Bet. 1996/97:UbU13

Utbildningsutskottets betänkande

1996/97:UBU13

Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

UbU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse med utvecklingsplan

för förskola, skola och vuxenutbildning jämte motioner med anledning av den

samt ett tidigare väckt motionsyrkande som hör hemma i sammanhanget. Samtliga

motioner avstyrks. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till

handlingarna.

Motionerna rör en rad olika områden som regeringen tar upp i skrivelsen,

bl.a. kvalitet och likvärdighet, valfrihet och segregation, elev- och

föräldrainflytande, utvecklingen inom förskola, skola och vuxenutbildningen,

lärarfrågor samt Skolverkets roll. Bland andra ämnen som tas upp i motionerna

kan nämnas hemkunskapsämnet, sexuella trakasserier och betygen i skolan.

Samtliga oppositionspartier har var för sig avgivit reservationer vad avser

utvecklingsplanen i huvudsak. Därutöver finns reservationer i fråga om

uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (m, c, fp, kd),

hemkunskaps-ämnets ställning (c resp. kd) samt om betygen i skolan och

sexuella trakasserier (v, mp).

Skrivelsen

Regeringen har i skrivelse 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och

vuxenutbildning - kvalitet och likvärdighet berett riksdagen tillfälle att ta

del av vad som anförs i skrivelsen.

Motionerna

Motioner med anledning av skrivelsen

1996/97:Ub18 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om integrationen förskola och skola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingen inom grundskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Skolverkets roll.

1996/97:Ub19 av Inger René och Inga Berggren (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av hemkunskap i grundskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om undervisning i kost och hälsa i gymnasieskolan.

1996/97:Ub20 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förskola, skola och vuxenutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om likvärdighet och kvalitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nationell skolpeng,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten att välja skola,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolan och segregationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elevers och föräldrars inflytande inom skolan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lärarutbildningen och lärarrollen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt skolpliktsålder,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkoren för olika huvudmän och organisationsformer inom förskolan

och skolbarnomsorgen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundskolan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elevers rätt till särskilt stöd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antalet kärnämnen i gymnasieskolan,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alternativa kurser i gymnasieskolans kärnämnen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fristående gymnasieskolor,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU),

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lärlingsutbildningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om yrkesexamen inom gymnasieskolan,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om praktikprogrammet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av lektorer inom skolan,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvalitetsarbetet i skolan,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Skolverket och ett nytt fristående kvalitetsinstitut.

1996/97:Ub21 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka

hemkunskapsämnet i skolan.

1996/97:Ub22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om segregation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnomsorg för barn till arbetslösa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolhälsovårds- och elevvårdspersonal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sexuella trakasserier mot barn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betyg.

1996/97:Ub23 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare verksamhetsformer för vuxenutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunala lärcentrum och nätverk för distansutbildning.

1996/97:Ub24 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilka

utbildningspolitiska riktlinjer som skall ligga till grund för skolväsendets

utveckling och regeringens förslag den kommande perioden.

1996/97:Ub25 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att

utveckla och ta vara på ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap.

1996/97:Ub26 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förskola och barnomsorg (avsn. 2),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundskolan (avsn. 3),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gymnasieskolan (avsn. 4),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vuxenutbildningen (avsn. 5).

1996/97:Ub27 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om måldokument för skolbarnsomsorg och förskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om öppen förskola,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibel skolstart,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundskolans roll som bas för kunskapslyftet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemkunskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konkretisera värdegrunden i det vardagliga arbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fristående skolor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrainflytande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingssamtal,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala styrelser med elevmajoritet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten att få genomgå sina gymnasiestudier till och med 25 års

ålder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lärlingsutbildning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationellt program med speciell inriktning på företagande och

entreprenörskap,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av kärnämnena,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om poängsystem och studietakt inom vuxenutbildningen.

1996/97:Ub28 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den planerade

utvecklingen av förskola, skola och vuxenutbildning.

1996/97:Ub29 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande

införandet av ett modernt lärlingssystem.

Motion från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Ub233 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de skolpolitiska målen.

Utskottet

Inledning

I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76)

angavs att underlag och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall tas

fram i samband med den fördjupade prövningen av skolans verksamhet.

Riktlinjerna borde presenteras i form av en utvecklingsplan för skolområdet,

som i viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen angavs vidare att

utvecklingsplanen framför allt skall vara statsmakternas policydokument för

skolverksamheten. Som sådant kommer planen också indirekt att vara av

betydelse för planeringsarbetet på kommunal nivå och för det lokala

utvecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg perioden 1994/95 -

1996/97 (skr. 1993/94:183). Regeringen informerar i förevarande skrivelse om

att den i fortsättningen avser att ta fram en utvecklingsplan vartannat år.

Regeringen redogör i skrivelsen för sin grundläggande syn på

utbildningsväsendet och anger vilka områden som kommer att prioriteras under

den kommande tvåårsperioden. Regeringen prioriterar arbetet med att utveckla

utbildningens kvalitet och likvärdighet. Åtgärder måste vidtas för att höja

och säkra utbildningens kvalitet och kvalitetsarbetet skall utvecklas på alla

nivåer.

I detta betänkande behandlar utskottet dels motioner som har väckts med

anledning av skrivelsen, dels ett motionsyrkande från den allmänna

motionstiden. Utskottet redovisar först skrivelsens huvudsakliga innehåll.

Därefter behandlar utskottet under olika avsnitt vissa övergripande frågor,

förskola, skolstart m.m., vissa grundskolefrågor, gymnasieskolan,

vuxenutbildning, Skolverkets roll m.m., lärarfrågor m.m. och slutligen vissa

övriga frågor.

Skrivelsens innehåll i huvudsak

Regeringen framhåller att utbildning alltid varit en väsentlig del av den

svenska välfärdspolitiken. Nya styrdokument och ett nytt betygssystem har

införts, men reformeringen av utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste

ständigt utvecklas, betonar regeringen. Efter de avstämningar som hittills

gjorts kan brister konstateras och det finns därför anledning att vidta

åtgärder. Ökad uppmärksamhet på alla nivåer måste ägnas åt resultatet av

arbetet. Sverige har goda förutsättningar att bli en av världens bästa

utbildningsnationer. Regeringens ambition är att svensk utbildning

internationellt sett skall ligga i toppen.

Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors livssituation.

Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning. En bred kunskapsbas är

det viktigaste verktyget för att individen skall kunna hantera en föränderlig

verklighet. Ett arbetsliv i förändring ställer nya krav på utvecklingsförmåga

och flexibilitet. En utvecklad demokrati förutsätter en skola av hög kvalitet,

som ger alla elever en bra start i livet. Samtidigt ställer ett föränderligt

samhälle större krav på vuxenutbildningen. De som tidigare fått en kortare

utbildning måste ges rätt att nå upp till dagens krav.

Den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola, som ger likvärdig

utbildning för alla barn och ungdomar, betonar regeringen. Barn börjar skolan

med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att

anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns

förutsättningar tas till vara. Resursfördelningen i kommunerna måste ske på

sådant sätt att ojämlikheter kompenseras. Regeringen tar bl.a. upp frågor om

rätt att välja skola, skolan och segregationen, jämställdhet i skolan, elever

med behov av särskilt stöd, elev- och föräldrainflytande och skolans kontakter

med omvärlden.

Hög kvalitet i förskola, skola och vuxenutbildning i hela vårt land är en

fråga om likvärdighet och rättvisa, anser regeringen. Kvaliteten måste inte

bara säkras utan också förbättras i alla avseenden, såväl i skola som i

vuxenutbildning. Enligt regeringens uppfattning är den mest angelägna

satsningen en kvalitetshöjning i grundskolan, så att alla elever kan nå målen

för grundskolans utbildning.

Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på

personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för

undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Regeringen

redovisar sin syn på bl.a. skolledarrollen, den förändrade lärarrollen och

frågan om forskarutbildade lärare i skolan.

Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en

integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk

verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i

verksamheterna, anser regeringen.

När det gäller grundskolan pekar regeringen på att grundskolans resultat i

väsentliga delar är goda och internationellt sett ofta mycket goda. Samtidigt

finns allt fler signaler om svårigheter för grundskolan att nå läroplanens

mål. Regeringen anser att detta är djupt oroande. Grundskolans inre arbete och

utbildningens kvalitet måste nu komma i fokus. Regeringen informerar om att

den avser att återkomma till riksdagen när det gäller åtgärder mot mobbning,

timplanefrågor och avgiftsfria skolmåltider.

Gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede. Regeringen

skisserar en utveckling av gymnasieskolan som på flera punkter kommer att

utredas vidare och där regeringen avser att återkomma till riksdagen med

förslag. Enligt regeringen behöver bl.a. utbudet av nationella program och

deras grenar ses över och ett nytt teknikprogram och en ny modern

lärlingsutbildning införas. Kursplanerna i kärnämnena bör fortfarande vara

gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning behöver

skapas mot varje programs speciella karaktär. Vidare bör en förändring av

utbudet av kärnämnen prövas. Ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för

det individuella programmet.

Vuxenutbildningen kommer att genomgå en successiv reformering de kommande

åren. En satsning på vuxenutbildning är nödvändig för att förhindra utslagning

från arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det nationella

kunskapslyftet för vuxna som regeringen har inlett är ett viktigt inslag i en

sådan satsning.

En likvärdig utbildning kräver att arbetet med att bedöma, värdera och

utveckla kvaliteten i skolan stärks på alla nivåer. Kvalitetsutvecklingen är

ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna, påpekar regeringen. Regeringen

avser att ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på

nationell nivå. Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med

kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till

myndigheten. Skolverket får en förändrad roll och ett utvidgat ansvars-område

i och med att de nya ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

tillförs verket. Myndighetens roll som stabsorgan till regeringen bör

utvecklas. Skolverket bör aktivt påverka skolans utveckling, anser regeringen.

I ett avslutande avsnitt redovisas bl.a. kostnadsutvecklingen för barnomsorg

och skola. Regeringen pekar bl.a. på att den svåra uppgiften att prioritera

och fördela resurser mellan olika verksamheter förutsätter en aktuell och väl

fungerande uppföljning och utvärdering som beslutsunderlag.

Vissa övergripande frågor

Kvalitet och likvärdighet m.m.

Skrivelsen

Regeringen betonar att det är statens uppgift är att hålla fast ett

övergripande och nationellt perspektiv på skolan och att stödja, stimulera och

lyfta fram de lokala erfarenheterna, så att skolan som helhet kan inspireras

och dra nytta av dem. Den förändrade relationen mellan stat, kommun och skola

innebär inte att staten har avsagt sig sitt ansvar för skolan i och med att de

nationella målen är fastlagda. Målen måste följas upp och resultaten granskas.

Målen är inte heller en gång för alla givna utan måste ses över och utvecklas

i takt med arbetslivets och samhällets utveckling. Reformeringen av

utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste ständigt utvecklas.

Mål- och resultatstyrningen ligger fast och skall tillämpas fullt ut. Det

decentraliserade och målstyrda systemet har många fördelar. Det förutsätter

dock en god kontroll av resultaten, särskilt de kvalitativa. Utan en sådan

kontroll kan kvalitet och likvärdighet inte garanteras i längden. Det nya

betygssystemet tydliggör skolans resultat på ett helt annat sätt än tidigare.

Det är ett instrument bland flera för bättre kontroll av utbildningens

kvalitet och likvärdighet. Utvärdering, framför allt kommunernas utvärdering

av arbetet i de skolor man är huvudman för, måste ges hög prioritet, enligt

skrivelsen.

Motionerna

I motion 1996/97:Ub20 (m) framhålls nödvändigheten av att arbeta med

uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla

nivåer inom utbildningsväsendet. Trots att svenskt utbildningsväsende i många

avseenden fungerar väl finns en rad problem som måste åtgärdas (yrk. 1).

Kostnaden per elev i skolan visar stora variationer. Skolorna arbetar under

olika förutsättningar beroende på var i landet, dvs. i vilken kommun,

undervisningen bedrivs. Det är viktigt att skolorna garanteras vissa resurser

så att de höga kvalitetsmålen garanteras. Utbildningen i grundskolan och

gymnasieskolan är en nationell angelägenhet, där målet är en likvärdig

undervisning av hög kvalitet i alla skolor (yrk. 2). Genom att införa ett

statligt stöd riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - skulle

alla skolor få resurser med minst en nationellt jämförbar nivå. Ett fast

belopp per elev skall utbetalas direkt till respektive skola utifrån antalet

inskrivna elever. Förslaget skall genomföras genom s.k. skatteväxling mellan

kommunerna och staten. En nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att

välja skola ökad valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar

möjligheterna att genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen,

anser motionärerna (yrk. 3).

Enligt motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del bör ett decentraliserat

kunskapssamhälle med en decentraliserad infrastruktur för hela landet skapas.

Utvärdering och kvalitet är viktiga begrepp i ett decentraliserat skolsystem.

Motionärerna framhåller att man borde utgå mer från undervisningens inre

frågor, från vad som faktiskt sker i klassrummet. Det är viktigt med den form

av verksamhet som motsvarar barnens behov och önskemål och som formar en

helhet. I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 (delvis) framhålls att

utbildningspolitiken bör utgå från fyra begrepp - helhetssyn, likvärdig

utbildning, decentralisering och valfrihet.

I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 1 pekas på att regeringen lyfter fram

kvalitet och likvärdighet som nyckelord för utvecklingsplanen. Motionärerna

vill lägga till ordet tillgänglighet, vilket innebär att det skall finnas

ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att komplettera sin utbildning.

Vikten av ett generöst och förutsägbart system för studiefinansiering betonas.

Tillgänglighet innebär också att skolan skall ha fler kontaktytor med världen

utanför - föräldrar, folkrörelser, näringsliv och högskolan.

Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att skolan skall

förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Skolans

värderingar bör mer sammanfalla med de värderingar som gäller utanför skolan.

Människor skall få vara olika även i skolan, och den enskildes anlag och

intressen skall vara utgångspunkten för all undervisning. Skolan skall

utvecklas från en skola för alla till en skola för envar. Motionärerna saknar

också i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida

arbetsmarknaden.

Utskottet

Nya styrdokument har utarbetats i form av bl.a. läroplaner och nytt

betygssystem. Den centrala styrningen har kompletterats med en lokal styrning.

Varje kommun skall upprätta en skolplan, som klart skall visa hur kommunens

skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Den skall ange de åtgärder som

kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella målen för skolan. Enligt

utskottets uppfattning är det synnerligen angeläget att kommunerna

kontinuerligt följer upp och utvärderar skolplanen. För att skolan skall

utvecklas krävs att decentraliseringen inte stannar i kommunalhuset utan förs

vidare till varje skola. Utskottet vill därför betona vikten av att det vid

varje skola utarbetas en arbetsplan, som visar hur man konkret avser att

genomföra utbildningen för att nå de fastställda målen. Även arbetsplanen

skall kontinuerligt följas upp och utvärderas.

När det gäller uppföljning och utvärdering på nationell nivå vill utskottet

understryka att Skolverkets centrala uppdrag är att verka för att de mål och

riktlinjer för skolan som riksdagen och regeringen har fastställt

förverkligas. Skolverkets huvuduppgifter är tillsyn, uppföljning och

utvärdering av skolan samt att lägga fram förslag till utveckling av skolan

och att medverka till sådan utveckling. Skolverket har de senaste åren gett en

bred bild av tillståndet i svensk skola, bl.a. redovisad i Bilden av skolan

1993 respektive 1996 och i ett stort antal rapporter.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det decentraliserade och

målstyrda styrsystemet har många fördelar. Det förutsätter dock en god

kontroll av resultaten. Utan en sådan kontroll kan kvalitet och likvärdighet

inte garanteras. Det är därför av största vikt att en uppföljning och

utvärdering av resultaten, särskilt de kvalitativa, sker på alla nivåer i

skolan. Utskottet utgår från att instrument för en sådan uppföljning och

utvärdering utvecklas ytterligare och att såväl Skolverket som kommuner och

skolor förbättrar sin uppföljning och utvärdering av kvalitetsmålen.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen, senast i sitt betänkande

1996/97:UbU1 (s. 77) avstyrkt motionsyrkanden om en nationell skolpeng.

Utskottet har ingen annan uppfattning nu än vad utskottet redovisade då. En

schablonberäknad nationell skolpeng ger inte de grundläggande

förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet för

alla elever skall kunna uppfyllas. Utskottet vill betona att resurser till

skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i de behov som enskilda

elever, olika grupper av elever och skolor faktiskt har. Kommunerna har ett

ansvar för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med de bestämmelser som

riksdag och regering beslutat och att skolans undervisning når de mål som

statsmakterna fastställt. Det finns dock oroande signaler om att elever med

behov av särskilt stöd inte får den utbildning som de har rätt till. Dessa

varningssignaler måste tas på allvar. Utskottet ser därför positivt på att

regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande

resurstillskott till kommunerna avsett bl.a. för skolan (prop. 1996/97:150).

Utskottet vill också i detta sammanhang beröra frågan om skolan och

omvärlden. Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors

livssituation. Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning.

Förutsättningarna för ett aktivt deltagande i samhället blir alltmer beroende

av förmågan att ta till sig och använda information. Det är viktigt med breda

och grundläggande kunskaper. Utskottet delar regeringens uppfattning att

skolan måste öppnas mot det omgivande samhället. Samhällsutvecklingen, både

den tekniska och den sociala, är i dag så snabb att skolan ständigt måste

följa med i utvecklingen för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Utskottet vill

betona vikten av att skolan samverkar med arbetslivet och med det omgivande

samhället i övrigt.

Arbetsmarknaden förändras snabbt, bl.a. genom den fortgående

internationaliseringen och den tekniska utvecklingen, framför allt inom IT-

området. Gamla tjänstestrukturer luckras upp och kompetenskraven på varje

medarbetare stiger. Utskottet delar regeringens uppfattning att utbildning och

kompetens är avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den

internationella konkurrensen. En bred kunskapsbas är det viktigaste verktyget

för att individen skall förmå att hantera en föränderlig verklighet. Ett

arbetsliv i förändring ställer krav på utvecklingsförmåga och flexibilitet.

Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att barns och ungdomars

villkor har förändrats. Bland annat har ungdomstiden förlängts. Läget på

arbetsmarknaden har stor betydelse för ungdomars livsvillkor. Ungdomar vinner

senare inträde på arbetsmarknaden. Detta förstärker enligt regeringen kraven

på en demokratiskt organiserad och meningsfull skolgång, som ökar

förutsättningarna för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden och att

ägna sig åt fortsatt lärande. Utskottet delar denna uppfattning.

När det gäller frågan om vuxnas möjligheter att finansiera sina studier vill

utskottet peka på att riksdagen på förslag från regeringen har beslutat att

ett särskilt utbildningsbidrag skall införas i avvaktan på ställningstagande

till ett nytt studiestödssystem (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 15, bet. UbU2,

rskr. 101). Regeringen informerar i 1997 års ekonomiska vårproposition att den

avser att återkomma med förslag om ett nytt återbetalningssystem för studie-

lånen grundat på Studiestödsutredningens förslag (SOU 1996:90) kombinerat med

en prövning av bidragsandelens storlek för genomförande år 2000 (prop.

1996/97:150 s. 111). Regeringen framhåller att det särskilda

utbildningsbidraget för arbetslösa motsvarande beloppet i a-kassa eller KAS

kommer att behållas som en del av kunskapslyftssatsningen.

Utskottet anser det inte påkallat med något uttalande av riksdagen med

anledning av motionerna i motsvarande delar.

Valfrihet - Segregation

Skrivelsen

Regeringen framhåller att den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola,

som ger likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar. Barn börjar skolan

med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att

anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns

förutsättningar tas till vara, betonar regeringen. Såväl barnomsorgen som

skolan och vuxenutbildningen påverkas av den sociala segregationen i

samhället. Även om huvudorsakerna till problemen ligger utanför skolan, måste

skolans organisation och innehåll utvecklas i sådan riktning att den negativa

utvecklingen motverkas. Skolan måste vara på sin vakt mot segregerande

tendenser i den egna verksamheten. Resursfördelningen i kommunerna måste ske

på ett sådant sätt att ojämlikheter kompenseras, anför regeringen.

Det finns i dag möjlighet att välja skola, en annan kommunal skola än den

kommunen anvisar eller en fristående skola. Regeringen framhåller att dessa

möjligheter har påverkat utvecklingen positivt. Samtidigt har en del negativa

effekter blivit synliga. Valfriheten kan leda till segregation. En

utvärderingsrapport från Skolverket visar tendenser till ökad socioekonomisk

segregation mellan skolor. Regeringen anser att de varningssignaler som finns

om ökad segregation gör det särskilt viktigt för kommunerna att i sina

uppföljningar och utvärderingar uppmärksamma de effekter som den ökade

möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) är rätten att välja skola central i modern

utbildningspolitik. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om

individens frihet och ansvar (yrk. 4). När det gäller fristående

gymnasieskolor pekar motionärerna på att regeringen - trots alla positiva

erfarenheter, bl.a. industrigymnasierna - i propositionen om fristående skolor

valde att komma med förslag som innebär stora svårigheter för framväxten av

alternativ till den utbildning som kommunerna ger (yrk. 15). Effekterna av den

segregation som 60- och 70-talets bostadspolitik skapat avspeglas också i

skolorna. Motionärerna framhåller att det är av största vikt att skolorna i

socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet

att social rörlighet främjas. Det är särskilt betydelsefullt att elever med

annat hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och

skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och

arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället (yrk. 6).

I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 i denna del framhålls att de fristående

skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Att få välja

skola skall vara en självklarhet för den enskilde eleven. Valfriheten skall

gälla möjligheten att välja såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala

och fristående skolor.

Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) skall fristående och

kommunala skolor värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ge bidrag

till godkända fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv

under vilket ersättningen till fristående skolor inte får sjunka. Motionärerna

konstaterar att det finns kommuner där segregation är ett påtagligt problem.

Det är ofta en direkt följd av det segregerade boendet. Enligt motionärernas

uppfattning kan rätten att fritt välja skola vara ett medel mot segregation.

Det behövs dock fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt

stöd måste ges större resurser.

Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati, anförs det i motion

1996/97:Ub27 (kd) yrkande 7. Det bidragssystem för fristående skolor som

införts och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder till

krångel och osäkerhet om vad som gäller. Motionärerna beklagar att regeringen

inte på något sätt antyder att man är beredd att ompröva bidragssy- stemet.

Motionärerna tar också upp frågan om fristående skolor och segregation och

framhåller att segregation är att inskränka människors frihet. Att ha

möjlighet att välja undervisning för sina barn är något helt annat.

Även i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 2 behandlas frågan om skolan och

segregationen. Motionärerna framhåller att boendesegregationen i de större

städerna hotar likvärdigheten. Det är inte längre möjligt att åstadkomma

radikala förändringar genom politiska beslut som rör enbart skolan. Skolan är

en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan fungerar avspeglar hur

väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar.

Utskottet

Utskottet erinrar om att ett stort antal motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden som rör valfrihet och fristående skolor nyligen har behandlats av

riksdagen (bet. 1996/97:UbU6 s. 9 och 1996/97:UbU7 s. 19). Riksdagen avslog på

utskottets förslag samtliga yrkanden. Utskottet pekade bl.a. på att riksdagen

nyligen beslutat om nya regler för godkännande av fristående skolor och

offentligt bidrag till dessa (prop. 1995/96:200, bet. 1996/97: UbU4, rskr.

14). Utskottet fann inte skäl att ändra sitt ställningstagande från hösten

1996 och gör det inte nu heller.

I det först nämnda betänkandet, bet. 1996/97:UbU6 s. 6, har utskottet även

utförligt behandlat frågor om segregationstendenser i skolan. Utskottet

konstaterar att det i stort sett är yrkanden med likartat innehåll som nu

återkommer. Utskottet hänvisar därför till sitt ställningstagande i februari.

I likhet med regeringen och vad som anförts i flera motioner anser utskottet

att möjligheten att välja skola har påverkat skolans utveckling positivt.

Samtidigt delar utskottet regeringens uppfattning om vikten av att kommunerna

i sina uppföljningar och utvärderingar uppmärksammar de effekter som den ökade

möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra.

Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande med anledning

av motionerna i nu berörda delar.

Elev- och föräldrainflytande

Skrivelsen

Regeringen pekar på att sambandet mellan elevernas kunskapsutveckling och en

skolmiljö som karakteriseras av mening, delaktighet och glädje är starkt. Det

finns dock rapporter om att det framför allt är på det här området som skolan

har problem i dag. Variationerna mellan skolorna är stora, men de sammantagna

resultaten är nedslående. Regeringen framhåller att elevinflytande är en

förutsättning för det arbete som pågår i skolan. Det viktigaste för eleverna

är att få inflytande i klassrummet, över undervisningen och det egna lärandet.

Eleverna skall också ha ett formellt inflytande. Regeringen har nyligen lämnat

förslag till riksdagen om en försöksverksamhet med lokala styrelser med

elevmajoritet i gymnasieskolan (prop. 1996/97:109). Regeringen betonar att det

friutrymme som läro- och kursplaner ger skapar möjligheter att utforma mycket

varierade lärosituationer.

Föräldrar är en viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan.

Regeringen har genom propositionen om lokala styrelser med föräldramajoritet

öppnat möjligheten i grundskolan och den obligatoriska särskolan att inom

ramen för en försöksverksamhet inrätta lokala styrelser med föräldramajoritet

(prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259). Detta innebär ett stort steg framåt

när det gäller frågan om föräldrainflytande i skolan, anför regeringen.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 7 angriper regeringen problemet på fel

sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger flertalet

elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller ökade

kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Det finns en risk att inflytande

och medbestämmande hänvisas till sammanträdesrummen. Det är viktigt att

skolorna finner former för att öka elevernas inflytande och ansvar i skolans

vardag. När det gäller föräldrarnas inflytande är rätten och möjligheten att

välja skola grundläggande.

I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls vikten av att föräldrarna blir en

naturlig del av skolans vardag genom att man räknar med varje förälders

engagemang för det egna barnets framsteg och utveckling (yrk. 8). Lärarna och

föräldrarna behöver samverka för att hitta nya vägar för ett utvecklat

samarbete. Utvecklingssamtalen i grundskolan är ett konkret exempel på hur

skolan tillsammans med eleven själv och föräldrarna följer elevens utveckling

och planerar den fortsatta skolgången. Motsvarande ordning bör införas även i

gymnasieskolan. Även om eleverna i gymnasieskolan är äldre bör föräldrarna

inbjudas till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning (yrk.

9). Förslaget (i proposition 1996/97:109) om att tillsätta styrelser med

elevmajoritet i gymnasieskolan avvisas av motionärerna. Det leder inte till

målet att eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag (yrk.

10).

Utskottet

Efter förslag av regeringen godkände riksdagen våren 1996 inriktningen av en

försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet i grundskolan och

den obligatoriska särskolan (prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259).

Försöksverksamheten äger rum under perioden juli 1996-juni 2001 och är

reglerad i förordningen (1996:605) om försöksverksamhet med lokala styrelser i

skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta innebär ett stort

steg framåt när det gäller föräldrainflytande i skolan. Föräldrarnas

möjligheter att påverka skolan har hittills varit små. Föräldrarna är en

viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan. Det är av stor vikt att

inflytandet gäller sådana frågor som föräldrarna själva anser vara viktiga.

Utskottet instämmer i vad Kristdemokraterna anför om att

utvecklingssamtalet, som är ett regelbundet återkommande samtal mellan elev,

lärare och föräldrar i grundskolan, spelar en viktig roll i kontakten mellan

skola och hem. Utvecklingssamtalet skall ge föräldrarna en god bild av vad man

arbetar med i skolan, hur man arbetar och hur det går för det egna barnet. Det

skall ge skolan kunskap om hur föräldrarna ser på elevens utveckling. Det

skall också ge eleven möjlighet att ge sin syn på skolarbetet och den egna

insatsen. Utskottet utgår från att skola och hem - föräldrar och barn -

tillsammans utvecklar dessa samtal till en bred kontaktyta som ger ömsesidig

information och leder till ömsesidiga åtaganden. Regeringen redovisar i

skrivelsen att Kommittén för gymnasieskolans utveckling förordat att

utvecklingssamtal också borde förekomma i gymnasieskolan och då föras mellan

lärare och elev. Regeringen delar denna bedömning men anser i likhet med

kommittén att något obligatorium inte bör införas. Utskottet finner inte skäl

att uttala någon annan uppfattning.

När det gäller elevinflytande i gymnasieskolan och komvux har riksdagen

nyligen beslutat om en försöksverksamhet med lokala styrelser med

elevmajoritet (prop. 1996/97:109, bet. UbU10, rskr. 222). Försöksverksamheten

med lokala föräldrastyrelser har varit modell för hur de lokala styrelserna

med elevmajoritet skall utformas. Försöksperioden börjar den 1 juli 1997 och

omfattar fyra år, vilket innebär att den avslutas samtidigt med

försöksperioden för föräldrastyrelserna i grundskolan och den obligatoriska

särskolan. Med anledning av de synpunkter som motionärerna nu framför

beträffande elevernas inflytande vill utskottet hänvisa till vad utskottet

anförde i betänkandet.

Enligt utskottets mening är det självfallet väsentligt att eleverna generellt

får ett sådant ökat inflytande att de kan påverka sin vardagssituation. Detta

står inte i motsättning till att elever får ett formellt inflytande vilket kan

ses som ett led i deras demokratiska fostran; i skolans uppgifter ingår att

fostra ansvarskännande och demokratiska samhällsmedborgare. I likhet med

regeringen anser utskottet att ett elevinflytande i lokala styrelser för

skolan markerar att eleverna är kompetenta att ta ett större ansvar. Det kan i

sin tur leda till att också elevinflytandet i klassrummet ökar. Om elever och

personal upplever att den demokratiska processen i skolan fungerar och att

elevernas åsikter och synpunkter bemöts med allvar och respekt, måste rimligen

den attityden också ha betydelse för det mer informella inflytandet. Utskottet

vill särskilt lyfta fram att elevinflytandet inte enbart är en rättvise- och

demokratifråga utan också en fråga om utbildningskvalitet. Med ökat inflytande

över undervisningssituationen ökar motivationen hos den enskilde eleven.

Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av

riksdagen.

Förskola, skolstart m.m.

Skrivelsen

Regeringen framhåller att den sociala miljö och den pedagogiska stimulans som

barn möter under barndomsåren på ett avgörande sätt påverkar deras

förutsättningar för utveckling och lärande. Förskolan bör därför ges sin

rättmätiga betydelse som den första grundstenen i utbildningssystemet.

Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en

integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk

verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i

verksamheterna. Samordningen av förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och

skolan skall också omfatta styrdokument, lagstiftning och tillsyn.

Regeringen anser att läroplanen för grundskolan bör ersättas med ett

gemensamt måldokument för förskolans verksamhet för sexåringarna, grundskolan

och skolbarnsomsorgen. Även förskolans verksamhet för de yngre barnen, som

bedrivs i daghem och deltidsgrupper, bör ges ett nytt måldokument med

motsvarande karaktär av läroplan. Skolverket skall bli myndigheten för

tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av skolan,

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör alla barn mellan 3 och 5 år erbjudas

pedagogisk verksamhet. Skolpliktsåldern skall sänkas till sex år med möjlighet

för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år. Ett rakt

beslut om sänkt skolstartsålder är bättre än frivilliga förskoleklasser, anser

motionärerna (yrk. 9). Det måste vara likvärdiga villkor mellan enskilda och

offentliga huvudmän inom förskola och skolbarnsomsorg och likvärdiga villkor

mellan olika typer av verksamheter inom förskolan. Kommunerna måste vara

skyldiga att ge bidrag till en enskild huvudman (yrk. 10).

I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del förordas att en tioårig grundskola med

start vid sex års ålder införs senast år 2000. Genom att integrera förskolans

sexårsverksamhet i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan

förskola och skola. Ett gemensamt måldokument för den obligatoriska skolan,

skolbarnsomsorgen och sexårsverksamheten i förskolan bör leda till

genomförande av en tioårig grundskola. Motionärerna framhåller att det är

viktigt att kommunerna erbjuder någon form av femårsverksamhet liknande den

verksamhet som i dag finns i förskolans regi för sexåringarna.

Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 1 bör alla barn från tre års ålder

erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning.

Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del

av skolsystemet. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare.

Motionärerna anser att integrationen mellan skola, förskola och barnomsorgen

måste öka. Ett gemensamt måldokument är ett steg i rätt riktning.

I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att föräldrarnas roll och inflytande

måste betonas i måldokumentet för de yngre förskolebarnen. Ett gott samarbete

mellan föräldrarna och förskolan är en förutsättning för en positiv utveckling

för barnen (yrk. 1). Det framgår inte av regeringens skrivelse om den öppna

förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Den öppna förskolan borde vara

tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte deltar i annan

förskoleverksamhet (yrk. 2). Motionärerna avvisar skolplikt vid sex års ålder.

Skolplikten bör även i fortsättningen vara nioårig och skolstarten flexibel

(yrk. 3).

Frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa tas upp i motion 1996/97:Ub22

(v) yrkande 3. Kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör

förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt viktig för alla

barns utveckling och hälsa. Barnets rätt till eget rikt liv, utveckling och

utbildning måste sättas främst. En fungerande barnomsorg är nödvändig även för

den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten att få en ny

anställning minimal.

Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 1 finns det två väsentliga nackdelar

med regeringens upplägg vad gäller sexåringarna. Några procent av sexåringarna

kommer att stå utanför verksamheten eftersom den inte - som en skolstart vid

sex års ålder - är obligatorisk för alla barn. Man riskerar också att motverka

en fortsatt lokal utveckling av en ökad integration mellan förskola och skola

och att i hög grad styra de lokala organisationsformerna, heter det i

motionen.

Utskottet

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte vid tre tillfällen behandlat

frågor om förskoleverksamheten, skolstartsålder och integrering av

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Utskottet behandlade i början

av riksmötet regeringens proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. samt

med anledning av denna väckta motionsyrkanden (bet. 1996/97:UbU5). I

propositionen redovisade regeringen sin syn på en integrering av

förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Därefter har motionsyrkanden i

samma fråga behandlats i betänkande 1996/97:UbU6 resp. yttrande 1996/97:UbU6y.

Dessa tidigare behandlade yrkanden liknar till sitt innehåll och syfte i stor

utsträckning dem som nu behandlas.

Barnomsorg och skola-kommittén (BOSK) har i februari i år överlämnat sitt

betänkande Växa i lärande - Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år

(SOU 1997:21) till skolministern. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

Även förslag från en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet om hur

tillämpliga delar av bestämmelserna om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

i socialtjänstlagen (1980:620) kan inarbetas i skollagen (1985:1100) har

nyligen remissbehandlats. Arbetsgruppen har bl.a. föreslagit att förskolan för

sexåringarna skall utgöra en egen skolform - förskoleklass - inom det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom och att bestämmelserna om detta

förs in i ett nytt kapitel i skollagen. Det skall enligt förslaget vara

obligatoriskt för kommunerna att anordna förskoleklasser, men frivilligt för

barnen att delta. Vidare har regeringen givit BOSK tilläggsdirektiv att

utarbeta förslag till måldokument för den pedagogiska verksamheten i

förskolan och göra en översyn av skollagen utifrån de krav integreringen av

förskola, skola och skolbarnsomsorg ställer och utifrån förslagen till nya

måldokument för verksamheterna. Uppdraget skall var slutfört senast den 1

november 1997 (dir. 1997:30).

När utskottet i slutet av februari behandlade yrkanden med anknytning till

pedagogisk verksamhet för barn i förskoleåldern uttryckte utskottet sig

positivt om det arbete som nu inleds i syfte att finna metoder och former för

att stimulera barns tidiga lärande. Utskottet ansåg att tilläggsdirektiven

till BOSK till stor del svarade mot de synpunkter som framförts i motionerna

och att riksdagen därför utan något särskilt uttalande borde avslå dem. När

det gällde frågor om skolstartsålder och skolpliktens omfattning gjorde

utskottet den bedömningen att den fortsatta beredningen inom Regerings-

kansliet av utredningsförslagen om en gemensam lagstiftning och ett gemensamt

måldokument för skolformerna förskoleklass och grundskola borde avvaktas.

Utskottet finner inte skäl att ändra sitt ställningstagande från februari.

Eftersom beredning av frågorna pågår inom Regeringskansliet, bör riksdagen med

hänvisning härtill avslå yrkandena i denna del.

Det närmare innehållet i måldokumentet för förskolan berörs i motion

1996/97:Ub27 (yrk. 1 och 2). Utskottet anser att det är självklart med en nära

samverkan med föräldrarna när det gäller de yngre barnen inom förskolan.

Utskottet utgår från att föräldrasamarbetet kommer att betonas i det kommande

måldokumentet för förskolan. I fråga om den öppna förskolan har regeringen i

direktiven om måldokument för förskolan angett följande: ?Måldokumentet bör

kunna vara vägledande även för andra verksamheter än förskolan, t.ex.

familjedaghemmen, den öppna förskolan och barn på sjukhus.? Utskottet anser

att yrkandena bör avslås med hänvisning till pågående utredning.

När det gäller frågan om likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga

huvudmän inom förskolan och barnomsorgen (motion 1996/97:Ub20 yrk. 10) erinrar

utskottet om att riksdagen efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade att

upphäva tidigare av den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande

barnomsorg. Bl.a. upphävdes från och med den 1 januari 1995 bestämmelserna om

kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda

fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, vilka skulle ha trätt i

kraft vid samma tidpunkt. I stället gäller nu att kommunerna efter egen

bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild

skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Socialutskottet har i februari 1997

behandlat motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om bidrag till

enskild barnomsorg (bet. 1996/97:SoU8 s. 41). Socialutskottet avstyrkte

yrkandena och anförde därvid följande:

Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en

positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas

ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet

anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att

bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av

ytterligare platser saknas.

Utskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och anser att

yrkandet bör avslås av riksdagen.

När det gäller frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa (motion

1996/97:Ub22 yrk. 3) vill utskottet peka på att enligt gällande bestämmelser

(14 a § socialtjänstlagen) skall förskoleverksamhet och barnomsorg

tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas

förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Denna bestämmelse

infördes i socialtjänstlagen efter förslag av regeringen i propositionen om

utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11). I denna

proposition anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så

önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala

förhållanden, t.ex. om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av

ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet rycks upp

ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i

dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av

att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s. 33). I det ovan nämnda

betänkandet har socialutskottet även behandlat denna fråga (SoU8 s. 42).

Socialutskottet framhöll att det är angeläget att barn vars föräldrar blir

arbetslösa eller föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats

i barnomsorgen. En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av

barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet.

Någon ändring av bestämmelserna i socialtjänstlagen behövs inte, anförde

socialutskottet.

Frågan om förskola för utsatta barn har också tagits upp i

utvecklingsplanen. Regeringen anför att det är viktigt för utsatta barn att få

det stöd som förskolan innebär. Utskottet förutsätter i likhet med regeringen

att kommunerna tar sitt ansvar i enlighet med lagstiftningen. Utskottet anser

det inte påkallat med något uttalande av riksdagen i frågan. Med hänvisning

till det anförda avstyrks yrkandet.

Vissa grundskolefrågor

Skrivelsen

Regeringen ger i skrivelsen både en ljus och en mörk bild av grundskolan.

Grundskolans resultat är i väsentliga avseenden goda och internationellt sett

ofta mycket goda. Samtidigt finns alltfler signaler om svårigheter för

grundskolan att nå läroplanens mål. Detta är djupt oroande, anför regeringen,

eftersom grundskolan måste ges förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag;

att främja barns utveckling och ge alla barn en kvalitativt god utbildning.

Grundskolan bör lägga grunden för ett livslångt lärande och ett aktivt

deltagande i samhällsutvecklingen. Regeringen poängterar att detta är ett

område där huvudmännen har ett tydligt ansvar.

Grundskolans inre arbete och utbildningens kvalitet måste enligt regeringen

nu komma i fokus. Det inre arbetet behöver utvecklas för att man skall kunna

möta alla barn utifrån deras skilda förutsättningar och behov. Integrationen

mellan förskola, skola och skolbarnsomsorg kommer att påverka grundskolans

arbetssätt, påpekar regeringen.

Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med en proposition om

ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande totala timtid

dels ger skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen efter lokala behov,

dels ger slöjd och idrott och hälsa mer tid. Regeringen informerar också om

att den avser att senare återkomma till riksdagen i frågorna om mobbning och

avgiftsfria skolmåltider.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) finns det inte i dag anledning att nationellt

reglera timplanen ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Motionärerna

förordar i stället en kontinuerlig uppföljning av hur skolorna använder

tillgängligt utrymme för skolans respektive elevens val samt för

ämnesintegrerad undervisning. Vidare framhåller motionärerna att de är

allvarligt bekymrade över rapporterna om bristande ordning, skolk,

koncentrationsproblem, mobbning m.m. som kommer från skolorna. Skolorna måste

precis som andra arbetsplatser formulera regler för verksamheten. När det

gäller frågan om avgiftsfria skolmåltider anser motionärerna att denna fråga

även fortsättningsvis bör avgöras lokalt (yrk. 11). Motionärerna poängterar

att alla elever skall ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen innan de lämnar

grundskolan. Det är oroväckande att ca 10 % av eleverna i dag lämnar

grundskolan utan fullständigt betyg och med ofullständiga kunskaper. Vissa

elever kan behöva längre tid i grundskolan. Skyldigheten att elever med behov

av särskilt stöd får ett åtgärdsprogram understryks i motionen (yrk. 12).

I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del framhålls att skolan har ett ansvar

för normbildning och att den aldrig kan acceptera mobbning, våld, rasism eller

droger inom sina väggar. Skollagen bör skärpas med en rapporteringsskyldighet

för lärare och en skyldighet för skolan att agera. Motionärerna tar också upp

frågan om fria skolmåltider och utgår från att kommunerna tar sitt ansvar och

även fortsättningsvis anordnar kostnadsfria måltider. Lagstiftning strider mot

kommunernas självbestämmanderätt. Vidare anförs att hemkunskapsämnets

ställning i grundskolan bör stärkas. Kostens betydelse för hälsan är

odiskutabel. När det gäller informationsteknik (IT) i skolan framhålls att IT

skall vara ett medel och ett redskap för att söka kunskap och därför

integreras i all utbildning och alla ämnesområden. Motionärerna pekar också på

att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är fortfarande sorgligt

eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan hänger samman med

helheten, synen på barn och hur man lär sig.

Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) krävs för en ökad

kvalitet inom grundskolan sammanfattningsvis följande. Pedagogisk mångfald,

utveckling av lärarnas professionalitet, tioårig grundskola med skolstart vid

sex års ålder, skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn

med svårigheter i skolan, t.ex. läs- och skrivsvårigheter, att betyg i svenska

som andraspråk inte skall få ersätta betyg i svenska, friskolor för ökad

valfrihet och mångfald, avveckling av timplanen, åtgärder mot mobbning,

jämställdhet på alla plan i skolan samt satsning på IT som verktyg i alla

ämnen.

I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att grundskolans kvalitet måste vara i

fokus när det gäller ett nationellt kunskapslyft. Det är oroväckande att den

kvalitet som är nödvändig inte kan upprätthållas överallt bl.a. på grund av

ekonomiska neddragningar. Om hela tiden nya stora grupper lämnar grundskolan

med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i efterhand åtgärda

bristerna det allt överskuggande i stället för kompetensutveckling och

livslångt lärande (yrk. 4). Larmrapporterna från skolan gäller inte bara

kunskapsbrister. Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är

en del av skolans vardag. Arbetet för att motverka denna utveckling måste ta

sin utgångspunkt i det etiska perspektivet som beskrivs i skolans värdegrund,

heter det i motionen. Värdegrunden måste omsättas i praktiken i det vardagliga

arbetet i skolan. Motionärerna betonar att det behövs särskilda

utbildningsinsatser för skolans personal inom området (yrk. 6). Motionärerna

anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka slöjdens och

idrottens ställning i grundskolan men anser att även hemkunskapen bör lyftas

fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserar (yrk. 5).

I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del betonas att effektiva åtgärder för

stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter måste vidtas

omgående. En lagstadgad plikt för varje skola att ha ett handlingsprogram mot

mobbning bör införas omgående. Motionärerna tar också upp frågan om

informationsteknik (IT) i skolan och anser att datorkunskap skall ingå i

utbildningen i grundskolan från årskurs 4. Datorer har också sin givna plats i

framtiden som hjälpmedel i skolan. Motionärerna pekar på att de ekonomiska

nedskärningarna i kommunerna har drabbat barn med behov av särskilt stöd. De

kommunala anslagen i budgeten måste öka, och kontrollen av att kommunerna

verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra

måste förbättras.

Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 2 bör regeringen i det fortsatta

arbetet kring utvecklingsplanen åstadkomma ökad tydlighet och överensstämmelse

mellan resonemang och de konkreta åtgärderna. Motionären pekar på att

regeringen å ena sidan uttalar sig för målstyrning av skolan och å andra sidan

överväger ytterligare regleringar.

Utskottet

Skolan förbereder eleverna för livet som helhet, för arbetslivet, för vidare

studier och för rollen som samhällsmedborgare. Det kan vara mycket svårt och

dyrt för både individen och samhället att senare i livet reparera brister som

uppkommit i grundskolan. Utskottet anser i likhet med regeringen att arbetet

med att utveckla grundskoleutbildningens kvalitet och likvärdighet måste

prioriteras. Utskottet instämmer i uppfattningen att det är viktigt att

skolans inre arbete utvecklas för att skolan bättre skall nå läroplanens mål.

I flera av motionerna har den grundläggande och väsentliga frågan tagits upp

om att alla elever skall ges möjlighet att uppnå målen för grundskolan.

Utskottet vill betona att skolhuvudmännen har ett tydligt ansvar för att alla

elever ges möjligheter att nå grundskolans mål. Till skolans viktigaste

uppgifter hör att lägga grunden för fortsatt lärande genom goda kunskaper i

läsning, skrivning och räkning. Alla barn måste ges förutsättningar att lyckas

i skolan. Som regeringen har redovisat finns det oroande indikationer på att

skolornas möjligheter att hjälpa elever att nå goda resultat har försämrats de

senaste åren. Fler elever än tidigare uppger t.ex. att de inte får den hjälp

som de anser sig behöva. Att många elever kan befaras lämna grundskolan med

brister i sin utbildning är en allvarlig varningssignal, som måste leda till

åtgärder på lokal och nationell nivå. Utskottet ser det som särskilt angeläget

att finna åtgärder för att hjälpa elever som har läs- och skrivsvårigheter.

Utskottet har under en följd av år vid upprepade tillfällen betonat vikten av

att åtgärder sätts in för att komma till rätta med detta. Utskottet

konstaterar att en särskild kommitté har tillsatts för att redovisa viktiga

utgångspunkter för arbetet med att stödja elever med stora läs- och

skrivsvårigheter samt föreslå åtgärder i förebyggande och avhjälpande syfte.

Kommittén skall redovisa sina slutsatser och förslag till regeringen senast i

augusti 1997.

Utskottet vill i likhet med vad som anförts i Moderaternas motion

understryka skyldigheten (5 kap. 1 § grundskoleförordningen) att ett

åtgärdsprogram skall utarbetas om en elev behöver särskilda stödåtgärder.

Utskottet konstaterar vidare att Skolverket i regleringsbrev för budgetåret

1997 ålagts att särskilt utvärdera skolsituationen för elever som har behov av

särskilt stöd, såväl funktionshindrade elever som elever med mer dolda

handikapp eller svårigheter. De insatser som görs för att dessa elever skall

få en med övriga elever likvärdig utbildning skall belysas och värderas, även

ur kvalitetssynpunkt. En analys skall göras av de hinder som kan finnas för

skolor att leva upp till sitt resultatansvar när det gäller denna grupp av

elever. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att regeringen i 1997

års vårproposition har föreslagit ett omfattande resurstillskott avsett för

skolan, bl.a. i syfte att förstärka resurserna för elever med behov av

särskilt stöd.

Förhållandena i skolan när det gäller mobbning och våld har uppmärksammats i

skrivelsen och i flera av motionerna. Utskottet har vid upprepade tillfällen,

senast i februari, behandlat motionsyrkanden om mobbning och våld. Det framgår

klart att utskottet ser mycket allvarligt på utvecklingen i skolorna (bet.

1996/97:UbU6 s. 15). Barnombudsmannen har den 18 april 1997 överlämnat en

särskild rapport till regeringen om arbetet med mobbning och därvid föreslagit

lämpliga åtgärder. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i

frågan. Utskottet anser att pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet

bör avvaktas. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen

med sina förslag snarast möjligt.

Regeringens redovisning av att den avser att återkomma till riksdagen med en

proposition om ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande

totala timtid dels skall ge skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen

efter lokala behov, dels ge ämnena slöjd och idrott och hälsa mer tid, har

föranlett flera motionsyrkanden. Statsrådet Ylva Johansson har den 29 april

svarat på en interpellation om timplanen för grundskolan. Hon var då inte

beredd att gå in på den konkreta utformningen av den tilltänkta ändringen.

Ärendet bereds inom Regeringskansliet och kommer att bli föremål för

remissförfarande, innan regeringen tar ställning och presenterar ett förslag

för riksdagen. Utskottet anser att det inte finns skäl att föregripa den

beredning av ärendet som nu pågår. Utskottet kommer att i det följande under

avsnittet Övriga frågor behandla motionsyrkanden om hemkunskaps-ämnets

ställning i grundskolan.

Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga möjligheten att lagstifta

om elevers rätt till fria skolmåltider (bet. 1995/96:UbU3, rskr. 148).

Regeringen informerar om att den senare under år 1997 avser att återkomma till

riksdagen med förslag. Riksdagen kommer således att inom kort att kunna ta

ställning i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa beredningen

av ärendet.

I ett par av motionerna har framförts synpunkter på användningen av

informationstekniken (IT) i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning

att det är en viktig rättvise- och demokratifråga för skolan att göra alla

elever väl förtrogna med IT för att undvika uppkomsten av nya kunskapsklyftor.

För att alla elever skall få sådana kunskaper om IT som minst motsvarar kraven

i läroplaner och kursplaner, fordras att eleverna dels har tillgång till

datorer, program och nätverk, dels får använda datorn som ett verktyg i

skolarbetet. Alla elever, oavsett bakgrund, kön, bostadsort etc., har rätt att

få dessa kunskaper. Förmågan att använda och dra nytta av IT är en mycket

viktig uppgift för skolan. Utskottet vill i sammanhanget peka på att

Utbildningsdepartementet i november 1996 har publicerat skriften IT - om IT

som en förändringskraft i skolans utveckling (Ds 1996:67). Skriften avses

tjäna som ett diskussionsunderlag ute i skolorna om lärande och IT. Vidare har

Skolverket regeringens uppdrag att utveckla och driva skoldatanätet.

Utvecklingsarbetet skall bl.a. inriktas på fortlöpande informationsinsatser

till kommuner och skolor och genomförande av olika utvecklingsprojekt

tillsammans med kommunerna kring användningen av Internet.

Utskottet vill påminna om att riksdagen våren 1995 tog ställning till

förslag i proposition och motioner om jämställdhet mellan kvinnor och män inom

utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet. UbU18, rskr. 405). Utskottet

betonade då att skolan har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja

kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter och för att motverka traditionella

könsmönster. I skollagen infördes, i enlighet med regeringens förslag, en

bestämmelse om att den som verkar inom skolan särskilt skall främja

jämställdhet mellan könen. Utskottet delade regeringens bedömning att

jämställdhet bör lyftas fram som en pedagogisk fråga i skolans dagliga arbete.

Utskottet vill också något beröra frågan om skolans arbetsmiljö. Utskottet

delar den uppfattning som framförts i Centerns kommittémotion att det är

viktigt att skolorna har både en god inomhusmiljö och en god utomhusmiljö.

Enligt den ansvarsfördelning som gäller mellan stat och kommun på skolområdet

är det kommunerna som är ansvariga för att erforderliga resurser även i detta

avseende ställs till skolans förfogande.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör motionsyrkandena i

motsvarande delar avslås av riksdagen.

Gymnasieskolan

Skrivelsen

Regeringen konstaterar att gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt

utvecklingsskede. Det finns dock redan nu behov av justeringar och

förbättringar, något som gymnasiereformen som sådan medger. De nationella

programmen behöver ses över i syfte att tydliggöra varje programs inriktning

och profil och därmed stärka programmålens betydelse. En översyn bör även

göras av utbudet av nationella program och deras grenar. Den låsta

ämnesstrukturen i naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen behöver

luckras upp och ett nytt teknikprogram införas, anför regeringen.

Regeringen anser vidare att programmen med yrkesämnen behöver stärkas till

innehåll och uppläggning samt utvecklas kvalitativt. En större flexibilitet

behöver skapas. Ett nationellt program med yrkesämnen skall kunna läggas upp

på olika sätt. Inom ramen för dessa program bör en alternativ studieväg

införas med en modern lärlingsutbildning. Den bör erbjudas som alternativ till

nuvarande studieorganisation och kan efter cirka två års gymnasieutbildning

utgöra en väg att fullfölja ett nationellt program. För att ytterligare höja

kvaliteten på program med yrkesämnen bör det prövas om en yrkesexamen skall

införas inom gymnasieskolan.

Ambitionerna och målsättningen för kärnämnena är fortsatt höga, framhåller

regeringen. Därför måste nya vägar prövas för att alla elever skall nå målen i

dessa ämnen. Regeringens bedömning är att kursplanerna fortfarande skall vara

gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning mot varje

programs speciella karaktär behöver skapas. En förändring av utbudet av

kärnämnen behöver prövas.

Regeringen anser vidare att ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för

det individuella programmet. Avsikten är att inom praktikprogrammet förena

undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och en

yrkesinriktad praktik. För att inte skapa återvändsgränder måste de elever som

väljer att inte övergå till ett nationellt program och som saknar kunskaper i

kärnämnen få rätt att i gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning läsa

och få betyg i resterande ämnen. Denna rätt bör finnas upp till 25 års ålder,

anför regeringen.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör antalet kärnämnen minskas och omfatta

svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa (yrk. 13).

I stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i

kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena

svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall

inte ge generell behörighet till högre utbildning (yrk. 14). Motionärerna tar

också upp frågan om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och anser det

nödvändigt med en finansieringsmodell som gör det attraktivt för

arbetsplatserna att ta emot APU-elever (yrk. 16). När det gäller

lärlingsutbildningen anser motionärerna att den bör utgöra ett eget program.

Skolan bör ha ansvaret för de två första åren och arbetslivet för de

avslutande, i de flesta fall förmodligen två åren. Arbetsplatsen bör få

ersättning från kommunen och lärlingen ersättning från arbetsplatsen.

Utbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till ett yrkesdiplom

eller yrkesexamen (yrk. 17). Motionärerna anser vidare att en examen bör

införas för alla elever som fullgör ett nationellt program, oavsett om det är

teoretiskt eller yrkesinriktat (yrk. 18). De åtgärder som regeringen avser med

det planerade praktikprogrammet är enligt motionärerna fullt möjliga redan

inom det nuvarande individuella programmet. Det vore bättre om regeringen i

stället för att föreslå ett nytt program informerade om de möjligheter som

redan finns inom dagens sy-

stem (yrk. 19).

I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del understryks behovet av att

gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Motionärerna

förutsätter att regeringen återkommer med förslag i denna riktning. De betonar

också vikten av att uppläggningen av lärlingsutbildningen är flexibel och

anpassas efter rådande förhållanden. Kraven måste utformas så att många

lärlingsplatser kan skapas i småföretag.

Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) krävs för en ökad

kvalitet i gymnasieskolan bl.a. följande: färre kärnämnen, en mer flexibel

gymnasieskola, ett nytt personligt program där eleven själv väljer kurser

utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt

teknikprogram, en ny lärlingsutbildning och en frivillig gymnasieexamen för

alla elever som slutar ett program. När det gäller kärnämnena anser

motionärerna att de bör begränsas till svenska, engelska och matematik. En mer

flexibel gymnasieskola innebär att den som föredrar kortare studietid i

tonåren skall kunna komma tillbaka och inom ramen för de tre åren läsa vid

t.ex. komvux.

Enligt motion 1996/97:Ub27 (kd) bör rätten att fullfölja gymnasiestudierna

upp till 25 års ålder gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett

praktikprogram (yrk. 11). När det gäller lärlingsutbildning framhåller

motionärerna vikten av att eleverna får börja lärlingsdelen direkt och inte

behöva vänta i två år. Det bör vara möjligt att gå två grenar inom ett

program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Den arbetsplatsförlagda delen

skall varvas med teoretiska studier under hela utbildningen (yrk. 12). Ett

nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap

bör inrättas. Detta bör beaktas i samband med att programstrukturen ses över

(yrk. 13). När det gäller eventuella förändringar av antalet kärnämnen och

deras inriktning anser motionärerna att en omfattande utredning och analys

måste göras. De pekar bl.a. på elevernas intresse för existentiella frågor och

religionskunskapsämnets roll i det sammanhanget (yrk. 14).

I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls bl.a. att naturkunskap,

filosofi och estetik är centrala kunskaper som bör tillhöra den för alla

elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena utgör. Livslångt lärande borde

innebära att vi kan planera inlärning över livet med hänsyn till vilken period

i livet som är mest lämpad för ämnesstudier.

Enligt motion 1996/97:Ub29 (m, fp, kd) måste lärlingsutbildningen brytas ut

ur gymnasieskolans system. Motionärerna anför bl.a. att utbildningen skall

vara tre till fyra år och kombineras med vissa kärnämnen. Undervisningen i

kärnämnena skall kunna förläggas till folkhögskola, komvux, gymnasieskola

eller bransch-/yrkesskola. Utbildningsstöd skall inte utgå till företaget men

det skall befrias från sociala avgifter och arbetsgivaravgifter för

lärlingarna. Utbildningskontrakt skall skrivas mellan företaget och den

enskilde eleven.

Utskottet

I och med riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskaper

- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.

356) lades grunden till utformningen av den nya gymnasieskolan. I

propositionen framhölls att reformen skall ses som en grund för en fortsatt

utveckling av gymnasieutbildningen. Vikten av att skapa lösningar som ger

förutsättningar för en fortgående utvecklingsprocess betonades. Beslutet våren

1991 om reformering av gymnasieskolan har sedermera fullföljts genom flera

riksdagsbeslut bl.a. om en ny läroplan och ett nytt betygssystem.

En parlamentarisk kommitté följer gymnasieskolans utveckling (dir. 1994:29

och dir. 1994:128). Kommittén har lämnat två delbetänkanden, Den nya

gymnasieskolan - Hur går det? (SOU 1996:1) och Den nya gymnasieskolan - Steg

för steg (SOU 1997:1). Kommittén kommer att lämna sitt slutbetänkande sommaren

1997.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns behov av justeringar

och förbättringar av gymnasieskolan. Ett flertal förändringar, som enligt

regeringens uppfattning bör göras, kommer att utredas vidare. Regeringen

informerar om att en översyn av de nationella programmen kommer att göras,

bl.a. utbudet av nationella program och deras grenar. Utskottet ser ingen

anledning att föregripa den fortsatta beredningen i Regeringskansliet.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i skrivelsen pekar på

behovet av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap.

Utskottet delar regeringens uppfattning att sådana utbildningsinslag inte

enbart bör inriktas mot företagande utan bör ha ett bredare angreppssätt i

syfte att stimulera nytänkande och kreativitet, egenskaper som behövs i många

sammanhang.

Utskottet ser positivt på de av regeringen skisserade förändringarna av

programmen med yrkesämnen, bl.a. införandet av en alternativ studieväg -

lärlingsutbildning. Även denna fråga kommer att utredas vidare liksom ett

eventuellt införande av en yrkesexamen. Utskottet är inte berett att förorda

ett generellt införande av en examen för alla elever som fullgör ett

nationellt program. Eftersom de nu behandlade frågorna kommer att beredas

ytterligare, anser utskottet det inte påkallat med något uttalande av

riksdagen i förevarande sammanhang.

När det gäller kärnämnena delar utskottet regeringens uppfattning att

kursplanerna skall vara gemensamma för alla nationella program, men att nya

vägar bör prövas för att alla elever skall nå målen i dessa ämnen. Utskottet

påminner om att tillkomsten av kärnämnena för alla utbildningar i

gymnasieskolan innebar en markant höjning av de utbildningspolitiska

ambitionerna och är ett av fundamenten i gymnasiereformen. Således anser

utskottet att den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis måste ha en

hög ambitionsnivå. Det är därför av största vikt att frågan om hur en större

andel av eleverna kan nå målen i kärnämnena löses utan att kraven sänks.

Utskottet ser därför positivt på den av regeringen skisserade omarbetningen av

kursplanerna så att varje programs karaktär får större genomslag i

utbildningen. Kursplanerna bör öppna för samverkan med karaktärsämnena, så att

varje programs särart kan framträda i undervisningen.

Regeringen avser även att göra en översyn av kärnämnena religionskunskap,

naturkunskap och estetisk verksamhet. Dessa ämnen omfattar endast 30 poäng

vartdera. Regeringen pekar på att korta kurser innebär en onödig splittring

och små möjligheter att se helheter och samband. Regeringen avser att utreda

konsekvenserna för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om den

sammanlagda omfattningen av dessa tre ämnen, 90 gymnasiepoäng, i stället

utnyttjas för att studera ett av ämnena. Eftersom frågan kommer att utredas

vidare finner utskottet det inte påkallat med något uttalande från riksdagen

sida.

Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen anfört om ett nytt

program - praktikprogrammet. Utskottet noterar att även utformningen av

praktikprogrammet kommer att analyseras vidare.

Flera av de synpunkter i övrigt som framförts i motionerna har behandlats av

utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkandet om Vissa gymnasiefrågor

m.m. (1996/97:UbU7), bl.a. yrkanden om finansieringsmodell för APU och en mer

flexibel gymnasieskola. Utskottet har därvid avstyrkt bifall till yrkandena.

När det gäller finansiering av den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU)

fäste utskottet stor vikt vid att en särskild målbeskrivning för APU skulle

utarbetas. Utskottet erinrade om att Skolverket har regeringens uppdrag att

göra detta. Utskottet ansåg att det fanns anledning att anta att det främst är

andra insatser än ekonomiska incitament som främjar en kvalitativt god

utbildning som förläggs till arbetslivet.

I fråga om en mer flexibel gymnasieskola hänvisade utskottet bl.a. till de

stora möjligheter till flexibla studier som finns i den nya kursutformade

gymnasieskolan, bl.a. att studera ämnen i separata kurser och få dessa

tillgodoräknade senare vid återupptagande av studierna efter ett tillfälligt

avbrott. Utskottet hänvisade även till Kunskapslyftskommitténs arbete (dir.

1995:67 och 1996:71).

Utskottet har inte funnit skäl till ytterligare överväganden om APU och en

mer flexibel gymnasieskola. Med hänvisning till vad utskottet tidigare har

anfört avstyrks motionsyrkandena i motsvarande delar.

Vuxenutbildningen

Skrivelsen

Regeringen framhåller att en central uppgift i regeringens politik är att ge

alla vuxna möjlighet att få ny kunskap och att komplettera brister i tidigare

utbildning. I grunden handlar det om att individen skall kunna själv styra

sitt liv, påverka sitt yrkesval, få inflytande och kunna utvecklas både i

arbetet och på fritiden. Ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv och samhälle

förutsätter att alla medborgare under hela livet kan öka sina kunskaper och

vidga sin kompetens. En satsning på utbildning är därför nödvändig för att

förhindra utslagning på arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det

nationella kunskapslyftet som regeringen inlett är ett viktigt steg i en sådan

satsning.

Utmaningen att säkra allas möjlighet till kontinuerligt lärande skall i

första hand mötas lokalt. Kommunerna behöver utveckla en infrastruktur för

vuxenutbildning och kompetensutveckling. Det bör ske i samverkan med de lokala

parterna på arbetsmarknaden, enskilda utbildningsanordnare och folkbildningens

organisationer.

Kunskapslyftet skall medverka till att de redskap utvecklas som krävs för

att ge alla reella möjligheter till ett livslångt lärande. De kommande åren

kommer vuxenutbildningen att genomgå en successiv reformering. Grunden för

denna läggs genom det utvecklingsarbete som har inletts i kommunerna inom

kunskapslyftet och genom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning

och med distansutbildning. Målet är att utveckla vuxenutbildningen så att den

i början av 2000-talet är väl rustad att tillgodose såväl individens som

arbetslivets och samhällets krav på ett livslångt lärande för alla.

Motionerna

I motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 21 anförs att regeringen - för att klara

kraven och möta bristen på kvalificerade yrkesarbetare - omgående måste satsa

på fler platser inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen.

Utbildningen borde fullt utbyggd omfatta minst 20 000 platser. Motionärerna

pekar bl.a. på att det finns branscher som inte har fått tillgång till den nya

utbildningen.

Även i motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del och i motion 1996/97:Ub23 (s)

yrkande 2 anförs att fler platser måste tillföras försöksverksamheten med

kvalificerad yrkesutbildning för att tillgodose arbetslivets behov av fler

medarbetare med högre kompetens.

I motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 4 framhålls att en friare studietakt

underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux

och en ökad flexibilitet. Motionärerna anser att komvux bättre än i dag måste

fylla den gråzon som finns mellan gymnasieskolan och högskolan. Vidare betonas

att folkbildningen - studieförbund och folkhögskolor - även i framtiden kommer

att ha en viktig roll. Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att

häva arbetslösheten och förutsättningarna för att skaffa sig en

kompetenshöjande utbildning och att starta företag.

Frågan om studietakten i vuxenutbildningen tas upp i motion 1996/97:Ub27

(kd) yrkande 15. Motionärerna pekar på att vuxenstuderande upplever sig

pressade av alltför hård studietakt och svårtolkad poängsättning.

Studiepoängen för t.ex. naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två

till tre ytterligare ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng

för att uppfylla de krav på studietakt som krävs för att finansiera studierna.

Det är viktigt att skapa större flexibilitet inom vuxenutbildningen.

Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses över.

Enligt motion 1996/97:Ub23 (s) yrkande 1 bör regeringen skapa ett ökat

utrymme för förändringar inom vuxenutbildningen. En mångfald av olika

verksamhetsformer och utbildningsanordnare skapar ett positivt

omvandlingstryck som leder till ständiga förändringar, ökad

kostnadseffektivitet och en höjd utbildningskvalitet. I yrkande 3 samma motion

anförs att distansutbildning bör uppmuntras i syfte att nå målgrupper som av

geografiska, sociala och ekonomiska skäl inte har tillgång till utbildning.

Motionärerna anser också att kommunala lärcentrum bör utvecklas.

Utskottet

Riksdagen har beslutat att en särskild vuxenutbildningssatsning skall göras

under fem år med start den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15, rskr.

307). Avsikten är att man under genomförandeperioden i praktiskt

utvecklingsarbete och i konkret tillämpning skall pröva former och få

erfarenheter som kan ligga till grund för en successiv reformering av

vuxenutbildningen. Målet är att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft.

Satsningen riktas till den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och

som hittills fått minst av samhällets utbildningsinsatser. Regeringen har

givit Kunskapslyftskommittén tilläggsdirektiv (dir. 1996:71) innebärande att

kommittén skall följa utformningen av den särskilda vuxenutbildningssatsningen

samt göra en årlig avrapportering till regeringen åren 1998 och 1999 för att

möjliggöra en successiv reformering av vuxenutbildningen. Kommittén har också

samordningsansvar för utvärderingen av kunskapslyftet.

Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att vuxenutbildningen ofta

har spelat en avgörande roll för enskilda människors framtid. Genom de snabba

förändringarna i arbetslivet och i samhällslivet i övrigt kommer

vuxenutbildningen att ställas inför stora utmaningar och ha en mycket viktig

roll i framtiden, vilket kräver både organisatoriska, pedagogiska och

innehållsmässiga förändringar. Det är därför ett mycket angeläget

utvecklingsarbete som nu inletts inom kunskapslyftet. Det är bl.a. angeläget

att i ökad omfattning utnyttja olika utbildningsanordnare, varigenom man tar

till vara olikheterna i profil, arbetssätt och kontaktnät. Utskottet vill i

sammanhanget peka på att folkbildningen - folkhögskolor och studieförbund - är

en mycket viktig del av vuxenutbildningen.

När det gäller distansutbildning erinrar utskottet om att

Distansutbildningskommittén senast den 31 maj 1998 skall föreslå åtgärder som

kan främja användningen av distansmetoder inom utbildningen. Det

utvecklingsarbete som sker inom ramen för kommittén kommer att ha stor

betydelse för att utveckla distansutbildningen.

Riksdagen har beslutat om en försöksverksamhet med en ny kvalificerad

yrkesutbildning på eftergymnasial nivå (prop. 1995/96:145, bet. UbU8, rskr.

224). Medel till försöksverksamheten har hittills beräknats så att den

omfattar 3 700 årsstudieplatser år 1997 och 4 500 årsstudieplatser år 1998. I

tilläggsbudgeten för år 1997 föreslås en utökning med 1 500 platser hösten

1997. Vidare förordas i 1997 års ekonomiska vårproposition en utökning av

försöksverksamheten med 4 300 platser år 1998 och ytterligare 2 800 platser år

1999 utöver tidigare beräknade platser för respektive år (prop. 1996/97: 150

s. 84). Utskottet har nyligen tillstyrkt förslagen (yttr. 1996/97:UbU5y). Med

hänvisning härtill anser utskottet att yrkandena om fler platser till

försöksverksamheten kan anses tillgodosedda.

När det gäller frågan om att en friare studietakt och en ökad flexibilitet

kan underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och

komvux vill utskottet hänvisa till det arbete som pågår inom

Kunskapslyftskommittén. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.a. pröva

möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten genom att föreslå ett arbetssätt

som ger möjlighet till successiv intagning, mer individualiserad utbildning,

avbrott för arbete m.m. (dir. 1995:67 och 1996:71).

I fråga om den höga studietakten inom den gymnasiala vuxenutbildningen vill

utskottet peka på att man bör jämföra med vad som krävs av ungdomarna i

gymnasieskolan. Där skall det i normalfallet inte ta mer än tre år att få ett

slutbetyg. För studerande i komvux är kravet på gymnasiepoäng för ett

slutbetyg något lägre än i gymnasieskolan. För att mäta de studerandes

studieprestationer använder sig Centrala studiestödsnämnden (CSN) av ett

system som i grunden bygger på gymnasiepoängen. CSN har satt upp gränsvärden

för lägsta studieprestation för att medge fullt studiestöd. CSN har nyligen

sett över frågan och beslutat om viss ändring (CSNFS 1997:5). Ändringen

innebär att komvuxstudierna för ett helt program kan få ta nästan sju

terminer.

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör motionerna i motsvarande delar

avslås av riksdagen.

Skolverkets roll m.m.

Skrivelsen

Regeringen framhåller att den kvalitetsutveckling som nu måste komma till

stånd är ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna. Regeringen avser att

ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på nationell nivå.

Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med

kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till

myndigheten. Särskilda direktiv från regeringen skall ange inriktningen och

vilka områden som skall granskas. Granskningarna skall genomföras och

redovisas så att de både ger underlag för bedömningar av läget i skolsystemet

som helhet och fungerar som stöd lokalt för kvalitetsutvecklingen.

Regeringen anser att ett decentraliserat, mål- och resultatstyrt skolsystem

kräver en stark central myndighet som aktivt följer upp och hävdar

utbildningens likvärdighet och kvalitet. Skolverket kommer att få en förändrad

roll och ett kraftigt utökat ansvarsområde i och med att de nya

ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillförs verket.

Myndighetens roll som stabsorgan till Regeringskansliet bör utvecklas. I sin

nya roll bör Skolverket aktivt påverka utvecklingen i kraft av sina kunskaper.

Arbetet med att utvärdera och säkra utbildningens kvalitet blir en

nyckelfråga. Uppföljningen av skolväsendets resurser, förutsättningar och

kvalitativa resultat bör utvecklas och effektiviseras, anför regeringen.

Motionerna

Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) måste skolornas resultat belysas tydligare. Ett

verktyg är därvid de nationella proven. Resultaten skall redovisas offentligt.

Vidare måste skolhuvudmännens ansvar och skyldigheter följas upp. Motionärerna

anser att dessa frågor måste ges ökad prioritet. En viktig aktör i skolans

kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket (yrk. 22).

Motionärerna anser vidare att Skolverket inte kan åläggas både uppgiften att

fritt dra slutsatser av sitt arbete och samtidigt vara stabsorgan åt

Regeringskansliet. Det är bättre att särskilja Skolverkets uppgifter så att

myndighets-, informations- och stabsuppgifter ligger kvar inom Skolverkets

ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer och slutledningar

flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut (yrk. 23).

Även i motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 3 tas frågan om Skolverkets roll upp.

Motionären anser att Skolverket skall verka som sektorsföreträdare, ge stöd

till utvecklingen av skolan och vara inspiratör för skolreformer. Däremot kan

verkets huvuduppgift inte vara att driva utvecklingen av sin egen eller annans

verksamhet i tillsynsärenden genom t.ex. pressmeddelanden där kommuner

och/eller skolor ?hängs ut?.

Utskottet

Utskottet vill i likhet med regeringen betona att ett decentraliserat, mål-

och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central myndighet som aktivt

följer upp och hävdar utbildningens kvalitet och likvärdighet. Utskottet ser

därför positivt på den förändrade, utvidgade och förstärkta roll som

regeringen anser att Skolverket bör få framgent. Utskottet fäster stor vikt

vid att ett system med återkommande kvalitetsbedömningar införs. Skolverket

kommer att få en central roll i utvecklingen av detta kvalitetssäkringssystem.

Utskottet delar likaså regeringens uppfattning att Skolverket under sin

verksamhet hittills bidragit till en kraftigt förbättrad kunskap om

skolområdet. Analyser av skolans resurser, förutsättningar och resultat,

rapporter från olika nationella och internationella utvärderings- och

utvecklingsprojekt och från tillsynsarbetet bidrar till att vi numera har en

bättre bild av tillståndet i svensk skola än någonsin tidigare. Skolverket har

genom sina samlade och aktuella kunskaper en omfattande kompetens. Enligt

utskottets uppfattning har Skolverket denna breda kompetens inom skolområdet

på grund av att myndigheten har ett brett uppdrag från statsmakterna, nämligen

att både följa upp och utvärdera, att medverka i utvecklingen, att ha

tillsynsuppgifter och informationsansvar etc. Utskottet delar inte

uppfattningen att myndigheten bör delas i två separata delar. En stor del av

den samlade kompetensen hos verket skulle därmed gå förlorad.

Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av

riksdagen.

Lärarfrågor m.m.

Skrivelsen

Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på

personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för

undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Lärararbetet har

som en följd av samhällets förändringar och nya styrdokument genomgått och

genomgår betydande förändringar. En ny lärarroll växer fram. Riksdagen har mot

bakgrund av de stora förändringarna i lärararbetet som sin mening gett

regeringen till känna att en parlamentarisk utredning om lärarutbildningen bör

tillsättas (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100).

Regeringen behandlar bl.a. frågan om forskarutbildade lärare och

understryker angelägenheten av att få fler lärare med forskarutbildning i

skolverksamheten. Regeringen pekar på tre faktorer som bör kunna bidra

positivt. Ett sätt är att öka rekryteringsbasen av forskarutbildade personer.

Rekryteringen kan vidare stimuleras genom ett vidgat samarbete mellan skola

och högskola. Som en tredje faktor nämns det nya skolavtalet mellan

lärarfacken och kommunerna med dess satsning på skolutveckling.

Motionerna

I motion 1996/97:Ub20 (m) betonas vikten av höga antagningskrav för

lärarutbildningen. Det behövs någon form av antagnings-, anlags- eller

lämplighetstest. Det finns många skäl för att etablera flera olika vägar till

läraryrket, anför motionärerna. Vidare anser de att det är viktigt att

utveckla karriärvägar inom läraryrket. Formerna för ett lärarcertifikat och en

masterutbildning måste utvecklas. Motionärerna betonar också att

fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av skolans arbete (yrk.

8). I yrkande 20 samma motion framhålls vikten av att det finns

forskarutbildade lärare i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler

karriärvägar för lärarna i skolan.

Även i motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) betonas att det för ökad

kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. krävs att fler lektorstjänster inrättas och

tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, ökad

konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan stärka läraryrket,

anser motionärerna. De framhåller också att efterfrågan på lärare kommer att

öka. Det behövs fler platser i högskolan och det krävs rekryteringsinsatser.

Regeringen bör snarast återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag

till åtgärder.

I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att en stor ökning av

antalet elever i skolan kan förväntas. Dessutom har vuxenstudieplatserna ökats

till 100 000. Det råder redan brist på utbildade lärare. Den kommande

lärarbristen är ett stort problem, varför kraftiga stimulansåtgärder för

högkvalitativ lärarutbildning bör prioriteras, anför motionärerna.

I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 4 framhålls att antalet skolkuratorer,

psykologer och skolsköterskor har minskat. Skolhälsovården fanns inte nämnd i

en tredjedel av skolplanerna enligt en undersökning våren 1995. Inte heller i

utvecklingsplanen lyfts problemen med skolhälsovården fram. Motionärerna anser

att det är viktigt att frågan uppmärksammas.

Utskottet

Mot bakgrund av bl.a. de stora förändringarna inom skolan har riksdagen begärt

att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning om

lärarutbildningarna (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100). Regeringen har den 3 april

i år beslutat om direktiv till utredningen (dir. 1997:54). I utredningens

uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen och

lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna,

liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om

lärarutbildning för olika pedagogiska profileringar samt lärarutbildningens

dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna förslag

rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens

forskningsanknytning. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 2

juni 1998. Utskottet konstaterar att flera av de synpunkter som framförts i

motionerna, bl.a. frågor om rekrytering och dimensionering av

lärarutbildningen, fortbildning och vidareutbildning, omfattas av direktiven

till utredningen. Med hänvisning till att frågorna för närvarande sålunda

utreds bör riksdagen avslå yrkandena i motsvarande delar.

När det gäller frågor om fler forskarutbildade lärare (lektorer) och lärares

karriärmöjligheter i skolan har utskottet nyligen behandlat likartade motions-

yrkanden från den allmänna motionstiden 1996 (bet. 1996/97:UbU8 s. 25).

Utskottet har därvid bl.a. pekat på att ett tillägg gjorts i 2 kap. 3 §

skollagen, enligt vilket kommuner och landsting åläggs att sträva efter att

för undervisningen i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och

påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning. Skolverket har

regeringens uppdrag att följa effekterna av denna ändring i skollagen. Verket

har lämnat en första redovisning. Utskottet hänvisar vidare till vad utskottet

likaledes i sitt betänkande 1996/97:UbU8 anförde om bl.a. utvecklingen av

regionala centrum i syfte att åstadkomma ett önskvärt vidgat samarbete mellan

skola och högskola. Utskottet anförde också att det är av stor vikt att

kommunerna erbjuder lärare möjligheter till karriär och kompetensutveckling.

I skrivelsen understryker regeringen ånyo angelägenheten av att få fler

forskarutbildade lärare i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning.

Regeringen pekar bl.a. på det nyligen slutna läraravtalet med dess satsning på

skolutveckling. Ett av syftena med satsningen på skolutveckling är att

utveckla och stärka lärarprofessionen och lärarrollen. Behovet av karriär- och

utvecklingstjänster tas upp i det gemensamma dokument som parterna har tagit

fram.

Utskottet utgår från att utvecklingen inom området noga följs av regeringen.

När det gäller frågan om skolhälsovården vill utskottet peka på att

utskottet nyligen behandlat motionsyrkanden med i huvudsak likartat innehåll i

betänkande 1996/97:UbU6 (s. 22). Utskottet redovisade då bl.a. att Skolverket

under våren 1996 utgivit referensmaterialet Att utveckla skolhälsovården som

vänder sig främst till skolsköterskor och skolläkare och är en introduktion

till en mer systematisk kvalitetsutveckling inom skolhälsovården. Skriften är

också tänkt att kunna användas vid diskussioner med skolans huvudman och

rektor på den enskilda skolan. I referensmaterialet anges att den kommunala

skolplanen skulle kunna utgöra en utgångspunkt för kvalitetsutvecklingen, men

att det är ovanligt att skolhälsovården innefattas i denna. Däremot finns det

ofta formuleringar om elevvård som också är giltiga för skolhälsovården.

Skriften lyfter fram skolans arbetsplan som en lämplig utgångspunkt för

kvalitetssäkringsarbetet. Utskottet förutsatte att Skolverkets

referensmaterial får genomslag i skolorna och avstyrkte motionsyrkandena.

Utskottet anser att ej heller det nu aktuella yrkandet om elevvårdspersonal

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör riksdagen avslå yrkandena i

motsvarande delar.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt avser

utvecklingsplanen i huvudsak

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20

yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24

(delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15,

1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97: Ub233 yrkande 1 samt lägger

skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna.

Övriga frågor

Frågan om uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor tas upp i

Moderaternas kommittémotion 1996/97:Ub20 yrkande 5. Motionärerna saknar besked

om hur regeringen avser att följa upp och utvärdera de nya reglerna.

U t s k o t t e t erinrar om att riksdagen nyligen beslutat om nya regler

för godkännande av och offentligt bidrag till fristående skolor (prop.

1995/96:200, bet. 1996/97:UbU4, rskr. 14). De nya reglerna trädde i kraft den

1 januari 1997 och skall tillämpas på utbildning som äger rum efter den 1 juli

1997. Regeringen anförde i propositionen bl.a. att en expertkommitté borde

tillsättas för att följa utvecklingen av bidragsgivningen till fristående

skolor. Regeringen har den 15 maj beslutat om direktiv till en kommitté med

uppgift att följa utvecklingen av kommunernas bidragsgivning till fristående

skolor (dir. 1997:55). Kommunernas tillämpning av de nya

resursfördelningsreglerna skall följas och utvärderas under läsåren 1997/98

och 1998/99. Kommittén skall enligt direktiven till sig knyta en referensgrupp

med företrädare för olika intresseorganisationer inom området, t.ex. Svenska

Kommunförbundet, Friskolornas Riksförbund, Waldorfskolefederationen,

Sverigefinska Riksförbundet, Sveriges Fristående Waldorfskolors

Föräldraförening, Svenska Montessoriförbundet och Sveriges Kristna

Friskoleråd. Kommittén skall lämna en delrapport senast den 1 oktober 1998 och

slutredovisa uppdraget senast den 1 oktober 1999. Utskottet föreslår med

hänvisning till vad utskottet nu redovisat att riksdagen avslår motion

1996/97:Ub20 yrkande 5.

Betygen i skolan behandlas i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 6. Enligt

motionärernas uppfattning går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir

resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som

urvalsinstrument till högre studier. Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna

del är betygssystemet ett pedagogiskt hinder, och det bör därför avvecklas

eller åtminstone ändras radikalt.

U t s k o t t e t har nyligen med anledning av motioner från den allmänna

motionstiden hösten 1996 utförligt behandlat frågor om betyg i skolan (bet.

1996/97:UbU8 s. 19). Utskottet behandlade därvid yrkanden med i huvudsak

likartat innehåll som de nu föreliggande. Utskottet hänvisade bl.a. till att

riksdagen under 1994/95 års riksmöte beslutat om ett nytt betygssystem för det

obligatoriska skolväsendet och därvid avslagit ett yrkande om en

parlamentarisk utredning av en betygsfri skola (prop. 1994/95:85, bet. UbU6,

rskr. 136). Utskottet återgav vad utskottet tidigare hade anfört i samband med

beslutet om det nya betygssystemet. Utskottet finner inte skäl att upprepa vad

utskottet anförde i mars men vill även nu framhålla att det finns behov av ett

nationellt betygssystem för att ge eleverna intyg på uppnådda kunskaper efter

genomgången utbildning. Betygen spelar också en roll som instrument för urval

till gymnasieskolan respektive till högskolan. När det gäller betygen i

gymnasieskolan vill utskottet peka på att kommittén som följer gymnasieskolans

utveckling (dir. 1994:29 och dir. 1994:128) bl.a. har i uppdrag att följa hur

det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan. Utskottet anser att

motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28 (delvis) bör avslås av

riksdagen.

Hemkunskapsämnet behandlas i flera motioner. Som utskottet har redovisat under

avsnittet om grundskolan har Centerpartiet i sin motion 1996/97:Ub24 i denna

del anfört att hemkunskapsämnets ställning bör stärkas i grundskolan.

Kristdemokraterna har i sin motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 anfört att ämnet

hemkunskap bör lyftas fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserat i

fråga om timplanen. Därutöver har denna fråga även tagits upp i motion

1996/97:Ub19 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub21 (c). I båda motionerna framhålls

att ämnet hemkunskap bör stärkas. Det är en stor brist att detta ämne inte

nämns, när regeringen nu aviserar att den avser att stärka ämnena slöjd och

idrott och hälsa. I motion 1996/97:Ub19 (m) yrkande 2 framhålls att den enda

kostundervisning i gymnasieskolan för alla elever är den som sker inom ämnet

idrott och hälsa. Motionärerna hänvisar till en undersökning som visat på en

tendens att den del av ämnet som avser undervisningen om kost får ingen eller

en obetydlig del av den totala undervisningstiden. För att kunna utföra en

relevant undervisning krävs att mer tid anslås, anförs det i motionen.

U t s k o t t e t delar uppfattningen att hemkunskapsämnet är viktigt. Det

skall ge både praktiska och teoretiska kunskaper av betydelse för hälsa och

livskvalitet. Även kostundervisningen i gymnasieskolan inom ämnet idrott och

hälsa är av stor betydelse. Kunskaper om sambanden mellan livsstil, mat, hälsa

och miljö har betydelse för folkhälsan och folkhushållet. Undervisningen i

hemkunskap skall ge sådana kunskaper. Utskottet påminner om att det i samband

med läroplansreformen gjordes förändringar i olika ämnens timtal. Flera ämnen

fick minskad tid till förfogande för att möjliggöra en förstärkning av de

grundläggande kunskaperna, för att ge utrymme för ett utökat språkval och för

att ge eleverna möjligheter till ett eget val. Den inbördes balansen ändrades

och bl.a. ämnena slöjd och idrott och hälsa fick en timreduktion.

Hemkunskapsämnet fick däremot ett något högre timtal än tidigare. Utskottet

vill också peka på att det är målen för ämnet i kursplanen och inte enbart

antalet timmar i ett ämne som skall styra undervisningen. Regeringen har

informerat om att den efter utredning avser att återkomma till riksdagen med

förslag som bl.a. skall ge ökade möjligheter att tillämpa timplanen mer

flexibelt. Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas

och är således inte berett att tillmötesgå motionärernas yrkanden om ett

tillkännagivande om en utökning av tiden för ämnet hemkunskap m.m. Utskottet

avstyrker yrkandena.

I motion 1996/97:Ub25 (s) framhålls behovet av åtgärder för att utveckla och

ta till vara ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap. En

utvecklingsplan måste prioritera utbildningar inom teknik och naturvetenskap

och ange hur kommunerna skall stimuleras att öka intresset för dessa områden i

hela kedjan förskola-grundskola-gymnasieskola-högskola-arbetsliv.

U t s k o t t e t anser i likhet med regeringen och motionären att det är

angeläget att ta till vara och utveckla barns och ungdomars intresse för

teknik och naturvetenskap. Utskottet konstaterar att regeringen i

utvecklingsplanen (s. 63) framhåller att en viktig uppgift för skolan är att

hos både flickor och pojkar skapa intresse för naturvetenskap och teknik samt

utveckla miljömedvetenhet. Regeringen pekar vidare på att undersökningar har

visat att elevernas begreppsbildning och problemlösningsförmåga inom det

naturvetenskapliga området behöver utvecklas. Regeringen informerar om att den

även fortsättningsvis kommer att ägna utvecklingen av undervisningen inom

dessa områden stor uppmärksamhet.

Utskottet vill också påminna om att det aktuella området vid ett flertal

tillfällen har uppmärksammats av regeringen; t.ex. drivs sedan flera år

tillbaka det s.k. NOT-projektet gemensamt av Skolverket och Högskoleverket.

NOT-projektet syftar till att stimulera utvecklingen av och intresset för

naturvetenskap och teknik i grundskola, gymnasieskola, komvux och högre

utbildning. Utskottet vill därutöver peka på att regeringen i 1997 års

ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande resurstillskott avsett

för skolan (prop. 1996/97:150, s. 84). Detta resurstillskott bör enligt

regeringen, förutom att det bör leda till förstärkta resurser för elever med

behov av särskilt stöd, även stimulera en särskild satsning på miljö, natur

och teknik i skolan.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion 1996/97:Ub25.

Enligt motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 5 är det en brist i utvecklingsplanen

att förekomsten av sexuella trakasserier i skolan inte nämns. Det är oftast

flickor som blir utsatta, men det förekommer också fall där pojkar blir

utsatta. Det är vanligast att elever trakasserar andra elever. Det finns

emellertid också fall där lärare har utsatt elever för sexuella trakasserier.

U t s k o t t e t erinrar om att ett av skolans viktigaste uppdrag är att

förmedla och hos eleverna förankra de värderingar vårt samhälle vilar på:

människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors

lika värde, jämställdhet mellan män och kvinnor samt solidaritet med svaga och

utsatta. Detta är uttryckt i skolans värdegrund i läroplanerna. Vardagen i

skolan måste genomsyras av dessa värderingar. I skolornas arbete för att

utveckla tolerans och respekt för alla människors lika värde ingår givetvis

att på alla sätt ta avstånd från och förhindra sexuella trakasserier. Sådant

får givetvis inte förekomma i skolan vare sig elever emellan eller mellan

vuxna och elever. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att regeringen har

tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att inventera det arbete som sker på

myndighetsnivå och rör skolans värdegrund samt föreslå hur det kan samordnas

och anpassas till skolans vardagsarbete (U 1996:H).

Regeringen har den 24 april 1997 tillkallat en särskild utredare med uppgift

att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller skyldighet att

kontrollera och pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller

redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet

med en sådan lämplighetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars

skydd mot främst sexuella övergrepp (dir. 1997:69).

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motion 1996/97:Ub22 yrkande 5.

Utvecklingsplanen i övrigt

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse med

utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning, i den mån den inte

tidigare behandlats i detta betänkande, till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20

yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23,

1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena

1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233

yrkande 1 och lägger skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna,

res. 1 (m)

res. 2 (c) - delvis

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

res. 6 (kd) - delvis

2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående

skolor

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub20 yrkande 5,

res. 7 (m, c, fp, kd)

3. beträffande betygen i skolan

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28

(delvis),

res. 8 (v, mp) - delvis

4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub19, 1996/97:Ub21, 1996/97:Ub24

(delvis) och 1996/97:Ub27 yrkande 5,

res. 2 (c) - delvis

res. 6 (kd) - delvis

5. beträffande teknik och naturvetenskap

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub25,

6. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub22 yrkande 5,

res. 8 (v, mp) - delvis

7. beträffande utvecklingsplanen i övrigt

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna i den mån den inte

behandlats under momenten ovan.

Stockholm den 22 maj 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson

(s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny

Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig-

Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén

(c) och Ola Ström (fp).

Reservationer

1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)

Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)

anför:

Dagens samhälle präglas av snabb förändringstakt och kunskapsutveckling.

Enskilda människors kompetens och kunskap blir allt viktigare. Kunskap och

kompetens kan inte tilldelas människor. Kunskap erövrar var och en i många

olika sammanhang. Skolans huvuduppgift är att stimulera och utveckla elevers

kunskapssökande och inlärningsarbete. Det är av stor vikt att skolan förmår

att ge eleverna motivation för de grundläggande kunskaper alla behöver.

Utbildningen måste också ge eleverna de redskap som krävs för att kritiskt

granska omvärlden och de allt intensivare kunskapsflöden som omger oss.

Kunskap och kompetens är ett svårfångat begrepp. Vi vill betona nödvändigheten

av uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla

nivåer inom utbildningsväsendet.

Vi vill framhålla vikten av att skolorna garanteras vissa resurser så att de

höga kvalitetsmålen inte äventyras. Utbildningen i grundskolan och

gymnasieskolan är en nationell angelägenhet. Vi vill införa ett statligt stöd

riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - för att alla skolor

skall få resurser på en nationellt jämförbar nivå. Ett fast belopp per elev

skall utbetalas direkt till skolorna utifrån antalet inskrivna elever. En

nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att välja skola en ökad

valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar möjligheterna att

genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen. En nationell

skolpeng skall genomföras genom en s.k. skatteväxling mellan staten och

kommunerna.

Rätten att välja skola är central i modern utbildningspolitik. Reformerna

som genomfördes under den borgerliga regeringen innebar ökade möjligheter att

välja såväl bland de kommunala skolorna som bland fristående alternativ.

Antalet fristående skolor ökade, vilket innebär en ökad mångfald inom

skolväsendet. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om individens

ansvar och frihet. Stora försämringar har genomförts vad gäller möjligheterna

att starta och driva fristående skolor, bl.a. har det tidigare garanterade

minimibidraget per elev avskaffats när det gäller grundskoleutbildning. Även i

fråga om fristående gymnasieskolor har förändringar genomförts som innebär

svårigheter för framväxten av alternativ till den utbildning som ges i

kommunerna. Bedömningen av hur en ny gymnasieskola påverkar närliggande

utbildning skall göras av respektive kommun i stället för av regionala

myndigheter.

Effekterna av den segregation som 1960- och 70-talens bostadspolitik skapat

avspeglas också i skolorna. Vi anser att det är av största vikt att skolorna i

socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet

att social rörlighet främjas. Särskilt betydelsefullt är att elever med annat

hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och

skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och

arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället.

Vi anser att regeringen angriper problemet med elev- och föräldrainflytande

på fel sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger

flertalet elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller

ökade kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Vi vill framhålla vikten av

att elevernas inflytande markeras genom att de ges goda möjligheter att få

information om utbildningens mål och olika möjligheter att lägga upp studierna

samt att skolan ger utrymme för elevernas egna val. Det är viktigt att

skolorna på initiativ av rektor och under dennes ledning finner former för att

öka elevernas inflytande och ansvar i skolans vardag. Rätten och möjligheten

att välja skola är betydelsefull när det gäller föräldrarnas inflytande. Vi

avvisar i annat sammanhang (jfr bet. 1996/97:UbU10 reservation 1) regeringens

förslag till försöksverksamhet med elevmajoritet i styrelser för

gymnasieskolan och anser att regeringen bör ta initiativ till en utredning om

gränsdragningsproblem vad gäller skolans ansvar och föräldrars inflytande på

arbetet i skolan.

När det gäller förskolan, skolstartsålder och skolbarnsomsorgen anser vi att

alla barn mellan tre och fem år bör erbjudas pedagogisk verksamhet.

Sexåringarna skall gå i skolan. Vi förordar således sänkt skolpliktsålder, med

möjlighet för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år.

Det skall vara likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga huvudmän inom

förskola och skolbarnsomsorg och mellan olika typer av verksamhet inom

förskolan.

Vi anser inte att det i dag finns anledning att nationellt reglera

grundskolans timplan ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Sådana

förändringar blir tämligen marginella till sin betydelse. Alternativt medför

de allvarliga inskränkningar i ett eller flera ämnen. Risken är dessutom stor

att det blir elevens val som beskärs. Vi förordar i stället en kontinuerlig

uppföljning av hur skolorna använder tillgängligt utrymme för skolans

respektive elevernas val samt för ämnesintegrerad undervisning. Vi är

allvarligt bekymrade över de otaliga rapporter om bristande ordning, skolk,

koncentrationsproblem, mobbning, våld m.m. som kommer från skolorna. Skolan

måste precis som andra arbetsplatser ange regler för verksamheten. Samarbetet

mellan skola, hem, polis och sociala myndigheter måste utvecklas. Vi ser fram

emot regeringens utlovade förslag vad avser ytterligare insatser för att

förebygga mobbning. Alla elever måste ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen

innan de lämnar grundskolan. Enligt vår uppfattning borde debatten om

grundskolan handla mer om undervisningsresultaten än antalet år. Vissa elever

kan behöva längre tid i grundskolan. Vi vill understryka skyldigheten enligt

grundskoleförordningen att elever med behov av särskilt stöd får ett

åtgärdsprogram.

När det gäller gymnasieskolan anser vi att antalet kärnämnen bör minskas och

omfatta svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa.

De ämnen som inte längre är kärnämnen bör ingå som karaktärsämnen i

programmen, och omfattningen av dem i respektive program bör utredas. Det

utrymme som skapas bör användas för elevens tillval eller ämnesfördjupning. I

stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i

kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena

svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall

inte ge generell behörighet till högre utbildning. Vi anser att det

självfallet skall finnas möjligheter att komplettera och läsa in en högre

kurs.

Engagemanget från arbetslivets sida måste öka och skolan måste lära sig att

arbeta tillsammans med arbetslivet. Minimigränsen för den arbetsplatsförlagda

utbildningen (APU) föreslås av Kommittén för gymnasieskolans utveckling att på

sikt höjas, en uppfattning som delas av regeringen. Vi anser att detta är

positivt, men vi anser också att det är nödvändigt att man inför en

finansieringsmodell som gör det attraktivt för arbetsplatserna att ta emot

APU-elever. Vi hänvisar till det förslag härom som föreslogs i betänkandet Höj

ribban! (SOU 1994:101). Lärlingsutbildningen borde enligt vår uppfattning

utgöra ett eget program. Vi anser att skolan bör ha ansvaret för

lärlingsutbildningen under de två första åren och arbetslivet för de

avslutande, i de flesta fall förmodligen två år. Arbetsplatsen borde få

ersättning motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildning under ett år,

samtidigt som lärlingen får ersättning från arbetsplatsen grundad på den

insats som lärlingen gör i produktionen. Utbildningen bör avslutas med ett

gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen. Enligt vår

uppfattning är det positivt att regeringen är beredd att införa yrkesexamen på

vissa yrkesinriktade utbildningar. Vi anser dock att en examen bör införas för

alla elever som fullgjort ett nationellt program, oavsett om det är teoretiskt

eller yrkesinriktat. I likhet med regeringen anser vi att det finns starka

skäl att skapa ett nytt program - teknikprogrammet. När det gäller införande

av ett praktikprogram vill vi framhålla att alla de åtgärder som regeringen

beskriver skall kunna ingå i det nya programmet är fullt möjliga att vidta

redan nu inom det individuella programmet.

Vi delar Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97:Ub27 yrkande 13) att

ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och

entreprenörskap bör inrättas.

Vi anser att regeringen omgående måste satsa på fler platser inom

försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen. Vi noterar att

regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ytterligare

platser för hösten 1997 och även för åren 1998 och 1999. Vi menar dock att

försöksverksamheten bör tillföras ytterligare platser utöver regeringens

förslag. Utbildningen borde fullt utbyggd kunna omfatta minst 20 000 platser.

Vi vill peka på att det finns branscher som inte har fått möjlighet att pröva

den nya utbildningen.

När det gäller kvalitetsarbetet i skolan vill vi framhålla att det inte bara

är enskilda elevers resultat som måste följas upp. Även skolornas resultat

måste belysas tydligare. De nationella proven är därvid ett verktyg.

Resultaten skall redovisas offentligt. Vidare måste skolhuvudmännens ansvar

och skyldigheter följas upp. Dessa frågor bör ges ökad prioritet. En viktig

aktör i skolans kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket. Vi

välkomnar förslaget att Skolverket i framtiden skall ges större möjligheter

att kommentera och ta ställning till resultaten av sitt arbete. Vi anser

däremot att det är fel att verket knyts närmare Regeringskansliet som ett

?stabsorgan?. Verket kan inte både åläggas uppgiften att fritt dra

slutsatserna av sitt arbete och samtidigt vara ?stabsorgan? till

Regeringskansliet. Vi anser att det är bättre att särskilja Skolverkets

uppgifter så att myndighets-, informations- och stabs-uppgifter ligger kvar

inom Skolverkets ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer

och slutledningar flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut.

Det är enligt vår uppfattning viktigt med höga antagningskrav till

lärarutbildningen. Någon form av antagnings-, anlags- eller lämplighetstest

behövs. Vi anser att det finns många skäl att etablera flera olika vägar till

läraryrket. Vidare är det angeläget att utveckla karriärvägar inom läraryrket.

Formerna för lärarcertifikat och en masterutbildning måste utvecklas. Vi vill

också betona att fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av

skolans arbete. Det är även av stor vikt att det finns forskarutbildade lärare

i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler karriärvägar för lärarna

i skolan.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 1 bort

hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 2 och

1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23 och med anledning av motionerna

1996/97:Ub18 yrkande 1, 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt 1996/97:Ub29 och med

avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 3, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4,

1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4,

1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis) och

1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4)

Marie Wilén (c) anför:

Kunskap blir allt viktigare i dagens samhälle och är en drivkraft till

förnyelse. Jag vill betona vikten av att man medvetet bygger upp en

decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveckling i hela landet.

Centerpartiets skolpolitiska mål utgår från fyra begrepp - helhetssyn,

likvärdig utbildning, decentralisering och valfrihet. Undervisningen bör ha en

helhetssyn på barnen och utgå från vad som är bäst för dem. Alla skall ha rätt

till en likvärdig och bra utbildning oavsett var man bor och oavsett social

och ekonomisk bakgrund. Detta innebär dock inte likformig utbildning. Mångfald

och olikheter i undervisningsformer och utbildningsutbud kan tvärtom innebära

större likvärdighet. Decentralisering innebär att beslut och ansvar skall

ligga så nära verksamheten som möjligt. Att få välja skola skall var en

självklarhet för den enskilde eleven, och den möjligheten skall gälla både

kommunala och fristående skolor.

Jag vill framhålla vikten av den form av verksamhet som motsvarar barnens

behov och önskemål och som formar en helhet. Det är nödvändigt med handens och

hjärnans samspel, av teori och praktik, av skapande och inlärning. Jag vill

också betona vikten av kvalitet och utvärdering i ett decentraliserat

skolsystem.

När det gäller förskolan och skolstarten anser jag att en tioårig grundskola

med start vid sex års ålder bör införas senast år 2000. Genom att integrera

förskolans sexåringar i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet

mellan skola och förskola. Förslaget om ett gemensamt måldokument för

förskolans sexårsverksamhet, skolan och skolbarnsomsorgen bör enligt min

uppfattning leda till ett genomförande av en tioårig grundskola. Jag anser

också att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form av

femårsverksamhet liknande den sexårsverksamhet som i dag finns inom förskolan.

Det bör dock vara en från kommunernas sida frivillig verksamhet.

Grundskolan måste ge eleverna en bra grund för fortsatt lärande i

gymnasieskolan. Jag kan inte acceptera att besparingar inom skolan går ut över

eleverna. Jag vill också framhålla att skolan och barnomsorgen har ett stort

ansvar för normbildning. Skolan skall inte vara en värdeneutral plats, och

den kan aldrig acceptera mobbning, våld, rasism eller droger inom sina väggar.

Med försöksverksamheten med föräldrastyrelser i grundskolan och elevstyrelser

i gymnasieskolan kan man förvänta sig att t.ex. kampen mot mobbning och rasism

intensifieras och att nya uppslag kan komma fram i det fortsatta arbetet.

Självklart skall skolmåltiderna vara kostnadsfria för eleverna. Jag utgår

från att kommunerna tar sitt ansvar och även fortsättningsvis anordnar

avgiftsfria skolmåltider. Enligt min uppfattning strider det mot kommunernas

självbestämmanderätt att lagstifta i frågan.

Informationsteknik (IT) skall vara ett medel och ett redskap för att söka

kunskap och därför integreras i all utbildning och alla ämnesområden.

Tillgängligheten till nationella databaser bör öka. Vidare förutsätter jag att

regeringen i det fortsatta arbetet med att utveckla skolans IT-användning tar

till vara erfarenheterna inom detta område från KK-stiftelsen.

Jag anser att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är ofta

fortfarande sorgligt eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan

hänger samman med helheten, synen på barn och hur man lär sig. Enligt min

mening borde man kunna utnyttja olika arbetsmarknadsinsatser för att t.ex.

rusta upp skolornas inomhusmiljöer.

När det gäller gymnasieskolan vill jag i likhet med vad regeringen anfört i

skrivelsen understryka att det finns behov av att gymnasieskolans utbildningar

inriktas mer mot entreprenörskap. Regeringen och Centerpartiet har kommit

överens om att en ny modern lärlingsutbildning bör utvecklas inom

gymnasieskolan. Jag vill betona att lärlingsutbildningen måste vara flexibel

och anpassas efter rådande förhållanden.

Kostens betydelse för hälsan är odiskutabel. Det är viktigt att ge utrymme

för kunskap om mat och näringsbehov i skolan. Hemkunskapsämnets ställning i

grundskolan bör därför stärkas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4

bort hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub24 (delvis) och

1996/97:Ub233 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: Ub18

yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22

yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27

yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis) och 1996/97:Ub29 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub24 (delvis) och med

anledning av motion 1996/97:Ub21 samt med avslag på motionerna

1996/97:Ub19 och 1996/97:Ub27 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)

Ola Ström (fp) anför:

Skolan är samhällets kraftfullaste verktyg för att ge alla människor jämlika

livschanser. Sverige måste få ett utbildningssystem av världsklass, vilket

enligt min uppfattning innebär att mer av samhällets kraft måste satsas på

utbildningen.

När det gäller förskolan och barnomsorgen vill jag betona att alla barn från

tre års ålder måste erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk

inriktning. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare.

Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del

av skolsystemet. Förskollärarutbildningen skall bli mer integrerad med

utbildningen för grundskollärare. Ett gemensamt måldokument för skolan,

förskolan och skolbarnsomsorgen är ett steg i rätt riktning.

En ökad kvalitet inom grundskolan kräver enligt min uppfattning att den

skall vara en tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder. Vidare bör

det krävas pedagogisk mångfald, utveckling av lärarnas professionalitet,

skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn med svårigheter i

skolan, t.ex. dem med läs- och skrivsvårigheter. Vidare bör slutbetyg i

svenska som andraspråk inte kunna ersätta slutbetyg i svenska. Fristående

skolor bör finnas för ökad valfrihet och mångfald. Det krävs en avveckling av

timplanen, åtgärder mot mobbning, jämställdhet på alla plan i skolan och en

satsning på informationsteknik (IT) som verktyg i alla ämnen

När det gäller åtgärder för att förebygga läs- och skrivsvårigheter

välkomnar jag att regeringen har tillsatt en utredning för att analysera

frågan. Jag utgår från att det sker en tydlig belysning av skolans roll som

problemlösare och att även barnomsorgens roll behandlas av utredningen. Jag

vill också betona att kunskaper i svenska språket har en central roll för

elevens möjligheter att klara sig bra i grundskolan. Målet för undervisning i

svenska språket bör sättas lika högt för invandrarelever som för svenska

elever.

Det finns kommuner i Sverige där segregation är ett påtagligt problem. Jag

anser att rätten att fritt välja skola kan vara ett medel mot segregation. Men

det krävs fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt stöd

måste ges större resurser. Jag anser att fristående och kommunala skolor skall

värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ekonomiskt ersätta godkända

fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv under vilket

ersättningen inte får sjunka.

När det gäller jämställdhet är lärarnas kunskaper inom området viktiga.

Kunskaper måste förmedlas till eleverna inom lärarutbildningen och lyftas fram

i fortbildningen. Även när det gäller IT måste lärarna få fortbildning i

användningen av den nya tekniken. Skolverket bör initiera en ökad utveckling

av programvara för interaktiv användning av multimedia. Jag anser det också

viktigt att kommunerna tar upp satsningar på IT i sina skolplaner.

När det gäller gymnasieskolan anser jag att en ökad kvalitet kräver färre

kärnämnen, flexibilitet, ett nytt personligt program där eleven själv väljer

kurser utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt

teknikprogram, en ny lärlingsutbildning, en frivillig gymnasieexamen för alla

elever som avslutar ett program, fler forskarutbildade lärare och fler

lektorat. Jag anser att kärnämnena bör begränsas till ämnena svenska, engelska

och matematik för att markera betydelsen av dessa ämnen och samtidigt öka

elevernas möjlighet till egna val av kurser. Kunskapskraven i dessa kärnämnen

får inte sänkas. Jag anser vidare att de tre åren i gymnasieskolan skulle

kunna utnyttjas mer flexibelt och organiseras i etapper. Den som av olika

anledningar föredrar kortare studietid i tonåren skall kunna komma tillbaka

och läsa vidare, inom ramen för de tre gymnasieåren, t.ex. vid komvux.

Jag anser att det är viktigt att redan på gymnasienivå finna flexibla

kombinationer av utbildningslösningar som stimulerar och lär inför ett eget

företagande. Jag delar också Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97:

Ub27 yrkande 13) om behovet av ett nationellt program med speciell inriktning

på företagande och entreprenörskap.

När det gäller vuxenutbildningen anser jag att det behövs ett fördjupat

samarbete mellan gymnasieskolan och komvux. Genom detta kan en ökad

flexibilitet och en friare studietakt underlättas. Jag anser också att komvux

bättre måste fylla den gråzon som i dag finns mellan gymnasieskolan och

högskolan. Enligt min uppfattning kommer folkbildningen - studieförbund och

folkhögskolor - även i framtiden att ha en viktig roll. Jag vill också peka på

sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten och förutsättningarna för

att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och att starta nya företag. Det

bör finnas en möjlighet till kompetenshöjning mitt i livet.

Jag vill betona att ökad kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. kräver att fler

lektorstjänster inrättas och tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter

till löneutveckling och ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska

inriktningar kan enligt min uppfattning stärka läraryrket. Jag vill också peka

på att efterfrågan på lärare kommer att öka. Det krävs rekryteringsinsatser

och fler platser i högskolan. Enligt min uppfattning bör regeringen snarast

återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag till åtgärder.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort

hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4 och med

anledning av motion 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt med avslag på

motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och

6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis),

1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis),

1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför:

Regeringen lyfter fram kvalitet och likvärdighet som nyckelorden för sin

utvecklingsplan. Jag vill tillägga ordet tillgänglighet. Med tillgänglighet

avses att det skall finnas ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att

komplettera sin utbildning. Jag anser att det är av stor vikt med ett generöst

och förutsägbart system för studiefinansiering. Tillgänglighet innebär också

att skolan skall ha fler kontaktytor med världen utanför - föräldrar,

folkrörelser, näringsliv och högskola.

Jag anser att det behövs en förnyelse av skolan och en förändring av

nuvarande arbetsformer. Lärares och skolledares yrkesroll behöver utvecklas.

Jag anser bl.a. att läraryrket behöver en starkare forskningsanknytning.

Lärare och elever skall ha beslutanderätt i pedagogiska, ekonomiska och

administrativa frågor. Eleverna skall vara delaktiga i ansvaret för skolans

dagliga verksamhet. Jag vill också betona att alla barn och ungdomar, också de

med behov av särskilt stöd, har rätt till en likvärdig utbildning.

Boendesegregationen i de större städerna är ett stort problem och hotar

likvärdigheten. Skolan är en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan

fungerar avspeglar hur väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar.

Jag anser att problemen i skolan som de skildras i regeringens skrivelse inte

i första hand är av skoladministrativ eller pedagogisk art utan måste ses i

ett större sammanhang. Många tecken visar att barn mår dåligt. Skillnader i

hälsa och utveckling mellan barn från olika socioekonomiska grupper tenderar

att öka.

Jag anser att kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn

till arbetslösa bör förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt

viktig för alla barns utveckling och hälsa. En fungerande barnomsorg är

nödvändig även för den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten

att få en ny anställning minimal.

Skolans elevvård har försämrats genom ett minskat antal skolkuratorer,

psykologer och skolsköterskor. Enligt en undersökning år 1995 fanns inte

skolhälsovården nämnd i en tredjedel av skolplanerna. Inte heller i

regeringens utvecklingsplan lyfts problemen för elevvården fram. Jag anser att

det är viktigt att frågan om skolans elev- och skolhälsovård uppmärksammas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort

hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4 och med

avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97: Ub20 yrkandena

1-4 och 6-23, 1996/97:Ub23, 1996/97: Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26

yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28

(delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1)

Gunnar Goude (mp) anför:

Skolan skall förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Jag

vill betona att skolan skall utvecklas från en skola för alla till en skola

för envar. Många kommuner har inte fungerande skolplaner, utvecklade rutiner

för uppföljningar och utvärderingar av skolans verksamhet eller en effektiv

tillsyn. De kommunala anslagen måste öka, och kontrollen av att kommunerna

verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra

måste förbättras.

Jag saknar i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida

arbetsmarknaden. Jag anser att det i framtiden kommer att krävas kunskaper om

de grundläggande biologiska villkoren, ett ständigt vaksamt miljömedvetande

och en förståelse för relationen mellan globala problem och lokala

verksamheter.

När det gäller gymnasieskolan gör utvecklingsplanen delvis ett intryck av

att vara en uppmaning till lärare och skolledare att bättre utnyttja det stora

svängrum för förbättringar av undervisningen som det nya regelverket faktiskt

ger. Detta budskap skulle enligt min mening lättare anammas om man inte

vidhöll kraven på målrelaterade betyg. Betygssystemet är ett pedagogiskt

hinder. Naturkunskap, filosofi och estetik är enligt min uppfattning centrala

kunskapsområden för alla människor som skall föra samhällsutvecklingen mot

långsiktig hållbarhet och ökad livskvalitet. Innehållet i dessa ämnen bör

tillhöra den för alla elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena är

tänkta att ge. Det ligger en risk i att gymnasieskolans planering inte

tillräckligt uppmärksammar att gymnasiestudierna sker under en period i livet

när så många centrala levnadsfrågor söker sina svar och sinnet är mer öppet än

någonsin för starka konstnärliga upplevelser och livsfilosofiska

frågeställningar. Livslångt lärande borde innebära att vi kan planera

inlärning över livet med hänsyn till vilken period i livet som är mest lämpad

för olika ämnesstudier. Genomförandet av gymnasiereformen innebär den kanske

största omställningen i svensk undervisning någonsin. Jag anser att betydande

medel bör anslås i nästa budget för fortbildning av lärare och skolledare.

Enligt min mening är det självklart att datorkunskap skall ingå i

utbildningen från årskurs 4 i grundskolan och vidare uppåt. Datorerna har

också sin givna plats som hjälpmedel i skolorna. Åtgärder för att utbilda

lärare måste skyndsamt vidtas och frågan om datoranvändning i

vuxenutbildningen särskilt uppmärksammas.

Kraftfulla åtgärder borde ha vidtagits för länge sedan när det gäller

mobbningsfrågan. Jag anser att det skall vara en lagstadgad plikt för varje

skola att ha ett handlingsprogram mot mobbning med tydligt juridiskt

ansvariga. Detta bör omgående verkställas.

Effektiva åtgärder för stöd till elever med specifika läs- och

skrivsvårigheter bör likaså vidtas omgående.

Jag vill peka på att det redan råder lärarbrist inom vissa ämnesgrupper.

Antalet elever i grundskolan och något senare i gymnasieskolan kommer att öka.

Därtill kommer 100 000 nya platser i vuxenutbildningen. Det är också redan i

dag en skriande brist på utbildade lärare vid de små och medelstora

högskolorna. Jag anser att kraftiga stimulansåtgärder för högkvalitativ

lärarutbildning bör högprioriteras.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort

hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub28 (delvis) och med avslag

på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och

6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97: Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis),

1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15,

1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4)

Inger Davidson (kd) anför:

Jag vill betona att det är viktigt att samhället organiserar de offentliga

resurserna på ett sådant sätt att omsorgen hjälper och kompletterar, men inte

ersätter, familjerna. Det är viktigt att komma ihåg att många barn i dag får

sin omsorg på annat sätt än genom det offentliga systemet. Jag anser att

föräldrarnas roll och inflytande bör betonas i måldokumentet för de yngre

förskolebarnen. Ett gott samarbete mellan föräldrarna och förskolan är en

förutsättning för en positiv utveckling för barnen. Det framgår inte om den

öppna förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Jag anser att den öppna

förskolan skall vara tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte

deltar i annan förskoleverksamhet. Skolstarten skall var flexibel och utformas

i samverkan mellan föräldrar, förskollärare, fritidspedagoger och lärare. Jag

avvisar skolplikt från sex års ålder och anser att skolplikten även

fortsättningsvis skall var nioårig.

Det är samhällets skyldighet att ge alla en likvärdig möjlighet att

utvecklas efter sina anlag, intressen och önskemål. Jag vill betona

grundskolans roll i det nationella kunskapslyftet. Om hela tiden stora grupper

lämnar grundskolan med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i

efterhand åtgärda bristerna det allt överskuggande i stället för

kompetensutveckling och livslångt lärande.

Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är en del av

skolans vardag på många håll. Jag är övertygad om att arbetet med att motverka

dessa företeelser måste ta sin utgångspunkt i det etiska perspektiv som

beskrivs i läroplanens avsnitt om skolans värdegrund. Värdegrunden måste

omsättas i praktiken i skolans vardagliga arbete.

Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Segregering är att

inskränka människors frihet. Att ha möjlighet att välja undervisning för sina

barn är något helt annat. Det bidragssystem som införts för fristående skolor

och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder enligt min

uppfattning till krångel och osäkerhet för skolorna om vad som gäller.

Beträffande elev- och föräldrainflytande vill jag framhålla att jag ser

positivt på utvecklingen av föräldrainflytandet genom försöksverksamheten med

lokala styrelser med föräldramajoritet. Ännu viktigare är dock att föräldrarna

blir en naturlig del av skolans vardag. Utvecklingssamtalet i grundskolan är

ett bra och konkret exempel på hur skolan tillsammans med eleven själv och

föräldrarna följer elevens utveckling och planerar den fortsatta skolgången.

Jag anser att motsvarande ordning bör införas även i gymnasieskolan. Även om

eleverna i gymnasieskolan är äldre bör det naturliga ändå vara att föräldrarna

inbjuds till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning m.m.

Förslaget i proposition 1996/97:109 att tillsätta styrelser med elevmajoritet

i gymnasieskolan avvisas av Kristdemokraterna. Det leder inte till målet att

eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag.

Det måste vara möjligt att fullfölja sin utbildning i gymnasieskolan inom

mer flexibla ramar. Jag anser att rätten att fullfölja gymnasiestudierna upp

till 25 års ålder bör gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett

praktikprogram. När det gäller lärlingsutbildning vill jag betona att den

arbetsplatsförlagda utbildningen måste finnas med från början och varvas med

teoretiska studier under hela perioden. Det bör vara möjligt att gå två grenar

inom ett program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Enligt min mening är det

viktigt att eleverna inte behöver vänta i två år utan får börja med

?lärlingsdelen? direkt. Jag anser vidare att ett nationellt program med

speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör inrättas. Detta bör

beaktas vid översynen av programstrukturen. Regeringen avser att utreda

konsekvenserna av en minskning av antalet kärnämnen. Jag vill betona att

intresset för existentiella frågor är stort bland ungdomar i dag. Inom

speciellt religionskunskapsämnet är det naturligt att möta elevernas intresse

i dessa frågor och ge dem verktyg för att bearbeta sina tankar i de stora

livsfrågorna. Alla elever behöver få den möjligheten. Enligt min uppfattning

måste en betydligt mer omfattande utredning och analys göras av eventuella

förändringar i fråga om antalet kärn-ämnen och deras inriktning.

Enligt min mening är det viktigt att det inom vuxenutbildningen skapas en

större flexibilitet där elevens egna förutsättningar i högre grad får styra

undervisningens uppläggning. Vuxenstuderande upplever sig pressade av alltför

hård studietakt och svårtolkad poängsättning. Studiepoängen för t.ex.

naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två till tre ytterligare

ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng som krävs för att

finansiera studierna. Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses

över.

Jag anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka

slöjdens och idrottens ställning. Även hemkunskapsämnet bör lyftas fram i det

sammanhanget. Både folkhälso- och hushållsekonomiska skäl talar för att

ungdomar behöver bättre kunskaper och färdigheter i de moment som ingår i

detta ämne. Detta bör beaktas i den den översyn av timplanen som regeringen

aviserar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4

bort hemställa:

1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15

och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20

yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23,

1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub28 (delvis),

1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 och med

anledning av motionerna 1996/97:Ub19 yrkande 1, 1996/97:Ub21 och

1996/97:Ub24 (delvis) samt med avslag på motion 1996/97:Ub19 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor

(mom. 2)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Inger Davidson (kd), Marie Wilén (c) och Ola Ström (fp) anför:

Det nya bidragssystemet för fristående skolor skall tillämpas för första

gången hösten 1997. Detta innebär att förhandlingar nu pågår mellan kommunerna

och de fristående skolorna. Vi anser det synnerligen angeläget att

bidragsgivningen i kommunerna noga följs redan från starten. Vi noterar att

regeringen den 15 maj har tillsatt den i propositionen aviserade kommittén för

uppföljning av resursfördelningen. Vi vill betona vikten av att effekterna av

det nya bidragssystemet för de fristående skolorna analyseras noga.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 2 bort

hemställa:

2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub20 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) och Gunnar Goude (mp) anför:

Vi anser att de pedagogiska vinsterna av en betygsfri skola är så stora att

frågan bör utredas. Betygssystemet är ett pedagogiskt hinder i undervisningen.

Enligt vår mening går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir

resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som

urvalsinstrument till högre studier.

Vi ser allvarligt på förekomsten av sexuella trakasserier i skolan. Det är

oftast flickor som drabbas men det förekommer också att pojkar blir det. Det

är vanligast att elever trakasserar andra elever, men det finns också fall där

lärare utsatt elever för sexuella trakasserier. Flera instanser har lyft fram

frågan, bl.a. har den tagits upp av Kommittén som följer gymnasieskolans

utveckling i dess senaste betänkande (SOU 1997:1). Vi anser att frågan är av

sådan vikt att den borde ha uppmärksammats i utvecklingsplanen. Motion

1996/97:Ub22 yrkande 5 bör bifallas av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 3 och 6 bort

hemställa:

3. beträffande betygen i skolan

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och

1996/97:Ub28 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

6. beträffande sexuella trakasserier

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................5

Inledning 5

Skrivelsens innehåll i huvudsak 5

Vissa övergripande frågor 7

Kvalitet och likvärdighet m.m. 7

Skrivelsen 7

Motionerna 7

Utskottet 8

Valfrihet Segregation 10

Skrivelsen 10

Motionerna 11

Utskottet 12

Elev- och föräldrainflytande 12

Skrivelsen 12

Motionerna 13

Utskottet 13

Förskola, skolstart m.m. 14

Skrivelsen 14

Motionerna 15

Utskottet 16

Vissa grundskolefrågor 18

Skrivelsen 18

Motionerna 18

Utskottet 20

Gymnasieskolan 22

Skrivelsen 22

Motionerna 23

Utskottet 24

Vuxenutbildningen 26

Skrivelsen 26

Motionerna 26

Utskottet 27

Skolverkets roll m.m. 28

Skrivelsen 28

Motionerna 29

Utskottet 29

Lärarfrågor m.m. 30

Skrivelsen 30

Motionerna 30

Utskottet 31

Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt

avser utvecklingsplanen i huvudsak

32

Övriga frågor 32

Utvecklingsplanen i övrigt 35

Hemställan 36

Reservationer........................................37

1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 37

2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 40

3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 42

4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 44

5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 45

6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 46

7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (mom. 2) 48

8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6) 48