Bet. 1996/97:TU4

Trafikutskottets betänkande

1996/97:TU04

Statens köp av färjetrafik till och från Gotland

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

TU4

Sammanfattning

I proposition 1996/97:33 redovisas ett

förslag till avtal mellan staten och

Gotlandstrafiken AB (u.b.) om

färjetrafik till och från Gotland

fr.o.m.

år 1998. Utskottet föreslår att

riksdagen godkänner avtalet. Avtalet

ryms inom den kostnadsram på 175

miljoner kronor som utskottet bedömde

som rimlig i samband med att riksdagen

under förra riksmötet godkände

regeringens förslag till riktlinjer för

den framtida färjetrafiken.

Ett motionsyrkande om avslag på

regeringens hemställan avstyrks.

Utskottet avstyrker också

motionsyrkanden om möjligheter till

kompletterande trafik och s.k.

viatrafik, om bastrafikens kapacitet, om

platsreservering för gotlänningar, om

höghastighetsfartygs miljökonsekvenser,

om inrättande av ett trafikantråd, om

rådets sammansättning och uppgifter samt

om Gotlandstilläggets avveckling.

Motiveringen är i de flesta fall att

syftet med yrkandena tillgodoses genom

avtalet.

Till betänkandet har fogats fyra

reservationer.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet)

föreslår i proposition 1996/97: 33 att

riksdagen godkänner avtal mellan staten

och Gotlandstrafiken AB (u.b) rörande

färjetrafik till och från Gotland.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av

propositionen

1996/97:T1 av Leif Carlson och Nils

Fredrik Aurelius (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

tillstånd sommartid för färjetrafik

mellan norra Öland och Gotland inklusive

Stora Karlsö med såväl höghastighetsbåt

som bil- och passagerarfärja.

1996/97:T2 av Sivert Carlsson och Agne

Hansson (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

behovet av kompletterande sommartrafik

mellan Öland och Gotland och mellan

Västervik och Gotland.

1996/97:T3 av Lilian Virgin och

Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om garantier för att inte

kapaciteten minskar eller sårbarheten

ökar i Gotlandstrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredskap för omedelbara

åtgärder om effekterna av nedtrappningen

av Gotlandstillägget blir alltför

negativa.

1996/97:T4 av Per Westerberg m.fl. (m)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens

förslag i proposition 1996/97:33 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om trafikantråd för

Gotlandstrafiken.

1996/97:T5 av Elisa Abascal Reyes m.fl.

(mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om höghastighetsfärjor,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett trafikantråd,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om reserverade platser på färjor

för bosatta gotlänningar,

4. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av

avvecklingen av Gotlandsstödet.

1996/97:T6 av Agneta Ringman (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet till kompletterande

färjetrafik till Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samma möjlighet skall ges

till konkurrerande och kompletterande

trafik till Östeuropa och Baltikum via

Gotland.

1996/97:T7 av Agne Hansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om de grundläggande

förutsättningarna beträffande säkerhet,

miljöanpassning och öppenhet för de

framtida trafiklösningarna för Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om garantier för att bastrafiken

till och från Gotland måste fungera

varje dag,

3. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om Gotlandstilläggets

avtrappning och fraktpriserna.

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1996

1996/97:T214 av Kent Skårvik m.fl. (fp)

vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett trafikantråd rörande

Gotlandstrafiken.

Utskottet

1 Statens engagemang i Gotlandstrafiken

Mot bakgrund av en drastisk försämring

av sysselsättningen på Gotland under

1950-talet tillsatte regeringen en

utredning - 1954 års Ö-utredning -

som skulle undersöka vilka åtgärder som

kunde förbättra

sysselsättningssituationen. Utredningen

kom bl.a. fram till att en förbättring

av sjöförbindelserna mellan Gotland och

fastlandet var en viktig förutsättning

för en utveckling av näringslivet på ön.

Samtidigt accentuerades problemen i den

reguljära färjetrafiken mellan Gotland

och fastlandet, främst till följd av

bilismens starka utveckling.

År 1955 kom den första bilfärjan och

några år senare togs en modern bilfärja

i bruk. Trafiken utövades de första åren

av Gotlandsbolaget. Senare tillkom ett

rederi, Nordörederiet. Gotlandsbolaget

övertog Nordörederiet år 1967.

År 1970 fattade riksdagen ett beslut som

innebar att staten tog på sig ett ansvar

för att Gotland hade en

tillfredsställande transportförsörjning

(prop. 1970:175, bet. 3 LU 89, rskr.

463). Samtidigt slog riksdagen fast att

det begränsade trafikunderlaget inte

medgav fri konkurrens. Med hänvisning

härtill och för att säkerställa att ett

statligt ekonomiskt stöd knöts till en

rationell trafikuppläggning antog

riksdagen en lag (1970:871) enligt

vilken linjesjöfart på Gotland endast

fick bedrivas efter särskilt tillstånd

(koncession) av regeringen.

Efter lagens ikraftträdande har staten

ingått fyra avtal och ett avtal om

förlängning. Koncessionsinnehavare var

fram t.o.m. år 1987 Rederi AB Gotland

(Gotlandsbolaget). Därefter har

koncessionen innehafts av Nordström &

Thulin AB vars dotterbolag N & T

Gotlandslinjen AB har svarat för

trafiken.

År 1971 infördes ett transportstöd

avseende godstransporter på färja från

Gotland. Tre år senare utvidgades det

statliga stödet till att omfatta också

godstransporter på färja till Gotland

och persontransporter till och från

Gotland. Transportstödet har tillförts

trafikutövaren för att möjliggöra en

motsvarande reducering av taxan. Stödets

storlek har varierat starkt över åren,

vilket framgår av följande

sammanställning som omfattar

stödgivningen under de senaste sex

budgetåren.

Budget Anvisade Nettout Besparing (+)

år medel, 1 gift, resp.

000 kr 1 000 merutgift (-),

kr 1 000 kr

1990/9 46 000 80 -34 070

1 070

1991/9 69 000 174 776 -105 776

2

1992/9 140 000 181 979 -41 979

3

1993/9 160 000 164 114 -41 114

4

1994/9 175 000 155 211 +20 211

5

1995/9 250 000 -

6 (18

mån.)

Härutöver subventioneras godstrafiken

genom ett system med högstprisreglering

och ett s.k. Gotlandstillägg. Systemet

innebär att

transportförmedlingsföretagens taxor för

godstransporter skall motsvara taxan för

en transport av motsvarande längd i

landet i övrigt. Som kompensation får

företagen debitera ett frakttillägg i

all inrikes fjärrtrafik. Tillägget

motsvarar i dag

0,6 % av nettofraktsumman i varje

enskilt fraktavtal.

Under förra riksmötet fastställde

riksdagen riktlinjer för upphandling av

Gotlandstrafiken m.m. (prop. 1995/96:44,

bet. TU7, rskr. 99). I sitt av riksdagen

godkända betänkande uttalade

trafikutskottet att staten även

fortsättningsvis borde ha ett såväl

politiskt som ekonomiskt ansvar för att

det fanns en tillfredsställande

trafikförsörjning med färja till och

från Gotland. Utskottet delade

regeringens bedömning att färjetrafiken

enligt det gällande avtalet väl

tillgodosåg näringslivets behov av

godstransporter. Däremot bedömdes

trafiken inte vara tillräckligt

passagerarvänlig. Utskottet hade inte

någon erinran mot regeringens avsikt att

säga upp det gällande avtalet och att

utse en särskild förhandlare med uppgift

att upphandla statens köp av färjetrafik

efter den nuvarande avtalsperiodens

utgång den 31 december 1997. Inför

trafikupphandlingen borde riksdagen

enligt utskottets mening ange en

kostnadsram. Den av regeringen

föreslagna kostnadsnivån om 175 miljoner

kronor var enligt utskottets mening en

rimlig ram.

Vid samma tillfälle antog riksdagen

regeringens förslag till lag om

begränsning av rätten att bedriva

linjesjöfart på Gotland. Genom lagen

(1996:19), som träder i kraft den 1

januari 1998 och då ersätter lagen

(1970:871) om linjesjöfart på Gotland,

har regeringen bemyndigats att meddela

föreskrifter om begränsning av rätten

att utföra regelbundna sjötransporter

mellan Gotland och svensk hamn utanför

Gotland. Bakgrunden till 1996 års

lagstiftning var att 1970 års lag

bedömdes sakna stöd i EU:s s.k.

cabotageförordning, enligt vilken den

svenska kusten är öppen för alla inrikes

sjötransporter med fartyg som är

registrerade i en annan EU-medlemsstat.

Däremot finns det inget hinder för en

medlemsstat att som villkor för rätten

att tillhandahålla cabotagetjänster

till, från och mellan öar ingå avtal med

rederier om allmän trafik eller att ange

förpliktelser vid allmän trafik.

Vidare antog riksdagen regeringens

förslag till lag om upphävande av den

lag (1979:1035) som bemyndigar

regeringen att föreskriva ett högsta

pris för fjärrtransporter av gods med

lastbil till eller från Gotland (högst-

prisregleringen) och föreskriva ett

högsta pristillägg i den totala inrikes

fjärrtrafiken för att kompensera

transportföretagen för det ekonomiska

bortfall som därvid kan uppstå

(Gotlandstillägget). Innebörden av

riksdagsbeslutet är att

högstprisregleringen slopas och

Gotlandstillägget trappas ner med två

tiondels procentenheter per år fr.o.m.

1997 för att vara helt avvecklat med

utgången av år 1998.

2 Avtal om upphandlingen

2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner ett preliminärt avtal rörande

färjetrafik till och från Gotland. Av

propositionen framgår att en särskilt

tillkallad förhandlingsman den 2

september 1996 till regeringen

överlämnade ett avtal rörande

färjetrafik till och från Gotland inom

en kostnadsram av 174 miljoner kronor.

Avtalet, som skall träda i kraft den 1

januari 1998, har för sin giltighet

gjorts beroende av riksdagens och

regeringens godkännande.

Avtalet saknar bortre tidsgräns. Det

kan sägas upp efter fyra år. Med en

uppsägningstid om två år kommer avtalet

att gälla under minst sex år.

Den av förhandlaren valda

trafikutövaren är Gotlandstrafiken AB

(u.b.) som kommer att vara ett av Rederi

AB Gotland och Silja line AB gemensamt

kontrollerat företag.

I propositionen redovisas vissa

kostnadsberäkningar. Av dessa framgår

att statens kostnad för trafiken blir

174 miljoner kronor i 1996 års

penningvärde, förutsatt att antalet

resande uppgår till 1 050 000 per år,

vilket motsvarar det genomsnittliga

antalet resenärer under de tre senaste

åren. Skulle antalet passagerare minska

med 50 000 ökar statens kostnad enligt i

propositionen redovisade uppskattningar

med ca 10 miljoner kronor, vilket alltså

innebär att den av riksdagen angivna

kostnadsramen inte håller. I motsatt

fall, dvs. om passagerarantalet ökar med

50 000, minskar statens kostnad med ca 3

miljoner kronor.

Vidare framgår av propositionen att

trafiken enligt det ingångna avtalet

skall utföras av två konventionella

färjor. Härutöver kommer ett nybyggt

enskrovigt höghastighetsfartyg av stål

att sättas i trafik våren 1998 eller

våren 1999. I det senare fallet kommer

tonnaget att kompletteras under

sommarsäsongen 1998, bl.a. med en

katamaran.

I det nya avtalet förutsätts att

fartygen skall vara utrustade med

katalytisk avgasrening samt kunna drivas

med lågsvavlig olja. Dessutom förutsätts

särskilt avlysta turer för transport av

farligt gods.

Säkerhetsaspekten uppges vara väl

tillgodosedd. Sålunda skall de

konventionella färjorna uppfylla de

stabilitetsregler som utarbetats på

grundval av den s.k.

Stockholmsöverenskommelsen i februari

1996.

I avtalet regleras valet av bashamnar

för trafiken. I detta hänseende finns

ingen skillnad jämfört med det nu

gällande avtalet. Bashamnar skall

således även fortsättningsvis vara

Nynäshamn och Oskarshamn.

För att trafikanterna skall

tillförsäkras information och inflytande

skall enligt avtalet ett trafikantråd

inrättas. I rådet skall ingå de

intressenter som Länsstyrelsen i

Gotlands län och Gotlands kommun vid

varje tillfälle inbjuder. Staten och

rederier skall gemensamt informera

trafikantrådet innan turlistor och

priser fastställs.

2.2 Motionsförslag

I motion T4 (m) föreslås att riksdagen

avslår regeringens förslag. Motionärerna

hänvisar bl.a. till att avtalet inte har

redovisats i sin helhet och att det

därför är olämpligt att staten binds vid

en så stor kostnad under minst sex år.

Vidare anförs att förbudet mot

konkurrerande trafik inte är förenligt

med EU:s konkurrensregler. En annan

invändning är att det i avtalet saknas

en incitamentsklausul som kan göra

entreprenören intresserad av

resultatutvecklingen.

2.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det

avtalsförslag som regeringen nu

förelägger riksdagen ligger väl i linje

med de riktlinjer för upphandling av

Gotlandstrafiken som riksdagen godkände

under förra riksmötet (prop. 1995/96:44,

bet. TU7, rskr. 99).

Kostnadsmässigt hålls det preliminära

avtalet inom den ram om 175 miljoner

kronor i 1996 års kostnadsläge som

utskottet då uttalade sig för.

Visserligen framgår av de

känslighetsberäkningar som

förhandlingsmannen har redovisat att en

förutsättning för att staten inte skall

drabbas av kostnader utöver ramen är att

antalet passagerare inte understiger 1

000 000 per år. Enligt utskottets

bedömning finns anledning till viss

optimism när det gäller

trafikunderlagets storlek. Sålunda har

resandet ökat starkt sedan i början av

1990-talet och antalet passagerare har

under perioden 1993-1995 uppgått till i

genomsnitt 1 050 000 per år. Också under

1996 har resandet legat på en hög nivå.

Enligt vad utskottet har inhämtat

beräknas passagerarantalet detta år

komma att uppgå till ca 1 080 000.

Vidare bör de förbättringar av

fartygstonnage och turlistor som följer

av avtalsförslaget få vissa dynamiska

effekter i form av ett ökat resande. Som

redovisas i propositionen sätts under

sommaren 1998, eventuellt året därpå, in

i trafik ett enskrovigt

höghastighetsfartyg som förkortar

restiden med nästan hälften jämfört med

restiden för de konventionella

bilfärjorna. Därmed får trafikutövaren

möjlighet att erbjuda fler snabba turer

på dagtid, vilket i hög grad torde

förbättra passagerarvänligheten i

trafiken. Härtill kommer att det nya

höghastighetsfartyget erbjuder större

bekvämlighet för passagerarna vid hårt

väder än den katamaran som för

närvarande trafikerar Gotland, vilket

borgar för högre regularitet än vad som

har gällt för katamaranen. Fartyget

skall dessutom vara isklassat och därmed

normalt kunna trafikeras under hela

året.

Utskottet vill också peka på att

tillfälliga fluktuationer i

passagerarunderlaget enligt vad som sägs

i propositionen kan hanteras utan

kostnadskonsekvenser för staten,

exempelvis genom ändring av turlistor

och priser.

I motion T4 (m) anförs som skäl för

avslag på regeringens förslag bl.a. att

staten inte bör binda sig för en stor

kostnad under så lång tid som minst sex

år. Utskottet för sin del anser att en

förhållandevis lång avtalstid innebär

påtagliga fördelar. För staten bör det

vara av värde att kostnaderna för

Gotlandstrafiken kan överblickas under

ett antal år. För trafikutövaren torde

en inte alltför kort avtalsperiod vara

en förutsättning för att han skall våga

göra de investeringar i tonnage som

krävs för en fullgod trafik. Även för

trafikanterna och övriga intressenter,

t.ex. Gotlands kommun och Länsstyrelsen

i Gotlands län, kan stabila

förutsättningar under några år erbjuda

fördelar.

I samma motion hävdas att det i

avtalsförslaget saknas en

incitamentsklausul som kan göra

trafikutövaren intresserad av

resultatutvecklingen. Utskottet har på

denna punkt kommit till en annan

slutsats. Såsom framgår av propositionen

finns ett uppenbart incitament för

trafikutövaren att främja

trafikutvecklingen. Om nämligen

verksamheten utvecklas i en för staten

kostnadsmässigt gynnsam riktning

tillfaller omkring en tredjedel av

kostnadsförbättringen rederiet.

Med hänvisning till vad som ovan har

anförts föreslår utskottet att riksdagen

godkänner regeringens förslag till avtal

mellan staten och Gotlandstrafiken AB

(u.b.). Motionen avstyrks följaktligen i

denna del.

Utskottet återkommer under särskilda

avsnitt till frågor rörande möjligheter

till kompletterande trafik,

trafikkapacitet, miljö och inflytande

för trafikanter. I ett särskilt avsnitt

behandlas också motionsyrkanden rörande

det s.k. Gotlandstillägget.

3 Möjligheter till kompletterande trafik

m.m.

3.1 Propositionen

I propositionen erinrar regeringen om

att den av staten garanterade

bastrafiken till och från Gotland kan

komma att kompletteras med annan trafik

i enlighet med EU:s regler om cabotage,

dvs. Rådets förordning (EEG) nr 3577/92

om tillämpning av principen om frihet

att tillhandahålla tjänster på

sjötransportområdet inom

medlemsstaterna, den s.k.

cabotageförordningen. Förordningen

innebär en etappvis liberalisering fram

till år 2004 av kustsjöfarten mellan

länderna i Europeiska unionen. För

närvarande gäller i princip fritt

cabotage för all trafik norr om

Frankrike. Cabotageförordningen är

gällande rätt i Sverige i förhållande

till övriga EU-medlemsstater. Den

svenska kusten är därmed öppen för alla

inrikes sjötransporter med fartyg som är

registrerade i annan EU-medlemsstat.

Dock får en medlemsstat, som villkor för

rätten att tillhandahålla

cabotagetjänster till, från och mellan

öar, ingå avtal med rederier om allmän

trafik eller ange förpliktelser vid

allmän trafik. Sådana förpliktelser,

eller villkor, får avse val av hamnar,

regelbundenhet, kontinuitet, turtäthet,

kapacitet att utföra tjänsten,

fraktsatser och bemanning.

Regeringen aviserar nu sin avsikt att,

i enlighet med det bemyndigande den fått

i lagen (1996:19) om begränsning av

rätten att bedriva linjesjöfart på

Gotland, ange särskilda förpliktelser

för rederier som vill utöva färjetrafik

till och från Gotland. Enligt vad

utskottet har erfarit planerar

regeringen att i början av 1997 utfärda

en förordning vari dessa frågor

regleras.

3.2 Motionsförslag

I motion T1 (m) framhålls

turistnäringens stora betydelse för

Gotland och Öland. Sådan trafik är

starkt tidsbegränsad till en period då

trafikunderlaget är långt större än

motsvarande underlag för bastrafiken

till och från Gotland. Enligt

motionärerna bör därför regeringen

skyndsamt och generöst kunna bevilja

tillstånd för trafik sommartid mellan

norra Öland och Gotland, inklusive Stora

Karlsö, med såväl höghastighetsfartyg

som färja för bil- och

passagerartransport.

Enligt vad som framhålls i motion T2 (c)

skulle en återupprättad förbindelse från

Öland till Gotland vara av stort värde,

främst genom att bidra till ökad turism.

Vidare anges faktorer som närhet och

snabbhet tala för trafik från Västervik.

Ett yrkande av samma innebörd återfinns

i motion T6 (s).

I motion T6 (s) pekas också på

möjligheterna till konkurrerande och kom

pletterande trafik till Östeuropa och

Baltikum via Gotland. I en sådan s.k.

viatrafik skulle Gotland kunna bli ett

nav.

3.3 Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om

att riksdagen även under förra riksmötet

hade att ta ställning till

motionsförslag rörande trafik utöver

bastrafiken och s.k. viatrafik (prop.

1995/96:44, bet. TU7, rskr. 99). I sitt

av riksdagen godkända betänkande

uttalade utskottet att förslagen var

intressanta. Utskottet bedömde det som

angeläget att Gotlands förbindelser

kunde utformas flexibelt och också i nya

former.

Beträffande de nu aktuella

motionsförslagen om trafik från Öland

och hamnar på fastlandet, t.ex.

Västervik, delar utskottet motionärernas

uppfattning om turismens betydelse för

Gotland. Det är utomordentligt viktigt

att turistnäringens utveckling inte

hämmas av bristen på lämpliga

sjöförbindelser. Trafik mellan Gotland

och andra länder i Östersjöområdet kan

också bli av stor betydelse för Gotlands

utveckling. Utskottet anser att de nya

cabotagereglerna bör tillämpas med

största möjliga hänsynstagande till

behovet av att främja näringsliv, turism

och sysselsättning på Gotland. Men såsom

regeringen har anfört bör inte

kompletterande trafik tillåtas

undergräva bastrafikens ekonomi så att

den angivna kostnadsramen sprängs.

Utskottet utgår från att regeringen vid

utformningen av den aviserade

förordningen kommer att göra en så

noggrann avvägning som möjligt mellan, å

den ena sidan, behovet av kompletterande

trafik och, å den andra, kravet på att

bastrafikens ekonomi tryggas. Något

särskilt uttalande från riksdagens sida

i denna fråga torde inte vara

erforderligt. Syftet med de nu

behandlade yrkandena i motionerna T1

(m), T2 (c) och T6 (s) torde i allt

väsentligt vara tillgodosett. Motionerna

avstyrks därför i denna del.

Utskottet utesluter inte att Gotland

kan komma att spela en roll som

förmedlande länk i sjötrafik mellan

Vsteuropa inklusive Baltikum och

Sverige. Men även för sådan trafik

gäller att denna inte får tillåtas

äventyra den statsstödda bastrafikens

ekonomi. Regeringen har här att göra

samma typ av avvägningar som beträffande

kompletterande trafik mellan svenska

hamnar och Gotland. Med det anförda

avstyrks motion T6 (s) även i denna del.

4 Frågor om bastrafikens kapacitet m.m.

4.1 Propositionen

Av propositionen framgår att

Gotlandstrafiken skall ombesörjas av två

konventionella färjor. Enligt vad

utskottet har inhämtat är de två

fartygen Sally Star, som för närvarande

har kapacitet för 1 859 passagerare och

450 personbilar, samt Stena Felicity med

kapacitet i nuläget för 2 072

passagerare och 510 personbilar.

Härutöver skall ett enskrovigt

höghastighetsfartyg införskaffas. Detta

fartyg sätts i trafik antingen våren

1998 eller våren 1999. I det senare

fallet kommer tonnaget under år 1998 att

kompletteras, bl.a. med en katamaran.

4.2 Motionsförslag

Frågor om det angivna tonnagets

kapacitet aktualiseras i tre motioner.

I motion T7 (c) framhålls vikten av att

kapaciteten inte minskar i förhållande

till nuläget. Motionären hänvisar i

sammanhanget till 1995/96 års

riksdagsbeslut, i vilket det uttalades

att vägen till och från Gotland alltid

skall vara öppen.

Vidare framhålls i denna motion att

garantier måste skapas för att

bastrafiken fungerar varje dag. Enligt

motionären förefaller det angivna

tonnaget och dess utnyttjande innebära

en klar försämring. Vad motionären här

åsyftar är ett uttalande i propositionen

om att trafiken vissa dagar under

lågsäsong, då det inte finns något

egentligt behov av godstransporter,

enbart skall ombesörjas av

höghastighetsfartyget. Detta fartyg

torde vara mer känsligt för is och vind

än konventionella färjor. Ett yrkande av

samma innebörd återfinns i motion T3

(s).

Enligt vad som framhålls i motion T5

(mp) är det viktigt att fast bosatta

gotlänningar i akuta situationer med

kort varsel kan resa till fastlandet.

Eftersom resealternativen är få bör ett

visst antal platser vara reserverade för

sådana resenärer. Riksdagen bör enligt

motionärerna göra ett uttalande av denna

innebörd.

4.3 Utskottets ställningstagande

Enligt det nu gällande avtalet

trafikeras Gotland med två större

konventionella färjor, en mindre bil-

och passagerarfärja samt en snabbgående

katamaran. Katamaranen kan endast

utnyttjas under sommarmånaderna och är

dessutom förhållandevis vindkänslig,

vilket har tvingat trafikutövaren att

ställa in ett antal turer. Turlistorna

för de konventionella fartygen har i hög

grad anpassats till godstrafikens behov.

Passagerarna har därmed, särskilt under

lågsäsong, ofta varit hänvisade till

sena avgångstider och mycket tidiga

ankomsttider.

I det förslag till avtal som regeringen

nu presenterar finns enligt utskottets

mening förutsättningar för en avsevärd

förbättring av passagerarvänligheten.

Det nya enskroviga

höghastighetsfartyget, som sätts i

trafik antingen våren 1998 eller våren

1999, skall enligt vad regeringen

redovisar i princip kunna användas under

hela året. Ett större antal turer under

dagtid kommer att erbjudas, både på den

nordgående linjen mellan Nynäshamn och

Visby och på den sydgående linjen

Oskarshamn-Visby. Med anledning av de

farhågor som uttryckts i motionerna T3

(s) och T7 (c) har utskottet inhämtat

att höghastighetsfartyget beräknas få

hög regularitet och klara de vanligast

förekommande is- och vindförhållandena i

de aktuella delarna av Östersjön. Skulle

den situationen uppkomma att

höghastighetsfartyget inte kan användas

kommer ersättningstonnage att sättas in.

Om detta finns, enligt vad utskottet har

erfarit, bestämmelser i avtalsförslaget.

Utskottet bedömer mot denna bakgrund att

såväl gotlänningar som övriga

passagerare torde kunna räkna med goda

trafikförsörjningsmöjligheter.

Motionerna T3 (s) och T7 (c) påkallar

därför ingen åtgärd från riksdagens

sida. De avstyrks följaktligen i nu

behandlad del.

Beträffande förslaget i motion T5 (mp)

om att ett visst antal platser skall

reserveras för fastboende gotlänningar

vill utskottet erinra om att riksdagen

under förra riksmötet avslog ett yrkande

av samma innebörd (bet. 1995/96:TU7,

rskr. 99). Den motivering som utskottet

då angav var att frågor av denna art

inte bör avgöras av riksdagen eller

regeringen utan av de

trafikansvariga parterna. Utskottet

finner inte anledning att ändra

ståndpunkt och avstyrker därmed motion

T5 (mp) yrkande 3.

5 Vissa miljöfrågor

5.1 Propositionen

I propositionen uttalar regeringen

uppfattningen att sjöfarten generellt

måste stärka sin profil som ett

miljövänligt transportslag. Mot denna

bakgrund anser regeringen att avtalets

krav på att fartygen skall vara

utrustade med katalytisk avgasrening och

drivas med lågsvavlig olja väl stämmer

överens med de direktiv som regeringen

har utfärdat. Av propositionen framgår

också att avtalet förutsätter särskilt

avlysta turer för transport av farligt

gods.

5.2 Motionsförslag

I motion T7 (c) föreslås ett

tillkännagivande till regeringen om de

grundläggande förutsättningar för

Gotlandstrafiken, bl.a. miljöanpassning,

som riksdagen angav i samband med

1995/96 års riktlinjebeslut (bet.

1995/96:TU7, rskr. 99).

Enligt motion T5 (mp) kan de svallvågor

höghastighetsfartyg orsakar ha en mycket

allvarlig inverkan på den gotländska

naturen. Utvecklingen bör därför, menar

motionärerna, hållas under noggrann

uppsikt. Detta bör av riksdagen ges

regeringen till känna.

5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar med tillfredsställelse

att det i förslaget till nytt avtal

stipuleras stränga miljökrav,

innebärande att tonnaget skall vara

utrustat med katalysatorer och köras med

lågsvavlig olja. I det hänseendet kan

enligt utskottets bedömning

miljöanpassningen av trafiken anses

komma i nivå med vad som med tillgänglig

teknologi är möjligt att åstadkomma inom

rimliga ekonomiska ramar. Härutöver

noterar utskottet att särskilt avlysta

turer förutsätts i avtalet för transport

av farligt gods. Syftet med yrkandet i

motion T7 (c) torde därmed vara

tillgodosett varför motionen avstyrks i

denna del.

Vad gäller de farhågor rörande

höghastighetsfartygens miljökonsekvenser

som kommer till uttryck i motion T5 (mp)

konstaterar utskottet att denna fråga

inte närmare berörs i propositionen.

Utskottet har emellertid inhämtat att

regeringen är medveten om att

etableringen av denna relativt nya form

av sjöfartstonnage på sikt kan få

konsekvenser för miljön, t.ex. i form av

förändringar av vattenbiologisk art.

Dessutom är det ostridigt att större

vattenjetdrivna fartyg av den typ som

skall sättas in i Gotlandstrafiken drar

upp svallvågor som kan påverka

närliggande stränder och som dessutom

kan innebära risker för små båtar.

Utskottet vill med anledning av motionen

erinra om att berörda myndigheter enligt

gällande regler har möjlighet att vidta

åtgärder av det slag som kan krävas.

Sålunda får Sjöfartsverket enligt 2 kap.

1 § sjötrafikförordningen meddela de

föreskrifter som behövs med hänsyn till

sjösäkerheten. På motsvarande sätt får

länsstyrelsen enligt 2 § samma kapitel,

efter samråd med Sjöfartsverket, meddela

föreskrifter om bl.a. fartbegränsning

eller andra föreskrifter som behövs från

bl.a. miljösynpunkt.

Frågan om konsekvenserna av

användningen av höghastighetsfartyg har

uppmärksammats i olika sammanhang.

Sålunda har Fiskeriverket undersökt

svalleffekterna från höghastighetsfärjor

på sträckan Göteborg-Fredrikshavn. I en

rapport, publicerad i september 1996,

konstateras att färjorna orsakar

svallvågor som på djupt vatten är knappt

märkbara. Vid uppgrundning ökar

emellertid vågamplituden och

vattenströmmarna vid bottnen blir höga.

Detta har enligt vad som redovisas i

rapporten givit vissa negativa effekter

på fisket. Vidare har utskottet inhämtat

att två rederier, Stena Line och Color

Line, under hösten 1996 bedriver

experiment i Göteborgs hamninlopp

rörande effekterna av svall från

höghastighetsfärjor. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län har för

undersökningens genomförande medgivit en

temporär höjning av hastighetsgränsen

för de berörda fartygen. Nämnas kan

också att företrädare för de danska,

finländska, norska och svenska

sjösäkerhetsmyndigheterna vid ett möte

den 1 november 1996 beslutade om en

inventering av vissa problem rörande

användningen av höghastighetsfartyg.

Till frågor som skall aktualiseras hör

hydrodynamisk påverkan från fartygen och

deras framdrivningsmaskineri,

vattenjetaggregatens marinbiologiska

påverkan, vissa sjöräddningsfrågor och

andra säkerhetsfrågor samt vissa

navigatoriska frågor såsom behov av

trafikreglering. En första

utredningsrapport beräknas föreligga vid

årsskiftet.

Utskottet utgår från att regeringen

håller nu behandlade frågor under

noggrann uppsikt och vid behov vidtar

nödvändiga åtgärder i syfte att minimera

skaderiskerna. Något särskilt

tillkännagivande rörande

höghastighetsfartygens miljökonsekvenser

anser utskottet inte erforderligt. Med

det anförda avstyrker utskottet motion

T5 (mp) yrkande 1.

6 Frågor om trafikantinflytande

6.1 Propositionen

Enligt avtalsförslaget skall ett

trafikantråd inrättas. Rådet skall bestå

av de intressenter som Länsstyrelsen i

Gotlands län och Gotlands kommun vid

varje tillfälle inbjuder. Staten och

rederiet skall gemensamt informera

trafikantrådet innan turlista och priser

fastställs. I propositionen betonas

vikten av att de resande får lämna

synpunkter på den aktuella trafiken.

6.2 Motionsförslag

I tre motioner aktualiseras frågor om

trafikantinflytande över

Gotlandstrafiken.

I motion T214 (fp) uttalas att det

regionala inflytandet över färjetrafiken

bör stärkas. Därför bör ett trafikantråd

inrättas med representanter för staten

och gotländska intressen.

Enligt vad som framhålls i motion T4 (m)

bör i det föreslagna trafikantrådet

kunderna, dvs. företag och andra

trafikanter, ges utrymme på bekostnad av

representanter för kommun och

länsstyrelse.

I motion T5 (mp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen av

innebörd att trafikantrådet skall få

delta i direkta prisförhandlingar.

6.3 Utskottets ställningstagande

I samband med riksdagsbeslutet om

Gotlandstrafiken under förra riksmötet

betonade utskottet vikten av ett

regionalt inflytande över

Gotlandstrafiken. Utskottet erinrade om

att ett samråd hade utvecklats, främst

med Gotlands kommun och Länsstyrelsen i

Gotlands län. Samrådet hade gällt

tidtabeller och taxor men även andra

trafik- och servicefrågor.

Erfarenheterna av samrådet syntes vara

goda.

Nu föreslår regeringen att

samrådsförfarandet formaliseras genom

att ett trafikantråd inrättas. Till

rådet skall inbjudas de intressenter som

Länsstyrelsen i Gotlands län och

Gotlands kommun vid varje tillfälle

inbjuder.

Utskottet, som vidhåller sin

uppfattning om betydelsen av ett starkt

regionalt inflytande över den av staten

garanterade bastrafiken, ser med

tillfredsställelse på att bestämmelser

om ett trafikantråd har tagits in i

förslaget till nytt avtal. Enligt vad

utskottet har inhämtat är avsikten att

samrådet, som hittills, skall avse taxor

och turlistor. Härtill kommer att de

trafikansvariga parterna skall ge rådet

information om frågor rörande bl.a.

säkerhet och service.

Genom inrättandet av ett trafikantråd

får syftet med motion T214 (fp) anses

vara tillgodosett varför motionen

avstyrks i denna del.

Beträffande det i motion T4 (m)

framförda förslaget anser utskottet att

regeringens förslag skapar goda

förutsättningar för att kunderna, dvs.

företagen och övriga trafikanter, får

utöva ett reellt inflytande över

trafiken. Utskottet utgår från att

länsstyrelsen och kommunen i sin

sammankallande funktion ser till att

kundernas synpunkter kommer fram och

förs vidare till de trafikansvariga

parterna. Någon formell representation i

trafikantrådet torde inte vara

nödvändig. Med det anförda avstyrker

utskottet motion T4 (m) yrkande 2.

När det gäller förslaget i motion T5

(mp) att trafikantrådet skall få delta i

direkta prisförhandlingar vill utskottet

erinra om att Sjöfartsverket i enlighet

med nu gällande regler har att

fastställa taxor och turplaner för

Gotlandstrafiken. Enligt vad utskottet

har inhämtat avses denna ordning komma

att gälla även från år 1998, då det nu

föreslagna avtalet träder i kraft.

Utskottet utgår från att Sjöfartsverket

härvid kommer att beakta vad utskottet

uttalade i betänkande 1995/96:TU7,

nämligen att persontrafiktaxorna också

fortsättningsvis bör vara skäliga och

rimliga. En ordning där trafikantrådet

deltar i direkta prisförhandlingar synes

utskottet inte lämplig och inte heller

nödvändig för att syftet med förslaget

skall uppnås. Med det anförda avstyrker

utskottet motion T5 (mp) yrkande 2.

7 Gotlandstillägget

7.1 Motionsförslag

I motion T5 (mp) begärs att regeringen

låter utvärdera effekterna av

Gotlandstilläggets avveckling.

Resultatet av utvärderingen bör enligt

motionärerna redovisas för riksdagen

före utgången av år 1997.

Enligt vad som framhålls i motionerna T3

(s) och T7 (c) bör regeringen ha

beredskap för omedelbara åtgärder om

fraktprishöjningarna försämrar de

gotländska företagens konkurrenskraft.

Ett tillkännagivande till regeringen av

denna innebörd föreslås.

7.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis kort

redovisa bakgrunden till den nu

behandlade frågan.

Vid 1975/76 års riksmöte godkände

riksdagen ett regeringsförslag om att

regeringen - eller myndighet som

regeringen bestämde - skulle få

möjlighet att meddela föreskrift om

högsta pris för lastbilstransporter till

och från Gotland (prop. 1975/76:93, bet.

TU15, rskr. 177). Syftet var att uppnå

en utjämning av fjärrtrafiktaxan för

sådana transporter. Bestämmelserna

intogs i lagen (1976:102) om utjämning

av taxorna för fjärrtransporter av gods

med lastbil till och från Gotland.

Trafikutskottet uttalade i samband med

riksdagsbehandlingen av ärendet att

utjämningen om möjligt borde uppnås på

frivillig väg. Men då förutsättningar

för en sådan lösning saknades ansåg sig

utskottet kunna godta att frågan

lagreglerades. Dock borde erfarenheterna

av en - tidsmässigt sett - begränsad

tillämpning av lagstiftningen utvärderas

och resultatet redovisas för riksdagen

så snart underlagsmaterialet förelåg. I

juni 1976 bemyndigades Statens pris- och

kartellnämnd (SPK) att fastställa ett

högsta pris för lastbilstransporter till

och från Gotland. Beslutets innebörd var

i korthet att den som bedrev yrkesmässig

lastbilstrafik eller förmedlade

transportuppdrag inom sådan trafik inte

fick ta ut ett högre pris än vad

vederbörande tillämpade för motsvarande

transportsträcka på fastlandet.

Samtidigt slopades de dittills gällande

sjötilläggen. Efter överläggningar med

transportförmedlingsföretagen beslöt SPK

att dessa företag, och med dem

samverkande transportföretag, under det

rådande prisstoppet för

lastbilstransporter skulle få kompensera

sig för det intäktsbortfall som uppstod

till följd av att sjötilläggen slopades,

nämligen genom att i sin totala

inrikestrafik debitera kunderna ett

pristillägg av högst 0,9 % av

nettofraktsumman, det s.k.

Gotlandstillägget. År 1979 beslöt

riksdagen godkänna ett regeringsförslag

om en sänkning av Gotlandstillägget till

0,6 %, vilket bedömdes motsvara den

lägsta nivå som krävdes för att de stora

transportföretagen skulle få täckning

för sina merkostnader (prop.

1978/79:152, bet. 1979/80:TU5, rskr.

1979/80:54). Samtidigt bemyndigade

riksdagen regeringen - eller den

myndighet regeringen kunde utse - att

utfärda föreskrifter om pristilläggets

storlek. Utskottet upprepade i samband

med riksdagsbehandlingen sin uppfattning

att den eftersträvade taxeutjämningen

helst borde uppnås genom frivillig

medverkan och att lagstiftningen måste

betraktas som provisorisk. Vid riksmötet

1995/96 godkände riksdagen regeringens

förslag om att högstprisregleringen och

Gotlandstillägget skulle avvecklas med

0,2 procentenheter per år med start den

l januari 1997 (prop. 1995/96:44: bet.

TU7, rskr. 99). I propositionen

hänvisades bl.a. till en utvärdering av

Riksrevisionsverket (RRV), redovisad i

maj 1991. Enligt RRV, som ansåg att

Gotlandstillägget borde avvecklas, fanns

indikationer som tydde på att

transportförmedlingsföretagens intäkter

från Gotlandstillägget i flera fall var

större än de verkliga merkostnaderna.

Utskottet noterade i sammanhanget

regeringens avsikt att låta berörda

myndigheter följa upp avvecklingen av

Gotlandstillägget och årligen rapportera

avvecklingens effekter till regeringen.

Vidare noterades att regeringen avsåg

att återkomma till riksdagen om

effekterna för Gotlands näringsliv

skulle bli negativa.

I motion T5 (mp) begärs att effekterna

av Gotlandstilläggets avveckling

utvärderas. Som framgått av

bakgrundsredovisningen i det föregående

har regeringen redovisat att en sådan

utvärdering skall göras. Syftet med

motionen är alltså tillgodosett varför

motionen i denna del avstyrks.

Av utskottets redovisning har också

framgått att regeringen tänker återkomma

till riksdagen om avvecklingen skulle få

allvarliga följder för näringslivet på

Gotland. Syftet med yrkandena i

motionerna T3 (s) och T7 (c) är alltså

redan tillgodosett. Utskottet föreslår

därför att riksdagen avslår motionerna i

denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avtal om

upphandling

att riksdagen med avslag på motion

1996/97:T4 yrkande 1 godkänner

avtalet mellan staten och

Gotlandstrafiken AB (u.b.) rörande

färjetrafik till och från Gotland,

res. 1 (m)

2. beträffande möjligheter till

kompletterande trafik från fastlandet

och Öland

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:T1, 1996/97:T2 och 1996/97:T6

yrkande 1,

3. beträffande möjligheter till

s.k. viatrafik

att riksdagen avslår motion

1996/97:T6 yrkande 2,

4. beträffande bastrafikens

kapacitet

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:T3 yrkande 1 och 1996/97:T7

yrkande 1 i denna del och yrkande 2,

5. beträffande platsreservering

för gotlänningar

att riksdagen avslår motion

1996/97:T5 yrkande 3,

res. 2 (mp)

6. beträffande miljöanpassning

av Gotlandstrafiken

att riksdagen avslår motion

1996/97:T7 yrkande 1 i denna del,

7. beträffande

höghastighetsfartygs

miljökonsekvenser

att riksdagen avslår motion

1996/97:T5 yrkande 1,

8. beträffande inrättande av

ett trafikantråd

att riksdagen avslår motion

1996/97:T214 yrkande 21,

9. beträffande representation

för företag och andra trafikanter i

trafikantrådet

att riksdagen avslår motion

1996/97:T4 yrkande 2,

10. beträffande

trafikantrådets möjligheter att

delta i direkta prisförhandlingar

att riksdagen avslår motion

1996/97:T5 yrkande 2,

res. 3 (mp)

11. beträffande utvärdering av

Gotlandstilläggets avveckling

att riksdagen avslår motion

1996/97:T5 yrkande 4,

res. 4 (mp)

12. beträffande beredskap för

åtgärder med anledning av

Gotlandstilläggets avveckling

att riksdagen avslår motionerna

1996/97:T3 yrkande 2 och T7 yrkande

3.

Stockholm den 12 november 1996

På trafikutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg

(m), Jarl Lander (s), Per Erik Granström

(s), Tom Heyman (m), Karin Starrin (c),

Hans Stenberg (s), Monica Green (s),

Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s),

Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes

(mp), Christina Axelsson (s), Claes-

Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m),

Torsten Gavelin (fp), Ingemar Josefsson

(s) och Hans Hoff (s).

Reservationer

1. Avtal om upphandling (mom. 1)

Per Westerberg, Tom Heyman, Lars

Björkman och Ulla Löfgren (alla m)

anser:

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 6 börjar med Utskottet

konstaterar och på s. 7 slutar med

denna del bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen

begär riksdagens bemyndigande att sluta

avtal om färjetrafik till och från

Gotland fr.o.m. den 1 januari 1998 i

enlighet med ett preliminärt avtal som

en särskilt tillsatt förhandlingsman har

ingått med Gotlandstrafiken AB (u.b.).

Emellertid har väsentliga delar av

avtalet hemligstämplats. Riksdagens

ledamöter kan därför svårligen

överblicka avtalets alla konsekvenser.

Mot den bakgrunden anser utskottet att

staten inte bör binda sig för en så stor

kostnad som 175 miljoner kronor per år

under en så lång tidsperiod som minst

sex år.

Vidare anser utskottet att avtalet till

följd av det förbud mot konkurrerande

trafik som aviseras i propositionen inte

är förenligt med EU:s cabotageregler.

Dessa regler innebär i princip att den

svenska kusten är öppen för alla inrikes

sjötransporter med fartyg som är

registrerade i någon av EU:s

medlemsstater. Visserligen medges enligt

förordningen att medlemsstat, som

villkor för rätten att tillhandahålla

cabotagetjänster till, från och mellan

öar, ingår avtal med rederier om allmän

trafik eller anger förpliktelser

rörande vilka hamnar som skall anlöpas

m.m. Men regeringen aviserar i

propositionen att den inte tänker

acceptera trafik som den bedömer kommer

att innebära konkurrens för den av

staten stödda bastrafiken. Denna

inställning strider enligt utskottets

mening mot andan i EU:s regler och kan

innebära att Gotland inte får den

trafikförsörjning som ön behöver bl.a.

för sitt näringsliv och för den turism

som är av så stor betydelse för Gotlands

utvecklingsmöjligheter.

Utskottet är också tveksamt till det

förfarande som har tillämpats vid

upphandlingen. Förhandlingsmannen har

uppenbarligen utgått från den av

riksdagen godkända kostnadsgränsen om

175 miljoner kronor per år och bundit

sig för ett förslag som tangerar denna

övre gräns. Ett för staten förmånligare

tillvägagångssätt hade enligt utskottets

bedömning varit att specificera de

tjänster som staten vill ha utförda och

valt den trafikutövare som kunnat

tillhandahålla dessa tjänster till

lägsta pris.

Mot avtalets konstruktion kan enligt

utskottets mening också riktas den

invändningen att avtalet saknar ett

reellt incitament för trafikutövaren att

påverka resultatutvecklingen.

Med hänvisning till vad som ovan har

anförts föreslår utskottet att riksdagen

avslår regeringens förslag om

bemyndigande att sluta avtal om

färjetrafik till och från Gotland.

dels att utskottets hemställan under 1

bort ha följande lydelse:

1. beträffande avtal om

upphandling

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:T4 yrkande 1 avslår

proposition 1996/96:33,

2. Platsreservering för gotlänningar

(mom. 5)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 10 börjar med Beträffande

förslaget och slutar med motion T5

(mp) yrkande 3 bort ha följande

lydelse:

I motion T5 (mp) föreslås att ett visst

antal platser under högsäsong alltid bör

hållas bokade för fast bosatta

gotlänningar till ett par timmar före

avgång, varefter platserna kan säljas.

Som motivering anförs att gotlänningar i

akuta situationer måste ha möjlighet att

med kort varsel förflytta sig mellan

Gotland och fastlandet.

I likhet med motionärerna anser

utskottet att gotlänningar är sämre

ställda än fastlandsboende när det

gäller resealternativ. Det är enligt

utskottets mening ett rimligt krav att

gotlänningar i akuta situationer skall

kunna resa till fastlandet med kort

varsel. Förslaget i motionen om att

hålla ett visst antal platser

reserverade för fast boende gotlänningar

fram till en viss tid före avgång är

intressant. Det bör övervägas om en

sådan ordning kan skrivas in i avtalet

mellan staten och Gotlandstrafiken AB

(u.b.). Vad utskottet har anfört i denna

fråga bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5

bort ha följande lydelse:

5. beträffande platsreservering

för gotlänningar

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:T5 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Trafikantrådets möjligheter att

delta i direkta prisförhand-lingar

(mom. 10)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. l3 börjar med När det och

slutar med motion T5 (mp) yrkande 2

bort ha följande lydelse:

När det gäller förslaget i motion T5

(mp) att trafikantrådet skall få delta i

direkta prisförhandlingar vill utskottet

erinra om att Sjöfartsverket enligt nu

gällande regler har bemyndigats att

fastställa taxor och turplaner för

Gotlandstrafiken. Enligt vad utskottet

har inhämtat avses denna ordning komma

att gälla även från år 1998, då det nu

föreslagna avtalet träder i kraft.

Emellertid torde den naturliga

utgångspunkten för Sjöfartsverket vid

fullgörandet av denna funktion vara att

i första hand se till statens intressen,

dvs. söka se till att taxor och

turplaner fastställs så att statens

kostnader för trafiken hålls inom den

bestämda ramen. Mot den bakgrunden är

det rimligt att företrädare för

trafikanterna får utöva ett reellt

inflytande över taxesättningen genom att

delta i direkta förhandlingar. Detta

torde öka möjligheterna för en rimlig

prissättning även i fortsättningen -

vilket för övrigt riksdagen förutsatte i

samband med riktlinjebeslutet under

förra riksmötet (prop. 1996/97:44, bet.

TU7, rskr. 99). Vad utskottet har anfört

i denna fråga, vilket alltså innebär att

motionen tillstyrks i denna del, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 10

bort ha följande lydelse:

10. beträffande trafikantrådets

möjligheter att delta i direkta

prisförhandlingar

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:T5 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Utvärdering av Gotlandstilläggets

avveckling (mom. 11)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande

som på s. 14 börjar med I motion och

slutar med del avstyrks bort ha

följande lydelse:

I motion T5 (mp) begärs att effekterna

av Gotlandstilläggets avveckling

utvärderas och att resultatet redovisas

för regeringen före utgången av år 1997.

Såvitt utskottet är bekant har

regeringen ännu inte vidtagit några

åtgärder för att utvärderingen skall

komma till stånd. Enligt utskottets

mening är det viktigt att regeringen

redan vid avvecklingsperiodens inledning

har en plan för vem som skall genomföra

den aviserade utvärderingen och hur

utvärderingen i grova drag skall läggas

upp. Utskottet vill också erinra om att

riksdagen har utlovats en årlig

redovisning av avvecklingens effekter. I

enlighet härmed bör en första

avrapportering kunna göras före utgången

av år 1997. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11

bort ha följande lydelse:

11. beträffande utvärdering av

Gotlandstilläggets avveckling

att riksdagen med bifall till motion

1996/97:T5 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Motioner väckta med anledning av

propositionen 1

Motion väckt under den allmänna

motionstiden 1996 2

Utskottet 3

1 Statens engagemang i

Gotlandstrafiken 3

2 Avtal om upphandlingen 5

2.1 Regeringens förslag 5

2.2 Motionsförslag 6

2.3 Utskottets ställningstagande 6

3 Möjligheter till kompletterande

trafik m.m. 7

3.1 Propositionen 7

3.2 Motionsförslag 7

3.3 Utskottets ställningstagande 8

4 Frågor om bastrafikens kapacitet

m.m. 9

4.1 Propositionen 9

4.2 Motionsförslag 9

4.3 Utskottets ställningstagande 9

5 Vissa miljöfrågor 10

5.1 Propositionen 10

5.2 Motionsförslag 10

5.3 Utskottets ställningstagande 10

6 Frågor om trafikantinflytande 12

6.1 Propositionen 12

6.2 Motionsförslag 12

6.3 Utskottets ställningstagande 12

7 Gotlandstillägget 13

7.1 Motionsförslag 13

7.2 Utskottets ställningstagande 13

Hemställan 15

Reservationer 16