anges att

investeringen i Nynäsbanan i allt

väsentligt är färdig. Utbyggnaden av

sträckan Kallhäll-Kungsängen har dock

försenats kraftigt och beräknas nu kunna

tas i drift i slutet av år 2000, vilket

är ca två år senare än vad som antogs i

Dennisöverenskommelsen. Utbyggnaden av

ett tredje spår vid Stockholm C är också

försenad och beräknas tidigast kunna

vara färdigställd år 2001. Beträffande

vägutbyggnader anges att delar på Yttre

tvärleden har öppnats för trafik.

Utbyggnaden av Norra länken beräknas

påbörjas vid årsskiftet 1996/97 medan

Södra länken beräknas kunna börja byggas

under år 1997. Vidare redovisas att

planeringen för vägtullssystemet

fortgår. Regeringen har för avsikt att

redovisa en lag om vägtullar för

riksdagen. En redogörelse kommer

samtidigt att lämnas över det

finansiella läget för

Dennisöverenskommelsens vägdel.

Riksdagen har tidigare beslutat om

statliga lånegarantier för

vägutbyggnaden på totalt 11 473 miljoner

kronor. Inför byggstarten av Södra

länken år 1997 anser regeringen att de

statliga lånegarantierna bör utvidgas

med 1 050 miljoner kronor och därmed

även omfatta den del av Södra länken som

skall kopplas till Värmdöleden. De

statliga lånegarantierna för fortsatt

planerings- och förberedelsearbete och

information samt marklösen föreslås

vidare utvidgas med 88 miljoner kronor.

Enligt regeringen bör Riksgäldskontoret

få justera utställda garantier, som är

angivna i 1992 års prisnivå, med

tillkommande räntekostnader för upptagna

lån samt med beräknade behov av

justeringar för prisökningar i

samhället.

10.1.2 Motionsförslag

I motionerna om Dennisöverenskommelsens

genomförande riktas invändningar mot

huvuddragen i projektet.

Överenskommelsen anses bl.a. främja en

ökad tillväxt av biltrafiken och därmed

motverka en miljöanpassad trafik

utveckling. I flera av motionerna

efterlyses vidare en omprövning och

omförhandling där vägprojekten bryts ut

ur överenskommelsen. Följaktligen

avstyrks även regeringens förslag till

utvidgad garantiram.

Enligt motion T208 (c) innebär Öster-

och Västerleden oacceptabla ingrepp i

oersättlig miljö varför dessa projekt

inte bör byggas. Resurser bör i stället

satsas på bättre kollektivtrafik, bättre

infartsparkeringar och en miljömässig

styrning av trafiken. Enligt motionen

råder det stor osäkerhet runt

Dennispaketet med hänvisning till oklar

finansiering och pågående diskussioner

om bl.a. tredje spåret över

Riddarholmen. Det är därför inte

försvarbart att bevilja ytterligare

garantier till Dennislederna.

Motionärerna föreslår att ett moratorium

införs som utnyttjas för att ompröva

överenskommelsens innehåll. För att leda

arbetet föreslås att en statlig

förhandlingsman tillsätts. I avvaktan på

att en helhetslösning tas fram bör inga

ytterligare beslut tas. Vidare

konstateras i motionen att Vägverket

numera har fått ansvar för hela

vägsektorn. Stora delar av Dennispaketet

har dock kommit till innan Vägverket

fick detta helhetsansvar. Mot denna

bakgrund begärs att en

sektorsansvarsanalys görs av

Dennisöverenskommelsen.

I motion T221 (c) konstateras att sedan

Dennisöverenskommelsen ingicks har

avgörande förändringar inträffat.

Betydande kostnadsökningar har inträffat

samtidigt som olika miljögranskningar

har påvisat stora brister i

beräkningsunderlaget för bl.a.

miljöeffekter och trafikflöden. Den höga

realräntan gör också att projektets

ekonomi inte längre är hållbar. Flera

kommuner motsätter sig dessutom att

Dennisöverenskommelsen genomförs som det

var tänkt år 1992. Enligt motionärerna

behövs i stället en balanserad utbyggnad

av trafikslagen. Detta betyder att flera

objekt som ingår i överenskommelsen

måste förändras och ett antal objekt

utgå. Mot denna bakgrund avstyrks

regeringens förslag till utökade

statsgarantier. Vidare framhålls i

motionen att 1996 års kontrollstation

bör genomföras som förutsatts. Det är

därvid nödvändigt att

Dennisöverenskommelsen omförhandlas så

att förutsättningar läggs fast för en ny

och miljövänligare trafikpolitik i

Stockholmsregionen.

I motion T212 (fp) anges att

Dennisöverenskommelsen bygger på

inaktuella tankar och idéer från 1980-

talet. Det vore därför oförlåtligt

enligt motionären att satsa så stora

resurser som krävs för att genomföra

överenskommelsen utan att en seriös

omprövning kommer till stånd. Mot denna

bakgrund begärs att trafikexpertis

reviderar planerna. Revisionen bör utgå

från modern kunskap om teknik, säkerhet,

miljö och ekonomi.

Dennisöverenskommelsens omprövning kan

därmed göras på samhällsekonomiska

grunder och med kravet att skapa ett

långsiktigt hållbart trafiksystem.

I motion A434 (v) framhålls att en

långsiktigt hållbar utveckling kräver

ett miljöanpassat transportsystem i

Stockholm. Det innebär att biltrafiken

måste minska med minst 15 % fram till år

2010. Därför behövs varken Öster- eller

Västerleden och inte heller Södra eller

Norra länken i föreslagen form. Dessa

väginvesteringar är förkastliga ur miljö-

, stadsbilds- och ekonomisk synvinkel.

Dennisprojektets ekonomi är vidare inte

hållbar. En höjning av realräntan från 4

till 5 % höjer räntekostnaden till hela

24 miljarder kronor och skapar ett

totalt intäktsbehov på minst 61

miljarder kronor. Staden och staten

kommer därmed att skuldsätta sig för

överskådlig tid.

I motion T220 (mp) konstateras att

Dennisöverenskommelsens motorvägsbyggen

är ekologiskt ohållbara samtidigt som de

ekonomiska kalkylerna är rena

glädjekalkyler. De stora

motorvägsbyggena svarar inte heller mot

prognostiserad trafikutveckling.

Projektets ekonomiska situation beskrivs

vidare som kaotisk. Kostnaderna har

skenat i väg med miljardskulder som

följd. Den förutsedda

självfinansieringen verkar så här långt

vara mycket avlägsen. Enligt motionen är

det i högsta grad en nationell

angelägenhet att ha uppsikt över hur

gemensamma medel används.

Dennisöverenskommelsen bör inte

betraktas som en Stockholmsfråga.

Motionärerna begär därför att staten

fullföljer sin del av uppgörelsen vad

avser kollektivtrafiksatsningar, medan

resten av uppgörelsen rivs upp och

omförhandlas. Mot den bakgrunden

föreslås att utställda lånegarantier

omedelbart dras tillbaka och att

regeringens förslag om utökade

lånegarantier avslås.

I motion Jo737 (mp) framhålls att

Dennisöverenskommelsen är ett exempel på

projekt som är klart olönsamma om

miljökostnaderna vägs in. Vägarna medför

direkta miljöeffekter där de dras fram

och bidrar även till en ökning av den

totala biltrafiken. I de

samhällsekonomiska investeringskalkyler

som används vid olika vägprojekt måste

även investeringarnas miljöeffekter

läggas in. Motionärerna förordar i

stället en satsning på

samhällsekonomiskt lönsamma

miljöinvesteringar som t.ex. järnvägar.

Järnvägsprojektet tredje spåret, dvs.

den planerade bansträckningen från

Centralstationen till Söder Mälarstrand

över Riddarholmen, behandlas i motion

T221 (c). Motionärerna framhåller att

det är mycket angeläget att

spårkapaciteten byggs ut genom

Stockholm. Det behövs såväl för

regionaltågstrafiken och pendeltrafiken

som för X 2000- och intercitytrafiken,

som väntas öka kraftigt. Centralbron och

Söderleden utgör i dag det verkligt

stora miljöproblemet i området mellan

Gamla stan och Riddarholmen.

Förutsättningarna för att förlägga

Söderleden i tunnel och koppla den till

den befintliga Klaratunneln och

Klarastrandsleden måste därför utredas

seriöst. Motionärerna förordar därför

en lösning i likhet med vad den statliga

Riddarholmskommittén föreslagit och som

innebär att utrymme skapas för tredje

spåret ovan jord, utan att några ingrepp

görs i Riddarholmens medeltida

kulturmiljö.

Förslag om införande och utformning av

trafikavgifter som vägtullar behandlas i

följande motioner.

Enligt motion T221 (c) är det föreslagna

systemet för biltullar orimligt. De ger

ingen valfrihet utan har en fiskal

inriktning där alla som passerar måste

betala. Det vore i stället avsevärt

bättre och mera rimligt, bl.a. med tanke

på miljön, att försöka hitta en modell

som i stället styr onödig

genomfartstrafik från innerstaden och

som också premierar miljövänligare

bränslen. Riksdagen föreslås därför

besluta att inte införa de planerade

biltullarna i Stockholm.

I motion A429 (fp) framhålls att

bilavgifterna i Dennisöverenskommelsen

genom sin storlek och långsiktighet

innebär ett unikt finansieringsåtagande,

som till helt övervägande del läggs på

invånare och företag i

Stockholmsregionen. Det medför att

regionens invånare i framtiden kommer

att finansiera en stigande andel av

väginvesteringarna. Samtidigt gäller

enligt Dennisöverenskommelsen att

Stockholmsregionens andel av ordinarie

anslag till väg- och

kollektivtrafikinvesteringar inte skall

minska.

Staten måste enligt motionen stå för

sina åtaganden och inte utnyttja den

exceptionella finansieringsbördan på

Stockholms läns invånare i syfte att

minska länets andel av de ordinarie

anslagen till trafikinvesteringar.

Staten uppmanas därför i samband med

1996 års kontrollstation för

Dennisöverenskommelsen att bidra till

att angelägna frågor, som exempelvis

förbättringar av trafik- och

miljösituationen vid Gamla stan och

Riddarholmen, kan lösas. Motionärerna

förordar mot denna bakgrund att den

aviserade propositionen om vägtullar

skjuts på framtiden till dess att

kontrollstationen är genomförd. Vidare

framhålls att vid den slutgiltiga

utformningen av biltullssystemet en

utgångspunkt bör vara att alla invånare

får möjlighet att nå riksvägnätet utan

att betala vägtull.

Enligt motion A434 (v) bör avgifterna

för vägtrafiken utformas som ett

miljöpolitiskt styrmedel. Det innebär

att biltullarna skall lokaliseras så att

biltrafiken styrs bort från innerstaden

och att den miljövänliga

kollektivtrafiken gynnas. Vägverkets

biltullssystem klarar inte miljömålen

utan i stället bör någon form av

bilavgifter introduceras för innerstaden

enligt t.ex. den modell som

Naturskyddsföreningen presenterat.

10.1.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar inledningsvis

regeringens förslag till utvidgade

garantiramar och de motionsyrkanden som

ifrågasatt Dennisöverenskommelsens

genomförande.

Utskottet har tidigare i sitt av

riksdagen godkända betänkande 1990/91:

TU24 framhållit att det är angeläget att

trafik- och miljösituationen i landets

storstadsområden förbättras (prop.

1990/91:87 delvis, rskr. 286). Utskottet

konstaterade därvid att åtgärder i

storstädernas trafiksystem har stor

betydelse för miljösituationen och

tillväxten i hela landet. Utskottet

bedömde att mot denna bakgrund krävdes

långsiktiga beslut om omfattande

investeringar och ett stort antal

samverkande åtgärder där olika parter

gemensamt agerade för att nå regionalt

förankrade trafikpolitiska mål.

Utskottets uppfattning att det är

nödvändigt att förbättra trafik- och

miljöförhållandena i bl.a.

Stockholmsområdet ligger fast. I

Stockholmsregionen behövs förbättrade

trafiksystem för att lösa

trafikproblemen, öka tillgängligheten

och skapa bättre förutsättningar för

regionens utveckling. En mer utvecklad

trafikstruktur är också angelägen av

miljöskäl. Utskottet anser det samtidigt

nödvändigt att överenskommelsen ingående

följs upp och att staten har god

kontroll över riskerna och

kostnadsutvecklingen.

Utskottet har mot denna bakgrund våren

1995 i sitt av riksdagen godkända

betänkande uttalat att regeringen för

riksdagen bör redovisa hur

överenskommelsens ekonomiska

förutsättningar kan tryggas (bet.

1994/95:TU22, rskr. 340). Av

propositionen framgår att regeringen

därefter temporärt stoppat såväl

utbetalningen av statsbidrag som

utbyggnaden av vissa vägprojekt med

hänvisning till kraftiga förseningar i

förberedelserna för genomförandet av

Norra länken och betalstationerna.

Regeringen bedömer dock nu att de

ekonomiska förutsättningarna har

tryggats. Vidare anges att den av

riksdagen efterlysta redovisningen av

den finansiella situationen kommer att

presenteras i en proposition om lag om

vägavgifter för Stockholmsregionen som

kommer att framläggas senare.

I avvaktan på den aviserade

redovisningen har utskottet ingen

erinran mot regeringens förslag att

vidga garantiramen för

Dennisöverenskommelsen med sammanlagt 1

138 miljoner kronor. Som utskottet

framhållit tidigare är det angeläget att

förbättra trafiksituationen i Stockholm

för att åstadkomma bättre miljö, ökad

tillgänglighet och förbättrade

förutsättningar för Stockholmsregionens

utveckling. Även för sysselsättningen

har projektet stor betydelse. Som ett

exempel kan nämnas att projektet Norra

länken, som beräknas starta vid

årsskiftet 1996/97, innebär att ca 3 500

årsarbeten samt ca 4 600 indirekta

årsarbeten skapas. Det är därför viktigt

att de statliga garantierna kan ges i

den takt som tidigare förutsatts.

Utskottet avstyrker med hänvisning till

det anförda motionerna T208 (c), T212

(fp), T220 (mp), T221 (c), Jo737 (mp)

och A434 (v) i nu aktuell del.

Utskottet kan konstatera, när det gäller

det motionsyrkande som tar upp tredje

spåret, dvs. den planerade

bansträckningen från Centralstationen

till Söder Mälarstrand, att

kapacitetsproblemen är besvärande för

tågtrafiken genom Stockholm. Till detta

kommer den utveckling av tågtrafiken som

för närvarande pågår genom utbyggnaden

av Svealandsbanan, Nynäsbanan,

Arlandabanan och Mälarbanan. För att

kunna dra nytta av den pågående

utbyggnaden av regional- och

fjärrtågstrafiken krävs enligt

utskottets mening att

kapacitetsproblemen i Stockholm snarast

löses.

Enligt Dennisöverenskommelsen

planerades det tredje spåret att tas i

drift år 1998. Nu kan inte någon del av

projektet vara färdigställd förrän

tidigast år 2001. Regeringen beslutade

under våren 1996 att tillsätta en

kommitté med uppgift att utvärdera

alternativa lösningar för utökad

spårtrafik mellan Stockholm Södra och

Stockholm Central. Uppdraget redovisades

i september 1996. Kommittén föreslår att

ett tredje järnvägsspår byggs öster om

befintliga spår. Utbyggnaden föreslås

ske på sådant sätt att inga ingrepp görs

i Riddarholmens byggnader. Kommittén

föreslår även att bullerdämpande broar

byggs för alla tre järnvägsspåren samt

att Centralbron och dess ramper vid

Tegelbacken och Söder Mälarstrand rivs

och ersätts av en biltunnel.

Enligt vad utskottet erfarit avser

regeringen förelägga riksdagen ett

förslag till långsiktig

infrastrukturplanering, främst avseende

vägar och järnvägar för perioden

1998-2007. Vidare pågår överläggningar

mellan parterna för

Dennisöverenskommelsen inom ramen för

den förutsedda kontrollstationen år

1996. I avvaktan på pågående beredning

och regeringens förslag om riktlinjer

för utbyggnaden av trafikens

infrastruktur avstyrker utskottet motion

T221 (c) i nu behandlad del.

Utskottet övergår därefter till att

behandla vägtullarnas utformning.

Enligt den överenskommelse som träffats

om trafiksystemet i Stockholm skall

avgifter tas ut från vägtrafiken för att

finansiera vägutbyggnaderna. I sitt av

riksdagen godkända betänkande våren 1995

har utskottet uttalat att

vverenskommelsen inte får innebära ökade

statsfinansiella kostnader eller att

investeringsmedel överförs från redan

planerade trafikprojekt i övriga delar

av landet till Stockholmsområdet (bet.

1994/95:TU22, rskr. 340).

När det gäller den närmare utformningen

av tullarna vill utskottet framhålla att

den tekniska utvecklingen, ändrade

trafikförutsättningar och vunna

erfarenheter kan komma att föranleda

anpassningar och ändringar i

avgiftssystemets utformning. Utskottet

är dock inte berett att som begärs i

motion A429 (fp) förorda att den

aviserade propositionen om lag om

vägtullar i Stockholmsregionen skjuts på

framtiden till dess att 1996 års

kontrollstation är genomförd. I avvaktan

på regeringens aviserade proposition är

utskottet inte heller berett att nu

behandla avgiftssystemets närmare

utformning.

Av det anförda följer att utskottet

avstyrker motionerna T221 (c), A429

(fp) och A434 (v) i nu behandlade delar.

10.2 Göteborg

10.2.1 Regeringens förslag

Av propositionen framgår att

finansieringslösningen för den

överenskommelse som träffats om

trafiksystemet i Göteborgsområdet, den

s.k. Göteborgsöverenskommelsen,

ifrågasatts av de regionala parterna.

Därmed kan den överenskomna

finansieringen äventyras. För att inte

skapa en ofinansierad låneskuld har

regeringen den 15 februari 1996 beslutat

att Vägverket tills vidare inte skall

betala ut statsbidrag till investeringar

i kollektivtrafikanläggningar till

Göteborgs kommun och att Vägverket inte

skall igångsätta de kvarvarande

vägprojekt i överenskommelsen som

finansieras med Vägverkets ordinarie

anslagsmedel.

Av det beslutade statsbidraget på 1 600

miljoner kronor har ca 700 miljoner

kronor betalats ut. Det slutliga

ställningstagandet från de regionala

parterna om den tidigare överenskomna

finansieringslösningen avgör om

regeringen kommer att återuppta

utbetalningarna eller inte. Om

överenskommelsen inte visar sig giltig,

dvs. om de kommunala ställningstagandena

beträffande vägtullsfinansieringen blir

fortsatt negativa, måste enligt

regeringen hela överenskommelsen

omprövas och omförhandlas. I sådant fall

återkommer regeringen med förslag till

användning av de till överenskommelsen

avsatta medlen.

Regeringen anger att de statliga

lånegarantierna för Göteborgs

trafikleder behöver utökas för planerad

verksamhet under år 1997 samt för

byggstarter av nya vägprojekt under år

1997. Götaledens utbyggnad är planerad

att starta under år 1997. Total kostnad

för detta projekt är 1 800 miljoner

kronor. Breddning av E 6 förbi Gårda,

som är kostnadsberäknad till 200

miljoner kronor, beräknas också komma i

gång under år 1997. Åbromotet beräknas

vidare bli klart för byggstart under

nästa år till en beräknad kostnad av 200

miljoner kronor. Dessutom anges att

utökade garantier om 100 miljoner kronor

behövs för att bedriva fortsatt

planerings- och förberedelsearbete samt

information under år 1997.

Sammantaget föreslås mot denna bakgrund

att för byggande av vägleder i Göteborg

och för fortsatta planerings- och

förberedelsearbeten samt

informationsverksamhet om

Göteborgsöverenskommelsen bör riksdagen

bemyndiga regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen

om 2 300 miljoner kronor i prisnivån

januari 1992 för planerad verksamhet

under år 1997. Vidare föreslås i

propositionen att regeringen också

bemyndigas att låta Riksgäldskontoret

justera utställda garantier med

tillkommande räntekostnader för upptagna

lån samt beräknade behov av justeringar

för prisökningar i samhället. Ett

villkor för att utökade garantier skall

beviljas för projekt i Göteborgsregionen

är att det finns en enighet kring en

hållbar finansieringslösning. Enligt

propositionen kommer därför regeringen

att pröva finansieringslösningen innan

Riksgäldskontoret bemyndigas utställa

utökade statliga garantier för vägar i

Göteborgsregionen.

10.2.2 Motionsförslag

I motion T220 (mp) konstateras att

utlovade statliga medel till

kollektivtrafiken i Göteborgsområdet

inte betalas ut så länge

finansieringsfrågan för

motorvägsutbyggnaderna inte är klarlagd.

Enligt motionärerna är det orimligt att

regeringen inte håller sin del av

uppgörelsen när det gäller medel som i

praktiken är avhängiga övriga

investeringar. Mot denna bakgrund begärs

att regeringen omedelbart betalar ut

innehållna medel till

kollektivtrafiksatsningar och att den

drar sig ur uppgörelsen i dess övriga

delar med hänvisning till att projektets

motorvägsutbyggnader inte är godtagbara

ur ett ekologiskt hållbart perspektiv.

Göteborgsöverenskommelsen bör därför

omförhandlas snarast. Motionärerna

avstyrker vidare regeringens förslag om

utökad statlig lånegaranti för att

genomföra vissa delar av

Göteborgsöverenskommelsen.

10.2.3 Utskottets ställningstagande

Syftet med Göteborgsöverenskommelsen är

att stärka regionens utveckling genom

att förbättra tillgängligheten till

regioncentrum samt säkerheten och miljön

i hela regionen. Ett genomförande av

överenskommelsen innebär också enligt

utskottets mening en angelägen utbyggnad

av regionens kollektivtrafik och vägar.

Utskottet är inte berett att göra de

uttalanden om Göteborgsöverenskommelsen

som begärs i motion T220 (mp). Eftersom

de finansiella förutsättningarna är

osäkra har utskottet inget att erinra

mot regeringens beslut att tills vidare

inte utbetala vissa statsbidrag.

Utskottet ställer sig bakom regeringens

förslag om utökade statliga garantier

till sammantaget 2 300 miljoner kronor i

prisnivån 1992. Utskottet delar också

regeringens uppfattning att

Riksgäldskontoret bör bemyndigas justera

utställda garantier för

Göteborgsöverenskommelsen med

tillkommande räntekostnader för upptagna

lån samt beräknade behov av justeringar

för prisökningar i samhället. Ett

villkor för att garantin får tas i

anspråk bör som regeringen framhåller

vara att parterna kan enas kring en

hållbar finansieringslöning. Motion T220

(mp) avstyrks följaktligen i nu

behandlad del.

11 Banverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

regeringens förslag om Banverkets

verksamhet. Det gäller yrkandena 8-11 i

regeringens hemställan enligt vilken

riksdagen föreslås

dels godkänna att Banverket som statens

företrädare på central nivå skall ha ett

samlat ansvar för hela

järnvägstransportsystemets effektivitet,

tillgänglighet, framkomlighet,

trafiksäkerhet och miljöpåverkan, samt

för frågor inom järnvägsområdet som rör

fordon, kollektivtrafik,

handikappanpassning och viss tillämpad

forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsverksamhet,

dels godkänna att planeringsramen för

Nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. är

5 330 000 000 kr för år 1998 och 5 330

000 000 kr för år 1999,

dels godkänna att medel för

administrationskostnader från anslaget

Banverket: Sektorsuppgifter får täcka

kostnader som annars skulle belasta

anslaget Drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar,

dels godkänna att Banverket får ta upp

lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 7

575 000 000 kr för investeringar i

eldriftsanläggningar, produktions- och

telenätsutrustning, rörelsekapital,

finansiering av omsättningstillgångar,

tidigareläggningskostnader som

finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) samt för

statens andel av kapitalkostnader för

lån avseende vissa investeringar i

Stockholmsområdet enligt överenskommelse

år 1983 mellan SJ, Stockholms läns

landsting och staten.

Vidare behandlar utskottet motion T220

(mp) yrkande 2 i denna del.

11.1 Planeringsram

11.1.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att de långsiktiga

nyinvesteringsplaner som tidigare

fastställts skall, med hänsyn till det

statsfinansiella läget, utgöra

utgångspunkten även för den fortsatta

medelstilldelningen för

järnvägsbyggande. Regeringen föreslår

därför att planeringsramen för

nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. för

såväl år 1998 som år 1999 beräknas till

5 330 miljoner kronor.

11.1.2 Motionsförslag

I motion T220 (mp) framhålls att

spårtrafiken måste effektiviseras över

hela Sverige. Målet för investeringarna

inom Banverkets område bör därför vara

att uppnå ökad kapacitet i form av

parallella spår, förstärkt bärighet och

ökad tillgänglighet. Planeringsramen för

järnvägsbyggande föreslås mot denna

bakgrund vidgas med 2 200 miljoner

kronor för år 1998 och med 2 504

miljoner kronor för år 1999.

11.1.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att fastställda

investeringsplaner bör gälla och har

därför ingen erinran mot regeringens

förslag till planeringsram för

Nyinvesteringar i stomjärnvägar m.m. för

åren 1998 och 1999. Utskottet avstyrker

således motion T220 (mp) i nu behandlad

del. Utskottet vill vidare i

sammanhanget hänvisa till behandlingen

senare under riksmötet av förslag om

långsiktiga investeringsplaner för bl.a.

järnvägens infrastruktur för

planeringsperioden 1998-2007.

11.2 Medelsomföring

Regeringen föreslår att den bemyndigas

att besluta om överföring av medel från

anslaget A 7 Banverket: Sektorsuppgifter

till anslaget A 8 Drift och

vidmakthållande av statliga järnvägar.

Som skäl anges att därmed möjliggörs

ökade underhållsinsatser då besparingar

görs i Banverkets administration.

Utskottet har tidigare år behandlat

likalydande förslag om bemyndigande för

regeringen att möjliggöra

medelsomföringar. Utskottet har därvid

förutsatt att regeringen för riksdagen

redovisar hur det begärda bemyndigandet

att omfördela medel utnyttjats och vilka

effekter som därvid uppnåtts (bet.

1993/94:TU21 s. 6 och bet. 1994/95:TU14

s. 13). Någon sådan redovisning har dock

hittills inte lämnats till riksdagen.

Enligt vad utskottet låtit inhämta

under ärendets beredning har inga

medelsomföringar ägt rum under de två

senaste åren. Utskottet har vidare

erfarit att regeringen mot denna

bakgrund avser ompröva om det föreslagna

bemyndigandet erfordras även

fortsättningsvis. I avvaktan på den

förutskickade omprövningen tillstyrker

utskottet regeringens förslag till

bemyndigande för medelsomföringar mellan

de angivna anslagen för budgetåret 1997.

11.3 Låneram i Riksgäldskontoret

Banverket har möjlighet att låna i

Riksgäldskontoret. Lånen får tas för att

finansiera investeringar i

eldriftsanläggningar, de s.k. SL-

investeringarna, produktions- och

telenätsutrustning, rörelsekapital,

omsättningstillgångar samt för

tidigareläggningskostnader som

finansieras med bidrag från

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Tidigare år har riksdagen bemyndigat

regeringen att ta upp nya lån för dessa

ändamål. Regeringen anser att i

fortsättningen skall i stället den

totala låneramen redovisas. Regeringen

föreslår en total låneram i

Riksgäldskontoret för Banverket på 7 575

miljoner kronor. Av propositionen

framgår att nyupplåningsbehovet under år

1997 beräknas uppgå till 460 miljoner

kronor. Regeringen aviserar att

Banverket kommer att ges i uppdrag att

redovisa bl.a. vilka åtgärder som kan

vidtas för att stabilisera och minska

den totala låneramens storlek.

Utskottet anser det lämpligt att

riksdagen beslutar om storleken på den

samlade låneramen i Riksgäldskontoret.

Därmed tydliggörs statens åtaganden på

järnvägsområdet. Utskottet har ingen

erinran mot regeringens förslag och

tillstyrker att Banverket får ta upp lån

i Riksgäldskontoret inom en ram av

7 575 miljoner kronor för de i

propositionen angivna ändamålen.

11.4 Verksamhetsmål

11.4.1 Regeringens förslag

Regeringen anser att Banverket inför

regering och riksdag bör ha ett resultat-

ansvar för måluppfyllelsen inom hela

järnvägstransportsystemet, trots att

verket inte förfogar över alla medel och

befogenheter inom sektorn och att

Banverkets ansvar för

järnvägstransportsystemet därför bör

fördjupas och förtydligas. Regeringen

föreslår att Banverket som statens

företrädare på central nivå, utöver

uppgifterna att driva och förvalta

statens spåranläggningar och att ha hand

om säkerhetsfrågor för spårtrafik, skall

ha ett samlat ansvar, ett s.k.

sektorsansvar, för hela

järnvägstransportsystemets effektivitet,

tillgänglighet, framkomlighet,

trafiksäkerhet och miljöpåverkan samt

för frågor som rör fordon,

kollektivtrafik och handikappanpassning.

Banverket skall aktivt driva på och

följa upp utvecklingen inom

järnvägssektorn och bistå regering och

riksdag i frågor som berör hela

järnvägstransportsystemet samt verka för

ett effektivt, trafiksäkert och

miljövänligt utnyttjande av järnvägarna

och för en samordning av den lokala,

regionala och interregionala

järnvägstrafiken. Mot bakgrund av det

föreslagna sektors-ansvaret anges att

det övergripande målet för Banverket bör

vara att tillhandahålla en

konkurrenskraftig, kundanpassad och

trafiksäker infrastruktur för

järnvägstrafikens operatörer med hänsyn

tagen till miljö och regional balans.

11.4.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i olika

sammanhang uttalat vikten av en ökad

helhetssyn inom trafiksystemet.

Utskottet har också efterlyst ett

förbättrat underlag för uppföljning och

utvärdering inom kommunikationsområdet.

Utskottet har mot denna bakgrund ingen

erinran mot att Banverket som statens

företrädare på central nivå skall ha ett

samlat ansvar, ett s.k. sektorsansvar,

för hela järnvägstransportsystemets

effektivitet, tillgänglighet,

framkomlighet, trafiksäkerhet och

miljöpåverkan samt för frågor inom

järnvägsområdet som rör fordon,

kollektivtrafik och handikappanpassning.

Utskottet förutsätter därvid att

regeringens redovisning till riksdagen

av utvecklingen på järnvägsområdet

därmed också kan komma att bli mer

heltäckande samt fördjupas och

förtydligas.

12 Sjöfartsverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

följande förslag avseende Sjöfartsverket

enligt yrkandena 12-20 i regeringens

hemställan. Riksdagen föreslås enligt

regeringen

dels godkänna övergripande mål och

verksamhetsinriktning samt investeringar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999 i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels godkänna ekonomiska mål och ramar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999 i enlighet med vad regeringen

förordar,

dels bemyndiga regeringen att

fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordar,

dels godkänna att Sjöfartsverket ingår

i ett med SAAB och Osterman Helicopter

AB gemensamt ägt bolag för bl.a.

sjömätning,

dels godkänna att Sjöfartsverket

tecknar aktier och ger

aktieägartillskott till det gemensamma

bolaget Sjöfartsverket, SAAB och

Osterman Helicopter AB, inom en total

ram på 15 000 000 kr,

dels godkänna att Sjöfartsverket

tecknar borgensförbindelser för krediter

upp till 20 000 000 kr till förmån för

det gemensamma bolaget Sjöfartsverket,

SAAB och Osterman Helicopter AB,

dels godkänna att Sjöfartsverket för

statens räkning förvaltar de aktier som

staten äger i det gemensamma bolaget

Sjöfartsverket, SAAB och Osterman

Helicopter AB,

dels godkänna att fyrarna Måseskär och

Örskär avbemannas i enlighet med vad

regeringen förordar,

dels godkänna vad regeringen anför om

Handelsflottans kultur- och fritidsråd.

Vidare behandlar utskottet motionerna

T601 (m), T603 (s), T604 (s), T605 (m),

T606 (s), T607 (mp), T613 (c), T614

(fp), T615 (s) yrkande 1, T621 (s)

yrkandena 1 och 2 samt U802 (c) yrkande

8.

12.1 Övriga frågor angående

Sjöfartsverket

12.1.1 Mål och inriktning för

Sjöfartsverket m.m.

Sjöfartsverkets främsta uppgifter är att

svara för tillsyn över sjösäkerheten,

lotsning, utmärkning av farleder,

sjöräddning, isbrytning, skydd av miljön

mot förorening från fartyg och

sjökartläggning.

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner övergripande mål och

verksamhetsinriktning samt investeringar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999 i enlighet med vad som

förordas i propositionen.

I propositionen återges vad

Sjöfartsverket i sin treårsplan för den

nämnda perioden anfört i fråga om

inriktning av verksamheten. Regeringen

framhåller att Sjöfartsverket väl

uppfyller de mål och väl följer den

inriktning som verket ålagts. Några

förändringar av verkets övergripande mål

eller av verksamhetens huvudsakliga

inriktning föreslås inte.

Sjöfartsverkets internationella arbete

med att förbättra sjösäkerheten följer

regeringens målsättning. Det

prioriterade sjösäkerhetsarbetet skall

fortsätta att utgöra en av de mest

betydelsefulla frågorna, liksom frågor

angående sjöfartens miljöpåverkan. I

propositionen lämnas en närmare

redogörelse för sjösäkerhets- och

miljöarbetet som utskottet återkommer

till i avsnitt 13 av detta betänkande.

Av propositionen framgår vidare att

verket planerar investeringar under den

kommande treårsperioden för 425,9

miljoner kronor. I beloppet ingår 250

miljoner kronor för återanskaffning av

isbrytarfartyg, då Tor avses bytas ut.

Regeringen säger sig i huvudsak inte ha

någon erinran mot Sjöfartsverkets

planerade investeringar och understryker

att det skall ställas krav på katalytisk

avgasrening vid återanskaffning av

isbrytare.

Utskottet har ingen erinran mot vad

regeringen anfört om mål och

verksamhetsinriktning samt investeringar

för Sjöfartsverket under perioden

1997-1999.

12.1.2 Statsisbrytarnas lokalisering

I motionerna T605 (m) och T613 (c)

framhålls att isbrytarflottan eller

delar av den bör lokaliseras till

Härnösand. I den sistnämnda motionen

framhålls vidare nödvändigheten av en

kostnadsjämförande analys enligt

Sjöverksamhetskommittén . Vikten av en

sådan analys betonas också i motion T614

(fp), i vilken vidare framhålls att

regionalpolitiska aspekter bör ingå i en

total bedömning om var isbrytarna skall

vara lokaliserade.

Den i motionerna nämnda

Sjöverksamhetskommittén återgav i sitt

betänkande Statens maritima verksamhet

(SOU 1996:41), som överlämnades till

regeringen i mars 1996, följande

uttalande i utskottets betänkande

1994/95: TU12.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen

under senare år avstyrkt motionsyrkanden

om att isbrytarflottan bör lokaliseras

till Härnösand eller andra norrländska

hamnar. Utskottet har inte ändrat

uppfattning och vill ånyo erinra om att

statsmakternas styrning av

Sjöfartsverkets verksamhet avser mål och

inriktning. Det av riksdagen fastställda

målet för isbrytning är att

vintersjöfart skall kunna bedrivas på

alla svenska hamnar av betydelse.

Utskottet förutsätter att stationeringen

av isbrytarflottan är den för

verksamheten ändamålsenligaste.

Efter detta citat erinrar

Sjöverksamhetskommittén om att

Sjöfartsverket tidigare utrett frågan om

statsisbrytarnas stationering och då

stannat för den lösning som gäller i

dag, nämligen stationering i Stockholm.

Kommittén framhåller emellertid som sin

uppfattning att det vore värdefullt med

en genomgripande analys inför framtida

överväganden. Regeringen bör enligt

kommittén föranstalta om en analys som

innehåller jämförelser av kostnaderna

vid en fortsatt stationering i Stockholm

och vid en utlokalisering till Härnösand

eller Luleå.

Utskottet förutsätter att regeringen

prövar kommitténs förslag om den nämnda

analysen och finner därför inte något

riksdagens uttalande i frågan

erforderligt. Med det sagda avstyrker

utskottet motionerna T605 (m), T613 (c)

och T614 (fp).

12.1.3 Ekonomiska mål och ramar för

Sjöfartsverket

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner ekonomiska mål och ramar för

Sjöfartsverket under perioden 1997-1999

i enlighet med vad regeringen förordar.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordar.

Verkets soliditet uppgick - framgår det

av propositionen - till 54,2 % vid

1995 års slut. Soliditeten bör enligt

regeringen uppgå till minst 50 % inför

återanskaffningen av isbrytare. Det bör

övervägas om sådan återanskaffning i en

framtid bör finansieras och genomföras

på annat sätt än i dag, t.ex. genom att

investeringarna sprids över en längre

tidsrymd. Målsättning för räntabilitet

på eget kapital bör vara 10 % efter

skattemotsvarighet. En utdelning på 3 %

av det egna kapitalet bör bibehållas.

Prismålet för sjöfartsavgifterna för

åren 1997-1999 skall vara att dessa inte

får öka med mer än nettoprisindex. I

sammanhanget erinras om att Sverige, mot

bakgrund av medlemskapet i EU, bör

införa ett förändrat system för

sjöfartsavgifter. Frågan behandlas i

avsnitt 13 av detta betänkande,

Sjöfartspolitik.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag om ekonomiska mål och ramar för

Sjöfartsverkets verksamhet samt om

bemyndigande att fastställa utdelning

och skattemotsvarighet för

Sjöfartsverket.

12.1.4 Bolag för sjömätning

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner

- att Sjöfartsverket ingår i ett med

SAAB och Osterman Helicopter AB

gemensamt ägt bolag för bl.a.

sjömätning,

- att Sjöfartsverket tecknar aktier och

ger aktieägartillskott till bolaget

inom

en total ram på 15 miljoner kronor,

- att Sjöfartsverket tecknar

borgensförbindelser för krediter upp

till 20

miljoner kronor till förmån för

bolaget,

- att Sjöfartsverket för statens räkning

förvaltar de aktier som staten äger

i bolaget.

Av propositionen framgår att

Sjöfartsverket har begärt att regeringen

medger att verket får rätt att ingå i

ett med SAAB och Osterman Helicopter AB

gemensamt ägt bolag. Bolaget skall bl.a.

utföra sjömätningsuppdrag samt sälja

sjömätningssystem. Regeringen framhåller

att Sjöfartsverket såsom affärsverk har

en organisationsform som i och för sig

gör det möjligt att bedriva

affärsverksamhet. Bolagets planerade

verksamhet innebär bl.a. att sjömätning

bedrivs med ett helikopterburet system

för sjömätning med laserljus i svenska

farvatten under sommarhalvåret. För

vinterhalvåret inriktas verksamheten på

försäljning utomlands av bl.a

sjömätningssystem och utförande av

sjömätningar där. Regeringen finner den

föreslagna bolagsformen lämplig och

framhåller att de övriga intressenternas

marknads- och affärserfarenheter bäst

kan kombineras inom denna med

Sjöfartsverkets kompetens på området.

Utskottet gör för sin del ingen annan

bedömning och tillstyrker förslaget om

att Sjöfartsverket ingår i bolaget

liksom övriga förslag med anknytning

därtill.

12.1.5 Bemanning av fyrar av

regionalpolitiska skäl

Som framhålls i avsnitt 1 av detta

betänkande - Anslagsfrågor inom

utgiftsområde 22 - används anslaget

Ersättning för fritidsbåtsändamål bl.a.

för kostnader för att bemanna fyrar av

regionalpolitiska skäl. Av propositionen

framgår att Måseskär, Kullen, Örskär och

Holmögadd utgör sådana fyrar. Regeringen

föreslår att Örskär och Måseskär

avbemannas. Fyrarna har i dag,

framhåller regeringen, automatiska

väderstationer, vilka helt övertagit den

väderrapportering som personalen

tidigare gjort. De ekonomiska bidrag som

tidigare erhållits från olika

samarbetspartners för bemanningen av

fyrarna har dessutom minskats.

Regeringen säger sig dock förutsätta att

Sjöfartsverket, om möjligt, omplacerar

personalen till andra arbetsuppgifter

och att fyrplatsområdena även i

framtiden utnyttjas på ett

ändamålsenligt sätt.

I motion T603 (s) framhålls att

Sjöfartsverket bör undersöka möjligheten

till finansiering från andra parter

innan ett definitivt beslut fattas om

avbemanning av Örskärs fyr.

Stiftelsen Stockholms skärgård och

Östhammars kommun har i skrivelser till

utskottet framhållit att de önskar

diskutera med Sjöfartsverket om hur

verksamheten på Örskär skall kunna

bedrivas i fortsättningen. Utskottet har

erfarit att sådana diskussioner kommer

att äga rum och finner det värdefullt

att så sker, innan en eventuell

avbemanning verkställs. Med det anförda

synes syftet med motionen tillgodosett.

Denna bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen. Utskottet har inget att

erinra mot att regeringen får besluta om

avbemanning av fyrarna Örskär och

Måseskär.

12.1.6 Handelsflottans kultur- och

fritidsråd

Regeringen föreslog i fjolårets

budgetproposition att Handelsflottans

kultur- och fritidsråds (HKF) verksamhet

borde inordnas i Sjöfartsverket. Till

stöd för förslaget åberopades

administrativa fördelar. Riksdagen

uttalade (bet. 1994/95:TU12, rskr. 232)

att regeringen borde pröva om den

besparing som förslaget syftade till

kunde uppnås med bevarande av en

självständig ställning för HKF. Skulle

så visa sig vara fallet borde något

inordnande inte ske. Skulle det däremot

visa sig att fortsatt självständighet

medförde att en möjlig besparing

uteblev, borde regeringens förslag

genomföras.

I den proposition som nu är i fråga

framhåller regeringen att HKF:s

verksamhet bör förbli oförändrad. Då

systemet för sjöfartsavgifter ändras,

bör rådet finansieras genom avräkning

från Sjöfartsverkets intäkter från

farledsavgifter. Regeringen föreslår att

riksdagen godkänner vad regeringen anför

om HKF.

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

12.1.7 Fritidsbåtsregister

Riksdagen antog år 1987 en lag om

fritidsbåtsregister, som trädde i kraft

den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:121,

bet. KrU22, rskr. 347). År 1992 upphävde

riksdagen lagen med verkan från den 1

januari 1993 (prop. 1992/93:102, bet.

TU10, rskr. 108). Under de fem år lagen

gällde var Sjöfartsverket

registermyndighet. I mars 1995 uttalade

riksdagen att regeringen bör överväga

om de fördelar som ett

fritidsbåtsregister innebär från

sjösäkerhets- och ordningssynpunkt

motiverar att det statliga

fritidsbåtsregistret återinförs (bet.

1994/95:TU12, rskr. 232). I oktober 1995

fastställde regeringen direktiv (dir.

1995:131) för en särskild utredare med

uppdrag att närmare belysa vilka

kostnader fritidsbåtstrafiken orsakar

samhället samt överväga hur dessa

kostnader skall betalas. Av direktiven

framgår att utredaren har att utgå från

det nämnda riksdagsuttalandet och att

han bör beakta ett riksdagsuttalande om

båtskatt. Även frågan om en obligatorisk

ansvarsförsäkring för ägare av

fritidsbåtar bör belysas.

I motionerna T606 (s), T607 (mp), T615

(s) och T621 (s) framhålls att ett

obligatoriskt fritidsbåtsregister bör

återinföras.

Utredaren har i dagarna redovisat sitt

uppdrag för regeringen. I avvaktan på

regeringens beredning av utredarens

förslag bör motionsyrkandena enligt

utskottets mening lämnas utan åtgärd. De

avstyrks därför.

12.1.8 Kostnader för åtgärder i samband

med skred i Göta älv/Trollhätte kanal

I motion T601 (m) framhålls att området

utmed Göta älv är mycket skredkänsligt.

Mellan tre och fem skred inträffar

årligen, alltifrån mindre släppor till

större skred där bebyggelse m.m. hotas.

Det ligger nära till hands - betonar

motionären - att se Sjöfartsverket som

den samordnande myndigheten vid mera

akuta ingripanden, föranledda av skred

eller uppenbara skredrisker. För att

kunna fungera som en sådan ansvarig och

samordnande myndighet behöver

erforderliga medel ställas till verkets

förfogande.

Av propositionen framgår att regeringen

har för avsikt att närmare överväga

ansvars- och finansieringsfrågan vid

akuta och operativa åtgärder i samband

med skred. I avvaktan på resultatet av

dessa överväganden är utskottet inte

berett att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionen. Denna

avstyrks därför.

12.2 Vissa övriga sjöfartsfrågor

I motion U802 (c), med rubriken

Framtiden runt Östersjön, framhålls att

det i Östersjöregionen finns naturliga

förutsättningar för ett mycket

omfattande system av sjötransporter. Med

rätt bränsle utgör sjötransporterna en

synnerligen miljövänlig och energisnål

transportform för både gods och

personer, betonar motionärerna. De yrkar

att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna att en reguljär

färjeförbindelse bör upprättas mellan

Sverige och Litauen.

Utskottet är inte berett att förorda

någon riksdagens åtgärd för att den

föreslagna färjeförbindelsen skall komma

till stånd men delar självfallet

motionärernas uppfattning om värdet av

miljövänliga sjötransporter i Östersjön.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion T604 (s) yrkas att riksdagen

som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförs om en

utredning av de öländska hamnarnas

betydelse i ett utökat framtida

Östersjösamarbete. I dag är Kårehamn -

framhåller motionären - främst en

fiskehamn. En utbyggnad skulle utveckla

och förbättra förutsättningarna för

fiskerinäringen, men också för turismen

och andra basnäringar inom det öländska

näringslivet - t.ex. stenindustrin.

Utskottet erinrar om att hamnverksamhet

i Sverige är en kommunal eller privat

angelägenhet och avstyrker motionen.

13 Sjöfartspolitik

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

till en början två förslag om

sjöfartspolitikens mål och inriktning

enligt yrkandena 37 och 38 i regeringens

hemställan. Regeringen föreslår sålunda

dels att riksdagen antar ett nytt

näringspolitiskt mål för

sjöfartspolitiken, som innebär att

staten på olika sätt skall tillvarata

sjöfartens möjligheter som en

konkurrenskraftig exportnäring och

därigenom stärka betalningsbalansen. Den

svenska handelsflottan skall

tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor,

dels att riksdagen godkänner

inriktningen att det nuvarande bidraget

till den svenskflaggade handelsflottan

bibehålls under åren 1997-2001.

Det sistnämnda förslaget behandlas i

detta avsnitt endast såvitt det avser

åren 1998-2001. I den del förslaget

avser år 1997 behandlas det i detta

betänkandes avsnitt 8 - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna.

I anslutning till de nämnda

regeringsförslagen behandlar utskottet

här också motionerna T201 (m) yrkande

19, T208 (c) yrkande 18, T214 (fp)

yrkande 18, T602 (v) yrkandena 2 och 3

samt T616 (fp) yrkande 1.

Vidare behandlar utskottet i detta

avsnitt tre förslag om ett nytt system

för sjöfartsavgifter enligt yrkandena

39-41 i regeringens hemställan, nämligen

dels att riksdagen antar regeringens

förslag vad gäller ett nytt

avgiftssystem för sjöfartsavgifter,

vilket innebär att inrikes

sjötransporter likställs med utrikes

sjötransporter,

dels att riksdagen bemyndigar

regeringen att utforma närmare

detaljföreskrifter vad gäller bl.a.

avgiftsbefrielse för Vänerområdet,

dels att riksdagen antar regeringens

förslag om att införa

miljödifferentierade avgifter i

farledsavgiftssystemet samt att besluta

om restitution av farledsavgiften vid

installation av miljövänlig teknik.

I anslutning till regeringens förslag

om ett nytt system för sjöfartsavgifter

behandlar utskottet motionerna T201 (m)

yrkandena 20 och 21, T214 (fp) yrkande

20, T602 (v) yrkande 1, T609 (s), T610

(c), T616 (fp) yrkande 2, T617 (s), T618

(c), T619 (s) och T622 (mp) yrkandena 5

och 6.

Slutligen behandlar utskottet i detta

avsnitt vissa motioner om säkerhets- och

miljöfrågor med anknytning till

sjöfarten, nämligen A433 (fp) yrkande 8,

A434 (v) yrkande 14, Jo738 (mp) yrkande

24, Jo759 (fp) yrkande 4, Jo778 (mp)

yrkandena 2 och 3, T208 (c) yrkandena 16

och 17, T213 (kd) yrkandena 3 (delvis)

och 18, T225 (v) yrkande 11, T608 (m),

T612 (fp), T620 (s), T622 (mp) yrkandena

2-4 och U802 (c) yrkande 9.

Näringsutskottet har yttrat sig över

regeringens förslag om ett nytt system

för sjöfartsavgifter och de med

anledning därav väckta motionsyrkandena.

Näringsutskottets yttrande 1996/97:NU6y

är fogat som bilaga 3 till detta

betänkande.

Företrädare för

Kommunikationsdepartementet, Preem

Petroleum AB och Svenska Shell AB har

inför utskottet lämnat synpunkter på

regeringens förslag om ett nytt system

för sjöfartsavgifter. Vidare har

skrivelser i den frågan inkommit från

Sveriges Industriförbund och Sveriges

Redareförening.

13.1 Den svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft

13.1.1 Sjöfartspolitiska riksdagsbeslut

åren 1980-1994

År 1980 fastställde riksdagen (prop.

1979/80:166, bet. TU26 och TU30, rskr.

412) följande mål för

sjöfartspolitiken:

- Förutsättningar bör skapas för att

Sveriges utrikeshandel skall kunna

utfö-

ras på ett tillfredsställande sätt

till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kost-

nad.

- Förutsättningar bör skapas för att

trygga vår transportförsörjning i

politiska

och ekonomiska krissituationer.

- Sjöfartens möjligheter att som

konkurrenskraftig exportnäring stärka

Sve-

riges betalningsbalans skall tas till

vara.

År 1988 beslutade riksdagen att införa ett

rederistöd i syfte att stärka den

svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft (prop.

1987/88: 129, bet. TU27, rskr. 337 och

prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85).

Ett enigt trafikutskott hade

dessförinnan, i december 1987, uttalat

att den svenska handelsflottan hade

undergått en minskning som var ägnad att

inge allvarlig oro med hänsyn till vår

transportförsörjning i krissituationer

(bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). Åtgärder

behövde därför vidtas - betonades det i

det sistnämnda betänkandet - i syfte att

bevara en internationellt inriktad

sjöfartsnäring av rimlig omfattning. I

sammanhanget underströks näringens

betydelse inte bara från

beredskapssynpunkt utan också för

Sveriges bytesbalans samt för

sysselsättningen även inom andra

sjöfartsanknutna verksamheter än

fartygsdrift.

I riksdagens beslut år 1988 framhölls

att de höga bemanningskostnaderna hade

en avgörande betydelse för den svenska

handelsflottans konkurrenskraft i

fjärrfart. Stödet avgränsades därför

till att avse handelsfartyg i sådan fart

och utformades som dels en återbetalning

av sjömansskatt, dels ett bidrag till

reduktion av sociala avgifter.

I april 1992 beslutade riksdagen att

rederistödet skulle avvecklas (prop.

1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr.

186). I den nämnda propositionen

anmäldes att regeringen avsåg att under

våren 1992 förelägga riksdagen förslag

till nya förutsättningar för den svenska

sjöfarten. Därmed avsågs främst ett

svenskt internationellt fartygsregister,

som skulle göra det möjligt att operera

vissa svenskägda fartyg på

internationella kostnadsvillkor.

I december 1992 beslutade riksdagen att

rederistödet skulle återinföras i

avvaktan på ett slutligt

ställningstagande till frågan om

åtgärder till stöd för svensk sjöfart

(prop. 1992/93:128, bet. TU12, rskr.

153). Beslutet tillkom som en följd av

att sjöarbetsmarknadens parter inte hade

kunnat enas i frågan om införande av ett

svenskt internationellt fartygsregister.

Av betydelse för beslutet var också det

s.k. rationaliseringsavtal som hade

träffats mellan parterna och som

redovisades i den nämnda propositionen.

Avtalet skulle enligt parternas

beräkning medföra kostnadssänkningar på

genomsnittligt 15 %. Parterna hade

vidare beräknat att deras egna åtgärder

i förening med statliga åtgärder -

bestående av befrielse från sjömansskatt

och en minskning av de sociala

avgifterna med 18 procentenheter -

skulle innebära en sammanlagd

kostnadsminskning på 40 %. Genom det

nämnda beslutet i december 1992

anvisades också medel för det

återinförda rederistödet. För budgetåret

1992/93 anvisades 360 miljoner kronor.

Till rederistöd har riksdagen därefter,

för vart och ett av budgetåren 1993/94

och 1994/95 anvisat 400 miljoner kronor.

För innevarande budgetår, som omfattar

18 månader, har riksdagen anvisat 510

miljoner kronor (prop. 1994/95:100 bil.

7, bet. TU12, rskr. 232).

I sitt betänkande 1993/94:TU14, som

godkändes av riksdagen våren 1994,

erinrade utskottet om den oenighet, i

riksdagen och annorstädes, om de

sjöfartspolitiska medlen som hade rått

alltsedan rederistödet infördes genom

riksdagsbeslutet år 1988. Efter en

sammanfattning av argumenten i debatten

för och emot ett svenskt internationellt

fartygsregister framhöll utskottet:

Nuvarande sjöfartspolitik, i den del den

omfattar åtgärder i syfte att säkra den

svenska handelssjöfartens

internationella konkurrenskraft, baseras

på ett nu drygt sex år gammalt

riksdagsbeslut. Det är därför enligt

utskottets mening inte för tidigt att

ånyo pröva denna politiks mål och medel.

Utskottet anser att alla ansträngningar

därvid bör göras i syfte att nå en bred

enighet över partigränserna i den för

nationen centrala frågan om hur vårt

behov av sjöburen utrikeshandel bäst

skall tillgodoses i ett långsiktigt

perspektiv. En parlamentariskt

sammansatt utredning bör därför

tillsättas för ändamålet.

Till de sålunda i tidsföljd angivna

riksdagsbesluten av intresse i detta

ärende bör fogas upplysningen att

skatteutskottet i sitt betänkande

1996/97:SkU3 tillstyrkt förslag i

proposition 1995/96:227 om att

sjömansskattelagen (1958: 295) skall

upphävas vid utgången av år 1997.

Beskattningen av sjömän som är bosatta i

Sverige skall ske enligt reglerna i

kommunalskattelagen (1928:370) och lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt.

13.1.2 Regeringens överväganden och

förslag

Regeringen har i enlighet med riksdagens

våren 1994 uttalade önskemål låtit

utreda frågan hur vårt behov av

sjöburen utrikeshandel bäst skall

tillgodoses i ett långsiktigt

perspektiv . Resultatet redovisas i

Sjöfartspolitiska utredningens

betänkande Svensk sjöfart - näring för

framtiden (SOU 1995:112), som efter

remissbehandling lagts till grund för

regeringens överväganden och förslag i

fråga om rederistöd och en långsiktig

sjöfartspolitik.

I propositionen berörs till en början

EG-kommissionens nya sjöfartsstrategi.

Kommissionen sägs i likhet med bl.a.

Sjöfartspolitiska utredningen betona att

det från principiella utgångspunkter

inte bör förekomma något statsstöd och

att Romfördraget också förbjuder detta i

flertalet fall. Kommissionen menar dock

- framhålls det i propositionen - att

det för närvarande inte är önskvärt att

alltför strikt tillämpa gällande regler,

eftersom en sådan tillämpning skulle

kunna slå ut EU:s sjöfartsnäring.

Kommissionen föreslår därför att

gällande riktlinjer för statsstöd ses

över så att i varje fall konkurrensen

mellan medlemsstaterna blir neutral.

Det tidigare presenterade förslaget om

ett gemensamt fartygsregister - EUROS -

avser kommissionen dra tillbaka.

Vidare sägs den av riksdagen våren 1995

beslutade näringspolitiska inriktningen

innebära att svenska företag, även

sjöfartsföretag, i princip skall stå på

egna ben utan statligt stöd.

Näringspolitiken är i dag så utformad -

framhålls det i propositionen - att

staten skall ange spelreglerna och med

generella medel stimulera miljön för

svenska företag. Riksdagen sägs

emellertid också ha framhållit att det i

praktiken även finns behov av

branschinriktade åtgärder, om

omvärldsförutsättningarna så påkallar.

Under rubriken Mål för en

näringspolitiskt inriktad

sjöfartspolitik framhåller regeringen

att sjöfartens stora betydelse för den

svenska utrikeshandeln och för det

svenska näringslivet fortfarande

motiverar att särskilda målsättningar

fastställs och att nuvarande former för

bidrag till svenska rederier består.

Staten bör dock - betonar regeringen -

sträva efter att finna alternativ till

stödet inom ramen för en gemensam

sjöfartspolitik inom EU. Vidare

framhåller regeringen att den fäster

stort avseende vid sjöfartens

möjligheter att utvecklas, inte minst

mot bakgrund av den pågående

Europaintegrationen och utrikeshandelns

stora betydelse. Sveriges beroende av en

högkvalitativ sjöfart är stort, och

sjöfartspolitiken får därmed stor

betydelse. Det år 1980 fastställda

sjöfartspolitiska målet - att vår

transportförsörjning i politiska och

ekonomiska krissituationer bör tryggas -

är alltjämt giltigt, betonar regeringen.

Härtill kommer att en svensk

handelsflotta ger ett ekonomiskt

mervärde för Sverige och att varje

fartygsanställd skapar ytterligare

värdefull sysselsättning i

sjöfartsnäringens service- och

utvecklingsfunktioner. En handelsflotta

av en viss storlek krävs likaledes för

att upprätthålla Sveriges maritima

kompetens i vid bemärkelse.

Med det angivna synsättet framstår det

som angeläget - betonar regeringen - att

klarlägga de långsiktiga målen för

sjöfartspolitiken. I sammanhanget

understryks att svensk sjöfart inte

endast är en fråga om rederier och deras

verksamheter utan också om en väsentligt

bredare verksamhet inom en sektor av

svenskt näringsliv som omfattas av

begreppet svensk sjöfartsnäring. Det

sagda innebär enligt regeringen ett nytt

perspektiv på sjöfarten, som bör sättas

in i ett näringspolitiskt sammanhang och

som bör återspeglas i det av riksdagen

år 1980 fastställda näringspolitiska

målet för sjöfarten. Regeringen föreslår

(yrkande 37) att riksdagen antar ett

nytt näringspolitiskt mål för

sjöfartspolitiken, som innebär att

staten på olika sätt skall tillvarata

sjöfartens möjligheter som en

konkurrenskraftig exportnäring och

därigenom stärka betalningsbalansen. Den

svenska handelsflottan skall

tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor.

Den angivna inriktningen innebär,

understryker regeringen, att staten tar

på sig ett ansvar för att skapa

långsiktiga konkurrensförutsättningar

för den svenska handelsflottan,

oberoende av de medel för ändamålet som

nu eller på sikt skall användas.

I sammanhanget vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att det i avsnitt 8

av detta betänkande - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna -

behandlar regeringens förslag om en

medelsanvisning till ett anslag med

beteckningen Bidrag till sjöfarten på

400 miljoner kronor för budgetåret 1997

inom en av regeringen föreslagen ram för

utgiftsområde 22 som totalt omfattar

25,1 miljarder kronor (yrkande 44 i

regeringens hemställan).

Under rubriken Statens engagemang i den

svenska handelsflottans

konkurrensanpassning 1997-2001

framhåller regeringen att dess strävan

är att det svenska bidraget till

handelssjöfarten stegvis skall ersättas

med gemensamma och likartade regler för

statsstöd och andra villkor som kan

komma att gälla inom EU. Vidare betonar

regeringen vikten av att det skapas

långsiktiga konkurrensförutsättningar

för den svenska handelsflottan. I syfte

att nu stabilisera förutsättningarna för

stödet bör riksdagen enligt regeringen

fatta ett långsiktigt inriktningsbeslut

om att det nuvarande bidraget till den

svenskflaggade handelsflottan skall

bibehållas under åren 1997-2001.

I propositionen redovisar regeringen

också, i avsnittet Konkurrensanpassning

för den svenska handelssjöfarten åren

1997-2001, vissa bedömningar enligt

följande.

De krav som i dag ställs på de rederier

som medges stöd bör kompletteras med

krav på att fartyg med personal som

omfattas av stödet skall vara försäkrad

och på att utbildningsplatser på sådana

fartyg skall tillhandahållas. Det

nuvarande kravet på rationalisering

ombord på fartygen bör tills vidare

behållas.

Nuvarande bidragssystem bör ersättas

med ett mer konkurrensanpassat och

flexibelt stödsystem som frigörs från

sjömansskattesystemet och dess

fjärrfartsbegrepp. Bidraget skall kunna

omfatta svenskflaggade handelsfartyg som

används i utrikestrafik. Med

utrikestrafik skall förstås sådan trafik

som är av betydelse för den svenska

utrikeshandeln eller tjänsteexporten.

Oljeplattformar och passagerarfartyg

skall, som huvudregel, inte vara

stödberättigade. En ny nämnd,

Rederinämnden, som avses ersätta den

nuvarande Nämnden för rederistöd, bör -

inom vissa strikta ramar - kunna justera

kretsen av stödberättigade fartyg och

därigenom anpassa bidragsgivningen efter

den konkurrenssituation som gäller. Den

nya nämndens avgöranden får sålunda en

mer värderande karaktär än den

nuvarande nämndens mer expeditionella

beslut. Företrädare för

sjöarbetsmarknadens parter bör därför,

till skillnad från vad som nu gäller,

inte medverka i nämndens beslut.

Inriktningen är att skapa en nämnd med

kompetens i konkurrensbedömningar och i

rättsliga frågor. Parterna kommer

emellertid att erbjudas att låta sig

företrädas i någon form av referensgrupp

knuten till nämnden.

De små och medelstora svenska

rederiernas struktur- och

kapitalförsörjningssituation bör utredas

och sättas in i ett samlat svenskt och

europeiskt utvecklingsperspektiv.

Den svenska handelsflottans utbildnings-

och kompetensnivå måste bibehållas och

stärkas både av konkurrensmässiga skäl

och av miljö- och säkerhetsskäl.

Forskning och utveckling på sjöfartens

område har stor betydelse för den

svenska handelsflottans utveckling och

konkurrenssituation.

13.1.3 Motionsförslag

I motion T201 (m) framhålls att

rederistödet, liksom annat industristöd

med offentliga medel, är ineffektivt och

bör avvecklas. (I en annan m-motion,

T222, som utskottet behandlar i avsnitt

8 av detta betänkande - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna -

föreslås att riksdagen under anslaget

Bidrag till sjöfarten för budgetåret

1997 anvisar 300 miljoner kronor, dvs.

ett 100 miljoner kronor lägre belopp än

det regeringen föreslår.) Vidare enligt

motion T201 (m) bör Sverige verka

internationellt pådrivande för en

successiv avveckling av andra

sjöfartsnationers rederistöd och för att

skapa lika konkurrensvillkor. I första

hand bör regeringen inom EU få till

stånd en gemensam sjöfartspolitik som

bygger på sunda affärsmässiga principer

utan olika former av subventioner och

särlagstiftning.

I motionen anförs vidare att svenska

rederier inte har samma

etableringsfrihet i utlandet som annan

svensk industri, eftersom svenska

fackliga organisationer hävdar

förhandlingsrätt och svenska avtal även

för den utländska verksamheten.

Motionärerna framhåller också att svensk

rederinäring under senare år utsatts för

konflikter och konflikthot, som drabbat

den och annan svensk industri i en

orimlig omfattning. Den arbetsrättsliga

lagstiftningen måste därför ändras och

möjligheten till sympatiblockader

begränsas.

I motionen framhålls även att

bemanningsreglerna bör inriktas på

säkerhetsbemanning, större individuell

anpassning till aktuella

driftförhållanden och en slopad facklig

vetorätt i fråga om ändring av dessa

regler.

I motionen erinras vidare om vissa EU-

regler om övergång av anställningsavtal

vid företagsöverlåtelser. Reglerna

gäller inte vid överlåtelse av fartyg,

betonar motionärerna. Ändå har de

införlivats med svensk rätt utan att man

därvid gjort undantag för

fartygsöverlåtelser. Eftersom de svenska

reglerna därigenom kommer i konflikt med

EU-rätten, bör undantaget enligt EU:s

regler snarast införas.

I motion T201 (m) påtalas också att

speciella regler om sjuklön, arbetstid

och semester gäller för sjöfarten.

Bestämmelserna bör enligt motionärerna

anpassas till de generella regler som

gäller för svensk arbetsmarknad.

Slutligen framhåller motionärerna att

de svenska hamnarna drivs i form av

ineffektiva kommunala monopol, att

monopolet baseras dels på en föråldrad

förordning om hamnverksamhet, dels på

ILO-konvention 137, att EU har krav på

att hamnverksamhet skall

konkurrensutsättas och att de svenska

reglerna bör anpassas till EU:s.

Hamnförordningen och reglerna om allmän

hamn måste anpassas till moderna krav -

fortsätter motionärerna - och de

kommunala monopolen avskaffas.

Tolkningen av ILO-konvention 137 måste

vidare ändras så att fackliga

kompetenstvister i hamnarna omöjliggörs.

I motion T214 (fp) framhålls att det är

ekonomiskt omöjligt och en

näringspolitisk otjänst att söka

avhjälpa hoten mot den svenska sjöfarten

med breda industristöd. Motionärerna

säger sig därför se positivt på

regeringens avsikt att avveckla

rederistödet. Avvecklingen bör dock ske

i snabbare takt än vad regeringen

föreslår, betonar motionärerna. Motion

T214 (fp) innehåller också ett yrkande

om att riksdagen under anslaget Bidrag

till sjöfarten för budgetåret 1997

anvisar 200 miljoner kronor, dvs. ett

200 miljoner kronor lägre belopp än det

regeringen föreslår. Det yrkandet

behandlas i avsnitt 8 av detta

betänkande - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna).

I motion T616 (fp) anförs att bidraget

till sjöfarten inte får urholkas i för

snabb takt, om vi skall kunna behålla

den handelsflotta vi har och ge den

rimliga chanser att överleva. Vidare

framhålls i motionen att

sjöarbetsmarknadens parter bör vara

företrädda i den nämnd som avses

ersätta den nuvarande Nämnden för

rederistöd. Det vore olyckligt - betonar

motionären - om näringen berövades

medbestämmande i frågor som direkt berör

dess egna möjligheter till utveckling.

I motion T208 (c) framhålls att

rederistödet är en förutsättning för att

vi även framöver skall kunna ha en

handelsflotta under svensk flagg och för

att denna skall kunna konkurrera

internationellt. Om stödet avvecklas,

ökar utflaggningen. Denna leder i sin

tur till försämrad sjösäkerhet och ökad

arbetslöshet för svenska sjömän.

Minskade utgifter till följd av ett

slopat rederistöd måste i så fall växlas

mot ökade utgifter för arbetslöshet. Det

är därför - betonar motionärerna -

nödvändigt att rederistödet bibehålls.

I motion T602 (v) pekas på uppgifter

från Internationella

Transportarbetarefederationen som visar

att bekvämlighetsflaggade fartyg är

kraftigt överrepresenterade i

olycksstatistiken. Motionärerna

framhåller att man i propositionen

ingenting säger om vad som bör göras åt

problemet. Den ökande

bekvämlighetsflaggningen måste stoppas,

betonar motionärerna. Regeringen bör

därför ta internationella kontakter i

det syftet. Vidare framhåller

motionärerna att de ser positivt på det

som regeringen säger i propositionen om

vikten av att stärka handelssjöfartens

utbildnings- och kompetensnivå.

Motionärerna betonar för sin del

särskilt vikten av att alla de sjömän

som nu är arbetslösa också får del av

utbildningen.

13.1.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen

delar riksdagens år 1987 uttalade

uppfattning om den svenska

sjöfartsnäringens betydelse och att

regeringen finner åtgärder erforderliga

även framgent i syfte att säkerställa

näringens utveckling. Utskottet gör för

sin del ingen annan bedömning och vill -

i likhet med regeringen - understryka

vikten av att sjöfartspolitiken ges en

långsiktig inriktning.

Regeringen föreslår, som nämnts, en

komplettering av den av riksdagen år

1980 fastställda målsättningen att

sjöfartens möjligheter att såsom en

konkurrenskraftig exportnäring stärka

vår betalningsbalans bör tas till vara.

Kompletteringen är att den svenska

handelsflottan skall tillförsäkras

rimliga konkurrensvillkor och sägs

innebära att staten tar på sig ett

ansvar för att skapa långsiktiga

konkurrensförutsättningar för den

svenska handelsflottan, oberoende av de

medel härför som nu eller på sikt skall

användas.

Utskottet har ingen erinran mot detta

förslag. Med hänsyn till vikten av en

långsiktig sjöfartspolitik delar

utskottet också regeringens uppfattning

att det nuvarande bidraget till den

svenskflaggade handelsflottan bör

bibehållas under åren 1998-2001, med de

förändringar som anges i propositionen.

Regeringens förslag omfattar även år

1997. I den delen behandlas förslaget

emellertid i avsnitt 8 av detta

betänkande - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna.

Utskottet har inte heller någon erinran

mot vad regeringen anför om sin strävan

att låta det svenska bidraget till

handelssjöfarten stegvis ersättas med

gemensamma och likartade regler för

statsstöd och andra villkor, som kan

komma att gälla inom EU.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker

utskottet motion T201 (m) yrkande 19 i

den del det avser sjöfartspolitikens

långsiktiga inriktning och motion T214

(fp) yrkande 18. Riksdagen bör enligt

utskottets mening anta regeringens

förslag avseende statens ansvar för den

svenska handelsflottans konkurrensvillkor

med den redaktionella ändring som framgår

av utskottets hemställan under moment 27.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen

bifaller regeringens förslag om

bibehållande av nuvarande bidrag till

den svenskflaggade handelsflottan, i den

del förslaget avser åren 1998-2001.

I motion T208 (c) har motionärerna

tagit fasta på regeringens uttalande om

en avveckling av rederistödet på sikt.

De framhåller att stödet måste behållas,

så att vi även framgent skall kunna ha

en handelsflotta under svensk flagg. I

motion T616 (fp) framhålls att stödet

inte får avvecklas i för snabb takt.

Utskottet erinrar om att regeringen

föreslår att riksdagen godkänner att

stödet skall behållas under åren

1997-2001. Någon snabb avveckling synes

det sålunda under inga förhållanden vara

fråga om. Vidare framgår av

propositionen att EG-kommissionen

uttalat att statsstöd från principiell

synpunkt inte bör förekomma, men att

Romfördragets regler om förbud mot

sådant stöd inte får tillämpas alltför

strikt med hänsyn till intresset av att

bevara en sjöfartsnäring hos berörda

medlemsstater. Enligt kommissionen bör

gällande riktlinjer för statsstöd ses

över så att i varje fall konkurrensen

mellan medlemsstaterna blir neutral. Som

nämnts säger sig regeringen sträva efter

att stegvis ersätta det svenska bidraget

till handelssjöfarten med gemensamma och

likartade regler för statsstöd och andra

villkor som kan komma att gälla inom EU.

Regeringen synes sålunda inriktad på att

med olika medel - även statsstöd - söka

säkerställa en svenskflaggad

handelsflotta av rimlig omfattning,

också efter år 2001. Denna inriktning

framgår för övrigt redan av regeringens

uttalande - som utskottet ju ställt

sig bakom - att den svenska

handelsflottan skall tillförsäkras

rimliga konkurrensvillkor, oberoende av

de medel härför som nu eller på sikt

skall användas. Med det sagda finner

utskottet syftet med motionerna T208 (c)

yrkande 18 och T616 (fp) yrkande 1, i

den del som nu är i fråga, tillgodosett.

Yrkandena bör inte föranleda någon

riksdagens åtgärd och avstyrks därför.

Motion T201 (m) yrkande 19 innehåller

en rad synpunkter som spänner över ett

brett fält av politikområden. Det gäller

sålunda förändringar av arbetsrätten i

olika avseenden, av bestämmelser om

sjuklön, arbetstid och semester - som är

speciella för sjöfarten - och av

bemanningsregler. I motionen framläggs

slutligen synpunkter på hamnverksamheten

samt i frågan hur en ILO-konvention

skall tillämpas.

Utskottet erinrar om att frågor som rör

fartygsbemanning regleras i

fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagens

självklara utgångspunkt är att ett

fartyg skall vara bemannat på ett

betryggande sätt. Sjöfartsverket har -

enligt bemyndigande i lagen - att

fastställa minimibesättning för varje

passagerarfartyg och för varje annat

fartyg med en bruttodräktighet av minst

20 som transporterar gods eller

passagerare. Utskottet förutsätter

självfallet att verket därvid inte går

utöver sjösäkerhetens krav. Vidare

erinrar utskottet om regeringens

uttalande i propositionen att nuvarande

krav på rationalisering - såsom en

förutsättning för erhållande av

rederistöd - tills vidare bör behållas

och att Sjöfartsverket bör bevaka

frågan.

I propositionen framhålls att några

ändringar i reglerna om sjömäns sjuklön

inte nu bör göras med hänsyn till de

invändningar som framförts från

arbetstagarorganisationerna. Dessa

hävdar enligt regeringen att

sjömansyrkets särart fortfarande

motiverar att nuvarande bestämmelser

behålls. Utskottet delar regeringens

uppfattning.

Frågor om sjömäns arbetstid och

semester behandlas i sjöarbetstidslagen

(1970:105). I sitt av riksdagen godkända

betänkande 1995/96:AU9 behandlar

arbetsmarknadsutskottet ett yrkande i en

m-motion med samma innebörd som det nu

föreliggande, i den del det gäller

sjömäns arbetstid och semester.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller att

en översyn av sjöarbetstidslagen kommer

att aktualiseras med hänsyn till

regleringar som initierats inom EU och

avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottet kan inte instämma i det som

sägs i motionen om att de svenska

hamnarna drivs i form av kommunala

monopol och att sådana monopol skulle

grundas på en föråldrad förordning om

hamnverksamhet. Hamnar får som bekant

drivas även i privat regi, och

förordningen (1874 nr 26 s. 11) angående

hamnordningar och andra

ordningsföreskrifter för de allmänna

hamnarna i riket har upphävts. Så skedde

i och med att riksdagen antog

ordningslagen (1993:1617). I dennas 3

kap. 10 § stadgas att regeringen får

meddela föreskrifter om ordningen och

säkerheten i en hamn med hänsyn till den

verksamhet som bedrivs i hamnen.

Regeringen får överlämna åt en kommun

att meddela sådana föreskrifter i fråga

om hamnar som ägs eller förvaltas av

kommunen eller ett av kommunen helägt

företag. I fråga om hamnar som ägs eller

förvaltas av någon annan får regeringen

överlämna åt länsstyrelsen att meddela

sådana föreskrifter.

Vad gäller den i motion T201 (m)

berörda frågan om tillämpning av ILO-

konvention 137 kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadsutskottet har att

bereda ett yrkande i motion T214 (fp) om

det s.k. stuverimonopolet, dvs. den

arbetsrättsliga fråga som synes åsyftad

i m-motionen. Vad gäller övriga

arbetsrättsliga frågor som berörs i

motion T201 (m) vill utskottet erinra om

att de omfattas av riksdagsbeslut på

senare tid. Utskottet är inte för sin

del berett att förorda någon omprövning

av dessa beslut.

Sammanfattningsvis finner utskottet

inte någon riksdagens åtgärd påkallad

med anledning av motion T201 (m) yrkande

19 i nu behandlad del. Yrkandet avstyrks

därför i motsvarande del.

Säkerhetsaspekter på

bekvämlighetsflaggade fartyg behandlas i

motion T602 (v). Utskottet väljer att

behandla motionsyrkandet i detta

sammanhang, eftersom också

konkurrensaspekter kan läggas på

förekomsten av sådana fartyg.

I propositionen återges ett uttalande

av EG-kommissionen, vari framhålls att

rederier, som seglar under

bekvämlighetsflagg, kan skapa sig en

konkurrensmässig fördel genom att de

många gånger inte uppfyller generella,

internationellt fastställda regler om

sjösäkerhet. Uttalandet visar enligt

regeringen att sjösäkerhet,

trafikpolitik och näringspolitik inom

sjöfarten är nära förbundna och måste

behandlas sammanvägt. Regeringen säger

sig dra den slutsatsen att detta måste

speglas i statens egen organisation och

förvaltning. Med den motiveringen kommer

bl.a. instruktionen för Sjöfartsverket

att ses över, så att den anpassas till

rådande förhållanden. Instruktionen

kommer att ändras så att verkets roll i

det sjöfartspolitiska utvecklingsarbetet

markeras. I propositionen erinras också

om den hamnstatskontroll, vari

Sjöfartsverket och 16 andra

sjöfartsnationers sjöfartsmyndigheter

medverkar. Denna utgör ett komplement

till den kontroll som skall göras av

flaggstatens sjöfartsadministration. Ett

internationellt problem är emellertid

att vissa flaggstaters

sjöfartsmyndigheter brister i sin

tillsyn. Sverige bör därför - betonar

regeringen - stödja arbetet med att

försöka skapa internationella instrument

som ställer kvalitetskrav på

flaggstaters sjöfartsmyndigheter.

Utskottet instämmer i det regeringen

sålunda anför och finner därmed syftet

med motion T602 (v) yrkande 3

tillgodosett. Yrkandet bör följaktligen

inte föranleda någon riksdagens åtgärd

och avstyrks med det sagda.

Den långsiktiga inriktning av

sjöfartspolitiken som utskottet förordar

synes väl ägnad att stärka den svenska

handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft. Därigenom motverkas

utflaggning och främjas inflaggning av

utlandsregistrerat tonnage, som

kontrolleras av svenska intressen. En

sådan utveckling torde också medföra att

svenska sjömän efterfrågas i ökad

utsträckning, med minskad arbetslöshet

bland dem som följd. Den

utbildningssatsning som regeringen

förordar synes sålunda i inte obetydlig

utsträckning kunna tillgodose kravet i

motion T602 (v) på utbildningsinsatser

för arbetslösa sjömän. Yrkandet härom

bör därför kunna lämnas utan någon

riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

I motion T616 (fp) framförs krav på att

sjöarbetsmarknadens parter även i

fortsättningen skall vara företrädda i

den nämnd som administrerar

bidragsgivningen till berörda rederier.

Regeringen anser, som nämnts, att

parterna i fortsättningen skall vara

företrädda i en referensgrupp med

anknytning till nämnden. Utskottet delar

regeringens uppfattning att en sådan

ändrad ordning är lämplig med hänsyn

till de ändrade regler för

bidragsgivningen som regeringen förordar

och som synes innebära

lämplighetsbedömningar i större

utsträckning än för närvarande.

Motionsyrkandet avstyrks därför i nu

behandlad del.

13.2 Nytt system för sjöfartsavgifter

13.2.1 Inledning

Utskottet behandlar i det följande

förslag av regeringen om ändringar i

nuvarande system för sjöfartsavgifter.

Ändringarna avses ske i två etapper. I

en första etapp, med verkan från den 1

januari 1997, ändras systemet så att den

inrikes sjöfarten - till skillnad från

vad som nu är fallet - avgiftsbeläggs. I

en andra etapp, som avses gälla med

verkan från den 1 januari 1998, ändras

avgiftssystemet, i syfte att främja en

miljövänlig sjöfart, genom att

avgifterna miljödifferentieras.

Ändringsförslagen behandlas i det

följande under beteckningarna

farledsavgifter respektive

Smiljödifferentierade farledsav-

gifter .

13.2.2 Nu gällande system

Sjöfartsverkets främsta uppgifter är att

svara för tillsyn över sjösäkerheten,

lotsning, utmärkning av farleder,

sjöräddning, isbrytning, skydd av miljön

mot förorening från fartyg och

sjökartläggning. Verksamheten

finansieras huvudsakligen genom tre

olika avgifter på handelssjöfarten,

nämligen fyravgifter,

farledsvaruavgifter och lotsavgifter.

Regeringen har utfärdat förordningar om

dessa avgifter, och Sjöfartsverket

meddelar föreskrifter om hur avgifterna

skall tas ut.

Fyravgift tas ut av fartyg som kommer

från utrikes ort för att i Sverige hämta

eller lämna passagerare eller gods.

Avgiften står i relation till fartygets

bruttodräktighet. För lastfartyg erläggs

avgift för högst 12 resor per

kalenderår. För passagerarfartyg och

järnvägsfärjor erläggs avgift för högst

18 resor per kalenderår.

Farledsvaruavgift tas ut för utrikes

gods, dvs. gods som transporteras till

eller från Sverige med fartyg. Avgiften

är differentierad - en högre avgift tas

ut för transporter av importerade

mineraloljor och en lägre avgift för

övrigt gods. Avgiften är också i någon

mån distansberoende. Visst exportgods

är helt befriat från avgift, bl.a.

mineraloljor, stenkol och koks. Gods som

förs med fartyg i transocean linjetrafik

är också befriat från farledsvaruavgift.

Lotsavgift tas ut för varje fartyg som

anlitar lots och är beroende av

fartygets storlek och den sträcka för

vilken lots har anlitats.

År 1994 var Sjöfartsverkets totala

intäkter 1 102 miljoner kronor. Av dessa

var intäkterna från

farledsvaruavgifterna 463 miljoner

kronor, från fyravgifterna 289 miljoner

kronor och från lotsavgifterna 118

miljoner kronor. Övriga intäkter

utgjordes av bl.a. statliga anslag.

Det nuvarande avgiftssystemet är

utformat efter ett beslut av riksdagen

år 1977 om sjöfartsavgifter (prop.

1977/78:13, bet. TU8, rskr. 102).

Utformningen av systemet baserades på

att ett årligt underskott hade uppstått

för farledsverksamheten, varför

kostnadsansvaret för denna verksamhet

behövde förändras. Beslutet innebar

bl.a. att farledsvaruavgiften i första

hand skulle vara beroende på

transporterad godsmängd men också på hur

långt godset transporterades i farleden.

Farledsvaruavgiften skulle dessutom vara

högre för oljetransporter, eftersom

dessa påkallar en högre säkerhet i

farleden.

Som framgår av redogörelsen ovan uttas

inte fyravgifter eller

farledsvaruavgifter för inrikes sjöfart.

Förutom uppbördstekniska problem var

motivet för dessa undantag att merparten

av de inrikes sjötransporterna utgjordes

av importerade mineraloljor, för vilka

fyravgift och farledsvaruavgift redan

betalats. Avgiften för importerad olja

skulle därför sättas på en sådan nivå

att den täckte även kostnaderna för de

oljor som vidaretransporterades med

inrikes sjöfart. Vidare framhölls att

övrigt inrikes gods ofta transporterades

korta avstånd och med små fartyg med

begränsade krav på farledsväsendet.

Även den s.k. transoceana

linjesjöfarten är befriad från fyr- och

farledsvaruavgifter. Till grund för

detta undantag låg en kartläggning av

Göteborgs hamns konkurrensförmåga

beträffande transocean linjetrafik,

enligt vilken ett bortfall av denna

trafik skulle innebära ökade

transportkostnader, risk för sämre

service, längre frakttider m.m.

13.2.3 Ärendets beredning

Av propositionen framgår att EFTA:s

övervakningsmyndighet under EES-avtalet

i en skrivelse till regeringen i

november år 1994 framhöll att farleds

varuavgiften utgör en avgift med

effekter liknande en tull, eftersom

avgiften inte är en del av ett internt

taxesystem och inte heller kan sägas

utgöra en ersättning för utförda

tjänster. Frågan överlämnades därefter

till EG-kommissionen, som i ett brev i

december 1995 anförde att de svenska

sjöfartsavgifterna strider mot

Romfördraget, eftersom avgifterna

motsvarar en tull.

Till grund för regeringens förslag om

farledsavgifter, dvs. den första

etappens ändringar av avgiftssystemet,

ligger en inom

Kommunikationsdepartementet utarbetad

promemoria, som remissbehandlats.

Promemorian omarbetades med beaktande av

remissinstansernas synpunkter och

presenterades för kommissionen, som inte

hade några invändningar.

Till grund för regeringens förslag om

miljödifferentierade sjöfartsavgifter

ligger förslag av Sjöfartspolitiska

utredningen. Som nämnts inledningsvis i

detta avsnitt har dess betänkande Svensk

sjöfart - näring för framtiden (SOU

1995:112) remissbehandlats.

13.2.4 Regeringens överväganden och

förslag

Farledsavgifter

Regeringen föreslår att riksdagen

dels antar regeringens förslag vad

gäller ett nytt avgiftssystem för

sjöfartsavgifter, vilket innebär att

inrikes sjötransporter likställs med

utrikes sjötransporter (yrkande 39 i

regeringens hemställan),

dels bemyndigar regeringen att utforma

närmare detaljföreskrifter vad gäller

bl.a. avgiftsbefrielse för Vänerområdet

(yrkande 40 i regeringens hemställan).

De båda förslagen har som nämnts den

huvudsakliga innebörden att även inrikes

sjöfart avgiftsbeläggs. Så sker -

framgår det av propositionen - genom

att fyr- och farledsvaruavgifterna

slås samman till en avgift, som benämns

farledsavgift. Farledsavgiften skall i

princip gälla för all inrikes sjöfart,

utom den på Vänerområdet, och skiljer

sig därmed från fyr- och

farledsvaruavgifterna som inte gäller

för någon inrikes sjöfart.

Farledsavgiften skall vidare i princip

gälla för all utrikes sjöfart - utom den

på Vänerområdet - till skillnad dels

från fyravgiften, som i huvudsak gäller

för fartyg som kommer från utlandet,

dels från farledsvaruavgiften som inte

gäller vid fartygstransporter till

utlandet av bl.a. mineraloljor.

Farledsavgiften skall sålunda även

gälla sådan utrikes sjöfart som sker i

transocean linjetrafik och som enligt

nuvarande ordning är befriad från fyr-

och farledsvaruavgifter.

Lotsavgiften omfattas inte av

regeringens förslag. Dess konstruktion

avses kvarstå oförändrad.

Regeringen framhåller att fyr- och

farledsvaruavgifterna i princip utgör

ersättning för likartade kostnader, dvs.

kostnader för farledsverksamheten. Det

är därför naturligt att de slås samman

till en avgift, med benämningen

farledsavgift. Regeringen betonar att

det nya systemet inte skall innebära

någon förändring av Sjöfartsverkets mål

och inriktning. Vidare skall verkets

totala intäkter och kostnader vara

oförändrade, och förslagen skall inte ha

några effekter på statsbudgeten. Genom

att den inrikes sjöfarten avgiftsbeläggs

skapas ett rättvisare avgiftsuttag i

förhållande till den utrikes sjöfarten.

En sådan avgiftsbeläggning är dessutom

en förutsättning för att EU:s krav på

avgiftssystemet skall uppfyllas. En

reduktion av avgiften skall dock medges

vid en kombination av flera

sjötransporter, t.ex. efter läktring

eller en kortare tids lagring. Vidare

undantas fartyg med en bruttodräktighet

mindre än 400 från farledsavgift.

Detsamma gäller fartyg i lokaltrafik som

bedrivs inom ett län, kryssningsfartyg,

borr- och bostadsplattformar samt

arbetsfartyg. Nuvarande regler om

Sjöfartsverkets möjligheter att medge

nedsättning eller befrielse från

sjöfartsavgifterna måste omformuleras,

så att det klart framgår att sådan

nedsättning eller befrielse skall vara

förenlig med reglerna om statsstöd

enligt artikel 92 i Romfördraget. Slopad

avgiftsfrihet för den transoceana

linjetrafiken skall ses mot den

bakgrunden.

Regeringen framhåller att

avgiftsbeläggningen innebär en något

försämrad konkurrenskraft för den

inrikes sjöfarten gentemot

landtransporterna. Konkurrensen mellan

de olika transportslagen kommer dock att

belysas av den s.k.

Kommunikationskommittén (K 1995:01).

Avgiftsbeläggningen är inte av den

omfattningen - betonar regeringen - att

den bör få någon märkbar negativ

inverkan på svensk industris

konkurrenskraft.

Mot bakgrund av sin bedömning att

avgiftsbeläggningen av den inrikes

sjöfarten endast marginellt påverkar

dess konkurrenssituation i förhållande

till andra transportslag framhåller

regeringen att det i Vänerområdet råder

en speciell konkurrenssituation mellan

sjö- och landtransporter.

Förutsättningarna för sjötransporter i

området bör inte försämras, med hänsyn

bl.a. till miljöskyddsaspekter. Alla

inrikes och utrikes sjötransporter på

området bör därför avgiftsbefrias.

Under rubriken Konsekvenser av

föreslagna förändringar framhåller

regeringen att det förändrade

avgiftssystemet innebär sänkta kostnader

för vissa transporter i förhållande till

nuvarande avgiftssystem. Det gäller

t.ex. import av råolja. Eventuella

kostnadsökningar som drabbar

sjöfartsnäringen kan inte anses vara av

den omfattningen att de utgör ett hinder

mot att införa det nya avgiftssystemet.

För viss Europasjöfart innebär detta

t.o.m. lägre kostnader än med dagens

avgiftssystem. De ökade kostnaderna för

inrikes sjötransporter innebär en mycket

ringa kostnadsökning per transporterad

produkt. Transportkostnaderna ökar med

i genomsnitt 2-10 %, vilket utslaget på

den totala kostnaden för varje vara inte

kan anses vara av större betydelse.

Transportkostnaden motsvarar i de allra

flesta fall en mycket liten del av det

totala varuvärdet. Mängden gods som

transporteras via sjöfart kommer inte

att minska i någon nämnvärd omfattning.

Under rubriken Bestämmelser angående

ikraftträdande erinrar regeringen om EG-

kommissionens synpunkter på de svenska

sjöfartsavgifterna. Frågan har varit

aktuell under en längre tid, och

betydande ekonomiska konsekvenser kan

uppstå om inte avgiftssystemet ändras

snarast. Bestämmelser om de erforderliga

ändringarna bör därför träda i kraft den

1 januari 1997.

Miljödifferentierade farledsavgifter

Regeringen föreslår att riksdagen antar

dess förslag att införa

miljödifferentierade avgifter i

farledsavgiftsystemet samt att besluta

om restitution av farledsavgiften vid

installation av miljövänlig teknik

(yrkande 41 i propositionens

hemställan). Förslagets huvudsakliga

innebörd är att användning av

miljövänlig teknik - såsom katalysatorer

- ombord på fartygen och av lågsvavligt

fartygsbränsle skall främjas genom att

farledsavgifterna differentieras.

Regeringen framhåller att sjöfarten

måste stärka sin profil som ett miljö-

vänligt transportslag. Alltför litet har

gjorts för att minska sjöfartens utsläpp

av luftföroreningar, som till största

delen utgörs av svavel- och kväveoxider.

Det arbete som sker inom IMO, i syfte

att skapa en bilaga om luftföroreningar

till sjöfartens miljökonvention MARPOL,

har inte hittills visat sig

tillräckligt. Sjöfartens internationella

struktur får inte innebära att Sverige

avhåller sig från att ta nationella och

regionala initiativ för att påskynda

arbetet med att minska sjöfartens

negativa miljöpåverkan.

Sjöfartsverket skall - fortsätter

regeringen - ges i uppdrag att närmare

besluta om utformningen av ett system

för miljödifferentierade

farledsavgifter. Kostnaderna för

användning av katalysator skall i

princip täckas genom att

farledsavgifterna rabatteras. Vidare

skall avgifterna återbetalas enligt

särskild ordning för att delvis täcka

kostnaderna för installation av en

katalysator. Även användning av

lågsvavlig olja bör premieras.

En miljödifferentiering av

sjöfartsavgifterna bör enligt regeringen

ske inom ramen för Sjöfartsverkets

ekonomiska mål och inriktning. Sett över

ett antal år kommer differentieringen

inte att innebära några egentliga

effekter på verkets ekonomiska resultat.

Regeringen säger sig se med stor

tillfredsställelse på en

principöverenskommelse som träffats

mellan Sjöfartsverket, Sveriges

Redareförening och Sveriges Hamn- och

Stuveriförbund om åtgärder för att

minska sjöfartens luftföroreningar.

Miljödifferentierade farledsavgifter bör

följas av miljödifferentierade

hamnavgifter, över vilka staten dock

formellt inte råder.

Miljödifferentierade hamnavgifter är

särskilt angelägna i de största

färjehamnarna, Helsingborg, Göteborg,

Stockholm, Trelleborg och Malmö. Det är

av stor vikt - betonar regeringen - att

sjöfartsnäringen tar ansvar för att

stärka sjöfartens profil som ett

miljövänligt transportslag.

Miljödifferentierade farleds- och

hamnavgifter - och sjöfartsnäringens

egna insatser för att stärka sjöfartens

position som ett miljövänligt

transportslag - kan innebära att

fartygsutsläppen av luftföroreningar

minskar med upp till 75 %.

Avslutningsvis betonar regeringen

vikten av att andra länder inför

ekonomiska styrmedel för att minska

sjöfartens negativa miljöpåverkan. Så

bör ske inte bara för att

luftföroreningarna i fråga är ett

internationellt problem, utan också med

hänsyn till konkurrensneutraliteten. De

diskussioner som Sverige hittills har

genomfört med angränsande stater och

inom internationella organisationer i

det angivna syftet bör därför fortsätta.

Detta är inte minst viktigt i vårt

närområde i Östersjön.

Bestämmelser om miljödifferentierade

farledsavgifter avses, som nämnts, träda

i kraft den 1 januari 1998.

13.2.5 Motionsförslag

I motion T214 (fp) yrkas avslag på

regeringens förslag om att

avgiftsbelägga inrikes sjötransporter.

Motionärerna befarar att avgifterna

kommer att leda till att godstransporter

i ökad utsträckning sker på landsväg,

till skada för miljön.

I motion T617 (s) framhålls att en

förändring av avgiftssystemet, på sätt

som regeringen föreslår, medför kraftigt

konkurrenssnedvridande effekter till

nackdel för svenska företag som

importerar och raffinerar råolja, i

förhållande till sådana företag som

importerar raffinerade oljeprodukter.

Regeringen bör därför enligt

motionärerna ompröva sitt förslag och

därvid se till att de

konkurrenssnedvridande effekterna

elimineras.

I motion T602 (v) framhålls att den EU-

anpassning som det innebär att belasta

den inrikes sjöfarten med farledsavgift

inte bara försämrar denna sjöfarts

möjligheter att konkurrera med väg- och

järnvägstransporter, utan också står i

strid med EG-kommissionens ambition att

stärka närsjöfartens roll i de

kombinerade transportsystemen i Europa.

Närsjöfarten bör främjas, betonar

motionärerna, genom att man utjämnar

prisfördelar och subventioner som väg-

och järnvägstransporter åtnjuter. Hinder

som gör närsjöfarten mer kostnads- eller

tidskrävande bör avlägsnas.

Även i motion T622 (mp) kritiseras

regeringens förslag att ändra

sjöfartsavgifterna. Motionärerna befarar

negativa konsekvenser för den svenska

rederinäringen och att transporter som

i dag sker till sjöss kommer att utföras

på landsvägen i framtiden. Regeringen

bör enligt motionärerna inom EU söka få

till stånd en ordning som innebär att

Sverige undantas från den EU-anpassning

av sjöfartsavgifterna som det nu är

fråga om. De föreslagna förändringarna

står inte heller i överensstämmelse med

regeringens i propositionen uttalade

vilja att tillförsäkra den svenska

sjöfarten rimliga konkurrensvillkor. Det

krävs därför en fortlöpande uppsikt över

marknadsutvecklingen och att

förändringarnas verkan utvärderas inom

två år.

I motion T610 (c) framhåller motionären

att han ser positivt på en

miljödifferentiering av avgiftssystemet.

Det är dock inte lämpligt att låta nya

bestämmelser om sjöfartsavgifter träda i

kraft vid två olika tidpunkter, nämligen

den 1 januari 1997, såvitt avser

farledsavgiften, och den 1 januari 1998,

vad gäller miljödifferentiering av

avgiften. Bestämmelserna i sin helhet

bör enligt motionären träda i kraft vid

den senare tidpunkten. En förutsättning

härför är dock att man inom EU är

införstådd därmed. I sammanhanget

framhåller motionären att EU enligt

uppgift inte hade vetskap om

miljödifferentieringen, då man

behandlade den ändring av

avgiftssystemet som är tänkt att börja

gälla den 1 januari 1997. För en

senareläggning av det nya

avgiftssystemet talar även - framhåller

motionären - den negativa inverkan som

detta kommer att få på inrikessjöfartens

konkurrenskraft gentemot

landtransportmedlen. Motionären erinrar

om att dessa konkurrensförhållanden nu

utreds av Kommunikationskommittén (K

1995:01) och betonar att utredningens

resultat bör avvaktas innan

avgiftssystemet ändras.

Motion T619 (s) har i huvudsak samma

innebörd som motion T610 (c).

Även i motion T616 (fp) framhålls att

bestämmelser om det nya avgiftssystemet

bör träda i kraft samtidigt, den 1

januari 1998. Fram till dess bör

konsekevenserna av omläggningen

analyseras ytterligare. Och även i denna

motion påpekas att EG-kommissionens

uppfattning om farledsavgifterna

formades utan att den hade kännedom om

planerna på en miljödifferentiering av

avgifterna. Vidare framhåller motionären

att det nya avgiftssystemet innebär att

direktimporten av olja blir billigare,

medan inrikesskeppningarna från svenska

raffinaderier blir dyrare. Därmed

föreligger också en risk att en ökad

import av raffinerad olja kommer att slå

ut raffinaderier i Sverige. Vidare

uttalar motionären farhågor att en

avgiftsbeläggning av den transoceana

linjetrafiken kan komma att medföra att

Sverige går miste om direktanlöpande

fartyg.

I motion T609 (s) framhålls (yrkande 1)

att alla sjötransporter till och från

Gotland bör befrias från farledsavgift.

Om regeringens förslag genomförs, kommer

- betonar motionärerna - befolkningen

och näringslivet på Gotland att drabbas

av ökade kostnader på konsumtions- och

insatsvaror. Skulle avgiftsbeläggningen

dessutom få till följd att

godstransporter överförs till färjorna,

kan konsekvenserna bli vittgående för

turistnäringen, eftersom

längdmeterutrymmet på färjorna redan nu

utgör en begränsande faktor. De

gotländska skattebetalarna kommer i

sådana fall också att direkt drabbas, då

de kommunala hamnarnas intäkter minskar

genom minskad sjöfart. Motionärerna

säger sig vidare ha svårt att se hur

handeln mellan EU-länder skulle påverkas

om avgiftsbefrielse skulle gälla för

alla sjötransporter, dvs. även

utländska, som går till eller från

Gotland.

I motionen uppmärksammas vidare

(yrkande 2) det i avsnitt 8 av detta

betänkande - Utskottets

ställningstagande till anslagsfrågorna -

behandlade regeringsförslaget om ett

ramanslag på 175 miljoner kronor för

Transportstöd till Gotland för

budgetåret 1997. Motionärerna yrkar att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att, vid avslag på yrkande 1,

den fördyring som befaras uppkomma genom

införande av farledsavgift och

överföring av gods till färjorna inte

skall belasta det angivna ramanslaget.

Motion T618 (c) har i huvudsak samma

innebörd som motion T609 (c). Yrkandena

är att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att sjöfartsavgifter inte får

försämra näringslivets konkurrenskraft

på Gotland (yrkande 1) och att

förändringen av sjöfartsavgifterna inte

får belasta transportstödet till Gotland

(yrkande 2).

I motion T201 (m) framhålls att

isförstärkt tonnage genom dryga

sjöfartsavgifter får betala isbrytning

för maskinsvaga konkurrenter.

Investeringar i isgående tonnage

motverkas härigenom, betonar

motionärerna, och reglerna verkar

kostnadsdrivande. På samma sätt som en

miljörabatt nu förs in i sjöfartstaxan,

bör modernt isbrytande tonnage

premieras. Yrkandet är att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av

kostnadsansvaret för isbrytning.

I motion T201 (m) framhålls vidare att

reglerna för lotsning är schablonartade

och att de inte motsvarar de krav som

näringen och sjösäkerheten ställer.

Modern teknik kan inte användas på rätt

sätt, och speciellt för det mindre

tonnaget utgör lotskostnaden ofta en

mycket dryg utgift. Motionärerna yrkar

att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av lotsningsbestämmelserna.

13.2.6 Näringsutskottets yttrande

Näringsutskottet framhåller att de

föreslagna förändringarna inte saknar

betydelse för konkurrenssituationen för

delar av svenskt näringsliv. Det är

uppenbart - betonar näringsutskottet -

att avgiftsbeläggningen för den inrikes

sjöfarten är till nackdel för de svenska

raffinaderiernas konkurrenssituation i

förhållande till direktimporterande

oljebolag. Denna avgiftsbeläggning kan

också komma att försämra

förutsättningarna för näringslivet i

regioner som för närvarande är beroende

av sjötransporter, t.ex. på Gotland.

Vidare kommer införandet av avgifter för

den transoceana linjetrafiken att leda

till kostnadsökningar för svensk

exportindustri. Det kan även finnas en

risk för att svenska hamnar prioriteras

bort som destination för direktanlöpande

containertrafik, vilket skulle få

betydande konsekvenser för berörda

regioner men också för svenskt

näringsliv.

Näringsutskottet säger sig dock ha

förståelse för regeringens förslag med

hänsyn till de synpunkter som EG-

kommissionen framfört på det nuvarande

systemet för sjöfartsavgifter.

Näringsutskottet framhåller därför att

riksdagen nu bör fatta beslut om att ett

nytt system för sjöfartsavgifter - med

farledsavgifter - skall införas och att

en miljödifferentiering av avgiften

skall genomföras. Ikraftträdandet bör

samordnas och ske den 1 januari 1998.

Med utgångspunkt i vad näringsutskottet

anför bör regeringen se över

konsekvenserna av det framlagda

förslaget och under år 1997 återkomma

till riksdagen med ett reviderat

förslag.

13.2.7 Trafikutskottets

ställningstagande

Trafikutskottet anser, i likhet med

regeringen och näringsutskottet, att det

- med hänsyn till vad EG-kommissionen

framfört - är nödvändigt att ändra det

nuvarande avgiftssystemet.

Trafikutskottet anser för sin del att

riksdagen nu bör godta regeringens

förslag till nytt avgiftssystem. Det

innebär bl.a. att farledsavgifter

införs, att inrikes sjöfart

avgiftsbeläggs och att farledsavgifterna

miljödifferentieras. Vad gäller

tidpunkten för ikraftträdande ansluter

sig trafikutskottet till

näringsutskottets uppfattning. Det

innebär att bestämmelser om såväl

farledsavgifter som miljödifferentierade

avgifter bör träda i kraft samtidigt den

1 januari 1998.

Trafikutskottet delar näringsutskottets

uppfattning att det av regeringen

föreslagna avgiftssystemet innebär

nackdelar i de avseenden som

näringsutskottet anger. Det är därför

även enligt trafikutskottets mening

angeläget att regeringen ser över

konsekvenserna av det föreslagna

avgiftssystemet och under år 1997 för

riksdagen redovisar sina överväganden

med anledning av översynen. Om

regeringen vid sina förnyade

överväganden finner att det nu

föreliggande förslaget behöver

förändras, bör förslag härom föreläggas

riksdagen. Under alla förhållanden bör

regeringen lämna riksdagen den nämnda

redovisningen.

Med hänvisning till det anförda

föreslår trafikutskottet att riksdagen

dels godkänner vad regeringen anför om

ett nytt system för sjöfartsavgifter

utom i den del som avser tidpunkten då

bestämmelser om farledsavgift bör träda

i kraft,

dels godkänner att bestämmelser om det

nya avgiftssystemet i sin helhet träder

i kraft den 1 januari 1998,

dels som sin mening ger regeringen till

känna vad trafikutskottet anfört.

Trafikutskottets ställningstagande

innebär att syftet med ett flertal

motions- yrkanden torde få anses helt

eller delvis tillgodosett, nämligen

motionerna T214 (fp) yrkande 20, T602

(v) yrkande 1, T609 (s), T610 (c), T616

(fp) yrkande 2, T617 (s), T618 (c), T619

(s) och T622 (mp) yrkandena 5 och 6. De

påkallar därför ingen åtgärd från

riksdagens sida och avstyrks

följaktligen.

Avgifter för isbrytning och lotsning

Modernt isbrytande tonnage premieras,

enligt vad utskottet erfarit, genom att

fartyg som håller högsta isklass - tack

vare isbrytarassistans - i princip kan

räkna med att alltid nå alla svenska

hamnar av betydelse, oavsett rådande

isförhållanden. Det sagda gäller inte

fartyg som håller lägre isklass. Någon

premiering med innebörd att fartyg som

håller högsta isklass skulle omfattas av

avgiftsbefrielse eller sänkta avgifter

är utskottet för sin del inte berett

att förorda. Yrkandet i motion T201 (m)

om en utredning av kostnadsansvaret för

isbrytning avstyrks följaktligen.

Motion T201 (m) gäller också, som

nämnts, lotsningsavgifterna. Enligt

motionen innebär dessa ofta en mycket

dryg utgift för det mindre tonnaget,

varför en översyn av

lotsningsbestämmelserna bör komma till

stånd.

Utskottet vill med anledning av detta

motionsyrkande erinra om riksdagens

beslut år 1981 om ett behovsanpassat

lotstvång (prop. 1980/81:119, bet. TU32,

rskr. 422). Sjöfartsverket hade enligt

beslutet att svara för utformningen av

erforderliga bestämmelser med

iakttagande av vissa riktlinjer. Dessa

innebär att frågan om lotstvång prövas

med utgångspunkt i farledsförhållandena,

fartygets storlek, konstruktion,

utrustning och beskaffenhet, bemanningen

samt lastens miljöfarlighet. Undantag

från lotstvånget får medges med hänsyn

till bl.a. befälets kännedom om farleden

och språkkunskaper i den nödvändiga

kommunikationen med lotsplats eller

trafikinformationscentral. Utskottet

förutsätter att utformningen och

tillämpningen av Sjöfartsverkets

lotsningsbestämmelser står i

överensstämmelse med de angivna

riktlinjerna. Bestämmelserna anpassas,

enligt vad utskottet erfarit,

fortlöpande till förändrade

trafikmönster.

Utskottet är, med hänvisning till det

anförda, inte berett att förorda någon

sådan översyn som föreslås i motionen

och avstyrker därför yrkandet härom.

13.3 Säkerhets- och miljöfrågor

13.3.1 Motionsförslag

Allmänna sjösäkerhetsfrågor

I motion U802 (c) framhålls att de

internationella ansträngningarna för att

förbättra sjösäkerheten hittills har

visat sig tämligen fruktlösa. Länderna i

Östersjöregionen bör därför gå före och

själva utforma sjösäkerhetsregler för

sjötransporter på Östersjön.

I motion T213 (kd) framhålls att den

omfattande färjetrafik som bedrivs över

Östersjön och Kattegatt är motiv nog för

att Sverige tillsammans med berörda

länder skall gå före när det gäller att

ställa sjösäkerhetskrav på framför allt

färjetrafiken. I motionen framhålls

vidare att arbetet inom EU och IMO måste

intensifieras för att öka sjösäkerheten

i persontrafiken över Östersjön,

Kattegatt och Skagerrak.

Sjösäkerhetsåtgärder för denna trafik

måste bli mer långtgående än vad som är

möjligt att uppnå i de internationella

sammanhangen. Därför krävs bilaterala

avtal med berörda länder.

Vissa säkerhets- och miljöfrågor

angående sjöburna transporter av olja

I motion Jo738 (mp) framhålls att krav

på dubbla skrov bör ställas på

tankfartyg som trafikerar svenska

hamnar.

I motion T612 (fp) framhålls att i de

nordiska farvattnen bör gälla optimal

transportsäkerhet för olja och andra

miljöfarliga laster. Vidare erinrar

motionärerna om en av Nordiska

ministerrådet rekommenderad

miljömärkning i form av av en

svansymbol. Miljösäkert tonnage borde

enligt motionärerna få rätt att bära

denna symbol och därmed också ekonomiskt

gynnas i jämförelse med mindre

miljösäkert tonnage. Slutligen betonar

motionärerna vikten av att Sverige inom

berörda FN-organ arbetar för globala

identifikationssymboler för goda

transportmedel.

I motion T608 (m) framhålls att den

svenska kusten ofta drabbas av oljesöl

och läckande tankbåtar. Den bristande

kvaliteten på fartygen beror ofta på att

köparna av oljelaster saknar skäl att

efterfråga en högre säkerhetsnivå till

ett högre pris. En ändrad

ansvarsfördelning, som skulle tvinga

också fraktköparna att ta ett

ekonomiskt ansvar för följderna av ett

oljeutsläpp, skulle skapa det

erforderliga incitamentet att efterfråga

tonnage av god kvalitet. Regeringen bör

- framhåller motionärerna - arbeta för

att skapa en sådan ansvarsfördelning på

EU-nivå.

Utsläpp i luften och i vattnet m.m.

I motion T208 (c) framhålls att 90 % av

fartygens utsläpp av kväveoxider kan

renas med användande av katalysatorer.

Dock uppstår - betonar motionärerna -

problem om Sverige ensidigt inför regler

om katalysator. För att inte svenska

fartyg skall få konkurrensnackdelar

måste frågan lösas på internationell

nivå. Regeringen bör ta erforderliga

initiativ.

I motion T208 (c) framhåller

motionärerna vidare att en del av

kusttrafiken körs med högsvavlig olja.

Drivmedlet är det sämsta tänkbara från

miljösynpunkt - betonas det - och bör

snarast ersättas. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en

redovisning av vidtagna åtgärder och en

handlingsplan över hur sjöfarten skall

kunna minska de miljöskadliga utsläppen

samt en redogörelse för hur regeringen

ämnar arbeta för att få planen

internationellt accepterad.

I motion T225 (v) framhålls att

Östersjön bör bli en miljözon, där t.ex.

utsläppskrav kan ställas på trafikerande

fartyg.

I motion Jo759 (fp) framhålls att

sjöfarten utgör en stor utsläppskälla

för svaveldioxid. Därför måste man inom

IMO skapa ett system med miljöklassning

av fartygen för att minska

svavelutsläppen.

I motion U802 (c) framhålls att länderna

i Östersjöregionen bör utforma

gemensamma gränsregler för vilka

utsläppsnivåer som skall accepteras för

transporter på Östersjön.

I motion T620 (s) föreslås högre

anlöpningsavgifter för fartyg utan

katalysator, föreskrifter om att endast

lågsvavlig bunkerolja får användas för

färjor, ro-ro-fartyg och annan

regelbunden sjötrafik i Östersjön samt

ändring av dagens flaggningsregler.

I motion T622 (mp) framhålls att alla

större hamnar skall kunna tillhandahålla

elförsörjning från land för fartyg som

ligger vid kaj en längre tid. Eftersom

sådan strömförsörjning innebär nackdelar

från miljösynpunkt om liggetiden är

kort, bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag om hur tiden i

fråga bör bestämmas.

Trafikrestriktioner

I motion Jo778 (mp) framhålls att

skärgårdsområdena sedan lång tid

genomkorsas av etablerade farleder, som

nu trafikeras av allt större fartyg.

Motionärerna vill att det svenska

farledssystemet miljöanpassas genom att

vissa farleder läggs ned, genom att

alternativa sträckningar - där

miljöpåverkan blir mindre - etableras

och genom att olika åtgärder vidtas för

att minska erosionen i

skärgårdsområdena.

I motion Jo778 (mp) framhålls vidare

att bullret från snabba motorbåtar är

störande för både kringboende och

djurlivet. I syfte att minska

bullerstörningarna bör regeringen

underställa riksdagen förslag om att en

generell hastighetsbegränsning på 5-10

knop skall införas i svenska vatten upp

till 100 meter från land.

I motion T622 (mp) begärs en utredning

om katamaranernas inverkan på det marina

livet och övrig miljöpåverkan.

Motionärerna framhåller att svallvågorna

från dessa fartyg orsakar stranderosion

och uppslamning av bottensediment och

att de med största säkerhet har en

allvarlig inverkan på strandzonerna.

Färjor och farleder i Stockholmsregionen

I motion A433 (fp) framhålls att många

fartygstransporter inte skulle behöva gå

genom de känsligaste delarna av

Stockholms skärgård, om viss

hamnverksamhet i Stockholm flyttades

till Kapellskär, Nynäshamn eller

Oxelösund. Därmed skulle också antalet

tunga transporter genom Stockholms

innerstad kunna minska. Vidare minskar -

betonar motionärerna - behovet av att

öppna en ny farled, och projektet

Rödkobbsleden skulle kunna läggas ned.

I motion A434 (v) talas om Stockholm

som en sjöfartsstad med möjligheter och

problem. Temat är detsamma som i motion

A433 (fp). I v-motionen pekas också på

ekonomiska styrmedel i form av

hamnavgifter, någon form av miljözoner

och ett aktivt engagemang i

internationella sjöfartsorganisationer

såsom möjligheter för Stockholmsregionen

och Sverige som nation att påverka

sjöfarten i miljövänlig riktning.

Övrigt

I motion T622 (mp) framhålls att ett

hundratal fartyg förliste i Östersjön

under andra världskriget. Dessa ligger

nu och rostar sönder och släpper ut

okända mängder bunkerolja till stor

skada för havsmiljön. Sjöfartsverket bör

enligt motionärerna ges i uppdrag att

utarbeta en strategi för omhändertagande

av förlista krigsfartyg i Östersjön med

förslag också om hur erforderliga

åtgärder skall finansieras.

13.3.2 Utskottets ställningstagande

Allmänna sjösäkerhetsfrågor

De svåra fartygsolyckor som på senare år

inträffat i vårt närområde har ökat

allas vår medvetenhet om

sjösäkerhetsfrågornas utomordentligt

stora betydelse. Handelssjöfartens

världsomfattande karaktär medför att

ökad sjösäkerhet är en angelägenhet för

alla sjöfartsnationer.

I ett riksdagsbeslut år 1981 om

miljösäkrare sjötransporter slogs fast

att åtgärder på sjösäkerhetsområdet

vanligtvis måste vidtas i

internationellt samarbete för att bli

verkningsfulla (prop. 1980/81:119, bet.

TU32, rskr. 422). Nationella särkrav på

t.ex. fartygens konstruktion, som

villkor för att anlöpa svensk hamn,

måste utformas med hänsyn till bl.a.

landets försörjningstrygghet.

FN:s sjöfartsorganisation,

International Maritime Organization

(IMO), har sjösäkerheten och skyddet av

den marina miljön som övergripande mål

för sin verksamhet. Organisationen har

den globala inriktning - och krets av

medlemsstater - som är nödvändig för att

bestämmelser om bl.a. fartygs

konstruktion och utrustning skall få

den i princip lika nödvändiga globala

anslutningen och tillämpningen.

I den del av propositionen som

utskottet i huvudsak behandlar i

avsnitt 12 av detta betänkande -

Sjöfartsverket - återfinns en

redogörelse för aktuellt sjösäkerhets-

och miljöarbete på det nationella och

internationella planet. Av denna framgår

att IMO i november 1995 antog en rad

bestämmelser om globala förbättringar av

sjösäkerheten, avseende t.ex.

brandskydd, utrymningsvägar,

livräddningsutrustning och

radioutrustning. Vidare antogs då en

resolution om att länder i en region kan

sluta avtal om regionala krav på fartygs

stabilitet. Resolutionen resulterade

efter ett svenskt initiativ i att ett

stort antal sjöfartsadministrationer i

februari 1996 nådde en överenskommelse

om att särskilda krav skall ställas på

stabiliten och flytbarheten hos

existerande ro-ro-passagerarfartyg i

bl.a. Östersjön och Nordsjön.

I den nämnda redogörelsen framhålls

vidare att sjöfartens internationella

karaktär gör att det svenska agerandet

på internationell nivå, vad gäller

förbättringar av sjösäkerheten, måste

ges fortsatt hög prioritet. En naturlig

utgångspunkt för det vidare arbetet

kommer Sjösäkerhetskommitténs (dir.

1994:154) arbete att utgöra. Kommittén

har i uppdrag att analysera

möjligheterna att ytterligare utveckla

säkerheten inom sjöfarten. Kommittén

skall dessutom lämna förslag om hur det

nationella och internationella

sjösäkerhetsarbetet bör inriktas och

bedrivas för att förbättra säkerheten,

främst vad gäller den sjöfart som berör

Sverige.

I redogörelsen nämns också den

hamnstatskontroll som utskottet i det

föregående har berört vid behandlingen

av ett motionsyrkande om

säkerhetsproblem, som förknippas med

vissa bekvämlighetsflaggade fartyg.

Av propositionen framgår vidare att EG-

kommissionen i sitt förslag om en ny

sjöfartspolitisk strategi pekat på

behovet av arbete inom EU med ökad

sjösäkerhet i vid bemärkelse. Uppenbara

skillnader i fartygens standard har

noterats, och konkurrensen med fartyg

som inte håller måttet från

säkerhetssynpunkt är påtaglig.

Kommissionens slutsats är att en

gemensam politik kan skapa nya

förutsättningar för att kunna bibehålla

och utveckla EU:s sjöfartsnäringar bl.a.

genom aktiva åtgärder på sjösäkerhets-

och miljöområdena. Sådana åtgärder

skulle kunna omfatta även anlöpande

fartyg från tredje land.

I motion U802 (c) framhålls, som nämnts,

att länderna i Östersjöregionen bör gå

före och själva utforma säkerhetsregler

för sjötransporter på Östersjön

Liknande synpunkter återfinns i motion

T213 (kd). I den motionen är det

färjetrafiken över Östersjön och

Kattegatt som särskilt uppmärksammas.

Vidare framhålls i kd-motionen att

arbetet inom EU och IMO bör

intensifieras för att nå rimliga

sjösäkerhetsmål för persontrafiken på

Östersjön, Kattegatt och Skagerrak.

Med hänvisning till redogörelsen ovan

finner utskottet syftet med dessa

motionsyrkanden, i nu behandlade delar,

tillgodosett. Därför - och i avvaktan på

resultatet av Sjösäkerhetskommitténs

arbete - bör yrkandena inte föranleda

någon riksdagens åtgärd. De avstyrks

sålunda.

Vissa säkerhets- och miljöfrågor

angående sjöburna transporter av olja

Enligt motion T612 (fp) bör optimal

transportsäkerhet för olja och andra

miljöfarliga laster gälla i nordiska

farvatten. Enligt motion Jo738 (mp)

skall krav på dubbla skrov ställas på

tankfartyg som trafikerar svenska

hamnar.

Som utskottet framhållit i tidigare

betänkanden om sjöfart har IMO:s

medlemsstater enats om att nya

oljetankfartyg fr.o.m. juli 1993 skall

byggas med dubbel botten och dubbla

skrov. Kravet på dubbel botten gäller

från en dödvikt om 600 ton och på dubbla

skrov från en dödvikt om 5 000 ton. För

existerande fartyg gäller en

övergångstid på 25-30 år. Genom

föreskrifter, som Sjöfartsverket

meddelat, har övergångstiden förkortats

så att den löpte ut den 1 juni i år för

fartyg som trafikerar Mälaren,

Trollhätte kanal och Vänern. Så har

kunnat ske med hänvisning till de båda

sjöarnas betydelse som

dricksvattentäkter.

I fråga om bulktransporter av andra

miljöfarliga ämnen än olja gäller redan

i stor utsträckning krav på dubbel

botten eller dubbla skrov. Det bör även

nämnas att det i fråga om förpackat

farligt gods finns detaljerade

föreskrifter om hur godset skall vara

förpackat och, i vissa fall, hur det

skall lastas ombord i fartyget.

Utskottet vill också ånyo understryka

vad som framhållits i tidigare

betänkanden om sjöfartsfrågor om att

Sverige, med hänsyn till betydelsen av

utländskt tonnage för vår

försörjningstrygghet och till våra

folkrättsliga förpliktelser, inte

ensidigt kan bestämma villkor om hur

t.ex. tankfartyg skall vara konstruerade

för att få anlöpa svensk hamn. Eftersom

övriga nordiska länder har ett liknande

beroende av utomnordiska fartyg - och

samma förpliktelser - gäller denna

invändning oss alla. Vad som är optimal

transportsäkerhet i nordiska farvatten

bestäms med andra ord i väsentlig

utsträckning inom ramen för ett vidare

internationellt samarbete än det

nordiska, nämligen IMO:s globalt

inriktade sjösäkerhetsarbete. Vårt

pådrivande arbete där sker naturligtvis

med utgångspunkt i de särskilda

förhållanden som gäller i Norden.

Transportsäkerhet för sjöburna laster

av olja och andra miljöfarliga ämnen är

dock självfallet inte bara en fråga om

tankfartygens konstruktion.

Sjöfartsverkets säkerhetsarbete syftar

till en helhetssyn som även omfattar

fartygens utrustning och bemanning samt

farledsverksamhet såsom lotsning,

utmärkning, sjökartläggning och

isbrytning.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna T612 (fp) yrkande 1 och Jo738

(mp) yrkande 24. Syftet med yrkandena

torde genom vad utskottet anfört få

anses tillgodosett.

Utskottet vill inte bestrida att

identifikationssymboler för miljösäkert

tonnage, som t.ex. en svansymbol av det

i motion T612 (fp) aktualiserade slaget,

kan ha ett visst värde i strävandena att

åstadkomma miljösäkrare transporter till

sjöss. Utskottet är emellertid inte

berett att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av yrkandena härom.

Yrkandena 2 och 3 i motionen avstyrks

följaktligen.

Av lagen (1973:1199) om ersättning från

den internationella oljeskadefonden

följer att i Sverige tillämpas en

ordning som synes ägnad att väsentligen

tillgodose kravet i motion T608 (m) på

att ägare eller mottagare av oljelaster

skall ta ett ekonomiskt ansvar för

följderna av ett oljeutsläpp. Så sker

genom regler om skyldighet för ägarna

eller mottagarna att via Sjöfartsverket

betala avgifter till fonden. Från denna

betalas ersättning för skador som faller

utanför redarens begränsade ansvar. Ett

direkt ansvar för lastägaren eller

lastmottagaren för visst inträffat

oljeutsläpp - såsom motionärerna

föreslår - synes utskottet mindre

lämpligt. Lastägaren eller

lastmottagaren kan ju inte på samma

sätt som redaren och befälhavaren ha

kontroll över de fartyg från vilka

oljeutsläpp sker. Med det sagda

avstyrker utskottet motion T608 (m).

Utsläpp i luften och i vattnet m.m.

Utskottet har i det föregående med viss

utförlighet redogjort för regeringens

överväganden och förslag i fråga om

införandet av miljödifferentierade

farledsavgifter med verkan från den 1

januari 1998. Sammanfattningsvis kan här

framhållas att regeringens förslag

syftar till att främja användning av

katalysatorer ombord på fartygen och av

lågsvavligt fartygsbränsle. Regeringen

fortsätter arbetet med angränsande

stater och inom IMO i syfte att förmå

även andra länder att införa ekonomiska

styrmedel för att minska sjöfartens

negativa miljöpåverkan.

I den tidigare nämnda redogörelsen i

propositionen för sjösäkerhets- och

miljöfrågor framhåller regeringen att

den ser med oro på den senaste tidens

rapporter om ökade oljeutsläpp.

Problemet är inte - betonar regeringen -

avsaknaden av regler, utan att de

befintliga reglerna inte efterlevs.

Sverige har inom Helsingforskommissionen

för skyddet av Östersjöns marina miljö

arbetat dels för att

mottagningsanläggningar för

fartygsgenererat oljeavfall skall

införas runt hela Östersjön, dels för

att övriga Östersjöstater skall tillämpa

ett system, vilket - i likhet med det

svenska - innebär att ingen extra avgift

utgår för sådant avfall som lämnas i

hamn. I mars i år nåddes en framgång, då

Helsingforskommissionen antog en

strategi som består av ett ingående och

omfattande regionalt samarbete för

uppbyggnad, utveckling och harmonisering

av mottagningssystem i hamnar runt

Östersjön.

Med anledning av förslaget i motion

T225 (v) om att göra Östersjön till en

miljözon, där utsläppskrav kan ställas

på trafikerande fartyg, bör nämnas att

MARPOL-konventionen i praktiken

föreskriver ett förbud för utsläpp i

Östersjön.

Med hänvisning till det anförda finner

utskottet syftet med följande

motionsyrkanden tillgodosett:

- T208 (c) yrkande 16 om skärpta

internationella överenskommelser om

miljöriktig sjöfart,

- T208 (c) yrkande 17 om en handlingsplan

över hur sjöfarten skall minska

de miljöfarliga utsläppen,

- T225 (v) yrkande 11 om att göra

Östersjön till en miljözon,

- T620 (s) om högre anlöpningsavgifter

för fartyg utan katalysatorer och om

användning av lågsvavligt bränsle

m.m.,

- Jo759 (fp) yrkande 4 om arbete inom IMO

för att minska svavelutsläppen,

- U802 (c) yrkande 9 i den del som

gäller utsläppsnivåer för transporter på

Östersjön.

Yrkandena synes inte behöva föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

Utskottet övergår nu till att behandla

den i motion T622 (mp) aktualiserade

frågan om elförsörjning från land för

fartyg som ligger vid kaj. I sitt

fjolårsbetänkande om sjöfart,

1994/95:TU12, framhöll utskottet att

sådan strömförsörjning inte

nödvändigtvis behöver innebära fördelar

från miljösynpunkt. Tvärtom innebär det

nackdelar - betonade utskottet - att

stänga av fartygets hjälpmotorer för

alstring av elström under en kortare tid

och därefter starta dem på nytt vid en

driftstemperatur som understiger den

normala. För fartyg som ligger vid kaj

under längre tid än någon eller ett par

timmar utgjorde katalytisk avgasrening

enligt utskottet den på sikt

ändamålsenligaste åtgärden för att

minska luftföroreningar från fartyg vid

kaj. Utskottet avstyrkte därför ett

motionsyrkande som syftade till att

hamnarna skulle tillhandahålla fullgod

strömförsörjning för fartyg vid kaj.

Det nu aktuella motionsyrkandet i

motion T622 (mp) skall ses mot den

sålunda tecknade bakgrunden.

Motionärerna framhåller att

strömförsörjning från land till fartyg,

som ligger vid kaj under en kortare tid,

innebär nackdelar från miljösynpunkt.

Regeringen bör enligt motionärerna

förelägga riksdagen förslag om hur den

från miljösynpunkt erforderliga

liggetiden för strömförsörjning från

land skall fastställas.

Enligt vad utskottet erfarit är de två

Finlandsfärjorna i Värtahamnen utrustade

med katalysatorer för hjälpmotorerna. I

en utredningsrapport, Avgas- & Lju

demissioner från Siljaterminalen i

Värtan - som tillkommit på initiativ

av kommunstyrelsen i Stockholm -

framhålls att fartygen i terminalen inte

bör landanslutas. En landanslutning

bedöms på lång sikt få negativ inverkan

på totalmiljön, eftersom motiven för att

använda energieffektivare och

katalysatorutrustade fartyg skulle

försvagas.

Utskottet har vidare erfarit att

Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, mot

bakgrund av den nämnda överenskommelsen

med Sjöfartsverket och Sveriges

Redareförening, nyligen rekommenderat

sina medlemmar att ta konkreta initiativ

för att begränsa skadliga

miljöstörningar från sjöfarten. Tanken

är - understryker förbundet - att

hamnarna, liksom Sjöfartsverket, skall

använda ekonomiska styrmedel för att

minska sjöfartens utsläpp av svavel- och

kväveoxider.

Med hänvisning till det anförda finner

utskottet syftet med motion T622 (mp)

yrkande 2 tillgodosett. Yrkandet bör

sålunda lämnas utan åtgärd och avstyrks.

Trafikrestriktioner

Med anledning av kravet i motion Jo778

(mp) på miljöanpassning och nedläggning

av vissa farleder vill utskottet

framhålla att det givetvis är önskvärt

att farleder - liksom vägar, järnvägar

och flygplatser - har sådana

sträckningar eller lägen som är till

minsta möjliga skada för miljön. Vårt

behov av rationella transporter medför

emellertid att miljöintresset inte

ensamt kan få bestämma sträckningarna

eller lägena. En avvägning måste därför

göras i enlighet med de trafikpolitiska

principer som riksdagen antog år 1988.

Det är en uppgift för Sjöfartsverket att

se till att trafiken i våra farleder

vållar minsta möjliga skada för miljön i

form av vatten- och luftföroreningar.

Erosionsskador kan motverkas genom att

länsstyrelsen meddelar föreskrifter om

fartbegränsning m.m. med stöd av 2 kap.

2 § sjötrafikförordningen (1986: 300).

Det bör tilläggas att inte alla

skärgårdsområden - utan endast

Stockholms och Göteborgs - trafikeras av

mycket stora passagerarfartyg.

Möjligheten för länsstyrelsen att kunna

meddela föreskrifter om fartbegränsning

synes utskottet i väsentlig utsträckning

tillgodose det likaledes i motion Jo778

(mp) framställda önskemålet om att

regeringen skall förelägga riksdagen

förslag till hastighetsbegränsning för

fartyg - inom ett område 100 meter från

land - i syfte att minska

bullerstörningarna.

Med hänvisning till det anförda finner

utskottet inte någon riksdagens åtgärd

påkallad med anledning av motion Jo778

(mp) i nu behandlade delar. Yrkandena 2

och 3 i motionen avstyrks därför.

I motion T622 (mp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en utredning

av katamaranernas inverkan på det marina

livet och övrig miljöpåverkan. Av

motionen framgår att motionärerna avser

motordrivna katamaraner, för

passagerartrafik, som kan framföras i

höga hastigheter.

Frågan om höghastighetsfartygens

miljökonsekvenser behandlas utförligt i

utskottets betänkande 1996/97:TU4.

Utskottet erinrar där bl.a. om att

Sjöfartsverket enligt

sjötrafikförordningen får meddela de

föreskrifter som behövs med hänsyn till

sjösäkerheten. Vidare erinras om den

just nämnda möjligheten för

länsstyrelsen att meddela bestämmelser

om fartbegränsning m.m. Av det nämnda

betänkandet framgår också att

företrädare för de nordiska

sjösäkerhetsmyndigheterna nyligen

beslutat om en inventering av vissa

problem beträffande användningen av

höghastighetsfartyg. Frågor som omfattas

av inventeringen gäller hydrodynamisk

påverkan från fartygen och deras

framdrivningsmaskinerier,

vattenjetaggregatens marinbiologiska

påverkan, vissa sjöräddningsfrågor samt

behovet av en trafikreglering.

Med hänvisning till det anförda och i

avvaktan på resultatet av det nämnda

utredningsarbetet finner utskottet

syftet med motion T622 (mp) yrkande 4

tillgodosett. Yrkandet synes inte böra

föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks därför.

Färjor och farleder i Stockholmsregionen

Som en följd bl.a. av debatten om

Rödkobbsleden beslutade regeringen år

1991 att låta genomföra en utredning om

hur de land- och sjöbaserade person- och

godstransporterna till och från

Stockholmsregionen skulle kunna

samordnas. Utskottet har i sitt

fjolårsbetänkande om sjöfart,

1994/95:TU12, relativt utförligt

redogjort för innehållet i den nämnda

utredningens betänkande, Färjor och

farleder (SOU 1992:56), och för den

fortsatta beredningen av de i

utredningsbetänkandet aktualiserade

frågorna. Av den redogörelsen framgår

bl.a. att riksdagen ställde sig bakom

ett uttalande av regeringen i 1993 års

budgetproposition om att staten inte

borde ingripa mot redarens val av farled

med hänsyn till de avsevärda negativa

effekter som kunde följa därav för

berörda rederiers och hamnars

långsiktiga ekonomiska åttaganden. Av

redogörelsen framgår vidare att

riksdagen i juni 1993 hade uttalat att

regeringen borde lägga fast en tidsplan

för genomförandet av vissa

farledsprojekt, bl.a. Rödkobbsleden.

Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sjöfartsverket hade fått i uppdrag att

tillsammans studera frågan om effektiva

och miljövänliga transportlösningar för

färjetrafiken i Stockholmsregionen. I

februari 1994 hade de båda myndigheterna

redovisat uppdraget genom var sin

skrivelse till regeringen. Av

skrivelserna framgick att Länsstyrelsen

inte ville ha någon Rödkobbsled, medan

Sjöfartsverket var av motsatt mening.

Det var sålunda en uppgift för

regeringen att svara för den fortsatta

beredningen av frågan.

Av redogörelsen framgick vidare att

utskottet i sitt betänkande 1993/94:

TU12 hade uttalat sig om vikten av en

helhetssyn på farleds- och

trafiksystemet i Stockholmsregionen. I

avvaktan på regeringens fortsatta

beredning av frågan hade utskottet

avstyrkt ett antal i det nämnda

betänkandet behandlade motionsförslag.

I det nämnda fjolårsbetänkandet,

1994/95:TU12, upprepades denna procedur.

Utskottet vidhåller alltjämt sin

uppfattning om vikten av en helhetssyn

på farleds- och trafiksystemet i

Stockholmsregionen och förutsätter att

beredningen av frågan fullföljs. I

avvaktan härpå avstyrker utskottet

motionerna A433 (fp) yrkande 8 och A434

(v) yrkande 14.

Övrigt

I motion T622 (mp) framhålls, som

nämnts, att krigsfartyg som förliste i

Östersjön under andra världskriget med

okända mängder bunkerolja, kan innebära

stora miljöproblem. Motionärerna vill

att Sjöfartsverket utarbetar en strategi

för att ta hand om dessa vrak och

föreslår en finansiering härför.

Utskottet förutsätter att

Sjöfartsverket på lämpligt sätt, t.ex.

inom ramen för samarbetet i

Helsingforskommissionen för skyddet av

Östersjöns marina miljö, aktualiserar

frågan. Någon riksdagens åtgärd synes

sålunda inte erforderlig med anledning

av motionsyrkandet, varför detta

avstyrks.

14 Luftfartsverket

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet

regeringens förslag om luftfart. Det

gäller yrkandena 21-26 i regeringens

hemställan enligt vilken riksdagen

föreslås

dels godkänna övergripande mål,

myndighetsmål och verksamhetsinriktning

samt investeringar för Luftfartsverket

under perioden 1997-1999 i enlighet med

vad regeringen förordar,

dels godkänna ekonomiska mål och ramar

för Luftfartsverkskoncernen under

perioden 1997-1999 i enlighet med vad

regeringen förordar,

dels bemyndiga regeringen att

fastställa utdelning och

skattemotsvarighet för Luftfartsverket i

enlighet med vad regeringen förordar,

dels godkänna vad regeringen i

propositionen anför om anpassning av

flygplatserna till Schengenavtalets

krav,

dels godkänna vad regeringen anför om

resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser,

dels godkänna vad regeringen anför om

Statens haverikommission.

Vidare behandlar utskottet nio motioner,

nämligen T208 (c) yrkandena 19 och 20,

T220 (mp) yrkandena 15-17, T223 (s)

yrkande 3, T225 (v) yrkande 9, T703 (m)

, T704 (c) och T705 (s).

14.1 Upphandling av olönsam trafik

14.1.1 Motionsförslag

Enligt vad som hävdas i motion T705 (s)

bör regeringen överväga en bättre

resultatutjämning och ett särskilt stöd

till grundtrafik vid de trafiksvaga

flygplatserna. Avregleringen av

luftfarten har haft negativa effekter på

mindre och passagerarsvaga linjer. De

minsta flygplatserna har i ökad grad

fått gå in med garantiåtaganden gentemot

flygbolagen för att få någon operatör.

Regeringen bör därför snarast överväga

någon form av stöd, t.ex. genom vidgning

av ramen för köp av regionalt viktig

tågtrafik, för att också möjliggöra

upphandling av grundtrafik till

trafiksvaga flygplatser.

I motion T223 (s) sägs att staten måste

finna ett system som innebär att hela

flygsektorn solidariskt bär kostnaderna

för att upprätthålla trafiken på vissa

olönsamma linjer. Den ordning som råder

i dag, då många kommuner tvingas ge

bidrag för att hålla trafiken i gång, är

på sikt oacceptabel. En möjlig väg är

att ta ut en mindre avgift på varje

inrikes flygresa för att finansiera en

samlad upphandling av regionalpolitiskt

viktiga flygförbindelser.

Ett liknande förslag framförs i motion

T208 (c). Motionärerna hänvisar bl.a.

till att Luftfartsverket i en utredning

för några år sedan kom fram till att

staten borde upphandla regionalpolitiskt

viktig olönsam trafik. Ett system för

sådan upphandling bör införas. Systemet

bör finansieras med en avgift som tas ut

på övriga inrikes flygresor. Regeringen

bör senast under våren 1997 återkomma

till riksdagen med ett förslag rörande

den närmare utformningen av systemet.

Motionärerna anser vidare att anslaget B

6 Driftbidrag till kommunala flygplatser

i skogslänen bör höjas till den nivå det

hade budgetåret 1994/95, alltså till

30,2 miljoner kronor.

14.1.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning av

motionsyrkandena erinra om att riksdagen

under riksmötet 1993/94 godkände en av

regeringen föreslagen upphandling av

flygtrafik mellan Östersund och Umeå för

budgetåret 1994/95, med möjlighet att

teckna avtal för högst tre år (prop.

1993/94:42, bet. TU8, rskr. 114). I

september 1994 godkände regeringen ett

avtal till en årlig kostnad av 5

miljoner kronor under tre år fr.o.m.

budgetåret 1994/95. Kostnaden för

budgetåret 1995/96, 7,5 miljoner kronor,

belastar anslaget E 2 Köp av

interregional persontrafik på järnväg

m.m. Motivet för denna upphandling var

att staten, med hänsyn till sjukvårdens

organisation, ansåg sig ha ett särskilt

ansvar för att ett grundläggande

flygtrafikutbud tryggades mellan

Östersund och Umeå.

I de nu behandlade motionerna är de

motiv som anges som skäl för en statlig

upphandling av mer allmän

regionalpolitisk art. Frågor rörande

transportsystemets förmåga att bidra

till målet om regional balans behandlas

inom ramen för Kommunikationskommitténs

arbete. En trafikpolitisk proposition på

grundval av bl.a. kommitténs förslag kan

väntas under år 1998. Utskottet anser

att ställningstaganden till förslag

rörande statlig upphandling av

regionalpolitiskt motiverad olönsam

flygtrafik bör anstå till dess att

riksdagen tar samlad ställning till den

framtida trafikpolitiken. Detsamma

gäller yrkandet rörande driftbidraget

till kommunala flygplatser i skogslänen.

Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet att riksdagen avslår

motionerna T208 (c), T223 (s) och T705

(s) i nu behandlade delar.

14.2 Resultatutjämning mellan statliga

och kommunala flygplatser

14.2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad som i budgetpropositionen

anförs om resultatutjämning mellan

statliga och kommunala flygplatser. I

budgetpropositionen hänvisas till

riksdagens beslut vid 1993/94 års

riksmöte (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.

TU15, rskr. 159). Där uttalades att det

då föreslagna och av riksdagen godkända

resultatutjämningssystemet skulle vara

en övergångsanordning till dess att

olikheten i verksamhetsförutsättningar

mellan statliga och kommunala

flygplatser hade upphört. Denna

situation bedömdes komma att föreligga

vid ingången av år 1997. Emellertid

konstaterar regeringen nu att de

rationaliseringsmål som systemet

kopplades till beträffande

Luftfartsverkets egen

regionalflygplatsverksamhet ännu ej helt

har kunnat uppnås. Som orsak anges att

trafikutvecklingen i inrikesflyget inte

har utvecklats på det sätt som

förväntades. Mot den bakgrunden har

regeringen ingen erinran mot att

Luftfartsverket ingår ett avtal med

berörda kommunala flygplatser om en

förlängning av nuvarande

resultatutjämningssystem under år 1997

och, om det visar sig nödvändigt, som

längst t.o.m. år 1998. Luftfartsverket

har i en skrivelse till regeringen den

14 juni 1996 redogjort för ett

preliminärt avtal mellan verket och de

fem kommunala flygplatserna Borlänge,

Kramfors, Kristianstad, Trollhättan och

Växjö. Enligt avtalet åtar sig verket

att förlänga resultatutjämningssystemet

t.o.m. år 1998. Därefter skall nuvarande

system upphöra. Kostnaden för åren 1997

och 1998 skall helt belasta verkets

ekonomi. I skrivelsen begär verket ett

bemyndigande att utbetala

resultatutjämningsbidrag under år 1996

med maximalt 20 miljoner kronor samt

under åren 1997 och 1998 med maximalt 10

miljoner kronor per år. I

budgetpropositionen föreslås riksdagen

godkänna att det begärda bemyndigandet

lämnas. Regeringen påpekar att

Luftfartsverkets åtaganden enligt det

preliminära avtalet inte skall medföra

någon nedsättning av inleveransen till

staten.

14.2.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar inledningsvis

bakgrunden till den nu behandlade frågan

om resultatutjämningsbidrag till

kommunala flygplatser.

I 1982 års luftfartspolitiska beslut

(prop. 1981/82:98, bet. TU28, rskr. 339)

uttalades att staten hade ett ansvar för

att ett effektivt interregionalt

transportsystem kunde komma till stånd.

Det interregionala nätet borde i princip

omfatta trafik med flygplan med en

maximal startvikt överstigande 5 700 kg.

Denna viktgräns kunde dock komma att

förändras. I den av riksdagen godkända

propositionen avvisades tanken på att

flyget från stödsynpunkt skulle

behandlas på samma sätt som järnvägen.

Endast om andra transportmedel inte på

ett nöjaktigt sätt kunde fylla rimliga

krav på transportförsörjning borde flyg

komma i fråga för bidrag.

Genom riksdagsbeslutet definierades ett

interregionalt flygnät (primärnät) som

trafik bedriven mellan tjugo orter.

Beträffande frågan om flygplatsers

tillhörighet till det interregionala

nätet borde enligt beslutet göras en

bedömning där flyglinjers lönsamhet

ställdes i relation till respektive

flygplats lönsamhetssituation och till

systemets samlade bärkraft.

Luftfartsverket borde lämna förslag om

vilka flygplatser som skulle tillhöra

det interregionala flygplatssystemet,

dvs. vilka flygplatser som skulle

omfattas av det system för

resultatutjämning som dittills enbart

avsett statliga flygplatser. I fråga om

två kommunala flygplatser, Växjö och

Kristianstad, uttalades att dessa i

princip borde omfattas av systemet för

resultatutjämning. Däremot avvisades

tanken på att staten skulle överta

kommunala flygplatser. Det statliga

engagemanget borde avse en

kostnadstäckning som kunde vara hel

eller delvis. Luftfartsverket borde få i

uppdrag att utarbeta riktlinjer för

flygplatsers tillhörighet till

resultatutjämningssystemet.

I juni 1982 fick Luftfartsverket det

aviserade utredningsuppdraget. Samma år

träffade verket avtal med Växjö

Flygplats AB och Kristianstads kommun om

kostnadsersättning för budgetåren

1982/83-1984/85. Senare ingicks

överenskommelser rörande budgetåren

1985/86 och 1986/87. Under perioden

1982/83-1986/87 erhöll Växjö och

Kristianstads flygplatser bidrag med

sammanlagt drygt 22 miljoner kronor.

I november 1984 föreslog

Luftfartsverket i rapporten

Resultatutjämningssystemet (Rapport

1984:05/Pp) att sex flygplatser,

nämligen Borlänge, Gällivare, Kramfors,

Kristianstad, Trollhättan och Växjö,

skulle omfattas av

resultatutjämningssystemet. För dessa

flygplatser skattades vissa

bidragsbelopp. Luftfartsverkets förslag

redovisades i 1986 års budgetproposition

(prop. 1985/86:100 bil. 8). Där restes

en rad invändningar mot förslaget. Bl.a.

ansågs det olämpligt att

Luftfartsverkets resultatansvar

omfattade verksamheter utanför verkets

eget ansvarsområde. Det ansågs också

olämpligt att verkets resultatansvar

utökades mot bakgrund av de stora

investeringskostnaderna verket stod

inför. Vidare fanns risk för att

bidragssystemet skulle generera

ytterligare underskott. Regeringen var

mot denna bakgrund inte beredd att

tillstyrka förslaget. Dessutom föreslogs

att bidragsgivningen till Kristianstad

och Växjö skulle avvecklas.

Trafikutskottet (bet. 1985/86:TU15)

delade regeringens principuppfattning

rörande Luftfartsverkets ansvar men

ansåg samtidigt att närmare överväganden

borde komma till stånd rörande resul-

tatutjämningen. En utredning borde

tillkallas. I avvaktan på resultatet

borde ersättningar utgå till

Kristianstad och Växjö enligt tidigare

regler. Riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets förslag (rskr. 1985/86:226).

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut

(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU22,

rskr. 249) definierades ett s.k.

primärnät, vilket kom att omfatta 18

statliga och 5 kommunala flygplatser,

nämligen Borlänge, Kramfors,

Kristianstad, Trollhättan och Växjö.

Beslutet innebar vidare införandet av en

tidsbegränsad resultatutjämning mellan

Luftfartsverket och kommunala

flygplatser med minst 100 000

passagerare per år. Bidraget skulle

uppgå till 30 miljoner kronor och

fördelas över en femårsperiod. Det

skulle trappas av från 8 miljoner kronor

år 1988 till 4 miljoner kronor år 1992.

Därefter skulle systemet upphöra.

År 1992 beslöt regeringen att svensk

inrikes luftfart skulle avregleras från

den l juli 1992. Därmed upphörde

skyldigheten för SAS och Linjeflyg att

upprätthålla trafik på ett särskilt

primärlinjenät. Med anledning härav

beslöt riksdagen hösten 1992 (prop.

1992/93:132, bet. TU11, rskr. 152) att -

i avvaktan på överväganden rörande

statens ansvar för luftfartens

infrastruktur - 1988 års

resultatutjämningssystem skulle gälla

även under år 1993. Beloppet beräknades

till 7,3 miljoner kronor, vilket

motsvarade ett indexuppräknat medeltal

av beloppen för den tidigare

femårsperioden.

I en rapport, publicerad hösten 1992,

skisserade Luftfartsverket ett förslag

till nytt utjämningssystem som byggde på

en rad kriterier rörande bl.a.

trafikvolymer, flygplatsernas funktion

och den ekonomiska situationen. Men

verket fann samtidigt att man inte kunde

förorda en utjämning mellan verket och

de kommunala flygplatserna om inte

ägaren avstod från en del av den begärda

avkastningen.

Våren 1993 beslöt riksdagen (prop.

1992/93:100 bil. 7, bet. TU19, rskr.

245) att övergångssystemet för år 1993

skulle bibehållas i avvaktan på vidare

studier om en koppling av frågan till de

årliga förhandlingarna om statliga

transfereringar till kommunerna.

I 1994 års budgetproposition (prop.

1993/94:100 bil. 7) konstaterade

regeringen att behovet av att i förväg

definiera ett särskilt primär- eller

stomnät hade bortfallit genom

trafikutvecklingen. Vidare redovisades

vissa förslag till omläggning av

infrastrukturavgifter vilket skulle

kunna innebära en nivåutjämning mellan i

första hand Arlanda och mindre, statliga

flygplatser. Omläggningen borde enligt

regeringen innebära stora möjligheter

till kostnadsanpassning av avgifterna

även vid flertalet icke statliga