Bet. 1996/97:TU8

Trafikutskottets betänkande

1996/97:TU08

Enskilda vägar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

TU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i proposition 1996/97:92 om att lagen

(1939:608) om enskilda vägar (EVL) skall upphävas genom en särskild lag samt

sex andra lagförslag. Enligt det förstnämnda förslaget kommer EVL inte att

leva kvar övergångsvis utom i några få specifika undantagsfall. Vid inrättande

och förvaltning av enskilda vägar blir därmed i fortsättningen enbart

anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter tillämpliga. I betänkandet behandlas också fyra motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag utom på en punkt, som

gäller ersättning för andel i beräknat överskott till ägare av fastighet som

utträder ur en bestående samfällighet. Enligt anläggningslagen bör

fastighetsägaren tillerkännas sådan ersättning. Regeringen vill av

förenklingsskäl ändra lagen så att ersättningsregeln, som återfinns i 38 §,

inte är tillämplig på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. Utskottet

finner det för sin del inte tillräckligt motiverat att göra skillnad mellan

olika slag av gemensamhetsanläggningar i enlighet med regeringens förslag.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Till betänkandet är fogat två reservationer av m-ledamöterna.

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 92

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,

2. lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford-

ringar enligt lagen om enskilda vägar,

3. lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen

(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

5. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

6. lag om ändring i jordabalken,

7. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97.T53 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fastställande av andelstal alltid skall beslutas av årsstämman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principerna för fördelning av eventuella överskott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundlagsprövning av anläggningslagen.

1996/97:T54 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelsen i

anläggningslagen om att ägare till fastighet som utträder ur bestående

samfällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott

skall tillämpas även på gemensamhetsanläggning som avser vägar.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 1996

1996/97:T310 av Margareta Andersson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ny benämning på enskilda vägar.

1996/97:T322 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av namnbyte från

enskilda vägar till lokala vägar.

Utskottet

1 Inledning

Det svenska vägnätet består av dels allmänna vägar, för vilka staten eller en

kommun är väghållare, dels enskilda vägar för vilka väghållningsskyldigheten i

princip ligger på de fastigheter som har nytta av vägen. Statsbidrag kan

lämnas för byggande och drift av enskilda vägar. Dessutom brukar kommunerna

engagera sig såväl praktiskt som ekonomiskt i väghållningen beträffande de

enskilda vägarna.

Före år 1974 fanns den rättsliga regleringen av det enskilda vägnätet i sin

helhet i lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL). I samband med till-komsten

av anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter (SFL) infördes emellertid den begränsningen att förrättningar

enligt 2 kap. och 4 kap. EVL (landsbygdsvägar resp. skogsvägar) inte fick

påbörjas efter utgången av juni 1974. Inrättandet av sådana vägar skulle i

fortsättningen ske enligt AL. EVL:s bestämmelser om förvaltningen av vägar som

inrättats enligt den lagen gäller dock fortfarande, med möjlighet till

övergång till det system som anvisas i SFL.

Vad gäller tätortsvägar, enligt 3 kap. EVL, skedde inte någon motsvarande

förändring. Sådana vägar kan därför inrättas såväl enligt EVL som AL.

Beträffande tätortsvägar gäller således dubbla regelsystem såväl beträffande

inrättande som förvaltning.

2 Ärendets beredning

Till grund för propositionen ligger betänkandet Enskilda vägar (SOU 1996:46)

som framlades av den s.k. EVL-utredningen i mars 1996. Enligt direktiven för

utredningen (dir. 1994:22) skulle denna, mot bakgrund av vissa redovisade

problem, utarbeta de förslag till bestämmelser rörande enskilda vägar som

kunde behövas. Utredningen skulle därvid inte vara bunden av någon särskild

lösning i fråga om den lagtekniska utformningen på annat sätt än att förslaget

skulle innebära att EVL upphävdes i de de delar så inte redan hade skett.

De problem med nuvarande ordning som redovisas i direktiven är bl.a.

följande.

* EVL är i jämförelse med annan lagstiftning som reglerar samma eller

närliggande frågor, t.ex. AL och fastighetsbildningslagen (1970:988), både

föråldrad och svårtillgänglig.

* Inom tätbebyggda områden tillämpas i stor utsträckning AL och SFL, trots

att 3 kap. EVL i och för sig är tillämpligt. Orsaken till detta anges vara

att EVL inte ger möjlighet att ansluta andra gemensamma anläggningar, såsom

vatten- och avloppsanläggningar, TV-antenner etc. Inom områden där EVL

redan gäller eller där man valt att lösa den enskilda väghållningen enligt

EVL och det finns behov av annan gemensam fastighetssamverkan, medför

gällande ordning behov av två skilda förvaltningar.

* Olägenheterna med dubbla regelsystem är påtagliga såväl för enskilda

fastighetsägare som för berörda myndigheter, bl.a. därför att de sistnämnda

måste upprätthålla dubbla kompetenser med ökade kostnader som följd.

* Besvärsordningen inom de båda systemen är olika och innebär i princip att

talan enligt EVL förs hos länsstyrelsen, medan fastighetsdomstolen är rätt

besvärsinstans enligt AL.

3 Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen framhåller att utgångspunkten för dess förslag enligt propositionen

är att lagen om enskilda vägar skall upphävas, i de delar den alltjämt får

tillämpas, och att enskilda vägar i fortsättningen helt skall inrättas enligt

anläggningslagen (AL) samt förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av

samfälligheter (SFL). Frågan hur kostnader för väghållningen bör fördelas

mellan stat, kommun och enskilda berörs inte i propositionen. Regeringen

betonar att förslagen i propositionen är neutrala i förhållande till sådana

frågor som statlig och kommunal bidragsgivning.

Propositionen omfattar sju lagförslag, av vilka det första gäller upphävande

av 1939 års lag om enskilda vägar. Lagen föreslås upphöra att gälla vid

utgången av år 1997, samtidigt som vissa övergångsbestämmelser och övriga

lagändringar träder i kraft. Det viktigaste och mest omfattande av de övriga

sex lagförslagen avser ändringar i anläggningslagen.

Enligt vad regeringen själv anger har propositionen följande huvudsakliga

innehåll utöver det som nu nämnts. Reglerna i 3 kap. EVL beträffande

områdesavgränsning, obligatorisk anslutning och bestämmande av andelstal med

utgångspunkt i taxeringsvärdet har ingen motsvarighet i propositionens

förslag. Detsamma gäller länsstyrelsens nuvarande uppgifter att förordna om

förrättningar m.m.

Däremot föreslås vissa ändringar i anläggningslagen för att göra

tillämpningen smidigare. Under vissa förhållanden skall en fastighets

andelstal kunna förändras utan att ny förrättning behöver ske.

Lantmäterimyndigheten skall kunna förordna syssloman för att genomföra ett

lagakraftvunnet anläggningsbeslut. Samfällighetsförening föreslås kunna

företräda delägarna vid omprövningsförrättningar avseende frågor av enklare

beskaffenhet om fastighets delaktighet i samfällighet eller ändring av

andelstal. I samband med fastighetsbildningsförrättning skall en ny- eller

ombildad fastighet kunna anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning. Vid

användande av väg i väsentligt större omfattning än som får anses svara mot

fastighetens andelstal för driftskostnaderna föreslås fastighetsägaren bli

skyldig att utge s.k. slitageersättning till föreningen. För att tillgodose

fastighets behov av väg skall i vissa fall en rättighet kunna upplåtas i

stället för att man bildar en anläggning eller ansluter fastigheten till en

befintlig anläggning. Rätt att använda befintlig väg föreslås också kunna

upplåtas till förmån för samfälllighetsförening.

Länsstyrelsen nuvarande ansvar för trafiksäkerhetsbestämmelserna för

enskilda vägar föreslås överflyttas till statlig väghållningsmyndighet.

4 Motionsförslag

Två motioner, T53 (m) och T54 (s), har väckts med anledning av propositionen.

I motion T53 (m) framhålls (yrkande 3) att det finns tveksamheter om

äganderättens ställning i anläggningslagen. I regeringsformen finns i dag -

betonar motionärerna - ett skydd mot expropriation och liknande

tvångsingripanden i andra fall än när det krävs för att tillgodose angelägna

allmänna intressen. Frågan om anläggningslagens grundlagsenlighet bör därför

närmare prövas.

I m-motionen behandlas också två paragrafer i regeringens förslag till lag

om ändring i anläggningslagen.

Den första av dessa båda paragrafer är 24 a §. Enligt denna kan en

lantmäterimyndighet i ett anläggningsbeslut bestämma att styrelsen för en

samhällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att en

fastighets användningssätt ändras stadigvarande. Föreningens styrelse skall i

sådant fall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslutet och snarast

möjligt anmäla detsamma för införing i fastighetsregistret. Beslutet får

tillämpas först sedan sådan införing har skett.

Motionärerna framhåller (yrkande 1) att den av regeringen sålunda föreslagna

bestämmelsen kan leda till att förtroendet för samhällighetsföreningens högsta

organ, stämman, undergrävs. Fastställande och ändring av andelstal, liksom

andra för föreningen principiella ställningstaganden bör, alltid underställas

stämman.

38 § i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen behandlas

både i m-motionen och s-motionen. Paragrafens första mening har följande nu

gällande lydelse: ?Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren

tillerkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som

han förlorar genom utträdet.? Enligt regeringens förslag bör 38 § kompletteras

med ett stadgande som undantar gemensamhetsanläggningar som avser vägar från

paragrafens tillämpningsområde. Enligt de båda motionerna bör någon sådan

komplettering inte ske.

I m-motionen framhålls (yrkande 3) att det ofta förekommer att en

vägsamfällighet, för att klara större investeringar, under en längre period

fonderar medel för att klara kommande åtaganden. Härigenom uppstår ett

överskott, som proportionerligt efter andelstalen tillhör medlemmarna. Vid ett

utträde ur föreningen bör därför - betonar motionärerna - fastighetsägaren i

fråga, om han så begär, kunna tillerkännas sin del av överskottet.

I s-motionen framhålls att regeringens ändringsförslag utgör en ologisk

konstruktion som innebär att enskilda personer kan gå miste om betydande

belopp vid utträde ur en samfällighet. De skäl som framförs i propositionen

om förenklingar och om att det är ett mycket litet antal människor som kan

komma att drabbas är inte nog - betonar motionärerna - för att införa en regel

som kan komma att slå mycket orättvist. Därför bör bestämmelsen i

anläggningslagen, om att ägare till fastighet som utträder ur bestående sam-

fällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott,

tillämpas även på gemensamhetsanläggningar som avser vägar.

I motionerna T310 (c) och T322 (c), som båda väcktes under den allmänna

motionstiden i september 1996, föreslås nya benämningar på enskilda vägar.

I den förstnämnda motionen framhålls att benämningen ?enskild väg? kan leda

tankarna till den felaktiga slutsatsen att vägen är privat och att endast

ägaren till vägen får bruka den. Motionärerna föreslår benämningen ?alle-

mansvägar? och framhåller att det är fråga om vägar som alla - som vill och

behöver - kan och får utnyttja.

I motion T322 (c) framhålls att de enskilda vägarna inte är enskildas vägar

eller enskilda i bemärkelsen att de enbart berör boende utefter dessa.

Enskilda vägar är allas vägar, betonar motionären, vilka dessutom håller

landsbygd och skärgård levande. För undvikande av onödigt missförstånd bör

benämningen ?enskilda vägar? ersättas med ?lokala vägar?.

5 Utskottets ställningstagande

Den i m-motionen aktualiserade frågan om anläggningslagens förenlighet med

grundlagen behandlas i EVL-utredningen och i propositionen. Utredningen

framhåller att det numera, efter en ändring av 2 kap. 18 § regeringsformen,

finns ett skydd mot expropriation och liknande tvångsingripanden i andra fall

än när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Utredningen

konstaterar att man säkert kan ifrågasätta om de möjligheter till

tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i alla lägen kan anses

förenliga med grundlagen, men att vägar praktiskt taget alltid tillgodoser ett

angeläget allmänt intresse och detta även i fall då vägen tillgodoser en

enstaka fastighets behov. Utredningen påpekar särskilt behovet av att

fastigheter är tillgängliga för social sevice av olika slag, räddningstjänst

m.m. Regeringen säger sig instämma i denna bedömning och behandlar därför

inte frågan om grundlagsenlighet vidare i propositionen.

Utskottet gör för sin del inte någon annan bedömning än utredningen och

regeringen. Yrkandet i m-motionen om en prövning av anläggningslagens

grundlagsenlighet avstyrks därför.

I sin motivering till 24 a § förslaget till lag om ändring i anläggningslagen

behandlar regeringen utförligt den i m-motionen aktualiserade frågan om

befogenhet i vissa fall för styrelsen i en samhällighetsförening att besluta

om ändring av en fastighets andelstal. Regeringen framhåller att dess förslag

i den delen i praktiken endast innebär att styrelsen verkställer

lantmäterimyndighetens tidigare meddelade föreskrifter. Tillräckliga skäl att

underställa föreningsstämman besluten i fråga kan därför enligt regeringen

inte anses föreligga.

Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens bedömning och

tillstyrker därför förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt

avser 24 a §. Härav följer att yrkande 1 i motion T53 (m) avstyrks.

Enligt regeringen bör, som nämnts, 38 § anläggningslagen - om att ägare till

fastighet som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersättning

för andel i beräknat överskott - inte tillämpas på gemensamhetsanläggningar

som avser vägar. Till stöd för förslaget anges ett behov av förenkling och att

det inte innebär någon avgörande förändring i jämförelse med vad som i

praktiken redan gäller. Utskottet finner det för sin del inte tillräckligt

motiverat att göra skillnad mellan olika slag av gemensamhetsanläggningar på

det sätt som regeringens förslag innebär. Utskottet anser sålunda att 38 §

anläggningslagen bör vara tillämplig även på gemensamhetsanläggningar som

avser vägar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag

till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt avser 38 §. Därmed torde syftet

med motionerna T53 (m) yrkande 2 och T54 (s) få anses tillgodosett.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i övrigt, dvs. förslaget till lag

om ändring i anläggningslagen, i de delar som inte behandlats ovan, samt

förslagen till

- lag om upphävande av lagen om enskilda vägar,

- lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford-

ringar enligt lagen om enskilda vägar,

- lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen och

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

- lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

- lag om ändring i jordabalken,

- lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).

Vad gäller de båda c-motionerna med krav på att benämningen ?enskilda vägar?

skall ersättas med ?allemansvägar? respektive ?lokala vägar? vill utskottet

erinra om att det enskilda vägnätet omfattar ca 284 000 km, av vilka 74 000 km

får statsbidrag. Det statliga vägnätet omfattar ca 98 000 km, och de kommunala

vägarna och gatorna har en sammanlagd längd av ca 37 000 km. Det svenska

väg- och gatunätet omfattar sålunda totalt ca 420 000 km, av vilka hälften -

210 000 km - utgör enskilda vägar utan statsbidrag.

Som framhålls i propositionen finns det inte någon definition av begreppet

enskild väg i lagen om enskilda vägar. Med enskilda vägar torde emellertid

avses alla vägar som inte enligt 1 § väglagen (1971:948) är att anse som

allmänna, dvs. i praktiken vägar för vilka annan än staten eller en kommun är

väghållare.

Under rubriken Rätt för allmänheten att använda enskild väg (s. 52 i

propositionen) erinras till en början om att det enligt vägtrafikkungörelsen

(1972:603) är ägaren av en enskild väg som avgör om den får användas för

trafik med motorfordon. Den som utan medgivande tillfälligt använder vägen kan

bli skyldig att ersätta slitage på denna och annan skada som trafiken medfört.

Om ett förbud att använda en väg utmärkts med vägmärke eller på annat tydligt

sätt, kan den som bryter mot förbudet straffas med böter. Däremot har

allmänheten med stöd av allemansrätten i princip rätt att gå, cykla, åka

skidor samt köra med häst och vagn på enskilda vägar. Om bidrag från stat

eller kommun utgår till väghållningen gäller att väghållaren måste hålla vägen

öppen för motortrafik.

Då sådana bidrag inte förekommer, dvs. i det stora flertalet fall, är

sålunda de enskilda vägarna tillgängliga i betydligt mindre utsträckning än de

allmänna vägarna.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att ställa sig bakom

något av de båda förslagen i c-motionerna. Motionerna T310 (c) och T322 (c)

avstyrks med det sagda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet

att riksdagen avslår motion 1996/97:T53 yrkande 3,

res. 1 (m)

2. beträffande ändring av en fastighets andelstal

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

såvitt avser 24 a §,

res. 2 (m)

3. beträffande ersättning till fastighetsägare i vissa fall

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T53 yrkande 2 och

1996/97:T54 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

anläggningslagen (1973:1149) såvitt avser 38 § samt beslutar om sådan

ändring i ingressen till lagförslaget som föranleds härav,

4. beträffande regeringens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,

dels lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa

fordringar enligt lagen om enskilda vägar,

dels lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggnings-lagen

(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

dels lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

dels lag om ändring i jordabalken,

dels lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

5. beträffande nya benämningar på enskilda vägar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T310 och 1996/97:T322.

Stockholm den 29 april 1997

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander

(s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta

Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v),

Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-

Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Sivert Carlsson (c) och Hans Hoff (s).

Reservationer

1. Anläggningslagens grundlagsenlighet (mom. 1)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet gör?

och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

I likhet med EVL-utredningen och motionärerna finner utskottet det tveksamt

om de möjligheter till tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i

alla lägen kan anses förenliga med grundlagen. Regeringen bör därför enligt

utskottets mening se till att frågan utreds. Vad utskottet sålunda anfört, och

som torde tillgodose syftet med yrkande 3 i motion T53 (m), bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ändring av en fastighets andelstal (mom. 2)

Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet

ansluter? och slutar med ?motion T53 (m) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt m-motionen talar för

att det skall vara föreningsstämman, inte styrelsen, som beslutar om ändring

av andelstal i sådana fall som avses i regeringens förslag till 24 a § i

anläggningslagen. Stadgandet bör därför erhålla i bilaga 2 som Reservanternas

förslag betecknade lydelse. Detta ställningstagande innebär att syftet med

motion T53 (m) yrkande 1 torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ändring av en fastighets andelstal

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om ändring av anläggningslagen (1973: 1149) såvitt avser

24 a § med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 2 som

Reservanternas förslag betecknade lydelse,

Propositionens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar

2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa

fordringar enligt lagen om enskilda vägar

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av

anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter

4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)

6. Förslag till lag om ändring i jordabalken

7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring

i anläggningslagen (1973:1149)

----------------------------------------------------

|Regeringens förslag | |Reservanternas förslag|

----------------------------------------------------

| |24 a | |

| |§ | |

----------------------------------------------------

|Lantmäterimyndigheten | | Lantmäterimyndigheten|

|kan i | |kan i|

|anläggningsbeslutet | |anläggningsbeslutet |

|bestämma att styrelsen | |bestämma att|

|för en | |föreningsstämman i en|

|samfällighetsförening | |sam-fällighetsförening|

|får besluta om ändring | |får besluta om ändring|

|av andelstal på grund | |av andelstal på grund|

|av att en fastighets | |av att en fastighets|

|användningssätt ändras | |användningssätt ändras|

|stadigvarande. | |stadigvarande. |

| Styrelsen skall | | Samfällighetsföreningens|

|genast underrätta | |styrelse skall genast|

|berörd fastighetsägare | |underrätta berörd|

|om beslut enligt | |fastighetsägare om be-|

|första stycket. | |slut enligt första|

|Styrelsen skall vidare | |stycket. Styrelsen|

|snarast möjligt anmäla | |skall vidare snarast|

|beslutet för in-föring | |möjligt anmäla|

|i fastighetsregistret. | |beslutet för införing|

|Be-slutet får | |i fastighetsregistret.|

|tillämpas först sedan | |Beslutet får tillämpas|

|sådan införing har | |först sedan sådan in-|

|skett. | |föring har skett. |

| Styrelsens beslut om | | Föreningsstämmans |

|ändring av andelstal | |beslut om ändring av|

|får inte överklagas. | |andelstal får inte|

|Den som är missnöjd | |överklagas. Den som är|

|med beslutet får väcka | |missnöjd med beslutet|

|talan mot fö- | |får väcka talan mot|

|reningen enligt vad | |föreningen enligt vad|

|som sägs i 46 § | |som sägs i 46 § lagen|

|lagen (1973:1150) om | |(1973: 1150) om|

|förvaltning av | |förvaltning av|

|samfälligheter | |samfälligheter |

|angående rättelse av | |angående rättelse av|

|uttaxering. | |uttaxering. |

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Förslag till riksdagsbeslut.........................2

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 19962

Utskottet.............................................3

1 Inledning.........................................3

2 Ärendets beredning................................3

3 Propositionens huvudsakliga innehåll..............4

4 Motionsförslag....................................5

5 Utskottets ställningstagande......................6

Hemställan..........................................8

Reservationer.........................................9

Bilaga 1

Propositionens lagförslag............................11

1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar

11

2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt

för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar

14

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av

anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter

15

4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)17

5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)25

6. Förslag till lag om ändring i jordabalken.......27

7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)28

Bilaga 2

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om

ändring i anläggningslagen (1973:1149)

29