Bet. 1996/97:UU13

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU13

Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996

Innehåll

Sammanfattning

3 Motionerna

5 Utskottet

Hemställan

Reservationer

1996/97

UU13

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1996/97:80

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 samt motioner

väckta med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyr-

kanden från den allmänna motionstiden 1996/97. Motionerna tar bl.a. upp

ställningstaganden i den pågående regeringskonferensen om Europeiska

unionens framtid samt behovet av institutionella reformer, unionens utvidg-

ning, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbetet på det

rättsliga och inrikes området, miljösamarbetet inom EU m.m.

Som underlag för utskottets överväganden har yttranden inhämtats från

andra utskott.

Utskottet anser att regeringen i skrivelsen lämnar en utförlig presentation

av verksamheten i EU och dess agerande i de frågor som EU hade att hantera

under 1996 och i de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen fyller enligt

utskottets mening en viktig funktion och utgör en del av regeringens infor-

mation till riksdagen avseende EU-samarbetet. Sverige har i sina prioriterade

frågor inom EU under 1996 kunnat verka på två fronter , dels i det löpande

samarbetet inom unionens institutioner, dels inom ramen för regeringskonfe-

rensen för att förstärka den fördragsmässiga grunden på vissa prioriterade

områden.

En del frågor som aktualiseras i motionerna har varit föremål för riksda-

gens överväganden i tidigare sammanhang. Det gäller i synnerhet frågorna

som diskuteras i EU:s regeringskonferens vilka behandlades av riksdagen i

anslutning till regeringens skrivelse 1995/97:30 EU:s regeringskonferens

1996 (bet. 1995/96:UU13, rskr. 1995/96:199). Enligt gällande tidplan skall

regeringskonferensen avslutas vid Europeiska rådets möte i juni 1997. Ut-

skottet kan konstatera att det svenska agerandet och framläggandet av kon-

kreta ståndpunkter i konferensen har bidragit till en ökad fokusering på sak-

frågor som är väsentliga ur medborgarnas perspektiv. Svenska prioriteringar,

som sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet, har fått allt större

genomslagskraft under konferensens gång. Utskottet kommer att få anled-

ning att återkomma till frågorna i regeringskonferensen i anslutning till att

den nya fördragstexten föreläggs riksdagen för godkännande.

Andra frågor som behandlas i skrivelsen är utvidgningen av unionen med

länderna i Central- och Östeuropa samt olika aspekter av samarbetet i utri-

kes- och säkerhetspolitiska och i rättsliga och inrikes frågor inklusive

Schengensamarbetet. Även vissa aspekter av det ekonomiska och monetära

samarbetet samt förverkligande av EMU:s tredje steg behandlas i föreliggan-

de betänkande samt andra frågor som hanteras inom ramen för samarbetet i

den första pelaren, exv. sysselsättning och sociala och arbetsrättsliga frågor.

Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, de-

mokratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration

är enligt utskottets uppfattning mening den bästa vägen för att skapa bestå-

ende fred och för att nå en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk ut-

veckling, som kan lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbets-

tillfällen.

De senaste årens förändringar i Europa främst symboliserade genom Ber-

linmurens fall år 1989, har skapat nya förutsättningar för att genom samarbe-

te och ekonomisk integration skapa större säkerhet i Europa. Att utsträcka

samarbetet till länderna i Central- och Östeuropa är enligt utskottets upp-

fattning ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds- och säkerhets-

ordning som Sverige eftersträvar och en historisk uppgift för unionen och

dess medlemsländer. Syftet är inte endast att dessa länder skall samarbeta

mera med unionen, ett centralt mål är även att de skall samarbete mer med

varandra. Det är också grundtanken bakom det alltmer utvecklade samarbetet

mellan unionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet samt med

Ryssland och övriga länder inom Oberoende Staters Samvälde. Samarbetet

med de nämnda regionerna har, liksom det alltmer utvecklade samarbetet

med Central- och Östeuropa, en viktig stabilitetsfrämjande roll.

Samtliga motioner som behandlas i föreliggande betänkande avstyrks eller

anses besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att

riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamhe-

ten i Europeiska unionen under 1996 till handlingarna.

Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet

lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna.

2 Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under

1996 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar

Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes

samarbetet samt unionens institutioner, svenska språkets ställning och rekry-

tering av svenskar.

3 Motionerna

3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden

1996/97:U402 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Sverige i EU skall verka för en översyn av arti-

kel 223 i Romfördraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

1996/97:U501 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppskjuta

Schengenförhandlingarna tills EU:s pågående regeringskonferens avslutats.

1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU:s regeringsförhandlingar skall ge högsta prioritet

åt unionens utvidgning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör verka för en union för företagande och arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet i övrigt.

1996/97:U503 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges intresse av en

väl fungerande beslutsordning inom ramen för Europeiska unionens gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitik.

1996/97:U504 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagen bör få ta del av alla de dokument som ligger till

grund för Schengen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den skall avbryta anpassningen till Schengen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör dra tillbaka sin ansökan om att ingå i Schengen.

1996/97:U505 av Kurt Ove Johansson och Reynoldh Furustrand (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen.

1996/97:U506 av Lars Björkman och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förenklade visumrutiner inom Europeiska unionen.

1996/97:U507 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för

svenskt utträde ur EU.

1996/97:U508 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri-

kespolitik inriktas på att anlägga ett globalt perspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri-

kespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och folkrät-

ten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri-

kespolitik inriktas på att förhindra uppkomsten av konflikter såväl mellan

som inom stater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att stödet till

Central- och Östeuropa flyttas ut ur EU:s budget för u-landsbistånd,

1996/97:U509 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om östutvidgningens prioritet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade beslutsregler för den gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip.

1996/97:U510 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt

regeringen att aktivt verka för att införliva "Animal welfare" i EU:s grund-

fördrag under regeringskonferensen.

1996/97:U513 av Bengt Hurtig och Ragnhild Pohanka (v, mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett anslag för information och studier om Europas och EU:s utveckling.

1996/97:U514 av Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att den beaktar vad i motionen anförts om

EU:s regeringskonferens.

1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s pelarstruktur på sikt skall ersättas med en enhetlig orga-

nisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU måste skaffa sig de strukturer och beslutsmekanismer som

kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomiska välstånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige aktivt medverkar till att samarbetet inom EU

förstärks,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU måste få klara kompetensområden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-fördragen skall inledas med ett eget kapitel om mänskliga

och sociala rättigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett familjernas och medborgarnas Europa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt skall bidra till att vidareutveckla EU:s jäm-

ställdhetspolitik,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att EU präglas av mera öppenhet och insyn,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Europaparlamentets roll måste bli mer jämbördig med rådets,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s beslutsprocedurer måste reduceras och förenklas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall motarbeta en övre gräns för antalet ledamöter i

Europaparlamentet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att domstolens starka position måste bibehållas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de mindre ländernas relativt starka ställning i rådet skall bibe-

hållas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordförandeskapet i rådet skall vara ett helt år,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordföranden i kommissionen skall utses av Europeiska rådet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hela kommissionen skall godkännas av Europaparlamentet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje medlemsland skall vara representerat i kommissionen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Regionkommitténs sekretariat och budget ej skall vara delade

med Ekonomiska och sociala kommittén utan vara fristående,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Europaparlamentet skall erhålla Regionkommitténs betänkan-

den och ges möjlighet att på eget initiativ rådfråga Regionkommittén,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall följa uppmaningen från Europaparlamentet att

satsa på tjänster till hushållen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka

för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut om miljöskatter skall fattas med kvalificerad majoritet,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU måste få ett miljövänligare energifördrag,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att djurskyddskraven inom EU kraftigt måste förbättras,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall säga nej till kommissionens direktivförslag om

patent på bioteknologiska uppfinningar,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige under den rådande regeringskonferensen skall värna

om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska arvsmassan,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU aktivt skall bidra till Öst- och Centraleuropas politiska och

ekonomiska utveckling,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU skall underlätta och påskynda utvidgningen mot Öst- och

Centraleuropa,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU måste ta ett mer aktivt ansvar för Europas säkerhet genom

fredsbevarande och fredsskapande åtgärder,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samordningen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik måste öka,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att VEU-fördraget inte skall integreras i EU:s fördrag,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inget EU-medlemsland skall tvingas att åta sig förpliktelser

om ömsesidigt försvarsbistånd,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma

kärnvapen,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet inom EU:s

utrikespolitik och säkerhetspolitik,

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s juridiska och inrikespolitiska samarbete skall effektivise-

ras, utvecklas och föras in i gemenskapspelaren,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att fler beslut inom EU:s juridiska och inrikespolitiska

samarbete fattas med kvalificerad majoritet,

56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett framtida svenskt medlemskap i Schengensamarbetet måste

förberedas med stor noggrannhet,

57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med att ta fram kompensatoriska åtgärder till de nega-

tiva sidorna av den fria rörligheten skall förstärkas,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Socialdemokraternas nedmontering av den svenska gränskon-

trollen måste upphöra och kapaciteten återupprättas,

59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s konsumentpolitik,

60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla liberaliseringstendenser i narkotikafrågan på såväl natio-

nell som europeisk nivå bestämt skall avvisas,

1996/97:U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att vetorätten kvarstår,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att en utträdesparagraf införs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om icke obe-

tydliga förändringar av Maastrichtavtalet beslutas vid regeringskonferensen

skall en ny folkomröstning genomföras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att valutaunionen tas upp vid regeringskonferensen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall

förbehålla sig rätten till att stå utanför EMU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheter-

na,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka

för att möjlighet ges att kontrollera personer vid gränsen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver-

ka för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver-

ka för att "flexibilitet" får en positiv definition,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver-

ka för att EU-parlamentet reformeras och effektiviseras.

1996/97:U703 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten

med förbindelse mot Murmansk och Arkhangelsk blir ett av EU:s TEN-

projekt.

1996/97:U802 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut,

1996/97:U806 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att villkora en anslutning till den europeiska gemenskapen om

FN:s barnkonvention inte efterlevs enligt dess intentioner.

1996/97:U810 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör utarbeta en plan för infrastrukturinvesteringar i Ba-

rentsregionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka EU:s insatser i Barentsregionen.

1996/97:U811 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en politik för ökat samarbete med och integration i det europeiska

samarbetet av Ukraina,

1996/97:U812 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s östutvidgning,

1996/97:K412 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europeiska

unionens officiella dokument ej skall omfattas av upphovsrätt.

1996/97:K605 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkomröst-

ning skall hållas om resultatet av EU:s regeringskonferens.

1996/97:K909 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om

EU/EMU.

1996/97:K913 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande av nya EU-

regler,

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Schengensamarbetet,

1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för den svenska regeringens förhandlingar under

den pågående regeringskonferensen inom EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att i ministerrådet kunna fatta beslut med kvalificerad

majoritet för att införa gemensamma miniminivåer på miljöskatter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en europeisk offentlighetsprincip,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att utvidga EU med fler medlemsstater,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s miljöprogram skall göras rättsligt bindande,

1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att regeringen arbetar för att EU genom majoritetsbeslut

kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemsländerna,

1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare

miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de

hårdare kraven,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att domstolen bör kompletteras med en kompetent miljöinstans,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja utveck-

lingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle.

3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse

1996/97:80

1996/97:U10 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse med

förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen och att

dessa frågor skall redovisas i kommande skrivelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att

EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också

omsätts i praktiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att

EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur-

testad kosmetika införs den 1 juni 2000.

1996/97:U11 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skrivelsens brist på analys av demokratiska brister i EU:s besluts-

system,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ta initiativ till en ny maktutredning med EU-

perspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör agera för en genomgripande förändring av

unionens ekonomiska politik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det oacceptabla tillvägagångssättet vid ingåendet av stabilitets-

och tillväxtpakten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det förberedande arbetet för det alternativ som innebär att Sverige

står utanför EMU:s tredje steg,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ för förändring av grundvillkoren för EMU,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regleringen av den offentliga upphandlingen bara behöver

styras av WTO-regler,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det i skrivelsen borde ha markerats att det är riksdag och rege-

ring som i Sverige avgör storleken på den offentliga sektorn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att den svenska alliansfriheten försvaras i regeringsför-

handlingarna om fördraget,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en sammanslagning av EU och VEU måste förhindras,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att klargöra motsättningen mellan utvidgningen och en

fördjupning av medlemskapet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en utredning om hur den offentliga sektorns ekonomi

påverkats av EU-medlemskapet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU och FN:s barnkonvention,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall verka för att frågan om barnets rättigheter

skall skrivas in i Maastrichtfördraget,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en rådgivande folkomröstning om svenskt

deltagande i EMU:s tredje steg.

1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i

EMU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en folkomröstning skall ta ställning till resultaten av rege-

ringskonferensen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma med en redovisning av de faktiska

kostnaderna för EU-medlemskapet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att miljöfrågorna i EU får en större

tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden,

1996/97:U13 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en skrivelse

med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att

EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också

omsätts i praktiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen så att

EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur-

testad kosmetika införs den 1 juni 2000.

1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett ökat samarbete för att bekämpa miljöförstöringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbetet mot internationell brottslighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade beslutsregler för den gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av reformer för att möjliggöra östutvidgningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelarna med ett svenskt medlemskap i EMU från 1999.

1996/97:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige nu måste flytta fram sina positioner i EU:s pågående

regeringskonferens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibilitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s utvidgning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingen av EU:s tre pelare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s institutioner.

1996/97:U16 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i

EU bör verka för att associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen

eller liknande avtal som EU ingår med andra länder bör ha samma skrivning

om respekten för de mänskliga rättigheterna.

3.3 Övriga motionsyrkanden

1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en riskanalys bör genomföras av EU-medlemskapet.

1996/97:N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tullen.

4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott

m.m.

Utrikesutskottet har erhållit yttranden över skrivelsen jämte motionerna i de

delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde från

konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet,

soci-

alförsäkringsutskottet, socialutskottet och jordbruksutskottet. I de frågor som

inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområde har relevanta

avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller citerats relativt

utför-

ligt. Yttrandena återges även in extenso i bilaga till betänkandet.

Betänkandets disposition följer i stort sett regeringens skrivelse. Huvud-

kapitlet 5 består av sju avsnitt där först vissa övergripande frågor och däref-

ter olika sakområden behandlas. Varje avsnitt inleds med en redogörelse för

huvudpunkterna i skrivelsen inom sakområdet och en sammanfattning av de

motionsyrkanden som behandlas i avsnittet. Detta följs av utskottets övervä-

ganden.

Yrkanden med avseende på fördragsändringar har i huvudsak förts in un-

der avsnitt 5.2 Regeringskonferensen. När det gäller frågor inom det löpande

samarbetet behandlas samma samarbetsområden under respektive sakavsnitt.

Undantag från detta utgör beslutsfrågorna inom den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken och inom det rättsliga och inrikes samarbetet samt

vissa EMU-frågor som behandlas under respektive sakavsnitt: 5.4 Europeis-

ka unionens förbindelser med omvärlden inkl. den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, 5.6 Samarbetet i inrikes och rättsliga frågor samt vissa

EMU-frågor i avsnitt 5.5.

5 Utskottet

5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor

Skrivelsen

Regeringen anför i skrivelsen att de grundläggande målen - solidaritet, fred,

säkerhet samt sociala och ekonomiska framsteg - under 1996 liksom tidigare

var vägledande för samarbetet i Europeiska unionen. Verksamheten under år

1996 präglades av dels strävan efter fördjupat samarbete medlemsländerna

emellan, dels förberedelser för utvidgningen med länderna i Central- och

Östeuropa samt Cypern.

Den europeiska integrationen var redan från början ett instrument för fred

och säkerhet. De senaste årens förändringar, vars främsta symbol är Berlin-

murens fall 1989, ger ökade förutsättningar för att genom samarbete och

ekonomisk integration skapa allt större säkerhet i Europa, framhåller rege-

ringen i skrivelsen. Sverige kan som medlem av EU bidra till att unionen

tillvaratar dessa förutsättningar. Utvidgningen av EU är i detta sammanhang

av största betydelse.

Vidare anför regeringen att ökad säkerhet liksom samarbetet inom utrikes-

och säkerhetspolitik, på de ekonomiska och sociala områdena och kring

rättsliga och inrikes frågor främjar en gynnsam och stabil ekonomisk utveck-

ling. Detta, tillsammans med bl.a. åtgärder för bättre miljö, utbildning och

forskning, ökar möjligheterna att skapa arbete och välfärd i Europa. Samar-

betet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom gemensamma

åtgärder på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemensamma ange-

lägenheter. En fördjupning av samarbetet kan inom vissa områden bidra till

att målen förverkligas snabbare och effektivare.

Unionens åtgärder stärker möjligheterna att uppnå de av medlemsländerna

uppsatta målen. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras genom beslut

på nationell nivå, bl.a. därför att något mervärde eller några samordnings-

vinster inte blir resultatet av gemensamma åtgärder. En god avvägning mel-

lan det gemensamma och det nationella stärker medborgarnas förtroende för

unionen och därmed för samarbetet i EU.

Regeringen framhåller även att den fäster stor vikt vid att medborgarna en-

gageras i de europeiska utmaningar som står för dörren. Detta främjas om

EU koncentrerar sig på de frågor som Europas invånare anser vara de mest

angelägna. Öppenhet och insyn i unionens arbete lägger grunden till förtro-

ende för samarbetet.

Huvuddelen av de områden som behandlas inom EU sammanfaller med

inrikespolitiska frågeställningar. EU-politik är därför en naturlig del av

svensk inrikespolitik.

Sverige skall som medlem av EU genom samordnat och effektivt agerande

utnyttja medlemskapet för att tillgodose såväl svenska som europeiska intres-

sen. Under 1996 kunde Sverige föra fram sina ståndpunkter på ett framåtsyf-

tande och aktivt sätt. Sverige har därmed fått ett inflytande som står väl i

nivå med det inflytande som andra jämförbara medlemsländer har, anför

regeringen.

EU har med Danmark, Finland och Sverige som medlemmar fått en stark

nordisk dimension. Regeringen anför att detta har bidragit till att ge större

genomslag för svenska och nordiska synpunkter.

När get gäller det pågående samarbetet i EU framhåller regeringen i skri-

velsen att Sverige prioriterade under år 1996 tillväxt och sysselsättning,

utvidgningen, miljö, öppenhet, förberedelser för genomförandet av den

tredje fasen av EMU, jämställdhet mellan kvinnor och män, åtgärder syftan-

de till att stärka medborgarnas förtroende för unionen, åtgärder för att stärka

konsumentperspektivet, livsmedelskvalitet, djurhälsa och ökat budgetmedve-

tande. I unionens förbindelser med omvärlden fäste Sverige särskild vikt vid

samarbetet kring Östersjön, den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-

ken, det gemensamma utvecklingssamarbetet, det första ministermötet inom

Världshandelsorganisationen (WTO) samt kampen mot narkotika och inter-

nationell brottslighet.

Regeringen anför att den ser positivt på möjligheterna att i än högre grad

ge samarbetet i EU den inriktning som är önskvärd ur svensk synpunkt.

Italien och Irland innehade ordförandeskapet i ministerrådet under första

respektive andra halvåret 1996.

Europeiska rådet, som består av medlemsländerna stats- och regeringsche-

fer, möts normalt i slutet av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två gånger per

år. Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i Florens och i

Dublin återfinns i bilagor till skrivelsen.

Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996, under italienskt ordför-

andeskap, kunde stats- och regeringscheferna lösa den politiskt viktiga frå-

gan om BSE (den s.k. galna ko-sjukan), som blockerat EU-arbetet under

våren. Vid mötet nåddes en principöverenskommelse om att utarbeta en plan

för att utrota sjukdomen. Krisen ökade insikten i medlemsländerna om att

den gemensamma jordbrukspolitiken behöver genomgå en långsiktig reform,

anför regeringen.

Europeiska rådet gav vidare sitt allmänna stöd till Europeiska kommissio-

nens förslag till sysselsättningsskapande åtgärder, den s.k. förtroendepakten.

Östersjösamarbetet lyftes fram som en viktig brygga mellan EU och länderna

i regionen. Vidare löstes frågan om EG-domstolens roll i Europolkonventio-

nen genom att varje medlemsstat som så önskar gör det möjligt för sina

nationella domstolar att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

Stats- och regeringscheferna godkände även en allsidig dagordning för det

fortsatta arbetet med regeringskonferensen.

Europeiska rådets möte i Dublin, under irländskt ordförandeskap, i decem-

ber 1996 behandlade den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten för EMU, tillväxt

och sysselsättning, kampen mot narkotika och organiserad brottslighet samt

ett nytt utkast till unionsfördrag inom ramen för regeringskonferensen. De

utrikespolitiska slutsatserna koncentrerades till situationen i det forna Jugo-

slavien, läget i Mellanöstern samt förhållandena kring de stora sjöarna i

Afrika.

I skrivelsen redogör regeringen för erfarenheter när det gäller det svenska

språket, rekrytering av svenskar till EU:s institutioner under 1996 samt för

effekter på statsförvaltningens organisation och arbetsformer.

I bilagor till skrivelsen redovisas viktigare rättsakter som antagits av rådet

under 1996, mål i EG-domstolen i vilka Sverige tagit aktiv del och viktigare

domar samt EU:s budget för 1996. Vidare framgår av bilagorna de viktigaste

avtalen som ingåtts med tredje land samt ståndpunkter och åtgärder inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och det rättsliga och inrikes

samarbetet.

Subsidiaritetsprincipen

Regeringen anför att för EU-samarbetets utveckling och för medborgarnas

förtroende för unionen är frågorna om subsidiaritet, öppenhet och insyn av

väsentlig betydelse. Regeringen anför vidare att en väl avvägd tillämpning av

subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att

beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras

av unionen medan andra bäst behandlas på nationell nivå. Således bör alla

åtgärder prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Regeringen anser att det

noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam

eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella

planet återföra frågor som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljö-

samarbetet, bör avvisas. Medborgarnas förtroende för unionen stärks om det

sker en god avvägning mellan det gemensamma och det nationella, framhål-

ler regeringen i skrivelsen.

I december 1996 presenterade kommissionen, för andra gången, en mer

utförlig rapport om hur tillämpningen av principen om subsidiaritet i EG-

lagstiftningen har beaktats i den lagstiftande verksamheten under 1995. I

rapportens slutsatser skriver kommissionen bland annat att subsidiaritets-

principen inte skall användas som instrument för olika särintressen. Princi-

pen skall användas konsekvent och skall enligt kommissionen inte heller

användas för att ifrågasätta det gemensamma regelverk som man kommit

överens om.

Motionerna

I partimotion U509 (fp) yrkande 4 från allmänna motionstiden framhålls att

EU måste vara effektivt, vilket inte bara betyder att beslutssystemet måste

vara effektivt utan också att EU skall ägna sig åt rätt frågor. Det finns i dag

menar motionärerna, frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små

och andra där möjligheterna till beslut är för stora. Som exempel på områden

där kompetensen på EU-nivå är otillräcklig nämner motionärerna gränsöver-

skridande miljöförstöring, internationell brottslighet och den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken. När det gäller onödiga beslut på EU-nivå

härrör de flesta exempel från den gemensamma jordbrukspolitiken, menar

motionärerna. Exempel på andra områden där medlemsländerna bäst kan

göra nödvändiga avvägningar och fatta beslut är föräldraförsäkringens ut-

formning, turistpolitik och om alkoholpolitiken skall vara restriktiv eller int

Resonemanget utmynnar i slutsatsen att Sverige i allt arbete inom EU skall

arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationella nivåer (eller

nivåer inom medlemsländerna) inte är till fyllest för att lösa problemen.

Sverige bör därför verka för att subsidiaritetsprincipen stärks i EU:s grund-

fördrag. Även i kommittémotion U14 (fp) yrkande 4 med anledning av rege-

ringens skrivelse tar Folkpartiet upp denna fråga.

I motion U515 (kd) yrkande 4 framhålls att EU bör förbättra sin förmåga

att agera och ta ansvar för en demokratisk och fredlig utveckling både inom

och utanför unionens gränser. Kristdemokraterna vill vidare att EU skall få

klara kompetensområden inom vilka unionen skall agera med sedvanlig

respekt för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och mark-

nadsekonomi.

I motion Fö59 (mp) yrkande 25 med anledning av proposition 1996/97:11

Beredskapen mot svåra påfretstningar på samhället i fred anför motionärerna

att genom EU-medlemskapet har en stor del av beslutsfattandet flyttat till en

överstatlig nivå och att avståndet mellan den lilla människan och rummen där

besluten fattas därmed ökar. Motionärerna menar att människor känner sig

distanserade från dem som beslutar, och intresset för samhällsutvecklingen

och demokratins grundvalar minskar därmed. På grundval av det anförda

yrkar motionärerna att en riskanalys bör genomföras av EU-medlemskapet.

I motion U507 (mp) från allmänna motionstiden anförs att en ny folkom-

röstning bör hållas efter regeringskonferensens slut. Skulle en sådan om-

röstning resultera i ett nej har nya förutsättningar skapats och en folkom-

röstning om svenskt utträde ur EU bör då bli aktuell. Motionärerna menar att

departement och myndigheter måste studera alternativa utvecklingsvägar och

en strategi utarbetas som medför ett återställande av för svenskt näringsliv

och hushåll negativa beslut. Detta arbete bör utmynna i en svensk strategi för

utträde ur EU.

Liknande är tankegångarna i motion U516 (s) yrkande 2 från allmänna

motionstiden där motionären yrkar att Sverige inom EU bör verka för att en

paragraf som reglerar utträde ur unionen införs i grundfördragen.

I motion U11 (v) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse fram-

för motionärerna att deras bedömning är att de svaga sympatierna för EU i

Sverige hänger samman med unionens bristande demokratiska legitimitet.

Vidare anförs att beslut om lagstiftning har flyttats från riksdag och regering

till EU:s ministerråd, och möjligheterna att kontrollera hur regeringens före-

trädare har röstat har försvagats. Motionärerna menar att skrivelsen missvi-

sande framställer Coreper som ett beredande organ. De anför att tjänstemän-

nen fattar en rad beslut som binder medlemsländerna och som kan ha lagstif-

tande karaktär. Därför efterlyser motionärerna en analys av de demokratiska

bristerna i EU:s beslutssystem.

Vidare anförs i yrkande 2 i samma motion att en normbildningsprocess

som inte är demokratiskt förankrad förlorar sin legitimitet. Man efterlyser en

principiell diskussion om demokratins ställning i EU-systemet och uppmanar

regeringen att ta initiativ till en genomgripande utredning av hur medborgar-

nas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkats av medlemskapet i

EU, en maktutredning i EU-perspektiv.

I motion U513 (v, mp) från allmänna motionstiden framhåller motionärer-

na att debatten och det offentliga samtalet kring EU kan stimuleras av ett

riktat stöd till frivilliga organisationer och stiftelser för informationsinsat

och för att föra ut EU-frågorna till medborgarna. Motionärerna yrkar att ett

särskilt anslag inrättas för information och studier om Europas och EU:s

utveckling.

Utskottets överväganden

Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demo-

kratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är

enligt utskottets uppfattning den bästa vägen för att skapa bestående fred och

för att nå en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling, som kan

lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbetstillfällen.

Genom EU-samarbetet delar länderna i Europa ansvar och möjligheter för

att solidariskt nå gemensamma lösningar i gemensamma angelägenheter. I

det internationaliserade samhälle som Sverige i dag har att verka i har vi valt

samarbetets väg. Därmed fullföljs enligt utskottets mening en tradition som

går tillbaka på Sveriges engagemang i Förenta nationerna, Nordiska rådet

och frihandelsorganisationen EFTA. Som regeringen framhåller i skrivelsen

har de senaste årens förändringar i Europa, främst symboliserade genom

Berlinmurens fall 1989, skapat nya förutsättningar för att genom samarbete

och ekonomisk integration skapa större säkerhet i Europa. Utskottet instäm-

mer i regeringens uppfattning att Sverige som medlem av EU kan bidra till

att unionen tillvaratar dessa förutsättningar.

En av EU:s grundtankar är att uppnå säkerhet genom samverkan och inte-

gration. Samarbetet genom EU har inneburit att många trådar har tvinnats

mellan människorna i Europa, det har inneburit en ökad förståelse för var-

andras situation och behov, vilket i sin tur har bidragit till insikten om att

krig i Europa är otänkbart och till att befästa demokratins idé.

Att utsträcka samarbetet till länderna i Central- och Östeuropa - och ge de

länder som så önskar möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt ut-

skottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds-

och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att dessa

länder skall samarbeta mera med unionen, ett centralt mål är även att de skall

samarbete mer med varandra. Det är också grundtanken bakom det alltmer

utvecklade samarbetet mellan unionen och länderna i södra och östra Medel-

havsområdet. Detta samarbete - EU-Medelhavspartnerskapet - skapar dels

en grogrund för hållbar ekonomisk utveckling i regionen, dels förutsättningar

för ökad samverkan och integration mellan dessa länder. Det har därmed,

enligt utskottets uppfattning, liksom det alltmer utvecklade samarbetet med

Central- och Östeuropa, en viktig stabilitetsfrämjande roll.

Unionen och dess medlemsländer står inför många utmaningar. En central

utmaning är att inrikta EU-samarbetet mera på människors behov och pro-

blem i vardagen. En annan är att förbereda unionen för den kommande ut-

vidgningen med länderna i Central- och Östeuropa och bana väg för denna.

Unionen har också att under de närmaste åren ta sig an förhandlingarna om

unionens nästa femårsbudget för åren 2000-2004. I samband med budgetbe-

handlingen i rådet kommer frågor kring behovet av reformer av främst jord-

brukspolitiken att aktualiseras. Kring sekelskiftet kan det även bli aktuellt

med en ny runda globala frihandelsförhandlingar med särskild tonvikt på

jordbruksprodukter. Parallellt med dessa förhandlingsprocesser står flera av

unionens medlemsländer inför beslutet att ta avgörande steg i förverkligandet

av en ekonomisk och monetär union.

Medlemsländerna har således att under de närmaste åren ta sig an både en

fördjupning av samarbetet och en epokgörande utvidgning av unionen.

Unionens historia visar att medlemsländerna har kunnat ta sig an nya utma-

ningar och fördjupa samarbetet parallellt med att antalet medlemsstater har

vuxit från sex till femton. Sett över en längre tidsperiod är utvidgning och

fördjupning komplementära processer. Enligt utskottets mening är det viktigt

att unionens medlemsländer även i framtiden förmår utveckla samarbetet så

att både en utvidgning av medlemskretsen och en fördjupning av samarbetet

kan äga rum.

Utvidgningen är enligt utskottets uppfattning en fortlöpande process. Den

har redan inletts, bl.a. genom den av kommissionen utarbetade förmedlem-

skapsstrategin. Viktiga beståndsdelar i denna är bl.a. Europaavtalen för de

länder som ansökt om medlemskap i EU och PHARE-programmet för att

assistera kandidatländerna att genomföra de anpassningar som krävs för detta

medlemskap. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att förhandlingarna

om medlemskap inleds samtidigt för samtliga kandidatländer. Inträdet i

unionen måste enligt utskottets uppfattning styras av rättvisa, objektiva och

tydliga villkor. Utvidgningsprocessen får inte stanna upp även om blott en

mindre grupp kandidatländer blir medlemmar i en första omgång. Moderni-

seringen, demokratiseringen och de ekonomiska reformerna i kandidatlän-

derna får heller inte stanna upp eller försenas även om EU-inträdet kommer

att ske vid olika tidpunkter för olika kandidatländer till följd av skillnader

förhandlings- och integrationstakt.

Verksamheten inom EU har under 1996 präglats av arbetet med utvidg-

ningen och av strävan att utveckla samarbetet mellan medlemsländerna.

Sverige har i sina prioriterade frågor inom EU under 1996 kunnat verka på

två fronter, dels i det löpande samarbetet inom unionens institutioner, dels

inom ramen för regeringskonferensen för att förstärka den fördragsmässiga

grunden på vissa prioriterade områden.

Konferensen har enligt utskottets uppfattning en viktig roll att spela för att

göra samarbetet mer relevant för medborgarna och för att nå fram till lös-

ningar som lägger grunden för morgondagens unionssamarbete med en större

medlemskrets. I skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 har

regeringen lämnat en redogörelse för förberedelsearbetet inför konferensen

samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen,

enligt den information som förelåg hösten 1995, skulle komma att behandla.

Skrivelsen jämte motioner har behandlats i betänkande 1995/96:UU13 EU:s

regeringskonferens, vilket riksdagen sedermera ställt sig bakom. I betänkan-

det framhöll utrikesutskottet bl.a. att regeringskonferensen måste leda till en

fördjupning av samarbetet inom EU och till konkreta resultat på de områden

som prioriteras av Sverige.

Regeringen har i den nu aktuella skrivelsen bl.a. lämnat en redogörelse för

arbetsläget i regeringskonferensen och redovisar som sammanfattande be-

dömning att frågor prioriterade av Sverige har behandlats utförligt och att

förhandlingsfokus ofta ligger mycket nära de svenska förslagen. Detta gäller

inte minst sysselsättningsfrågan.

Utskottet konstaterar att regeringen har lagt förslag på de områden som

riksdagen i sin behandling av regeringens skrivelse angav som angelägna att

ta upp i regeringskonferensen och vill framhålla att det svenska agerandet i

konferensen har bidragit till en ökad fokusering på sakfrågor som är viktiga

för medborgarna såsom sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet.

Utskottet kan även konstatera att det skett framsteg när det gäller nya

skrivningar i fördraget för att förstärka unionens möjligheter att ta initiativ

till humanitära insatser och militär krishantering inom ramen för den gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Utskottet noterar slutligen i denna del att ändringar i fördraget måste god-

kännas av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella be-

stämmelser och att riksdagen således har att ta ställning till det nya fördrage

När det gäller det löpande samarbetet kan utskottet konstatera att Sverige

efter två års medlemskap har bidragit till att centrala frågor som sysselsätt-

ning, jämställdhet, öppenhet, konsumentfrågor och djurhälsa har fått en

given plats i diskussionerna inom EU och har befästs som viktiga områden

på unionens dagordning även om mer skulle kunna göras inom olika områ-

den genom att nya och adekvata fördragsmässiga grunder - vilket Sverige

verkar för - gällande dessa och andra samarbetsområden upprättas som en

del av resultatet från regeringskonferensen. Genom medlemskapet i EU kan

Sverige således aktivt utöva ett inflytande på de skeenden i Europa som vi

under alla omständigheter är en del av.

I skrivelsen lämnar regeringen en utförlig presentation av verksamheten i

EU och dess agerande i de frågor som EU hade att hantera under 1996 och i

de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening

en viktig funktion och utgör en del av regeringens information till riksdagen

avseende EU-samarbetet.

Subsidiaritets- eller närhetsprincipen regleras i Romfördragets art. 3b.

Principen innebär att på områden där gemenskapen inte ensam är behörig -

dvs. på områden där kompetensen är delad mellan medlemsländerna och

kommissionen - skall gemenskapen vidta en åtgärd endast om målen för den

planerade åtgärden bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen

beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar

därför inte på den gällande kompetensfördelningen mellan EG och med-

lemsstaterna. Principen reglerar i stället utövandet av dessa befogenheter när

kompetensen är delad. Regleringen av vilka kompetensområden som skall

hanteras på EU-nivå ligger i fördragen under de olika substanskapitlen och

kan därvid i princip endast ändras vid en regeringskonferens, dvs. alla med-

lemsländer måste vara överens.

I motionerna U509 (fp) yrkande 4 och U14 (fp) yrkande 4 anförs att sub-

sidiaritetsprincipen behöver förstärkas i fördraget. Bl.a. anför motionärerna

att medlemsländerna bäst kan göra nödvändiga avvägningar och fatta beslut

när det gäller bl.a. turistpolitiken och huruvida alkoholpolitiken skall vara

restriktiv eller inte. Motionärerna förordar vidare att det sker förändringar i

kompetensfördelningen inom olika områden.

Utskottet anförde i betänkande 1995/96:UU13 följande:

Utskottet konstaterar att mycket kritik framförts mot EU:s - enligt mångas

mening - alltför omfattande regelsystem och stora byråkrati. I många avse-

enden är dock ett omfattande regelsystem en förutsättning för att spelreglerna

skall vara lika för alla på en marknad med 370 miljoner konsumenter och där

företagen skall kunna konkurrera på lika villkor. Många regler syftar till att

skapa enhetliga bestämmelser för hälsa, miljö och säkerhet. Enligt utskottets

uppfattning ligger det inte i Sveriges intresse att på områden som dessa i

högre grad återföra beslutsrätten till nationell nivå, dvs. minska det överstat

liga inslaget. Vår strävan bör i stället vara att bibehålla och vidareutveckla

regelsystem med miniminivåer. Onödig detaljreglering i EG-rätten skall

naturligtvis undvikas. Fusk, slöseri och ineffektiv hantering av gemensamma

medel måste stävjas.

Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade.

Utskottet har inhämtat att det i regeringskonferensen pågår diskussioner om

att vissa tillämpningsregler för subsidiaritetsprincipen skall formuleras i ett

protokoll och anslutas till Romfördraget. Utskottet ser positivt på detta ini-

tiativ i en allmän strävan efter att gällande regelsystem skall vara så tydliga

och lättförståeliga som möjligt. Protokollet bygger på de tillämpningsregler

för subsidiaritetsprincipen som de dåvarande medlemsländerna kom överens

om vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 och på det interinstitutio-

nella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen från 1993.

Som utskottet tidigare har konstaterat är det viktigt att det, inom de områ-

den där gemenskapskompetens råder, finns ett regelsystem som är enhetligt,

som tillämpas och där sanktionsmöjligheter finns. Detta är fallet med direk-

tiv och förordningar som har rättslig verkan i medlemsländerna och där EG-

domstolen utgör högsta rättsvårdande instans. Inte minst för små och medel-

stora länder är det ett grundläggande intresse att EG:s karaktär av rättsge-

menskap upprätthålls med ett starkt regelverk och starka institutioner. Det är

viktigt inte minst ur konsumentsynpunkt men även allmänt för att upprätthål-

la önskvärda miniminivåer vad gäller hälsa, miljö och säkerhet.

När det gäller den andra frågan, vilken nivå som skall ha kompetens på

olika områden, noterar utskottet att i den omnämnda motion U509 (fp) häv-

das att den överstatliga kompetensen bör stärkas när det gäller att bekämpa

gränsöverskridande miljöförstöring. Däremot vill man minska denna när det

gäller t.ex. jordbrukspolitiken och således återföra detta kompetensområde

till nationell nivå.

Till gemenskapsnivån har medlemsländerna i samförstånd beslutat att föra

frågor som är av gränsöverskridande karaktär och som bäst löses på denna

nivå. Det gäller bl.a. delar av handelspolitiken. På andra områden är kompe-

tensen delad, t.ex. beträffande miljöfrågor, frågor kring den inre marknaden

samt arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena. Utskottet finner att gemensamma

regelsystem är nödvändiga på dessa områden.

Utskottet konstaterar vidare att i den pågående regeringskonferensen förs

diskussioner om att stärka viss gemenskapskompetens, t.ex. vad gäller vissa

handelspolitiska frågor rörande tredje land (tjänstehandel, immateriell ägan-

derätt och utländska direktinvesteringar).

När det gäller vilken nivå som skall hantera olika kompetensområden, är

det enligt utskottets uppfattning en fråga där det finns anledning att allmänt

sett ha beredskap att göra omprövningar. I vissa fall kan det i framtiden

komma att finnas anledning att stärka den överstatliga kompetensen inom

gemenskapen och i andra fall att återföra kompetenser till den nationella

nivån. Olika delar av samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning mot

mer eller mindre överstatlighet beroende på hur den europeiska verkligheten

samt medlemsländernas behov och gemensamma ambitioner utvecklar sig.

Utskottet torde få anledning att återkomma till de här nämnda frågorna vid

behandlingen av regeringens proposition efter regeringskonferensens avslu-

tande.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:KU8y följande med an-

ledning av motionerna:

Utskottet vill erinra om att gemenskapssamarbetet vilar på principen om

tilldelade kompetenser, dvs. de gemensamma institutionerna har de befogen-

heter som medlemsstaterna beslutat tilldela dem. Dessa befogenheter framgår

mer eller mindre tydligt av gemenskapsfördragen. I fördraget fastslås att

gemenskapen skall utöva sin verksamhet inom ramen för dessa befogenheter

och de mål som har uppställts enligt fördraget (legalitetsprincipen). Gemen-

skapen får inte heller vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvän-

digt för att uppnå målen i fördraget (proportionalitetsprincipen). Vidare skall

gemenskapen, på de områden där den inte ensam är behörig, handla endast

om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför, på grund

av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen

(subsidiaritetsprincipen). Slutligen skall nämnas att artikel 235 i fördraget

innehåller ett bemyndigande för rådet att med enhällighet vidta de åtgärder

som behövs för att förverkliga gemenskapens mål inom den gemensamma

marknadens ram även när uttryckligt stöd i fördraget saknas (fördrags-

utfyllnad).

I regeringskonferensen diskuteras att vissa överenskomna riktlinjer för till-

lämpningen av subsidiaritetsprincipen och övriga principer införlivas i för-

draget i form av ett protokoll. Detta innebär enligt utskottet en välkommen

uppstramning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Utskottet anser att

motionerna U14 yrkande 4 och U509 yrkande 4 från Folkpartiet, som pläde-

rar för en förstärkt subsidiaritetsprincip, därmed är tillgodosedda.

Därmed anser utskottet att motionerna U509 (fp) yrkande 4 och U14 (fp)

yrkande 4 är besvarade.

I motion U515 (kd) yrkande 4 framhålls att EU måste få klara kompetens-

områden.

Konstitutionsutskottet anför följande i sitt yttrande till utrikesutskottet:

Som utskottet framhöll i yttrandet till utrikesutskottet med anledning av

skrivelsen om regeringskonferensen (1995/96:KU5y) är det knappast möjligt

att i fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemen-

skapens kompetens, även om denna i princip skall framgå av fördraget. Att

upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, och utskot-

tet ville därför inte förespråka en sådan åtgärd. Utskottet påpekade dock att

det finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenhe-

ter.

Utskottet vidhåller denna inställning och föreslår därför att motion U515

yrkande 4 avstyrks.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och vill för sin del

upprepa vad som framhölls inledningsvis, att regleringen av vilka kompeten-

sområden som skall hanteras på EU-nivå är uttryckt i Romfördraget under de

olika substanskapitlen.

Utskottet avstyrker därmed motion U515 (kd) yrkande 4.

Motionärerna bakom motion Fö59 (mp) yrkande 25 finner att EU:s verksam-

het för många människor ter sig abstrakt och avlägsen genom att en del av

beslutsfattandet flyttat till överstatlig nivå och yrkar att en riskanalys geno

förs av EU-medlemskapet.

Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att inför beslutet

om medlemskap i EU genomfördes sex av regeringen tillsatta konsekvensut-

redningar. Utredningarna syftade till att grundligt belysa innebörd och kon-

sekvenser av medlemskapet och presenterades i början av 1994 (EG, kvin-

norna och välfärden SOU 1993:117; Kommunerna, landstingen och Europa

SOU 1994:2; Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys

SOU 1994:6; EU, EES och miljön SOU 1994:7; Historiskt vägval SOU

1994:8 samt Suveränitet och demokrati SOU 1994:12). Därutöver fick den

s.k. Grundlagsutredningen (SOU 1993:14) i uppdrag att överväga vilka

grundlagsändringar som kunde vara nödvändiga vid ett svenskt EU-

medlemskap. Behovet av annan övergripande lagstiftning (övertagandet av

EG:s fördrag och sekundärrätt, överlåtelse av beslutanderätt, behovet av

samråd mellan regering och riksdag, m.m.) belystes av den s.k. EG-

lagsutredningen (SOU 1994:10). Utskottet konstaterar att dessa utredningar

utförligt analyserat medlemskapets effekter på ett antal olika områden.

Utskottet anser att det är angeläget att konsekvenserna på olika områden av

Sveriges medlemskap i EU analyseras. Vissa erfarenheter har redan redovi-

sats (t.ex. i utredningen EU-medlemskapets effekter på svensk statsförvalt-

ning, Statskontorets rapport 1996:7, samt Ett år med EU. Svenska statstjäns-

temäns erfarenhet av arbetet i EU, SOU 1996:6). Även inom ramen för EU

96-kommitténs verksamhet har ett omfattande analysarbete genomförts och

givits en vidare spridning. Utskottet vill även peka på den erfarenhetsredo-

visning och utarbetandet av en strategi gällande unionens utvecklingsbistånd

som presenterades av regeringen i riksdagen i november 1996. Utskottet har

också noterat att riksdagens revisorer inom ramen för sin verksamhet beslutat

om fyra olika projekt som har bäring på Sveriges medlemskap i EU.

Utskottet konstaterar att olika former av analys- och utvärderingsarbete gi-

vetvis också sker kontinuerligt i Regeringskansliet inom ramen för det lö-

pande arbetet. På det säkerhetspolitiska området utgör särskilt samarbetet i

EU:s olika utrikespolitiska arbetsgrupper en stor tillgång, enligt vad utskotte

erfarit. I arbetsgrupperna redovisas medlemsstaternas bedömningar, och

utbyte av bakgrundsinformation äger rum.

Utskottet noterar vidare att i regeringskonferensen om unionens framtid

har ansträngningar lagts ned på att förstärka samarbetet när det gäller pro-

blem som EU-invånaren möter i sin vardag. Sysselsättning, miljö och jäm-

ställdhet är teman som fått ett allt större genomslag under konferensens gång.

Ett annat område där samarbetet på europeisk nivå medför större trygghet

för alla är unionens bidrag till fred och säkerhet i Europa. Det var dess histo

riska roll i begynnelsen att skapa förutsättningar för att undvika krig mellan

Tyskland och Frankrike. Detta fredsarbete fortsätter nu med integrationen av

länderna i Central- och Östeuropa.

Utskottet vill med anledning av det anförda framhålla att samarbetet på

Europeisk nivå syftar till att åter ge medlemsländerna - och därmed befolk-

ningen i de olika medlemsländerna - inflytande över frågor av gränsöver-

skridande karaktär. Miljöförstöring till följd av luftföroreningar och bekäm-

pandet av gränsöverskridande brottslighet hanteras t.ex. bäst i samarbete

mellan länder. Ett utanförskap betyder ett bristande inflytande över arbetet

med att finna lösningar på dessa och andra problem. Snarare än risker med-

för således medlemskapet i EU att Sverige aktivt kan utöva ett inflytande

över de skeenden i Europa som vi under alla omständigheter är en del av och

därmed över vår egen framtid.

Utskottet avstyrker därmed motion Fö59 (mp) yrkande 25.

I motion U507 (mp) menar motionärerna att alternativa utvecklingsvägar bör

utredas, och de efterlyser en svensk strategi för utträde ur EU.

Utskottet konstaterar att motionärerna bygger sina slutsatser på ett hypote-

tiskt resonemang. De förutsättningar som åberopas i motionen föreligger ej,

och utskottet konstaterar vidare att det inte är aktuellt att föra en diskussio

om ett svenskt utträde ur EU. Sverige deltar aktivt i samarbetet i den europe-

iska unionen och påverkar därmed innehållet i de rättsakter som gemenska-

pen fattar beslut om.

Det är utskottets uppfattning att det är av största vikt att Sverige finns med

i denna gemenskap och bidrar till att utforma det regelverk som är gemen-

samt för ett enat Europa. Genom deltagande i samarbetet i unionen kan Sve-

rige bidra med sina synpunkter på utvecklingen av den europeiska integratio-

nen vilket inte är minst viktigt inför den förestående utvidgningen av EU:s

medlemskrets.

Därmed avstyrks motion U507 (mp).

Motionären bakom motion U516 (s) yrkande 2 vill att en paragraf som regle-

rar utträde införs i grundfördragen.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet i sitt yttrande

till utrikesutskottet över skrivelsen om EU:s regeringskonferens

(1995/96:KU5y) lämnade en utförlig bakgrund till frågan om suspension och

utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om införande av en

utträdesparagraf av flera skäl. För det första skulle en bestämmelse om utträ-

de inte ligga i linje med målsättningen i fördraget att skapa en allt fastare

förening mellan medlemsstaterna. För det andra ansåg utskottet det inte

heller ligga i linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter inträdet i

unionen, driva en fråga som måste uppfattas som att Sverige avser att lämna

unionen. För det tredje ansåg utskottet att det visserligen måste anses före-

ligga en möjlighet för en stat att utträda ur unionen men ansåg inte att det

finns anledning att "i förtid" tynga den förestående regeringskonferensen

med problem som antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de aktuali-

seras, ändå kommer att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna.

Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträdesform kunna i

onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme.

Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare angivna uppfattning att en ut-

trädesparagraf inte bör införas i fördraget och menar att motion U516 (s)

yrkande 2 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och vill för sin

del framhålla, liksom utskottet gjorde i betänkande 1995/96:UU13 med

anledning av regeringens skrivelse inför regeringskonferensen, att om en

medlemsstat önskar utträda ur unionen finns möjligheter redan inom ramen

för det nuvarande samarbetet på samma sätt som det är möjligt att utträda ur

samarbetet inom andra internationella organisationer. Det är emellertid ej

reglerat i fördraget. Skulle frågan om ett utträde ur EU aktualiseras skulle

den bli föremål för politiska överväganden i det enskilda medlemslandet. I

ett samarbete mellan suveräna stater respekteras de beslut som i demokratisk

ordning fattas i de enskilda länderna. De praktiska konsekvenserna får sedan

behandlas i vanlig ordning i förhandlingar mellan det land som önskar utträ-

da och övriga medlemsländer inom unionen.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U516 (s) yrkande 2.

I motion U11 (v) yrkande 1 efterlyses en analys av de - enligt motionärerna -

demokratiska bristerna i EU:s beslutssystem.

Konstitutionsutskottet anför följande i sitt yttrande med anledning av motio-

nen:

Som framhålls i motionen U11 från Vänsterpartiet är den demokratiska för-

ankringen av EU-politiken ett stort problem. Det för svenska förhållanden

anmärkningsvärt låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet hösten

1995 vittnar tydligt om det bristande intresset. En grundläggande orsak till

detta kan enligt utskottet vara att många medborgare inte upplever att EU-

frågorna angår dem. Sverige driver under den pågående regeringskonferen-

sen sakfrågor som torde uppfattas som viktiga vardagsfrågor av medborgarna

- sysselsättning, miljö, jämställdhet - och formfrågor som skulle ge en mer

demokratisk och öppen beslutsprocess i EU. När det gäller interna svenska

förhållanden har konstitutionsutskottet särskilt tagit upp riksdagens viktiga

roll i den demokratiska förankringsprocessen (se bet. 1994/95:KU22 och

1996/97:KU2). Förhoppningen är givetvis att dessa åtgärder på sikt skall leda

till ett ökat medborgarengagemang i EU-frågorna.

I motionen påtalas att regeringens verksamhetsberättelse om EU saknar

analyser av de demokratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och de kon-

sekvenser det medfört under verksamhetsåret. Enligt utskottet hör dock så-

dana analyser knappast hemma i en redovisning som i allt väsentligt är av

faktakaraktär.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker mo-

tion U11 (v) yrkande 1.

I yrkande 2 i samma motion uppmanar motionärerna regeringen att genomfö-

ra en maktutredning i EU-perspektiv.

I konstitutionsutskottets yttrande anförs följande:

Motionen innehåller också förslaget att tillsätta en utredning av hur medbor-

garnas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkas av medlemska-

pet i EU. Utskottet har inhämtat att man inom Statsrådsberedningen förbere-

der direktiv till en utredning om medborgarna och makten där de förändring-

ar som blivit följden av EU-medlemskapet särskilt skall belysas. Yrkande 2 i

motionen är alltså tillgodosett genom regeringens kommande initiativ.

Utrikesutskottet har ingen annan mening än konstitutionsutskottet och be-

traktar motion U11 (v) yrkande 2 som besvarad.

I motion U513 (v, mp) yrkar motionärerna att ett särskilt anslag inrättas för

information och studier om Europas och EU:s utveckling.

Riksdagen har vid särskilda tillfällen anslagit medel för att stimulera in-

formationsspridning och debatt om EU. År 1992 inrättades Delegationen för

informationsinsatser om europeisk integration. Denna fördelade under åren

1992-1994 50 miljoner kronor till svenskt organisationslivs informationsin-

satser om EES-avtalet och om EU inför folkomröstningen. Under 1995 av-

sattes 10,2 miljoner kronor av EU 96-kommitténs anslag för bidrag till or-

ganisationer, skolor m.fl. för att informera om och stimulera till debatt inför

EU:s regeringskonferens.

Vidare har utskottet erfarit att de anslag som Utrikesdepartementet förfo-

gar över för Europainformation m.m. används till att informera om regering-

ens EU-politik och viktigare händelser i EU-arbetet. Under hösten 1996 och

våren 1997 har informationssatsningar även gjorts angående regeringskonfe-

rensen.

Utskottet har även inhämtat att en förkortad version av regeringens skrivel-

se har spritts i stor upplaga, bl.a. för att intresserade skall kunna avhämta d

på landets folkbibliotek.

Utskottet vill framhålla att det inte minst ur demokratisk synpunkt är vik-

tigt att regeringen informerar om sitt arbetet med EU-frågorna. Det är en del

av öppenheten när det gäller Sverige och EU.

När det gäller information om EU-frågor vill utskottet även framhålla att

den verksamhet som bedrivs av riksdagens EU-upplysning är värdefull och

till viss del fyller det behov som motionärerna påtalar. Via upplysningstjäns-

ten har allmänhet och organisationer möjlighet att få hjälp med specifika

frågor kring unionens verksamhet och politik. EU-upplysningen tillhandahål-

ler även ett omfattande skriftligt material om EU:s olika samarbetsområden.

Vad avser de särskilda anslag som riksdagen tidigare har ställt till förfo-

gande för informationsinsatser från organisationslivet, vilka motionärerna

åberopar, är det utskottets uppfattning att denna typ av medel endast bör

anslås för särskilda syften i anslutning till större händelser inom EU-arbetet.

Vidare vill utskottet anföra att EU-arbetet är numera en så integrerad del

av svensk politik att de statliga och kommunala anslagen till partiernas verk-

samhet bör användas även till att informera om EU och arbetet med EU-

frågor. Utskottet vill dock inte utesluta att det även i framtiden kan finnas

behov för att avsätta särskilda medel för informationsinsatser vid viktigare

händelser i EU-arbetet, men finner i dagsläget inte anledning till åtgärder.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U513 (v, mp).

5.2 Regeringskonferensen 1996

Skrivelsen

Regeringen noterar inledningsvis att EU:s regeringskonferens 1996 har

sammankallats i enlighet med artikel N 2 i fördraget om Europeiska unionen

(Unionsfördraget). Inom ramen för konferensen förhandlar medlemsländer-

nas regeringar om ändringar och tillägg i grundfördragen. I förhandlingen

deltar också Europeiska kommissionen.

De övergripande politiska riktlinjerna för arbetet ges av Europeiska rådet,

medan ansvaret för och ledningen av förhandlingen ankommer på utrikes-

ministrarna och kommissionens representant, ledamoten Marcelino Oreja.

Arbetet på ministernivå utgår från de grundläggande förhandlingar som äger

rum i en chefsförhandlargrupp bestående av personliga representanter för

utrikesministrarna samt kommissionens representant. Den svenska utrikes-

ministerns representant är statssekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar

Lund. Chefsförhandlargruppen sammanträder vanligen varje vecka.

Europaparlamentet deltar inte i förhandlingarna men är enligt en särskild

överenskommelse nära knutet till konferensen. Överenskommelsen innebär

att ett utbyte av åsikter med parlamentets ordförande är ett stående inslag när

Europeiska rådet behandlar regeringskonferensen, liksom vid ministermöten.

På chefsförhandlarnivå sker motsvarande utbyte med parlamentets företräda-

re åtminstone en gång i månaden.

När det gäller samrådet med riksdagen anför regeringen att den 30 novem-

ber 1995 överlämnades till riksdagen skrivelsen EU:s regeringskonferens

1996 (skr. 1995/96:30). Skrivelsen innehöll i huvudsak vissa principiella

ställningstaganden till de frågor konferensen kunde komma att behandla.

Regeringen framhåller att skrivelsen och riksdagens behandling av den (bet.

1995/96:UU13, skr. 1995/96:30) utgör utgångspunkten för regeringens

ställningstaganden i regeringskonferensen.

Vidare framhåller regeringen att fortlöpande information till och samråd

med riksdagen sker i EU-nämnden. Utrikesministern respektive statssekrete-

rare Lund redogör inför varje förhandlingstillfälle för de frågor som skall

behandlas och för regeringens synpunkter. De underlagsdokument som ord-

förandeskapet tar fram delges regelmässigt EU-nämnden och detsamma

gäller medlemsstaternas förslag. Efter förhandlingstillfällena informerar

förhandlarna om hur diskussionerna utfallit.

Dagordningen

Regeringen framhåller att utan att vara en fråga på dagordningen genomsyrar

EU:s utvidgning arbetet i regeringskonferensen.

Vidare anför regeringen att på konferensens ordinarie dagordning finns de

frågor som ligger inom den huvudinriktning som Europeiska rådet fastställt.

Dessa frågor hör i allmänhet hemma inom något av områdena medborgarna

och unionen, förbättrade möjligheter till yttre åtgärder eller institutionella

reformer.

Bland de frågor som diskuteras inom området medborgarna och unionen

omnämns i skrivelsen medborgerliga och grundläggande rättigheter, vartill

också räknas jämställdhet mellan kvinnor och män. Till området hör vidare

sakfrågor som sysselsättning, miljö och konsumentfrågor liksom samarbetet i

rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren. Slutligen diskuteras här

subsidiaritetsprincipen och öppenhetsfrågan.

När det gäller de yttre åtgärderna diskuteras förändringar av unionens

mål, medel och strukturer när det gäller den gemensamma utrikes- och sä-

kerhetspolitiken. Vidare återfinns här frågor om säkerhet och försvar (den

s.k. försvarsdimensionen). Till denna del av dagordningen hör vidare frågor-

na om unionens yttre ekonomiska angelägenheter och om unionens rättsliga

status.

Den institutionella delen av dagordningen rymmer en rad frågor och berör

unionens samtliga institutioner och dess beslutsfattande. Det rör främst frå-

gorna om röstviktningen i rådet och kommissionens sammansättning med

bäring på frågan om medlemsstaternas makt och inflytande i unionen. Andra

väsentliga frågor är omfattningen av beslutsfattande med kvalificerad majori-

tet i gemenskapsarbetet och Europaparlamentets inflytande i lagstiftnings-

processen. Även de nationella parlamentens roll och inflytande i unionen

diskuteras här.

En viktig fråga på dagordningen är förenkling av fördragen.

Vidare noterar regeringen att utöver den ordinarie dagordningen finns en

särskild dagordning som omfattar en stor mängd förslag framlagda av med-

lemsstaterna. En del berör centrala områden medan andra kan vara av perifert

intresse för många medlemsstater.

De svenska förslagen

Regeringen framhåller vad gäller de svenska förslagen att Sverige under

hösten lade fram förslag till fördragsändringar rörande sysselsättning, miljö,

öppenhet och jämställdhet. Tillsammans med Finland lade Sverige fram ett

förslag om förändringar av Unionsfördragets artikel J.4, vilket syftar till att

öka EU:s förmåga till humanitära insatser och militär krishantering.

Det irländska ordförandeskapets utkast till nytt fördrag

Ett fördragsutkast presenterades av det irländska ordförandeskapet i decem-

ber 1996.

Regeringen konstaterar att fördragsutkastet innehåller tre delar.

Del A avhandlar i princip den ordinarie dagordningen medan i del B kortfat-

tat anges de förslag från medlemsstaterna som inte ryms inom denna. Del C,

slutligen, behandlar förenkling av fördragen.

Del A av utkastet är uppdelad i följande avsnitt.

Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

Det nuvarande mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den

s.k. tredje pelaren (avdelning VI i Unionsfördraget), behandlas tillsammans

med grundläggande rättigheter och icke-diskriminering i det inledande av-

snittet om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. När

det gäller jämställdhetsfrågan föreslås förstärkningar av målartiklarna i EG-

fördraget och av EG-fördragets artikel 119. Förslaget syftar bl.a. till att kla

göra att de gemensamma bestämmelserna inte skall hindra s.k. positiv särbe-

handling.

En särskild avdelning i ett nytt fördrag föreslås reglera frågor om fri rör-

lighet för personer, asyl och invandring. I denna skall ingå mål och tidtabel-

ler för att genomföra den fria rörligheten för personer. Metoder och procedu-

rer hämtade från gemenskapssamarbetet (första pelaren) skall därvid komma

till användning. Den grundläggande frågan om den nya avdelningen borde

placeras i EG-fördraget eller i Unionsfördraget lämnas dock öppen, även om

en klar preferens uttalas för det förstnämnda. I det tredje kapitlet, om männi-

skors säkerhet och trygghet, behandlas förslag som syftar till att effektiviser

övriga delar av den nuvarande tredje pelaren, dvs. huvudsakligen polis-

samarbete och rättsligt samarbete. Som ett nytt samarbetsområde föreslås

kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Unionen och medborgaren

Under denna rubrik behandlas sysselsättning, sociala bestämmelser, miljö,

konsumentpolitik, insyn (öppenhet) samt subsidiaritet. På sysselsättningsom-

rådet föreslås dels förstärkningar i fördragens målartiklar, dels införandet av

en ny avdelning i EG-fördraget om utarbetande av en gemensam sysselsätt-

ningsstrategi. Det sociala protokollet föreslås integreras i EG-fördraget. På

miljöområdet innehåller utkastet klarare skrivningar i målartiklarna när det

gäller principen om hållbar utveckling samt förstärkningar i fråga om miljö-

målens integrering i andra politikområden. Nya skrivningar om miljöns bety-

delse föreslås också i artikel 100a om harmonisering av bestämmelser inom

inre marknadsområdet. På konsumentområdet föreslås en ny artikel 129a

som bl.a. tydligare anger målet att främja konsumenternas intressen. Öppen-

hetsavsnittet innehåller bl.a. ett fördragsfästande av handlingars offentlighet

inom tre av EU:s institutioner: parlamentet, rådet och kommissionen. Insti-

tutionerna skall lägga fast de närmare villkoren i sina arbetsordningar, medan

rådet kan lägga fast allmänna principer och begränsningar för tillgång till

handlingar. När det gäller subsidiaritetsfrågan föreslås att ett protokoll till

fördraget lägger fast villkor för tillämpning av subsidiariteten.

Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Detta avsnitt i förslaget till ny fördragstext tar inledningsvis upp den gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitikens mål, medel och struktur. Här läggs en

rad förslag som syftar till att öka effektiviteten och sammanhållningen. Det

viktigaste är kanske att möjlighet öppnas för beslutsfattande med kvalifice-

rad majoritet. Detta omfattar inte försvarsdimensionen. Medlemsstaterna

skall också fortsatt kunna lägga in sitt veto under åberopande av uttalade skäl

som rör nationell politik. Ett annat förslag när det gäller beslutsfattande är

s.k. konstruktiv röstnedläggelse blir möjlig enligt fördraget.

Vidare kan nämnas förslagen att ge rådets generalsekreterare en roll som

företrädare av unionen som stöd åt ordförandeskapet samt att inrätta en pla-

nerings- och analysenhet i rådssekretariatet. Utkastet betonar Europeiska

rådets roll genom att dess kompetens föreslås utökas med fastställande av

"strategiska riktlinjer". Kommissionens roll skall också förstärkas, bl.a. vid

genomförandet av rådets politik.

När det gäller försvarsdimensionen framhåller regeringen att det föreslås

en försiktig omformulering av målen och vidare en inskrivning i fördraget av

de s.k. Petersbergsuppgifterna (humanitära insatser och militär krishantering)

som skall beslutas av EU och genomföras av Västeuropeiska unionen

(VEU). I det sammanhanget skulle också rätten till deltagande på lika villkor

för icke VEU-medlemmar fördragsfästas.

Beträffande de yttre ekonomiska förbindelserna föreslås en viss överföring

av medlemsländernas kompetens till unionen i syfte att säkerställa unionens

förmåga att verka effektivt och enhetligt. De områden som skulle omfattas är

tjänster, immateriell äganderätt och utländska direktinvesteringar.

Slutligen föreslås i detta avsnitt att Europeiska unionen skall få status som

juridisk person och att ordförandeskapet skall ges möjlighet att förhandla

fram avtal på unionens vägnar under förutsättning att rådet enhälligt bemyn-

digat detta.

Unionens institutioner samt utökat samarbete - flexibilitet

Här behandlas bl.a. de frågor som kommer att spela en huvudroll i konferen-

sens slutskede. Regeringen framhåller att när det gäller de känsliga frågorna

finns inte några konkreta förslag till fördragsreglering utan endast en be-

skrivning av de diskussioner som förts. Regeringen anför att det i dessa

frågor har rått enighet i medlemskretsen om att det hade varit att gå händel-

serna i förväg att komma med förslag till texter.

Sociala och arbetsrättsliga frågor

Den sociala dimensionen är ett sammanhängande begrepp för åtgärder som

syftar till att motverka negativa sociala effekter av den ökade konkurrensen

på den inre marknaden samt att främja en positiv social utveckling, framhål-

ler regeringen vidare i skrivelsen. Den sociala dimensionen omfattar i första

hand medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Arbetskraftens fria rör-

lighet, socialförsäkringsskydd för den som flyttar och ömsesidigt erkännande

av examina är centrala områden i den sociala dimensionen. Minst lika viktigt

är samarbetet på jämställdhets-, arbetsrätts- och arbetsmiljöområdena samt

utvecklingen av dialogen med arbetsmarknadens parter. Därutöver inrymmer

den sociala dimensionen åtgärder kopplade till strävan att minska de regiona-

la obalanserna inom gemenskapen samt även åtgärder till stöd för ungdomar,

äldre och funktionshindrade på arbetsmarknaden.

Inom områden som omfattas av den sociala dimensionen har EU och

medlemsländerna s.k. delad kompetens. Beslut fattas i huvudsak på nationell

nivå. Endast då de föreslagna målen inte kan uppnås av medlemsländerna

själva förs besluten upp på gemenskapsnivå. EU kan besluta om lagstiftning,

främst på arbetsmiljö-, arbetsrätts- och jämställdhetsområdena, eller om

ekonomiskt stöd till sysselsättnings- och utbildningsskapande åtgärder. Där-

utöver kan medlemsstaterna enas om samarbetsprogram av olika slag.

Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Unionsfördragets sociala

protokoll, gavs arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal dessa sluter en

förstärkt roll. Om parterna så önskar kan de med stöd av denna överens-

kommelse sluta avtal på gemenskapsnivå.

Sysselsättning

Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har prioriterat sysselsättnings-

frågan högt i regeringskonferensen. Vid utrikesministermötet i juni presente-

rades, inom ramen för regeringskonferensen, de svenska idéerna om en ny

avdelning om sysselsättning i fördraget, och vid chefsförhandlarmötet den

23-24 september offentliggjorde Sverige ett textförslag om sysselsättning.

Det står enligt regeringen klart att en majoritet av medlemsstaterna är eniga

om att föra in en text om sysselsättning i fördraget. Det finns även en över-

vikt bland medlemsstaterna, anför regeringen vidare, för det svenska försla-

get att placera de nya bestämmelserna om sysselsättning i en särskild avdel-

ning efter avdelning VI om ekonomisk politik i Romfördraget.

Regeringens förslag i regeringskonferensen innebär att gemensamma mål

och procedurer, liksom ett gemensamt åtagande att följa vissa principer, skall

slås fast i den nya avdelningen om sysselsättning. Sysselsättningspolitiken

skall bedrivas i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna. Ett över-

vakningsförfarande skall introduceras enligt principerna för den multilaterala

övervakningen och slutsatserna från Essen. En särskild sysselsättnings-

kommitté bör upprättas för att förbättra samordningen av medlemsstaternas

sysselsättningspolitik. Regeringen framhåller i skrivelsen att det svenska

förslaget inte medför att kompetensen över sysselsättningspolitiken flyttas til

gemenskapen och inte heller ökade transfereringar över EU-budgeten.

Miljöfrågor och djurhälsa

Regeringen konstaterar i denna del i skrivelsen att dessa frågor har diskute-

rats på chefsförhandlarnivå vid ett flertal tillfällen under regeringskonferen-

sen.

Regeringen lade i september 1996 fram ett förslag till ändringar i fördra-

gen. Förslagen inriktades på fyra viktiga frågor: hållbar utveckling anges som

ett grundläggande mål för gemenskapen; särskilda miljömål införs för viktiga

politikområden (jordbruk, transporter, transportnät); substitutionsprincipen

anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik; förhållandet mellan miljö-

regler och den inre marknaden klarläggs, bl.a. när det gäller rätten att tilläm

pa strängare krav i fall då det finns harmoniserade EG-regler.

Flertalet av de svenska förslagen återspeglas mer eller mindre fullständigt i

det irländska utkastet till fördragstext, som lades fram för Europeiska rådet i

december efter årets förhandlingar. Liknande förslag har lagts fram av andra

medlemsstater. Inför de fortsatta förhandlingarna konstaterar regeringen att

diskussionerna hittills har klarlagt att miljöfrågorna kommer att spela en

viktig roll på dagordningen för konferensen.

Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har drivit frågan om ett för-

stärkt djurskydd i regeringskonferensen. Den svenska ståndpunkten är att

fördragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan

som levande varelser.

Öppenhet

Redan under våren 1996 lämnade Sverige vid regeringskonferensen in ett

dokument, i vilket de svenska idéerna om en traktatreglering av principen om

handlingsoffentlighet presenteras, framhåller regeringen i skrivelsen. I do-

kumentet föreslås även att en meddelarfrihet för anställda inom EU införs. I

september 1996 lade Sverige fram ett förslag till traktattext om rätten att ta

del av handlingar hos EU:s institutioner. Regeringen framhåller även att

förslaget dessförinnan hade förankrats hos riksdagen genom samråd med

konstitutionsutskottet och EU-nämnden. Huvuddragen i förslaget är följande.

Alla fysiska och juridiska personer skall ha rätt att ta del av handlingar

som förvaras hos gemenskapens institutioner. Denna rätt skall gälla även

handlingar som rör det utrikespolitiska samt rättsliga och inrikespolitiska

samarbetet. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b i EG-fördraget

(medbeslutandeproceduren) fatta beslut om nödvändiga sekretessregler och

procedurregler. Institutionerna skall vara skyldiga att registrera handlingar i

offentliga register och att arkivera handlingar. Rådet ges en möjlighet att

besluta att EG-domstolen skall få behörighet att pröva överklaganden av

avslagsbeslut.

Förutom Sverige har även Danmark presenterat ett förslag till traktattext

vid regeringskonferensen.

Det irländska ordförandeskapet lade i december 1996 fram ett kompro-

missförslag som är mindre långtgående än det svenska förslaget men som är

mer omfattande än vad flera medlemsstater har förespråkat. Liksom i det

svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna skall ha rätt att ta

del av institutionernas handlingar. Undantagen från huvudregeln skall beslu-

tas av varje institution i dess arbetsordning. Dock ges rådet en möjlighet att

fastställa allmänna principer och begränsningar i en rådsförordning. Rätten

att ta del av handlingar omfattar bara det gemenskapsrättsliga samarbetet och

endast parlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Regeringen anför att Sverige inte endast vid förhandlingsbordet har sökt

vinna gehör för sin vid regeringskonferensen framförda uppfattning. Från

regeringens sida inleddes redan hösten 1995 ett metodiskt arbete i syfte att få

övriga medlemsstater och företrädare för EU:s institutioner gynnsamt inställ-

da till Sveriges uppfattning om hur en ökad öppenhet i institutionerna skall

kunna åstadkommas. Som ett led i detta arbete har regeringsföreträdare på

såväl politiker- som tjänstemannanivå besökt ett flertal europeiska huvudstä-

der (Helsingfors, Köpenhamn, Haag, Bonn, London, Dublin, Paris, Lissabon,

Madrid, Rom och Aten).

Vidare framhåller regeringen att den i samarbete med kommissionen har

anordnat ett seminarium om öppenhet i Bryssel. På minister- och statssekre-

terarnivå har överläggningar om öppenhet ägt rum i Stockholm med företrä-

dare för Finland, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Luxemburg

och Storbritannien. EU-ländernas Stockholmsambassadörer har inbjudits för

information och diskussion om den svenska öppenhetslinjen. Rådets

rättschef har besökt Sverige och därvid bl.a. blivit förevisad hur systemet

med öppna register vid myndigheterna fungerar i praktiken. Informationsma-

terial har framtagits på flera språk och distribuerats till bl.a. samtliga med-

lemmar i Europaparlamentet. Debattartiklar skrivna av svenska statsråd har

varit införda i de större europeiska dagstidningarna.

De institutionella frågorna

I skrivelsen framhålls att den institutionella delen av dagordningen rymmer

en rad frågor och berör unionens samtliga institutioner och dess beslutsfat-

tande. Regeringen lyfter fram frågorna om röstviktningen i rådet och kom-

missionens sammansättning, vilka rör medlemsstaternas makt och inflytande

i unionen. Andra väsentliga frågor som omnämns i skrivelsen är omfattning-

en av beslutsfattande med kvalificerad majoritet i gemenskapsarbetet och

Europaparlamentets inflytande i lagstiftningsprocessen. Även de nationella

parlamentens roll och inflytande i unionen diskuteras i regeringskonferensen.

Motionerna

I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse framhål-

ler motionärerna att det är viktigt, när förhandlingarna under första halvåret

1997 går in i slutskedet, att regeringen flyttar fram sina positioner och accen

tuerar de för Sverige viktigaste frågorna (yrkande 1). Därför vill Kristdemo-

kraterna ge synpunkter på de prioriteringar som gjorts, vilket genomslag de

fått samt vilka prioriteringar partiet skulle vilja se. När det gäller frågan o

flexibel integration är Kristdemokraternas utgångspunkt att Sverige bör inta

en positiv ståndpunkt med följande riktlinjer:

- den skall vara en sista utväg efter det att man misslyckats med att uppnå en

lösning som kan gälla alla medlemsländer;

- alla medlemsländer skall vara med och fatta beslut om unionens färdrikt-

ning så långt det är möjligt;

- alla medlemsländer skall ha rätt att delta i det fördjupade samarbetet men

inget land skall tvingas delta;

- flexibilitet inom den första pelaren (EG) får inte utgöra ett hinder för den

inre marknaden;

- inom EG-samarbetet (första pelaren) bör en s.k. positiv lista göras där

områden utpekas där beslut om flexibilitet kan tas med kvalificerad majori-

tet;

- inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör flexibilitet

begränsas till att gälla konstruktiv röstnedläggelse;

- flexibilitet inom den tredje pelaren - det rättsliga och inrikes samarbetet -

bör i första hand gälla konventioner (yrkande 2).

Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter

I motion U505 (s) från allmänna motionstiden fokuserar motionärerna på

förändringar i samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frågorna med an-

ledning av regeringskonferensen. Motionärerna yrkar att:

- det sociala protokollet skall införlivas i fördraget och därmed omfatta alla

medlemsländer;

- alla beslut som rör arbetsmarknads- och sociala frågor bör kunna fattas

med kvalificerad majoritet;

- beslut om bolags- och kapitalskatter bör kunna fattas med kvalificerad

majoritet för att kostnaderna för samhällets sociala åtaganden på ett accep-

tabelt sätt fördelas mellan arbete och kapital;

- ett antal fackliga och sociala rättigheter från den sociala stadgan från 1989

förs in i EU:s grundfördrag;

- kampen mot arbetslösheten bör göras till EU:s huvudfråga och ett särskilt

sysselsättningskapitel bör införas i fördraget.

Syftet är enligt motionärerna att ge den sociala dimensionen en sådan styrka

att balans råder gentemot marknaden. Behovet av framsteg på detta område

skärps av den annalkande utvidgningen av EU till Öst- och Centraleuropa.

Dessa länder har ännu inte klart valt sida mellan den sociala marknadseko-

nomi som EU strävar efter och en betydligt mer auktoritär och rå form av

kapitalism, menar motionärerna.

Motionärerna bakom motion U514 (s) från allmänna motionstiden konsta-

terar att den sociala dimensionen inom EU inte har utvecklats i takt med

marknaden och kapitalintressenas ökade möjligheter att göra sig gällande. De

menar att det därför är nödvändigt att den inre marknaden kompletteras med

sociala spelregler i form av minimiregler och rambestämmelser om arbetsli-

vet, jämställdhet och sociala förhållanden. Motionärerna efterlyser konkreta

förändringar i följande avseenden:

- Grundläggande medborgerliga och sociala rättigheter, inklusive fackliga

rättigheter, bör skrivas in i fördraget,

- ministerrådet måste ges utökade möjligheter att fatta beslut med kvalifice-

rad majoritet inom områden där det behövs miniminormer och rambe-

stämmelser och motionärerna anför som exempel arbetsmarknads- och

sociala frågor samt bolags- och kapitalskatter.

- Unionen måste ges skyldighet och möjlighet att komplettera den nationella

sysselsättningspolitiken,

- arbetsmarknadsdialogen och EU:s trepartssamverkan bör stärkas.

Även i Kristdemokraternas partimotion om Europapolitiken U515 (kd) från

allmänna motionstiden fokuseras på den sociala dimensionen i yrkande 7.

Perspektivet är i detta fall familjen. Motionärerna menar att människans och

familjens villkor måste stärkas för att familjen skall bli den stabila grund

som samhället behöver. Därför vill Kristdemokraterna medverka till att skapa

en sådan social dimension som ger människan och familjen frihet att välja så

att socialt ansvar och personlig utveckling kan förenas. Samhällets uppgift är

att stödja familjen på det mest neutrala sättet så att man och kvinna kan

utvecklas enligt egna önskemål. Utvecklingen av den sociala dimensionen

får inte ta en sådan riktning att valfrihet och subsidiaritet ställs åt sidan.

I yrkande 5 i samma motion betonas att EU-fördragen bör inledas med en

komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och

att Europarådets konvention om mänskliga rättigheter därför borde infogas i

fördragstexterna.

Även i motion U15 (kd) föreslår Kristdemokraterna att EU ansluter sig till

Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna. (yrkande

4 delvis).

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

När det gäller förändringar inom den gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken i samband med regeringskonferensen finns ett flertal motioner.

I Folkpartiets partimotion U509 (fp) från allmänna motionstiden framhålls

att beslutsmaskineriet måste vara effektivt, att EU skall ägna sig åt rätt fråg

samt att det finns frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små. Ett

område som kräver större befogenheter på EU-nivå gäller enligt motionärer-

na den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (yrkande 3).

I Vänsterpartiets kommittémotion U11 (v) med anledning av regeringens

skrivelse uppmärksammas artikel J.4.1 i fördraget om Europeiska unionen. I

regeringskonferensen har det irländska ordförandeskapet föreslagit att formu-

leringen i artikel J.4.1 "som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt

försvar" ändras till "inför utsikten av ett gemensamt försvar". Motionärerna

menar att om regeringen accepterar den nya skrivningen torde detta kunna

uppfattas som att Sverige på sikt avser att överge den alliansfria utrikespoli-

tiken. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vikten av att

den svenska alliansfriheten försvaras i regeringskonferensen (yrkande 9).

Vidare menar motionärerna att förslaget att slå samman försvarsalliansen

VEU med EU inte kan accepteras. Motionärerna föreslår att regeringen ver-

kar för att hindra en sammanslagning av EU och VEU (yrkande 10).

I Kristdemokraternas partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden

anförs att EU skulle kunna ha gjort mer för att förhindra kriget i Bosnien

samtidigt som man konstaterar att unionens gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitik är en ny företeelse och vid krigets utbrott hade EU inte formella

strukturer för att kunna agera. Kristdemokraterna vill ändra på detta och vill

att EU i större utsträckning skall kunna ta ett aktivt ansvar för Europas sä-

kerhet genom fredsbevarande och fredsskapande åtgärder sanktionerade eller

organiserade av FN eller OSSE (yrkande 43). Partiet anser vidare när det

gäller försvarspolitiken och försvarssamarbetets plats inom det europeiska

samarbetet, att ett eventuellt försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig

nivå. Kristdemokraterna anser att VEU-fördraget i sin nuvarande utformning

inte skall integreras i EU:s grundfördrag (yrkande 45) och att inget medlem-

sland inom EU mot sin vilja skall tvingas åta sig förpliktelser om ömsesidigt

försvarsbistånd (yrkande 46). Däremot skall EU ha möjlighet att använda sig

av VEU:s resurser för att verkställa beslut om gemensamma åtgärder. Motio-

närerna menar vidare att Sverige aktivt skall förhindra att EU disponerar

gemensamma kärnvapen (yrkande 47).

I motion U15 (kd) framhåller Kristdemokraterna att EU måste ha en tydlig

profil i utrikespolitiken, att flexibilitet inte bör förekomma inom det utrikes

och säkerhetspolitiska området samt att VEU inte bör integreras i EU

(yrkande 4 delvis).

I Vänsterpartiets partimotion U508 (v) från allmänna motionstiden begärs i

yrkande 1 ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige vid regeringskonfe-

rensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på att anlägga ett glob

perspektiv. Motionärerna menar att för närvarande koncentreras uppmärk-

samheten alltför mycket på EU:s närområde.

I yrkande 3 i samma motion anförs att Sverige vid regeringskonferensen

bör verka för EU:s utrikespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga

rättigheterna och folkrätten och i yrkande 4 begär motionärerna att Sverige

vid regeringskonferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på at

förhindra uppkomsten av konflikter såväl mellan som inom stater.

Miljöfrågor och djurhälsa

I kommittémotion U14 (fp) med anledning av regeringens skrivelse framhål-

ler Folkpartiet att man vill se Sverige som en drivande kraft i arbetet med att

utveckla och effektivisera miljösamarbetet. Motionärerna menar att regering-

en för en miljöpolitik i motsatt riktning. De anför att det bör vara en priorit

rad uppgift för Sverige att, genom medlemskapet i EU, verka för att utveckla

den gemensamma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter.

Det finns behov av ett ökat europeiskt samarbetet för att bekämpa miljöför-

störingen (yrkande 1).

I motion U12 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att Sve-

rige skall verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande

betydelse inom EU:s alla politikområden (yrkande 4).

I motion Jo729 (fp) från allmänna motionstiden vill motionärerna anföra

vissa förändringar som regeringen bör ha som utgångspunkter för svenska

positioner inom den pågående regeringskonferensen. Särskilt vill man betona

att fördragstexterna behöver förändras så att de får en sådan utformning att

miljöarbetet får en framskjuten position inför framtiden (yrkande 1). Europa

behöver styras in på en ekologiskt hållbar utveckling för att kunna säkra en

god miljö åt kommande generationer européer, menar motionärerna. Vidare

framhåller man att regeringen begår ett stort misstag genom att inte arbeta för

möjligheten att lättare kunna införa gemensamma miniminivåer för mil-

jöskatter eller miljöavgifter.

I samma motion (yrkande 2) anförs att beslutsreglerna inom miljöområdet

kan utgöra ett hinder för en offensiv miljöpolitik eftersom det i dag krävs

enhällighet vid beslut om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Motionä-

rerna menar dock att det är rimligt att sådana skatter som påverkar gräns-

överskridande miljöproblem lyfts över till gemenskapsnivå och blir bindande

genom majoritetsbeslut i rådet.

I motion yrkande 5 framhålls att de gällande miljöhandlingsprogrammen

inte är politiskt bindande utan betraktas som politiska avsiktsförklaringar för

unionens och medlemsländernas agerande. Motionärerna anser att EU:s

miljöhandlingsprogram skall göras rättsligt bindande.

Även i partimotion Jo759 (fp) från allmänna motionstiden tar Folkpartiet

frågan om beslutsregler för miljöavgifter. Motionärerna framhåller att genom

en skatteväxling på europeisk nivå kan regionalt snedvridande konkurrensef-

fekter undvikas. Därför bör regeringen verka för att unionen genom majori-

tetsbeslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemslän-

derna (yrkande 7).

I motion U515 (kd) från allmänna motionstiden anförs i yrkande 35 att

beslut om miljöskatter skall fattas med kvalificerad majoritet och ej med

enhällighet som i dag. Genom att varje land i nuläget har vetorätt omöjlig-

görs i praktiken Kristdemokraternas mål om en gemensam koldioxidskatt och

om skatteväxling. I yrkande 40 i samma motion begärs ett riksdagens tillkän-

nagivande om att Sverige under den pågående regeringskonferensen skall

värna om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska

arvsmassan. Motionärerna framhåller att lagstiftning inom detta område i alla

lägen måste säkra en så hög etisk nivå att den bioteknologiska industrin och

forskningen i alla lägen respekterar ett absolut människovärde och mänsklig

värdighet.

I motion U15 (kd) framhålls att Sverige har fått gehör för att införa princi-

pen om hållbar utveckling i fördragen vilket är positivt. De svenska förslagen

om att införa horisontella bestämmelser om miljöskyddskrav i vissa sektorer

och att tillåta medlemsstater att införa strängare nationella miljöbestämmel-

ser har inte beaktats menar motionärerna. De vill därför att regeringen agerar

aktivt i förhandlingarna för att dessa viktiga förslag skall få gehör. Vidare

vill Kristdemokraterna att miljöavgifter skall beslutas med kvalificerad ma-

joritet (yrkande 4 delvis).

Motionärerna bakom motion Jo794 (v) från allmänna motionstiden vill att

bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till

kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare

kraven (yrkande 7). För att detta skall fungera krävs att domstolen förstärks

med en kompetent miljöinstans (yrkande 8).

Miljöpartiet uppmärksammar i motion U510 (mp) från allmänna motions-

tiden djurskyddsfrågornas behandling i anslutning till regeringskonferensen.

Enligt motionären är grundproblemet inom EU att djur inte skyddas av

grundfördragen. Djur definieras som "varor" eller som "jordbruksprodukter"

och inte som levande, kännande varelser. Motionären menar vidare att när

det gäller lantbrukets djur ligger kraven inom EU långt under nivåerna för

svensk djurskyddslag och inom unionen tillåts djurhållning som är förbjuden

i Sverige sedan länge. I motionen yrkas att Sverige aktivt skall driva djur-

skyddsfrågor under regeringskonferensen i syfte att införliva krav på djur-

skydd i Romfördraget.

Öppenhet och institutionella frågor

Enligt Folkpartiet i motion Jo729 (fp) bör en europeisk offentlighetsprincip

införas (yrkande 3). I EU måste samtliga institutioner kännetecknas av större

öppenhet. Sverige bör verka för att den svenska synen på allmänna handling-

ar får en motsvarighet inom EU. En ökad genomsyn av EU ökar dess legi-

timitet och underlättar den demokratiska kontrollen. Det är också en förut-

sättning för att ideella miljöorganisationer och medier skall kunna granska

miljöarbetet.

I motion U515 (kd) från allmänna motionstiden efterlyser motionärerna

(yrkande 9) ett riksdagens tillkännagivande om vad i motionen anförts om

vikten av att EU präglas av mer öppenhet och insyn. I motionen framhålls att

regeringskonferensen har den viktiga men svåra uppgiften att förändra EU:s

beslutsprocess på ett sådant sätt att medborgarna får en bättre inblick i sam-

arbetet och därigenom känner sig mer delaktiga. Motionärerna menar att

meddelarfrihet och offentlighetsprincip måste införas och att officiella EU-

dokument i princip skall vara offentliga och lättillgängliga.

I motion K412 (mp) föreslås att EU:s officiella dokument ej skall omfattas

av upphovsrätt. Enligt motionen krävs tillstånd för att förmedla informatio-

nen. Ett första led vad gäller offentlighet och en ökad insyn i EU är att un-

danta dessa dokument från upphovsrätt i syfte att undanröja hinder för spri-

dande av EG-information. I dag har olika privata intressen ensamrätt till

spridning av sådan information mot en hög kostnad.

Vad gäller de institutionella frågornas behandling i regeringskonferensen

finns ett flertal yrkanden.

I Moderata samlingspartiets partimotion om Europapolitiken från allmänna

motionstiden U502 (m) framhålls att endast en kraftfull union som väl full-

gör sina uppgifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och vill

delta i integrationsarbetet. Även i framtiden måste unionen bygga på princi-

pen om maktdelning, där oberoende institutioner balanserar varandra

(yrkande 5). Kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen måste

även fortsättningsvis stå fria gentemot varandra. När det gäller kommissio-

nen bör alla medlemsländer vara representerade i denna. Ministerrådet skall

förbli den centralt beslutsfattande instansen men det är naturligt att EU änd-

rar sina beslutsinstitutioner när medlemskretsen utvidgas. Ett ökat inslag av

beslutsfattanden med kvalificerad majoritet i ministerrådet kan säkerställa att

unionen inte blir handlingsförlamad i en situation med upp till 30 medlems-

länder. Den nuvarande röstviktningen i ministerrådet kan kompletteras med

krav på dubbel majoritet. EU skulle i så fall inte kunna ta beslut mot den

uppfattningen som delas av en grupp medlemsländer som representerar en

majoritet av unionens befolkning. Europaparlamentet får inte bli för stort och

ett tak på maximalt 700 ledamöter har föreslagits inför framtida utvidgningar

av medlemskretsen. Europaparlamentets kontrollmakt bör stärkas genom att

parlamentet får rättsliga förutsättningar att permanent granska det ekonomis-

ka handhavandet inom unionen.

Kristdemokraterna konstaterar i partimotion U515 (kd) från allmänna mo-

tionstiden att de tre pelarna inom unionen har gemensamma institutioner

(kommissionen, rådet, domstolen, Europaparlamentet m.fl.) men olika for-

mer för beslutsfattande och menar att det på sikt är lämpligt att denna pelar-

struktur försvinner till förmån för en enhetlig organisation (yrkande 1).

Partiet anser att regeringskonferensen måste lösa ett antal fundamentala

problem. Unionen måste inom kort erhålla de strukturer och beslutsmeka-

nismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomis-

ka välstånd (yrkande 2). Kristdemokraterna anser att Sveriges roll under och

efter regeringskonferensen måste vara att aktivt verka för att samarbetet inom

unionen förstärks (yrkande 3).

I motion U516 (s) från allmänna motionstiden framhålls i yrkande 6 att det

är viktigt att de inslag av mellanstatlighet i samarbetet som nu finns inte

minskar och att Sverige bör verka för att reformeringen av EU skall bygga på

ett mellanstatligt samarbete.

I motion U515 (kd) framhåller Kristdemokraterna att unionens demokra-

tiska legitimitet vilar på att Europaparlamentet tillförsäkras större möjlighet

att delta i den gemensamma lagstiftningsprocessen samt på medborgarnas

engagemang i europeisk politik. Man vill därför att Europaparlamentets roll i

den lagstiftande processen förstärks och att dess roll blir mer jämbördig med

rådets i detta sammanhang (yrkande 10). Vidare framhåller partiet att de

nuvarande olika lagstiftande procedurerna måste reduceras och förenklas

(yrkande 11) och att Sverige bör motarbeta en övre gräns för antalet ledamö-

ter i Europaparlamentet (yrkande 12). Domstolens starka roll måste bibehål-

las (yrkande 14).

Partiet menar även att ett välfungerande EU förutsätter att även de mindre

länderna finner det värt att bidra med kreativa lösningar på gemensamma

problem och att dessa länders medborgare upplever delaktighet i europeisk

politik varför de mindre ländernas relativt starka ställning i rådet skall bibe

hållas (yrkande 15).

Kristdemokraterna finner att det sex månader långa ordförandeskapet i rå-

det och Europeiska rådet måste reformeras till förmån för ökad kontinuitet

och effektivitet och anser därför att det är nödvändigt att förlänga ordföran-

deskapets period till ett år (yrkande 16). Partiet menar även att för att unio-

nen skall fungera med ett utökat medlemsantal måste majoritetsbeslut an-

vändas i större utsträckning när det gäller beslutsfattandet i rådet (yrkande

17). Motionärerna framför i yrkande 18 förslaget att kommissionens ordfö-

rande skall utses av Europeiska rådet och i yrkande 19 förslaget att hela

kommissionen skall godkännas av Europaparlamentet. Partiet menar vidare

att varje medlemsland skall vara representerat i kommissionen (yrkande 20).

Kristdemokraterna menar att EU:s regionala och lokala organ är ett uttryck

för Europas kulturella, ekonomiska och politiska mångfald. Den i samband

med Maastrichtfördraget skapade regionernas kommitté bör därför ges ett

ökat inflytande i frågor som rör dess intresseområden. Dess sekretariat och

budget bör inte som nu vara delade med den Ekonomiska och sociala

kommittén utan vara fristående (yrkande 21). Betänkanden från regionernas

kommitté skall delges Europaparlamentet som även bör få möjlighet att

rådfråga regionernas kommitté på eget initiativ (yrkande 22).

I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse åter-

kommer partiet till vissa av dessa frågor. För att Europaparlamentet skall

förbli representativt måste dess sammansättning även i framtiden vara sådan

att också mindre länders politiska landskap ges fullgod representation. Dess

roll bör göras mer jämställd med rådets i lagstiftningsprocessen. Det bör

finnas en ledamot per land i kommissionen även i framtiden. När det gäller

röstviktningen i rådet anför motionärerna att nya röstviktningar som sker till

följd av utvidgningar inte får innebära att de stora länderna får en större

tyngd på bekostnad av de mindre. När det gäller domstolen framhåller mo-

tionärerna att varje land skall tillsätta en domare (yrkande 5).

I motion K913 (m) yrkande 1 framhålls att medlemskapet i EU inneburit att

Sverige skall genomföra en rad EU-direktiv. EU-reglerna uppfattas ofta som

svåra att förstå och följa och leder därför inte så sällan till ett betydande

pappersarbete, ständigt nya informationer om vilka regler som gäller. Detta

medför två stora problem: reglerna driver upp kostnaderna, och nya regler

kommer att tillämpas mycket olika i skilda delar av landet. Att av EU antag-

na direktiv skall genomföras i svensk lagstiftning kan det enligt motionen

inte finnas någon invändning mot, men det är av vikt att ikraftträdandetid-

punkten fastställs så att de ovan påtalade problemen inte uppkommer. Mo-

tionären föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ger till känna

i motionen anförts om väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande a

nya EU-regler.

Enligt vad Miljöpartiet anför i motion U12 (mp) med anledning av rege-

ringens skrivelse kan man redan nu förutse att EU kommer att få ett nytt

innehåll och en ny politisk funktion som inte fanns när Sverige blev medlem

av unionen. Det motiverar att resultatet av regeringskonferensen blir föremål

för en folkomröstning, menar motionärerna (yrkande 2).

Även i motion K605 (mp) anför Miljöpartiet att en folkomröstning skall

hållas om resultatet av EU:s regeringskonferens och hänvisar till att folkom-

röstningar kommer att äga rum i flera andra medlemsländer. För svenska

folket måste det enligt Miljöpartiet upplevas som en ren omyndighetsförkla-

ring om andra länder skall avgöra EU:s och därmed vår framtid medan

svenskarna får sitta vid sidan och titta på.

Enligt motion U516 (s) yrkande 3 skall en folkomröstning hållas, om re-

geringskonferensen leder till icke betydelselösa förändringar.

Utskottets överväganden

Regeringskonferensen inleddes vid Europeiska rådets möte den 29 mars

1996 under italienskt ordförandeskap. Därefter övertogs ordförandeskapet i

regeringskonferensen av Irland under andra halvåret 1996. Under första

halvåret 1997 innehar Nederländerna ordförandeskapet i konferensen. Det är

utrikesministrarnas avsikt att söka avsluta förhandlingarna under det Europe-

iska rådets möte i Amsterdam i juni 1997.

Vid Europeiska rådets möte i Turin i mars 1996 uttalade sig stats- och re-

geringscheferna om konferensens huvudinriktning. De framhöll att konferen-

sen innebar en möjlighet för unionen att på ett effektivare sätt ta itu med inr

och yttre utmaningar, och särskilt den kommande utvidgningen. Arbetet

borde i första hand inriktas på att göra unionen mer relevant för medborgarna

genom att sätta den i stånd att bättre motsvara deras behov. Den gemensam-

ma utrikes- och säkerhetspolitiken borde reformeras så att unionens möjlig-

heter att vidta yttre åtgärder förbättras. Institutionerna borde reformeras int

minst för att förbereda utvidgningen.

Det irländska ordförandeskapet presenterade vid toppmötet i Dublin i de-

cember 1996 en allmän ram till revidering av fördragen. På många områden

innehåller dokumentet förslag till ändringar och tillägg i fördragen.

Det nederländska ordförandeskapet presenterade i mars 1997 ett tillägg till

Dublindokumentet. I detta ingår förslag till fördragstext på de flesta områden

som diskuterats under senare tid i konferensen: de grundläggande rättighe-

terna, samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, unionen som juridisk person och flexibel integration. Det

som återstår för medlemsländerna att arbeta sig igenom gäller bl.a. de insti-

tutionella frågorna, dvs. makt- och inflytandefrågorna, beslutsprocedurerna

samt balansen mellan stora och små länder och mellan EU:s institutioner.

Inför slutfasen i förhandlingarna kan utskottet konstatera att framsteg har

gjorts när det gäller att bygga ett fördrag som skall ligga till grund för sama

betet åtskilliga år in på det nya seklet. För att hantera den nya europeiska

verkligheten behövs även nya och utbyggda grunder i EU:s fördrag och ett

nytt samförstånd mellan medlemsländerna om hur samarbetet bör utvecklas.

Utskottet vill framhålla att det svenska agerandet och framläggandet av

konkreta positioner i konferensen bidragit till en ökad fokusering på sakfrå-

gor som är väsentliga ur medborgarnas perspektiv. Svenska prioriteringar,

som sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet, har fått allt större

genomslagskraft under konferensens gång.

Andra områden som är viktiga ur svensk synvinkel och där framsteg gjorts

- denna gång till följd av ett gemensamt svensk/finskt initiativ - rör förslag

till nya skrivningar i fördraget för att öka unionens möjligheter att ta initia

till humanitära insatser och militär krishantering inom ramen för den gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Både under förberedelserna för konferensen och under den tid som konfe-

rensen pågått har omfattande samråd med riksdagen ägt rum. Som en del i

förberedelserna överlämnade regeringen den 30 november 1995 till riksda-

gen skrivelsen EU:s regeringskonferens 1996. Skrivelsen och riksdagens

behandling av denna (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96:UU13, rskr. 199) utgör

utgångspunkten för regeringens ställningstaganden i regeringskonferensen.

Fortlöpande information till och samråd med riksdagen har skett i EU-

nämnden samt i olika fackutskott. Ett flertal debatter har ägt rum i kammaren

med deltagande från regeringens sida bl.a. av utrikesministern.

Utskottet vill med anledning av vad som framhölls i betänkande

1995/96:UU13 om vikten av en fortsatt förankring i EU-nämnden och i

utskotten betona att informationen och samrådet har betytt att riksdagen har

kunnat följa förhandlingarnas utveckling på ett heltäckande sätt.

Utan att vara en enskild fråga på dagordningen genomsyrar frågan om

unionens utvidgning arbetet i regeringskonferensen. Till yttermera visso är

en avslutning i konferensen en förutsättning för utvidgningsförhandlingarnas

igångsättande enligt tidigare beslut av Europeiska rådet. Av detta skäl bör

konferensen om möjligt avslutas som planerat.

En regeringskonferens syftar till att genom ändringar i grundfördragen

skapa en fast och relevant fördragsmässig grund för samarbetet. För-

dragsändringar kräver enighet mellan företrädarna för medlemsländernas

regeringar. Ändringarna måste godkännas av samtliga medlemsstater i enlig-

het med deras konstitutionella bestämmelser. I Sverige skall riksdagen såle-

des godkänna det nya fördraget.

När det gäller den bredare agendan för regeringskonferensen och vilka en-

skilda frågor som har behandlats hänvisas till sammanfattningen av regering-

ens skrivelse tidigare i betänkandet.

I motion U15 (kd) yrkande 1 begär motionärerna att regeringen flyttar fram

sina positioner och accentuerar de för Sverige viktigaste frågorna när för-

handlingarna i regeringskonferensen går in i slutskedet.

Regeringen anför i skrivelsen följande när det gäller förhandlingsläget ur

svensk synpunkt:

Under förhandlingens gång har intrycket varit att de förslag som Sverige lagt

fram väckt stort intresse och också i sina huvuddelar fått ett brett stöd. Det

irländska utkastet till nytt fördrag bekräftar detta intryck. Sveriges priorite

de områden har behandlats utförligt och lösningarna ligger ofta mycket nära

våra förslag. Detta gäller inte minst sysselsättningsfrågan.

Förhandlingsarbetet är naturligtvis fortsatt inriktat på att säkerställa ett re

tat som så långt som möjligt motsvarar de svenska förslagen. Främst öppen-

hetsområdet, men också miljöområdet, måste bli föremål för särskilda insat-

ser eftersom förslagen i det irländska utkastet saknar viktiga element som

fanns med i de svenska förslagen. På andra områden kan arbetet begränsas

till att försöka få till stånd ändrade ordalydelser.

Den sammantagna bedömningen är att det finns goda utsikter att uppnå ett

gott förhandlingsresultat på Sveriges prioriterade områden.

När det gäller de frågor som i övrigt behandlas med konkreta förslag i det

irländska utkastet ligger huvudinriktningen ofta väl i linje med de svenska

ståndpunkterna. Detta gäller sammantaget såväl den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken som samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.

Regeringskonferensen är en förhandling mellan femton olika regeringar. Inte

något medlemsland kan räkna med ett förhandlingsresultat som i alla delar

ligger i linje med de egna intressena. Såvitt i dag kan bedömas torde inte från

svensk sida behöva befaras ett förhandlingsresultat på något område som

direkt strider mot de egna intressena.

Regeringen har i dessa bedömningar stöd av utrikesutskottet.

Utskottet kan även konstatera att regeringen har för avsikt att göra särskilda

insatser när det gäller öppenhetsfrågan och på miljöområdet. Utskottet note-

rar vidare att avgörande frågor, t.ex. de om maktfördelning (de institutionella

frågorna), ännu inte har behandlats färdigt och på djupet.

Därmed betraktar utskottet motion U15 (kd) yrkande 1 som besvarad.

Flexibel integration

Även om frågan har funnits med sedan konferensens början har under senare

tid fördjupade diskussioner ägt rum om s.k. flexibel integration. Tanken som

förslagsställarna har haft är att en grupp av länder skall kunna fördjupa sitt

samarbete på enskilda områden inom unionens ramar utan att alla medlems-

länder deltar i samarbetet.

I motion U15 (kd) yrkande 2 menar motionärerna att Sverige bör inta en

positiv ståndpunkt och tar därvid upp ett antal riktlinjer som man vill skall

gälla för att flexibel integration skall få upprättas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande:

I regeringens skr. 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens anfördes att re-

geringens utgångspunkt är att EU också i fortsättningen kommer att utveck-

las som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemslän-

derna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemen-

samma mål. De små staterna i unionen är relativt starkare i EU:s första pelare

än i traditionella mellanstatliga relationer.

Utskottet framhöll i sitt betänkande att utrikesutskottet delade regeringens

syn på samarbetets grundläggande karaktär.

Konstitutionsutskottet menade i sitt yttrande med anledning av regeringens

nämnda skrivelse att unionens karaktär av ett förbund av stater bör bevaras.

Vidare framhöll konstitutionsutskottet i yttrandet följande:

Utskottet utgår från att regeringen för Sveriges del kommer att verka för en

utveckling av EU:s strukturer och beslutsmekanismer i de delar där det är

påkallat för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft.

Regeringen anförde vidare i skrivelsen 1995/96:30 att den framtida utvidg-

ningen kan komma att leda till krav på en integration vars innehåll varierar

efter de enskilda medlemsländernas kapacitet och vilja. På några områden

har det godtagits att länder kan närma sig ett gemensamt slutmål med olika

hastigheter men inom ett gemensamt institutionellt ramverk. Denna lösning

har valts i fråga om den ekonomiska och monetära unionen. Även på andra

områden har särskilda lösningar överenskommits för enskilda medlemslän-

der.

Regeringen menade att sådana lösningar heller inte bör uteslutas för fram-

tiden, eftersom de bidrar till en flexibilitet som kan vara nödvändig för att

föra samarbetet framåt. Icke desto mindre är det för svensk del, anförde

regeringen, ett intresse att den fortsatta integrationen - även i ett utvidg-

nings-perspektiv - i största möjliga utsträckning bygger på ett sammanhållet

samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Ett europeiskt samarbete

i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa samarbetsområden

ligger inte i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då

skulle urholkas.

Utskottet hade ingen invändning mot regeringens överväganden härvidlag.

Utskottet konstaterar, liksom regeringen, att flexibel integration i vissa fall

redan tillämpas i samarbetet. EMU-samarbetet är utformat så att deltagar-

kretsen beror på förmåga och vilja att delta. Det sociala protokollet är ett

annat exempel.

Utskottet har erfarit att de diskussioner som nu förs i regeringskonferensen

handlar om att införa allmänna principer i fördraget för hur flexibel integra-

tion kan inrättas inom unionens ram. Man försöker således att gemensamt

komma fram till fördragsbundna bestämmelser och principer för användning

av denna möjlighet i framtiden.

Utskottet menar att i utvidgningsperspektivet - med en avsevärt större och

alltmer heterogen medlemskrets där man kan förutse att alla länder har svårt

att gå fram i samma takt - skulle flexibel integration kunna vara ett använd-

bart instrument under förutsättning att deltagande är frivilligt. Det kan därvi

inte uteslutas att vissa länder också permanent kan komma att stå utanför

delar av ett samarbete där flexibel integration är möjlig.

Utskottet konstaterar att förhandlingar i denna fråga pågår i regeringskon-

ferensen. De förhandlingarna är föremål för löpande samråd med riksdagen i

EU-nämnden. Det finns därför enligt utskottets mening inte skäl för utskottet

att nu ta ställning till enskildheter i de diskussioner som förs i regeringskon

ferensen.

Med det anförda betraktar utskottet motion U15 (kd) yrkande 2 som besva-

rad.

Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter

Den sociala dimensionen är ett begrepp som i EU-sammanhang i första hand

omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknads-

frågor i vid bemärkelse: arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljö- och sysselsätt-

ningsfrågor, jämställdhet m.fl. frågor.

Målsättningen att stärka den sociala dimensionen resulterade i att elva av

EG:s medlemsländer - Storbritannien ställde sig utanför - i december 1989

antog EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetsta-

gare. Stadgan har karaktären av en politisk avsiktsförklaring.

För att kunna realisera delar av stadgans målsättning, och förstärka samar-

betet inom det sociala och arbetsrättsliga området, togs vid den regerings-

konferens som ledde fram till fördraget om Europeiska unionen

(Maastrichtfördraget) initiativ från ett antal medlemsstater att införa nya

artiklar i Romfördraget. Till följd av motstånd från Storbritannien ingick de

övriga elva av de dåvarande medlemsländerna ett avtal utanför fördraget där

man förbinder sig till ytterligare insatser inom området. I ett särskilt proto-

koll som slöts mellan samtliga medlemsländer medger Storbritannien att de

övriga elva medlemsländerna går vidare i det gemensamma arbetet på det

sociala och arbetsrättsliga området med utnyttjande och hjälp av gemenska-

pens institutioner och procedurer, utan att Storbritannien tar del i vare sig

förberedelsearbete eller beslut. Avtalet mellan de elva fogades till det social

protokollet. Vanligen används beteckningen "sociala protokollet" med syft-

ning på såväl innehållet i det särskilda protokollet som det till detta fogade

avtalet.

Det sociala protokollet anger bl.a. att lagstiftningen skall utformas som

minimidirektiv vilket innebär att en medlemsstat utan hinder kan bibehålla

eller införa mer långtgående bestämmelser.

I motionerna U505 (s) och U514 (s) tar motionärerna upp ett antal föränd-

ringar i samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frågorna som de önskar se

genomförda.

Utrikesutskottet delar motionärernas uppfattning att den inre marknadens

spelregler bör kompletteras med åtgärder som rör arbetslivet, jämställdhet

och andra viktiga frågor på den sociala dimensionens område. Den fria rör-

ligheten får inte leda till försämrade villkor för arbetskraften eller att konk

rens genom s.k. social dumpning äger rum.

Utskottet delar även uppfattningen att det är av vikt att det sker framsteg

inom det sociala och arbetsrättsliga området i perspektivet av den kommande

utvidgningen. Ett förstärkt EU-samarbete för att bekämpa arbetslösheten,

främja jämställdhet och förbättra löntagarnas villkor innebär en viktig driv-

kraft för en förbättrad situation för arbetstagare och övriga medborgare i

kandidatländerna.

Utskottet noterar att det har skett framsteg inom arbetet på detta område.

Bland annat har minimidirektiv antagits om arbetstidsfrågor år 1993, om

europeiska företagsråd år 1994 samt om utstationering av arbetstagare som

tillfälligt placeras i andra medlemsländer och om rätten till föräldraledighet

år 1996.

Utskottet vill här även fästa uppmärksamheten på den möjlighet som finns

enligt artikel 4 i avtalet om socialpolitik att upprätta avtal mellan arbets-

marknadens parter på Europanivå. Sådana avtal kan tillämpas antingen enligt

de förfaranden som gäller för arbetsmarknadens parter i de olika medlemssta-

terna eller genom beslut av rådet på förslag av kommissionen, dvs. genom ett

direktiv eller en förordning. Direktivet om föräldraledighet grundades på ett

sådant avtal. Ett avtal på Europanivå mellan arbetsmarknadens parter om

deltidsarbete är under förhandling. Utskottet noterar att kommissionen har

för avsikt att ytterligare underlätta för arbetsmarknadens parter på Europani-

vå att ingå sådana avtal.

Utskottet konstaterar att regeringens målsättning i regeringskonferensen

har varit att det materiella innehållet i avtalet om socialpolitik förs in i fö

draget, vilket även riksdagen har ställt sig bakom (skr. 1995/96:30, bet.

1995/96:UU13, rskr. 199). Frågan har diskuterats i konferensen men har

tidigare stupat på brittiskt motstånd. Den nya brittiska regeringen har enligt

vad utskottet erfarit uttalat som sin avsikt att Storbritannien skall ansluta s

till det sociala protokollet. Därmed torde förutsättningarna för att det mate-

riella innehållet översätts i artiklar i fördraget ha förbättrats. Enligt vad u

skottet inhämtat förordar nu samtliga medlemsländer att innehållet i avtalet

om socialpolitik integreras i fördraget.

I motionerna anförs vidare i berörda delar att alla beslut som rör arbets-

marknads- och sociala frågor bör kunna fattas med kvalificerad majoritet.

Motionärerna menar också att, för att kostnaderna för samhällets sociala

åtaganden på ett acceptabelt sätt skall fördelas mellan arbete och kapital, bör

beslut om bolags- och kapitalskatter kunna fattas med kvalificerad majoritet.

Utskottet konstaterar att det sociala protokollet innebar att gemenskapens

kompetens utvidgades samt att möjligheten till beslut med kvalificerad ma-

joritet utökades. Beslut med kvalificerad majoritet kan enligt artiklarna 2.1

och 2.2 i avtalet om socialpolitik fattas i frågor som rör

- förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa

och säkerhet,

- arbetsvillkor,

- information till och samråd med arbetstagarna,

- lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika be-

handling i arbetslivet,

- inträde på arbetsmarknaden av personer som står utanför denna.

Utskottet kan således konstatera att det till det sociala protokollet fogade

avtalet redan i dess nuvarande utformning ger möjlighet till beslut med kva-

lificerad majoritet när det gäller vissa arbetsrättsliga frågor. När det gäller

frågor om social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna och vissa andra

frågor skall beslut däremot enligt artikel 2.3 fattas med enhällighet.

Utskottet vill framhålla att vad gäller beslut inom det arbetsrättsliga och

sociala området medgav Romfördraget, före tillkomsten av det sociala proto-

kollet, endast majoritetsbeslut för vissa regler som gäller personers fria rör-

lighet och för arbetsmiljöregler. Det sociala protokollet och det till protokol

let fogade avtalet innebär, i jämförelse med motsvarande bestämmelser i

Romfördraget, utökade möjligheter till majoritetsbeslut i de frågor som re-

dovisats ovan.

Enligt vad utskottet erfarit är regeringen, efter samråd med arbetsmarkna-

dens parter, beredd att överväga en ytterligare utvidgning av beslut med

kvalificerad majoritet för vissa andra frågor, vilka i dag omfattas av enhällig

beslut.

När det gäller bolags- och kapitalskatter vill utskottet framhålla att endast

de skattefrågor som har betydelse för den inre marknadens funktion utgör

gemenskapskompetens, t.ex. vissa indirekta skatter. Direkta skatter som

bolags- och kapitalskatter utgör huvudsakligen nationell kompetens, dvs.

beslut i dessa frågor fattas i allt väsentligt i de enskilda medlemsländerna.

Utskottet menar att detta även fortsättningsvis bör vara fallet. Utskottet vill

även framhålla att om beslut om dessa frågor skall fattas på gemenskapsnivå

kan dessa skatter komma att bli föremål för harmonisering, vilket är en ut-

veckling som utskottet inte förordar.

Vidare anförs i motion U505 (s) att ett antal fackliga och sociala rättigheter

från den sociala stadgan från 1989 förs in i EU:s grundfördrag. Även i mo-

tion U514 (s) anförs att fackliga rättigheter bör skrivas in i fördraget.

EG:s sociala stadga omfattar såväl individuella rättigheter - t.ex. rätten till

skälig lön, rätten till fullgott socialt skydd och kollektiva rättigheter - som

fackliga rättigheter - att bilda fackföreningar, förhandla kollektivt och vidta

stridsåtgärder.

Utskottet menar att i perspektivet av en utvidgning av EU med länder som

har en kort erfarenhet av föreningsrätt och fria fackföreningar, kollektiv

förhandlingsrätt och rätt att vidta stridsåtgärder kan det finnas anledning att

överväga om dessa rättigheter behöver fördragsfästas.

Utskottet har erfarit att regeringen i regeringskonferensen har presenterat

ett förslag med denna innebörd. Förslaget bygger på att gemenskapens insti-

tutioner skall beakta dessa grundläggande fackliga rättigheter. Avsikten med

det svenska förslaget är att slå fast att rättigheterna är en väsentlig del av

europeiska modellen och att alla medlemsländer, även de nytillträdande,

skall förplikta sig att uppfylla dem. Rättigheterna är reglerade i ILO:s kon-

ventioner nr 87 och 88, som har ratificerats av samtliga nuvarande medlems-

länder.

I motion U505 (s) och U514 (s) anförs även att ett särskilt sysselsättnings-

kapitel bör införas i fördraget och att unionen bör komplettera den nationella

arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen anförde i skrivelsen 1995/96:30 inför regeringskonferensen att

den hade för avsikt att verka för ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik,

vilket riksdagen ställde sig bakom (1995/96:UU13).

Utskottet kan konstatera att i regeringskonferensen har Sverige presenterat

förslag om en förstärkt samverkan inom sysselsättningsområdet. Enligt för-

slaget inrättas en ny avdelning i fördraget där bestämmelserna om syssel-

sättning ingår. I den nya avdelningen upprättas gemensamma mål och proce-

durer liksom ett gemensamt åtagande att följa vissa principer. Ett övervak-

ningsförfarande skall införas enligt principerna för den multilaterala över-

vakningen av den ekonomiska politiken och slutsatserna från Essen. En

särskild sysselsättningskommitté inrättas för att förbättra samordningen av

medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Däremot innebär inte förslaget att

kompetensen vad gäller arbetsmarknadspolitiken överförs till gemenskapen.

Ansvaret för utformning och genomförande av denna ligger kvar på nationell

nivå. Regeringen framhåller i den nu aktuella skrivelsen att det irländska

ordförandeskapets fördragsutkast ligger nära det svenska förslaget och anför

vidare att det står klart att en majoritet av medlemsländerna är eniga om att

föra in en text om sysselsättning i fördraget.

I motion U514 (s) yrkas även att arbetsmarknadsdialogen och EU:s tre-

partssamverkan bör stärkas.

Utskottet vill i denna fråga peka på att viktiga bestämmelser om treparts-

samverkan finns i det sociala protokollet, artiklarna 3 och 4. Av artiklarna

framgår bl.a. att kommissionen skall främja samråd mellan arbetsmarknadens

parter, kommissionen skall samråda med parterna innan den lägger fram

socialpolitiska förslag och parterna kan upprätta avtal på gemenskaps-nivå.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsmarknadsdialog och

trepartssamverkan är viktigt men konstaterar samtidigt att det som motionä-

rerna eftersträvar till stor del redan är uppfyllt genom det sociala protokolle

vilket innebar en betydande förstärkning av arbetsmarknadsparternas roll i

utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på det arbetsrätts-

liga och sociala området.

Ett införlivande i Romfördraget av det materiella innehållet i avtalet om

socialpolitik skulle till yttermera visso medföra att dessa bestämmelser om-

fattar samtliga medlemsländer och därmed ytterligare förbättra möjligheterna

till trepartssamverkan.

Avslutningsvis kan utskottet i denna del återigen framhålla att företrädare

för kommissionen aviserat att kommissionen kommer att verka för en för-

stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå.

Med vad som anförts ovan anser utskottet att motionerna U505 (s) och U514

(s) är besvarade.

I motion U515 (kd) yrkande 7 menar motionärerna att familjen bör stå i

centrum när det gäller den sociala dimensionen.

Socialutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SoU5y följande:

Utskottet vill utifrån sina utgångspunkter ställa sig bakom regeringens upp-

fattning att alla åtgärder inom EU bör prövas utifrån subsidiaritetsprincipen.

Beslut bör sålunda fattas på den nivå där de hör hemma eller med andra ord

så nära medborgarna som möjligt. När det gäller utskottets ansvarsområde

beslutas de hälso- och socialpolitiska frågorna i huvudsak nationellt. Rådet

kan vidta stimulansåtgärder och utfärda rekommendationer, dock utan syfte

att uppnå en harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Inom EU

pågår olika program för utbyte av information - seminarier, nätverksbyggan-

de, projektverksamhet m.m. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Utskottet

anser att det är av stor vikt att subsidiaritetsprincipen tillämpas när det gäl

frågor om hälso- och sjukvård samt social omsorg och familjepolitik. Sverige

måste kunna gå längre än EU och ha en mer omfattande och strängare lag-

stiftning anpassad efter våra nationella förutsättningar och befolkningens

behov. Förslag till hur Sverige på kort och på lång sikt bör agera för att

främja folkhälsa läggs fram i departementspromemorian från Socialdeparte-

mentet Ds 1997:4 Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folk-

hälsa och hälso- och sjukvård. Något initiativ med anledning av motion

1996/97:U14 (fp) yrkande 4 eller motion 1996/97:U515 (kd) yrkande 7

behövs inte enligt utskottets mening.

Utrikesutskottet delar socialutskottets uppfattning att familjepolitiska frågor

inte skall hanteras på EU-nivå. Utskottets uppfattning är att dessa frågor bör

beslutas nationellt och inte vara föremål för regleringar på gemenskapsnivå.

Utskottet vill vidare anföra att utvecklingen av den sociala dimensionen -

vilket också har framhållits tidigare i detta betänkande - är en viktig del av

den europeiska integrationen. En övergripande målsättning med den pågåen-

de regeringskonferensen är att unionen skall vara mer verksam i frågor som

direkt berör medborgarna. Ett förstärkt samarbete i frågor som rör den socia-

la dimensionen är ett viktigt led i ansträngningarna att uppflytta denna mål-

sättning. Den insikten har också i hög grad styrt Sveriges agerande i rege-

ringskonferensen.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 7.

I motion U515 (kd) yrkande 5 föreslås att EU-fördragen bör inledas med en

komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och i

motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) föreslås att EU ansluter sig till Europarå-

dets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna är enligt utskottets uppfattning av mycket stor

betydelse. I regeringskonferensen har diskuterats olika sätt att i fördragen

förstärka de grundläggande rättigheterna samt vilken roll som EG-domstolen

skall ha i detta sammanhang.

Regeringen framhöll i skrivelse 1995/96:30 inför regeringskonferensen att

ett sätt att ytterligare betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid

respekten för mänskliga rättigheter vore att ansluta den europeiska gemen-

skapen till den ovan nämnda Europakonventionen.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:Ku8y att de för-

ändringar i fördraget som det irländska ordförandeskapet har föreslagit syftar

till att framhäva de grundläggande principer som unionen är byggd på samt

att stärka och säkerställa unionens åtaganden bl.a. när det gäller grundläg-

gande rättigheter.

I fråga om grundläggande rättigheter råder bred enighet om tre förändring-

ar i konferensen, anför konstitutionsutskottet vidare. För det första skall

fastslås i fördraget att "unionen bygger på principerna om frihet, demokrati,

respekt för de mänskliga rättigheterna samt rättsstatsprincipen, vilka hävdas

av medlemsstaterna" (artikel F). För det andra skall det krävas att varje euro-

peisk stat som ansöker om att bli medlem av unionen skall respektera dessa

principer (artikel O). För det tredje införs ett förfarande för att fastslå om

i någon medlemsstat fortlöpande förekommer allvarliga brott mot dessa

principer samt möjliggöra en tillfällig indragning av vissa av den berörda

statens rättigheter enligt fördraget (artikel Fa). Det nederländska ordförande-

skapet har noterat att tanken på att ansluta EU till Europakonventionen inte

har stöd av majoriteten av medlemsstaterna. Man föreslår därför som ett

alternativt sätt att garantera domstolskontroll av respekten för grundläggande

rättigheter att föra in artikel F (se ovan) inom EG-domstolens jurisdiktion.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att Sverige liksom Tyskland,

Italien, Belgien Finland, Portugal och Grekland har förespråkat att EU skall

tillträda konventionen.

Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande följande:

Utskottet beklagar att ingen majoritet uppnåtts för tanken på att ansluta EU

till Europakonventionen. Samtidigt noterar utskottet med tillfredsställelse att

det råder bred enighet om att förstärka unionens engagemang i fråga om

grundläggande rättigheter, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvin-

nor och män. Det pågår dessutom en diskussion om att införa sociala och

ekonomiska rättigheter och bestämmelserna i det sociala avtalet i själva

fördraget. Man diskuterar också utformningen av den rättsliga kontrollen av

respekten för de grundläggande rättigheterna.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar mo-

tionerna U515 (kd) yrkande 5 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som besvara-

de med vad som ovan anförts.

Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Som framgår av skrivelsen etablerade medlemsländerna genom Unionsför-

draget ett samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området (GUSP).

Samarbetet sker inom den s.k. andra pelaren, som till skillnad från den första

pelaren är mellanstatlig till sin karaktär och inom vilken beslut i princip

fattas med enhällighet. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitiken möts utrikesministrarna regelbundet för att diskutera utrikes-

politiska frågor. På tjänstemannanivå bereds frågorna inom EU:s politiska

kommitté (POCO) samt därunder i ett stort antal arbetsgrupper.

I flera motioner framhålls att den gemensamma utrikes- och säkerhetspoli-

tiken bör utvecklas. I motion U509 (fp) yrkande 3 framhålls att ett område

som kräver större befogenheter på EU-nivå är den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. I motion U515 (kd) yrkande 43 framför motionärerna att

EU skall kunna ta ett aktivt ansvar för Europas säkerhet genom fredsbeva-

rande och fredsskapande operationer.

I betänkande 1995/96:UU13 med anledning av regeringens skrivelse inför

regeringskonferensen om unionens framtida utveckling framhöll utskottet

följande:

Anpassningen till en ny säkerhetspolitisk verklighet blir en av de viktigaste

uppgifterna för EU:s regeringskonferens. För att stå bättre rustad inför de nya

utmaningarna måste EU och dess medlemsstater kunna agera med olika

medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Exemplet f.d.

Jugoslavien visar hur viktigt det är att statssamfundet kan agera samfällt och

beslutsamt, långt innan en konflikt blir akut. Ett flertal reformer inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste också övervägas inför en

utvidgning av EU.

I den utrikespolitiska deklarationen i riksdagen den 12 februari 1997 fram-

höll regeringen att den ser EU och dess utvidgning som navet för att för-

verkliga en alleuropeisk säkerhetsgemenskap. Regeringen anförde vidare att

den Europeiska unionen har sin främsta roll i att säkra freden genom eko-

nomiskt och politiskt samarbete - den uppgift samarbetet en gång skapades

för - och att EU:s utvidgning kommer att bekräfta samhörigheten mellan

Europas länder och folk. Integrationen byggs genom ett vardagligt samarbete

mellan regeringar, företag, organisationer och människor. Det ömsesidiga

beroendet bäddar för att ena det som varit delat under femtio år.

Vidare framhöll regeringen att den strävar efter en tydlig och öppen ge-

mensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU. Bl.a. vill regeringen söka ut-

veckla förmågan till konflikthantering.

Utskottet ansluter sig till vad regeringen anfört.

Utskottet noterar att regeringen i flera avseenden spelat en pådrivande roll i

regeringskonferensen i syfte att unionen skall kunna ta ett större ansvar för

Europas säkerhet och stärka EU som utrikespolitisk aktör. Utskottet ser posi-

tivt på det initiativ som den svenska regeringen tillsammans med den finska

regeringen tagit och noterar att initiativet har utgjort ett viktigt bidrag til

ansträngningarna att förbättra unionens möjligheter att agera vad avser kon-

flikthantering.

Grunden i förslaget är att humanitära insatser och militär krishantering

skrivs in i EU-fördraget som medlemskapsuppgifter. Unionen skall således

få ökade möjligheter att ta initiativ t.ex. till en fredsbevarande styrka, som

sätts upp inom VEU på grundval av ett mandat från FN eller OSSE.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anförde i betänkande

1996/97:UFöU1 följande angående det svensk-finska initiativet:

Sveriges och Finlands gemensamma förslag rörande de s.k. Petersbergsupp-

gifterna innebär inte att Sverige ger avkall på andra ambitioner inom det

fredsfrämjande arbetet, t.ex. inom FN:s ram, utan skall ses som ett led i våra

ambitioner att effektivisera EU:s agerande på ett område som är centralt i

uppbyggandet av en ny alleuropeisk säkerhetsarkitektur - de konflikthante-

rande uppgifterna.

Det sammansatta utskottet anförde vidare i samma betänkande att

Ett centralt moment i det svensk-finska initiativet är förslaget att uttrycklig

i EU:s fördrag ange att Petersbergsuppgifterna är gemenskapsuppgifter och

därmed understryka vikten av ett samfällt europeiskt agerande i dessa frågor.

Förslaget innebär inte att Sverige accepterar en rörelse i riktning mot ett

gemensamt försvar för egen del,- - -Inte heller skulle dess förverkligande

innebära att en gemensam väpnad kapacitet byggs upp inom EU:s ram. För-

slaget har bäring på de fall där fredsfrämjande operationer genomförs under

VEU:s ledning, efter ett initiativ från EU.

Utrikesutskottet menar att dessa bedömningar alltjämt har giltighet.

Utrikesutskottet noterar att regeringen har verkat för att s.k. tidig förvarnin

skall bli en av huvuduppgifterna för den särskilda analys- och planeringsen-

het som planeras bli inrättad inom ramen för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken, för att därigenom bidra till att förbättra unionens förmåga

till förebyggande insatser.

Utskottet vill framhålla att genom bredden i samarbetet har unionen unika

möjligheter att verka med ett flertal instrument - diplomati, katastrofbistånd,

långsiktigt utvecklingssamarbete, handel m.m. - när det gäller att förebygga

och hantera konflikter. Unionens roll i de delar av krishantering som kräver

militära medel, dvs. vissa typer av humanitära uppdrag och fredsbevarande

insatser, är emellertid i dag alltför svag. Utskottet menar att unionen bör ges

förbättrade möjligheter att få tillgång till hela den arsenal av instrument som

krävs för ett effektivt och trovärdigt agerande på detta område, inklusive

militär krishantering.

Vidare konstaterar utskottet att i denna fråga pågår förhandlingar i rege-

ringskonferensen och att dessa är föremål för löpande samråd i EU-nämnden.

Utskottet betraktar därmed motionerna U509 (fp) yrkande 3 och U515 (kd)

yrkande 43 som besvarade.

I regeringskonferensen har väckts förslag om ett framtida protokoll om öm-

sesidiga försvarsgarantier att fogas till fördraget om den Europeiska unionen.

Enligt förslaget kan medlemsstater som så önskar ansluta sig till de ömsesi-

diga försvarsgarantierna.

I motionerna U11 (v) yrkande 9 betonas att den svenska alliansfriheten bör

försvaras och i U515 (kd) yrkande 46 att inget medlemsland mot sin vilja

skall tvingas åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd.

Regeringen har i konferensen bestämt avvisat tanken på försvarsförpliktel-

ser i eller i anslutning till unionsfördraget.

Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att riksdagen nyligen åter

slog fast att Sveriges militära alliansfrihet som syftar till att vårt land ska

kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består (bet.

1996/97:UFöU1).

Utskottet vill även betona att det samarbete som utskottet förordar mellan

EU och VEU vad gäller humanitära och fredsbevarande insatser,och som

nämnts tidigare i betänkandet, inte innebär att Sverige åtar sig ömsesidiga

försvarsförpliktelser. Denna typ av insatser skiljer sig inte från liknande

insatser inom FN:s ram där Sverige deltagit i ett stort antal fredsbevarande

och humanitära operationer.

Med det anförda anser utskottet motionerna U11 (v) yrkande 9 och U515

(kd) yrkande 46 besvarade.

En näraliggande fråga rör det förslag om en stegvis integration av VEU i den

Europeiska unionen som en grupp länder har lagt fram i regeringskonferen-

sen.

I motionerna U11 (v) yrkande 10 och U515 (kd) yrkande 45 samt i motion

U15 (kd) yrkande 4 (delvis) anförs att regeringen bör verka för att en sam-

manslagning mellan EU och VEU förhindras.

Möjligheten till sammanslagning har diskuterats i konferensen. Ett förslag

har presenterats som bygger på att de medlemsländer som önskar delta går in

i detta samarbete.

Utskottet noterar att det nu gällande fördraget, som styr VEU-samarbetet, i

artikel 5 innehåller territoriella försvarsförpliktelser. Den svenska militära

alliansfriheten har bidragit till stabiliteten i vår del av Europa. Så länge

VEU:s territoriella försvarsförpliktelser bibehålls är ett deltagande i denna

typ av samarbete oförenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Vid ett flerta

tillfällen har av regeringen framhållits att Sverige inte är berett att ta emot

eller utfärda några militära säkerhetsgarantier.

Vid förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU konstaterades från

svensk sida att en gemensam försvarspolitik, som enligt Maastrichtfördraget

med tiden skulle leda till ett gemensamt försvar, hörde till EU:s långsiktiga

mål på utrikes- och säkerhetspolitikens område. Sverige förklarade sig ej ha

för avsikt att för sin del hindra en utveckling i denna riktning.

Utskottet vill vidare,som nämndes ovan, framhålla att förslaget om ett

sammanslaget EU-VEU bygger på att endast de länder som så önskar skall

ansluta sig till samarbetet. Sverige skulle således inte direkt beröras, efter-

som Sverige inte avser att delta i ett gemensamt försvar.

Utskottet konstaterar slutligen att även i denna fråga pågår förhandlingar i

regeringskonferensen och att dessa är föremål för löpande samråd med riks-

dagen i EU-nämnden.

Med det anförda anser utskottet att motionerna U11 (v) yrkande 10, U515

(kd) yrkande 45 samt U15 (kd) yrkande 4 (delvis) är besvarade.

I motion U515 (kd) yrkande 47 menar motionärerna även att Sverige aktivt

skall förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen. Utskottet, som

också tidigare (bet. 1995/96:UU13) behandlat ett liknande yrkande, får där-

vid erinra om följande:

Enligt artikel I i NPT (Icke-spridningsavtalet) har kärnvapenstaterna för-

bundit sig att inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller

andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddningar,

vare sig direkt eller indirekt till icke-kärnvapenstater. I artikel II har icke

kärnvapenstaterna förbundit sig att inte ta emot kärnvapen eller kontroll över

sådana vapen.

Unionens båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som båda

är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av sina kärnvapen till

andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater, som i kapacitet av icke-

kärnvapenstater är parter till NPT, inte acceptera att ta över en sådan kon-

troll. NPT ger således dubbla garantier för att någon överlåtelse inte kan ske.

Frågan saknar dessutom aktualitet eftersom någon framställning i den

riktning som motionärerna befarar ej har gjorts i regeringskonferensen. Vida-

re kan återigen framhållas att samarbetet inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken är mellanstatligt. Frågor som rör de brittiska och franska

kärnvapeninnehaven ligger, liksom frågor gällande territorialförsvaret, utan-

för EU-samarbetet.

Därmed betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 47 som besvarad.

I motion U508 (v) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

Sverige vid regeringskonferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inrik-

tas på att anlägga ett globalt perspektiv. Motionärerna menar att för närva-

rande koncentreras uppmärksamheten alltför mycket på EU:s närområde.

Utskottet vill anföra att nuvarande fördrag inte uppställer några geografis-

ka begränsningar för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Utskottet har inhämtat att inom ramen för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken behandlas i dag frågor som rör alla regioner i världen.

Som exempel från 1996 kan nämnas att unionen har verkat aktivt vad gäller

fredsprocessen i Mellanöstern och krisen i området kring de Stora sjöarna i

Afrika, bl.a. genom att utse särskilda sändebud. Andra beslut som fattades

under året gällde sanktioner mot Burma (Myanmar) och Nigeria, förbindel-

serna med Kuba och vapenexport till Afghanistan.

I fördraget anges bl.a. att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

skall ha som mål att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i

överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga. Ett annat

mål skall enligt fördraget vara att främja det internationella samarbetet samt

att utveckla och befästa demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Fördraget ger således en god grund för en globalt inriktad politik. Inrikt-

ningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är därmed en

fråga om utformningen av det fortlöpande unionssamarbetet snarare än en

fråga om fördragsändringar.

Som framgått ovan anser utskottet emellertid att det finns anledning att på

andra områden stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens

fördragsmässiga grunder.

I samma motion anförs att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för

att EU:s utrikespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna

och folkrätten (yrkande 3).

Utskottet konstaterar att värnandet av de mänskliga rättigheterna intar en

framträdande plats inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Unionens agerande präglas av försöken att finna nya former för dialog med

andra länder och regioner kring frågor om de mänskliga rättigheterna. Re-

spekten för de mänskliga rättigheterna ingår därför som viktiga element i de

samarbetsavtal som unionen träffar med andra länder.

Enligt utskottets mening är ett viktigt syfte med att införa sådana skriv-

ningar i avtal med tredje land att, vid bristande respekt för de mänskliga

rättigheterna, kunna påtala detta i dialogen med landets regering. Skulle en

sådan situation uppstå kan dessa formuleringar i avtalen även ligga till grund

för en suspension av avtalen.

Redan den fördragstext som nu gäller ger en tillräcklig fördragsmässig

grund för att hävda de mänskliga rättigheternas ställning vid samarbete med

tredje land. Det gäller både allmänt för den gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitiken och för unionens utvecklingsbistånd.

Enligt art. J.1 andra stycket i Unionsfördraget skall den gemensamma utri-

kes- och säkerhetspolitiken bl.a. ha som mål att utveckla och befästa demo-

kratin och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och de

grundläggande friheterna.

Art. 130u.2 i Romfördraget som avser unionens utvecklingssamarbete har

följande lydelse:

Gemenskapens politik på detta område skall bidra till det allmänna målet att

utveckla demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskli-

ga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken bör inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna

och folkrätten. Utskottet finner dock att det, för att uppnå detta syfte, inte

erforderligt att göra tillägg i grundfördragen eftersom den fördragsmässiga

grunden redan finns.

Något särskilt riksdagens tillkännagivande i dessa frågor anser utskottet ej är

erforderligt. Utskottet betraktar därmed motion U508 (v) yrkandena 1 och 3

som besvarade.

I yrkande 4 i samma motion begär motionärerna att Sverige vid regerings-

konferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på att förhindra

uppkomsten av konflikter såväl mellan som inom stater.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att unionens utrikespolitik bör

medverka till att förhindra uppkomsten av konflikter men konstaterar samti-

digt att så redan är fallet. Någon särskild fördragsändring är således ej be-

hövlig. Den fördragsmässiga grunden existerar, som framhölls ovan, redan i

unionsfördraget där det framgår att den gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken bl.a. skall ha som mål att bevara freden och stärka den internatio-

nella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas

stadga.

Utskottet anser emellertid att unionens förmåga till preventiv diplomati

och konflikthantering - både vad gäller interna och externa konflikter - kan

stärkas ytterligare. Bl.a. av detta skäl välkomnar utskottet regeringens initia

tiv att öka unionens förmåga till humanitära insatser och till krishantering.

Utskottet ser positivt på att den gemensamma analysförmågan och kapaci-

teten stärks inom unionen. Den föreslagna särskilda analysenheten för den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall även kunna ge tidig för-

varning om uppseglande konflikter så att nödvändiga åtgärder på ett tidigt

stadium kan vidtas från unionen och dess medlemsländers sida.

Därmed betraktar utskottet motion U508 (v) yrkande 4 som besvarad.

Miljöfrågor och djurhälsa

Med hänvisning till vad som ovan redovisats av regeringen när det gäller

miljöfrågorna i regeringskonferensen kan utskottet - liksom jordbruksutskot-

tet i sin skrivelse - konstatera att det finns en betydande samstämmighet

mellan ett flertal motionärer och regeringen när det gäller Sveriges strävan at

flytta fram positionerna i EU:s miljöarbete.

Motionärerna bakom motion Jo729 (fp) yrkande 1 menar att fördragstex-

terna behöver förändras så att miljöarbetet får en framskjuten position inför

framtiden.

Utrikesutskottet noterar inledningsvis att regeringen i skrivelse 1995/96:30

inför regeringskonferensen betonade att miljöfrågorna borde prioriteras av

Sverige. Regeringen framhöll att EU måste göra mer, bl.a. för att förbättra

miljön och anförde att

Medborgarna runt om i Europa kräver en bättre miljö, och ett gränsöver-

skridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Skall

miljösamarbetet bli effektivt bör fler beslut fattas med majoritet och miljö-

hänsyn bör slå igenom på samtliga politikområden.

I betänkande 1995/96:UU13 angående regeringskonferensen framhöll ut-

skottet att de allmänna principer som slagits fast i Maastrichtfördraget i

huvudsak överensstämmer med principerna för svensk miljöpolitik och ut-

skottet instämde i regeringens uppfattning att ytterligare åtgärder likväl bör

vidtas för att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen

att väga in miljön i beslut inom alla politikområden.

Utskottet noterar att regeringen på olika sätt har agerat i regeringskonfe-

rensen för att förstärka miljöfrågornas ställning i fördraget. I september 1996

presenterade regeringen således i konferensen ett förslag till förändringar i

fördragen. Förslagen inriktades på:

1) hållbar utveckling som ett grundläggande mål för gemenskapen

2) särskilda miljömål införs för jordbruk, transporter och transportnät

3) substitutionsprincipen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik

4) förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden skall klarläggas,

bl.a. när det gäller rätten att tillämpa strängare krav i fall då det finns har

moniserade EU-regler. Förslaget innehåller ett förtydligande som medför att

medlemsstaterna skall ha rätt att införa nationella bestämmelser efter det att

en harmonisering har genomförts, om det sker med stöd av nya omständighe-

ter som inte var kända när harmoniseringsåtgärden vidtogs.

Med det anförda anser utskottet att motion Jo729 (fp) yrkande 1 är besvarad.

Motionärerna bakom motionerna U14 (fp) yrkande 1 och U12 (mp) yrkande

4 menar att det finns behov av ett ökat europeiskt samarbete för att bekämpa

miljöförstöringen och för att miljöfrågorna skall få en större tyngd och avgö-

rande betydelse inom EU:s alla politikområden.

Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:JoU3y att det i allt

väsentligt kan instämma i vad som anförs i motionerna.

Jordbruksutskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige

att genom medlemskapet i EU verka för att utveckla den gemensamma lag-

stiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Detta är också, kon-

staterar jordbruksutskottet, ett av målen med Sveriges agerande i de pågåen-

de regeringsförhandlingarna. Utskottet utgår från att regeringen också fort-

sättningsvis kommer att framhålla miljöfrågornas tyngd i regeringskonferen-

sen. Utskottet delar även regeringens uppfattning att försök i subsidiaritetens

namn att återföra frågor till det nationella planet som bäst hanteras på ge-

menskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör avvisas. Det anförda tillgodoser

enligt utskottets bedömning syftet med motionerna U14 (fp) yrkande 1 och

U12 (mp) yrkande 4.

Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av jordbruksutskottet och

betraktar motionerna U14 (fp) yrkande 1 och U12 (mp) yrkande 4 som be-

svarade.

I motion Jo729 (fp) yrkande 5 yrkas att åtgärderna i EU:s miljöhandlingspro-

gram skall göras rättsligt bindande.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det är tveksamt om det är möjligt

eller ändamålsenligt att ett program som i huvudsak innehåller målsättningar

blir juridiskt bindande för medlemsstaterna. Jordbruksutskottet menar att det

får förutsättas att åtagandena vid behov konkretiseras i direktiv eller förord-

ningar och konstaterar att det framgår av skrivelsen att regeringen arbetar för

att föra in principen om hållbar utveckling och andra miljömål i fördragstex-

ten. Enligt jordbruksutskottets mening är också detta ett led i arbetet med en

konkretisering av miljöfrågorna och avstyrker därmed motionen.

Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och noterar att rådet

antagit en gemensam ståndpunkt angående en aktionsplan för det fortsatta

genomförandet av det femte åtgärdsprogrammet på miljöområdet. Av Sveri-

ge prioriterade frågor som fördes in i programmet är en översyn av EU:s

kemikalieregler och utveckling av en kemikaliestrategi inom EU, miljöarbe-

tet i Östersjöområdet, åtgärder mot försurning samt miljöhänsyn vid offentlig

upphandling. Ett slutligt beslut om aktionsplanen kan väntas under 1997

efter det att Europaparlamentet avgivit sitt andra yttrande.

På grundval av det ovan anförda avstyrker utrikesutskottet motion Jo729 (fp)

yrkande 5.

I motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo 729 (fp)

yrkande 2 och Jo 759 (fp) yrkande 7 anförs att beslut om miljöskatter skall

fattas med kvalificerad majoritet.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SkU4y följande med anledning

av dessa motioner:

När det gäller beslutsformerna för miljöskatter har riksdagen redovisat sin

inställning våren 1996 vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30

EU:s regeringskonferens 1996. I ärendet anfördes att det inte råder någon

delad mening om behovet av gemensamma regler om minimiskatter på

energiområdet. När det gäller frågan om en övergång till kvalificerade majo-

ritetsbeslut för skatter på miljöområdet var skatteutskottet emellertid inte

berett att tillstyrka en ändrad beslutsordning. Utskottet hänvisade till att

medlemsländerna i allmänhet lägger stor vikt vid utformningen av regler som

har betydelse för den egna ekonomin och normalt förbehåller sig rätten att

själva göra en avvägning mellan miljöintresset och andra intressen som ris-

ken för ökad arbetslöshet, minskade statsinkomster etc. (skr. 1995/96:30,

1995/96:UU13). Frågan har härefter diskuterats i regeringskonferensen och

det har visat sig att flertalet medlemsländer har svårt att acceptera en ändrad

beslutsordning när det gäller skatter på miljöområdet.

Enligt skatteutskottets mening är det ett viktigt svenskt intresse att gemen-

samma minimiregler för beskattningen av energi och koldioxid kommer till

stånd inom EU. Sverige har tillsammans med några andra länder valt att

ligga steget före vid beskattningen av koldioxidutsläpp och har på detta sätt

tagit ett särskilt ansvar. Ett viktigt inslag i denna strategi är att Sverige p

aktivt sätt söker förmå andra länder att följa efter och införa motsvarande

ekonomiska styrmedel. Utskottet har också nyligen behandlat motionsyrkan-

den om att Sverige skall verka för sådana regler och har därvid bl.a. under-

strukit vikten av att denna fråga drivs aktivt i olika nationella forum (bet.

1996/97:SkU16).

När det gäller beslutsformerna inom EU på detta område är det enligt utskot-

tets mening inte självklart att de svårigheter som visat sig föreligga när det

gäller att få till stånd gemensamma regler om en beskattning av koldioxid

kan lösas genom en övergång till majoritetsbeslut. De invändningar som de

enskilda medlemsländerna har när det gäller en obligatorisk koldioxid-

beskattning gäller med säkerhet också ett förslag som gör det möjligt att fatta

beslut om en sådan beskattning med kvalificerad majoritet. En ändrad be-

slutsform för miljöskatter kan dessutom användas för att begränsa rätten att

använda ekonomiska styrmedel.

Enligt utskottets mening bör samrådet mellan regering och riksdag i frågan

om utrymmet för förändringar när det gäller beslutsformerna för miljöskatter

i första hand förläggas till EU-nämnden. Enligt vad utskottet inhämtat har de

institutionella frågorna och därvid även frågan om beslutsformen för miljö-

skatter nyligen varit föremål för överläggningar i EU-nämnden.

Utskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen i den

fråga och avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det bör vara en prioriterad uppgif

för Sverige att genom medlemskapet i EU verka för att utveckla den gemen-

samma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Detta är

också, framhåller jordbruksutskottet, ett av målen med Sveriges agerande i

den pågående regeringskonferensen.

Utrikesutskottet delar skatte- och jordbruksutskottens bedömningar och

avstyrker därmed motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4

(delvis), Jo729 (fp) yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7.

I motion U515 (kd) yrkande 40 anförs att Sverige i regeringskonferensen

skall värna om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska

arvsmassan.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:SoU5y att den 1 januari

1991 trädde lagen (1991:114) om användning av viss genteknik vid allmänna

hälsoundersökningar och lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller

behandlingssyfte med befruktade ägg från människa i kraft i Sverige. All-

männa hälsoundersökningar med utnyttjande av DNA- eller RNA-teknik får

enligt lagen inte göras utan särskilt tillstånd. Utskottet ansåg vid sin behand

ling av lagförslagen (prop. 1990/91:52, bet. 1990/91:SoU10, rskr. 114) att

man härigenom fick en tillfredsställande garanti för att sådana genundersök-

ningar bara används under etiskt godtagbara förutsättningar och att de utförs

med den kompetens och ansvarskänsla som krävs.

Utskottet anför vidare att det ingående diskuterade sekretessen vid genetisk

diagnostik av enskilda. Den person som genomgår genetisk diagnostik förfo-

gar själv över sekretessen och kan lämna sitt samtycke till att t.ex. en arbets

givare eller ett försäkringsbolag får ta del av undersökningsresultatet. Soci-

alutskottet ansåg att det finns en risk för att den enskildes samtycke till att

efterge sekretessen beträffande genetisk information blir illusorisk om sam-

tycke utgör krav för att få en anställning eller rätt att teckna försäkring. Ut

skottet ansåg därför att regeringen borde återkomma till riksdagen med för-

slag om hur oetiska krav på tillgång till genetiska data skulle kunna hindras.

Detta borde riksdagen med anledning av motionen ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91:114).

En proposition från regeringen har aviserats under 1997.

Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade orga-

nismer i kraft. Lagen är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig

utsättning av genetiskt modifierade organismer och när produkter som inne-

håller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden. Lagen syftar

till att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa att

etiska hänsyn tas vid verksamhet med genetiskt modifierade organismer.

Genom denna lag har två EG-direktiv genomförts i svensk lagstiftning. Des-

sa är direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifiera-

de organismer och 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifie-

rade organismer. Båda direktiven är föremål för revideringsarbete.

Socialutskottet anför vidare i denna fråga att utvecklingen inom den me-

dicinska och biologiska forskningen är snabb. Detta skapar nya möjligheter

för hälso- och sjukvården men också nya och svåra etiska problem. Socialut-

skottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad

politik i dessa frågor.

Utgångspunkten, menar utskottet, måste vara alla människors lika värde.

Utskottet konstaterar vidare att arbetet inom Europarådet, i vilket samtliga

EU-länder är medlemmar, har lett fram till en konvention om mänskliga

rättigheter och biomedicin. Den 20 mars 1997 beslöt regeringen att under-

teckna Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin.

Konventionen är det första bindande internationella instrumentet för skydd

av människor i samband med forskning och hälso- och sjukvård. Konventio-

nen innehåller bestämmelser om samtycke vid medicinsk behandling, skydd

av personer som deltar i forskning, och då med särskild vikt på skydd av

personer som själva inte är i stånd att samtycka. Enligt konventionen får

produktiva genetiska test endast utföras av medicinska skäl eller i samband

med medicinsk forskning. Konventionen kommer i ett senare skede att byg-

gas ut med fylligare ställningstaganden i en rad frågor, som forskning på

människa, skydd av foster, transplantationsfrågor och genetiska tester.

Europarådets arbete med dessa frågor fortsätter anför socialutskottet och

menar att yrkandet i huvudsak är tillgodosett.

Utrikesutskottet noterar socialutskottets uppfattning. Utskottet konstaterar

att eftersom samtliga EU-länder även är medlemmar av Europarådet gäller

det av Europarådet antagna regelverket för samtliga EU-länder. Utskottet

utgår ifrån att medlemsländerna respekterar de åtaganden de gjort inom

Europarådet och anser att det ej är erforderligt att införa särskilda regler i

denna fråga i grundfördragen.

Utskottet anser att motion U515 (kd) yrkande 40 därmed är besvarad.

I motion U794 (v) yrkandena 7 och 8 anförs att bevisföringen skall vara

omvänd vid tillämpning av art. 100a, vilken också kallas miljögarantin, samt

att en särskild instans inrättas i EG-domstolen för ärenden som gäller imple-

mentering av denna bestämmelse.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande till utrikesutskottet följande:

Förslaget att införa en miljöinstans behandlades i 1995/96:KU5y. Utskottet

framhöll att frågor om ändringar i EG-rätten i detta syfte bör behandlas i

anslutning till de materiella bestämmelserna om varurörlighet och inte som

en fråga om domstolens handlingsutrymme. Domstolen har att tillämpa den

rätt om bl.a. varors fria rörlighet som i behörig ordning beslutas inom EG.

Frågor om innehållet i denna rätt ligger inte inom utskottets beredningsom-

råde. Utskottet fann därför inte skäl att förespråka en så genomgripande

förändring av domstolens sammansättning och uppgifter som införande av en

ämnesinstans för ett visst sakområde skulle innebära.

Av nämnda skäl motsätter sig konstitutionsutskottet förslagen i motion U794

(v) att i miljöärenden införa en omvänd bevisföring (yrkande 7) och att inrät-

ta en särskild miljöinstans (yrkande 8).

Jordbruksutskottet noterar - liksom regeringen i skrivelsen - att det irländska

utkastet till nytt fördrag innehåller förslag till vissa nya skrivningar i arti

100a.

Utrikesutskottet noterar vad konstitutions- och jordbruksutskotten anfört och

konstaterar att den nuvarande artikel 100a i tredje stycket fastslår att kom-

missionen i sina förslag om hälsa, miljö och säkerhet samt miljö- och kon-

sumentskydd skall utgå från en hög skyddsnivå. Vidare kan utskottet konsta-

tera att enligt artikel 100a kan ett medlemsland, som önskar tillämpa natio-

nella bestämmelser, åberopa väsentliga behov (bl.a. att "skydda människors

.... hälsa") enligt artikel 36 eller miljö- och arbetsmiljöskydd som motiv för

att bibehålla eller införa dessa hårdare nationella bestämmelser.

Därmed kan utskottet konstatera att ett antal kriterier för undantag från den

fria rörligheten för varor existerar, samtliga av icke-ekonomisk natur. Dessa

gör det möjligt att göra nationella undantag från förbudet på den inre mark-

naden mot handelshindrande åtgärder.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U794 (v) yrkandena 7 och 8.

I motion U510 (mp) yrkas att Sverige skall driva djurskyddsfrågorna under

regeringskonferensen.

Inledningsvis kan noteras att både utrikesutskottet och jordbruksutskottet

vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonfe-

rens 1996 framhöll betydelsen av att djurskyddsfrågorna får en mer framträ-

dande ställning inom EU (1995/96:UU13).

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det instämmer i vad som anförs i

motion U510 att det är angeläget att införliva krav på djurskydd och djurhäl-

sa i Romfördraget. Jordbruksutskottet framhåller vidare att regeringen i den

nu behandlade skrivelsen anför att Sverige har drivit frågan om ett förstärkt

djurskydd i EU:s regeringskonferens. Den svenska ståndpunkten är att för-

dragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan som

levande varelser. Utskottet förutsätter att regeringen också fortsättningsvis

driver djurskyddsfrågorna i förhandlingsarbetet och föreslår att motion U510

(mp) med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utrikesutskottet avstyrker på grundval av det anförda motion U510 (mp).

Öppenhet och institutionella frågor

I motion Jo729 (fp) yrkande 3 föreslås att en europeisk offentlighetsprincip

införs. I motion U515 (kd) yrkande 9 efterlyser motionärerna ett riksdagens

tillkännagivande om vikten av att EU präglas av mer öppenhet och insyn

samt att regeringen verkar för detta i regeringskonferensen.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande 1996/97:KU8y att Sverige i

september 1996 i regeringkonferensen presenterade ett förslag till traktatreg-

lering av principen om handlingsoffentlighet. Utskottet noterar att det ir-

ländska ordförandeskapets fördragsutkast innehöll förslag som är mindre

långtgående än det svenska förslaget men mer omfattande än vad flera med-

lemsländer förespråkat. Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel

att medborgarna skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undan-

tagen från huvudregeln skall beslutas av varje institution i dess arbetsord-

ning. Dock ges rådet en möjlighet att fastställa allmänna principer och be-

gränsningar i en rådsförordning. Utskottet framhåller att regeringen till riks-

dagen redovisat att Sverige står fast vid sitt förslag och därvid anfört att rå

måste fastställa principer för, och begränsningar i, öppenhetsprincipen. Re-

geringen menar att detta kan inte endast utgöra en möjlighet för rådet, såsom

föreslås i det irländska fördragsutkastet.

Konstitutionsutskottet anför vidare följande:

Utskottet ställer sig helt bakom det förslag som regeringen lagt fram i för-

handlingarna. Utskottet delar regeringens uppfattning att hittills uppnådda

resultat i förhandlingarna inte är fullt tillfredsställande från svensk utgångs

punkt och stödjer därför regeringens ansträngningar att nå längre. Med detta

ställningstagande tillgodoses motionerna Jo729 yrkande 3 från Folkpartiet

och U515 yrkande 9 från Kristdemokraterna.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och anser att mo-

tionerna Jo729 (fp) yrkande 3 och U515 (kd) yrkande 9 är besvarade.

Enligt motion K412 (mp) bör ett första led vad gäller öppenhet och insyn i

EU vara att undanta Europeiska unionens rättsliga dokument från upphovs-

rätt.

Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande till utrikesutskottet även den

na fråga och framhåller följande:

- - - EU-handlingar som finns hos svenska myndigheter omfattas av offent-

lighetsprincipen. Denna princip tar över eventuell upphovsrätt. Upphovsrätt

kan alltså aldrig hindra någon att ta del av och sprida information. Däremot

hindrar normalt upphovsrätt exemplarframställning och mångfaldigande. I 1

kap. 9 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

görs emellertid ett undantag för författningar, beslut av myndigheter, yttran-

den av svenska myndigheter och officiella översättningar av sådana doku-

ment. Dessa dokument kan således fritt mångfaldigas. För EG:s officiellt

utgivna författningar (EGT) gäller däremot upphovsrätt. I varje land utses en

distributör, som har ensamrätt till utgivningen av EGT.

Utskottet anser att det är en rimlig princip att rättsliga dokument av det slag

som nu är i fråga fritt skall kunna kopieras. Detta bör även gälla inom EU.

Utskottet utgår från att regeringen är aktiv i denna fråga inom EU.

Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet har anfört och betraktar

motion K412 (mp) som besvarad.

Institutionella frågor

Som framgår av regeringens skrivelse rymmer den institutionella delen av

regeringskonferensens dagordning en rad frågor som berör unionens samtliga

institutioner. De frågor som aktualiseras rör bl.a. de inbördes relationerna

och maktbalansen mellan unionens institutioner, utformningen av beslutssys-

temen inom EU och eventuell förenkling av dessa, balansen mellan med-

lemsländerna och unionen samt mellan rådet och kommissionen. Dessa

frågor berör EU-samarbetet i hela dess vidd. I likhet med regeringen anser

utskottet att inför den förestående utvidgningen är det viktigt att unionens

medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder vilket till stor del sker

genom den pågående regeringskonferensen.

I motion U502 (m) yrkande 5 framhålls att endast en kraftfull union som

väl fullgör sina uppgifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och

vill delta i integrationsarbetet. Även i framtiden måste unionen bygga på

principen om maktdelning, där oberoende institutioner balanserar varandra

(yrkande 5). Kristdemokraterna menar i motion U515 (kd) yrkande 1 att det

på sikt är lämpligt att strukturen med tre pelare i unionssamarbetet försvinner

till förmån för en enhetlig organisation. Partiet anför i yrkande 2 i samma

motion att unionen inom kort måste erhålla de strukturer och beslutsmeka-

nismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomis-

ka välstånd (yrkande 2). I yrkande 3 anförs att Sveriges roll under och efter

regeringskonferensen måste vara att aktivt verka för att samarbetet inom

unionen förstärks (yrkande 3). I motion U516 (s) yrkande 6 framhålls att det

är viktigt att de inslag av mellanstatlighet i samarbetet som nu finns inte

minskar och att Sverige bör verka för att reformeringen av EU skall bygga på

ett mellanstatligt samarbete.

Utskottet har i betänkande 1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens be-

handlat liknande frågor och därvid anfört följande:

Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan med-

lemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild med-

lemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Också varje framtida

fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste god-

kännas av dessa i överensstämmelse med varje medlemsstats konstitutionella

regler. Grunden i samarbetet är alltså strikt mellanstatligt och medlemsstater-

na är i folkrättslig mening suveräna stater. Det som skiljer samarbetet i EU

från traditionellt internationellt samarbete är att det bygger på att de enskil

medlemsstaterna i högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans

beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens institutioner. EU:s

centrala roll i den europeiska utvecklingen bygger på denna unika och i

demokratiska former beslutade kombination av överstatlighet och mellan-

statlighet - varje lands egenart respekteras samtidigt som förutsättningar har

skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden.

Unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin och

välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är enligt

utskottets uppfattning den bästa vägen för att skapa bestående fred och för att

nå en hållbar ekonomisk utveckling som kan lägga en stabil grund för välfär-

den och skapa nya arbetstillfällen.

Utskottet anförde vidare i samma betänkande att:

- - - Sverige vid konferensen skall verka för att EU skall utvecklas till en

effektiv och handlingskraftig organisation för samarbete i alla de frågor som

är av gemensamt intresse för unionens medlemmar och där samverkan syftar

till att förbättra invånarnas trygghet, välfärd och miljö.

I den skrivelse som regeringen (skr. 1995/96:30) tillställde riksdagen inför

regeringskonferensen framhölls - vilket tidigare har anförts i detta betänkan-

de - att den svenska utgångspunkten är att EU också i fortsättningen kommer

att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken med-

lemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå

gemensamma mål. Regeringen anförde även att de små staterna i unionen är

relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relati

ner.

Utskottet ställde sig bakom regeringens bedömning härvidlag.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande över den nu aktuella skrivel-

sen och de ovan nämnda motionerna följande:

den europeiska integrationen var redan från början ett instrument för fred

och säkerhet. Genom demokratiseringen av de östeuropeiska länderna har

förutsättningarna ökat för att genom samarbete och ekonomisk integration

skapa allt större säkerhet i Europa. Utvidgningen av EU är i detta samman-

hang av största betydelse. Det framhålls också i skrivelsen att samarbetet

inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom gemensamma åtgär-

der på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemensamma angelägen-

heter. En fördjupning av samarbetet kan inom vissa områden bidra till att

målen förverkligas snabbare och effektivare. Samtidigt finns det frågor som

bäst hanteras genom beslut på nationell nivå.

Utskottet kan ställa sig bakom skrivelsens allmänna syn på EU:s utveckling.

Den stämmer också väl överens med den uppfattning som framförs i motion

U515 yrkandena 2 och 3 av Kristdemokraterna.

Utskottet har vidare samma uppfattning som Bengt-Ola Ryttar (s) i motion

U516 att det är viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeis-

ka demokratier. Däremot vore det enligt utskottets mening oklokt att nu låsa

sig för att inte inom vissa områden kunna öka inslagen av överstatligt samar-

bete, om detta bedöms som nödvändigt för att uppnå målen för samarbetet.

Detta betyder inte att utskottet förespråkar en utveckling i federalistisk rikt

ning. Motion U516 yrkande 6 bör följaktligen avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet anfört och vill för sin del

framhålla följande.

Som framgår av detta betänkande finns det en samsyn mellan regeringen

och riksdagen om ett antal reformer som syftar till att förbereda unionen för

utvidgningen och föra den närmare medborgarna. Det gäller även avseende

åtgärder som syftar till ett effektivt och sammanhängande samarbete i utri-

kes- och säkerhetspolitiska samt i inrikes och rättsliga frågor. Målsättningen

med reformerna av grundfördragen är att unionen skall kunna fullgöra sina

centrala målsättningar väl, bana väg för en utvidgning och förse unionen med

effektiva instrument.

Utskottet förordar, till skillnad från motionärerna bakom motion U515

(kd) yrkande 1, emellertid ej en enhetlig pelarstruktur. Den nuvarande pelar-

strukturen med den första pelaren som ett samarbete av huvudsakligen över-

statlig karaktär samt andra och tredje pelarna av övervägande mellanstatlig

karaktär är både ändamålsenlig och flexibel. Utskottet utesluter emellertid

inte - vilket har framhållits tidigare i detta betänkande - att samarbetet i

vissa stycken kan behöva genomgå förändringar genom att samarbetsområ-

den som i dag är mellanstatliga kan behöva övergå till det överstatliga sam-

arbetet i den första pelaren liksom att områden som i dag är överstatliga kan

behöva återföras till den nationella nivån.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U502 (m) yrkande

5 och U515 (kd) yrkandena 2 och 3 som besvarade.

Motionerna U515 (kd) yrkande 1 och U516 (s) yrkande 6 avstyrks.

Flera motioner föreslår konkreta reformer av strukturer samt arbets- och

beslutsformer inom Europaparlamentet, domstolen, rådet, kommissionen och

regionkommittén.

I skrivelse 1995/96:30 (bet. 1995/96:UU13, rskr. 1995/96:199) med an-

ledning av EU:s regeringskonferens anförde regeringen följande angående de

gemensamma institutionernas ställning i samarbetet:

Det är av särskild vikt att regelverket tolkas och tillämpas på ett enhetligt s

inom hela unionen. En enhetlig tillämpning av det gemensamma regelverket

förutsätter starka, effektiva och oberoende institutioner för verkställighet,

kontroll och revision, tvistlösning samt beivrande av brott mot gemenskaps-

rätten och missbruk av gemenskapens medel. Av detta följer att Sverige bör

slå vakt om en fortsatt stark roll för kommissionen, revisionsrätten och dom-

stolen inom EU-samarbetet.

Regeringen anförde i samma skrivelse angående beslutsformerna inom unio-

nen följande:

Beslutsprocedurerna i rådet och parlamentet är i dag många och utomordent-

ligt komplicerade. Detta är ett demokratiskt problem som också hämmar

effektiviteten i beslutsfattandet. Regeringen avser under regeringskonferen-

sen verka för färre och enklare beslutsprocedurer och att beslutsfattandet

effektiviseras. Rådets arbetsformer bör reformeras i syfte att förbättra möj-

ligheterna till välgrundade ställningstaganden i huvudstäderna efter samråd

med parlamentariska organ.

I motion U515 (kd) yrkande 10 anförs att Europaparlamentets roll i den

lagstiftande processen borde förstärkas så att dess roll blir mer jämbördig

rådets i detta sammanhang. Vidare anförs i yrkande 11 att de nuvarande olika

lagstiftande procedurerna måste reduceras och förenklas. Även i motion U15

(kd) yrkande 5 i berörd del anförs att Europaparlamentets roll bör göras mer

jämställd med rådets i lagstiftningsprocessen.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt betänkande följande med anledning av

dessa yrkanden:

Utskottet kan konstatera att regeringskonferensens förhandlingar om Euro-

paparlamentets ställning hittills har lett fram till resultat som stämmer väl

överens med de svenska målsättningarna om en fortsatt betydelsefull roll för

parlamentet i beslutsprocessen och en förenkling och effektivisering av dess

medverkan i denna process. I det irländska fördragsutkastet fastslås att ett

starkt Europaparlament är en grundläggande del av en demokratisk union.

Europaparlamentets befogenheter bör därför befästas när det gäller både dess

politiska och lagstiftande verksamhet. Antalet lagstiftningsförfaranden mins-

kar i huvudsak till tre: medbeslutande, rådfrågning och samtycke. Medbeslu-

tandeförfarandet rationaliseras och parlamentet jämställs med rådet. Utskot-

tet anser det tillfredsställande att dessa förslag har tagits fram och fått ett

brett stöd i regeringskonferensen.

Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet har anfört och betraktar

motion U515 (kd) yrkandena 10 och 11 och motion U15 (kd) yrkande 5 i

berörd del som besvarade.

I samma motion yrkande 12 anförs att Sverige bör motarbeta en övre gräns

för antalet ledamöter i Europaparlamentet och i motion U15 (kd) yrkande 5 i

berörd del att Sverige bör verka för att mindre medlemsländers nationella

politiska situation återspeglas i representationen till Europaparlamentet.

Konstitutionsutskottet anför med avseende på detta yrkande följande:

När det gäller antalet ledamöter i Europaparlamentet uttalades i riksdagsbe-

slutet med anledning av regeringens skrivelse om regeringskonferensen att

det är viktigt att de små staternas befolkning representeras så att den natio-

nella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot denna bak-

grund ifrågasattes det lämpliga i att sätta ett tak på 700 personer, som bl.a.

föreslagits av Europaparlamentet och av en majoritet i reflektionsgruppen.

Av väl så stor vikt som ledamotsantalet var enligt konstitutionsutskottet att

arbetet organiseras effektivt. I det irländska utkastet föreslås nu att i över-

ensstämmelse med Europaparlamentets uppfattning en övre gräns fastställs

till 700 ledamöter. Utskottet vill inte motsätta sig ett tak på omkring 700

ledamöter under förutsättning av att det vid fördelningen av platserna fortfa-

rande på lämpligt sätt tas hänsyn till folkmängden, samtidigt som det garan-

teras att de stater som har lägst folkmängd blir adekvat representerade.

Utrikesutskottet delar denna bedömning och betraktar U515 (kd) yrkande 12

och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del som besvarade.

Vad gäller rådet anförs i motion U515 (kd) yrkande 15 att de mindre länder-

nas relativt starka ställning skall bibehållas. I yrkande 17 anförs att majori-

tetsbeslut måste användas i högre grad vid beslut i rådet. I motion U15 (kd)

yrkande 5 i berörd del anförs att nya röstviktningar inte får innebära att de

stora länderna får en större tyngd på bekostnad av de mindre.

Konstitutionsutskottet framhåller, med anledning av dessa motioner, följan-

de:

Inför en kommande utvidgning av Europeiska unionen framstår de frågor

som hänger samman med rådets beslutsregler som några av regeringskonfe-

rensens viktigaste och svåraste. Det handlar om en besvärlig avvägning mel-

lan effektivitetssynpunkter och hänsynstagande till medlemsstaternas, inte

minst de mindre ländernas, nationella intressen. En viss koppling torde också

finnas till diskussionerna om flexibel integration.

Några förslag till fördragsändringar har ännu inte lagts fram av ordförande-

skapet. I förhandlingarna har det stora flertalet medlemsstater ställt sig bak-

om tanken på en försiktig utvidgning av området för beslut med kvalificerad

majoritet. Det råder dock enighet om att ställningstagandena i vissa centrala

frågor alltjämt måste ske med enhällighet. I röstviktningsfrågan finns bland

de större medlemsstaterna ett naturligt intresse av att lägga större tyngdpunkt

på befolkningskriteriet. De mindre staterna är av lika naturliga skäl ovilliga

att gå med på en omviktning av rösterna. De är däremot mer öppna för en

diskussion av alternativet dubbel majoritet, dvs. en ordning där majoritets-

reglerna inte bara skall avse rösterna i rådet utan också antalet invånare i de

länder som står bakom beslutet.

De svenska utgångspunkterna för förhandlingarna i dessa frågor bör alltjämt

vara giltiga. En ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet på

vissa områden bör således kunna övervägas. I fråga om röstviktningen är det

viktigt att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små

medlemsstater inte undermineras. I utvidgningsperspektivet bör Sverige

därför i första hand verka för en extrapolering av dagens system men ha en

viss beredskap för en diskussion om dubbel majoritet och om en omviktning

av rösterna. Med det anförda bör motionerna U14 yrkande 5 (delvis) av

Folkpartiet och U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkandena 15 och 17 av

Kristdemokraterna vara tillgodosedda.

Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet anfört och vill för sin del

erinra om att det ställt sig bakom regeringens förslag att fler beslut bör fatt

med kvalificerad majoritet när det gäller beslut inom den gemensamma utri-

kes- och säkerhetspolitiken, dock med bibehållen rätt att använda vetot i

frågor av vital nationell betydelse.

Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att motionerna U515 (kd)

yrkandena 15 och 17 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del är besvarade.

I motion U515 (kd) yrkande 16 föreslås att ordförandeskapsperioden i rådet

förlängs till ett år.

Konstitutionsutskottet menar i sitt yttrande att frågan om en förlängning av

ordförandeperioden som tas upp av Kristdemokraterna i motion U515 yrkan-

de 16, saknar aktualitet i förhandlingarna. Utskottet anför att motionen inte

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och vill för sin

del framhålla att på sikt - med ett stort antal medlemsländer - kommer ord-

förandeskapsperioderna att infalla med många års mellanrum såvida en ord-

förandeskapsperiod om sex månader bibehålls. För vissa länder kan även

arbetsbördan med ett ordförandeskap bli alltför betungande. Från svensk sida

bör det därför finnas beredskap att överväga alternativa modeller som t.ex.

lagordförandeskap för att dela på den samlade arbetsbördan och samtidigt

erhålla bättre kontinuitet i ordförandeskapsarbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 16.

Även kommissionen är föremål för uppmärksamhet i motion U515 (kd). I

yrkande 18 framförs förslaget att kommissionens ordförande skall nomineras

av Europeiska rådet och att denne skall godkännas i en votering i Europapar-

lamentet innan kommissionen i övrigt utses. I yrkande 19 i samma motion

förordar motionärerna att hela kommissionen skall godkännas av Europapar-

lamentet.

Utrikesutskottet har med anledning av yrkande 18 inhämtat att förslag med

denna innebörd har framförts av vissa länder i regeringskonferensen och att

förslaget har avvisats av Sverige och andra medlemsländer.

Utskottet delar regeringens ståndpunkt att Europeiska rådet ej bör ha en

roll när det gäller att nominera kommissionens ordförande. Utskottet noterar

att enligt artikel D i fördraget om Europeiska unionen ligger utnämningar ej

inom Europeiska rådets ansvarsområde. Utskottet ser ingen anledning att

ändra den nu gällande ordningen härvidlag.

Utskottet anser heller inte att Europaparlamentet bör genomföra en sär-

skild votering för att godkänna eller förkasta den nominerade kandidaten till

posten som ordförande i kommissionen. Enligt den ordning som nu gäller

enligt artikel 158 i Romfördraget skall ordföranden och övriga ledamöter av

kommissionen som nominerats, dvs. kommissionen som kollektiv, samfällt

godkännas vid särskild votering i Europaparlamentet. Därefter utses kom-

missionens medlemmar i samförstånd av medlemsstaternas regeringar. Den

ordning som föreslås i motionen skulle emellertid tilldela Europaparlamentet

en roll som ligger nära den som nationella parlament har när regeringsbildare

utses. Utskottet menar att enär samarbetet i grunden är mellanstatligt och

äger rum mellan suveräna regeringar skulle ett införande av parlamentaris-

mens princip vid utnämning av kommissionens ordföranden förändra samar-

betets karaktär i denna del och innebära att kommissionen mer får karaktär

av federal regering snarare än det exekutiva organ det i dag är.

Vad gäller yrkande 19 kan utskottet konstatera att den ordning som motio-

närerna förordar redan är gällande. Innebörden av den ordningen är att med-

lemsländernas regeringar har ansvaret för nominering och slutligt beslut vad

avser utnämning av ordförande och övriga ledamöter i kommissionen.

Därmed avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 18 och betraktar yr-

kande 19 som besvarad.

I motion U515 (kd) yrkande 20 anförs att varje medlemsland skall vara re-

presenterat i kommissionen. Det sistnämnda förslaget upprepas även i mo-

tion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande följande:

Som framhålls i de svenska utgångspunkterna inför regeringskonferensen är

det viktigt att kommissionen är handlingskraftig och effektiv. Detta skulle

möjligen tala för en begränsning av antalet kommissionärer. Samtidigt är det

betydelsefullt bl.a. för förankringen hos allmänheten av kommissionens

arbete att en företrädare från varje medlemsland finns i kommissionen. Detta

är också den inställning som den svenska regeringen gett bestämt uttryck för

i förhandlingarna. Utskottet delar denna uppfattning. Därmed tillgodoses

motionerna U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkande 20 från Kristdemokra-

terna.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar där-

med motionerna U515 (kd) yrkande 20 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del

som besvarade.

I motion U515 (kd) yrkande 14 anförs vidare att domstolens starka roll måste

bibehållas och i motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del att varje medlem-

sland skall tillsätta en domare.

I sitt yttrande anför konstitutionsutskottet följande:

Utskottet anser att den svenska utgångspunkten alltjämt skall vara en fortsatt

stark och oberoende domstol. Detta innebär att Sverige i princip har en posi-

tiv inställning till en utsträckning av domstolens behörighet på vissa områ-

den. Motionerna U515 yrkande 14 och U15 yrkande 5 (delvis) från Kristde-

mokraterna är därmed tillgodosedda.

Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets bedömning och anser att

motionerna U515 (kd) yrkande 14 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del är

besvarade.

I samma motion anförs att regionernas kommitté inte längre bör dela sekre-

tariat och budget med den ekonomiska och sociala kommittén (yrkande 21)

samt att betänkanden från regionernas kommitté skall delges Europaparla-

mentet som även bör få möjlighet att rådfråga regionernas kommitté på eget

initiativ (yrkande 22).

Konstitutionsutskottet framhåller följande i sitt yttrande angående dessa

yrkanden i motion U515 (kd):

En förstärkning av regionkommitténs ställning är inget primärt svenskt in-

tresse. Utskottet anser liksom föregående år att frågan om regionernas infly-

tande i första hand bör lösas nationellt. Utskottet anser att motion U515

yrkandena 21 och 22 från Kristdemokraterna bör avstyrkas.

Finansutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:FiU3y med anledning av yrkan-

de 21 i motion U515 (kd) följande:

Enligt protokoll 16, som omfattas av Maastrichtfördraget, skall ekonomiska

och sociala kommittén och regionkommittén ha en gemensam organisa-

tionsstruktur. Ekonomiska och sociala kommittén, Ecosoc, är reglerad i

Romfördraget. Ledamöterna representerar arbetstagare, arbetsgivare och

allmänna samhällsintressen.

När regionkommittén inrättades fick ekonomiska och sociala kommittén i

uppdrag att administrativt organisera verksamheten. Därmed kunde man

snabbt komma i gång med arbetet utan att för den skull dubblera de admi-

nistrativa resurserna.

Utifrån de synpunkter finansutskottet har att företräda vill utskottet erinra o

att en uppdelning av den administrativa organisationen kan vara kostnadsdri-

vande. Som utskottet redan påpekat driver Sverige en återhållsam budget-

politik inom EU, och utskottet har tidigare kraftigt understrukit att uppfölj-

ningen av effektiviteten av EU:s regelverk måste ges hög prioritet (prop.

1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5).

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande

21 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av konstitutionsutskottet

och finansutskottet och avstyrker motion U515 (kd) yrkandena 21 och 22.

Motionären bakom motion K913 (m) yrkande 1 framhåller att det finns be-

hov för väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande av nya EU-regle

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att några regler för hur lång tid

som högst får förflyta innan ett direktiv skall vara genomfört i nationell

lagstiftning inte finns. Frågan bedöms från fall till fall mot bakgrund av bl.a

direktivets omfattning. När det gällde ett omfattande direktiv såsom det s.k.

datadirektivet har medlemsländerna fått tre år på sig att omsätta det i natio-

nell lagstiftning. Utskottet anser inte att frågan är av det slaget att regerin

bör ta något initiativ till reglering. Konstitutionsutskottet anser att motione

bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har ingen annan mening och avstyrker motion K913 (m)

yrkande 1.

I motion U12 (mp) yrkande 2 menar motionärerna att regeringskonferensen

leder till att EU kommer att få ett nytt innehåll och en ny politisk funktion,

vilket motiverar att resultatet blir föremål för en folkomröstning. Även i

motion K605 (mp) anförs att en folkomröstning bör hållas om resultatet av

EU:s regeringskonferens och motionärerna hänvisar till att folkomröstningar

kommer att äga rum i flera andra medlemsländer. Enligt motion U516 (s)

yrkande 3 skall en folkomröstning hållas, om regeringskonferensen leder till

icke betydelselösa förändringar.

Konstitutionsutskottet anför med anledning av dessa motioner att utskottet

anser det ännu vara för tidigt att ta ställning till frågan om folkomröstning

med anledning av eventuella fördragsändringar. Utskottet anser att motioner-

na bör avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och avstyrker

därmed motionerna U12 (mp) yrkande 2, K605 (mp) och U516 (s) yrkande 3.

5.3 Unionens utvidgning och integrationen av länderna i

Central- och Östeuropa

Skrivelsen

Regeringen anför inledningsvis i denna del att EU:s utvidgning under 1996

har prioriterats högt av den svenska regeringen. Regeringen betraktar ut-

vidgningen som en förutsättning för att skapa en europeisk freds- och säker-

hetsordning, för att åstadkomma ett enat Europa utan skiljelinjer, samt för att

stödja reformprocessen i de central- och östeuropeiska länderna.

De länder i Central- och Östeuropa som har ansökt om EU-medlemskap

och som genom s.k. Europaavtal erhållit ett medlemskapsperspektiv är: Bul-

garien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien,

Tjeckien och Ungern. Malta har tidigare tillsammans med Cypern varit kan-

didatland, men under hösten 1996 tillträdde en ny regering, som beslöt att

frysa landets medlemskapsansökan. Malta ingår därför tills vidare inte i

kretsen av kandidatländer. Europeiska rådets möten i Florens och Dublin gav

inte några nya signaler om utvidgningen mer än att den pågående processen

gavs fortsatt stöd. Europeiska rådets möte i Dublin befäste emellertid ytterli-

gare strävan att den inledande fasen av förhandlingarna med länderna i Cen-

tral- och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingar med Cypern

(och Malta) inleds sex månader efter det att regeringskonferensen avslutas, i

enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Madrid 1995. Vid

mötet i Dublin välkomnade Europeiska rådet också kommissionens avsikt att

lämna förslag till en förstärkt förmedlemskapsstrategi, dvs. den strategi som

syftar till att underlätta kandidatländernas medlemskapsförberedelser.

Kommissionen har under 1996 upprättat en intern organisation med ansvar

för att hantera de utvidgningsrelaterade frågorna, där samtliga berörda gene-

raldirektorat medverkar. Detta underlag skall presenteras av kommissionen

när den pågående regeringskonferensen har avslutats. Därefter kommer rådet,

med beaktande av kommissionens utlåtanden, att snarast fatta nödvändiga

beslut för att påbörja förhandlingarna med de aktuella länderna.

Regeringen framhåller i skrivelsen att något beslut om hur förhand-

lingsstarten skall ske ännu inte finns. För svensk del har det varit en viktig

fråga, framhåller regeringen, att driva linjen om en samtidig förhandlingsstart

för alla kandidatländer. En samtidig start håller reformprocessen levande hos

samtliga kandidater och främjar stabilitet och säkerhet i länderna i Central-

och Östeuropa. Sett ur svenskt perspektiv är det en självklarhet att alla lände

skall ges möjlighet att inleda förhandlingar. Varje land skall dock förhandla

efter egna förutsättningar, anför regeringen, vilket kan medföra olika för-

handlingstakt och att länder upptas som medlemmar vid olika tidpunkter.

Själva EU-medlemskapet vinns på kandidatlandets egna meriter, menar

regeringen. Viktiga i sammanhanget är de kriterier som fastslogs vid Europe-

iska rådets möte i Köpenhamn 1993. Dessa kriterier omfattar krav på ett

demokratiskt rättssamhälle, respekt för mänskliga rättigheter och skydd av

minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera kon-

kurrens- och marknadskrafter inom unionen samt förmåga att uppfylla med-

lemskapets förpliktelser inklusive målen för en politisk, ekonomisk och

monetär union.

Från utvidgningssynpunkt är det viktigt att även unionens medlemsländer

vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder, framhåller regeringen i skrivelsen.

Detta sker till stor del genom den pågående regeringskonferensen. Regering-

en menar att det därutöver är angeläget att de politikområden som tillsam-

mans upptar drygt 80 % av EU:s budget - jordbrukspolitiken samt regional-

och strukturpolitiken - reformeras för att möta behoven i en utvidgad union.

För medlemsstaternas del är den primära målsättningen att i så stor ut-

sträckning som möjligt förbereda kandidatländerna för den framtida utvidg-

ningen. Regeringen anför att ansvaret för att de objektiva kriterierna blir

uppfyllda vilar ytterst på kandidatländerna själva men Sverige, liksom övriga

EU-länder, har uttryckt stor beredskap att bistå i denna process.

Inom ramen för Europaavtalen har Sverige under året fortsatt att verka för

ett förbättrat marknadstillträde i EU för vissa jordbruksprodukter från kandi-

datländerna som en följd av EU:s utvidgning den 1 januari 1995 med Fin-

land, Sverige och Österrike samt resultatet av Uruguayrundans avslutning.

Regeringen menar att den dellösning som uppnåddes under hösten endast

kan betraktas som ett steg på vägen.

Vitboken för laganpassning har visat sig vara ett användbart instrument för

kandidatländerna i deras arbete med anpassningen till regelverket på den inre

marknaden, framhåller regeringen vidare. I början av året öppnade kommis-

sionen ett särskilt kontor (TAIEX) med uppgift att bistå länderna i denna

process. Biståndet lämnas främst i form av förmedling av experthjälp samt

informationsutbyte.

Regeringen framhåller att Sverige aktivt har verkat för att förstärka för-

medlemskapsstrategin så att denna avspeglar den snabba utveckling som ägt

rum i flertalet kandidatländer på senare år. Regeringen vill mot den bakgrun-

den betrakta det som ett steg i rätt riktning att Europeiska rådet vid mötet i

Dublin uppmärksammade kommissionens avsikt att presentera en förstärkt

strategi i samband med bl.a. att länderyttrandena läggs fram.

Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att inom ramen för regeringskon-

ferensen länkas EU:s utvidgning samman med flera av de frågor som konfe-

rensen behandlar. Utvidgningen präglar arbetet i konferensen. Snart sagt

varje fråga som behandlas i regeringskonferensen kan bidra till att bana väg

för den framtida utvidgningen. Detta gäller inte minst behandlingen av de

institutionella frågorna, som är inriktad på att utforma effektivare besluts-

former och samarbetsstrukturer.

Motionerna

I ett flertal motioner understryks vikten av att Europeiska unionen står öppen

för medlemskap för kandidatländerna i Öst- och Centraleuropa och att integ-

rationen fortskrider med länder i Östeuropa som inte är aktuella för medlem-

skap.

I Centerpartiets partimotion U802 (c) från allmänna motionstiden anförs

att det är en historisk uppgift att inlemma de nu självständiga staterna i Öst-

och Centraleuropa i samarbetet med väst, på samma sätt som EG en gång

inlemmade Grekland, Spanien och Portugal när de gamla högerdiktaturerna

fallit i dessa länder. De f.d. fascistdiktaturerna har successivt kunnat utveck

las till fungerande demokratier med EU som en stabiliserande och pådrivan-

de faktor. Motionärerna framhåller att för Centerpartiet finns ingen viktigare

fråga för Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen med kandi-

datländerna i Öst- och Centraleuropa. Partiet vill därför understryka, att

arbetet med att förbereda EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa, in-

klusive de baltiska länderna och Cypern, måste ges en central plats i unio-

nens löpande arbete. Partiet understyrker även vikten av att förhandlingspro-

cessen inleds samtidigt för alla kandidatländer. Detta är av särskild betydelse

för Estland, Lettland och Litauen. Centerpartiet framhåller även att det är av

yttersta vikt att unionens politiska och ekonomiska samarbete med Ryssland

fortsätter att utvecklas parallellt med utvidgningsprocessen och begär ett

riksdagens tillkännagivande om de åtgärder som krävs för att påskynda EU:s

utvidgning österut (yrkande 3).

I Moderata samlingspartiets partimotion U502 (m) från allmänna motions-

tiden framhålls att förhandlingarna bör inledas samtidigt med alla tolv ansö-

karländer. Takten i förhandlingarna och tidpunkten för medlemskapet får

avgöras av det enskilda ansökarlandets egna meriter, inte av geopolitiska

föreställningar. Motionärerna yrkar att det i regeringskonferensen skyndsamt

läggs fram förslag till förändrade beslutsregler så att utvidgningsprocessen

kan inledas helst redan 1997 och att utvidgningen skall ha högsta prioritet i

konferensen (yrkande 1).

Folkpartiet betonar i partimotion U509 (fp) från allmänna motionstiden,

yrkande 1 (delvis) att östutvidgningen bör ges en hög prioritet. Även i

kommittémotion U812 (fp) från allmänna motionstiden, yrkande 4 framhåller

Folkpartiet att östutvidgningen är den viktigaste av alla de uppgifter som

unionen i dag står inför. Motionärerna bakom motion Jo729 (fp) yrkande 4

från allmänna motionstiden framhåller för sin del att genom att låta länderna

i Öst- och Centraleuropa, däribland de baltiska staterna, bli medlemmar i EU

främjas en positiv miljöutveckling i hela Europa. Utvidgningen är den bästa

garantin för demokrati, fred och stabilitet i de berörda länderna och därmed

gynnas också miljöarbetet. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagi-

vande om vad i motionen anförts om vikten av att utvidga EU med fler

medlemsstater.

I motion U14 (fp) yrkande 5 med anledning av regeringens skrivelse samt i

motion U509 (fp) yrkande 1 (delvis) framhålls att det finns ett omfattande

behov av reformer för att möjliggöra utvidgningen. En huvudfråga är att en

union med 25-30 medlemmar behöver ett annat system för beslutsfattande

än det som en gång byggdes upp för en gemenskap med 6 medlemmar. Det

blir ohanterligt att bibehålla en omfattande vetorätt menar motionärerna och

vill inskränka denna till ett fåtal områden. En annan förändring i EU:s be-

slutsregler skulle kunna vara att bakom ett beslut skall inte bara stå den ma-

joritet av rösterna i ministerrådet som föreskrivs utan också länder som re-

presenterar en majoritet av unionens befolkning. Ett införande av denna

princip om dubbla majoriteter skulle underlätta upptagandet av nya med-

lemmar menar motionärerna eftersom man då undviker potentiellt uppslitan-

de diskussioner inför varje ny utvidgningsomgång. Vidare borde Europapar-

lamentets befogenheter förstärkas på ministerrådets bekostnad även om

denna fråga inte är avgörande för nya länders möjlighet att bli medlemmar i

unionen. Det skulle däremot öka det demokratiska inslaget i samarbetet,

menar motionärerna. Slutligen vill motionärerna lyfta fram att förutom änd-

ringar i unionens institutionella arrangemang behövs det ändringar i jord-

brukspolitiken och i regionalpolitiken. Ett bibehållande av de nuvarande

reglerna försvårar eller kanske till och med omöjliggör en östutvidgning

anför motionärerna.

Kristdemokraterna framhåller i motion U515 (kd) yrkande 42 från allmän-

na motionstiden att partiet arbetar för att unionen skall påskynda utvidgning-

en mot Baltikum och övriga Central- och Östeuropa. Detta är av mycket stort

säkerhetspolitiskt intresse för Sverige och övriga Europa. Under tiden fram

till förhandlingar och medlemskap måste unionen fördjupa sitt samarbete

med dessa länder både politiskt och ekonomiskt.

I motion U15 (kd) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl-

komnar motionärerna regeringens ståndpunkt att medlemskapsförhandlingar

skall inledas samtidigt med samtliga kandidatländer för att inte något land

skall bli isolerat och därmed upphöra eller dämpa takten med påbörjade

interna reformer. För Sveriges del är det speciellt viktigt att även fortsätt-

ningsvis bistå de baltiska grannländerna i deras reformprocesser och kandi-

daturer.

Motionärerna bakom U11 (v) yrkande 11 menar att regeringen inte pro-

blematiserar frågan om en utvidgning tillräckligt. De anför att det är viktigt

att de problem som finns med utvidgningen diskuteras öppet och utan

skygglappar. I regeringens skrivelse nämns jordbrukspolitiken och struktur-

fonderna. Motionärerna vill även peka på valutaunionen och att en allt star-

kare integrering mellan VEU och EU kan försvåra en utökning av medlems-

kretsen. Motionärerna vill understryka vikten av ett klargörande av motsätt-

ningen mellan utvidgningen och en fördjupning av EU-samarbetet.

I motion U811 (fp) yrkande 1 från allmänna motionstiden framhålls att ett

stabilt, självständigt och demokratiskt Ukraina på ett avgörande sätt bidrar

till fred och stabilitet i Europa. Motionärerna menar att det därför är viktigt

att utveckla det politiska samarbetet med Ukraina och att stödja den demo-

kratiska utvecklingen och ekonomiska reformer i landet. En politik för ökat

samarbete med och integration i det europeiska samarbetet är därför nöd-

vändig.

I motion U806 (m) yrkande 2 från allmänna motionstiden framhålls att

många barn och ungdomar far illa i de baltiska länderna. Trots omfattande

insatser av frivilliga organisationer, samarbete och bistånd från många länder

går införandet av lagstiftning för att skydda barn och ungdomar i enlighet

med barnkonventionens bestämmelser för långsamt. Motionären vill därför

att som villkor för en anslutning till EU för nya medlemsländer skall dessa ha

vidtagit nödvändiga åtgärder för att FN:s barnkonvention efterlevs i respekti-

ve land.

Utskottets överväganden

Utvidgningen av unionen med länder i Central- och Östeuropa samt Cypern

är en historisk uppgift för EU och dess medlemsländer under de närmaste

åren.

I ett flertal motioner anförs att utvidgningen bör ges hög prioritet. Motio-

närerna bakom motionerna U802 (c) yrkande 3 och U502 (m) yrkande 1

efterlyser åtgärder som påskyndar unionens utvidgning österut och under-

stryker vikten av gemensam förhandlingsstart. I motionerna U509 (fp) yr-

kande 1 (delvis), U812 (fp) yrkande 4 och Jo729 (fp) yrkande 4 framhålls att

östutvidgningen är den viktigaste av alla de uppgifter som unionen i dag står

inför.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Från både riksdagen och regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalats att

integrationen av länderna i Central- och Östeuropa samt Cypern med europe-

iska politiska och ekonomiska strukturer är ett övergripande mål samt att

inledningen av förhandlingarna bör vara gemensam för samtliga kandidat-

länder.

I den särskilda propositionen om samarbetet med Öst- och Centraleuropa

(1994/95:160) framhöll regeringen följande:

EU:s framtida utvidgning med de länder i Central- och Östeuropa som har

eller nu förhandlar om associationsavtal välkomnas. Sverige skall särskilt

arbeta för Estlands, Lettlands och Litauens fulla Europaintegration. Sverige

stöder också EU:s strävan att knyta Ryssland och andra östeuropeiska länder

närmare till det europeiska samarbetet.

I sitt betänkande 1994/95:UU16 framhöll utrikesutskottet att de central- och

östeuropeiska staternas integration i Europa - där också ett framtida med-

lemskap i EU i de flesta fall utgör en konkret målsättning - kan bidra till en

ökad politisk och ekonomisk stabilitet på hela den europeiska kontinenten.

Vidare framhöll utskottet i betänkandet att flera länder i Central- och Öst-

europa har kommit långt i den pågående omvandlingsprocessen. Samarbetet

syftar till att på olika sätt söka befästa denna och bidra till att staterna ka

integreras i ett säkert, demokratiskt samt miljömässigt och socialt bärkraftigt

Europa.

Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade.

EU:s medlemsländer har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för att unionen

står öppen för nya medlemmar och att utvidgningsprocessen fortgår.

Redan vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 slog EU:s

stats- och regeringschefer fast att medlemskap i EU står öppet för alla stater

Europa. Detta grundläggande politiska beslut, som öppnar vägen för nästa

utvidgning av unionen, har sedermera bekräftats av påföljande möten i Euro-

peiska rådet.

Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 fastslogs att ut-

vidgningsprocessen måste fortgå så att alla nödvändiga underlag finns klara

för att förhandlingar skall kunna inledas med kandidatländerna sex månader

efter regeringskonferensens avslutande.

Vid Europeiska rådets möten under 1996 bekräftades Madridmötets slut-

satser, och den pågående processen gavs fortsatt stöd. Europeiska rådets

möte i Dublin i december 1996 befäste ytterligare strävan att den inledande

fasen av förhandlingarna med länderna i Central- och Östeuropa skall sam-

manfalla med att förhandlingar med Cypern inleds sex månader efter att

regeringskonferensen avslutats. Vid mötet i Dublin välkomnade rådet även

kommissionens avsikt att lämna förslag till en förstärkt medlemskapsstrategi

som syftar till att underlätta kandidatländernas medlemskapsförberedelser.

Utskottet vill framhålla att sammanlänkningen av länderna och männi-

skorna i östra och västra Europa, för att på så sätt bana väg för ett ökat väl-

stånd och en allomfattande freds- och säkerhetsordning på den europeiska

kontinenten, är den historiska uppgift som åligger EU och unionens med-

lemsländer. Målet måste vara att göra krig i Europa otänkbart, att befästa

demokratins idé, att säkra kontinentens miljö och att forma ett europeiskt

samarbete för dess medborgare.

Utskottet vill även anföra att utvidgningen är ett historiskt tillfälle för

unionen och dess medlemsländer att bidra till inre stabilitet och välstånd i de

länder som står i begrepp att bli medlemmar i EU. På samma sätt som med-

lemskapet i det dåvarande EG bidrog till att befästa demokratin i de före

detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal under sjuttio- och åttiota-

len bidrar själva integrationsprocessen och möjligheten till medlemskap i EU

till inre politisk stabilitet, till demokratins befästande och till att de nödv

diga ekonomiska reformerna fortskrider. Möjligheten till medlemskap har

som framhålls i motion U802 (c) yrkande 3 både en stabiliserande och en

pådrivande inverkan på de enskilda ländernas inre politiska liv. Det är lätt at

föreställa sig att signaler till något eller några av dessa länder om att med-

lemskap ej är möjligt eller uppskjuts på en osäker framtid skulle kunna riske-

ra att bl.a. leda till att reformarbetet bromsas eller helt stannar upp och att

inre politisk oro uppstår. Det är därför enligt utskottets uppfattning av sär-

skild vikt att det kontinuerligt görs framsteg i utvidgningsprocessen.

Utan att vara en specifik fråga på dagordningen genomsyrar den föreståen-

de utvidgningen arbetet i regeringskonferensen. Vid Europeiska rådets möte i

Turin den 29 mars 1996, vilket utgjorde den officiella startpunkten för rege-

ringskonferensen, framhölls att konferensen innebar en möjlighet för unio-

nen att på ett effektivt sätt ta itu med inre och yttre utmaningar och särskilt

den kommande utvidgningen.

Utskottet vill framhålla att den förestående utvidgningen ställer ökade krav

på unionen och dess institutioner. Konferensens resultat får stor betydelse för

unionens förmåga att möta de framtida utmaningarna. Det är därför av vikt

att regeringskonferensens syfte bl.a. är att bana väg för utvidgningen. Särskil

värdefullt i detta perspektiv är enligt utskottets uppfattning att unionens

medlemsländer förstärker samarbetet i frågor som är angelägna för männi-

skor i hela Europa såsom sysselsättning, miljö, fred och säkerhet.

I skrivelsen framhåller regeringen att den betraktar utvidgningen som en

förutsättning för att skapa en europeisk freds- och säkerhetsordning, för att

åstadkomma ett enat Europa utan skiljelinjer, samt för att stödja reformpro-

cessen i de central- och östeuropeiska länderna. Vidare framhålls att EU:s

utvidgning prioriterats högt av regeringen under 1996 och att en viktig fråga

har varit att driva linjen om en samtidig förhandlingsstart för alla kandidat-

länder.

Enligt utskottets uppfattning måste rättvisa, objektiva och tydliga villkor

gälla som kvalifikationsgrund för medlemskap i unionen. Sådana objektiva

och tydliga villkor utgör de s.k. Köpenhamnskriterierna ) och grundfördragen

samt möjligheterna att uppfylla de åtaganden som baserar sig på det hittills

beslutade och genomförda samarbetet inom unionen, dvs. på förordningar,

direktiv, konventioner samt på gemensamma beslut och åtgärder som gäller

inom det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet och samarbetet inom det

rättsliga och inrikes området. En gemensam förhandlingsstart på denna grund

är mer än en symbol för en strävan att utvidga medlemskapskretsen. Det är

också en tydlig signal om att det land eller de länder som vid en given tid-

punkt uppfyller villkoren för medlemskap även kan bli medlemmar.

Kommissionen är i färd med att ställa samman utlåtanden om kandidatlän-

dernas förmåga att uppfylla de förpliktelser och åtaganden som ett medlem-

skap innebär. Denna detaljerade genomgång ger ett objektivt underlag för att

bestämma i vilken hastighet förhandlingarna med varje land kan föras. Sam-

tidigt måste det tydligt klargöras att medlemskapet står öppet på sikt även för

de länder som vid en given tidpunkt ej visar sig uppfylla de ställda kraven.

Länderna kan därmed själva påverka den fortsatta utvidgningsprocessen.

Moderniseringen, demokratiseringen och de ekonomiska reformerna får inte

försenas eller förhindras även om ett EU-inträde sker vid olika tidpunkter till

följd av olika förhandlingstakt och integrationstakt.

Med vad utskottet här anfört betraktar utskottet motionerna U802 (c) yrkande

3, U502 (m) yrkande 1, U509 (fp) yrkande 1 (delvis), U812 (fp) yrkande 4

och Jo729 (fp) yrkande 4 som besvarade.

Likväl som kandidatländerna måste fortsätta på den ekonomiska reformvä-

gen för att uppnå medlemskap måste de nuvarande medlemsländerna komma

överens om och genomföra interna reformer inom EU för att bana väg för en

utvidgad union. Denna aspekt lyfts fram i motionerna U14 (fp) yrkande 5

och U509 (fp) yrkande 1 (delvis).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det från utvidgningssynpunkt är

viktigt att unionens medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder

vad gäller de institutionella arrangemangen. Det är därutöver viktigt att jord-

brukspolitiken och strukturpolitiken reformeras för att möta behoven i en

utvidgad union. Kommissionen har av Europeiska rådet fått uppdraget att

göra en samlad bedömning av utvidgningens konsekvenser, bl.a. när det

gäller jordbruks- och strukturpolitiken. Reformer av dessa politikområden

kommer att aktualiseras när unionen skall lägga fast sin budget för perioden

år 2000 till 2004. Det är därför nu för tidigt att redovisa någon definitiv

uppfattning om hur omfattande och med vilken inriktning reformerna skall

genomföras. Utskottet kommer att få anledning att återkomma till utvidg-

ningen, de institutionella arrangemangen och jordbruks- och strukturpoliti-

ken i framtida betänkanden.

Motionärerna pekar på vilka konkreta reformer inom det institutionella

området som de önskar se genomförda före en utvidgning. Utskottet vill

anföra att dessa frågor behandlas i den pågående regeringskonferensen och

att de således är under prövning. Det är önskvärt att man där når tillfredsstäl

lande lösningar. Målsättningen bör vara att nå så långt som är förhandlings-

mässigt möjligt i regeringskonferensen för att skapa bästa möjliga förutsätt-

ning för en utvidgning av unionens medlemskrets.

Enligt utskottets mening bör demokratisk kontroll, effektivt beslutsfattande

och legitimitet för unionens beslut vara vägledande för det institutionella

reformarbetet även när unionens medlemsantal växer. Bevarad beslutskraft

parad med legitimitet skapar grunderna för att unionen skall kunna fatta de

beslut som medborgarna kommer att efterfråga.

Utskottet vill framhålla att det ser positivt på regeringens initiativ att ge-

nomföra ett antal utredningar med avseende på utvidgningen. Som regering-

en framhåller i skrivelsen kommer dessa utredningar att belysa utvidgningens

konsekvenser inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk,

regional utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt när det gäller det

rättsliga och inrikes samarbetet. Det är regeringens avsikt att utredningarnas

resultat presenteras under andra halvåret 1997.

Utskottet betraktar därmed motionerna U14 (fp) yrkande 5 och U509 (fp)

yrkande 1 (delvis) som besvarade.

I motionerna U515 (kd) yrkande 42 och U15 (kd) yrkande 3 anförs att under

tiden fram till ett medlemskap måste unionen fördjupa sitt samarbete med

länderna i Central- och Östeuropa både politiskt och ekonomiskt samt även

särskilt bistå de baltiska grannländerna i deras reformprocesser och kandi-

daturer.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vad som anfördes i betänkande

1996/97:UU16:

Den ökade inriktningen av östsamarbetet på sådana projekt som kan länkas

in i förmedlemskapsstrategin innebär automatiskt en gradvis förändring av

samarbetets karaktär. De central- och östeuropeiska staterna blir alltmera

likvärdiga parter. Stödåtgärderna ersätts av reguljärt samarbete. Tendensen är

tydlig då det gäller länder som Polen och Estland, vars andelar av östsamar-

betet nu minskar. Utskottet ser positivt på denna utveckling av samarbetet.

Utskottet ser positivt på regeringens målsättning att i utvecklingsarbetet med

de baltiska länderna och Polen förbereda dessa länder för framtida medlem-

skap. Utskottet har erfarit att det sker dels direkt genom att regeringen erbju

der ett erfarenhetsutbyte vilket är särskilt värdefullt eftersom Sverige har

färska erfarenheter från medlemskapsförhandlingar, dels indirekt genom

Sveriges bistånd för insatser inom exempelvis miljöområdet och genom det

omfattande Östersjösamarbetet. Utrikesdepartementet har enligt vad utskottet

inhämtat utsett en tjänsteman som genom resor och besök inventerar behovet

av insatser i syfte att underlätta ett framtida medlemskap för kandidatländer-

na, med särskild tonvikt på de baltiska staternas behov.

Utskottet vill även erinra om att ett mycket viktigt inslag i arbetet - i vilke

de nuvarande medlemsländerna har ett särskilt ansvar - utgörs av den s.k.

förmedlemskapsstrategin, dvs. den strategi som syftar till att underlätta kan-

didatländernas medlemskapsförberedelser. Hörnstenarna i denna strategi

består av associeringsavtalen mellan unionen och kandidatländerna

(Europaavtalen) samt vitboken för laganpassning, den strukturerade dialogen

mellan medlems- och kandidatländer, biståndsprogrammet PHARE, det

särskilda programmet för att bistå kandidatländerna i anpassningen till regel-

verket för den inre marknaden (TAIEX) samt förbättrat tillträde till EU-

marknaden för vissa produkter från kandidatländerna.

Alla dessa element är enligt utskottets uppfattning värdefulla och bidrar till

att underlätta och påskynda ländernas integration i unionen.

Utskottet betraktar motionerna U515 (kd) yrkande 42 och U15 (kd) yrkande

3 besvarade med vad utskottet anfört.

I motion U11 (v) yrkande 11 anför motionärerna att regeringen inte proble-

matiserar frågan om en utvidgning tillräckligt, och de hävdar att det finns en

motsättning mellan fördjupning och utvidgning när det gäller unionens

framtid.

EU och dess föregångare EG har funnits i fyrtio år. Utvecklingen har under

denna tid inte varit linjär och ej heller helt förutsebar. Trots detta har sama

betet inte bara visat sig vara effektivt i meningen att frågor av gränsöverskri

dande karaktär har kunnat hanteras på ett framgångsrikt sätt inom samarbe-

tet. Unionen och dess föregångare har under denna period även visat sig

kunna ta sig an nya utmaningar, och samarbetet har fördjupats parallellt med

att medlemsantalet har vuxit från sex till femton medlemsstater. När det

gäller fördjupning vill utskottet särskilt peka på genomförandet av tullunio-

nen under sextiotalet, ökningen av Europaparlamentets befogenheter 1975,

enhetsakten som förhandlades i mitten av åttiotalet och som ledde fram till

genomförandet av den inre marknaden den 1 januari 1992 samt Maastricht-

avtalet, som trädde i kraft i november 1993 efter förhandlingar i början av

nittiotalet. Utvidgningar med nya medlemsländer ägde rum 1973, 1981 och

1986.

Inte långt efter de senaste stegen (inre marknadens genomförande och Ma-

astrichtavtalet), som innebar en fördjupning av samarbetet, ägde den senaste

utvidgningen rum, den som innebar att Sverige, Finland och Österrike blev

medlemmar 1995. En ny regeringskonferens pågår och beräknas avslutas

under 1997. Den bedöms leda till ytterligare steg i integrationsprocessen

inför en ny utvidgning som kan äga rum kring sekelskiftet.

Unionens historia visar således, enligt utskottets uppfattning, att fördjup-

ning och utvidgning inte utgör ett motsatspar när det gäller unionens utveck-

ling. Utvidgning och fördjupning äger sällan rum samtidigt i tiden utan ten-

derar snarare att avlösa varandra. Sett över en längre tidsperiod är dessa

processer komplementära vilket visar att unionen är förmögen att klara både

utvidgning och fördjupning och att hantera de problemställningar som dyker

upp i anslutning till varje ny utvidgningsomgång.

Det är förvisso riktigt som motionärerna påpekar att det finns ett antal

problemställningar att hantera även inför den förestående utvidgningen,

liksom det har funnits sådana inför tidigare utvidgningar. Utskottet har ovan

pekat på några, t.ex. den framtida utformningen av jordbruks- och struktur-

politiken. Förhandlingarna kring reformer på dessa områden kommer säkert

att bli långvariga, och olika nationella intressen kommer att ställas mot var-

andra. Det är dock inte första gången i unionens historia detta händer, och

hittills har det alltid varit möjligt att finna kompromisser som har skapat nya

grunder att stå på och fört samarbetet vidare.

Utskottet vill även framhålla att det stora flertalet reformer som aktualise-

ras, inom ramen för regeringskonferensen och andra mer långsiktiga interna

reformprogram, diskuteras i termer av åtgärder som måste vidtas för att un-

derlätta utvidgningen och arbetet inom ett framtida EU med en mycket större

medlemskrets.

Utskottet kan således konstatera att medlemsländerna visar en beredvillig-

het att ta sig an både en fördjupning av samarbetet och en utvidgning av

unionen.

Enligt utskottets mening är det av vikt att båda dessa processer går framåt

och ej stannar upp. Utskottet har tidigare i detta betänkande utförligt redovi-

sat sin syn på utvidgningsprocessen och där betonat att det är en fortlöpande

process som ej bör stanna upp även om en mindre grupp kandidatländer blir

medlemmar i en första omgång. Det är, enligt utskottets uppfattning, även

väsentligt att de nuvarande medlemsländerna fortsättningsvis är öppna för att

göra de anpassningar i samarbetets innehåll och former som krävs för att

bana väg för en större medlemskrets inom unionen.

Utskottet betraktar motion U11 (v) yrkande 11 besvarad med vad som ovan

anförts.

I motion U811 (fp) yrkande 1 framhålls vikten av att den europeiska integra-

tionen även omfattar Ryssland och Ukraina.

Som framhölls i betänkande 1996/97:UU16 om samarbetet med länderna i

Central- och Östeuropa anser utskottet i likhet med regeringen att samarbetet

med Ukraina bör utökas, och utskottet uttryckte även att det ser positivt på

att samarbetet med Ryssland ges en högre prioritet under de förutsättningar

som angivits i proposition 1996/97:1.

Utskottet har vidare erfarit att regeringen lämnar sitt aktiva stöd när det

gäller unionens insatser i - och för - dessa länder. Det har bl.a. gällt part-

nerskaps- och samarbetsavtal med Ukraina, partnerskapsavtal med Ryssland

samt TACIS-programmet som gäller unionens samarbete med samtliga OSS-

länder.

Utskottet anser med det ovan anförda att motion U811 (fp) yrkande 1 är

besvarad.

I motion U806 (m) yrkande 2 anförs att som villkor för en anslutning till EU

för de baltiska staterna skall dessa ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att

FN:s barnkonvention efterlevs i respektive land.

Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i motionen när det gäller

barnens situation i de baltiska länderna. Många värdefulla insatser har gjorts

- inte minst av enskilda organisationer - för att bidra till en förbättring av

dessa barns situation.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att gemensamt för medlemsstater-

na i EU är att de skall hävda respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna

såsom de kommer till uttryck i Europarådets konvention om de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Att dessa villkor är uppfyllda

gäller givetvis för alla kandidatländer inför ett medlemskap.

Att införa särskilda villkor för en mindre grupp kandidatländer, såsom

motionären anför, finner utskottet mindre lämpligt. Samma villkor skall gälla

för samtliga kandidatländer inför ett medlemskap.

Vidare har utskottet inhämtat att utformningen av barnkonventionen är så-

dan att det finns ett betydande bedömningsutrymme när det gäller vad som

krävs för att efterleva den. I stora delar är det fråga om ändamålsparagrafer

och riktlinjebestämmelser som anger vad staterna skall försöka tillgodose

utan att det klart anges hur dessa förpliktelser skall uppfyllas. Det kan därfö

vara svårt att avgöra om en stat bryter mot konventionen eller ej.

Icke desto mindre är det enligt utskottets uppfattning viktigt att länder som

antagit konventionen även lever upp till dess åtaganden. Utskottet menar

därför att från svensk sida bör förpliktelserna i barnkonventionen tas upp, när

tillfälle ges, med kandidatländerna för att fästa uppmärksamheten på dem.

Samtidigt kan en diskussion föras av den närmare innebörden av de åtagan-

den som följer av konventionen samt olika sätt att uppfylla dessa. Till ytter-

mera visso är en av konventionens förpliktelser att bistå andra länder när det

gäller implementeringen.

Utskottet vill även peka på det värdefulla samarbete kring barns situation

och barnfrågor som äger rum med de baltiska staterna inom ramen för ett

projekt som initierats av Nordiska rådet.

Utskottet ser således behov av fortsatta insatser när det gäller barnens rät-

tigheter på grundval av FN:s barnkonvention men menar att det bästa resulta-

tet kan uppnås i en dialog med företrädare för alla kandidatländer - inte

endast de länder som motionären anför - och genom att ge stöd till insatser

inom området.

Utskottet avstyrker därmed motion U806 (m) yrkande 2.

5.4 Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive

den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Skrivelsen

Regeringen anför inledningsvis i denna del av skrivelsen att under det gång-

na året har EU:s engagemang fördjupats på alla dessa områden och att Sveri-

ge aktivt har tagit del i detta arbete. Sveriges engagemang har gällt inte mins

främjande av mänskliga rättigheter samt EU:s engagemang i Östersjösamar-

betet, fredsprocesserna i det forna Jugoslavien och Mellanöstern samt krisen

i området kring de stora sjöarna i Afrika. EU:s samarbete med USA och

Kanada breddades samtidigt som EU:s förbindelser med Ryssland och län-

derna i Central- och Östeuropa utvecklades, de sistnämnda i ljuset av EU:s

framtida utvidgning.

Vidare framhåller regeringen att unionen har fortsatt att spela en viktig roll

vad avser reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. På

svenskt initiativ har under året ett brett och övergripande reformförslag utar-

betats, vilket syftar till att stärka FN.

Regeringen anför att EU är en de viktigaste aktörerna i den globala han-

delspolitiken och att Sverige tillsammans med andra handelsliberala med-

lemsländer har verkat och fått gehör för en frihandelsvänlig inriktning på

unionens gemensamma handelspolitik. Under 1996 har EU kommit att

framstå som en av de främsta förespråkarna för frihandel och utveckling av

det multilaterala handelspolitiska regelverket inom Världshandelsorganisa-

tionen WTO, menar regeringen. En intensiv dialog om utvecklings- och

biståndsfrågor pågår mellan EU:s medlemsländer. Sverige har bl.a. strävat

efter en effektivisering och en kvalitetshöjning av EU:s internationella ut-

vecklingssamarbete.

När det gäller beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säker-

hetspolitiken framhåller regeringen i skrivelsen att medlemsländerna har

genomfört demarscher och enats om s.k. gemensamma ståndpunkter (artikel

J 2) i en rad olika frågor av såväl tematisk som geografisk karaktär, bl.a. om

sanktioner mot Burma (Myanmar), om förbindelserna med Kuba och om

restriktioner i vapenexport till Afghanistan.

Genom beslut om gemensamma åtgärder enligt artikel J 3 har särskilda

sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern och för krisen i området kring de

stora sjöarna i Afrika utsetts. Också EU:s insatser på andra områden, bl.a. til

stöd för genomförandet av fredsavtalet för det forna Jugoslavien, har föran-

lett beslut om gemensamma åtgärder. Därutöver har EU i ett beslut enligt

artikel J 4.2 ombett Västeuropeiska unionen (VEU) att utreda förutsättning-

arna för en insats i området kring de stora sjöarna i Afrika.

Regeringen anför vad beträffar det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU

att det under året har varit inriktat på aktuella frågor med relevans för den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Till dessa frågor hör EU:s

framtida utvidgning till Central- och Östeuropa, där Sverige framhållit vikten

av en gemensam förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. En viktig del

av verksamheten har bestått i regelbundna dialogmöten med kandidatländer-

na. Relationerna med Ryssland och Ukraina har fortsatt att ta form under året

genom att ytterligare steg tagits i uppföljningen av EU:s handlingsplaner för

dessa länder. Genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina jämte

återuppbyggnadsarbetet har också varit viktiga frågor, liksom förberedelser-

na inför toppmötet inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) i Lissabon om det framtida europeiska säkerhetssamarbetet. Ytterli-

gare frågor rör de transatlantiska relationerna inklusive EU:s utrikespolitiska

dialog med USA, förbindelserna med Medelhavsländerna samt arbetsrelatio-

nen mellan EU och VEU.

Vidare framhåller regeringen att som ett led i arbetet att effektivisera

GUSP diskuteras i regeringskonferensen frågan om en förändring av de

nuvarande beslutsreglerna, t.ex. möjligheten att fatta fler beslut med kvalifi-

cerad majoritet. Sverige har förklarat sig berett att pröva om enhällighets-

principen kan modifieras under förutsättning att vetorätten bibehålls i frågor

av vitalt nationellt intresse.

Vidare framhålls i skrivelsen att samtliga medlemsstater har pekat på be-

hovet av en förstärkt analys- och planeringsfunktion för GUSP. Enligt rege-

ringens uppfattning skall denna ha som uppgift att ge underlag för gemen-

samma beslut, utveckla den långsiktiga planeringen och ge tidig förvarning

om potentiella konflikter. Ett grundläggande syfte med funktionen är att

stärka gemenskapsperspektivet.

Regeringen anför även att flera länder också framhåller behovet av att EU

har ett gemensamt ansikte när det gäller att företräda unionen i kontakter

med omvärlden. Regeringen ställer sig inte avvisande till denna tanke, under

förutsättning bl.a. att funktionen i första hand ses som ett stöd för ordföran-

deskapet och inte resulterar i en oklar ansvarsfördelning inom GUSP.

Mänskliga rättigheter

Regeringen anför att inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

intar de mänskliga rättigheterna en framträdande plats. Samarbetet kring

dessa frågor är intensivt, och frågor om mänskliga rättigheter kommer in som

ett viktigt element i ett ökat antal utrikes- och biståndspolitiska övervägan-

den. EU:s politik i detta avseende stämmer väl överens med Sveriges tradi-

tionella syn på dessa frågor, framhåller regeringen.

Vidare framhålls i skrivelsen att under det 52:a mötet i Genève med FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna var EU huvudförslagsställare

eller medförslagsställare till ett stort antal resolutioner. Bland de tematiska

resolutionerna märks den om barnets rättigheter. Vidare hade EU ansvar för

flera resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder,

bl.a. Iran, Irak, Burma (Myanmar) m.fl. EU introducerade tillsammans med

bl.a. USA ett förslag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,

men som följd av ett procedurbeslut kom detta inte upp till sakbehandling.

Under 1996 har EU intagit gemensamma ståndpunkter rörande bl.a. ut-

vecklingen i Burma och situationen för mänskliga rättigheter i Östra Timor.

EU har gjort ett flertal uttalanden om mänskliga rättigheter i enskilda länder.

Frågan om dödsstraffet har tagits upp vid ett antal uppvaktningar.

EU var starkt engagerat vid Världskongressen mot kommersiell sexuell

exploatering av barn, vilken hölls i Stockholm i augusti. Kongressen har

följts upp genom konkreta förslag till åtgärder för dels EU:s interna arbete,

dels det globala samarbetet.

Under FN:s 51:a generalförsamling 1996 höll EU flera s.k. gemensamma

anföranden bl.a. om barnets rättigheter. EU var huvudförslagsställare eller

medförslagsställare till centrala resolutioner om bl.a. barnets rättigheter och

förhållanden för mänskliga rättigheter i enskilda länder, bland dem i Irak,

Iran och Kuba.

Ett prioriterat område för EU har också varit att försöka få till stånd ökade

resurser inom FN för arbetet med de mänskliga rättigheterna. Vidare verkar

EU aktivt för att fler stater skall ansluta sig till de grundläggande konventio

nerna om mänskliga rättigheter. Ett intensivt arbete ägnas frågan att motver-

ka reservationer till internationella instrument för mänskliga rättigheter,

särskilt folkrättsligt otillåtna reservationer.

Sökandet efter bättre former för stöd till fältinsatser som gäller skydd för

och främjande av de mänskliga rättigheterna har under året fått en ökad

prioritet. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom övervakare av mänskliga

rättigheter som EU ställt till förfogande för de insatser som Högkommissari-

en för de mänskliga rättigheterna bedriver främst i Rwanda och Burundi

samt genom finansiellt stöd för Högkommissariens blivande kontor för

mänskliga rättigheter i Colombia.

Även inom OSSE har EU agerat på de mänskliga rättigheternas område,

anför regeringen. Vid OSSE:s granskningskonferens i Wien i november 1996

gjorde EU flera inlägg. Mycket uppmärksammat enligt regeringen blev anfö-

randet om dödsstraffet och det samtidigt av EU framlagda dokument som

systematiskt kartlägger förekomsten av dödsstraff i de 55 OSSE-staterna.

Unionens utvecklingsbistånd

EU-medlemskapet ger Sverige möjlighet att direkt påverka inriktningen på

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete, anför regeringen i skrivelsen. En

intensiv dialog om utvecklings- och biståndsfrågor pågår inom unionen, och

genom ökat erfarenhetsutbyte och nya kunskaper kan effektiviteten i bistån-

det öka.

EU:s bistånd (inklusive samarbetet med Central- och Östeuropa) uppgick

år 1996 till 5,05 miljarder ecu. Det är tre gånger större än det svenska bistån

det och når fler än 100 länder. Det samlade bistånd som ges dels över EU:s

budget, dels över medlemsländernas nationella budgetar, svarar för mer än

60 % av västländernas samlade bistånd.

Samarbetet finansieras dels över den reguljära EU-budgeten, dels genom

särskilda bidrag från medlemsstaterna till Europeiska utvecklingsfonden

(EUF). Biståndet genom EUF går till de s.k. AVS-länderna (Afrika, Västin-

dien och Stillahavsregionen) inom ramen för Lomékonventionen och uppgår

till ca 45 % av det totala EU-biståndet.

Regeringen anför vidare att en strategi för Sveriges agerande i EU:s inter-

nationella utvecklingssamarbete presenterades i november 1996 i riksdagen.

Strategin indelas i dels metodfrågor, dels ämnesområden.

Vad beträffar metodfrågor ger Sverige högsta prioritet åt effektivitets- och

kvalitetsfrågor i EU-arbetet. Sverige arbetar för ökad insyn, öppenhet och

förenkling. Sverige vill också se ökad målstyrning i stället för detaljstyrning

från medlemsstaterna och arbetar därför för bättre landstrategier och policy-

hantering i EU:s utvecklingssamarbete. EU:s biståndsorganisation kan bli

effektivare och samordningen kan förbättras. Sverige vill gärna se mer av

svenskt biståndskunnande i kommissionen.

Regeringen framhåller i skrivelsen att de svenska biståndsmålen skall ge-

nomsyra Sveriges agerande i EU precis som i andra biståndssammanhang.

Av detta följer att områdena fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskli-

ga rättigheter, jämställdhet och miljö prioriteras av Sverige även i EU:s ut-

vecklingssamarbete. Då omfattningen och betydelsen av humanitärt bistånd

och konflikthantering avsevärt ökat de senaste åren prioriteras även det. EU:s

arbete med livsmedelssäkerhet är resursslukande och inte helt utan problem,

varför Sverige har ökat uppmärksamheten på denna sektor. Sverige lyfter

vidare fram betydelsen av enskilda organisationer.

Inom ramen för Lomékonventionen samarbetar EU med de 70 s.k. AVS-

länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

Under året har förhandlingarna om programmen för EU:s bistånd inom

ramen för Lomékonventionen för perioden l996-2000 (med ett belopp på

12,97 miljarder ecu från EUF) praktiskt taget slutförts, varigenom nationella

program för 63 länder förhandlats fram. Sverige har särskilt drivit fattig-

domsbekämpning, jämställdhet, miljö, givarsamordning, kapacitetsuppbygg-

nad och resultatanalys i utvecklingssamarbetet. Dessa önskemål har beaktats

av kommissionen, anför regeringen. Det fortsatta arbetet inom EU:s utveck-

lingssamarbete med dessa frågor (särskilt fattigdomsbekämpning och jäm-

ställdhet) kommer att följas upp så att intentionerna förverkligas, framhåller

regeringen. Riksdagen ratificerade avtalet den 13 juni 1996 (betänkande

1995/96:UU24) men det har ännu inte trätt i kraft till följd av att endast ett

fåtal länder har ratificerat konventionen.

Nuvarande Lomékonvention (Lomé IV) löper ut i februari år 2000. För-

handlingar mellan EU och AVS-länderna skall inledas senast i september

1998 (Lomékonventionen, artikel 366). För att initiera och underlätta kom-

mande diskussioner och förhandlingar presenterade kommissionen vid ut-

vecklingsrådet i november 1996 en grönbok om relationerna mellan EU och

AVS-länderna inför det tjugoförsta århundradet, KOM (96) 570 slutlig.

Motionerna

Kristdemokraterna framhåller i partimotion U515 (kd) yrkande 41 från all-

männa motionstiden att när Europas politiker lade grunden till det europeiska

samarbetet var freden det absolut viktigaste målet. Denna målsättning är lika

aktuell i dag men för att den skall kunna tillgodoses skall EU bl.a. fördjupa

sin solidaritet med Baltikum och Östeuropa. Partiet anför i yrkande 44 även

att unionens utrikes- och säkerhetspolitik bör fördjupas genom att Europeis-

ka unionen i ökad utsträckning gör gemensamma utrikespolitiska markering-

ar för att främja internationell säkerhet och stabilitet.

Vad gäller beslutsordningen inom unionens gemensamma utrikes- och sä-

kerhetspolitik bör den i framtiden utformas med beslut som fattas med kva-

lificerad majoritet till skillnad från i dag när de flesta beslut fattas med en

hällighet (yrkande 48). Undantag från denna grundregel skall gälla då en-

skilda medlemsländer inbjuds att medverka i militära operationer eller då

medlemsländers vitala säkerhetspolitiska intressen påverkas.

I motion U15 (kd) förordas, när det gäller beslut inom samarbetet i utrikes-

och säkerhetspolitiska frågor, även konstruktiv röstnedläggelse som ett alter-

nativ, dvs. möjligheten för ett land att lägga ned sin röst och på så sätt ta

avstånd från ett initiativ utan att hindra övriga länder (yrkande 4 delvis).

I motion U14 (fp) med anledning av regeringens skrivelse yrkas att vetorät-

ten bör begränsas till frågor som verkligen är av nationellt intresse (yrkande

3).

Även i motion U503 (m) från allmänna motionstiden tas beslutsordningen

inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken upp. Motionären

menar att regeringens ståndpunkt när det gäller vetorättens bevarande präglas

av en föråldrad syn på Sveriges roll i Europa. Regeringens utgångspunkt

borde i stället vara att Sverige - av geografiska och säkerhetspolitiska skäl -

är mer beroende av en väl fungerande gemensam utrikes- och säkerhetspoli-

tik än de flesta andra medlemsländer och att det därmed ligger i landets

intresse att samarbetet kan fungera effektivt. Motionären menar vidare att

varje diskussion om beslutssystemet inom GUSP måste ses mot bakgrund av

den förestående utvidgningen av EU. Med en möjlighet till att begära veto

utifrån vitala nationella intressen - som regeringen har föreslagit i regerings

konferensen - finns det risk för att den gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken helt förlamas när ett större antal nya medlemsländer upptas inom

unionen, menar motionären. Motionären förordar i stället att en beslutsord-

ning med kvalificerad majoritet bör vara regel snarare än undantag inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vidare anförs att om regering-

en vill säkra svensk handlingsfrihet så vore det rimligare att tona ned vetorät

ten och i stället argumentera för ett förtydligande av möjligheterna att i ex-

ceptionella situationer stå vid sidan av gemensamma aktioner, och motionä-

ren begär ett riksdagens tillkännagivande om Sveriges intresse av en väl

fungerande beslutsordning inom ramen för Europeiska unionens gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitik.

I motion U516 (s) från allmänna motionstiden menar motionären att veto-

rätten inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utgör en ga-

ranti för de små staternas möjligheter att hävda sina intressen gentemot de

stora och starka medlemsländerna. Motionären menar vidare att vetorätten

måste finnas kvar när det gäller samarbetet kring den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken (yrkande 1 delvis).

I samma motion framhåller motionären att Sverige bör verka för att unio-

nen gör en klar markering mot länder som kränker de mänskliga rättigheterna

genom att inte samarbeta med dessa. Motionären anför tullunionen med

Turkiet som ett exempel på ett samarbete som inte bör förekomma och begär

ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen bör verka för att EU:s kon-

takter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheterna (yrkande 7).

Motionären bakom motion U16 (mp) konstaterar att EU:s medlemsländer

har slutit flera avtal med icke-medlemsländer. Det gäller t.ex. part-

nerskapsavtal med OSS-stater, Europaavtal med kandidatländerna i Central-

och Östeuropa och associationsavtal med vissa länder i Medelhavsregionen.

Motionären konstaterar vidare att skrivningar i dessa avtal när det gäller

samarbetsländernas respekt för mänskliga fri- och rättigheter varierar och

anför att det borde ligga i unionens intresse att i alla sina avtal med samma

skrivningar framhålla och betona respekten för de mänskliga rättigheterna.

I motion U402 (m) yrkande 1 från allmänna motionstiden framhåller mo-

tionären att försvarsindustrivaror hittills i princip undantagits från att omfa

tas av varors fria rörlighet inom EU, dvs. den inre marknadens regelverk,

med hänvisning till Romfördragets artikel 223. Motionären anför att för att

svensk försvarsindustri skall kunna överleva är den beroende av möjligheter-

na att samarbeta med liknande företag inom EU, och vidare anser motionären

att det måste skapas bättre villkor för företagen att kunna sälja sina produk-

ter. I motionen yrkas därför att Sverige inom EU skall verka för en översyn

av artikel 223. Syftet skall vara att åstadkomma gemensamma riktlinjer för

export, som avgränsas till att gälla för militära varor.

I kommittémotion U15 (kd) yrkande 4 delvis med anledning av regering-

ens skrivelse framhålls att i samband med översynen av samarbetet med

Afrika, Västindien och Stilla havet inom Lomékonventionen bör biståndet i

högre grad inriktas på de fattigaste länderna.

I partimotion U508 (v) yrkande 5 från allmänna motionstiden anförs att

Sverige skall påverka EU:s bistånd så att det blir bättre och effektivare, och

motionärerna föreslår att biståndet till Central- och Östeuropa flyttas ut ur

EU:s budget för u-landsbistånd.

Utskottets överväganden

Främjande av fred och säkerhet är en av EU:s uppgifter. Det viktigaste in-

strumentet i det arbetet är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

I motion U515 (kd) yrkande 41 framhåller motionärerna att när Europas

politiker lade grunden till det europeiska samarbetet var freden det viktigaste

målet. Motionärerna menar att denna målsättning är lika aktuell i dag och

yrkar att EU skall fördjupa sin solidaritet med Baltikum och Central- och

Östeuropa.

Utskottet delar motionärernas syn på ambitionerna när det gäller samarbe-

tet med Central- och Östeuropa. Som har framhållits tidigare i detta betän-

kande (se avsnitt 5.3 om utvidgningen) har unionen vidtagit ett flertal åtgär-

der för att bidra till och påskynda integrationen av länder i Central- och

Östeuropa och därmed verkat i stabilitetsbefrämjande riktning. Både från

regeringens och unionens sida har mycket gjorts inom den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken och andra politikområden för att aktivt bidra

till Central- och Östeuropas politiska och ekonomiska utveckling. Dessutom

vill utskottet peka på de regelbundna dialogmöten som äger rum med kandi-

datländerna.

Utskottet vill vidare framhålla att Europaavtalen med kandidatländerna

och partnerskapsavtalen med OSS-länderna syftar till understödja den euro-

peiska integrationen. Konkreta uttryck för denna ambition är unionens

PHARE- och TACIS-program. Vidare kan anföras, liksom tidigare i detta

betänkande, att den s.k. förmedlemskapsstrategin för kandidatländerna utgör

ett centralt instrument med flera delar, bl.a. PHARE-programmet, för att

underlätta dessa länders medlemskap i Europeiska unionen.

Utskottet kan således konstatera att både när det gäller samarbete och upp-

rättande av samarbetsavtal har mycket gjorts i den riktning som motionärerna

eftersträvar.

Därutöver vill utskottet framhålla att unionens alltmer utvecklade samarbe-

te med Medelhavsländerna även har en viktig stabilitetsfrämjande roll. Inom

ramen för detta samarbete - Partnerskapet Europa - Medelhavet som etable-

rades vid Barcelonakonferensen 1995 - upprättas associeringsavtal som skall

skapa en grogrund för hållbar ekonomisk utveckling i södra och östra Me-

delhavsområdet. Förutom ekonomiskt och finansiellt stöd till länderna omfat-

tar samarbetet även politisk dialog, säkerhetspolitik samt utbyte på de kultu-

rella, sociala och tekniska områdena.

Samarbetet omfattar Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jorda-

nien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern, Malta och den palestinska myndighe-

ten.

Under 1996 har vidare partnerländerna, inom ramen för den politiska dia-

logen, enats om att genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder såsom upprättandet av ett nätverk mellan Europa och Medelhavs-

länderna.

Utskottet finner det angeläget att unionen på detta sätt samarbetar både

med sina östliga och sina sydliga grannländer. Det ger möjlighet att främja

utveckling, ökad välfärd samt säkerhet och stabilitet i Europas hela närområ-

de.

Därmed betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 41 som besvarad.

En central fråga inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och

en fråga som diskuteras inom ramen för regeringskonferensen är beslutspro-

cedurerna. Flera medlemsländer inklusive Sverige eftersträvar en högre ef-

fektivitet inom samarbetet och menar att ett ökat inslag av beslut med kvali-

ficerad majoritet skulle leda till att unionen bättre kan tillvarata de gemen-

samma utrikespolitiska intressena.

Ett flertal motioner tar upp frågan om beslutsordningen inom den gemen-

samma utrikes- och säkerhetspolitiken. I motion U515 (kd) yrkande 48 yrkas

att grundordningen skall vara att beslutsfattandet sker med kvalificerad ma-

joritet till skillnad från i dag när de flesta beslut fattas med enhällighet. I

yrkande 44 i samma motion efterlyses fler utrikespolitiska markeringar från

unionens sida. I motion U14 (fp) yrkande 3 yrkas att vetorätten skall begrän-

sas till frågor som är av nationellt intresse. I motion U516 (s) yrkande 1

(delvis) yrkar motionären att vetorätten måste finnas kvar inom det utrikes-

och säkerhetspolitiska samarbetet.

Utrikesutskottet anförde i betänkande 1995/96:UU13 att ett flertal refor-

mer inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste övervägas

inför en utvidgning av EU. Utskottet omnämnde bl.a. en gemensam plane-

rings- och analysfunktion.

Vidare anförde utskottet följande:

Inför en utvidgning av EU måste även andra reformer övervägas. Till dessa

hör beslutsreglerna inom GUSP. Hittills har beslut inom EU:s andra pelare

fattats med enhällighet. Det har ibland visat sig svårt att finna kompromisser

som har kunnat tillfredsställa samtliga 15 medlemsländer. Ett EU med tolv

eller flera nya medlemmar får knappast lättare att hitta fram till en gemensam

hållning i utrikespolitiska frågor. Ytterst är det naturligtvis den politiska

viljan som blir avgörande för framgången, men de formella beslutsreglerna

har också sin betydelse.

Utskottet har erfarit att på ett mer övergripande plan är det regeringens upp-

fattning att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör stärkas.

Regeringen menar att det är viktigt att unionen ges tillräcklig slagkraft på

utrikespolitikens område för att kunna hantera de utmaningar den kommer att

stå inför i framtiden.

Regeringen anser vidare att för att bäst kunna utnyttja unionens kapacitet

bör ytterligare samordning ske mellan unionens utrikesrelaterade instrument

(den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken och

biståndspolitiken). Inte minst erfarenheterna från det forna Jugoslavien pekar

på nödvändigheten av att kunna använda ett brett spektrum av insatser. Re-

geringens linje i regeringskonferensen är därför att ytterligare stärka koordi-

neringen mellan unionens första och andra pelare.

Utskottet noterar att regeringens utgångspunkt är ökad effektivitet och be-

slutsförmåga i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I en situa-

tion med tjugo eller fler medlemmar skulle unionens beslutsförmåga påver-

kas negativt av en stelbent tillämpning av enhällighetsprincipen. Regeringen

har därför visat öppenhet i konferensen när det gäller utökat beslutsfattande

med kvalificerad majoritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken, dock med ovillkorlig rätt att använda vetot i alla frågor av vitalt

nationellt intresse. Beträffande frågor som berör försvarsdimensionen skall,

menar regeringen, enhällighet fortsatt gälla.

Utskottet anser att regeringens ståndpunkter när det gäller förändringar av

beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är

väl avvägda.

Enligt utskottets uppfattning bör det svenska agerandet betingas dels av

det grundläggande intresset att effektiviteten i det utrikes- och säkerhetspoli

tiska samarbetet förbättras, dels att samarbetet bibehåller sin mellanstatliga

karaktär. Det är i avvägningen mellan dessa två faktorer - effektivitet och

legitimitet - som en beslutsmodell inför framtiden kan sökas.

Den uppfattning som Sverige har framfört i konferensen och som har re-

dovisats till riksdagen är att inläggande av nationellt veto bör utnyttjas spar

samt. Av formuleringen "vitalt nationellt intresse" följer att vetorätten endas

skall ses som en yttersta åtgärd. I regeringens skrivelse 1995/96:30 om rege-

ringskonferensen anges som exempel frågor som rör den militära alliansfri-

heten, Sveriges säkerhetspolitiska grundhållning och andra frågor av över-

gripande utrikes- och säkerhetspolitisk karaktär. Utskottet finner dessa preci-

seringar väl avvägda.

Inom den grundläggande ram som angetts ovan anser utskottet att föränd-

ringar av beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhets-

politiken är både möjliga och önskvärda. Syftet måste vara att uppnå en

större effektivitet och handlingsförmåga som bl.a. tar sig uttryck i att gemen-

samma ställningstaganden underlättas. Det är utskottets uppfattning att en

bibehållen rätt till nationellt veto kan kombineras med utökade möjligheter

till beslut med kvalificerad majoritet.

Utskottet konstaterar vidare att förhandlingar i denna fråga pågår i rege-

ringskonferensen och att de förhandlingarna är föremål för löpande samråd i

riksdagens EU-nämnd.

Med det anförda anser utskottet att motionerna U515 (kd) yrkandena 44 och

48, U14 (fp) yrkande 3 och U516 (s) yrkande 1 (delvis) är besvarade.

I motionerna U15 (kd) yrkande 4 (delvis) och U503 (m) anförs att även kon-

struktiv röstnedläggning, dvs. möjligheten för ett land att lägga ned sin röst

och på så sätt ta avstånd från ett beslut utan att hindra övriga länder från at

gå vidare, är ett alternativ till enhällighet inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken.

Utskottet menar att konstruktiv röstnedläggning bör ses som en möjlighet

att effektivisera beslutsfattandet i den andra pelaren. En sådan ordning skulle

dock sannolikt kräva att principer lades fast bl.a. rörande finansiella aspekte

och det minimiantal av stater som aktivt måste stödja ett beslut.

Utskottet anser att förslaget är en möjlig väg framåt under förutsättning att

vetorätten samtidigt bibehålls.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna U15 (kd) yrkande 4 (delvis)

och U503 (m) som besvarade.

Ett antal motioner tar upp frågor kring det löpande samarbetet inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dvs. det samarbete som äger

rum på grundval av nu gällande fördrag.

I motion U516 (s) yrkande 7 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheterna.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att bristen på respekt för de mänskli-

ga rättigheterna i enskilda länder ständigt är föremål för uppmärksamhet

inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det framgår även av

regeringens skrivelse där regeringen anför att EU:s politik när det gäller

skyddet av de mänskliga rättigheterna stämmer väl överens med Sveriges

traditionella syn i dessa frågor.

Vidare vill utskottet erinra om att ett av målen (art. J.1 andra stycket i

Unionsfördraget) för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vil-

ket även anförts tidigare i detta betänkande, är att utveckla och befästa de-

mokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheter-

na och de grundläggande friheterna. Motsvarande mål gäller även för ut-

vecklingssamarbetet (art. 130u.2 i Romfördraget).

I de avtal som unionen upprättar med tredje land (Europaavtal, part-

nerskapsavtal, Europa-Medelhavsavtal samt biståndsavtal) ingår särskilda

artiklar där det framhålls att parterna skall beakta och respektera de mänskli-

ga rättigheterna. På grundval av dessa avtal kan en politisk dialog föras mel-

lan parterna, dvs. skulle brott mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett

samarbetsland kan det påtalas inom ramen för dialogen med det aktuella

samarbetslandet.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill utskottet framhålla att när det

är nödvändigt att påtala brister i respekten för de mänskliga rättigheterna i e

samarbetsland, utgör de medel som står till förfogande genom EU-

samarbetet ett värdefullt komplement till de möjligheter som finns att i bila-

terala kontakter påtala bristerna. Enligt utskottets mening ger således avtalen

mellan EU och tredje land ytterligare en, inte minst för Sverige, värdefull

möjlighet att påverka regeringar i länder där brister i respekten för - eller

brott mot - de mänskliga rättigheterna förekommer. Utskottet ser även posi-

tivt på unionens allmänna politik när det gäller de mänskliga rättigheterna

där skyddet och stärkandet av dessa är en viktig konfliktförebyggande och

fredsbevarande insats.

I motion U16 (mp) är perspektivet ett annat. Motionären noterar att skriv-

ningarna i artiklarna kring mänskliga rättigheter varierar mellan avtalen och

menar att det ligger i unionens intresse att i alla avtal med tredje land ha

samma formuleringar.

Utskottet kan konstatera att skrivningarna vad beträffar de mänskliga rät-

tigheterna kan variera. I vissa avtal stipuleras att principerna för demokratis

ka och mänskliga rättigheter "ligger till grund för parternas inrikes- och

utrikespolitik" medan det i andra fall talas om att dessa principer "vägleder

parternas inrikes- och utrikespolitik".

Regeringen framhåller i skrivelsen att unionens agerande under året

mycket har kommit att präglas av försöken att finna nya former för dialog

med andra länder och regioner om frågor kring de mänskliga rättigheterna i

syfte att uppnå ett ökat genomförande av länders internationella åtaganden

för de mänskliga rättigheterna i nationell politik.

Det kan vidare anföras att de mänskliga rättigheterna, såsom de nedlagts i

FN:s förklaring och två grundläggande MR-konventioner, är universella. När

det gäller att bedöma respekten för de mänskliga rättigheterna i olika länder

finns således ingen variation. Grundsynen - som bygger på folkrätten - är

absolut och allmängiltig.

Utskottet vill framhålla att det faktum att skrivningarna i avtalen varierar

inte avspeglar någon variation i synen på att respekten för de mänskliga

rättigheterna skall upprätthållas. Artiklar i avtalen, som understryker vikten

av att de mänskliga rättigheterna respekteras, syftar till att ha en avtalsmäss

grund att stå på för att kunna föra en dialog när det gäller respekten för de

mänskliga rättigheterna och för att kunna vidta ensidiga åtgärder (suspension

av avtalet) från unionens sida när det i ett samarbetsland förekommer uppen-

bara brister i respekten för - eller brott mot - de mänskliga rättigheterna. De

är i detta perspektiv som skrivningarna i avtalen bör bedömas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U16 (mp) och betraktar motion

U516 (s) yrkande 7 som besvarad.

I motion U402 (m) yrkande 1 efterlyser motionären en översyn av art. 223 i

Romfördraget för att utöka möjligheterna till vapenexport.

I anledning av ett liknande yrkande anförde utrikesutskottet i betänkande

1996/97:UU6 om krigsmaterielexporten följande:

Artikel 223 i Romfördraget möjliggör för EU:s medlemsstater att undanta

tillverkning och handel med krigsmateriel från unionens regelverk, för att

skydda egna väsentliga säkerhetsintressen. Detta innebär att det på detta

område inte finns någon gemenskapskompetens. Reglerna rörande krigsma-

terielexport varierar sålunda kraftigt från land till land, både till form och

innehåll. Det är enligt utskottets bedömning knappast troligt att detta förhål-

lande kommer att ändras inom en snar framtid. Inom ramen för den nu pågå-

ende regeringskonferensen, som syftar till en omförhandling av EU- fördra-

gen, har den hittillsvarande tillämpningen av artikel 223 diskuterats, liksom

en eventuell förändring av fördragstexten. Det framstår dock som mycket

osannolikt att några regeländringar kommer till stånd inom ramen för konfe-

rensen. Vad gäller en eventuell framtida harmonisering av exportlagstift-

ningen måste för Sveriges vidkommande vår restriktiva exportpolitik tas som

utgångspunkt. Under denna förutsättning ser utskottet positivt på en harmo-

nisering av lagstiftningen.

Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade.

Frågor kring krigsmaterielexporten och försvarsindustriellt samarbete be-

handlades även utförligt i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets

betänkande 1996/97:UFöU1. I betänkandet anförde utskottet följande:

Sveriges intresse för ett närmare försvarsindustriellt samarbete är funktionell

och utgår från det svenska försvarets intresse av effektiv och konkurrens-

kraftig materielanskaffning och stöd från svensk försvarsindustri. En in-

hemsk försvarsindustri utgör i sig en säkerhetspolitisk tillgång. Med hänsyn

till den begränsade inhemska marknaden, de ökade svårigheterna att upprätt-

hålla nödvändig bredd inom den egna försvarsindustrin samt med hänsyn till

strävan att bibehålla en hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fort-

satt kostnadseffektiv materielförsörjning, framstår ett väsentligt utökat inter

nationellt samarbete som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins

överlevnad.

Utrikesutskottet konstaterar att ett utökat internationellt samarbete kan ge-

nomföras utan att det kräver ändringar i Romfördragets art. 223. Avgörande

för att ett sådant samarbete skall komma till stånd är dels att svensk industri

och svenska myndigheter kan bidra med kvalificerade tekniska kunskaper,

dels att myndighetsstöd lämnas i sådan art och omfattning att samarbetet

underlättas. Samarbetet kan röra beställarsamverkan, utbildningsstöd eller att

en formell ram för samarbetet upprättas.

Utskottet avstyrker därmed motion U402 (m) yrkande 1.

I motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) yrkas att biståndet inom Lomé-

samarbetet i högre grad inriktas på de fattigaste länderna.

Utskottet noterar inledningsvis att i Romfördragets artikel 130u slås fast

att gemenskapens politik avseende utvecklingssamarbete skall främja kam-

pen mot fattigdomen i utvecklingsländerna.

En resolution innehållande riktlinjer för fattigdomsbekämpning antogs av

rådet år 1993. Där anges fattigdom både som ett allvarligt utvecklingshinder

och som en potentiell källa till instabilitet och konflikt.

Utskottet noterar vidare att regeringen i förberedelserna inför omförhand-

lingen av Lomékonventionen framhållit att den skall verka för följande pri-

oriteringar:

- fattigdomsbekämpning

- koncentration på länderna Afrika

- effektivitet

- partnerskap (gemensamma institutioner och dialog med samarbetsländer-

na)

- WTO-förenlighet.

Utskottet ansluter sig till regeringens prioriteringar härvidlag och konstatera

att fattigdomsbekämpning redan är det övergripande målet för EU:s utveck-

lingssamarbete, liksom för det svenska utvecklingssamarbetet, och skall

således genomsyra unionens bistånd till utvecklingsländerna.

Därmed avstyrker utskottet motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis).

I motion U508 (v) yrkande 5 yrkas att biståndet till Central- och Östeuropa

flyttas ut ur EU:s budget för u-landsbistånd eftersom biståndet till Europas

närområde enligt motionärerna växer snabbare än biståndet till utvecklings-

länderna.

Enligt vad utskottet inhämtat ligger av budgettekniska skäl unionens exter-

na aktioner under samma utgiftsområde. Vid den fortsatta uppdelningen av

unionens budget görs emellertid en klar åtskillnad mellan biståndet till ut-

vecklingsländerna och samarbetet med Central- och Östeuropa. Samarbetet

inom PHARE- och TACIS-programmen sorterar till yttermera visso under ett

annat generaldirektorat än utvecklingsbiståndet och behandlas i särskilda

styrkommittéer.

Det finns därför enligt utskottets bedömning ingen risk för att utveck-

lingsbiståndet och östsamarbetet påverkar varandra negativt i budgetteknisk

bemärkelse.

Utskottet har också erfarit att även om biståndet till Europas närområde

växer snabbare än biståndet till utvecklingsländerna ökar även det senare i

absoluta tal. Det är enligt utskottets uppfattning positivt och visar på unio-

nens beredvillighet att bidra till tillväxt och ökad välfärd både i Central- oc

Östeuropa och i utvecklingsländerna.

Utskottet avstyrker därmed motion U508 (v) yrkande 5.

5.5 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen

(första pelaren i samarbetet)

Skrivelsen

Regeringen betonar i skrivelsen att jämställdhetsfrågorna har fått stor upp-

märksamhet i EU-samarbetet under 1996. Medel har beviljats till en rad

samarbetsprojekt inom ramen för EU:s fjärde handlingsprogram för jäm-

ställdhet. Rådet, som i detta fall konstitueras av social- och arbetsmark-

nadsministrarna inklusive statsråd ansvariga för jämställdhet, har behandlat

och antagit flera nya rättsakter och fört politiska diskussioner i frågor som

rör positiv särbehandling. Rådet har även antagit flera nya rättsakter och fört

politiska diskussioner i frågor som rör positiv särbehandling och bevisbör-

dans placering i mål om könsdiskriminering.

Regeringen anför att sammantaget innebär detta dels ett förstärkt politiskt

åtagande och förbättrade villkor för jämställdhet mellan kvinnor och män

inom EU och dels att Sverige har varit pådrivande i samarbetet inom detta

område.

Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

I skrivelsen redovisas att vid Europeiska rådets möte i Bryssel 1993 antogs

en handlingsplan baserad på kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrens-

kraft och sysselsättning. Europeiska rådet deklarerade i slutsatserna från

mötet att avsikten var att rådet i december varje år skulle göra en årlig upp-

följning av handlingsplanen. Sedan Brysselmötet har nya initiativ inom sys-

selsättningsområdet tillkommit både i det reguljära arbetet i ministerrådet

och vid Europeiska rådets möten.

Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 enades stats- och rege-

ringscheferna om att en studie skulle göras av den ömsesidigt gynnsamma

effekt som kan uppnås genom en förstärkt samordning av den ekonomiska

politiken och strukturpolitiken. En första rapport om detta lämnades till

Madridmötet i december 1995. I syfte att uppfylla mandatet från Cannes

lämnade kommissionen sin slutliga rapport, KOM (96) 8 slutlig, till Europe-

iska rådets möte i Dublin 1996. Rapporten analyserar EU som en ekonomisk

enhet och poängterar att ett integrerat synsätt på sysselsättningspolitiken bör

medföra att de ömsesidigt gynnsamma effekterna av makroekonomisk politik

och strukturpolitik maximeras. I den förklaring om sysselsättningspolitik

som antogs i Dublin uttalade stats- och regeringscheferna sitt stöd för rappor-

ten.

Vid Europeiska rådets möte i Florens den 21-22 juni 1996 presenterade

kommissionens ordförande ett förslag till en europeisk förtroendepakt för

sysselsättning, KOM (96) 1 slutlig. Huvudmålet med förtroendepakten är att

skapa en bred samsyn bland medlemsstaternas regeringar, arbetsmarknadens

parter och EU:s institutioner om en sysselsättningsstrategi. Vid Europeiska

rådets möte i Dublin i december gjordes en första avstämning över hur väl

strategin i förtroendepakten fungerat.

Regeringen framhåller i skrivelsen att kommissionen, inom ramen för för-

troendepakten för sysselsättning presenterade ett meddelande till Europeiska

rådet i Dublin, KOM (96) 6 slutlig. I meddelandet försöker kommissionen

utröna hur det bäst kan säkerställas att tjänstesektorns ekonomiska och sys-

selsättningsskapande möjligheter utnyttjas maximalt. I syfte att nå fram till

en åtgärdsplan har kommissionen för avsikt att under våren 1997 lägga fram

en vitbok om tjänster. Denna är tänkt att utgöra en grund för en bred debatt

vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997.

Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 ombads medlems-

länderna att utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån re-

kommendationer på fem nyckelområden (utbildningens roll för att stärka

sysselsättningen, en sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade indirekta ar-

betskraftskostnader, en effektivare arbetsmarknadspolitik samt förstärkta

insatser för utsatta grupper). Vid Europeiska rådets möte i Madrid i decem-

ber 1995 och i Florens i juni 1996 ombads länderna att i sina sysselsätt-

ningsprogram prioritera vissa områden, vilka utgör en vidareutveckling av

fempunktsprogrammet från Essen. Vid Europeiska rådets möte i Dublin

antogs en förklaring som väntas komma att styra det fortsatta arbetet med de

nationella sysselsättningsprogrammen.

Vid Europeiska rådets möte i Essen ombads rådet (i dess sammansättning

av ekonomi- och finansministrar och i dess sammansättning av arbetsmark-

nadsministrar) och kommissionen att årligen rapportera till Europeiska rådet

om utvecklingen inom sysselsättningsområdet. En gemensam rapport om

detta (den s.k. enhetsrapporten om sysselsättning) lämnades till Dublinmötet.

Regeringen anför i skrivelsen att i den enhetsrapport som lämnades till Eu-

ropeiska rådet i Dublin i december 1996, vilken kom att utmynna i Dublin-

förklaringen om sysselsättning, har flera frågor som Sverige drivit fått stort

utrymme. En aktiv arbetsmarknadspolitik och betydelsen av det livslånga

lärandet betonas tydligt. Vidare betraktas sysselsättnings- och arbetsmark-

nadspolitiken som integrerade delar av den ekonomiska politiken. Som

framgått av det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet lägger Sverige

tyngdpunkten vid aktiva åtgärder och att rikta fokus på behovet av att sårbara

grupper - arbetslösa kvinnor, arbetslösa unga och långtidsarbetslösa - måste

ges speciellt stöd. Däremot läggs mindre vikt vid passiva åtgärder.

Regeringen anför vidare att Sverige fäster mycket stor vikt vid den gemen-

samma uppföljning av Essenbeslutet som rådet, kommissionen, medlemssta-

terna och parterna genomför. Europeiska rådet har vid ett flertal möten fram-

hållit att hänsyn bör tas till respektive lands specifika ekonomiska och socia-

la situation. Det är således en sak för varje medlemsland att bedöma den

egna situationen och att välja var tyngdpunkten i det nationella sysselsätt-

ningsprogrammet skall ligga, anför regeringen i skrivelsen.

Inre marknaden, fri rörlighet

Den inre marknaden utgör ett centralt instrument för att uppnå de mål som

medlemsstaterna enats om inom ramen för Unionsfördraget, anför regeringen

i skrivelsen. EU har under år 1996 fortsatt att utveckla den inre marknadens

sätt att fungera. I synnerhet har arbetet präglats av att säkerställa och fullb

da den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer.

Regeringen anför vidare att unionen med lagstiftning och andra åtgärder

även har fördjupat samarbetet inom andra delar av det ekonomiska och socia-

la samarbetsområdet: transporter, näringspolitik, energi, jordbruk, livsmedel,

fiske, konsumentpolitik, immaterialrätt, utbildning, forskning, kultur och

media samt informationsteknik och samhället.

Regeringen framhåller vidare att när kommissionens vitbok presenterades

år 1985 innehöll den en rad förslag som då ansågs nödvändiga för att full-

borda den inre marknaden, dvs. skapa fri rörlighet för varor, personer, tjäns-

ter och kapital. Flertalet av vitbokens föreslagna direktiv och förordningar

var genomförda år 1993. Arbetet i EU har därefter handlat mindre om lag-

stiftningsfrågor och mer fokuserats till tillämpningen av de gemensamma

reglerna. Under år 1996 fick diskussionen om hur likformigheten och effek-

tiviteten på den inre marknaden kan stärkas förnyad kraft, bl.a. genom en

kommissionsrapport om den inre marknadens effektivitet och följder.

Regeringen framhåller att i slutet av år 1996 påbörjades arbetet med en

skrivelse om Sverige och den inre marknaden (skr. 1996/97:83). Skrivelsen

ger en översikt över EU:s inre marknad och innehåller bl.a. en fördjupad

genomgång av de olika instrument som finns för att bevaka och förhindra

uppkomsten av tekniska handelshinder. Skrivelsen överlämnades till riksda-

gen i början av mars 1997. Skrivelsen har behandlats av näringsutskottet i

betänkande 1996/97:NU14 Sverige och den inre marknaden.

När det gäller konsumentfrågorna i EU framhåller regeringen att enligt

EG-fördraget skall samarbetet bidra till att en hög konsumentskyddsnivå

uppnås genom tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser som syftar

till att upprätthålla den inre marknaden och få den att fungera. EU kan också

göra särskilda insatser som understöder och kompletterar medlemsstaternas

politik.

Regeringen anför att det övergripande målet för svensk konsumentpolitik i

EU är att ge konsumenterna en stark ställning på marknaden och att främja

konsumenternas intressen och inflytande i ett integrerat Europa. Samtidigt

skall det vara möjligt att bibehålla och utveckla nivån på svensk konsument-

politik.

Konsumentpolitiken har fått en tydligare plats i unionen sedan den våren

1995 fick ett eget generaldirektorat. Frågornas betydelse har därigenom

understrukits, och det finns numera ett naturligt forum för att bättre kunna ta

till vara konsumentintresset. Inte desto mindre har Sverige i den pågående

regeringskonferensen drivit frågan om att förstärka EG-fördraget i syfte att

ytterligare stärka konsumenternas intressen.

Under 1996 har två konsumentrådsmöten ägt rum. En av de mer långsikti-

ga frågorna under 1996 var arbetet med kommissionens treåriga konsument-

politiska program. Kommissionen och ordförandeskapet höll under hösten

seminarier om konsumenten och informationssamhället och om s.k. allmän-

nyttiga tjänster samt en offentlig utfrågning om finansiella tjänster. Under

hösten presenterade ordförandeskapet ett dokument om utsatta konsument-

grupper.

Ekonomiska och monetära unionen

I skrivelsen framhålls att viktiga beslut kopplade till införandet av den ge-

mensamma valutan fattades vid Europeiska rådets möte i juni i Florens, men

framför allt vid decembermötet i Dublin.

EMU-processen dominerades under det gångna året av tre frågor:

- förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och de länder

som står utanför (ERM2),

- säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitetspakten)

och

- eurons legala status.

Vid Europeiska rådets möte i Dublin kunde påtagliga framgångar noteras i

dessa tre frågor, framhåller regeringen i skrivelsen.

Den tredje etappen skall enligt Europeiska rådets beslut från Madrid i de-

cember 1995 och Florens i juni 1996 i enlighet med EG-fördraget inledas

den 1 januari 1999.

Regeringen framhåller att vid Europeiska rådets möte i Madrid i december

1995 ombads Ekofinrådet att studera de frågor som uppstår eftersom samtli-

ga medlemsländer sannolikt inte kommer att delta i valutaunionen vid dess

inledning. Arbetet med dessa frågor har sedan dess framskridit och inför

Europeiska rådets möte i december 1996 presenterade Ekofinrådet en rapport

om ett nytt växelkurssystem (ERM2) som skall ersätta dagens ERM. Rappor-

ten godtogs av Europeiska rådet. Till toppmötet hade även EMI utarbetat en

rapport om ERM2.

Deltagande i det nya växelkurssystemet kommer att vara frivilligt, även om

medlemsstaterna förväntas att delta. Sverige har under arbetet betonat att

deltagande i växelkurssystemet skall vara frivilligt. Enligt den föreslagna

utformningen av ERM2 kommer valutorna i de EU-länder som står utanför

valutaunionen men väljer att delta i valutasamarbetet att knytas bilateralt til

euron.

Regeringen framhåller vidare att det under hela 1996 har förts intensiva

diskussioner om den s.k. stabilitetspakten.

I oktober 1996 presenterade kommissionen ett förslag till stabilitetspakt i

form av två förordningar (KOM (96) 496 slutlig). Den ena förordningen som

baseras på artikel 103 i EG-fördraget anger regler för ett s.k. early warning

system, som i god tid skall varna medlemsstaterna om treprocentsgränsen

kan överskridas. Den andra förordningen som baseras på artikel 104c i EG-

fördraget anger regler för hur genomförandet av förfarandet vid alltför stora

underskott skall kunna skyndas på och klargöras.

Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december blev huvudelementen i

stabilitetspakten klara efter långa och svåra förhandlingar.

Pakten omfattar samtliga medlemsstater, med betydande inskränkningar

för de länder som inte deltar i valutaunionen. Dessa kan inte få föreläggan-

den eller sanktioner.

I syfte att övervaka medlemsstaterna enades stats- och regeringscheferna

vid toppmötet i Dublin om att de medlemsstater som deltar i valutaunionen

skall presentera stabilitetsprogram. De medlemsstater som inte deltar i valu-

taunionen skall lämna konvergensprogram. Vad avser budgetpolitik skall

innehållet i konvergensprogrammen motsvara innehållet i stabilitetspro-

grammen.

Regler för tillämpningen av underskottsförfarandet lades även fast vid

toppmötet. Kommissionen skall utarbeta en rapport i samtliga fall som ett

faktiskt eller planerat underskott i en medlemsstat överskrider 3 %.

Om medlemsstaten inte inom utsatt tid vidtagit effektiva åtgärder för att

korrigera underskottet skall rådet utfärda sanktioner inom tio månader efter

det att medlemsstaterna rapporterat in data om de offentliga finanserna.

Kommissionen antog den 16 oktober 1996 förslag till två rådsförordningar

om euron.

Regeringen framhåller också i skrivelsen att våren 1996 beslutades att den

multilaterala övervakningen skall förenklas och göras mer effektiv. Detta

innebär bland annat att ekonomi- och finansministrarna skall diskutera den

ekonomiska politiken i medlemsstaterna tidigt varje vår innan kommissionen

utarbetar en rekommendation till allmänna riktlinjer för hur den ekonomiska

politiken skall bedrivas innevarande år. På grundval av kommissionens re-

kommendation utarbetar rådet sedan ett utkast till allmänna riktlinjer.

Regeringen framhåller i skrivelsen att den under hösten 1995 tillsatte en

kommitté med uppgift att utarbeta faktaunderlag om effekterna av ett svenskt

deltagande respektive icke-deltagande i valutaunionen. Utredningen, under

ledning av professor Lars Calmfors, analyserade följande frågor:

- Vilka blir de allmänna konsekvenserna av en monetär union?

- Vilka blir effekterna för Sverige av att delta i den tredje etappen jämfört

med att inte delta?

- Vilka åtgärder skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk ut-

veckling om Sverige deltar respektive inte deltar?

- Vilken typ av växelkursarrangemang vore lämpliga mellan de EU-länder

som deltar i den monetära unionen och dem som står utanför?

Den 4 november 1996 presenterade utredningen sitt betänkande (SOU

1996:158), varefter det sändes ut på remiss till en bred krets intressenter.

Betänkandet och remissvaren skall tjäna som underlag för regeringens och

riksdagens ställningstaganden under 1997 om Sveriges deltagande i valu-

taunionen.

Regeringen anför att starten av den tredje etappen av den ekonomiska och

monetära unionen (EMU) år 1999 innebär behov av anpassningar och åtgär-

der i såväl den privata som den offentliga sektorn. Detta gäller oavsett om

Sverige blir medlem i valutaunionen eller inte. För att ett deltagande i valu-

taunionen praktiskt skall vara möjligt måste förberedelserna ha inletts innan

riksdagen skall ta ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det ange-

läget att dessa praktiska förberedelser görs på ett sätt som inte inskränker

Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta i eller stå utanför valutaunio

nen.

I augusti 1996 beslöt regeringen att det inom Finansdepartementet skulle

inrättas en samordningsfunktion samt att det skulle tillsättas fem arbetsgrup-

per med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett

eventuellt införande av euron i Sverige. Arbetsgrupperna har arbetat med

områdena lagstiftning, finansiell sektor, näringslivssektor, offentlig sektor

samt medborgarfrågor.

Övriga frågor

Regeringen lämnar i skrivelsen även en redovisning av upphandlingsfrågor-

nas utveckling inom EU. Kommissionen presenterade 1995 ett förslag till

ändring av upphandlingsdirektiven. Ändringarna är en följd av det upphand-

lingsavtal som slutits i samband med avtalet om den nya Världshandelsor-

ganisationen WTO. Detta avtal har beteckningen GPA (Government Procu-

rement Agreement). Förslaget innebär att GPA-reglerna skall införlivas i

upphandlingsdirektiven.

Regeringen framhåller att Sverige delar kommissionens ståndpunkt att

reglerna bör införlivas, för att åstadkomma så enkla regler som möjligt.

Ändringsförslaget har behandlats i en rådsarbetsgrupp. Europaparlamentet

har behandlat förslaget och avvisat det. Kommissionen har därför omarbetat

förslaget och det togs upp på inre marknadsrådets möte den 26 november.

Det nya förslaget har lämnats till Europaparlamentet för en ny granskning.

I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om offentlig

upphandling.

I skrivelsen redovisas budgetens inkomster och Sveriges avgift till budgeten.

Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av

avgifter från medlemsländerna. Övriga inkomster utgörs av eventuellt över-

skott från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-

ländernas bidrag och diverse övriga inkomster.

Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till gemenskapsbudge-

ten består av fyra huvudkomponenter: tullar, särskilda jordbrukstullar och

sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på

bruttonationalinkomsten.

Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av med-

lemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften enligt

den s.k. infasningsöverenskommelsen.

Avgiften för 1996 uppgick enligt preliminärt utfall till 16 705 miljoner

kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvara-

de 3 617 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed 13 088 miljoner kro-

nor, enligt regeringens beräkningar.

När det gäller återflödet framhålls i skrivelsen att normalt brukar med detta

begrepp avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig mot ett särskilt

medlemsland. Det är inte möjligt att beskriva hela EU-budgeten i sådana

termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller upplagd på ett sådant

sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Återflödet är dock

intressant som ett uttryck för hur man använder de resurser som medlems-

länderna genom sina betalningar till budgeten ställer till EU:s förfogande,

menar regeringen men framhåller i skrivelsen att för 1996 finns ännu inga

sammanställningar över budgetens utfall i detta perspektiv. I skrivelsen re-

dovisas emellertid det preliminära utfallet för några sektorer.

Motionerna

I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden konstaterar motionärer-

na att kommissionen är i färd med att genomföra det tredje handlingspro-

grammet för jämställdhet. Kommissionen menar att ett viktigt arbete är att

befästa det som redan har åstadkommits på området men poängterar att det

inte är tillräckligt med åtgärder endast på arbetsmarknadsområdet. Kommis-

sionen har därför som mål att stärka bilden av kvinnan i medierna och stödja

kvinnors representation i politiska och beslutande organ. Motionärerna fram-

håller att Sverige med lång erfarenhet av jämställdhetsarbete kan bidra med

ytterligare kunskap som förstärker kommissionens arbete och yrkar att Sveri-

ge aktivt skall bidra till att vidareutveckla EU:s jämställdhetspolitik (yrkand

8).

Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

I samma motion framhåller motionärerna att EU:s stats- och regeringschefer

vid sitt möte i Essen 1994 kom överens om de s.k. Essenpunkterna för att

förstärka sysselsättningen inom EU: kampen mot arbetslösheten skulle kon-

centreras på utbildningens roll, sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade

indirekta lönekostnader, ökad arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effek-

tivitet och förstärkta resurser till utsatta grupper. Enligt motionärerna har

regeringen inte tagit hänsyn till två av dessa punkter: minskade indirekta

lönekostnader och arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effektivitet. Krist-

demokraterna förordar bl.a. att i nuvarande statsfinansiella situation de indi-

rekta lönekostnaderna sänks inom den sysselsättningsintensiva tjänstepro-

duktionen eftersom den spelar en avgörande roll för att öka den totala pro-

duktionen och att få ned arbetslösheten. Vidare hänvisar motionärerna till två

betänkanden från Europaparlamentets social- och arbetsmarknadsutskott där

det bl.a. framhålls att medlemsländerna bör satsa på att främja tjänster som

är inriktade på hemmet och familjen och att beskattningen av arbete, i syn-

nerhet låglönejobb, bör sänkas. Motionärerna begär ett riksdagens tillkänna-

givande om att Sverige skall följa uppmaningen från Europaparlamentet och

satsa på tjänster till hushållen (yrkande 29).

I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anför motionären att rege-

ringen måste verka för att begreppet ökad flexibilitet på arbetsmarknaden

definieras som ett stärkande av individens resurser och möjligheter på ar-

betsmarknaden, inte som åtgärder som skall tvinga fram ett visst beteende

hos individen (yrkande 11).

I motion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse anförs att Sve-

rige borde inrikta sig på att sänka arbetskraftskostnaderna bl.a. genom en

lägre skatt på arbete samt på ett lägre totalt skattetryck för att landet skall

närma sig andra europeiska länder samt för att undvika att skattenivån förblir

kostnadsdrivande (yrkande 4 delvis).

Inre marknaden, fri rörlighet

I Moderata samlingspartiets partimotion U502 (m) från allmänna motionsti-

den framhålls att den inre marknaden skapar goda förutsättningar för uthållig

tillväxt och högt välstånd. Däremot är nästan alla de faktorer som bestämmer

arbetslösheten föremål för nationella beslut. Arbetsmarknadens regler och

funktionssätt avgörs i allt väsentligt på nationell nivå. Förutsättningen för e

centralisering av en sådan poltik finns inte och kommer att bli mindre i takt

med att unionen utvidgas och blir än mer heterogen. Försök att centralt regle-

ra arbetsmarknad och löneavtal skulle kunna få förödande effekter i bräckli-

ga ekonomier som är stadda i snabb tillväxt framhåller partiet. Vidare anförs

att en effektivt fungerande inre marknad i kombination med en stabil valuta

ger goda förutsättningar för att medlemsländerna nationellt skall kunna få

effektiva arbetsmarknader. Enligt motionärerna bör EU ta som en huvud-

uppgift att undanröja hinder för företagandets tillväxt och verka för en union

för företagande och arbete (yrkande 4). Endast därigenom kan Europas kon-

kurrenskraft stärkas och massarbetslösheten pressas tillbaka menar motionä-

rerna.

En annan aspekt av den inre marknaden är den fria rörligheten för varor

och personer. I motion U506 (m) från allmänna motionstiden konstaterar

motionärerna att EU-medborgare har möjlighet att resa utan visum mellan

medlemsländerna och passtvånget kommer att avskaffas mellan de länder

som ingår i Schengensamarbetet. Däremot måste affärsmän och turister från

länder vars medborgare avkrävs visum för att vistas i ett EU-land söka visum

inte bara till ett land utan till samtliga medlemsstater som skall besökas. För

både turister och personer som i sin yrkesutövning ofta besöker ett eller flera

medlemsländer är detta en stor olägenhet. Motionärerna förordar förenklade

visumrutiner inom EU och menar att Sverige bör verka pådrivande i denna

riktning.

I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde-

mokraterna att den fria rörligheten för varor behöver kompletteras med ett

allt starkare konsumentskydd och en höjd kvalitetsstandard på de varor som

till följd av den fria rörligheten säljs över hela Europa. Motionärerna menar

att med hänvisning till nationella krav på skydd för hälsa, miljö och säkerhet

bör enskilda länder kunna tillämpa strängare produktkrav. Medlemskapet i

EU innebär att Sverige kan vara med och utforma de gemenskapsregler som

är av betydelse ur konsumentskyddssynpunkt. Enligt motionärerna är det

viktigt att Sverige verkar för att Romfördragets viljeinriktning att uppnå en

hög konsumentskyddsnivå förverkligas samt att konsumenterna skall kunna

ställa krav på uttömmande märkning som anger innehåll, produktionssätt,

ursprungsland, särskilt när det gäller livsmedel, läkemedel och hushållske-

mikalier (yrkande 59).

Ekonomiska och monetära unionen

När det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) anför motionä-

rerna bakom kommittémotion U14 (fp) med anledning av regeringens skri-

velse att frånvaron av en gemensam valuta är det största hindret för mer

handel, inte minst för små och medelstora företag. Genomförandet av en

gemensam valuta skulle spela en stor roll för enandet av Europa. Folkpartiet

anser även att Sverige bör vara med från inledningen av EMU:s tredje fas

1999, dvs. införandet av den gemensamma valutan. Såväl ekonomiska som

politiska skäl talar för att Sverige inte bör sitta på åskådarläktaren när den

ekonomiska integrationen drivs vidare. Vidare menar motionärerna att det

finns ett stort politiskt värde i att tillhöra den grupp länder som aktivt arbe

vidare för fortsatt integration. Möjligheterna att vara med och bestämma

EU:s dagordning och att påverka utvecklingen på andra viktiga områden som

miljösamarbetet, östutvidgningen eller brottsbekämpningen ökar påtagligt

om Sverige deltar i det ekonomiska samarbetet fullt ut (yrkande 7).

I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anförs att ett genomförande

av EMU senast 1999 är en mycket kontroversiell och genomgripande händel-

se med långtgående följder för Sverige. Även fördragsändringar med avse-

ende på EMU bör kunna tas upp på dagordningen för regeringskonferensen

och regeringen bör verka i den riktningen (yrkande 4). Vidare anser motionä-

ren att Sverige skall förbehålla sig rätten att stå utanför den ekonomiska och

monetära unionen (yrkande 5). Motionären anför också att huvuddelen av de

medel som medlemsländerna kan tänka sig för att bekämpa arbetslösheten är

defensiva åtgärder och menar att den stabiliseringspolitik som bedrivs i

unionen måste omprövas (yrkande 10).

Liknande är tongångarna i kommittémotion U11 (v) med anledning av re-

geringens skrivelse. Motionärerna menar att sysselsättningsmålen har under-

ordnats prisstabiliteten såväl i EU som i Sverige. De menar att denna eko-

nomiska politik är ensidig och att Sverige bör verka för en genomgripande

förändring av unionens ekonomiska politik (yrkande 3). Motionärerna anför

vidare att Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten, som är ett

komplement till EMU-delarna i fördraget, har fastställts utan riksdagsbeslut

eller riksdagsdebatt. Motionärerna vänder sig mot tillvägagångssättet och

menar att ett fastställande i denna fråga, som förmodligen för lång tid hotar

att binda Sveriges ekonomiska politik, borde ha hanterats på annat sätt än

genom viss information till finansutskottet och samråd i EU-nämnden

(yrkande 4). När det gäller det förberedelsearbete som regeringen aviserar i

skrivelsen vad avser ett eventuellt svenskt deltagande i EMU menar motionä-

rerna att också alternativet utanförskap grundligt skall förberedas. Det ställe

särskilda krav på vilken ekonomiskt politik som kan föras i en sådan situa-

tion och hur kronans värde kan försvaras. Detta alternativ måste grundligt

analyseras menar motionärerna (yrkande 5).

Vidare föreslår motionärerna att regeringen tar upp frågan om en föränd-

ring av grundvillkoren för EMU och konvergenspolitiken vid regeringskon-

ferensen (yrkande 6). Motionärerna bakom motion U11 (v) framhåller också

att den sittande regeringen inte kan anses ha fullt mandat att ta beslut om

deltagande i EMU:s tredje steg utan att först ha förankrat beslutet i en rådgi-

vande folkomröstning (yrkande 15).

Även Miljöpartiet menar i motion U12 (mp) att frågan om svenskt delta-

gande i EMU:s tredje steg är så viktig att den bör avgöras av en folkomröst-

ning (yrkande 1).

Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 (s). Motionä-

ren anför att frågan om Sverige skall gå med i den gemensamma valutaunio-

nen är en av de största vi har haft att ta ställning till i modern tid. Det beh

en bred och saklig debatt, där medborgarna måste få tillgång till information

som belyser alla aspekter. Det finns också stor anledning att från statsmak-

ternas sida informera om hur EU utvecklats och vilka framgångar vi haft

samt var det är viktigt att Sverige intar en starkare hållning och utvecklar

arbetet i vissa gemensamma frågor och mellanstatligt samarbete i de tre olika

pelarna.

Övriga frågor

Motionärerna bakom motion U515 (kd) från allmänna motionstiden anför när

det gäller bioteknologi att patent på bioteknologiska uppfinningar under lång

tid debatterats inom EU. Kommissionen har under 1996 lagt fram ett revide-

rat direktivförslag där man har försökt att göra en tydligare skillnad mellan

patenterbara uppfinningar och upptäckter som generellt inte kan patenteras.

Även villkoren för patent har skärpts och genterapi av mänskliga könsceller

har förbjudits. Trots detta anser Kristdemokraterna att ändringarna inte är

tillräckliga och yrkar att Sverige skall avvisa kommissionens direktivförslag

om patent på bioteknologiska uppfinningar (yrkande 39).

I kommittémotion U11 (v) med anledning av skrivelsen tar man även upp

vissa frågor kring regelverket för offentlig upphandling inom unionen. I

motionen anförs att kommissionens grönbok om offentlig upphandling byg-

ger på en abstrakt idealmodell av EU:s inre marknad som är mycket långt

från verkligheten. Motionärerna menar att det i huvudsak borde räcka med

att ansluta sig till de regler som uppställts inom WTO för att reglera den

offentliga upphandlingen (yrkande 7).

I skrivelsens avsnitt 6.1.5 behandlas förfarandet vid alltför stora underskott

i de offentliga finanserna inom ramen för det ekonomiska och monetära

samarbetet. Motionärerna vill i detta sammanhang ha en markering om att

det är regering och riksdag som i Sverige avgör storleken på den offentliga

sektorn (yrkande 8).

Vidare anför motionärerna att det svenska nettobidraget till unionens bud-

get har blivit större än beräknat förutom de kostnader för statsförvaltningen

som EU-samarbetet har medfört. En grundlig utredning om hur den offentli-

ga sektorns ekonomi har påverkats av medlemskapet bör därför göras

(yrkande 12).

Även i motion U12 (mp) tas frågan om kostnaderna för EU-medlemskapet

upp. Motionärerna menar att skrivelsens genomgång i denna del inte är

komplett och begär att regeringen återkommer till riksdagen med en redo-

visning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet (yrkande 3).

I motion U11 (v) med anledning av regeringens skrivelse vill motionärerna

fästa uppmärksamheten även på barns situation. De anför att arbetslösheten

och den ekonomiska krisen drabbar barnen särskilt hårt. De föreslår att:

- EU förbinder sig genom en ministerrådsdeklaration att i sina beslut följa

FN:s barnkonvention utan att kommissionen ges kompetens att lagstifta på

barnpolitikens område,

- kommissionen borde få i uppdrag att systematiskt granska alla förslag till

förordningar, direktiv och förslag ur barnens perspektiv,

- en särskild barnombudsman som bevakar att EU:s beslut är i enlighet med

FN:s barnkonvention bör utses (yrkande 13).

Vidare menar motionärerna att regeringen skall verka för att frågan om

barnets rättigheter skall skrivas in i fördraget om Europeiska unionen

(yrkande 14).

I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anförs att Europaparlamen-

tet präglas av kaotiska förhållanden. Det är mycket svårt för parlamentariker-

na att ha läget under kontroll på grund av administrativa brister och dålig

struktur i plenararbetet, menar motionären, och föreslår att regeringen bör

verka för att Europaparlamentet reformeras och effektiviseras (yrkande 12).

I motion U703 (v) från allmänna motionstiden anförs att för att Barents-

samarbetet skall kunna byggas ut och få ekonomisk vikt för regionen måste

en hållbar infrastruktur byggas upp. Det existerande järnvägsnätet bör för-

stärkas och byggas ut och dessa bandelar bör bli en del i det växande europe-

iska järnvägsnätet. Motionärerna föreslår att regeringen verkar för att en ny

järnvägslinje längs Norrlandskusten med förbindelse till Murmansk och

Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt (yrkande 6).

Även i kommittémotion U810 (c) från allmänna motionstiden framhålls att

fler investeringar krävs för att åstadkomma tillfredsställande gods- och per-

sontransporter på väg och järnväg inom Barentsregionen. Motionärerna

föreslår att EU utarbetar en plan för infrastrukturinvesteringar i regionen

(yrkande 4). Centerpartiet anser vidare att det stöd unionen i dag ger till

länderna i Öst- och Centraleuropa i ökad utsträckning bör tillfalla projekt i

Barentsregionen (yrkande 5).

Utskottets överväganden

I motion U515 (kd) yrkande 8 menar motionärerna att Sverige aktivt skall

bidra till att vidareutveckla EU:s jämställdhetspolitik.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige, med våra erfarenhe-

ter av och kunskaper om jämställdhetsarbete, har mycket att bidra med när

det gäller att vidareutveckla unionens regelverk och tillämpningen av detta

inom jämställdhetsområdet. En övergripande ambition att lyfta fram frågor

om kvinnors och mäns villkor på olika områden i EU-samarbetet i sin helhet

har också präglat Sverige hittillsvarande agerande. Erfarenheter av detta

arbete och regeringens prioriteringar belyses i regeringens skrivelse Jäm-

ställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41, bet. 1995/96:AU8, rskr. 1996/97:155).

Skrivelsen innehåller även ett avsnitt om jämställdhetsarbetet inom EU. I

detta avsnitt lyfts frågan om en jämnare könsfördelning i unionens institutio-

ner fram, vilket Sverige aktivt verkar för.

Utskottet vill även framhålla att regeringen aktivt driver jämställdhetsfrå-

gorna i regeringskonferensen och har presenterat ett förslag hur den för-

dragsmässiga grunden för unionens jämställdhetsarbete kan förstärkas.

Det svenska förslaget innebär, genom ändringar i fördragens inledande

målsättningsartiklar, att främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män

anges som ett centralt mål för EU. Förslaget innebär även ett fördragsfästan-

de av principen att jämställdhetsperspektivet skall beaktas i alla gemenska-

pens aktiviteter. De förslag som läggs fram på olika områden skall präglas av

ett jämställdhetsperspektiv och en analys skall företas beträffande förslagens

konsekvenser för kvinnor respektive män. Vidare föreslås att nuvarande

artikel 119 om lika lön för lika arbete skall utvidgas till att omfatta även

frågor om lika villkor i arbetslivet och utgöra en rättslig grund för samarbete

inom jämställdhetsområdet i stort. I förslaget ingår även att likabehandlings-

principen kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att positiv särbe-

handling vid anställning och befordran är tillåten.

Enligt utskottets uppfattning ligger det svenska agerandet väl i linje med

de önskemål motionären framför.

Utskottet kan konstatera att det irländska utkastet till ny fördragstext inne-

håller ett avsnitt om jämställdhet som syftar till att förstärka fördraget på

jämställdhetsområdet. Utskottet noterar avslutningsvis i denna del att rege-

ringens bedömning är att det finns ett relativt brett stöd från medlemsländer-

na för en sådan förstärkning.

Därmed anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 8 är besvarad.

Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

I motion U515 (kd) yrkande 29 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

bör följa Europaparlamentets uppmaning att främja tillkomsten av nya

tjänstearbeten som är riktade till hushållen och hemmen genom bl.a. sänkt

skatt. Ett motsvarande yrkande framställs i motion U15 (kd) yrkande 4

(delvis).

Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1995/96:Sku4y följande med anledning

av dessa motioner:

Utredningen (Fi 1996:10) om förutsättningarna för tjänstesektorns utveckling

har nyligen avlämnat betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU

1997:17). Utredningen har lagt fram en rad förslag om skatteundantag som

ökar antalet sysselsatta i den hushållsnära tjänstesektorn. Utredningsförsla-

gen är för närvarande föremål för remissbehandling.

Också Skatteväxlingskommittén har behandlat dessa frågor i sitt slutbetän-

kande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11). En bred majoritet i

kommittén, bestående av s-, c-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna, anser att en

växling mellan miljö- och energiskatter och skatt på arbete kan vara ett vik-

tigt redskap såväl i omställningen till ett mer ekologiskt hållbart samhälle

som för att bekämpa arbetslösheten. De anser att förändringar av detta slag

bör ske stegvis och med beaktande av vad som sker i omvärlden. Ledamöter-

na från Moderata samlingspartiet har i en reservation framhållit en rad svå-

righeter som är förenade med en skatteväxling men är i och för sig inte emot

att skatter och avgifter används i miljöpolitiken.

Enligt skatteutskottets mening bör regeringens ställningstagande till de ak-

tuella förslagen avvaktas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Utrikesutskottet delar skatteutskottets uppfattning att regeringens ställnings-

tagande till de aktuella förslagen bör avvaktas.

Vidare har utskottet inhämtat att regeringens sysselsättningsprogram inne-

håller åtgärder inom samtliga fem punkter i Essenprogrammet.

När det gäller de indirekta lönekostnaderna används lönesubventioner in-

om arbetsmarknadspolitiken som ett sätt att öka möjligheterna för främst

långtidsarbetslösa att erhålla ett arbete. Dessa subventioner är tidsbegränsade

och riktade till individen men ej till företag. Vidare har utskottet inhämtat a

i syfte att understödja en ekonomisk återhämtning har tidsbegränsade åtgär-

der använts för att stimulera arbetsintensivt byggnadsarbete och s.k. gröna

arbeten inom naturvård, vatten och avlopp, ekologisk omställning m.m.

Ytterligare en åtgärd inom detta område är att momsen inom tu-

rist/restaurangnäringen har sänkts för att stimulera en ökad efterfrågan inom

dessa områden. Till skillnad från motionärerna har det däremot inte ansetts

att en sänkning av de indirekta lönekostnaderna, som ett generellt instrument,

är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen.

Utskottet har inhämtat att regeringens uppfattning är att en ökad flexibilitet

på arbetsmarknaden främst åstadkoms genom att individens omställnings-

förmåga stärks via utbildningsinsatser och annan aktiv arbetsmarknadspolitik

snarare än att arbetstagarnas position på arbetsmarknaden försvagas genom

försämrad anställningstrygghet.

Regeringen har således, när det gäller Essenpunkterna för att förstärka sys-

selsättningen inom EU, valt att lägga tonvikten på insatser som stärker indi-

vidernas ställning på arbetsmarknaden och på en effektiv arbetsmarknads-

politik, vilket utskottet välkomnar.

Utskottet vill framhålla, liksom regeringen, att det är av vikt att positiva

långsiktiga effekter på sysselsättningen uppnås men menar att de medel som

motionärerna anvisar som generella instrument inte är effektiva härvidlag.

De önskvärda effekterna kan bättre uppnås med andra medel.

Motionärerna åberopar även två betänkanden från Europaparlamentets so-

cial- och arbetsmarknadsutskott. Utskottet vill erinra om att dessa betänkan-

den utgör en del av EU:s beredningsprocess och av dialogen mellan parla-

mentet å ena sidan och kommissionen och rådet å andra sidan. De har ingen

bindande verkan när det gäller arbetsmarknadspolitiken i medlemsländerna.

Till yttermera visso utgör frågor kring inkomstbeskattningens utformning

och nivåer nationell kompetens.

Utskottet vill här framhålla att även arbetsmarknadspolitiken utgör natio-

nell kompetens, och dess utformning och inriktning är således en angelägen-

het som avgörs i de enskilda medlemsländerna. Utskottet ser ingen anledning

att ändra på detta förhållande och vill återigen framhålla, vilket gjorts tidig

re i detta betänkande, att förstärkningen av sysselsättningsmålet i grundför-

dragen, införandet av en övervakningsmekanism och en sysselsättnings-

kommitté inte medför några förändringar härvidlag.

Utskottet avstyrker därmed motionerna U515 (kd) yrkande 29 och U15 (kd)

yrkande 4 (delvis).

I motion U516 (s) yrkande 11 anförs att begreppet ökad flexibilitet på ar-

betsmarknaden definieras som ett stärkande av individens resurser och möj-

ligheter.

Som utskottet ovan anfört är arbetsmarknadspolitiken utformad så att ökad

flexibilitet främst uppnås genom att individens omställningsförmåga stärks

genom utbildningsinsatser, flyttstöd och annan aktiv arbetsmarknadspolitik

och ej genom att arbetstagarnas position på arbetsmarknaden försvagas ge-

nom försämrad anställningstrygghet och låga löner. Den svenska strategin

inriktas på åtgärder av offensiv karaktär som både stärker individens kompe-

tens och konkurrenskraft och underlättar ekonomins funktionsätt.

Utskottet anser att ett riksdagens tillkännagivande med anledning av vad

motionären anfört ej är erforderligt och betraktar därmed motion U516 (s)

yrkande 11 som besvarad.

Inre marknaden, fri rörlighet

I motion U502 (m) yrkande 4 framhålls att den inre marknaden skapar goda

förutsättningar för uthållig tillväxt och högt välstånd och menar att en hu-

vuduppgift bör vara att verka för en union för företagande och arbete.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetet med att säkerställa en

väl fungerande inre marknad är en viktig del i ansträngningarna att uppnå

hållbar tillväxt och högt välstånd. Utskottet delar också uppfattningen att den

inre marknadens funktionssätt ytterligare bör förbättras. För ett litet och

exportberoende land är en väl fungerande inre marknad av största vikt.

Utskottet anser vidare att det är viktigt att verka för ett förstärkt samarbete

mellan unionens medlemsländer på sysselsättningsområdet. Regeringen har

också tagit till vara den möjlighet som den pågående regeringskonferensen

erbjuder för att förstärka de fördragsmässiga grunderna för samarbetet inom

detta område, vilket har framgått tidigare i detta betänkande.

Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att det inte är tillrådligt

att centralisera ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, dvs. överföra ansvaret

till EU-nivå. Utskottet vill i denna del återigen framhålla att det svenska

förslaget som presenterats i regeringskonferensen inte innebär någon föränd-

ring vad gäller kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlems-

länderna på det sysselsättningspolitiska området. Huvudansvaret kommer

fortsättningsvis, liksom i dag, att ligga på nationell nivå.

Utskottet vill emellertid anföra att i den internationaliserade ekonomi som

Sverige i dag har att verka i är det svårare för ett enskilt land att ensamt dr

en effektiv politik för att uppnå en varaktig tillväxt och en hög och hållbar

sysselsättning. Mot den bakgrunden syftar de föreslagna förändringarna och

tilläggen i fördragen till att skapa en bättre grund för medlemsländernas

gemensamma ansträngningar att bekämpa arbetslösheten, genom att förstärka

de gemensamma målen om sysselsättning samt samordnings- och övervak-

ningsmöjligheterna. Enligt utskottets uppfattning innebär ett vidare, och mer

strukturerat, informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna

förbättrade möjligheter att bekämpa arbetslösheten på gemenskapsnivå och

nationellt. De föreslagna förändringarna i fördragen skapar även bättre förut-

sättningar för att uppnå en större samsyn mellan länderna, och därmed bättre

genomslag för vidtagna åtgärder. Detta gäller särskilt om man, som föresla-

gits från svensk sida, gemensamt fastställer vissa vägledande principer för

sysselsättningspolitiken. Ytterligare en positiv effekt av fördragsändringarna

är att samordningen mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna förstärks i

dessa frågor.

Motionärerna anser även att initiativet till en förstärkning av sysselsätt-

ningsmålet i fördraget i stället borde ha varit ett initiativ till att bygga en

union för företagande och arbete. Utskottets uppfattning är att detta inte står

motsättning till Sveriges ambitioner på området. Åtgärder för att främja

sysselsättningen innebär även åtgärder för att skapa goda förutsättningar för

företagande och inte minst för småföretagens tillväxt.

Utskottet betraktar därmed motion U502 (m) yrkande 4 som besvarad.

I motion U506 (m) yrkas att visumrutiner inom EU vad gäller medborgare i

tredje land borde förenklas.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SfU5y med anled-

ning av denna motion att huvuddelen av viseringspolitiken ligger under

artikel 100c i Romfördraget och utgör en del av gemenskapsrätten. Vissa

beslut avseende viseringspolitiken fattas dock med stöd av avdelning VI i

Unionsfördraget. Det senare gäller bl.a. villkor för utfärdande av en enhetlig

EU-visering.

Utskottet framhåller vidare:

Inom ramen för regeringskonferensen pågår ett arbete för att uppnå en över-

enskommelse om bättre möjligheter för gemenskapen att agera vad gäller

bl.a. viseringspolitiken. Utskottet anser mot bakgrund härav att något utta-

lande från riksdagens sida angående viseringsfrågor inte bör göras innan

konferensen avslutat sitt arbete. Utskottet kan också konstatera att i Scheng-

enkonventionens artikel 10 stipuleras att en enhetlig visering skall införas

och gälla för samtliga avtalsslutande parters territorium. Utskottet anser med

hänsyn till det anförda att något tillkännagivande med anledning av motion

U506 inte är påkallat, och motionen avstyrks.

Utrikesutskottet noterar socialförsäkringsutskottets bedömningar och vill för

sin del anföra att ett första steg mot en harmoniserad viseringspolitik gente-

mot medborgare i tredje land utgör rådsförordningen 2317/95 av den 25

september 1995. Den innehåller klargöranden av begreppet visering samt en

förteckning över de tredje länder för vars medborgare medlemsstaterna skall

tillämpa viseringsplikt. Det för EU:s medlemsländer gemensamma vise-

ringsmärket, som varit i bruk sedan september 1996, är ännu ett steg mot en

harmonisering av viseringspolitiken, även om det fortfarande rör sig om

nationella viseringar, dvs. viseringar som endast är giltiga för det medlems-

land för vilka de utfärdats.

I regeringens proposition Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv

(skr. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) har målet för vise-

ringspolitiken angivits:

Målet är att skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. För

närvarande är det dock av invandringspolitiska skäl nödvändigt att upprätt-

hålla krav på visering i förhållande till ett stort antal stater. Sveriges vise

ringspolitik måste också harmoniseras med politiken i övriga EU-länder.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U506 (m).

I motion U515 (kd) yrkande 59 framhåller motionärerna att den fria rörlighe-

ten för varor behöver kompletteras med ett allt starkare konsumentskydd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumentskyddet på den

inre marknaden är av stor vikt och vill framhålla att utan en väl fungerande

europeisk konsumentpolitik och ett högt utvecklat konsumentskydd riskerar

konsumenternas förtroende för EU-samarbetet att urholkas.

Lagutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:LU13 behandlat kon-

sumentpolitiska frågor innefattande även det svenska arbetet med konsu-

mentfrågor inom EU. Lagutskottet framhåller i betänkandet att det övergri-

pande målet för Sveriges arbete med konsumentfrågorna i EU om konsu-

mentpolitiken skall vara att ge konsumenterna en stark ställning på markna-

den, att främja konsumenternas intressen och inflytande i ett integrerat Euro-

pa och att samtidigt kunna bibehålla och utveckla nivån på svensk konsu-

mentpolitik. Lagutskottet konstaterar att den grundsyn på konsumentpoliti-

kens syfte som riksdagen gett uttryckt för i 1995 års konsumentpolitiska

beslut också ligger till grund för arbetet inom EU.

Vidare anför lagutskottet i betänkandet att regeringen i sin skrivelse

1995/96:181 om konsumentpolitiken i EU särskilt framhållit att Sverige bör

verka för att konsumenterna och deras organisationer får ökade möjligheter

till inflytande i EU.

Lagutskottet omnämner även att regeringen har utfäst sig (skr. 1995/96:30,

bet. 1995/96:UU13. rskr. 199) att vid regeringskonferensen verka för ett ökat

konsumentinflytande och att det skall vara ett uttryckligt mål för gemenska-

pens konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsum-

tionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en lång-

siktigt hållbar utveckling.

Utrikesutskottet vill för sin del anföra att det irländska utkastet till ny för

dragstext innehåller förslag till förändringar i artikel 129a om konsument-

politiken samt i artikel 100a.3 om de gemensamma institutionernas hänsyn

till miljö- och konsumentskydd vid beredning av beslut på den inre markna-

dens område. De föreslagna förändringarna syftar, enligt det irländska för-

slaget, till att tydligare ange målet att främja konsumenternas intressen samt

att ytterligare betona skyddet av konsumenternas intressen vid utformningen

och genomförandet av gemenskapens övriga politik.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 59

som besvarad.

Ekonomiska och monetära unionen

Syftet med upprättandet av en ekonomisk och monetär union är att kunna ta

till vara och förverkliga de fördelar som den inre marknaden erbjuder.

Finansutskottet framhåller inledningsvis i sitt yttrande 1996/97:Fiu3y att

skrivelsen utgör en del av regeringens informationsplikt gentemot riksdagen

avseende samarbetet i EU. Utskottet följer också arbetet i EU på flera andra

sätt, bl.a. utfrågningar i aktuella frågor med företrädare för regeringen.

I motion U14 (fp) yrkande 7 betonas fördelarna med ett svenskt deltagande i

det tredje steget i EMU och att Sverige bör vara med från starten år 1999. I

motion U516 (s) yrkande 4 anförs att även fördragsändringar gällande EMU

bör kunna tas upp vid regeringskonferensen, och i motion U11 (v) yrkande 6

framhålls att frågan om en förändring av grundvillkoren för EMU och kon-

vergenspolitiken bör tas upp vid regeringskonferensen. I motion U516 (s)

yrkande 5 anförs att Sverige bör förbehålla sig rätten att stå utanför den

ekonomiska och monetära unionen.

Med anledning av motionerna framhåller finansutskottet i sitt yttrande

följande:

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om EMU och dess tredje

steg. Utskottet vill erinra om att i regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s

regeringskonferens 1996 framhölls att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid

regeringskonferensen. Utskottet avstyrkte i samband med behandlingen av

skrivelsen motionsyrkanden om att Sverige vid regeringskonferensen borde

ställa krav på att kunna ställa sig utanför den monetära unionen

(1995/96:FiU3y).

I oktober 1995 gavs en kommitté uppdraget att utreda konsekvenserna av en

eventuell svensk anslutning till den tredje etappen av den ekonomiska och

monetära unionen. Utredningen, som antog namnet EMU-utredningen, pre-

senterade sitt betänkande, Sverige och EMU (SOU 1996:158), i november

1996. Utöver huvudbetänkandet har kommittén tagit fram 21 underlagsrap-

porter. Betänkandet sändes ut på remiss till en vid krets intressenter. Re-

missyttrandena har publicerats (Ds 1997:22). Betänkandet och remissvaren

skall tjäna som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i

frågan.

Utskottet har tidigare erinrat om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna

deklarerade att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till

den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta ut-

vecklingen och i enlighet med fördraget. Beslutet om Sverige skall delta skall

fattas av riksdagen under hösten 1997. Utskottet har inte sett anledning att

förorda en annan beslutsordning (1995/96:FiU1, 1995/96:FiU10,

1996/97:FiU1).

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning.

Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört. Utrikesutskottet betraktar

därmed motion U14 (fp) yrkande 7 som besvarad. Motionerna U516 (s)

yrkandena 4 och 5 och U11 (v) yrkande 6 avstyrks.

Enligt motion U516 (s) yrkande 10 bör unionen ompröva den stabiliserings-

politiska linje som bedrivs, och i motion U11 (v) yrkande 3 anförs att Sveri-

ge bör verka för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska

politik.

Finansutskottet anför följande med anledning av de nämnda motionerna:

Beträffande den ekonomiska politiken vill utskottet erinra om att Sverige har

prioriterat sysselsättningsfrågan högt i regeringskonferensen. Sverige har

föreslagit att en särskild avdelning om sysselsättning skrivs in i fördraget.

Vid chefsförhandlarmötet i september 1996 offentliggjorde Sverige ett text-

förslag om sysselsättning. Till Europeiska rådets möte i Dublin i december

1996 presenterade det irländska ordförandeskapet ett sammanhållet förslag

till nytt fördrag. Ordförandeskapets förslag innehöll en text om sysselsättning

som har många likheter med det svenska förslaget. Bland annat föreslogs en

ny avdelning i fördraget om sysselsättning.

De krav på sunda statsfinanser som ställs inom ramen för samarbetet inom

EU ligger i linje med de mål som gäller för den svenska ekonomiska politi-

ken. Den ekonomiska politiken har under de senaste åren måst inriktas på att

skapa budgetbalans. Saneringen av de svenska offentliga finanserna har lett

till ett markant ökat förtroende för den svenska ekonomiska politiken både i

Sverige och internationellt. Offentliga finanser i balans bidrar till lägre rän

och ger utrymme för tillväxt och ökad sysselsättning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna U11 (v) yr-

kande 3 och U516 (s) yrkande 10 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har ingen annan mening än den som finansutskottet anfört.

Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U516 (s) yrkande 10 och U11

(v) yrkande 3.

I motion U11 (v) yrkande 4 hävdar motionärerna att Sveriges deltagande i

stabilitets- och tillväxtpakten borde ha föregåtts av information till finansut

skottet och samråd med riksdagen i EU-nämnden.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att stabilitet

och tillväxtpakten bland annat innebär att de medlemsstater som inte deltar i

valutaunionen skall lämna konvergensprogram. Regeringen presenterade i

juni 1995 för första gången ett konvergensprogram. Företrädare för regering-

en diskuterade programmet både i finansutskottet och i EU-nämnden. I pro-

grammet angavs att regeringen skulle göra en avstämning varje halvår med

början hösten 1995. Avstämningar har gjorts i samband med propositionerna

1995/96:25 (tillväxtpropositionen), 1995/96:150 (ekonomiska vårpropositio-

nen), 1996/97:1 (budgetpropositionen) samt 1996/97:150 (ekonomiska vår-

propositionen), framhåller finansutskottet vidare och konstaterar att riksda-

gen således löpande har erhållit information om Sveriges konvergenspro-

gram.

Utskottet anför vidare att det inte kan dela motionärernas uppfattning att

stabilitets- och tillväxtpakten för lång tid hotar att binda Sveriges ekonomis-

ka politik. Kraven på sunda statsfinanser ligger väl i linje med svensk tradi-

tion. Beträffande regeringens kontakter med riksdagen rörande stabilitets-

och tillväxtpakten har utskottet inga invändningar. Regeringen har i denna

fråga uppfyllt sina åtaganden enligt riksdagsordningen, menar finansutskot-

tet, och förutsätter att regeringen även fortsättningsvis redovisar avstämning-

arna av konvergensprogrammet för riksdagen.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion U11 (v) yrkande 4.

Utrikesutskottet noterar finansutskottets bedömning och avstyrker motion

U11 (v) yrkande 4.

I motion U11 (v) yrkande 5 anförs att alternativet utanförskap bör både ana-

lyseras och förberedas inför ett beslut om ett eventuellt svensk deltagande i

det tredje steget i EMU.

Finansutskottet framhåller - liksom regeringen i skrivelsen - att starten av

den tredje etappen av EMU år 1999 medför behov av anpassningar och åt-

gärder oavsett om Sverige deltar i detta samarbete eller inte. För att Sverige

skall ha en reell valmöjlighet vad gäller medlemskap i valutaunionen måste

de praktiska förberedelserna ha kommit i gång innan riksdagen tar ställning. I

augusti 1996 beslöt regeringen att det inom Finansdepartementet skulle

inrättas en samordningsfunktion med uppgift att koordinera euroförberedel-

serna, anför utskottet vidare. Den första fasen av arbetet har redovisats i

departementspromemorian Praktiska euroförberedelser i Sverige (Ds

1997:9). Enligt departementspromemorian skall förberedelsearbetet bedrivas

på ett sätt som skapar möjligheter att delta men som inte inskränker möjlig-

heterna att stå utanför valutaunionen.

Finansutskottet anser att motion U11 (v) yrkande 5 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U11

(v) yrkande 5.

Enligt motionärerna bakom motion U11 (v) yrkande 15 kan regeringen inte

anses ha fullt mandat att ta beslut om deltagande i EMU:s tredje steg utan att

först ha förankrat beslutet i en rådgivande folkomröstning. Även i motion

U12 (mp) yrkande 1 anförs att frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje

steg är så viktig att den bör avgöras av en folkomröstning.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:KU8y med anledning

av dessa motioner följande:

Riksdagen skall ta ställning till frågan om svenskt deltagande i tredje etappen

av EMU hösten 1997. För att ett deltagande skall vara praktiskt möjligt från

starten 1999 måste förberedelserna ha inletts före riksdagsbeslutet. Rege-

ringen betonar i skrivelsen att det är angeläget att dessa praktiska förberedel

ser görs på ett sätt som inte inskränker Sveriges möjligheter att välja om vi

skall delta eller stå utanför.

En folkomröstning om svenskt deltagande i EMU föreslås i motionerna U11

yrkande 15 av Vänsterpartiet och U12 yrkande 1 av Miljöpartiet. Utskottet

vill erinra om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna deklarerade att ett

slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen

av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlig-

het med fördraget. Regeringen anförde att beslutsprocessen i Sverige inför

övergången från fas två till fas tre är en intern svensk angelägenhet. Beslutet

om Sverige skall ta detta steg skall fattas av riksdagen. Riksdagen har tidiga-

re ställt sig bakom denna ordning. Enligt utskottet finns ingen anledning att

ändra ordningen att riksdagen skall fatta beslutet om deltagande i EMU:s

tredje fas. Motionerna bör avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar att även finansutskottet avstyrker dessa motioner i

sitt yttrande 1996/97:FiU3y, och utrikesutskottet avstyrker därmed motioner-

na U11 (v) yrkande 15 och U12 (mp) yrkande 1.

I motion K909 (s) efterlyser motionären en bred och saklig debatt samt att

medborgarna får tillgång till information som belyser alla aspekter inom det

viktiga EMU-beslutet.

Konstitutionsutskottet anför följande med anledning av motionen:

Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 av Ronny Olan-

der (s). Utskottet delar uppfattningen i motionen att det behövs en bred och

saklig debatt om EMU, där medborgarna måste få tillgång till information

som belyser alla aspekter. Utskottet vill framhålla att en av de fem arbets-

grupper som tillsatts för [......] praktiska förberedelser har till uppgift att

förbereda underlag för en informationskampanj i händelse av ett beslut att gå

med i EMU. Gruppen kommer också att informera om EMU på olika sätt

innan beslutet fattas.

Motionären anser också att det finns stor anledning från statsmakternas sida

att informera bl.a. om hur EU utvecklats och om hur Sverige påverkat arbetet

inom EU. Utskottet vill påpeka att den skrivelse som bl.a. behandlas i detta

yttrande gäller en sådan redovisning som efterlyses av motionären. Skrivel-

sen föreligger för övrigt också i en kortversion.

Motionen får anses vara tillgodosedd med de åtgärder som angetts av utskot-

tet.

Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar där-

med motion K909 (s) som besvarad.

Övriga frågor

I motion U515 (kd) yrkande 39 begär motionärerna att Sverige skall avvisa

kommissionens direktivförslag om patent på biotekniska uppfinningar.

I regeringens skrivelse redovisas att kommissionens förslag till direktiv om

rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, KOM (95) 661 slutlig, under

1996 har behandlats i en rådsgrupp. Förslaget syftar till att åstadkomma en

enhetlighet kring frågan om i vilken utsträckning sådana uppfinningar skall

vara patenterbara. Enligt skrivelsen ligger bestämmelserna i direktivförslaget

väl i linje med den gällande svenska patentlagen.

Lagutskottet har nyligen i betänkande 1996/97:LU12 behandlat motioner

angående patent på livsformer och patentlagens utformning i detta avseende

och anförde därvid att enligt gällande svenska bestämmelser i patentlagen

om det patenterbara området kan patent också meddelas för biotekniska

uppfinningar. En etisk gräns för vad som skall vara patenterbart finns i 1 §

fjärde stycket som innehåller ett generellt förbud för patent på uppfinningar

vars utnyttjande skulle strida mot goda seder och allmän ordning. Vidare

föreskrivs i samma lagrum förbud mot patent på djurraser och växtsorter.

Förbud gäller även för patent på ett väsentligen biologiskt förfarande för

framställning av växter och djur. Patent får dock meddelas på mikrobiolo-

giskt förfarande och produkter av ett sådant förfarande.

Lagutskottet noterar i sitt betänkande att det inom EU pågår ett arbete med

att utforma ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar och

att motivet för ett sådant direktiv är att garantera fri rörlighet av patentera

biotekniska produkter. Detta skall ske genom att medlemsstaternas lagstift-

ning harmoniseras så att de rättsliga förutsättningarna för patentskydd, lik-

som skyddets omfattning, klargörs. Lagutskottet framhåller att innehållet i ett

kommande direktiv kommer att vara bestämmande för utformningen av de

svenska rättsreglerna på området.

Lagutskottet framhåller vidare i sitt betänkande att för svenskt vidkom-

mande har ärendet varit föremål för beredning inom Justitiedepartementet

bl.a. genom att synpunkter inhämtats från berörda departement, myndigheter

och organisationer.

Lagutskottet noterar även att ärendet behandlas under medbeslutandepro-

ceduren och att ett yttrande av Europaparlamentet förväntas under år 1997.

Lagutskottet anför vidare i nämnda betänkande angående det aktuella för-

slaget till direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar:

Avsikten är att direktivet skall passa in i existerande nationell lagstiftning

och det är alltså inte fråga om att introducera någon särskild patentlagstift-

ning för levande material. I förslaget har - med avseende på den mänskliga

kroppen - markerats skillnaden mellan en uppfinning som är patenterbar och

en upptäckt som inte är det. Vidare anges att växtsorter och djurraser som

sådana inte skall vara patenterbara. Detsamma gäller i allt väsentligt biotek-

nologiska förfaringssätt för produktion av växter och djur. Däremot är avsik-

ten att mikrobiologiska förfaranden och alster som är framställda genom

sådana förfaranden skall vara patenterbara. Förslaget innehåller vidare en

övergripande etisk regel som innebär att uppfinningar, vars utnyttjande

skulle stå i strid mot allmän ordning och goda seder, inte skall vara patenter-

bara. Det anges också att ett förfarande som avser modifiering av den gene-

tiska identiteten hos djur inte skall patenteras såvida det inte råder en rimli

proportion mellan det lidande som djuret kan förorsakas och uppfinningens

ändamål.

Lagutskottet konstaterar avslutningsvis att när det gäller rättsligt skydd för

biotekniska uppfinningar och patentlagens utformning i detta avseende

kommer innehållet i ett kommande direktiv att vara bestämmande för ut-

formningen av de svenska reglerna. Lagutskottet utgår från att regeringen i

arbetet med det nya direktivet verkar för att få gehör för ett synsätt som över

ensstämmer med grundläggande svenska etiska värderingar och finner att det

för närvarande inte föreligger skäl för ett initiativ från riksdagens sida i de

na fråga. Enligt lagutskottets mening finns det dock anledning att noga följa

den framtida utvecklingen på området.

Utrikesutskottet noterar lagutskottets bedömning av det aktuella direktivför-

slaget. Vidare kan utskottet konstatera att direktivförslaget är föremål för

fortsatt beredning inom rådet och att en gemensam ståndpunkt ännu ej har

utarbetats. Utrikesutskottet utgår - liksom lagutskottet - från att regeringen

beredningen av ärendet inom unionen verkar för ett synsätt som överens-

stämmer med grundläggande svenska etiska värderingar.

Utrikesutskottet betraktar därmed motion U515 (kd) yrkande 39 som besva-

rad.

I motion U11 (v) yrkande 7 anför motionärerna att kommissionens grönbok

om offentlig upphandling bygger på en abstrakt idealmodell av den inre

marknaden och menar att det borde räcka att ansluta sig till de regler som

uppställts av WTO för att reglera den offentliga upphandlingen.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:FiU3y att utskottet vid en

offentlig utfrågning i mars 1997 med representanter för Regeringskansliet

inhämtat information om grönboken. Utskottet vill erinra om att genom

undertecknandet av EES-avtalet och genom medlemskapet i Europeiska

unionen har Sverige förbundit sig att genomföra EG-direktiven om offentlig

upphandling. Vänsterpartiet har vid genomförandet av EG-direktiven varit

mycket kritiskt till regelverket och begärt att regelverket inte skall genomfö-

ras. Riksdagen har på utskottets förslag avslagit samtliga motioner som

Vänsterpartiet väckt med detta innehåll. Finansutskottet ser inte något skäl

att frångå sitt tidigare ställningstagande.

Utrikesutskottet noterar finansutskottets uppfattning i upphandlingsfrågorna

och avstyrker motion U11 (v) yrkande 7.

I samma motion yrkande 8 anförs att det i skrivelsen borde ha markerats

att det i Sverige är regering och riksdag som avgör storleken på den offentli-

ga sektorn.

Finansutskottet ser ingen anledning till att regeringen i skrivelsen om

verksamheten i Europeiska unionen särskilt borde ha markerat självklarheten

i att det är riksdag och regering som avgör hur stor den offentliga sektorn bör

vara i Sverige och menar att yrkandet därmed bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har ingen annan mening än den finansutskottet uttalat och

avstyrker motion U11 (v) yrkande 8.

Kostnaderna för Sveriges medlemskap är föremål för uppmärksamhet i mo-

tionerna U11 (v) yrkande 12, där motionärerna begär en grundlig utredning

av hur den offentliga sektorns ekonomi har påverkats av medlemskapet, och i

U12 (mp) yrkande 3, där motionärerna begär att regeringen återkommer till

riksdagen med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-

medlemskapet.

Finansutskottet erinrar inledningsvis i sitt yttrande att regeringen i skrivels

redovisar Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Som

regeringen framhåller är dock inte redovisningen av EU-budgeten upplagd på

ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart.

Utskottet påpekar att återflödet till Sverige bara är ett mått, och inte ens de

bästa, på vad Sverige får ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid

sidan av betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid, har

t.ex. tillgången till den inre marknaden betydelse för den ekonomiska ut-

vecklingen.

Som regeringen anger i skrivelsen driver Sverige en återhållsam budget-

politik inom EU, och förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s

medel är en prioriterad fråga för Sverige, framhåller finansutskottet. Utskot-

tet erinrar vidare att regeringen i proposition 1994/95:40 redovisade förslag

till principer för budgetering, redovisning och revision av de medel som

Sverige betalar till respektive erhåller från EU. I propositionen föreslogs att

utgifter till och inkomster från EU skall bruttoredovisas i enlighet med regel-

verket för statliga medel. Vidare framhöll regeringen att uppföljningen av

effektiviteten och efterlevnaden av EU:s regelverk måste ges hög prioritet.

Riksdagen tillstyrkte de principer som regeringen förordat (bet.

1994/95:FiU5, rskr. 67). Finansutskottet anser, med hänvisning till det an-

förda, att någon åtgärd enligt motionärernas förslag inte är påkallad.

Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker därmed

motionerna U11 (v) yrkande 12 och U12 (mp) yrkande 3.

I motion U11 (v) yrkande 13 vill motionärerna fästa uppmärksamheten på

barns situation och föreslår att ett antal åtgärder företas inom EU. I yrkande

14 i samman motion menar motionärerna att frågan om barnens rättigheter

även bör tas med i fördraget om Europeiska unionen.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande 1996/97:SoU5y till utrikesutskot-

tet att FN:s konvention om barnets rättigheter antogs år 1989 och trädde i

kraft ett år senare. I konventionen stipuleras om barnets rättigheter till liv

utveckling, om rätt till trygghet och skydd samt om rätt till talan och respekt

Samtliga länder inom EU har ratificerat FN:s konvention om barnets rättighe-

ter. Mycket återstår dock att göra i de enskilda länderna när det gäller ge-

nomförandet av konventionen, konstaterar socialutskottet i sitt yttrande.

Utskottet anser att barnens bästa bör beaktas vid utarbetande av förordningar,

direktiv och förslag, något som kan ske utan att EU ges kompetens att lagstif-

ta på området. Socialutskottet anför även att det är viktigt att frågan om

barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen men menar

samtidigt att något initiativ med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande-

na 13 och 14 ej är erforderligt.

Utrikesutskottet noterar socialutskottets bedömning och avstyrker därmed

motion U11 (v) yrkandena 13 och 14.

Europaparlamentet karakteriseras av kaotiska förhållanden, anför motionären

bakom motion U516 (s) yrkande 12, och föreslår att regeringen verkar för att

Europaparlamentet reformeras och effektiviseras.

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:KU8y att då denna

fråga tidigare behandlats förklarade utskottet att det ansåg det angeläget att

Europaparlamentets arbetsformer är så goda som möjligt. Arbetsformerna

kunde enligt utskottet säkerligen ses över i många avseenden. Utskottet an-

såg emellertid att detta i första hand var en fråga för parlamentet självt att

hantera. Konstitutionsutskottet framhåller att man står kvar vid denna stånd-

punkt och föreslår att motionen avstyrks.

Utrikesutskottet har ingen annan mening i denna fråga och avstyrker motion

U516 (s) yrkande 12.

I motion U703 (v) yrkas att regeringen verkar för att en ny järnvägslinje

längs Norrlandskusten med förbindelse till Murmansk och Archangelsk blir

ett av EU:s TEN-projekt. I motion U810 (c) föreslår motionärerna att EU

utarbetar en plan för infrastrukturinvesteringar i regionen (yrkande 4).

Trafikutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:TU7 Trafikpolitikens

inriktning behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterar i nämnda be-

tänkande att de olika länderna i Barentsregionen - Norge, Sverige, Finland

och Ryssland - för diskussioner i syfte att undersöka möjligheterna att för-

bättra kommunikationerna i regionen.

Angående en eventuell utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten

till Luleå och en utbyggnad av Haparandabanan framhåller trafikutskottet i

sitt betänkande att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen och att i

regionen finns goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. För att möta

näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya ex-

portmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva gräns-

överskridande transportmöjligheter, anför utskottet. För järnvägen innebär

detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster.

En standardhöjning av järnvägen mellan Haparanda och Boden kan därför

framstå som angelägen, menar trafikutskottet. Vidare krävs en smidig an-

passning till de finska och ryska järnvägarna som har en större spårvidd än

järnvägarna i Västeuropa.

Vidare konstaterar trafikutskottet att Länsstyrelsen i Norrbottens län samt

Vägverkets och Banverkets nordligaste regioner har initierat ett utrednings-

arbete om möjligheterna att förbättra infrastruktur och kommunikationer.

Trafikutskottet anför att det förutsätter att resultatet av detta utredningsarb

kommer att ligga till grund för framtida beslut om infrastrukturprojekt men

framhåller att utskottet inte är berett att nu ta något initiativ med anledning

av de motioner som behandlar en utbyggnad av Haparandabanan.

Utrikesutskottet noterar vad trafikutskottet anfört och vill för sin del fram-

hålla vad utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete

med Central- och Östeuropa:

En angelägen uppgift är att utveckla infrastrukturen i regionen. Utskottet har

inhämtat att transportministrarna i Barentsrådet genomförde ett möte i Ar-

changelsk i september 1996 för att diskutera utvecklingen av regionens

transportsystem och prioriteringar mellan olika projekt. Ministrarna kom då

överens att inlemma alla projekt under en gemensam rubrik, den s.k. euro-

arktiska korridoren, som föreslogs bli en transportkorridor i nivå med de

övriga nio alleuropeiska transportkorridorerna. En sådan lösning möjliggör

ett större engagemang från unionens sida. Bland de projekt som kan komma

att utvecklas i den euro-arktiska korridoren hör gränspassager, hamnar samt

väg- och järnvägsförbindelser.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U703 (v) yrkande

6 och U810 (c) yrkande 4 som besvarade.

I motion U810 (c) anförs att det stöd EU i dag ger till Öst- och Centraleuropa

i ökad utsträckning bör tillfalla projekt i Barentsregionen (yrkande 5).

Utrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande 1996/97:UU16 Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa att Sverige under sitt ordförandeskap

i Barentsrådet prioriterar miljö- och kärnsäkerhet, utbilningsinsatser, inves-

teringar och underlättande av varors och personers fria rörlighet. Utskottet

framhöll att det såg positivt på de svenska prioriteringarna och på de svenska

ansträngningarna att engagera den Europeiska kommissionen djupare i sam-

arbetet. Vidare konstaterade utrikesutskottet i nämnda betänkande att kom-

missionen har en ordinarie plats i rådet och att unionen redan i dag bidrar

med resurser till regionen, bl.a. genom TACIS och Interreg-programmen.

Utskottet menade dock att det borde finnas utrymme för ett större engage-

mang i Barentsområdet från kommissionens sida.

Denna utskottets bedömning kvarstår oförändrad.

Därmed anser utskottet att motion U810 (c) yrkande 5 är besvarad.

5.6 Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt Sveriges

anslutning till Schengenavtalet

Skrivelsen

Regeringen anför i skrivelsen att arbetet med att bekämpa den internationella

brottsligheten har prioriterats under år 1996, bl.a. genom fördjupat polis- och

tullsamarbete på flera områden. Det löpande samarbetet sker i särskilda

arbetsgrupper för bl.a. Europol, narkotika och organiserad brottslighet, polis-

samarbete och tullsamarbete.

En av de viktigaste frågorna på det här området under året har varit att

bana väg för ett snabbt ikraftträdande av Europolkonventionen, vilken under-

tecknades i juli 1995, och att förstärka samarbetet i kampen mot narkotika

och annan organiserad brottslighet. I juni 1996 undertecknades ett tilläggs-

protokoll till Europolkonventionen som löste frågan om EG-domstolens

behörighet att tolka konventionens bestämmelser. Därmed skapades förut-

sättningar för att konventionen kan ratificeras av samtliga medlemsstater och

därmed möjliggöra för Europol att som planerat komma i gång med sin verk-

samhet under år 1998.

Vad gäller samarbetet mot narkotika och organiserad brottslighet antogs

under hösten ett antal åtgärder.

Under året genomfördes ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den

illegala trafiken av narkotika. Besluten rörande dessa aktioner togs av råds-

arbetsgruppen för tullsamarbete.

I syfte att intensifiera kampen mot den illegala handeln med narkotika

beslutades en gemensam åtgärd om samarbete mellan nationella tullmyndig-

heter och privata företag som bl.a. innebär utbyte av information i samband

med transporter av s.k. prekursorer.

Vidare ingicks en överenskommelse om ett närmare samarbete mellan tull

och polis inom unionen för att effektivera kampen mot narkotikahandeln. I

överenskommelsen ingår bl.a. gemensamma utbildningsprogram och sam-

verkan i samband med införskaffande av viss utrustning.

Rådsarbetsgruppen för tullsamarbete har under året biträtt i arbetet med

att sammanställa en handbok över medlemsländernas arbete vad avser meto-

den kontrollerade leveranser av narkotika.

Arbetet på en ny konvention om ömsesidigt bistånd mellan nationella

tullmyndigheter fortsatte under år 1996 och koncentrerades i huvudsak på en

omarbetning av 1967 års konvention på området, den s.k. Neapelkonventio-

nen.

Sverige har genom medlemskapet i EU bl.a. åtagit sig att på de områden

som rör civilrättsligt och straffrättsligt samarbete tillträda ett antal konven

tioner som var i kraft inom EU när Sverige blev medlem. Den 29 november

1996 undertecknade EU:s medlemsländer två avtal som reglerar Sveriges

tillträde till Bryssel- och Romkonventionerna. Under sommaren 1996 kunde

rådsarbetsgruppen för utlämningsfrågor enas om en andra konvention om

utlämning för brott mellan EU:s medlemsstater, som undertecknades av

medlemsstaterna den 27 september 1996.

I skrivelsen uppges vidare att samarbetet i rättsliga och inrikes frågor på

det område som gäller asyl och invandring var intensivt under år 1996, sär-

skilt i fråga om villkor för att passera EU:s yttre gräns och villkor för tredj

landsmedborgares inresa och vistelse i EU. Beträffande viseringsfrågor, som

i stora delar tillhör gemenskapsrätten, har enligt regeringen arbetet fortskrid

under året och ett antal beslut har fattats av rådet.

I skrivelsens avsnitt 3 Regeringskonferensen uppges att det irländska ord-

förandeskapet lagt fram ett utkast till nytt fördrag, där det föreslås att en

särskild avdelning i ett nytt fördrag skall reglera frågor om fri rörlighet för

personer, asyl och invandring. Den grundläggande frågan om den nya av-

delningen bör placeras i EG-fördraget eller i Unionsfördraget, dvs. i den

första eller den tredje pelaren, lämnas öppen även om en klar preferens utta-

las för det förstnämnda.

Vidare anförs i skrivelsen att Europeiska rådet har uppdragit åt en grupp

nationella experter att se till att den handlingsplan för kampen mot drog-

missbruk som antogs inom unionen år 1995 blir genomförd. Expertgruppen

har redovisat ett sextiotal förslag till konkreta åtgärder. I expertgruppens

rapport redogörs också för i vilken utsträckning en eventuell harmonisering

av lagstiftningen i de olika medlemsländerna skulle kunna bidra till minsk-

ningen av användningen av och illegal handel med droger. Rapporten över-

lämnades till Europeiska rådet vid dess möte i Dublin i december 1996.

Europeiska rådet anslöt sig till slutsatserna i rapporten och underströk vikten

av fortsatt samarbete.

Efter förslag av rådsarbetsgruppen för narkotika och organiserad brottslig-

het antogs vidare under året en rad åtgärder som beslutades av rådet för

samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Bl.a. beslutades om en gemensam

åtgärd där medlemsstaterna förbinder sig att genom tillnärmning av såväl

lagstiftning som praktisk tillämpning bekämpa narkotikamissbruk samt för-

hindra och bekämpa olaglig narkotikahandel. På svenskt initiativ har särskilt

understrukits att de föreslagna åtgärderna inte utgör hinder för den allmänna

princip enligt vilken en medlemsstat får upprätthålla eller förstärka sin natio

nella politik i kampen mot narkotika på sitt territorium. I skrivelsen anförs a

den gemensamma åtgärden alltså är förenlig med Sveriges strävan att även

fortsättningsvis bedriva en mycket sträng och restriktiv narkotikapolitik.

Vidare redovisas i skrivelsen att det på folkhälsoområdet under året har

antagits ett program för att främja samarbetet kring förebyggande åtgärder på

narkotikaområdet. Programmet omfattar bl.a. informations- och erfarenhets-

utbyte, datainsamling, forskning och utvärdering, och sträcker sig t.o.m. år

2000. Budgeten uppgår till 27 miljoner ecu.

Ett flertal seminarier om narkotikabekämpning har ägt rum inom ramen för

samarbetet i EU, bl.a. i frågor om samarbete mellan tull och polis och åtgär-

der mot syntetiska droger och penningtvätt.

EU har även inrättat ett särskilt europeiskt centrum för kontroll av narkoti-

ka och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta infor-

mation om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för att ta fram

tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Centret presentera-

de sin första årsrapport under år 1996.

Det förslag som år 1995 lades fram av kommissionen om samarbete mel-

lan nordliga och sydliga länder om bekämpningen av narkotika och narkoti-

kaberoende behandlades under år 1996 av rådet (första läsningen). Förslaget

avser i huvudsak att ge stöd till utvecklingsländer när de upprättar och ge-

nomför nationella handlingsplaner som skall identifiera mål, strategier och

prioriteringar för narkotikabekämpningen i landet. Planen skall omfatta ett

integrerat angreppssätt som spänner över olika discipliner och sektorer, t.ex.

förebyggande åtgärder, polissamarbete, kontroll av handel och utveckling av

alternativa grödor. Detta skall enligt förslaget ske i nära samarbete med FN:s

narkotikaprogram (UNDCP). Förslaget skall färdigbehandlas under år 1997.

Vidare uppges i skrivelsen angående Schengensamarbetet att Frankrike,

Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ingick ett avtal för att påskynda för-

verkligandet av den fria rörligheten för personer i enlighet med Romfördra-

gets regler. Avtalet är ett separat mellanstatligt avtal, helt utanför EU, men

vilket varje EU-stat har rätt att delta. En tillämpningskonvention till

Schengenavtalet undertecknades år 1990. Konventionen innehåller bestäm-

melser om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av gränskon-

trollerna vid de inre gränserna, samt övriga nödvändiga samarbetsåtgärder.

Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder gäller bl.a. polissamarbete, dataskydd,

samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och

enhetliga yttre gränskontroller.

Den 19 december 1996 undertecknade Sverige, Finland och Danmark av-

tal om att ansluta sig till Schengensamarbetet. Samtidigt undertecknade

Norge och Island ett omfattande samarbetsavtal. Regeringen uppger att det

operativa deltagandet för dessa länder i Schengensamarbetet bedöms kunna

inledas tidigast år 1999.

Regeringen anför att innebörden av de nordiska ländernas inträde i

Schengensamarbetet är att personer fritt kan röra sig över gränserna till övri-

ga Schengenländer utan personkontroll när de kompensatoriska åtgärderna är

på plats. Inresor kan därmed ske utan passkontroll. Detta innebär att den fria

rörligheten och passfriheten mellan de nordiska länderna kan bibehållas. En

annan effekt av inträdet i Schengensamarbetet är, framhåller regeringen i

skrivelsen, att möjligheterna till brottsbekämpning ökar genom att Sverige

kan delta i ett utvecklat rättsligt samarbete och polissamarbete, vilket också

innefattar tullen i dess brottsbekämpande verksamhet.

Motionerna

I kommittémotion U14 (fp) som väckts med anledning av regeringens skri-

velse anförs att det är uppenbart att det hittillsvarande samarbetet i rättslig

och inrikes frågor inte är tillräckligt effektivt för att bekämpa den internati

nella brottsligheten. Därför bör viktiga delar av den tredje pelaren föras över

till den första pelaren, dvs. mer av samarbetet mot gränsöverskridande

brottslighet bör bli föremål för gemensamt beslutsfattande. Förutom att detta

skulle öka effektiviteten skulle den demokratiska kontrollen och insynen

förstärkas genom att EG-domstolen och Europaparlamentet på dessa områ-

den fick samma befogenheter som de i dag har inom den första pelaren.

Folkpartiet vill i motsats till regeringen föra över en del polis- och tullfråg

från den tredje till den första pelaren för att uppnå ett fördjupat gränsöver-

skridande polissamarbete mot den gränsöverskridande kriminaliteten

(yrkande 2).

I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde-

mokraterna att asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller är

viktiga gränsöverskridande politikområden. Partiet vill därför att det juridis-

ka och inrikespolitiska samarbetet skall effektiveras, utvecklas och föras in i

gemenskapspelaren (yrkande 51). Detta skulle innebära att dessa områden

placeras under Europaparlamentets politiska kontroll och domstolens juridis-

ka prövning.

I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse fram-

håller Kristdemokraterna att partiet ger sitt stöd till förslag om att upprätta

minimiregler för asylpolitiken samt att reglerna för bestraffning av gräns-

överskridande brottslighet bör ses över och harmoniseras.

Ett problem i den tredje pelaren är att det mest effektiva instrumentet -

konventionerna - måste ratificeras av samtliga länder innan de kan träda i

kraft och tillämpas. Det har fördröjt och blockerat samarbetet. Kristdemokra-

terna anser det därför nödvändigt att införa en fördragsändring som innebär

att en konvention kan börja gälla i länder som ratificerat konventionen när

det skett i en majoritet av de anslutna länderna (yrkande 4 delvis).

I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhålls att för att

effektivera det rättsliga och inrikes samarbetet bör besluten i större omfatt-

ning fattas med kvalificerad majoritet (yrkande 52).

Kristdemokraterna framhåller i motionen att fri rörlighet för personer är av

godo och knyter människor och länder närmare varandra. Motionärerna

menar att det är ett angeläget arbete att bryta ned hinder för öppenhet och

frihet. Samtidigt är partiet angeläget om att alternativa metoder införs för at

hindra kriminell verksamhet redan vid gränsen. Eftersom de kompensatoris-

ka åtgärderna inom EU för att motverka de negativa effekterna av den fria

rörligheten inte är färdigutvecklade vill Kristdemokraterna att arbetet med att

ta fram och utveckla dessa förstärks (yrkande 57). Kristdemokraterna ser den

nedskärning av 750 heltidstjänster inom tullen som regeringen beslutat som

ett steg i fel riktning och menar att nedmonteringen av den svenska gräns-

kontrollen måste upphöra och kapaciteten för kontroll och brottsbekämpning

återupprättas (yrkande 58). I yrkande 60 begär partiet ett riksdagens tillkän-

nagivande om att alla liberaliseringstendenser i narkotikafrågan på såväl

nationell som europeisk nivå bestämt skall avvisas.

Även i motion N14 (kd) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse

1996/97:83 Sverige och den inre marknaden tar motionärerna upp tullens

resurser. De menar att nedskärningarna har inneburit att Tullverket saknar

tillräckliga resurser för att utveckla nya former av kontroll.

Motionären bakom motion U516 (s) från allmänna motionstiden förordar

att vetorätten finns kvar när det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frå

gor, dvs. att man även fortsättningsvis skall besluta med enhällighet och ej

utsträcka tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet inom detta samar-

betsområde (yrkande 1 delvis).

Motionären anför vidare att om regeringen även fortsättningsvis tillåter

kontroll vid gränspassering (utan att misstanke om brott föreligger) kan detta

inte anses vara en inskränkning i den fria rörligheten för personer inom EU.

Motionären begär ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen bör

verka för att möjlighet ges att kontrollera personer vid gränsen (yrkande 9).

Schengensamarbetet

I partimotion Ju903 (c) från allmänna motionstiden framhåller Centerpartiet

att tillkomsten av Europolkonventionen och upprättandet av dess narkotika-

enhet EDU är en positiv utveckling. Partiet framhåller vidare att Schengen-

samarbetet innebär ett intensifierat samarbete för att motverka gränsöverskri-

dande brottslighet. Centerpartiet gör bedömningen att Schengensamarbetet

skapar förutsättning för att uppfylla två viktiga målsättningar, dels vidgade

möjligheter till fri rörlighet för medborgarna, dels ökat samarbete för att

förhindra gränsöverskridande brottslighet.

Vidare vill Centerpartiet att den nordiska passfriheten skall bibehållas och

det är därför angeläget att samtliga nordiska länder får möjlighet att delta i

Schengensamarbetet. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om

vad som anförts i motionen om Schengensamarbetet (yrkande 37).

I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde-

mokraterna att ett framtida svenskt medlemskap i Schengensamarbetet måste

förberedas med stor noggrannhet (yrkande 56).

Även i kommittémotion U504 (mp) från allmänna motionstiden riktas

uppmärksamheten på Schengensamarbetet. Motionärerna anför att det sam-

lade regelverket när det gäller samarbetet inte har kommit riksdagen till

handa och motionärerna begär att riksdagen bör få ta del av alla de dokument

som ligger till grund för Schengensamarbetet (yrkande 1). Vidare framhåller

motionärerna att Miljöpartiet är för fri rörlighet även för personer, den skall

inte endast gälla för varor, kapital och arbetskraft. Samtidigt vill motionärer

na anföra att den fria rörligheten har ett högt pris i form av inskränkningar

när det gäller medborgare från tredje land, ökad övervakning av asylsökande,

att reglerna hamnar utanför demokratisk kontroll och att risken för ett ökat

narkotikainflöde är överhängande. Därför vill motionärerna att regeringen

skall avbryta anpassningen till Schengensamarbetet (yrkande 2) och att Sve-

rige bör dra tillbaka sin ansökan om medlemskap i detta samarbete (yrkande

3).

I motion U501 (c) från allmänna motionstiden anförs att parallellt med

Sveriges närmande till Schengensamarbetet pågår regeringskonferensen om

unionens framtid där man även diskuterar möjligheten att den fria rörligheten

för personer genomförs mellan alla de femton medlemsländerna och inte

bara de länder som ingår i Schengensamarbetet. Motionären vill därför att

förhandlingarna om en svensk anslutning till Schengensamarbetet skjuts upp

fram till dess den pågående regeringskonferensen har avslutats.

Utskottets överväganden

Att förverkliga en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital

och personer har länge varit ett huvudmål för EG och sedermera EU. Målet

är uttryckt i artikel 7a i Romfördraget. Den inre marknaden och därmed fri

rörlighet har genomförts i de tre förstnämnda fallen men ännu återstår att

förverkliga den fria rörligheten för personer. För att denna skall komma till

stånd har medlemsländerna gemensamt beslutat att s.k. kompensatoriska

åtgärder skall genomföras vid de inre gränserna (dvs. gränserna mellan EU-

länder) för att ersätta bortfallet av den traditionella gränskontrollen och i d

ställe introducera delvis nya kontrollmetoder. En central utgångspunkt i

arbetet för att förverkliga den fria rörligheten för personer är att den inte

skall föra med sig negativa effekter såsom ökad terrorism, illegal invandring,

narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Som också

framgår i regeringens skrivelse syftar det inrikes och rättsliga samarbetet

inom unionen till att få till stånd de kompensatoriska åtgärderna.

Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras

genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstatligt samarbete

inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Exempel på kompensatoriska åt-

gärder är att gemensamt stärka gränskontrollerna mot tredje land (den yttre

gränsen) och samarbete mellan polisstyrkor i olika länder för att bekämpa

den gränsöverskridande brottsligheten.

En grupp medlemsländer inom EU har beslutat sig för att sinsemellan gå

fram snabbare i genomförandet av personers fria rörlighet. Dessa länder har

etablerat ett samarbete inom ramen för Schengenavtalet som utgör en förlö-

pare till förverkligandet av den fria rörligheten mellan unionens alla med-

lemsländer.

Inom unionen har en diskussion ägt rum om huruvida samarbetet i rättsliga

och inrikes frågor skall ske inom ramen för gemenskapssamarbetet i unio-

nens första pelare eller inom det inrikes och rättsliga samarbetet i unionens

tredje pelare. Det som karakteriserar den tredje pelaren är att samarbetet är

mellanstatligt med delad initiativrätt mellan kommissionen och medlemslän-

derna samt att samarbetet bygger på konventioner som huvudsakligt instru-

ment. I den första pelaren däremot har gemenskapsinstitutionerna en viktig

roll att spela; domstolen kan avgöra tvister, kommissionen har initiativrätten

och Europaparlamentet är delaktigt i beslutsprocessen. De huvudsakliga

instrumenten är direktiv och förordningar. En annan skillnad mellan den

första och den tredje pelaren rör beslutsreglerna. I den tredje pelaren fattas

beslut i huvudsak med enhällighet medan beslut i den första pelaren i stor

utsträckning fattas med kvalificerad majoritet.

I motionerna U14 (fp) yrkande 2 och U515 (kd) yrkande 51 hävdas att de-

lar av det inrikes och rättsliga samarbetet kan föras över till den första pela

ren och därmed effektiveras. I motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) yrkas att

en fördragsändring införs som medger att en konvention inom det rättsliga

och inrikes samarbetet kan träda i kraft när den ratificerats i en majoritet av

länderna. I motion U515 (kd) yrkande 52 framhålls att fler beslut i den tredje

pelaren bör fattas med kvalificerad majoritet medan motionären bakom mo-

tion U516 (s) yrkande 1 (delvis) menar att det ej är lämpligt att utsträcka

användningen av kvalificerad majoritet inom detta samarbetsområde.

Utrikesutskottet vill inledningsvis framhålla att samarbetet inom den tredje

pelaren omfattar ett antal olika frågor vilka är fastställda i Unionsfördragets

avdelning VI artiklarna K.1 - K.9. I grova drag kan samarbetet indelas i en

första migrationspolitisk del som rör asyl- och invandringsfrågor inklusive

viseringsfrågor samt regler för passage av den yttre gränsen. En andra del

består av civil- och straffrättsligt samarbete samt tull- och polissamarbete. I

denna andra del av samarbetet ligger tonvikten mer på att uppnå effektivitet i

bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten.

Med anledning av motionerna ovan anför justitieutskottet i sitt yttrande

1996/97:JuU4y följande:

Utskottet behandlade likartade motionsyrkanden i yttrandet 1995/96:JuU3y.

Utskottet anförde den gången, att det var en utbredd uppfattning att samarbe-

tet inom EU på det rättsliga och inrikes området inte fungerat tillräckligt bra

Utskottet ansåg dock att samarbetet på detta område, såvitt det berörde ut-

skottets beredningsområde, alltjämt borde vara i huvudsak mellanstatligt.

Samarbetet berörde rättsstatliga kärnområden, där det var viktigt att behålla

ett nationellt självbestämmande. Särskilt när det gällde den straffrättsliga

delen av narkotikapolitiken var det svårt att tänka sig att överlåta beslutande

rätten till EU. Från svensk sida borde emellertid inriktningen vara att det

mellanstatliga samarbetet skulle effektiviseras. Enligt utskottets uppfattning

borde Sverige med kraft driva dessa frågor under regeringskonferensen.

Justitieutskottet anför vidare:

Utskottet vidhåller den principiella inställning beträffande det rättsliga och

inrikes samarbetets mellanstatliga karaktär som utskottet gav uttryck för i det

nämnda yttrandet. Utskottet vill dock på nytt understryka det angelägna i att

samarbetet inom tredje pelaren görs mera effektivt och resultatorienterat.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna U515 (yrkandena 51 och

52), U14 (yrkande 2) och U15 (yrkande 4) avstyrks.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande 1995/96:SfU5y följande:

I sitt yttrande (1995/96:SfU5y) till utrikesutskottet med anledning av förra

årets skrivelse beträffande verksamheten inom EU under år 1995 framhöll

socialförsäkringsutskottet bl.a. följande. För att uppnå målet fri rörlighet fö

personer är det av betydelse att samarbetet mellan medlemsländerna effekti-

viseras och att såväl den demokratiska som den rättsliga kontrollen får större

genomslagskraft och att institutionernas roll tydliggörs. Utskottet delade

därför regeringens uppfattning att lämpliga delar av asyl- och invandrings-

frågorna borde kunna föras över till gemenskapspolitiken.

Utskottet konstaterar att det nuvarande nederländska ordförandeskapet lagt

fram ett tillägg till det nämnda fördragsutkast som lades fram av det irländs-

ka ordförandeskapet. Det nederländska förslaget är indelat i tre delar: A, B

och C. Del B innehåller bestämmelser om fri rörlighet för personer, asyl och

invandring och skall enligt förslaget föras in i EG-fördraget, dvs. från tredje

pelaren till första pelaren. Enligt förslaget skall rådet, under en period av t

år efter det fördraget har trätt i kraft, enhälligt fatta beslut på förslag frå

kommissionen eller någon medlemsstat och efter att ha hört Europaparla-

mentet. Därefter skall i princip majoritetsbeslut kunna fattas.

I samband med information till riksdagen från regeringen om EU:s rege-

ringskonferens den 10 april 1997 uppgav utrikesministern att Sverige är

berett att flytta över asyl- och invandringsfrågorna till första pelaren. Detta

bör ske för att få större kraft att genomföra beslut och att skapa större öppen

het kring frågorna. Sverige anser att beslut i dessa frågor till en början skal

fattas med enhällighet. Först så småningom bör majoritetsröstning bli aktu-

ell.

Utskottet kan konstatera att det inom ramen för regeringskonferensen pågår

ett arbete med syfte att flytta över frågor rörande bl.a. asyl- och invandrings

politik från tredje pelaren till första pelaren. Som framgått intar därvid den

svenska regeringen en positiv hållning. Utskottet delar såväl denna uppfatt-

ning som uppfattningen att majoritetsbeslut bör komma i fråga först i ett

senare skede.

Utskottet anser att syftet med motionerna U515 yrkandena 51 och 52 och

U15 yrkande 4 i huvudsak får anses tillgodosett med det anförda.

Utrikesutskottet kan konstatera att när det gäller migrationspolitiska frågor

intar socialförsäkringsutskottet en positiv hållning till att dessa frågor flyt

över till den första pelaren med förbehållet att majoritetsbeslut bör komma i

fråga först i ett senare skede. När det gäller samarbetet i civil- och

straffrättsliga frågor samt tull- och polissamarbete förordas av justitieutskot

tet att dessa frågor kvarstår inom ramen för det mellanstatliga samarbetet i

tredje pelaren samtidigt som samarbetet görs mer effektivt och resultatorien-

terat.

Utrikesutskottet har ingen annan mening än justitie- och socialförsäk-

ringsutskotten i dessa frågor.

Utskottet noterar vidare att det nederländska ordförandeskapet har presente-

rat konkreta förslag i regeringskonferensen om hur det rättsliga och inrikes

samarbetet bör utvecklas. Dessa diskuteras i den pågående regeringskonfe-

rensen och regeringens ställningstaganden är föremål för löpande samråd

med riksdagen i EU-nämnden.

Utskottet avstyrker därmed motionerna U14 (fp) yrkande 2, U515 (kd) yr-

kande 51 och 52, U15 (kd) yrkande 4 (delvis) samt U516 (s) yrkande 1

(delvis).

Som tidigare framgått är en viktig del i det inrikes och rättsliga samarbetet a

bygga upp nya kontrollmetoder för att ersätta bortfallet av den traditionella

gränskontrollen mellan medlemsländerna. Motionärerna bakom motion

U515 (kd) yrkande 57 vill att arbetet med att ta fram och utveckla de kom-

pensatoriska åtgärderna förstärks. Motionären bakom motion U516 (s) yr-

kande 9 vill att regeringen verkar för att möjlighet ges att kontrollera perso-

ner vid den inre gränsen även fortsättningsvis.

De kompensatoriska åtgärderna består dels av nationella bestämmelser och

regelverk, dels av ett antal konventioner som utarbetas eller är under utarbe-

tande mellan medlemsländerna. Dessa är Dublinkonventionen om asyl- och

invandringsfrågor, Europolkonventionen om samarbete mellan polismyndig-

heter i olika länder, en konvention om samarbete mellan tullmyndigheter i

olika länder, konventionen om kontroll av den yttre gränsen samt konventio-

nen om utbyte av information om brottslingar och brottslig verksamhet, den

s.k. EIS-konventionen.

I juli 1996 undertecknade medlemsstaterna vidare ett protokoll, enligt vil-

ket varje medlemsstat som så önskar kan låta sina domstolar inhämta för-

handsbesked från EG-domstolen om konventionens tolkning. Nyligen har

regeringen lagt fram departementspromemorian Europol (Ds 1997:20). I

promemorian föreslås att Sverige skall ratificera Europolkonventionen och

tilläggsprotokollet om behörighet för EG-domstolen att lämna förhandsbe-

sked om konventionens tolkning. I promemorian föreslås vidare vissa lag-

ändringar i syfte att uppfylla bl.a. Europolkonventionens krav på överförande

av personuppgifter till Europol. Promemorian har remitterats, och regering-

ens avsikt är att lägga fram en proposition som gör det möjligt för riksdagen

att ratificera konventionen och anta erforderliga lagändringar före slutet av

1997.

Det är utrikesutskottets bedömning att allteftersom dessa konventioner un-

dertecknas, ratificeras och genomförs kommer nya kontrollmetoder succes-

sivt att införas som lägger grunden för genomförande av den fria rörligheten

för personer.

För svenskt vidkommande noterar justitieutskottet i sitt yttrande

1996/97:JuU4y att när det gäller bevakningen av den inre gränsen, finns

numera en särskild lag, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (prop.

1995/96:166, bet. 1995/96:SkU23, rskr. 288). Lagen, som trädde i kraft den

1 juli 1996, reglerar Tullverkets befogenheter vid den inre gränsen. Lagen är

tillämplig endast på vissa särskilt uppräknade varor. Hit hör bl.a. narkotika,

krigsmateriel, vapen och ammunition, injektionssprutor och kanyler, dop-

ningsmedel och s.k. gatustridsvapen såsom stiletter och spikklubbor (3 §).

Anmälningsskyldighet föreligger för den som utan vederbörligt tillstånd

inför eller utför någon av de i lagen uppräknade varorna över Sveriges gräns

till ett annat EU-land (4 §). För kontroll av att anmälningsskyldigheten full-

görs får tulltjänstemän anmana resande att stanna (5 §). I samma syfte får

tulltjänstemän kontrollera bl.a. transportmedel och containrar samt resandes

bagage (7 §). Under de i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

(varusmugglingslagen) angivna förutsättningarna kan även kroppsvisitation

eller kroppsbesiktning komma i fråga (7 §). Lagen ger således tullpersonal

möjlighet att utföra kontroller beträffande de i lagen uppräknade varuslagen

även i sådana fall där någon misstanke om brott inte föreligger. Sådana kon-

troller får dock inte utföras så att urvalet av vad eller vem som kontrolleras

sker slumpmässigt (2 §). Lagen innehåller vidare bestämmelser om förfaran-

det vid kontroll samt om straff vid överträdelse av lagen, såvida inte gärning-

en är belagd med straff i varusmugglingslagen eller brottsbalken.

Utskottet noterar vidare att varusmugglingslagen gäller vid såväl inre som

yttre gräns.

Justitieutskottet berör i sitt yttrande även förhållandet mellan kontroll vid d

inre gränsen och EG-rättens princip om fri rörlighet för personer och fram-

håller att

- - - lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat

land inom Europeiska unionen ger tullpersonalen rätt att utföra kontroll av

personer, som passerar Sveriges inre gräns, även i sådana fall, där någon

brottsmisstanke inte föreligger. Kontrollen får visserligen inte vara slump-

mässig men kan vara grundad på tullpersonalens allmänna erfarenheter och

kunskaper om smuggling. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att

önskemålet i motion U516 (yrkande 9) är tillgodosett genom gällande regler,

och utskottet föreslår att yrkandet avstyrks.

I sitt yttrande 1996/97:SkU4y till utrikesutskottet anför skatteutskottet föl-

jande:

Den ökade rörligheten inom EU ställer nya krav i arbetet med att bekämpa

narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet på varuområdet. Utveck-

lingen går mot ökad inriktning på underrättelse- och spaningsverksamhet i

samarbete med andra länder. Ett exempel på detta är de databaser för infor-

mationsutbyte som är under planering och uppbyggnad i EU. En svensk

åtgärd utgör den för något år sedan införda möjligheten för tullen att ta del

av transportföretagens uppgifter om ankommande och avgående transporter.

Inom tullen har bekämpning av narkotikasmuggling och grov brottslighet

givits högsta prioritet. Också insatserna mot organiserad spritsmuggling har

ökat som en följd av utvecklingen på det området. Nya metoder för varukon-

troll utvecklas genom studier av riskanalystillämpning i andra EU-länder,

och tullen medverkar i EG:s utformning av riskanalyser.

Av regeringens skrivelse 80 framgår att arbetet med att bekämpa den inter-

nationella brottsligheten har prioriterats under år 1996, bl.a. genom ett för-

djupat polis- och tullsamarbete på flera områden. En av de viktigaste frågor-

na har varit att bana väg för Europolkonventionen. Inom ramen för tull-

samarbetet har ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den illegala trafi-

ken av narkotika genomförts. Vidare har beslut fattats om samarbete mellan

nationella tullmyndigheter och privata företag i syfte att få till stånd ett ut

te av information. En överenskommelse om samarbete mellan tull och polis

har ingåtts för att effektivisera kampen mot narkotika.

Utrikesutskottet noterar skatte- och justitieutskottens sammanfallande be-

dömningar i frågan om kontroll vid den inre gränsen. Utrikesutskottet anser

att syftet med motionerna tillgodosetts med vad dessa utskott redovisat. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna U515 (kd) yrkande 57 och U516

(s) yrkande 9.

I motionerna U515 (kd) yrkande 58 samt N14 (kd) yrkande 1 yrkas att ka-

paciteten för kontroll och brottsbekämpning vid gränsen förstärks och att

Tullverket erhåller utökade resurser.

Justitieutskottet anför i sitt yttrande att Tullverket i samband med Sveriges

anslutning till EU genomgick en omfattande omorganisation och reducering

av personalen. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1995.

Justitieutskottet framhåller vidare att i enlighet med vad riksdagen på

grundval av skatteutskottets betänkanden 1994/95:SkU23 och 1994/95:

SkU33 uttalat (rskr. 1994/95:240), skall en utvärdering göras av effekterna

avseende kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av organisa-

tionsförändringen. Utskottet noterar att regeringen i detta syfte har tillkalla

en särskild utredare med uppdrag att genomföra utvärderingen. Uppdraget

skall vara slutfört den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34). Justitieutskottet finner

inte att det finns skäl att föregripa utvärderingsarbetet och avstyrker motion

U515 (yrkandena 57 och 58).

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att medlemskapet i EU medfört en

omfattande förändring av tullens organisation och verksamhet. Även om

kontrollbefogenheterna har kunnat behållas när det gäller narkotika, vapen,

m.m. har den ökade rörligheten för varor och personer medfört att förutsätt-

ningarna för kontrollverksamheten ändrats. För att säkerställa en bibehållen

ambitionsnivå när det gäller kontrollen av olaglig införsel av narkotika m.m.

och en god servicenivå till företag som är beroende av internationell handel

gavs därför ett extra resurstillskott som motsvarar ca 250 personer vid beräk-

nandet av tullens anslag, framhåller skatteutskottet. Av Tullverkets årsredo-

visning för budgetåret 1995/96 framgår att resursinsatserna har bibehållits

när det gäller bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten på efterkon-

troll- och tullkriminaltjänsten.

Även skatteutskottet konstaterar att regeringen nyligen har tillkallat en sär-

skild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av Tullverkets dimensio-

nering och organisation mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet. Utvärde-

ringen skall bl.a. belysa effekterna för kontrollverksamheten. Den skall vara

avslutad senast den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34).

Skatteutskottet avstyrker därmed de aktuella motionsyrkandena.

Utrikesutskottet noterar justitie- och skatteutskottens bedömningar i frågan

om Tullverkets resurser och avstyrker U515 (kd) yrkande 58 samt N14 (kd)

yrkande 1.

Motionärerna bakom motion U515 (kd) yrkande 60 menar att alla liberali-

seringstendenser i narkotikafrågan på nationell och europeisk nivå skall

avvisas.

Justitieutskottet hänvisar i sitt yttrande till tidigare uttalanden i denna frå

(1995/96:JuU3y) där det anfördes att Sverige borde stå fast vid sin restriktiva

narkotikapolitik. Vidare såg utskottet det som självklart att Sverige tog av-

stånd från och kraftfullt motarbetade de legaliseringstankar m.m. avseende

narkotika som finns i Europa. Utskottet erinrade om att riksdagen i samband

med riksdagsbehandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU

gett uttryck för samma uppfattning. Utskottet utgick från att Sverige vid

regeringskonferensen skulle verka för att den svenska narkotikapolitiken

skulle förbli en nationell angelägenhet i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Utskottet underströk också att Sverige borde fortsätta ansträngningarna när

det gällde att utveckla det internationella samarbetet mot narkotika.

Justitieutskottet framhåller i yttrande 1996/97:JuU4y att dessa ståndpunk-

ter kvarstår oförändrade och anser att syftet med motion U515 yrkande 60

redan är tillgodosett.

Socialutskottet anför i denna fråga i sitt yttrande 1996/97:SoU5y:

Ett enigt utskott har i betänkande 1996/97:SoU10 föreslagit att riksdagen ger

regeringen till känna att alla former av legalisering av narkotika och liberali

sering av narkotikapolitiken måste bekämpas också på det internationella

planet. Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter-

nationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande förändring-

arna i Central- och Östeuropa. Det är ytterst angeläget att Sverige med kraft

driver sin inställning i narkotikafrågor även internationellt. För att få störs

möjliga gehör krävs också att argumenteringen kompletteras med en utförlig

dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. Utskot-

tet vidhåller denna uppfattning. Motion 1996/97:U514 (kd) yrkande 60 är

tillgodosedd.

Utrikesutskottet har ingen annan mening än justitie- och socialutskotten i

denna fråga och konstaterar att motionen med vad som ovan anförts är till-

godosedd.

Därmed anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 60 är besvarad.

Schengensamarbetet

Som framhölls ovan utgör Schengensamarbetet en förlöpare för de länder

som vill förverkliga den fria rörligheten för personer i snabbare takt än vad

det har visat sig möjligt att göra för unionens alla medlemsländer. De ur-

sprungliga deltagande länderna var Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederlän-

derna och Luxemburg. Till avtalet har sedermera även Grekland, Italien,

Spanien, Portugal och Österrike anslutit sig. Sverige, Danmark och Finland

undertecknade den 19 december 1996 avtal om att ansluta sig till Schengen-

samarbetet. Norge och Island undertecknade samtidigt ett omfattande avtal

om samarbete med de till Schengenavtalet anslutna staterna.

Inom ramen för Schengensamarbetet planeras i stort sett samma kompen-

satoriska åtgärder att genomföras som de inom EU-samarbetet, vilka be-

skrevs ovan, för att den fria rörligheten skall kunna genomföras.

Motionärerna bakom motionerna Ju903 (c) yrkande 37 och U515 (kd) yr-

kande 56 ser positivt på Schengensamarbetet och Sveriges deltagande i detta.

Samtidigt vill man värna om den fria rörligheten mellan de nordiska länder-

na, eftersom alla inte är med i EU, samt att medlemskapet förbereds på

svensk sida med stor noggrannhet för att uppnå effektivitet i förhindrandet av

den gränsöverskridande brottsligheten. Motionärerna bakom motion U504

(mp) yrkandena 2 och 3 vill däremot att Sverige skall avbryta samarbetet

med Schengen och dra tillbaka sin ansökan om medlemskap i Schengen-

samarbetet. I motion U501 (c) yrkas att förhandlingarna om en svensk an-

slutning till Schengensamarbetet skjuts upp tills regeringskonferensen har

avslutats.

Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande att Sverige och övriga nordiska

EU-länder undertecknade Schengenavtalet den 19 december 1996 och att

Island och Norge undertecknat omfattande samarbetsavtal med Schengensta-

terna och anför fortsättningsvis följande:

Härigenom får önskemålen i motion Ju903 (yrkande 37) anses tillgodosedda.

Eftersom Sverige undertecknat Schengenavtalet, saknar motionerna U501

och U504 (yrkande 3) aktualitet. I fråga om förberedelserna för Sveriges

anpassning till Schengensamarbetet anser sig utskottet kunna räkna med att

dessa kommer att redovisas av regeringen i den departementspromemoria

och den proposition om ratifikation av Schengenavtalet som aviserats. Något

uttalande från utskottet i denna fråga med anledning av motion U515

(yrkande 56) framstår därför inte som nödvändigt. Motsvarande bedömning

kan göras i fråga om motion U504 (yrkande 2). Frågan om Sverige bör an-

passa sig till Schengensamarbetet är en fråga som riksdagen får pröva när

den tar ställning till frågan om att godkänna det svenska anslutningsavtalet.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna U501, U504 (yrkandena 2

och 3), U515 (yrkande 56) samt Ju937 (yrkande 37) avstyrks.

Även socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att Sverige sedan

december 1996 är fullvärdig medlem i Schengen och anför att detta innebär

att Sverige har

rätt att medverka i beslutsfattandet, trots att avtalet måste ratificeras av sa

liga medlemmar inklusive Sverige för att rent formellt kunna träda i kraft.

Islands och Norges avtal förutsätter också ratificering av samtliga stater,

inklusive Danmark, Finland och Sverige. Ytterligare villkor för att det senare

avtalet skall kunna träda i kraft är att de tre nordiska EU-ländernas anslut-

ningsavtal har trätt i kraft samt att, i de fall så visar sig nödvändigt,

"särskilda överenskommelser" mellan å ena sidan Island och Norge och å

andra sidan Europeiska gemenskapen, EU:s medlemsstater respektive tredje

länder (med vilka Schengenstaterna slutit avtal) har trätt i kraft. Innebörden

av sistnämnda ikraftträdandevillkor är att Island och Norge måste anslutas

till och omfattas av sådan Schengen-acquis som gäller enligt artiklarna 134

respektive 142 i tillämpningskonventionen. Det sistnämnda innebär att ge-

menskapsrätt och mellanstatliga överenskommelser mellan EU:s medlems-

stater respektive med tredje land har ersatt eller kompletterat bestämmelserna

i Schengenkonventionen eller beslutats av Verkställande kommittén.

Inom Regeringskansliet utarbetas för närvarande två promemorior inför

Sveriges ratificering av anslutningsavtalet till Schengensamarbetet som

kommer att remitteras till berörda myndigheter och organisationer. Därefter

skall en proposition om godkännande av Sveriges anslutning föreläggas

riksdagen. Deltagandet i samarbetet får emellertid inte några praktiska kon-

sekvenser i övrigt förrän Schengenkonventionen kan börja tillämpas i prakti-

ken, dvs. när de kompensatoriska åtgärderna är på plats, och de nordiska

länderna därmed deltar operativt i samarbetet. Detta kan enligt regeringen

ske tidigast år 1999. Utskottet förutsätter att de kompensatoriska åtgärderna

genomförs enligt de krav som stipuleras i Schengenreglerna.

Utskottet anser att syftet med motionerna Ju903 yrkande 37 och U515 yr-

kandena 56 och 57 är tillgodosett med det anförda. Motionerna U501 och

U504 yrkandena 2 och 3 avstyrks.

Utrikesutskottet delar justitie- och socialförsäkringsutskottens bedömning

och betraktar därmed motionerna Ju903 (c) yrkande 37 och U515 (kd) yr-

kande 56 som besvarade med vad som ovan anförts.

Utskottet konstaterar vidare liksom justitieutskottet att med avslutningsav-

talets underskrivande den 19 december 1996 saknar motionerna U504 (mp)

yrkande 3 och U501 (c) aktualitet. Utrikesutskottet avstyrker därmed dessa

motioner.

Vidare vill även utrikesutskottet anföra att regeringen aviserat att en pro-

position om godkännande av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet

kommer att föreläggas riksdagen. Riksdagen får pröva frågan om Sverige

behöver vidta särskilda inhemska åtgärder när den tar ställning till frågan om

att godkänna det svenska anslutningsavtalet.

Utskottet avstyrker därmed motion U504 (mp) yrkande 2.

I motion U504 (mp) yrkande 1 anförs att det samlade regelverket för

Schengensamarbetet inte har kommit riksdagen till handa.

Med anledning av detta yrkande framhåller justitieutskottet i sitt yttrande:

Regeringen har numera överlämnat dessa handlingar till riksdagens EU-

nämnd. Enligt vad utskottet inhämtat från EU-nämnden omfattas vissa av

handlingarna av s.k. utrikessekretess enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100); flertalet handlingar är emellertid inte underkastade sekretess.

Genom överlämnandet är Schengensamarbetets regelverk tillgängligt för

ledamöterna i EU-nämnden. I fråga om riksdagsledamöter, som inte tillhör

EU-nämnden, innebär riksdagens praxis att de kan få tillgång till de sekre-

tessbelagda handlingarna endast efter tillstånd av EU-nämnden. Handlingar-

na kan därutöver bli tillgängliga för ledamöter i riksdagens utskott genom att

vederbörande utskott begär att få del av dem i samband med behandlingen av

något ärende i utskottet. Enligt utskottets mening innebär regeringens över-

lämnande av Schengensamarbetets regelverk till EU-nämnden att önskemålet

i motion U504 (yrkande 1) är tillgodosett. Utskottet föreslår att motionen

avstyrks i den delen.

Utrikesutskottet delar justitieutskottets bedömning och avstyrker därmed

motion U504 (mp) yrkande 1.

5.7 Pågående samarbete inom miljöområdet samt djurhälsa

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda o

förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt

och rationellt samt främja åtgärder inom miljöområdet på internationell nivå.

Miljöfrågorna har funnits på gemenskapens dagordning sedan 1972 då det

första handlingsprogrammet för miljön antogs. Romfördraget kom att omfat-

ta skyddet för miljön först genom den europeiska enhetsakten 1987. Former-

na för den gemensamma miljöpolitiken utvecklades ytterligare när Unions-

fördraget trädde i kraft år 1993.

Under 1996 har fyra miljöministerrådsmöten hållits. Vidare arrangerades i

juli ett informellt ministermöte om avfallsfrågor. En rad viktiga frågor har

varit föremål för diskussion och beslut under året.

Regeringen redovisar i skrivelsen utvecklingen inom EU på de av Sverige

prioriterade områdena. Motsvarande redovisning har också tidigare gjorts i

regeringens skrivelse till riksdagen om svenska prioriteringar i EU:s miljöar-

bete (skr. 1994/95:167). Redovisningen omfattar bl.a. vad som gäller beträf-

fande försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel,

kretsloppsanpassning och biologisk mångfald och naturvård.

När det gäller energiområdet framhålls i skrivelsen att verksamheten i den-

na del under det italienska ordförandeskapet präglades av ansträngningarna

att nå en lösning av frågan om gemensamma regler för en inre marknad för el

(elmarknadsdirektivet). Arbetet med uppföljningen av den europeiska ener-

gistadgan fördes framåt genom rådets och kommissionens beslut om EU:s

ratificering av energistadgefördraget. Efter parlamentets beslut, som väntas i

början av år 1997, finns utsikter att fördraget skall träda i kraft under andra

halvåret 1997.

Som tidigare konstaterats i detta betänkande har EU:s utvidgning under

1996 prioriterats högt av den svenska regeringen. Regeringen anför i skrivel-

sen att flera arbeten under året har utförts för att belysa frågor som rör kon-

sekvenserna för miljön av EU:s kommande utvidgning. Naturvårdsverket

anordnade i november ett seminarium med de baltiska staterna om EU-

tillnärmningen beträffande miljölagstiftningen. Vidare har Stockholms inter-

nationella miljöinstitut (SEI) under året utfört en särskild studie om miljö-

konsekvenserna av EU-medlemskap för Estland, Lettland, Litauen och Po-

len.

Djurhälsa

I skrivelsen redovisas EU-samarbetet på ett flertal områden, bl.a. hormoner,

foder och fodertillsatser, tilläggsgarantier för djursjukdomar, djurskyddskrav

för kalvar och höns samt åtgärder vad gäller kontrollen av BSE - den s.k.

galna ko-sjukan.

Vad gäller frågan om hormonanvändning inom animalieproduktionen an-

för regeringen i skrivelsen att jordbruksrådet under våren 1996 beslöt om ett

paket med två direktiv och en förordning om hormoner. Genom direktiv

96/22/EG förbjuds användningen av hormoner i annat än i terapeutiskt eller

zootekniskt syfte. De hormoner som är tillåtna i detta syfte specificeras i

direktivet. Även hormoner som över huvud taget inte får användas specifice-

ras. Genom direktivet fortsätter således det förbud mot användning av hor-

moner i tillväxtbefrämjande syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också

importen från tredje land av kött som producerats med tillväxtbefrämjande

hormoner förbjuds genom direktivet.

Vidare framhåller regeringen att jordbruksrådet under år 1995 förbjöd an-

vändningen av antibiotikasubstansen avorparcin till mjölkkor i hela EU.

I skrivelsen framhålls även att rådet i december 1996 antog ett förslag om

ändring av direktiv 61/929 EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav

för kalvar. Ändringarna innebar bl.a. krav på större kalvboxar och att kalvar

äldre än åtta veckor hålls i grupp i stället för att vistas i ensambox under he

uppfödningsperioden.

Regeringen betonar i skrivelsen att Sverige har verkat för att få fram en

rapport om djurskyddskrav för höns under 1996. Under senhösten publicera-

de kommissionen en rapport från vetenskapliga veterinärmedicinska kommit-

tén om välfärd hos värphöns. Regeringen anför att Sverige även fortsätt-

ningsvis kommer att driva frågan aktivt.

När det gäller BSE - den s.k. galna ko-sjukan - framhåller regeringen i skri-

velsen att förekomsten av BSE, inom EU under delar av år 1996 påverkade

närmast allt arbete i rådet.

BSE har fått formen av en farsot hos djur i Storbritannien, medan den en-

dast visat sig sporadiskt i några andra medlemsstater som importerat nötkött

eller i djurfodret använt mjöl, tillverkat av kött från Storbritannien. Det fin

misstankar om ett samband mellan BSE och några dödsfall i Creutzfeldt-

Jacobs sjukdom (CJS) hos människor.

Regeringen framhåller att vid Europeiska rådets möte i Florens en princip-

överenskommelse nåddes om att förverkliga en plan för att utrota sjukdomen

i Storbritannien och för att hjälpa uppfödarna. Europeiska rådet ansåg, anför

regeringen, att problemet med BSE måste lösas på vetenskaplig väg och med

respekt för konsumenternas rättigheter och skyddet för människors hälsa.

Motionerna

Enligt motionärerna bakom motion U515 (kd) från allmänna motionstiden

har ministerrådet beslutat att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer i bud-

geten för år 1997. Motionärerna anför att regeringen har ställt sig bakom

detta, vilket de finner anmärkningsvärt med hänvisning till de ideella organi-

sationernas ovärderliga arbete. Motionärerna begär ett riksdagens tillkänna-

givande om att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka

för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas

(yrkande 32).

Motionärerna menar även att ett nytt energifördrag bör utarbetas. Unionens

energipolitik skall främja effektiv användning av energi och användning av

förnybara energislag samt skydda naturresurser och målmedvetet minska

dagens beroende av icke förnybara energislag. Det nya energifördraget måste

bli miljövänligare, framhåller motionärerna (yrkande 36).

Motionärerna bakom motion Jo794 (v) från allmänna motionstiden anför

att EU har ett flertal program för att främja miljöarbete och företagsamhet i

Östeuropa. Projekt inom dessa program måste analyseras utifrån en helhets-

syn på miljön, menar motionärerna. Motionärerna begär ett riksdagens till-

kännagivande om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja

utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt samhälle

(yrkande 17).

Djurhälsa

I motion U515 (kd) framhålls att Sverige bör vara starkt pådrivande för att

djurskyddskraven inom EU kraftigt förbättras (yrkande 38). Sunda stallmil-

jöer och en värdig behandling av djur i samband med transport och slakt

borde enligt partiet vara en självklarhet.

Djurskydd är även föremål för uppmärksamhet i motionerna U10 (mp) och

U13 (s) som väckts med anledning av regeringens skrivelse. I motion U10

(mp) anförs att den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor har

diskuterats vid ett flertal tillfällen och att riksdagen varit enig om att dess

frågor har hög prioritet. Motionären finner det därför förvånande att fram-

gångar, motgångar och ambitioner på detta område inte redovisas i regering-

ens skrivelse. Eftersom djurskyddsfrågorna berör flera departement menar

motionären att det är av särskild betydelse att det utarbetas en genomarbetad

strategi och en tydlig målsättning i dessa och andra djurskyddsfrågor. Motio-

nären föreslår att regeringen skall återkomma till riksdagen med en särskild

skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom

unionen och att dessa frågor skall redovisas i kommande skrivelser (yrkande

1).

Vidare framhålls att i kommissionens femte miljöhandlingsprogram fast-

slås att djurförsöken inom EU skall minska med 50 % före år 2000. Motionä-

ren föreslår att regeringen skall verka pådrivande i arbetet inom EU för att

den uttalade målsättningen med att minska djurförsöken också omsätts i

praktiken (yrkande 2).

Motionären anför även att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat sin upp-

fattning att kosmetikatester på djur skall förbjudas. Arbetet inom EU i denna

fråga går trögt menar motionären och konstaterar att i regeringens skrivelse

nämns inte frågan eller hur Sverige har agerat i denna. Motionären uppmanar

regeringen att intensifiera arbetet och verka pådrivande inom EU för att ett

förbud mot kosmetikatester på djur och försäljning av djurtestad kosmetika

införs år 2000 (yrkande 3).

I motion U13 (s) anförs med anledning av regeringens skrivelse att den

svenska målsättningen då det gäller arbete med djurskyddsfrågor inom EU

uttalades mycket tidigt. För att Sverige skall kunna nå optimala framgångar i

sitt arbete med djurskyddsfrågor inom unionen krävs att insatserna samord-

nas menar motionären och hänvisar till att regeringen på konsumentområdet

tidigare har redovisat sin strategi i en speciell skrivelse till riksdagen. Mot

nären föreslår att en motsvarande skrivelse tillställs riksdagen med förslag

till strategi för arbete med djurskyddsfrågor inom unionen (yrkande 1). Vida-

re föreslår motionären att Sverige skall verka pådrivande inom EU för att

målsättningen om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i

praktiken (yrkande 2) och för att ett förbud mot kosmetikatester på djur och

försäljning av djurtestad kosmetika införs år 2000 (yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att miljösamarbetet är ett av de central

samarbetsområdena inom EU. De allmänna principerna för miljöpolitiken

överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik men det

finns - som utskottet kunde konstatera tidigare i detta betänkande i avsnittet

ovan om regeringskonferensen - utrymme för att förstärka samarbetet ytter-

ligare. De instrument som står till Sveriges förfogande genom unionens

miljösamarbete är enligt utskottets mening av stor vikt i Sveriges allmänna

strävan att åtgärda de gränsöverskridande miljöproblemen.

Utskottet vill även framhålla att integrationen av nya medlemsländer i

Central- och Östeuropa kommer att få betydande och positiva miljöeffekter

för Europa som helhet. Inför ett medlemskap måste länderna uppfylla unio-

nens regelverk vad avser miljö, vilket torde medföra att dessa länders mil-

jösituation förbättras i flera avseenden.

Utskottet kan vidare konstatera att regeringen i skrivelsen framhåller att

miljöområdet under 1996 utgjorde ett av Sveriges prioriterade samarbetsom-

råden inom EU. Utskottet menar att det är särskilt värdefullt att kommissio-

nen under 1996 arbetade med en strategi mot försurning, vilken Sverige tagit

initiativet till under 1995.

I motion U515 (kd) yrkande 32 begärs ett riksdagens tillkännagivande att

den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets

förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas.

Utrikesutskottet vill - liksom jordbruksutskottet i sitt yttrande

1996/97:JoU3y - med anledning av denna motion framhålla att de svenska

ledamöterna i Europaparlamentet i sin politiska verksamhet är oberoende i

förhållande till riksdag och regering i Sverige. Riksdagen kan därför inte

göra något uttalande av det slag som motionärerna efterlyser.

Utskottet avstyrker motion U515 (kd) yrkande 32.

När det gäller bidragen till miljöorganisationerna anför jordbruksutskottet i

nämnda yttrande följande:

Miljörådet har den 3 mars 1997 beslutat en gemensam ståndpunkt över ett

kommissionsförslag KOM (95) 573 och KOM (97) 28 om ett åtgärdspro-

gram för att främja icke-statliga organisationer som är aktiva främst inom

miljöområdet. Kommissionsförslaget föreslås utgöra en rättslig grund för att

bidrag skall kunna utgå från EU:s budget till sådana organisationer. Förslaget

syftar till att främja organisationernas praktiska arbete för att värna miljön

och höja medvetandenivån hos allmänheten när det gäller behovet av miljö-

skydd. Ett fyraårigt program inrättas med början år 1998 och beslutsförslaget

innehåller regler om urvalsprocess och ansökningsförfarande, hur öppenhe-

ten skall säkerställas samt vad som skall gälla för kontroll och uppföljning av

hur bidragen använts.

Utrikesutskottet har inget att tillägga till jordbruksutskottets yttrande och

anser att motionärernas syfte i berörd del torde vara tillgodosett med vad som

redovisats.

I yrkande 36 i samma motion framförs önskemålet att det nya energiför-

draget skall bli mer miljövänligt.

Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande i vad som anförts i motionen i

denna del och menar att EU:s energipolitik bör främja energieffektivisering

och förnybara energislag samt skydda naturresurser. Gemensamma bestäm-

melser för energiområdet saknas emellertid inom EU, framhåller jordbruks-

utskottet, även om ansträngningar pågår för att åstadkomma en inre marknad

för el med stöd av det s.k. elmarknadsdirektivet. Rådet antog under föregå-

ende år också ett fortsatt program för effektiv energianvändning (SAVE II),

96/737/EG (skr. s. 117). Kommissionen presenterade i slutet av året ett ut-

redningsförslag, en grönbok, om en strategi för förnybar energi. Jordbruksut-

skottet föreslår mot bakgrund av vad som anförts att motionen lämnas utan

vidare åtgärd.

Utrikesutskottet betraktar därmed motion U515 (kd) yrkande 36 som besva-

rad med vad som ovan redovisats.

I motion Jo794 (v) yrkande 17 anförs att Sverige bör verka för att EU:s pro-

gram för att stödja utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett

ekologiskt uthålligt samhälle.

Jordbruksutskottet instämmer i vad som anförs i motionen. Utskottet anför

vidare att av skrivelsen framgår att åtgärder har vidtagits under året för att

belysa frågor som rör konsekvenserna för miljön av EU:s kommande ut-

vidgning.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen genom beslut den 23 januari

1997 har tillkallat en särskild utredare för att analysera miljökonsekvenserna

av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandidatlän-

derna. I utredningsdirektiven (dir. 1997:16) anförs att relevanta internationel

la och svenska studier bör tillvaratas. Utredningen skall redovisa utvidgning-

ens effekter på miljösituationen i Sverige och i Östersjöregionen, särskilt i

kandidatländerna, så långt som möjligt i kvantifierbara termer på basis av

tillgängliga data.

Jordbruksutskottet anför vidare att det förutsätter att Sverige också fort-

sättningsvis deltar aktivt i arbetet inom EU för att främja miljöarbetet i Öst-

europa.

Även utrikesutskottet konstaterar att miljöfrågorna har kommit att ägnas en

allt större uppmärksamhet i EU: s samarbetsprogram för Central- och Östeu-

ropa.

Utskottet har erfarit att hänsynstagande till miljöeffekterna hela tiden har

funnits med i projektbedömningen då det gäller PHARE, programmet för de

centraleuropeiska och baltiska länderna. Man har även strävat att öka andelen

miljöprojekt i landprogrammen. Inom ramen för medlemskapsstrategin har

kommissionen nyligen utformat ett särskilt policydokument för de associera-

de central- och östeuropeiska ländernas anpassning till EU på miljöområdet.

Detta dokument, som täcker lagstiftning, institutionsuppbyggnad, höjning av

miljömedvetenheten på alla nivåer och genomförande av projekt, kommer att

tjäna som riktmärke för arbetet med de nya årsprogrammen fr.o.m. år 1997.

Utskottet har vidare inhämtat att vad gäller TACIS, samarbetsprogrammet

för Ryssland och de övriga OSS-staterna samt Mongoliet, infördes miljö som

en ny prioritering, då den nya förordningen för programmet som antogs

våren 1996 utformades. Förstärkning av institutioner, lagstiftning och ut-

bildning nämns därvid som specifika insatsområden. En praktisk konsekvens

av förändringen är att det nya indikativa programmet för Ryssland inkluderar

miljö som en särskild prioriterad sektor.

Enligt vad utskottet erfarit har Sverige i styrkommittéerna för PHARE och

TACIS konsekvent pekat på nödvändigheten av att göra insatser på miljöom-

rådet. Tillsammans med flera andra länder bidrog Sverige aktivt till att ge-

nomföra den nämnda förändringen i TACIS-förordningen.

Med vad som anförts ovan betraktar utrikesutskottet motion Jo794 (v) yr-

kande 17 som besvarad.

Djurhälsa

I motion U515 (kd) yrkande 38 framhålls att Sverige bör vara starkt pådri-

vande för att djurskyddskraven inom EU förbättras. I motionerna U10 (mp)

yrkande 1 samt U13 (s) yrkande 1 anförs att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en särskild skrivelse med förslag på strategi för arbetet med

djurskyddsfrågor inom unionen.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande med anledning av dessa motioner

att utskottet i januari 1996 behandlade frågor rörande djurskyddsarbetet inom

EU (1995/96:JoU14). Sammanfattningsvis konstaterade utskottet i betänkan-

det att många av de regler som finns inom EU inte tillgodoser de djurskydds-

krav som vi i Sverige anser berättigade. Sverige har som EU-medlem både

möjlighet och skyldighet att agera för att förbättra djurskyddet inom gemen-

skapen. Både vissa av EU:s medlemsländer med intresse för djurskyddsfrå-

gor och djurskyddsorganisationer i olika länder har stora förväntningar på

Sverige i detta avseende. Därför förutsatte utskottet att regeringen och dess

representanter på olika nivåer i EU-arbetet agerar fortsatt offensivt när det

gäller djurskyddsfrågorna.

Jordbruksutskottet utgår från att regeringen också fortsättningsvis agerar

för att stärka djurskyddet i Europa. Vidare noterar utskottet att Sverige i

regeringskonferensen har verkat pådrivande i frågan om ett förstärkt djur-

skydd i fördraget, vilket också anförs i regeringens skrivelse. Utskottet fram-

håller att det förutsätter att djurskyddsfrågorna ägnas stor uppmärksamhet i

regeringskonferensen men att det inte är berett att tillstyrka motionskraven på

en särskild redovisning i dessa frågor. Jordbruksutskottet avstyrker motio-

nerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s) yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38.

Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet i dessa

frågor. Utskottet avstyrker därmed motionerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s)

yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38.

I motion U10 (mp) yrkande 2 och i motion U13 (s) yrkande 2 anförs vidare

att Sverige skall vara pådrivande inom EU för att unionens uttalade målsätt-

ning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken.

Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande:

Regeringen har genom beslut den 6 mars 1997 (dir. 1997:43) tillkallat en

särskild utredare med uppgift att göra en inventering och en bedömning av

försöksdjursanvändningen i landet och utvärdera det stöd som lämnas till

forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag ti

hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas.

I direktiven anförs att kommissionen kommer att arrangera ett möte i mitten

av april 1997 där målet i EU:s femte miljöhandlingsprogram att reducera

försöksdjursanvändningen med 50 % till år 2000 kommer att diskuteras.

Mötet är föranlett av bl.a. den osäkerhet som finns bland medlemsländerna

om hur målet kan förverkligas. Det anförs att diskussioner om hur försöks-

djursanvändningen skall minskas sannolikt kommer att fortsätta både i Sve-

rige och i andra medlemsländer inom EU. Utskottet anser det lämpligt att

avvakta resultatet av utredningen.

Utrikesutskottet noterar vad jordbruksutskottet anfört och betraktar därmed

motionerna U10 (mp) yrkande 2 och U13 (s) yrkande 2 som besvarade.

I motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yrkande 3 framhålls även att

Sverige bör verka pådrivande inom unionen för att ett förbud mot kosmetika-

test på djur och försäljning av djurtestad kosmetika införs år 2000.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande med anledning av dessa yrkanden

följande:

Sverige har ställt sig bakom kosmetikadirektivet 93/35/EEG och ett förbud

att efter den 1 januari 1998 marknadsföra kosmetiska produkter om de inne-

håller beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar som testats på djur.

Endast om utvecklingen av alternativa metoder inte har kommit så långt att

andra metoder står till buds skall fristen för test på levande djur förlängas.

direktivet anges att kommissionen årligen skall lämna en rapport till Europa-

parlamentet och rådet om de framsteg som har gjorts i utvecklingen av alter-

nativa metoder som kan ersätta sådana som förutsätter djurförsök.

Socialministern anförde i ett frågesvar den 20 november 1996 att den veten-

skapliga kommittén inom EU som har till uppgift att följa och värdera frågan

har kommit fram till att mot bakgrund av de framsteg som hittills gjorts

verkar det i allmänhet vara möjligt att bedöma säkerheten hos kosmetiska

slutprodukter med hjälp av metoder som inte inbegriper djurförsök. Vad

gäller test på beståndsdelar finns ännu ingen alternativ metod som erbjuder

konsumenten en lika hög skyddsnivå som djurförsök gör. Socialministern

anförde att det därför för närvarande inte är möjligt att fastställa tidsfriste

för att förbjuda djurförsök på dessa områden.

Utskottet har inhämtat att kommittén för teknisk anpassning av direktivet vid

sammanträde den 20 mars 1997 beslutat skjuta upp det datum efter vilket det

skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och sammansätt-

ning av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter till den 1 juni 2000.

Beslutet fattades med hänvisning till att framsteg har gjorts inom forskning-

en vad gäller alternativa försöksmetoder, men ingen alternativ försöksmetod

har hittills kunnat bekräftas vetenskapligt, och det är inte troligt att det ve

skapliga läget kommer att ha ändrats före den 1 januari 1998. Sverige avstod

från att rösta när kommissionens förslag röstades igenom. Socialministern

anförde senast den 13 mars 1997 (prot. 1996/97:78) att vår inställning fortfa-

rande är att ett förbud skall komma till stånd. Med det anförda föreslår ut-

skottet att motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yrkande 3 såsom

huvudsakligen tillgodosedda lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Utrikesutskottet anser därmed att motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13

(s) yrkande 3 är besvarade.

Med det anförda föreslår utrikesutskottet att riksdagen lägger regeringens

skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen

under 1996 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande subsidiaritetsprincipen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U509 yrkande 4 och

1996/97:U14 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 1 (fp)

2. beträffande reglering av EG:s kompetensområden

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 4,

res. 2 (kd)

3. beträffande riskanalys av EU-medlemskapet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 25

res. 3 (v, mp)

4. beträffande en strategi för utträde ur EU

att riksdagen avslår motion 1996/97:U507,

res. 4 (v, mp)

5. beträffande artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde

att riksdagen avslår motion 1996/97:U516 yrkande 2,

res. 5 (v, mp)

6. beträffande en analys av demokratiska brister inom EU

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 1,

res. 6 (v, mp)

7. beträffande en maktutredning i EU-perspektiv

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U11 yrkande 2 besvarad med

vad utskottet anfört,

8. beträffande anslag för information och studier om Europas

och EU:s utveckling

att riksdagen avslår motion 1996/97:U513,

res. 7 (v, mp)

9. beträffande Sveriges agerande i regeringskonferensen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U15 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

10. beträffande flexibel integration

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U15 yrkande 2 besvarad med

vad utskottet anfört,

11. beträffande samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frå-

gorna

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U505 och 1996/97:U514

besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande familjen och den sociala dimensionen

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 7,

res. 8 (kd)

13. beträffande EU och de mänskliga rättigheterna

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 5 och

1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört,

14. beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-

ken

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U509 yrkande 3 och

1996/97:U515 yrkande 43 besvarade med vad utskottet anfört,

15. beträffande den svenska alliansfriheten

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U11 yrkande 9 och

1996/97:U515 yrkande 46 besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande en eventuell sammanslagning av EU och

VEU

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U11 yrkande 10,

1996/97:U515 yrkande 45 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) besva-

rade med vad utskottet anfört,

17. beträffande EU och kärnvapen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 47 besvarad

med vad utskottet anfört,

18. beträffande inriktningen av den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U508 yrkandena 1, 3 och 4 be-

svarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande miljöfrågorna i regeringskonferensen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo729 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

20. beträffande förstärkt EU-samarbete i miljöfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U14 yrkande 1 och

1996/97:U12 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

21. beträffande EU:s miljöhandlingsprogram

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo729 yrkande 5,

22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom

EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 35,

1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och

1996/97:Jo759 yrkande 7,

res. 9 (fp, kd)

res. 10 (mp)

23. beträffande etik och biomedicinska frågor i regeringskonferen-

sen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 40 besvarad

med vad utskottet anfört,

24. beträffande förändringar i artikel 100a i Romfördraget

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo794 yrkandena 7 och 8,

res. 11 (v)

25. beträffande djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen

att riksdagen avslår motion 1996/97:U510,

res. 12 (v, mp)

26. beträffande öppenhet och insyn i EU-arbetet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:Jo729 yrkande 3 och

1996/97:U515 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,

27. beträffande upphovsrätt gällande EG:s författningar

(EGT)

att riksdagen förklarar motion 1996/97:K412 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

28. beträffande EU-samarbetets struktur och beslutsordning-

ar

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U502 yrkande 5 och

1996/97:U515 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört,

29. beträffande EU-samarbetets grundläggande karaktär

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 1 och

1996/97:U516 yrkande 6,

30. beträffande Europaparlamentets roll i den lagstiftande

processen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 10 och

11 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskot-

tet anfört,

31. beträffande antalet ledamöter i Europaparlamentet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 12 och

1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an-

fört,

32. beträffande tillämpningsområdet för beslut med kvalifice-

rad majoritet samt röstviktning i rådet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 15 och

17 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskot-

tet anfört,

33. beträffande ordförandeskapsperiodens längd

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 16,

34. beträffande proceduren för utnämnande av kommissionen

och dess ordförande

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 18 samt förklarar

motion 1996/97:U515 yrkande 19 besvarad med vad utskottet anfört,

35. beträffande deltagare från medlemsländerna i kommissio-

nen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 20 och

1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an-

fört,

36. beträffande domstolens roll samt utnämning av domare

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 14 och

1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an-

fört,

37. beträffande regionkommitténs roll och interna struktur

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkandena 21 och 22,

38. beträffande tidsfrister vid ikraftträdande av EU-regler

att riksdagen avslår motion 1996/97:K913 yrkande 1,

39. beträffande hållande av folkomröstning med anledning av

regeringskonferensens resultat

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U12 yrkande 2,

1996/97:K605 och 1996/97:U516 yrkande 3,

res. 13 (v, mp)

40. beträffande vikten av en utvidgning av EU med länderna i

Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U802 yrkande 3,

1996/97:U502 yrkande 1, 1996/97:U509 yrkande 1 (delvis),

1996/97:U812 yrkande 4 och 1996/97:Jo729 yrkande 4 besvarade

med vad utskottet anfört,

41. beträffande behovet av interna reformer inom EU inför en

utvidgning

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U14 yrkande 5 och

1996/97:U509 yrkande 1 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört,

42. beträffande EU:s samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 42 och

1996/97:U15 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

43. beträffande avvägningen mellan fördjupning och utvidg-

ning vad gäller EU:s framtid

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U11 yrkande 11 besvarad med

vad utskottet anfört,

44. beträffande EU:s samarbete med Ryssland och Ukraina

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U811 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

45. beträffande EU:s utvidgning och efterlevnaden av FN:s

barnkonvention

att riksdagen avslår motion 1996/97:U806 yrkande 2,

46. beträffande samarbetet med länderna i Central- och Östeu-

ropa inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-

ken

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 41 besvarad

med vad utskottet anfört,

47. beträffande beslutsordningen inom den gemensamma utri-

kes- och säkerhetspolitiken

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 44 och

48, 1996/97:U14 yrkande 3 och 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis) be-

svarade med vad utskottet anfört,

48. beträffande alternativ till enhällighet vid beslut inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis)

och 1996/97:U503 besvarade med vad utskottet anfört,

49. beträffande de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer

till tredje land

att riksdagen avslår motion 1996/97:U16 och förklarar motion

1996/97:U516 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 14 (mp)

50. beträffande en översyn av artikel 223 i Romfördraget

att riksdagen avslår motion 1996/97:U402 yrkande 1,

51. beträffande inriktningen av biståndet inom Lomésamarbe-

tet

att riksdagen avslår motion 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis)

res. 15 (fp, v, mp, kd)

52. beträffande fördelningen av EU:s bistånd mellan Central-

och Östeuropa och utvecklingsländerna

att riksdagen avslår motion 1996/97:U508 yrkande 5,

res. 16 (v, mp, kd)

53. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s jämställd-

hetspolitik

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 8 besvarad med

vad utskottet anfört,

54. beträffande tjänstebeskattning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 29 och

1996/97:U15 yrkande 4 (delvis),

res. 17 (m)

res. 18 (fp, kd)

55. beträffande flexibilitet på arbetsmarknaden

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U516 yrkande 11 besvarad

med vad utskottet anfört,

56. beträffande den inre markanden

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U502 yrkande 4 besvarad med

vad utskottet anfört,

57. beträffande visumrutiner avseende medborgare i tredje

land

att riksdagen avslår motion 1996/97:U506,

58. beträffande konsumentskyddet inom den inre marknaden

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 59 besvarad

med vad utskottet anfört,

59. beträffande Sveriges inställning till den ekonomiska och

monetära unionen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U516 yrkandena 4 och 5 och

1996/97:U11 yrkande 6 samt förklarar motion 1996/97:U14 yrkande 7

besvarad med vad utskottet anfört,

res. 19 (m, fp) - motiv.

res. 20 (v)

60. beträffande den ekonomiska politik som förordas inom

EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U516 yrkande 10 och

1996/97:U11 yrkande 3,

res. 21 (m) - motiv.

res. 22 (v)

61. beträffande regeringens samråd med riksdagen avseende

Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 4,

res. 23 (v)

62. beträffande analys av Sveriges alternativ inför beslutet om

förverkligandet av det tredje steget i EMU

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 5,

res. 24 (v)

63. beträffande genomförande av folkomröstning inför beslut

om eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget inom EMU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U11 yrkande 15 och

1996/97:U12 yrkande 1,

res. 25 (v, mp)

64. beträffande information till medborgarna avseende

EMU

att riksdagen förklarar motion 1996/97:K909 besvarad med vad ut-

skottet anfört,

65. beträffande kommissionens direktivförslag avseende patent

på biotekniska uppfinningar

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 39 besvarad

med vad utskottet anfört,

66. beträffande reglerna för offentlig upphandling inom EU

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 7,

res. 26 (v)

67. beträffande beslutskompetens avseende den offentliga sek-

torns storlek

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 8,

res. 27 (v)

68. beträffande kostnaderna för Sveriges medlemskap i EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U11 yrkande 12 och

1996/97:U12 yrkande 3,

res. 28 (v, mp)

69. beträffande vissa åtgärder inom EU med anledning av

FN:s barnkonvention

att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkandena 13 och 14,

res. 29 (v, mp, kd)

70. beträffande effektivisering av arbetet inom Europaparla-

mentet

att riksdagen avslår motion 1996/97:U516 yrkande 12,

71. beträffande infrastrukturinvesteringar i Barentsregionen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U703 yrkande 6 och

1996/97:U810 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

72. beträffande EU-stöd till Barentsregionen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U810 yrkande 5 besvarad med

vad utskottet anfört,

73. beträffande utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U14 yrkande 2,

1996/97:U515 yrkandena 51 och 52, 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis)

och 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis),

res. 30 (fp)

res. 31 (kd)

74. beträffande kompensatoriska åtgärder och kontrollmöjlig-

heter vid den inre gränsen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 57 och

1996/97:U516 yrkande 9,

res. 32 (m, kd)

75. beträffande Tullverkets dimensionering och organisa-

tion

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 58 och

1996/97:N14 yrkande 1,

res. 33 (m)

res. 34 (kd)

76. beträffande synen på narkotikapolitiken

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 60 besvarad

med vad utskottet anfört,

77. beträffande Sveriges förhållningssätt till Schengensamar-

betet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U504 yrkandena 2 och 3 och

1996/97:U501 samt förklarar motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 37

och 1996/97:U515 yrkande 56 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 35 (v, mp)

78. beträffande överlämnande av Schengensamarbetets regel-

verk till riksdagen

att riksdagen avslår 1996/97:U504 yrkande 1,

79. beträffande hur den svenska gruppen i Europaparlamentet

skall agera med avseende på EU:s stöd till miljöorganisationer

att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 32

80. beträffande EU:s energifördrag

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 36 besvarad

med vad utskottet anfört,

81. beträffande ökad miljöhänsyn i EU:s samarbete med län-

derna i Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo794 yrkande 17 besvarad

med vad utskottet anfört,

82. beträffande Sveriges förhållningssätt till djurskyddet inom

EU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U10 yrkande 1, 1996/97:U13

yrkande 1 och 1996/97:U515 yrkande 38,

res. 36 (v, mp, kd)

83. beträffande Sveriges förhållningssätt vad avser synen på

djurförsök inom EU

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U10 yrkande 2 och

1996/97:U13 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 37 (v, mp, kd)

84. beträffande EU-förbud mot kosmetikatest på djur och för-

säljning av djurtestad kosmetika

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U10 yrkande 3 och

1996/97:U13 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

85. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse

om verksamheten i Europeiska unionen under 1996

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:80 till handlingar-

na.

Stockholm den 20 maj 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-

Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),

Urban Ahlin (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tings-

gård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Fran-

cke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s) och Anna

Corshammar-Bojerud (c).

Reservationer

1. Subsidiaritetsprincipen (mom. 1)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Utskottet anförde" och slutar med

"yrkande 4 är besvarade" bort ha följande lydelse:

Enligt utrikesutskottet bör Sverige vara pådrivande för att subsidiaritets-

principen stärks i EU:s fördrag. Ett sätt att stärka denna princip skulle vara

att införa en kompetenskatalog. Emellertid står redan nu klart att regerings-

konferensen inte kommer att resultera i en sådan katalog. För att uppnå en

mer stringent och tydlig kompetensfördelning mellan unionen och medlems-

länderna bör därför, enligt utskottets mening, artikel 235 i Romfördraget

(artikel som kan användas för fördragsutfyllnad) omarbetas eller avskaffas.

Artikel 235 är utformad på ett sätt som gör att i princip alla frågor kan regle

ras i EG-rätten.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U509 (fp) yrkande

4 och U14 (fp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande subsidiaritetsprincipen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U509 yrkande 4

och 1996/97:U14 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Reglering av EG:s kompetensområden (mom. 2)

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar

med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Det är av stor vikt att ett nytt EU-fördrag klart och tydligt redogör för de

kompetensområden inom vilka Europeiska unionen skall ha befogenheter.

Enligt utskottets mening brister de nuvarande fördragen i tydlighet när det

gäller uppdelningen av kompetensområden mellan unionen och medlemslän-

derna. Behovet av klara kompetensområden understryks i det fall EU erhåller

status som juridisk person, vilket är en trolig och positiv utveckling. Dess-

utom anser utskottet att det krävs ökad tydlighet för att subsidiaritetsprinci-

pen skall kunna beaktas.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 4

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande reglering av EG:s kompetensområden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U515 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Riskanalys av EU-medlemskapet (mom. 3)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Ett annat område" och slutar med

"yrkande 25" bort ha följande lydelse:

Grundläggande för ett robust samhälle är att människorna som lever i det

känner sig delaktiga och därigenom ansvariga för det. Ett samhälle som är

tillräckligt småskaligt för att människorna som lever i det skall kunna omfat-

ta och förstå det är - enligt utskottets mening - mindre sårbart. I ett sådant

samhälle är det lättare för medborgarna att överblicka och förstå samman-

hangen.

Genom EU-medlemskapet har en stor del av beslutsfattandet flyttat till en

överstatlig nivå. Människor känner sig distanserade från dem som beslutar

och intresset för samhällsutvecklingen och demokratins grundvalar minskas

därmed.

Detta sker parallellt med att den enskilda individen kontrolleras alltmer i

form av t.ex. dataregister av olika slag.

EU-medlemskapet påverkar också på mer konkreta sätt. Jordbrukspolitiken

är ett exempel på detta. Med storskalighet som ledord går jordbrukspolitiken

tvärtemot det decentraliserade jordbruket som medför högre självförsörj-

ningsgrad och ökad självtillit.

Konsekvensutredningar och analyser av vilka effekter EU-medlemskapet

inneburit har gjorts inom vissa begränsade områden, vilket framgår av de

ovan nämnda utredningarna. Detta utesluter inte behovet av en riksanalys av

Sveriges EU-medlemskap.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fö59 (mp) yrkande 25

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riskanalys av EU-medlemskapet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö59 yrkande 25 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. En strategi för utträde ur EU (mom. 4)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med

"U507 (mp)" bort ha följande lydelse:

Sedan en knapp majoritet av Sveriges befolkning den 13 november 1994

röstade ja till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen har EU-

entusiasmen i Sverige svalnat betydligt, vilket tydligt märks i opinionsunder-

sökningarnas siffror. Det är just nu fler svenskar som önskar lämna EU än

som vill stanna kvar i unionen.

Det EU som Sverige blev medlem i har undergått stora förändringar. För

närvarande pågår en regeringskonferens med syfte att se över traktaten, vars

resultat kan stå i stor kontrast mot svenska folkets intressen.

Med tanke på att en folkomröstning kan bli nödvändig, bör departement

och myndigheter arbeta utifrån denna situation. För varje steg i anpassningen

till EU:s direktiv och förordningar bör även en strategi finnas, så att alterna

tiva utvecklingsvägar inarbetas i det dagliga arbetet med harmoniseringen.

De tillfälliga besvärligheter som ett återställande av t.ex. lagar och regler

innebär efter utträde kan då snabbt elimineras.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U507 (mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en strategi för utträde ur EU

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U507 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde (mom. 5)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med

"yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Enligt utrikesutskottets mening är det av avgörande betydelse att möjlighe-

terna till utträde ur unionen regleras i fördraget. Härigenom betonas att unio-

nen är en sammanslutning av självständiga stater och att kommande genera-

tioner har möjlighet att fatta egna beslut om sin unionstillhörighet. Regering-

en bör således vid regeringskonferensen verka för att utträdesfrågan regleras

i fördraget.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U516 (s) yrkande 2 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U516 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. En analys av demokratiska brister inom EU (mom. 6)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar

med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Skrivelsen klargör inte att EU lider av stora demokratiska brister som gör

det svårt för medborgarna, särskilt i de mindre länderna, att påverka utveck-

lingen. I demokratiska system är de folkvaldas rätt till initiativ grundläggan-

de. I EU är initiativrätten i huvudsak ett monopol för den politiskt oberoende

kommissionen. Denna kommission står under stark påverkan av starka lob-

bygrupper. I skrivelsen beskrivs Coreper endast som ett beredande organ.

Detta är enligt utskottet missvisande. Tjänstemännen i Coreper fattar en rad

beslut av lagstiftande karaktär som binder medlemsstaterna och som formellt

bekräftas på rådsmötet. Ytterligare ett exempel på hur politiska frågor avgörs

av tjänstemän är EG-domstolens förestående beslut om det svenska system-

bolagets rätt att existera. Genom ett beslut av oberoende jurister som aldrig

ställs till svars i ett allmänt val kan en viktig grundförutsättning i svensk

socialpolitik avskaffas.

Bristen på demokrati inom EU är enligt utskottet ett viktigt skäl till att

Sverige bör motsätta sig att ytterligare makt överlämnas till EU:s institutio-

ner.

Utskottet välkomnar i och för sig regeringens skrivelse. I vissa fall ges re-

lativt uttömmande redogörelser, i andra fall är redogörelserna alltför sum-

mariska. Också en belysning av misslyckanden och bakslag behövs för att ge

en helhetsbild. Det vore också på sin plats att en mer ingående redogörelse

lämnades för vilka effekter det svenska medlemskapet har haft. I skrivelsen

förs praktiskt taget inga diskussioner om de demokratiska svagheterna i EU:s

beslutssystem och vilka konsekvenser det medfört under verksamhetsåret.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en analys av demokratiska brister inom EU

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Anslag för information och studier om Europas och EU:s

utveckling (mom. 8)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut-

skottets överväganden börjar med "Vad avser" och slutar med "U513 (v,

mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att särskilda anslag därutöver bör anslås för informa-

tionsverksamhet av organisationer. Inte minst med tanke på avsaknad av en

bred debatt om EU-frågorna och den okunskap som råder är motionärernas

förslag om ett permanent bistånd i form av projektbidrag för information och

studier om Europa och Europas utveckling värt att ta på allvar. I Danmark

finns motsvarande anslag. De båda EU-kritiska folkrörelserna får 700 000

danska kronor i årligt statligt anslag. Det är viktigt att negativ kritik inte

saknas i den information om EU som går ut till svenska medborgare. Att det

finns möjligheter till djupare studier av Europeiska unionen för såväl ja-

sidan som nejsidan i EU-debatten är värdefullt ur demokratisk synvinkel. För

att få ordentligt genomslag bör anslaget, enligt utskottets uppfattning, vara a

storleksordningen 10 miljoner kronor.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U513 (v, mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande anslag för information och studier om Europas och

EU:s utveckling

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U513 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Familjen och den sociala dimensionen (mom. 12)

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsitt 5.2 under rubriken Sociala

och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter börjar

med "Socialutskottet anför" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande

lydelse:

Familjen och andra små naturliga gemenskaper bör stå i centrum för soci-

al- och samhällspolitiken inom EU. Utvecklingen av Europeiska unionens

sociala dimension är nödvändig för att stärka de europeiska familjernas och

medborgarnas villkor. Utskottet anser att den sociala dimensionen måste

främja socialt ansvar och personlig utveckling genom valfrihet och subsidi-

aritet. Även om reglerna för familjepolitiken bör förbli nationella är det

enligt utskottets mening viktigt att man på europeisk nivå är överens om att

främja de små gemenskaperna som utgör samhällets fundament. Staten måste

uppmuntra och stödja familjen men får aldrig ersätta den. Samhällets uppgift

är att stödja familjen på neutralast möjliga sätt. Stor uppmärksamhet bör

ägnas åt att omsorgen om barn, äldre och sjuka utformas så att den stämmer

överens med människans och familjens önskemål och behov.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 7

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande familjen och den sociala dimensionen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U515 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö-

frågor och djurhälsa börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet gör en delvis annan bedömning än skatte- och jordbruks-

utskotten. Utrikesutskottets uppfattning är att kravet på enhällighet vid beslu

om miljöskatter begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för

att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en

miniminivå för koldioxidskatten visar på problemen med dagens beslutsreg-

ler. Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att

med kvalificerad majoritet införa miljöavgifter som syftar till att motverka

gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det framgå vilka för-

oreningar som kan avgiftsbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda med-

lemslandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Det är också ut-

skottets mening att Sverige bör verka för en ändrad arbetsfördelning, så att

beslut om miljöavgifter tas i miljöministerrådet i stället för i finansminister

rådet.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande

35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo729 yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom EU

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 35,

1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och

1996/97:Jo759 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö-

frågor och djurhälsa börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7"

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noter vad skatte- och jordbruksutskotten har anfört och

vill för sin del framhålla följande.

Kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter begränsar möjligheten att

vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen.

Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidbeskattningen

visar enligt utskottets mening på problemen med dagens beslutsregler.

Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att

med kvalificerad majoritet införa miljöavgifter, som syftar till att motverka

gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det framgå vilka för-

oreningar som skall avgiftbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda med-

lemslandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Sverige bör vidare

verka för en ändrad arbetsfördelning så att beslut om miljöavgifter tas i mil-

jöministerrådet i stället för i finansministerrådet.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande

35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo729 yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom EU

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 35,

1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och

1996/97:Jo759 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Förändringar i artikel 100a i Romfördraget (mom. 24)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö-

frågor och djurhälsa börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med

"och 8" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad som anförts av konstitutions- och jordbruksut-

skotten men gör en annan bedömning. Enligt utskottet bör bevisföringen vara

omvänd när det gäller tillämpningen av artikel 100a i Romfördraget. Utskot-

tet förordar även upprättandet av en särskild instans i EG-domstolen för

ärenden som gäller genomförandet av denna bestämmelse.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo794 (v) yrkandena 7

och 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande förändringar i artikel 100a i Romfördraget

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo794 yrkandena 7

och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen (mom. 25)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö-

frågor och djurhälsa börjar med "Utrikesutskottet avstyrker" och slutar med

"U510 (mp)" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet anser för sin del att det är angeläget att införliva krav på

djurskydd och djurhälsa i EU:s grundfördrag under regeringskonferensen.

Flera länder vid sidan av Sverige har under regeringskonferensen väckt frå-

gan om att Romfördraget bör ändras så att djurskydd inkorporeras. Det är

oacceptabelt att djur enligt Romfördraget definieras som varor eller jord-

bruksprodukter och inte som levande, kännande varelser. Utrikesutskottet

anser att regeringen aktivt bör verka för att införliva "Animal Welfare" i

EU:s fördrag.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U510 (mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U510 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Hållande av folkomröstning med anledning av

regeringskonferensens resultat (mom. 39)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Insti-

tutionella frågor börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar med

"yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en folkomröstning skall hållas om resultatet av EU:s re-

geringskonferens, om de föreslagna förändringarna av EU:s traktat skulle

leda till ytterligare avgivande av suveränitet till EG, dvs. ett förstärkande a

det överstatliga inslaget i samarbetet.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U12 (mp) yrkande

2, K605 (mp) och U516 (s) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande hållande av folkomröstning med anledning av re-

geringskonferensens resultat

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U12 yrkande 2,

1996/97:K605 och 1996/97:U516 yrkande 3 som sin mening ger re-

geringen till känna vad utskottet anfört,

14. De mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje

land (mom. 49)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro-

peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"som besvarad" bort ha följande lydelse:

Utskottet är övertygat om att det faktum att skrivningarna i avtalen varierar

inte avspeglar någon variation från EU:s sida i synen på att respekten för de

mänskliga rättigheterna skall upprätthållas. Däremot kan EU:s motpart känna

tveksamhet vad gäller vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, när

de i vissa avtal utgör en grund för parternas inrikes- och utrikespolitik, i

andra en vägledning eller bara en inspiration. Att olika länder vid ett avtals

ingående är på olika avstånd från målet ändrar inte på de folkrättsliga kraven

vad gäller de mänskliga rättigheterna. Därför bör Sverige verka för att EU i

sina avtal har samma skrivning om respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U16 (mp) som sin me-

ning ge regeringen till känna samt förklara motion U516 (s) yrkande 7 besva-

rad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till

tredje land

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1996/97:U516 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,

15. Inriktningen av biståndet inom Lomésamarbetet (mom. 51)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp)

och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro-

peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Utskottet noterar" och slutar med

"yrkande 4 (delvis)" bort ha följande lydelse:

Då Romfördraget trädde i kraft 1958 var EG:s biståndsverksamhet begrän-

sad till 18 utvecklingsländer, samtliga före detta kolonier. Sedan dess har

biståndet kraftigt expanderat och Lomé-konventionen, som omfattar 70

länder i Afrika, Västindien och Stilla Havsregionen, är det största bi-

ståndsprogrammet.

Loméavtalet tillkom 1975 framför allt för att tillgodose franska och brittis-

ka krav på garantier om förmånliga handelsvillkor för f.d. kolonier. Världs-

bilden har dock förändrats under de 22 år som avtalet har funnits till. År

2000 löper det nuvarande avtalet ut och det är i dag därför aktuellt att se öve

samarbetet med AVS-länderna och förbereda formerna för ett framtida part-

nerskap. I kommissionens grönbok (Kom(96) 570) som behandlar dessa

frågor framhålls också vikten av att samarbetet omformuleras mot bakgrund

av att den koloniala och postkoloniala perioden är förbi.

Liksom kommissionen anser utskottet att tonvikten på biståndet i större

utsträckning måste läggas på de allra fattigaste länderna. Sverige bör ställa

sig bakom en sådan reform.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U15 (kd) yrkande 4

(delvis) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande inriktningen av biståndet inom Lomésamarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U15 yrkande 4

(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och

Östeuropa och utvecklingsländerna (mom. 52)

Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro-

peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Enligt vad" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Det internationella utvecklingsbiståndet från den rika världen till de fatti-

gaste länderna minskar. Ett sätt att dölja denna utveckling har varit att - i

kommissionens redovisning av EU:s bistånd - lägga samarbetet med länder-

na i Central- och Östeuropa under samma utgiftsområde som utvecklingsbi-

ståndet. Utskottet anser att båda biståndsformerna är av stor betydelse och att

EU-medel även fortsättningsvis skall utgå. Däremot har medel för samarbetet

med länderna i Central- och Östeuropa utökats utan att motsvarande ökning

skett för biståndet till utvecklingsländerna. Utskottet vill framhålla vikten a

att utvecklingsbiståndet bibehåller sin andel av det totala biståndsflödet från

EU samt att de både biståndsformerna hålls åtskilda i kommissionens budget.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U508 (v) yrkande 5 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och

Östeuropa och utvecklingsländerna

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U508 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Tjänstebeskattning (mom. 54)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Sys-

selsättning och arbetsmarknadspolitik börjar med "Utrikesutskottet delar"

och slutar med "nationell kompetens" bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet anser emellertid att en tyngdpunktsförskjutning måste ske

i riktning mot en mer företagsvänlig politik, där selektiva inslag byts mot ett

bättre generellt företagsklimat. Ett gynnsamt klimat för de mindre och me-

delstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten

liksom för saneringen av statsfinanserna. Det som nu är viktigast är att få

omedelbara beslut om sådana skatter som är av central betydelse för att få

fler företag och växande företag samt att skattereglerna utformas så att en

växande tjänstesektor verkligen kan uppstå. Det är uppenbart att s.k. hus-

hållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen ofta är långsammare

och konkurrensen med gör-det-själv-verksamhet är större, har svårt att bära

dagens totala skattebörda.

Den utveckling som Sverige eftersträvar bör enligt utskottets uppfattning

stå i överensstämmelse med Europaparlamentets uppmaning att främja till-

komsten av nya tjänstearbeten genom bl.a. sänkt skatt.

dels att den del av utskottets betänkande som i avsnitt 5.5 börjar med

"Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 4 (delvis)" bort ha följande

lydelse:

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkan-

de 29 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande tjänstebeskattning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 29

och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

18. Tjänstebeskattning (mom. 54)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Sys-

selsättning och arbetsmarknadspolitik börjar med "Skatteutskottet anför" och

slutar med "yrkande 4 delvis" bort ha följande lydelse:

Europaparlamentets social- och arbetsmarknadsutskott arbetade under

1995 fram två betänkanden om arbetsmarknadspolitik. Målsättningen var att

verka för både marknadsekonomisk effektivitet och social rättvisa. Bland

annat innehåller texterna uppmaningar till Europas länder att främja tjänster

inriktade på hemmet och familjen, att satsa på forskning och utbildning och

att företa större satsningar på små och medelstora företag.

Regeringen har emellertid ännu inte genomfört något av förslagen trots att

arbetslösheten har stigit månad för månad. Rekommendationen att främja

tillkomsten av nya tjänstearbeten riktade till hushållen och hemmen har

konsekvent tillbakavisats. Först nu kan vi se början till en omsvängning i

frågan. Utskottet anser det angeläget att Europaparlamentets rekommenda-

tioner beaktas av den svenska regeringen.

Under Essenmötet hösten 1994 kom EU:s regeringschefer överens om att

kampen mot arbetslösheten skulle koncentreras till fem punkter. Den svenska

regeringen har enligt utskottets mening ignorerat två av dessa punkter, mins-

kade indirekta lönekostnader och arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och

effektivitet.

Utskottet menar att en mer offensiv politik bör föras för att förbättra förut-

sättningarna för nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Sverige torde

vara ett av de länder som drabbas hårdast av skatt på arbete. Enligt utskottets

mening bör regeringen koncentrera sänkningen av skattekilen inom den

sysselsättningskänsliga tjänsteproduktionen eftersom den spelar stor roll för

att öka den totala produktionen och få ned arbetslösheten.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande

29 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande tjänstebeskattning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 29

och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära

unionen (mom. 59, motiveringen)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) och

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser att den del av utskottets yttrande som i

avsnitt 5.5 under rubriken Ekonomiska och monetära unionen börjar med

"Utrikesutskottet noterar" och slutar med "finansutskottet anfört" bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet vill framhålla att det är angeläget att Sverige deltar fullt u

i EMU:s tredje fas från starten år 1999. Det skulle stärka kronan och sänka

räntenivån om regeringen klargjorde sin avsikt att, när konvergensvillkoren

är uppfyllda, föreslå att Sverige skall delta i den ekonomiska och monetära

unionens tredje fas redan från dess inledning. Det ligger även ett stort poli-

tiskt värde i att tillhöra den grupp av länder som aktivt arbetar för fortsatt

integration. Möjligheten att spela en mer pådrivande och inflytelserik roll för

EU:s utveckling, t.ex. i fråga om östutvidgningen, Östersjösamarbetet, mil-

jön samt förstärkningen av fred och demokrati i Europa, ökar om vi deltar i

det valutapolitiska samarbetet fullt ut.

20. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära

unionen (mom. 59)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko-

nomiska och monetära unionen börjar med "Med anledning av" och slutar

med "yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:

En regeringskonferens syftar till att genomföra förändringar i grundfördra-

gen. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige ta initiativ till förändringar

avseende grundvillkoren för EMU i den pågående konferensen. Det gäller i

synnerhet de s.k. konvergensvillkoren som, enligt utskottets uppfattning, är

alltför strikta och sätter snäva gränser för den ekonomiska politik som med-

lemsländernas regeringar kan föra inom ramen för det tredje steget i EMU.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U516 (s) yrkandena

4 och 5 och U11 (v) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna samt

förklara motion U14 (fp) yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under moment 59 bort ha följande lydelse: