Bet. 1996/97:TU5

Trafikutskottets betänkande

1996/97:TU05

Översyn av telelagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

TU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1996/97:61

Översyn av telelagen (1993:597) m.m. Vidare behandlas 33 motionsyrkanden som

väckts med anledning av propositionen och 13 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden hösten 1996.

Regeringens förslag till lagändringar innebär att de telepolitiska målen

förtydligas genom att det i telelagen anges att telefonitjänsten skall

tillhandahållas till ett rimligt pris samt att alla skall få tillgång till

teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt

kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även dem med

verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik skärps.

Tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen får en utökad tillsynsroll samt

ett tydligare ansvar som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan

staten och Telia AB om särskilda åtaganden ersätts med generella regler. Lagen

om teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra

eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 1997.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag till lagändringar. Med

hänsyn till att EU:s förslag till direktiv om samtrafik förändrats sedan

propositionen avlämnats föreslås dock en ändring av regleringen för

mobiltelefoni. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Utskottet bedömer dock att

syftet med ett flertal motionsyrkanden kommer att tillgodoses. Det gäller

exempelvis yrkanden om väl fungerande telekommunikationer på likvärdiga

villkor som främjar en stärkt regional balans och en konkurrensneutral

tillgång till gemensam infrastruktur på teleområdet.

Till betänkandet har fogats tio reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 61

Översyn av telelagen (1993:597) m.m. att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i telelagen (1993:597),

2. lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning.

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:T55 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar skärpa telelagens krav på särredovisning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå

full konkurrens med ADSL i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:T56 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts mot återregleringar av

statliga bolag.

1996/97:T57 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvar och finansierings-

principen.

1996/97:T58 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nummerportabilitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särredovisning av accessnätet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samtrafik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika tillträde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillräckliga resurser för Post- och telestyrelsen.

1996/97:T59 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av bra telekommunikationer i hela landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att priser för telekommunikation bör vara enhetliga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avtalet mellan staten och Telia AB förlängs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas i telelagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vänta med anpassning till EU-lagstiftning till dess att sådan

finns.

1996/97:T60 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslag om prisdifferentiering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enhetstaxa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bastelefoni,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samtrafikavgifter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särredovisning av accessnätet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Post- och telestyrelsen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om brott mot telelagen.

1996/97:T61 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de samhällsomfattande

tjänsterna och konkurrensneutralitet.

1996/97:T62 av Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:61 med avseende på de föreslagna

principerna för prissättning på teletjänster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enhetstaxa,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett 020-

nummersystem för statliga myndigheter i linje med vad som anförts i motionen.

1996/97:T63 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enhetstaxa på ISDN-nätet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om telefonautomater i glesbygd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet samhällsomfattande tjänster,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om avtalslösning för

tillhandahållande av teletjänster för funktionshindrade,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda ansvars- och finansieringsprincipen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda konsumentperspektivet på telemarknaden.

1996/97:T64 av Per Westerberg och Lars Björkman (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskiljande av accessnäten från Telia,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nummerportabilitet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996

1996/97:T201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillförsäkra konkurrensneutralitet vad avser samtrafiktaxorna

på Telias accessnät,

1996/97:T202 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggnaden av fiberoptiknätet som en förutsättning för

utvecklingen av informationstekniken i Kalmar län,

1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avreglering av telemarknaden,

1996/97:T223 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla bör få tillgång till den nya informationstekniken till

rimliga taxor och på likvärdiga villkor i övrigt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bredbandsnät för datakommunikation snarast bör byggas ut i hela

landet.

1996/97:T803 av Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om depositionsavgift till

Telia.

1996/97:T916 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamt adressregister.

1996/97:T917 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om efterlevnaden av telelagen och konkurrenslagen,

1996/97:N251 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ägardirektiv till Telia.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa enhetstaxa på telenätet.

1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (båda s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensneutrala teletaxor.

1996/97:A432 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enhetstaxa för ISDN-kapacitet eller motsvarande,

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett rikstäckande AXE-system, en bättre täckning för mobiltelefoner

samt enhetstaxa för anslutning till ISDN-nätet.

Inledning

Utskottet har i samband med beredningen av ärendet mottagit synpunkter i form

av skrivelser från olika myndigheter och organisationer. Sammanträffanden har

vidare skett med företrädare för Konkurrensverket, Telia AB och Tele 2 AB.

Utskottet

1 Bakgrund

Nu gällande telepolitiska mål fastställdes av riksdagen år 1993 i samband med

behandlingen av förslaget till telelag och en förändrad verksamhetsform för

Televerket m.m. (prop. 1992/93:200, bet. TU30, rskr. 443). I enlighet med

riksdagens beslut trädde telelagen i kraft den 1 juli 1993. Samtidigt

ombildades Televerket till Telia AB. Sverige var därmed det första landet i

Europa som avreglerade sin telemarknad.

De övergripande målen i telepolitiken kommer till uttryck i 2 § telelagen

(1993:597): ?Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter

skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få

möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe

utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.?

Vad gäller telefonitjänsten fastslås i telelagen att den skall vara av sådan

kvalitet att även telefaxmeddelanden och datakommunikation via

låghastighetsmodem kan förmedlas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan

vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla

delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå det angivna

syftet.

Lagen innehåller bestämmelser bl.a. om tillståndsplikt, tillståndsprövning,

tillståndsvillkor, taxor, samtrafik, nummerplanering och tillsyn. Tre

kategorier tjänster är tillståndspliktiga under förutsättning att verksamheten

har en omfattning som är betydande och tillhandahålls inom ett allmänt

tillgängligt telenät. Dessa tjänster är telefonitjänst, mobil teletjänst samt

fasta teleförbindelser. Ett tillstånd får förenas med villkor, bl.a.

skyldighet att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en

som efterfrågar den, att i verksamheten ta hänsyn till funktionshindrade

personers behov av särskilda teletjänster och att beakta totalförsvarets behov

av telekommunikationer vid höjd beredskap. Post- och telestyrelsen (PTS)

prövar frågor om tillstånd.

I samband med bolagiseringen av Televerket tecknade staten och det blivande

Telia ett avtal om särskilda åtaganden för perioden den 1 juli 1993 t.o.m. den

31 december 1996. Detta avtal har förlängts att gälla till utgången av juni

1997. Avtalet syftar till att säkerställa att vissa telepolitiska mål

uppfylls. Avtalet innehåller förpliktelser om bl.a. pristak för

telefonitjänster, tillhandahållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd

och överlåtelse av fastighetsnät. Enligt avtalet förbinder sig Telia att vid

beräkning av samtrafikavgifter inte begära ersättning för eventuella

underskott som följer av att bolaget tillhandahåller telefonitjänst till

enhetliga taxor i hela landet. PTS har av regeringen utsetts att övervaka att

avtalet följs.

2 Telepolitiska utgångspunkter

2.1 Regeringens bedömning

Regeringen anger att väl fungerande telekommunikationer och ett brett utbud av

teletjänster i hela landet är en nödvändig förutsättning för medborgarnas

välfärd. De ger också goda betingelser för näringslivet. Det övergripande

målet för statens telepolitik - att alla, enskilda och myndigheter, i landets

olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer - föreslås

ligga fast. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att det

övergripande målet skall kunna uppfyllas. Telelagen anges i detta avseende

utgöra det grundläggande verktyget.

Erfarenheterna av telelagens effekter på telemarknaden har dock visat på

behov av förändringar. Dels har den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen

gått snabbt sedan nuvarande telelag infördes år 1993. Dels kräver EU:s

öppnande av telemarknaden den 1 januari 1998 en anpassning av regelsystemet.

Som utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet anges att en väl avvägd

telereglering skapar förutsättningar för en effektiv telemarknad samtidigt som

den ger möjligheter att tillgodose grundläggande behov av telekommunikationer

hos användarna. Regleringen skall vara enkel och tydlig, utan att styra

alltför mycket i detalj. De telepolitiska målen bör därför uppnås genom

lagstiftning och dess tillämpning i form av tillståndsgivning och tillsyn och

inte genom ägardirektiv till vissa aktörer på marknaden. Det innebär att

avtalet mellan staten och Telia AB om särskilda samhällsåtaganden ersätts med

generella regler. Som en utgångspunkt i det fortsatta förändringsarbetet anger

regeringen vidare att för mångfalden på marknaden och för konsumenternas

valfrihet behövs goda förutsättningar för de aktörer som verkar på området.

Konkurrensen betraktas därmed som ett bland flera medel att uppnå de

telepolitiska målen.

2.2 Motionsförslag

I motion T56 (fp) framhålls att för Folkpartiet är ökad avreglering ett av

huvudmedlen i kommunikationspolitiken. Genom avreglering och konkurrens skapas

de bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Enligt

motionen är det därför bra att regeringen nu tar de sista stegen på vägen mot

en total avreglering av telemarknaden och jämställer Telia AB med övriga

operatörer. Med hänsyn till den diskussion som förevarit om att föra

utvecklingen tillbaka mot ett ökat inslag av marknadsregleringar förordas att

riksdagen uttalar att telemarknaden inte skall återregleras.

I motion T59 (v) framhålls att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet.

Till denna hör ett fungerande telenät och bra teletjänster i hela landet.

Telekommunikationernas stora betydelse för utvecklingen inom både näringsliv

och offentlig verksamhet visar sig allt tydligare. Enligt motionen är det

därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela landet. Staten bör

även fortsättningsvis träffa avtal med Telia AB om särskilda åtaganden för att

säkerställa att vissa telepolitiska mål uppfylls. Motionärerna ifrågasätter

vidare utgångspunkten i regeringens förslag att redan nu anpassa telelagen

till den framväxande regleringen inom EG. Risk finns nämligen att EU kan komma

till en annan ståndpunkt och att telelagen därmed i all hast måste ändras ännu

en gång. Enligt motionen bör därför anpassningen anstå till dess en gemensam

EU-lagstiftning finns på teleområdet.

I motion T213 (kd) anges att inget land i världen har kommit lika långt som

Sverige när det gäller telemarknadens avreglering. Detta har lett till att

Sverige tillsammans med Storbritannien har ett klart försprång framför andra

länder på teleområdet. Först år 1998 kommer något annat land eller några andra

länder att fatta motsvarande nödvändiga beslut. Det betyder enligt motionen

att med en fortsatt framsynt avregleringspolitik kommer det att visa sig

mycket svårt för andra länder att hämta in Sveriges försprång. Detta är av

stor betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och

möjligheten att skapa nya arbetstillfällen.

2.3 Utskottets ställningstagande

Regeringens lagförslag innebär att den grundläggande telepolitiken ligger

fast. Det betyder att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar

skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Utskottet ser för sin

del positivt på att det råder en bred politisk samsyn om utgångspunkten för

telepolitiken att bra telekommunikationer skall erbjudas i hela landet.

Efter riksdagens beslut år 1993 om grunderna för regleringen på tele-området

har utvecklingen gått snabbt. Det gäller såväl tekniskt som marknadsmässigt.

Utskottet anser det därför nödvändigt att telepolitiken anpassas till de

erfarenheter som vunnits. Vidare måste telepolitiken ta hänsyn till den ökade

internationaliseringen. Det betyder att såväl regelverk som statens ansvar

måste anpassas till den föränderliga värld som telekommunikationer utgör. Det

betyder också att noggranna utvärderingar behöver göras av huruvida de

telepolitiska målen uppfylls. Utskottet förutsätter därför att regeringen

kommer att bedriva ett omsorgsfullt arbete med uppföljning och utvärdering och

för riksdagen redovisa sina slutsatser härav.

Utskottet konstaterar att i motion T59 (v) riktas invändningar mot två

grundläggande utgångspunkter för regeringens lagförslag, nämligen dels

anpassningen till EU, dels att staten inte längre skall träffa avtal med Telia

om vissa samhällsåtaganden.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att reglerna för statens

handlande är tydliga, öppna och förutsägbara för samtliga parter. De

telepolitiska målen bör därför uppnås genom lagstiftning och dess tillämpning

i form av tillståndsgivning och tillsyn. Det betyder att separata avtal

fortsättningsvis inte bör finnas mellan staten och vissa teleoperatörer.

Utskottet delar därför regeringens bedömning att avtalet mellan staten och

Telia AB inte bör förlängas efter den 1 juli 1997 utan ersättas med generella

regler.

Beträffande anpassningen av telelagen till det regelverk som håller på att

växa fram inom EU anser utskottet att det är viktigt att vår lagstiftning är

modern. Genom ett aktivt agerande inom EU och en tidig anpassning till det

regelverk som utvecklas ges förutsättningar för Sverige att behålla en ledande

position på teleområdet. Utskottet är medvetet om att denna utgångspunkt

innebär att vissa regler kan komma att behöva justeras. Det betyder att

teleregleringen kan kräva täta revideringar för att behålla sin aktualitet.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen återkomma till riksdagen med

vissa telefrågor under våren 1998.

Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om den fortsatta

inriktningen av reformarbetet på teleområdet.

Utskottet vill med anledning härav klargöra att även fortsättningsvis bör

konkurrensen betraktas som ett viktigt medel för att uppfylla de telepolitiska

målen. Samma villkor och samma förutsättningar bör gälla för alla operatörer.

Utskottet vill vidare framhålla den betydelse som principerna för den

ekonomiska redovisningen och en konkurrensneutral tillgång till gemensam

infrastruktur har för möjligheterna att uppnå en väl fungerande telemarknad.

Det betyder att någon återgång till situationen på telemarknaden före år 1993

inte är aktuell. Inriktningen är i stället att uppnå en väl fungerande

marknadssituation som gör det möjligt att bl.a. utnyttja telekommunikationer

på ett aktivt sätt för att skapa tillväxt och sysselsättning, utveckla

välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet. Enligt utskottets mening

är det därför angeläget att de telepolitiska målen förtydligas och tar hänsyn

till konsumenternas intresse av telefoni till ett rimligt pris liksom kravet

på att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna T56 (fp), T59

(v) och T213 (kd) i nu behandlade delar inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m.

3.1 Regeringens förslag

I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen (1993:597) och i lagen

(1992:1527) om teleterminalutrustning. De telepolitiska målen föreslås bli

förtydligade genom att det i lagen anges att telefonitjänsten skall

tillhandahållas till ett rimligt pris, att alla skall få tillgång till

teletjänster på likvärdiga villkor och att telekommunikationerna skall vara

uthålliga och tillgängliga under kriser och krig. Telelagens regler om

tillståndsplikt föreslås kompletteras med regler om anmälningsplikt för alla

operatörer, även dem med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om

samtrafik föreslås skärpas. Hårdare krav ställs på operatörer med ett

betydande inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning.

Tillsynsmyndigheten föreslås få utökade befogenheter, bl.a. skall den få rätt

att besluta vid tvist mellan operatörer angående villkor för samtrafik. Post-

och telestyrelsen föreslås få en utökad tillsynsroll samt ett tydligare ansvar

som sektorsmyndighet på teleområdet. Avtalet mellan staten och Telia AB om

särskilda åtaganden förlängs inte efter den 1 juli 1997. Avtalet ersätts med

generella regler. Enligt propositionen föreslås vidare att lagen om

teleterminalutrustning ändras så att tillsynsmyndigheten skall kunna hindra

eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning. Ändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 1997.

3.2 Motionsförslag

3.2.1 Samhällsomfattande tjänster

I motion T61 (s) anges att regeringens definition av de samhällsomfattande

tjänsterna, som innebär att de omfattar taltelefoni, överföring av

telefaxmeddelanden och kommunikation med låghastighetsmodem, är otillräcklig.

Därmed konserveras teletekniken på för låg nivå. Det betyder i sin tur att

företag och människor i glesbygden inte kan delta på lika villkor i det

framtida IT-samhället genom att uppkopplingstider och överföring tar längre

tid. Enligt motionen bör därför de samhällsomfattande tjänsterna utvidgas till

att inrymma tekniker som klarar överföringshastigheter som är gängse för

dagens behov.

Enligt motion T60 (c) innebär regeringens förslag en reglering av gårdagens

teletjänster medan regler saknas som säkerställer konkurrensen på dagens och

morgondagens teletjänster. Med tanke på teleområdets betydelse för hela

samhällsutvecklingen bedöms detta som otillfredsställande. Begreppet

samhällsomfattande tjänster föreslås därför utvidgas så att större

befolkningsgrupper kan utnyttja avancerade teletjänster. Därmed kan

tillgängligheten till nya tjänster och produkter så långt möjligt tryggas i

hela landet. Motionärerna föreslår vidare att regeringen återkommer till

riksdagen och redovisar förslag om hur Post- och telestyrelsen skall kunna

införa kommande moderna teletjänster i basutbudet.

3.2.2 Samtrafik

I motionerna T55, T64 och T201 (samtliga m) framhålls att avregleringen av den

svenska telemarknaden hittills har varit framgångsrik i allt väsentligt. Den

snabba utvecklingen på området ställer betydande krav på fortsatt avreglering

för att skapa en väl fungerande marknad. Det är väsentligt att

samtrafiktaxorna i det gamla trådbundna kopparnätet, accessnätet, både blir

konkurrensneutrala och främjar fortsatt teknisk och kommersiell utveckling.

Accessnätet föreslås därför under överskådlig tid stå under

tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsens kontroll. Denna reglering måste

vara tydlig och avse såväl priser som tillgänglighet för samtliga aktörer på

marknaden. Det är samtidigt viktigt att regelverket förhindrar

korssubventionering mellan de monopolliknande delarna och de hårt

konkurrensutsatta sektorerna. Telia AB bör därför särskiljas från accessnätet

på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet om att detta upplåts på

lika villkor för samtliga teleoperatörer. Separeringen av accessnätet behöver

dock enligt motionerna inte förhindra en fortsatt koncernstruktur.

Enligt motion T55 (m) är det viktigt att ADSL (Assymetric Digital Subscriber

Line) görs tillgängligt på konkurrensneutrala villkor. Ägarna till accessnäten

kan annars få ett informellt monopol för snabb dataöverföring vilket

allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och hämma utvecklingen. I USA

har mot denna bakgrund skapats en ordning för ADSL som liknar

samtrafikavgifterna i Sverige. Från maj i år införs sannolikt också samma

system i Storbritannien. Enligt motionen talar mycket för att motsvarande

lagstiftningsbehov även finns i Sverige. Regeringen föreslås därför skyndsamt

återkomma i frågan rörande ADSL.

I motion T60 (c) anges att konkurrensen på telefoniområdet i dag är starkt

begränsad. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer måste relationen

mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor åtgärdas. Det är därför

nödvändigt att åstadkomma bättre balans vad gäller tillgång till accessnätet

så att abonnenterna får möjlighet att ta del av ett konkurrensutsatt utbud av

teletjänster. Enligt motionen kan detta endast åstadkommas genom separat

redovisning av accessnätet och en skyldighet för Telia att tillämpa samma

villkor såväl gentemot konkurrerande operatörer som internt. Post- och

telestyrelsen föreslås vidare få tillräckliga befogenheter för att säkerställa

konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör utformas så att den

möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en jämförelse mellan debiterade

samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. I motionen framhålls vidare att

redovisningsseparationen blir än mer betydelsefull i framtiden då Telia inför

bredbandstjänster i accessnätet. Den tekniska utvecklingen av accessnätet får

inte ske på ett sätt som ytterligare förstärker obalansen vad gäller tillgång

till accessnätet.

I motion N251 (fp) framhålls att Konkurrensverket har funnit att Telia och

Telia Mobiltel missbrukat sin dominerande ställning. Konkurrensverket har även

granskat om Telia - som enligt telelagen skall upplåta telenätet åt

konkurrerande bolag för en självkostnad - har tagit ut ?oskäliga priser? av

konkurrenterna. Verket kunde emellertid inte finna att så var fallet, eftersom

de verkliga merkostnaderna för användningen inte framgick tydligt nog av

Telias redovisning. Enligt motionen bör därför staten begära att Telia

tillämpar sådana redovisningsprinciper att det klart framgår att bolaget

upplåter sitt telenät till skäliga priser.

Enligt motion T58 (kd) bör Telia åläggas att särredovisa sina intäkter och

kostnader för accessnätet. För att bli meningsfull bör redovisningen även ske

gentemot kunderna så att kostnaden för olika operatörer kan jämföras. För att

nå full konkurrens på telemarknaden bör vidare i framtiden accessnätet

avskiljas till ett eget bolag. I motionen behandlas vidare vilka riktlinjer

som bör gälla vid beräkningen av samtrafikavgifter. Som en grundprincip

föreslås gälla att hänsyn inte skall tas till historiska kostnader.

Operatörens eventuella ineffektivitet skall heller inte beaktas. I stället

förordas att kostnadsberäkningen görs med hjälp av metoden Long Run Average

Incremental Cost (LRAIC). Enligt motionen används denna metod för

kostnadsberäkning redan i andra europeiska länder och kommer också att

rekommenderas av EG-kommissionen.

I motion T917 (kd) framhålls att telelagen lämnar stora och viktiga luckor när

det gäller att åstadkomma en sammanhållen infrastruktur. Medlet för att fylla

dessa luckor var den konkurrenslag som trädde i kraft samtidigt med telelagen.

Samverkan mellan telelagen och konkurrenslagen fungerar dock inte.

Konkurrensverket har mottagit ett stort antal anmälningar mot Telia för

missbruk av dominerande ställning, men inte avgjort ett enda fall. Enligt

motionen är Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen eniga om att Telia

försvårar samtrafiken men oeniga om vem som borde göra vad för att leva upp

till lagstiftarens intentioner. Effekten är att vi håller på att få två

separata telenät. Dels Telias nät, dels ett nät för alla andra operatörer.

3.2.3 Skadestånd

I motion T60 (c) framhålls att med några få undantag är brott mot telelagen

inte föremål för sanktioner på annat sätt än att PTS kan kombinera ett

åläggande med vite. Inte heller brott mot tillståndsvillkor renderar normalt

någon påföljd förrän myndigheten ingripit med ett vitesföreläggande. Enligt

motionen bör därför telelagen kompletteras med bestämmelser om skadestånd och

en särskild ?skadeavgift? vid överträdelse av centrala skyldigheter enligt

lagen.

3.2.4 Nummerupplysning

I motion T916 (c) behandlas katalog- och nummerupplysning för telefoni. Enligt

motionen bör staten ta ansvar för att olika operatörers nät finns tillgängliga

på lika villkor för alla intressenter i hela landet. Principen om att ?alla

skall nå alla? måste gälla. Det är därför angeläget att olika operatörers nät

knyts samman. Ett alternativ för att lösa denna informationsfråga är att skapa

ett gemensamt adressregister. Ett annat alternativ är att teleoperatörerna

åläggs att synkronisera sina register, dvs. alla operatörer svarar för sina

egna register men skall se till att användare utan problem kan kommunicera med

varandra. Enligt motionen är det av stort värde att få till stånd ett samlat

adressregister. Riksdagen uppmanas därför uppdra åt regeringen att återkomma

med förslag i ärendet.

3.3 Utskottets ställningstagande

3.3.1 Samhällsomfattande tjänster

Med samhällsomfattande tjänster avses sådana tjänster som skall

tillhandahållas alla användare oavsett var de bor till ett rimligt pris. För

Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten mellan fasta

nätanslutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande tjänst. Enligt

telelagens definition ingår även överföringsmöjligheter av telefaxmeddelanden

samt datakommunikation via låghastighetsmodem. Tillhandahållandet av telefoni

som en samhällsomfattande tjänst säkerställs för närvarande genom ett villkor

i Telias tillstånd.

Av propositionen framgår att även fortsättningsvis skall telefonitjänst

mellan fasta nätanslutningspunkter inräknas bland de samhällsomfattande

tjänsterna. Nuvarande definition av telefonitjänsten, dvs. överföring av tal

med möjlighet till överföring av telefaxmeddelanden och datakommunikation via

låghastighetsmodem, behålls därmed. Av propositionen framgår också att en

framtida utvidgning av de tjänster som skall räknas in bland de

samhällsomfattande tjänsterna bör baseras på en bred efterfrågan. Vidare anges

att en kommande utvidgning av tjänsterna inte bör låsas till någon särskild

överföringsteknik.

Enligt regeringen bör i dagsläget inte någon särskild finansiering av de

samhällsomfattande tjänsterna införas. En sådan bör emellertid kunna övervägas

om konkurrenssituationen på telemarknaden ändras påtagligt eller om de

ekonomiska villkoren för Telia att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

ändras, t.ex. till följd av en förändrad pris- och samtrafikreglering. Av

propositionen framgår vidare att om det uppkommer behov av ersättning för de

samhällsomfattande tjänsterna eller om dessa tjänster i framtiden

tillhandahålls av fler operatörer, bör en solidarisk finansieringsmodell

väljas.

Utskottet konstaterar att telemarknaden är föränderlig. Den tekniska

utvecklingen driver ständigt fram nya och bättre produkter. Fler aktörer på

marknaden sätter press på priserna och tvingar fram nytänkande. En ökad

internationalisering innebär också att telekommunikationerna inte längre är

nationella utan globala. I en sådan föränderlig värld är det svårt att för en

alltför lång tid låsa fast lagstiftningen och definitionen av vilka tjänster

som samhället skall garantera som självklara och nödvändiga för alla.

Enligt utskottets mening står sig dock 1993 års definition fortfarande väl

och uppfyller konsumenternas basbehov. Definitionen stämmer också överens med

den avgränsning som gjorts inom EU, vilket innebär att det finns ett

samstämmigt begrepp inom Europa. Utskottet vill dock samtidigt understryka

vikten av att såväl regelverk som statens ansvar analyseras med jämna

mellanrum för att kunna anpassas till den föränderliga värld som

telekommunikationer utgör. I takt med den snabba tekniska utvecklingen måste

därför statens roll och omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna

fortlöpande anpassas. En sådan anpassning följer också av det telepolitiska

målet om att alla, enskilda och myndigheter, i landets olika delar skall ha

tillgång till effektiva telekommunikationer.

Utskottet vill samtidigt betona att ett utpekande av vilken teknik som

samhällsomfattande tjänster skall ha, t.ex. ISDN, innan man kunnat konstatera

den tekniska livslängd eller den efterfrågan som finns på tekniken, innebär

risker för stora felinvesteringar. Utskottet instämmer därför i regeringens

bedömning att en bred efterfrågan bör vara utgångspunkten för en utökning av

de samhällsomfattande tjänsterna. Utskottet delar också regeringens

uppfattning om vikten av att inte låsa sig till en viss teknik. Det är

tjänsten som sådan som skall vara samhällsomfattande. Vilken teknik som

används skall inte regleras. En samhällsstyrning av tekniken kan medföra

felbedömningar och risker för stora felinvesteringar.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att regeringen noga följer

utvecklingen på teleområdet så att definitionen av de samhällsomfattande

tjänsterna tryggar att effektiva telekommunikationer kan erbjudas i hela

landet till rimliga villkor. Utskottet har därmed inga erinringar mot

regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T60 (c) och T61

(s) i nu behandlad del och tillstyrker regeringens förslag till ändring i

telelagen såvitt avser 1 §.

3.3.2 Samtrafik

Samtrafik innebär dels att telenät sammankopplas, dels att sammankopplingen

medger att teletjänster fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter,

såväl fasta som mobila, och att alla användare har möjlighet att nå tjänster

som tillhandahålls i de olika näten.

Utskottet konstaterar att samtrafik är en förutsättning för ett effektivt

telesystem på en öppen marknad. Därmed kan abonnenterna nå varandra oavsett

vilken operatör de är anslutna till och vilket allmänt tillgängligt nät som

utnyttjas. För att samtrafik verkligen skall kunna erbjudas och levereras över

näten krävs inte bara möjlighet till överföring av telemeddelanden utan också

smidiga och effektiva driftsmässiga och administrativa rutiner. Villkoren för

samtrafiken är därmed en av de viktigaste frågorna vid utformningen av en väl

fungerande telereglering.

Som framhålls i propositionen och som omvittnas i motionerna har

tillämpningen av telelagen inte fungerat tillfredsställande när det gäller

samtrafikregleringen. Förhandlingarna mellan Telia och dess motparter har

varit utdragna. Post- och telestyrelsen har vidare inte haft möjlighet att

ingripa

annat än genom medling. Någon nämnvärd konkurrens har inte heller uppkommit på

marknaden i accessnätet.

Enligt utskottets mening kan en del av dessa problem hänföras till de

oklarheter som funnits såväl hos operatörer som tillsynsmyndigheter i samband

med övergången till en helt ny och avreglerad marknadssituation. Strukturella

frågor kvarstår dock. Utskottet delar därför regeringens bedöm-ning att

reglerna för samtrafik bör skärpas. Enligt utskottets mening bör därvid

hårdare krav ställas på operatörer med ett betydande inflytande på marknaden

vad gäller t.ex. kostnadsredovisning. Tillsynsmyndigheterna bör också som

regeringen förordar få utökade befogenheter att bl.a. kunna besluta vid tvist

mellan operatörer om villkoren för samtrafik. I samman-hanget vill utskottet

också understryka vikten av att samtrafikskyldighet gäller ömsesidigt, dvs.

parterna är skyldiga att bedriva samtrafik med varandra. Enligt utskottets

uppfattning bör det alltså råda konkurrens-neutralitet mellan operatörerna på

marknaden.

Av propositionen framgår att den grundläggande skyldigheten att bedriva

samtrafik föreslås utvidgas till att gälla även dem som är anmälningspliktiga

och tillhandahåller teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät.

Tillståndshavare och andra anmälningspliktiga skall således på begäran bedriva

samtrafik med annan anmälningspliktig för sådan tjänst. Vidare ställs

ytterligare krav på operatörer med betydande inflytande på den relevanta

marknaden. Det gäller bl.a. skyldighet att styrka att avgifterna är

kostnadsbaserade samt att tillgodose alla rimliga önskemål om samman-koppling

med nätet vad avser geografiska hopkopplingspunkter, nivåer, nätprotokoll etc.

Operatörer med betydande inflytande åläggs också att publicera

standardprislistor. Enligt regeringen bör vidare principen om icke-

diskriminering lagfästas.

För att underlätta myndighetens kontroll åläggs alla operatörer som bedriver

samtrafik och som har ett betydande inflytande på marknaden att ha separat

redovisning av samtliga kostnader och intäkter för samtrafik. Krav får ställas

på den dominerande operatören att redovisa viss del av verksamheten avskild

från annan verksamhet. Kostnader för särskilda uppgifter som ålagts

operatören, t.ex. för samhällsomfattande tjänster, får inte tas ut via

samtrafikavgifter.

Regeringen föreslår vidare att tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen

får utvidgade befogenheter. Den skall sålunda kunna kräva ändringar i

publicerade standardprislistor om taxorna inte stämmer överens med lagen.

Tillsynsmyndigheten skall vidare kunna ålägga operatörer att bedriva samtrafik

om viktiga samhällsintressen så kräver. Den skall också på begäran av endera

parten sätta tidsgränser för förhandlingar om samtrafikvillkor samt, om

förhandlingarna inte är avslutade inom tidsgränsen, medla mellan parterna.

Tillsynsmyndigheten skall på ansökan av en part inom sex månader fatta det

beslut som behövs för att samtrafik skall kunna bedrivas enligt lagen.

Utskottet kan därmed konstatera att de förslag som förs fram i motion T60

(c), T917 (kd) och N251 (fp) om bl.a. rättvis kostnadsberäkning och krav på

särredovisning av samtrafikavgifter för att uppnå en väl fungerande

telemarknad tillgodoses med regeringens förslag. Förslaget att ge Post- och

telestyrelsen utvidgade mandat enligt telelagen är också väl ägnat att

tillgodose yrkandet i motion T60 (c) om att ge tillsynsmyndigheten en starkare

roll för att trygga konkurrensneutral tillgång till accessnätet.

Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i

telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst.

Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt.

Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande

samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av

myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad.

Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt

över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har

emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade

förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på

kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta

endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på

marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild

bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna

förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under

maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget. Utskottet förutsätter att

regeringen inom ramen för EU-frågornas behandling i riksdagen informerar om

ärendets fortsatta hantering.

Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande

inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall

vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter

och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att

lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att

nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer.

Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext.

Beträffande det förslag som förs fram i motion T55 (m) om konkurrensneutral

tillgång till bredbandskommunikation kan konstateras att ADSL utgör en teknik

bland flera för att öka kapaciteten i det befintliga accessnätet. Jämfört med

dagens teknik kan överföringarna med ADSL gå 200-300 gånger snabbare. För

närvarande pågår försöksverksamhet för upp till 4 000 kunder i Stockholm och

Göteborg. En annan metod för att öka kapaciteten är VDSL (Very high speed

Digital Subscriber Lines) som är en efterföljare till ADSL. Enligt vad

utskottet erfarit är det ännu för tidigt att förutsäga vilken teknik som är

mest lämpad för framtida användning. Det bör ankomma på Post- och

telestyrelsen att följa den fortsatta utvecklingen och uppmärksamma frågan om

behovet av lagstiftning för att trygga de telepolitiska målen. Med hänvisning

till vad som anförts anser utskottet att motionen i denna del inte bör

föranleda riksdagen någon åtgärd.

Utskottet övergår därefter till det förslag som förts fram i flera motioner

om att avskilja Telias accessnät, dvs. det nät av teleledningar som går från

telefonstationerna ut till de enskilda abonnenterna. Enligt utskottets

uppfattning bör samtrafiktaxorna i accessnätet vara konkurrensneutrala och

främja en fortsatt teknisk och kommersiell utveckling. Detta krav kan väl

tillgodoses genom en skärpt lagstiftning och ökade befogenheter för Post- och

telestyrelsen. Utskottet vill vidare framhålla att inget av de europeiska

telebolagen som utgör konkurrenter till Telia har gjort motsvarande

uppdelning. Skulle den genomföras borde också samtliga andra operatörers

accessnät avskiljas. Vidare skulle det uppstå avgränsningsproblem och skapas

oklarhet om hur förutsättningarna för en fortsatt utveckling och modernisering

av accessnätet kan tryggas. Enligt utskottets mening finns därmed en betydande

risk för att den tekniska utvecklingen skulle hämmas eller att tjänsterna för

abonnenterna skulle fördyras. Utskottet anser vidare att det vore fel att

splittra ett väl fungerande teleföretag. En uppdelning som förordas i

motionerna skulle också försvaga Telia och därmed minska den svenska

allmänhetens möjligheter att få tillgång till god teleservice.

Beträffande det förslag som väckts i motion T58 (kd) om hur kostnaderna för

samtrafik bör beräknas kan nämnas att PTS noga följer utvecklingen på området.

Enligt PTS kan den metod som anges i motionen bättre spegla de relevanta

särkostnaderna för samtrafik än den nuvarande självkostnadsmetoden och på sikt

sannolikt leda till lägre samtrafiktaxor. Metoden innebär att man använder

kostnaderna för framtida ytterligare kapacitetsutbyggnad som utgångspunkt,

snarare än de historiska kostnaderna. Som framhålls i propositionen är dock

ett problem med alternativa kylkyleringsmetoder, som t.ex. LRAIC, att de än så

länge är outvecklade. I sammanhanget kan vidare nämnas att för närvarande

håller EG-kommissionen på att utvärdera olika beräkningsmetoder för

samtrafikkostnader. Riktlinjer för beräkning av samtrafikavgifter planeras att

publiceras senare under år 1997. Det betyder att någon samstämmig uppfattning

ännu inte föreligger. Utskottet delar mot den bakgrunden regeringens bedömning

att det på sikt bör finnas möjlighet att använda andra sätt att beräkna

kostnaderna för samtrafik än självkostnadskalkyler. Enligt utskottets mening

bör det dock inte ankomma på riksdagen att nu föreskriva vilken metod som är

lämpligast. Utskottet förutsätter att PTS även fortsättningsvis följer frågan.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag

till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den

ändringen att bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse. Av utskottets ställningstagande följer att

motionerna T55 (m), T58 (kd), T60 (c), T64 (m), T201 (m), T917 (kd) och N251

(fp) avstyrks i nu behandlad del. Syftet med motionerna torde dock till

väsentlig del komma att tillgodoses.

3.3.3 Skadestånd

Utskottet anser att införande av regler om skadestånd som föreslås i motion

T60 (c) kan vara en verksam åtgärd för att ytterligare förbättra möjligheterna

att uppnå en väl fungerande telemarknad. Av propositionen framgår att

regeringen bedömer att denna fråga kräver ytterligare analys och beredning. I

avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen är utskottet inte nu

berett att ta något initiativ med anledning av motionen. Motionsyrkandet

avstyrks följaktligen.

3.3.4 Nummerupplysning

Utskottet anser att principen om att alla skall kunna nå alla är av stor

betydelse för att en väl fungerande telemarknad skall kunna uppstå. På sikt

bör teleadresser, oavsett om det är telefoni eller data, vara sökbara i ett

sammanhang. Utskottet konstaterar att regeringens förslag till tillägg i

telelagen innebär att det nuvarande tillståndsvillkoret för Telia att lämna ut

publicerad abonnentinformation utsträcks till att gälla alla

anmälningsskyldiga operatörer. Informationen skall göras tillgänglig för

allmänheten genom en nummerupplysningstjänst. Operatören skall på skäliga

villkor lämna ut register med informationen till den som för

nummerupplysningsändamål begär det.

Regeringens förslag innebär dock inget krav på att teleoperatörerna skall

samverka för att åstadkomma en gemensam databas för nummerupplysning. Som

framgår av propositionen avser dock regeringen att uppdra åt PTS att se över

förutsättningarna för hur en gemensam nummerdatabas kan skapas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det i telelagen införs en

ny paragraf 17 a § om villkor för teleoperatörer att bl.a. lämna ut uppgifter

för nummerupplysningsändamål. Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att syftet med motion T916 (c) om ett samlat adressregister genom att

teleoperatörernas nät blir tillgängligt för alla på lika villkor tillgodoses.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i telelagen i de

delar det inte behandlats i det föregående.

3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om

teleterminalutrustning föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet tillstyrker lagförslaget. Det innebär att tillsynsmyndigheten skall

kunna hindra eller begränsa marknadstillträde för viss utrustning.

4 Prisfrågor

4.1 Regeringens bedömning

Regeringen anger att telefonitjänst skall erbjudas till rimligt pris. Vid

bedömningen av vad som är rimligt pris bör utgångspunkten vara ett

konsumentperspektiv. Enligt propositionen innebär kravet på rimligt pris att

vissa geografiska variationer i taxorna bör kunna medges. Sänkningar av taxor

i vissa regioner får emellertid inte kompenseras genom höjningar i andra

regioner. Enligt regeringen bör vidare prisregleringen av teletjänster

förändras. Nuvarande pristak för en korg av Telias tjänster bestående av

abonnemang och samtliga samtalsslag slopas. Pristak föreslås i stället införas

på dominerande operatörers abonnemangsavgifter avseende telefoni mellan fasta

nätanslutningspunkter för hushåll och företag med direkttelefoni. Av

propositionen framgår vidare att PTS ges i uppdrag att löpande följa

prisutvecklingen.

4.2 Motionsförslag

Frågan om geografiska prisvariationer behandlas i sju motioner.

I motion A431 (s) framhålls att utbyggnaden av telekommunikationerna i

Jämtlands län väl har uppfyllt de regionalpolitiska målen under senare år. De

grundläggande förutsättningarna för samhällsutvecklingen kan därmed sägas ha

skapats. Däremot är nuvarande teletaxor ogynnsamma för en bra utveckling. Om

regionen skall kunna konkurrera med landets södra delar måste därför taxorna

göras om för att bli konkurrensneutrala.

I motion T61 (s) anges att avregleringen av teletaxor är oroande med hänsyn

till bl.a. erfarenheter av hur glesbygden drabbats av den tidigare

omregleringen av elmarknaden och andra avregleringar inom

kommunikationsområdet. Regeringen bör därför noga följa utvecklingen samt

vidta åtgärder om tendenserna är en ökning av telekostnaden i glesbygd

gentemot tätort.

I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora

möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning

för detta är att alla får tillgång till den nya tekniken till rimliga taxor

och på likvärdiga villkor i övrigt.

I motionerna T60 och T62 (båda c) framhålls att telekommunikationer till låga

kostnader med ett brett utbud av kvalitetstjänster är betydelsefulla för att

skapa arbeten. Ett brett utbud av tjänster till låga priser är också en viktig

konsumentfråga. Tillgången till en god och likvärdig service i hela landet

till enhetliga priser är därför en förutsättning för att hela Sverige skall

kunna ges likvärdiga möjligheter till utveckling. Enligt motionerna bör därför

regeringens förslag att ge Telia möjlighet att differentiera sina priser

geografiskt avvisas. Om förslaget genomförs skulle det endast leda till att

priserna sänks i större städer medan priserna förblir oförändrat höga i

glesbygden. Detta är inte till gagn för utvecklingen i hela landet. Det

innebär dessutom att Telia kan dumpa priserna på marknader där man är utsatt

för konkurrens. Enligt motion T62 (c) bör i stället en enhetstaxa införas över

hela landet så att målsättningen om pris och tillgänglighet på lika villkor

uppfylls.

I motion T59 (v) framhålls att den tekniska utvecklingen och den kunskap som

finns skapar nya möjligheter för områden som ligger långt från större

tätorter. En satsning på telekommunikationer ger därför glesbygdsregionerna

möjligheter att trygga tillgången till ett uthålligt näringsliv och offentlig

service. Användning av denna distansöverbyggande teknik är en förutsättning

för att privatpersoner och företag skall kunna bo och driva verksamhet i

glesbygden. Motionärerna avstyrker därför möjligheten till geografiska pris-

variationer och förordar att teletaxorna blir enhetliga i hela landet.

I motion N270 (mp) framhålls att i Sverige tar vi för givet att portot på brev

är lika för alla och för alla avstånd. Med tanke på att datakommunikationen

tar över en allt större andel av kommunikationen bör för- och nackdelar med en

enhetlig telefontaxa utredas.

Kostnaderna för ISDN (Integrated Services Digital Network) behandlas i fem

motioner.

I motionerna T60, T62, A432 och L708 (samtliga c) framhålls att en snabb

utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Därmed ges

nya och spännande förutsättningar för en offensiv utveckling. Denna utveckling

måste understödjas med åtgärder som ytterligare förbättrar tillgängligheten

för alla på lika villkor. Anslutningsavgiften för ISDN eller motsvarande bör

därför vara samma över hela landet. Det är därvid viktigt att alla på

telemarknaden verksamma aktörer solidariskt svarar för finansieringen av ISDN-

nätet.

I motion T63 (mp) anges att eftersom ISDN i dagsläget är den avancerade teknik

som finns tillgänglig och kan innebära stora fördelar för inte minst företag i

glesbygd bör enhetstaxa införas. Vidare anges att det är tveksamt om de

prisskillnader som finns i dag verkligen är motiverade.

4.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att prissättningen av teletjänster har en avgörande betydelse

för att goda och likvärdiga villkor skall kunna gälla i landets olika delar. I

ett internationellt perspektiv är telefonipriserna i Sverige bland världens

lägsta. Sverige är även världens telefontätaste land vad gäller tillgången

till telefoner och ligger också i topp när det gäller antalet abonnemang för

mobiltelefoni. Enligt utskottets mening är det angeläget att denna position

kan bibehållas vid den fortsatta utvecklingen av såväl traditionella tjänster

som olika nya tjänster på teleområdet. För detta krävs att prissättningen på

telefonitjänster kan hållas på en fortsatt attraktiv nivå.

Utskottet har därför inga invändningar mot regeringens förslag att de

telepolitiska målen förtydligas genom att det i lagen anges att

telefonitjänsten skall tillhandahållas till ett rimligt pris. I syfte att

säkerställa att priset är rimligt på vissa grundläggande tjänster som inte är

konkurrensutsatta i någon nämnvärd grad bör också som regeringen förordar en

fortsatt prisreglering gälla för abonnemangsavgifter.

Av propositionen framgår att regeringen anser att vissa geografiska

prisvariationer bör tillåtas. I sammanhanget betonas att alltför stora

prisvariationer mellan regioner eller mellan olika marknadssegment för mer

eller mindre likvärdiga tjänster inte bör accepteras. Vidare anges att

sänkningar av taxor i vissa regioner inte får kompenseras genom höjningar i

andra regioner.

Utskottet delar regeringens bedömning att det på en avreglerad marknad, som

karakteriseras av ökad konkurrens och utveckling av nya teletjänster, inte är

lämpligt att föreskriva enhetliga taxor i alla situationer. Utskottet vill

dock starkt understryka vikten av det telepolitiska målet om att alla skall få

tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Det betyder, som framförs i

propositionen, att om taxorna i t.ex. storstadsområdena skulle sjunka till

följd av en effektiv konkurrens så får inte taxorna i andra regioner påtagligt

släpa efter utan de bör följa den genomsnittliga prisutvecklingen.

Utskottet anser sålunda att de regionala prisskillnaderna inte får bli för

stora eftersom utvecklingen på teleområdet skall främja en stärkt regional

balans. För att uppnå en tillfredsställande bevakning av målen om rimligt pris

och om likvärdiga villkor är det som regeringen framhåller viktigt att

prisutvecklingen på telefonitjänsten följs ur ett konsumentperspektiv.

Utskottet förutsätter därför att regeringen noga uppmärksammar

prisutvecklingen och årligen rapporterar härom till riksdagen.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T59 (v),

T60 (c), T61 (s), T62 (c), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade

delar inte bör föranleda riksdagen någon åtgärd. Motionsyrkandena avstyrks

följaktligen.

Utskottet övergår därmed till frågan om prissättning av ISDN-tjänster.

Kapaciteten för dataöverföring kan ökas väsentligt genom tillgång till ISDN-

nätet. Som framhålls i motionerna finns det dock skillnader mellan glesbygd

och tätort när det gäller tillgång till ISDN-nätet. Enhetliga abonnemangs- och

trafikavgifter tillämpas i hela landet men för anslut-ningsavgiften finns två

priszoner. För den ena zonen, där ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast

pris och för den andra zonen ett högre pris baserat på kostnaden i det enstaka

fallet.

Utskottet konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått snabbt under senare

år. I dag ingår ca 95 % av landets företag i det område där ISDN-nätet är

utbyggt. Motsvarande siffra för Telias samtliga kunder är 90 %. Utbyggnaden

fortsätter och ISDN kommer att integreras med AXE. Det innebär att ISDN kommer

att erbjudas i huvudsak i hela landet till ett fast pris. I sammanhanget kan

vidare nämnas att Telia under de senaste åren har sänkt taxorna för ISDN

väsentligt.

Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet blir därmed i takt med moderniseringen

av kommunikationsnätet allt mer likformig över hela landet. Dessutom kan

nämnas att Telias utbyggnad av bredbandsstruktur, som ger vida bättre

kommunikationsmöjligheter än ISDN, kommer att påbörjas i de områden som ännu

inte nåtts av AXE-utbyggnaden, dvs. främst glesbygdsområden.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna T60 (c),

T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) i nu behandlad del inte påkallar något

initiativ från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.

5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer

5.1 Motionsförslag

Enligt motion T57 (s) är det hög tid att bygga ett samhälle för alla. Alla

samhällssektorer måste vara tillgängliga och var och en av sektorerna skall

stå för sina kostnader. Motionären föreslår mot denna bakgrund att i stället

för särskild statlig upphandling för att tillgodose de funktionshindrade

personernas behov bör den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen införas på

teleområdet. Denna princip innebär i korthet att teleoperatörerna skall ta

ansvar för att teletjänsterna och teleutrustningen är anpassad till

funktionshindrade personers behov, samt att operatörerna själva skall

finansiera denna anpassning. I motionen uppmanas vidare Sverige att påverka EU

i synen på ett samhälle för alla där varje samhällssektor tar sitt ekonomiska

utvecklingsansvar.

I motion T59 (v) konstateras att personer med funktionshinder tvingas leva med

det utpekande som särlösningar oftast innebär genom att de måste förlita sig

på statliga budgetmedel. En person med behov av särskild anpassning av

telekommunikationsmedel saknar därmed rätt att kräva ett samhälle på sina

personliga villkor. Teleoperatörerna slipper dessutom ta ansvar. Detta synsätt

främjar inte den tekniska utvecklingen eftersom det saknas incitament för

operatörerna att anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar.

Motionärerna förordar därför att ansvars- och finansieringsprincipen tillämpas

för anpassningen av teletjänster till funktionshindrade personer.

I motion T63 (mp) framhålls att målet om att alla skall ha tillgång till

teletjänster på likvärdiga villkor bör innefatta de funktionshindrade. En stor

nackdel med den avtalslösning som regeringen föreslår för finansiering av

teletjänster för funktionshindrade är att tjänsterna kan komma att äventyras

på grund av dåliga statsfinanser. Enligt motionen bör därför tjänster för de

funktionshindrade långsiktigt säkerställas. Ansvars- och

finansieringsprincipen bör vidare noggrant utredas.

5.2 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i de aktuella

motionerna om att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många

fördelar vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Riksdagen

har också tidigare lagt fast att denna princip bör ligga till grund för

anpassningen av bl.a. trafiksystemet till funktionshindrade personers behov.

Därmed minskar behovet av särlösningar som ofta är väsentligt dyrare.

Av propositionen framgår dock att funktionshindrade personers behov av goda

telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling,

genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Av

propositionen framgår vidare att PTS får ett helhetsansvar för upphandlingen

av de tjänster som funktionshindrade personer behöver. Anslaget för

funktionshindrade personers behov på post- och telesidan utformas därför så

att PTS kan prioritera friare mellan olika post- och teletjänster.

Som skäl för regeringens ställningstagande mot att nu införa ansvars- och

finansieringsprincipen på teleområdet anges bl.a. de krav som därmed skulle

uppstå på tillskapande av en kontrollapparat och att avgränsningsproblem kan

uppstå. Vidare nämns att EG-kommissionen i sitt dokument om samhällsomfattande

tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av funktionshindrade

personers behov av goda telekommunikationer i första hand bör vara en

socialpolitisk fråga för respektive medlemsstat.

Enligt utskottets mening har åtgärder för att bredda och utveckla

användningen av informationsteknik särskild betydelse för funktionshind-rade.

Rätt använda kan goda telekommunikationer skapa helt nya förut-sättningar för

att uppnå målet för handikappolitiken om full delaktighet och jämlikhet.

Utskottet anser därför att de funktionshindrades särskilda behov av goda

teletjänster måste uppfyllas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Utskottet vill vidare erinra om att den nuvarande ordningen hittills i

huvudsak har fungerat väl för att tillgodose funktionshindrade personers

behov. Utskottet har därmed ingen erinran mot att ett upphandlings-förfarande

även fortsättningsvis tillämpas för att tillförsäkra funktions-hindrade

personer tillgång till effektiva telekommunikationer.

Beträffande de farhågor som uttalas i motionerna om att de funk-

tionshindrades behov kan komma att äventyras på grund av framtida

omprioriteringar i statsbudgeten vill utskottet erinra om de telepolitiska

målen. Utskottet har sålunda tidigare ställt sig bakom att de telepolitiska

målen bör förtydligas genom att det i telelagen anges att alla skall få

tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor. Av denna precisering följer

enligt utskottets mening att funktionshindrade personers behov av goda

telekommunikationer kommer att beaktas särskilt. Vidare kan nämnas att i EG-

kommissionens meddelande om samhällsomfattande tjänster klargörs att

fuktionshindrade bör garanteras en servicenivå som motsvarar den nivå som

erbjuds andra användare med hänsyn till nätets utveckling och efterfrågan.

Utskottet vill dessutom framhålla att Post- och telestyrelsen har en viktig

uppgift att noggrant följa utvecklingen inom området. Utskottet förutsätter

att resultatet av detta arbete kommer att redovisas för riksdagen i samband

med den fortsatta uppföljningen av de telepolitiska målen.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionerna T57

(s), T59 (v) och T63 (mp) i nu behandlade delar.

6 Nummerportabilitet m.m.

6.1 Motionsförslag

Förslag om nummerportabilitet, dvs. möjligheten för en abonnent som byter

operatör att få behålla sitt gamla telefonnummer, behandlas i två motioner.

I motion T64 (m) anges att den nuvarande situationen för nummerportabiliteten

är otillfredsställande. Det gäller inte minst tidsutdräkten för att

förverkliga ett byte då det inte är ovanligt att ett byte av operatör vid

bibehållande av nummer kan dröja upp till ett år. Detta försvårar konkurrensen

på teleområdet och bör därför åtgärdas snarast. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag på hur nummerportabiliteten för större abonnenter kan

förverkligas omgående.

I motion T58 (kd) framhålls att avsaknaden av nummerportabilitet är det

största hindret för att reell konkurrens skall kunna uppstå på telemarknaden.

I avvaktan på ett införande av nummerportabilitet bör större företag/myn-

digheter/organisationer som belägger grupper med minst 1 000 nummer ges

möjlighet att flytta dessa block till en annan operatör. Enligt motionen bör

också portabilitet för 020-nummer och frisamtalstjänster införas omgående.

I samma motion behandlas vidare frågan om att införa lika tillträde till

olika teleoperatörer. Enligt motionärerna är de prefix som allokerats för de

nya operatörerna inte likvärdiga: 007 till Tele2 (3 siffror), 0086 till Global

One (4 siffror) och 00808 till First Telecom Europe (5 siffror). Det betyder

att det i dag inte finns någon möjlighet för en abonnent att ha lika tillträde

till alla operatörer. Enligt motionen är det därför av största vikt att

operatörerna hanteras likvärdigt om telelagens intentioner skall kunna

förverkligas.

6.2 Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är nummerportabilitet en viktig förutsättning för att

en väl fungerande konkurrenssituation skall kunna uppstå på telemarknaden.

Frågan om nummerportabilitet har också uppmärksammats inom EU. I förslaget

till samtrafikdirektiv fastslås att nummerportabilitet skall vara infört i

alla större befolkningscentrum senast den 1 januari 2003. I en grönbok från

slutet av år 1996 föreslås att denna tidpunkt flyttas fram till år 2000. I

sammanhanget kan också nämnas att PTS för närvarande utreder olika tekniska

lösningar samt hur kostnaderna skall fördelas mellan berörda operatörer för

att införa nummerportabilitet. Utredningen beräknas redovisas till regeringen

senare i vår. Av propositionen framgår att regeringens ambition är att

nummerportabilitet bör införas snarast möjligt. Vissa ekonomiska och juridiska

frågor återstår dock att lösa. Därefter avser regeringen under våren 1998 att

återkomma till riksdagen med förslag till lag om införande av

nummerportabilitet i Sverige.

När det gäller frågan om prefix vid val av operatör kan konstateras att

enligt ett beslut av ministerrådet år 1992 skall hela unionen år 1998 övergå

till ett gemensamt internationellt prefix, varvid alla prefix för val av

operatör måste justeras. Vid detta tillfälle kan därmed en helt

konkurrensneutral lösning baserad på förval, s.k. lika tillträde, komma att

införas.

Utskottet anser att i avvaktan på regeringens förutskickade förslag om

nummerportabilitet och den fortsatta utvecklingen av regelverket inom EU bör

motionerna T58 (kd) och T64 (m) i nu behandlad del inte föranleda riksdagen

någon åtgärd. De avstyrks följaktligen.

7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor

7.1 Konsumentperspektiv

I motion T63 (mp) framhålls att konsumentperspektivet har belysts

otillräckligt i regeringens proposition. Med tanke på teletjänsternas karaktär

och den ökande konkurrensen på marknaden finns det därför anledning att

närmare granska konsumentens ställning i förhållande till operatörerna. Vidare

efterlyses en standard för vad konsumenterna har rätt till beträffande

produktbeskrivning och konsumentupplysning. Enligt motionen kan resultatet av

det förordade utredningsarbetet bli att telelagen bör kompletteras med

specifik lagstiftning för att trygga konsumentintressen.

Utskottet konstaterar att utgångspunkten för telepolitiken är att ge

konsumenterna tillgång till effektiva telekommunikationer till rimliga priser.

Ett syfte med regeringens nu aktuella förslag är också att konsumenterna

bättre skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av en effektiv marknad.

Utskottet vill vidare hänvisa till att PTS skall vara sektorsmyndighet på

teleområdet. Det innebär att myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för

att telemarknaden fungerar effektivt från bl.a. konsumentsynpunkt. Av

propositionen framgår vidare att för att uppnå en effektiv tillsyn förutsätts

ett utökat samarbete mellan Post- och telestyrelsen och Konsumentverket.

Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att konsumenternas situation på

telemarknaden kommer att behandlas inom ramen för den fortsatta uppföljningen

och utvärderingen av telepolitiken. Det betyder att riksdag och regering

kommer att ges underlag för att bedöma behovet av åtgärder för att trygga

konsumentintresset. Enligt utskottets mening bör därmed syftet med motion T63

(mp) i nu behandlad till all väsentlig del komma att tillgodoses.

Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

7.2 Telefonautomater

I motion T63 (mp) anges att den ökade användningen av mobiltelefoni inte

tryggar behoven av telefoner i nödsituationer. Mobiltelefonerna har dessutom

bristfällig täckning i glesbygden. Enligt motionen är det därför viktigt att

antalet telefonautomater inte minskar.

I propositionen framhålls att det även fortsättningsvis skall finnas

telefonautomater som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser

allmänhetens behov. Med hänsyn till att behovet av telefonautomater inte är

statiskt avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att närmare

utreda vilka kriterier som bör gälla för tillgången till telefonautomater.

Utskottet har ingen erinran mot det aviserade utredningsarbetet och

förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar sina slutsatser härav. Med

hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion T63 (mp) i nu

behandlad del.

7.3 Ekonomiska resurser

I motion T58 (kd) framhålls vikten av att Post- och telestyrelsen med sina

utvidgade befogenheter får resurser för att kunna tillämpa de nya reglerna på

telemarknaden. Dagens resursbrist är ett hot mot de telepolitiska målen.

Utskottet konstaterar att Post- och telestyrelsen har fått utökade resurser

för budgetåret 1997. Enligt riksdagens beslut motiverades resursökningen av de

tillkommande uppgifter som myndigheten förutsågs få såväl inom post- som

teleområdet (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. TU1, rskr. 115). Utskottet

anser därmed att syftet med motionen i denna del är tillgodosett och avstyrker

därför motionsyrkandet.

7.4 Depositionsavgift

I motion T803 (v) anges att Telia kräver av bl.a. ungdomar att de skall ha ett

fast arbete för att kunna få öppna ett telefonabonnemang. Uppfylls inte detta

villkor krävs en depositionsavgift på 5 000 kr. Detsamma gäller för dem som

har drabbats av en betalningsanmärkning. Enligt motionen innebär dessa krav

ett demokratiproblem genom att alla i samhället därmed inte får möjlighet att

kommunicera på lika villkor. Som alternativ till depositionsavgift pekas i

stället på den möjlighet som Telia har att spärra telefoner om

samtalsmarkeringarna ökar snabbt.

Enligt vad utskottet erfarit ställer Telia krav på deposition vid tecknande av

abonnemang för fast telefoni i tre fall, nämligen för personer under 18 år som

alternativ för borgensåtagande, för personer som har betalningsanmärkningar

och för personer som tidigare har fått sitt abonnemang avstängt på grund av

utebliven betalning. Det förstnämnda fallet följer av att personen ännu inte

är myndig. Telia har däremot inga krav på att kunden skall ha ett arbete. Det

gäller såväl ungdomar som vuxna. Depositionsavgiften är 5 000 kr och återfås

normalt efter ett år. I sammanhanget kan vidare nämnas att Telia har ett

speciellt abonnemang för ungdomar, som är både billigare att teckna och flytta

än ett vanligt privat abonnemang.

Enligt utskottets mening bör det inte ankomma på riksdagen att pröva de

närmare kundvillkoren på telemarknaden. Utskottet avstyrker därför motion T803

(v).

7.5 Nätutbyggnad

I motion T202 (c) anges att informationstekniken spelar en allt viktigare roll

för möjligheterna att skapa sysselsättning i landets olika delar och då inte

minst på landsbygden. Telenätet bör därför byggas ut på ett sådant sätt att en

framsynt satsning sker på ny teknik. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund

att Kalmar län bör lyftas fram som ett föregångslän för decentraliserad

tjänsteproduktion och att fiberoptiknätet snabbt bör byggas ut i länet. Skäl

för lokalisering till orter i länet skall då kunna vara en god livsmiljö

kombinerat med kommunikationsmöjligheter via t.ex. fiberoptikkabel.

I motion T223 (s) framhålls att det nya IT-samhället ger mycket stora

möjligheter att utveckla verksamheter oberoende av avstånden. En förutsättning

för detta är dock att alla får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga

villkor. Det är därför angeläget att ett bredbandsnät för datakommunikation

snarast byggs ut i hela landet

I motion L708 (c) framhålls att den nya informationstekniken påverkar hela

samhällsstrukturen och ger nya förutsättningar på en rad områden. Fysiska

avstånd får därmed inte längre samma betydelse, vilket är positivt. För att ta

till vara denna möjlighet krävs dock att kommunikationsnätet blir

rikstäckande, att alla får del av AXE-systemet och att en bättre täckning

uppnås för mobiltelefoni.

Utskottet konstaterar att grunden för en ökad IT-användning i samhället är en

god infrastruktur. Det betyder att den fysiska infrastrukturen är av

strategisk betydelse för vilket genomslag olika tillämpningar av

informationstekniken kan få i samhället. Utskottet delar därmed den grundsyn

som kommer till uttryck i motionerna, nämligen att tillgången till effektiva

och moderna telekommunikationer utgör en viktig förutsättning för

möjligheterna att uppnå en positiv regional utveckling. Genom en väl utnyttjad

informationsteknik kan hela vårt land utvecklas.

Enligt utskottets mening är därför de frågor som behandlas i motionerna om

kommunikationsnätets utbyggnad av stor betydelse för den framtida regionala

utvecklingen. Som konstateras i propositionen håller grundläggande

telekommunikationer som fast och mobil telefoni och mer avancerade tjänster

som data- och videokommunikation i Sverige internationellt sett en synnerligen

hög standard och har en god spridning. Fortfarande finns det dock områden som

inte har fått del av alla utvecklade teletjänster.

När det gäller planerna för den fortsatta utbyggnaden av telesystemet kan

nämnas att Telia beräknar ha fullgjort utbyggnaden av AXE-systemet i

telefonnätet under år 1998. Genom de investeringar som Telia och andra

operatörer genomför och planerar att genomföra förbättras fortlöpande den

elektroniska infrastrukturen. Som exempel kan nämnas att Telia planerar att

investera 40 miljarder kronor under treårsperioden 1997-1999. Av detta belopp

kommer 75 % att investeras i Sverige och inte mindre än två tredjedelar av

detta avser utbyggnad av nya infrastrukturer i form av nät- och teknik-

investeringar. Den största förändringen är att Telia börjar att skapa ett

gemensamt nät för alla typer av trafik. Man kan säga att dagens nät som är

till för att bära tal men som även klarar datatrafik successivt kompletteras

så att det blir ett nät som bär data varav tal är en del.

Vidare har Telia inlett ett arbete med att etablera en nationell

bredbandsstruktur. Detta sker dels genom att kabel-TV-näten digitaliseras,

dels genom att kapaciteten i kopparnätet ökas med hjälp av ADSL-teknik och

annan ny teknik. För kunderna innebär bredbandssatsningen inte bara ökad

kapacitet utan även möjlighet till interaktiva tjänster såsom utvecklat

hemarbete och höghastighetsanslutning till Internet. Denna satsning kommer

enligt Telia att innebära att 98 % av landets hushåll år 2004 har tillgång

till bredbandstjänster. Dessa hushåll kan då få kommunikationsmöjligheter som

vida överträffar dem som är möjliga via låghastighetsmodem eller vanlig ISDN-

anslutning. Som framgår av propositionen har Telia för avsikt att påbörja

utbyggnaden av bredbandskommunikationen inom de områden som ännu inte nåtts av

AXE-utbyggnaden. Även vad gäller täckningen av mobiltelefonin går utvecklingen

åt rätt håll.

Enligt utskottets mening utgör telekommunikationerna en väsentlig del av

landets infrastruktur. Det är därför nödvändigt att se till att landets alla

delar har tillgång till en god teleservice. Av de telepolitiska målen följer

också att utvecklingen mot ett ?rundare Sverige? skall fortsätta.

Utskottet anser med hänvisning till vad som nu anförts att behandlade

yrkanden i motionerna till väsentlig del blir tillgodosedda. Något initiativ

från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Motionerna T202 (c), T223

(s) och L708 (c) avstyrks därför av utskottet i nu behandlad del.

7.6 Myndigheternas telefonservice

I motion T62 (c) föreslås en ökad användning av 020-nummer för offentlig

verksamhet, dvs. telefonnummer som för kunden endast kostar en markering att

ringa upp. Enligt motionen är en viktig förutsättning för likvärdighet och

pris vad gäller teletjänster det sätt på vilket den enskilde kan nå statliga

myndigheter och statliga tjänster. Staten bör ha som utgångspunkt att

tillhandahålla åtkomlighet och service på exakt samma sätt och på lika villkor

oavsett var i landet medborgarna bor. Regeringen föreslås därför undersöka

förutsättningarna för att införa ett system med 020-nummer för de statliga

myndigheter som i sin verksamhet har en bred kontaktyta och återkomma till

riksdagen med förslag. Inriktningen bör vara att alla oavsett var i landet

medborgarna bor skall kunna nå statliga myndigheter och institutioner på

likvärdiga villkor och till samma kostnad. Av förslaget bör också framgå vilka

myndigheter som skall omfattas av 020-nummer.

Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte behandlat ett likartat

motionsyrkande (mot. 1996/97:K528, bet. KU24). Konstitutionsutskottet framhöll

i sitt av riksdagen godkända betänkande därvid följande:

Myndigheterna har en långtgående serviceskyldighet gentemot enskilda i

samhället. Det är därför viktigt att de som vill komma i kontakt med

myndigheter inte stöter på hinder av något slag. Det skall enligt utskottet

vara enkelt för enskilda att ta kontakt med myndigheter. Genom STATTEL-

delegationens upphandling av teletjänster kan numera statliga myndigheter,

kommuner och landsting erhålla olika teletjänster anpassade efter

myndigheternas skiftande behov. Med hänsyn härtill anser utskottet att

motionen får anses tillgodosedd varför den avstyrks.

Utskottet har ingen annan uppfattning än konstitutionsutskottet. Utskottet

avstyrker därför motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

Telepolitiska utgångspunkter

1. beträffande telepolitiska utgångspunkter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T56, 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5

samt 1996/97:T213 yrkande 20,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (v)

Lagstiftningen för telemarknaden

2. beträffande samhällsomfattande tjänster

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T60 yrkande 3 och 1996/97:T61 i

denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597) såvitt avser 1 §,

res. 3 (c)

3. beträffande samtrafik m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T55, 1996/97:T58 yrkandena

2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201

yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97: N251 yrkande 6 antar

regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt

avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20 b §§

erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

res. 4 (m, c, fp, kd)

4. beträffande skadestånd

att riksdagen avslår motion 1996/97:T60 yrkande 7,

5. beträffande nummerupplysning

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T916 yrkande 10 antar regeringens

förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) såvitt avser 17 a §,

6. beträffande förslaget till ändrad telelag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597) i de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

7. beträffande lagen om teleterminalutrustning

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1527) om teleterminalutrustning,

Prissättning

8. beträffande geografiska prisvariationer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1,

1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223

yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8 och 1996/97:N270 yrkande 17,

res. 5 (c, v)

res. 6 (mp)

9. beträffande enhetstaxa för ISDN

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63 yrkande 1,

1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del,

res. 7 (c)

Övriga frågor

10. beträffande funktionshindrade personer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4 och

1996/97:T63 yrkandena 3-5,

res. 8 (v, mp)

11. beträffande nummerportabilitet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 samt 1996/97:T64

yrkande 2,

res. 9 (m, c, fp, kd)

12. beträffande konsumentperspektiv

att riksdagen avslår motion 1996/97:T63 yrkande 6,

13. beträffande telefonautomater

att riksdagen avslår motion 1996/97:T63 yrkande 2,

14. beträffande ekonomiska resurser

att riksdagen avslår motion 1996/97:T58 yrkande 5,

15. beträffande depositionsavgift

att riksdagen avslår motion 1996/97:T803,

res. 10 (v)

16. beträffande nätutbyggnad

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T202 yrkande 4, 1996/97: T223 yrkande

5 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del,

17. beträffande myndigheternas telefonservice

att riksdagen avslår motion 1996/97:T62 yrkande 3.

Stockholm den 29 april 1997

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander

(s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta

Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v),

Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-

Göran Brandin (s), Sivert Carlsson (c), Mats Odell (kd) och Hans Hoff (s).

Reservationer

1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)

Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m)

och Mats Odell (kd) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att det fortsatta reformarbetet på teleområdet

inriktas mot ökad avreglering. Genom avreglering och konkurrens skapas de

bästa och billigaste tjänsterna för den enskilde konsumenten. Detta är av stor

betydelse bl.a. för informationsteknikens fortsatta utveckling och för möj-

ligheterna att skapa nya arbetstillfällen.

Utskottet vill vidare framhålla att det inte i en helt avreglerad

telemarknad med många stora aktörer och effektiv konkurrens finns några skäl

att behålla Telia i statlig ägo. För en privatisering talar också Telias behov

av riskkapital för att kunna expandera på en avreglerad internationell

marknad. I sammanhanget kan nämnas att samtliga länder inom EU utom Sverige,

Luxemburg och Österrike har beslutat att helt eller delvis privatisera sina

statliga teleföretag.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T56 (fp) och T213

(kd) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Av utskottets ställningstagande följer att motion T57 (v) avstyrks i nu

behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande telepolitiska utgångspunkter

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande

20 och med avslag på motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)

Karl-Erik Persson (v) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Efter

riksdagens? och slutar på s. 8 med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet. Till

denna hör ett fungerande telenät. Telekommunikationernas stora betydelse för

utvecklingen inom både näringsliv och offentlig verksamhet visar sig allt

tydligare. Det är därför viktigt att bra telekommunikationer erbjuds i hela

landet. Enligt utskottets mening bör därför staten inte frånhända sig det

verktyg i telepolitiken som möjligheten att träffa avtal med den dominerande

teleoperatören Telia AB utgör. Därmed kan de telepolitiska målen uppfyllas på

ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Av propositionen framgår att en utgångspunkt för lagförslaget har varit att

anpassa telelagen till EU:s framväxande regelverk. Utskottet har ingen erinran

mot att telelagen överensstämmer med EU:s direktiv på området. Enligt

utskottets mening bör dock anpassningen anstå till dess en gemensam EU-

lagstiftning verkligen finns. Utskottet anser att det är en olämplig ordning

från såväl demokratisk som praktisk synpunkt att regeringen grundar sina

lagförslag på ställningstaganden i rådet när den fortsatta beslutsordningen

inom EU med förlikningsförfarande med parlamentet ännu inte är avslutad.

Regeringens brådska att anpassa regelverket ter sig än mer förvånande eftersom

avregleringen av telemarknaden inom EU sker först den 1 januari 1998. Dessutom

har några länder fått dispens att avreglera sina telemarknader först år 2003.

Utskottet anser därför att regeringens förslag om lag om ändring i telelagen

(1993:597) bör avslås. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett

förslag till avtal mellan staten och Telia och med ett nytt förslag till

telelag.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T59 (v) tillstyrks i nu

behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets

ställningstagande följer att motionerna T56 (fp) och T213 (kd) avstyrks i nu

behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande telepolitiska utgångspunkter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T59 yrkandena 1, 3 och 5 samt med

avslag på motionerna 1996/97:T56 och 1996/97:T213 yrkande 20

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2)

Sivert Carlsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar på s. 13 med ?såvitt avser 1 §? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är väl fungerande och effektiva tele- och

datakommunikationer en avgörande förutsättning för möjligheterna att uppnå

regional balans. Det är därför otillfredsställande att behålla ett regelverk

som konserverar gårdagens teknik. Utskottet delar mot denna bakgrund

motionärernas bedömning att den grundläggande teleservicen bör utvidgas till

den nivå som är gängse i dag. Det innebär att överföringskapacitet för bild-

och datakommunikation bör innefattas i begreppet samhällsomfattande tjänster.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att snarast återkomma

till riksdagen med en närmare precisering av hur de samhällsomfattande

teletjänsterna bör utvidgas. I avvaktan på detta förslag tillstyrker utskottet

regeringens förslag till definitioner av vissa begrepp som används i lagen.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c) tillstyrks i

nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets

ställningstagande följer att syftet med motion T61 (s) i aktuell del

tillgodoses. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till ändring i

telelagen såvitt avser 1 §.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samhällsomfattande tjänster

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T60 yrkande 3 och med anledning

av motion 1996/97:T61 i denna del

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

såvitt avser 1 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Samtrafik m.m. (mom. 3)

Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m),

Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Av

propositionen? och på s. 16 slutar med ?att tillgodoses? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att telemarknaden öppnas

för ytterligare konkurrens. Utskottet bedömer att regeringens förslag inte är

tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör det fortsatta reform-

arbetet bedrivas i tre steg.

Som ett första steg bör, som framhålls i motionerna T58 (kd), T60 (c), T917

(kd) och N251 (fp), ytterligare åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande

organisationsstruktur. För att uppnå rimliga villkor för andra operatörer

måste relationen mellan samtrafikpriset och Telias slutkundstaxor förändras.

Det innebär bl.a. att Post- och telestyrelsen bör få ytterligare befogenheter

för att säkerställa konkurrensneutralitet. Telias redovisningsskyldighet bör

vidare utformas så att den möjliggör en effektiv kostnadsanalys samt en

jämförelse mellan debiterade samtrafikavgifter och Telias kundtaxor. En

övergång bör vidare ske till en rättvis beräkningsmodell för

samtrafikavgifterna. Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma till

riksdagen med förslag om hur en rättvis och konkurrensneutral tillgång av

gemensam infrastruktur på teleområdet kan tryggas. I avvaktan på detta förslag

tillstyrks regeringens nu aktuella förslag till ändring av telelagen såvitt

avser regleringen av samtrafik med nedan angivna undantag.

Av propositionen framgår att kravet på kostnadsbasering av samtrafiktaxor i

telelagen omfattar alla tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänst.

Detta har ansetts avse endast telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt.

Regeringen föreslår att detta krav, med hänsyn till kommande

samtrafikdirektiv, utsträcks till att gälla även de mobiloperatörer som av

myndigheten bedöms ha ett betydande inflytande på relevant marknad.

Regeringens ställningstagande grundade sig på rådets gemensamma ståndpunkt

över kommissionens förslag. Sedan propositionen överlämnats till riksdagen har

emellertid den av rådet och Europaparlamentet sammankallade

förlikningskommittén godkänt ett gemensamt utkast i vilket kravet på

kostnadsbasering av mobiloperatörers samtrafikavgifter kommer att omfatta

endast sådana mobiloperatörer som bedöms ha ett betydande inflytande på

marknaden för samtrafik. Härigenom införs för detta fall en särskild

bestämning av begreppet relevant marknad. Utskottet förordar att denna

förändring av direktivförslaget, vilket beräknas kunna antas formellt under

maj månad, får sin motsvarighet i lagförslaget.

Regeringen har vidare föreslagit att operatörer som har ett betydande

inflytande på marknaden, såväl fastnätsoperatörer som mobiloperatörer, skall

vara skyldiga att publicera sina taxor för samtrafik och att redovisa intäkter

och kostnader för samtrafik avskilda från annan verksamhet. För att

lagförslaget skall överensstämma med direktivförslaget förordar utskottet att

nu nämnda förpliktelser inte skall gälla mobiloperatörer.

Utskottet lägger i bilaga 2 till betänkandet fram förslag till lagtext.

Enligt utskottets mening bör som ett andra steg strukturella åtgärder vidtas

för att få en väl fungerande konkurrens. Telias accessnät bör därför, som

föreslås i motionerna T55 (m), T58 (kd), T64 (m) och T201 (m), särskiljas från

Telias övriga verksamhet på ett sådant sätt att det inte råder någon osäkerhet

om att accessnätet upplåts på lika villkor för samtliga teleoperatörer. Därmed

underlättas monopolregleringen samtidigt som konkurrentrycket ökar på Telia.

Separeringen av accessnätet behöver dock inte förhindra en fortsatt

koncernstruktur. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag till organisatorisk förändring i enlighet med vad som nu

har anförts.

Utskottet vill slutligen som ett tredje reformsteg framhålla vikten av att den

fortsatta utvecklingen av telesystemet sker i sådana former att

konkurrensneutraliteten främjas. Som framhålls i motion T55 (m) är det därför

viktigt att bredbandsteknik som ADSL görs tillgängligt på konkurrensneutrala

villkor. Ägarna till accessnäten kan annars få ett informellt monopol för

snabb dataöverföring vilket allvarligt skulle kunna snedvrida konkurrensen och

hämma utvecklingen. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med lagförslag

om hur ADSL kan göras tillgängligt på konkurrensneutrala villkor.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att syftet med motionerna T55 (m),

T58 (kd), T60 (c) T64 (m), T201 (m) och N251 (fp) tillgodoses i nu behandlade

delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Med hänvisning till vad som

anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om ändring i

telelagen (1993:597) såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att

bestämmelsen i 20 och 20 b §§ får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade

lydelse.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samtrafik m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T55, 1996/97: T58 yrkandena

2 och 3, 1996/97:T60 yrkandena 4-6, 1996/97:T64 yrkande 1, 1996/97:T201

yrkande 25, 1996/97:T917 yrkande 14 och 1996/97:N251 yrkande 6

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

såvitt avser 20-20 d §§ med den ändringen att bestämmelserna i 20 och 20

b §§ erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Geografiska prisvariationer (mom. 8)

Karl-Erik Persson (v) och Sivert Carlsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan besvärande regionala obalanser uppstå om Telia

tillåts differentiera sina taxor geografiskt. Företag i glesbebodda delar av

landet kan därmed få betydande konkurrensnackdelar. Detta är särskilt

allvarligt eftersom företag på landsbygden är starkt beroende av en väl

fungerande service och infrastruktur. Tillgången till en god och likvärdig

service i hela landet till enhetliga priser är också en förutsättning för att

hela Sverige skall kunna ges goda möjligheter till utveckling. För att

telekommunikationerna skall kunna utnyttjas som en drivkraft för tillväxt och

välstånd i den fortsatta samhällsutvecklingen krävs därför att allas lika

möjligheter värnas. Utskottet delar mot denna bakgrund inte regeringens

bedömning utan anser att Telias taxor även fortsättningsvis bör vara

enhetliga.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T59 (v), T60 (c) och

T62 (c) i nu behandlade delar tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till

känna. Av utskottets ställningstagande följer vidare att syftet med motionerna

T61 (s), T223 (s), A431 (s) och N270 (mp) i nu behandlade delar torde

tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande geografiska prisvariationer

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60

yrkande 1, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motionerna

1996/97:T61 i denna del, 1996/97:T223 yrkande 4, 1996/97:A431 yrkande 8

och 1996/97:N270 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Geografiska prisvariationer (mom. 8)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att dataöverföringar utgör en allt större del av

trafiken i telesystemet. Genom kommunikationssystemets tekniska utveck-ling

med bl.a. fiberoptisk överföring spelar det geografiska avståndet en allt

mindre roll för den faktiska kostnaden i samband med telekommunikationer.

Enligt utskottets mening bör därför utredas för- och nackdelar med enhetlig

teletaxa för alla och för alla avstånd.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion N270 (mp) i nu behandlad

del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets

ställningstagande följer vidare att motionerna T59 (v), T60 (c), T61 (s), T62

(c), T223 (s) och A431 (s) avstyrks i nu behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande geografiska prisvariationer

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 17 samt med avslag

på motionerna 1996/97:T59 yrkande 2, 1996/97:T60 yrkande 1, 1996/97:T61 i

denna del, 1996/97:T62 yrkandena 1 och 2, 1996/97:T223 yrkande 4 och

1996/97:A431 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9)

Sivert Carlsson (c) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och på s. 21 slutar med ?av utskottet? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en snabb utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen

måste prioriteras. Detta ger nya och goda förutsättningar för tillväxt och

sysselsättning i landets olika delar. Anslutningsavgiften för ISDN varierar

dock starkt över landet. I större orter där ISDN är utbyggt är anslut-

ningsavgiften knappt 2 000 kr exklusive mervärdesskatt. Utanför dessa större

orter kan kostnaden variera från detta belopp upp till 100 000 kr. I gles-

bygden kan kostnaden närma sig 500 000 kr. Enligt utskottets mening bör ISDN

eller motsvarande göras tillgänglig för alla på lika villkor, dvs.

anslutningsavgiften bör vara densamma över hela landet.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T60 (c), T62 (c),

T63 (mp), A432 (c) och L708 (c) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av

riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande enhetstaxa för ISDN

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T60 yrkande 2, 1996/97:T63

yrkande 1, 1996/97:A432 yrkande 26 och 1996/97:L708 yrkande 6 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Funktionshindrade personer (mom. 10)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Som skäl? och

slutar med ?behandlade delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är hög tid att bygga ett samhälle för alla. God

tillgänglighet måste finnas inom alla samhällssektorer som var och en bör stå

för sina kostnader. Denna ansvars- och finansieringsmodell överensstämmer med

Handikapputredningens (SOU 1992:52) förslag som innebär att samhällets olika

sektorer skall ta ansvar för sina respektive kostnader. Inom

handikappförbunden har också starkt understrukits ansvarsmodellens

principiella betydelse för möjligheten att nå ett samhälle för alla. Görs

frånsteg från denna princip riskeras exempelvis enligt Handikappförbundens

samarbetsorgan (HSO) att anpassningen kommer att försvåras inom andra

samhällsområden.

Enligt utskottets mening är det vidare fel att personer med funktionshinder

pekas ut, vilket ofta är innebörden av att de måste förlita sig på statliga

budgetmedel. Teleoperatörerna slipper därmed ta ansvar. Detta synsätt främjar

inte den tekniska utvecklingen eftersom operatörerna inte får incitament att

anstränga sig för att hitta enkla och billiga lösningar. En stor nackdel med

en avtalslösning för finansiering av teletjänster för funktionshindrade är

vidare att tjänsterna kan komma att äventyras på grund av begränsat

statsfinansiellt utrymme. Utskottet anser därför att ansvars- och

finansieringsprincipen bör införas på teleområdet. Sverige bör vidare påverka

EU i denna riktning.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T57 (s), T59 (v) och

T63 (mp) tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande funktionshindrade personer

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T57, 1996/97:T59 yrkande 4

och 1996/97:T63 yrkandena 3-5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11)

Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Lars Björkman (m),

Sivert Carlsson (c) och Mats Odell (kd) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Enligt

utskottets? och på s. 24 slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är väl fungerande nummerportabilitet en avgörande

förutsättning för att en reell konkurrenssituation skall kunna uppstå på

telemarknaden. Som framhålls i de aktuella motionerna är dock möjligheterna

att i dag behålla sitt gamla telefonnummer vid byte av operatör starkt

begränsade. Enligt utskottets mening är denna situation otill-fredsställande

och bör åtgärdas snarast. Därmed kan det angelägna reform-arbetet mot ökad

avreglering förstärkas för att skapa de bästa och billigaste tjänsterna för

den enskilde konsumenten. Som ett första steg bör det därför bli möjligt

omgående att för större abonnenter som belägger minst 1 000 nummer få flytta

dessa block till en annan operatör. Motsvarande möjlighet bör också omgående

införas för frisamtalstjänster och 020-nummer.

Mot bakgrund av det utredningsarbete som för närvarande sker inom Post- och

telestyrelsen bör vidare som ett andra steg allmän nummerportabilitet införas.

Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om

införande av generell nummerportabilitet i Sverige. I detta sammanhang bör

regeringen också redovisa hur en konkurrensneutral lös-ning baserad på förval,

s.k. lika tillträde, kan införas.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T58 (kd) och T64 (m)

tillstyrks i nu behandlade delar, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande nummerportabilitet m.m.

riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T58 yrkandena 1 och 4 och

1996/97:T64 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Depositionsavgift (mom. 15)

Karl-Erik Persson (v) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Enligt vad?

och slutar med ?motion T803 (v)? bort ha följande lydelse:

Utskottet bedömer att Telias krav på depositionsavgift är orimligt. För

många ungdomar ter sig 5 000 kr som ett mycket högt belopp. Det är heller inte

rimligt att en enstaka försummelse, t.ex. att betala en felparkeringsavgift,

skall innebära krav på att erlägga depositionsavgift till Telia. Utskottet

anser att telefonabonnemang skall erbjudas på sådana villkor att alla i

samhället kan använda sig av telekommunikationer på likvärdiga villkor. Som

anges i motion T803 (v) finns det alternativ till depositionsavgift om

samtals-markeringarna hos en abonnent skulle öka snabbt.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T803 (v) tillstyrks, bör

av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande depositionsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T803 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Konsumentperspektiv (mom. 12)

Elisa Abascal Reyes (mp) anför:

Utskottet anger i betänkandet att konsumentfrågorna enligt propositionen

kommer att bevakas av PTS, som även bör samarbeta med Konsumentverket. I

enlighet med motion T63 (mp) delar jag utskottets uppfattning om att dessa

frågor bör bevakas noggrant. Dock menar jag att konsumentfrågorna, enligt

propositionstexten, alltför ensidigt verkar inrikta sig på prisfrågan. Jag

förutsätter att PTS och Konsumentverket även belyser de aspekter som nämns i

motionen, nämligen konsumentens ställning i förhållande till operatörerna, en

standard för vad konsumenten har rätt till beträffande produktbeskrivning och

konsumentupplysning m.m. Med tanke på teletjänsternas speciella karaktär är

det dessutom extra viktigt att konsumentens ställning på marknaden i fråga om

information och möjlighet till klagomål klargörs. Miljöpartiet de gröna kommer

att följa frågan i samband med den fortsatta uppföljningen av telepolitiken

och där agera för att flera frågor rörande konsumentintresset belyses.

Propositionens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i

telelagen (1993:597)

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag | Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

20 §

Den som tillhandahåller teletjänst som är anmälningspliktig enligt 4 a § är

skyldig att på begäran bedriva samtrafik med annan som tillhandahåller

teletjänst som är anmäld enligt nämnda paragraf. Detsamma gäller den som inom

ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller annan teletjänst i en

omfattning som med avseende på utbredningsområde, antalet användare eller

annat jämförbart förhållande är betydande.

-------------------------------------------------------

| ..........................................................Ersättning för

samtrafik | ..................................................

Ersättning för samtrafik|

|avse-ende telefonitjänst |avseende telefonitjänst|

|till fast nät- |till fast nätanslutnings-|

|anslutningspunkt skall |punkt skall vara rättvis|

|vara rättvis och skälig |och skälig med hänsyn till|

|med hänsyn till kost- |kostnaderna för presta-|

|naderna för prestationen. |tionen. Detsamma gäller för|

|Detsam-ma gäller för |samtrafik avseende|

|samtrafik avseende |telefonitjänst till mobil|

|telefonitjänst till mobil |nätanslutnings-punkt, om|

|nätanslut-ningspunkt, om |den bedrivs av någon som|

|den bedrivs av någon som |har ett betydande|

|är anmäld enligt 4 b §. |inflytande på marknaden för|

|För annan samtrafik får |samtrafik och är anmäld|

|marknads-mässiga villkor |enligt 4 b §. För annan|

|bestämmas. |samtrafik får|

| |marknadsmässiga villkor|

| |bestämmas. |

-------------------------------------------------------

Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten

enligt första stycket om den begärda samtrafiken i beaktansvärd utsträckning

skulle begränsa den samtrafikskyldiges verksamhet.

20 b §

Utöver vad som följer av 20 § är den som tillhandahåller teletjänst som är

anmälningspliktig enligt 4 a § och är anmäld enligt 4 b § skyldig

1. att tillgodose varje rimlig begäran om sammankoppling med telenät för

samtrafik,

2. att publicera sina taxor för samtrafik,

3. att erbjuda likvärdiga villkor till alla som begär samtrafik,

4. att på begäran lämna sådan information som är nödvändig för överens-

kommelser om samtrafik,

5. att ge in avtal om samtrafik till tillsynsmyndigheten, samt

6. att i sin redovisning av rörelsen hålla intäkter och kostnader för

samtrafik avskilda från intäkter och kostnader för annan verksamhet.

-------------------------------------------------------

| | .................................................

Första stycket 2 och 6|

| |gäller inte den som|

| |tillhandahåller mobila|

| |tele-tjänster. |

-------------------------------------------------------

Den som är anmäld enligt 4 b § skall på begäran av tillsynsmyndigheten styrka

att ersättning för samtrafik är sådan som sägs i 20 § andra stycket första

meningen.

..Om en taxa som avses i första stycket 2 inte stämmer överens med denna lag

eller med tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av

lagen, får tillsynsmyndigheten besluta att den skall ändras på ett visst sätt.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996.4

Inledning.............................................5

Utskottet.............................................5

1 Bakgrund..........................................5

2 Telepolitiska utgångspunkter......................6

2.1 Regeringens bedömning.........................6

2.2 Motionsförslag................................6

2.3 Utskottets ställningstagande..................7

3 Lagstiftningen för telemarknaden m.m..............8

3.1 Regeringens förslag...........................8

3.2 Motionsförslag................................9

3.2.1 Samhällsomfattande tjänster...............9

3.2.2 Samtrafik.................................9

3.2.3 Skadestånd...............................11

3.2.4 Nummerupplysning.........................11

3.3 Utskottets ställningstagande.................12

3.3.1 Samhällsomfattande tjänster..............12

3.3.2 Samtrafik................................13

3.3.3 Skadestånd...............................17

3.3.4 Nummerupplysning.........................17

3.3.5 Förslag till ändrad telelag i övrigt.....17

3.3.6 Lagen om teleterminalutrustning..........17

4 Prisfrågor.......................................18

4.1 Regeringens bedömning........................18

4.2 Motionsförslag...............................18

4.3 Utskottets ställningstagande.................19

5 Funktionshindrade personers behov av telekommunikationer21

5.1 Motionsförslag...............................21

5.2 Utskottets ställningstagande.................21

6 Nummerportabilitet m.m...........................23

6.1 Motionsförslag...............................23

6.2 Utskottets ställningstagande.................23

7 Andra konkurrens- och regleringsfrågor...........24

7.1 Konsumentperspektiv..........................24

7.2 Telefonautomater.............................24

7.3 Ekonomiska resurser..........................25

7.4 Depositionsavgift............................25

7.5 Nätutbyggnad.................................26

7.6 Myndigheternas telefonservice................27

Hemställan.........................................28

Reservationer........................................30

1. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30

2. Telepolitiska utgångspunkter (mom. 1)...........30

3. Samhällsomfattande tjänster (mom. 2)............31

4. Samtrafik m.m. (mom. 3).........................32

5. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............34

6. Geografiska prisvariationer (mom. 8)............35

7. Enhetstaxa för ISDN (mom. 9)....................35

8. Funktionshindrade personer (mom. 10)............36

9. Nummerportabilitet m.m. (mom. 11)...............37

10. Depositionsavgift (mom. 15)....................37

Särskilt yttrande....................................38

Konsumentperspektiv (mom. 12)......................38

Bilaga 1

Propositionens lagförslag............................39

1. Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)39

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1527) om

teleterminalutrustning 55

Bilaga 2

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om

ändring i telelagen (1993:597)

57