Bet. 1996/97:UU12

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU12

Mänskliga rättigheter m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

UU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner vilka främst berör skyddet av de

mänskliga rättigheterna. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden

1996/97. De spänner över ett vitt fält av ämnen och avser såväl principiella

frågor om begreppet mänskliga rättigheter och dessas tillämplighet som

förhållandena i enskilda länder/områden och för enskilda folk. Ett antal

motioner rör det multilaterala arbetet inom FN och i regionala organisationer

för att främja de mänskliga rättigheterna. Även arbetet inom EU för att främja

de mänskliga rättigheterna behandlas. Några motioner tar upp frågan om

jämställdhet i internationella organisationer och i utvecklingssamarbete samt

FN:s reformering. Andra berör vissa internationella miljöfrågor. Utskottet

besvarar eller avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 8 särskilda yttranden.

I en bilaga till betänkandet finns en förteckning över konventioner och

ratifikationsstatus per den 31 december 1996.

Betänkandet disponeras enligt följande:

I. Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det

folkrättsliga regelsystemet

1. Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati

2. FN

3. Jämställdhet mellan män och kvinnor

4. Dödsstraffet

5. Urbefolkningars rättigheter

6. Internationella miljöfrågor m.m.

II. Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk

1. Kina, Tibet och Hongkong

2. Taiwan

3. Bhutan

4. Indonesien

5. Burma

6. Kashmir

7. Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater

8. Iran

9. Mellanöstern

10. Västra Sahara

11. Nigeria

12. Guatemala

13. Colombia

14. Det forna Jugoslavien

Motionerna

1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tilldelande av anslag för Internationella krigsförbrytardomstolen

(The International Criminal Court) i Haag,

1996/97:U210 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas

2. att riksdagen i likhet med EU-parlamentet uttalar sitt stöd för

principerna bakom den s.k. Tobinskatten,

1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka folkrätten och skapa medel att få den efterlevd,

exempelvis genom att inrätta en permanent domstol för folkmordsbrott och

krigsförbrytelser,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad kvinnlig representation inom FN och EU samt dessa

organisationers olika organ,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en dialog om de olika kulturernas värderingar, speciellt med

inriktning på Asien, när det gäller de mänskliga rättigheterna,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade möjligheter för FN att följa den politiska utvecklingen och

ge demokratiska processer ökat stöd genom exempelvis IDEA,

1996/97:U601 av Birgitta Wichne (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning av förutsättningarna och formerna för ett strukturerat

kontaktnät mellan Sverige och andra länder i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:U602 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet bör fördömas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till insatser för de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i alla

offentliga samarbetskontrakt med Kina bör införas en klausul om respekt för de

mänskliga fri- och rättigheterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Tibet i internationella sammanhang bör betraktas som en

självständig stat och ges möjlighet till egen representation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till internationella initiativ för Tibets folk.

1996/97:U603 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall verka för att UNEP ombildas till fackorgan.

1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kraftiga markeringar för att få Turkiet att respektera konventionen

om de mänskliga rättigheterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga

rättigheterna i FN.

1996/97:U605 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att internationellt och nationellt verka för ett embargo på alla

nigerianska olje- och gasprodukter,

1996/97:U606 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att agera på det internationella planet för att återge Kosova den

autonomi som berövades dem 1989,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att agera på det internationella planet för att åstadkomma en

dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.

1996/97:U607 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i FN,

EU och andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade

fredsplanen snarast genomförs inklusive en fri och rättvis folkomröstning,

samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko

och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige främst

i EU verkar för att en internationell övervakning av MR-situationen äger rum,

1996/97:U608 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, v, kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige ger sitt stöd för Dalai lamas ickevåldskamp genom FN så

att ett möte mellan FN:s generalsekreterare och Dalai lama kan komma till

stånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man underlättar anordnandet av ett seminarium eller en

utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark.

1996/97:U611 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat aktivt svenskt engagemang för Västsaharas framtid i EU och FN

och andra internationella organ,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om intensifierat stöd för en korrekt registrering inför och ett

korrekt genomförande av folkomröstningen i Västsahara,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördömande av Marockos agerande att försvåra möjligheterna till

dialog, förhandlingar och fångutväxling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på frigivning av de politiska fångarna från Västsahara och ett

slut på tortyren.

1996/97:U612 av Jan Backman och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Taiwans roll i

internationella organisationer.

1996/97:U613 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom ramen för EU:s medelhavspolitik betonar kravet

på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en

struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter

och demokrati i södra Afrika,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dess redovisning till riksdagen av läget och utvecklingen

beträffande mänskliga rättigheter och demokrati,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i det internationella samarbetet inom FN föreslår

att dess generalförsamling får en utförlig rapport och genomför en årlig

debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i

medlemsländerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska sanktioner.

1996/97:U614 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både att

Israels rätt att existera och att palestiniernas motsvarande rätt till

självstyre och en egen stat erkänns,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenska insatser för att stärka fredsarbetet måste utformas så

att de inte legitimerar terrorister eller grupper som vill omintetgöra

fredsprocessen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en huvuduppgift för det svenska stödet till fredsprocessen är

att bidra till att stabila demokratiska institutioner kan utvecklas inom ramen

för det palestinska självstyret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en

fullständig normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina,

innefattande normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden

till skydd för medborgerliga och mänskliga rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av stabilitet och normalisering av förhållandet mellan alla

stater i regionen.

1996/97:U615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i FN och EU och i direkta kontakter med den

israeliska regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten

och Osloavtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att

fredsprocessen återupptas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Israel måste upphöra med sin provokativa bosättnings-,

husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra Jerusalem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningar

så att arbetet för frivilligorganisationer (NGO:er) att verka i de palestinska

områdena underlättas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningarna

så att det ekonomiska och sociala livet i de palestinska områdena underlättas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen med kraft måste understödja en demokratisk

utveckling i de palestinska områdena och medverka till att stävja

odemokratiska tendenser i desamma,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom FN och EU och för egen del understödjer arbetet

på att genom olika former av bistånd medverka till en positiv ekonomisk och

social utveckling i de palestinska områdena.

1996/97:U617 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i internationella fora föra fram problemen med det politiska

läget i Burma,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behoven av att påverka Burma när det gäller Daw Aung San Sun Kyi:s

s.k. frihet och andra i fängelserna sittande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mänskliga rättigheter och om att i internationella sammanhang föra

fram bristerna i detta hänseende.

1996/97:U618 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige

skall verka för att rätten till en god miljö skall erkännas som en

självständig mänsklig rättighet.

1996/97:U619 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

brott mot mänskliga rättigheter.

1996/97:U620 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

inom EU verka för en samlad och effektiv politik för att främja demokrati och

mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

inom EU verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av

Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska

val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

inom EU verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de

demokratiska institutioner som folket självt valt.

1996/97:U621 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkoren för medlemskap för Kroatien och Serbien-Montenegro i

internationella organisationer.

1996/97:U622 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma

assyriernas/syrianernas situation.

1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati som det centrala målet för svensk utrikespolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges agerande inom EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges agerande inom FN, OSSE och Europarådet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för officiellt besöksutbyte m.m. med

diktaturstater,

1996/97:U624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ med kraft

skall hävda att Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att återvända

hem måste förverkligas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingar innan de förklarat sig villiga att återvända bereds

en fristad i de länder i vilka de i dag är bosatta.

1996/97:U625 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tjänster i förhandlingsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att aktivt verka för att FN:s insatser i Guatemala förlängs även

efter det att ett fredsavtal tecknats.

1996/97:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående den svenska regeringens möjligheter att erbjuda sig som

medlare i den colombianska konflikten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativet till en konferens i Sverige med medverkan av de

inblandade parterna, antingen via FN eller EU, om situationen i Colombia,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar

för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och

stödja våldets offer.

1996/97:U627 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma

situationen i Iran.

1996/97:U628 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om situationen i Östtimor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-kommissarie

får en permanent representation i territoriet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella påtryckningar på Indonesien,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krediter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handelspolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Portugal som den administrativa makten och krav på att Östtimor

undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Bacre Waly Ndiayes rapport,

10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt samarbete med den

indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation

och sitt förtryck.

1996/97:U629 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en gemensam multilateral aktion för ett stopp på Kinas

kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kränkningar av demokratiska rättigheter i Hongkong,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Tibet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Xinjiang,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kinas relation till Bhutan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om summariska rättegångar och avrättningar i Kina,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inhuman familjepolitik i Kina,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om religiös förföljelse i Kina,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om brott mot frihandelsregler från Kinas sida,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en mer restriktiv och kritiskt hållen Kinapolitik från

Sveriges sida.

1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om urbefolkningarnas rätt till självbestämmande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör inta en mer aktiv hållning i urbefolkningsfrågorna,

i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för åren 1994-2003,

1996/97:U631 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kraftiga markeringar för att få Iran att respektera konventionen om

de mänskliga rättigheterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en önskan att inte inleda större handelsförbindelser med den

iranska islamiska republiken.

1996/97:U632 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i FN verkar för att den kurdiska frågan tas upp på

dagordningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i FN verkar för att Kurdistan, Irak får realistiska

förutsättningar att bygga demokrati och ge skydd åt sitt hårt prövade folk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den humanitära hjälpen skall fortsätta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda de

lokalanställda som samarbetat med svenska biståndsorganisationer skall dessa

kunna få en fristad i Sverige om de så önskar,

1996/97:U633 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska åtgärder

till stöd för dödsstraffets avskaffande i alla länder.

1996/97:U634 av Carina Moberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en

demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i Turkiet.

1996/97:U635 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Sveriges agerande i Kashmirkonflikten.

1996/97:U636 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen

om mänskliga rättigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga konvertiter eller personer som på annat sätt anses ha

brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till Iran,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länder som är överens tillsammans på parlamentariker- eller

regeringsnivå bör driva förändringar i länder med stora problem när det gäller

mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen inte utan konsultationer och konsensus

ändrar policy om att inte göra besök på absolut högsta nivå när det gäller

Kina.

1996/97:U637 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella initiativ för att finna en lösning på kurdernas

situation i norra Irak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett svenskt agerande för att mäkla fred mellan de stridande

partierna i irakiska Kurdistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till irakiska Kurdistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska initiativ inom EU för en politisk lösning av konflikten

mellan regeringen och kurderna i Turkiet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlätta för enskilda organisationer att arbeta i Kurdistan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att uppmärksamma kurdernas situation i Syrien,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd av iranska flyktingar som lever i exil i Sverige.

1996/97:U638 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en skärpning av den kritiska dialogen med Iran.

1996/97:U639 av Bengt Hurtig m.fl. (v, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en OSSE-kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK

och regeringens väpnade styrkor i Turkiet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska åtgärder för att få till stånd en undersökningsdelegation

från OSSE som under Moskvamekanismen undersöker MR-situationen i Turkiet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste kräva att Turkiet följer rekommendationerna från

FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för en FN-resolution om att uppmana Turkiet

att inbjuda arbetsgrupper som undersöker försvinnanden och olagliga

arresteringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att FN ger de särskilda rapportörer som

granskar utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr i uppdrag att

också granska Turkiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om

medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års

tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att följa upp senaste Europaparlamentets resolutioner om Turkiet

vad gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och fredlig lösning på den

kurdiska frågan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur regeringen skall agera i ministerrådet i EU och inför EU-

kommissionen för att stärka arbetet för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

1996/97:U640 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anordna och erbjuda Sverige som plats för konferens om FN-

organisationen 1998,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatt på valutatransaktioner och andra inkomstkällor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka folkligt inflytande över FN enligt förslag i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda möjligheter till kvotering till högre tjänster inom FN,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för

hur jämställdhetsmålet inom FN-biståndet har uppnåtts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för nya regler för att utse

generalsekreterare.

1996/97:U809 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att agera för frigivandet av Alexandr Nikitin,

1996/97:U901 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för inrättandet av en internationell

miljödomstol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även miljöorganisationer får talerätt vid en internationell

miljödomstol.

1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett miljösäkerhetsråd i FN,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att till FN:s Commission on sustainable development knyta ansvaret

för en miljöräddningsstyrka.

Utskottet

Ett omfattande internationellt kodifieringsarbete avseende skydd av de

mänskliga rättigheterna har skett efter andra världskriget. Förenta nationerna

och Europarådet framstår i det globala respektive europeiska perspektivet som

de viktigaste organisationerna, som drivit detta arbete framåt. Under

efterkrigstiden har uppfattningen att kritik mot kränkningar av de mänskliga

rättigheterna inte utgör otillåten inblandning i en stats interna

angelägenheter, vunnit allt större internationell acceptans.

FN bildades 1945. Redan i FN-stadgans första artikel (mom. 3) anges att FN

har att åstadkomma internationell samverkan, bl.a. vid ?befordrande och

främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och frihet för alla utan

åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion?. Den universella

deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken antogs av

generalförsamlingen den 10 december 1948, kan sägas utgöra det första steget i

det nu omfattande regelsystem som upprättats genom FN:s försorg. Deklarationen

följdes av de två konventionerna 1966; den internationella konventionen om

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter respektive den internationella

konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Därefter följde ett

flertal viktiga konventioner vilka bl.a. behandlade rasdiskriminering,

diskriminering av kvinnor och skydd mot tortyr. En av de senaste FN-

konventionerna på MR-området rör barnets rättigheter, vilken öppnades för

undertecknande 1989. Barnkonventionen har nästan vunnit universell anslutning.

Samtliga sex nämnda konventioner har olika mekanismer för uppföljning. Inom

FN-systemet pågår diskussioner om hur en effektivisering av

uppföljdsmekanismerna skall kunna ske.

Europarådet, som upprättats 1949, har också angivet i sin stadga att en av

dess uppgifter är att vidmakthålla och vidareutveckla de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den europeiska konventionen

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

undertecknades 1950. Konventionen har 1994 inkorporerats i svensk rätt. Andra

grundläggande MR-instrument är den sociala stadgan från år 1961 och

antitortyrkonventionen från år 1987. Det har skett en genomgripande reform av

övervakningssystemet genom ett 1994 i ministerkommittén antaget

tilläggsprotokoll till MR-konventionen. Kommissionen och domstolen avskaffas

och ersätts av en permanent domstol med behörighet att pröva såväl

individuella som mellanstatliga klagomål. Ratifikationsprocessen väntas vara

klar vid halvårsskiftet 1997.

I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det

folkrättsliga regelsystemet

1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati

Sammanfattning av motionerna

Nedan sammanfattas motioner vilka bl.a. innehåller krav på större samverkan

mellan stater för att främja de mänskliga rättigheterna och större kreativitet

vad gäller att beivra kränkningar av dessa samt rekommendationer om svenskt

agerande för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna, t.ex. genom

utbyggda kontaktnät mellan medborgare i Sverige och andra länder, i bilaterala

kontakter - särskilt med Sveriges programländer, samt inom EU, FN och andra

internationella fora.

I motion U619 (mp) kräver motionärerna att Sverige i internationella fora

och i bilaterala sammanhang tar initiativ till en seriös diskussion om

åtgärder för att stävja brott mot de mänskliga rättigheterna, eventuellt för

att se över hela det spektrum av åtgärder som existerar i dag. Motionärerna

menar att ett stort problem i det internationella umgänget är att reella

möjligheter att utöva sanktioner eller att vidtaga åtgärder mot en felande

stat är nästintill obefintliga. De upprepade brotten mot de mänskliga

rättigheterna innebär att respekten för konventionerna på området urholkas.

Sanktioner slår ofta fel och drabbar civilbefolkningen. De åtgärder som nämnts

i samband med tullavtalet mellan EU och Turkiet - bl.a. tillfällig

suspendering och fråntagande av rösträtt eller uteslutning av landet ur

Europarådet - är enligt motionärerna exempel på ingripanden värda att ta under

övervägande.

I motion U636 (kd) behandlas utvecklingen de senaste 50 åren av ett

normsystem för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna men ges

samtidigt exempel på det internationella samfundets oförmåga vid de senaste

årens allvarliga konflikter, bl.a. i f.d. Jugoslavien, Rwanda och Burundi. Ett

antal länder där det enligt motionärerna förekommer allvarliga kränkningar av

de mänskliga rättigheterna (Kina, Iran och Nigeria) beskrivs även. Det är

enligt motionärerna oerhört angeläget att alla stater ratificerar alla de

internationella fördrag som har med de mänskliga rättigheterna att göra. I

yrkande 1 begär motionärerna att ett tillkännagivande görs till regeringen om

vikten av att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen om

mänskliga rättigheter. Normerna för de mänskliga rättigheterna måste erbjuda

samma skydd för varje människa oberoende av ras, religion, sexuell läggning,

kön eller ålder i vilket land hon är bor eller vistas.

Motionärerna hävdar att det är angeläget att förnya metoderna för att komma

längre vad gäller utvecklingen av respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det är härvid viktigt att länder som har samma uppfattning i dessa frågor, på

parlamentariker- eller regeringsnivå tillsammans driver förändringar i länder

med stora problem när det gäller mänskliga rättigheter (yrkande 3).

I motion U623 (fp) behandlar motionärerna demokrati som mål för svensk

utrikespolitik. Vår säkerhet skapas i dag inte genom oberoende och neutralitet

utan genom samverkan och engagemang för ett tydligt mål - att göra Europa och

Sverige så säkert som möjligt för demokratin. Detta bör enligt motionärerna

(yrkande 1) vara det centrala målet för svensk utrikespolitik, Ett viktig steg

för att ge demokratin dess rättmätiga plats i svensk utrikespolitik togs,

hävdar motionärerna, genom medlemskapet i EU. I yrkande 2 behandlas svenskt

agerande inom EU. Sverige bör bl.a. verka för att Ryssland dras in i det

europeiska samarbetet - i den utsträckning Rysslands demokratiska utveckling

gör det möjligt. Sverige bör vidare verka för att unionens agerande gentemot

diktaturer präglas av strävan att stärka respekten för grundläggande mänskliga

rättigheter och att skydda demokratiska krafter i dessa länder. Även inom

andra internationella organisationer såsom FN, OSSE och Europarådet bör

Sverige verka för att stärka demokratins krafter (yrkande 3). Beträffande

sistnämnda organisation bör Sverige försöka motverka tendenser till urholkning

av de krav på demokratiska samhällsförhållanden och respekt för mänskliga

rättigheter som alltid varit avgörande för att bevilja nya länder medlemskap.

Motionärerna hävdar i yrkande 4 att umgänget med diktaturer inte bör ske på

högre nivå än nödvändigt. Sammanträffanden bör alltid nyttjas för att stärka

de demokratiska krafterna i det aktuella landet. Handelsbojkotter bör vara

sanktionerade av FN. Aktuella exempel på länder där en tydlig uppslutning till

stöd för demokratins krafter är angelägen är Kina, Iran och Indonesien.

Sverige skall inom ramen för EU:s medelhavspolitik betona kravet på

mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna.

Detta hävdas av motionärerna i motion U613 (m) yrkande 1. Sverige bör även i

den bilaterala dialogen och inom EU verka för en struktur för att främja och

kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika

(yrkande 2). Det område där Sverige kan ha särskild tyngd och utöva bilateralt

inflytande, är i dialogen med länder som mottar ett betydande bistånd från

Sverige. I yrkande 3 kräver motionärerna att regeringen årligen i samband med

budgetförslaget ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och

utvecklingen när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratin i

mottagarländerna. I yrkande 5 hävdas att ekonomiska sanktioner mycket sällan

leder till framgång. Om de skall ha moralisk effekt måste i särskilt

allvarliga fall, då sanktioner är motiverade, dessa vara beslutade av FN:s

säkerhetsråd,

I partimotionen U214 (v) yrkande 21 föreslås att en dialog skall föras,

t.ex. inom den alliansfria rörelsen, om de olika kulturernas värderingar vad

gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt vad avser Asien.

Detta för att främja en allmän acceptans om att rättigheterna är universella -

inte specifikt västerländska - vilket framför allt flertalet asiatiska

regeringar, enligt motionen hävdar.

I den enskilda motionen U601 (m) önskar motionären att regeringen tillsätter

en utredning för att utreda förutsättningarna och formerna för ett

strukturerat kontaktnät mellan Sverige och andra länder. Många organisationer

- från FN till en mängd ideella organisationer - arbetar för att uppnå fredlig

samverkan. Enskilda medborgare saknar dock ofta ett eget personligt

engagemang. Ju mer demokratin utvecklas i olika länder, desto viktigare blir

det personliga engagemanget hos medborgarna. Viktiga områden att arbeta med är

miljövård och mänskliga rättigheter liksom utbyte av kultur, teknik och

forskning. Kontaktnäten kan byggas på kommunnivå. Tanken är enligt motionären

att skapa väl strukturerade kontaktnät mellan organisationer och personer i en

kommun eller region och motsvarande organisationer och personer i ett

avgränsat område i ett annat land. Existerande vänortssamarbete är värdefullt

men är ofta av låg intensitet. Genom rekommendationer och stimulansåtgärder

kan arbetet struktureras och en högre intensitet uppnås.

Utskottets överväganden

Främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna ingår som ett centralt

element i svensk utrikespolitik och genomsyrar Sveriges agerande på

utrikespolitikens alla områden i olika internationella fora. Medlemskapet i

säkerhetsrådet ger Sverige för en tvåårsperiod ytterligare ett forum att agera

i för att driva frågor om mänskliga rättigheter och humanitära frågor.

I motion U619 (mp) önskar motionärerna en översyn av åtgärder som kan vidtas

vid brott mot de mänskliga rättigheterna. I motion U623 (fp) yrkandena 3 och 4

hävdas bl.a. vikten av att Sverige i olika fora agerar för att stärka

demokratin och att det officiella umgänget med diktaturer inte sker på högre

nivå än nödvändigt samt att sanktioner skall vara beslutade i FN:s

säkerhetsråd. I motion U613 (m) yrkande 5, hävdas också att sanktioner som

påtryckningsmedel endast bör komma i fråga efter beslut av säkerhetsrådet. I

motion U636 (kd) yrkande 1 begärs att Sverige skall motverka reservationer

till internationella MR-konventioner. I motionens yrkande 3 begärs att Sverige

på parlamentariker- och regeringsnivå verkar för förbättringar vad avser

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i länder med problem på

detta område.

Utskottet har i tidigare betänkanden om mänskliga rättigheter, senast i

betänkande 1994/95:UU24, noterat att Sverige sedan en lång tid, såväl

bilateralt som multilateralt, aktivt verkar för att öka anslutningen till de

internationella konventionerna på området för de mänskliga rättigheterna. I

samma betänkande konstateras även att Sverige länge aktivt sökt motverka det

stigande antalet folkrättsstridiga reservationer till konventionerna om de

mänskliga rättigheterna.

Detta viktiga arbete bör enligt utskottets mening fortgå.

Utskottet anser vidare att det finns en rad åtgärder som kan vidtagas gentemot

ett land som kränker de mänskliga rättigheterna. Frågan om åtgärder måste

dock, enligt utskottets mening, grundas på en grundlig analys och avvägning av

dess positiva och negativa effekter. När det gäller medlemskap i

organisationer är det enligt utskottets uppfattning viktigt att kraven på

ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste beaktas att det kan vara lättare

att positivt påverka en stat i MR-hänseende inifrån organisationer. En

isolering i form av suspension eller ett förvägrat medlemskap kan försämra

eller omintetgöra en dialog. Det kan noteras att EU regelmässigt inför s.k.

suspensionsklausuler i sina handels-, bistånds- och andra avtal med icke-

medlemsstater. Avtalen kan suspenderas om staten i fråga inte uppfyller sina

åtaganden beträffande de mänskliga rättigheterna.

Beträffande internationellt besöksumgänge anser utskottet att någon generell

regel för på vilken nivå sådant skall hållas, ej kan uppsättas. I varje

enskilt fall får syftet med besöket och vad man önskar uppnå med detta

beaktas. Utskottet noterar att statsminister Göran Persson i riksdagsdebatten

den 20 november 1996 framförde att känsliga beslut om besöksutbyte, i enlighet

med tidigare etablerad praxis, skall förankras i utrikesnämnden, innan de

fattas.

Vad gäller sanktionsinstrumentet anser utskottet inledningsvis att det

tyvärr ofta visar sig att civilbefolkningen drabbas hårt av sanktioner.

Utskottet noterar att Sverige arbetar aktivt bl.a. inom FN för att förfina

sanktionsinstrumentet. Beträffande kraven på att sanktioner skall vara

grundade på beslut i FN:s säkerhetsråd vill utskottet anföra följande: Det är

värdefullt om FN:s säkerhetsråd beslutar om sanktioner - men det är inte

alltid nödvändigt - för att ge moralisk legitimitet och effekt åt

sanktionsbeslut. Enligt den sanktionslag som antogs av riksdagen 1996 (SFS

1996:95) kan regeringen under vissa förutsättningar besluta om sanktioner

efter beslut i FN:s säkerhetsråd eller efter beslut av EU, inom ramen för den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det finns en rad metoder och mekanismer för att främja och upprätthålla

respekten för de mänskliga rättigheterna. Till sex av FN:s konventioner om

mänskliga rättigheter finns implementeringsorgan upprättade, vilka bl.a.

granskar rapporter från konventionsstaterna om huruvida de uppfyller sina

åtaganden. Liknande system förekommer även inom Europarådet. Inom FN-systemet

är de mest centrala organen, vilka behandlar situationen beträffande de

mänskliga rättigheterna, FN:s generalförsamling (inom ramen för det arbete som

bedrivs inom det tredje utskottet) och kommissionen för de mänskliga

rättigheterna (MR-kommissionen). Vid sina möten behandlar dessa organ MR-

situationen i en rad länder. Till MR-kommissionen finns knutet ett stort antal

specialrapportörer, både länderrapportörer och tematiska sådana, vilka

övervakar och rekommenderar förbättringar beträffande respekten för de

mänskliga rättigheterna på sina anvisade områden. Ett exempel på en ny

mekanism inom FN för att främja de mänskliga rättigheterna är det MR-kontor

som är under upprättande i Colombia.

Ett viktigt arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna

bedrivs inom Europarrådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE). Ett allt viktigare instrument i OSSE:s konfliktförebyggande och

MR-främjande verksamhet är de fältrepresentationer som sänds ut för att främst

arbeta för att förhindra konflikter. Utskottet har erfarit att Europarådets

parlamentariska församling nyligen beslutat inrätta en särskild

granskningskommitté, vilken väsentligt ökar möjligheterna att övervaka att

alla medlemsstater uppfyller sina åtaganden som medlemmar. En procedur för

övervakning finns även inom Europarådets ministerkommitté.

Utskottet konstaterar att mekanismerna för att övervaka och beivra brott mot

de mänskliga rättigheterna ständigt behöver utvecklas och förbättras.

Strävanden i denna riktning sker kontinuerligt i olika internationella fora

och är en fortlöpande process där Sverige spelar en aktiv roll.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att länder med

samma uppfattning samarbetar på parlamentariker- och regeringsnivå för att

verka pådrivande gentemot länder där det förekommer kränkningar av de

mänskliga rättigheterna. Ett sådant samarbete förekommer redan på

parlamentarikernivå inom bl.a. Europarådets respektive OSSE:s parlamentariska

församlingar och även inom ramen för arbetet inom

parlamentarikerorganisationer som IPU, AWEPA och PGA. På regeringssidan är det

väl känt att Sverige samarbetar med likasinnande stater på MR-området.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U613 (m) yrkande 5, U619 (mp), U623

yrkande 3 och 4 samt U636 (kd) yrkandena 1 och 3 besvarade.

I motion U613 (m) yrkandena 1-3 krävs att Sverige inom EU skall betona MR- och

demokratifrågor i dialogen inom ramen för medelhavspolitiken, att Sverige

skall verka för att främja en struktur för respekt för mänskliga rättigheter

och demokrati i södra Afrika samt att regeringen i samband med budgetprocessen

skall ge riksdagen en utförlig rapport angående respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokratin i mottagarländerna. I motion U623(fp) yrkande 1

betonas att demokrati bör vara ett centralt mål i svensk utrikespolitik och i

yrkande 2 behandlas svenskt agerande inom EU. I motion U214 (v) yrkande 21

kräver motionärerna bl.a. att dialog skall föras, t.ex. inom den alliansfria

rörelsen, för att främja uppfattningen att de mänskliga rättigheterna är

universella, inte specifikt västerländska.

Utskottet konstaterar att främjandet av respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokrati är en ledstjärna i Sveriges agerande på

utrikespolitikens område i olika internationella fora. Dessa rättigheters

universalitet är en viktig utgångspunkt i detta arbete.

Inom EU förs en kontinuerlig dialog, inte bara med associationsländerna,

utan med nästan samtliga länder runt Medelhavet, inom ramen för den s.k.

Barcelonaprocessen. Krav på demokrati och mänskliga rättigheter ingår där som

en viktig fråga. Utskottet har, senast i betänkande 1996/97:UU3 Europa-

Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko, förordat att Sverige till fullo bör

utnyttja de möjligheter som avtalet ger för att föra dialogen vidare med

Marocko vad gäller bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna.

I reglerna för EU:s biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, den

s.k. MEDA-förordningen, ingår också krav på respekt för de mänskliga

rättigheterna och demokrati. Utskottet noterar att Sverige agerar aktivt i

dessa frågor inom EU.

Utskottet har vidare vid en föredragning inför utskottet erfarit att

regeringen inom ramen för det s.k. Partnership Africa-projektet avser föra en

dialog med länder i Afrika, bl.a. på området mänskliga rättigheter och

demokrati. Utskottet välkomnar detta initiativ.

Utskottet noterar även att länderna i södra Afrika inom ramen för Southern

Africa Development Community (SADC) skapat ett nytt organ för

säkerhetsfrämjande samarbete. Detta organ har presenterats för EU:s

utrikesministrar vid ett möte mellan EU och SADC i Windhoek i oktober 1996,

varvid erbjudanden om stöd framfördes. Därefter har studiebesök, seminarier

m.m. genomförts. Sverige är aktivt inom detta samarbete och som grund för det

svenska engagemanget ligger bl.a. en utredning om säkerhet och utveckling i

Afrika, vilken presenterades för utrikesutskottet våren 1996.

Sverige för inom ramen för biståndssamarbetet en kontinuerlig dialog med

samarbetsländerna om respekten för de mänskliga rättigheterna, och utskottet

kunde vid en studieresa till södra Afrika i augusti 1996 konstatera att

främjande av demokrati och mänskliga rättigheter ingår i såväl det

multilaterala som bilaterala samarbetet i regionen.

Utskottet välkomnar den beskrivna utvecklingen och konstaterar att de

insatser som görs ligger väl i linje med de mål riksdagen uppställt.

Därmed anser utskottet motionerna U613 (m) yrkandena 1 och 2, U623 (fp)

yrkandena 1 och 2 samt U214 (v) yrkande 21 besvarade.

Riksdagen får löpande information i olika former beträffande tillståndet i

Sveriges mottargarländer vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna

och demokratin. Detta sker bl.a. i olika propositioner och

regeringsskrivelser, i interpellationssvar, i samband med utskottsbesök och

resor samt genom den löpande rapportering från Sveriges ambassader, som delges

med riksdagens ledamöter.

Utskottet behandlade i betänkande 1994/95:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete frågan om bilaga till budgetpropositionen och uttalade

sig härvid positivt över denna möjlighet till information avseende MR- och

demokratiutveckling i samarbetsländerna. För närvarande pågår en utvärdering

av den nya budgetprocessen och det beslutsunderlag som föreläggs riksdagen

inför budgetbehandlingen. Utskottet förutsätter, vilket framfördes i ovan

nämnda betänkande, att det även fortsättningsvis kommer att ges en samlad bild

av läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i

mottagarländerna, lämpligen i likhet med tidigare modell då en sådan

redogörelse utgjorde bilaga till budgetpropositionen.

Med det ovan anförda anser utskottet motion U613 (m) yrkande 3 besvarad.

I motion U601 (m) begärs att regeringen skall utreda formerna för ett

strukturerat kontaktnät mellan organisationer och personer i Sverige med

motsvarande organisationer och personer i andra länder.

Utskottet har inhämtat att Nämnden för Sverigeinformation i utlandet har

uppmärksammat det stora lokala intresse som finns för internationella

kontakter. Nämnden arbetar därför aktivt för att förmedla kontakter och främja

kontaktnät såväl med länsstyrelser, kommuner som andra regionala nätverk. På

initiativ av nämnden och i samarbete med Svenska Institutet anordnas kurser i

Sverigekunskap för personer som kommer att vara aktiva i internationella

kontaktnät. Sveriges ambassader kan dessutom vara behjälpliga med att förmedla

lämpliga kontakter. Utskottet ser positivt på de ökade internationella

kontakter och det utbyte som sker på lokal nivå men anser inte att någon

utredning om mer strukturerade former för dessa förbindelser är behövlig.

Motion U601 (m) avstyrks därmed.

2 FN

Sammanfattning av motionerna

Ett flertal motioner behandlar FN:s viktiga roll för att förstärka folkrätten

samt innehåller förslag till reformering av FN-systemet.

I Vänsterpartiets partimotion U214 yrkande 6 hävdas att en viktig uppgift för

FN-systemet för att förstärka folkrätten och få den efterlevd är att inrätta

en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. I motion U209

(kd) yrkande 16 pekas också på den viktiga roll som den internationella

krigsförbrytartribunalen i Haag spelar i det konfliktförebyggande arbetet. I

U214 (v) yrkande 23 hävdas att FN har ett ansvar för att följa den politiska

utvecklingen och ge den demokratiska processen nödvändigt stöd i de länder där

demokratisk kultur saknas. Det räcker inte med valövervakning.

I motion U613 (m) yrkande 4 hemställs att regeringen i det internationella

samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig rapport

om och genomför en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga

rättigheterna och demokrati i medlemsländerna.

I motionen U640 (v) behandlas FN:s reformering. Motionärerna ställer sig i

huvudsak bakom regeringens strävanden att få till stånd reformer.

Vänsterpartiet har fått gehör för flera av sina förslag till hur FN:s

effektivitet skall kunna ökas och verksamheten förbättras. I förevarande

motion ges därför endast nya uppslag, utöver dem som tidigare tagits upp.

I yrkande 1 föreslås att Sverige skall erbjuda sig att stå värd för en

konferens om FN-organisationen under 1998. Det folkliga inflytandet i FN bör

stärkas (yrkande 3). Ett förslag är att inför officiella FN-konferenser

arrangera någon form av ?Civilt forum? med cirka 100 representanter från varje

region. Representanterna skulle mötas dagarna innan högsta församlingen

sammanträffar för att sedan framföra sina synpunkter till stats- och

regeringscheferna. Regionala konferenser skulle föregå mötet så att förslagen

var väl förberedda. Ett annat uppslag är att partier och folkrörelser ges

utökade möjligheter att delta vid FN-förhandlingar, exempelvis vid MR-

kommissionens årliga konferens i Genève eller översynskonferensen för särskilt

inhumana vapen. Sverige bör vidare (yrkande 6) verka för nya regler för

utseende av FN:s generalsekreterare. I motionen hänvisas till idéskriften ?A

world in need of leadership: Tomorrow´s United Nations? av Brian Urquhart och

Erskine Childers i vilken det förs ett resonemang om ett nytt system där

generalsekreteraren utses för endast en period om 7 år och där inte endast

generalförsamlingen utan även regeringar, frivilliga organisationer och alla

intresserade skall få nominera och delta i arbetet med att få fram en ny

generalsekreterare.

I motionerna U640 (v) yrkande 2 samt U210 (v) yrkande 2 stöder motionärerna

förslag som bl.a. framförts i rapporten ?A Call to Action? från FN-

kommissionen för ?global governance? rörande hur FN skall kunna skaffa sig nya

inkomstkällor. Förslagen avser skatt på valutatransaktioner (den s.k.

Tobinskatten) samt andra inkomstkällor såsom skatt på flygresor.

Utskottets överväganden

FN har under hela efterkrigstiden spelat en avgörande roll för att förstärka

folkrätten. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs den

10 december 1948 av FN:s generalförsamling. Med denna deklaration som grund

har därefter ett stort antal FN-konventioner antagits i syfte att göra skyddet

av de mänskliga rättigheterna heltäckande för varje individ. Ett viktigt

arbete för att främja de mänskliga rättigheterna har också bedrivits under de

sex stora världskonferenser FN arrangerat under 1990-talet om miljö och

utveckling (Rio 1992), de mänskliga rättigheterna (Wien 1993), befolkning och

utveckling (Kairo 1994), social utveckling (Köpenhamn 1995), kvinnors

jämställdhet (Peking 1995) samt boende och bebyggelse (Istanbul 1996).

I motion U214 (v) yrkande 6 tar motionärerna upp vikten av att skapa en

permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. Motion U209 (kd)

yrkande 16 pekar på betydelsen av krigsförbrytartribunalen för forna

Jugoslavien i Haag.

Utskottet konstaterar att ett viktigt arbete har bedrivits inom FN under ett

antal år för att få till stånd en permanent domstol för folkmordsbrott och

krigsförbrytelser. Utrikesutskottet uttalade redan i betänkande 1992/93:UU3

Mänskliga rättigheter sitt stöd för detta arbete, som då nyligen inletts i

FN:s folkrättskommission (International Law Commission, ILC). Förhoppningarna

är att en konvention om en internationell brottmålsdomstol (Permanent

International Criminal Court) skall kunna färdigställas till 1998. Domstolen

skall kunna döma personer som gjort sig skyldiga till folkmord,

krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten (dvs. systematiska MR-brott i

stor skala) och som inte åtalas i nationella domstolar. Utskottet uppskattar

den aktiva roll som Sverige spelar i arbetet med att förverkliga domstolen.

Utskottet anser även att krigsförbrytartribunalen i Haag har en viktig uppgift

vilket den, trots ogynnsamma förutsättningar, försöker utföra på bästa sätt.

Med vad ovan anförts anses motionerna U214 (v) yrkande 6 och U209 (kd) yrkande

16 besvarade.

I motion U214 (v) yrkande 23 pekas på FN:s viktiga roll för att ge

demokratiska processer nödvändigt stöd i länder som saknar demokratisk kultur.

Motion U613 (m) yrkande 4 föreslår att FN:s generalförsamling bör genomföra en

årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna och demokrati i

medlemsländerna.

Utskottet konstaterar att FN:s roll för att stödja nya demokratier inte

stannar vid valövervakning. Viktiga insatser utförs i många länder genom det

utvecklingssamarbete som FN:s olika fackorgan bedriver. Denna verksamhet

genomsyras av respekten för de mänskliga rättigheterna.

FN spelar även en viktig roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna på

såväl implementerings- som övervakningssidan, vilket beskrivits på andra

ställen i betänkandet. Mänskliga rättigheter debatteras kontinuerligt i

generalförsamlingens tredje utskott. Utskottet finner därför inte anledning

att förespråka någon särskild debattdag i generalförsamlingen om de mänskliga

rättigheterna då ett omfattande arbete redan bedrivs inom FN-systemet på detta

område.

Med detta anser utskottet motion U214 (v) yrkande 23 och motion U613 (m)

yrkande 4 besvarade.

I motion U640 (v) behandlas FN:s reformering. I yrkandena föreslås att Sverige

skall erbjuda sig att stå värd för en konferens 1998 om FN-organisationen

(yrkande 1), förslag om nya inkomstkällor för FN (yrkande 2), att ett civilt

forum inrättas inför större FN-konferenser (yrkande 3) samt nya regler för

utseende av FN:s generalsekreterare (yrkande 6).

Att FN behöver reformeras för att bättre motsvara de krav som ställs på

organisationen är ställt utom allt tvivel. Sverige har under en längre tid

aktivt verkat för genomgripande reformer av FN-systemet. Kommissionen för

globalt samarbete, vilken leddes av Ingvar Carlsson och Shridath Rampahl

analyserade i sin rapport ?Det globala grannskapet? reformbehoven. Utskottet

har tidigare uttalat stöd i allt väsentligt för de tankegångar som framfördes

i rapporten och har även ställt sig bakom de svenska ställningstagandena

angående FN:s reformering såsom de redovisades i regeringens skrivelse

1995/96:40 FN inför framtiden. Denna utskottets inställning framfördes i

betänkande 1995/96:UU1. I betänkandet konstaterades även att Sverige aktivt

deltar i de fem arbetsgrupper som generalförsamlingen inrättat för att studera

reformeringen av FN. Dessa är: Säkerhetsrådets utvidgning och sammansättning,

FN:s finansiella situation, En dagordning för fred, En dagordning för

utveckling och Stärkande av FN.

Utskottet välkomnade också i betänkandet en utveckling mot en förstärkning

av det folkliga deltagandet i FN:s arbete och noterar att det förslag om ett

civilt forum som framförs i motion U640 överensstämmer med rekommendationerna

från Kommissionen för globalt samarbete. Beträffande behovet av nya

finansieringsformer har utskottet i nämnda betänkande uttalat att den

viktigaste omedelbara reformen vad beträffar FN är att få ordning på

organisationens ekonomi. Stabilare finansieringsformer och en jämnare

bördefördelning mellan givarländerna är inte minst viktig för FN:s

utvecklingsarbete, anfördes det vidare i betänkandet. De förslag om bl.a.

valutaskatt som framförts av Kommissionen för globalt samarbete ansågs av

utskottet vara värda att studera närmare.

Utskottet har även i ovan nämnda betänkande uttalat sig positivt för en

konferens 1998 om FN-organisationen. Utskottet anser det dock inte på sakernas

nuvarande ståndpunkt lämpligt att riksdagen tar ställning till huruvida

Sverige bör erbjuda sig att vara värd för en sådan konferens.

Utskottet har erfarit att Sverige genom den s.k. 16-gruppen medverkar till

att politiskt momentum upprätthålls för reformer av FN och för uppföljning av

vissa förslag i rapporten från Kommissionen för globalt samarbete. Ett annat

viktigt arbete där Sverige är aktivt är Nordiska FN-projektet (ett arbete som

inleddes redan 1991) angående FN:s reformering på det ekonomiska och sociala

området. Den 20 januari 1997 överlämnades en slutrapport till FN:s

generalsekreterare. Reformförslaget utgår från FN:s arbete på landnivå där

samordning föreslås ske genom tillskapandet av ett sammanhållet FN-kontor med

ett gemensamt landprogram. Vidare föreslås en mer flexibel personalpolitik.

Nya finansieringskällor bör enligt reformpaketet också tas fram.

Utskottet vidhåller de synpunkter på arbetet med FN:s reformering vilka

framfördes i tidigare nämnda betänkande samt välkomnar de nya reformförslag

som presenterats av Nordiska FN-projektet. Utskottet stödjer vidare en ökad

öppenhet kring formerna för valet av generalsekreterare och ser positivt på

frågan om en förlängd mandatperiod för denne.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anses därmed motion U640 yrkandena

1-3 och 6 samt motion U210 (v) yrkande 2 besvarade.

3 Jämställdhet mellan män och kvinnor

Motionerna

I motion U640 (v) yrkande 5 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen

med en redogörelse för hur jämställdhetsmålet har uppnåtts inom FN-biståndet.

För att stärka andelen kvinnor på höga poster inom FN bör Sverige även agera

för att få till stånd en utredning om möjligheten till kvotering till högre

tjänster inom FN, yrkande 4. I partimotion U214 (v) yrkande 17 krävs likaledes

att Sverige skall verka för ökad kvinnlig representation inom FN samt även

inom EU:s olika organ.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare i olika sammanhang haft anledning att ta ställning till

jämställdhetens roll i utvecklingssamarbetet. Senast skedde detta genom att

utskottet i betänkande 1995/96:UU18 tillstyrkte regeringens förslag att

jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete. I betänkandet tog utskottet, med

anledning av motionsyrkanden härom, också ställning för en förbättrad

jämställdhet i de internationella organisationernas sekretariat.

Sverige tog en rad initiativ vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking för

att stärka kvinnors och flickors ställning generellt i beslutsfattande, i

ekonomiska sammanhang, genom ökad respekt för kvinnors mänskliga rättigheter,

åtgärder mot våld mot kvinnor etc. Utskottet har erfarit att det även

fortsättningsvis bedrivs ett omfattande arbete - med Sverige som en av de

pådrivande länderna, för att uppmärksamma jämställdhetsfrågor bl.a. inom FN:s

utvecklingssamarbete. Ett aktuellt exempel är Ecosoc som under sommaren 1997

skall behandla frågan om integrerande av ett genderperspektiv (mainstreaming)

i hela FN:s arbete inför millennieskiftet. Ett annat positivt förslag som

Sverige drev vid Pekingkonferensen, och som nu realiserats, är att en hög

tjänst med ansvar för jämställdhetsfrågor inrättats i sekretariatet. Tjänsten

har tillskapats för att från FN:s högsta ledning tillse att

jämställdhetsperspektiv tillämpas, såväl i FN:s externa verksamhet som i den

egna personalpolitiken.

Regeringen har senast i skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken

redogjort för de särskilda ansträngningar som gjorts inom EU för att främja en

jämn könsfördelning bland de svenskar som fått tjänster inom EU:s

institutioner. Sverige uppges även aktivt arbeta generellt med att lyfta fram

vikten av en bättre könsfördelning bland de anställda i EU:s institutioner.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige fortsätter att aktivt

verka pådrivande i det internationella jämställdhetsarbetet. Några krav på

kvotering vid tillsättandet av tjänster bör däremot enligt utskottets mening

för närvarande ej aktualiseras.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U640 (v) yrkandena 4 och 5

samt U214 (v) yrkande 17 besvarade.

4 Dödsstraffet

Sammanfattning av motionen

I motion U633 (s) kräver motionärerna att Sverige skall spela en mer aktiv och

pådrivande roll i internationella fora såsom FN, EU och Europarådet för

dödsstraffets avskaffande. Även i de bilaterala kontakterna med länder som har

dödsstraff måste dettas avskaffande och andra MR-frågor ständigt framhållas.

Regeringen bör även tillmötesgå Europarådets parlamentarikerförsamlings

önskemål och se till att resurser anvisas till olika informationsinsatser mot

dödsstraffet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige systematiskt under en lång rad av år verkat

i internationella fora för ett undantagslöst avskaffande av dödsstraffet.

Dessa ansträngningar har utskottet uttalat sitt stöd för, senast i betänkande

1993/94:UU26.

Utskottet konstaterar att det i internationell rätt inte finns något förbud

mot dödsstraff, däremot finns det specifika internationella instrument som

förbjuder användande av dödsstraff i fredstid. Dessa är främst det andra

fakultativa tilläggsprotokollet till FN:s konvention om politiska och

medborgerliga rättigheter (ICCPR) och Europakonventionens sjätte

tilläggsprotokoll. Därtill finns rekommendationer utfärdade av Ecosoc om

minimigarantier för behandlingen av dödsdömda.

Sverige arbetar aktivt för dödsstraffets avskaffande i olika internationella

fora såsom FN, OSSE och Europarådet. Under FN:s generalförsamlings 49:e möte

(1994) var Sverige medförslagsställare till en resolution om dödstraffets

avskaffande, vilken dock ej fick majoritet. En resolution mot godtyckliga och

summariska avrättningar, vilken tas upp på svenskt initiativ, brukar årligen

antas i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

EU-länderna har ännu inte lyckats ena sig om en gemensam handlingslinje

gentemot länder som tillämpar dödsstraff. Det finns dock ett, ännu ej antaget,

förslag till gemensamt synsätt, vilket i praktiken styr EU:s agerande i

frågan. Detta innebär att EU-länderna ibland gör gemensamma démarcher när

länder utdömer eller verkställer dödsstraff i strid mot bestämmelserna om

minimiregler för dödsdömda, vilka återfinns i det andra tilläggsprotokollet

till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska

rättigheter (ICCPR) eller i strid med Ecosoc:s rekommendationer. När länder

upphäver moratorier rörande dödsstraff brukar också gemensamma démarchér göras

av EU.

Europarådet kräver i praktiken att nya medlemsstater åtminstone förbinder

sig att införa ett moratorium avseende dödsstraff. Det är tyvärr känt att

sådana löften brutits av bl.a. Ryssland och Ukraina. Även inom OSSE har

Sverige agerat, vilket senast skedde genom att Sverige tillsammans med Spanien

och Portugal vid översynskonferensen i Lissabon i december 1996 enades om ett

anförande för att uppmärksamma frågan om dödsstraff. Bland annat framhölls

vikten av principen att ingen skall utlämnas eller återsändas till ett land

där han eller hon riskerar dödsstraff eller summarisk eller godtycklig

avrättning.

Utskottet har även noterat att regeringen bilateralt arbetar för att förmå

stater att ansluta sig till konventioner enligt vilka de förbinder sig att

avskaffa dödsstraffet i fredstid. Sverige agerar också bilateralt gentemot

stater som inte anses uppfylla rekommendationerna om behandling av dödsdömda.

Utskottet anser det vara av stor vikt att regeringen fortsätter det enträgna

arbetet för att avskaffa dödsstraffet och utgår därvid från att lämpliga

åtgärder vidtas för att genom information och undervisning härom söka påverka

opinionen.

Med vad som ovan anförts anses motion U633 (s) besvarad.

5 Urbefolkningars rättigheter

Sammanfattning av motionen

Motion U630 (mp) behandlar minoriteternas rättigheter. I yrkande 2 krävs att

urbefolkningarnas rätt till självbestämmande respekteras. I motionen citeras

ett återkommande krav som ställts vid olika världskonferenser för

urbefolkningar:

De bör ha full självbestämmande över sina landområden, sina institutioner och

sig själva. Även om de inte väljer att upprätta sina egna stater bör de ha

full rätt att delta i sitt lands politiska och kulturella liv, använda sina

landområdens naturresurser som de tidigare gjort, återfå eller ersättas för de

landområden som de förlorat.

De bör också få fortsätta att utöva sina seder och bruk inklusive sin

religion på det sätt de vill.

I motionen ställs frågan om lösningen för urbefolkningarna skulle ligga i ett

erkännande av varje folkgrupps rätt till självbestämmande. Motionärerna

refererar Kommissionen om globalt samarbete, vilken i sin rapport bl.a. pekade

på riskerna för den globala säkerheten och stabiliteten med en alltför långt

driven ?fragmentisering?. Motionärerna hävdar därför att åtgärder många gånger

borde sättas in för att angripa bakomliggande orsaker till en minoritetsgrupps

önskan att t.ex. bryta sig ur en stat såsom hjälp att upprätta en fungerande

rättsstat där respekten för alla gruppers mänskliga rättigheter upprätthålls.

I yrkande 3 påfordras att Sverige intar en mer aktiv hållning i

urbefolkningsfrågorna, i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för

åren 1994-2003.

Utskottets överväganden

Utskottet har under en följd av år (senast i betänkande 1994/95:UU24)

framhållit att urbefolkningars mänskliga rättigheter bör ses i perspektivet av

alla individers mänskliga rättigheter. Det är angeläget att verka för att alla

personer inom etniska minoriteter åtnjuter grundläggande fri- och rättigheter,

rätten till egen kulturell identitet och ett eget kulturliv, rätten till egen

religion och rätten till ett eget språk.

Utskottet har med tillfredsställelse noterat att Sverige var

medförslagsställare till samtliga resolutioner om urbefolkningar under förra

årets möte med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, liksom vid

höstens generalförsamling, där det även hölls ett nordiskt anförande om

urbefolkningar. Utskottet har vidare redan i ovan nämnda betänkande,

1994/95:UU24, konstaterat att Sverige stöder planerna på att inrätta ett

permanent forum inom FN för urbefolkningsfrågor och deltar, tillsammans med

övriga nordiska länder, i arbetet med en FN-deklaration om ursprungsfolkens

rättigheter. Målet är att deklarationen skall kunna antas och ett permanent

forum inrättas före urbefolkningsårtiondets slut. I anledning av FN:s årtionde

för urbefolkningsfrågor har regeringen tillsatt en urbefolkningsdelegation

vilken är sammansatt av representanter för samerna och experter från Utrikes-,

Jordbruks-, Kultur- och Utbildningsdepartementet. Delegationen initierar,

planerar och genomför seminarier, utställningar m.m. som ligger i linje med

syftena bakom urbefolkningsårtiondet. Delegationen arbetar också med att

analysera frågor som utgjort hinder för Sveriges ratificering av ILO-

konvention nr 169.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U630 (mp) yrkandena 2 och 3

besvarade.

6 Internationella miljöfrågor m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U618 (mp) anförs att den första gången en god miljö nämndes i

anslutning till de mänskliga rättigheterna var i Stockholmsdeklarationens

(1972) första princip vilken lyder: ?Man has the fundamental right of freedom,

equality and adequate conditions of life, in an environment of quality that

permits a life of dignity and well-being.? I motionen hävdas att Sverige bör

verka för att rätten till god miljö erkänns som en självständig mänsklig

rättighet då en god miljö utgör en nödvändig förutsättning för att de

mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras i framtiden. En otjänlig miljö

kan helt förta värdet av grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten till

liv och hälsa eftersom majoriteten av världens befolkning i dag saknar

möjlighet att fly undan miljöproblemen genom att flytta till ännu oskadade

områden.

I partimotion Jo727 (c) hävdas att FN:s miljöarbete måste bli bättre.

Miljöpolitiken måste prioriteras i FN och i all internationell politik. Det

gäller hot mot miljö- och naturresurser, ökade ekonomiska klyftor,

befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. För att hantera dessa krävs att

ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet. I motionens yrkande 10

hemställs att detta tillkännages regeringen. I yrkande 11 krävs att regeringen

aktualiserar en förstärkning av FN:s Commission on Sustainable Development

(CSD) med en räddningsstyrka för miljön. Enskilda länder har ofta svårt att

själva hantera naturkatastrofer.

I motion U603 (mp) uppmärksammas FN:s miljöprogram (UNEP). Det är enligt

motionärerna dags att stärka UNEP:s roll inom FN-systemet. Sverige bör verka

för att UNEP ombildas till fackorgan. Med självständig rättslig status, ett

stort antal medlemmar och budget som ej är avhängig av frivilliga bidrag

skulle UNEP få mycket bättre förutsättningar att lansera långsiktiga

miljöprogram.

I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett

frigivande av den f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades för att

han försett miljörörelsen Bellona i Norge med information om miljöproblemen i

Ryssland. Nikitin har vågat avslöja det globala hot som finns på Kolahalvön.

Koncentrationen där av kärnvapen, radioaktivt avfall till havs m.m. utgör

enligt motionärerna den största säkerhetsrisken mot Sverige.

I motion U901 (mp) yrkande 1 påkallas att Sverige skall verka inom FN för

att en internationell miljödomstol inrättas. De problem som finns relaterade

till miljön och internationella konflikter är inte längre nationella problem

utan de berör hela världen. Därför är det angeläget att tillskapa ett

oberoende organ som endast har till uppgift att döma i miljörättsliga ärenden.

I motionens yrkande 2 anförs att det är viktigt att domstolen utformas på så

sätt att berörda parter, t.ex. miljöorganisationer såväl som stater, har

talerätt vid domstolen.

Utskottets överväganden

Att förbättra miljön såväl i Sverige som globalt är en central prioritet i

svensk politik. Främjande av god miljö är ett av målen för det svenska

utvecklingssamarbetet och för vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa. Vad

gäller frågan om att god miljö skall erkännas som en mänsklig rättighet vill

utskottet anföra följande.

Sedan FN:s tillkomst har ett omfattande arbete lagts ned på att definiera

begreppet mänskliga rättigheter, att kodifiera dessa rättigheter i

folkrättsligt bindande instrument och att verka för att staterna uppfyller

sina åtaganden på området. Utskottet anser att det är av vikt att begreppet

mänskliga rättigheter inte görs otydligt. Det går inte i dag att förutse hur

ett internationellt kodifieringsarbete rörande mänskliga ?miljö?-rättigheter

skulle utvecklas och hur ett sådant arbete skulle påverka det arbete som redan

bedrivs för att få stater att efterleva nu allmänt erkända mänskliga

rättigheter. Utskottet finner därför i dagens läge inte skäl att i

internationella sammanhang aktualisera denna fråga.

Därmed avstyrks motion U618 (mp).

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i betänkande

1994/95:UU24, behandlat frågan om huruvida en internationell miljödomstol bör

inrättas. Utskottet konstaterade i nämnda betänkande att en särskild

miljökammare har inrättats med tidsbegränsat mandat vid Internationella

domstolen i Haag. Det konstaterade vidare att EG-domstolen behandlar ett stort

antal mål av miljörättslig karaktär samt att en FN-domstol för havsrättsliga

spörsmål förväntas inrättas i Hamburg. Utskottet konstaterade slutligen att ?

nuvarande ordning för hantering av internationella miljömål är till fyllest?.

Utskottet har erfarit att mandatet för den särskilda miljökammaren i

Internationella domstolen i Haag, vilket löper ut i februari 1997, med största

sannolikhet kommer att förlängas med ytterligare en treårsperiod. Utskottet

konstaterar också att den aviserade havsrättsdomstolen i Hamburg nu har

inrättats.

Utskottet finner därför inte skäl att ändra den tidigare intagna ståndpunkten

att nuvarande ordning är till fyllest, varför motion U901 (mp) yrkandena 1 och

2 avstyrks.

I motion Jo727 (c) krävs att ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet

(yrkande 10) samt hemställs i yrkande 11 att regeringen skall verka för att en

räddningsstyrka för miljön upprättas inom FN:s kommission för hållbar

utveckling (CSD). I motion U603 (mp) krävs att UNEP skall ombildas till ett

fackorgan.

Utskottet konstaterar att Sverige arbetar aktivt för att främja frågor om

miljö och hållbar utveckling inom FN-systemet och i övriga internationella

fora. Ett viktigt forum är härvid FN:s kommission för hållbar utveckling

(CSD). Dess mandat kommer att behandlas vid den kommande översynen av FN:s

konferens om miljö och utveckling vid det extra möte som FN:s

generalförsamling håller i juni 1997. Det är enligt utskottets mening viktigt

att förtydliga och förstärka CSD:s mandat. FN:s avdelning för humanitära

frågor (DHA) har redan ett ansvar för att samordna räddningsresurser i samband

med katastrofer. Utskottet kan därför inte stödja förslaget om inrättande av

en räddningsstyrka.

Utskottet har inhämtat att UNEP hållit styrelsemöte den 27/1 till den 7/2

1997 i Nairobi varvid frågor om hur UNEP kan stärkas diskuterades. Även dessa

frågor kommer att behandlas vidare vid det kommande extra mötet med FN:s

generalförsamling.

Utskottet instämmer i de uppfattningar som framförs i motionerna U603 (mp)

och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 om vikten att stärka FN-systemets organ för

miljöfrågor. Utskottet finner dock inför det förestående extramötet i

generalförsamlingen att det inte finns anledning att föregripa de pågående

diskussionerna.

Därmed anses motionerna U603 (mp) och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 besvarade.

I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett

frigivande av den ryske f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades

den 6 februari 1996 av FSB (federala säkerhetstjänsten). Den 26 september 1996

avslutades förundersökningen och Nikitin anklagades för att genom sin uppsats

?Norra flottan - potentiell risk för radioaktiv nedsmutsning i regionen? ha

spritt hemligstämplad information. Nikitin skulle ha försett den norska

miljörörelsen Bellona med information om läget på Kolahalvön. Han anklagades

för landsförräderi i form av spionage, för spridande av statshemlighet och för

förfalskning av dokument. Målet överlämnades den 11 december till

statsåklagaren och därefter till Rysslands riksåklagare. Åtal har ännu inte

väckts.

Den 15 december 1996 meddelades att Nikitin släppts ur häktet mot att han

undertecknat en skriftlig förbindelse att inte lämna landet.

Utrikesministern har, i riksdagen som svar på fråga 1995/96:647 om Alexandr

Nikitin, anfört att den ryske presidenten Boris Jeltsin vid sitt besök i mars

1996 i Norge utlovade att fallet Nikitin skulle behandlas enligt europeiska

rättsprinciper. Utrikesministern uppgav att regeringen kommer att följa

ärendet för att förvissa sig om att Ryssland lever upp till sina utfästelser

och att ärendet handläggs i enlighet med principerna i den europeiska MR-

konventionen och andra MR-instrument som Ryssland har tillträtt.

Utskottet utgår från att Ryssland kommer att leva upp till sina

internationella åtaganden och förutsätter att den svenska regeringen

fortsätter att bevaka att så sker.

Därmed anses motion U809 (mp) yrkande 3 besvarad.

II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk

1 Kina jämte Tibet och Hongkong

Sammanfattning av motionerna

Kina

Tre motioner, U620 (fp), U629 (mp) och U636 (kd), behandlar olika aspekter av

bristande respekt för de mänskliga rättigheterna i Kina.

I U620 (fp) tar motionärerna upp frågan om EU:s och EU-ländernas politik inom

ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken gentemot Kina.

Inledningsvis anförs att svensk utrikespolitik, som ett huvudmål, skall främja

demokrati och mänskliga rättigheter samt fred och säkerhet i världen. Detta

bör även gälla för den inom EU förda gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Enligt motionärerna framstår Kina som det största

problemet i den värld som framtonar efter kalla krigets slut. Omvärlden saknar

strategi för att främja mänskliga rättigheter i Kina. Europa låter sig

härvidlag gärna spelas ut mot USA i utbyte mot förmånliga affärskontrakt. I

yrkande 1 krävs att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik skall verka för en samlad och effektiv politik för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. I yrkande 3 krävs

att Sverige inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom

EU skall verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för

de demokratiska institutioner som folket självt valt.

I motion U629 (mp) hävdar motionärerna likaledes att det måste föras en mer

kraftfull politik mot Kina vad avser landets ständiga brott mot de mänskliga

rättigheterna. I motionen pekas på de viktigaste anledningarna för att föra en

politik gentemot Kina som mer präglas av avståndstagande och kraftiga

uppmaningar till förändringar än vad som sker i dag. I yrkande 1 uppmanar

motionärerna regeringen att ta initiativ till multilateralt agerande på högsta

nivå mot Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I yrkande 4 påtalar

motionärerna kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang, en provins

i nordvästra Kina. Här har kinesiska talesmän aviserat att hårdare tag skall

tas mot muslimska separatister.

I yrkande 6 hemställs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i

motionen anförs om förekomsten av summariska rättegångar och det stora antalet

utdömda och verkställda dödsdomar. I motionen refereras till uppgifter från

Amnesty International om att Kina kommer att sätta rekord i dödsstraff under

1996. Årligen fängslas i Kina hundratusentals människor utan att vare sig åtal

eller rättegång kommer till stånd. Oliktänkande skickas till arbetsläger utan

rättegång. Erkännanden tvingas fram genom tortyr.

I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförs om

Kinas inhumana familjepolitik. Det hävdas att ettbarnspolitiken har lett till

att miljoner småflickor dödades redan vid födseln eller att de lämnats till

statliga barnhem, i vilka dödligheten uppges ligga på uppemot 50 %, medan den

på vissa barnhem är total. Rapporter förekommer om tvångsaborter och

tvångssteriliseringar på människor som ej vill följa ettbarnspolitiken.

Det ökade religiösa intresset har enligt motionärerna oroat de kinesiska

myndigheterna. En ny lag från 1994 inskränker det praktiska utövandet av de

godkända religionerna. I vissa områden krävs att religiösa skall registrera

sig. Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? är

förbjudna. I motionen hänvisas till Amnesty International som uttalat att

arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier används mot icke önskvärda

religiösa utövare. Motionärerna vill i yrkande 8 att regeringen ges till känna

vad som anförts om religiös förföljelse i Kina.

I yrkande 9 anförs att riksdagen bör ge regeringen till känna att Kina

bryter mot världshandelsreglerna om bl.a. nationell likabehandling genom att

all distribution av ekonomisk och finansiell information utanför landets egna

kanaler är förbjuden. Alla utländska nyhetsbyråer måste registreras hos den

officiella kinesiska nyhetsbyrån som bestämmer om information skall få

spridas, hur den får spridas och kostnaden för att sprida information i Kina.

Regeringen avser vidta åtgärder mot nyhetskanaler som sprider förbjuden

information eller baktalar Kinas nationella intressen. Censurbeslutet bör

enligt motionärerna medföra att Kina inte bör välkomnas in i WTO.

Regeringen uppmanas i yrkande 11 föra en mer restriktiv och kritiskt hållen

Kinapolitik.

I motion U636 (kd) beskrivs den bristande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Kina. Politiska aktivister och religiösa fängslas, värst

drabbade är nu tibetanska munkar och muslimska Xingjiang-invånare. Politiska

rättegångar följer inte internationella normer - det är närmast fråga om

skenrättegångar, tortyr och misshandel av fångar förekommer och det omfattande

bruket av dödsstraff fortsätter. Motionärerna anför att Kina nu sammantaget

avrättar fler personer än resten av världen. Av ettbarnspolitiken följer en

könsmässig snedfördelning av befolkningen på grund av att 97 % av aborterade

foster är flickor. De barn som lämnas till barnhem är flickor och

handikappade. Världens befolkningsmässigt största stat håller på att bli en

ekonomisk jätte men inte mer demokratisk. I motionens yrkande 4 anhålls om ett

tillkännagivande att den svenska regeringen ej utan föregående konsultationer

och konsensus ändrar sin policy att inte göra besök på högsta nivå när det

gäller Kina.

Tibet

Tre motioner, U602 (fp) och U608 (mp, m, c, v, kd) och U629 (mp), tar upp de

grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer i Tibet.

I den enskilda motionen U602 (fp) behandlas kränkningar av de mänskliga

rättigheterna i Tibet. Motionären hänvisar till rapporter från Amnesty

International, Law Asia och Asia Watch vilka visar att övergreppen är väl

dokumenterade. Över en miljon tibetaner beräknas ha mist livet sedan den

kinesiska ockupationen av det självständiga Tibet. Förtrycket har tagit mycket

grymma uttrycksformer: tvångsarbete, tvångsaborter, obligatoriska

sterilisationer och t.o.m. mord på nyfödda. Den kinesiska strategin har också

riktat sig mot kultur, religion, språk och traditioner. En svensk delegation

från UD som besökte Kina och Tibet 1994 bekräftar i sin rapport bilden av den

allvarliga situationen. Yttrandefriheten är praktiskt taget obefintlig.

Medborgarna har rätt att demonstrera, dock inte för att skapa opinion mot det

socialistiska systemet, förespråka separation eller skada landets suveränitet.

Politiska dissidenter döms för påstådda våldsbrott. MR-organisationerna

beskriver ett stort antal fall där fredliga demonstranter dömts för grova

våldsbrott genom bekännelser framtvingade under tortyr.

I yrkande 1 krävs att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Tibet

fördöms. Motionärerna poängterar vidare vikten av att omvärlden fortsätter att

följa utvecklingen i Tibet genom besök och kontakter med oppositionella. I

kontakter med den kinesiska regimen bör Tibetfrågan regelmässigt föras upp på

dagordningen. Detta skall ges regeringen till känna, yrkande 2. I yrkande 3

hemställs att riksdagen skall göra ett liknande uttalande som det

Europaparlamentet gjorde när en resolution antogs 1993 om att det i alla

samarbetskontrakt med Kina, främst de offentliga, skall införas en klausul om

respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. I yrkande 4 krävs att Tibet i

internationella sammanhang bör betraktas som en självständig stat och ges

möjlighet till egen representation. I yrkande 5 betonas att Sverige aktivt bör

stödja internationella initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk.

Även motion U608 (mp, m, c, v, kd) behandlar Kinas politik gentemot Tibet.

Omvärlden måste nu sätta hårdare tryck mot den kinesiska regimen för att

upprätta respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till

självbestämmande i Tibet. I yrkande 2 föreslås att Sverige skall stödja Dalai

lamas icke-våldskamp genom att försöka påverka FN:s generalsekreterare att

åstadkomma ett möte mellan denne själv och Dalai lama. Det föreslås också att

regeringen underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning i

riksdagen om Tibet, i likhet med vad som skett i Danmark, yrkande 3.

I motion U629 (mp) hävdar motionärerna att det kinesiska förtrycket i Tibet

har hårdnat alltmer sedan 1994. Kinas senaste drag gentemot Tibet är att

angripa religionen eftersom den är en sammanhållande faktor. När tibetanerna

utsåg en ny andlig ledare valde kineserna en annan företrädare som de menade

var den riktige. Den först utnämnde pojken är försvunnen och man tror att han

hålls i fångenskap i Kina. Motionärerna hävdar att tibetanerna enligt den

officiella nyhetsbyrån Nya Kina utlovas religionsfrihet på villkor att de tar

avstånd från sin ledare Dalai lama. När denne nyligen gästade Sverige

fördömdes besöket av Kina. I motionen hävdas att Sverige skyndsamt bad om

ursäkt och försäkrade att Dalai lama fick komma hit endast i sin egenskap av

fredsapostel, inte som exiltibetan samt förklarades att Sverige inte

ifrågasätter Kinas anspråk på Tibet. I yrkande 3 krävs ett tillkännagivande om

vad som anförts i motionen om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i

Tibet.

Hongkong

Utvecklingen i Hongkong inför återföreningen med Kina behandlas i de två

motionerna U620 (fp) och U629 (mp).

I U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU verkar för att Hongkong inför

återföreningen med Folkrepubliken Kina garanteras fortsatt demokrati inom

ramen för de demokratiska institutioner som folket självt valt.

Motionärerna i U629 (mp) yrkande 2 kräver ett tillkännagivande om att Kina

kränker Hongkongs demokratiska rättigheter. Det demokratiska partiet som vann

närmare hälften av de 60 platserna i den lagstiftande församlingen får inte

delta i den politiska process som Peking nu styr. Det råder en form av

självcensur i den lokala pressen för att ej stöta sig med den kommande

överheten, och intellektuella och journalister fruktar att den yttrandefrihet

de nu åtnjuter ej kommer att bevaras.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att situationen beträffande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Kina är djupt otillfredsställande. Tillförlitlig information

om förhållandena i Kina återfinns t.ex. i löpande rapporter från Amnesty

International och Human Rights Watch samt dessa två organisationers och

amerikanska Utrikesdepartementets (State Departments) årliga MR-rapporter.

Dessa ger vid handen att det förekommer omfattande och väldokumenterade brott

mot de mänskliga rättigheterna i Kina.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna har bl.a. sin grund dels i att

regimen icke accepterar politiskt oliktänkande, dels i rättssystemets oförmåga

att garantera skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Politiska

dissidenter är en direkt måltavla för myndigheternas agerande gentemot den

politiska oppositionen. Domstolsväsendet fungerar ej självständigt i

förhållande till den politiska makten. Tortyr, misshandel av fångar,

summariska rättegångar och olagliga gripanden förekommer. Kina har under ett

antal år varit det land som uppskattas verkställa flest avrättningar i

världen. Human Rights Watch och Amnesty International beräknar att den kampanj

som inleddes mot kriminalitet våren 1996 kommer att medföra att Kina under

1996 slår sitt eget rekord från 1983 då 3 000 personer avrättades. Enligt

State Departments rapport för 1996, synes situationen på MR-området ha

förvärrats under året i Kina genom att myndigheterna trappat upp sina

ansträngningar för att förhindra protester och kritik mot regimen.

Motionärerna i U629 (mp) begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om

förekomsten av summariska avrättningar och det stora antalet avrättningar i

Kina.

Utskottet noterar med oro uppgifterna om förekomsten av summariska

avrättningar och det stora antalet utförda dödsstraff i Kina. Utskottet har

redan tidigare i betänkandet redogjort för sin negativa inställning till

dödsstraff.

Ett positivt inslag är emellertid att Kina har inlett ett samarbete med

Sverige för att via Raoul Wallenberginstitutet genomföra kurser om de

mänskliga rättigheterna bl.a. för personal inom den kinesiska kriminalvården.

En annan positiv process som pågår internt i Kina är en reformering för att

förbättra lagstiftningen på flera områden, bl.a. avseende processrätten.

Kina har fortsatt att tillämpa den ettbarnspolitik som antogs i slutet av

1970-talet i syfte att begränsa befolkningstillväxten. I State Departments MR-

rapport uppges att bristande tillsyn över lokala myndigheter medfört att

dessa, under trycket att leva upp till planerade mål, i vissa fall begått

övergrepp i form av påtvingade aborter och steriliseringar. Amnesty

International har i en omfattade rapport om kvinnor i Kina, publicerad i juli

1996, uppgivit att man, utan att ta ställning till Kinas officiella

barnbegränsningspolitik, vill utrycka oro över rapporter om fall där

myndigheter med tvång låtit sterilisera eller utföra tvångsaborter på kvinnor.

Det finns enligt amerikanska State Departments MR-rapport en statistiskt

dokumenterad obalans i befolkningen i Kina. Det anförs att en orsak kan vara

att vissa nyfödda flickor inte registreras i offentliga register för att

föräldrarna skall kunna fortsätta försöken att få en pojke. Enligt rapporten

torde statistiken även reflektera förekomsten av mord eller vanvård av nyfödda

flickor eller avbrutna graviditeter med flickfoster efter könsbestämning genom

ultraljud. Det påpekas dock i rapporten att ultraljudsundersökningar, i avsikt

att bestämma kön inför en eventuell abort, är explicit förbjudna i den nya

moderskaps- och barnlag som trädde i kraft 1995.

Det råder också dokumenterade missförhållanden vid vissa av landets barnhem

för övergivna barn. Dessa hyser enligt State Departments rapport främst pojkar

som är handikappade och flickor. Enligt rapporten är det svårt att ur

tillgängliga data dra bestämda slutsatser om barnadödligheten vid barnhemmen

men andelen dödsfall synes vid vissa barnhem ligga mycket högt, särskilt för

nyanlända barn. I rapporten refereras till uppgifter framtagna av Human Rights

Watch ur officiell statistik där dödligheten på barnhemmen i tio provinser

ligger på 50 %. State Departments bedömning är att kvaliteten på den vård som

ges i barnhemmen varierar från fullgod till bedrövlig.

Motionärerna i U629 (mp) yrkande 7 önskar ett tillkännagivande om den

kinesiska ettbarnspolitiken.

Utskottet tar avstånd från de avarter den kinesiska ettbarnspolitiken fört med

sig och vill förorda det synsätt på befolkningsfrågor som fick genomslag i det

handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om befolkning och utveckling i

Kairo 1994. I handlingsprogrammet betonas bl.a. individens fria rätt till val

och ansvar. Befolkningsutvecklingen påverkar och påverkas av en rad faktorer i

samhället, och handlingsprogrammet betonar sambandet mellan befolkning,

utveckling och miljö liksom exempelvis utbildning, hälsovård och kvinnors

roll. Utgångspunkten är människors välmående där familjeplanering är en del av

folkhälsan i stället för en av staten reglerad befolkningspolitik.

Utskottet vill också betona Kinas skyldighet, som undertecknare av FN:s

barnkonvention, att rätta till de brister som föreligger beträffar barnens

rättigheter. Utskottet noterar som positivt att Kina samarbetar med FN:s

barnkommitté för att följa upp sina åtaganden enligt konventionen.

Med vad som ovan anförts anses motion U629 (mp) yrkandena 6 och 7 besvarad.

I motion U629 (mp) yrkande 4 beskrivs förföljelser mot muslimska separatister

i Xinjiang, en provins i sydvästra Kina, samt begärs ett tillkännagivande om

situationen för religiösa utövare i Kina (yrkande 8).

Utskottet noterar att situationen för religiös utövning försämrats genom den

lag 1994 som reglerar sådan utövning. I rapporten från State Department uppges

att situationen för många religiösa grupper försämrats under året som gått. En

hårdare politik förs för att upplösa icke auktoriserade religionssamfund.

Situationen ger anledning till oro och utvecklingen bör, enligt utskottets

mening, följas noga.

Därmed anses motion U629 (mp) yrkandena 4 och 8 besvarade.

Beträffande motionsyrkande U629 (mp) yrkande 9 om att Kina ej bör välkomnas in

WTO vill utskottet anföra följande: Sverige och det internationella samfundet

för en kontinuerlig dialog med Kina om landets tillämpning av

frihandelsregler. Möjligheterna att påtala brister och påverka i positiv

riktning skulle upphöra om det beslutades att Kina skall förvägras medlemskap

i WTO.

Med detta avstyrks motion U629 (mp) yrkande 9.

Utskottet konstaterar att Sverige för en aktiv dialog med Kina vad gäller

respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige deltar även aktivt i

diskussioner som förs med Kina i internationella fora såsom i arbetet i FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna och i de olika kommittéer som

övervakar skilda FN-konventioners efterlevnad. EU-kommissionen utarbetade 1995

en långsiktig Kinastrategi för EU:s samarbete med Kina vilket utrikesministern

beskrev i en interpellationsdebatt i riksdagen i maj 1996. Som ett väsentligt

element i denna politik gentemot Kina försöker EU verka för att de mänskliga

rättigheterna och demokrati vinner insteg i det kinesiska samhället och i

landets lagstiftning. I EU:s tal i FN:s generalförsamling hösten 1996

välkomnades vissa lagreformer som ägt rum i Kina samt uttalades en förhoppning

att dessa skulle leda till bättre skydd för de mänskliga rättigheterna.

Samtidigt betonades att det fortsatt förekommer allvarliga kränkningar av de

mänskliga fri- och rättigheterna i Kina. Det framfördes djup oro över att

dissidenten Wang Dan dömts till ett hårt straff för att ha utnyttjat sin rätt

till åsiktsfrihet. Vidare uttalades djup oro över förekomsten av tortyr och

misshandel av fångar. Det påpekades att bruket av omskolning genom arbete och

andra administrativa bestraffningsformer är helt oacceptabelt. Användandet av

dödsstraff, särskilt för icke-våldsbrott, beklagades även djupt samt

beklagades de fortsatta restriktionerna avseende åsikts-, religions- och

organisationsfriheten i Kina. I talet uppmanas Kina att respektera alla

individers rätt att uttrycka politiska åsikter.

I motion U636 (kd) yrkande 4 anhålls om ett tillkännagivande om att den

svenska regeringen ej utan föregående konsultationer och konsensus ändrar sin

policy att ej göra besök på högsta nivå i Kina.

Utskottet konstaterar att statsminister Göran Persson har förklarat att

regeringen har för avsikt att ta upp känsliga besöksfrågor med utrikesnämnden

i enlighet med tidigare etablerad praxis.

Därmed anses motion U636 (kd) yrkande 4 besvarad.

Utskottet förespråkar en målinriktad svensk politik - innebärande dialog, ej

isolering - gentemot Kina för att främja respekten för de mänskliga

rättigheterna. Hävdande av universalitetsprincipen bör utgöra grunden för

denna politik.

Med detta anses motionerna U620 (fp) yrkande 1, U629 (mp) yrkandena 1 och 11

besvarade.

Tibet

Utskottet har tidigare under en rad år uttryckt sin oro över allvarliga

brister vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Detta

skedde senast i betänkande 1994/95:UU24.

Att situationen inte har förbättrats i Tibet under de senaste åren framgår

bl.a. av rapporter från Amnesty International och amerikanska UD. I State

Departments rapport för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter visar att de

kinesiska myndigheterna fortsätter att begå omfattande kränkningar av de

mänskliga rättigheterna i Tibet. Kränkningarna innefattade fall av personer

som avlidit i häkte, tortyr, godtyckliga arresteringar, kvarhållande i häkte

utan offentlig rättegång, långa perioder av häkte för tibetanska nationalister

vilka på fredligt sätt uttryckt sin politiska och religiösa uppfattning samt

en intensifierad kontroll av religionsutövning och utövande av press- och

åsiktsfrihet, särskilt för etniska tibetaner. Tibetansk buddism och krav på

självständighet är nära förknippade. Enligt rapporten tolererar myndigheterna

olika former av religiös utövning endast så länge som den ej uppfattas vara

förbunden med politisk opposition. När religionsutövning tolkas som ett medel

för uttryckande av politisk opposition slår myndigheterna till hårt och

effektivt för att stävja verksamheten. De kinesiska myndigheternas attityd

till Dalai lama har skärpts och han erkänns ej som tibetanernas religiöse

ledare. Det är förbjudet att sälja bilder av Dalai lama i Kina och även att i

kloster och annorstädes visa dessa bilder.

Utskottet noterar med oro rapporterna om fortsatta kränkningar av de

mänskliga rättigheterna i Tibet.

I motionerna U602 (fp) yrkandena 1 och 2 och U629 (mp) yrkande 3 krävs att

Sverige skall påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. I

motion U602 (fp) begärs i yrkande 3 att det bör införas en klausul om

mänskliga rättigheter i offentliga samarbetskontrakt, det yrkas vidare att

Tibet i internationella sammanhang skall erkännas som en självständig stat

(yrkande 4) samt hävdas i yrkande 5 att Sverige bör stödja internationella

initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk. I motion U608 (mp, m, c, v,

kd) hemställs i yrkande 2 att Sverige skall underlätta ett möte mellan FN:s

generalsekreterare och Dalai lama. I yrkande 3 föreslås att regeringen

underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning om Tibet i

riksdagen.

Utskottet noterar att Dalai Lama besökte Sverige i maj 1996 och att han

därvid togs emot av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.

Utskottet konstaterar att Sverige under en lång tid i olika sammanhang

påtalat brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet, såväl bilateralt som i

internationella fora. EU tog i sitt MR-anförande i FN:s generalförsamling i

november 1996 upp förhållandena i Tibet och beklagande djupt Kinas

uraktlåtenhet att skydda tibetaners etniska, kulturella och språkliga

identitet. Utskottet noterade i betänkande 1994/95:UU24 att Kinas överhöghet

över Tibet inte ifrågasätts av det internationella samfundet. Tibet skall

enligt Kinas konstitution åtnjuta ett viss självstyre, och utskottet utgick i

betänkandet från att den svenska regeringen skulle fortsätta att verka för att

denna autonomi ges reell innebörd. I samma betänkande uttalade utskottet,

angående klausuler om de mänskliga rättigheterna i samarbetsavtal, att sådana

krav troligen endast skulle innebära att avtalen inte blev av, vilket enligt

utskottet skulle ha föga effekt på situationen för de mänskliga rättigheterna

i Kina.

Utskottet vidhåller tidigare framförda uppfattningar.

Därmed anses motionerna U602 (fp) yrkandena 1-5 samt U629 (mp) yrkande 3

besvarade.

Beträffande yrkandet om att påverka FN:s generalsekreterare för att få till

stånd ett möte mellan denne och Dalai lama vill utskottet anföra följande.

Såvitt känt är har inte någon sådan begäran inkommit från Dalai lama.

Utskottet finner därför inte anledning att uttala sig om regeringen bör söka

påverka generalsekreteraren i denna fråga.

I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 3 önskas ett tillkännagivande om att

regeringen skall underlätta genomförandet av ett seminarium om Tibet i

riksdagen. Utskottet konstaterar att möjligheten att anordna sådana seminarier

inom riksdagen redan föreligger varför något tillkännagivande härom till

regeringen ej synes vara behövligt.

Därmed avstyrks motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkandena 2 och 3.

Hongkong

Utskottet konstaterar att det finns anledning att noga följa situationen i

Hongkong inför det kinesiska övertagandet den 1 juli 1997. En provisorisk

församling som inte har stöd i konstitutionen har i december 1996 tillsatts av

Kina i ett administrativt förfarande, utan allmänna val. Bakgrunden är

kortfattat följande: Kinas nationella folkkongress antog en separat

konstitution (Basic Law) 1990 som skall gälla i Hongkong efter överträdandet.

Där fastställdes att den lagstiftande församlingen i Hongkong (Legco) även i

framtiden skulle tillsättas enligt då gällande regler i Hongkong. Den

dåvarande ordningen (1990) innebar att av Legcos 60 ledamöter cirka en

tredjedel vardera utsågs i allmänna val, yrkesvalkretsar och direkt av

guvernören. Inför Hongkongs val 1995 ändrade britterna valkretsarna för att

göra dem mer demokratiska, och i praktiken kom även de personer som skulle

utses i yrkesvalkretsar att tillsättas efter allmänna val. Detta irriterade

Kina som i december 1996 handplockade en provisorisk församling för Hongkong

bestående av 60 personer, vilka delvis var samma personer som de som redan

ingick i den ordinarie lagstiftande församlingen. En ny exekutiv ledare utsågs

även. Det parti som fick flest röster vid valen 1995, Democratic Party of

Hongkong, ställde sig utanför förfarandet när den provisoriska församlingen

utsågs av Kina, men hade enligt vissa bedömare ej heller accepterats om de

önskat delta.

I den internationella överenskommelsen mellan Kina och Storbritannien om

Hongkong från 1984 slås fast att Hongkong efter maktskiftet skall utgöra en

särskild administrativ region inom Kina med hög grad av autonomi. Hongkongs

nuvarande samhällssystem, levnadsmönster och juridiska system skall förbli

oförändrade. Den 23 februari 1997 beslutade Kinas nationella folkkongress om

att drygt 20 lagar, främst på rättighetsområdet, helt eller delvis kommer att

upphävas enär de ej anses vara förenliga med den konstitution som skall gälla

i Hongkong efter övergången den 1 juli 1997. Förslag till ny lagstiftning

kommer den nye, av Kina utsedde, exekutive ledaren att lägga fram, efter

konsultationer med olika grupper i samhället, för beslut i Hongkongs

lagstiftande församling.

Utrikesministern har den 29 januari 1997 skriftligt besvarat riksdagsfråga

1996/97:218 om Kinas tillsättning av fullmäktige i Hongkong varvid anfördes

att regeringen, mot bakgrund av de förändringar som skett, känner oro för

Hongkongs möjligheter att behålla ett system som ger medborgarna skydd för

deras mänskliga rättigheter. Utrikesministern framhöll att det är oroande att

en provisorisk församling tillsatts utan regelrätta val. Samtidigt betonades

att regeringen tar fasta på försäkringar från den kinesiska ledningen om att

provisoriet skall bli kortvarigt och att val till den ordinarie församlingen

kommer att hållas nästa år. Utrikesministern anförde vidare:

Det är naturligtvis utomordentligt angeläget att Hongkong får en lagstiftande

församling som tillsätts enligt bestämmelserna i gällande överenskommelse om

suveränitetsövergången. Det är också viktigt att de senaste årens

ansträngningar att stärka demokratin och öka skyddet för grundläggande fri-

och rättigheter i Hongkong inte omintetgörs.

Utrikesministern uppgav slutligen att statsministern direkt till den kinesiska

ledningen vid besöket i Kina i november 1996 framhållit att Sverige anser det

vara utomordentligt viktigt att Kina lever upp till utfästelserna om att

garantera Hongkong en hög grad av autonomi.

I motion U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU skall verka för att

Hongkong skall garanteras fortsatt demokrati. I U629 (mp) yrkande 2 krävs ett

tillkännagivande om att Kina kränker Hongkongs demokratiska rättigheter.

Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet beträffande Hongkong den

senaste tiden inger farhågor. Det är inte acceptabelt om övergången till

kinesiskt styre för Hongkong innebär ett bakslag för den demokratiska

utvecklingen. Det är enligt utskottets mening viktigt att hongkongborna även

fortsättningsvis, i allmänna val, får delta när den lagstiftande församlingen

utses. Det är inte heller acceptabelt om medborgarna fråntas de

författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de

mänskliga rättigheterna.

Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den

kinesiska regeringen även fortsättningsvis påtalar den vikt Sverige fäster vid

att Kina står fast vid sina tidigare åtaganden att slå vakt om Hongkongs

självständiga juridiska, ekonomiska, sociala och politiska system.

Därmed anses motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (mp) yrkande 2 besvarade.

2 Taiwan

Sammanfattning av motionerna

I de två motionerna U612 (m) och U620 (fp) krävs bl.a. svensk agerande till

stöd för förbättrade möjligheter för Taiwan att representeras i

internationella organisationer samt föreslås att Taiwan ges plats vid sidan av

Folkrepubliken Kina i FN.

I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer de rekommendationer som

framlagts i en i Europaparlamentet utarbetad rapport om Taiwans roll i

internationella organisationer. Rapporten utmynnar i följande rekommendationer

till rådet och medlemsländerna: Taiwan bör tillförsäkras bättre representation

i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och

utvecklingssamarbete. FN bör ombedas utreda möjligheterna att tillsätta en

arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter

genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan

bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig

anda. Rådet bör uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att öppna ett

kontor i Taipei.

I motion U620 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige agerar för att det

demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess

att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin

eventuella framtid.

Utskottets överväganden

Förhållandena i Taiwan har genomgått en genomgripande förändring i demokratisk

riktning under de senaste åren. Under 1995 hölls allmänna val till den

lagstiftande kammaren, och 1996 genomfördes val till nationalförsamlingen och

till presidentämbetet. Detta innebär att alla politiska ledare i Taiwan numera

är utsedda i fria demokratiska val. På senare år har det också skett en

positiv utveckling av kontakterna mellan Kina och Taiwan. Detta gäller

ekonomiskt samarbete, kulturellt utbyte, turism m.m.

Det svenska utbytet med Taiwan är betydande på många områden. Utskottet ser

positivt på denna utveckling av förbindelserna vilket även tidigare framförts

i betänkande 1994/95:UU24.

I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer rekommendationer om att

stärka Taiwans roll i internationella organisationer. I motion U620 (fp)

yrkande 2 föreslås bl.a. att Sverige agerar för att ge Taiwan plats i FN till

dess folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin

framtid.

Frågan om Taiwans medlemskap i FN har behandlats av utskottet vid flera

tillfällen. I betänkande 1994/95:UU24 uttalades med referens till betänkande

1993/94:UU26 att:

medlemskap i FN av Sverige behandlas enligt universalitetsprincipen; suveräna

stater Sverige erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och dess organ.

I enlighet med FN:s stadgar upptas nya medlemmar i FN genom beslut i

generalförsamlingen efter beredning i och på rekommendation av säkerhetsrådet.

Ett flertal stater satte sig emot ett förslag att föra upp frågan om Taiwans

ställning på generalförsamlingens dagordning hösten 1993.

Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp frågan om Taiwans ställning på

generalförsamlingens dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs 1995

av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och hade diplomatiska förbindelser

med landet. Dessa var ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika,

Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua, Panama, Dominikanska

republiken, Centralafrikanska republiken och Swaziland.

Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner Taiwan som en suverän stat.

Den svenska ett-Kina-politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är

Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina tillhöriga platsen i FN.

Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har utvecklade kontakter med

olika länder, inklusive med Folkrepubliken Kina. Utskottet ser också positivt

på den demokratiska utvecklingen som skett i Taiwan. Med hänvisning till vad

ovan anförts samt till refererade tidigare uttalanden av utskottet i

betänkande 1994/95:UU24, framstår det som klart att det inte är motiverat att

agera för Taiwans medlemskap i FN.

Därmed avstyrks motionerna U612 (m) och U620 (fp) yrkande 2.

3 Bhutan

Sammanfattning av motionen

Beträffande Bhutan pekar motionärerna i motion U629 (mp) yrkande 5 på de

problem som landet upplever med relationerna till sina grannar, de två

stormakterna Kina och Indien. Situationen för Bhutan kan jämföras med den för

Tibet och Sikkim, två tidigare självständiga länder som uppslukats av Kina

respektive Indien. Motionärerna anhåller om ett tillkännagivande rörande Kinas

relation till Bhutan.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Kina erkänner Bhutan som en självständig stat.

Utskottet finner för närvarande inte anledning att tillstyrka något

tillkännagivande grundat på de farhågor som framförs i motion U629 (mp)

yrkande 5 angående Kinas relation till Bhutan.

Motion U629 (mp) yrkande 5 avstyrks därmed.

4 Indonesien

Sammanfattning av motionen

I motion U628 (mp, c, fp, v) behandlas förhållandena i Indonesien främst med

inriktning på situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Östtimor.

Motionärerna anför att en tredjedel av Östtimors befolkning brutalt mördats

under den mer än 20 år långa ockupationen. Demokrati saknas och allt motstånd

bekämpas med strukturellt våld. I yrkande 1 hemställs att ett tillkännagivande

görs till regeringen om vad som i motionen anförs om situationen i Östtimor. I

yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-

kommissarie får en permanent representation i territoriet. I yrkande 3 begärs

ett mer aktivt svenskt agerande för att utöva påtryckningar på Indonesien.

Sverige bör bl.a. agera i EU samt lyfta upp och lägga tyngd bakom frågan i FN.

Med hänvisning till tidigare krav ställda i en motion av Socialdemokraterna i

opposition samt andra enskilda motionärer hemställs bl.a. att Sverige i

internationella fora och i bilaterala kontakter öppet agerar för att de

indonesiska trupperna dras bort från territoriet och att folket i Östtimor får

utöva sin rätt till självbestämmande. Sverige bör även klart markera i FN:s

generalförsamling att Sverige står fast vid Östtimors rätt till

självbestämmande samt öppet agera för timoranskt deltagande i FN-samtalen.

Sverige bör informera sig om motståndsrörelsens förslag till fredsplan. I

yrkande 6 hemställer motionärerna om att utskottet med hänvisning till

utvecklingen av MR-situationen i Indonesien, inklusive Östtimor, klart skall

uttala ett nej till s.k. u-krediter till Indonesien. I yrkande 7 krävs att

Europarådets resolution 966, den 28 juni 1991, följs. I resolutionen uppmanas

alla länder som har ekonomiska band med Indonesien att utöva påtryckningar på

Indonesien att stoppa kränkningar av de mänskliga rättigheterna och all

tillägnelse av Östtimors naturresurser och tillgångar. Sverige bör i likhet

med FN se Portugal som den administrativa makten och kräva att Östtimor

undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien hävdas det

i yrkande 8. Sverige bör vidare i multilaterala kontakter och i bilaterala

kontakter gentemot Indonesien verka för ett genomförande av de

rekommendationer som FN:s särskilda rapportör Bacre Waly Ndiaye lämnade i

november 1994, yrkande 9. I yrkande 10 krävs att Sverige suspenderar allt

ekonomiskt samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den

framhärdar med sin olagliga ockupation och med sitt förtryck.

Utskottets överväganden

Utskottet har under en lång rad år behandlat den bristande respekten för de

mänskliga rättigheterna i Indonesien, särskilt såvitt avser Östtimor och dess

rätt till självbestämmande (senast i betänkande 1994/95:UU24). Sverige har

aldrig accepterat Östtimors införlivande i Indonesien och har alltid betonat

att befolkningen själv bör få besluta om sin framtid. Denna uppfattning har

biträtts av utskottet.

Utskottet anser att situationen beträffande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Östtimor är djupt otillfredsställande. Rapporter från bl.a.

Human Rights Watch och amerikanska UD redovisar att allvarliga brott mot de

mänskliga rättigheterna även fortsättningsvis begås i Indonesien. Enligt State

Departments årsrapport för 1996 fortsätter säkerhetsstyrkor att tortera och

misshandla gripna personer, särskilt i Irian Jaya och Östtimor. Human Rights

Watch anger i sin årsrapport beträffande MR-situationen i Indonesien under

1996 att en rad olika MR-kränkningar fortsätter att begås i Östtimor, vilka

bl.a. uppges ha förvärrats av utökad utbildning av östtimorianer till civila

och paramilitära grupper.

I motion U628 (mp, c, fp, v) krävs ett tillkännagivande om situationen i

Östtimor (yrkande 1), i yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s

MR-kommissarie får en permanent representation i territoriet, i yrkande 3

anhålls om aktivare svenskt agerande gentemot Indonesien, yrkande 6 innehåller

bl.a. krav på ett svenskt nej till u-krediter till Indonesien, i yrkande 7

krävs att Sverige följer Europarådets resolution att alla länder med

ekonomiska band till Indonesien skall utöva påtryckningar gentemot Indonesien,

i yrkande 8 krävs att Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan

Sverige och Indonesien, Sverige bör verka för att FN:s specielle rapportörs

rekommendationer följs hävdas i yrkande 9 samt krävs slutligen i yrkande 10

att Sverige suspenderar allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska

regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation.

Utskottet konstaterar att Sverige på olika vägar och i skilda sammanhang

bidrar till att förhållandena i Östtimor uppmärksammas. I juni 1996 enades

EU:s ministerråd om en gemensam ståndpunkt i vilken det fastslogs att EU-

länderna önskar bidra till att en helhetslösning uppnås av Östtimorfrågan.

Tillsammans med EU-länderna agerar Sverige för att FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna uppmärksammar bristerna beträffande MR-läget i

Östtimor. Situation för de mänskliga rättigheterna i Indonesien är sedan 1992

föremål för behandling i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har i betänkande 1994/95:UU24 framhållit att det är viktigt att FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter att verka för att de

rekommendationer som lämnas av FN:s olika organ för övervakning av de

mänskliga rättigheterna omsätts i praktiken och efterlevs. Utskottet vidhåller

denna uppfattning och tvingas konstatera att Indonesien inte genomfört

rekommenderade förbättringar. I det anförande som EU höll i

generalförsamlingen i november 1996 togs förhållandena i Östtimor upp.

Indonesien uppmanas att genom effektiva åtgärder se till att få till stånd en

förbättring av MR-situationen i territoriet, särskilt genom att till fullo

genomföra relevanta beslut fattade av FN:s kommission för de mänskliga

rättigheterna.

Med vad ovan anförts anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 1, 3 och 9

besvarade.

Vid MR-kommissionens möte 1996 träffades en överenskommelse mellan FN:s Center

för mänskliga rättigheter och Indonesien om att en tjänsteman från centret

skulle placeras vid UNDP:s kontor i Jakarta. Denne skulle ha till uppgift att

även bevaka MR-frågor i Östtimor. Tjänsten har ännu inte tillsatts.

Utskottet stödjer planerna på att förstärka UNDP-kontoret i Jakarta med en

MR-expert som även kan verka i Östtimor. Innan detta arrangemang kunnat

realiseras synes det, enligt utskottets mening, vara för tidigt att agera för

en mer permanent FN-närvaro i Östtimor. Utskottet har också erfarit att FN:s

nye generalsekreterare har utsett en särskild emissarie för Östtimor. Denne

kommer att besöka området och ha direkta kontakter med parterna.

Generalsekreteraren önskar bl.a. på detta sätt öka FN:s engagemang och

aktivera den dialog som under många år förts mellan Portugal och Indonesien

under generalsekreterarens ledning. Utskottet ser positivt på detta initiativ.

Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2 besvarad.

Enligt beslut av riksdagen 1994 bestämdes att öppna för u-krediter och

tekniskt samarbete med Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor

genom stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet

och till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende

rättshjälpsinstitut.

Utskottet anser att biståndssamarbetet liksom det ekonomiska samarbetet

bidrar till att understödja utvecklingen mot ett demokratiskt samhälle och

underlättar en dialog med den indonesiska regeringen om situationen

beträffande de mänskliga rättigheterna i landet. Det synes enligt utskottets

mening inte meningsfullt att ställa krav på att Östtimor undantas från

bilaterala avtal mellan Sverige och Indonesien.

Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6-8 och 10 besvarade.

5 Burma (Myanmar)

Sammanfattning av motionen

Förhållandena i Burma behandlas i motion U617 (mp). Den burmesiske

fredspristagaren Daw Aung San Suu Kyi tillåts ej hålla offentliga möten.

Nationella demokratiförbundet har av juntan förhindrats hålla partikongress.

Motionärerna kräver i yrkande 1 att de politiska förhållandena i Burma skall

tas upp i internationella fora. Det finns behov att försöka påverka Burma när

det gäller Daw Aung San Suu Kyis situation och förhållandena för andra

fängslade NDL-medlemmar (yrkande 2). Med referens till uppgifter från den

internationella gruppen Child Right Worldwide tas frågan om hur Burma

behandlar barn upp. Motionärerna anför att av landets sex miljoner barn, säljs

varje år 10 000 flickor till bordeller. En tredjedel av barnen i åldrarna 5-15

år arbetar under outhärdliga förhållanden. Detta är ett hån mot de mänskliga

rättigheterna. Barnkonventionen skall respekteras. I yrkande 3 krävs att

regeringen på det internationella planet i FN och i andra internationella

sammanhang tar upp bristerna vad avser de mänskliga rättigheter i Burma.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare behandlat den bristande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Burma (senast i betänkande 1994/95:UU24). Situationen har inte

förbättrats, och utskottet tvingas konstatera att samstämmiga rapporter ger

vid handen att det alltjämt förekommer svåra kränkningar av de mänskliga

rättigheterna i landet. Enligt State Departments årsrapport för Burma synes de

allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna snarast ha ökat under

1996.

Burma har sedan början av 1960-talet styrts genom militärdiktatur. Den junta

som för närvarande har makten, State Law and Order Restoration Council

(SLORC), styr landet genom att utöva våld och förtryck. Nationella

demokratiförbundets ledare Aung San Suu Kyi släpptes efter sex års husarrest

1995 men har nu i praktiken Rangoonarrest. Regimen tillät en tid under 1995

möten med anhängare utanför hennes bostad. Dessa kom varje vecka i tusental

för att höra Aung San Suu Kyi tala. Nu har avspärrningar satts upp och

människor förhindras att samlas vid hennes bostad. I State Departments rapport

för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter finns om att militären gör sig

skyldig till svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i

områden med etniska minoriteter. Enligt Amnesty International förekommer att

personer från etniska minoriteter tvingas utföra arbetet utan ersättning.

State Departments rapport beskriver att det förekommer att militären är

inblandad i försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Personer fängslas

för att ha uttryckt sin politiska åsikt och misshandlas av säkerhetstjänsten.

I rapporten anges vidare att hundratals politiska fångar lever under svåra

förhållanden i landets fängelser. Det uppges att press- och åsiktsfriheten är

kraftigt inskränkt och att regeringen inte respekterar rätten att fritt

organisera sig. Ett stort problem i Burma utgör också, enligt State

Department, barnprostitutionen och de unga kvinnor som luras eller tvingas att

prostituera sig i Thailand, där spridningen av hiv ökat efterfrågan på unga.

Barnarbete är enligt rapporten vanligt förekommande.

Burma har ratificerat FN:s barnkonvention.

Utskottet noterar med stor oro uppgifterna om att svåra kränkningar av de

mänskliga rättigheterna fortsätter att begås i Burma.

I motion U617 (mp) krävs ett tillkännagivande om att regeringen i

internationella fora bör föra fram problemen med det politiska läget i Burma

(yrkande 1), i yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om Aung San Suu Kyis s.k.

frihet och situationen för andra fängslade personer samt begärs i yrkande 3

ett tillkännagivande om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i

Burma.

Utskottet anförde, senast i betänkande 1994/95:UU24, att utskottet

välkomnade den aktiva roll som Sverige spelar för att det internationella

samfundet skall uppmärksamma situationen i Burma. Det anfördes vidare att

?utskottet utgår från att regeringen i lämpliga former fortsätter att söka

påverka Burmas regering att respektera mänskliga rättigheter och inleda en

demokratisering av landet?.

Utskottet noterar att Sverige varit huvudförslagsställare till de

resolutioner som sedan 1991 antagits av generalförsamlingen beträffande MR-

situationen i Burma. FN har en särskild rapportör för de mänskliga

rättigheterna i Burma. Dennes årliga besök i landet har varit den enda MR-

insats som FN kan företa inne i Burma. Det kan noteras som oroväckande att den

specielle rapportören ej fick tillträde till Burma under 1996.

Utskottet noterar även att Sverige deltagit aktivt i EU:s diskussioner om

åtgärder för att påverka militärregimen. Vid EU:s utrikesministermöte i slutet

av oktober 1996 enades ministrarna om en gemensam ståndpunkt riktad mot

regimen i Burma. I denna bekräftades ett tidigare fattat beslut från 1991 om

vapenembargo, utvisning av militärpersonal och avbrytande av bistånd med

undantag för humanitärt bistånd. Nya åtgärder infördes som innebär visumförbud

för medlemmar i SLORC-regimen och militär- och säkerhetsstyrkor samt stopp för

bilaterala besök på hög nivå i Burma. Åtgärderna skall gälla sex månader och

kan därefter förlängas.

Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att EU i sitt gemensamma

anförande i FN:s generalförsamling hösten 1996 riktade skarp kritik mot Burma

för förekomsten av tortyr, summariska avrättningar, tvångsarbete, misshandel

av kvinnor, politiska arresteringar, restriktioner i yttrandefriheten m.m.

Kritik framfördes även rörande den burmesiska regeringens behandling av Aung

San Suu Kyi samt uppmanades regeringen att samarbeta med FN:s särskilde

rapportör för Burma. Utskottet noterar även som positivt att utrikesministern

i regeringens utrikespolitiska deklaration den 12 februari 1997 anförde att

regeringen fortsätter sitt internationella agerande bl.a. mot exploatering av

barn och till skydd av försvarare av rättsstaten principer, ?som Aung Sang Suu

Kyi som söker upprätthålla tanke- och yttrandefriheten?.

Utskottet konstaterar att Sverige fortsätter att verka pådrivande i

internationella fora, bl.a. inom FN, för att främja demokrati och respekt för

de mänskliga rättigheterna i Burma. Utskottet förutsätter även att Sverige

försöker främja att Burma lever upp till sina åtaganden enligt FN:s

barnkonvention. Härvid noteras som positivt att två diplomatiska

representanter för Burma deltog i Stockholmskonferensen om kommersiell sexuell

exploatering av barn, vilken hölls i augusti 1996.

Med vad ovan anförts anses motion U617 (mp) yrkandena 1-3 besvarade.

6 Kashmir

Sammanfattning av motionen

I den enskilda motionen U635 (c, m, fp, v, mp, kd) redogörs för bakgrunden

till konflikten i Kashmir. Motionärerna uppmanar regeringen att agera i

tvisten genom att i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana

parterna till samtal och i lämpliga forum fortsätta att kräva respekt för

mänskliga rättigheter i området. Sverige bör även, kräver motionärerna, agera

för att förmå FN:s generalsekreterare att ta initiativ till en permanent

lösning på konflikten och för att tillse att befolkningen får utöva sin rätt

till självbestämmande enligt vad som stipuleras i FN:s resolutioner.

Utskottets övervägande

Kashmirfrågan har sitt ursprung i det brittiska Indiens delning 1947 mellan

nuvarande Indien och Pakistan. Den muslimske fursten av Jammu och Kashmir

undvek först att ta ställning för Kashmirs anslutning till någondera av

staterna Indien och Pakistan. Efter det att en muslimsk revolt utbrutit anslöt

han Kashmir till Indien i utbyte mot militär hjälp. När den indiska armén

hejdades togs tvisten på indisk begäran upp i säkerhetsrådet 1948. Detta år

antog FN:s säkerhetsråd en resolution av innebörd att befolkningen genom

folkomröstning bör få avgöra sin framtida nationstillhörighet. Denna

uppfattning har Sverige delat. Sverige bidrar till den FN-övervakning som

förekommer i området sedan 1949 i form av en militär observatörsgrupp

(Unmogip).

Misstron i Kashmir mot den indiska centralregeringen ökade kraftigt mot

slutet av 1980-talet, och 1990 inledde militanta grupper ett uppror efter ett

val som genomförts av Indien till Kashmirs och Jammus underhus. Detta ledde

till kraftiga sammanstötningar med den indiska säkerhetsstyrkan i området.

I september 1996 hölls val till nationalförsamlingen i Kashmir och Jammu.

Valet ägde rum under massiv indisk militär närvaro, och det förekom rapporter

om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Den nya regeringen leds av det

muslimska partiet National Conference. I State Departments rapport anges att

antalet dödade i oroligheter i Kashmir under 1996 var drygt 2 500 personer,

vilket är ungefär samma antal som året innan. Andelen civila dödsfall hade

dock ökat, vilket enligt State Department berodde på ett ökande antal

terroristaktioner vilka begicks i syfte att förhindra valet. Ett nytt mönster

framträdde, enligt rapporten, under året med regeringstrogna militanta f.d.

separatistgrupper (s.k. countermilitants) som gått över till regeringssidan

men behållit sina vapen och sin militära struktur. State Department uppger att

dessa grupper, som agerar utanför lagen och utövar våld mot separatisterna,

tolereras och finansieras av regeringen, vilken därför kan hållas ansvarig för

deras verksamhet. State Department anger att grova övergrepp mot de mänskliga

rättigheterna begås av såväl säkerhetsstyrkorna och countermilitants som av de

separatistiska militanta grupperna.

I motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) begärs att Sverige skall agera genom att

i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana parterna till samtal

och i lämpliga forum avkräva respekt för de mänskliga rättigheterna i området.

Utskottet noterar att EU-länderna gjorde ett gemensamt uttalande i FN:s

generalförsamling hösten 1995, i vilket parterna uppmanades återuppta den

bilaterala dialogen för att genom överläggningar kunna lösa konflikten och

uppnå fred i Kashmir. Hösten 1996 tog EU åter upp situationen i Kashmir i sitt

MR-anförande i generalförsamlingen. I talet betonades bl.a. att EU var

övertygat om att endast genom en konstruktiv och allomfattande dialog skulle

en lösning kunna nås som garanterade en varaktig respekt för de mänskliga

rättigheterna. Som svar på riksdagsfråga 1995/96:592 Folkomröstning i Kashmir

uppgav utrikesministern i ett skriftligt svar i juli 1996 att

från svensk sida uppmuntrar vi parterna att föra en kontinuerlig dialog, för

att med alla fredliga medel komma fram till ett samförstånd om hur konflikten

skall kunna lösas. Om detta skall ske genom en folkomröstning eller med andra

medel beror på vad parterna gemensamt beslutar sig för.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning och förutsätter att

Sverige fortsätter att, i lämpliga sammanhang, söka påverka parterna att föra

en dialog för att med fredliga medel lösa konflikten. Utskottet utgår även

från att regeringen bilateralt och i internationella fora söker verka för att

de mänskliga rättigheterna respekteras i Kashmir.

Med vad som ovan anförts anses motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) besvarad.

7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater.

Sammanfattning av motionerna

Nedan redogörs för ett antal motioner som behandlar kurder och

assyrier/syrianers problem dels i Turkiet, Irak, Iran och Syrien, dels på

grund av dessa staters agerande i andra länder. Även yrkanden som avser den

allmänna MR-situationen i Turkiet behandlas i detta avsnitt. Den allmänna MR-

situationen i Iran vilken inte är kopplad till kurdernas eller

assyrier/syrianers situation i landet behandlas i ett separat avsnitt.

Turkiet

I motionerna U604 (mp), U622 (fp), U634 (s), U637 (fp) och U639 (v, m, c, fp,

mp, kd) påtalas Turkiets allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna

gentemot bl.a. kurder och assyrier/syrianer samt ställs krav på svenskt

agerande i olika forum för att få till stånd en förbättring.

I motion U604 (mp) hävdar motionärerna att Turkiet trots att landet skrivit

under Europarådets konventioner om de mänskliga rättigheterna respektive mot

tortyr inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Omkring 2 400

byar har förstörts och 2-3 miljoner kurder tvångsförflyttats. Kurderna har

vare sig rätt till ett eget område, eget språk eller till sin egen kultur.

Politiska fångar utsätts för tortyr och förnedrande behandling i fängelserna.

Sverige har en skyldighet att kraftigt markera att vi inte accepterar vad som

sker i Turkiet, yrkande 1. De mer försiktiga formuleringarnas tid är förbi.

Regeringen uppmanas (yrkande 3) likaså att snarast föra upp frågan om Turkiet

och de mänskliga rättigheterna i FN.

I motion U634 (s) föreslås en rad åtgärder för att främja en demokratisk

utveckling med respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Ett stadigt

internationellt tryck bör upprätthållas för att förmå Turkiet att lösa sina

problem inom ramen för de internationella åtaganden som landet gjort

beträffande de mänskliga rättigheterna. Sverige och andra länder måste kräva

att Turkiet bl.a. följer de rekommendationer som FN:s och Europarådets

kommittéer för förhindrande av tortyr avgivit till Turkiet. Sverige bör vidare

begära att Turkiet ratificerar 1951 års flyktingkonvention i sin helhet. I

ministerrådet bör Sverige verka för att rådet i sina överläggningar med

Turkiet ihärdigt tar upp MR-frågor samt ställer krav på att EU-kommissionen i

sina årliga rapporter om Turkiet ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet.

I den enskilda motionen U637 (fp) behandlas kurdernas situation. De

uppskattningsvis 25-30 miljoner kurderna finns i Turkiet, Iran, Irak och

Syrien. Det sammanhängande landområde i ovan nämnda länder, vilket benämns

Kurdistan, existerar dock inte som statsbildning. Kurderna är, hävdar

motionären, världens största folkgrupp utan egen nationalstat. Kurdernas

situation i Turkiet är väl känd. Övergreppen mot den kurdiska befolkningen i

Turkiet fortsätter. När Turkiet nu har tullavtal med EU finns goda möjligheter

att utöva påtryckningar mot regeringen i Ankara. Sverige bör ta initiativ,

yrkande 4, inom EU för att få Turkiet att respektera kurdernas mänskliga

rättigheter och få till stånd en politisk lösning mellan regeringen och

kurderna i Turkiet. Ett särskilt problem är de turkiska myndigheternas ovilja

att ge visum till internationella biståndsorgan som för att åka till norra

Irak måste passera Turkiet. Restriktionen gäller även journalister och

politiker. I yrkande 5 krävs att Sverige agerar för att underlätta för

enskilda organisationer att verka i norra Irak.

Även i motionen U639 (v, m, c, fp, mp, kd) behandlas bristen på respekt för

de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Turkiet har ratificerat såväl FN:s

konvention mot tortyr som Europakonventionen mot tortyr och den Europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande

friheterna. I samband med att tullunionen mellan EU och Turkiet utlovades

demokratisering och förbättrad respekt för de mänskliga rättigheterna

Motionärerna hävdar att MR-situationen i Turkiet, trots de många löften som

utställts av Turkiet i olika sammanhang, inte förbättrats utan snarast

försämrats. Det framhålls att den bristande respekten för mänskliga

rättigheter hänger intimt samman med Turkiets politik att till varje pris slå

vakt om landets enhet. I yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en permanent

kommitté för en lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska

regeringen. Sverige förslås i yrkande 2 verka inom OSSE för att en

undersökningsdelegation under den s.k. Moskvamekanismen på plats i Turkiet

undersöker situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna.

Motionärerna begär också i yrkande 3 att Sverige skall kräva att Turkiet

följer rekommendationer från FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för

förhindrande av tortyr. Vidare påkallas att regeringen verkar för en FN-

resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som undersöker

försvinnanden och olagliga arresteringar, yrkande 4. Sverige bör även verka

för att FN:s särskilda rapportörer för utomrättsliga avrättningar och

förekomsten av tortyr ges i uppdrag att granska Turkiet, yrkande 5. Sverige

bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll liksom 1967 års

tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet, yrkandena 6

respektive 7. Motionärerna yrkar att regeringen noga följer upp de senaste

resolutionerna i Europaparlamentet om Turkiet vad gäller de mänskliga

rättigheterna, demokratisering och en lösning på den kurdiska frågan, yrkande

8. I motionen anförs slutligen, i yrkande 9, att Sverige bör verka för att

ministerrådet i sina överläggningar med Turkiet ihärdigt tar upp frågorna om

de mänskliga rättigheterna samt att Sverige ställer krav på att EU-

kommissionen i sina utlovade årliga rapporter om Turkiet ägnar MR-frågorna

stor uppmärksamhet.

I den enskilda motionen U622 (fp) tar motionären upp förhållandena för

assyrierna (syrianerna) i Turkiet. Inledningsvis nämns att assyrierna förutom

i Turkiet bl.a. finns i Iran, Syrien och Irak. I Turkiet sker en minskning

varje år av det assyriska folket genom att förföljelsen av dessa är stor i

sydöstra Turkiet. Mer än 30 personer har dödats de senaste två åren men

dessutom har assyrierna de senaste 25 åren utsatts för andra slags övergrepp.

Man har förbjudit undervisning i assyriska, förstatligat skolor och kyrkor,

förbjudit dem att utöva kulturella traditioner, påtvingat dem att registrera

sig som araber eller kurder, förnekat dem högre utbildning m.m. Turkiet är

medlem av FN, Europarådet och OSSE. Motionären kräver att Sverige i dessa

organ vidtar åtgärder för att uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation

samt arbetar för att Turkiet följer sina åtaganden om de mänskliga

rättigheterna och erkännande av etniska minoriteter.

Irak

Två motioner behandlar kurdernas situation i Irak. De innehåller

sammanfattningsvis krav på svenskt agerande i FN och EU för att få stopp på

militära aktioner i irakiska Kurdistan och för att på olika sätt främja en

lösning av konflikten samt att bl.a. med humanitär hjälp stödja det kurdiska

folket.

I motion U632 (v, fp, mp) behandlas situationen i Kurdistan, Irak. Kurdernas

tragiska historia skildras. De kan enligt motionärerna ses som förlorare i ett

storpolitiskt spel där olika konstellationer av länder med intressen i

Mellanösterns olja omväxlande givit och undandragit sitt stöd, när de egna

målen uppnåtts. Sverige bör verka i FN för att den kurdiska frågan tas upp på

dagordningen anförs det i motionens yrkande 1. Sverige bör även verka i FN för

att Kurdistan, Irak får realistiska förutsättningar att bygga demokrati och ge

skydd åt sitt hårt prövade folk (yrkande 2). Sverige bör också på olika sätt

stötta den humanitära hjälpen till Kurdistan, Irak (yrkande 3) samt ge lokalt

anställda personer som arbetat med svenska biståndsorganisationer fristad i

Sverige om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda dessa personer

(yrkande 4).

Även i motion U637 (fp) behandlas kurdernas situation i Irak. Motionären

anför att övergreppen mot den kurdiska befolkningen fortsätter. Sverige bör

verka för att det kurdiska området som skyddas av FN undantas från FN-

embargot. Sverige bör vidare inom FN, EU och i andra internationella fora

avkräva åtgärder för att få stopp på militära aktioner av Turkiet, Irak och

Iran inom irakiska Kurdistan samt verka för en varaktig lösning av kurdernas

situation i norra Irak (yrkande 1). Sverige bör vidare, yrkande 2, aktivt

arbeta för och ta initiativ till att mäkla fred mellan de stridande partierna

KDP och PUK. Sverige bör främst genom demokrati- och förvaltningsbistånd, via

de många enskilda organisationer som verkar i området, kunna göra en kraftfull

insats för att stödja en fredlig utveckling hävdas det i yrkande 3.

Iran

Motionären i enskilda motionen U637 (fp) anser att Sverige skall fördöma den

iranska regimens förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands och kräver att

iranska flyktingar som fått fristad i Sverige bereds skydd (yrkande 7).

Syrien

I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att den svenska regeringen i sina

kontakter med Syrien tar upp situationen för de många kurder i Syrien som

saknar medborgarskap och som därigenom inte kan äga fast egendom, gifta sig,

folkbokföra sina barn eller resa utomlands.

Utskottets överväganden

Turkiet

Utskottet har under en rad år utförligt behandlat främst kurdernas situation i

bl.a. Turkiet och Irak (senast i betänkande 1994/95:UU24). Även assyriernas

situation i Turkiet har uppmärksammats av utskottet. Utskottet följer

kontinuerligt situationen i Turkiet och håller sig underrättat om situationen,

bl.a. genom information från riksdagsledamöter som i olika sammanhang besöker

landet. Utskottet anförde i ovan nämnda betänkande att

Turkiet som medlem i FN, Europarådet och OSSE har gjort långtgående åtaganden

angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa åtaganden måste

uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin identitet, sitt språk

sin kultur och sin religion. Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala

kontakter som i internationella fora, kräver respekt för de mänskliga

rättigheterna i Turkiet.

Enligt amerikanska UD:s (State Departments) rapport om MR-läget i Turkiet 1996

har förbättringar som skett 1995 ej kunnat vidmakthållas utan läget har i

vissa hänseenden försämrats. Uppgifter förekommer om allvarliga övergrepp

begångna i hela landet. Amnesty International uppger följande beträffande MR-

läget 1996:

Hundratals människor greps och kvarhölls som samvetsfångar under året.

Politiska och andra fångar torterades rutinmässigt på polisstationer och minst

fem människor dog i polishäkte, av allt att döma till följd av tortyr. Minst

35 människor skall ha försvunnit i säkerhetsstyrkornas häkten och ett stort

antal människor dödades under omständigheter som tydde på att de blev

utomrättsligt avrättade av säkerhetsstyrkorna. För elfte året i rad utfördes

inga avrättningar, men dödsdomar avkunnades. Väpnade oppositionsgrupper gjorde

sig skyldiga till avsiktligt och egenmäktigt dödande.

Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna

efter förra årets författningsändringar har ännu inte infriats. Aviserade

reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och förflyttning av vissa

mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna domstolar, har inte

färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att korruption och rättsröta

har fortsatt att prägla det politiska livet.

I sydöstra Turkiet råder undantagstillstånd på grund av strider mellan

separatistiska organisationer och regeringsstyrkor. State Department och

Amnesty International uppger att MR-kränkningar begångna av säkerhetsstyrkorna

och PKK förekommer i stor omfattning. Det labila säkerhetsläget medför att

civilbefolkningen, även de som inte är kurder, riskerar utsättas för övergrepp

såväl från säkerhetsstyrkorna som från vissa kurdgrupper. Assyrier kommer

således också i kläm i detta område och utsätts liksom övrig civilbefolkning

för hårdhänt behandling. Assyrierna har under senare år minskat betydligt i

antal i Turkiet på grund av en omfattande flyktingutvandring till Europa.

Många har också flytt från sydöstra Turkiet till säkrare landsdelar.

Situationen i sydöstra Turkiet är enligt samstämmiga uppgifter oacceptabel.

I detta område ställs MR-problematiken på sin spets i Turkiet.

Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten

för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

Motion U637 (fp) ställer i yrkande 4 krav på svenskt agerande inom EU för

att få till stånd en lösning mellan den turkiska regeringen och kurderna. I

yrkande 5 begärs att Sverige skall agera för att Turkiet skall ge viseringar

till internationella biståndsarbetare som verkar i norra Irak. I motionerna

U634 (s) respektive motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3, 5, 6, 7 och

9 framförs ett flertal, huvudsakligen sammanfallande, krav på svenskt agerande

för åtgärder för att främja en demokratisk utveckling och respekt för de

mänskliga rättigheterna i Turkiet. Bl.a. ställs krav på agerande för att förmå

Turkiet att följa de rekommendationer som FN:s och Europarådets kommittéer mot

bruket av tortyr avgivit, agerande i ministerrådet för att rådet i

överläggningar tar upp MR-frågor med Turkiet, krav på att EU-kommissionens i

sina årliga rapporter ägnar dessa frågor uppmärksamhet samt att Sverige agerar

för att Turkiet ansluter sig till 1951 års flyktingprotokoll i dess helhet. I

motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd), begärs svenskt agerande för en FN-

resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som skall

undersöka försvinnanden och olagliga arresteringar, i yrkande 5 önskar

motionärerna att Sverige agerar för att FN:s särskilda rapportörer för

utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr uppdras granska Turkiet,

i yrkande 6 krävs att Sverige skall verka för att Turkiet ratificerar FN:s

konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt i yrkande 8 krävs

uppföljning av Europaparlamentets resolutioner om Turkiet. I motion U622 (fp)

kräver motionären att Sverige i FN, Europarådet och OSSE arbetar för att

uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation i Turkiet. I motion U604 (mp)

krävs i yrkande 1 markeringar mot Turkiet för dess behandling av kurder, i

yrkande 3 uppmanas regeringen att verka för att frågan om Turkiet och de

mänskliga rättigheterna förs upp i FN.

Utskottet har i betänkande 1992/93:UU3 utförligt beskrivit den komplicerade

frågan om assyriernas och syrianernas ursprung och historia och de olika

uppfattningar som finns beträffande vad assyrisk/syriansk står för.

Assyrierna/syrianerna i Sverige synes företrädesvis vara medlemmar i de

syrisk-ortodoxa, syrisk-katolska, nestorianska och kaldeiska kyrkorna. I

betänkandet redogörs för hur de vanligen av tradition mer välbärgade

jordägande assyrierna i Turkiet ofta kommit i konflikt med de, i de flesta

fall, jordlösa kurderna. Religiöst betingade stridigheter, särskilt mellan

islamiska fundamentalister och andra grupper liksom stridigheter mellan

turkiska säkerhetsstyrkor och kurdiska grupper (PKK) har också ofta medfört

att de jämförelsevis små grupperna av assyrier och syrianer kommit i kläm. I

betänkande 1994/95:UU24 beskriver utskottet hur assyriernas utsatta ställning

utnyttjats också av grupper som velat ta över deras egendomar. Antalet

assyrier i sydöstra Turkiet uppges ha minskat från 70 000 år 1960 till omkring

2000 personer 1995. Utskottet konstaterade i betänkande 1992/93:UU3 att det

åligger Turkiet, i likhet med övriga stater, att garantera de mänskliga

rättigheterna för alla grupper. Mot bakgrund av det beskrivna läget för

assyrier/syrianer ansåg utskottet att dessa gruppers situation i Turkiet bör

ges ökad uppmärksamhet i de forum där frågor om de mänskliga rättigheterna

behandlas.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet kan konstatera att regeringen har fortsatt att bedriva en aktiv

politik för att lyfta fram frågan om bristen på respekt för de mänskliga

rättigheterna i Turkiet. Utskottet noterar härvid att regeringen i bilaterala

kontakter med företrädare för den turkiska regeringen kontinuerligt ger

uttryck för sin oro över läget beträffande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Turkiet. Senast skedde detta när regeringen uttryckte sin

förvåning och oro till den turkiska regeringen i samband med att

Statsanställdas förbunds internationella sekreterare förbjöds tala vid en

kongress i Ankara om ?demokrati och civila demokratiska organisationer? i

slutet av november 1996.

Utskottet noterar vidare att Sverige som medlem i EU har tillgång till

ytterligare ett instrument för att söka påverka utvecklingen i Turkiet. EU för

en kontinuerlig dialog med Turkiet om respekten för de mänskliga rättigheterna

och tullunionen mellan EU och Turkiet och den s.k. Medaförordningen har givit

ytterligare kanaler för kontakt och politisk dialog.

Inför förhandlingarna med Turkiet om en tullunion under 1995 åtog sig

kommissionen att årligen rapportera om relationerna till Turkiet. Den första

årliga rapporten presenterades i oktober 1996. Där anges bl.a. att uteblivna

förbättringar på MR-området ger anledning till oro. Utrikesministern har i en

interpellationsdebatt den 28 januari 1997 som svar på interpellationerna

1996/97:88 och 109 om EU:s tullunion med Turkiet hänvisat till EU:s rapport

där det anges att löftena om förbättring av MR-läget i Turkiet inte infriats

samtidigt som det i rapportens slutsatser framhålls att EU ändå måste sträva

efter en fortsatt dialog och samarbete med Turkiet. Utrikesministern anför

vidare: ?MR-läget är mycket oroande i Turkiet. Rapporter om tortyr,

försvinnanden och politiska mord har inte avtagit utan snarare tvärtom.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att förmå den turkiska

regeringen att skyndsamt genomföra de förbättringar som den redan ställt i

utsikt.? I debatten framförde utrikesministern vidare att regeringen inom

ramen för EU, liksom i direkta bilaterala samtal, hävdat vikten av att Turkiet

efterlever de internationella konventioner på MR-området som landet har

undertecknat.

Utskottet utgår vidare från att regeringen på lämpligt sätt beaktar

Europaparlamentets resolutioner rörande situationen i Turkiet. Utskottet

noterar att EU kritiserade MR-situationen i Turkiet i ett tal hållet i FN:s

generalförsamling i november 1996. Utskottet har även noterar att EU-länderna

gjort flera gemensamma démarcher i Ankara för att förmå den turkiska

regeringen att underlätta för frivilligorganisationerna att passera Turkiet på

väg till norra Irak.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse regeringens aktiva agerande i

multilaterala sammanhang inom FN, OSSE och Europarådet. Vid OSSE:s

uppföljningsmöte i Wien i november 1996 hölls ett gemensamt nordiskt anförande

om situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

Utskottet ser också positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké

från mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas

upp. I kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en

dialog med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska

samarbetsstrukturen. Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt

framförs att de nordiska länderna önskar bidra till att förbättra situationen

beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan

enligt ministrarna ske genom konsultationer och i samarbete med turkiska

myndigheter och internationella organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN.

Ministrarna betonade även betydelsen av det arbete som utförs av

frivilligorganisationer för att främja de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

Utskottet har ovan redogjort för sitt stöd för den svenska politiken att

verka för att så många länder som möjligt ratificerar konventioner till skydd

för de mänskliga rättigheterna.

Liknande krav, som nu framställs i motionsyrkanden om att Sverige skall

verka för att Turkiet följer de rekommendationer som avgivits av FN:s och

Europarådets kommittéer mot bruket av tortyr, har tidigare behandlats av

utskottet. I betänkande 1992/93:UU3 konstaterades att rapporten från

Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr efter besök i Turkiet 1992

publicerades enär kommittén ansåg att Turkiet inte samarbetade. Denna rapport

utgör sedan dess underlag för debatt i olika Europarådsforum. Utskottet

noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996

offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet

påtalades. Beträffande rekommendationer från FN:s kommitté mot tortyr gäller

att de i huvudsak är offentliga.

Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden Turkiet gjort

genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot bruket av tortyr

och bilateralt och i olika internationella fora verkar för att förmå Turkiet

att förbättra förhållandena för fängslade personer.

Vad avser MR-kommissionens tematiska rapportörer och tematiska arbetsgrupper

(vilka behandlar olika frågor såsom tortyr, försvinnanden etc.) gäller att de,

enligt sina respektive mandat, har att verka i FN:s alla medlemsländer.

Turkiet är redan i dag föremål för granskning inom dessa tematiska mekanismer.

Utskottet har erfarit att flera av rapportörerna har anhållit om att få besöka

Turkiet för att på plats undersöka förhållandena inom sina respektive mandat.

I ovan nämnda tal av EU i generalförsamlingen hösten 1996 togs bl.a. denna

fråga upp. Turkiet uppmanades samarbeta med alla tematiska rapportörer och

arbetsgrupper. Utskottet noterar dock att den specielle rapportören för

åsiktsfrihet tillåtits besöka Turkiet under 1996.

Utskottet stödjer regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva

upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med FN:s och

Europarådets olika uppföljningsorgan.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U604 (mp) yrkandena 1 och 3, U634

(s), U637 (fp) yrkandena 4 och 5, U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3-9

samt U622 (fp) besvarade med vad utskottet anfört.

I motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en

permanent kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den

turkiska regeringen, i yrkande 2 föreslås att Sverige skall verka för att den

s.k. Moskvamekanismen utnyttjas i Turkiet.

Utskottet har redan i betänkande 1994/95:UU24 konstaterat att Sverige länge

har krävt att Turkiet skall inbjuda en expertkommitté från OSSE för att i

enlighet med den granskningsprocedur OSSE-staterna kom överens om i Moskva,

den s.k. Moskvamekanismen, på plats kunna studera situationen beträffande

respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. I betänkandet

konstaterades vidare att Turkiet bjudit in en parlamentarikerdelegation från

OSSE att besöka landet våren 1995. Utskottet framförde vidare i betänkandet

att detta var ett positivt steg som bör följas upp genom andra åtaganden från

Turkiets sida, bl.a. inom ramen för den s.k. Moskvamekanismen.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning.

Den ovan nämnda delegationen från OSSE:s parlamentariska församling besökte

Turkiet våren 1995. Delegationens rapport debatterades på den parlamentariska

församlingens möte i Ottawa 1995, där bl.a. uppmärksammades att flera

parlamentariker från sydöstra Turkiet satt i fängelse. Fyra av dessa är

fortfarande i fängelse. OSSE:s parlamentariska församling beslutade att följa

och bevaka MR-läget i Turkiet, och en ny parlamentarikerdelegation skall resa

till Turkiet våren 1997.

Utskottet noterar, vilket även redogörs för i motion U639, att OSSE:s

parlamentariska församling, vid sitt möte i Stockholm i juli 1996, gjorde ett

uttalande med krav på att Turkiet skulle förbättra MR-situationen i landet.

I betänkande 1994/95:UU24 redogjorde utskottet för hur Sverige vid upprepade

tillfällen uttryckt sitt stöd för den kurdiska minoritetens krav på respekt

för sina kulturella rättigheter. Vidare framfördes djup oro över att politiska

partier förbjuds att verka i Turkiet och att folkvalda parlamentariker döms

till långa fängelsestraff. Kurderna måste, enligt utskottets uppfattning,

fritt kunna välja sina egna företrädare till parlamentet i Ankara.

Utrikesministern betonade i riksdagen den 28 mars 1995 vikten av att inte

sätta likhetstecken mellan kurdernas kamp för sina rättigheter och PKK:s kamp

för ett självständigt Kurdistan. Vidare anförde ministern:

PKK har bevisligen gjort sig skyldigt till terrordåd, såväl i Turkiet som i

andra länder. Sverige betraktar inte PKK som en legitim företrädare för

kurderna i Turkiet. Sverige stöder Turkiets territoriella integritet och dess

rätt att bekämpa terrorism i landet. Kampen mot terrorismen måste dock föras

inom ramen för rättsstatens principer och med beaktande av respekten för de

mänskliga rättigheterna.

Utskottet anser att alla möjligheter att verka för en fredlig lösning av

kurdkonflikten bör studeras. Detta inkluderar såväl de åtgärder som OSSE:s

parlamentariska församling vidtar som de instrument och mekanismer som redan

finns inom ramen för OSSE där det pågår en dialog med Turkiet angående

respekten för de mänskliga rättigheterna.

Därmed anses motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1 och 2 besvarad.

Utskottet noterar den utveckling som skett i det turkiska civila samhället

under senare tid med en framväxt av ett stort antal frivilligorganisationer,

vilka ser som sin uppgift att verka för ökat engagemang i Turkiet för MR-

frågor. Sverige stödjer vissa organisationer som samarbetar både med

frivilligorganisationer och med turkiska myndigheter. Ett exempel är Raoul

Wallenberginstitutet, som har anordnat kurser om de mänskliga rättigheterna

för turkiska fängelsedirektörer. Ett annat exempel är finansiell hjälp till

den svenska Stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet som i samarbete

med turkiska Human Rights Foundation verkar mot tortyr. I detta sammanhang

noterar utskottet med oro uppgifter från bl.a. Amnesty International och Human

Rights Watch vilka tyder på att personer som arbetar i

människorättsorganisationer trakasseras av myndigheterna.

Utskottet välkomnar de svenska bidragen till olika MR-insatser i Turkiet och

noterar att de nordiska ambassadörernas närvaro vid invigningen av ett center

för tortyroffer i januari 1997 väckte berättigad uppmärksamhet i den turkiska

pressen.

Irak

Under 1996 utbröt stridigheter mellan de två rivaliserande kurdiska

fraktionerna PUK och KDP. Det framstod klart hur besvärlig en konflikt av

denna typ är för världssamfundet att hantera. FN hade mycket svårt att

ingripa. Den interna maktkampen mellan de kurdiska fraktionerna förvärras av

det militära stöd som parterna ges av länder i regionen. De samtal som

parterna fört i Ankara med brittisk, amerikansk och turkisk medverkan inger

dock vissa förhoppningar om att en försoningsprocess är möjlig.

Amnesty International rapporterar om allvarliga kränkningar av de mänskliga

rättigheterna begångna av kurdiska oppositionsgrupper under 1996 i Irak,

särskilt efter sammanstötningarna mellan de olika kurdiska fraktionerna, KDP,

PUK och den islamiska rörelsen i det irakiska Kurdistan. Olagliga avrättningar

av fångar, gripanden av civila samt tortyr har förekommit.

I motion U632 (v, fp, mp) yrkas att Sverige skall agera i FN för att

kurdernas situation skall föras upp på dagordningen (yrkande 1), att Sverige

skall verka i FN för att Kurdistan, Irak kan bygga demokrati (yrkande 2), att

Sverige skall stötta humanitär hjälp till området (yrkande 3) samt att lokal-

anställda personer som arbetar med svenska biståndsorganisationer skall ges

fristad i Sverige om Provide Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges

(yrkande 4). I motion U637 (fp) krävs i yrkande 1 att Sverige i

internationella fora verkar för fred och för att stoppa militära aktioner av

Turkiet, Irak och Iran inom irakiska Kurdistan, i yrkande 2 krävs att Sverige

aktivt skall mäkla fred mellan KDP och PUK samt i yrkande 3 att Sverige via

stöd till enskilda organisationer skall stödja en fredlig utveckling i

området.

Såvitt utskottet kunnat erfara föreligger det inte någon begäran från KDP

och PUK att Sverige skall mäkla fred dem emellan. Utskottet utgår från att

Sverige i internationella fora och bilateralt med berörda parter - även genom

stöd till freds- och försoningsarbete - på lämpligt sätt söker verka för att

fred i norra Irak kan uppnås.

Utskottet noterar att Sverige avsatt 50 miljoner kronor för humanitärt

bistånd till Irak. Huvuddelen skall kanaliseras via UNICEF och FN:s

livsmedelsprogram WFP samt till FN:s vaktstyrka vars uppgift det bl.a. är att

skydda personal som arbetar för hjälporganisationer i norra Irak.

Därmed anses motion U632 (v, fp, mp) yrkandena 1-3 samt motion U637 (fp)

yrkandena 1-3 besvarade.

I motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 krävs att Sverige skall bereda fristad för

dem som arbetat med svenska biståndsorganisationer i Sverige, om Provide

Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges.

Provide Comfort är en insats i vilken USA, Storbritannien, Frankrike och

Turkiet upprättade en ?no-fly zone? för att förhindra irakiska flyganfall mot

byar i norra Irak. Det har förekommit upprepade fall av granatbeskjutning mot

civila mål inom området. Enligt amerikanska UD:s årsrapport beträffande

förhållandena i Irak 1996, vidtog KDP och PUK åtgärder för att skydda

utländska biståndsarbetare i området. Det förekom dock ett flertal rapporter

under årets senare hälft om våld mot kurdiska hjälparbetare.

Utskottet har erfarit att operation Provide Comfort sedan årsskiftet benämns

Northern Watch och att Frankrike inte längre deltar i övervakningen av zonen.

Utskottet noterar med oro uppgifterna om att hjälparbetare utsatts för våld.

Det ankommer emellertid inte på riksdagen att uttala sig i ärenden rörande

asyl vilka det åligger andra myndigheter och organ att handlägga, varför

motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 avstyrks.

Iran

I motion U637 (fp) krävs att Sverige skall fördöma den iranska regimens

förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands. I yrkande 7 anförs att Sverige

skall verka för att iranska kurder som lever i exil i Sverige skall erbjudas

skydd.

Utskottet noterar att amerikanska UD i sin rapport, avseende förhållandena i

Iran under 1996, uppger att den iranska regimen fortsätter att döda politiska

motståndare utomlands. Sådana mord har enligt rapporten bl.a. utförts i

Turkiet, Irak och Paris. Utskottet noterar vidare att FN:s underkommission för

förebyggande av diskriminering och för skydd av minoriteter i augusti 1996

antog en resolution i vilken den iranska regimen bl.a. uppmanades sätta stopp

för den iranska säkerhetstjänstens förföljelse av iranska flyktingar utomlands

och av deras familjer i Iran. Utskottet ser med allvar på dessa uppgifter om

hot och våld mot iranska flyktingar utomlands.

Utskottet anser att alla personer som befinner sig i Sverige bör erbjudas

skydd mot trakasserier av olika slag och våldshandlingar samt förutsätter att

de polisiära myndigheterna utreder och agerar om sådant förekommer.

Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 7 besvarad.

Syrien

Det finns ca 120 000 kurder som blev statslösa vid senaste folkräkningen i

Syrien på 1960-talet. Detta förhållande har negativa effekter på deras

rättsliga ställning, de kan bl.a. inte äga fast egendom m.m.

I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att Sverige i kontakterna med Syrien

tar upp situationen för dessa kurder.

Utskottet anser att det bl.a. inom den s.k. Barcelonaprocessen inom EU, bör

finnas lämpliga tillfällen att ta upp frågan om de statslösa kurdernas

situation i Syrien. Redan i betänkande 1993/94:UU26 anfördes att utskottet

utgår från att regeringen i lämpliga sammanhang verkar för att dessa kurders

besvärliga situation uppmärksammas.

Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 6 besvarad.

8 Iran

Sammanfattning av motionerna

De fyra motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd), U636 (kd) och U638 (s,

m, c, fp, v, mp, kd) kritiserar situationen beträffande den bristande

respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran.

I motionen U627 (fp) beskrivs hur regimen i Iran under det senaste decenniet

fördömts otaliga gånger av olika FN-organ. Trots detta fortsätter

avrättningar, användande av tortyr, förtryck av kvinnor och religiösa

minoriteter samt terror mot oppositionsmedlemmar i utlandet. Mullorna utökar

förtrycket och utvidgar sin internationella terrorverksamhet. Regeringen i

Teheran missbrukar uppenbarligen den tystnad och förlamning som världen visar,

eftersom de grova kränkningarna av FN:s stadgar fortsätter. Motionären yrkar

att regeringen med kraft skall protestera mot att Iran inte följer sina

åtaganden att respektera FN:s stadgar om mänskliga rättigheter och erkännandet

av etniska minoriteter.

I motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 hemställer motionärerna om ett

tillkännagivande om att kraftiga markeringar bör göras för att få Iran att

respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna. I yrkande 3 begärs att

större handelsförbindelser ej bör inledas med den iranska islamiska

republiken.

I motion U636 (kd) anförs att den iranska regeringen blivit mindre öppen när

det gäller officiell rapportering av avrättningar och brott mot mänskliga

rättigheter, samtidigt som allt tyder på att såväl avrättningar som grymma och

omänskliga bestraffningar snarare ökat än minskar. Med de mycket osäkra

rättsliga förhållanden som råder i Iran och de många tecknen på rättsvidriga

förhållanden och avrättningar vänder sig motionärerna mot att konvertiter

skickas tillbaka till Iran. I yrkande 2 krävs således att inga konvertiter

eller personer som på annat sätt brutit mot iransk eller islamsk lag skall

skickas tillbaka till Iran.

Även motionärerna i U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) understryker att Iran vid

åtskilliga tillfällen varit föremål för kritik från det internationella

samfundet på grund av allvarlig repression och systematiska kränkningar av de

mänskliga rättigheterna. FN har i flera sammanhang antagit resolutioner som

fördömer kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU inledde 1992 en s.k.

kritisk dialog med Iran där en hörnsten är ett ovillkorligt och offentligt

iranskt avståndstagande från terrorism och brott mot de mänskliga

rättigheterna. Sverige stödjer ståndpunkten att en rättfram och kritisk dialog

är att föredra framför en isolering med åtföljande risk för ökade

motsättningar. Fyra år har nu gått sedan den kritiska dialogen inleddes men

någon ändrad attityd från regimens sida kan ej spåras. Detta framgår enligt

motionärerna bl.a. av rapporter från FN:s särskilde emissarie för Iran. Nu

krävs en upptrappning av omvärldens och inte minst EU:s hållning till Iran.

Motionärerna föreslår att Sverige inom EU-samarbetets ram tar initiativ till

en omprövning och skärpning av den kritiska dialogen med Iran.

Utskottets övervägande

I en rapport från oktober 1996 av FN:s specielle representant för mänskliga

rättigheter för Iran, vilken presenterats för generalförsamlingen, framgår att

läget beträffade respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket

otillfredsställande. Förhållandena har enligt rapportören under det senaste

året försämrats med bl.a. ett ökat ideologiskt och religiöst förtryck. Ett

positivt inslag är dock att rapportören, efter fem års försök, tilläts besöka

Iran i februari 1996. Kort tidigare hade två av FN:s tematiska rapportörer,

angående religionsfrihet samt åsiktsfrihet genomfört besök i december 1995

respektive januari 1996. Under 1996 har även representanter för oberoende MR-

organisationer besökt landet. Enligt State Departments MR-rapport för 1996

fortsatte dock regimen att förtrycka lokala människorättsgrupper samtidigt som

man visade något större öppenhet gentemot utländska grupper.

Amnesty International, State Department och Human Rights Watch beskriver

alla i sina respektive rapporter för 1996 hur respekten för de mänskliga

rättigheterna på olika områden allvarligt kränks i Iran. State Department

anger i sin rapport att systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna

förekommer vilka inkluderar olagliga avrättningar, summariska avrättningar,

försvinnanden, omfattande bruk av tortyr och annan nedvärderande behandling av

fängslade, hårda förhållanden i fängelserna, godtyckliga arresteringar,

bristande rättssäkerhet, inskränkningar i medborgarnas privatliv,

inskränkningar i åsikts- och pressfriheten, rätten att organisera sig,

religionsfriheten och rörelsefriheten. Kvinnor diskrimineras både socialt och

juridiskt. Human Rights Watch, som fick besöka Iran under 1996, beskriver hur

regimen börjat använda hårdare metoder mot brottslingar. Offentliga

avrättningar har, efter ett uppehåll under några år, åter börjat genomföras.

En ny lag infördes i juli 1996, vilken förenklar proceduren och gör det

lättare för domstolarna att utdöma kroppsstraff som t.ex. stympning och

spöstraff för ett större antal brott.

State Department och Human Rights Watch beskriver även hur religiösa utövare

diskrimineras i varierande grad. Kristna, judar, Zoroastrian- och Bahai-

anhängare utsätts för olika former av diskriminering. Även vissa muslimska

grupper förföljs. Konvertiter från islam utsätts också för diskriminering.

I motion U627 (fp) yrkas att regeringen skall protestera mot att Iran inte

följer sin åtaganden enligt bl.a. FN:s stadgar. Motionen U631 (mp, c, fp, v,

kd) kräver i yrkande 1 att kraftiga markeringar görs mot Iran och i yrkande 3

begärs att större handelsförbindelser ej inleds med Iran. I motion U636 (kd)

krävs att inga konvertiter återsänds till Iran. Motionärerna i motion U638 (s,

m, c, fp, v, mp, kd) föreslår en skärpning av EU:s kritiska dialog.

Utskottet har i tidigare betänkanden (senast 1994/95:UU24) uttryckt oro över

förhållandena i Iran. Den försämring som nu synes ha inträtt är enligt

utskottets mening djupt oroväckande. Utskottet noterar att Iran har tillträtt

flera centrala FN-konventioner på området för de mänskliga rättigheterna och

att landet därför självfallet är förpliktigat att följa sina åtaganden.

Utskottet noterar att Sverige för en bilateral dialog med Iran, där Irans

brott mot de mänskliga rättigheterna intar en central roll. Den svenska

regeringen deltar också i EU:s kritiska dialog med den iranska regeringen.

Sverige är tillsammans med övriga EU-länder, i såväl generalförsamlingen som i

FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, initiativtagare till årliga

resolutioner om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I

ett anförande i generalförsamlingen den 18 november 1996 riktade EU skarp

kritik mot den iranska regeringen för dess fortsatta kränkningar av de

mänskliga rättigheterna. I skriftligt svar den 27 februari 1997 på fråga

1996/97:306 om situationen i Iran framhöll utrikesminister Lena Hjelm-Wallén

att regeringen delar den frustration som många känner över det magra resultat

som EU:s dialog med Iran givit. Å andra sidan betonade ministern att hon inte

tror att motsatt hållning, isolering gentemot Iran, leder till några framsteg.

Att vända Teheran ryggen vore att omöjliggöra all form av påverkan, vilket

inte gynnar kampen för de mänskliga rättigheterna. Utrikesministern anförde

vidare:

Det kommer nu an på Iran att visa att dialogen kan ge resultat. Den kritiska

dialogen diskuteras fortlöpande i EU-kretsen och den kan omprövas om Iran

genom sitt uppträdande visar att landet inte vill ge sitt bidrag. Den svenska

regeringen kommer att mycket nära följa EU-diskussionen om den kritiska

dialogens förutsättningar.

Utskottet delar utrikesministerns uppfattning.

De nordiska utrikesministrarna har under sitt möte i Oslo i februari 1997

uttalat stöd för den arresterade iranske författaren Faraj Sarkoohis

belägenhet. Den iranska regeringen uppmanas enträget av ministrarna att

respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och skapa klarhet i

fallet. Den kvinnliga journalisten och assistenten till Sarkoohi, Parvin

Ardalan, är försvunnen sedan den 27 januari 1997. Amnesty International har

vid flera tlllfällen anmodat regimen att lämna upplysningar om vad som hänt

henne.

Utskottet ser mycket positivt på regeringens aktiva agerande för att främja

de mänskliga rättigheterna i Iran och utgår från att regeringen i olika

internationella fora och i samtal med företrädare för den iranska regeringen

även fortsättningsvis kommer att ta upp dessa frågor.

Därmed anses motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 och U638

(s, m, c, fp, v, mp, kd) besvarade med vad utskottet anfört.

Utskottet har ovan i betänkandet uttalat sig generellt om sanktioner och

avbrytande av handelsförbindelser. Dessa synpunkter omfattar även

förhållningssättet gentemot Iran.

Därmed avstyrks motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3.

Konversion har, enligt utlänningsnämndens bedömning, inte ensamt utgjort skäl

för att iranier skall få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet

anser att situationen för religiösa utövare inger oro. Amnesty International

har vid upprepade tillfällen rapporterat om den iranska regimens förtryck av

religiöst oliktänkande och även uppmärksammat ett antal enskilda fall där

personer som konverterat från islam till kristendomen blivit fängslade - och i

vissa fall dömda för avfall från den ?rätta läran?. Riksdagen bör dock inte ta

ställning i frågor som rör asyl, vilka det åligger regeringen och berörda

myndigheter att handlägga.

Motion U636 (kd) yrkande 2 avstyrks därmed.

9 Mellanöstern

Sammanfattning av motionerna

Konflikten i Mellanöstern och de aspekter som bör beaktas i den svenska

politiken i olika forum för att främja fredsprocessen behandlas i motionerna

U614 (fp) och U615 (v).

I motion U614 (fp) beskrivs inledningsvis den historiska bakgrunden till

konflikten i Mellanöstern samt hur den svenska debatten förts och den

officiella politiken bedrivits. I yrkande 1 krävs ett tillkännagivande om att

en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både Israels rätt att

existera och att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen

stat erkänns. Dialog med politiska och religiösa grupper är av många olika

skäl nödvändig, anför motionärerna. Det är samtidigt viktigt att det svenska

stödet för att stärka fredsarbetet utformas så att det inte legitimerar

terrorister eller grupper som vill omintetgöra fredsprocessen (yrkande 2). En

huvuduppgift för svenskt stöd till fredsprocessen, hävdar motionärerna i

yrkande 3, är att bidra till att stabila demokratiska institutioner utvecklas

inom ramen för det palestinska självstyret. Riksdagen bör ge regeringen till

känna att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en fullständig

normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina, innefattande

normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden till skydd

för medborgerliga och mänskliga rättigheter (yrkande 4). Syrien, Iran och Irak

utgör enligt motionärerna speciella orosmoment. En stabil fredsuppgörelse

måste byggas under genom en normalisering av förbindelserna mellan alla länder

i regionen, innefattande dessa tre stater (yrkande 5).

I partimotionen U615 (v) redogörs för bakgrunden till konflikten och

utvecklingen i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. I yrkande 1

krävs att regeringen i FN, EU och i direkta kontakter med den israeliska

regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten och Oslo-

avtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att

fredsprocessen återupptas. I yrkande 2 begärs att Sverige agerar i FN, EU och

direkt gentemot Israel för att verka för att Israel upphör med sin provokativa

bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra

Jerusalem. En skala av sanktioner bör enligt motionärerna utformas vilka

skulle kunna vidtas med växande styrka och effektivitet allteftersom de

israeliska myndigheterna fortsätter att bryta mot folkrätten och ingångna

avtal. Israels avspärrningarna av östra Jerusalem har inneburit betydande

svårigheter för de sociala, politiska och kulturella organisationer som

tvingats flytta från Östra Jerusalem, främst till Rammallah, två mil norr om

stan. Regeringen bör verka för att förmå den israeliska regeringen att upphöra

med avspärrningarna så att arbetet för frivilligorganisationerna (yrkande 3)

att verka i det palestinska området underlättas och det ekonomiska och sociala

livet i de palestinska områdena underlättas, (yrkande 4). I motionen framförs

farhågor för den demokratiska utvecklingen i den palestinska myndigheten

(PNA). Exempel på övergrepp av PNA är ett stort antal godtyckliga

arresteringar och fängslanden av politiska motståndare. Det finns uppgifter om

att nio personer dött av misshandel och tortyr i palestinska fängelser på

Västbanken och Gaza sedan PNA:s tillkomst för två år sedan. I yrkande 5 krävs

att regeringen med kraft understödjer en demokratisk utveckling i de

palestinska områdena och medverkar till att odemokratiska tendenser kan

stävjas. I yrkande 6 krävs att regeringen inom FN och EU och för egen del

understödjer arbetet på att med olika former av bistånd bidra till en positiv

ekonomisk utveckling i de palestinska områdena.

Utskottets överväganden

Utskottet har i ett separat betänkande 1994/95:UU22 behandlat fredsprocessen i

Mellanöstern. Sedan det betänkandet författades har ett antal viktiga

politiska händelser inträffat. Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördades

i november 1995 av en medlem i en judisk oppositionsgrupp. I januari 1996

valdes Yasser Arafat till president för den palestinska myndigheten. Våren

1996 valdes Benjamin Netanyahu till premiärminister i Israel. Denne hade gått

till val för Likudpartiet på parollen ?fred och säkerhet?, vilket allmänt

ansågs innebära en skärpning i den israeliska hållningen i den fortsatta

fredsprocessen. En bidragande anledning till Likuds valseger kan vara fyra

svåra bombdåd som genomfördes i Israel innan valet hölls med sammanlagt 58

dödsoffer, varav de flesta var civila.

Nedan följer en kortfattad beskrivning av viktiga milstolpar i

fredsprocessen: Under 1991 inleddes en regional Mellanösternkonferens i

Madrid. Konferensen innebar att Israel och dess närmaste arabiska grannländer

(Syrien, Libanon och Jordanien) för första gången samtalade med varandra om

fred. Samtidigt inleddes en dialog mellan Israel och palestinierna. Några år

därefter, 1993, inleddes bilaterala fredsförhandlingar mellan Israel och PLO.

Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO, den s.k.

principdeklarationen om palestinskt självstyre, kom i september 1993. Denna

innebär att parterna, Israel och PLO, enats om ett ramverk för förhandlingarna

om ett palestinskt självstyre som i förlängningen skulle kunna leda till en

tvåstatslösning. I oktober 1994 tecknades ett fredsavtal mellan Israel och

Jordanien.

Ett viktigt steg i fredsprocessen innebar den interimsöverenskommelse som i

september 1995 undertecknades av Israel och PLO (fas två i 1993 års

principdeklaration). Detta 400 sidor långa dokument, vilket har 7 annex,

behandlar omgruppering och säkerhetsarrangemang, palestinska val,

inrikesfrågor, juridiska frågor, frisläppande av palestinska fångar m.m.

Samtliga städer på Västbanken, utom Hebron, utrymdes av israelerna och

överlämnades till de palestinska säkerhetsstyrkorna i slutet av 1995. Det

palestinska valet ägde rum i januari 1996. Det palestinska folket på

Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Gazaområdet valde i ett allmänt

fritt och direkt val dels ett råd, dels en president.

En uppgörelse om utrymning av ca 80 % av staden Hebron träffades mellan

Israel och PLO den 17 januari 1997 (tio månader försenat jämfört med vad som

stipulerades i interimsöverenskommelsen). Svåra förhandlingar återstår om fas

tre i principdeklarationen. Dessa rör bl.a. Jerusalems framtida status,

bosättningarna och flyktingfrågan.

I motion U614 (fp) begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om

att en lösning av konflikten skall innebära både Israels rätt att existera och

att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen stat erkänns,

i yrkande 2 uttalas att det är viktigt att det svenska stödet inte utformas så

att det legitimerar terrorister, i yrkande 3 pekas på vikten av stabila

demokratiska institutioner inom ramen för det palestinska självstyret, i

yrkande 4 anförs att en normalisering långsiktigt bör ske mellan Palestina och

Israel samt begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att en stabil

fredsuppgörelse måste bygga på en normalisering av förbindelserna mellan alla

stater i regionen. I motion U615 (v) yrkande 1 krävs att regeringen i FN, EU

och i direkta kontakter med den israeliska regeringen understryker

nödvändigheten av att folkrätten och Osloavtalet respekteras, i yrkande 2

begärs att Sverige skall agera i FN, EU och gentemot Israel direkt för att

Israel skall upphöra med bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitiken,

i yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att avspärrningarna upphör för

att underlätta för frivilligorganisationerna att verka i de palestinska

områdena, för att (yrkande 4) det ekonomiska och sociala livet skall

underlättas i området samt (yrkande 5) verka för en demokratisk utveckling i

de palestinska områdena. I yrkande 6 krävs att Sverige skall verka med bistånd

via FN, EU och bilateralt för utveckling av de palestinska områdena.

I betänkande 1994/95:UU22 refererades den svenska inställningen att målet

med fredsförhandlingarna måste vara att uppnå en rättvis, varaktig och

allomfattande fred mellan Israel och dess grannar, inklusive det palestinska

folket. Det förutsätter Israels rätt till fortsatt existens inom säkra och

erkända gränser och självbestämmande för palestinierna. FN:s säkerhetsråds

resolutioner 242 (1967), 338 (1973) och 425 (1978) är grundpelare för den

inställningen.

Utskottet stödjer denna politik.

Utskottet noterar att regeringen stöder initiativ inom FN och EU för att

betona vikten av att principdeklarationen och interimsöverenskommelsen

efterlevs. Vikten av detta framförs även i bilaterala kontakter med parterna.

EU har vid ett flertal tillfällen gjort gemensamma uttalanden av denna

innebörd, senast vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996.

Utskottet noterade redan i betänkande 1994/95:UU22 att EU:s medelhavs-

politik öppnar nya möjligheter för svenska insatser i regionen. Inom ramen för

den s.k. Barcelonaprocessen, där bl.a. Syrien, Libanon, Israel och den

palestinska myndigheten deltar, diskuteras såväl säkerhetspolitiska frågor som

demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Målet med det

ekonomiska samarbetet är i första hand inrättandet av ett frihandelsområde

omfattande EU och medelhavsländerna. Utskottet välkomnade regeringens aktiva

engagemang i arbetet på en gemensam politik för medelhavsområdet. Denna

uppfattning vidhålls av utskottet.

Utskottet har vidare i betänkande 1994/95:UU22 konstaterat att Sverige i

olika sammanhang med eftertryck framhållit att den israeliska

bosättningspolitiken strider mot folkrätten. Utskottet noterar att regeringen

även fortsättningsvis, inom EU och i bilaterala kontakter med Israel, tagit

avstånd från den israeliska bosättningspolitiken på ockuperat område. Den 25

februari 1997 tog utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i ett pressmeddelande

avstånd från den israeliska regeringens planer på att tillåta en expansion av

judiska bosättningar på ockuperad mark mellan Jerusalem och Betlehem.

Utskottet stödjer regeringens uppfattning i fråga om den israeliska

bosättningspolitiken.

Avspärrningarna av palestinska områden är enligt Israel nödvändiga för att

stävja terrorism i Israel. De är dock ofta inte selektivt inriktade utan de

ockuperade områdena stängs av totalt, även för sjuktransporter m.m. Förutom

rent humanitära olägenheter är avspärrningspolitikens negativa effekter på

palestinskt område vad gäller ekonomi och samhällsutveckling (inklusive

utvecklingssträvanden) också allmänt känd. Regeringen har påtalat detta i

olika sammanhang. Statsrådet Pierre Schori anförde i skriftligt svar den 25

oktober 1996 på riksdagsfråga 1996/97:37 om Israel och Palestina:

Förutsättningarna för en fungerande ekonomi är minst sagt bräckliga om ett

minimum av förutsägbarhet saknas vad beträffar rörligheten för arbetskraft och

varor. De israeliska avspärrningarnas sammanlagda skada på den palestinska

samhällsekonomin kan uppgå till så mycket som 6 miljoner US dollar per dag.

Utskottet anser att avspärrningarna av det palestinska området snarast bör

upphöra och utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis tar

avstånd från denna politik.

Amnesty International anger att de palestinska säkerhetsstyrkorna gripit mer

är 1 000 människor, däribland människorättsaktivister, journalister samt

anhängare till grupper som motsatt sig fredsavtalet med Israel. Tortyr av

gripna förekom och fyra personer avled i häkte under omständigheter som tyder

på att tortyr kan ha bidragit till döden. Amnesty uppger vidare att

palestinska fångar systematiskt torteras av den israeliska säkerhetstjänsten

(Shin Bet). Enligt Amnesty förekommer dessutom utomrättsliga avrättningar.

I detta sammanhang noterar utskottet med oro det faktum att Israels högsta

domstol i två avgöranden i november 1996 bekräftat den israeliska interna

säkerhetstjänstens rätt att använda speciella metoder och våld mot palestinska

fångar. Regeringen har uttryckt sin besvikelse och bestörtning över dessa

avgöranden, vilket bl.a. skedde i ett tal hållet av statsrådet Pierre Schori

hos Röda korsets ungdomsförbund den 25 november 1996. Utrikesminister Lena

Hjelm Wallén har även i frågestund i kammaren den 28 november 1996 försäkrat

att regeringen redan har tagit upp frågan om förhörsmetoder med den israeliska

regeringen i samband med besök i Israel i februari 1996. Vidare uppgavs att

regeringen utgår från att EU-länderna gemensamt kommer att ha åsikter om detta

samt att frågan kommer att tas upp inom FN och bilateralt med Israel.

Utskottet noterar att Sverige betonar det ansvar som det palestinska

självstyret och dess institutioner har för att de mänskliga rättigheterna

respekteras och främjas så att demokrati kan utvecklas i de palestinska

självstyrande områdena. Så skedde exempelvis när utrikesministern uttalade oro

i ett pressmeddelande den 21 maj 1996 över den palestinska polisens agerande

när en ledande MR-aktivist gripits. Regeringen framför även i direkta

kontakter med det palestinska ledarskapet, den särskilda vikt som Sverige

fäster vid att de mänskliga rättigheterna respekteras.

Utskottet noterar vidare att EU i ett anförande i FN:s generalförsamling i

november 1996 tog upp frågan om att Israel och den palestinska myndigheten

skall respektera de mänskliga rättigheterna i de områden som står under deras

respektive kontroll. I talet betonades även att respekt för de mänskliga

rättigheterna och framväxten av demokratiska institutioner är nödvändiga för

att befästa fredsprocessen och stärka grunden för det palestinska

självbestämmandet.

EU-länderna är stora bidragsgivare till det palestinska området, enskilt och

genom kommissionen. Utskottet noterar att EU gav stöd till genomförande av de

palestinska valen i en operation som leddes av Carl Lidbom och där svenska

valövervakare deltog.

Svenskt stöd ges bl.a. bilateralt och genom EU till frivilligorganisationer

inom det palestinska området som arbetar med att främja de mänskliga

rättigheterna och demokrati. I de båda betänkandena 1994/95:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete och 1994/95:UU22 Fredsprocessen i

Mellanöstern framhöll utskottet att biståndet till och genom de palestinska

enskilda organisationerna utgör en mycket viktig del av stödet till

fredsprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Att få till stånd en

ekonomisk utveckling och att främja respekten för de mänskliga rättigheterna

kan, enligt utskottets uppfattning, förhoppningsvis minska grogrunden för

grupper som förespråkar terrorism som medel för att förbättra palestiniernas

levnadsvillkor. Utskottet noterar vidare att regeringen har avsatt 120

miljoner kronor under budgetåret 1997 för utvecklingssamarbete i det

palestinska området. Av dessa medel planeras ca 12 miljoner kronor gå till MR-

och demokratifrämjande insatser.

Utskottet tar avstånd från de övergrepp som begås av de israeliska och

palestinska säkerhetstjänsterna samt stöder initiativ vilka syftar till att

parterna förbättrar respekten för de mänskliga rättigheterna i de områden som

står under deras kontroll.

Med vad som ovan anförts anses motion U614 (fp) yrkandena 1-5 och U615 (v)

yrkandena 1-6 besvarade.

10 Västra Sahara

Sammanfattning av motionerna

I de två motionerna U607 (s) och U611 (v, c, fp, mp, kd) behandlas den olösta

konflikten i Västra Sahara och FN:s fredsplan. I motionerna tecknas bakgrunden

till konflikten samt påtalas de omständigheter som enligt motionärerna

förhindrat ett genomförande av fredsplanen.

I motion U607 (s) hävdas att Marocko konsekvent saboterat

fredsansträngningarna och att FN inte har agerat tillräckligt kraftfullt till

stöd för planen. Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i FN, EU och

andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade

fredsplanen snarast genomförs, inklusive en fri och rättvis folkomröstning,

samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko

och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande. I

yrkande 2 hemställs att Sverige, främst inom EU, verkar för att en

internationell övervakning av MR-situationen kan ske.

I motion U611 (v, c, fp, mp, kd) skildras de politiska ansträngningar som

gjorts, bl.a. inom FN, för att få en lösning till stånd. Marockos behandling

av anhängare till Polisario påtalas varvid hänvisning görs till rapporter från

Amnesty International om försvinnanden och tortyr i marockanska fängelser. I

yrkande 1 krävs att Sverige i EU, FN och andra internationella organ ökar sitt

engagemang för Västsaharas framtid. I yrkande 2 påkallas att Sverige verkar

för ett intensifierat stöd för en korrekt registrering och ett korrekt

genomförande av folkomröstningen. Regeringen uppmanas i yrkande 3 att fördöma

det marockanska agerandet, vilket försvårar möjligheterna till dialog,

förhandlingar och fångutväxling. Diplomatiska och andra insatser krävs enligt

motionärerna för att politiska fångar från Västsahara skall friges och för att

få ett slut på tortyren, yrkande 4.

Utskottets övervägande

Utskottet har tidigare under en lång följd av år behandlat konflikten i Västra

Sahara. Detta skedde senast i betänkande 1994/95:UU24. Utskottet har därvid

fastslagit att frågan om Västra Sahara bör betraktas som ett oavslutat

kolonialt problem och att områdets framtid måste avgöras i enlighet med

befolkningens fritt uttalade önskemål.

I november 1975 ockuperade Marocko det spanska Sahara. I februari 1976

utropade Frente Polisario en självständig stat, Sahrawi Arabic Democratic

Republic samt upprättade en exilregering i Algeriet. Marocko och Mauretanien

överenskom samma år om att dela på Västsahara. Mauretanien avstod dock 1979

sin del i en fredsöverenskommelse med Polisario. Marocko annekterade då även

denna del. Efter många års väpnad kamp accepterade Marocko och Polisario 1989

en av FN utarbetad fredsplan som syftar till att en folkomröstning skall

anordnas för att befolkningen skall få avgöra om området skall ges

självständighet eller de jure införlivas med Marocko. År 1991 upprättades,

efter beslut av FN:s säkerhetsråd, UN Mission for the Referendum in Western

Sahara (Minurso) för övervakning av den folkomröstning som skulle hållas i

januari 1992. Datum för folkomröstningen har vid ett flertal tillfällen fått

uppskjutas på grund av att enighet ej kunnat nås i frågan om hur de

röstberättigade skall identifieras. I slutet av november 1996 fattade

säkerhetsrådet beslut om att förlänga Minursos mandat till den 31 maj 1997.

I motion U607 (s) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera kraftfullt i

internationella fora till stöd för fredsplanen och i yrkande 2 krävs att

Sverige skall verka främst inom EU för att en internationell övervakning av

MR-situationen sker. Även i motion U611 (v, c, fp, mp, kd) krävs i yrkande 1

ökat svenskt stöd i internationella organ för Västsaharas framtid, i yrkande 2

påkallas att Sverige verkar för intensifierat stöd för en korrekt registrering

inför folkomröstningen, i yrkande 3 krävs ett fördömande av Marocko för att

landet försvårar dialog, förhandlingar och fångutväxlingar samt begärs

slutligen i yrkande 4 diplomatiska och andra insatser för att få slut på

tortyr och få till stånd frigivning av politiska fångar från Västsahara.

Beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko noterar

utskottet att State Department i sin årsrapport för 1996 uppger att inga nya

försvinnanden skett i landet under 1996. Samtidigt finns det hundratals

familjer som fortfarande inte har uppgifter om vad som hänt släktingar som

varit försvunna mer än 20 år. Den marockanska regeringen förnekar kunskap om

vad som hänt med de försvunna samtidigt som man i tysthet 1991 släppte flera

hundra personer som hållits fängslade, dock utan att vidare förklara

omständigheterna kring varför de hållits i förvar. Vissa av dessa personer har

enligt Amnesty International fortfarande inskränkt rörelsefrihet och en person

har åter gripits. Enligt Amnesty International finns det över 50 politiska

fångar och samvetsfångar i Marocko vilka avtjänar långa fängelsestraff som

utdömts efter bristfälliga rättegångar under tidigare år. Det kom även, enligt

Amnesty, nya rapporter under 1996 om tortyr och misshandel av fångar.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen framhållit det väsentliga i att

de mänskliga rättigheterna respekteras och att politiska fångar släpps.

Utskottet har även uttalat att det är angeläget, när folkomröstningen väl

kommer till stånd, att internationella observatörer kan delta. Dessa

synpunkter framfördes senast i betänkande 1994/95:UU24.

Utskottet vidhåller sina tidigare framförda uppfattningar.

Utskottet noterar med oro att parterna, främst Marocko som den starkaste

parten, inte synes fullt ut intresserade av att delta i förhandlingarna för

att genomföra FN:s fredsplan. Utskottet anser att det brådskar med att

genomföra planen för att inte en kolonial situation skall permanentas. Det är

likaså viktigt att parterna accepterar att FN deltar i samtalen för att

verkliga förhandlingar skall komma till stånd. Utskottet har erfarit att

regeringen i bilaterala kontakter med parterna och i internationella fora ger

sitt stöd för att FN:s fredsplan skall kunna genomföras. Utskottet noterar

därvid att Sverige, genom medlemskapet i FN:s säkerhetsråd, har ytterligare

ett forum att agera i för fredsplanens genomförande. Västsaharas framtid är en

aktuell fråga på säkerhetsrådets agenda. FN:s generalsekreterare presenterade

i månadsskiftet februari/mars i år en interimsrapport om hur fredsprocessen

framskrider och kan föras vidare. En slutlig rapport kommer att föreläggas

säkerhetsrådet i början av maj, inför utgången av Minursos nuvarande mandat.

Utskottet har erfarit att Sverige har beredskap att överväga förslag i syfte

att understödja generalsekreterarens ansträngningar att genomföra fredsplanen.

Också inom EU finns möjligheter att verka för att fredsplanen fullföljs.

Härvid hänvisas till synpunkter framförda i betänkande 1996/97:UU3 Europa-

Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko. I betänkandet förordas att Sverige

till fullo utnyttjar avtalets möjligheter att föra dialogen vidare vad gäller

bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko.

Utskottet noterar även att Sverige ger humanitärt stöd, bl.a. till

flyktinglägret Tindouf i Algeriet, ett stöd som har stor betydelse i den

rådande situationen.

Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis, på lämpligt sätt,

bilateralt och i internationella fora fortsätter att verka för att parterna

genom dialog för processen vidare, att bägge sidor respekterar de mänskliga

rättigheterna samt för att befolkningens vilja skall få komma till uttryck i

en folkomröstning genomförd under internationellt överinseende.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U607 (s) yrkandena 1 och 2 samt U611

(v, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-4 besvarade.

11 Nigeria

Sammanfattning av motionen

I motion U605 (mp) beskrivs hur Nigerias militärregim sedan 1983 styr landet

under åsidosättande av demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

Nigeria har 100-120 miljoner invånare, indelade i över 200 etniska grupper.

Militärregimen underblåser, enligt motionärerna, etniska konflikter för att

rättfärdiga en stark centralmakt vilket gör att inbördeskrig hotar. Den

korrumperade regimen möjliggör att en miljöfientlig exploatering kan bedrivas

av oljebolagen. Motionärerna hävdar att oljebolaget Shell, genom att samarbeta

med militärregimen, bl.a. bidrar till de massiva brott mot de mänskliga

rättigheterna som förekommer i landet. När Nigeria 1995 avrättade nio miljö-

och människorättsaktivister, däribland den välkände författaren Ken Saro-Wiwa,

trädde en mer verklighetsförankrad bild av Nigeria fram. Det är enligt

motionärerna uppenbart att internationella påtryckningar behövs. Regimen är

nästan helt beroende av sin oljeexport. Den uppges stå för 80 % av landets

BNP. I yrkande 1 krävs att Sverige skall verka internationellt och nationellt

för ett embargo på alla nigerianska olje- och gasprodukter.

Utskottets överväganden

FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har

riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996

fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights

Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen

beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som

fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar

inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och

rättigheterna. Bruket av tortyr och misshandel av fångar är utbrett. Andra MR-

kränkningar är inskränkningar i press- och yttrandefriheten, friheten att

organisera sig, rörelsefriheten samt att det förekommer våld och

diskriminering av kvinnor. MR-organisationer har svårt att verka i landet.

EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993, när avrättningarna av Ken

Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo,

frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I

början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas

ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en

tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även

införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av

de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State

Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i

landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska

fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser

inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande

i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria.

I motion U605 (mp) krävs i yrkande 1 att Sverige skall verka för ett

oljeembargo mot Nigeria.

Situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga

rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning till oro.

Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett internationellt tryck

mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill. Påtryckningar kan ske

såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till demokratinsatser, som med

sanktioner.

Därmed anses motion U605 (mp) yrkande 1 besvarad.

12 Guatemala

Sammanfattning av motionen

Motionärerna i U625 (v) redogör för Guatemalas blodiga historia där 1980-talet

beskrivs som den kanske mörkaste då hundratusentals människor mördades eller

tvingades i landsflykt. Tusentals byar jämnades med marken. Guatemala är nu

inne i en ny fas. I yrkande 1 krävs att Sverige skall vara mer aktivt och

erbjuda sina tjänster i förhandlingsarbetet mellan gerillan och regeringen. I

yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s insatser i Guatemala

förlängs även efter det att ett fredsavtal tecknats.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att ett fredsavtal nu slutits i

Guatemala, ett land vars befolkning genomlidit ett långt och blodigt

inbördeskrig. Sverige har de senaste åren stött förhandlingsprocessen, och när

parterna skrev under det slutliga fredsavtalet i december 1996 skedde det i

Guatemala City i närvaro av statsminister Göran Persson. Utskottet noterar att

Sverige även efter fredsslutet aktivt driver frågan om vikten av försoning och

samförstånd. I regeringens strategi för utvecklingssamarbetet med

Centralamerika är konsolidering av freden ett av de fem huvudmålen.

Utskottet noterar vidare att Sverige är mycket aktivt i FN vad gäller

organisationens fortsatta roll i Guatemala. Det resolutionsförslag som, bl.a.

med stöd av Sverige, presenterades i säkerhetsrådet angående ett tillfälligt

utökat mandat för Minugua, enligt vilket ytterligare 155 militärobservatörer

skulle tillföras under demobiliseringsfasen, antogs till en början ej till

följd av kinesisk kritik mot Guatemalas Taiwanpolitik. Efter en aktiv insats

av bl.a. Sverige antogs resolutionen, med vissa smärre ändringar, den 20

januari 1997.

Utskottet ser mycket positivt på den aktiva svenska insatsen för

fredsprocessen och dess genomförande i Guatemala och förutsätter att

regeringen fortsätter att med biståndsinsatser och på annat sätt främja en

konsolidering av freden i Guatemala.

Därmed anses motion U625 (v) yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet

anfört.

13 Colombia

Sammanfattning av motionen

Problemen med respekt av de mänskliga rättigheterna i Colombia aktualiseras i

motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd). Viktiga förklaringar till förhållandena

är enligt motionärerna flera långa perioder av laglöshet, den väpnade interna

drygt 35 år långa konflikten, den allt starkare organiserade brottsligheten,

knarkkartellerna och den korrumperade statsapparaten. Kontinuerliga rapporter

förekommer om övergrepp mot civilbefolkningen av militären och paramilitära

grupper, men också av gerillan. Tortyr, godtyckliga arresteringar,

försvinnanden och dödande av vänsteraktiva politiker hör till vardagen.

Förhållandena har under den sistlidna sommaren förvärrats. I yrkande 1

hemställs att den svenska regeringen erbjuder sig som medlare i den

colombianska konflikten. Sverige skulle även kunna ta initiativ till en

konferens om situationen i Colombia med medverkan av de inblandade parterna,

antingen via FN eller EU, yrkande 2.

De frivilliga organisationer som i Colombia och på det internationella

planet med stort mod och kraft ägnar sig åt att återupprätta respekten för de

mänskliga rättigheterna, motarbeta våldet och stödja våldets offer i Colombia

bör få fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd, yrkande 3.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det fortsatt förekommer grova kränkningar av de

mänskliga rättigheterna i Colombia. Amnesty International och amerikanska UD

är samstämmiga i sin uppfattning att MR-läget är synnerligen allvarligt i

Colombia. Omfattande interna stridigheter förekom under året som gick och ett

stort antal människor dödades.

Allvarliga övergrepp begicks i stor omfattning såväl av säkerhetsstyrkor som

av halvmilitära grupper. Försvinnanden, avrättningar och tortyr förekom ofta.

Människorättsaktivister hotades och angreps. De omfattande kränkningarna av de

mänskliga rättigheterna har, enligt State Department, sitt ursprung i det

faktum att brott ytterst sällan lagförs. I rapporten uppges att regeringens

egen statistik visar att 97-99,5 % av alla brottslingar aldrig blir lagförda.

Utskottet noterar med stor oro situationen beträffande den bristande

respekten för de mänskliga rättigheterna i Colombia.

I motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd) hemställer motionärerna i yrkande 1

att Sverige skall erbjuda sig att medla i konflikten i Colombia, i yrkande 2

begärs att Sverige skall verka för att en konferens hålls om konflikten i

Colombia samt begärs i yrkande 3 att frivilligorganisationer i Colombia, vilka

arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna, bör få fortsatt stöd.

FN är i färd med att etablera ett MR-kontor i huvudstaden med MR-

specialister för att bistå landets regeringen. Enligt uppgift skall kontoret

ha fem MR-experter och en chef stationerade i Colombia, och det förväntas att

inleda sin verksamhet i mars 1997. Utskottet hälsar inrättandet av detta

kontor med tillfredsställelse. Enligt det avtal som ingåtts mellan regeringen

och FN ingår det i kontorets uppgifter att bistå med rådgivning och

utarbetande av program för att stärka och skydda de mänskliga rättigheterna

samt att ta emot anmälningar om MR-brott. Även anmälningar mot gerillans och

de paramilitära förbandens brott mot humanitär rätt kan omhändertas av

kontoret.

Sverige har under en rad år givit stöd till enskilda organisationer som

arbetar i Colombia för att återupprätta respekten för de mänskliga fri- och

rättigheterna samt med det förebyggande arbetet för konfliktlösning och

stärkande av demokratin. Detta stöd kommer under budgetåret 1997 att uppgå

till ca 20 miljoner kronor. Under 1996 genomfördes en studie av Sida i

samarbete med UD angående MR-situationen och det svenska biståndet i bl.a.

Colombia. I studiens slutsatser föreslås en än mer koncentrerad biståndsinsats

för att stärka det civila samhället och rättsstaten. Utskottet delar

utredningens uppfattning om vikten av att de svenska insatserna på MR- och

demokratiområdet bör utformas för att få maximal effekt. Utskottet anser

vidare i likhet med motionärerna att sådana insatser med fördel kan

kanaliseras via enskilda organisationer men även, där så är lämpligt, att

samarbete kan ske direkt med colombianska regeringen och myndigheter.

Beträffande möjligheten för Sverige att stå till tjänst för att främja en

fredsprocess i Colombia konstaterar utskottet att Sverige vid flera tillfällen

markerat sin vilja och beredskap till detta. Utan önskemål härom från alla

parter som berörs av konflikten kan detta dock inte komma till stånd.

Motsvarande gäller beträffande ett svenskt initiativ till en fredskonferens.

Utan de inblandade parternas stöd torde ett sådant initiativ ha ringa

möjlighet att nå framgång. Utskottet har noterat att någon förfrågan från

parterna om medling eller anordnande av en fredskonferens inte föreligger.

Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U626 (v, s, m, c, mp, kd)

yrkandena 1-3 besvarade. (särskilt yttrande v)

14 Det forna Jugoslavien

Sammanfattning av motionerna

I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) tar motionärerna upp kosovoalbanernas

situation. I yrkandena 1 och 3 krävs att Sverige agerar på det internationella

planet för att återge Kosovo den autonomi som det berövades 1989 respektive

agerar för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.

I motion U621 (fp) yrkande 2 understryker motionärerna att det inte räcker

för Kroatien och Serbien-Montenergo att ha visat gott uppförande i samband med

Daytonavtalets tillkomst för att upptas som fullvärdiga medlemmar i det

internationella samfundets olika forum. En fungerande pluralistisk demokrati

och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter måste

vara ett oavvisligt krav för detta.

Motionärerna i U624 (v) kräver i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra

internationella organ med kraft skall hävda Daytonavtalets paragrafer om

flyktingars rätt att återvända hem förverkligas. I yrkande 2 poängteras att de

flyktingar som beretts fristad i annat land skall garanteras fristad i

respektive land till dess de förklarar sig villiga att återvända.

Utskottets överväganden

Utskottet har i flera betänkanden de senaste åren behandlat utvecklingen i

länderna i det forna Jugoslavien. Vad gäller situationen beträffande de

mänskliga rättigheterna skedde detta senast i betänkandet 1994/95:UU21

Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien. Utskottet har också haft

anledning att uttala sig om förhållandena i länderna i det forna Jugoslaven i

samband med behandling av propositioner om svenskt deltagande i IFOR-

respektive SFOR-styrkorna.

Genom Daytonavtalet hösten 1995 inleddes en lång och mödosam process mot

fred i det forna Jugoslavien. Carl Bildt har under fredsavtalets första år i

egenskap av det internationella samfundets höge representant haft ansvaret för

att samordna genomförandet av avtalets civila bestämmelser. Sverige har

bidragit med finansiering av tjänster både inom den höge representantens

sekretariat och vid OSSE:s representation i Bosnien-Hercegovina. Svenska

bidrag har under kriget givits till katastrof- och senare till

återuppbyggnadsinsatser i länderna i det forna Jugoslavien. Under det

förlängda budgetåret 1995/96 användes 460 miljoner kronor för insatser i det

forna Jugoslavien, varav 40 miljoner kronor till stöd för demokrati, mänskliga

rättigheter och försoning. För 1997 planeras insatser om högst 230 miljoner

kronor, varav 30 miljoner till mänskliga rättigheter, demokrati och försoning.

I motion U621 (fp) yrkande 2 hävdar motionärerna att det inte räcker med

Serbien-Montenegros och Kroatiens goda uppförande vid Daytonavtalets

tillkomst. För att kunna upptas som fullvärdiga medlemmar måste krävas en

fungerade pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande mänskliga

rättigheter.

Utskottet noterar att Kroatien är medlem i FN, OSSE och, sedan hösten 1996,

i Europarådet. Förbundsrepubliken Jugoslavien är inte medlem i FN eller

Europarådet och deltar inte heller i OSSE. Alla internationella kontakter

bröts när FN beslutade om sanktioner för Förbundsrepubliken på grund av

landets agerande i samband med kriget i Bosnien. FN har beslutat att

Förbundsrepubliken Jugoslavien, liksom övriga arvtagarstater till det forna

Jugoslavien, måste ansöka om medlemskap. Förbundsrepubliken Jugoslavien har

inte gjort detta utan hävdar att man ärvt det forna Jugoslaviens medlemskap.

Inträdeskraven för medlemskap skiljer sig från den ena internationella

organisationen till den andra. FN är öppet för alla ?fredsälskande stater som

accepterar FN-stadgans förpliktelser?. För att delta i OSSE krävs att staten

skall godta OSSE:s samtliga åtaganden från och med slutakten från toppmötet i

Helsingfors 1975. Europarådet slutligen kräver att staten accepterar

organisationens grundläggande värderingar beträffande demokrati, rättsstatens

principer och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien har kritiserats från det

internationella samfundet avseende situationen beträffande respekten för de

mänskliga rättigheterna, mediernas möjligheter att verka fritt samt

behandlingen av minoriteter. Situationen är dock olika i de två länderna och

de måste bedömas utifrån sina individuella förutsättningar. Vid en framtida

behandling av medlemskapsansökningar i olika internationella organisationer

måste, enligt utskottets mening, enskilda prövningar av hur landet förhåller

sig till medlemskraven fälla avgörandet. Kroatien upptogs som medlem i

Europarådet den 6 november 1996. Landet har ännu inte uppfyllt de löften som

ställdes som villkor för medlemskap och har heller inte fullt ut genomfört

Daytonavtalet, bl.a. genom att underlåta att gripa personer som åtalats av

krigsförbrytartribunalen i Haag. Som svar på interpellation 1996/97:29 om

kriterier för medlemskap i Europarådet och andra folkliga organ anförde

utrikesminister Lena Hjelm Wallén den 7 november 1996 följande:

Det finns fortfarande svagheter när det gäller demokrati och respekt för de

mänskliga rättigheterna i Kroatien liksom i andra Europarådsländer.

Flyktingars rätt att återvända och samarbetet med krigstribunalen i Haag är

två områden där vi noggrant följer utvecklingen.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till ovan framförda synpunkter. Det

är väsentligt att kraven på ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste

möjligheter att positivt påverka staten vägas in i bedömningen om huruvida en

stat skall accepteras som medlem i en organisation eller ej.

Utskottet vill samtidigt betona att Sverige bör fortsätta att i olika

internationella fora och bilateralt i kontakter med representanter för berörda

regeringar driva på för en utveckling mot demokrati och respekt för de

mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar vidare att EU senast i oktober

1996 i ministerrådet bekräftat de principer som antagits i den s.k. regionala

ansatsen, vilken avser EU:s förhållningssätt gentemot länderna i det forna

Jugoslavien utom Slovenien samt Albanien. En viktig komponent är att graden av

demokratisering och respekt för grundläggande demokratiska principer och

mänskliga rättigheter kommer att avgöra takten i dessa länders närmande till

Europeiska unionen.

Med vad som ovan anförts anses motion U621 (fp) yrkande 2 besvarad.

I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera för

att återge Kosovo den autonomi som berövades området 1989 samt begärs i

yrkande 3 svenskt agerande för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och

kosovoalbanerna.

Situationen i Kosovo behandlades i det tidigare nämnda betänkandet

1994/95:UU21. Utskottet beskrev därvid det svenska agerandet i olika

internationella fora (FN och OSSE) för att få till stånd en förbättring av

läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar

att Sverige både bilateralt och som medlem i EU krävt att Kosovo tillåts en

långtgående autonomi. Kosovo är formellt en provins i Förbundsrepubliken

Serbien. Kravet på långtgående autonomi ingår som en grundkomponent i den

lista över förväntningar på Förbundsrepubliken Jugoslavien som presenterades

april 1996 av EU. En mer konstruktiv hållning avkrävs Jugoslavien innan landet

erbjuds goda och fullständiga förbindelser med omvärlden. Den svenska

regeringen har framfört dessa synpunkter till företrädare för

Förbundsrepubliken Jugoslaviens och Serbiens regeringar och senast även till

företrädare för den serbiska oppositionen. Ett villkor för att finna en

lösning är att en dialog inleds. Hur formen för autonomi skall se ut måste

lösas i en överenskommelse mellan kosovoalbanska företrädare och den serbiska

regeringen.

Av uppgifter i årsrapporter från State Department och Human Rights Watch

framgår att polisbrutalitet fortsatte att förekomma i stor utsträckning mot

albaner i Kosovo under 1996. Våldet innefattade utomrättsligt dödande, tortyr,

brutal misshandel och godtyckliga arresteringar. Enligt State Department

riktades våldet i allt högre grad mot personer som kritiserade regeringen.

Även Human Rights Watch uppger att tusentals albaner, under året som gått,

blivit förföljda, inspärrade och misshandlade av den serbiska polisen som

agerar utan risk för rättslig påföljd. Ett positivt tecken var att de serbiska

myndigheterna i september 1996 gick med på att åter öppna albanskspråkiga

skolor i Kosovo. Detta har dock ännu inte genomförts. Våldet i Kosovo har

under de senaste veckorna trappats upp. Enligt uppgifter i pressen har det

förekommit massarresteringar av kosovoalbaner som svar på utförda våldsdåd.

Utskottet noterar med oro uppgifterna om det omfattande våldet riktat mot

kosovoalbaner.

Utskottet stöder regeringens ansträngningar, såväl bilateralt med parterna

som genom EU, för att förmå parterna att inleda en dialog med inriktning att

få en lösning på den oacceptabla situation som råder i Kosovo.

Därmed anses motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkandena 1 och 3 besvarad.

I motionerna U624 (v) krävs i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra

internationella organ skall hävda Daytonavtalets paragrafer om flyktingars

rätt att återvända hem samt krävs i yrkande 2 att flyktingar som beretts

fristad i annat land även fortsättningsvis skall garanteras sådan till dess de

frivilligt önskar återvända.

Utskottet noterar att regeringen alltsedan Daytonavtalets tillkomst har

hävdat att de som tvingats fly inom eller från Bosnien-Hercegovina skall ges

möjlighet att återvända i första hand till sin hemort. Senast uttrycktes den

uppfattningen av utrikesministern vid Fredimplementeringsrådets möte i London

i början av december 1996.

Regeringens uppfattning är att de allmänna förhållandena i Bosnien-

Hercegovina har förbättrats under 1996. Möjligheten för en flykting att

återvända är emellertid avhängig den rådande etniska sammansättningen på

hemorten. De flyktingar som kan återvända till en ort där de tillhör den

etniska majoriteten kommer generellt sett inte att anses vara i behov av

skydd. Rådrum om sex månader kommer att beviljas innan han/hon tvingas

återvända. De flyktingar som är i minoritet på hemorten däremot anses i behov

av skydd och kommer normalt att erbjudas flyktingstatus och permanent

uppehållstillstånd i Sverige. Sverige har mot bakgrund av ovanstående inte i

internationella sammanhang hävdat att flyktingars återvändande nödvändigtvis

måste ske frivilligt.

Utskottet finner att riksdagen inte skall ta ställning i ärenden om asylrätt

i Sverige, eller i andra länder. Dessa ärenden ankommer det på respektive

lands regering och berörda myndigheter att handlägga.

Därmed finner utskottet motion U624 (v) yrkande 1 besvarad samt avstyrks

yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande främjande av de mänskliga rättigheterna

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkande 5, 1996/97:U619,

1996/97:U623 yrkandena 3 och 4 samt motion 1996/97:U636 yrkandena 1 och 3

besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande dialog om de mänskliga rättigheterna

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkandena 1 och 2,

1996/97:U623 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:U214 yrkande 21 besvarade med

vad utskottet anfört,

3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i

mottagarländer

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 1 (m, fp, kd)

4. beträffande ett strukturerat internationellt kontaktnät

att riksdagen avslår motion 1996/97:U601,

5. beträffande en internationell brottmålsdomstol

riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 6 besvarad med vad utskottet

anfört,

6. beträffande krigsförbrytartribunalen i Haag

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U209 yrkande 16 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande FN:s roll i nya demokratier

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 23 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 2 (m)

9. beträffande FN:s reformering

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 1-3 och 6 samt

1996/97:U210 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande jämställdhet inom FN och EU

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 4 och 5 och

1996/97:U214 yrkande 17 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande avskaffande av dödsstraff

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U633 besvarad med vad utskottet anfört,

12. beträffande urbefolkningars rättigheter

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkandena 2 och 3 besvarade med

vad utskottet anfört,

13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet

att riksdagen avslår motion 1996/97:U618,

res. 3 (mp)

14. beträffande en internationell miljödomstol

att riksdagen avslår motion 1996/97:U901 yrkandena 1 och 2,

res. 4 (mp)

15. beträffande omvandling av UNEP till fackorgan

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U603 besvarad med vad utskottet anfört,

16. beträffande miljösäkerhetsråd och räddningsstyrka

att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo727 yrkandena 10 och 11 besvarade med

vad utskottet anfört,

17. beträffande fallet Nikitin

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U809 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

18. beträffande mänskliga rättigheter i Kina

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U629 yrkandena 4 och 6-8

besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande kinesisk ansökan om medlemskap i WTO

att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 9,

20. beträffande svensk Kinapolitik

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 1 och 1996/97:U629

yrkandena 1 och 11 samt 1996/97:U636 yrkande 4 besvarade med vad

utskottet anfört,

21. beträffande mänskliga rättigheter i Tibet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U602 yrkandena 1-5 och 1996/97:U629

yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

22. beträffande möte mellan Dalai lama och FN:s generalsekreterare

att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 2,

23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 3,

res. 5 (mp)

24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och 1996/97:U629

yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 6 (fp, mp, kd)

25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U612 och 1996/97:U620 yrkande 2,

res. 7 (m)

res. 8 (fp, mp, kd)

26. beträffande situationen i Bhutan

att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 5,

27. beträffande mänskliga rättigheter i Östtimor

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 1, 3 och 9 besvarade med

vad utskottet anfört,

28. beträffande FN-närvaro i Östtimor

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 9 (c, fp, v, mp, kd)

29. beträffande samarbete med Indonesien

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 6-8 och 10 besvarade med

vad utskottet anfört,

res. 10 (c, fp, v, mp, kd)

30. beträffande mänskliga rättigheter i Burma

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U617 yrkandena 1-3 besvarade med vad

utskottet anfört,

31. beträffande konflikten i Kashmir

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U635 besvarad med vad utskottet anfört,

32. beträffande kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U604 yrkandena 1 och 3,

1996/97:U637 yrkandena 4 och 5, 1996/97:U639 yrkandena 3-9, 1996/97:U622

samt 1996/97:U634 besvarade med vad utskottet anfört,

33. beträffande Moskvamekanismen och en permanent kommitté inom

OSSE

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U639 yrkandena 1 och 2 besvarade med

vad utskottet anfört,

34. beträffande kurdernas situation i norra Irak

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U632 yrkandena 1-3 och 1996/97:U637

yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört,

35. beträffande fristad i Sverige för biståndsarbetare

att riksdagen avslår motion 1996/97:U632 yrkande 4,

36. beträffande skydd i Sverige för iranska kurder

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

37. beträffande kurder i Syrien

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U631 yrkande 3 förklarar motionerna

1996/97:U627, 1996/97:U638 och 1996/97:U631 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 11 (c, fp, v, mp, kd)

39. beträffande asyl för iranska konvertiter

att riksdagen avslår motion 1996/97:U636 yrkande 2,

res. 12 (fp, kd)

40. beträffande fredsprocessen och mänskliga rättigheter i

Mellanöstern

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U614 yrkandena 1-5 och 1996/97:U615

yrkandena 1-6 besvarade med vad utskottet anfört,

41. beträffande fredsplanen och mänskliga rättigheter i Västra

Sahara

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U607 yrkandena 1 och 2 och

1996/97:U611 yrkandena 1-4 besvarade med vad utskottet anfört,

42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U605 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 13 (v, mp)

43. beträffande fredsprocessen i Guatemala

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U625 yrkandena 1 och 2 besvarade med

vad utskottet anfört,

44. beträffande mänskliga rättigheter i Colombia

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U626 yrkandena 1-3 besvarade med vad

utskottet anfört,

45. beträffande förbundsrepubliken Jugoslaviens och Kroatiens

medlemskap i internationella organisationer

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U621 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

46. beträffande situationen i Kosovo

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U606 yrkandena 1 och 3 besvarade med

vad utskottet anfört,

47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien-

Hercegovina

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U624 yrkande 2 förklarar motion

1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.

res. 14 (fp, v, mp, kd)

Stockholm den 6 mars 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-

Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),

Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta

Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund

(kd).

Reservationer

1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Lars Hjertén (m) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?För

närvarande pågår? och slutar med ?yrkande 3 besvarad? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill återigen betona vikten av att en årlig utförlig rapport om

situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och

demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd i samband med budgetförslaget

skulle vara av stort värde. En sådan rapport skall utgöra ett solitt underlag

för en utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om

att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av

mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till

mottagarländerna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U613 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

finner därför? och slutar med ?yrkande 4 besvarade? bort ha följande lydelse:

Utskottet finner dock att tiden borde vara mogen att också FN:s

generalförsamling får en årlig rapport om läget beträffande efterlevnaden av

de principer varpå själva organisationen är grundad. Barnkonventionens

uppföljningsmekanism kan tjäna som föredöme. Granskningen bör dock ske direkt

i generalförsamlingen. En sådan årlig rapport borde bli föremål för en

ingående och bred debatt mellan alla medlemsländer.

Utskottet bifaller därmed motion U613 (m) yrkande 4 samt anser motion U214

(v) yrkande 23 besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 4 som sin mening ger

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

anser att? och slutar med ?avstyrks motion U618 (mp)? bort ha följande

lydelse:

I dagens säkerhetspolitiska diskussion nämns ofta den nya hotbilden, som har

sin grund i fattigdom, sociala klyftor, brist på naturresurser och förstöring

av miljö och natur.

Enligt flera riskprognoser för 2000-talet kommer problem och katastrofer,

som har med miljön att göra, att orsaka de flesta konflikterna inom länder och

länder emellan. Miljöflyktingar kan bli en realitet, och mot denna bakgrund

blir en god miljö livsnödvändig och en absolut grundläggande mänsklig

rättighet.

Konventionerna om de mänskliga rättigheterna omfattar folkens

självbestämmande och rätt att förfoga över sina naturtillgångar. Men de

handlar också om individens rättigheter, och när konventionerna skrevs på

1960-talet utgjorde varken befolkningsökningen eller miljöförstöringen det hot

mot kommande generationers överlevnad och den globala livsmedelsförsörjningen

som de gör i dag.

Man är i dag fortfarande inriktad på att miljöbrott kan kompenseras med

pengar. Men penningböter och skadestånd återställer inte en förstörd miljö.

Det är i dag både värdefullt och nödvändigt att, för att kunna arbeta

förebyggande, definiera och fastställa vad en god miljö är - folkrättsligt och

officiellt.

Varför är rätten till en god miljö viktig? Ett skäl är att den kompletterar

och förstärker andra grundläggande mänskliga rättigheter. En otjänlig miljö

kan helt förta värdet av rätten till liv och hälsa, eftersom en majoritet av

världen i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen

genom att förflytta sig till ännu oskadade områden.

Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning för att de

mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras också i framtiden.

Därmed tillstyrker utskottet motion U618 (mp).

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U618 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. En internationell miljödomstol (mom. 14)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

konstaterade i? och slutar med ?yrkandena 1 och 2 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Utrikesutskottet understryker, att en separat internationell miljödomstol,

som motsvarar de behov och krav som en ökande miljöförstöring och därmed

sammanhängande miljökonflikter ställer, bör inrättas. NGO:s, dvs. icke

statliga organisationer, kan inte agera som klaganden i de internationella

domstolar som nu finns, det kan bara stater. Fanns möjligheten, skulle de

kunna föra t.ex. ursprungsbefolkningars eller en regional befolkningsgrupps

talan. Dessa minoriteter har ingen internationell rättsinstans att vända sig

till. Att agera mot det egna landet kan vara direkt farligt. Ett tydligt bevis

på detta är Ogonifolkets kamp mot miljöförstöringen orsakad av oljeläckage i

deltaregionen och deras krav på ekonomisk ersättning från oljebolaget och

staten för miljöskadorna. Nio företrädare för Ogonifolket avrättades för sin

modiga kamp.

En miljödomstol skapar också efter hand den viktiga internationella praxis

som ännu saknas på miljöområdet.

Därmed tillstyrker utskottet motion U901(mp) yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande en internationell miljödomstol

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U901 yrkandena 1-2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Utskottet

konstaterar att? och slutar med ?yrkandena 2 och 3? bort ha följande lydelse:

Motionärernas speciella formulering i yrkandet om ?ett seminarium eller en

utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark?, betyder att man

önskar ett likadant arrangemang som i Danmark, dvs. att Dalai lama är

närvarande. Utskottet anser att, om riksdagens Tibetgrupp tar initiativ till

och ordnar ett sådant seminarium, bör inbjudan utgå från regeringen, eftersom

det av säkerhetsskäl är nödvändigt med det beskydd som gästen då automatiskt

får. Tidpunkten kan lämpligen väljas så, att den infaller vid ett av Dalai

lamas Europa- eller Sverigebesök.

Därmed tillstyrker utskottet motion U608 (mp) yrkande 3 samt avstyrker

yrkande 2.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U608 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

konstaterar att? och slutar med ?yrkande 2 besvarade? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet gentemot Hongkong inför

överlämnandet från Storbritannien till Folkrepubliken Kina den 1 juli 1997

inger allvarliga farhågor. Det är inte acceptabelt att den folkvalda

lagstiftande församlingen från 1995 ersätts med en handplockad församling. Det

är inte acceptabelt ens som en övergångslösning att en i demokratiska former

vald folkrepresentation ersätts vid en i och för sig folkrättsligt erkänd

överlåtelse mellan två stater. Det gäller i särskilt hög grad som den

övertagande staten saknar demokratisk legitimitet.

Övergången till kinesiskt styre för Hongkong innebär således ett bakslag för

den demokratiska utvecklingen. Det är enligt utskottets mening ett oavvisligt

krav att Hongkongborna snarast och framgent ges möjlighet att i demokratiska

allmänna val utse sin lagstiftande församling. Det är inte heller acceptabelt

att den provisoriska församlingen kommer att upphäva delar av de

författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de

mänskliga rättigheterna i Hongkong.

Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den

kinesiska regeringen och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik framhåller vikten av att de förändringar i demokratisk

riktning och i gällande lagstiftning som uppnåtts under senare år i Hongkong

inte ens under ett övergångsskede sätts ur spel. Det är av största vikt att

utvecklingen i Hongkong efter överlämnandet den 1 juli 1997 följs noggrant och

att kontakterna med omvärlden fortsätter att utvecklas.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (fp)

yrkande 2.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och

1996/97:U629 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

konstaterar att? och slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande

lydelse:

Både Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina hävdar principen om

ett Kina. Detta måste respekteras. Sverige följer därför i olika sammanhang

den s.k. ett-Kina-politiken. Sverige och övriga EU-länder har dock, som också

utrikesministern framhållit, ett omfattande utbyte med Taiwan och de

inofficiella kontakterna har utvecklats på en rad områden.

Enligt en rapport som Europaparlamentet utarbetat om Taiwans roll i

internationella organisationer bör Taiwan tillförsäkras bättre representation

i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och

utvecklingssamarbete. Vidare bör FN ombedas utreda möjligheterna att tillsätta

en arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter

genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan

bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig

anda.

I vissa internationella organisationer, t.ex. Apac, är både Republiken Kina

på Taiwan och Folkrepubliken Kina företrädda utan att det därmed anses vara

ett brott mot principen om ett Kina.

Det är önskvärt att denna möjlighet utsträcks till andra internationella

organisationer såväl av regional som global karaktär. Därmed skulle Taiwans

befolkning kunna föra fram sina åsikter i sådana organisationer via

demokratiskt valda företrädare samtidigt som kontakter och fredlig samlevnad

mellan parterna underlättas.

Därmed avstyrks motion U620 (fp) samt anses motion U612 (m) besvarad med vad

utskottet anfört.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U620 yrkande 2 anser motion

1996/97:U612 besvarad med vad utskottet anfört,

8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Frågan om

Taiwans? och på s. 38 slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande

lydelse:

Utskottet ser mycket positivt på den demokratiska utvecklingen i Taiwan. Den

understryker att det inte finns någon motsättning mellan människors krav på

demokrati och i vilken kulturell omgivning de lever på olika håll i världen.

Det är därför positivt att kontakter och samarbete mellan Taiwan och olika

länder i världen fortsätter att utvecklas.

När Folkrepubliken Kina år 1971 ersatte Taiwan som ständig medlem av FN:s

säkerhetsråd var det ett naturligt uttryck för vilka världens stormakter,

tillika kärnvapenmakter, faktiskt är. Att Taiwan ställdes utanför FN:s

medlemsskara berodde däremot på att varken Peking eller Taipei kunde acceptera

mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets. Historien visar med såväl

Tyskland som Korea att någon entydig enstatsdoktrin emellertid inte finns

internationellt etablerad.

Även om principen om ett Kina lever vidare, kan det aldrig med någon

automatik ge regimen i Peking något slags ensamrätt. Det saknar den varje

demokratisk legitimitet för. Om och när folken i Kina och i Taiwan önskar

återförenas kan det ske endast genom att de båda folken i fria och

demokratiska former tar ställning för detta.

Försök att föra upp frågan om att utreda Taiwans ställning i FN på

generalförsamlingens dagordning har flera gånger misslyckats. Utskottet finner

det angeläget att Sverige understöder fortsatta initiativ i denna riktning.

Tills vidare bör Sverige verka för att Taiwan ges möjlighet att medverka i

olika av FN:s underorgan som observatör, såsom i Ecosoc m.fl. Här finns en

omfattande praxis som givit också organisationer som PLO och ANC

observatörsstatus i FN.

Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (fp) yrkande 2 samt anser motion

U612 (m) besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m. att riksdagen dels med

bifall till motion 1996/97:U620 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97: U612 besvarad med

vad utskottet anfört,

9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28)

Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil

Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Därmed anses

motion? och slutar med ?yrkande 2 besvarad? bort ha följande lydelse:

Utskottet har tagit del av upprepade rapporter från FN:s kommission för de

mänskliga rättigheterna, från FN:s särskilde rapportör, från Human Rights

Watch/Asia och State Departments årsbok för 1996. Utskottet tvingas konstatera

att förhållandena i Indonesien och i Östtimor inte i något avseende

förbättrats. Tvärtom innebar regimens aktioner mot oppositionen sommaren 1996

liksom det ökade trycket i Östtimor efter det att Nobels fredspris förlänades

företrädare för den östtimoranska frihetskampen att utvecklingen snarare

försämrats. Utskottet utgår ifrån att Sverige gör alltför att åstadkomma en

permanent FN-närvaro på ön.

Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande FN-närvaro i Östtimor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U628 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Samarbete med Indonesien (mom. 29)

Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil

Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Sverige ger

humanitär? och på s. 41 slutar med ?och 10 besvarade? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att Indonesien på grund av brott mot de mänskliga

rättigheterna inte bör få ytterligare u-krediter. Vidare bör Portugal ses som

den administrativa makten och Östtimor därmed undantas från bilaterala avtal

mellan Sverige och Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom

stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet och

till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende

rättshjälpsinstitut.

Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6 och 8

samt anser yrkandena 7 och 10 besvarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande samarbete med Indonesien

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U628 yrkandena 6 och 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 7 och 10 besvarade med vad

utskottet anfört,

11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38)

Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil

Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet

noterar att? och på s. 57 slutar med ?U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3? bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att den islamiska fundamentalismen, såsom den praktiseras i

Iran, innebär kraftiga inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten liksom

ständiga och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Något egentligt

demokratiskt partisystem existerar inte heller i Iran. Många liberala och

nationalistiska grupper betecknar den senaste valproceduren som odemokratisk

och bojkottade därför valet.

Förenta nationerna har i flera sammanhang antagit resolutioner som fördömer

kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran. USA bojkottar sedan en tid

tillbaka landet medan EU 1992 inledde en s.k. kritisk dialog med Iran. En

hörnsten i denna dialog är ett ovillkorligt och offentligt iranskt

avståndstagande från terrorism och brott mot mänskliga rättigheter. Några steg

i den riktningen kan dock ej förmärkas. Trots det har den svenska regeringen

hittills ansett att en kritisk dialog är att föredra framför en skärpning som

innebär någon form av isolering av Iran.

Mer än fyra år har gått sedan den kritiska dialogen med Iran inleddes. Någon

ändrad attityd från den iranska regimens sida kan inte förmärkas.

Internationell terrorism, kvinnoförtryck och förföljelse av oliktänkande

förekommer i lika stor utsträckning som tidigare. Om detta kan bl.a. FN:s

särskilde emissarie för Iran, den kanadensiske professorn Maurice D

Copithorne, rapportera efter ingående undersökningar av MR-situationen i Iran.

Eftersom den kritiska dialogen i nuvarande form måste sägas vara ett

misslyckande fordras enligt utskottets mening en upptrappning av omvärldens,

och inte minst EU:s, hållning till Iran. Utskottet menar att den kritiska

dialogen i ett inledande skede bör skärpas väsentligt. Om nya diplomatiska

påtryckningar mot landet åter skulle visa sig vara resultatlösa bör någon form

av sanktionsåtgärder övervägas. Utskottet föreslår därför att Sverige inom EU-

samarbetets ram tar initiativet till en omprövning och en skärpning av den

kritiska dialogen med Iran.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna U631 (mp, c, fp,

kd) yrkandena 1 och 3 och U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) samt anser motion U627

(fp) besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U631 yrkandena 1 och 3

samt 1996/97:U638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört, dels förklarar motion 1996/97:U627 besvarad med vad utskottet

anfört,

12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ?Konversion

har, enligt? och på s. 58 slutar med ?2 avstyrks därmed? bort ha följande

lydelse:

Trots omfattande internationell och även svensk dokumentation om att både

ursprungligen kristna och konvertiter förföljs, fängslas, torteras och i vissa

fall dödas i Iran beslutade regeringen hösten 1995 om avvisning av en person

från Iran som konverterat från islam till kristendomen. Detta fall kom

uppenbarligen att betraktas som ett pilotfall, eftersom Utlänningsnämnden den

11 januari 1996 fattade beslut om avvisning till Iran av fem konvertiter,

trots att konvertiter enligt tidigare praxis fått uppehållstillstånd. Detta

skedde samtidigt som USA i en s.k. Travel Warning varnade alla konvertiter för

att återvända till Iran. Det bör också framhållas att Australien, Kanada,

Storbritannien, USA och Tyskland från 1980 har givit kristna från Iran asyl.

Den svåra situationen för konvertiter i Iran är omvittnad av flera

människorättsorganisationer. Human Rights Watch World Report tar upp flera

fall av förföljelse mot enskilda kristna. Värst utsatta är de som konverterat.

Iranian Christian International, INC, rapporterar att flera kyrkor är utsatta

för kontroll från regimen av gudstjänstbesökares identitetskort för att se om

det finns muslimer bland dem. De flesta protestantiska kyrkor har stängts

eller gått under jorden. I januari 1996 kom INC med ytterligare en rapport,

The Continued Escalation of Persecution of Christian Minorities in the Islamic

Republic of Iran, där de beskriver flera fall av då konvertiter gripits,

torterats eller utsatts för hot för att förmå dem att rekonvertera.

Under 1994 mördades tre kända kyrkoledare i Iran. En av dem hade fängslats

och dömts till avrättning för apostasi (avfall från islam). Efter starka

internationella protester frigavs han efter nio år i fängelse. Några månader

senare mördades han. Ytterligare en pastor mördades i september 1996. Även om

de iranska domstolarna inte alltid formellt dömer konvertiter till döden,

kvarstår faktum att dessa personer saknar lagens skydd.

Mot denna bakgrund finner utskottet det anmärkningsvärt att den svenska

regeringen trots denna risk anser det möjligt att besluta om utvisning av

konvertiter till Iran.

Amnesty International framhåller i ett brev till berörda myndigheter att en

domare i avsaknad av regler i iransk lag skall grunda sitt beslut på islamsk

lag (sharia) och religiösa dekret. Enligt islamsk lag kan konvertiter som

framhärdar i sitt avfall ?från den rätta läran? straffas med döden.

Amnesty International drar sedan slutsatsen: Eftersom det i vissa länder

stadgas dödsstraff för människor som konverterat från en religion till en

annan, är Amnesty Internationals ståndpunkt att människor som konverterat inte

skall avvisas till dessa länder. Enligt svensk lag får sådana avvisningar i

dag heller inte genomföras, eftersom ingen person får sändas till ett land där

denne riskerar sitt liv. En sådan avvisning skulle också strida mot FNs

allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det stadgas att varje

människa har rätt till livet.

Utskottet är av den uppfattningen att människor inte skall utvisas till

länder där den utvisade riskerar dödsstraff och att detta är tillämpligt på

utvisning av konvertiter till Iran.

Därmed tillstyrker utskottet motion U636 (kd) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande asyl för iranska konvertiter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U636 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?FN:s

generalförsamling? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 besvarad? bort ha

följande lydelse:

EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993 när avrättningarna av Ken

Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo,

frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I

början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas med

ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en

tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även

införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av

de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State

Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i

landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska

fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser

inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande

i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria.

1995, när författaren och Ogonifolkets talesman Kaen Saro-Wiwa mördades,

reagerade det internationella samfundet starkt. EU-parlamentet krävde

oljeembargo mot Nigeria. I resolutionen står:? --- att oljeembargo är ett av

de mest effektiva sätten att utöva påtryckningar mot den nigerianska

regeringen. Därför uppmanas kommissionen och rådet att överväga en sådan

åtgärd.?

Sveriges utrikesminister lyckades få EU:s ministerråd med sig att hota

Nigeria med ytterligare sanktioner utöver det frysta bistånd och det

vapenembargo som då fanns gentemot Nigeria.

Med ytterligare sanktioner menades då oljeembargo.

Den nigerianska regimen är helt beroende av oljeinkomsterna, som utgör 80 % av

landets BNP. Shell står för omkring hälften av landets råolja. I

naturgasprojektet har Shell ungefär en fjärdedel, Nigerianska National

Petroleum hälften och övriga delägare från Frankrike respektive Italien en

fjärdedel tillsammans. En bojkott skulle vara kännbar både för Nigeria och

oljebolaget Shell.

FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna

har riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996

fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights

Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen

beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som

fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar

inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och

rättigheterna. Situationen beträffande den bristande respekten för de

mänskliga rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning

till oro. Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett

internationellt tryck mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill.

Påtryckningar bör ske såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till

demokratiinsatser, som med sanktioner, i detta fallet ett oljeembargo.

Utskottet tillstyrker därmed motion U605 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U605 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?Utskottet

noterar att? och på s. 72 slutar med ?avstyrks yrkande 2? bort ha följande

lydelse:

Den faktiska etniska uppdelning av Bosnien-Hercegovina som världen i stort

sett stillatigande åsåg under nästan fyra års folkmord utgjorde basen för

stormakternas formel för Daytonavtalet. De allmänna val som föreskrevs i

avtalet arrangerades utifrån att människorna i Bosnien i allt väsentligt

skulle rösta i etniskt uppdelade enheter. IFOR/SFOR-styrkan har visserligen

garanterat att militärt våld hållits i schack, men det civila genomförandet av

Daytonavtalet har inte i något väsentligt avseende bidragit till att minska

den faktiska etniska delningen av Bosnien. Flyktingar har endast i

undantagsfall kunnat återvända till sina forna hem.

När nu över ett år förlöpt sedan Daytonavtalets tillkomst är det uppenbart

att fredsprocessen i Bosnien kommer att ta mycket lång tid och kräva

omfattande och långvariga insatser från omvärlden. Det hade varit mycket dyrt

för det internationella samfundet att effektivt och kraftfullt sätta stopp för

folkmord och etnisk rensning på ett tidigt stadium. Det blir mycket dyrt för

det internationella samfundet att återupprätta mellanfolklig säkerhet och

fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien efter mer än fyra års väpnade

härjningar.

Fred i Bosnien förutsätter fred, demokrati och mänskliga rättigheter i hela

det forna Jugoslavien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de

kroatiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och

sina hus i det av serber ockuperade östra Slavonien. Det blir ingen varaktig

fredlig samlevnad så länge de serbiska flyktingarna inte garanteras rätten att

återvända till sin jord och till sina hus i det av kroater återerövrade

Krajina.

Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de bosniska flyktingarna

inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av

serber och kroater ockuperade Republika Srbska och Herceg-Bosna. I Mostar

fortsätter bosnienkroater öppet att trotsa fredsavtalets bestämmelser. De

militära och civila internationella företrädarna har som huvuduppgift att se

till att Daytonavtalets föreskrifter om rätten för alla flyktingar att

återvända hem förverkligas. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för

fredsavtalets genomförande och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik framhåller detta.

Det är naturligtvis önskvärt att flyktingar skall kunna återvända till sina

ursprungsländer. Sverige och de länder som givit flyktingar en fristad bör

också underlätta för att göra detta möjligt. Det inkluderar ekonomiskt bidrag

och tillfälle till kort besöksresa innan beslut om definitivt återvändande

fattas. Det är däremot utskottets uppfattning att ett sådant återvändande

aldrig får tvingas fram. Återvändandet måste vara frivilligt. Det är den

enskilde flyktingen som själv måste avgöra när och om han eller hon och

eventuell medföljande familj kan återvända.

Utskottet tillstyrker därmed motion U624 (v) yrkande 2 samt anser yrkande 1

besvarat med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U624 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar

motion 1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. FN:s finansiering

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m)

anför:

FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från

medlemsländerna. Det är principiellt fel att införa en beskattningsrätt för

FN. En sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet självt

att finna de bästa formerna för medlemsavgiftens finansiering. Det är inte en

uppgift för FN.

Förslaget om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner är

direkt olämpligt. Internationella valutatransaktioner är viktiga, inte minst

för att överföra sparande från i-länder till u-länder. En sådan skatt, ofta

kallad Tobinskatt efter förslagets upphovsman, skulle bli kostsam för de u-

länder som har högt tillflöde av utländskt kapital. För den svenska staten,

som är en stor upplånare på den internationella kapitalmarknaden, skulle

förslaget om det genomfördes innebära en väsentligt ökad kostnad.

Förslaget om skatt på valutatransaktioner är inte lösningen på FN:s

finansiella kris och bör därför avvisas.

2. Jämställdheten

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anför:

Det är väl känt att jämställdhetsarbetet inom FN inte har kommit särskilt

långt. Ännu har FN inte haft en kvinna till generalsekreterare och bland de

högsta cheferna finns bara 11 % kvinnor. Sverige är drivande internationellt

för ökad jämställdhet, och det står helt klart att det behövs åtgärder på

många plan för att åstadkomma en jämn könsfördelning på högre tjänster inom

FN. Ett sätt som inte prövats är kvotering. Det är vår uppfattning att en

utredning angående kvotering är önskvärd.

3. Urbefolkningars rättigheter

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Urbefolkningars och minoriteters rätt till självbestämmande och självstyre är

en ständigt återkommande och ofta debatterad fråga. Motion 630 (mp) tar upp

problemen med speciella rättigheter, s.k. positiv särbehandling, för en

befolkningsgrupp. Varken en särartspolitik, jämlikhetspolitik eller

likvärdighetspolitik är lösningen. När en minoritet önskar bryta sig loss från

det land man tillhör, måste man angripa de bakomliggande orsakerna. Kunskapen

och förståelsen för vad som formar en människas identitet och behovet av en

fast förankring i den egna kulturen, historien och språket utgör själva kärnan

i ett positivt identitetsbegrepp. De folkrättsliga normerna om de mänskliga

rättigheterna gäller alla individer i en stat, vare sig konflikten slutar i en

folkgrupps självbestämmande i en autonom del av ursprungslandet eller ett

deltagande i en fungerande rättsstat, där respekten för alla gruppers

mänskliga rättigheter upprätthålls.

4. FN:s miljöprogram UNEP

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

UNEP är ett biträdande organ till generalförsamlingen. Det har inga

självständiga befogenheter och ingen statlig makt, utan spelar främst en

samordnande roll.

De administrativa kostnaderna för UNEP och dess styrelse faller under FN:s

budget, medan miljöfonden, en frivillig fond som FN:s medlemmar lämnar bidrag

till, bekostar miljöåtgärderna

Att göra om UNEP till ett fackorgan, som t.ex. WTO och Unesco är under

Ecosoc, skulle ge UNEP en fastlagd budget baserad på proportionella bidrag

från medlemsländerna och ge UNEP större möjligheter i miljöarbetet.

UNEP har hållit styrelsemöte i Nairobi i början på februari. Där har man

bl.a. diskuterat hur UNEP kan stärkas och förändras. Något beslut angående

UNEP:s framtida utseende fattades inte, då mötet avbröts. Det är angeläget att

UNEP får en starkare ställning i ett kommande reformerat FN.

5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Den militära konflikten mellan den turkiska regeringen och PKK är sedan flera

år låst. Sverige har genom FN, EU och OSSE verkat mycket aktivt för att

åstadkomma en lösning. En möjlighet som bör prövas är att sätta upp en

permanent kommitté inom OSSE för att lösa den väpnade konflikten.

6. Colombia

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anför:

Utskottet har sedan flera år följt situationen i Colombia uppmärksamt. Det är

väl känt att rättssäkerheten och respekten för mänskliga rättigheter har

minskat oroväckande. Ännu finns ingen verklig vilja från vare sig regering

eller gerilla till verkliga fredsöverläggningar eller fredssamtal. Därför kan

det formellt sätt vara korrekt att den svenska regeringen för närvarande inte

kan ta initiativ till formella överläggningar. Däremot är det vår uppfattning

att den svenska regeringen kan och bör öka ansträngningarna för att nå en

fredlig lösning i Colombia. Den fredsöverenskommelse som träffades i Guatemala

den 29 december 1996 efter mer än 30 års strider mellan regering och gerilla

visar att fred är möjlig att uppnå, även där förutsättningar inte tycks

föreligga. Fredsförhandlingarna där hade föregåtts av intensiva samtal inom

och utom landet under lång tid. På samma sätt bör den svenska regeringen

fortsatt stå öppen för formella och informella samtal med de stridande

parterna i Colombia. Likaså kan ett svenskt initiativ till en internationell

konferens om konflikten och möjliga konfliktlösningar i Colombia utgöra ett

steg på vägen för att få i gång fredsförhandlingar.

7. Det forna Jugoslavien

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anför:

Varaktig fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien förutsätter dessutom fred,

demokrati och mänskliga rättigheter i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro.

Presidenterna Milosevic och Tudjman är de jugoslaviska krigens främsta

krigsherrar. Ingen av dem kommer frivilligt att lämna ifrån sig makten till en

verkligt demokratisk samhällsutveckling utan att det internationella samfundet

utövar starka påtryckningar.

Omvärldens reaktioner inför utvecklingen efter kommunalvalen i Serbien var

länge lika undfallande som efter kommunalvalen i Kroatien hösten 1995. Att

regimen i Belgrad till slut tvingades acceptera oppositionens seger i

kommunalvalen bl.a. i Belgrad får främst ses som ett uttryck för den serbiska

oppositionens uthållighet. Det internationella samfundet måste göra helt klart

att gott uppförande i samband med Daytonavtalets tillkomst inte räcker för att

Kroatien och Serbien-Montenegro skall upptas som fullvärdiga medlemmar i det

internationella samfundets olika fora.

Kraven på en fungerande pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande

demokratiska och mänskliga rättigheter måste vara ett oavvisligt villkor för

detta. Här har de upprepade myndighetsövergreppen så sent som hösten 1996 mot

oberoende medier i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro visat på regimernas

brist på respekt för grundläggande demokratiska principer. Inte heller har de

båda regimerna visat någon som helst vilja att samarbeta med

krigsförbrytartribunalen i Haag.

8. Religionsfriheten i fara

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anför:

Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter 1948 var ett grundläggande

dokument, det första internationella i sitt slag, som slog fast de

grundläggande friheterna och rättigheterna.

1966 kom så de två konventionerna, som var dokument av en annan dignitet än

förklaringen.

I konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna slås bl.a.

fast rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Tendensen i världen vad

gäller dessa humanistiska grundbegrepp är en långsamt ökande intolerans, redan

den en brist på respekt för mänskliga rättigheter.

I en del länder märks en hårdnande attityd mot andras åsikter över huvud

taget. Religionsfriheten är i fara, människors förföljs och trakasseras för

sin tros och religions skull.

I Kina ogillar myndigheterna det ökade religiösa intresset hos befolkningen.

1994 kom så en lag som inskränkte det praktiska utövandet av de godkända

religionerna. I vissa områden krävdes att de religiösa skulle registrera sig.

Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? förbjöds.

Arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier är vanliga medel i polisens jakt

på icke önskvärda religiösa utövare. Kinesiska talesmän i provinsen Xinjiang i

nordvästra Kina, befolkad av muslimska minoriteter, har aviserat hårdare tag

mot muslimska separatister.

Kinas senaste drag mot Tibet är att angripa religionen, eftersom den är en

sammanhållande faktor för tibetanerna. 600 politiska fångar finns i kinesiska

fängelser, varav hälften är munkar och nunnor. Över 6 000 kloster har stängts

eller förstörts sedan 1950. När tibetanerna enligt gammal tradition utsåg en

ny andlig ledare, valde kineserna en annan företrädare, som de menade var den

riktige. Den av Dalai lama utsedde pojken är försvunnen, och man tror att han

är i fångenskap i Kina tillsammans med de 50 munkar som beordrades att

assistera vid den kinesiska installationen.

Enligt den officiella nyhetsbyrån Nya Kina har tibetanerna lovats religiös

frihet - men bara om de tar avstånd från sin ledare Dalai lama. Löftet blir i

praktiken ett hot, eftersom han är den andlige ledaren och religionen är

sammanlänkad med honom.

Också det lilla landet Bhutan, granne med Kina och fortfarande

självständigt, har samma typ av buddism som Tibet, dvs. man ser Dalai lama som

sin andlige ledare.

Förtrycket mot religiösa minoriteter i Iran ökar. State Department och Human

Rights Watch anger i sina rapporter hur religiösa utövare diskrimineras. Också

vissa muslimska grupper förföljs och konvertiter från islam utsätts för

förföljelse.

Förtryck av religiöst oliktänkande uppmärksammas till en början inte alltid

på samma sätt som andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eftersom de

inte är så tydliga och våldsamma. Men det kan vara en lika stark anledning

till flykt från ett land som förföljelser och våldshandlingar för politiska

åsikter skull.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet............................................11

I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av

det folkrättsliga regelsystemet

12

1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati 12

2 FN 18

3 Jämställdhet mellan män och kvinnor 21

4 Dödsstraffet 22

5 Urbefolkningars rättigheter 23

6 Internationella miljöfrågor m.m. 25

II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk 27

1 Kina jämte Tibet och Hongkong 27

2 Taiwan 36

3 Bhutan 38

4 Indonesien 38

5 Burma (Myanmar) 41

6 Kashmir 43

7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl.

stater. 44

8 Iran 55

9 Mellanöstern 58

10 Västra Sahara 62

11 Nigeria 65

12 Guatemala 66

13 Colombia 67

14 Det forna Jugoslavien 68

Hemställan 72

Reservationer........................................76

1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3) 76

2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8) 76

3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13) 77

4. En internationell miljödomstol (mom. 14) 77

5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23) 78

6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24) 78

7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 79

8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 80

9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28) 81

10. Samarbete med Indonesien (mom. 29) 81

11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38) 82

12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39) 83

13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42) 84

14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47)

85

Särskilda yttranden..................................86

1. FN:s finansiering 86

2. Jämställdheten 87

3. Urbefolkningars rättigheter 87

4. FN:s miljöprogram UNEP 87

5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten 88

6. Colombia 88

7. Det forna Jugoslavien 88

8. Religionsfriheten i fara 89

Innehållsförteckning................................102