Bet. 1996/97:UbU14

Utbildningsutskottets betänkande

1996/97:UBU14

Huvudmän för gymnasial utbildning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1996/97

UbU14

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling

med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning

från gymnasieelevernas hemkommuner. Lagförslaget innebär att respektive lands-

ting sänker och kommunerna inom landstinget höjer sina skattesatser med ett

belopp som svarar mot landstingets skattefinansierade kostnader för

naturbruks- och omvårdnadsprogrammen inom de gymnasiala utbildningarna.

Skatteväxlingen skall ske senast inför år 1999. Beloppet för skatteväxling

bestäms för varje landstingsområde genom överenskommelser mellan landstinget

och kommunerna som ingår i landstinget.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ändringar i skollagen

som i huvudsak innebär att landstingen efter överenskommelse med en kommun får

rätt att anordna även specialutformade program i gymnasieskolan och

gymnasiesärskolan.

Motionsyrkanden från Moderaterna avstyrks. De syftar bl.a. till att

kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial utbildning och att

följaktligen landstingen inte skall få möjlighet att anordna specialutformade

program. Yrkandena följs upp i en reservation (m) till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:110 Vissa skolfrågor m.m. (i motsvarande

del) föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild

skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att

begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1996/97:Ub17 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om huvudmannaskapet för utbildningen inom gymnasieskolan, gymnasial

vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om formerna för skatteväxlingen mellan kommun och landsting,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att landstingen bör ges

vidgade möjligheter att ordna specialutformade program inom gymnasieskolan i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning på entreprenad.

Motion från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Ub240 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrat huvudmannaskap

för de gymnasieskolor som har landsting som huvudman i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1996/97:110 Vissa

skolfrågor m.m. i den del propositionen avser frågor om huvudmannaskap för

gymnasial utbildning och skatteväxling mellan landsting och kommuner, samt

motionsyrkanden i anslutning till dessa.

Utskottet har i sitt betänkande 1996/97:UbU12 behandlat propositionen i

övrig del, dvs. redovisningen i denna av regeringens bedömningar i fråga om

hemspråksundervisningen, samt ett i ärendet väckt motionsyrkande.

Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar

I propositionen redogör regeringen för gällande bestämmelser i skollagen

(1985:1100) i fråga om rätten för kommuner och landsting att anordna gymnasial

utbildning. Utifrån denna redogörelse lämnar regeringen en beskrivning av

nuvarande organisation för utbildningar inom områdena naturbruk och omvårdnad.

Landstingens respektive kommunernas kostnader för dessa utbildningar redovisas

också.

När det gäller landstingens rätt att anordna gymnasial utbildning beslutade

riksdagen våren 1996 om ändrade regler i skollagen (prop. 1995/96:183, bet.

UbU10, rskr. 265, SFS 1996:566). Tidigare fick ett landsting anordna

utbildning enbart på sådana nationella program i gymnasieskolan som avser

naturbruk och omvårdnad. Enligt den nya lydelsen av skollagen fr.o.m. den

1 juli 1996 får ett landsting efter överenskommelse med en kommun anordna även

andra nationella program. Om överenskommelse med kommunen träffas kan

landstinget också anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i

komvux inom andra områden än naturbruk och omvårdnad samt nationella program i

gymnasiesärskolan och motsvarande utbildning i särvux. Samtidigt, från den 1

juli 1996, togs den bestämmelse i skollagen bort som gav landstingen

företrädesrätt framför kommunerna att anordna gymnasieutbildning inom

naturbruk och omvårdnad.

Varje kommun är enligt skollagen skyldig att erbjuda samtliga ungdomar i

kommunen utbildning i gymnasieskolan på nationella program, specialutformade

program eller individuella program fram t.o.m. det första halvåret det år de

fyller 20 år. Kommunen har ansvar för att alla ungdomar får tillgång till ett

allsidigt urval av program. Erbjudandet skall när det gäller nationella

program avse utbildning som anordnas antingen inom kommunen eller i en annan

kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal som hemkommunen

slutit med den andra kommunen eller med landstinget. Genom slopandet av

landstingens företrädesrätt till utbildningar inom områdena naturbruk och

omvårdnad har kommunen från den 1 juli 1996 obegränsad rätt att anordna

samtliga nationella program.

Regeringen konstaterar att nyssnämnda ändringar i skollagen löste en rad

problem. Dels fick kommunerna rätt att utan medgivande från landstinget

anordna omvårdnads- och naturbruksutbildningar i gymnasieskolan, dels

undanröjdes också hindret för landsting att anordna andra nationella program i

gymnasieskolan om ett landsting kommit överens med en kommun om detta.

Motsvarande ändringar beträffande komvux, gymnasiesärskola och särvux har

givit kommunerna alla formella möjligheter att själva anordna den gymnasiala

utbildning varje kommun önskar. Samtidigt har möjligheter öppnats för att låta

landstingen ta en större andel av de gymnasiala utbildningarna.

Även med de nya reglerna kvarstår dock enligt regeringen vissa problem. För

att åtgärda dessa lägger regeringen nu fram förslag till lagstiftning rörande

skatteväxling mellan landsting och kommuner samt förslag om att landsting

skall få möjlighet att också anordna specialutformade program inom

gymnasieskolan. Utskottet behandlar förslagen i följande avsnitt.

Regeringen redogör i propositionen för innebörden av begreppet

huvudmannaskap i skollagen. Enligt lagen har hemkommunen en skyldighet att

erbjuda utbildning, men det är den kommun eller det landsting eller den

fristående gymnasieskola som anordnar utbildningen som är dess huvudman och

ansvarar för utbildningen.

Landstingen bör enligt regeringens bedömning även i fortsättningen ha

initiativrätt (men ej företrädesrätt) till de nationella programmen i

gymnasieskolan inom områdena naturbruk och omvårdnad samt till utbildningar

med motsvarande innehåll i komvux.

I motionerna 1996/97:Ub17 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub240 (m) yrkande 12

anförs att kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning.

Det är enligt motionärerna inte logiskt, praktiskt eller modernt att

landstingen skall ansvara för en liten del av gymnasieutbildningarna, medan

kommunerna har det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en

gymnasieutbildning. Alltså bör kommunerna ha huvudmannaskapet för utbildningen

inom gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar,

gymnasiesärskolan och särvux.

U t s k o t t e t noterar att enligt redovisningen i propositionen bedriver

landstingen utbildning på naturbruksprogrammet i 46 skolor med sammanlagt

2 137 intagningsplatser. Kommunerna anordnar programmet i sex skolor med 234

platser. Motsvarande uppgifter för omvårdnadsprogrammet visar att landstingen

driver 92 skolor med 4 575 intagningsplatser, medan kommunerna svarar för

omvårdnadsutbildning i 36 skolor med 1 146 platser.

Utskottet anser i likhet med regeringen att de av riksdagen under föregående

riksmöte beslutade ändringarna i skollagen i fråga om möjligheterna för

kommuner och landsting att anordna gymnasiala utbildningar öppnar för flexibla

lösningar. Genom regional samverkan kan olika organisationsformer skapas

alltefter det lokala behovet och de samlade resurserna användas på ett

effektivt sätt. Riksdagen bör enligt utskottets mening avslå motionsyrkandena.

Skatteväxling mellan kommuner och landsting

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting

att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner.

Bakgrunden till lagförslaget är följande. När det specialdestinerade

statsbidraget till landstingens gymnasieutbildningar upphörde den 1 juli 1991,

fick landstingen rätt att uppbära interkommunal ersättning från elevernas

hemkommuner motsvarande högst det statsbidrag som utgick till hemkommunen för

elevens utbildning i gymnasieskolan. Det kom att medföra att landstingen

täckte sina kostnader för utbildningen inom naturbruk och omvårdnad på

gymnasieskolan till ungefär en tredjedel med interkommunal ersättning, medan

de övriga två tredjedelarna finansierades med landstingsskattemedel. Samtidigt

med att riksdagen våren 1996 beslutade om ändrade regler för landstingens

möjligheter att anordna gymnasial utbildning slopades denna föråldrade

specialbestämmelse för landstingen (prop. 1995/96:183, bet. UbU10, rskr. 265).

Mellan primärkommuner gäller full kostnadstäckning med interkommunal

ersättning. Enligt den nya lydelsen av 5 kap. 23 § skollagen, som trädde i

kraft den 1 juli 1996, kan även landstingen kräva full kostnadstäckning för

gymnasieskolan i interkommunal ersättning från elevernas hemkommuner (SFS

1996:566).

Regeringen framhåller i propositionen att kommunen har det fulla ansvaret

för att erbjuda sina invånare en gymnasial utbildning. För att kommunen helt

skall kunna ta detta ansvar måste den förfoga över de skatteintäkter som kan

hänföras till sådan utbildning, dvs. till utbildning i gymnasieskola, komvux,

gymnasiesärskola och särvux. Med de totala skattemedlen samlade i kommunerna

avgör dessa på vilket sätt de vill skaffa utbildningsplatser till sina

ungdomar och vuxna. Enligt regeringen är landstingens roll i detta sammanhang

att på eget initiativ eller efter överenskommelse med en kommun anordna vissa

gymnasiala utbildningar och ställa dessa platser till förfogande för elever

från de kommuner som inte själva anordnar utbildningarna i fråga. Inom

områdena naturbruk och omvårdnad domineras utbildningsutbudet helt av

landstingen. Det är enligt regeringens mening av stor vikt att landstingen

fortsätter att erbjuda sina gymnasiala utbildningar, även om en skatteväxling

kommer att innebära att dessa helt finansieras genom interkommunal ersättning

från hemkommunerna. Genom överenskommelser med kommunerna kan landstingens

engagemang i de gymnasiala utbildningarna ytterligare vidgas, anför

regeringen.

Den närmare innebörden av lagförslaget är följande. Ett landsting skall, när

det fastställer sin skattesats, sänka skattesatsen med det belopp som

motsvarar det minskade utdebiteringsbehov som uppkommit med anledning av att

landstingen fr.o.m. den 1 juli 1996 har fått möjlighet att begära full

ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. Den sänkning av landstingets

skattesats som avses är det skatteutrymme som har motsvarats av landstingets

kostnader för anordnandet av naturbruksprogrammet och omvårdnadsprogrammet

inom de gymnasiala utbildningarna. Skatteväxlingen skall ske senast inför år

1999. En kommun som ingår i ett landsting får, när den fastställer sin

skattesats, höja den med det belopp som motsvarar högst landstingets sänkning

av skattesatsen. Varje landsting och de kommuner som ligger inom respektive

landsting skall före utgången av år 1998 träffa en överenskommelse med vilket

belopp landstingen skall sänka sin skattesats. Lagen föreslås träda i kraft

den 1 juli 1997.

När det gäller storleken av det belopp som skatteväxlingen skall omfatta

konstateras i propositionen att det finns en mycket stor spridning vad avser

utbildningskostnader mellan landets landstingsområden. Innan beloppet för

skatteväxling fastställs behöver därför en avstämning göras mot de faktiska

kostnader som denna verksamhet har. Kostnaderna för de regionala kun-

skapscentrum, som finns i vissa län och som inte ingår i de gymnasiala

utbildningarna, bör exempelvis frånräknas kostnaderna för naturbruksskolornas

utbildningar för att ge ett adekvat växlingsbelopp. En skatteväxling behöver

enligt regeringen inte innebära att varje enskild kommun direkt kompenseras

för de kostnader som uppstår. Utfallet av skatteväxlingen kommer att bero på

dels kommunernas skattekraft, dels hur många elever från kommunen som deltar i

landstingets utbildningar. Det utjämningssystem för kommuner och landsting som

finns fr.o.m. den 1 januari 1996 kommer dock att utjämna för dessa båda

faktorer.

I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 2 anförs att regeringens förslag om

skatteväxling tydliggör att det är kommunerna som har ansvaret för

finansieringen av gymnasieskolan och komvux. Motionärerna betonar att

skatteväxlingen bör genomföras fullt ut mellan samtliga landsting och

kommuner. En smyghöjning av skatten genom att landstingen tar det frigjorda

utrymmet i anspråk för andra ändamål kan inte tillåtas, understryker de. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

U t s k o t t e t delar helt regeringens bedömning att kommunernas

skyldighet att från den 1 juli 1996 erlägga full interkommunal ersättning till

landstingen kräver att de ekonomiska förhållandena mellan landsting och

kommuner snarast regleras. Utskottet noterar att landstingens sammanlagda

nettokostnad för gymnasial utbildning som täcktes av landstingsskattemedel år

1995 var 1 435,7 miljoner kronor enligt redovisningen i propositionen. Som

regeringen påpekar innebär ett utnyttjande från landstingens sida av den nya

möjligheten att ta ut full kostnadsersättning för gymnasieskolan i

interkommunal ersättning från hemkommunerna att utbildningskostnaderna

övervältras från landsting till kommuner. En skatteväxling mellan landsting

och kommuner är därför enligt utskottets mening både motiverad och angelägen.

Också ur den aspekten att det är kommunen som har huvudansvaret för att

erbjuda invånarna utbildning är det rimligt att kommunen får disponera det

totala skatteutrymme som används för gymnasiala utbildningar.

Som nämnts i det föregående har hemkommunen ansvar för att alla ungdomar får

tillgång till ett allsidigt urval av program inom gymnasieskolan antingen inom

hemkommunen eller i annan kommun eller i landstinget enligt samverkansavtal.

För utbildning i annan kommun eller landsting, där samverkansavtal saknas, är

hemkommunen i regel skyldig att betala interkommunal ersättning. Antalet

utbildningsplatser på de olika programmen skall enligt skollagen anpassas med

hänsyn till elevernas önskemål. Utbudet av kurser och studievägar är dock

beroende av antalet studerande som väljer dem. Efterfrågan på olika

utbildningar kommer att avgöra i vilken omfattning viss utbildning kan

bedrivas.

I de utvärderingar som gjorts av gymnasieskolan sedan dess tillkomst har

landstingens utbildningar kvalitetsmässigt satts mycket högt (prop. s. 19).

Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att en sammanhållen

naturbruksutbildning med hög kvalitet kan bibehållas. Det är vidare angeläget

att man i förhandlingarna om skatteväxling mellan kommuner och landsting tar

det regionala ansvaret och särskilt uppmärksammar de effekter skatteväxlingen

kan få för kommuner och landsting som tar ansvar för att driva

naturbruksutbildningarna.

Utskottet konstaterar att förslaget till lag om särskild skatteväxling inte

innehåller någon bestämmelse om med vilket belopp landstingen skall sänka sina

skattesatser. Uppgifter som redovisas i propositionen ger en bild av

kostnadsläget i landet för landstingens gymnasiala utbildningar år 1995 som

visar på stor spridning. Ställt i relation till landstingens totala

skattefinansiering erhålls den skattesats (öre per skattekrona) som

kostnaderna för utbildningarna utgör. Riksgenomsnittet är 18 öre/skattekrona.

Landstinget i Jämtland har det högsta värdet med 33 öre/skattekrona, medan

landstingen i Norrbotten och Stockholm har de lägsta värdena med vardera 8

öre/

skattekrona. Enligt författningskommentaren (prop. s. 29) får det förutsättas

att parterna kan komma överens om vilket belopp som är det rätta och att

skatteväxlingen därefter genomförs inom föreskriven tid. Med hänsyn till

skillnaderna i utbildningskostnader utgår utskottet från att de

överenskommelser som träffas mellan landsting och kommuner inom respektive

landstingsområde om belopp för skatteväxling kommer att variera i utformning

landstingsområdena emellan. Utskottet instämmer med regeringen att kostnaderna

för de regionala kunskapscentrum som vuxit fram vid vissa naturbruksgymnasier

därvid bör frånräknas utbildningskostnaderna för att ge ett riktigt

växlingsbelopp.

Utskottet vill också peka på att en parlamentarisk kommitté,

Utjämningsutredningen (Fi 1995:16), för närvarande arbetar med att följa upp

och utveckla det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting som

infördes den 1 januari 1996. Detta system skall genom inkomstutjämning

kompensera för skillnader i skattekraft mellan enskilda kommuner respektive

landsting. Genom en justering i kostnadsutjämningen avseende gymnasieskolan

kommer även skillnader i kostnader som beror på val av landstingens

gymnasieutbildningar att utjämnas mellan kommunerna framöver.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade

möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas

hemkommuner.

När det särskilt gäller yrkande 2 i motion 1996/97:Ub17 vill utskottet

hänvisa till finansutskottets behandling hösten 1996 av regeringens förslag

till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till

kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (prop. 1995/96:213, bet. 1996/97:

FiU6, rskr. 1996/97:16). Lagen, som antogs av riksdagen, reglerar hur en höjd

skattesats för åren 1997 eller 1998 i förhållande till 1996 års skattesats

påverkar det generella statsbidraget. Höjda skattesatser i samband med

skatteväxling är dock enligt lagtexten undantagna från sanktioner i form av

minskade statsbidrag. I yttrande till finansutskottet ansåg

konstitutionsutskottet att det borde klarläggas att den kommun eller det

landsting som lämnar ifrån sig en uppgift skall sänka sin skatt i motsvarande

mån. Finansutskottet anförde (bet. s. 6) att regeringsförslaget utgick från

att kommuner och landsting som lämnar ifrån sig en uppgift sänker sin skatt på

avtalat sätt. Enligt vad finansutskottet erfarit fanns det inget exempel på

att så inte hade skett. Om en kommun eller ett landsting som lämnar ifrån sig

en uppgift skulle besluta om en mindre sänkning av skattesatsen än den som

avtalats är innebörden de facto en skattehöjning som enligt lagförslaget kan

medföra minskat generellt statsbidrag, menade finansutskottet.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det för närvarande inte finns

några regler som begränsar kommuners och landstings möjligheter att för år

1999 fritt fastställa sina skattesatser.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Ub17

yrkande 2.

Specialutformade program

Som redovisats i det föregående får ett landsting utan särskild

överenskommelse med en kommun anordna utbildning endast på sådana nationella

program som avser naturbruk och omvårdnad. Genom de ändringar i skollagen som

infördes fr.o.m. den 1 juli 1996 får landstingen efter överenskommelse med en

kommun anordna även andra nationella program.

I propositionen meddelas att det på olika håll i landet har aktualiserats

att landsting på kommunernas önskemål också borde få anordna specialutformade

program, bl.a. med anknytning till det lokala näringslivet. Detta är dock med

nuvarande regler inte möjligt.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett landsting efter

överenskommelse med en kommun får anordna specialutformade program inom

gymnasieskolan. Motsvarande bör gälla för gymnasiesärskolan. Regeringen vill

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100), där bestämmelser med denna innebörd tillagts.

Också vissa andra ändringar - i förtydligande syfte - bör enligt regeringen

nu göras i 5 kap. skollagen. Sålunda bör beskrivningen av de specialutformade

och individuella programmen återfinnas bland de inledande bestämmelserna i

kapitlet. Vidare föreslås ett förtydligande när det gäller regler för

mottagande av sökande till specialutformade och individuella program som är

avsedda för en grupp av elever. Bland annat bör regleras en skyldighet för en

kommun eller ett landsting att i sådana fall även ta emot behöriga sökande som

inte är hemmahörande i samverkansområdet om den sökandes hemkommun har åtagit

sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Lagändringarna föreslås träda

i kraft den 1 juli 1997.

I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 3 begärs att riksdagen avslår regeringens

förslag att landstingen skall ges möjligheter att också anordna

specialutformade program. Motionärerna anmärker att avslagsyrkandet är en

konsekvens av deras ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan, nämligen att

kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning.

U t s k o t t e t anser det rimligt att landstingen - med samma förbehåll

som gäller för andra nationella program än inom naturbruk och omvårdnad - även

får anordna specialutformade program inom gymnasieskolan och

gymnasiesärskolan.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag

till ändringar i skollagen. Riksdagen bör med avslag på motionsyrkandet anta

lagförslaget.

Undervisning på entreprenad

Olika former av entreprenad inom skolområdet kan enligt motion 1996/97:

Ub17 (m) yrkande 4 erbjuda lösningar på frågan om hur bästa möjliga utbildning

skall kunna erbjudas eleverna. Därför, betonar motionärerna, är det viktigt

att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas och utvidgas.

Kommunerna som huvudmän bör framöver i ökad omfattning kunna uppdra åt andra

utbildningsanordnare att bedriva undervisning.

U t s k o t t e t påminner om att enligt gällande regler i lagen (1993:802)

om entreprenadförhållanden inom skolan får kommuner och landsting sluta avtal

med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne skall bedriva viss

undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får, som motionärerna påpekat,

endast avse undervisning inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen,

tekniska ämnen och yrkesämnen. För undervisning inom andra områden än de nu

nämnda får regeringen dock enligt lagen medge entreprenaddrift, om det finns

särskilda skäl i det enskilda fallet.

Utskottet har vid flera tillfällen sedan lagen trädde i kraft den 1 januari

1994 behandlat likartade motionsyrkanden om att ge kommunerna vidgade

möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad - senast i betänkande

1996/97:UbU7 (s. 20). Utskottet ansåg då, liksom tidigare, att det inte fanns

skäl att ändra gällande föreskrifter om undervisning på entreprenad inom

skolområdet, varför motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet har inte heller nu

någon annan uppfattning. Det aktuella motionsyrkandet bör alltså avslås av

riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och 1996/97:Ub240

yrkande 12,

res. (m) - delvis

2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 antar regeringens

förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade

möjligheter för ett landsting att begära ersättning från

gymnasieelevernas hemkommuner,

res. (m) - delvis

3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade

program inom gymnasieskolan m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 antar regeringens

förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

res. (m) - delvis

4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på

entreprenad inom skolområdet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub17 yrkande 4.

res. (m) - delvis

Stockholm den 22 maj 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson

(s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny

Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig-

Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),

Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén

(c) och Ola Ström (fp).

Reservation

Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1-4)

Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)

anför:

Vi vill att kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial

utbildning, dvs. för gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning,

påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux. Enligt vår mening är det

varken logiskt, praktiskt eller modernt att landstingen t.ex. skall ansvara

för en liten del av utbildningarna inom gymnasieskolan, medan kommunerna har

det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en gymnasieutbildning.

Landstingens gymnasiala utbildningar bör därför överföras till kommunerna.

Detta bör riksdagen med bifall till våra motionsyrkanden som sin mening ge

regeringen till känna.

Regeringens förslag att kommunerna skall ha det fulla finansieringsansvaret

för gymnasieskolan innebär ett steg i rätt riktning. Eftersom vi anser att

kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning, är det

viktigt att skatteväxlingen genomförs fullt ut mellan samtliga landsting och

kommuner. Vi vill i sammanhanget betona att en smyghöjning av skatten genom

att landstingen tar det frigjorda utrymmet i anspråk för andra ändamål inte

kan tillåtas. Riksdagen bör bifalla motionsyrkandet härom och göra ett

tillkännagivande till regeringen om formerna för skatteväxlingen.

Ytterligare en konsekvens av vårt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan

är att vi i enlighet med yrkande 3 i motion 1996/97:Ub17 motsätter oss

förslaget i propositionen att landstingen skall ges möjligheter att anordna

även specialutformade program inom gymnasieskolan efter överenskommelse med

kommunen. Därmed avslår vi regeringens förslag till ändringar i skollagen,

vilka huvudsakligen avser eller hänger samman med denna nya form av

landstingsutbildning.

Vi anser att olika former av entreprenad kan erbjuda lösningar på frågan om

hur bästa möjliga utbildning skall kunna erbjudas eleverna. Vi vill därför

betona vikten av att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas

och utvidgas så att det i framtiden blir möjligt för kommunerna att i ökad

omfattning uppdra åt andra utbildningsanordnare att bedriva undervisning.

Motionsyrkandet bör bifallas av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 2, 3 och

4 bort hemställa

1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och

1996/97:Ub240 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 dels antar

regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av

ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från

gymnasieelevernas hemkommuner, dels som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade

program inom gymnasieskolan m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 och med avslag på

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på

entreprenad inom skolområdet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade

möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas

hemkommuner

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................2

Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar........2

Skatteväxling mellan kommuner och landsting.........4

Specialutformade program............................7

Undervisning på entreprenad.........................8

Hemställan..........................................9

Reservation..........................................10

Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1 4)10

Regeringens lagförslag...............................12

Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade

möjligheter för ett landsting att begära ersättning från

gymnasieelevernas hemkommuner

12

Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)13